Ros och ris till ”Mordgåtan Olof Palme”

Recensioner och kommentarer om ”Mordgåtan Olof Palme” har börjat komma.

En av de första recensionerna är från Bengt Heurlin i deckartidskriften DAST. Han skriver bland annat:

”Om jag före läsningen haft illusionen att politiker och högre tjänstemän är ärliga och hederliga, är jag nu nästan övertygad om motsatsen. Boken är lättläst och spännande, fast de drygt 500 sidorna kräver förstås tid och gott sittfläsk.”

Positiv är också recensenten Jan Karlsson i Kristianstadsbladet.

Han skriver: ”… med Gunnar Wall som ciceron och kompilatör slipper läsaren vad som annars varit alltför vanligt: fantasifulla konspirationsteorier, tvärsäkra påståenden. Snarare innebär hans nya omfångsrika bok en resa mot mörkrets hjärta och diverse klåpares hjärnor – här är inte platsen att nämna dem alla vid namn.”

Gunvor Nyman i Värmlands Folkblad är inte lika förtjust. Hon skriver:

”Gunnar Wall har lagt ner ett stort arbete inom sin genre, men det känns ändå inte som om hans bok tillför så mycket jämfört med tidigare spekulationsskrifter. Man läser, rycker lite på axlarna och är inte så mycket klokare efter läsningen än innan. Mordgåtan lär förbli just en mordgåta. De som inte känner att de är i absolut behov av att hitta en syndabock tror jag har accepterat detta.”

Erik Rodenborg i tidningen Socialisten skriver att boken ”i hög grad” kan ”rekommenderas”. Han kommenterar: ”Gunnar Wall tycks mena att utredningens viktigaste uppgift var att endast leta efter saker som inte skulle leda till politiska obehagligheter för de som har makten. Och PKK-spåret och Christer Pettersson hade ju detta gemensamt. En inriktning på dessa skulle aldrig ställa farliga frågor om detta samhälle.”

Sven Wernström i Folkbladet (Norrköping) skriver: ”Den här boken är 520 sidor tjock. Om du läser den slipper du läsa den hyllmeter som hittills skrivits om mordet på Olof Palme. Här finns allt, dessutom fördjupat med ett antal intervjuer som Gunnar Wall gjort med de berörda.” Men han menar att boken inte innehåller några nyheter och att den undviker nya frågor som finns att ta upp. Exempelvis tror Wernström att Christer Pettersson kan ha blivit mördad och efterlyser resonemang åt det hållet.

Bloggaren Daniel Nordström på Västerbottens Folkblad konstaterar att boken kommit ut och att den presenterar argument för att mordet utfördes av en professionell organisation. Han kommenterar: ”Allt som kan bringa ljus i detta evighetslånga trauma är naturligtvis positivt. Men att tro på ett avgörande genombrott i mordutredningen 25 år senare är som att tro på tomten.”

Författaren Sven Anér har kommenterat boken på sin blogg i en post från 25.10, alltså ungefär en månad efter bokens utgivning. Han medger att han fortfarande inte läst ”Mordgåtan Olof Palme”, men vill ändå komma med en del kritiska kommentarer efter att ha tagit del av förlagsreklamen. Framför allt har han fått uppfattningen att boken inte tar polisspåret på allvar, att den till och med behandlar det som om det vore ”obefintligt”. Och han tillägger polemiskt: ”Gunnar Wall har inte rubbat mig!”

Huvudtankarna i min bok finns annars rätt utförligt presenterade i min artikel på Newsmill. Den har lett till en livlig och initierad debatt med, när detta skrivs, över 130 kommentarer.

intressant

Om Palmemordet på Newsmill

I väntan på recensioner av min nya Palmebok kan jag i alla fall glatt konstatera att Newsmill tagit in en rejält lång debattartikel av mig där jag presenterar huvudtankarna i ”Mordgåtan Olof Palme”. Ska bli intressant att se hur debatten på sajten utvecklar sig.

intressant

En Palmeutredare kommenterar min nya bok

I väntan på recensioner av min nya bok ”Mordgåtan Olof Palme” har jag fått en kommentar från Ingemar Krusell som var biträdande spaningsledare i Palmeutredningen vid tiden för rättegången mot Christer Pettersson.

Han skriver: “Denna bok är den bästa som hittills skrivits om mordet på Olof Palme. I mångt och mycket innehåller den faktauppgifter som är nya för mej.”

Enligt Krusell har boken “verkligen trängt in i den anarki som rådde utredningsmässigt under tiden maj 1986–juni 1988. Den berör sådant som jag inte hade en aning om, t.ex. vad som hände bakom ryggen på oss i den nya spaningsledningen.”

Där syftar han på de märkliga tidiga spaningarna – delvis hemliga och delvis olagliga – under Holmérs och senare under Ebbe Carlssons ledning. Men Ingemar Krusell ger sitt erkännande åt hela boken som ju handlar om mordspaningarna från början och fram till idag. Han skriver att den ”förnämligt sätt lyckats fånga in det väsentliga kring utredningen av mordet på Olof Palme.”

Jag blir särskilt glad över de orden eftersom Ingemar Krusell själv är anhängare av teorin om att det är Christer Pettersson som var gärningsmannen, en teori som jag riktar hård kritik mot i boken.

Det är väl inte att vänta sig att alla som haft att göra med utredningen kommer att vara lika positiva. Men förhoppningsvis utlovar Ingemar Krusells kommentar att det kan finnas utrymme för en saklig diskussion om den olösta mordgåtan i fortsättningen. En sådan diskussion har rätt mycket lyst med sin frånvaro under de snart 25 år som har gått.

intressant