I KVÄLL PASSERAR alltså utredningen av mordet på Olof Palme den 25-årsgräns som tidigare skulle ha inneburit att den lades ner och gärningsmannen/gärningsmännen, om han/de lever, gick fri(a).
Men när det gäller denna utredning är avskaffandet av preskriptionen förmodligen ett slag i luften om inte polisens Palmegrupp förses med resurser att göra något.
Nu sköts det hela på deltid av tre män i sextioårsåldern. En stor del av deras arbete är rent administrativt. På det sättet kommer det knappast att komma fram något nytt om de olika känsliga områden i utredningen där det fortfarande finns mycket kvar att titta på. Den mest konkreta effekten av att utredningen fortfarande hålls öppen är att hemligstämplarna på materialet sitter kvar.
På polisens presskonferens i förra veckan frågade jag spaningsledaren Stig Edqvist om han inte behövde större resurser. Det gjorde han inte, sa han. Jag frågade flera gånger men han var mycket tydlig, något sådant behov fanns inte för tillfället i alla fall. Det betyder förstås inte att Edqvist och hans medarbetare har koll på materialet, långt därifrån. Vi talar ju om världens största mordutredning. När jag intervjuat Edqvist tidigare om en del nog så viktiga detaljer har svaret vanligen blivit att han faktiskt inte minns. Det är mänskligt, men just därför är det nuvarande nivån på utredningen en skenlösning på problemet. Det är däremot en utredningsnivå som perfekt passar alla dem som har inställningen att mordet egentligen är löst, det var ju Pettersson…
Men med största sannolikhet var det inte Pettersson. Det har Leif G W Persson dragit fram ett flertal argument för i TV-programmet Veckans Brott nyligen. Ytterligare och lika viktiga argument finns i min bok ”Mordgåtan Olof Palme”.
Journalisten Anders Hellberg och jag publicerar i dag, på 25-årsdagen av mordet en artikel på DN Debatt där vi menar att det är slöseri att fortsätta utredandet på sparlåga på det sätt som nu görs. Om vi verkligen vill ha svar på denna traumatiska händelse för Sverige måste det till en helt annan satsning. Och det är inte för sent än.