Pensionerad säpochef talar ut om Palmemordet

STATSMINISTER OLOF PALME mördades egentligen av krafter inom svensk underrättelsetjänst.

Det misstänker Olof Frånstedt som var byråchef på Säpo under 60- och 70-talet. Han tänkte i de banorna redan 1986 när han hörde talas om vittnesmålen om walkie-talkies kring mordplatsen, men drog slutsatsen att det var meningslöst att väcka frågan med spaningsledningen eftersom Hans Holmér, med uppenbart stöd av regeringen, bestämt sig för att peka ut kurdiska PKK för mordet.

En lång filmad intervju med Frånstedt hittar man på författaren Anders Jallais hemsida. Där hittar man också annat intressant material kring frågor om svensk säkerhetspolitik som Jallai forskat i.

Anders Jallai kom tidigare under året ut med en spänningsroman, ”Landsförrädaren”, som i fiktionens form tar upp en del av hans teorier kring Palmemordet – teorier som ligger i linje med det Frånstedt säger.

intressant

11 september minut för minut – och om varför det kunde hända

I MITTEN AV AUGUSTI för tio år sedan har den slutliga nedräkningen inför terrordramat den 11 september börjat. al-Qaida har en kontaktman i Europa som via mail håller kontakten med Mohammed Atta, ledaren för kapargruppen som finns på plats i Amerika. De låtsas föra en diskussion om olika akademiska utbildningslinjer, till exempel arkitektur och konst. Men ”arkitektur” är kodnamn för World Trade Center och ”konst” för Pentagon – planerade måltavlor för kapningsaktionerna.

I månadsskiftet augusti-september bokar kaparna 19 flygbiljetter, fördelade på fyra plan som enligt tidtabellen ska avgå så gott som samtidigt, två från Boston, ett från Washington och ett från Newark i New Jersey.

Och en solig tisdagsmorgon var det dags att sätta de fasansfulla planerna i verket.

Det nätverk som kaparna ingick i, al-Qaida, var väl känt av amerikanska myndigheter. al-Qaida hade tidigare utfört flera uppmärksammade terrordåd mot amerikanska mål. Och organisationens ledare, Usama bin Ladin, var en gammal bekant till amerikanska underrättelsekretsar sedan den tiden då han som CIA:s samarbetspartner hade hjälpt till att föra krig mot de sovjetiska trupperna i Afghanistan.

Mänskligt att döma borde det ha varit omöjligt för al-Qaida ett oupptäckt planera ett terrordåd i stor skala mot några av de främsta symbolerna för USA, dåd som samtidigt var avsedda att döda tusentals människor. Det fanns mängder av myndigheter som hade i uppgift att hålla ett vakande öga på den typen av hotbilder. Och det fanns mängder av enskilda människor som gjorde observationer som pekade på vad som höll på att ske, till exempel i samband med att kaparna lärde sig flyga stora passagerarplan.

Under 2001 kom det också in många rapporter till den amerikanska statsledningen om den planerade terrorattacken, rapporter som ofta var rätt detaljerade och som senare visade sig stämma väldigt väl med vad som faktiskt kom att ske.

Ändå hävdade president Bush och hans medarbetare efter attacken att den kommit som en blixt från klar himmel, att den varit fullständigt omöjlig att förutse.

Något annat kunde de inte gärna säga när katastrofen väl var ett faktum – eftersom de förhållit sig fullständigt passiva trots alla de varningar som kommit in.

Men hur kan man förklara denna passivitet? Och hur kom det sig att det skedde en så total helomvändning efter terrordåden? Efter 11 september har USA:s utrikespolitik fullkomligt kommit att domineras av ”kriget mot terrorn” – trots att attentatet bara planerats och utförts av en handfull människor, inte fler än medlemmarna i lokalavdelningen av en ordinär kriminell motorcykelklubb?

Dessa och andra frågor får begripliga svar i ”11 september och andra terrordåd genom historien”, en bok som också är en dramatisk genomgång närmast minut för minut av vad som hände den där tisdagsmorgonen på USA:s östkust för tio år sedan.

intressant