Så tycker andra om min 11 september-bok

HUR TOGS min bok om 11 september emot i media? Ros eller ris?

Sanningen är att den som vill veta om den är bra eller dålig inte har haft så stor hjälp av nyhetsmedia. Till exempel har ingen av de största dagstidningarna skrivit om den.

Men Bibliotekstjänst som recenserar litteratur som vägledning till bibliotekens bokinköpare har – som vanligt – skött sitt bevakningsuppdrag. Recensenten Per-Åke Walton skriver: ”Gunnar Wall har inför tioårsdagen skrivit en engagerande bok, som rekapitulerar kapningarna och katastroferna samtidigt som han tar läsaren bakom de officiella bilderna och rapporterna. /…/ Boken är väl värd att läsa både av dem som inte känner till 9/11 och av redan initierade.”

Magnus Utvik recenserar min 11 september-bok i Gomorron Sverige.

Tidigt i höstas, i samband med utgivningen, blev boken också uppmärksammad i Sveriges Television när Magnus Utvik recenserade den i ”Gomorron Sverige”. Sedan han uppskattande refererat min beskrivning av kaparna och deras motiv ger Utvik sitt allmänna omdöme: ”Den är bra, men jag kan ställa mig frågande till vissa teorier”. Utvik förklarar att det han främst syftar på är vad han kallar en ”konspirationsteori” – nämligen bokens resonemang om att USA:s viktigaste mål med att anfalla Afghanistan inte var att fånga bin Ladin utan att stärka sin position i landet på grund av dess strategiska läge. Han anser att boken inte ger belägg för att det skulle vara så och nöjer sig därför med betyget tre av fem möjliga.

Det har kommit en del andra recensioner, i allmänhet positiva. En av dem är skriven av Leif Wilehag på Nättidningen Alba. Han behandlar boken under rubriken ”Noggrann analys av nine eleven” och skriver: ”Gunnar Wall har kartlagt det mesta runt terrorattacken för tio år sedan. Han tar upp ett delvis okänt internationellt maktspel som förklarar vad som hände före, under och efter 11 september.” Han sammanfattar: ”Undersökande journalistik när det är som bäst”.

Mest kritisk har en recensent på Norrbottens-Kuriren, Jan-Olov Nyström, varit. I sin recension jämför han min bok med journalisten Wolfgang Hanssons bok i samma ämne. Nyström hyllar Hansson men menar att min bok är ”mer överflödig”. Han skriver: ”Gunnar Walls ’11 september och andra terrordåd genom historien’ har ett innehåll som inte motsvarar titelns löften. Boken är ett enda 218-sidigt kapitel utan mellanrubriker och handlar enbart om närstridsdetaljerna från 11 september. I ett kort bihang vrålkör Wall därefter genom terrorns historia.”

Om du som själv läst boken vill bjuda andra på dina synpunkter, skriv gärna några rader här på bloggen.

intressant

Välskriven thriller om europeiska hemligheter

”KODNAMN: EUROKAOS” låter nästan som en beskrivning av valutaunionens nuvarande bekymmer. Men det är namnet på en thriller som utspelas några år framåt i tiden, närmare bestämt 2015. Den högst närvarande bakgrunden är ett Europa där alla dagens problem är ännu ett snäpp mer allvarliga och där våldsamma dramatiska händelser snabbt ger en bild av en annalkande katastrof.

Varför jag tar upp boken här? Ja, det är ingen recension. Någon sådan skulle jag inte kunna författa eftersom jag varit bollplank under storyns tillblivelse. ”Kodnamn: Eurokaos” är skriven av Göran Dahlman. Han är förläggare på Bokförlaget Kärret och var modig nog att ge ut min första bok om Palmeutredningen, ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet” i slutet av 90-talet. Så det var klart jag gärna ville ge honom synpunkter på manuset.

Det visade sig snabbt att mitt uppdrag som samtalspartner inte var alltför betungande. Göran Dahlman har jobbat igenom den här boken ordentligt, den är en vidareutveckling och uppdatering av en historia som han skrev för länge sedan. Och det märks att resultatet inte är ett hafsverk. Han leder skickligt läsaren genom den väl uppbyggda storyn.

Det hela börjar med att huvudpersonen råkar befinna sig i samma hiss som en ung kvinna i Genève när allt plötsligt blir mörkt och hissen stannar. När de väl blir utsläppta är en liten romans på gång och samma kväll på hotellrummet bedrar han sin fru med sin nya – och av allt att döma tillfälliga – bekantskap.

Redan när han kommer hem till familjen finns alltså ett bedrägeri där, ett som läsaren känner sig generat delaktig i. Och det visar sig snart att skenet som bedrar är ett tema för boken: inte minst har den unga kvinnan egna hemligheter som hon inte avslöjat men som han blir indragen i, hemligheter som handlar om liv och död.

Berättelsen växlar ledigt mellan trakterna kring Stockholm och Göteborg med bland annat Teneriffa, Berlin och London fram till en våldsam klimax i franska Alperna – och med nya avslöjande vändningar in i det sista. Som läsare följer man trollbundet med, utan att egentligen ha någon valfrihet – precis som det ska vara.

Det är inte svårt att tänka sig att det här skulle kunna bli en framgångsrik film, Göran Dahlman tar väl vara på både täta händelseförlopp och tacksamma miljöer.

I boken spelar Carl Bildt en inte oväsentlig roll som makthavare på toppnivå inom EU. Det är väl möjligt att det framtidsscenariot snart kommer att framstå som orealistiskt med tanke på det politiska blåsväder som han sent omsider hamnat i. För läsaren spelar det inte så stor roll: den självmedvetne hallänningens närvaro är mest en pikant detalj, inte något som storyn står och faller med.

Jag är alltså lite grann part i målet. Men den som tror mig om ett visst mått av objektivitet kanske vågar ta till sig min rekommendation: Göran Dahlman är än så länge ett okänt namn jämfört med de stora bästsäljarna i genren. Inte desto mindre: även i jämförelse med dem kan man gott konstatera att han kan sina saker så det räcker och blir över.

intressant