Gunnar Wall om Palmemordet i Morgonpasset P3

MORGONPASSET, programmet i Sveriges Radios P3 som beskriver sig som ”din frukostkompis” bjöd in mig för att prata om Palmemordet i dag, måndag den 25 februari. Det blev ett inslag som pågick i mer än en timme (inklusive avbrott för musik) och med frågor både från redaktionen och från lyssnare.

morgonpasset

Hanna Hellquist och den övriga redaktionen grillar Gunnar Wall om världens största mordutredning.

Här var det inte frågan om att bara ta upp en eller annan aspekt av denna gigantiska utredning. Det mesta var med: PKK-spåret, Holmérs roll som spaningsledare, 33-åringen, Christer Pettersson, Sydafrikaspåret, polisspåret – och en och annan fullkomligt oväntad frågeställning.

Man hittar en ljudversion på Morgonpassets hemsida här. I en vecka går det också att titta på en videoversion av programmet här. Inslaget med mig börjar ungefär 08:04:40 och slutar ungefär 09:17:40.

Annonser

88 reaktioner på ”Gunnar Wall om Palmemordet i Morgonpasset P3

    1. Hej Magnus! Som andra läsare förstår har jag tidigare låtit bli att publicera en kommentar från dig. Kommentaren innehöll kritik mot andra personer, inte mot undertecknad, och handlade inte om sådana ämnen som jag valt att diskutera här. Så jag tyckte att min blogg inte var rätt forum. Om jag kommer att publicera din kommande kommentar? Som du säkert inser så visar det sig när du skrivit den och jag läst den.

      1. Hej, Gunnar! Nja, jag anser fortfarande att den kritik jag framförde var riktad mot en nättidning som nämndes i artikeln och där du påstod att det var en ”nättidning som knutit till sig en rad intressanta krönikörer”. Jag ville ge min något avvikande syn på denna nättidning.

  1. Jag prövar:

    Turtagningen i programstudion var stundtals väldigt dålig; mycket prat i mun på varandra — särskilt i avsnitt 2 — som blev jobbigt att lyssna på. Får inte radioprogramledare lära sig grundläggande saker i intervjuteknik? Jag vet inte om jag törs peka ut den som var värst på detta område men det var en journalist som har synts och hörts mycket i publik service det senaste året.

    Vad beträffar din insats, Gunnar, tycker jag det var synd att du angående Christer Pettersson inte nämnde hans alibi för mordkvällen som på svaga grunder avfärdades i domstolsförhandlingarna samt att du höll för sann Lisbets skottskada på ryggen som aldrig fick ordentlig dokumentation av vårdpersonal och där uppgifterna om den kraftigt går isär.

  2. Jag vill minnas att jag kort nämnde att det fanns två vittnen som understödde Petterssons egen berättelse. Om jag inte sa det håller jag med om att det hade varit en viktig poäng att framhålla det. När det gäller skottskadan – ett starkt ord, kulan tycks egentligen snarast ha snuddat Lisbeth – är det alldeles riktigt att jag inte ifrågasätter den etablerade ståndpunkten i utredningen. Så där tycker vi olika. Däremot är det förstås alldeles riktigt att den borde ha dokumenterats av vårdpersonal.

  3. Angående skottskadan (jag vet inte om det finns graderingar av skottskador som det finns av t.ex. brännskador (första, andra och tredje graden)) undrar jag vilken den etablerade ståndpunkten i utredningen egentligen är. Enligt Ole Dammegård är den enda officiella uppgiften den av polisen Lars Christianson som sade att Lisbet hade en sårkanal, 2-3 mm djup, tvärs över skulderbladen. En sådan skada är normalt ymnigt blödande och bör inte kunna beskrivas som blott en rodnad. Chefobducent Milan Valverius trodde inte på att Lisbet träffats av någon kula.

  4. Det enda jag håller för rimligt säkert är att Lisbeth Palme blev beskjuten, vilket visar sig i skotthålen i hennes kappa och ammunitionsresterna på samma plagg. Jag vet att det finns folk som ägnar sig åt spekulationer om att såväl kulhål som ammunitionsrester skulle vara arrangerade av dunkla krafter. Sådana spekulationer har ju var och en rätt att ägna sig åt men för min del finner jag dem tämligen absurda. Jag tvivlar också på att du refererat rättsläkaren Milan Valverius på ett korrekt sätt.

    1. Hela mordet drivs ju av dunkla krafter så jag ser ingen logik i att utesluta dem. Lisbet anländer till Sabbatsbergs sjukhus — enligt fotograf Ulf Karlssons berömda foto — iförd en tygkappa och inte den mockapäls hon bar vid mordet. Uppgiften om att Valverius inte trodde att Lisbet träffats av något skott är hämtad från Ole Dammegårds bok Statskupp i slow motion, sida 260. Menar du att den uppgiften är felaktig? Vad sade då Valverius om Lisbets skottskada?

      1. Det är helt korrekt att det finns en gammal nyhetsbild, publicerad i Göteborgs-Posten och uppenbarligen tagen under mordnatten av fotografen Ulf Karlsson, som föreställer en kvinna utanför Sabbatsbergs sjukhus. Man ser henne bara bakifrån. I Göteborgs-Postens bildtext påstås att det är Lisbeth Palme. Alla kända uppgifter pekar på att det inte är hon. Och alla som vet något om tidningar känner till att de framställs under stor brådska och att det ofta blir fel.
        Ole Dammegård refererar lite vagt till den numera avlidne författaren Lars Krantz som källa för uppgiften från Valverius. Krantz var enligt min mening fullständigt otillförlitlig när det gällde sakuppgifter och argumenterade ofta som om han inte var psykiskt frisk. Enligt Dammegård skulle Krantz ha fått Valverius att säga detta i ett samtal sedan bandspelaren stängts av. Jag kan inte bevisa att uppgiften är felaktig, jag ser bara ingen särskild anledning att tro på den.

  5. Hej Gunnar,
    Finns det någon förklaring från utredarhåll på den tidsnöd som en mördare som följt makarna Palme från biografen måste ha hamnat i? (ta sig förbi makarna och sen stå och vänta i Dekorimahörnan)

  6. Utredarna tycks ha varit väldigt dåligt medvetna om att det behövs någon förklaring. När jag inför skrivandet av min bok ”Mordgåtan Olof Palme” (utgiven 2010) frågar förre biträdande spaningsledaren Ingemar Krusell om hans beräkningar av hur lång tid det kan ha tagit för makarna Palme att gå från Grand till mordplatsen säger han:
    ”Makarna Palme gav sig iväg från Grand ungefär 23.10. Det tog dem ungefär elva minuter att gå från Grand till Dekorima.”
    För säkerhets skull undrar jag hur säker är han är på de tidsuppgifterna.
    Han svarar:
    ”Nog klarar man det på elva minuter. Inte för att jag har provgått sträckan.”
    Och det gör man förstås. I normal promenadtakt tar det bara fem-sex minuter. Men genom att Krusell laborerar med en mycket längre tid blir det förstås lättare att pressa in en snabb mördare som kommer fram i god tid före makarna Palme.

  7. Provgick sträckan förra året och hamnade då på 5.minuter, Enligt Lisbet gick de väl ”ganska snabbt”, så 5-6 minuter inkl 10-20 sekunder för att titta i skyltfönstret verkar rimligt. Att Krusell, som en av de mest rutinerade utredarna, pratar om 11 minuter är minst sagt anmärkningsvärt.

  8. Gunnar: ”I Göteborgs-Postens bildtext påstås att det är Lisbeth Palme. Alla kända uppgifter pekar på att det inte är hon.”

    Menar du att Göteborgs-Postens uppgift inte är känd?

    Gunnar: ”Krantz var enligt min mening fullständigt otillförlitlig när det gällde sakuppgifter och argumenterade ofta som om han inte var psykiskt frisk.”

    Att en uppgift kommer från en opålitlig källa innebär väl inte per automatik att den också är felaktig, eller hur? Att avfärda en uppgift som falsk därför att den kommer från en påstått opålitlig källa är ju en beprövad mörkläggningsstrategi.

    1. En rutinmässigt utformad, förmodligen snabbt hopkommen och anonymt författad bildtext vars innehåll strider mot i övrigt kända fakta framstår inte för mig som särskilt mycket till sakuppgift, lika lite som ett korrekturfel gör det.
      När det gäller Valverius tycker jag inte du anstränger dig att läsa innantill vad jag skrivit. Jag har inte fastslagit att Valverius påstådda uttalande är falskt, bara att ett vagt referat utan källhänvisning av vad den notoriskt otillförlitlige Krantz påstås ha hävdat om vad Valverius skulle ha sagt med avstängd bandspelare inte övertygar mig. Det har farit runt tillräckligt med obekräftade uppgifter om alla möjliga saker i Palmeutredningen – och över det tillåter jag mig ibland att sucka dystert. Om du ser det som ett uttryck för beprövad mörkläggningsstrategi vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Lämpligtvis ingenting, tror jag.

      1. Men är inte det troliga att Ulf Karlsson givit information om vilka som förekommer på bilderna i samband med att han lämnat dem vidare?

        Gunnar: ”När det gäller Valverius tycker jag inte du anstränger dig att läsa innantill vad jag skrivit.”

        Jo, jag läser allt du skriver här mycket noggrannt. Jag förstår att du inte utesluter att det Valverius påstås ha sagt i Ole Dammegårds bok kan vara sant. När jag förde mörkläggningsstrategier på tal var det inte för att jag tror du vill mörklägga sanningen utan bara för att belysa hur mörkermän brukar argumentera.

        Jag är fortfarande intresserad av att veta vilken den etablerade ståndpunkten i utredningen är om Lisbets skottskada. Rodnad eller 2-3 mm djup sårkanal?

  9. Du sa att Lisbet försökte få hjälp av mördaren på mordplatsen. Men har hört att hon trodde skotten var ”fyrverkerier”/smällare, och att hon vände sig mot Olof för att kommentera saken. Kanske hon gjorde båda.

    1. Nja, vad jag ville säga var i alla fall att Lisbeth såg sig om efter hjälp och då upptäckte en person som stod några meter bort. Hon märkte då att hon inte skulle få någon hjälp av honom och vände sig därför åt annat håll. I efterhand förstod hon att det var mördaren hon sett, har hon förklarat. Och det är den iakttagelsen hon hänvisade till när hon pekade ut Christer Pettersson.
      I själva verket tror jag inte att det var mördaren hon såg. Hennes tidiga beskrivningar av personen, en man med bullig täckjacka, och av var han stod passar väldigt väl in på vittnet Anders B som gått några meter efter makarna Palme när mordet inträffade. Efter skottlossningen kastade han sig in i en port där han stod, väl synlig för Lisbeth Palme. Faktiskt var både den förste spaningsledaren Hans Holmér och den förste Palmeåklagaren KG Svensson överens om att det var Anders B som Lisbeth sett och beskrivit – och inte mördaren.
      Det betyder i sin tur att Lisbeth inte haft några medvetna minnesbilder av mördarens ansikte att hänvisa till. Antingen såg hon aldrig hans ansikte eller också förträngde hon det minnet. Sådant händer i traumatiska situationer.
      Det är sant som du säger att hon också förklarat att när hon hörde det första skottet trodde hon att det var någon sorts fyrverkerier – inte skottlossning.

  10. Svar till Magnus Johanssons kommentar från 27 feb 8:45:
    Den etablerade ståndpunkten är att Lisbeth Palme blev beskjuten och att kulan snuddade henne längs med ryggen. Eftersom det inte gjordes någon läkarundersökning finns det ingen etablerad uppfattning om den skada kulan kan ha orsakat. Den kan i vilket fall knappast ha varit särskilt stor eftersom det inte gjordes någon läkarundersökning. Jag har inget mer att tillföra till den bedömningen.
    Till din fråga om fotografen Ulf Karlssons bild: jag som arbetat på tidningar vet vilka otroliga sammanblandningar och missförstånd det kan ske med bilder som lämnas till redaktionen. Om denna fråga är angelägen för dig skulle du kanske fundera på om du skulle bedriva lite researcharbete kring bildpubliceringen och inte bara tycka och tro. För mig är i alla fall en – med största sannolikhet missledande – bildtext inte nog för att jag ska satsa tid på att försöka konstruera ett invecklat alternativt scenario kring vad som hände under mordnatten.

    1. Gunnar: ”Den etablerade ståndpunkten är att Lisbeth Palme blev beskjuten och att kulan snuddade henne längs med ryggen. […] Den [skadan] kan i vilket fall knappast ha varit särskilt stor […]”

      I så fall borde polisen Lars Christiansons uppgift vara felaktig, eller hur? Om så är fallet är en naturlig följdfråga varför Christianson lämnar en felaktig uppgift om en odokumenterad skada.

      Gunnar: ”Om denna fråga är angelägen för dig skulle du kanske fundera på om du skulle bedriva lite researcharbete kring bildpubliceringen och inte bara tycka och tro.”

      Du har allvarligt missuppfattat mig om du anser att jag är intresserad av detta för att ”bara tycka och tro”; vad fick dig att dra den slutsatsen?

      Gunnar: ”För mig är i alla fall en – med största sannolikhet missledande – bildtext inte nog för att jag ska satsa tid på att försöka konstruera ett invecklat alternativt scenario kring vad som hände under mordnatten.”

      Varför måste du konstruera ett invecklat alternativt scenario? Räcker det inte med att ställa relevanta frågor?

  11. Gunnar: ”Jag tolkar dig som att du tänker bedriva någon sorts researcharbete för att få svar på dina frågeställningar. Då inväntar jag resultatet av detta.”

    Det var en kovändning. Nu är jag enligt dig, Gunnar, tydligen inte ute efter att ”bara tycka och tro” längre.

  12. Om jag inte minns alldeles fel, så läste jag i den senaste granskningskommissionens rapport om att när hovrättens ledamöter besökte mordplatsen under samma förhållande som rådde på kvällen för mordet. Så kunde de konstatera när de rekonstruerade mordet att det var omöjligt för Lisbet att kunna urskilja mördarens ansikte. Dels var det alldeles för dåligt upplyst, men framför allt var motljuset från fasadens belysning alldeles för kraftigt, för att hon skulle kunna göra det.
    Dessutom är jag precis som du, övertygad om att det är fel person som hon har sett. Men även hon hade sett rätt person så hade hon alltså ändå inte kunnat urskilja honom. Vilket är en minst sagt är en hyfsad helgardering och ger fog för att man kan var så brutal och påstå att fru Palmes utpekande av Pettersson är minst sagt värdelöst.

    Läser man dessutom förhörsprotokollen från de första förhören med vittnena från mordplatsen, när de beskriver mördaren. Så stämmer det väl inte mördarens beteende överens på en enda punkt med det man vet hur Pettersson var som person och gärningsman.

    Dessutom reagerar jag väldigt kraftig mot att de inte i samband med mordet inte rent reflexmässigt kallade in de bästa mordutredarna direkt. Utan istället lät erfarne mörkläggaren Holmér många timmar senare dagen efter ta över spakarna. Vill gärna veta om du tycker det är lika anmärkningsvärt?

    Min övertygelse om detta mord är att SÄPO är inblandat i någon form. Om de bär hela ansvaret eller de bär en del av det, vågar jag inte ha någon bestämd uppfattning om.

    Vet inte hur många tusen sidor jag har läst om detta mord om detta mord och jag tycker att det framkommer ett otal indikationer om en SÄPO-inblandning.

    Givetvis har jag även läst dina böcker gällande detta mord. Om inte ”mordgåtan Olof Palme” är den bästa jag har läst i detta sammanhang, så är det i alla den bok som jag skulle rekommendera en person som bara vill läsa en enda bok och ändå försöka få en uppfattning om detta mord. Lite fjäsk har väl aldrig skadat………..?!

    1. Roligt att du uppskattade ”Mordgåtan Olof Palme”. Jo, vi tänker nog ganska likadant om det mesta. Jag vill inte sträcka mig så långt som att jag är övertygad om att Säpo är inblandat i någon form. Men jag är tämligen säker på att det åtminstone finns eller funnits kunskaper inom Säpo som skulle kunna kasta ljus över händelseförloppet men som inte kommit fram.

  13. Köper nästan allt du skriver och säger om detta mord.

    Men att du kan vara så säker på att mördaren inte följde efter makarna Palme från biografen förstår jag dock inte riktigt. En person gick bakom makarna stämmer trots allt väl in på mördarens signalement. Bl.a. hänvisar du till den sk musiklärarens vittnesmål om att han såg den blivande mördaren stå på den blivande mordplatsen och vänta i flera minuterna innan han utförde mordet.

    Är det inte lurigt att köpa hans tidsuppskattning? Det borde väl stor risk för feluppskattningar där? Samtidigt som makarna Palme tog god tid på när de promenerade och t.o.m. stannade till och tittade i ett skyltfönster.

    Visst tror jag också att det rimligt som du säger med tanke på bl.a. alla walkie-talkie-vittnen, Att du vågar utesluta den andra varianten, grundat på musiklärarens något osäkra uppskattning,.förvånar mig.

    1. Visst Fredrik, jag medger att man inte kan vara säker. Låt mig ändå argumentera för min sak.
      Först och främst: det fanns ju inte någon som såg att makarna Palme var förföljda från biografen fastän ett antal personer observerade dem utanför bion och en del till och med särskilt lade märke till att de inte hade livvakter med sig.
      Man kan för all del tänka sig en förföljare som höll sig på långt avstånd så att det inte var uppenbart att han fanns där. Men den man som vittnet Ljubisa N i gatuköket påstod sig ha sett var alltså inte en sådan försiktig person utan en figur som gick bara några meter efter makarna.
      Givetvis kan förföljaren inledningsvis ha valt att hålla sig på rejäl distans men sedan raskt ökat takten så fort han kommit bort från biografens omedelbara närhet så att han nästan var framme vid makarna när de passerade korvkiosken. Men det löser inte problemet för honom med att i god tid hinna före statsministerparet till mordplatsen, När de korsade Sveavägen strax efter gatuköket hade de uppskattningsvis bara två minuters promenad kvar till Tunnelgatan om de gick i normal takt. De är sant att de enligt Lisbeth stannade vid butiken Sari – men hon har tillagt att det bara var i tio sekunder. Det förändrar inte förutsättningarna särskilt mycket.
      För mig är det också lite svårt att förstå att en ensam och impulsivt handlande gärningsman skulle göra sig besväret att ta sig förbi makarna och ställa upp sig i gathörnet längre fram. Det innebar att han skulle vara tvungen att koncentrera sig på sig egen snabba förflyttning och inte på att behålla kontakten med sitt tilltänkta offer. Och oavsett om han ändå gjorde det föreställer jag mig att han knappast kan ha kommit fram mer än en halv minut före makarna. Det finns inga vittnen som har sett att mördaren ställde sig i position så sent. Och även om musiklärarens tidsuppgifter är svåra att bedöma, plus att de varit lite föränderliga, tycks det klart att han sett mannen i gathörnet mer än några ögonblick. Han berättar till och med att han såg en grupp inte alldeles nyktra personer passera norrut medan gärningsmannen stod där. Sannolikt var det vittnet Anders B och dennes vänner som då var på väg till bankomaten en bit norr om Tunnelgatan. Det var flera minuter innan Anders B vände tillbaka och kom att bevittna mordet på nära håll.
      Vad jag tror är avsevärt mer sannolikt än att mördaren följde makarna Palme från Grand är att en medhjälpare gjorde det och hela tiden höll sig på rätt långt avstånd från sina bevakningsobjekt. Lisbeth Palme har berättat att hon efter mordet lagt märke till en ljust klädd man som befann sig en bit norr om Dekorima. Han är inte identifierad, det skulle kunna vara en sådan medhjälpare som just anlänt till scenen och som då höll på att försäkra sig om att dådet blivit utfört enligt planerna.
      Men självklart, vi rör oss bara med sannolikheter.

      1. Visst Gunnar, lutar jag åt samma håll som du. Upplevde dock dig mer kategorisk än vad du i verkligheten var. Dessutom hade jag tappat bort den detaljen att det rörde sig om flera minuter mellan det att vittnet Anders B och hans kompisar hade passerat mördaren fram till det att skotten avlossades. Plus att makarna Palmes uppehåll vid skyltfönstret endast varade i cirka 10 sekunder.

        Min eventuella tanke som jag inte helt kunde utesluta var att den bakomvarande mannen fortsatte gå rakt fram på sin sida trottoaren, samtidigt som makarna Palme bytte sida. För att något senare själv gena över Sveavägen och vänta vid den blivande mordplatsen någon enstaka minut

        I ljuset av Anders B:s och hans kamraters passering några minuter tidigare, så kan man ju på goda grunder utesluta det alternativet.

  14. Vad anser du, Gunnar, om Leif G W Perssons uttalanden i gårdagens ”Veckans brott” på SVT som till stor del handlade om mordet på Olof Palme? Persson har ju de senaste åren talat om en konspiration inom polis, militär och säkerhetstjänst, men i programmet igår uteslöt han plötsligt yrkesverksamma poliser och preciserade ingenting beträffande militär och säkerhetstjänst. Jag har skrivit en bloggartikel om programmet och Sven Anér har skrivit flera långa artiklar i samma ämne på sin blogg.

    1. Jag tycker att Palmeblocket i ”Veckans brott” rent allmänt var mer vagt än vad jag hade väntat mig. Och Leif GW Perssons kommentarer om en liten konspiration i offrets närhet – som uteslöt deltagande från personer i de högerextrema poliskretsar som fanns på Norrmalmsdistriktet – var ju lite svåra att förhålla sig till eftersom han inte argumenterade särskilt tydligt för sin sak.
      Vet han saker han inte vill prata om och som på något sätt underbygger hans ståndpunkt? Det är möjligt. Eller känner han sig helt enkelt mer bekväm om han håller fast vid den kritiska inställning som han tidigare redovisat mot ”polisspåret”, i betydelsen hypoteser om mordet som har anknytning just till dessa högerextrema poliskretsar på Norrmalm?
      Framtiden får väl utvisa det. Detta var gissningsvis inte sista ordet från GW i frågan.

      1. Ja, Leifs insats var mycket vag och osäker, så det blev något av en besvikelse att se honom sitta och mumla i skägget. Han gjorde ett ganska nervöst intryck också; händerna var lite överallt, fipplande med skägg, kläder och näsduk, och plötsligt och kanske lite opåkallat talade han med tydlig irritation om polisen Gösta Söderström — utan att nämna honom vid namn — i direkt nedlåtande ordalag (”elavbrott i huvudet”). Söderström som var första polis på mordplatsen (om man inte räknar attentatsmännen) blev efter mordet övertygad om att yrkesverksamma poliser var inblandade i konspirationen. Persson såg under detta avsnitt av programmet misstänkt pressad ut av någon yttre omständighet.

        Gunnar: ”Vet han saker han inte vill prata om och som på något sätt underbygger hans ståndpunkt?”

        Han vet säkert mycket som skulle kunna ha underbyggt hans ståndpunkt om han vågat hålla fast vid den, men plötsligt var det inte längre tal om yrkesverksamma poliser; de var plötsligt och oväntat borta ur bilden och säkerhetstjänst och militärer blev kvar i en konspiratorisk dimma.

        Gunnar: ”Eller känner han sig helt enkelt mer bekväm om han håller fast vid den kritiska inställning som han tidigare redovisat mot ”polisspåret”, i betydelsen hypoteser om mordet som har anknytning just till dessa högerextrema poliskretsar på Norrmalm?”

        Bekväm såg han ju inte ut. Han kanske ångrar att han faktiskt gjorde en kovändning för något år sedan, från att starkt ha förnekat ”polisspåret” i över tjugo år till att de senaste åren tala om en konspiration av poliser, militärer och säkerhetsfolk.

  15. Gunnar: ”Krantz var enligt min mening fullständigt otillförlitlig när det gällde sakuppgifter och argumenterade ofta som om han inte var psykiskt frisk.”

    Sven Anér har skrivit en mycket intressant bloggartikel angående de e-brev Lars Krantz fick ta emot av en person som skrev under signatur. Anér hävdar att signaturen är en av de pseudonymer som använts av en riksdagsman som kopplats samman med Palmemordet. Om det verkligen är riksdagsmannen som ligger bakom denna signatur kan man ju exempelvis tycka att det är märkligt, pseudonymen är nämligen i så fall bara en omkastning av det egna namnets bokstäver.

    Mot bakgrund av ditt omdöme, Gunnar, om Lars Krantz kan man undra om han själv hittade på innehållet i dessa e-brev eller om hans mentala hälsa påverkades mycket negativt av att få sådana e-brev av en riksdagsman som misstänkts för inblandning i mordet på Olof Palme. Man kan nog faktiskt bli mörkrädd för mindre.

    http://www.svenanerpalmemordet.blogspot.se/2013/02/det-har-jag-ta-mej-fan-inte-gjort.html

    1. Vill passa på att instämma i Gunnars analys/diagnos av Lars Krantz.

      En person som hävdar att han har sett några vid kända polismän vid en buss, sent på mordkvällen och utifrån det driver det sk. polisspåret.För att sedan ta tillbaks detta för att sedan driva teorin att Olof Palmes anhöriga ligger bakom mordet. Som om inte det räckte, så kasserade han även denna teori till slut och hävdade att Olof Palme begick självmord,.innan han själv lämnade detta jordliv.Talar inte detta för sig själv?

      ”Sven Anér har skrivit en mycket intressant bloggartikel”

      Han har aldrig någonsin skrivit en intressant bloggartikel.

      ”Anér hävdar att signaturen är en av de pseudonymer som använts av en riksdagsman som kopplats samman med Palmemordet”.

      Denna person är inte dugg misstänkt för mordet, utom i vissa paranoida och mytomaniska kretsar. Hur kan bara ha mage att både på fullaste allvar tro och anklaga att denna riksdagsman ligger bakom dessa mejl? Hur kan man vara så dum så man tror att han skulle göra någon så vansinnigt i den position han befinner sig?

      ”Mot bakgrund av ditt omdöme, Gunnar, om Lars Krantz kan man undra om han själv hittade på innehållet i dessa e-brev eller om hans mentala hälsa påverkades mycket negativt av att få sådana e-brev av en riksdagsman som misstänkts för inblandning i mordet på Olof Palme. Man kan nog faktiskt bli mörkrädd för mindre”.

      Det är väl inget jämförelse med de själva utsätter andra människor för i form av falska anklagelser. Kanske så konstigt att dessa påhopp kan mötas av en viss vrede i form av en del arga mejl.

      1. Fredrik Henriksson: ”Talar inte detta för sig själv?”

        Nej, det gör inte det. Berätta vad det säger istället för att komma med insinuationer.

        Fredrik Henrikssson: ”Denna person är inte dugg misstänkt för mordet, utom i vissa paranoida och mytomaniska kretsar.”

        Detta är bara struntprat. Det finns många omständigheter som gör [namnet borttaget] mycket misstänkt, bland annat [namnet borttaget]:s tjänstgöring i Baseball-ligan, Anki och Annelis vittnesuppgifter, hans svaga alibi för mordnatten, och omständigheten att han aldrig grundligare förhördes eller konfronterades med Anki och Anneli, inte ens via fotografi.

    2. Ovanstående kommetar av mig är redigerad av Gunnar Wall med anledning av att han tror att originalet kan leda till ett åtal av honom för förtal. Originalkommentaren kommer jag att publicera på min blogg i en särskild bloggartikel.

      1. Jag har tagit bort uppgifter i Magnus Johanssons kommentar som anger riksdagsledamotens identitet. Sådana uppgifter har förekommit på annat håll på nätet utan att han valt att gå till rättsliga åtgärder, så det finns kanske inte så stora skäl att tro att det skulle bli annorlunda om namnet fanns med på min blogg.

        Men för mig är inte det mest väsentliga om jag riskerar åtal eller inte. Jag har helt enkelt rätt stor respekt för de utgångspunkter som finns bakom svensk tryckfrihetslagstiftning när det gäller skydd för enskilda personer. Och det betyder att min tumregel är att inte peka ut identifierade enskilda människor i samband med uppgifter om att de eventuellt skulle ha utfört eller medverkat i mordet på Olof Palme – om jag inte anser att det finns väldigt starka skäl för mig att göra sådana utpekanden.

        Det anser jag inte att det finns i fallet med riksdagsledamoten. Om jag ansåg det skulle jag ta risken av ett åtal.

        Över till själva sakfrågan om Krantz.

        I mars 1987 blev det genom en artikel i tidningen Arbetet offentligt känt att han till polisen rapporterat in en iakttagelse han gjort under mordkvällen. Tio minuter efter mordet hade han sett en man kliva på en buss vid hållplats Eriksbergsgatan som låg i linje med mördarens förmodade flyktväg. Mannen hade gjort ett mycket dramatiskt intryck och Krantz lade honom på minnet trots att han då inget visste om statsministermordet.

        Sedan Krantz under de följande dagarna gjort en del egna efterforskningar ansåg han sig kunna identifiera mannen som en av de poliser som ingått i Norrmalmspolisens ökända gatuvåldsgrupp, ”baseball-ligan”.

        Krantz rapporterade till polisen och där kom hans uppgifter att utredas av Säpo. Han tyckte att de verkade vara avsevärt mer intresserade av att dementera dem än att undersöka dem.

        När Krantz iakttagelser blev offentligt kända i mars 1987 kom de att väcka en del uppmärksamhet och de kom snart också att ses som ett centralt inslag i det som kom att kallas ”polisspåret”, vittnesuppgifter som pekade på polisinblandning i mordet.

        Redan senare under 1987 kom dock Krantz ut med en bok i ämnet, ”Ett verkligt drama” där han i stället torgförde vidlyftiga spekulationer om att Palme i själva verket iscensatt sin egen död. Den boken kom alltså ut tjugo år innan de mystiska mail som Magnus Johansson refererar till dök upp hos olika personer.

        Boken var bara det första tecknet på att Krantz inte längre ville sammankopplas med ”polisspåret”. Snart kom han också mycket bestämt och uttryckligt ta avstånd från att ha något att göra med teorier om att kretsar inom polisen låg bakom mordet. I stället kom han med tiden att leta efter anstiftarna till mordet bland helt andra grupper: särskilt nämnde han ”judarna”, ”feministerna” och ”de homosexuella”. Den som vill veta mer kan läsa själv. Stora delar av inläggen om Palmemordet som Krantz lade ut på sin egen hemsida kan hittas här: http://ribe.biz/nationalmordet.nu/nationalmordet__all_found_links.html

        Krantz tidiga utpekande av polismannen är, som vi snart ska se, förknippat med stor osäkerhet. Inte desto mindre kan man mycket väl tänka sig att hans iakttagelse under mordnatten kan vara av betydelse oavsett vem det var han såg. En särskild omständighet pekar på detta: det var inte bara han som gick till Palmeutredningen med uppgifter om observationer vid hållplats Eriksbergsgatan tio minuter efter mordet. Föraren på den buss där Krantz gjort iakttagelsen hade nämligen också gått till polisen och rapporterat att även han sett något anmärkningsvärt vid just denna hållplats. Han hade noterat inte bara en man utan två män som betett sig besynnerligt. Och han hade kontaktat polisen helt oberoende av Krantz. Sedan Krantz uppsökt honom och visat honom bilder på två medlemmar av ”baseball-ligan” (den Krantz ansåg sig ha sett och en till) drog bussföraren slutsatsen att det var just dessa två män han sett.

        Det dröjde inte länge innan även bussföraren, precis som Krantz, började bete sig besynnerligt. Under tryckfrihetsrättegången om polisspåret mot tidningen Proletären 1989 hade han kallats att vittna av tidningen. Han förnekade att han sett något som helst av intresse vid busshållplatsen, varför han gått till polisen kunde han inte förklara. Dessa hans uttalanden framstod som så märkliga att domaren kände sig tvungen att påminna honom om vittneseden. Senare visade det sig att bussföraren i samband med denna rättegång skrivit till rikspolisstyrelsen och begärt ut de 50 miljonerna som skulle ges till den som kom med avgörande tips om mördaren. I brevet hade han samtidigt lovat att hålla tyst med vad han visste om mordet eftersom ”ett offentliggörande av alla detaljer skulle skada det dyraste och finaste Sverige äger” som han uttryckte det.

        Sammantaget kan man alltså konstatera att både Krantz och bussföraren mycket tidigt kom att uppfatta det som om de var centrala vittnen i ett kusligt händelseförlopp med historiska dimensioner – och att de, var och en på sitt sätt, snart i alla offentliga sammanhang kom att börja dementera sina ursprungliga uppgifter, de som pekade på en poliskomplott.

        Berodde detta på att de var rädda? Mycket möjligt. Var deras iakttagelser vid busshållplatsen viktiga? Också mycket möjligt.

        Vad som är avsevärt mer osäkert är själva utpekandet av de två poliserna. Bussföraren hade, som vi vet, påverkats av Krantz. Och Krantz då – vad var hans utpekande värt? Kanske inte så mycket. Bakgrunden var nämligen att han kort tid efter sin iakttagelse hört ett rykte om att ”baseball-ligan” skulle vara inblandad i mordet. Då hade han gått till en rättegång där ett par av poliserna i denna omtalade gruppering stämt Sveriges Television för förtal. Det gällde uppgifter om att de skulle ha slagit ihjäl en missbrukare i en cell vid T-Centralen.

        När Krantz såg de två poliserna i domstolsbyggnaden tyckte han sig känna igen den ene från bussen.

        I sanningens namn lider detta påstådda igenkännande av brister som liknar dem som var för handen när Lisbeth Palme fick se konfrontationsuppställningen med Pettersson. Hon visste att åklagarna ville att hon skulle peka ut den som var alkoholist – och hon såg snabbt att Pettersson var personen med alkoholproblem vilket ledde henne vidare till att också peka ut honom som mördaren. Krantz å sin sida hade ställt in sig på att ”baseball-ligan” kunde vara inblandad i mordet – och så letade han upp personer i den gruppering han misstänkte och kom snart till övertygelsen om att en av dem han såg var mannen från busshållplatsen.

        För att återvända till Magnus Johanssons fråga. Vem som än skrev de märkliga mailen med anspelningar om riksdagsmannen kan dessa händelser knappast ha haft ett avgörande inflytande på Lars Krantz förmåga att dra rimliga och rationella slutsatser om Palmemordet. Den hade han förlorat långt tidigare, kanske delvis under inflytande av en högst begriplig rädsla för att verkligen ha varit ett centralt vittne till en mordkomplott.

  16. Gunnar: ”Jag har helt enkelt rätt stor respekt för de utgångspunkter som finns bakom svensk tryckfrihetslagstiftning när det gäller skydd för enskilda personer.”

    Även fast det inte var din anförda förstaanledning, är det inte tryckfrihetslagstiftningen i sig du i så fall främst bör ha respekt för och inte de utgångspunkter som finns bakom den?

  17. Tekniskt sätt har du rätt. Men jag väljer ändå själv vad det är jag har respekt för – och det är lagens intentioner snarare än dess bokstav.

    Och det är faktiskt precis detta, att man i alla sammanhang hellre ska se till syftet än till bokstaven, som uttrycks så vackert i det berömda första stycket i Tryckfrihetsförordningens första kapitels fjärde paragraf. Där står:

    ”Envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av tryckfriheten eller eljest vaka över denna förordnings efterlevnad, bör därvid städse hava i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla.”

    Vad innebär detta för mig? Jo, att jag visst kan tänka mig att publicera saker som riskerar att bli åtalade – det vill säga utmanar lagens bokstav – ifall jag ser ett meningsfullt och seriöst syfte med det. Vilket jag uppfattar som ett ställningstagande i linje helt med lagens intentioner.

    Det innebär dock inte att jag tar mig friheten att i största allmänhet sprida okontrollerade nedsättande uppgifter – vare sig jag tror att jag rent praktiskt riskerar åtal eller inte. Det är också i linje med lagens intentioner som jag ser det. Tack för att du tog upp frågan så att jag fick en chans att förtydliga mig.

    1. Väl bekomme, Gunnar, och tack för förtydligandet.

      Gunnar: ”Det innebär dock inte att jag tar mig friheten att i största allmänhet sprida okontrollerade nedsättande uppgifter – vare sig jag tror att jag rent praktiskt riskerar åtal eller inte.”

      Min kommentar innehöll inga okontrollerade nedsättande uppgifter. Vill du få det att framstå som om de gjorde det?

      1. I din ursprungliga kommentar namngav du en riksdagsman och påstod att han var misstänkt för mordet på Olof Palme. Det var den uppgiften jag syftade på. Polis och åklagare har aldrig delgivit honom misstankar för mordet, så i den meningen är uppgiften inte bara okontrollerad utan direkt oriktig.

        Självklart kan det finnas skäl att rikta misstankar mot en person för detta brott även om inte polisen har dragit den slutsatsen. Men de uppgifter i den vägen som jag känner till vad gäller riksdagsmannen är inte av den kalibern att man kan tala om några kontrollerade misstankar. För mig framstår det snarare som spekulationer. Sådana måste man kunna få föra fram, men då finns det också skäl att presentera dem med viss hänsyn till den person det gäller.

  18. Gunnar: ”Polis och åklagare har aldrig delgivit honom misstankar för mordet, […]”

    Varifrån har du hämtat definitionen av ”misstänkt” i betydelsen ”misstänkt av polis och åklagare”?

    Gunnar: ”Men de uppgifter i den vägen som jag känner till vad gäller riksdagsmannen är inte av den kalibern att man kan tala om några kontrollerade misstankar.”

    Menar du att Sven Anérs utpekande av [namnet borttaget] som Palmes mördare är helt okontrollerat?

  19. Jag har hämtat definitionen från vedertaget språkbruk.

    Sven Anérs utpekande av riksdagsmannen bygger enligt min mening inte på uppgifter med någon skönjbar substans.

    1. Varför finns då inte din defintion av ”misstänkt” i t.ex. Svenska Akademiens ordlista?

      Gunnar: ”Sven Anérs utpekande av riksdagsmannen bygger enligt min mening inte på uppgifter med någon skönjbar substans.”

      Du svarar inte på frågan. Frågan handlade om Sven Anérs utpekande är okontrollerat.

  20. Jag har sagt mitt om hur jag använder ordet ”misstänkt”.

    Jag har också svarat på vad jag tycker om Sven Anérs utpekande och jag tror de flesta förstår vad jag menar.

    Om du gillar att dribbla med ord får du gärna göra det någon annanstans, det finns säkert andra bloggare som tycker sådant är skojigt. För min del kommer jag inte att publicera fler kommentarer från dig som jag uppfattar som meningslösa.

  21. Det är inte 100% säkert att det var vittnet Anders B och hans kompisar som gick förbi Dekorimahörnet några minuter innan mordet. Antagligen var det en annan grupp än dem- var en fredagkväll i Stockholm med mycket folk i rörelse, inte en vardagkväll i Vilhelmina etc. Jag tror mördaren fortsatte på samma sida på Sveavägen som de gick på från Grand när han såg att paret Palme gick över vägen (enda som Gw har rätt ang mördaren). Han gick över gatan längre fram och ställde sig för att vänta vid Dekorima i kanske en halvminut, högst en minut. Vittnet- musikläraren var det väl som satt och såg på mördaren innan skotten, säger också sekunder i de första förhöret, inte minuter. Det vittnet säger också att mördaren och Lisbet såg varandra i ansiktet efter skotten, så att hon skulle misstagit sig med vittnet Anders B är osannolikt. Anders var dessutom rundlagd och hade helskägg, mördaren hade inte skägg eller mustasch. Tror inte heller på något möte etc innan skotten. Det finns inget som tyder på det. Dessutom tror jag mer på Lisbet, mordplatsvittnet än berusade vittnen m.f.l.

    1. Musikläraren Inge M har hela tiden beskrivit hur han betraktat Dekorimahörnan och den väntande gärningsmannen under ett utdraget tidsförlopp som helt klart handlade om minuter. Det finns en enstaka replik i ett förhör som helt ryckt ur sitt sammanhang låter som om han bara sett mördaren i några sekunder före skotten, men som jag visat i mina böcker handlar det bara om hans sista iakttagelser precis före mordet.

      Jag tror mycket väl att Lisbeth kan ha tittat mördaren i ögonen alldeles efter skjutandet, men i så fall minns hon inte det. När hon gör den iakttagelse av en mans ansikte som hon minns efteråt ser hon inget vapen, mannen befinner sig ett antal meter ifrån henne, med största sannolikhet på den plats där Anders B befinner sig – och hon ser bara en person, inte mördaren OCH Anders B. När hon gör iakttagelsen tror hon inte att det är mördaren hon ser, den slutsatsen drar hon först efteråt. Både Hans Holmer och den förste Palmeåklagaren KG Svensson drog oberoende av varandra slutsatsen att det var Anders B hon sett. Det var nog det enda de var ense om.

  22. Vissa har fantasier, konspirationsteorier, men det mesta tyder på att tingsrätten dömde rätt 1989.

      1. Lisbet sa att skotten kom allt från en trottoarbredd upp till tio meters avstånd, under de förhören som hölls med henne. Trots att mördaren stod någon decimeter bakom mordoffret. Vi kan nog vara trygga med att det var vittnet Anders B hon uppfattade som varande mördaren.

        Till yttermera visso, visade det sig att när hovrättens ledamöter besökte mordplatsen under samma förhållande som rådde på kvällen för mordet. Så kunde de konstatera när de rekonstruerade mordet att det var omöjligt för Lisbet att kunna urskilja mördarens ansikte. Dels var det alldeles för dåligt upplyst, men framför allt var motljuset från fasadens belysning alldeles för kraftigt, för att hon skulle kunna göra det.

        Både livrem och hängsle för att Lisbet inte har sett mördarens ansikte.

  23. Hade mordoffret varit en annan så hade även hovrätten dömt Christer P. men de vågade väl inte etc.

  24. Lisbet såg mördaren och pekade ut Christer P. som den mannen. Mördaren hade ingen mustach eller skägg vilket den rundlagde Anders B hade. Christer hade ingen mustasch då. Minesforskaren Lars Göran Nilsson menade att minnet fungerar automatiskt och att Lisbet kunde, borde ha kommit ihåg mördarens ansikte. Hovrätten missuppfattade helt Nilssons minesforskning, tyvärr.

  25. Musikläraren säger sekunder i första förhöret och det är väl det mest sannolika, eller någon halvminut. Svårt att avgöra tider.

    1. Nej, det där är inte riktigt. Låt oss ta det lite utförligare.

      Första förhöret med musikläraren Inge M är ett telefonförhör från 1 mars 1986, inlett klockan 09.20. Protokollet är en sammanfattning av telefonsamtalet och är mycket kortfattat. Det innehåller inga som helst uppgifter om hur länge mördaren befunnit sig på platsen innan han skjuter. Det som har någon relevans i detta sammanhang är dock följande: ”Han [Inge M] ser två personer komma gående på trottoaren på Sveavägens östra del i riktning mot Sergels torg. Han ser sedan en man komma upp bredvid dessa båda personer bakifrån. Strax efter hörde han två skott gå av…”

      Det ger intrycket att Inge M först sett makarna Palme och sedan gärningsmannen – och att det gått några sekunder mellan det att han sett gärningsmannen och att denne skjuter. Men några egentliga tidsuppgifter finns det alltså inte, varken sekunder eller ”någon halvminut”.

      Läser man de följande förhören med start redan i nästa förhör som hölls den 14 mars 1986 får man dock klart för sig att den första förhörssammanfattningen bara skildrar en liten sekvens av hela händelseförloppet och att Inge M haft god tid på sig att studera den väntande gärningsmannen innan makarna Palme visar sig i hans synfält. (Polisförhören med Inge M kan man läsa här: http://www.itdemokrati.nu/page36z.html och http://www.itdemokrati.nu/page36z2.html )
      I det nyss nämnda förhöret, alltså det från den 14 mars, finns det dock en enskild formulering som ryckt ur sitt sammanhang kan tolkas på ett missledande sätt, precis som anteckningarna från det tidiga telefonförhöret också kan misstolkas. Inge M säger på ett ställe att han observerade mördaren ”bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga paret Palme”. Det här är en beskrivning som ju liknar vad som sägs i telefonförhöret, dock med skillnaden att det här låter som om han ser mördaren alldeles innan han ser makarna Palme, inte tvärtom.

      Vad som är uppenbart för den som läser alla förhören är att denna observation av gärningsmannen precis före skjutandet bara är den sista av flera iakttagelser som Inge M gör av honom. Det är helt klart att det handlar om en rad observationer och inte en sammanhängande bevakning av mannen från Inges sida, Inge förlorar nämligen hela tiden den väntande mannen på trottoaren ur synfältet. Det är inte så konstigt, han vet ju inte vad som ska hända och han har en stor del av sin uppmärksamhet riktad åt andra håll, bland annat mot sina vänner vid bankomaten men också mot den omgivande trafiken eftersom han står illa med sin bil. Ändå har han hunnit hunnit etablera bilden av en kallblodigt väntande person utanför Dekorimabutiken.

      I förhöret från den 14 mars heter det till exempel:

      ”F: Vad har du för uppfattning av honom?
      M: Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta, helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.
      F: Hur lång tid innan var du observerade honom då. Hur nära var han första gången du ser honom?
      M: Jag står ju alltså på andra sidan Sveavägen, jag hade precis vänt bilen, och det här rör sig om minuter.”
      [Språkfelen i originalet.]

      I hovrätten brydde sig dock inte Palmeåklagaren Jörgen Almblad om att göra en helhetstolkning av Inge M:s vittnesberättelse. I stället hänvisade han till Inge M:s uttalande från 14 mars om att han observerade mördaren ”bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer” och ville få det till att det betydde att mördaren måste ha kommit till platsen precis före makarna Palme.

      Jag påminde Inge M om Almblads agerande när jag intervjuade honom 2010. Han kom mycket väl ihåg hur Palmeåklagaren försökt få honom att backa från att mördaren funnits på plats i flera minuter och sa till mig:

      ”Ja, jag råkade lite i luven på åklagaren i rättssalen. Jag blev förbannad när han försökte styra vad jag skulle säga. Här hade jag jobbat som ett djur för att hålla mig undan från press, gett fan i att följa nyheterna sedan 1986 och det här var 1989. Jag hade verkligen försökt att hålla mig undan så att jag bara skulle kunna berätta mina minnen utan påverkan från annat håll.”

      Och centralt i Inges minnesbilder, då som tidigare, var att mördaren stått på plats som en slaktare iskallt väntande på sitt offer, minuter i förväg.

  26. Kan erkänna att mördarens beteende, känslokyla inte överensstämmer med Christer P beteende i.a.f. det man sett i media. Mordet skedde dock i februari 1986 och han var inte så gammal och nergången etc då (38 år snart 39). Vittnespykologen Holgersson kanske har rätt när hon i motsats till Nilssons minnesforskning hävdar att Lisbet inte minns rätt ansikte, och att man kan ”forma” ett ansikte efteråt. Konfrontationen var inte heller bra, men att Christer var annorlunda kan man inte göra så mycket åt. Ev. kanske de kunde fått tag i några som var mer lika honom men försvaret dvs Liljeros godkände konfrontationsgruppen. Däremot borde försvarsadvokaten varit närvarande och spelats in på band. Det var även fel att hon fick reda på att den misstänkte var en missbrukare. Jag lutar dock mer åt Nilsson och hans minnesforskning dvs att Lisbet m.f.l. vittnen som pekade ut Christer faktiskt mindes rätt.

  27. Det har heller aldrig varit något möte etc innan skotten enligt Lisbet, och hon är ett tillförlitligt vittne, målsägande. Mördaren kom upp bakom makarna Palme och sköt två skott. Vittnet har blivit påverkad av en journalist läste jag som försökte övertala honom att det skulle vara minuter, inte sekunder som han säger först. Dåligt av den journalisten. Christer P är det enda riktiga spåret som är hållbart, annat blir mest bara spekulationer, teorier, fantasier, men jag har inte svaret vem som är mördaren. Bara att Christer P är det enda spåret med bevis och indicier som håller, verkar sannolika.

    1. Kom gärna igen med mer exakta uppgifter om hur vittnet skulle ha blivit påverkat av en journalist, så kan vi diskutera dem. För visst händer det att vittnen blir påverkade av både journalister och poliser, liksom av vad som skrivits i tidningarna. Vilken journalist? Och när skulle det ha skett? Och vem är det som påstått detta?

      1. Jag har läst det någonstans att det här vittnet hade blivit påverkad av en journalist eller om det var en författare. Tyvärr vet jag inte namnet men det ska inte vara omöjligt att ta reda på.

  28. Finns inget i de förhören som pekar mot ett möte innan skotten. Lisbet borde komma ihåg om de pratat med mördaren innan skotten- låter som en märklig teori det där med möte. Mördaren hade hunnit stå någon minut vid Dekorimahörnet även om han följt efter Palme från Grand. Det där att bedöma tider är också svårt och det här vittnet kommer med motstridiga uppgifter om tiden.

    1. Det finns inget alldeles tydligt i förhören med Inge M som pekar på ett möte före skotten. Desto tydligare är det i förhören med Anders B, Anders D och Cecilia A. Och det bekräftas av uppgifterna från Nicola F som enligt polisens rekonstruktion hann gå en lång sträcka från det att han mötte makarna Palme tills han hörde skotten, medan makarna Palme bara han gå en kort bit.

      Vid en noggrann läsning av förhören med Inge M finns det dock ett antal viktiga detaljer som pekar på att även hans uppgifter rimligtvis kan tolkas som att det ägt rum ett möte. Jag går igenom detta noga både i ”Mörkläggning” och ”Mordgåtan Olof Palme”. Man får komma ihåg att han inte hade kontinuerlig koll på den väntande mördaren, utan att han, som han själv säger, bara såg honom under en kort sekvens före mordet, omfattande några få sekunder. Det tyder på att han missat förloppet alldeles innan – men att han sett mördaren lite tidigare i flera omgångar. Och då blir det extra viktigt att notera hans övriga uttalanden, inte minst hans besvikelse över att han inte minns något som hade att göra med annonspelaren en bit norr om mordplatsen. Mycket pekar på att det var där gärningsmannen mötte makarna Palme och det finns också ett antal fragmentariska minnesbilder från Inge M som pekar på att han hastigt noterat detta utan att riktigt ha tagit in det.

      1. Spekulationer, teorier och kanske önsketänkande om ett möte som aldrig ägt rum innan skotten. Det skulle betyda att Lisbet (och Olof) pratat med mördaren innan skotten och det borde hon kommit ihåg, talat om. Det är en bisarr teori från din sida. Hon är ett tillförlitligt vittne, till skillnad mot Anders B som var berusad. Tings- eller Hovrätten har inte skrivit något om ett möte innan skotten.

        1. Tingsrätten och hovrätten kunde inte gärna ha skrivit något om ett möte eftersom varken åklagare eller försvarare presenterade några uppgifter som handlade om ett möte för domstolen. Det är tyvärr inte ovanligt i svenska rättssalar att viktig information som berör det åtalade brottet inte kommer fram, helt enkelt för att ingen av parterna är intresserad av att ta fram den. Visserligen har domstolen ett visst utrymme för att att ta egna initiativ och få oklara saker utredda, men den rätten utnyttjas sällan – och i vilket fall förutsätter det att domstolen över huvud taget är medveten om att det finns ett problem att utröna. Taxichauffören Anders D blev till exempel inte utfrågad om sina iakttagelser före mordet, alltså då han tyckte sig se ett samtal.

      2. Anders B har väl knappt sett något eg. förutom att att han såg tre st personer framför sig ett kort ögonblick. Direkt efter skotten tar han sin tillflykt i en trapp-port så han verkar inte ha kunnat iaktta speciellt mycket eg. Dessutom var han berusad efter firmafesten. För om han iakttagit händelseförloppet borde han kunna identifiera mördaren och säga om det var Christer P eller ej.

  29. Det stämmer inte att mordplatsen var dåligt belyst, står väl snarare antecknat att det var förvånansvärt bra belyst när hovrätten var där. Så pass bra att man kan bedöma en persons utseende i.a.f. Krusell skriver om det i sin bok- ”Palmemordets nakna fakta”- kan rek. Var inne i gränden det var mörkt.

  30. Hovrätten som var nere på mordplatsen för att studera ljusförhållandena skrev i sin dom: ”Belysningen på platsen har inte medgett några tydliga iakttagelser av mannens ansikte”. Bland annat pekade hovrätten på att observationerna försvårades av motljuset från Dekorimabutiken.

    1. Det är i och för sig riktigt, hovrätten konstaterade bara att det var svårt att göra det. Men till det ska läggas att Lisbeth så länge hon var på mordplatsen inte drog slutsatsen att det ansikte hon sett tillhörde mördaren, hon konstaterade bara att den hon såg på var en man som inte var beredd att ge henne hjälp. Det var först i efterhand som hon drog slutsatsen att den mannen var mördaren. Det betyder att hon gjorde en hastig iakttagelse under dåliga ljusförhållanden av någon hon inte kände sig hotad av och då hon var fokuserad på att få hjälp.

      Nästan tre år senare får hon se Christer Pettersson i en konfrontationsuppställning och har förberetts från åklagarsidan på att gruppen hon ska se innehåller en person det finns starka misstankar mot och som är missbrukare. Och vi vet att hennes första kommentar är ”Det ser man vem som är alkoholist”. Det är givet att ett utpekande under de omständigheterna måste värderas med stor försiktighet – särskilt som inget annat mordplatsvittne kunde peka ut Pettersson under rättegången.

      1. I och för sig så frågade ingen henne på mordplatsen mer ingående tyvärr. Att hon inte tyckte mördaren var hotfull som nyss avlossat två skott mot dem låter ologiskt. Snarare så måste hon känt sig hotad av mördaren och därmed registrerat ansiktet på mördaren som var närmast. Sedan förhörde bland annat Holmér Lisbet och han var så fixerad vid kurderna. Lisbet sade väl att hon ansåg mördaren vara en borderlinetyp, vilket Holmér missade att skriva ned tyvärr. Men mycket missköttes det första året.

        1. Du missar min poäng. Jag utgår från vad Lisbeth själv sagt i domstolsförhör. Hon såg aldrig, enligt vad hon själv berättar, någon som höll i ett vapen. Hon såg en person några meter bort när hon såg sig om efter hjälp. Hon fick inte hjälp av den personen och vände sig då åt annat håll. I efterhand, när hon inte längre var på brottsplatsen, drog hon slutsatsen att det var mördaren hon sett.

          Det här kan låta märkligt. Det tycker jag också. Låt oss för ett ögonblick bortse från uppgifterna om ett möte. Även om det inte ägde rum något sådant kan man tycka att Lisbeth borde ha märkt att en man sköt hennes make på 20 cm avstånd. Men enligt henne själv var hon inte medveten om att det fanns en person i närheten då. Man kan också tycka att hon borde ha sett mördaren med vapnet när hon vände sig om och blev beskjuten längs med ryggen. Men inte heller då minns hon att hon sett något.

          Jag föreställer mig att hon kan ha drabbats av en traumatisk minnesförlust vad gäller vissa delar av händelseförloppet kring mordet.

      2. Problemet är att det eg. bara finns ett vittne som varit så nära att hon/han kunde se ansiktet m.m. och det var Lisbet. Sedan kan man dra sina egna slutsatser om hennes utpekande men jag anser att hon har rätt i sitt utpekande trots viss ytlig förhandsinformation. Hon pekar inte ut någon bara för att få en person dömd utan det måste bero på att hon faktiskt mindes att det var Christer P som hon såg direkt efter skotten vid Dekorimahörnet- det som minnesforskaren Nilsson beskrev. Men liten tvekan kan jag känna om hon pekade ut rätt (devlinkommisionen och vittnespsykologerna). Det finns även andra vittnen som bekant. Om man tror på åklagarnas beskrivning så har Christer varit kring Grand under de tidpunkter som makarna Palme varit där och även följt efter dem från biografen och sedan skjutit två skott mot dem vid Dekorima. Hovrätten ansåg det vara hög sannolikhet att Christer P var vid Grand vid 23-tiden- flygledarens och Roger Ö:s vittnesmål (Roger Ö var inget bra vittne pga drogmissbruk men han kände i.o.f.s. Christer sedan tidigare, däremot flygledarens vittnesmål var bra, tydligt). Rimliga tvivel finns pga bristen på teknisk bevisning och enbart ett mordplatsvittne som sett ansiktet under en eller möjligtvis två korta stunder. Rent juridiskt gjorde nog hovrätten rätt i att ogilla åtalet – vi har höga beviskrav i Sverige.

  31. Min senaste teori. Lisbeth och Olof stannade upp enligt 5 vittnens utsagor och samtalade med gärningsmannen för att gärningsmannen stannade upp dom genom att hojta till. Kan Olof ha trott att det var ett arrangerat möte för att delge honom hemlig information? En idé från dom högerextremistiska. Dom går några meter och samtalar och plötsligt så skjuter banemannen på både Olof och Lisbeth i syfte att döda dom bägge. Lisbeth undkommer med livet i behåll men inser snabbt vilka fiender Olof och Familjen har. så hon utvecklar snabbt det beteende hon sen kom att ha för att skydda sina barn och partiet från dom personer som skulle kunna vara ”världens farligaste människor” som har kontakter ända in i statsapparaten. Människor som aldrig glömmer. Aldrig förlåter. Och aldrig slutar jaga en.
    Dessa människor har hittils kunnat tysta vittnen och människor som spillt bönorna. Victor G blev torterad till döds och bevis planterades mot en oskyldig människa. Antikvariatshandlaren Bo S och hans vän Anders L båda med sympatier långt ut på högerkanten men som tycks ha velat varna Palme för det planerade mordet blev med all sannolikhet dödade med nån kemikalie som missas vid obduktioner. Jag vet inte vad högerextremisten och vapenhandlaren Carl-Gustaf Ö dog av 2010. men sannolikt kanske hans samvete jagade ifatt honom och så behövde även han tystas. Algernon slängdes framför ett tåg. Och den högerextreme Norrmalmspolisen Bror P skulle hämtas till ”förhör à la Victor G” och kände att självmord var en mindre plågsam utväg. (samma år)
    Ja listan kan fortsättas i all evighet. Vilka är dessa farliga människor?
    Gunnar? Vad tror du om min teori? Är jag alldeles FÖR konspiratorisk? eller kanske det finns lite substans? Rätta mig gärna om jag hade något faktafel?

    1. Det är alltid fritt att spekulera. Men som jag ser det finns det inga som helst bevis för att mordet på den i början av utredningen misstänkte 33-åringen Victor G hade något samband med Palmemordet. Jag tycker det verkar som om Victor G föll offer för ett svartsjukedrama. precis som den amerikanska domstolen kom fram till. Kan någon visa att jag har fel så får jag väl ompröva mina slutsatser.

      Och visst händer det att människor mördas med kemikalier som är svåra att spåra, men att det skulle vara fallet med antikvariathandlaren Bo S och hans vän Anders L är väl ändå bara en gissning från din sida.

      Gissningar kan förstås vara riktiga. Men jag tror det är viktigt att dra gränsen mellan när man gissar och när det finns starka belägg för att det förhåller sig på ett visst sätt.

      1. Det är sant. men det finns såna omständigheter kring deras dödsfall som skapar misstankar om att dom tystades. Om Victor G umgicks i dom kretsar han ska ha påståts så borde det inte vara problem att kunna plantera bevis mot en person som dom kan ha vetat ha varit en stalker. en perfekt syndabock. Jag ser 2 alternativ. Antingen märkliga sammanträffanden och/eller att dom tystades.

  32. Att Lisbet inte såg något vapen berodde antagligen på att hon tittade mördaren i ansiktet först och skrek något i stil med: ”Hjälp vad gör du!”. Det finns vittnen som sagt det – Lars J och Inge M har jag för mig. Och att mördaren snabbt stoppade in vapnet direkt efter skotten, för när han lunkar, joggar etc därifrån har inte något vapen i händerna enligt andra vittnen.

    1. Citerat från ett av mina tidigare inlägg:

      ”Lisbet sa att skotten kom allt från en trottoarbredd upp till tio meters avstånd, under de förhören som hölls med henne. Trots att mördaren stod någon decimeter bakom mordoffret. Vi kan nog vara trygga med att det var vittnet Anders B hon uppfattade som varande mördaren.”

      Ditt citat:

      ”Och att mördaren snabbt stoppade in vapnet direkt efter skotten”

      Vilket tyder på att mördare har säkrat och hölstrat vapnet direkt efter utfört uppdrag. Något man lär ut i militär & polisiär utbildning. Vad vapenvägraren Pettersson skulle ha tagit del av denna drillning någonstans, kan jag bara inte förstå. Bland sina a-lagar kompisar vid någon parkbänk i Rotebro, kanske…..!?

      1. Nej det var inte Anders B som hon pekade ut som mördaren – det var Christer P. Anders B hade helskägg, mördaren hade inget skägg och dessutom var Anders B rätt rundlagd. Nej, visar bara att han stoppade in vapnet innanför jackan eller i hölster, väska och det kan vem som helst göra, behövs inget militär eller polisutbildning för det. Valet av vapen, plats m.m. tyder på en amatör som inte vill dölja sitt brott. Dessutom att missa Lisbet tyder på amatör och att inte skjuta ett till mot henne är också amatörmässigt. Christer P var inte vapenvägrare, men han fick sluta sin värnplikt efter ungefär halva tiden har jag för mig pga saker som inte jag vet.

        1. Förvisso finns det inget som tyder på att mördaren hade skägg. Men det vi diskuterar är ju om den person som Lisbeth minns att hon såg hade skägg eller inte. Anders B:s skägg var inte långt och han hade en med all sannolikhet stängd täckjacka som kan ha nått mer eller mindre upp till hakan. Skägget behöver inte ha varit särskilt framträdande, särskilt inte om man såg honom i motljuset från Dekorimafönstret.

          Lisbeth Palmes beskrivning av mannen hon såg från första polisförhöret den 1 mars låter så här:

          ”… i 40-årsåldern, ca 180 cm lång och med ’kompakt’ kropp med kort hals.
          Han var mörk men inte på ett direkt sydländskt sätt utan håret var mer brunaktigt.
          Han var iklädd en blå, något litet ’bullig’ täckjacka som gick en bit
          nedanför midjan. Han hade vidare mörka, troligen grå byxor. I övrigt lade
          fru Palme inte märke till några detaljer vare sig i utseende eller klädsel.”

          I en senare lämnad komplettering till detta förhör, sedan Lisbeth Palme sett polisens fantombild, säger hon:

          ”Hon uppfattade det som om mannen som sprang in på Tunnelgatan hade ett något rundare, fylligare ansikte än det på fotot”.

          Här får man vara försiktig eftersom Lisbeths uttalanden under det första förhöret pekar på att hon inte har några minnesbilder av ansiktet. Men om vi ska fästa något avseende vid kompletteringen pekar den mer på Anders B än på Christer Pettersson vars ansikte knappast kan betecknas som runt eller fylligt.

          Att valet av vapen och plats tyder på en amatör är en gissning som jag inte håller med om. Skottet mot Palme var omedelbart dödande och mördaren är ännu inte lagförd. Skottet mot Lisbeth skulle förmodligen ha träffat henne på samma sätt som det första skottet träffade Palme om hon inte vänt sig om i det ögonblicket.

          Att mördaren skulle ha varit en amatör bara för att han inte sköt ett ytterligare skott mot Lisbeth är ett argument som jag inte heller tar till mig. Bland annat av följande skäl: de poliser som var i tjänst under mordnatten och som givetvis måste betecknas som proffs på polisarbete gjorde ett antal allvarliga fel. Exempelvis tog det nästan tre timmar innan ett rikslarm gick ut och det förekom ingen som helst ledning av något spaningsarbete i centrala Stockholm. Avspärrningen kring mordplatsen var också mycket mindre än vad som var lämpligt om man ville säkra alla tänkbara spår. Det finns en debatt om att allt detta pekar på polisinblandning i mordet. Jag ska inte ta den debatten nu, utan bara konstatera att man givetvis måste inse att poliser, hur kompetenta de än är, kan göra misstag i en extremt stressad situation – och att åtminstone vissa av bristerna under mordnatten säkerligen har den förklaringen.

          Men om vi kan tänka oss detta borde vi också kunna föreställa oss att även en mer eller mindre professionell attentatsman borde kunna tappa koncepterna i den extrema situation som mordet på en statsminister utgör.

          Man kan också tänka sig att det ur mördarens synpunkt för all del var önskvärt, men inte nödvändigt, att skjuta Lisbeth Palme. Och att när första försöket misslyckades drog han slutsatsen att det väsentliga var att komma iväg från mordplatsen innan vittnena hunnit samla ihop sig för att göra iakttagelser eller ingripa.

      2. Det foto jag såg på Anders B i boken ”Inuti labyrinten” är på en person med mörkt helskägg och rundlagd kropp (+blå täckjacka). Att hon skulle förväxlat mördaren (inget helskägg eller mustasch enligt Lisbet) med honom är långsökt, nästan lite panikartat att påstå. Varken domstolarna eller en majoritet av åklagarna eller polisen har dragit några slutsatser att Lisbet skulle förväxlat Anders B med mördaren. Anders B var inte heller på mordplatsen utan i en trapp-port direkt efter skotten. Lisbet ger mer detaljerad beskrivning på mördarens utseende i senare förhör och enligt minnesforskningen kan det ta tid att få fram minnesbilder efter en traumatisk händelse. Till ex: ”Hon beskriver mannen som vara i 40-årsåldern och omkring 180 cm lång, ha en intensivt stirrande blick, ha smala, tunna läppar och ljus, platt överläpp, ha en rak panna med raka ögonbryn samt ha ett rektangulärt och stelt stirrande ansikte med kraftigt, något framskjutet hakparti och markerade kindsidor”. En beskrivning som pekar mot Christer P. Om man tror på professor Nilsson och minnesforskningen är det inte konstigt att det tog tid innan man fick en mer detaljerad beskrivning på mördarens utseende. Polisinsatsen dålig redan från början men det har inte med Lisbets utpekande att göra eller att mycket tyder på att det var en amatör som var mördaren. Gärningsmannaprofilen säger väl också att det sannolikt var en ensamagerande man som var mördaren och som inte var en yrkesmördare, för en sådan hade inte väckt sådan uppmärksamhet på mordplatsen – val av vapen, omaskerad, ej dödar nyckelvittnet m.m. Holmér kan också ha missat, struntat i att anteckna viktiga saker eftersom han var så fokuserad på kurderna/pkk t ex att Lisbet sagt att mördaren såg ut som en borderlinetyp.

  33. Ulf: ”Men liten tvekan kan jag känna om hon pekade ut rätt (devlinkommisionen och vittnespsykologerna). Det finns även andra vittnen som bekant. Om man tror på åklagarnas beskrivning så har Christer varit kring Grand under de tidpunkter som makarna Palme varit där och även följt efter dem från biografen och sedan skjutit två skott mot dem vid Dekorima.”

    Christer Pettersson satt nog på pendeltåget till Märsta när mordet ägde rum. Vittnena Algot och Enar observerade Christer Pettersson i Märsta respektive Rotebro kort tid efter mordet.

    1. Nej de ”vittnena” avfärdade Domstolarna, Åklagarna och Polisen. Christer P saknar alibi för mordtidpunkten.

      1. Jag tycker inte att man ska sätta nedsättande citattecken omkring Algot Å:s och Enar H:s framträdanden som vittnen bara för att polis, åklagare och domstolar valde att bortse från deras uppgifter. Polisens och åklagarnas objektivitet i sammanhanget är svårt anfrätt av de valt att lyfta fram Roger Ö som sammantaget var mycket mindre trovärdig än Algot Å och Enar H.

        Han hade gått från att inte minnas någonting från mordkvällen när han först hördes till att tre år senare göra ett utpekande av Pettersson av exakt det slag som polisen ville ha. Och han hade ett högst tänkbart motiv för att komma med sådana uppgifter – de 50 miljonerna i belöning till den som kunde få mördaren fälld.

        Vi kan utgå från att Roger hade varit inne en stund på Grand efter den sena föreställningen av Bröderna Mozart, precis som han påstod i rätten. Men den slutsatsen drar vi inte för att han själv påstod det utan för att han uppmärksammats av en rad vittnen. Men hade han sett Pettersson när han var där? Om han gjorde det borde det i själva verket ge Pettersson alibi eftersom alla dessa vittnen placerar Roger inne på Grand först efter mordet – en liten detalj som polis och åklagare valde att bortse ifrån. Det viktiga var att man fått Roger att säga det han borde säga för att backa upp åtalet.

        Till allt detta kan tilläggas att den version Roger lämnade i rätten kom han senare att ändra högst väsentligt när han intervjuades i en TV-dokumentär av journalisten Mikael Hylin. Då säger han något mycker mer dramatiskt än att han råkade se Pettersson vid Grand. Han påstår helt enkelt att han själv var vid Dekorima och såg Pettersson skjuta Palme. De hade enligt Rogers sista version varit ute på en gemensam expedition för att ge spelklubbsägaren Sigge C en läxa och så hade det hela gått över styr och Palme hade kommit i vägen.

        Algot Å:s och Enar H:s berättelser är mycket mer okomplicerade och odramatiska och de hade inga 50 miljoner att vinna på att vittna. Att den fällande tingsrättsdomen underkände Algot och Enar är inte så konstigt – det var så att säga bara en konsekvens av att rättens majoritet valde att lita på Lisbeth Palmes utpekande. Då måste ju Algot och Enar ha haft fel. Att även hovrätten underkände dessa vittnen måste däremot tolkas lite annorlunda. En tänkbar förklaring är att eftersom dessa vittnen hade låg social status, särskilt i jämförelse med Lisbeth Palme, kunde det ha framstått som provocerande i mångas ögon om rätten hävdade att deras ord vägde tyngre än hennes. Det fanns så många andra argument för att Pettersson skulle frias och som vi ser valde rätten att luta sig mot dem utan stöd av alibivittnena.

  34. Gunnar, kan du ge oss mer information om vittnena Algot Å & Enar H.och omständigheterna kring deras vittnesmål? Vore intressant att veta hur du ser på deras trovärdighet.

    En av dina journalistkollegor som har engagerat i palmemordet, berättade att han hade snackat med vittnet Jeppsson som enligt honom hävdade att han var helt säker på att mördaren som sprang förbi honom i vid byggbarackerna på ett par meters avstånd inte var Pettersson. Till skillnad mot fru Palme så visste han dessutom mycket väl vem Pettersson var, redan på den tiden.

    Dessutom satt en tjej inne på biografen och såg den sk. Grandmannen i ansiktet genom entrédörrarna under flera minuter, medan hon väntade på sin väninnas toalettbesök, efter en tidigare föreställning. Samtidigt som de gick ut tillsammans mot entrédörrarna så såg de mannens ansikte och de är säkra på den personen inte var Pettersson.

    Det vittnesmålet har kommit fram alldeles för dåligt. För de borde väl rimligtvis vara de bästa vittnena vid biografen!?

    Du sa i radioprogrammet med Hanna Hellqvist m.fl. att ingen såg den sk. Grandmannen följa efter makarna Palme. Men hävdade inte just Mårten Palme att han hade sett det, när han vittnade under rättegången mot Pettersson.

    Kuriosa: Någon av de manliga programledarna hävdade att Olof Palme var för löntagarfonderna. Tror att det var i Eva Franchells böcker som läste att han var en klar och tydlig motståndare till dessa och att LO körde över honom i den frågan.

    1. Det var många intressanta frågeställningar i samma kommentar, Fredrik.

      Din önskan om att få veta mer om Algot Å och Enar H har jag precis löst genom att lägga in en ny bloggpost med ett utförligt citat från min bok ”Mörkläggning”.

      När det gäller vad Mårten Palme sa om mannen vid Grandbiografen är det helt klart i hovrättsförhöret med honom att det bara var en hastig observation han gjorde av mannen, att han inte trodde att han sett mannen ta några som helst steg i någon riktning utan att det bara handlade om att mannen tittade åt makarna Palmes håll.

      Övriga frågor återkommer jag gärna till i något senare sammanhang.

  35. Ulf känns som en inverterad Magnus Johansson.

    Lisbet säger att mannen hade en blå bullig täckjacka och att skotten kom ifrån ca 7-10 meter. Fast skotten kom från någon eller några decimeter och mördaren hade enligt samstämmiga vittnen ett helt annat signalement. Klockrent att det är Anders B hon upplever varande gärningsmannen.

    Dessutom säger även Lisbet tvärtemot övriga vittnen att mördaren vände sig om en bit in i gränden och det måste vara vittnet Lars J hon avsåg. För han stod nämligen där och tittade bort emot mordplatsen. Säkerligen är det de ansiktet hon har sett, för mördarens hann hon säkerligen aldrig se.

    Om Anders B hade skäggväxt eller ej, känns som en rätt akademisk fråga i sammanhanget. Vad hon uppfattade av ansikten då, kan man verkligen ifrågasätta där hon enligt vittnen for omkring svårt chockad och panikslagen, samtidigt som belysningen inte var den bästa.

    För mig är i alla fall sannolikheten kolossalt mycket större att en som har blivit drillad i att omedelbart säkra och hölstra gör det än en a-lagare från Rotebro med en halv liter alkohol i kroppen som inte drillats på det viset gör det.

    Samtliga våldsdåd gjorda av Pettersson går helt på tvären mot mördarens beteende. De har alla gemensamma nämnare. Nämligen att han har varit i trångmål och drabbats av ett raseriutbrott, plus att han har använt sig av nävar eller tillhyggen vid dessa tillfällen. Så långt ifrån mördarens beteende som man bara kan komma. Dessutom berättar till Pettersson närstående personer att han inte alls tyckte om skjutvapen. Det var av den anledningen som han både sökte och fick vapenfri tjänst när han gjorde sin värnplikt. Finns ingen person som har vittnat om att Pettersson någonsin har hållit i ett skjutvapen, än mindre använt ett sådant.

    Mördarens beteende visar snarare att är en driven person, än att det är en Petterssontyp. Enligt flera vittnen lägger mördaren lugnt sin fria hand på Palmes axel, skjuter sedan skottet någon decimeter från kroppen. Skotten sitter mitt i prick i en yta på en eller två kvadratdecimeter där man kan vara helt säker på att personen kommer att avlida av skadorna. Mördaren skjuter tillräckligt nära för att inte missa, samtidigt på ett tillräckligt avstånd för att undvika att mordoffrets kroppssubstans kommer på vapnet. Vilket han skulle riskera om han sköt ett påsittande skott. Hade han inte haft en maximal otur nämligen att fru Palme precis vred på kroppen i för honom exakt fel ögonblick, så hade också den kulan som var avsedd för henne träffat henne på exakt samma ställe.

    Sedan kommer vi till kulorna. Palme mördades med metallbrytande kulor. Chansen att Pettersson skulle ramla på sådana kulor är väl närmast minimal. Valet av kulor visar snarare att det finns en tanke och planering bakom mordet. För efter mordet uttryckte många sakkunniga sin förvåning över att, om nu inte Palme hade livvakter med sig, så var de i alla fall säkra på att han hade åtminstone en skottsäker väst på sig. Det ville självklart mördaren gardera sig emot och därför använde han sig av denna ovanliga kulsort som just klarar av att penetrera ett sådant kroppsskydd. Dessa kulor är dock mycket populära bland folk som jobbar inom säkerhetstjänster etc. och inte alls lika vanliga bland a-lagare.

    Enligt samstämmiga vittnen med undantaget Lisbet Palme hade mördare en 3/4:s eller knälång rock/kappa/ulster. Ett plagg som ingen har sett Pettersson bära/ägt och än mindre bar den aktuella kvällen.

    Flyktvägen var väl närmast idealiskt vald. Inga fordon kunde ta upp jakten på honom och inte tillnärmelsevis det folkvimlet som fanns på Sveavägen. Vem vet, han kanske hade en lägenhet eller flyktbil som han kunde smita in i, eller det fanns personer som täckte reträtten för honom. Att han hölstrade vapnet visar bara att han upplevde att han hade situationen under kontroll och han lätt kunde få fram vapnet igen vid behov.

    Både vittnesmålen och mördarens tillvägagångssätt tyder på att något helt annat än en a-lagare från Rotebro som har utfört mordet på vår statsminister.

    1. Nej det är snarare klockrent att hon ser mördaren direkt efter skotten – var bara mördaren och makarna Palme vid Dekorima. Anders B stod inne i en port och kan inte förväxlas med mördaren. Ingen akademisk fråga huruvida en person har mörkt helskägg eller ej – snarare viktigt. Att Lisbet skulle förväxla mördaren med helskäggige och rundlagde Anders B är osannolikt. Inte ens hovrätten ställde några tvivel om det. Inge M säger i domstolen att Lisbet och mördaren tittade varandra i ansiktet, även Lars J hör att Lisbet skriker något till mördaren (inte till Anders B)- ”Hjälp vad gör du?!” Visar att hon till och med kommunicerade till mördaren.
      Ulf S (som bodde hos Christer P) säger i förhör att CP var nykter när han kom hem på natten.
      Finns snarare flera vittnen som sett vapen hemma hos Christer P t ex i resningsansökan till HD finns det flera sådana uppgifter. Finns även vittnen som hört CP uttala sig hotfullt mot socialdemokraterna m.m. och man hittade nazistisk litteratur hemma hos CP.
      Minnesforskningen ger också stöd för Lisbets utpekande dvs att hon kunde minnas ansiktet (den centrala informationen) även fast det var en traumatisk händelse och det tog Professor Nilsson upp under hovrättsförhandlingen. Tyvärr missförstod rätten hans minnesforskning och ogillade åtalet.
      Nej, tillvägagångsättet pekar mot en amatör – valet av vapen utan ljuddämpare, missat skott mot Lisbet, ej dödat nyckelvittnet, omaskerad, ganska lång tid på mordplatsen, klumpigt rörelsemönster m.m. Inte speciellt svårt att skjuta någon i ryggen från 10-20 cm avstånd, krävs bara att man mentalt kan mörda någon, inte skjutskicklighet.
      Flyktvägen var bara ren tur eftersom han inte kunde veta vilken väg makarna Palme skulle ta från Grand – tunnelbana, taxi eller gå hem. Sedan gick de över Sveavägen för att se inne i ett eller två skyltfönster strax innan Dekorima, och det kunde inte mördaren heller veta innan. Mordplatsen blev vid Dekorima pga att makarna Palme oplanerat valde att gå över Sveavägen strax innan Dekorimahörnet – visar att mördaren måste följt efter Palme från Grand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s