Tolv undertecknare kräver allsidig utredning av Palmemordet

AFTONBLADET DEBATT har idag, 11 mars, publicerat en artikel om Palmemordet med tolv undertecknare som kräver en allsidig utredning av mordet och att resurser tillsätts för att detta ska bli möjligt.

bild

Artikeln pekar särskilt på att vittnesuppgifterna från mordplatsen om ett samtal mellan offer och gärningsman måste undersökas. Och den understryker också att polisen måste utreda alla de spaningsuppgifter som handlar om att Palme kan ha fallit offer för en politisk komplott från krafter som betraktade honom som en säkerhetsrisk.

Bland undertecknarna finns två ledamöter av Granskningskommissionen, den tredje kommissionen som granskat Palmeutredningen – nämligen Inga-Britt Ahlenius och Gun-Britt Mårtensson. En annan av undertecknarna, Jörn Svensson, var ledamot i den andra kommissionen som hade samma uppgift, Parlamentariska kommissionen.

Den förste åklagaren i Palmeutredningen, KG Svensson, återfinns även bland dem som skrivit under – liksom en av de poliser som deltog redan i den första spaningsledningen, SL Petersson.

Två författare och journalister som ägnat mycket tid åt att bevaka Palmeutredningen, Lars Borgnäs och jag själv, finns också med bland de tolv.

Övriga undertecknare är Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, Roy Andersson, filmregissör, PC Jersild, författare, Göran Lambertz, justitieråd samt Birger Schlaug, författare och f d språkrör för Miljöpartiet.

Debattartikeln finns både i papperstidningen och på nätet.

Annonser

29 reaktioner på ”Tolv undertecknare kräver allsidig utredning av Palmemordet

  1. Hej Gunnar.
    Jag var inne på chatten och ställde 2 frågor, men fick inget svar, men du kanske har lust att svara på dom här.

    1. Tror du att hemligstämplingen av obduktionsprotokollet kan ha med händelseförloppet av mordet att göra?

    2. Ni skriver så här:
    ”Vi anser att en förnyad ansträngning att lösa mordet bör innehålla en mer förutsättningslös och detaljerad kartläggning av händelseförloppet på Sveavägen än vad som tidigare skett, grundat på vittnesmål och tekniska data.”
    Kan du precisera den tekniska datan?

  2. 1. Det tror jag inte. Rätt mycket av vad som finns i obduktionsprotokollet kan man rimligtvis få kunskap om genom att läsa utskriften av Marjasinkommissionens samtal med rättsläkaren Kari Ormstad som deltog i obduktionen av Olof Palme: http://fbportnoy.webs.com/obduktionsintervjun.htm
    2. Det som åsyftas med tekniska data är all den information från mordplatsen som är i någon mening väg- eller mätbar. Det handlar om de upphittade kulorna och övriga fynd som gjorts kring mordplatsen, makarna Palmes kläder, uppgifter från närliggande bankomater, avståndsmätningar och mätningar av ljusförhållanden och så vidare.

    1. Gunnar: ”Rätt mycket av vad som finns i obduktionsprotokollet kan man rimligtvis få kunskap om genom att läsa utskriften av Marjasinkommissionens samtal med rättsläkaren Kari Ormstad som deltog i obduktionen av Olof Palme:”

      Kan man verkligen det? Har vi tillgång till hela obduktionsprotokollet så att man kan jämföra?

  3. Min främsta invändning mot hela ”militären/SÄPO/whatever dödade Palme pga hans sovjetvänlighet” är att resonemanget även 1986 var så gammalt. Hade Palme mördats 1973 skulle jag kunnat tro på en anti-sovjetisk/kommunistisk konspiration, för då var Palme verkligen avvikande jämfört med tidigare socialdemokratisk politisk tradition. Han hade genomfört försvarsbeslut 1972, som de försvarsvänliga oavsett partifärg såg som katastrofalt. Han hade just förstatligat såväl apotekare som allmänläkare och skulle snart stödja LO:s krav på löntagarfonder. Och Vietnamkriget höll på att sluta på ett för antikommunister ej önskat sätt. Så ett statsministermord 1973 skulle vara begripligt ur många perspektiv. Men 1986? Då var Palme på väg ut – han hade mött en rad skandaler som drabbat honom hårt. Löntagarfonderna hade, ställda inför 4 oktober-rörelsen de facto strandat. Andan från 68 som Palme (trots sitt framträdande under kårhusockupationen) surfat på hade sedan länge försvunnit. Kjell-Olof Feldt beskrev Palme under denna tid som en av de toppolitiker vilka mentalt avgått. Och 1986 hade Reagans upprustning gjort att NATO inte kunde besegras militärt i ett konventionellt tredje världskrig i Europa.

    Så om jag vore en hyfsat centralt placerad figur med möjlighet att ratta en mordkonspiration mot Olof Palme 1986 skulle jag sagt stopp – eftersom behovet inte fanns. Palme var inte längre något hot mot vad jag nu eftersträvade, det var mycket sannolikt att han skulle avgå innan valet 1988 (och om han inte gjorde det skulle SAP troligen förlora valet) och det fanns långt bättre sätt att eliminera Olof Palme politiskt. Några läckor om alliansen med NATO (som fullständigt förintade retoriken om ”alliansfrihet i fredstid”) eller vad Sverige gjorde för att få licens för Viggen-systemet hade räckt.

    1. Tack för dna synpunkter Erik. Men den bild du målar stämmer illa med det som är väl känt om de faktiska stämningar som fanns i Sverige vid tiden för mordet. Du må ha rätt i att NATO:s militära rustningar lett till att västsidan skulle ha haft ett tydligt övertag ifall det kalla kriget hade lett till en militär konfrontation. Inte desto mindre fanns det ju militärer som på största allvar torgförde uppfattningen att ubåtsincidenterna handlade om att Sovjetunionen förberedde en invasion av Sverige. Och det var med sådana upphettade föreställningar som en del också intalade sig att Palme var en säkerhetsrisk, ett hot mot Sveriges oberoende.

      Vad som verkligen var sant var att Palme agerat för att begränsa de nya stora rustningarna i Europa eftersom han fruktade att de ökade risken för ett krig med förödande konsekvenser. Och oron för dessa rustningar var inte något som bara han kände, så de frågor han drev i det sammanhanget var definitivt inte döda.

      Jag vet inte heller varför du anser det så troligt att Palme skulle ha avgått före valet 1988. Den bedömningen är sannerligen inte någon etablerad historisk sanning. Du kan ju ha rätt för det, men då vill jag se argumenten.

      1. Gunnar: ”Vad som verkligen var sant var att Palme agerat för att begränsa de nya stora rustningarna i Europa eftersom han fruktade att de ökade risken för ett krig med förödande konsekvenser. Och oron för dessa rustningar var inte något som bara han kände, så de frågor han drev i det sammanhanget var definitivt inte döda.”

        Detta är intressant. Jag tror den motivbild som skymtar bakom det här är det ökända militärindustriella komplexets och som utgjorde åtminstone en stor del av orsaken till det som blev John F Kennedys död.

  4. Det blev inte så stora nyheter det här dock.. Inga stora rubriker på första sidorna.. Väldigt synd dock. För då känns det som om PU inte kommer orka ta nyheten på särskilt stort allvar.
    Jag tycker att Aftonbladet och Expressen kunde ha ägnat er lite mer plats när ni under så många år slitit så hårt i motvind

    1. Tack för ditt stöd Samuel. Och visst kunde man ha önskat rejäl uppmärksamhet kring en debattartikel med en sådan uppsättning undertecknare. Men den har förstås observerats. Och som vanligt när man jobbar lite i motlut är det ett steg i taget som gäller.

      1. Har du sett denna artikel? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16326717.ab
        Där står det citerat ”En viss omorganisation är på gång inom Palmegruppen, men inga detaljer är ­ännu klara.”
        Vad kan detta innebära? Om jag tolkar det ur mitt perspektiv kanske Superpolisen Dag Andersson slitit tag i gruppen och med rak arm pekar och säger ”Nu ska vi göra såhär!! och INGA MEN!!”
        Kanske låter som en fin uppmuntrande tanke. men man vet ju hur åren har gått. Vad tror du det betyder med ”en omorganisation inom Palmegruppen?” är du inne på samma spår där eller är det bara ett teatertrick för att det ska se bra ut?

  5. Angående svarttaxi-chauffören som klivit fram i Aftonbladet idag behöver du Gunnar kanske skriva ett inlägg i din blogg om. så den fort dementeras. Förfärligt att det får skrivas på det här missvisande sättet

    1. Jag har varit bortrest och letat i Aftonbladets nätupplaga efter en artikel om svarttaxi-chauffören (som ju användes som vittne i riksåklagarens resningsansökan). Men jag har inte hittat något. Kan det vara en länk till en gammal artikel du hittat?

      I vilket fall, så här skriver jag om detta vittne i ”Mordgåtan Olof Palme” i samband med att jag går igenom resningsansökan:

      ”Det vittnesmål som är i särklass mest förödande för Pettersson – om man vågar tro på det – kommer från Lennart G.

      Lennart G var en kriminell missbrukare som genomgått rättspsykiatrisk vård. Enligt vad han berättat för Palmeutredarna under olika förhör 1989 hade han kört svarttaxi i Stockholm under mordnatten. Han hade då sett Christer Pettersson vid fyra tillfällen, kort tid efter varandra. Han kände igen Pettersson sedan tidigare och tvekade inte om att det var han. Första gången Lennart såg Pettersson var på Tegnérgatan, nära Sigge Cedergrens bostad. Klockan hade varit mellan 22.15 och 22.30. Andra gången var en bit norrut på Sveavägen. Klockan var då omkring 22.40. Tredje gången var
      utanför Grand klockan 23. Och fjärde gången var vid Dekorima. Christer Pettersson hade stått vänd mot skyltfönstret när Lennart G körde förbi. Sedan Lennart passerat hörde han två smällar.

      De viktigaste delarna av denna information fick Palmeutredarna i slutet av november 1989 då det var bråttom att överklaga den färska friande hovrättsdomen. Det hade man kunnat göra med hänvisning till Lennart G:s uppgifter, men man var tveksamma och släppte det hela.

      I riksåklagarens resningsansökan framställs det som om tidsbristen gjorde att Palmeåklagarna inte hann kontrollera Lennarts uppgifter tills det var för sent att överklaga.

      Det hade i så fall varit fullt möjligt att begära resning så fort Lennarts uppgifter hade kontrollerats. Men vad som hände var att Palmeutredarna totalt släppte Lennart och inte tog kontakt med honom igen förrän åtta år senare – i oktober 1997 då man som bäst höll på med att lägga sista handen vid resningsansökan. Det såg med andra ord ut som om Lennart fick komma med på slutet i en allmän skafferitömning.

      Lennart G:s vittnesmål avfärdades av högsta domstolen eftersom det var för gammalt. Granskningskommissionen, som i efterhand gick igenom materialet i resningsansökan, menade dessutom att Lennart G:s berättelse var ”osannolik” och påpekade att det i Palmeutredningens material inte finns några som helst bevis för att han verkligen körde svarttaxi i Stockholm under mordnatten.”

    1. Aha, Expressen – inte Aftonbladet. Tack för länken.

      Ja, artikelns kvalitet framgår ju av att den innehåller ett lätt kontrollerbart sakfel. Det står:

      ”Christer Pettersson åtalades för mordet 1989 och fälldes först i tingsrätten men friades i hovrätten. Vid dessa rättegångar fanns Lennart Gräntz vittnesmål inte med, eftersom han då ännu inte kontaktat utredarna.”

      Så var det inte.

      Den som vill kan kontrollera fakta kring detta i Granskningskommissionens betänkande, del 3, sid 767-775 samt 819-840. Del 3 av betänkandet kan hämtas som pdf på adress: http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/44/9bb90f1c.pdf

      Sammanfattningsvis: den första kontakten med svarttaxiföraren Lennart G fick utredarna i januari 1989, och det första regelrätta förhöret hölls följande månad. Redan då pekade han tydligt ut Pettersson. Det var före både tingsrätts- och hovrättsförhandlingarna i Petterssonmålet. Den mer utbyggda versionen av vad Lennart G påstod sig ha sett, den som användes i resningsansökan, kom han med i november 1989. Det var efter hovrättsförhandlingarna, men i god tid för att användas i en överklagan till högsta domstolen om åklagarna hade velat. Det ville de inte, sannolikt för att de inte betraktade Lennart G som särskilt tillförlitlig.

      Det var i så fall en rimlig inställning. Granskningskommissionens detaljerade och förödande genomgång av Lennarts uppgifter ger många exempel på att man måste ställa sig ytterst tvivlande till hans påståenden, och den sammanfattas i kommissionens kategoriska slutsats att man helt kan bortse från vad han haft att säga (se sid 840). Det kan tilläggas att det är sällan kommissionen är så entydig i sina värdering av vittnesmål.

      Det var först när Palmeåklagarna sammanställde sin resningsansökan och letade efter sådant de inte använt förut som Lennart G fick komma till med på ett hörn. Det var mycket annat av uppenbart diskutabelt värde som kom med i det sammanhanget, till exempel advokaten Pelle Svenssons uppgifter om att han hade ett erkännande från Petterssons bekant och förmodade medkonspiratör om mordet, ”bombmannen” Lars Tingström.

      Se i övrigt vad jag skrivit ovan.

  6. Finns det någon insatt person som har funderat på ev kopplingar mellan ubåtskränkningarna och mordet på Palme? Den första ubåtskommissionen presenterades för Palme knappt 3 år före mordet. Efter det tillsattes ju ytterligare 2 kommissioner, frågan måste ha varit het även vid tiden för mordet.

    1. Den mest uppenbara kopplingen mellan ubåtskränkningarna och Palmemordet är väl att det fanns en hel del militärer som ansåg att Palme inte tog ubåtskränkningarna på allvar. De föreställde sig att ubåtarna var ett led i rena anfallsplaner från Sovjetunionen mot Sverige och spekulerade ibland i termer om att Palme var en förrädare som gick Moskvas ärenden. Särskilt Palmes kommande Moskvaresa framstod i dessa gruppers ögon som ett potentiellt hot, ett tillfälle då han kunde tänkas sälja ut Sveriges självständighet.

      Jag kommer in en del på resonemang av det här slaget i mina böcker om Palmeutredningen. Ännu mer kan man hitta i Lars Borgnäs två böcker ”En iskall vind drog genom Sverige” och ”Nationens intresse”.

  7. Ubåtskränkningarna är en mycket viktig del man inte kan ignorera när man forskar kring mordet på Palme. I Ola Tunanders bok ”Spelet under ytan” framläggs bevis som otvetydigt pekar mot att det var västliga ubåtar som kränkte svenska farvatten i ett led att testa den svenska beredskapen. Detta gjordes konsekvent av NATO inte bara i Sverige utan även mot andra vänligt sinnade västmakter. Den finns att ladda ner i pdf-format på den här länken:
    http://file.prio.no/files/projects/Spelet%20under%20ytan/Spelet-under-ytan.pdf

    Detta kan bäst beskrivas som ett landsförräderi. Några officerare ur marinen planerade och samarbetade med NATO-officerare kring dessa kränkningar, s.k. navy-to-navy operationer. Detta gjordes helt utan regeringens vetskap men troligtvis visste ett fåtal ministrar om detta dubbelspel. Några få svenska marinofficerare med personliga kontakter inom NATO kom på detta vis att lura hela svenska befolkningen att tro att det var Sovjetiska ubåtar som förberedde en invasion av Sverige. Helt enligt plan lyckades de skapa en rysskräck utan dess like och samtidigt stärktes den svenska opinionen mot Sovjet, för att inte tala om höjda budgetanslag till det svenska försvaret osv. När ni läser ”Spelet under ytan” upptäcker ni ganska snart att detta bekräftas av några riktigt tunga namn däribland den brittiske marinministern Sir Keith Speed.

    Det intressanta i detta är att de marinofficerare som på detta vis konspirerade är samma personer som anklagade Palme för att sälja ut Sverige till Sovjet. Några av dessa officerare är också namngivna som ledande i den svenska Stay behind rörelsen. Frågan är hur mycket Palme visste om detta inför sin planerade resa till Moskva och hur skulle hans möte med ryssarna i så fall utveckla sig? Här citerar jag från ”Spelet under ytan”:

    ”Ett protokoll från ett internt möte (socialdemokraternas verkställande utskott i maj 1983) visar emellertid att Olof Palme och senare utrikesministern Sten Andersson trodde att det var sovjetiska ubåtar, men inga bevis hade presenterats för dem, och de kunde inte förstå varför Sovjet fortsatte med dessa operationer, eftersom Moskva hade allt att förlora på dem rent politiskt. Varför fortsatte man med att provocera fram krigsliknande förhållanden i svensk skärgård trots att det var en katastrof för sovjetisk utrikespolitik? Man kan naturligtvis
    tänka sig att de militära fördelarna uppvägde de utrikespolitiska nackdelarna. Man kan tänka sig att Sovjet fann det nödvändigt att träna och förbereda operationer längs den svenska kusten inför ett kommande krig, men varför visade man i så fall upp periskop och
    ubåtstorn långt in i tätbefolkade områden? Varför demonstrerade man dessa ’förberedelser’ för svenskarna? Varför uppträdde Sovjet öppet aggressivt längs den svenska kusten, samtidigt som man undvek konfrontation på andra områden? Varför ägnade man sig åt att provocera fram en förstärkning av det svenska försvar som skulle möta en sovjetisk
    attack? President Mauno Koivisto förmedlade Jurij Andropovs anmodan att svenskarna skulle använda mer våld mot de kränkande ubåtarna. Varför ville Moskva att svenskarna skulle sänka dessa ubåtar? Det var något som inte stämde.

    Efter 1983 kom regeringen aldrig att officiellt peka ut Sovjetunionen, även om befolkningen och inte minst massmedia oftast utgick ifrån att det var sovjetisk aktivitet. 1985, efter en mobilisering inom massmedia och en konflikt i riksdagen tvingades Olof Palme offra
    sin utrikesminister Lennart Bodström, eftersom Bodström hade uttryckt oklarhet i frågan, d.v.s. var ovillig att peka ut Moskva. Delar av officerskåren med försvarsstabschefen viceamiral Bror Stefenson samt Carl Bildt menade att Sovjetunionen skulle pekas ut även efter
    1983-års protestnot.
    /…/
    Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 tillträdde den borgerliga regeringen med Carl Bildt som statsminister. Han inledde följande år samtal med Moskva för att få bekräftelse på de sovjetiska kränkningarna. Bildts militäre rådgivare, den tidigare chefen för den Marina
    analysgruppen kommendör Emil Svensson, förde med sig två bandinspelningar av ’ubåt’ till Moskva som bevis för ubåtsaktivitet i svenska vatten. Det ena bandet visade sig senare eventuellt härröra från en simmande mink, vilket skapade en viss munterhet. Samtalen
    avslutades 1994 utan att ha gett något resultat.”

    Mot denna bakgrund framstår ubåtsfrågan som en högst reell aspekt i mordgåtan Olof Palme. Den innehåller samarbete med västliga underrättelsetjänster, svenska officerare med starka kopplingar till Stay Behind och i vissa fall ledande inom Stay Behind och med tydligt negativa åsikter om Palmes politik och person. Det bevisar också förmågan att lyckosamt konspirera och mörklägga. Helt klart är att dessa händelser format svensk politik högst påtagligt.

    1. Jag menar precis som du att det finns mycket som pekar på att de båtar som nosade i svenska vatten under 80-talet i all väsentlig utsträckning kom från väst – och att det fanns inslag av rena bedrägerier i utpekandena av ubåtarna som utsända från östsidan. Nu tror jag att de flesta svenska militärer, precis som de flesta svenskar i gemen, verkligen var övertygade om att ubåtarna kom från öst. Och därför finns utrymmet för att Palme blev mördad av personer med anknytning till krigsmakten som trodde på den officiella versionen om ubåtarna och som var oroade och upprörda över Palmes hållning som de såg som alltför mjuk. Men man kan naturligtvis inte heller utesluta det scenario som antyds i din kommentar: att höga militärer som själva medvetet deltog i en vilseledande kampanj som skulle kasta skulden på östsidan också var inblandade i en mordkomplott mot Palme.
      Tack för länken till Tunanders bok!

      1. Min tankegång lutar åt det som du uppmärksammade i mitt inlägg. De officerare som konspirerat med företrädare för NATO och gemensamt bedrev ett regelrätt krig i svenska skärgårdar hade starka motiv för att få bort Palme. Ett av dessa motiv är självklart vad Palme förväntades säga till ryssarna under det planerade besöket. Rädslan för vad Palmes agenda bestod i delades av de som verkligen trodde på ubåtar från öst och de som visste hur det låg till, samma rädsla men av två olika anledningar. Här är en intressant sak som Finlands dåvarande president Mauno Koivisto skrev om ubåtsfrågan i en debattartikel i DN och som senare också publicerades som ett kapitel i hans bok ”Grannar”:

        ”Kort efter detta reste jag på mitt första statsbesök, under vilket jag samtalade med Juri Andropov, som hade kommit till makten i Sovjetunionen. Jag konstaterade att jag misstänkte att det hela var fråga om provokationer och att det vore bra om Sovjetunionen gjorde något för att avslöja dessa. Andropov bad mig förmedla beskedet till svenskarna att Sovjetunionen bad dem sänka varje ubåt de kunde upptäcka i de egna vattnen. När jag ett par månader senare berättade detta för Palme [i augusti 1983] såg han vresig ut och sade ingenting. Senare berättade bland andra Förenta staternas försvarsminister Caspar Weinberger att brittiska och amerikanska ubåtar gjorde rekognosceringsturer in på svenskt territorialvatten. Avsikten var att kontrollera den svenska flottans beredskap. De svenska myndigheterna var medvetna om detta. Vem som visste är oklart, men någon visste.”

        Om man sätter samman dessa händelser med t.ex. Palmes godkännande av försäljning av kärnvapenteknologi och krut till DDR som nog inte föll sig särskilt väl i NATO´s ögon växer sig hotbilden riktigt stark. Alla dessa händelser visar att Palme nog ansågs vara en landsförrädare bland militärer och underrättelsetjänster. För NATO var han på flera sätt en nagel i ögat.

        1. Jag vet inte riktigt vad du menar med Palmes godkännande av försäljning av kärnvapenteknologi till DDR. Det låter ju dramatiskt, vad har du för källa?

          Citatet av Koivisto är ju mycket intressant, tack för det.

  8. Det finns skeenden som går stick i stäv med den i många sammanhang omhuldade svenska välvilligheten mot NATO/USA. Bofors affärer med DDR/Iran har nämnts men mer kontroversiella affärer gjordes sedan regeringen Palme återkom till makten 1982.

    Åttonde november 1984 godkände Thage G Peterson ASEAs export av sk Isostat-pressar till Honeckers lyckorike. Officiellt skulle de användas i civil produktion men Isostat-pressar har egenheten att de också var en komponent i kärnvapen-framställning. Den svenska regeringens OK för export av nukleär teknik till en kommunistdiktatur kan inte tagits väl emot i vida kretsar både utom och inom Sverige.

    Sammanlagt fick ASEA exportera fyra dylika pressar till DDR 84-85. Nu hade iofs DDR överskott på kärnvapen vid nämnda tidpunkt men landet hade utvecklat en kapacitet att sälja vidare vapenteknologi till mindre nogräknade regimer, ex Khomeinis Iran.
    Kan tänka mig att Israel inte skulle jublat åt en sån utveckling. Inte heller Reagans USA trots att han just då var djupt insyltad i Iran-Contras affären.

    Noterbart att Nicolin/Barnevik i ASEA gärna kritiserade Palmes politik på hemmaplan men gnuggade händerna när de fick sälja kärnvapenteknologi till Moskvas viktigaste vasall.
    Data-Saab affären är en annan vidlyftig export av teknologi till Östblocket som inte heller gjorde jänkarna mer positiva till Olof Palme.

    1. Intressanta omständigheter du tar upp. Jag googlade och såg att journalisten Christoph Andersson skrivit en bok om detta, ”Operation Norrsken: om Stasi och Sverige under det kalla kriget”. Har inte läst den, men det är säkert meningsfullt att göra.

      Å andra sidan vet jag inte vilken vikt man ska lägga vid sådana affärer i samband med diskussionen om Palmemordet. De styrande i Washington har ju haft en lång tradition av att handla med vem som helst om det passat deras tillfälliga syften, se till exempel på Contragate. Det var då, på Ronald Reagans tid, som USA sålde vapen till ärkefienden Iran för att skaffa en hemlig finansiering till stödet åt contras i Nicaragua. Så på det hållet vet jag inte om man kan ha varit särskilt upprörda över olika svenska handelsprojekt med ”fel” partners.

      Faktum är också att Sverige haft en lång tradition av handel och handelsunderlättande kontakter med DDR – och det har inte bara handlat om socialdemokratiska regeringar. I en artikel i tidningen Skolvärlden heter det till exempel: ”När regeringen Fälldin tog över 1976 intensifierades det svenska utbytet med Östtyskland. År 1977 blev centerpartisten Karin Söder den första svenska utrikesminister som gjorde ett officiellt besök i landet.”

  9. Var för sig har inte dessa händelser särskilt stor tyngd eller tydlig relevans kring mordet på Palme. Däremot om man tar dessa ovan nämnda exempel och adderar flertalet liknande skeenden så växer en betydligt klarare bild fram. Som jag ser det kan man inte peka ut några specifika enskilda händelser som leder fram till likvideringen av Palme utan det är först när man studerar helheten som en tydligare bild växer fram. Konklusionen är att motivet till mordet var politiskt med en, inom de egna leden syn på Palme som landsförrädare och utifrån som ett reellt hot mot exempelvis NATO´s norra flank och den kärnvapenfria zon han förespråkade. Samtalen med ryssarna stod för dörren och rädslan för vad han förväntades säga där var stor både internationellt och nationellt.

    Om jag inte missminner mig stod Palme på 22 olika dödslistor runtom i världen. Om man ska gradera de som är relativt kända eller de som man kan gissa sig till står nog västliga underrättelsetjänsters (läs underrättelsetjänst) ganska högt i kurs. För att hamna på en s.k. dödslista så har jag svårt att tänka mig enstaka händelser eller uttalanden utan det handlar mer om att så att säga samla poäng. Vilka hade störst motiv, makt och medel att genomföra det samt resurser till en omfattande mörkläggning?

    1. Det var förre spaningsledaren Stig Edqvist som sa till mig att Palme stod på 22 dödslistor runtom i världen. Han ville inte precisera sig förutom att han medgav att en av listorna var sydafrikansk och att motivet var Palmes motstånd mot apartheid. Andra handlade uppenbarligen om andra saker.

      Fastän vi inte vet mer om dessa listor än det lilla Edqvist sagt är de i vilket fall en påminnelse om att det fanns en rad tänkbara politiska motiv till mordet på Olof Palme. Och du har säkert också rätt i att det kan vara meningsfullt att lägga ihop olika omständigheter, olika motivbilder, så att de tillsammans ger ett ännu starkare motiv för den ena eller andra grupperingen att iscensätta mordet.

      Men mängden av tänkbara motiv är förstås samtidigt en påminnelse om att mordet inte kan lösas enbart utifrån en analys av vilka som kan ha haft anledning att röja Palme ur vägen. Det finns helt enkelt för många potentiellt misstänkta.

      Du ställer frågan om vilka som hade såväl motiv, makt och medel som resurser till en omfattande mörkläggning. Frågan är ju intressant. Men jag föreställer mig att de krafter som utfört mordet inte behöver vara identiska med de krafter som sopat igen spåren.

      I min senaste bok skriver jag om Kennedymordet där liknande frågeställningar dyker upp. Enligt min mening bidrog Kennedys efterträdare som president, Lyndon Johnson, mycket starkt till en mörkläggning av omständigheterna kring mordet – inte minst genom skapandet av Warrenkommissionen som i praktiken hade sina slutsatser färdigformulerade innan den började arbeta. Kommissionen skulle slå fast att den döde Oswald var ensam gärningsman, punkt slut. Men jag tror inte att Lyndon Johnson var inblandad i mordet, han hade andra skäl att mörklägga.

  10. Det spåret som Ni verkar vara inne på, det s.k. landsförrädarspåret. Ett spår som Olof Frånstedt, f.d. chef för Säkerhetspolisens avdelning för kontraspionage, hävdade att det är det första som polisen ska undersöka vid ett mord på en statsminister. Just denne Frånstedt, som påstår att han under tidigt 70-tal fick varningar från självaste James Jesus Angleton om att Olof Palme var en agent under inflytande från KGB.

    Att det skulle vara NATO-ubåtar som kränkte våra territorialvatten verkar vara rimligt, något som både Anders Jallai och Lars Borgnäs på ett sakligt sätt har berättat om. Minns även uttalandet som Mauno Koivisto framförde från Andropov, minns dock inte att det just var Andropov som var källan till det uttalandet. Sovjet hade rätt så stor omsättning på sina ledare vid den tidpunkten. Kommendörkapten Karl Andersson som fick uppdraget att ta första kontakten med den sovjetiska ubåten blev väl, om jag inte minns helt galet, också efter mötet med besättningen övertygad om att det verkligen var ett misstag att de hamnade i Karlskronas skärgård.

    Tror dock precis som Gunnar, ”att de flesta svenska militärer, precis som de flesta svenskar i gemen, verkligen var övertygade om att ubåtarna kom från öst”. Ett exempel på detta var antagligen kommendörkaptenen Hans von Hofsten. Enligt dennes kollega Cay Holmberg, f.ö. vår statsministers f.d. svärfar, hade von Hofsten talat om för honom att han under 1983-84 hade besökt möten i G:a stan, där bl.a. polisbefäl från Norrmalmsdistriktet deltog. På dessa möten diskuterades det bl.a. hur man skulle kunna få bort Olof Palme. I november 1985, skrev tolv marinofficerare i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet att de saknade förtroende för Olof Palme.

    Mycket som hände vid den tidpunkten, månaderna före mordet gjorde att personer som misstrodde Olof Palme upplevde att de ”fick vatten på sin kvarn”. Exempelvis att socialdemokraterna och Olof Palme, sista dagarna i november -85, Lade ett lagförslag som väckte stor irritation. Att polisen vid en eventuell invasion skulle skull bli civila och då tjäna ockupationsmakten, istället för att stödja militären. Ett lagförslag som sedermera efter mordet drogs tillbaks.

    I den efterföljande månaden tillkännagav Michail Gorbatjov att han ville ta emot Olof Palme på ett statsbesök. Huvudpunkten vid detta besök skulle vara att diskutera att Norden skulle bli en kärnvapenfri zon. En fråga som Olof Palme ”brann” för och som verkligen låg i Sovjetunionens intresse. Den skulle enligt bedömare tvinga ut både Danmark och Norge ur NATO, samtidigt som det skulle flytta fram Sovjets positioner. Detta Moskvabesök återkommer man ofta till som en anledning till mordet.

    Enligt bröderna Poutiainens bok ”inuti labyrinten”, var CIA oroliga för att KGB genom ”farliga” socialdemokrater skulle infiltrera till USA vänligt sinnade länder. På 70-talet lyckades de med benäget bistånd från respektive länders underrättelsetjänster få bort regeringschefer som tysken Willy Brandt, britten Harold Wilson, samt australiern Gough Whitlam. Under en stor del av 70-talet satt Olof Palme i opposition. Dessa regeringschefer måste i USA ögon varit ”småhandlare” i jämförelse med Olof Palme. Tror ingen av dessa ledande socialdemokrater ens skulle drömma om att gå i en demonstration tillsammans med någon nordvietnamesisk ambassadör.

    Mordet på Olof Palme skedde ungefär ett halvår efter han hade blivit omvald och de var med andra ord tvungna att förmodligen stå ut med honom i åtminstone två och ett halvt år till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s