Expolisen nekar i Expressen

I TORSDAGENS Expressen intervjuas hustrun till den expolis som lämnade Sverige 1988 och som pekats ut för att ha deltagit i planering av Palmemordet.

Det är hustrun som samtalar med Expressen men den före detta polisen finns med i bakgrunden och gör kommentarer.

För några dagar sedan intervjuades expolisen av Aftonbladet och ville då inte ge några som helst kommentarer kring sin eventuella inblandning i en mordkonspiration. Nu bekräftar hustrun med hans medgivande att paret var på middag hos företagsledaren ”Johan” en tid före mordet. Däremot förnekar hon att maken skulle ha gjort ett allvarligt menat försök att rekrytera ”Johan” till att skjuta Palme.

Hon säger att hon inte minns att något liknande sades vid middagen över huvud taget, men hävdar att det förekom mycket alkohol den kvällen och hävdar att ”Johans” minnesbilder kan ha handlat om ”fyllesnack”. Men hon understryker att hon och maken egentligen inte kan föreställa sig var ”Johan” fått sina uppgifter ifrån. Och hon tillägger att varken hon eller maken var fientliga till Palme.

Tidigare i veckan tog Leif GW Persson upp misstankarna mot expolisen i TV-programmet ”Veckans brott”. Avsnittet ligger ungefär 47 minuter in i programmet. Persson betonar att just denne expolis utretts av Palmeutredarna tidigt i utredningen för att det funnits uppgifter av det här slaget om honom. Och i Aftonbladet har förre justitieministern Thage G Peterson sagt att han minns att polismannen var aktuell i mordutredningen 1988 i samband med sin avflyttning från Sverige.

Det var först i början av detta år som ”Johan” lämnade sin berättelse till Palmeutredarna om hur han fick frågan om att skjuta Palme. Med andra ord ser det ut som om utredarna fått uppgifter som pekar på kopplingar mellan expolisen och Palmemordet från minst ett annat håll.

I Expressen intervjuas jag om min bedömning av expolisens dementier. Jag betonar att det alltså tycks finnas mer än enbart ”Johans” berättelse som gör expolisen intressant. Och jag tillägger: ”Mot den bakgrunden låter ett uttalande i stil med ‘det där minns jag inget av’ inte helt trovärdigt i mina öron. Under dessa år bör den före detta polisen ha haft tid på sig att tänka igenom vad han sagt eller inte sagt om att skjuta Palme.”

”Johan” själv uttalar sig också i Expressen. Om expolisens dementi säger han: ”Hans svar förvånar inte. Ett annat svar skulle förvåna. Jag saknar varje uns av motiv för att berätta något annat än sanningen.”

I uttalandet berättar ”Johan” också att han är allvarligt sjuk och att han varit angelägen om att hans berättelse skulle dokumenteras. Han säger också att han är beredd att under ed berätta allt han vet. Och han understryker att det han känner till är en poliskonspiration, inte om det var denne konspiration som verkligen ledde fram till dådet på Sveavägen.

”Johan” intervjuas i torsdagens nätupplaga av Aftonbladet och kommenterar där expolisparets uttalanden. Bland annat avfärdar han påståendena om ”fyllesnack”. Han säger att polismannen och hans hustru varit märkbart återhållsamma med drickandet under kvällen och att det verkat som om polismannen ”inte ville bli alkoholpåverkad, att han ville behålla kontrollen”.

I skrivande stund har Expressen inte lagt ut sitt material på webben.

Gunnar Wall om konspirationer i Kunskapskanalen

PROGRAMPUNKTEN från årets bokmässa om min nya bok ”Konspirationer” sänds onsdag 30 oktober i Kunskapskanalen, klockan 17.55-18.15. Repris söndag 10 november klockan 10.35-10.55.

Det är Semics förlagschef Måns Gahrton och jag som samtalar om bokens viktigaste teman. Varför tror en del människor gärna på konspirationer – och varför vill andra inte göra det? Vilka anledningar finns det att intressera sig för konspirationer och konspirationsteorier? Och hur ska man resonera om möjliga sammansvärjningar bakom morden på John F Kennedy och Olof Palme?

Inslaget kommer efter sändningen att vara tillgängligt på webbsidan UR Play. Direktlänk till programmet på webben här.

Holmérs medarbetare: Polisspåret är inte utrett

EN AV POLISERNA i Hans Holmérs spaningsledning, Stig Lennart Petersson, gick under söndagen ut i Expressen och kommenterade det senaste spåret i Palmeutredningen, det om polismannen som enligt uppgift hade bett affärsmannen ”Johan” att skjuta Palme.

”Finns det uppslag måste utredarna gå till botten med det. De har slagit sig till ro i tron att det var Christer Pettersson, men det var det inte. De får inte utelämna polisspåret”, säger Petersson till Expressen.

Hans kommentarer ökar rimligtvis förväntningarna på att Palmeutredarna verkligen ska ta detta vittnestips på allvar. S L Petersson var vid tiden för mordet chef för Stockholmspolisens spaningssektion och var känd som en kompetent och självständigt tänkande polis.

Det har med tiden visat sig att den senare egenskapen, det självständiga tänkandet, knappast stod högt i kurs hos Holmér när denne ville tvinga sina medarbetare att ställa upp på den illa underbyggda hypotesen att det var kurdiska PKK som låg bakom mordet.

S L Petersson blev utfrågad om förhållandena i spaningsledningen av den första kommissionen som granskade Palmeutredningen, juristkommissionen. Jag citerar ur min bok ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet”:

När kommissionens ordförande, hovrättspresidenten Carl-Ivar Skarstedt, frågade Petersson om inte de ”utomordentligt kompetenta personer” som satt i spaningsledningen borde haft möjlighet att föra fram sina åsikter och få igenom dem i rimlig omfattning, svarade denne:

– Ja, det kan man tycka. Men jag har sällan sett en så stor skara tysta människor.

Skarstedt: Varför var de så tysta?

Petersson: Jag vet inte om de saknade det moraliska mod som krävs för att anföra en avvikande åsikt mot Holmér. Jag tror inte det fanns någon där som klarade av det. Då blir det en sådan stämning att alla säger ja. Det blir en yes-sir-atmosfär. Det blir inte den öppna diskussion det borde vara.

Skarstedt: Trots att man träffades så ofta, tre gånger om dagen, under så lång tid?

Pettersson: Ja.

Skarstedt: Vad tror du är anledningen till det?

Petersson: Jag kan inte sätta mig in i det.

Skarstedt: Har du själv någon uppfattning om det?

Petersson: Jag tror att man hade en så stor auktoritetstro. Det var helt enkelt ingen som orkade opponera, om jag ska ge mig på en gissning.

Här finns det skäl att stanna upp och fråga sig vad Petersson menar. De tysta poliser han talar om var bland andra polisöverintendenten Hans Wranghult, chef för kriminalpolisen i Stockholm och Holmérs närmaste förtrogne i spaningsledningen (senare länspolismästare i Malmö); polisintendenten Tommy Lindström, chef för rikskriminalen; kommissarien Christer Granqvist från säpo; kommissarien Nils Linder, chef för Stockholmskriminalens våldsrotel och kommissarien Wincent Lange, chef för Stockholmskriminalens tekniska rotel. Samtliga var erfarna poliser, Linder och Lange var till och med i färd med att pensioneras.

När Petersson talar om auktoritetstro vore det därför fel att föreställa sig några blyga beundrande ynglingar med rosiga kinder. Det ska tolkas som en känsla för att Holmér hade en maktställning som inte lät sig petas på. Som Pettersson också uttrycker det:

– Man kanske är rädd. Här sitter folk som är i karriären. Det har en viss betydelse när man bedömer saken.

Den märkliga interiör från spaningsledningen som Pettersson skisserar får ytterligare karaktär när han beskriver reaktionerna som kom de fåtaliga gånger då han själv uttalade en avvikande åsikt:

– Det utlöste icke någon diskussion. Det var ganska tyst runt bordet. Det är egentligen en ganska ruskig stämning man målar upp, men det var så.

När en annan av kommissionens ledamöter, Olof Bergqvist, för säkerhets skull frågar om det var ”någon annan i ledningsgruppen som också framförde förslag eller avvikande åsikter?” svarar Petersson:

– Aldrig.

Och han förtydligar sig igen:

– Det var tystnad.

Bergqvist: Från början av mars till början av februari?

Petersson: Ja.

Så långt S L Petersson, polisen som vågade säga ifrån. Det var förvisso skarpa ord om Holmérs sätt att leda mordspaningarna han uttalade i sitt samtal med kommissionen. Men kommissionen kom i allt väsentligt att dra samma slutsatser som Petersson om missförhållandena i den första spaningsledningen eftersom annan information de fick in pekade i precis samma riktning.

Under många år har Petersson hållit sig borta från den offentliga debatten om Palmemordet. Första gången han gick ut och markerade var han stod var när han tidigare i år stod som en av undertecknarna av en debattartikel i Aftonbladet just om Palmeutredningen, tillsammans med bland andra den tidigare chefen för FN:s internrevision Inga-Britt Ahlenius, journalisten Lars Borgnäs, den förste Palmeåklagaren KG Svensson och mig själv. En av slutsatserna i debattartikeln var att det var nödvändigt att utreda om kretsar i säkerhets- och underrättelsevärlden kunde ligga bakom mordet och att motivet i så fall kunde handla om att Palme inte sågs som nationellt pålitlig.

Utpekade polisen dementerar inte att han bad ”Johan” skjuta Palme

Aftonbladets webb-TV om tidningens intervjuer med utpekade polisen.

AFTONBLADET HAR I DAG publicerat intervjuer som tidningens reporter Lisa Röstlund gjort med den före detta polis som spelar en central roll i vittnet ”Johans” vittnesmål om vad som tycks vara ett led i planeringen av mordet. (Utskrifter av intervjuerna här.)

”Johan” var vid tiden för mordet företagsledare. Han var också vapenexpert och han umgicks med personer som i likhet med honom själv tyckte illa om Olof Palme. Enligt ”Johan” fick han under en privat middag i september 1985 en fråga från en av sina vänner, en polisman på Norrmalmsdistriktet, om han kunde tänka sig att ställa upp och skjuta Palme. Det är den polisen som i dag intervjuas av Aftonbladet. ”Johan” fick under middagen klart för sig att polismannen och hans kompanjoner skulle kunna hjälpa till att få fram ett vapen som inte gick att spåra. Men ”Johan” avböjde och polismannen bröt all kontakt med honom.

Så långt ”Johans” berättelse. Den blev känd genom en intervju jag gjorde med honom och som publicerades i Aftonbladet i början av detta år.

Palmeutredarna har för en tid sedan förhört den före detta polismannen som bor utomlands, han flyttade från Sverige två år efter mordet. Och i dag redovisar Aftonbladet tidningens frågor till expolisen och dennes undvikande svar. Han vill uttryckligen inte svara på om han bett ”Johan” att döda statsministern.

Tidningen publicerar också en intervju med förre justitieministern Thage G Peterson som anser att det är angeläget att ”polisspåret” följs upp – inte minst på grund av Aftonbladets uppgifter i dag. Peterson berättar att just den här polismannens namn tidigt förekom i utredningsmaterialet. En sak som hade väckt uppmärksamhet hade varit att han lämnat Sverige tämligen kort tid efter Palmemordet.

Aftonbladets inrikespolitiska kommentator Lena Mellin, en av Sveriges mest inflytelserika journalister, skriver också i tidningen om saken i dag och menar att polismannens uttalanden är sensationella.

Jag var inbjuden till Aftonbladets TV-studio i morse och gjorde några kommentarer kring det här spåret och utredningen rent allmänt.