Utpekade polisen dementerar inte att han bad ”Johan” skjuta Palme

Aftonbladet TV 131024
Aftonbladets webb-TV om tidningens intervjuer med utpekade polisen.

AFTONBLADET HAR I DAG publicerat intervjuer som tidningens reporter Lisa Röstlund gjort med den före detta polis som spelar en central roll i vittnet ”Johans” vittnesmål om vad som tycks vara ett led i planeringen av mordet. (Utskrifter av intervjuerna här.)

”Johan” var vid tiden för mordet företagsledare. Han var också vapenexpert och han umgicks med personer som i likhet med honom själv tyckte illa om Olof Palme. Enligt ”Johan” fick han under en privat middag i september 1985 en fråga från en av sina vänner, en polisman på Norrmalmsdistriktet, om han kunde tänka sig att ställa upp och skjuta Palme. Det är den polisen som i dag intervjuas av Aftonbladet. ”Johan” fick under middagen klart för sig att polismannen och hans kompanjoner skulle kunna hjälpa till att få fram ett vapen som inte gick att spåra. Men ”Johan” avböjde och polismannen bröt all kontakt med honom.

Så långt ”Johans” berättelse. Den blev känd genom en intervju jag gjorde med honom och som publicerades i Aftonbladet i början av detta år.

Palmeutredarna har för en tid sedan förhört den före detta polismannen som bor utomlands, han flyttade från Sverige två år efter mordet. Och i dag redovisar Aftonbladet tidningens frågor till expolisen och dennes undvikande svar. Han vill uttryckligen inte svara på om han bett ”Johan” att döda statsministern.

Tidningen publicerar också en intervju med förre justitieministern Thage G Peterson som anser att det är angeläget att ”polisspåret” följs upp – inte minst på grund av Aftonbladets uppgifter i dag. Peterson berättar att just den här polismannens namn tidigt förekom i utredningsmaterialet. En sak som hade väckt uppmärksamhet hade varit att han lämnat Sverige tämligen kort tid efter Palmemordet.

Aftonbladets inrikespolitiska kommentator Lena Mellin, en av Sveriges mest inflytelserika journalister, skriver också i tidningen om saken i dag och menar att polismannens uttalanden är sensationella.

Jag var inbjuden till Aftonbladets TV-studio i morse och gjorde några kommentarer kring det här spåret och utredningen rent allmänt.

Annonser

32 reaktioner på ”Utpekade polisen dementerar inte att han bad ”Johan” skjuta Palme

  1. Har den här tidigare polismannen som bor utomlands någon koppling till polisman Ö? Det är ju uppenbart att han har ställt frågan till Johan…

    1. Han hörde hemma i de Palmefientliga kretsarna vid Norrmalmspolisen och ”Johans” berättelse pekar starkt på att det var i samråd med andra poliser som han var ute och letade efter en villig statsministermördare. Det är svårt att tänka sig en sammanslutning av Palmefientliga poliser på Norrmalms vaktdistrikt som inte hade någon koppling till polisman ”Ö” som ju var en erkänd centralfigur i sådana sammanhang.

      1. Vill bara flika in med att den polismannen som bad ”Johan” att skjuta Palme verkar ha haft en god relation till ”Johan”. Han kan ju i sin tur ha fått uppdraget att fråga ”Johan” från polisman Ö eftersom den här polismannen kände ”Johan” bättre än vad Ö gjorde.

        Polismannen som bor utomlands kan alltså mycket väl ha varit med på mordet. Har man någon info om vart han befann sig under mordnatten?

  2. När man säger ”Norrmalmspolisen”- menar man då att personen ingick i någon av turerna som gick på Norrmalm där Baseballigan var öknamnet på en (eller två?) av turerna? Är inte själv Stockholmare, så jag har inte riktigt koll på hur stort Norrmalm är eller om det finns en polisstation där.

    1. Vid tiden för Palmemordet var Stockholms polisdistrikt indelat i sex vaktdistrikt. Vaktdistrikt 1 eller VD 1 var Norrmalmspolisen. Deras ansvarsområde var i stort sett stadsdelarna Norrmalm (inklusive Stockholms City) och Vasastaden. I dag ser polisorganisationen i Stockholm lite annorlunda ut. I början av 80-talet upprättades inom Norrmalmspolisen två så kallade gatuvåldsgrupper. Syftet var att ingripa mot personer som ansågs som stökiga och få bort dem från gatorna i centrala Stockholm. Medlemmarna i dessa gatuvåldsgrupper kunde uppträda i civila kläder. Särskilt den ena gruppen blev ökänd för sina våldsamma metoder. Eftersom medlemmar i denna grupp ofta bar baseballkepsar kom gruppen att kallas ”baseball-ligan”.

      En av de mer uppmärksammade händelserna som ”baseball-ligan” var inblandad i var när två medlemmar i gruppen i juni 1982 omhändertog en missbrukare, Rolf Machnow, på Sergels torg med motiveringen att denne inte kunde ta vara på sig själv.
      Troligen hade Machnow klarat sig mycket bättre om han inte blev omhändertagen. Nu avled han nämligen efter skador han fått sedan poliserna fört honom till det så kallade OT-rummet på T-Centralen, ett utrymme där frihetsberövade personer tillfälligt kunde förvaras i väntan på transport till polisstation. Poliserna hävdade att Machnow upprepade gånger fallit omkull i deras närvaro och att de gjort allt de kunnat för att förhindra att han gjorde sig illa. Saken utreddes av en åklagare som inte fann anledning att åtala de två närvarande poliserna för någonting. Dessa två poliser kom för övrigt sedan att av olika anledningar figurera i ”polisspåret” i Palmeutredningen.

      Machnow-fallet var en av flera händelser som tyckts illustrera att ”baseball-ligan” använde sig av otillåtet och brutalt övervåld och att de hölls om ryggen av andra personer högre upp i rättsväsendet.

      ”Baseball-ligan” var upplöst vid tiden för Palmemordet, men stämningarna och arbetsmetoderna fanns kvar inom delar av Norrmalmspolisen. Det fanns framför allt ett ett arbetslag, A-turen, som var känt för att innehålla särskilt våldsbenägna och Palmefientliga poliser.

  3. Hej Gunnar! Gillar ditt arbete ang. palmemordet. Tycker Sven Anér pratar lite i nattmössan.. Vad anser du om hans åsikter? Han anklagar ju vissa människor hejvilt. GW verkar inte ens vilja ha någon kontakt med honom. Hoppas du blir ännu mer engagerad i mordet och luskar vidare i detta. All lycka till dig och Palmeutredningen, vi måste få reda på sanningen!

    1. Hej Michael!
      Tack för berömmet.

      Det finns en del saker som Sven Anér säger som jag verkligen inte alls är överens med. Framför allt gäller det hans spekulationer om att Lisbeth Palme inte alls skulle ha varit beskjuten och att det, som han tror, ska ha skett någon form av bevisfiffel med den genomskjutna kappan. Det där tycker jag är väldigt långsökt.

      Jag anser också att det är på mycket svaga grunder som han pekar ut den före detta polisen AA som ”Dekorimamannen” – det har jag skrivit om i tidigare kommentarer på den här bloggen.

      Annars brukar jag inte vilja avfärda meningsmotståndare i största allmänhet med att de ”pratar lite i nattmössan” eller liknande. Diskussionen blir bara sämre av det. Anér har under årens lopp tagit fram mycket viktig information som gäller utredningen och det ska han ha heder för. Och om det är så att inte Leif GW Persson vill ha kontakt med honom vet jag inte om det bevisar så mycket. När jag skrev ”Mordgåtan Olof Palme” gjorde jag flera försök att få kontakt med GW, men av en eller annan anledning hörde han aldrig av sig. Och jag tror inte jag dissar mina egna skriverier för den sakens skull. 🙂

      1. Om detta nu leder till tex att den här personen i samtalet förmodligen begick mordet. Vad är det som kan fälla honom/dem. Ett mordvapen? Ett erkännande? Känns verkligen lite svårt. Finns det uppgifter Palmegruppen inte gått ut med till allmänheten? Det är snart 30 år sen, kulorna är i dåligt skick. Vittnen minns kanske ej till 100% vissa detaljer. Är onekligen mycket motvind när man kikar på det lättvindigt.
        Mvh Michael

        1. Visst finns många omständigheter som gör det svårt att få någon fälld för Palmemordet. Om inte mordvapnet dyker upp och kan knytas till gärningsmannen krävs det antagligen ett erkännande som backas upp av en rad kontrollerbara omständigheter eller vittnesuppgifter från personer som mer eller mindre har insiderkunskaper om mordet även om de inte varit med om det själva.

          Betyder det att det är omöjligt att komma till åtal och fällande dom? Det tror jag inte. Om en person börjar prata finns det ofta möjligheter för skickliga utredare att få andra personer att komma med fler pusselbitar.

  4. Varför fick ”Johan” denna fråga? Jo antagligen för att man ville ha någon som var ganska oberoende. Därför är jag t.ex mycket skeptisk till spekulationerna kring AA. Tycker det istället är mycket mer intressant om det stämmer att det fanns personer som spionerade och hängde utanför porten där Palme bodde. I gamla stan är det ju tätbebyggt så flera bör ha kunnat observera något. Man kan undra vad det kan finnas kvar för uppgifter kring detta från den tiden.

    1. Uppgifterna om övervakning av makarna Palmes bostad kommer från olika personer, bland annat från Lisbeth Palme själv. Hon berättade för utredarna att hon sett två mystiska män utanför bostaden någon gång två-tre veckor före mordet. Men anmärkningsvärt nog ledde inte dessa uppgifter från henne till några riktiga spaningsinsatser, fastän det sannerligen lät som något som skulle kunna ha betydelse. Jag citerar ur min bok ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet”:

      Hon [Lisbeth Palme] har ju blivit förvånansvärt lite hörd. Och det hon sagt har man ofta tagit dålig notis om.

      Vi har tidigare berört hennes uppgift om de två mystiska männen på Västerlånggatan, en i blå och en i vinröd jacka. Det var det första konkreta spaningstips hon lämnade till polisen. Och förvisso fanns det skäl att ta det på allvar. Männen hade förefallit spana på statsministerparets bostad en kort tid innan Palme blev skjuten och de hade skrämt upp Lisbet så mycket att hon övervägt att ringa säpo. Efter mordet hade hon dessutom informerat polisen om att det hon sett på Sveavägen hade fått henne att associera till mannen i den blå jackan på Västerlånggatan.

      Vad hände med detta spaningstips? I stort sett ingenting. Vi har tidigare konstaterat att Holmér bagatelliserade det. Långt senare, våren -95, ringde jag Lars Jonsson i spaningsledningen och frågade om de två männen var identifierade. Frågan hade inte högre prioritet än att han var tvungen att förklara att han faktiskt inte visste det. Sedan han kontrollerat saken ringde han upp och berättade att polisen inte kände till vilka de var eller vad de gjort utanför statsministerbostaden.

      Det är häpnadsväckande, kan man tycka. Och det blir inte bättre av att det finns ett ytterligare, närmast parallellt, exempel på likgiltighet inför Lisbets spaningstips.

      I rikskriminalens förhör med henne våren -86 nämner hon att hon efter skottlossningen ser sig omkring efter hjälp och upptäcker en man som befinner ”ca 30 meter norrut på Sveavägen”. Han är ”spensligt byggd och förhållandevis lång” och är iklädd ”något beige plagg”. När hon försöker påkalla hans uppmärksamhet gör han ett avvärjande intryck.

      Vad är det för en person? Det är inte känt och polisen har aldrig efterlyst honom i pressen. Ändå borde han – om Lisbet sett rätt – vara ett av de bäst placerade vittnena.

      Och lite längre fram i samma bok:

      Utredarna visade alltså extrem nonchalans gentemot Lisbets iakttagelser från såväl bostaden som brottsplatsen. Och vad hon sett på Västerlånggatan respektive Sveavägen var ändå det enda hon egentligen hördes om. Polis och åklagare ställde i stort sett inga frågor till henne om den möjliga bakgrunden till mordet – sådant hon kunde ha märkt i egenskap av hustru till offret. Eller snarare: blev hon hörd om det har anteckningarna om saken smusslats undan som om de aldrig funnits.

      Bara för att vi ska få en uppfattning om proportioner: protokollen från de förhör som hölls med Lisbet Palme före rättegången mot Christer Pettersson ryms på 15 sidor. Dessa sidor är ofta inte fullskrivna och det finns åtskilligt med upprepningar. Förhörsprotokollen från samma period med knarkhandlaren Sigge C – ett avsevärt mer perifert vittne – omfattar 109 sidor.

      1. Oj, om detta inte är utrett då blir det ännu mer intressant. Det går inte att låta bli att bli extra nyfiken på sådant som inte utrett när det gäller polisspåret. Varför bagatelliserade man detta. Det man genast börjar undra är om det var möjligt för de övriga vittnena att lägga märke till om det var en jacka med blå ton. För många av vittnena måste mannen mest ha varit en siluett mot dekorimas upplysta fönster och det vore inte konstigt om färgen hade uppfattats av de flesta som bara gråaktig. Närmaste vittnet ska man nog inte fästa allför mycket vikt vid, som sammanväxlade Palme med en kvinna.

  5. Gunnar: Kan du säga om den utpekade polisen nämns i Granskningskommissionens rapport?

    I Expressen idag säger Tommy Lindström att ”om jag minns rätt så kom man aldrig ner på mordplatsen med den här killen och spåret.”. Det antyder ju att utredarna på ett relativt tidigt stadium har intresserat sig för honom, vilket i sin tur antyder det måste finnas ytterligare någon evidens mot honom (”Johans” berättelse kom ju polisen tillhanda först i år). Och Granskningskommissionen har väl redovisat någorlunda detaljerat vad som har gjorts med avseende på utredning av poliser?

    1. Den utpekade polisen är inte någon av dem som tidigare framstått som centrala gestalter i polisspåret. Ingen av dem emigrerade från Sverige 1988.
      Du har alldeles rätt i att att utredarna intresserat sig för honom oberoende av ”Johans” berättelse. Som framgår av vad Thage G Peterson sa till Aftonbladet härom dagen hade Palmegruppen reagerat över just den ovan nämnda omständigheten, alltså att polismannen flyttat utomlands relativt kort tid efter Palmemordet.

  6. Hej Gunnar!

    Först vill jag passa på att tacka dig för dina fantastiska böcker och särskilt de som behandlar mordet på Palme.

    Jag har läst i stort sett allt jag kommit över när det gäller stora händelser i Sverige såsom DC:3an, IB, Ebbe Carlsson-affären, U-båtskränkningarna (Ola Tunander har verkligen gjort ett gediget arbete där), Stay Behind och självfallet mordet på Palme. En självklar gemensam nämnare är den massiva mörkläggning från olika myndigheter och personer som är inblandade, Holmér och Ebbe inte minst.

    Jag är lite nyfiken på dina tankar kring dessa i mitt tycke mystiska dödsfall som skett i kölvattnet av statsministermordet och jag tänker främst på Carl Fredrik Algernon som sägs varit ledande inom den svenska Stay Behind-rörelsen. Hur stor är sannolikheten att han och andra helt enkelt är likviderade för att en eventuell attentatsgrupp fortsättningsvis ska förbli anonyma? Frågan leder självklart bara till spekulationer men är ändå intressant.

    Jag ramlade över en bild på nätet med observationer av walkie-talkiemän och andra intressanta observationer kring mordplatsen. Bland annat innehöll den uppgifter om poliser från de ökända kretsarna inom Norrmalmdistriktet som ska ha setts i området under kvällen.

    När man ser den så väcker det genast tankar om en större komplott med ett gäng sammansvurna som efter noggrann övervakning och planering fångade tillfället det innebar med biobesöket och det väcker onekligen stora frågor om utredningens totala ovilja att vilja gå till botten med dessa observationer. Mötesscenariot finner jag intressant och trovärdigt men vittnesuppgifterna om walkie-talkies och poliser pekar på något större. Jag föreställer mig en sambandsgrupp/flyktgrupp och två gärningsmän. En gärningsman utplacerad norr om Grand och en söder om innan tunnelbanestationerna då de inte vet vilken av dessa stationer makarna väljer. Visst kan de även ta taxi eller ta sig hem till bostaden på annat sätt och då faller planen förvisso men sannolikheten att de nyttjar tunnelbanan även på hemvägen är stor även om de nu valde att promenera.

    Vittnesuppgifterna om Palmefientliga poliser blir inte heller mindre intressant med tanke på vad som nu kommit fram om polisen som flyttade utomlands efter mordet.

    1. Hej och tack för vänliga ord!

      Carl Fredrik Algernons död är verkligen ett mysterium som är lika dunkelt som mordet på Olof Palme. Och som du säger, det är mycket möjligt att det finns ett samband. Jag har tyvärr inte klart för mig hur nära band Algernon kan ha haft till Stay Behind, men din teori om att han tystades för att han visste för mycket kan givetvis inte förkastas utan vidare.

      När det gäller din teori om hur mordet på Palme utfördes ska man notera att det inte finns några walkie-talkieiakttagelser norr om Grandbiografen medan det finns ganska många söder om Grand. Det tycker jag försvagar hypotesen om att en attentatsgrupp laborerade med två alternativ, att Palme gick norrut respektive söderut.

      Jag tycker det finns något elegant med teorin om ett avtalat möte, antingen iscensatt av en mordgrupp eller känt av mordgruppen genom till exempel telefonavlyssning. I det senare fallet måste man ha slagit till innan Palme mötte den han egentligen skulle träffa. (Den personen kan ju ha befunnit sig lite längre söderut.)

      Ett sådant avtalat möte som en mordgrupp kände till skulle kunna förklara varför det tycks ha funnits ett antal personer med walkie-talkie omkring mordplatsen långt innan Palme kom dit. Det gör det också mer begripligt varför mördaren/mördarna valde just Dekorimahörnan. Om platsen för mordet kunde bestämmas i förväg var det ju också förhållandevis lätt att planera för flykten. Och tvärtom: om en attentatsgrupp inte visste vilken väg och på vilket sätt Palme skulle ta sig hem vore det ju avsevärt enklare att i stället satsa på att genomföra dådet antingen utanför bion eller utanför bostaden i Gamla Stan. (Bion var förmodligen det sämre av de två alternativen eftersom det var mycket folk där.)

      I vilket fall: om man studerar organiserade politiska attentat eller maffiamord finner man att konspiratörer med förkärlek väljer platser där de i förväg kan räkna med att offret kommer att dyka upp. Allt annat innebär onödiga osäkerhetsmoment. Och med den utgångspunkten finns det några huvudalternativ. Antingen har man genom spaning konstaterat att offret brukar anlända till en särskild plats med viss regelbundenhet, till exempel en restaurang, bostaden eller arbetsplatsen. Eller också är det känt att offret kommer att dyka upp på ett speciellt ställe på grund av ett evenemang av något slag – till exempel ett politiskt framträdande eller en bilkortege. Eller, slutligen, så ser man till att locka honom/henne till den tilltänkta mordplatsen.

  7. Lisbeth faller till marken, skriker. Hennes man har plötsligt ramlat ihop. Han blöder rejält, han svarar inte henne.. En traumatisk situation minns sagt. Kan man ens tro ett dugg på henne? Och det skulle vara intressant att veta om de förekommit en dialog mellan paret och mördaren. Men tror hennes minne är rent ut sagt kaos efter sådan händelse. Men flertalet vittnen anser ju att det fördes ett samtal. Vad är dina teorier om detta? Om det förekommit ett samtal, så var de väl knappast C.P som de hade stannat och snackat med.

    1. Ja, det är ju ingen tvekan om att Lisbeth Palme utsattes för en händelse som skulle ha chockat vem som helst mycket svårt. Och det är givet att man måste väga in det när man bedömer tillförlitligheten i vad hon berättat. Kanske hon inte ens kommer ihåg viktiga delar av vad som hände.

      Jag har i olika sammanhang fört fram tanken att hon drabbades av någon som psykologerna kallar för posttraumatiskt stresssyndrom (ofta kallat PTSD, en förkortning av den engelskspråkiga termen).

      Man talar om PTSD när någon utsatts för en hotfull och chockartad händelse, till exempel ett mordförsök eller en våldtäkt, och när denna händelse har vissa slag av bestående psykologiska effekter på den som drabbats. Typiskt är att personen plågas av minnena från händelsen och försöker undvika situationer som påminner om den. Ofta förekommande symptom är sömnstörningar, lättretlighet och koncentrationssvårigheter. Men vanligt är också att personen inte kan påminna sig viktiga delar av händelsen – alltså att det finns vad man kan kalla minnesluckor.

      Det är med andra ord fullt tänkbart att det förekommit ett samtal mellan makarna Palme och gärningsmannen men att Lisbeth inte kan påminna sig detta samtal – kanske för att den aspekten av händelseförloppet berör något som är skrämmande på ett alldeles särskilt sätt. Om det var så att mördaren först talade med makarna Palme under till synes vänskapliga former kan ju vad som hände sedan framstå som extra kusligt: utan förvarning gick den till synes välvillige individen till attack, sköt ihjäl Olof och slungade iväg ett skott också mot Lisbeth.

      Jag har i mina böcker om Palmemordet, ”Mörkläggning” och ”Mordgåtan Olof Palme” gått igenom en lång rad omständigheter som pekar på att det verkligen försiggick ett möte på mordplatsen, ett möte som kan ha varit planerat i förväg och som i själva verket varit orsaken till att makarna Palme valde att promenera hem från bion. Ett sådant planerat möte skulle göra valet av mordplats lättare att begripa (flykten skulle kunna planeras i förväg, till exempel) och det skulle också göra observationerna av män med walkie-talkies just kring Dekorimahörnan mer förståeliga.

      Och – alldeles riktigt – om det verkligen ägde rum ett sådant möte (en möjlighet som Palmeutredarna hittills helt enkelt blundat för) så var det knappast Christer Pettersson som talade med paret Palme.

      1. Har lyssnat på radioprogrammet där Lisbeth ställde upp rätt nyligen. Och där kunde hon avfärdat många teorier genom att berätta. Men hon väljer att inte göra det. Tycker det är väldigt tråkigt. Men hon anser sig ha blivit felbehandlad av medierna. Tror ändå när vittnet taxiföraren Anders D och ”fyllevittnet” Anders B angett sig ha sett att makarna Palme haft kontakt med mördaren måste det ligga omkring 90% sanning i det. Att aldrig Lisbeth ens blev undersökt i en mordutredning är ett missöde. T.om när hon själv blivit påskjuten, men varför anger flera ambulansmän att Olof blivit träffad med två skott? Tekniskt sett finns ju inget bevis för det i och med hennes uteblivande läkarundersökning.. Hon måste ju höras igen, grundligt. Sen göras en rekonstruktion. Det är ju skandal att det uteblev!

        1. Jag vet inte vad det är för uttalanden från ambulanspersonal om att Olof skulle ha blivit träffad med två skott som du hänvisar till. Det kan mycket väl finnas någon som uppfattade det så, det är bara det att jag inte kommer ihåg något sådant uttalande. Vad vi vet är att mördaren sköt två skott vilket också uppfattades av en rad vittnen. Då var det förstås lätt att dra slutsatsen att Palme träffades av båda.

          Givetvis var det olyckligt att inte Lisbeth blev läkarundersökt på sjukhuset. Det var förmodligen svårt att genomföra det på grund av hennes upprörda tillstånd. Och eftersom hon uppenbarligen inte drabbats av någon fysisk skada som var så allvarlig att den krävde vård är det kanske lätt att förstå att den medicinska personalen släppte det hela.

          Vida mer allvarligt, enligt min mening, var dock att inte polis och åklagare såg till att Lisbeth – precis som andra vittnen – deltog i en rekonstruktion på brottsplatsen. Ett par vittnen hördes också under hypnos i hopp om att de skulle kunna bidra med minnesbilder som de inte spontant kunde nå. Det hade kanske varit värdefullt att också försöka få Lisbeth att ställa upp på ett hypnosförhör. Men det gjordes inte. Och givetvis borde hon ha hörts om mycket mer än omständigheterna kring själva biobesöket – inte minst allt hon kunde minnas om vad Olof sagt och gjort under veckorna före mordet. Men så skedde inte heller. Vissa av dessa utredningsåtgärder är svåra och kanske meningslösa att genomföra så här lång tid efteråt. Men säkert inte alla.

  8. Hej Gunnar!
    När jag läser om det här spåret och Johans berättelse så tycker jag att de påminner lite om det Cenneth Neilberg berättade i Striptease på 90-talet. Han berättade själv i programmet att han hade blivit tillfrågad av Säpo-agenten Milan att mörda Palme och att han blev tillfrågad om detta under hösten -85. Kan det finnas någon koppling mellan de här spåren och hur bedömer du Cenneth Neilbergs trovärdighet?

    1. Bakgrunden är följande för den som inte vet:

      Cenneth Neilberg, en man med kriminell bakgrund, hade i åratal varit informatör åt rikskriminalen och fått stora penningsummor för det arbetet. Han framträdde i Sveriges Televisions granskande samhällsprogram Striptease den 27 april 1994 och berättade där att han hösten 1985 eller den följande vintern, fått en fråga om han för en miljon kronor ville mörda en person.

      Det låg en grupp bakom planeringen, hade han fått veta – en grupp som befann sig nära mordoffret. I gruppen ingick två poliser. Neilberg hade till sist också fått klart för sig att det hela handlade om att mörda Palme. Den som försökt rekrytera honom var enligt Neilberg en exiltjeck, ”Milan”, som i likhet med Neilberg arbetade som infiltratör åt rikskriminalen och som dessutom hade kopplingar till Säpo. ”Milan” levde inte vid tiden för inslaget i Striptease, han hade avlidit i en trafikolycka i maj 1992.

      Polisintendenten Thord Pettersson framträdde i programmet och intygade att Neilberg varit ”helt trovärdig” i sitt samarbete med rikskriminalen, ett samarbete som bland annat handlat om att se till så att stulen konst kom tillbaka till ägarna. Och Pettersson hade varit med när Cenneth Neilberg berättat för polisen att han blivit erbjuden att mörda Palme. Pettersson hade själv sett till att informationen gick vidare till Palmegruppen. Det hade varit 1993, alltså ett år innan Neilberg framträdde i Striptease. Efter det hade Neilberg inte hört ett ord från Palmeutredarna och det var bakgrunden till att han till sist valde att gå ut i TV och berätta.

      Hans Ölvebro intervjuades i ett senare TV-program av Lars Borgnäs och menade att det inte gått att utreda Neilbergs spaningstips eftersom Palmegruppen fått besked om att Neilberg ställt långtgående krav för att han skulle medverka. Att några sådana krav skulle ha ställts förnekade i samma program såväl Neilberg som hans advokat. Och polisintendenten Thord Pettersson som förmedlat Neilbergs berättelse till Palmeutredningen var helt oförstående, han kände inte till några krav över huvud taget.

      Hur trovärdiga är Neilbergs uppgifter? Det är svårt att säga. Men de låter sig inte automatiskt avföras. Och tidpunkten är förstås intressant. Det skulle kunna vara så att Neilberg fick frågan sedan ”Johan” svarat nej. Att dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro visade upp vad som framstår som en direkt ovilja att utreda Neilbergs berättelse gör den inte mindre trovärdig.

      1. Enligt Tommy Lindström, var det han som sammanförde Neilberg och ”Milan”. Detta gjorde han efter mordet på Olof Palme. Med andra ord så är knappast Neilbergs historia sann. Åtminstone om man ska tro på Tommy Lindström.

        1. Ord mot ord, med andra ord. Jag är inte expert på Neilberg och hans berättelse. Men såvitt jag förstår kan man kanske inte utesluta att Tommy Lindström sammanförde Neilberg och Milan utan att veta om att de haft kontakt med varann tidigare.

  9. Hej Gunnar,
    Jag vill börja med att säga att jag verkligen uppskattar din objektivitet och ditt sansade sätt att analysera fakta. Dina svar i kommentarsfälten är kanske den mest intressanta läsning om palmemordet man kan hitta och jag är mycket tacksam över all den tid du lägger ner på att dela med dig av din kunskap.

    Jag läste nyligen en artikel (http://www.skanskan.se/article/20090719/NYHETER/865494947/-/han-har-vaktat-kant-folk) där Palmes livvakt Erling Karlsson intervjuas och där det går att läsa:

    ”Olof Palme var en slarver på att hålla tider. Livvakterna fick sköta hans tidsschema också.
    – Men mest av allt var han en härlig och varm människa som tyckte om andra människor, berättar Erling Karlsson.
    Hans minns kvällen den 28 februari 1986. Paret Palme ville gå på bio ensamma. Säpo gav med sig och vaktbolaget lät Erling Karlsson och hans kollega ta ledigt. De satt på en restaurang 30 meter från biografen och åt middag när skotten small av.
    – Det for genom mitt huvud att nu är Olof skjuten. Vi rusade ut och såg att någon redan var igång med konstgjord andning.
    Erling Karlsson tror vad han vill om mordet. Christer Pettersson var inte mördaren, utan skotten hade politiska motiv. Oavsett orsaken sörjde han Olof Palme.”

    Jag verkar ha missat ngt väldigt väsentligt! Jag kan inte minnas att jag någonsin läst om att Palmes livvakt befann sig i området under mordkvällen. Jag blir också konfunderad över att Erling satt 30 meter från biografen men kunde höra skotten och att han sedan verkar ha rusat ut direkt till mordplatsen.

    Visste Erling att makarna Palme var på just Grandbiografen? Varför var han på en restaurang så nära Grand? Var kan man, om det han säger är sant, hitta mer information?

    Jag undrar också om det här finns med i något material som du eller Lars Borgnäs producerat?

    Mvh

    1. Det finns flera saker i tidningsartikeln som helt uppenbart är felaktiga. Till exempel står det: ”Erling Karlsson levde med familjen Palme i tre år. Statsministern fick inte släppas ur sikte. Säpo skötte säkerheten i omgivningen, medan vaktbolaget vakade över hans person dag och natt.”

      Palme saknade livvakter under större delen av ett normalt dygn. Han hade inte livvakter i bostaden eller posterade utanför bostaden, inte inne på tjänsterummet och inte heller när han gick till och från arbetet. Livvakterna gick in och följde honom vid speciella tillfällen. Det kunde ibland vara rätt ofta. Men ”statsministern fick inte släppas ur sikte” är en fullständigt felaktig beskrivning.

      Palmes livvakter var dessutom anställda vid Säpo, inte vid något vaktbolag.

      I artikeln heter det också: ”Paret Palme ville gå på bio ensamma. Säpo gav med sig och vaktbolaget lät Erling Karlsson och hans kollega ta ledigt.”

      Förutom märkligheten med vaktbolaget var det knappast så här det gick till. Den etablerade versionen är att Palme helt enkelt inte berättade för livvakterna att han skulle gå på bio. Han hade tidigare under dagen sagt att han inte behövde deras tjänster mera.

      Förra året framträdde Olof Palmes söner i TV-programmet ”Skavlan”. Joakim Palme sa där att Palme försökte ringa till Säpo inför biobesöket får att få livvakter men att han inte fick svar. Denna version som var alldeles ny då har fått mer eller mindre uttryckligt stöd av övriga medlemmar i Palmefamiljen. Det är givetvis anmärkningsvärt att sådana uppgifter kommer fram först 26 år efter mordet och de har också ifrågasatts. Trots allt fanns det åren efter mordet en ganska omfattande diskussion kring frågan om Säpo brustit i ansvar för statsministerns säkerhet. I den diskussionen hade det varit väldigt intressant om det kommit fram att man på Säpo inte svarade i telefon när Palme ringde. Men påståendet i artikeln är alltså en tredje variant: att Palme meddelade Säpo att han inte ville ha med livvakter på biobesöket. Jag har aldrig hört det förut.

  10. Gunnar: Ca 47 minuter in på dagens avsnitt av Veckans brott säger LGWP att den utpekade polisen är hörd på ett tidigt stadium. Det verkar som att GW menar att det här förhöret gällde uppgifter om att polisen skall ha försökt värva en mördare, men att han avfärdade det med att han inte hade något minne av det alternativt att det var ”fyllsnack”.
    Givet att Johans uppgifter var okända fram till för ett år sedan så måste väl det här innebära att det är ytterligare någon som har uppgett att den utpekade polisen har försökt värva en mördare?!

    1. Om GW:s uppgifter är korrekta låter det ju så. Och av Aftonbladets intervju med Thage G Peterson framgår det ju att denne expolis var intressant för utredarna 1988 i samband med att han lämnade Sverige. Men det kan ju knappast ha varit enbart den saken som gjorde att de intresserade sig för honom. Ifall det redan då fanns uppgifter om att han försökt värva en mördare blir det ju mer begripligt att han kan ha väckt intresse.

  11. Kan naturligtvis inte gå i god för Tommy Lindström. Enligt honom kände inte Neilberg och ”Milan” varandra innan han sammanförde dem vid en tidpunkt efter mordet.

    Har trots din stora kunskap och goda argumentation, problem med att acceptera ”mötesscenariot”, rätt upp och ner. En variant kanske kan vara att mördaren sökte upp sitt offer under kvällspromenaden och bytte några ord innan han utförde sitt uppdrag?

    Den som sist samtalade med Olof Palme innan han gick till biografen var tydligen partikamraten Sven Aspling. En person som enligt va som sagts hade starka band till Stay Behind och Arla Gryning. Möjligtvis kan det tänkas att han var en person som hade den relationen till Olof Palme och som Palme skulle kunna tänka sig att träffa ute på stan sent en fredagskväll? Dessutom ingår Stay Behind och Arla Gryning i den gruppen eventuella utförare av mordet som jag tycker känns som några av de mest sannolika. Sven Aspling sa dessutom att Olof Palme hade sagt under telefonsamtalet att han var på väg ut för att gå på bio. Minns jag rätt så var hans egentliga ärende för telefonsamtalet att diskutera en gemensam semesterresa som de skulle företa sig på påsklovet.

    Intressant att du hävdar att Ingvar Carlsson hade en så aktiv roll och grundar det bl.a. på Carl Lidboms inblandning. Ingvar Carlsson hävdade själv att det inte gick att stoppa Hans Holmér vid det laget, eftersom han var folkhjälte och nyligen blivit utnämnd till ”årets svensk” etc. En förklaring som inte känns orimlig, eftersom jag inte upplevde honom, till skillnad mot Hans Holmér, som en stark ledare. Ett exempel på det var när han lovade bärgning av fartyget Estonia i samband med dess förlisning vilket han under pinsamma former fick backa ifrån.

    Det finns en historia om Ingvar Carlsson, att han nattetid fick påhälsning på sitt hustak och att detta föranledde hans avgång och att de som gjorde det var några yngre högerextrema poliser. Vad vet du om detta?

    1. Sven Aspling var en gammal man 1986 och det finns väl inget som tyder på att han planerade att möta Palme ute på stan den fredagskvällen. Inte heller finns det några som helst kända uppgifter som knyter honom till mordet. Men att han hade haft beröringspunkter med Stay Behind är obestridligt och det går ju inte att utesluta att underrättelsefigurer från sådana kretsar redan den kvällen på ett eller annat sätt fick tillgång till vad som sagts under Asplings telefonsamtal med Palme.

      Om man ska förstå Ingvar Carlssons roll i förhållande till Palmeutredningen ska man inte bara titta på perioden då Holmér var spaningsledare utan också på den lite senare perioden då Ebbe Carlsson försökte återupprätta PKK-spåret. Ebbe samarbetade mycket tätt med Lidbom och som jag visar i min bok ”Mörkläggning” fanns det till och med direkta planer på att Lidbom personligen skulle medverka med att smuggla in avlyssningsutrustning till Ebbes hemliga grupp. Lika väldokumenterat är det att Lidbom och Ingvar Carlsson hade ett mycket förtroligt samarbete just under denna period och att Ingvar Carlsson bevarade sitt fulla förtroende för Lidbom även under de år som följde efter Ebbe Carlssonskandalen. Kontrasten till vad som hände med Anna-Greta Leijon som sparkades ut ur politiken av Ingvar Carlsson är slående. Leijon var mycket mindre inblandad i Ebbes operationer än vad Lidbom var. Men hon fick spela rollen som syndabock för att rädda Lidbom och Ingvar Carlsson själv.

      Ja, det skrevs verkligen i pressen om märkliga figurer som rörde sig på taket till statsministerbostaden i Sagerska huset natten till den 18 augusti 1995. Här är en länk till rapporteringen i Aftonbladet. Och denna händelse var märkligt inramad av två andra händelser. Den 17 augusti publicerade Carlssons tidigare finansminister Kjell-Olof Feldt en debattartikel i Dagens Nyheter där han menade att polisspåret i Palmeutredningen måste undersökas. Det väckte sensation i alla nyhetsmedier hela dagen. Förmodligen skulle skriverierna om Feldts krav ha fortsatt med stor intensitet om inte en annan händelse följande dag ställt den förre finansministerns debattartikel helt i skuggan: Ingvar Carlsson meddelade att han skulle avgå. Och det var alltså på natten mellan Feldts artikel och Ingvar Carlssons avgång som den mystiska händelsen på Sagerska husets tak inträffade.

      Exakt vilka slutsatser ska man dra av detta? Var alla tre händelserna fullständigt orelaterade? Jag vet faktiskt inte. Men det är naturligt att fråga sig om det kan ha funnits samband mellan två av dem eller till och med alla tre.

      1. Var väl förmodligen i det otydligaste laget. Menade naturligtvis inte att Sven Aspling var gärningsmannen och säkerligen inte heller begav sig ut i den sena och kalla Stockholmskvällen för att möta makarna Palme. Lätt inspirerad av Anders Jallais bok ”Landsförrädaren” och för att få ihop ett mötesscenario, så menade jag att det måste vara en person av den digniteten som kunde locka honom till ett möte. Alternativt att han på något vis, direkt eller indirekt ställde upp för attentatsmännen när det gällde kunskapen om vad makarna Palme skulle företa sig under kvällen. Om han nu var djupt engagerad i Stay Behind och om de var inblandade i mordet, så är det svårt att helt och hållet tänka förbi hans medverkan på det ena eller andra sättet i den här gärningen. Hur perifer den månde vara.

        Samtidigt har jag aldrig riktigt förstått mig på det resonemanget, som många och där ibland TV-programmets ”Efterlyst” programledare Hasse Aro ständigt återkommer till, när det gäller statsministermordet: att det inte kan vara en konspiration p.g.a. att ingen utanför familjen visste vad makarna Palme skulle göra den kvällen. Om SÄPO var inblandat med ett eventuellt benäget bistånd från någon annan västlig säkerhetstjänst hade de väl tillgång till så oerhört avancerad utrustning att de mycket enkelt kunde ta reda på det genom både buggning och telefonavlyssning.

        Vad Ingvar Carlsson beträffar, så kan jag definitivt inte säga att du har fel. Du skriver både initierat och kunnigt. Förstår inte att du kan vara så säker på vad som är ”hönan” och vad som är ”ägget” i den historien. Har även för mig att Anna-Greta Leijons avgång, grundades mycket på det rekommendationsbrev som hon hade skrivit och det dessutom kan det ha varit lättare för honom att sparka henne, eftersom han hade mycket starkare vänskapsband till Carl Lidbom. Men att du kan vara så säker på att Ingvar Carlsson med berått mod gick med på en mörkläggning. Att det inte möjligtvis kunde bero på att var så att trion Holmer, Lidbom och Ebbe kunde övertyga honom att de hade mördaren som var kurd på gång, bara de fick agera lite utan för ramarna. Eller att de gjorde så här utan för den skull visa honom de känsligaste korten. Hur som helst, så kanske det är bäst att jag läser om det i de berörda kapitlen i din bok ”Mörkläggning”, för att jag ska få en bättre förståelse än att vi håller på diskuterar det här fram och tillbaks på din blogg. Var trots allt några år sedan jag gjorde det senast.

        Intressant när de gäller det gäller spekulationerna kring orsakssambanden kring de ”märkliga figurerna” på statsministerns tak. Vore intressant att veta vilka dessa ”märkliga figurer” var och vad det var de eventuellt representerade för något.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s