Holmérs medarbetare: Polisspåret är inte utrett

Expr 131027

EN AV POLISERNA i Hans Holmérs spaningsledning, Stig Lennart Petersson, gick under söndagen ut i Expressen och kommenterade det senaste spåret i Palmeutredningen, det om polismannen som enligt uppgift hade bett affärsmannen ”Johan” att skjuta Palme.

”Finns det uppslag måste utredarna gå till botten med det. De har slagit sig till ro i tron att det var Christer Pettersson, men det var det inte. De får inte utelämna polisspåret”, säger Petersson till Expressen.

Hans kommentarer ökar rimligtvis förväntningarna på att Palmeutredarna verkligen ska ta detta vittnestips på allvar. S L Petersson var vid tiden för mordet chef för Stockholmspolisens spaningssektion och var känd som en kompetent och självständigt tänkande polis.

Det har med tiden visat sig att den senare egenskapen, det självständiga tänkandet, knappast stod högt i kurs hos Holmér när denne ville tvinga sina medarbetare att ställa upp på den illa underbyggda hypotesen att det var kurdiska PKK som låg bakom mordet.

S L Petersson blev utfrågad om förhållandena i spaningsledningen av den första kommissionen som granskade Palmeutredningen, juristkommissionen. Jag citerar ur min bok ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet”:

När kommissionens ordförande, hovrättspresidenten Carl-Ivar Skarstedt, frågade Petersson om inte de ”utomordentligt kompetenta personer” som satt i spaningsledningen borde haft möjlighet att föra fram sina åsikter och få igenom dem i rimlig omfattning, svarade denne:

– Ja, det kan man tycka. Men jag har sällan sett en så stor skara tysta människor.

Skarstedt: Varför var de så tysta?

Petersson: Jag vet inte om de saknade det moraliska mod som krävs för att anföra en avvikande åsikt mot Holmér. Jag tror inte det fanns någon där som klarade av det. Då blir det en sådan stämning att alla säger ja. Det blir en yes-sir-atmosfär. Det blir inte den öppna diskussion det borde vara.

Skarstedt: Trots att man träffades så ofta, tre gånger om dagen, under så lång tid?

Pettersson: Ja.

Skarstedt: Vad tror du är anledningen till det?

Petersson: Jag kan inte sätta mig in i det.

Skarstedt: Har du själv någon uppfattning om det?

Petersson: Jag tror att man hade en så stor auktoritetstro. Det var helt enkelt ingen som orkade opponera, om jag ska ge mig på en gissning.

Här finns det skäl att stanna upp och fråga sig vad Petersson menar. De tysta poliser han talar om var bland andra polisöverintendenten Hans Wranghult, chef för kriminalpolisen i Stockholm och Holmérs närmaste förtrogne i spaningsledningen (senare länspolismästare i Malmö); polisintendenten Tommy Lindström, chef för rikskriminalen; kommissarien Christer Granqvist från säpo; kommissarien Nils Linder, chef för Stockholmskriminalens våldsrotel och kommissarien Wincent Lange, chef för Stockholmskriminalens tekniska rotel. Samtliga var erfarna poliser, Linder och Lange var till och med i färd med att pensioneras.

När Petersson talar om auktoritetstro vore det därför fel att föreställa sig några blyga beundrande ynglingar med rosiga kinder. Det ska tolkas som en känsla för att Holmér hade en maktställning som inte lät sig petas på. Som Pettersson också uttrycker det:

– Man kanske är rädd. Här sitter folk som är i karriären. Det har en viss betydelse när man bedömer saken.

Den märkliga interiör från spaningsledningen som Pettersson skisserar får ytterligare karaktär när han beskriver reaktionerna som kom de fåtaliga gånger då han själv uttalade en avvikande åsikt:

– Det utlöste icke någon diskussion. Det var ganska tyst runt bordet. Det är egentligen en ganska ruskig stämning man målar upp, men det var så.

När en annan av kommissionens ledamöter, Olof Bergqvist, för säkerhets skull frågar om det var ”någon annan i ledningsgruppen som också framförde förslag eller avvikande åsikter?” svarar Petersson:

– Aldrig.

Och han förtydligar sig igen:

– Det var tystnad.

Bergqvist: Från början av mars till början av februari?

Petersson: Ja.

Så långt S L Petersson, polisen som vågade säga ifrån. Det var förvisso skarpa ord om Holmérs sätt att leda mordspaningarna han uttalade i sitt samtal med kommissionen. Men kommissionen kom i allt väsentligt att dra samma slutsatser som Petersson om missförhållandena i den första spaningsledningen eftersom annan information de fick in pekade i precis samma riktning.

Under många år har Petersson hållit sig borta från den offentliga debatten om Palmemordet. Första gången han gick ut och markerade var han stod var när han tidigare i år stod som en av undertecknarna av en debattartikel i Aftonbladet just om Palmeutredningen, tillsammans med bland andra den tidigare chefen för FN:s internrevision Inga-Britt Ahlenius, journalisten Lars Borgnäs, den förste Palmeåklagaren KG Svensson och mig själv. En av slutsatserna i debattartikeln var att det var nödvändigt att utreda om kretsar i säkerhets- och underrättelsevärlden kunde ligga bakom mordet och att motivet i så fall kunde handla om att Palme inte sågs som nationellt pålitlig.

Annonser

13 reaktioner på ”Holmérs medarbetare: Polisspåret är inte utrett

  1. Vänta lite, ”Johan” är alltså en affärsman. Detta har ingen nämnt tidigare. Kan det vara samma affärsman som Eva Rausing har nämnt?

    Petersson bekräftar egentligen det som alla har misstänkt. Att Holmér gick sin egen väg i utredningen. Även om det inte är någon chock för oss så är det såklart bra att han nämner det eftersom den typen av uttalanden antagligen påverkar Palmeutredarnas framtida arbete i rätt spår.

    Men o andra sidan, vad är det som garanterar oss att inte Petersson själv är inblandad på något sätt och försöker få det att se ut som att det enbart var Holmér och att de andra inte var med på vad som gjordes.

    Jag tycker helt enkelt att han skyller ifrån sig lite, jag menar jobbar man för en viss organisation eller tillsammans med en viss grupp så skall man ju vara internkritisk och ge konstruktiv feedback till sina medarbetare, speciellt på den här nivån.

    Väldigt intressant, det känns som om utredningen verkligen går framåt. Hoppas att den fortsätter med detta intensiva tempot nu bara.

    1. När jag skrev att ”Johan” var affärsman ska det läsas som en synonym till företagsledare, vilket var det uttryck jag använde i min intervjuartikel i Aftonbladet.

      Jag vet förstås vilken affärsman det var Eva Rausing pekade ut som inblandad i Palmemordet eftersom hon namngav honom i sina mail till mig. Men det finns många affärsmän och det är verkligen en helt annan person än ”Johan”.

      S L Petersson fick i uppdrag att sitta med i spaningsledningen. Det är svårt att lasta honom för att han ställde upp – i synnerhet som han till en början inte kunde ha vetat hur uppdraget skulle gestalta sig. Mycket tidigt, kort tid efter Holmérs avgång, berättade han för juristkommissionen om missförhållandena i denna spaningsledning och om att han själv försökt föra fram viss kritik men att det varit mycket svårt att göra det. Under mer än tjugofem år har han dock motstått frestelsen att gå ut i den offentliga debatten för att exempelvis distansera sig från Holmér. När han nu gått ut har han inte heller tagit upp de interiörer från spaningsledningen han beskrev för kommissionen och som jag citerade i ”Mörkläggning”. I stället har han gått rakt på var han står i sakfrågorna, att ”polisspåret” bör utredas och att Christer Pettersson kan avföras som misstänkt. Som jag ser det är det väldigt orättvist att påstå att han skulle syssla med att ”skylla ifrån sig”.

      1. Du har helt rätt i att det är viktigt att sådana människor som S L Petersson talar för mordutredningen och för Palmeutredarna. Däremot så har jag personligen svårt för att människor inte ger konstruktiv kritik till sina chefer istället för att tala illa bakom ryggen eller efter döden.

        Hur som haver så tror jag att du precis som mig inte har missat NSA´s avlyssningar av världens ledare. Därav så drar jag slutsatsen att detta har varit ett historiskt strategiskt vapen för USA. Inte minst de ledare som var starkt emot deras aktioner. De vill säga Olof Palme.

        Snowdens avslöjande förstärker den del i min teori om att NSA/CIA är uppdrags och resursgivare till detta dåd. Det är inte längre några konspirationsteorier om att USA har koll på världens alla hörn. Frågan är om de inte även bevakar din blogg Gunnar Wall.

        Exempel på agerande som kan ha utlöst en avlyssning av Palme. Uttalandet som skedde 1972 medförde att USA och Sverige ställde in sina diplomatiska förbindelser:

        ”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.”

    2. Jag håller med dig. Att det skulle ha varit dödstyst i rummet från samtliga poliser pga av skuggan av den store Holmér låter lite märkligt. Håller just på att läsa Holmérs bok Olof Palme är skjuten och där får jag definitivt intryck av att han verkligen ville skapa ”a winning team” och att han såg sig själv som en slags lagledare och coach. Om Petersson nu talar sanning måste ju isåfall Holmér ha valt taskiga spelare på samtliga positioner i laget. Eller så var coachen Holmér fullkomligt usel på att leda ett lag.

      1. Låser man Holmérs egen bok om mordutredningen får man förstås hans version. Och Holmér var utan tvekan en intelligent person även om det finns folk som påstår motsatsen. Med andra ord visste han mycket väl hur han skulle beskriva sin roll som ledare för att läsaren skulle få ett positivt intryck av honom.

        I ”Olof Palme är skjuten!” framträder just bilden av den demokratiske lagledaren. Men jag menar att det är en fullständigt falsk bild. I min bok ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet” handlar väldigt mycket om Holmér och hans framgångsrika strider med såväl åklagarna som med rikspolisstyrelsen. Där skildras också utförligt hur han under närmare ett år ansvarade för en utredning som begick i stort sett alla tänkbara brott mot regelboken som man kan tänka sig. Och där framkommer också att problemet sannerligen varken var att Holmér var inkompetent eller att hans medarbetare var usla. Holmér tog personligen kommandot över utredningen och drev ett enda spår fullkomligt in absurdum, på bekostnad av alla de normala utredningsåtgärder som aldrig blev utförda. Han agerade logiskt, kompetent och systematiskt. Men syftet var inte att klara upp mordet.

        Enligt min mening är den enda rimliga tolkningen av detta högst anmärkningsvärda händelseförlopp att Holmér hade ett uppdrag av Ingvar Carlsson att förhindra utredningen av känsliga uppgifter samtidigt som han skulle lägga fram något som såg ut som en lösning på mordgåtan. Därför styrde han in alla resurser på PKK och fick kanslihusets fulla stöd för detta, trots att åklagarna, som formellt hade besluträtten över utredningsarbetet, var fullkomligt rasande. Det här kan låta som en djärv slutsats, men i ”Mörkläggning” radar jag upp belägg för den. Jag ska inte försöka sammanfatta dem här.

        Att Holmér verkligen drev utredningen som en enmans-show kom emellertid också fram i juristkommissionens rapport, del 2, där det bland annat heter:

        ”I denna brottsutredning kom i realiteten under lång tid alla de viktigaste ledningsfunktionerna att samlas på en hand, inom ledningsgruppen och ytterst hos Holmér själv”.

        Och lite längre fram:

        ”Att Holmér utövade sin ledning av verksamheten på ett mycket viljestarkt och dominerande sätt och att utredningsarbetet i hög grad fick sin inriktning som en följd av hans personliga övertygelser kan enligt vår mening inte gärna bestridas. Därtill är de redogörelser som har lämnats oss till sin innebörd, om än inte i ton och nyanser, alltför samstämmiga och vittnesbörden i övrigt alltför entydiga”.

        Det där kan för all del låta lite knastertorrt uttryckt. Men när en statlig juristkommission formulerar sig på det sättet ska det i vanligt språkbruk översättas med att Holmér i praktiken betedde sig som en diktator. Kommissionen går inte in på varför han kunde klara detta, för det låg utanför dess uppdrag. Men svaret ligger alltså, som jag ser det, i Holmérs exklusiva band med regeringen. Det är bara om man förstår denna relation som man också kan förstå det ännu mer besynnerliga händelseförloppet efter Holmérs avgång då hans kompis Ebbe Carlsson satte igång en stor operation bakom den officiella Palmeutredningens rygg – även den med stöd av regeringen och även den med syftet att sätta dit PKK för mordet.

      2. Det är lätt att gå vilse i den juridiska djungeln. Speciellt för den som inte är särskilt insatt. Men skulle inte Holmers egenagerande delvis kunna förklaras av att man ville undvika ministerstyre?

  2. Hej,
    Vet du hur Holmér dog? Jag har sett lite olika uppgifter kring detta, men det vore intressant om du har något att säga om saken.

    1. Nej, jag har inget att säga om detta. När Aftonbladet berättade om hans död rapporterade tidningen att han gjort en bypass-operation en tid före sin död, att han långa perioder vårdats på sjukhus och att han hade en immunbristsjukdom.

      Det finns flera orsaker till immunbristsjukdom. En är AIDS, men till exempel vissa behandlingar mot cancer kan också leda till det resultatet.

  3. Hej Gunnar. Vet du hur det kommer sig att Leif GW Persson sitter inne med kunskaper om utredningen, när de i utredningen själva inte säger något, ”vi kommenterar inte utredningsuppdrag”. Hur kan t.ex GW veta att en viss polis är hörd tidigt i utredningen. Jag tycker också det är märkligt att GW ibland säger att polisspåret är intressant, men sedan ibland kan säga att det inte är det.

    1. Representanter för Palmeutredningen kan alltid hänvisa till förundersökningssekretessen när någon frågar. Där har de rätt stort utrymme att göra som de vill, de kan gå ut med uppgifter om de menar att det inte skadar utredningsarbetet eller till och med hjälper det. Men de kan också lägga locket på med hänvisning till att det pågår en brottsutredning. Och i praktiken kan de göra det rätt mycket som de har lust.

      Samtidigt finns det något som heter meddelarfrihet och det innebär att enskilda personer som i sitt arbete har insyn i utredningen (till exempel poliser) kan berätta om sekretessbelagda uppgifter för journalister. Och de tjänstemän som utnyttjar meddelarfriheten har ett starkt skydd av lagen. Vill de vara anonyma får inte journalisten avslöja vem som läckt. Och deras chefer får inte heller efterforska vem som pratat.

      Det kan till och med vara så att samma person som säger i TV att utredningen inte uttalar sig kan ha pratat med en journalist en stund tidigare och berättat om just de känsliga sakerna som han/hon inte vill kommentera offentligt.

      Det finns undantag från meddelarfriheten, till exempel när det handlar om uppgifter från telefonavlyssning eller om rikets säkerhet.

      Att GW i sin egenskap som medarbetare i Veckans Brott kan känna till hemliga saker är alltså inget konstigt. Dessutom har han ju många personliga bekanta i rättsväsendet som kan ha berättat saker för honom alldeles oavsett meddelarfriheten. Det skvallras ju bland poliser och åklagare, precis som bland andra yrkesgrupper.

      En liten varning kan dock vara på sin plats. Även om GW sitter inne med stora kunskaper behöver ju inte allt han fått höra vara korrekt. Det finns ju både sanningsenligt och mindre sanningsenligt skvaller, så att säga.

      Leif GW Persson har förvisso varit sen med att gå ut med slutsatsen att han tror att det är poliser inblandade i Palmemordet. I tidigare sammanhang har han hållit sig avvisande till sådana hypoteser, särskilt mot att folk från de högerextrema kretsarna i Norrmalmspolisen skulle ha med dådet att göra. När det gäller just dessa kretsar har han inte ändrat sig. Snarare brukar han framhålla att han tror att gruppen av gärningsmän fanns bland säkerhetsfolk. Där ingår ju såväl poliser som militärer.

      1. Tidningarna skriver också olika, att den ena dagen är expolisen inte hörd tidigare i utredningen och den andra dagen är han det.

        GW i Aftonbladet 24 okt: Kriminologen Leif GW Persson uppger att ett femtiotal poliser har hörts av Palmegruppen. Men han kan inte påminna sig någon som stämmer in på beskrivningen av expolisen som emigrerat.

        GW i Expressen 31 okt: Han är hörd på ett tidigare stadium ska du veta.

        1. Den mest naturliga slutsatsen är väl att det är den senare versionen från GW som är den riktiga. Det är vanligare att man först har fel och sedan rättar sig än tvärtom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s