Expolisen nekar i Expressen

I TORSDAGENS Expressen intervjuas hustrun till den expolis som lämnade Sverige 1988 och som pekats ut för att ha deltagit i planering av Palmemordet.

Det är hustrun som samtalar med Expressen men den före detta polisen finns med i bakgrunden och gör kommentarer.

För några dagar sedan intervjuades expolisen av Aftonbladet och ville då inte ge några som helst kommentarer kring sin eventuella inblandning i en mordkonspiration. Nu bekräftar hustrun med hans medgivande att paret var på middag hos företagsledaren ”Johan” en tid före mordet. Däremot förnekar hon att maken skulle ha gjort ett allvarligt menat försök att rekrytera ”Johan” till att skjuta Palme.

Hon säger att hon inte minns att något liknande sades vid middagen över huvud taget, men hävdar att det förekom mycket alkohol den kvällen och hävdar att ”Johans” minnesbilder kan ha handlat om ”fyllesnack”. Men hon understryker att hon och maken egentligen inte kan föreställa sig var ”Johan” fått sina uppgifter ifrån. Och hon tillägger att varken hon eller maken var fientliga till Palme.

Tidigare i veckan tog Leif GW Persson upp misstankarna mot expolisen i TV-programmet ”Veckans brott”. Avsnittet ligger ungefär 47 minuter in i programmet. Persson betonar att just denne expolis utretts av Palmeutredarna tidigt i utredningen för att det funnits uppgifter av det här slaget om honom. Och i Aftonbladet har förre justitieministern Thage G Peterson sagt att han minns att polismannen var aktuell i mordutredningen 1988 i samband med sin avflyttning från Sverige.

Det var först i början av detta år som ”Johan” lämnade sin berättelse till Palmeutredarna om hur han fick frågan om att skjuta Palme. Med andra ord ser det ut som om utredarna fått uppgifter som pekar på kopplingar mellan expolisen och Palmemordet från minst ett annat håll.

I Expressen intervjuas jag om min bedömning av expolisens dementier. Jag betonar att det alltså tycks finnas mer än enbart ”Johans” berättelse som gör expolisen intressant. Och jag tillägger: ”Mot den bakgrunden låter ett uttalande i stil med ‘det där minns jag inget av’ inte helt trovärdigt i mina öron. Under dessa år bör den före detta polisen ha haft tid på sig att tänka igenom vad han sagt eller inte sagt om att skjuta Palme.”

”Johan” själv uttalar sig också i Expressen. Om expolisens dementi säger han: ”Hans svar förvånar inte. Ett annat svar skulle förvåna. Jag saknar varje uns av motiv för att berätta något annat än sanningen.”

I uttalandet berättar ”Johan” också att han är allvarligt sjuk och att han varit angelägen om att hans berättelse skulle dokumenteras. Han säger också att han är beredd att under ed berätta allt han vet. Och han understryker att det han känner till är en poliskonspiration, inte om det var denne konspiration som verkligen ledde fram till dådet på Sveavägen.

”Johan” intervjuas i torsdagens nätupplaga av Aftonbladet och kommenterar där expolisparets uttalanden. Bland annat avfärdar han påståendena om ”fyllesnack”. Han säger att polismannen och hans hustru varit märkbart återhållsamma med drickandet under kvällen och att det verkat som om polismannen ”inte ville bli alkoholpåverkad, att han ville behålla kontrollen”.

I skrivande stund har Expressen inte lagt ut sitt material på webben.

Annonser

238 reaktioner på ”Expolisen nekar i Expressen

  1. Väldigt svårt att veta vem man ska tro på. Men vad vet vi om expolisen, deltog han i dessa Palmehatande kretser? för att då faller ju hustruns trovärdighet då hon menar att de inte hade något hat mot Palme.

    1. Att expolisen tillhörde de riktigt Palmefientliga kretsarna inom Stockholmspolisen och att han inte agerade bara för egen räkning när han gjorde sin förfrågan om att skjuta Palme är ju centrala inslag i ”Johans” berättelse. Att samme expolis hade väckt Palmeutredarnas intresse i samband med sin flytt från Sverige – vilket framgår av Thage G Petersons uttalanden – är också en tydlig indikation på samma sak. Jag som träffat ”Johan” har tagit starkt intryck av hans berättelse. Men jag har full förståelse för om andra förbehåller sig rätten att lämna frågan öppen om vad som är sant.

      1. Så det mest troliga är alltså att expolisens fru ljuger. Lögn är ju aldrig bra, är man verkligen oskyldig så struntar man ju i om man hade ett Palmehat eller inte, man talar om sanningen.

        Expolisen har ju förhörts av palmeutredningen nu. Kan vi inte se vad som sades under förhöret någonstans?

        Men låt oss leka med tanken att expolisen som bor utomlands var på dessa Palmefientliga möten tillsammans med Polisman Ö. Då måste ju expolisen ha en kontakt med Ebbe Carlsson? Jag vet inte om det är du som har skrivit det men jag vet att jag har läst i många fall att expolisen verkar ha fått uppdraget från en annan, alltså att fråga ”Johan” eftersom han hade bästa relationen till ”Johan”. Det mest logiska i det här läget är ju att den personen är Ebbe Carlsson. Håller du med om det?

        Kontaktmässigt så är dessutom mest troligt att CIA om de gav uppdraget har givit det till Ebbe Carlsson.

        Min möjliga konspiration:
        CIA – uppdragsgivare
        Ebbe Carlsson – ”Hjärnan”
        Expolisen som gav uppdraget åt ”Johan” – Spanare
        Polisman Ö – Spanare
        AA (ren gissning) – Verkställare

        Dvs jag har Holmér som oskyldig, jag tror att stackaren fick ett omöjligt uppdrag när det redan fanns så många som vilseledde honom i hans närhet.

        1. Nej, jag håller inte med dig om dina slutsatser. Problemet är att det ofta är lätt att gissa men svårt att veta.

          Rent allmänt kan man väl säga att det fanns många som stod för att de hatade Palme under den tid han levde och betydligt färre som stod för det efter mordet. Att expolisen och hans hustru nu vill framstå som rätt neutrala i sina attityder till den mördade statsministern är därför inte förvånande.

          Sedan är det en annan sak att jag har stor tilltro till ”Johans” tillförlitlighet: jag föreställer mig att han verkligen fick frågan om att skjuta Palme av polismannen och jag föreställer mig också att polismannen gav ett tydligt intryck av att det fanns flera personer som stod bakom denna fråga. Det där är viktigt och jag hoppas det blir ordentligt utrett. Men det betyder förstås inte nödvändigtvis att polismannen verkligen var inblandad i det mord som kom att utföras ett halvår senare, det är en annan sak.

          I övrigt: även om polismannen hade haft kontakt med den högerextreme polisen och senare vapenhandlaren ”Ö” så finns det ingen anledning att av det dra slutsatsen att han träffat Ebbe Carlsson. Ebbe anlitade visserligen ”Ö” för sina smugglingsoperationer, och ”Ö” var en gammal bekant till Holmér. Men det var inte Ebbe som hade direktkontakt med ”Ö” om smugglingen, den saken sköttes av en av Holmérs tidigare livvakter som under våren 1988 också var livvakt åt Ebbe. Och att Ebbe Carlsson skulle ha varit ”hjärnan” bakom Palmemordet har jag svårt att se som något annat än en ren gissning från din sida.

          På liknande sätt får man nog säga att det är en i och för sig intressant hypotes att CIA var uppdragsgivare bakom Palmemordet. Men det är bara en hypotes. Och problemet är förstås att det finns många andra intressanta hypoteser.

  2. Tror du eller tror du inte på att Ivan Von Birchan fick i uppdrag av CIA att mörda Palme?

    Ivan Von Birchan om CIA’s förfrågan till honom:

    1. Ivan von Birchans berättelse är förvisso mycket intressant. Tack för att du länkade till inslaget i Norra Magasinet där Lars Borgnäs och Tomas Bresky tar upp detta dramatiska vittnesmål. Tror jag att CIA försökte rekrytera Birchan att mörda Palme eller kan det hela ha en annan förklaring? Jag säger som jag ofta säger: jag vet inte.

      1. Intressant i alla fall vad det gäller Ivan von Birchans påstådda varningar, om att CIA ville mörda Palme, innan mordet. Vilka han påstod att hade framfört till SÄPO:s Alf Karlsson, socialdemokraten Inger Båvner och K-G Olsson vid Stockholmspolisen. Där de två sistnämnda bekräftar det, medan Alf Karlsson påstår att han gjorde det först efter mordet.

      2. Anledningen till Varför jag tror att Birchan fick det uppdraget är att han detaljerat beskriver mötet på samma sätt än idag och att precis som Fredrik Henriksson skriver bekräftelsen att Birchan har varnat dem från två objektiva oberoende parter. Bättre bevis än att han skall ha varnat om detta går ju knappast att få.

        Charles Morgan som Birchan fick uppdraget ifrån enl honom. Han heter egentligen Felipe Vidal Santiago och är misstänkt av många att ha legat bakom mordet på Kennedy. Han skall alltså ha varit i Stockholm någon månad före mordet på Olof Palme.

        Problemet med Birchan är dock att han talar massa strunt också (som mig ungefär) jag har sett en längre intervju med honom och där nämner han exempelvis att även om AA inte är mördaren så vet AA vem mördaren är osv. Det som gör världen liten är att Viktor Gunnarsson som också låg i misstankarna om mordet på Palme är en god kompis till Birchan.

  3. Hej Gunnar,

    tack för en mycket intressant blogg. Ditt uthålliga tålamod gentemot vissa användare är beundransvärt.

    Jag har en generell fundering kring det som har kommit att kallas för ”polisspåret”. Det är nog ingen överdrift att påstå att detta spår har varit den mest frekventa i media genom alla år. Bland annat Borgnäs och Bresky har gjort otaliga program om ämnet, såväl på radio som på TV, och tidningarna har än idag inte släppt polisspåret.
    Är det verkligen troligt att Palmeutredningen, trots den intensiva mediebevakningen, ändå aktivt låtit bli att undersöka de brister som påtalats? Låt oss ta Stig Edqvist som ett exempel, den förre chefen för Palmeutredningen. Är det verkligen möjligt att han med sin erfarenhet och kurage, av bekvämlighetsskäl undvek att leda utredningen mot dom frågor som hade kunnat skapa en öppning i utredningen, frågor han ansåg vara alltför obehagliga att ta i?

    1. Det är förstås svåra frågor du ställer. Exakt hur stora insatser som gjorts för att utreda olika delar i vad som brukar kallas ”polisspåret” och vilken inställning som funnits bakom de insatserna har förvisso varierat en del under utredningens gång.

      Hans Holmér, den förste spaningsledaren, hade ju ett märkligt samröre med en av huvudfigurerna i ”polisspåret”, vapenhandlaren och före detta polisen ”Ö”. Och under hans tid handlade det ju som bekant att försöka få den kurdiska organisationen PKK knuten till mordet – något annat var Holmér inte intresserad av.

      Jag talade en hel del om ”polisspåret” med Hans Ölvebro som var spaningsledare vid tiden för rättegången mot Christer Pettersson och även han hade en väldigt tydligt avvisande inställning till alla hypoteser och spaningsuppslag åt det hållet.

      Och det var fortfarande Ölvebro som var spaningsledare när Sigvard Marjasins Palmekommission, senare ombildad till Granskningskommissionen, inledde sitt arbete i mitten av 90-talet. Kommissionen hade bland annat som särskild uppgift att undersöka om Palmeutredarna tagit ”polisspåret” på tillräckligt allvar.

      När kommissionen presenterade sitt betänkande 1999 hade Stig Edqvist hunnit ta över efter Ölvebro. Men kommissionen gjorde egentligen ingen skillnad mellan olika perioder i spaningsledningens historia när den levererade sin kritik just när det gällde ”polisspåret”. I betänkandet konstateras det att en del av tipsen som gällt enskilda poliser i och för sig blivit väl utredda. Men sedan fortsätter det:

      Beträffande polisspåret, dvs. tanken på en polisiär konspiration etc, är bilden annorlunda, eftersom mordutredningen oavsett ledning genomgående avfärdat denna motivbild/brottshypotes. Som skall framgå i det följande förstår vi inte den bedömningen, eftersom vi anser att det i så fall finns många andra uppslag som inte heller hade förtjänat mordutredarnas intresse. Vi anser med andra ord att med de krav på vad som bör föranleda utredningsåtgärder, som kan utläsas av utredningsmaterialet i övrigt, hade även denna motivbild/brottshypotes bort utredas.

      Och lite längre fram:

      Under våra samtal med förundersökningsledningen har det hänvisats till att de aktuella polismännen bara är enskilda polismän, som inte ingår i några nätverk och som saknar organisation. Det har också framkommit att dessa ställningstaganden är grundade på allmänna bedömningar; det finns ingen annan utredning gjord än den som framgår av det vi redovisat. Förundersökningsledningen har med andra ord ansett sig kunna utgå från att det inte finns några nätverk eller organisationer. Det anser vi oss inte kunna utgå från efter att ha tagit del av materialet. Vi anser att just detta borde ha utretts, bl.a. på den grunden att det i det material vi stött på och redovisat finns indikationer på att det förhåller sig på ett annat sätt än vad förundersökningen sagt sig ha utgått från.

      Det är lite snirkligt uttryckt, men innebörden är klar och kritiken är smått förödande: de ansvariga för spaningarna har helt enkelt utgått från att det inte funnits en poliskonspiration utan att kontrollera saken – trots att det finns uppgifter i utredningsmaterialet som pekar i den riktningen.

      Den som läser avsnittet om polisspåret i betänkandet hittar rader av exempel på vad kommissionen menar. Och då kan det tilläggas att kommissionen på intet sätt kan anklagas för att ha varit ute efter att driva ”polisspåret”. Det har tvärtom funnits en del kritik mot betänkandet som gått ut på att kommissionen i själva verket slätat över omständigheter som pekat på polisinblandning i mordet.

      Jag talade med Stig Edqvist i början av 2010 i samband med arbetet med min bok ”Mordgåtan Olof Palme” och frågade honom hur hans spaningsledning hanterat kritiken från kommissionen när det gällde polisspåret. Han sa att han tillsammans med en annan kommissarie hade gjort en stor genomgång av hela det materialet.

      ”Vad kom ni fram till då?”, frågade jag.

      Edqvists svar: ””Jag vill inte kommentera det, jag kan bara säga att vi lagt ner ett väldigt stort och gediget arbete på det.”

      Jag frågade: ”Men utöver det vill du alltså inte säga någonting?”

      Edqvist: ”Nej, jag kan inte göra det tyvärr. Jag kan bara säga att vi grävde så djupt vi någonsin kunde i det här.”

      Längre kom jag inte med Edqvist. Jag vill inte nödvändigtvis ifrågasätta hans ärlighet. Men hans svar får i alla fall inte mig att dra slutsatsen att vi lugnt kan konstatera att polisspåret är kontrollerat och på goda grunder avfört.

      1. Polisspåret och spår som pekar mot utländsk inblandning och t.o.m. mot främmande makts underrättelsetjänster är inte utredda vilket är i allra högsta grad anmärkningsvärt. Ett statsministermord måste utredas till botten alldeles oavsett i vilka riktningar tips och spår leder. Efter denna svidande kritik från kommissionerna som granskat utredningen har ännu ingenting hänt.

        Jag vill minnas att det fanns en polis tidigt i utredningen som hade till uppgift att kolla upp utländska kopplingar och som ställde en förfrågan om något men jag minns inte vad men han fick en ganska saftig reprimand och tillsägelse att inte fortsätta i den riktningen. Helt klart är att politik och förhållande till främmande makt på så vis styrt hela mordutredningen mot olika scenarion som alla varit politiskt ofarliga. Det är ett mycket starkt bevis till varför mordet var just politiskt. Det demokratiska system vi har ligger således till grund för att mordet är olöst. Lösningen är ännu för politiskt känslig för att nå offentlighetens ljus. Men vem bestämmer det egentligen? Jo de demokratiskt folkvalda som ska representera ett öppet demokratiskt land som Sverige och de företrädare och olika myndigheter som alla är i någon sorts maktposition. Om alla de stod upp för sig själva och visade prov på lite civilkurage skulle vi nog nå en lösning.

        Vilka hade störst motiv, makt och medel att genomföra det samt få till en väl fungerande mörkläggning?

        Dessa kommissioner som varit tillsatta att granska utredningen har de fått tillgång till allt material? Även material belagda med dubbla sekretesstämplar? Kan vi vara säkra på det?

        1. Ja, det var kommissarie Ingemar Krusell, författare till en bok om Palmemordet, som under försommaren 1988 hade hand om de utländska spåren i Palmeutredningen. Lite senare skulle han bli övertygad om att Christer Pettersson var gärningsmannen, men då var han fortfarande öppen för att det låg en politisk konspiration bakom mordet.

          Bland de uppslagsändar som Krusell ansvarade för var ett antal spaningstips som handlade om amerikanska CIA:s möjliga inblandning i mordet. Hans medarbetare tyckte att det där var knepigt och frågade Krusell om hur CIA brukade agera. Krusell skrev till utrikesdepartementet och ställde lite konkreta frågor som rent allmänt gällde sannolikheten för att CIA kunde ha haft med det svenska statsministermordet att göra.

          Det dröjde inte länge innan Krusell fick en rejäl uppsträckning. Som han själv sa till mig: ”Där brände jag mig. Jag fick en jävla kritik av
          högre poliser, bland annat av Tommy Lindström för att jag alls frågat om saken. De fick mig att känna mig som om jag begått tjänstefel.”

          Den som vill kan läsa mer om detta i min bok ”Mordgåtan Olof Palme” sid 67-69.

          Vi kan vara säkra på att det finns information som vissa av polisens utredare haft tillgång till och som inte kommissionerna fått ta del av. Officiellt har det inte funnits några inskränkningar i kommissionernas insyn. Men parlamentariska kommissionen fick till exempel inget veta om det samarbete som Ebbe Carlsson bedrev med folk inom säkerhetspolisen för att återuppväcka PKK-spåret – trots att Ebbes och hans medarbetares operationer pågick samtidigt som parlamentarikerkommissionen bedrev sin utredning.

  4. Tack för ditt svar.
    Det är helt klart stark kritik som utdelats av Granskningskommisionen. I och med rapporten blev nog kritiken mot Palmeutedningen än mer mångfasetterad och svårare att tillbakavisa, då det från PU:s sida varit komfortabelt att avfärda tidigare anmärkningar genom att hänvisa till att dom endast kom från enskilda journalister och ”privatspanare”.
    Jag ifrågasätter inte dom omdömen som utdelats av GK, där anmärkta brister uppkommit under den tid då Holmér och Ölvebro varit spaningsledare. Det är istället mot bakgrund av denna kritik som jag finner det vara märkligt om den senare chefen för PU, Stig Edqvist, inte på ett genomgående sätt skulle ha utrett frågetecknen. Som du skriver så nämner han själv att han har ”grävt så djupt han någonsin kunnat”. I andra intervjuer som jag har sett har han tillsynes blivit upprörd när han fått frågan om han verkligen har tagit tag i det som kommit att kallas för polisspåret.

    Eftersom att vi vet att han inte lyckades få någon åtalad för mordet, så finns egentligen bara tre förklaringar:
    Antingen talar han osanning om sina försök att uppriktigt följa upp oklarheterna, eller så har han letat men ej funnit någonting. En tredje förklaring är att han faktiskt har funnit någonting, men att utredningen av något skäl ändå inte kunnat gå vidare med utredningsmaterialet.

    Det är ju svåra frågor, och än så länge kan vi väl bara spekulera om saken.

  5. Jag sitter och kollar på den 2 timmar långa utfrågningen 1994 norra magasinet och jag måste ändå säga att dessa personer som syntes med Walkie Talkies än idag inte är fullt utredda.

    Lars Borgnäs: ”Tror du inte att man skulle lösa mordet om man skulle identifiera samtliga personer som hade walkie talkies den kvällen?”

    Hans Ölvebro: ”Jo det är möjligt”

    Vad tror du om Walkie Talkie observationerna? det är ju mycket märkligt att dessa har observerats ända från Palmes bostad och fram till mordplatsen. Dessa vittnesuppgifter avfärdades först utav säpo då man först menade att det pågick en narkotikaspaning den natten. Det visade sig dock att dessa dels inte hade några Walkie Talkies och att narkotika spanarna dessutom vid tidpunkten som vittnen anger fikade på annan plats.

    Jag tycker att Borgnäs material där han har kryssat alla Walkie Talkie observationer som kommer ifrån oberoende vittnen som säger ungefär samma sak visar tydligt att paret Palme var förföljda.

    Hans Ölvebro säger tidigt i programmet: ”Man måste komma ihåg att makarna Palme själva inte visste vilken väg de skulle ta.”

    1. Jag tror att walkie-talkieobservationerna kan vara helt centrala för att man ska förstå sanningen om mordet. Allt pekar på att det fanns män med walkie-talkies såväl i Gamla stan som omkring mordplatsen. Hittills har det inte kommit fram vilka de kan ha varit, vilket är mycket anmärkningsvärt.

      Det är inte givet att de ingick i en mordkomplott. De kan ha funnits på plats för att skydda Palme, men misslyckats. Eller för att spionera på Palme utan att vilja mörda honom. De kan också, rent hypotetiskt, ha funnits på stan av någon ytterligare anledning – kanske något som gällde hemlig statlig verksamhet utan direkt anknytning till Palme. Men oberoende av vilket är det högst sannolikt att dessa personer kan ha kunskaper som har anknytning till mordet och som gör att de borde förhöras.

      1. När vi är inne på oidentifierade personer så kan vi väl också anta att mannen som stod och kollade in i möbelaffären vid biografen när Mårten Palme och Makarna Palme skildes åt och sedan följde efter makarna Palme kan veta något om mordet?

        Mårten Palme har själv sagt att han är säker på att den här mannen genomförde mordet men vi vet ju att många vittnen har sagt att den som mördade Palme stod och väntade på paret.

        1. Jag vet inte var Mårten Palme har sagt att han är säker på att det var den här mannen som genomförde mordet. Men han har förvisso sagt att han tror att det var Pettersson han såg och han har också sagt att han tror att det var Pettersson som var mördaren. I vilket fall sa Mårten i hovrätten att han aldrig såg om mannen utanför bion verkligen följde efter makarna Palme. Han säger att mannen tittade efter dem, men i övrigt är han osäker.

          Det finns mycket som pekar på att mannen vid bion, ”Grandmannen” som han ofta kallas, inte var Christer Pettersson. Och det finns också mycket som pekar på att han inte heller mördade Palme. Jag utvecklar båda de sakerna rätt utförligt i ”Mordgåtan Olof Palme”. Men där drar jag också slutsatsen att det är mycket som pekar på att mannen kan veta något om mordet och även att han med stor sannolikhet var inblandad. Så jag håller verkligen med dig om att det vore angeläget att få veta vem han var.

  6. Ja det där med att Krusell fick en rejäl uppsträckning efter att ha ställt generella frågor till UD om hur CIA brukar agera skapar en del frågetecken. Kan tyckas att någon på UD snabbt som blixten samtalade med höjdare inom polisen och informerade om att det där är minerad mark. Vore intressant om det gick att få fram mer om detta. Någon eller några på UD och inom polisen gjorde helt klart att dessa tips som lett till förfrågan från Krusell inte är en framkomlig väg. Hur mycket vet man idag om sådana tips som leder i riktning mot CIA? Mot bakgrund av ovanstående så måste dessa tips vara ännu mindre utredda av Palmeutredningen än Polisspåret. Vad jag förstår är det väl mest privata aktörer och journalister som forskat kring detta?

    1. Det var dåvarande kabinettssekreteraren på UD, Pierre Schori, som kontaktade Säpochefen Sune Sandström och framhöll, som det heter i UD:s anteckningar, ”det tveksamma i beställningen” från Krusell.

      Och så enades Schori och Sandström om att Krusell inte behövde få något svar på sin skrivelse. I stället blev han alltså utskälld.

      Det finns ett avsnitt i Granskningskommissionens betänkande, sid 428-445, som handlar om spaningsuppslag om CIA.

  7. Apropå övervakning… Granskningskommissionen redogör i något kryptiska ordalag för en analys som ”en kriminalkommissarie vid säkerhetspolisen” skall ha gjort månaden efter mordet och som gällde huruvida makarna Palme var övervakade dagarna innan mordet. Enligt analysen var så fallet: ”Det har ur analysmaterialet utkristalliserats två personer som kan ha deltagit
    i en övervakning. Därutöver kan ytterligare en person skönjas. Således bör operationen ha genomförts av minst tre personer förutom mördaren.”

    Har den här analysen någon gång offentliggjorts eller är den fortfarande hemligstämplad? Och vet vi om säpo faktiskt lyckades identifiera de här två personerna – skrivningen öppnar ju för att åtminstone två personer faktiskt var identifierade? Och vet vi på vems uppdrag undersökningen gjordes? Officiellt var ju Säpo underordnade Holmér i det här ärendet.

    1. Den är fortfarande hemlig. Och därför är det svårt att bedöma vilket värde den här analysen har. I bästa fall rörde det sig om ett seriöst försök att tolka olika vittnesobservationer varav en del kanske aldrig nått allmänhetens kännedom. Och om det var så: vad ska man då säga om det som också Granskningskommissionen konstaterade, att den ”gängse bedömningen” inom Palmeutredningen sedan dess blivit att ”det saknas tecken på såväl övervakning som kartläggning” av Palme före mordet?

      1. Eventuellt kan den ha läckt. Hovrättsdomaren Erik Holmberg skrev en debattartikel för drygt tio år sedan (DN 2001-12-14) där han beskriver att analysen ”präglas av en professionalism som saknar motstycke i den officiella förundersökningen”. Holmberg återger också en del information som åtminstone undertecknad inte hittar i Grk – bla att övervakningen började den 17e januari 1986 och att det finns sex iakttagelser av övervakning morddagen.

  8. Det där lät verkligen intressant! Minns att jag hört något om det för några år sedan.
    Läser nu Grk´s betänkande för andra gången och kan helt enkelt inte sluta fascineras av alla fel och brister kommissionen belyser. Skrämmande läsning. Det är helt enkelt för mycket som gått fel i utredningen för att det ska kunna förklaras med inkompetens. Slarvet kring brottsplatsundersökningen, förhör av vittnen, dörrknackningen, utredningen kring Palme som person, Lisbeth Palme, uppföljningen kring walkie-talkie observationerna. Allt sånt som normalt görs vid liknande brott. Helt otroligt att sådana saker inte genomfördes efter regelboken när landets statsminister mördades på öppen gata.

    Etter värre blir det efter GK´s betänkande publiceras då ingenting förändras i utredningens gång. Vad är det som föranleder detta passiva förhållningssätt till den i särklass viktigaste mordutredningen i svensk historia? Ett svar kan vara att, och jag finner detta mycket troligt, att det i realiteten är polisiärt löst och då menar jag självfallet inte Christer Pettersson. Vad jag syftar på är att lösningen är värre än den värsta krutdurk Sverige någonsin suttit på. Lösningen är så politiskt känslig att de initierade personer med kännedom vet att ingenting får komma till allmän kännedom. Tidigare skandaler med avsatta politiker och makthavare skulle te sig som milda västanfläktar i jämförelse.

    Hur lösningen ser ut kan man spekulera kring men efter lite egna efterforskningar som vem som helst kan göra ter sig olika scenarier mer troliga än andra. Svenska Stay behind rörelsen bör utredas till botten som Gunnar m.fl. påtalat i olika debattartiklar. I dessa sammanhang brinner en låga som skulle kunna vara sanningens ljus men så länge det förblir outrett famlar vi mer eller mindre i blindo.

  9. När det gäller Ivan Von Birchan, så är det några saker som talar starkt emot honom. Bl.a. en intervju som han gjorde med ”vaken.se”. Där jag tyckte att han tog ut svängarna ordentligt. Samt att en så sofistikerad underrättelsetjänst som CIA, skulle vända sig till en sådan person som honom för att utföra ett uppdrag av den digniteten, känns aningen långsökt.

    Tillhör inte den gruppen av personer som tror att det är kört när det gäller att få reda på sanningen om mordet på Olof Palme. Ställer där mitt hopp främst till den typen personer som ”Johan”. Där gamla lojalitetsband har lösts upp och/eller där de t.ex. vill lätta på sitt samvete. I fallet ”Johan” har jag förstått att det även är en allvarlig sjukdom inblandad och det är något som jag tror underlättar högst betydligt. Eftersom att sådana personer har nästan inget att förlora på att gå ut med uppgifter av det slaget.

    Att komma fram till mordets lösning på några andra sätt tror jag blir svårt. Skrivit tidigare att jag tror att SÄPO har åtminstone ett finger med i spelet och att de fick dessutom uppgiften att utreda sin egna och polisers eventuella inblandning. Milt uttryckt, ett naivt förhållningssätt om man är intresserad av att få reda på något om deras eventuella inblandning. Tror därför att de mycket effektivt har sopat igen alla spår. Något som spär denna oro är t.ex. alla dokument som har försvunnit på SÄPO, vilket personer som Karl-Gunnar Bäck och Anders Larsson m.fl. har fått erfara.

    1. Det ligger mycket i vad du säger. När det gäller ”Johan” tror jag det är fel att tala om lojalitetsband. Han berättade ju att han sa nej till det förslag han fick och att polismannen därefter bröt kontakten med honom. Men i lite vidare mening kan ju resonemanget vara tillämpligt. Många skulle tycka att det var svårt att berätta om att de alls fått ett sådant förslag oavsett hur de ställt sig till det.

      1. Möjligt att det kan finnas ett bättre uttryck än ”lojalitetsband” när det gäller fallet ”Johan”. Jag skulle i alla fall tyckt det var illojalt av ”Johan” om jag varit den f.d. vännen. Även om jag inte uttryckligen hade sagt att han skulle vara tyst om detta, så hade jag antagligen tyckt att det ligger underförstått, med tanke på vilken dignitet det här fallet har.

        Med det uttrycket menar jag framförallt att i själva mordkonspirationen, borde det kunna finnas sådana band som har lösts upp efter alla år som har förflutit sedan mordet. Sedan måste det finnas både nuvarande och f.d. fruar och flickvänner, men även släktingar och kamrater etc. som bär omkring på kunskaper kring mordet.

        I synnerhet tror jag att allvarliga sjukdomar där t.o.m. personens kvarvarande livstid är utmätt kan vara en av de mer effektiva anledningarna, för att få personer att träda fram. Att det kan finnas orsaker, allt ifrån att det känns skönt att lätta på sitt samvete till att personen av rent egoistiska skäl vill göra ett eget personligt avtryck i historien. Om jag inte minns helt fel, så har väl något liknande förekommit när det gäller Kennedymordet.

  10. Ska vi anta att informationen som hovrättsrådet fick är det PM som heter A11544?
    Mordet är löst och diariefördes under första veckan av rättegången mot Christer Pettersson.
    Vad säger det om vikten på innehållet?
    Måste få läsa den.

    1. Delar av promemorian refereras i Granskningskommissionens betänkande, sid 192-93. Och som jag nämnt tidigare, betänkandet kan hämtas på den här adressen.

      Det skulle förvåna mig mycket om man kunde dra slutsatsen att mordet är löst även om man hade tillgång till hela promemorian. Men det är förstås anmärkningsvärt att dessa slutsatser från utredare på Säpo smusslades undan i samband med åtalet mot Pettersson.

      Samtidigt var ju detta inte den enda information som fanns i Palmeutredningen som åklagarna valde att bortse ifrån. För dem gällde det ju att på ett bräckligt bevisunderlag övertyga domstolen om att ingen annan än Pettersson var tänkbar som Palmes mördare. Och det betydde bland annat att de var tvungna att lägga en stor kamouflagefilt över det omfattande material som på olika sätt tydde på att det fanns flera personer inblandade i dådet.

  11. Varför skapar inte vi alla en grupp som är emot förundersökningssekretessen? Vi ser intresset och sedan samlar ihop ett gäng för att demonstrera utanför Palmegruppens byggnad. Jag tror att vi hade kunnat få med en del personer.

    Jag tror att förundersökningssekretessen hindrar mordet från att lösas. Eller skall jag stå där ensam utanför Palmegruppens kontor med en skylt ”Slopa förundersökningsprocessen”? 😛 Ingen har ju faktiskt vågat att kritisera denna sekretess tidigare. Borgnäs har aldrig fokuserat på detta. Kan du fråga om han är intresserad av att skapa en grupp?

    1. Problemet med en fullständigt slopad förundersökningssekretess är förstås att det knappast går att kombinera med en seriöst bedriven brottsutredning. (Därmed inte sagt att Palmeutredningen i allmänhet varit en seriöst bedriven brottsutredning, det kan vi nog konstatera att den i stora stycken inte alls har varit.)

      Men likafullt: att kräva att förundersökningssekretessen helt försvinner från Palmeutredningen är nästan samma sak som att säga att utredningen bör läggas ner. Du skrev ”Slopa förundersökningsprocessen” – var det ett skrivfel, ett skämt eller menade du just det?

      Det finns naturligtvis en del skäl att argumentera för att mordet aldrig kommer att lösas av polisen och att det vore bättre om forskare, både akademiska och andra, fick ta del av materialet eftersom det gäller vår samtidshistoria. Det är ju mer eller mindre vad som skulle ha varit fallet nu om inte preskriptionen för mord försvunnit genom en lagändring kort tid före 25-årsdagen av mordet. Stora delar av utredningsmaterialet skulle rimligtvis då ha blivit offentligt, dock hade det säkert gjorts undantag för sådant som skulle kunna ha skadat Sveriges förhållande till främmande makt, till exempel.

      Men det jag förordar nu är inte att förundersökningssekretessen slopas och/eller att utredningen läggs ner. Det jag skulle vilja se är en mindre extrem tillämpning av denna sekretess, helt enkelt att utredarna i större utsträckning väljer att ta hjälpa av allmänheten genom att redovisa mer av vad de själva har fått in.

      Ett utspel med den innebörden tror jag säkert skulle kunna vara meningsfullt. Jag ska fundera vidare över detta.

      1. Håller med dig. Kändes som förundersökningssekretessen under Ölvebros tid missbrukades eller som du väljer att formulera dig, var extrem. Upplevde att den åtminstone delvis då, användes för att få bort strålkastarljuset på saker som pekade i annan riktning än Pettersson.

      2. Tycker att Ölvebro är den som har pratat mest i media och gjort det bästa jobbet under utredningens gång. Han hade ju dock Borgnäs som piskade honom, den typen av mediabevakning och kritik mot Palmegruppen försvann någon gång av någon anledning…

        Det är ju mycket av hans uttalanden som gör att man vill att offentligheten skall få tillgång till hur palmegruppen har jobbat.

        Två av hans uttalanden som jag fastnade på var:
        Om polisman Ö:
        ”Ska vi slå honom på knäskålarna tills han erkänner menar du”

        Om Walkie talkie männen:
        Borgnäs: ”Tror du att man skulle lösa mordet om dessa män identifierades”
        Ölvebro: ”Ja, det är mycket möjligt”

        Ingen annan spaningsledare har gett sådana indikationer. Detta gör ju att man ifrågasätter varför info om vad Palmegruppen har gjort kring polisman Ö och Walkie Talkie männen inte offentliggörs. Kanske offentligheten i form av journalister alternativt privatspanare eller vittnen kan komma med konstruktiv kritik angående detta.

        Därav mitt intresse att vara med i en grupp som starkt demonstrerar emot att dessa t.ex. uppgifter är hemliga. Jag uttryckte mig slarvigt med ”slopa förundersökningssekretessen” men det finns naturligtvis betydligt mycket mer uppgifter som man vill skulle vara offentliga. Skriver man ner dessa på en lista och demonstrerar så kanske vi skulle kunna få ut info. Men då måste man nog vara ganska många.

      3. Hej
        Ursäkta ett sent inlägg i tråden.
        Upplägget är enligt mig synnerligen raffinerat. Om någon döms i tingsrätten och frias i hovrätten har man möjlighet att spela ut kortet ”Ingen rök utan eld” och antyda att vi har en dömd mördare även om han senare frikänts. Under åren har åtskilliga personer hävdat detta när de fått frågan om vem som mördat Palme inkl dagens statsminister. Denna kommentar dyker oftast upp som motvikt till uttalanden av digniteter inom området, tex GW eller Wall mfl, som pekar i en annan riktning än Christer Pettersson. Förutom denna ”fördel” har upplägget en till uppsida. Efter frigivandet skickas utredningen tillbaka till Palme rummet med fortsatt förundersökningssekretess. Hade domen vunnit laga kraft antar jag att mycket material hade blivit tillgängligt för allmänheten, (Antar jag). I och med frigivandet kunde man fortsätta som vanligt. Det enda bekymret var preskriptionstiden. När denna av någon anledning togs bort för just detta mord tänkte jag att de nog ändå vill hitta mördaren och döma denne. Nu har jag omvärderat min åsikt. De känns mer som om man valt alternativet att låta sekretessen verka i all framtid samtidigt som man kan antyda CPs skuld. Ett ”perfekt” läge.

        1. Mycket av det du säger kan jag skriva under på. Men det raffinerade upplägg du talar om ger nästan intryck av att du menar att det skulle finnas en uträkning som till och med inkluderade tingsrättens och hovrättens domare bakom det som skedde.

          Det är i så fall en mycket långtgående slutsats och så tror jag inte att det var. Men visst kan det ha funnits tankar på åklagarsidan om att det var värt att gå till åtal även om det inte skulle hålla hela vägen. Det är till och med troligt att det var så funderingarna gick.

          Att bevisningen mot Pettersson i själva verket var rätt skral insåg såväl Palmegruppen som åklagarna. Både Hans Ölvebro och Anders Helin gav längre fram i tiden uttryck för det i sina samtal med Marjasinkommissionen. Och för den som tittar på fallet är det inte svårt att se att när det togs beslut om att ordna en konfrontationsvisning med Pettersson så fanns det i princip ingenting på honom: inga vittnesutpekanden, ingen teknisk bevisning, ingen motivbevisning. Det var konfrontationen, och framför allt Lisbeth Palmes utpekande, som skapade något som liknade ett case. För yrkesjurister skulle den saken inte vara så svår att genomskåda, även om nämndemän kunde tänkas ta intryck av Lisbeth Palmes emotionellt laddade försäkran om att hon kände igen Pettersson från mordplatsen.

          Så var bevisläget när förberedelserna för åtal mot Pettersson sattes in: svajigt men fullt möjligt att driva en rättegång kring. Och om han till slut friades på grund av otillräcklig bevisning var det rätt sannolikt att åklagarväsendet och polisen ändå skulle kunna sola sig i glansen av att man faktiskt hittat en tänkbar mördare – i mångas ögon till och med en trolig mördare. Fokus i debatten skulle ligga på att gärningsmannen slunkit undan på grund av en dom som ställde väldigt höga beviskrav. Fallet skulle kunna beskrivas som polisiärt uppklarat. Och så skulle trycket på att jobba vidare med det på många sätt besvärliga ärendet inte längre vara så stort.

          Och det är också vad som hände. Själva det faktumet att det hölls en rättegång – något som i sig gav intryck av att det fanns tung bevisning mot Pettersson – hade stora psykologiska effekter på opinionen i Sverige. Ungefär på samma sätt som det var tänkt när Holmér arrangerade sitt storslagna tillslag mot PKK i januari 1987. Den gången handlade det om att ge intryck av att polisen inte skulle göra ett så kraftfullt ingripande utan väldigt starka skäl. Om det sedan inte gick att visa upp en mördare skulle spela mindre roll, organisationen bakom mordet skulle framstå som identifierad och fallet skulle kunna läggas åt sidan.

          Vi vet i dag att Holmér bluffade, han hade knappt ens skuggan av en bevisning mot PKK. Den allmänna uppfattning som råder i dag när det gäller bevisläget mot Pettersson är att det är rätt mycket starkare än det sin Holmér hade att anföra mot PKK. Nyanser kan förstås diskuteras. Men i grund och botten menar jag att Petterssonspåret pumpades upp bortom alla proportioner, precis som PKK-spåret.

          Ja, det är riktigt att det mesta av utredningsmaterialet om mordet borde ha blivit offentligt vid en fällande dom mot Pettersson som vunnit laga kraft. Och det hade säkert blivit noga studerat också. Själva tanken på att det kanske satt en oskyldig man och avtjänade ett livstidsstraff skulle ha satt fokus på allt som talade för Petterssons oskuld. När han efter den friande hovrättsdomen gick lös och ledig var det i ställer mer intressant för media att leta fram alla tänkbara sorters uppgifter som pekade på att han var skyldig.

  12. Apropå walkie talkies… I ”Mordgåtan Olof Palme” antyder du att den man Lisbet ser 20-talet meter norr om mordplatsen, skulle kunna vara identisk med den man som chevamannen strax efter mordet ser skynda iväg från mordplatsen i riktning kungsgatan. Stämmer inte de här observationerna rätt bra tidsmässigt med makarna Prims observation någon minut efter mordet? De sistnämnda går i riktning syd på sveavägen och blir ju passerade av en man i grått som talar i walkie talkie 200 m söder om mordplatsen strax efter mordet. Eller stämmer inte tidsfaktorn här? Har polisen lyckats rekonstruera när makarna Prim blev passerade?

    Nu vet jag att färgen på kläderna inte stämmer riktigt (grå jacka säger makarna prim, ljusare kläder säger chevamannen, beige jacka säger Lisbet), men det är trots allt ganska små skillnader det rör sig om. Chevamannens utsaga verkar förenlig både med beige och grå jacka och i mörkret och virrvarret efter mordet så kan det väl inte vara helt säkert att Lisbet har sett rätt färg eller har rätt minnesbild av vad hon faktiskt såg.

    1. Jag har också tänkt på att en grå färg kan se mer beige ut än den kan vara, om personen i fråga får ljus från skyltfönster eller gatlyktor som utstrålar varmt sken. Undrar lite var denna man kan ha befunnit sig som Lisbet såg, om det fortfarande var i närheten av Dekorimas skyltfönster eller mer i ett skuggparti i närheten av Götabanken (som ska ha legat direkt efter Skandiabanken/Skandiahuset som jag förstår). Sa inte Lisbet på mordplatsen att dom hade skjutit Palme? Det vill säga: hon trodde att det var fråga om flera personer vid ett tidigt stadium? Detta är intressant då det aldrig riktigt framkommit hur mycket Lisbeth misstänkte att denna person 20 meter norrut kan ha varit delaktig. Om det fanns en gärningsman plus en person med walkie-talkie (som kan ha varit den som gjorde en avvärjande gest mot Lisbet) som hade till uppgift att bevaka utgången av beskjutningen tycker jag då är värt att fundera mer kring. Framförallt fanns det någon som på ett väldigt tidigt stadium kunde berätta utgången i sin walkie-talkie för att få andra att veta hur man skulle agera därefter. Det är inte en oviktig fråga tycker jag

      1. Intressanta synpunkter. Låt mig dock bara reda ut lite grann om kvarteret som inrymde Dekorimabutiken och vad som fanns där.

        Detta kvarter avgränsas av Sveavägen – Tunnelgatan – Luntmakargatan – Adolf Fredriks Kyrkogata. Vid tiden för Palmemordet dominerades kvarteret av Skandiahuset (tidigare kallat Thulehuset) som byggdes på 1938-42 och som då kom att bli Stockholms modernaste kontorsbyggnad. Skandia var – och är – ju ett försäkringsbolag. Men byggnaden spelade också en annan roll som informellt hängde samman med försäkringsbolaget – där fanns nämligen hemliga lokaler för den svenska grenen av den hemliga paramilitära organisationen Stay Behind. Centralfigur i svenska Stay Behind var under många år just direktören för Thule, Alvar Lindencrona. Som journalisten Mikael Holmström skriver i en Svenska Dagbladsartikel:

        ”Organisationen hade ett hemligt litet kontor med egen ingång från Thule-husets baksida mot Luntmakargatan (ännu vintern 2009 fanns spår av en sådan liten dörr som då sattes igen vid en renovering). Fastigheten lämpade sig för dold verksamhet, den hade många ingångar och underjordiska kulvertar till närliggande fastigheter och var svår att bevaka.”

        Nu är allt detta historia. I kvarteret pågår som alla stockholmare sett en stor ombyggnad – och Skandia har flyttat till nya lokaler på Kungsholmen.

        Skandiabanken – ägd av försäkringsbolaget Skandia – fanns inte vid tiden för Palmemordet, den kom till först 1994. Götebanken hade däremot lokaler i själva Skandiahuset, inte alls långt från Dekorimahörnan där Palme mördades.

        Jag minns ingen uppgift om att Lisbeth skulle ha sagt på mordplatsen att ”de” skjutit Palme, men det är möjligt att något vittne uppfattat att hon sagt så. Berätta gärna om du hittar det! Däremot uppfattade ju kommissarien Åke Rimborn som träffade Lisbeth på sjukhuset att hon ansåg sig ha sett två gärningsmän, och den uppgiften låg ju också till grund för det rikslarm som gick ut senare under natten.

        För min del tror jag det är mycket sannolikt att om det var en mordkomplott (vilket mycket pekar på) så fanns det åtminstone en person förutom mördaren mycket nära mordplatsen. Ett av skälen är just det du pekar på, att en attentatsgrupp skulle behöva få tillgång till snabb information om vad som hänt, exempelvis via walkie-talkie.

      2. Hon lär ha sagt ”förresten har de skjutit mig också” (googlade). När man kollar vittnesförhören med skandiamannen så tycker jag även att han kommer med rätt noggranna iaktagelser i övrigt (hittas på nätet). Det är förbryllande att ingen påstår sig ha sett honom medan han själv noggrant och förtroendeingivande kunde ange vad han hjälpte till med. Men det var flera stycken vid mordplatsen så man ska inte ta det för självklart att någon kan ha kommit ihåg just honom i den kaotiska situation som det måste ha varit. Tack för att du rättade mig angående skandiabanken!

        1. Lisbeth kan mycket väl ha sagt något sådant. Det finns inget som tyder på att hon under tiden alldeles efter mordet räknade med att det var en ensam gärningsman som agerat. När hon hörs av Hans Holmér den 25 mars, alltså knappt en månad efter dådet på Sveavägen, är hon väldigt tydligt inne på att handlade om en internationell konspiration. I Holmérs sammanfattande förhörsprotokoll står det: ”Lisbeth tror att det kan vara kroater, tyskar, israeler, sydafrikaner eller amerikaner som ligger bakom mordet. Knappast kurderna.”

  13. Till saken hör också att det är litet av en gåta varifrån den andre mannen kommer. Ingenting tyder väl på att han passivt stod och väntade vid mordplatsen. Vittnet N.F., som möter makarna Palme när han går norrut, tycks bara ha lagt märke till vittnet A.B. bakom dem, så han tycks åtminstone inte ha följt efter dem på särskilt nära håll. Han kan naturligtvis ha släppts av i en bil (även om det verkar osannolikt) eller följt efter på (långt) håll och närmat sig i samband med mordet. Ett tredje alternativ antyder du (tror jag) ovan: nämligen att han kan ha kommit inifrån Skandiahuset. Det är naturligtvis det mest tankeväckande alternativet.

    1. Det finns ju många tänkbara varianter, och det kan också ha funnits fler än en person utöver gärningsmannen väldigt nära mordplatsen. Observationerna av män med walkie-talkies förmedlar en bild av att det fanns flera personer som kan ha varit inblandade i mordet i det nära grannskapet.

  14. Mannen i beige rock är där Stig E (Skandiamannen) borde vara, det är svårt att släppa den tanken speciellt som ingen kan intyga E:s närvaro. Förhören med ABAB-vakterna måste fram så att man kan se hur hans utcheckning gick till.

    1. Ja, det är väldigt olyckligt att Palmeutredarna visserligen offentliggjorde en del material omkring Stig E i förundersökningsprotokollet mot Pettersson – men att de samtidigt fortsätter hemligstämpla andra delar av detta material, framför allt förhör med väktaren Anette K som jobbade i huset den kvällen.

  15. Jag tror inte mannen i beige, var skandiamannen. Han gjorde en avvärjande gest och jag tolkar det som att han inte ville vara i närheten av denna plats. Jag håller det för osannolikt att skandiamannen inte var på mordplatsen och försökte hjälpa till. Han blandar in saker i sin berättelse som skulle vara för enkelt att avslöja. Observera att han har noggranna iaktagelser. T.ex. hur offret såg ut. Det är mänskligt att göra en avvärjande gest om man är rädd, men att denna person inte verkar blivit delgiven någon typ av misstanke gör detta suspekt. Nu ska man inte spekulera för mycket för det löser inget. Men jag tror denna person bara ville vara på avstånd och inte väcka uppmärksamhet. Det vore isåfall ganska märkligt om denna person kom ut från Skandiahuset precis innan mordet. Det hade nog märkts. Men det kanske mest intressanta är nog ändå om det fanns en civilkädd person i närheten med walkie-talkie. Om man tänker efter så hade det varit mindre lämpligt med en polis med walkie-talkie i närheten (om de nu är inblandade). En sådan polis hade i första hand förväntats ingripa och inte hålla på med sin walkie-talkie. Om man nu ska göra en jämförelse så tror jag det är intressant att när det gäller 33-åringen så fanns det inget som tydde på att han hade haft en walkie-talkie.

    1. Nej, det verkar inte ha funnits någon person med synlig walkie-talkie framme vid mordplatsen alldeles efter mordet. Det hade väl varit provocerande och farligt för någon som varit inblandad att visa upp sig på det sättet. Mera troligt är att någon som på lite håll förvissat sig om att mordet var utfört kan ha dragit sig ännu lite längre bort för att kommunicera med andra.

      För min del tror jag inte alls att ”33-åringen”, Victor G, var inblandad i Palmemordet. Hans uppseendeväckande Palmefientliga kommentarer på ett café nära mordplatsen kort tid före dådet är i vilket fall ett klart indicium på att han inte ingick i en mordkonspiration.

      1. Du har rätt där. Bara under mordögonblicket kan det ha funnits någon ganska i närheten men på behörigt avstånd. Det är väldigt osannolikt att någon plockar upp sin walkie-talkie just då. Utan istället direkt efter mordet är det mer sannolikt att denna någon beger sig rätt långt därifrån först för att då sedan plocka upp sin walkie-talkie och berätta vad man sett. Detta med makarna Prim hade jag missat. Man kan ju tycka att om det är en iaktagelse 200 meter därifrån är det inte så mycket att haka upp sig på. Men man kan ju undra hur vanligt det var bland folk på den tiden att man använde en walkie-talkie en fredagkväll.

        1. Om det fanns oskyldiga privata användare av walkie-talkies som sprang omkring på stan den fredagskvällen kan man ju tycka att de skulle ha hört av sig till polisen och berättat om det. Det borde ju ha varit bättre än att vänta på att bli identifierade och då vara tvungna att förklara varför man inte gett sig till känna.

          Dessutom: visst kunde det förekomma på 80-talet att barn sprang omkring på dagarna lite varstans med små walkie-talkies avsedda för lek. Men här handlar ju vittnesiakttagelserna om vuxna män som var ute i centrala Stockholm sent på kvällen.

      2. Sedan har vi observationen som vittnet Nicola F gjorde när det gäller mannen i skyltfönstret till butiken La Carterie. Vad har denna person sett för några som passerat förbi? Eller var detta till och med mannen i beige som tog på sig sin jacka direkt efter skotten och gick ut och kollade vad som hade hänt? Men blev chockad inte minst av allt blod och återvände tillbaka in till butiken igen för att ringa hem?

  16. Precis, mycket bra synpunkt Gunnar den om att hade det funnits privatpersoner med Walkie Talkies överhuvudtaget ute den natten i närheten av Gamla Stan eller Sveavägen så hade dessa personer själva hört av sig till polisen och talat om detta.

    Så det enda som talar för att de här Walkie Talkie männen inte har haft något med mordet att göra är om de ägnade sig åt någon annan olaglig verksamhet och därför inte träder fram. Sannolikheten för att denna olagliga verksamhet exakt skulle träda fram på morddagen är väldigt liten.

    Jag själv tror att även mördaren hade på sig en Walkie Talkie, däremot inte att den syntes. Han hade förmodligen gömt denna. Det kan ha funnits folk nära mordplatsen som har använt Walkie Talkies men som har varit väldigt noggranna med var någonstans de har talat i dem.

    Någon chaufför hade ju fått in ett konstigt ljud när han lyssnade på radio där det kom in just en röst som han misstänkte talade igenom en Walkie Talkie. Jag minns att detta var något som visades i ett av Lars Borgnäs reportage/dokumentärer om mordet.

    Jag tror starkt på det vittnet med anledning av att jag själv har fått konstiga signaler där andra talar när jag lyssnat på radio i en omgivning med många Walkie Talkies.

  17. Vittnet Sunniva såg en polisbil utanför sitt fönster på Drottninggatan, två kvarter från mordplatsen, 5-10 minuter innan mordet, Den hade fullt med teknisk utrustning i baksätet. När hon beskriver utrustningen, så hävdade en expert på polisutrustning att det förmodligen var en s.k. repeater. Utrustning som förstärker kommunikation mellan walkie-talkies, exempelvis. Om det är korrekt, så spär det på spekulationerna om att det verkligen fanns personer med kommunikationsradio ute den kvällen.

    Polismannen och vapenhandlaren Ö:s kompanjon Ingvar G sägs ha varit utomlands vid själva mordtillfället. Hur tillförlitliga är de uppgifterna? Med andra ord. Hur starkt är hans alibi?

    Stig E lämnade Skandiahuset vid mordtillfället och enligt uppgift nästan snubblade han över mordoffret. Det har antytts att det kanske inte var så slumpmässigt. Finns det något fog för sådana spekulationer? Har påståtts att han hade en koppling till Stay Behind. Vad för person var Stig E?

  18. Just, det borde ju också ha funnits ”fönstervittnen” under mordnatten med tanke på hur många lägenheter det finns i närheten. Det finns ju också lägenheter i mördarens flyktväg så det är synd att absolut ingen tittade ut från fönstret just då.

    Något som förstärker att mordet är planerat som man inte nämner så ofta är att mördarens flyktväg är perfekt då ingen bil har möjlighet att följa efter.

    Det som är så synd är att arbetet som den senaste granskningskommissionen gjorde är ett rent skämt. Visserligen så kritiserades Palmegruppen hårt men man missade en hel del. Allra mest helt väntat på polisspåret.

    Lars Borgnäs granskade kommissionens arbete och kritiserade det hårt. Ingen i kommissionen ville ens ge en intervju efteråt vilket är riktigt synd. Arbetet som kommissionen gjorde blev ett totalt misslyckande som inte ledde till någonting alls. Detta gör ju att man blir ännu mer irriterad på att så många dokument fortfarande är hemliga för allmänheten.

    Alltså ytterligare skäl för att vi borde skapa en grupp där vi starkt protesterar emot att vissa uppgifter om Palmeutredningen är hemliga:

    Lars Borgnäs Kritisk mot Kommissionen 1999:

    1. Ja, Lars Borgnäs riktade ju mycket hård och väl underbyggd kritik mot kommissionen i det TV-program du länkar till. Och det är svårt att komma till någon annan slutsats än att kommissionen så att säga stannade halvvägs i sitt arbete.

      Men jag menar ändå att man skjuter över målet om man kallar kommissionens betänkande för ”ett rent skämt”. Det finns väldigt mycket faktauppgifter att hämta i betänkandet även om man ska vara medveten om att det kunde ha funnits mycket mer och att slutsatserna kunde ha varit skarpare. Jämför man med attityden från den tidigare parlamentariska kommissionen så innebär ändå granskningskommissionens betänkande ett stort steg framåt. Det var ordföranden i parlamentariska kommissionen, Ragnar Edenman, som sa: ”Jag förstår inte varför ni inom massmedierna ägnar er så åt detta polisspår. Jag förstår inte syftet med det. Vi måste ju kunna lita på våra poliser och åklagare.” Edenmans uttalande innebär förstås inte bara att han inte såg behovet av en seriös granskning av polisspåret. Det innebär ju också att han egentligen inte ansåg att det fanns behov av en seriös granskning av någonting som Palmeutredarna gjort. Det är ju en bisarr ståndpunkt och var det redan då med tanke på att det vid tiden för parlamentariska kommissionens arbete var känt åtskilligt om Hans Holmérs besynnerliga sätt att leda utredningen under det viktiga första året.

      När det gäller frågan om större offentlighet innehållet i mordutredningen håller jag helt med dig. Granskningskommissionens genomgång är inte på något sätt en fullgod ersättning för en riktig insyn i utredningsarbetet – både på grund av att kommissionen inte gick hela vägen i den kontroll som borde ha gjorts och på grund av att det gått många år sedan kommissionen tittade på materialet. Det har växt betydligt sedan dess. Den närmast totala sekretess som Palmeutredningen i dag ägnar sig åt är orimlig. Exakt vilka former en sådan opinionsgrupp skulle kunna ha och exakt vad den skulle kunna kräva tål att fundera på. Ytterligare synpunkter är välkomna!

  19. Ja, denna granskningskommissionen kunde säkert gått längre, men tyckte när jag läste den att den ändå gav ett sakligt intryck. Inga-Britt Ahlenius har väl dessutom, inte minst i efterhand, varit tydlig med att hon är säker på att Christer Pettersson är oskyldig till statsministermordet. Kan väl knappast anklaga henne för att gå i polisens ledband. Dessutom är hon väl en av få socialdemokrater som så starkt har vågat hävda den ståndpunkten. Om jag har förstått det hela rätt, så var väl även denna kommission på väg mot att göra en nästan lika ”slät figur” som Edenmankommissionen när den leddes av Sigvard Marjasin som hade en liknande inställning till ett s.k. polisspår som Ragnar Edenman. Inga-Britt Ahlenius t.ex. var inte nådig i sin kritik av honom och ironiskt nog, var räddningen att han fick avgå p.g.a. av sin kvittoklippningsskandal.

      1. Visst det må vara ett omfattande arbete på väldigt många sidor. Där man har lagt ner väldigt många arbetstimmar. På det sättet så kan man ju såklart inte säga något annat än att de har gjort ett omfattande arbete.

        Däremot så finns det en mening som Lars Borgnäs tar upp som gör hela arbetet till ett skämt. Det är att de skriver ”Det finns ingenting som tyder på att mordet var planerat”. När man sedan söker upp dessa personer som satt i kommissionen, däribland Inga-Britt Ahlenius så vill de inte ställa upp på en intervju.

        Detta tycker jag att man ska kunna kritisera oavsett omfattningen på arbetet. Här gäller det klassiska, kvalité före kvantitet.

        Sedan så hade jag iaf hellre velat ha en kommission som hittar felen och ser till så att dessa fel rättas till. Vad var egentligen meningen med denna kommission, de kritiserade Palmegruppens arbete och sen då? Jag hade hellre sett att de ger direktiv efteråt ”gör om gör rätt” hellre än att bara säga ni gjorde fel.

  20. Det finns ju en hel del material som man kan kräva från Palmeutredarna att de blir offentliga. Om man startar en sådan opinionsgrupp så får vi helt enkelt göra en lista med dessa konkreta krav samt i vilket syfte som vi vill att dessa skall vara offentliga.

    Meningen och syftet med opinionsgruppen är att materialen som vi får ut sedan skall bli granskningsföremål för media, journalister, privatspanare, tidigare vittnen och eventuellt nya vittnen.

    Men också att vi kanske lyckas återuppta den så viktiga och granskande debatten mot spaningsledare och åklagare.

  21. En början på önskelista för en opinionsgrupp:
    1. Omtag på vittnesuppgifter norr om Grand, mot Rådmansgatans T.
    2. Förhören med ABAB-vakterna i Skandiahuset.
    3. PMet A11544, som chockade hovrättsrådet.
    4. Samtal med Ingvar Carlsson och Lisbet Palme.
    5. Utreda nya uppgifter från Sydafrika efter regimbytet.

    1. Min lista för vad som borde offentliggöras:
      1. Allt om vad de har gjort kring polisman Ö
      2. Allt om vad de har gjort kring att försöka identifiera Walkie Talkie männen
      3. Alla deras utredningar kring Ebbe Carlsson
      4. All deras utredning kring Norrköpingsmötet
      5. All handling som innefattar CIA och Ivan Von Birchan

      Syftet med att offentliggöra samtliga punkter ovan är att de inte har utretts till punkt på många år och att journalister/privatspanare och eventuellt nya vittnen kan föra utredningen framåt.

  22. Does the commission have more information about the escape route and other places near the murder site and will they release it? Specifically, what bars and restaurants did the police search immediately after the murder and what did they find? I was there and heard the shots fired but thought it was a car back firing, (shooting gas out the tail pipe). Has anybody considered the possibility that the killer hid in a bar or restaurant among other people celebrating on a Friday night in the center of Stockholm? This is what I believe happened, and I am looking for help identifying the name of the pub I stopped into. It was near the murder site but I cannot recall the exact location. Perhaps on David Bagares gata, Birger Jarlsgatan, Sveaagen or side street. What I can recall is that there was a coat check just inside the front door and to the right, a bar along the left wall and tables to the right and back. There was a queue at the enterance, probably because the cinema had just let out? The time was about 23:25. The police came to the front door after about 15-20 minutes after I got in. There was a sign outside above the entrance that read ”English Pub,” or ”English Beer” or something like that. I saw these words from across the street which is why I remember it. A stranger tried to hide behind me in the queue while waiting to get in, maybe the police were looking for him? That’s all for now, just trying to locate the bar and I don’t live in Sweden. There doesn’t seem to be any information about the bars and restaurants that were searched in the area near the murder, but it seems very possible the killer hid there for at least a few minutes or why would the police search them and close them? The killer didn’t just vanish, did he? They police did search the restaurants, I saw them. Any help located the pub is much appreciated.

    1. One pub i think about is The Good Old Days on Kungsgatan. It was open the night of the murder of Olof Palme.

      1. I might have already tried at this one but will take another look at. Its not always possible to find an old photo but I can try to look at internet archives. I did try to find a Frommers or Fodor’s city guide from 1986 or 1985 but had no luck. I will certainly remember the place once I see it. I seem to recall that there were steps down to the entrance but it could have been on a steep hill. Remember, it was an extremely cold night and snow was still piled up on the sidewalks. The entire week was very cold which I just assumed was normal for Stockholm in February. Thank you for the suggestion, much appreciated.

  23. Then I guess they have not further investigated this either. There is a big lack in this investigation wich makes you wonder what kind of society you live in.

    I’m not saying that we should require that they solve the murder of Olof Palme. But at least they should investigate exactly everything they have no matter how dangerous it is.

    1. I’m not sure the Palme group really wants to solve the crime. Or perhaps they just have too much information and can’t keep up. Who can say, but if their goal was to create a government organization that collects data without any requirement to show results then they are doing a great job.

  24. Has there been any investigation of pubs and restaurants near the murder site and/or the escape route? There are reports of apartments and cars in the area where the murderer might have disappeared into that have led nowhere, but no mention of pubs or restaurants. Why? It seems obvious that he might use a pub to hide, especially if he knew the owner. Maybe it was a place he regularly went to or the group he was involved with used for meetings so he felt safe and protected there. It might be interesting to know what pubs or restaurants in that area closed or were sold by the owner soon after the murder since the owner might not want to risk being caught. A pub or restaurant seems like a very obvious hiding place that hasn’t been considered in any detail. If the killer was a regular at one of these local places then it is likely his photograph is available somewhere because pubs tend to have photos of social events held in their establishments. Even if he wasn’t a local, or in any way connected with a local place, he still needed to hide himself so maybe he jumped into a queue with some foreigners who wouldn’t alert the police because they didn’t speak Swedish and were obviously tourists, not murderers. Maybe he had on a similar jacket, was about the same age so it would appear he was their friend and also a tourist? It is likely this is how he escaped, because he did not simply vanish. If he had an organized escape plan maybe it fell apart because he was recognized or dropped something and panicked or had to improvise.

  25. Gunnar, feel free to translate my post to Swedish if you think it will help more people understand it. I use Google translate to read the Swedish posts but not sure it always is correct with words and meaning. Thanks!

    1. Most people in Sweden read English fairly well and those who don’t surely have friends or relatives who can help them – so I don’t think it’s necessary to translate what you write.

  26. What I don’t understand, and is very frustrating, is why the police would not name the bars they searched or feel might be involved in the escape. They did search these places and it appeared that they were telling people to leave. Don’t they want to encourage the patrons of those places to report anything strange they saw that night? One might expect they would publish a list of places in the area and ask anybody who was there to contact them if they saw any strange activity. But it seems just the opposite is the case, where they want to keep it a secret. What purpose can that possibly serve and how can it help solve the crime?

  27. ”Eliasson” skrev:

    ”Helt klart är att politik och förhållande till främmande makt på så vis styrt hela mordutredningen mot olika scenarion som alla varit politiskt ofarliga. Det är ett mycket starkt bevis till varför mordet var just politiskt. Det demokratiska system vi har ligger således till grund för att mordet är olöst. Lösningen är ännu för politiskt känslig för att nå offentlighetens ljus. ”

    Jag är helt övertygad om att detta är sanningen. Och pga av drevet mot Christer Pettersson kommer vi heller aldrig någonsin att få veta sanningen. Svenska folket skulle säkert kunna acceptera en överstatlig mörkläggning under kalla kriget om en sådan mörkläggning hade skett på goda grunder som t.ex för att undvika en extremt kritisk situation som involverade främmande makt, men svenska folket accepterar definitivt inte att t.ex polis och åklagare uppsåtligen (?) använde sig av en oskyldig person, oavsett dennes bakgrundshistoria, för att hålla spåren mot de verkliga mördarna hemliga. Och detta faktum är man säkerligen högst medveten om än idag.

    Jag skulle vilja veta mer om SÄPO:s ledning under kalla krigets sista år. Ebbe Carlsson lär ha misstänkt att PG Näss var KGB:are och ville avlyssna honom. På vilka grunder undrar man ju då. För att Näss härrörde från Flammans hemviste Luleå? Eller var det något annat som pekade i den riktningen? PG Näss var den som skulle kolla poliser på Holmérs uppdrag men det finns ingen dokumentation och SÄPO vägrade svara på vad de hade gjort enligt en artikel i tidningen Flamman. Den vänsterkritiken kanske snarare pekar mot att Näss var åt höger?

    Men frågan kvarstår: Var delar av SÄPO inblandad i MOP eller jobbade de ”bara” med mörkläggningen av mordet? För inte bara Sveriges utan kanske hela världens säkerhets skull?
    Första världskriget startade med skotten i Sarajevo. Det tredje världskriget hade kanske kunnat starta med skotten på Sveavägen om man inte hade valt att kväsa elden vilket jag tror att man gjorde. Och då gjorde man rätt isåfall anser jag. Men gränsen för desinformation gick vid CP. Det tyckte väl också Hovrätten vill jag minnas. Tack och lov.

    1. Jag ser inte hur det ens skall vara möjligt att SÄPO officiellt var inblandat i mordet, alltså att hela underrättelseorganisationen hade i uppdrag att mörda Palme. Ju mer jag läser om Palmemordet desto mer börjar jag själv bli övertygad om att man inte heller försöker mörklägga någonting.

      Det verkar helt enkelt som att man bara är feg i SÄPO och i polisen överhuvudtaget. Att de inte vågar på allvar utreda och misstänka människor i deras egen organisation och gör allt för att göra så lite som möjligt i de vägarna. Det som är så tråkigt och det som gör att jag tycker att vi alla som känner så här skall starta en opinionsgrupp är att de får göra detta utan att bli kritiserade.

      De kan hela tiden skylla på deras förundersökningssekretess som nu har pågått i över 30 år. Det är dags att piska dem så att de utreder klart alla dessa misstankar som journalister med Lars Borgnäs i spetsen har haft mot utredningen i alla dessa år. För att piska dem på bästa möjliga sätt så borde materialen kring polisspåret offentliggöras.

    2. Näss är född i Värmland och flyttade tillbaka dit sedan han gick i pension. Däremot var han åklagare i Norrbotten under 70-talet innan han kom till Säpo. I en artikelserie i tidningen Arbetet från 1987 skriven av journalisterna Håkan Hermansson och Lars Wenander (senare utgiven i bokform under titeln ”Uppdrag Olof Palme. Hatet, jakten, kampanjerna”) beskrivs han som en ”svartblå kallakrigare”. Jag tror inte att det är så mycket mer sant än påståendena om hatt han skulle vara KGB-agent. Ebbe Carlssons kompanjon, ambassadören Carl Lidbom, karakteriserade för sin del Näss som en ”arbetsmyra med chefsegenskaper” och menade att det var olyckligt att Näss fått ett så stort inflytande på Säpo under sin tid där eftersom han enbart arbetat som åklagare och polis och ”inte hade den bredare erfarenhet och det allmänna omdöme som behövs hos den som ska leda säpos operativa verksamhet”.

      Det Lidbom menade var helt enkelt att Näss inte var en person som kunde göra de komplicerade politiska bedömningar som behövdes för att garantera rikets säkerhet. För min del tolkar jag det som att Näss inte var betrodd att delta i de mer sofistikerade aspekterna av mörkläggningen av sanningen om Palmemordet. Det var sådant som Lidbom och Ebbe sysslade med (vilket de förstås aldrig erkände) och kärnan i deras gemensamma verksamhet var att hjälpa till att fabricera bevisning mot PKK med hjälp av en av de mer framträdande PKK-ledarna, Ali Cetiner, som bytt sida och blivit polisagent. (Allt detta utvecklar jag i detalj i min bok ”Mörkläggning” och lite mer koncentrerat i ”Mordgåtan Olof Palme”.)

      Min uppfattning om Näss är med andra ord att han inte spelade någon central roll i mörkläggningen av sanningen om Palmemordet – vad han kan ha vetat eller åtminstone anat är förstås en lite annan sak. Holmérs, Ebbes, Lidboms och Ingvar Carlssons direkta ansvar för att manipulera mordutredningen och skapa en skenlösning anser jag däremot vara klart belagt. Och jag tror också att de inblandade motiverade denna mörkläggning som en åtgärd för att gagna rikets säkerhet, helt enkelt för att sanningen var för het att hantera. Exakt vad denna sanning bestod i är däremot inte lika klart – där rör vi oss än så länge bara med mer eller mindre välunderbyggda gissningar.

      1. Egentligen så är det precis som du säger mycket gissningar. Men Ebbe Carlssons engagemang i mordet är ändå något som för mig är en svår gåta. Varför skulle Ebbe Carlsson lägga ner så mycket energi på att lösa Palmemordet?

        1. Jag tror inte att Ebbe Carlsson försökte lösa Palmemordet och det medgav han faktiskt också vid ett tillfälle i förbifarten att han inte alls försökt göra. Jag tror att han försökte hantera en situation som var väldigt känslig för regeringen.

      2. Två på den tiden milt uttryckt tveksamma säkerhetstjänster som SÄPO hade en alldeles utmärkt relation till, var den sydafrikanska och den turkiska. Man kan nog på mycket goda grunder misstänka att den sistnämnda säkerhetstjänsten inte hade något emot att PKK var Palmeutredningens huvudspår och de var säkert mycket behjälpliga om så krävdes.

        En person som har utpekats som Olof Palmes mördare var högerextremisten och den kände palmehataren Bertil W. Han jobbade som informatör åt SÄPO och jobbade även åt Sydafrikas och apartheidregimens säkerhetstjänst, tillsammans med bl.a. med den mer kände Craig Williamson..Sedan 1985 bodde han på Cyperns turkiska del och hade där ett samarbete med den turkiska underrättelsetjänsten och utpekades även som varande den person som ska ha planterat det s.k. PKK-spåret.

        Till sist, så har jag aldrig själv hört att Inga-Britt Ahlenius påstått sig vara socialdemokrat. Dock har jag hört en rad andra personer som påstått det. Ett sådant påstående är givetvis mer trovärdigt om det kommer från personen själv ifråga.

      3. Till listan över de som bidragit till skenlösningen av mordet bör även Solveig Riberdahl och Jörgen Almblad läggas. Varenda gång jag intresserar mig lite extra för palmeärendet och all dess turer kan jag inte låta bli att häpna över promemorian dessa två högt aktade och juridiskt skolade skrev efter att Lisbeth Palme fått se konfrontationsvideon med Christer Pettersson. Listan av alla flagranta fel man gör sig skyldig till är skrattretande. För att bara nämna några så godkände dom att CP inte företräddes av något juridiskt ombud, man lät henne se CP fler gånger än de övriga, man bandade inte hennes reaktioner på något sätt, etc. etc. Man skrev ej heller protokollet förrän flera veckor senare. Man skriver att ”det ser man vem som är alkoholist”. Att man valde att ta med detta kan jag inte tolka på annat sätt att man ville förstöra utpekandet helt och hållet. Man hade absolut inte behövt berätta/antyda att LP fått information om den misstänkte eller hennes yttrande. Att två höga jurister sätter sitt namn under en sådan skrivelse är helt makalöst. Såvida man inte vill dra sitt strå till den unkna stacken att döma CP i tingsrätten, frikänna i hovrätten och därmed skenbart lösa mordet för större delen av befolkningen. Kan någon annan hitta en bättre förklaring vill jag gärna få ta del av den.

    3. Under PG Näss tid som operativ chef SÄPO utvisades ett stort antal WP-agenter. Under Hans Holmers tid på SÄPO inte en enda. Tycker det säger en del om vem som kan antas stå SOVJET närmast.

  28. Om PG Näss verkligen försöker säga vad han tror är sanningen i dessa artiklar så sammanfaller det ganska bra med vad många i dagsläget anser. En okontrollerbar grupp med personer som har förgreningar in i svensk underrättelsetjänst. Personer utplacerade på diverse olika centrala positioner. Personligen så tycker jag att detta låter som en person som gärna skulle vilja berätta vad han vet men ej kan.

    http://www.varldenidag.se/nyhet/2009/02/27/Sapo-chef-intervjuas-om-polissparet-av-redaktor-pa-en-av-Sveriges-stora-dagstidningar-/
    http://www.varldenidag.se/nyhet/2009/02/27/Massiv-desinformation-kan-ha-trasat-sonder-mordutredningen/

      1. Det har sagts tidigare att det ska vara PG som intervjuas. Men att det är helt säkert vet jag ej. Så kan vara spekulationer tyvärr.

  29. Om Näss var en KGB:are eller svartblå kallakrigare låter jag förstås vara osagt (vem kan veta det?) men det är ändå Näss, och inte Holmér, som bär huvudansvaret för att polisspåren inte blev fullständigt utredda vilket bl.a Inga-britt Ahlenius, Göran Lambertz m.fl har hävdat eftersom Holmér gav det uppdraget åt Näss. Har läst att Näss inte uppfattade att han fick uppdraget att utreda en ev, polis- och militärkonspiration utan enbart enskilda polismän, men isåfall undrar jag hur fantasilös man kan vara som ”polisspårsutredare”? Måste en SÄPO-chef ha en så pass detaljerad order från sin överordnade, i detta fallet Hans Holmér, för att undersöka ev kopplingar mellan polismän, militärer och u-tjänst? Borde inte det snarare vara en slags självklarhet som ingår i uppdraget ”polisspår”?

    Och nej, jag tror inte heller SÄPO som organisation var inblandad men enskilda polismän kan onekligen ha varit det. Men dessa polismän har ju då kontrollerats och friats av Näss om jag förstår saken rätt och då måste man väl lita på honom? Och jag utgår ifrån att även de personer som ingick i Donald Forsbergs ”knarkspangrupp” tidigare under kvällen har granskats vid Sveavägen. Och att man t.ex har kollat upp med denne hur många walkie talkies de använde och att man jämförde resultatet med alla de vittnesmål som talade om just walkie talkie-försedda män på olika platser kring Sveavägen.. Läste att man testade dessa walkie talkes i en hemslöjdsaffär under eftermiddagen så till den milda grad att biträdet körde ut dem därifrån. Skulle vara kul att få veta vad knarkspangruppen förväntade sig för ett resultat av spaningen mot Cedergren den kvällen. Hade man inte t.o. hyrt en lägenhet mitt emot? Då undrar man förstås också varför det ansågs nödvändigt med gatuspaning? Brukade Cedergren kränga amfetamin vid gatuhörnen?

  30. Ebbe Carlsson misslyckades med en smuggling av avlyssningsmedel och annan elektronik. Alltså hade han kontakterna som krävdes för att få den teknologin som krävdes för att avlyssna människor på väldigt avancerad nivå.

    Vi vet om att det finns oidentifierade personer som har hållit i en apparat som de har talat med, troligtvis en Walkie Talkie. I närheten av Palmes bostad dvs Gamla stan till närheten av mordplatsen Svea vägen

    Säpo kunde vid utfrågningen i SVT ge oss svaret att de inte vet om Palmes lägenhet eller Olof Palmes telefon var avlyssnad eller inte. Den kontrollen gick inte att göras.

    I Norrköping hålls det ett möte en tid före mordet med poliser och militärer där huvudämnet är hur de skall bli av med Olof Palme. På detta mötet finns person med kopplingar till Ebbe Carlsson dvs polisman Ö.

    Här är vi överens allt det ovan är sakligt och dessutom verkliga fakta. Följande slutsatser går att dra av det nämnda ovan utan att behöva göra gissningar eller komma med hypoteser:

    Ebbe Carlsson hade kontaktnätet som krävdes för att kunna avlyssna Olof Palme samt att inskaffa Walkie Talkies och annan på den tiden avancerad utrustning för att genomföra mordet.

    Om Walkie Talkiemännen inte hade med mordet att göra så hade dem med största sannolikhet själva anmält till polisen att de var ute den natten. Såvida de inte höll på med olaglig verksamhet.

    Om Ebbe Carlsson verkligen försökte lösa Palmemordet pga att Palme och han var goda vänner som en del påstår så tror jag inte att han hade haft kopplingar till polisman Ö.

    Allt detta är rena fakta utan några spekulationer. Detta tycker jag är tillräckliga fakta för att man från Palmegruppens håll skall genomföra en ordentlig utredning på dessa punkter.

    1. Det du säger är på många sätt intressant, Mehdi. Men om Ebbe Carlsson hade haft tillräckligt bra kontakter hade han förstås inte behövt smuggla in avlyssningsutrustning i Sverige genom en operation som hade amatörmässiga inslag och som slutade så snöpligt.

      Jag har inte heller träffat på några belägg för att polisman ”Ö” deltog i Norrköpingsmötet. Kanske har jag missat något?

      Ebbes – och Holmérs – kopplingar till polisman ”Ö” är i vilket fall väldokumenterade. Och de väcker frågor, det håller jag fullständigt med dig om.

      1. Är det någon som vet vad Ebbe Carlsson hade för befattningskrav på den tiden? Blev han placerad av någon eller var det hans egen idé att vara del av Palmegruppen?

        1. Formellt var han förstås inte en del av Palmegruppen. Justitieminister Sten Wickbom blev rasande när han hörde att Ebbe huserade där och ingrep för att få stopp på det. Men det gick förstås inte annat än att Ebbe slutade springa i polishuset. Hans kontakter med Holmér var så täta så att han hade utmärkt insyn i spaningsarbetet i alla fall.

          Sten Wickbom blev sparkad av Ingvar Carlsson hösten 1987. Det skulle föreställa att han fick gå på grund av storspionen Stig Berglings rymning, men i tiden sammanföll Wickboms avgång precis med att Ebbe och hans vän Lidbom började med sin hemliga kampanj för att återupprätta PKK-spåret. Lidboms efterträdare på justitieministerposten blev Ebbes gamla vän Anna-Greta Leijon.

  31. Tror du verkligen det Gunnar, att Ebbe Carlsson försökte hantera en situation som var väldigt känslig för regeringen? Var det inte snarare så att han högg många i ryggen, inte minst Anna-Greta Leijon. Ebbe Carlsson kanske bara var där för att rensa misstankar mot dem som faktiskt genomförde mordet, det vet vi inget om – där han själv var inblandad. Där återvände vi till gissande 🙂

    1. Läser du min beskrivning av förloppet i Ebbe Carlssonaffären, helst i ”Mörkläggning” där jag är mest utförlig, så tror jag inte du kan hysa några som helst tvivel om att Ebbe samarbetade mycket tätt med Carl Lidbom som i sin tur stod mycket nära Ingvar Carlsson.

  32. Vi kan alltså dra slutsatsen att Ebbe Carlsson inte fick någon vit lön för jobbet som han utförde för Palmeutredningen. Varför skulle Ebbe Carlsson vilja jobba gratis med att lösa Palmemordet?

    Slutsatsen som vi kan dra nu är att Ebbe Carlsson inte jobbade för att lösa Palmemordet.

    – Han kan ha fått i uppdrag att mörklägga mordet.
    Följdfråga: Varför skulle han isåfall själv vara intresserad utav det här uppdraget om han själv inte var inblandad i mordet? Han har ju ingenting att vinna.

    Men faktum är att inget annat alternativ finns. Det finns inget annat möjligt utfall till varför Ebbe Carlsson jobbade i utredningen. Vi har alltså bara två alternativ kvar och Gunnar håll med om att detta inte är några gissningar. Det här är sakliga slutsatser. Alternativen är:

    1. Ebbe Carlsson var så dum så att han accepterade ett uppdrag att mörklägga mordet trots att han inte har någonting med mordet att göra. Han riskerade alltså hela sin karriär för att hjälpa Ingvar Carlsson och Hans Holmér att mörklägga mordet. Eller så kanske han inte var så dum utan blev övertygad av uppdragsgivaren att detta var värt risken.

    2. Ebbe Carlsson är inblandad i mordet på Olof Palme.

    1. Det där är ett resonemang som jag inte håller med om. Det förutsätter att alla personer som varit inblandade i Palmeutredningen och som ägnat sig åt ljugande eller döljande av sanningen skulle vara inblandade i mordet. Så tror jag inte alls att det är.

      Jag påminner mig den intervju jag gjorde med Ebbe Carlsson i början på 90-talet under mitt arbete med ”Mörkläggning”. Ebbe duckar på alla känsliga frågor och jag kommer inte så långt med honom. Men mot slutet av intervjun säger han till mig:

      ”Eftersom jag inte är journalist lever jag inte i föreställningen att alla talar sanning. Alla som rör sig i en miljö med brottslighet och terrorism där man mördar statsministrar, alla som rör sig i den miljön ljuger. Det är grundhypotesen.”

      Jag vill vara säker på att inte ha missuppfattat honom, så jag frågar om det också innefattar säpofolk, statsråd och höga poliser.

      ”Ja, i högsta grad. Det finns ingen anledning att tro att någon talar sanning, varför skulle de göra det?”

      Och för att jag inte ska missa budskapet tillägger Ebbe:

      ”Man ska inte föreställa sig att det här kan utredas ungefär som man utreder ett vanligt misshandelsmål. Det går inte till så i den här världen. Det är för stora intressen som står på spel.”

      Och just där tror jag att Ebbe verkligen var ärlig om hur han kände och tänkte.

      I min senaste bok, ”Konspirationer”, ägnar jag ett långt kapitel åt Kennedymordet. Bland annat skildrar jag hur Kennedys efterträdare som president, Lyndon Johnson, ägnade sig åt att genomföra en mörkläggningsoperation genom att se till att versionen om Oswald som ensam gärningsman blev upphöjd till officiell sanning. Samtidigt anser jag det klart att Johnson inte alls ingått i någon krets av mordkonspiratörer. Han var bara tvungen att lägga lock på sanningen i vad han såg som nationens intresse. Mycket talar för att man kan se en parallell till mörkläggningen av Palmemordet i detta.

      1. Är väl långt ifrån säkert att Ebbe Carlsson ”jobbade gratis” och att han var inblandad i Palmeutredningen för att lösa mordet. Utan snarare var där som en del i en mörkläggning.

        Bara att titta tillbaks på den mörkläggarhistoria som radarparet Hans Holmér och Ebbe Carlsson ägnat sig åt å SÄPO:s vägnar. Affären med sjukhusspionen etc.

      2. Jag har ju inte grundat något på att han ljuger. Jag tror också att många som har blivit intervjuade i många fall har svarat med en modifierad sanning.

        Det som jag skrev var att det bara kan finnas två alternativ till varför Ebbe Carlsson skulle vara med i mordutredningen.

        Palmegruppens/säpochefer och åklagares modifierade sanningar innebär inte att de var inblandade i något mord, det kan dock betyda att de försöker mörklägga något eller alternativt anser att det är en för känslig fråga för att tala om hela sanningen för allmänheten.

        Min diskussion handlar enbart om varför Ebbe Carlsson var med i mordutredningen. Han var där för att mörklägga mordet och då kan han bara ha velat mörklägga mordet av två anledningar.

        1. Han har fått det i uppdrag
        2. Han har varit inblandad i mordet

        Frågade du honom vid intervjun. Varför var du med i mordutredningen?

        1. Jag ställde ett antal konkreta frågor om hans roll i mordutredningen, men han slingrade sig konsekvent och hänvisade bara till att det gällde sådant som Ingvar Carlssons regering ville hålla hemligt.

          När Ebbe tidigare hade hörts i konstitutionsutskottet om sin roll i Palmeutredningen hade han lite svepande talat om fyra saker som han var ”oerhört bekymrad över”: att det inte var utrett vad säpo visste om hot från PKK före mordet på Palme, att ”någon leker med våra militärer i skärgårdarna”; att säpo inte hindrade Berglings rymning och att det kort tid före KU-förhöret hittats en stor vapengömma i närheten av Arlanda. Det där var hans vanliga taktik, att ge intryck av att det fanns hot mot riket som han reagerat över – samtidigt som han undvek att bli särskilt konkret.

          Men när han talade med mig var han alltså mindre yvig och mer benägen att bara hänvisa till sekretessen. Jag tolkar det som att han inte trodde att jag skulle nöja mig med den typ av kommentarer som han brukade komma med och att det skulle bli krångligt om han började diskutera konkreta detaljer. Jag hade ju satt mig in i hans agerande nästan dag för dag vilket innebar att han hade ett rätt begränsat utrymme att komma med improviserade förklaringar.

    1. För den som inte förstår frågan: i min bok ”Mörkläggning” gör jag en rätt utförlig genomgång av åtalen för olovlig avlyssning i Palmeutredningen mot sex polischefer, bland andra Hans Holmér och P-G Näss. I det omfattande förundersökningsmaterialet finns förhör med ett stort antal säpoanställda. Förutom de högsta cheferna (som namnges) betecknas dessa anställda med en kombination av två bokstäver, till exempel DH. Det var buggningsåklagaren Jan Danielsson (senare Säpochef) som skapade bokstavssystemet. (Danielsson dog 2009.)

      Som huvudregel tog han den andra bokstaven i personkoden från den första bokstaven i personens efternamn – DH bör alltså ha haft ett efternamn som började på H. De olika personerna med efternamn som började på samma bokstav skilde han sedan åt genom att till exempel kalla dem AH, BH, CH, DH…

      I vissa fall var det uppenbart för mig vilka personer som dolde sig bakom koderna. Det var det inte i fallet DH. Hade jag vetat vem det var är det ändå tveksamt om jag hade ansett att det funnits skäl att publicera namnet här på denna blogg. Jag brukar vara återhållsam med namnpubliceringar.

      1. Tack för svar, Jag tolkade DH som att hans förnamn började på D. Tycker han med sin placering i SÅ-gruppen är väldigt intressant. Var en grupp som enligt din bok var ganska oortodoxa i sin ämbetsutövning-

  33. Har du inte märkt en sak Gunnar. Du säger att vi vet väldigt lite om AA för att ens kunna misstänka att han genomförde mordet. Min känsla har ändå varit att AA mycket väl kan ha varit mördaren.

    Ställer du dig aldrig frågan. Varför vet vi så lite om AA?

    Pensionerad Polisman som kan tala öppet om allt med AA (Ur Sven Anérs blogg):
    ”Vid lunchen ställde jag den raka frågan till AA var det du som sköt Palme?´
    Då fick jag ett märkligt svar. Han flög ingalunda i taket och förnekade blankt att han skulle ha skjutit Olof Palme, utan sa:
    Nä, nä, vi har sån uppbackning så ni kommer aldrig åt oss…´”

    1. För nya läsare av denna blogg: Mehdis kommentar syftar på en längre diskussion för några veckor sedan om sannolikheten för att den före detta polismannen AA, i olika sammanhang utpekad av författaren Sven Anér som Palmemördare, verkligen skulle vara gärningsmannen. Utgångspunkten för Anérs utpekande är hans övertygelse om att AA skulle vara identisk med den så kallade Dekorimamannen, en person som ska ha observerats på mordplatsen med en walkie-talkie. Uppgifterna om Dekorimamannen kom in till Palmeutredningen i mitten av 90-talet i form av vittnesberättelser från två kvinnor med finsk bakgrund. Uppgifterna som kom in gick ut på att den man de sett också skulle ha haft sitt ursprung i Finland och att han skulle ha talat finska. AA har inte finsk bakgrund och jag har av det och andra skäl hävdat att kvinnornas vittnesmål inte ger något skäl att tro att AA fanns på mordplatsen.

      Till Mehdi: jag har aldrig sagt att vi vet väldigt lite om AA, jag har sagt att uppgifterna om Dekorimamannen inte passar in på honom.

      Nu har alltså Sven Anér på sin blogg refererat till en anonym pensionerad polisman som skulle ha talat med AA och fått ett svar av det slag som du återger ovan. Det är förstås ytterst anmärkningsvärt om AA sagt något sådant. Och det vore därför givetvis intressant om Sven Anér kunde bidra till att denne polisman lämnar en vittnesberättelse till Palmeutredarna så att det hela inte stannar vid andrahandsuppgifter från en okänd källa.

      1. Jag letar överallt för att försöka hitta någonting om AA. Det enda som jag kan hitta är att det står att han var en före detta polis. Vet vi vilken del av polisen han tillhörde? Vilka kontakter han hade? Hans karriärsbana från 28-årig polis till den positionen han har idag gör att man automatiskt misstänker honom.

        Jag kan inte säga vad han borde göra men hade jag varit honom så hade jag antagligen försett omgivningen med all info om mig. Om jag inte var inblandad i mordet så att säga.

  34. The person who his behind me in line at the pub near the murder looked like he was an Arab, or from a Mediterranean country. I thought he might have been a terrorist which is one reason I was so nervous with him trying to hide next to me. He rushed to the back of the pub without checking his coat after pushing by me at the door. He never returned from where he disappeared in the back left of the pub, was there a side door? Thats what I assumed. In 15 minutes the police were at the front asking people to leave. The former policeman who on this blog is called AA fits the description of the person I am describing and to me he would easily be referred to as Arab. Incorrectly perhaps, but I wasn’t very well travelled in those days. He has a very recognizable stare that one does not forget. But it’s interesting, there are no photographs of AA from the mid 80s on the internet even though he is a public official. So, was it him? I’d have to see a photo of him from 1986 to be sure, but there aren’t any. I also might refrain from making such a statement on a blogg.

    1. Very interesting. Not only do we not have photographs, AA is a person who we actually don’t know so much about. And for me it’s surprising why no one has made an big interview with him about this case. In that kind of interview he can declare what his mission in the police was during that time and what contacts he had. That of course if he did not have anything to do with this murder.

      However I would love to see journalists such as Gunnar Wall, Jan Josefsson, Jan Guillou among others take the initiative and at least ask AA for an interview.

      There is alot of questions you could ask to him and make things clear. If he really did not have anything to do with murder that is.

      But you know, in this world there is too many red lines that you cannot cross. I think people are to afraid in this case. But I do not blame Gunnar or any other of them. They have no reason to take these kind of risks.

      If I someday will have the opportunity of meeting AA I will definitely ask him many questions about this case and if he don’t answer I will ask him why he won’t answer.

  35. Vad det gäller AA så är det bara en lång rad indicier och vaga vittnesmål och en hel del felaktigheter som lett fram till utpekandet av AA som attentatsman den 28 februari 1986. Det finns dock en konstig sak kring AA, en tid efter mordet utbildade sig AA till domare och enligt uppgift klarade han detta utan några som helst studielån. Jag skriver inte det för att förespråkare ska få vatten på sin kvarn till att AA skulle vara mördaren utan säger det bara för just vad det är, en märklig omständighet som ändock kan ha väldigt naturliga förklaringar. Numera jobbar han även som heltidspolitiker. Han har estnisk bakgrund och liknar inte på långa vägar någon arab eller någon från området kring Medelhavet.

    Det är fullt i sin ordning att han inte bemöter Sven Anérs beskyllningar om man ser det från hans perspektiv. Anér utpekar honom på lösa grunder som statsministermördare och att offentligt bemöta dessa beskyllningar skulle väcka stor uppståndelse kring hans person som förmodligen skulle tillföra honom mycket stor skada både privat och i yrkeslivet. Som det nu ligger till så skriver inte pressen något i detta ärende och AA finner det för gott. Om vi antar att AA däremot lämnar i en stämningsansökan mot Anér för grovt förtal kan jag lova att pressens drev är i full gång alldeles oavsett hur oskyldig AA är. Vilka konsekvenser detta skulle få för hans person kan vi bara spekulera kring.

    Att försöka hitta bevis för AA som mördare krävs att man ”jobbar baklänges”, dvs har ni på förhand bestämt er för att han är mannen som sköt Palme används alla uppgifter kring AA som bevis för detta och det blir således ingen förutsättningslös och objektiv faktakoll. Ta uppgifterna om hans domarutbildning t.ex., det är en sak som kan anges till bevis för inblandning i mordet men som i själva verket är en mycket långsökt gissning och ingenting annat.

    I floran av uppgifter kring polisspåret/Stay behind/säkerhetstjänst finns uppgifter om personer och märkliga samband som både är dokumenterade och innehåller betydligt fler märkliga kopplingar än AA:s påstådda inblandning. SVT Norra Magasinet/Striptease med Tomas Bresky och Lars Borgnäs grävde djupt i detta på 90-talet och efter det har det gjorts ännu djupare undersökningar av både privatpersoner och journalister och som visar på fler samband, kopplingar och händelser som stödjer denna teori. Det finns troligen även kopplingar till främmande makts underrättelsetjänst. Här är en länk med bakgrundsinfo till en av de största svenska händelserna i modern tid som jag verkligen vill att ni läser. Detta är en sak som i grunden förändrade svensk politik för sekler framåt och alla bevis pekar på att en liten grupp militärer iscensatte detta. Resultatet blev att både allmänheten och politiker blev grundlurade av en liten klick inom försvaret/Stay behind med mycket långtgående konsekvenser och kanske även med ett statsministermord på öppen gata som följd. Hur som helst sattes det demokratiska system vi så hårt värnar om helt ur spel med hjälp av lögner och förfalskade bevis. Då är det frågan om ett regelrätt landsförräderi.

    http://file.prio.no/files/projects/Spelet%20under%20ytan/Spelet-under-ytan.pdf

    Läs och begrunda själva, ni kommer finna det mycket intressant!

    1. I think AA looks like a guy from Cyprus/israel/italy but maybe not the average arab, I’m an arab :).

      Here in this blog we have a witness who is saying that he might have seen AA in the queue too the pub that night. Eliasson, are you noticing that you are holding closer to your theories than taking into account this witness information.

      Sven Anér is not the only one who has said that AA is really suspicious. So it is and will always be a big question. Why don’t AA reply to all thiese accusations. I mean a person in AA’s society role should consider to help out in such matters. Not to make the question marks even bigger. That including his career gives me the feeling that he had something to do with it. Went from a Police to a political opponent of socialism. He might have had those opinions during his time as a Police.

      Intressant dokument. Det här var ju en tid där landsförräderi var inne på något sätt. Titta bara på Stig Berglings karriär som landsförrädare. Det borde dock vara omöjligt att en hel organisation ligger bakom mordet på Palme. Att man har suttit i möten och beslutat att nu skall Olof Palme bort, det måste ha varit enskilda medlemmar i en underrättelsetjänst med mycket resurser samt kontakter i Sverige. Deras kontaktperson var förmodligen Ebbe Carlsson i så fall.

      1. Mehdi: Jag måste säga att jag inte är särskilt förtjust i när folk som debatterar Palmemordet tar lätt på utpekanden av personer som de tror är inblandade i dådet. Det var illa när massmedia okritiskt utnämnde Christer Pettersson till Palmemördare – trots de många tecken som fanns på att han var oskyldig. Men det är i princip ingen skillnad om man pekar ut någon annan på lösa grunder. Och det tycker jag du gör när det gäller Ebbe Carlsson.

        Jag har påpekat det förut och jag säger det igen: Ebbe Carlsson agerade i nära samarbete med Hans Holmér och Carl Lidbom – och genom Lidbom indirekt med Ingvar Carlsson. Så om man pekar ut Ebbe för mordet får man några andra betydelsefulla personer med på köpet, så att säga. Du säger att Ebbe ”förmodligen” var inblandad i mordet. För mig betyder i vanliga fall ordet ”förmodligen” att det finns ett antal sakargument som gör det mera troligt att det är på ett visst sätt än att det inte är det. Men när du säger ”förmodligen” antar jag att du menar att du helt enkelt känner på dig att Ebbe var inblandad och gillar den tankegången – för sakargumenten har jag inte sett. Det finns ju många som förmodar saker på just det sättet när det gäller Palmemordet och som inte har någon större lust att lyssna på invändningar. Den som kollar debatten lite grann kan lätt konstatera att det ”förmodligen” var 33-åringen, Michael Townley, Christer Pettersson, Craig Williamson, den misslyckade aktiespekulanten Christer A och några hundra till som mördade Palme. Det blir en lång rad av mördare. Jag har till och med stött på någon enstaka debattör som anser att Palme förmodligen – eller säkerligen – inte blev mördad. Bland alla dessa förmodanden skulle det kunna finnas något som är riktigt. Men jag tror inte vi kommer fram till sanningen fortare genom att släppa alla självkritiska spärrar. Jag tycker också det är lite makabert, som en sällskapslek där man inte tänker på att det handlar om människor.

        Kshoes83: Just a few words about the experiences that you have related. I’m grateful that you share them with the readers of this blog. And obviously you saw a man who in some way made you feel uncomfortable at a moment rather soon after the murder. Unfortunately you are not sure outside which pub and or even on which street you saw him. That’s an understandable uncertainty since you were in a foreign town of course but it makes it harder to evaluate the possible importance of your observation. Quite naturally you continued to keep an interest in the Palme murder since, after all, you happened to be so physically close to the tragic and dramatic event. And many years later you suddenly saw a picture on the internet, AA, and understood that there are people who believe that the man in question could be connected to the murder. Also quite naturally you start to think about possible similarities between AA:s looks and the looks of the man you saw on the street. Of course: as far as I know there is a theoretical possibility that they are the same people. But according to all witness psychology there is little reason to believe that your memory is reliable in that regard after all these years. Saying that is certainly not a criticism of your capabilities, it’s only an acknowledgment of what forensic science has etablished regarding witnesses ability to remember. In fact: you did not see someone with a gun, someone running or something of similar dramatic impact. You saw the man for a few moments, you had never seen him before. When you saw him you did not know about the Palme murder, so you had no obvious reason to try to remember his face. And the years have gone by since then.

        Finally, it’s not easy to understand why a person who just had shot the Prime Minister would waste his time in a pub queue a few minutes after the shooting. If the man you saw was involved in the murder in any way, I would guess that it was in some other capacity than as the killer.

  36. Kan du nämna ett övertygande argument till att varken Ebbe Carlsson eller Polisman Ö inte var inblandade i mordet?

    1. Nu tycker jag tvärtom att det finns omständigheter som pekar på att polisman ”Ö” skulle kunna ha varit inblandad i mordet. Det är ett av skälen till att jag tycker att många inslag i polisspåret skulle behöva utredas på ett fördjupat sätt.

      Och vad gäller Ebbe Carlsson: jag anser att jag i mina böcker har klarlagt att han medvetet var delaktig i en mörkläggningsoperation för att förhindra att sanningen kom fram och för att i stället presentera en skenlösning som svenska folket skulle kunna godta. I den meningen, att han saboterade utredningen, var han definitivt inblandad i mordet. Det här är verkligen inte en allmänt omfattad ståndpunkt, så jag sticker ut hakan en bit genom att säga detta. Den vanliga uppfattningen om Ebbe Carlssons insatser är att han var en amatör som försökte klara upp mordet och inte hade vett att låta professionella poliser göra det.

      Kände Ebbe till sanningen om mordet när han ägnade sig åt detta sabotage? Eller anade han den? Eller var han bara allmänt rädd för vad som skulle kunna komma fram med en förutsättningslös utredning? Det vet jag inte.

      Kan man, för att komma till din fråga, till och med tänka sig att Ebbe Carlsson var inblandad i mordet? Ja, innan brottet är uppklarat måste man tyvärr kunna tänka sig ganska mycket.

      Vi pratar förbi varann. Mehdi, och jag vet inte vad jag ska göra åt det. När jag inte vill peka ut Ebbe Carlsson som mordkonspiratör betyder det inte att jag har några säkra belägg för att han inte var det. Sanningen är att det finns massor med folk som skulle kunna ha haft en roll i genomförandet av mordet. Satte vi upp alla människor som befann sig i Sverige vid den tidpunkten på en lista och strök dem som var uppenbart orimliga som mördare eller medbrottslingar så skulle vi ändå få kvar några tusen personer, gissar jag. En hel del av dessa personer skulle vara våldsamma och Palmefientliga. Många skulle ha kommit med uppgifter om sina förehavanden under mordnatten som var uppenbart orimliga. Och nästan alla av dem skulle ändå vara oskyldiga.

      1. Mycket av våra uppfattningar om Ebbe Carlsson kommer får Ebbe The movie. Där framförs han ju lite grann som en nyfiken, klantig person som alltid vill vara med i hetluften. Jag tycker inte att man kan utesluta honom från att vara direkt delaktig i planeringen av mordet och i avlyssningen av Olof Palme bara pga den beskrivningen om honom.

        Fick precis ett mail fr rikskriminalen där jag hade frågat varför de inte offentliggör utredningen kring Walkie Talkie männen och bortser från förundersökningsprocessen i det fallet. De skickade till mig ett dokument där de förklarar vad förundersökningsprocessen innebär. Det var ju inte vad jag frågade om 🙂

        Ebbes närmsta i arbetslivet och privat ger en bild av Ebbe Carlsson:

        1. Nej, som jag sa håller jag inte med om dewn bild av Ebbes insatser i Palmeutredningen som ges i den filmen. Vissa allmänna beskrivningar av hans personlighetsdrag är förvisso väl tecknade. Och i filmen framkommer också i förbifarten att han haft konspirativa aktiviteter för sig före Palmemordet, i andra sammanhang. Men hans insatser när det gäller Palmemordet beskrivs precis som du skriver, han är en ”nyfiken, klantig person som alltid vill vara i hetluften”. En sådan beskrivning är, menar jag, oförenlig med det faktum att han så nära samarbetade med den erfarne politiske räven Carl Lidbom – som vid den tidpunkten hade den dubbla rollen av säpoutredare och svensk ambassadör i Paris.

  37. Mehdi det är precis som du säger, en iakttagelse av en man inte långt från mordplatsen i en krogkö. Och nästan 27 år senare så anser observatören denna man vara lik AA och säger i samma andetag att han hoppas få se någon bild av densamme från tiden kring 1986. Det är inte en ögonvittnesskildring från mordplatsen utan rätt och slätt bara en observation av en man i en krogkö som Gunnar mycket riktigt påpekar. Vad jag säger är att detta bevisar ingenting i någondera riktning och har ingenting med att jag skulle hålla hårdare i mina egna teorier. Jag citerar mig själv här:

    ”Att försöka hitta bevis för AA som mördare krävs att man ”jobbar baklänges”, dvs har ni på förhand bestämt er för att han är mannen som sköt Palme används alla uppgifter kring AA som bevis för detta och det blir således ingen förutsättningslös och objektiv faktakoll.”

    Precis som jag gjorde gällande i mitt förra inlägg så blir observationen av en okänd man i en krogkö på mordnatten ytterligare ett bevis för att den redan utpekade är den skyldige. En rent makaber gissning kan jag tycka. Precis samma sak gjordes av Palmegruppen med PKK och sedan Christer Pettersson. I båda fallen fick detta rent absurda konsekvenser. I den senares fall så sållades alla vittnesuppgifter och andra omständigheter bort som inte stämde in i bilden med Christer som gärningsman. Det sättet att ”jobba baklänges”, att först utse någon misstänkt och sen på alla vis försöka leda det i bevis går helt enkelt inte. Varje proffesionell mordutredare vet detta men nu var inte Hans Holmér någon mordutredare över huvud taget.

    Vad man kan göra själv är att väga fakta mot varandra och värdera dessa efter vilken tyngd de har, hur väldokumenterade dessa är, bedöma sannolikheten, vilka källorna är, räkna med tidsaspekten från när mordet skedde osv osv. Kort och gott göra sin research förutsättningslöst och med objektiv faktakoll. I just detta exempel har jag gjort min research utefter dessa kriterier och finner AA som ett mycket osäkert långskott. Vad jag vet så blev inte AA utpekad av finskorna utan uppspårad till ett gym norr om Stockholm av en TV producent/privatspanare efter att finskornas vittnesmål blivit känt. Om jag minns rätt så var det lite underliga turer hur identifikationen gick till men såvitt jag vet så har inte finskorna identifierat den de säger sig ha sett eller för den delen inte heller pekat ut AA. Dessutom kom deras uppgifter lång tid efter mordet. Lägg därtill andra ögonvittnesskildringar kring mordplatsen som kom in i stort sett direkt efter skotten så ter sig detta ännu mer långsökt. Notera också att jag inte på något vis förnekar deras observation, den kan de mycket väl ha gjort och det är här det gäller att göra en objektiv och förutsättningslös faktakoll. Det finns en lång rad andra omständigheter till varför jag väger andra uppgifter betydligt tyngre i vågskålen och de uppgifterna pekar inte i riktning mot AA.

    Det andra du tar upp om underrättelseorganisationer och Ebbe Carlsson vet jag inte riktigt hur jag ska bemöta uppriktigt sagt. Hur du klämmer in Ebbe i ekvationen som kontaktperson för en sådan organisation och planläggning får du nog ta fram väldigt starka fakta och trovärdiga källor för att bevisa och inte vaga antaganden och gissningar. Det blir en väldigt oseriös debatt som kanske ska hållas i andra forum än på Gunnars kritiskt granskande blogg.

    Jag säger det igen, läs dokumentet jag länkade till i tidigare inlägg så får du mer kunskap och en bredare bild av politiska skeenden, ubåtskränkningar, förfalskande av bevis, lögner, spel bakom kulisserna etc. Ett hyperintressant tidsdokument av det kalla kriget där Palme i allra högsta grad medverkade på ett internationellt plan.

    1. För AA så är frågorna. Varför vet vi så lite om hans polisuppdrag? varför svarar han inte på anklagelserna som finns mot honom på nätet? Hade han de politiska åsikterna även som Polis?

      För Ebbe Carlsson så är frågorna, Varför hade han en kontakt med Polisman Ö om han nu var så god kompis till Palme? Varför jobbade han med utredningen? Vad hade han för roll? Vem gav honom rollen?

      Jag ser det som en väldigt seriös och bra debatt. Vilket gör mig intresserad till att starta/va med i en grupp som sätter press på Palmegruppen att offentliggöra material.

      1. Flera av de frågor du ställer tycker jag också är viktiga. Det där med att sätta press på Palmegruppen är verkligen viktigt det med, men för min del kommer jag nog att skynda lite långsamt. De allra närmaste månaderna är jag rätt fullbokad med andra saker som tar min tid.

  38. Yes Gunnar, there are many ways to view what I have described and this is why I would be reluctant to identify somebody on a blog. My purpose was to simply see if there has been any real discussion about pubs and restaurants in the area, especially the ones which were searched by the police. There is no debate that pubs and restaurants were searched, and I was in one of these places. The descriptions of the person are from my police report which I submitted a many years ago, so not entirely subject to the diminishing capabilities of recall your you describe and I was not alone so there is another set of eyeballs that has the information regarding this person. I am only interested in determining the location of the pub but if people find my description of the person useful then I’m happy to provide it. But this is the reality, and please don’t consider this ungrateful, I don’t care who killed Palme, or why he did it. This is a night in my life where it appears a person who committed a murder, or somebody connected to this crime, might have used me to shield their escape and that is unacceptable. The work you and others do to help solve this crime is outstanding and you deserve much credit, but you were not there. If you had been then some of the questions you raise might seem unnecessary. Why would I remember the face of a stranger who put himself inches away from me, causing my heart to race and me to protect my wallet? The sounds of gunshots and the police showing up all in a matter of minutes on a brutally cold night in the middle of Stockholm, these things are remembered. But as I am trying to find the pub it becomes obvious nobody discusses pubs and restaurants in the area even though the police searched them. Why? Then I get drawn into the discussions about the crime but I really don’t care who or why it was, only that they might have used me and I should allow that to stand.

    1. Thank you for the clarifications, kshoes93. It is true that it should be important to study what the police did – and what they didn’t do – in the search after the killer, especially during the first part of the night when the tracks were hot, so to speak. There is a book in Swedish, ”Inuti labyrinten” (”Inside the labyrinth”), written by two brothers, Kari and Pertti Poutiainen. They show very clearly something which has also to some extent been described by others, that the police search after the killer was completely unsystematic and under no supervision from any police chief in a responsible position. However, some restaurants and similar places were obviously searched. Two of them was the taxi cafe Röda Rummet at Norra Bantorget and the gambling club Oxen at Oxtorget.

      1. No, the Palme group did not give me any information. I have been told by others they consider the names of the places they searched as a secret. It really is quite ridiculous.

  39. Mehdi, varför AA inte bemöter anklagelserna offentligt kan jag ha gett ett av säkert många svar på i mitt tidigare inlägg. Vad han sysslade med inom polisen och hans då politiska åsikter kan du säkert forska dig fram till. Det finns en del intressanta samband mellan honom och en del poliser som på olika vis figurerar i utredningen bl a medlemskap i en försvarsskytteförening där många var medlemmar men det har inte gått att koppla honom till Sveavägen den aktuella kvällen. I övrigt så var det bara en av de finska kvinnorna som sa sig känna igen en person i närheten av mordplatsen från ett gym hon brukade gå på men hon har aldrig identifierat eller pekat ut honom.

    Vad gäller Ebbe så har Gunnar redogjort ingående för hans gärningar i sina böcker och om du inte läst dom så rekommenderar jag dom varmt. Lyssna även på P3 Dokumentär som handlar om Ebbe: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2519

    1. Jag personligen är mer övertygad av Sven Anér angående AA. Jag tycker att han vinner den debatten. Ni har ju bara en gissning kring varför AA inte svarar. Sven Anér har direkt anklagat AA för mordet och enda sedan 1988 skrivit om polisspåret. Förutom det så tror jag på det som han skrev i sin blogg angående den pensionerade polisen som frågar AA om han sköt Palme. Jag kan hålla med Gunnar dock, alltså att Anér borde försöka få fram detta genom polismannen till Palmegruppen.

      Jag har själv mailat idag och frågat om de vill kontakta Anér angående den uppgiften. Har även skickat frågan angående vilken Pub som ett vittne här på bloggen talade om.

      För mig är det en självklarhet att Ebbe Carlsson skall utredas så mycket det bara går och jag tror inte att man har gjort detta.

      Dokumentären som du länkade till handlade om någon barnpornografi härva 1993.

  40. AA intervjuades angående byggandet av Örebro fontänhus. Han uppgav då under sitt CV ”arbete inom underrättelsetjänst” (ej ordagrant). Det har spekulerats och även framförts i bla ett tv-program med Borgnäs att det förekom någon form av kuppförsvars/beredskapsövning under kvällen för mordet. Om AA skulle ha befunnit sig på Sveavägen av den anledningen så kanske det förklarar att han ej uttalar sig. Dvs han får ej. Men det är bara spekulationer , jag har inte en susning.

    1. Det mest anmärkningsvärda med du som du skrev Lars var att han har jobbat inom underrättelsetjänsten. Vi får inte heller glömma bort pistolskytteförbundet där AA står på samma lista som Polisman Ö.

      Jag tror inte att en övning som pågick för 27 år sedan skulle begränsa hans möjlighet till att yttra sig om mordnatten idag.

  41. Rikskriminalen svarade att uppgiften som jag hade kopierat in från Sven Anérs blogg angående den pensionerade polisen sedan tidigare är känd hos dem. För pubfrågan och följdfrågor så hänvisade de till den sedvanliga förundersökningssekretessen.

    Det var ju moget.

    Om jag förut hade en känsla om att AA var inblandad i mordet så har denna känslan kraftigt ökat.

    1. Jag kan inte förstå hur dina misstankar kraftigt ökar bara på grund av att rikskriminalen beter sig som vanligt. Ställ lite frågor till dem om valfri annan person som du skulle kunna tänka dig att misstänka för inblandning i Palmemordet så får du samma typer av svar.

      1. Det är en större sannolikhet att uppgiften stämmer när rikskriminalen inte säger annat. Detta gör att misstankarna ökar.

        Det som jag är besviken på är att de inte kunde ange namnet på Puben som vittnet i den här bloggen skrev ett inlägg om. Pga sekretess.

        Får vi pubens namn så kanske vi kan ta reda på vart den låg och om den låg i ett strategiskt perfekt läge med mördarens flyktväg så är det med stor sannolikhet gärningsmannen som det här vittnet såg.

  42. This only reinforces the need to revisit the escape route of the killer and to consider each pubs in the area as a potential hiding place. Thee seems to be little continuing discussion about tge escape and the search, especially when it comes to pubs and restaurants near the murder. Gunnar, you asked why AA ir any other suspect would hide in a pub queue? The answer is almost too simple, because his original escape plan could easily have been botched and he needed to hide with strangers. Maybe he knew he needed to get in this pub could not appear panicked or would have brought attention to himself. Please consider reading page 100 of the English version of Ole Demmegard’s Coup d’etat in Slow Motion. It describes what I witnessed, but I wrote my police report long before he wrote his book. It is too close to be a coincidence. I will find the pub in question even if I have to return to Stockholm. But I sure wish the Palme group would just answer the question. I mean, what are they afraid of?

  43. Det hittills enligt mig bästa reportaget någonsin om Palmemordet som kanske till och med har behandlat alla pusselbitar är denna. Detta visar hur svårt det är döma någon utan konkret bevisning. Det här reportaget har inga brister alls.

  44. Mehdi – thank you for asking about the pub and I welcome any assistance identifying it. There are some ideas I have about where it was from using Google Earth, but it is very possible the pub was closed or has moved. I remember walking up a hill with trees on the right side, the east side since we were walking from the Old Town. We either walked on Sveavagen or Biger Jarlsgatan and I recall a small car speeding by us going South. This car was revving its engine and I though might run us over. The sidewalk on the street we were walking on was covered in snow piles so we crossed to the east side. Then after a minute or two walking up from the curve in the road I saw the pub back across the street on the west side so we crossed, joined the queue and this man joined us as if he wanted to make it look like he was with us. It was disturbing and I thought he was going to mug me so I protected my wallet but did not speak to him since I dont Speak Swedish and also he looked like a terrorist. This is what I thought at the time, as a young person in a new country. There is no question he was hiding from somebody and I look forward to taking a lie detector test to confirm my recollection and honesty. I have always believed he was the killer, but did not speak of this to anyone for 25 years. Why? I assumed that Sweden could solve the crime without my help although I did provide a police report, they never called. I was also concerned with my safety because if this was the killer then he knows there are foreigners who can identify him. If he is reading this then he knows we are still alive and aware of what we witnessed. Is this why the killer’s escape has not been solved, because we left Sweden and did not follow-up on what we saw? That is unacceptable, but the escape is still a mystery and the crime unsolved. I would be just as happy to identify the pub and be certain that it was not involved in the crime, but that seems unlikely. Again, if you had been there in that very cold night in Stockholm with snow piled up in areas and people drinking and singing songs you might understand how strange the encounter with this stranger was, he was running away and hiding from something not just out to have fun. I have tried to reach out to the Palme group and others for help in a quiet way but now I’m getting older. So if putting this story on a blog helps resolve the issue then so be it. I welcome your assistance and much thanks to Gunnar, I chose his blog to share this information because he is unbiased and diligent in his work. He mostly views my story with skepticism and that is helpful because I would rather not be involved and I hope he is correct. But the more I uncover the more likely it is that what we believed at the next day in the airport is true, the killer escaped by hiding in plain view with two English speaking foreigners before running out the back of the pub to the alley in back.

    1. I personally consider your information as very interesting and I definitely understand your fear of telling this story early. There is many people that have died in this case where Im doubtful about the official cause of death.

      I think the Palmegroup knows the name of the Pub that you gave them information about, they just did not want to tell me anything about it. I have no faith in the Palmegroup or in this system where they have the right to hide everything. I think that the debate about this case died a long time ago and that there is no pressure on them.

      If the pub was located in a good strategic position for the escape I do believe it might have been him you saw. I definitely understand why you dont remember the streetname since you walked from old town.

      Gunnar, Polisman D är aktiv polis idag va?

      1. ”Polisman D” är Granskningskommissionens beteckning på en polis som tidigare ingått i den beryktade ”baseball-ligan”. ”D” blev aktuell i Palmeutredningen sedan TV-producenten Lars Krantz påstått att han några minuter efter mordet sett denne polisman kliva på en buss på en hållplats som skulle kunna ligga längs mördarens flyktväg.

        Jag har inte kollat på senare tid om ”polisman D” är kvar i yrket.

  45. Hej Gunnar. Funderar över Inge M:s vittnesmål. Närmare bestämt hur länge han befann sig på Tunnelgatan, stressad över att stå på avkännarna för trafikljusen i den hårt trafikerade korsningen.

    Granskningskommissionen framställer det så här
    ”Själv väntade Inge M alltså på Helena L, som i samma veva tog ut pengar i bankomaten på Tunnelgatans andra sida, sett från Inge M:s position. Bankomatuttaget är av bankens dator registrerat till 23.18.15 – 23.18.56”

    I förhöret den andra mars anger Helena L att hon slagit in sin kod och de sjuhundra hon ska ta ut när hon hör de två skotten. Det måste skett under ovanstående tidsperiod och visar att bankomatklockan gick tre minuter fel, +-20 sekunder, jämfört med fröken Ur.

    Före HL har hennes väninna Susanne L gjort två uttag som dateras till 2317, i verkligheten 2320. SL och hennes kille S-Å R är tillbaka i Inge M:s bil när de hör smällarna. Då SL börjar sitt uttag 2320 realtid, 2317 enligt bankomaten, så visar vittnesmålen att HL och SL borde kommit ur bilen 2319.

    Slutsatsen blir att Inge M inte är på plats mer än max två och en halv minut före MOP.
    Tycker det är vital information när hans vittnesmål ska bedömas.
    Vad tror du/ni om ovanstående?

    1. Den slutsats du drar bygger på förutsättningen att Inge M:s passagerare kunde börja med sina uttag så fort de kom fram till bankomaten, att de inte behövde stå i kö. En sådan slutsats tycker jag inte man kan dra ur utredningsmaterialet.

      1. Helena angav i förhör att en man precis avslutat ett uttag när hon och kamraterna steg ur bilen. Mannen gick sedan Tunnelgatan västerut. Vet du om denne man är identifierad?

        Dels kan han gjort intressanta iaktagelser och sedan borde hans inregistrerade uttag kunna hjälpa till att fastställa hur länge Inge M, befann sig i korsningen.

        1. Först: jag har varit bortrest i lite mer än två veckor och det har påverkat mina möjligheter att svara på kommentarer. Dels har jag inte riktigt haft tid och dels har jag inte haft tillgång till mitt arkiv. Så jag har nöjt mig med att godkänna läsarkommentarer så att de kunnat publiceras.

          Tack Lasse Larsson för ditt korrekta påpekande om rekonstruktionen i Jan Olssons och Ulf Åsgårds gärningsmannaprofil som de gjorde för Palmegruppen 1994. Där finns en del uppgifter som inte offentliggjorts på annat sätt. Och, vilket jag missade, en uppgift om ett bankomatuttag från en person som kort och gott betecknas med sitt efternamn Malmström. Det framgår alltså att han gjorde sitt uttag i bankomaten på Tunnelgatan och att det skedde klockan 23.18. Och, som framgår av Olsson/Åsgårds sammanställning, syftar detta på faktisk tid och inte på bankomatklockan som ju gick fel.

          Är detta viktigt? Ja, om det kan hjälpa oss att fastslå hur länge ett av de centrala vittnena, Inge M, befann sig bakom ratten med utsikt över brottsplatsen kan det vara betydelsefullt. Hans fästmö, Helena L, säger alltså i polisförhör att det stod en man och tog ut pengar i bankomaten när hon och Inge M:s två andra passagerare klev ur bilen för att göra uttag och att han sedan fortsatte mot Norra Bantorget. (Se förundersökningsprotokollet mot Christer Pettersson, del II:2 sid 390).

          Klockslaget för Malmström som Olsson/Åsgård anger bygger på en korrigering av bankomatklockan som de kunnat göra med hjälp av Helena L:s påstående om att skotten kom i samband med att hon gjorde sitt uttag. Olsson/Åsgård anger helt följdriktigt det uttaget till 23.21 (de gör inga sekundangivelser). När de skriver att Malmström gör sitt uttag klockan 23.18 bör det förmodligen ses som deras uppskattning av tidpunkten då han avslutar uttaget och får tiden registrerad. Och eftersom de inte anger sekunder får man väl tolka det som 23.18.00 till 23.18.59.

          Om Olsson/Åsgård har rätt har alltså Inge M stått stilla med bilen i åtminstone c:a tre minuter innan skotten faller. Men det är möjligt att tiden är längre än så. Tyvärr finns det inga uppgifter hos Olsson/Åsgård om bankomatuttagen före Malmströms. Man kan därför inte vara säker på om det är just honom Helena L lagt märke till. Hon kan ha sett någon som stod före Malmström i kön – och i så fall klev hon och de andra ur bilen ännu tidigare.
          Kan man verkligen dra en sådan slutsats? Det förutsätter ju att det fanns en kö där. Ja, det anser i alla fall Olsson/Åsgård att det gjorde. Så här lyder nämligen deras notering från 23.18 (jag har anonymiserat Inge M:s passagerares efternamn): ”23.18. Malmström gör sitt bankomatuttag vid Tunnelgatan. [L], (L] och [R] ansluter till kön.”

          ”Ansluter till kön”, skriver de alltså. Det här ger ju ett lite motsägelsefullt intryck. Om Malmström var den siste på plats före Inge M:s sällskap fanns det ingen kö när Helena och hennes vänner kom fram. Så om det fanns en kö när de kom fram kan vi tänka oss två alternativ.

          Det ena är att det fanns folk i kön efter Malmström och före Inge M:s passagerare. Är det troligt? Det är tveksamt. Om de gjort uttag borde Olsson/Åsgård ha redovisat det. Man kan förstås tänka sig att de köade men aldrig gjorde uttag, till exempel för att de inte hittade sina bankomatkort eller liknande. Men det kanske inte är så sannolikt. Den förste i Inge M:s sällskap som gjorde ett uttag började enligt Olsson/Åsgård med det redan klockan 23.19.

          Det andra alternativet är att Malmström och flera andra fortfarande stod i kö när Inge M:s passagerare kom fram till bankomaten. Då kan Helenas iakttagelse av mannen som gick mot Norra Bantorget ha gällt en person som gjort sitt uttag flera minuter före Malmström. Och det betyder i så fall att Inge M kan ha stått på plats klart tidigare än 23.18.

          Man kan förstås inte dra några säkra slutsatser av Olsson/Åsgårds noteringar. Jag är kritisk mot deras faktasammanställningar och slutsatser på ett antal punkter. Men man bör notera att deras ståndpunkt är att mordet utfördes av en ensam gärningsman som följde efter makarna Palme till brottsplatsen. Inge M:s uppgift att han såg mördaren på plats utanför Dekorima i flera minuter går alltså på tvärs mot det som de hävdar. När de bestämmer sig för slutsatser om händelseförloppet som ger stöd åt Inge M:s vittnesmål bör det därför rimligtvis tas på visst allvar.

    2. Ja, mördaren följde efter makarna Palme från Grand, så han väntade en kort stund vid Dekorima. Inge M pratar om sekunder i det första förhöret, men sedan försöker en journalist eller om det var en författare påverka hans vittnesmål att det skulle vara minuter. Det första vittnesförhöret är sannolikt det korrekta. GW har fel om det mesta när det gäller vem som är gärningsmannen. Men GW har troligtvis rätt när det gäller att gm fortsatte gå utmed Sveavägen och gick över Sveavägen längre fram vid Dekorima (mördaren förstod då att de skulle gå åt det hållet), istället för att följa efter makarna Palme när de gick över Sveavägen. De gjorde det för att Lisbet ville se in i ett par skyltfönster (som tog viss tid).

      1. Som jag skrev i svar till Lasse Larsson: jag har inte haft möjlighet att svara på kommentarer på ett tag. Men nu ska det bli bättring. En sak som du skriver, Ulf, tycker jag är angelägen att reda ut. Jag håller inte med dig om din beskrivning av vad Inge M har sagt om hur länge mördaren väntade vid Dekorima – enligt min mening har han aldrig sagt att det bara rört sig om sekunder. Citera gärna de avsnitt ur förhören med honom som du bygger dina slutsatser på så kan vi diskutera vidare.

      2. Ja, alla har vi en del annat att hålla på med men här kommer mitt svar.

        Inge M såg att mördaren och Lisbet såg varandra i ögonen under flera sekunder – väldigt viktigt att man förstår det. En del påstår att Lisbet inte ens sett mördaren- rent skitsnack.

        Det som Lasse Larsson skrev tyder på att det inte var minuter mördaren stod där (Inge M). Inge M sade att han observerat personen vid Dekorima mer än en väldigt kort stund:
        -Men han såg… när jag observerade honom det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga paret Palme.
        ”F: – Sekunderna innan de möttes?
        M: – Innan de går förbi honom för han står som jag uppfattade det mot väggen, och så här när de går förbi så kommer han upp bakom.
        Förhör avslutat 10.30”.

        1. Tack för ditt svar, Ulf. Låt oss nu försöka reda ut påståendet om att Inge M skulle ha sett mördaren först några sekunder före mordet.

          Du är inte den förste som tar upp det och som jag anade bygger du det just på det avsnitt du citerar ovan. Samma sak gjorde Palmeåklagaren Jörgen Almblad i hovrätten – för honom var det givetvis viktigt att försöka övertyga domstolen om att mördaren precis anlänt till Dekorimahörnan när han sköt, annars blev det problem med hela hypotesen om att Pettersson följt efter makarna Palme från bion.

          Men det du och Almblad citerat är uppenbarligen ryckt ur sitt sammanhang och handlar om den sista i en hel serie observationer som Inge M gör av mördaren. Inge har, precis som han förklarat vid flera tillfällen, då och då släppt den väntande mannen utanför Dekorima med blicken för att sedan titta på honom igen. Orsaken till att Inge gör så är lätt att förstå. Även om han tycker att mannen beter sig mystiskt vet han ju inte att ett mord snart ska begås. Och han har annat att titta efter. Han står parkerad på ett sätt han inte får och han hoppas att hans passagerare snart ska vara klara med sina uttag.

          Redan i de tidiga polisförhören från mars och april 1986 ger Inge en ganska tydlig bild av sina observationer från sin bil. Det är helt klart att det rör sig om ett utdraget förlopp där han hinner dra slutsatser om om att mannen står och väntar på någonting. Han säger också att mannen står på plats när det passerar en hel grupp människor söderifrån på väg norrut. Vi vet att det inte passerade en sådan grupp ögonblicken innan Palme sköts. Mycket pekar i själva verket på att de personer Inge ser är vittnet Anders B och hans arbetskamrater som är på väg till bankomaten i Skandiahuset på Sveavägen strax norr om mordplatsen. I så fall har Inge sett mannen under mer än fem minuters tid. Och skulle det vara några andra personer som han ser passera handlar det fortfarande om en iakttagelse som mäste ha varit en bra stund före mordet. Makarna Palme mötte inte någon sådan grupp när de närmade sig Dekorima.

          Om vi ska vara fullständiga måste vi för all del notera att Inge M i förhör redovisar att han tror att gänget som är på väg norrut passerar gärningsmannen bara 10-15 sekunder innan det smäller. Det skulle ju kunna tala till fördel för hypotesen som säger att han upptäcker mördaren först några sekunder före mordet. Men det är uppenbart att Inge M gör ett felslut här. Med all sannolikhet passerade gruppen betydligt tidigare.

          Hur kunde Inge M göra ett sådant fel?

          Studerar man förhören med honom visar det sig att det finns en högst tänkbar anledning till att han gör det här misstaget. I ett av polisförhören med Inge undrar förhörsledaren, kriminalinspektör Lars Hamrén, om det kanske kan ha varit längre tid än 10–15 sekunder mellan Inge M:s observation av gänget respektive makarna Palme.

          Inge M: ”Ja, det kan det ha varit men inte mycket längre, det kan skilja… också svårt att avgöra… Vänta, är det inte någon reklampelare lite längre ner?”

          Hamrén: ”Jo, det är det nog.”

          Inge M: ”Kan jag minnas rätt? Är det inte en reklampelare?”

          Hamrén: ”Jo, jag tror att det är en reklampelare.”

          Inge M: ”Jag vet fan inte om de mötte, nej…”

          Hamrén: ”Mötte de dem där?”

          Inge M: ”Ja, det kan de ha gjort.”

          Hamrén: ”Är det så du menar?”

          Inge M: ”Jag bara fick en känsla av att det var en … jag törs inte svara exakt på det men jag fick bara en känsla av… jag försöker dra mig till minnes fler detaljer. Jag kan inte svara på om det är en efterkonstruktion från min sida eller om jag minns … jag får en känsla av att eventuellt kan de ha mötts där nere…”

          Hamrén: ”Du menar att det här gänget kan ha mött …”

          Inge M: ”Kan ha mött paret Palme, jag bara fick en känsla …”

          Förhöret fortsätter ytterligare en liten stund på samma trevande sätt. Inge M försöker hjälpa till men känner sig bara frustrerad. Mest tydligt blir det i repliken:

          ”Det är någonting som ligger i bakhuvudet som har med den här jävla reklampelaren att göra. Om det kan ha med att de … jag är lite osäker på exakt var jag såg makarna Palme första gången, var jag uppmärksammade dem första gången …”

          I hovrätten blir Inge M utfrågad av Lars Ekman, en av Petterssons advokater. Och då förefaller han minnas bättre.

          Ekman: ”Hur långt upp på Sveavägen norrut är det här paret när du ser dem första gången, de som sen visar sig vara makarna Palme?”

          Inge M: ”Dom är … du har en reklampelare där. Och om jag inte minns fel så är det en sån här trekantig sak. Och de var alltså på södra sidan om den när jag uppfattade dem första gången.”

          Inge M har alltså en vag minnesbild av att makarna Palme hamnar i någon sorts möte vid annonspelaren. Som jag visar i min bok ”Mordgåtan Olof Palme” är det mycket troligt att den minnesbilden är korrekt – men att det i själva verket handlar om att mördaren möter upp där och att det utspelas en kort konversation mellan Palme och gärningsmannen.

          Det som gör Inge M:s vittnesmål så intressant är inte bara att han är placerad mycket bra för att göra iakttagelser av mordförloppet. Han är också ett bra vittne för att han helt uppenbart inte låtit sina iakttagelser färgas av en egen dagordning. Jag vet från egna samtal med honom att han tror att Christer Pettersson är gärningsmannen. Ville han anpassa sina minnesbilder till den slutsatsen hade han alla skäl att säga att mördaren inte kan ha stått på plats länge – för det kunde ju inte Pettersson ha gjort om han kom från Grand.

          För min del uppfattar jag därför Inge M som ett mycket seriöst vittne som verkligen försöker redovisa sina minnesbilder utan att försöka passa in dem i någon teori. Det betyder inte att han behöver ha rätt i varje detalj. Som vi har förstått gjorde han en hel serie iakttagelser av vad som hände vid Dekorima, men han tittade inte kontinuerligt. Helt uppenbart missade han bland annat åtminstone delvis vad som hände från det att makarna Palme blev synliga och fram till några sekunder före skotten. Hans iakttagelser måste alltså analyseras i det ljuset.

          Du, Ulf, väljer dock att kategoriskt avvisa alla Inge M:s uttalanden om att gärningsmannen stod på plats i flera minuter och hänger i stället upp dig på ett enda lösryckt citat som tycks hävda motsatsen. Samtidigt – och detta förvånar mig lite grann – tror du fullt och fast på Inges bedömning om att Lisbeth och mördaren såg varandra i ögonen i flera sekunder. Det är ju en iakttagelse som måste vara lite besvärlig att göra från andra sidan av Sveavägen. Och jag frågar mig: varför skulle Inge M vara absolut tillförlitlig om just detta när du menar att han inte alls är tillförlitlig om annat?

      3. Sedan får man inte glömma att Riksåklagaren och Palmeåklagarna lämnade in en resningsansökan i december 1997 mot CP. Tyvärr tog inte HD upp det igen (beslut i maj 1998) men det berodde bland annat på ettårsregeln m.m. Bevis är bevis oavsett om det gått ett år innan det blivit känt och Palmefallet är inget vanligt mål etc.

      4. ”861211 lämnar [Inge M] en uppgift till krinsp. Ingvar Kjellvås som skriver följande protokoll:
        Han såg hur mördaren kom gående Sveavägen söder ut på den östra gångbanan framför en reklampelare (alltså på utsidan sett från [Inge M:s] håll) som är placerad strax innan korsningen med Tunnelgatan. Mördaren släntrade fram och ställde sig vid skyltfönstret bredvid ingången till Dekorima.
        (Ett tydligt tecken på att gärningsmannen sneddat över Sveavägen och placerat sig vid fönstret en kort stund före Palmes uppdykande. Det ger en del intressanta infallsvinklar. Bl a att han insåg att makarna skulle passera där, att han kände till att det var en bra plats för ett bakhåll och att det fanns en passande flyktväg in på Tunnelgatan.).”

      5. Du, Ulf, väljer dock att kategoriskt avvisa alla Inge M:s uttalanden om att gärningsmannen stod på plats i flera minuter och hänger i stället upp dig på ett enda lösryckt citat som tycks hävda motsatsen. Samtidigt – och detta förvånar mig lite grann – tror du fullt och fast på Inges bedömning om att Lisbeth och mördaren såg varandra i ögonen i flera sekunder. Det är ju en iakttagelse som måste vara lite besvärlig att göra från andra sidan av Sveavägen. Och jag frågar mig: varför skulle Inge M vara absolut tillförlitlig om just detta när du menar att han inte alls är tillförlitlig om annat?

        Du fabricerar och fantiserar omkring vittnen och tider. Inge M har inte fel när han såg Lisbet och mördaren se varandra i ögonen i flera sekunder. Det är du som inte kan acceptera det och försöker hitta på något annat tyvärr. Jag litar mer på Riksåklagaren och Palmeåklagarna och deras resningsansökan mot CP. Med den omfattande bevisning som är mot CP borde alla förstå vem som är Palmes mördare.

        1. Jag utesluter inte alls att Inge M kan ha gjort en riktig iakttagelse när han tyckte sig se att Lisbeth och mördaren såg varann i ögonen. Jag tillåter mig bara att tvivla på det. Det jag försökte peka på var att du är lika tvärsäker på att detta är sant som att Inge M har fel i allt annat.

          Om det är riktigt som Inge M uppfattade saken kan jag bara konstatera att det ytterligare förstärker möjligheten av att Lisbeth haft en minneslucka i samband med mordet. Den iakttagelse hon själv hänvisar till, alltså när hon ser en person som hon senare tror är gärningsmannen, handlar med all sannolikhet om vittnet Anders B. Den slutsatsen drog såväl Hans Holmér som den förste Palmeåklagaren K G Svensson. De var inte överens om någonting utom om just detta. Skälen till den uppfattningen är lätta att förstå: Lisbeth beskriver sin iakttagelse så att det stämmer väl överens både med Anders B:s utseende och med den plats där han stod. Om hon sett mördaren ungefär på den platsen borde hon ha sett Anders B också. Dessutom beskriver Lisbeth hur hon såg på mannen ifråga för att vädja om hjälp men insåg att han inte skulle hjälpa henne. Exakt så beskriver Anders B också saken från sitt håll – Lisbeth såg på honom men han förmådde inte göra något för att hjälpa henne.

      6. Hela din mötesteori är absurd faktiskt. Du vill inte heller se den bevisning som finns mot CP utan hela tiden försöka bortse från den vilket är konstigt. Nej, granska bevisningen och du ser att Palmeåklagarna och Riksåklagaren hade rätt.

      7. Jag skulle nog våga påstå att om CP var skyldig så faller t.ex hela sydafrikaspåret. Jag tror inte vi är där riktigt idag. Det som framgått idag är att Palme var mycket angelägen om att promenera hem för att ”sträcka på benen” efter en dag med mycket innesittande. Detta trots att han erbjöds både att följa med på te och taxiresa hem. Palme själv valde detta. Varför? Jag har ibland fått för mig att det var en stor hemlig övning i stan och det var därför som Palme ville gå till skandiahuset som en slags kontroll. Han kan ha velat prata med Holmer för att veta hur det gick. Men hade istället oturen att skjutas ner av någon sydafrikan som hade varit i hälarna senaste tiden. Visst finns det massor av liknande lösa spekulationer.T.ex. har vi Sven A som bygger upp mycket av sina teorier kring ett par finska kvinnors observationer. Men hursomhelst så blev CP frikänd och man bör vara öppen för flera varianter.

  46. Mer info angående polisman D är att han var en kompanjon till polisman Ö och hade en lägenhet väldigt nära Ö’s lägenhet i slutet av mördarens flyktväg.

    Jag har en stark tro men är inte 100 % säker på att D är kvar i yrket, skickar till dig infon som gör att jag tror detta om du vill Gunnar?

    Frågan är hur riskabelt det kan vara att uttala sig om D i en öppen blogg men jag har ju struntat i massa annat så varför inte. Borgnäs olika reportage visar att det finns en möjlighet till att polisman D han kan ha varit inblandad i mordet.

    Man måste ju komma ihåg alla konstiga dödsorsaker som vi har haft genom åren på folk som har inkommit med känsliga uppgifter. Där mer än en dödsorsak har varit ”snubblade och slog ihjäl sig” , där polisman Ö’s dödsorsak är helt och hållet okänd, Holmérs dödsorsak än idag okänd, en av grundarna av Stay Behind dog i en kanotolycka, Peter Caselton skulle vittna om mordet och blev mosad av en bil i sitt garage med mycket flera.

    Min fråga lyder, har du Gunnar någon gång känt av en fara pga ditt engagemang i mordet och vet du om Lars Borgnäs har gjort det?

    1. Jag tror att du syftar på den polis som av Granskningskommissionen kallas ”polisman F” (se sid 345 och följande i betänkandet) och inte ”polisman D”. Vet inte om han är kvar i yrket. Du får gärna maila mig information som du tycker är angelägen.

      För min del har jag aldrig blivit hotad. Om jag ”känt av en fara” är kanske svårare att svara entydigt på – om inte annat kan jag någon gång bli lite fundersam över mer ovanliga försök att kontakta mig. Men det hör till om man ägnar sig åt den här typen av research. Jag har aldrig hört Lars Borgnäs kommentera sådana frågor för egen del, så jag kan inte svara för honom.

      1. Anders B var berusad så vad han säger/sade ska man inte lita på. Mördaren stod på mordplatsen, bara några meter från Lisbet, så att Lisbet förväxlat mördaren med Anders B som stod gömd inne i en port är långsökt. Anders B och mördaren hade inte samma signalement heller t ex Anders B hade mörkt helskägg och var rundlagd, mördaren hade inget skägg m.m. Holmér trodde det var kurderna som hade mördat Palme. Troligtvis slarvade han när han förhörde Lisbet t ex att hon hade sagt att mördaren var av borderlinetyp. Inge M sade att mördaren och Lisbet tittade varandra i ögonen under flera sekunder, så hon hade tid att iakta mördarens ansikte under flera sekunder. Enligt minnesforskaren, professor Lars Göran Nilsson hade Lisbet möjlighet att komma ihåg mördarens ansikte (central information när man söker efter hjälp från någon). Hög sannolikhet att Lisbet pekade ut rätt gärningsman.

  47. Gunnar: De senaste veckorna har ju minnesforskning varit på tapeten i medierna. Om jag har förstått saken rätt så verkar det finnas rätt litet evidens både för att vi tränger bort minnen i traumatiska situationer och för att vi kan återkalla dem senare. Vad gör du för bedömning av relevansen av detta för Palmeutredningen? Det borde väl både minska sannolikheten för att Lisbeth faktiskt såg mördaren (hon tycktes ju ha rätt få minnesbilder direkt efter mordet) och för det sk mötesscenariot – det gör det ju åtminstone osannolikt att det har varit ett möte och att hon glömde bort det.

    1. Debatten om Thomas Quick har enligt min mening lett till orimliga förenklingar när det gäller vad vi kan minnas och vad vi för en tid kan tränga bort. Det finns en etablerad term för en vanlig psykologisk följd av att en person utsätts för chockartade händelser – posttraumatiskt stressyndrom eller PTSD som förkortningen av den engelska termen lyder. Ett av de vanliga inslagen i PTSD är minnesstörningar som är direkt knutna till den traumatiska händelsen.

      1. Anonymous, väldigt bra inlägg. jag tror att den enda likheten mellan palmemordet och dessa mord är utrednings/rättskandalen. Den bevisar att man inom rättsväsendet ibland omedvetet tror jag blir desperata att döma en person.

        Man skall dock snarare anse Sture B och Christer P som offer än att se likheter mellan dessa och anta att båda är skyldiga. Det är en skyldighet man har som medborgare till en demokrati. När någon blir frikänd.

        Detta tycker jag att bla Lambertz och Lisbeth P inte respekterar.

        1. För att hålla mig till Palmemordet för enkelhetens skull: självklart har Lisbeth Palme rätt att framföra en uppfattning om det morddrama som hon själv upplevde på nära håll oavsett vad en domstol har sagt. Och samma rätt tycker jag man måste tillerkänna alla människor som vill debattera frågan. Sedan är det en annan sak att man kan ha anledning att kritisera media som ibland slentrianmässigt behandlat Christer P som skyldig trots den friande domen och den argumentering i sak som den bygger på.

  48. Nu tror jag inte att du menar det som du skriver. Alla människor har väl inte rätt att anklaga varandra för mord det är ju förtal. Det som Lisbeth gör mot Christer P är förtal, det som Lambertz gör mot Sture Bergwall är förtal. Men Lambertz är smart han lägger alltid till en mening där han säger ”men då han har frikänts så bör han antas som oskyldig”.

    Det som Sven Anér gör mot AA är förtal, det som jag gör mot polisman Ö, Ebbe C, AA och CIA är förtal. Därför så skall jag från och med nu alltid lägga till att ”de bör antas som oskyldiga då de inte har dömts” när jag skriver om dessa personer. Nu skall vi inte uppmuntra varandra att förtala människor 🙂

    Det är synd att det inte finns någon metod som beräknar sannolikheten till att någon person är skyldig/delaktig i ett mord procentmässigt. Jag tror att den hade visat 99,9 % chans på Polisman Ö. Jag tänkte på det häromdagen när jag läste en artikel med Leif GW om gamla mord som han jobbar med då hade han uttalat sig och sagt ”vi vet vem mördaren är vi letar bara beviset.” Vad gäller Palmemordet så vet vi att Ö är inblandad vi saknar bara beviset. Problemet är dock att ingen letar.

    Om han som jag kallar för Polisman D (vet inte om han nämns som F, jag tar första bokstaven i efternamnet) verkligen fortfarande är polisman så kommer det här mordet aldrig någonsin att lösas från Palmegruppen. Det betyder att man verkligen är kritisk mot polisspåret och inte alls tror på det om man har låtit någon med den bakgrunden att jobba kvar.

      1. Tänk om han var inblandad Gunnar? Tänk att någon som är polis idag kan ha varit inblandad i mordet. Det finns ju en risk, då hade jag inte velat vara ett vittne. Den här polisen hyrde alltså tillfälligt en lägenhet på David Bagares gata vid korsningen till Regeringsgatan. Det var han som parkerade sin bil i slutet av mördarens flyktväg, han parkerade den i samma stund som makarna Palme promenerade längs Sveavägen. Det var också han som blev hastigt illamående och spydde i samband med att han jagade mördaren.

        Han var den första polisen att jaga mördaren. Det låter ju inte troligt att en Palmehatare som har sin tillfälliga bostad i slutet av mördarens flyktväg av en slump blir den första att jaga Olof Palmes mördare. Det låter ju för osannolikt, det måste ha varit planerat. AA hade kanske rätt om att de är uppbackade.

        1. Det du påstår att expolisen AA sagt är ju andrahandsuppgifter från en anonym källa. Och resten är indicier som kan ha sitt intresse men som i slutändan kan visa sig vara irrelevanta. Som vanligt tycker jag du blandar ihop vad som är möjligt med vad som är bevisat. Men det finns det ju många som gör.

  49. Gunnar,

    en fundering kring teorin om det så kallade ”mötesscenariot”, det vill säga att makarna Palme hade som avsikt att träffa någon eller några efter biografbesöket på Grand. I det följande har jag en invändningar som torde minska sannolikheten för att makarna Palme gick mot ett förutbestämt möte.

    Vi vet att makarna Palme inte på något sätt verkade vara jäktade när filmen tagit slut, utan att dom dröjde sig kvar dels i foajén och därefter även utanför biografen. Där fördes ett lättsamt samspråk sällskapet emellan, och i vittnesförhören lämnas samstämmiga uppgifter av såväl Lisbeth- som Mårten Palme, samt av Mårtens dåvarande flickvän, om vem man skulle avsluta kvällen hos med en kopp te. Det är tillslut Lisbeth som enligt vittnesförhören efter en stunds dividerande tillslut kommer fram till att det är för sent med te så här dags på dygnet varför idén läggs ner.
    Jag menar att samtalet utanför biograf Grand talar emot att makarna Palme ett par minuter senare beger sig iväg till sitt förutbestämda möte.
    Slutsatsen bygger naturligtvis på att uppgifterna som personerna lämnat inte är några efterhandskonstruktioner, alternativt att makarna Palme använt sig av diskussionen som någon form av distraktion för sitt kommande möte, vilket jag personligen anser vara en aning långsökt.

    Vad som dock alltid har stört mig är den rutt som makarna Palme tar. Jag har aldrig lyckats begripa varför dom bestämmer sig för att korsa gatan från Sveavägens västra sida till den östra sidan. Om tanken nu har varit att ta sig hem till fots, så bör ju Drottninggatan vara en rimlig väg hemåt. Genom att förflytta sig till den östra sidan så kommer dom ju ännu längre bort från bostaden. Men kanske är det så enkelt som Lisbeth säger, att hon bara ville titta in i skyltfönstren hos butiken Sari. Att det hela faktiskt inte är svårare än så.

    1. Det finns väl många vittnesuppgifter? Att Palme t.ex. knappast reagerade enligt ett vittne när han fick en arm runt sin axel skulle man kunna för sig att det var på grund av att Palme trodde det var någon livvakt som skulle sluta upp vid skandiahuset för gemensam gångväg hemåt. Tycker det verkar finnas väldigt många varianter på mötesscenarion. Man skulle ju kunna fundera också om inte Palme egenligen skulle träffa den person som steg ut från skandiahuset någon minut efter mordet. Bara som några exempel. Om man vet att man ska träffa någon men inte bestämmer någon tid utan bara bestämmer efter bion så tror jag det kan förklara varför man dröjde kvar en liten stund först.

  50. Sant är att finns ett par vittnesuppgifter som, med lite god vilja, kan tolkas som att Palme skulle träffa någon. Jag menar dock att man likväl kan göra andra, mindre tillkrånglade och minst lika rationella tolkningar av uppgifterna.
    Att vittnet AB, som promenerar bakom statsministerparet, uppger att Palme knappast reagerar när han får en ”arm runt sin axel” av en tredje person som promenerar bredvid dem, tycker jag inte entydigt pekar på att Palme varit bekant med personen. Det kan likväl ha varit en för Palme okänd person som dykt upp och velat samspråka.
    Även en taxichaufför ser tre personer vid Dekorimahörnet kort innan skotten faller, vilket även detta kan innebära att makarna Palme interagerat med mördaren. Även om så vore fallet, så säger detta ingenting om att ett förutbestämt möte har ägt rum. Det kan likafullt röra sig om en okänd person som har tilltalat offren.
    Vittnet IM som sitter på andra sidan Tunnelgatan har full uppsikt över mordplatsen. Han berättar att mördaren ”stått och väntat i flera minuter” vid korsningen, och ger alltså en annan bild än de två ovan nämnda vittnena.

    Det går inte att komma ifrån att makarna Palme varit nära att avsluta kvällen med en tesittning hos endera parten i sällskapet, även om det nu blivit avbokat i sista stund. Detta talar emot ett planerat och kommande möte. Att de sedan strosar fram till butiken Sari för att kika in i skyltfönstren, ger knappast bilden av att makarna Palme var på väg mot ett förestående topphemligt möte. Beteendet tyder istället på att promenadstråket är högst spontant och improviserat.

    Gällande BW som kommer ut från Skandiahuset håller jag med dig, men jag kan för lite om den detaljen för att kunna skriva om det.

    1. Det finns mycket i det du säger. Märkligast av allt är om Palme hade ett hemligt möte att han isåfall inte ens antydde något till sina närmaste.

  51. You realize this all happened very quickly on a night that was so cold that even Swedish people had their heads tucked into their coats and were trying to keep warm, for the most part. Of course some were either insulated from alcohol and/or showing off for girls, but in general people on the street had their head down, hats and ear muffs on tight. They weren’t looking around for strange people or reacting to the noise of a Friday night. If somebody grabbed the PM he probably wouldn’t react much before the shot was fired regardless if he knew him or not.

    1. Fast ”gett i uppdrag” kanske inte är helt rätt va?
      Tror nog Sverige av egenintresse håller sig uppdaterade på vad som händer i Ryssland och sedan delar den informationen med vissa samarbetsparners.
      Så att dra några slutsatser som är relevanta för Palme-mordet tror jag nog är svårt…

  52. Mehdi, Jag uppskattar ditt engagemang och vilja att lösa palmemordet men ibland förstår jag inte dina slutsatser. Du får gärna utveckla hur du tänker; Att Sverige hjälper en demokrati med information om ledare för en totalitär regim ökar sannolikheten för att CIA var inblandat i mordet? Jag ser inte logiken.

    1. CIA’s skandalmetoder som upptäcktes via Snowden att avlyssna världens ledare ökar sannolikheten till att de skall ha avlyssnat Palme. Speciellt när amerikaner i CIA på senare år har sagt att han ansågs kunna vara en rysk spion. Nu så kom nyheten att CIA har gett i uppdrag till FRA att avlyssna Rysslands politiker. Detta ökar sannolikheten till att CIA har uppmanat svensk underrättelsetjänst till sådana här uppdrag tidigare.

      Det är onödigt att ta ställning till USA som demokratisk och Ryssland som diktatur. Speciellt när vi vet så lite om sanningen. Det enda som vi vet är att USA är det landet på jorden som har skapat mest krig på resursfyllda områden i modern tid. Men det är en annan diskussion 🙂

      1. Jag tror inte man ska jämföra med nutid så mycket. Däremot har jag alltid tyckt det är spännande att Victor Gunnarsson ska haft en kontakt i sin telefonbok till en person som jobbade på ITT. Ett telefonbolag som bland annat ska ha blivit anklagat för att vara inblandat i militärkuppen i Chile. Nu tror jag inte Victor Gunnarsson var en mördare men kan fortfarande vara intressant på andra sätt

        1. Gunnarsson hade väldigt många kontakter i sin telefonbok, till exempel den tidigare legosoldaten Ivan von B som hävdade att en CIA-agent försökt få honom att mörda Olof Palme, våldsbrottslingen Tommy A som senare dömdes till livstid för fem mord samt några kriminellt belastade bulgarer. En av de senare hade nyckel till en port på Döbelnsgatan, den gata där ett vittne påstod att Gunnarsson försökt få skjuts med hans bil kort tid efter mordet.

          Det är inte svårt att låta fantasin börja löpa när man kommer in på Gunnarsson. För min del tror jag dock inte att han hade med mordet att göra. Snarare hade han en förmåga att samla på sig kontakter som han tyckte verkade spännande. Men debatten lär väl fortsätta.

      2. Håller med dig Gunnar. Detta är mycket att låta fantasin löpa. När det gäller ITT finns inte fler uppgifter än detta hos Gunnarsson vad jag vet. Sedan vad ITT kan ha haft för sig i andra länder är rätt ointressant idag. Börje Wingren trodde in i det sista att det var något skumt med VG. Utifrån det är det förstås också svårt att börja dra några slutsatser. Jag tror det kan vara bra att ta fasta på VG personlighet, som inte alls verkar ha varit en person som man kan förlita sig riktigt på enligt vad som framkom vid utredning. En person som många gånger verkat vilja förhöja sin egen betydelse.

  53. Gunnar: En grävare på flashback har hittat en tidningsartikel från aftonbladet från 1993 där Arla Gryning pekas ut som organisationen bakom mordet. Länk finns här: http://www.4shared.com/web/preview/doc/CAMDafvw

    Mest intressant av allt är att polisen enligt artiklarna tydligen hade undersökt AGAG under flera år. Inga-Britt Ahlenius sade sig för ett tag sedan vara helt ovetandes om Stay Behind när hon deltog i Grk. Grk kritiserade också polisen för att aldrig ha undersökt om det kunde ha funnits en organisation med rötter i polis eller militär verksamhet.

    Tyder inte det här på att information om Agag och polisens undersökningar av densamma undanhölls grk?

    1. Jo, det ser ju ut så. Samtidigt hade det förmodligen varit möjligt för kommissionen att komma en bit på vägen ändå om den tagit fasta på uppgifter som faktiskt nått offentligheten – till exempel det som stod i Aftonbladet sommaren 1993. Kommissionen avslutade ju sitt arbete först sommaren 1998, fem år senare. Men man ska komma ihåg att under 90-talet handlade den allra mesta Palmemordsjournalistiken i svensk press om Christer Pettersson som mer eller mindre entydigt beskrevs som statsministermördare trots att han friats av hovrätten.

  54. Hej Gunnar.

    Ingvar Heimer angav på sin sida mötescenariot att Glenn Malmström inleder sitt uttag 231844, och han räknar med att Inge M med följe parkerar 231830
    http://biphome.spray.se/palmemordet/tider.htm

    Om det finns fler uttagare vid bankomaten för Malmström borde detta angetts av Olsson/Åsgård.
    I förhöret sjunde april säger Helena L att hon ser en man som tar ut pengar när hon är på väg ur bilen. Det måste vara Malmström som går mot Norra Bantorget.
    Anslutandet till kön tycker jag verkar vara Helena L som ställer sig bakom Susanne L och Sven-Erik R i kön. Hittar ingen uppgift i förhören som styrker att någon mer än Malmström skulle stå vid Bankomaten 2318.

    Har aldrig sett något förhör med Malmström. Från sin position är han en tänkbar iaktagare till en WT-man väster om Sveavägen.

    Nyfiken på om du vid dina samtal med Inge M fått en förklaring till att han inte kontaktar polisen redan i anslutning till mordet. Han ser en människa bli kallblodigt slaktad och åker ifrån platsen och släpper av folk på en krog, märkligt kan jag tycka. Inte heller när han passerar mordplatsen andra gången kontaktar han polisen.

    1. Tack, Lasse Larsson, för att du uppmärksammade att Ingvar Heimer hade mer exakta uppgifter om Malmström än vad Olsson/Åsgård hade. Det där borde jag ha känt till, jag diskuterade Palmemordet med Ingvar Heimer åtskilliga gånger och hans hemsida är givetvis väl bekant för mig. Men ibland krävs det att vi som är intresserade av detta ämne hjälps åt för att hålla ordning på materialet.

      Givetvis fanns det människor som gjorde uttag ur automaten före Malmström, frågan är förstås bara hur lång tid före. Man skulle kunna önska sig en mer fullständig redovisning av Olsson/Åsgård än enbart det senaste uttaget före dem som gjordes av Inge M:s sällskap, men det har vi alltså inte.

      För min del är jag inte alls säker på att det är Malmström som Helena L talar om. Förutom att Olsson/Åsgård faktiskt redovisar uppfattningen att det fanns en kö vid automaten när Inge M:s sällskap kom fram finns det en del direkta vittnesuppgifter som gör att man inte kan utesluta detta. Redan i förhöret den 14 mars 1986 berättar Inge M om en grupp människor som kommer gående norrut på Sveavägens östra trottoar. Mycket pekar på att det bör vara vittnet Anders B och hans arbetskamrater som är på väg mot bankomaten som ligger i Skandiahuset, strax norr om mordplatsen. (Anders B vänder senare tillbaka och blir vittne på nära håll till mordet.) Enligt Olsson/Åsgård kommer Anders B och dennes vänner till bankomaten 23.16. Det tyder på att Inge M haft uppsikt över mordplatsen mer än fem minuter före dådet. Och det pekar i sin tur på att det troligen var en kö vid bankomaten.

      När jag talade med Inge M inför skrivandet av min bok ”Mordgåtan Olof Palme” berättade han ganska målande om den kö som han ansåg sig komma ihåg vid bankomaten på Tunnelgatan. Så här sa han: ”Det är kö till bankomaten och folk är inte nyktra. Det är en sån här nattklubbsautomat
      kan man säga. Folk fumlar och byter kort med varann så att de som står långt bak kommer före andra. Det är helt enkelt ett jävla busliv och det tar tid för min fästmö och mina kompisar. Så jag blir stående rätt länge.”

      Det var förvisso närmare tjugofem år efter mordet som Inge M sa detta till mig, men vid tiden för mordet var Inge nykter till skillnad från andra i sällskapet och hans iakttagelser i de tidiga vittnesförhören var fulla av detaljer. Av naturliga skäl ligger dock inte fokus på vad han sett vid bankomaten så dessa förhör är inte klargörande på just den punkten. För att bedöma hur länge Inge M varit på plats måste man alltså titta på innehållet i den berättelse han faktiskt lämnar. Och då kan man definitivt skönja ett utrymme för att han satt där fem minuter eller mer.

      Helena L som alltså talar om att hon minns en man vid bankomaten har inte på något sätt uttalat sig så att hon uteslutit att det funnits flera köande. Susanne L säger för sin del i ett förhör: ”Jag kommer inte ens ihåg om det är någon som står före oss i bankomaten.” (Förhör 8 april 1986.) Och Sven-Erik R säger i ett förhör 14 mars 1986 att han nästan inte minns någonting av händelseförloppet i samband med bankomatuttaget.

      Med andra ord: jag vågar inte dra några bestämda slutsatser om det fanns någon bankomatkö eller inte. Men det kan inte uteslutas. Vad som är oklart är egentligen bara om Inge M fanns på plats för att göra sina observationer från ungefär 23.18 eller om han fanns där redan flera minuter tidigare.

      Om din sista fråga: jag har talat med Inge M om varför han och hans vänner inte direkt tog kontakt med polisen. För dem handlade det då om en människa som måste komma iväg till sjukhus och de ville inte störa den verksamhet som pågick utan tyckte att de kunde ringa följande dag. Att de bevittnat ett statsministermord hade de inte klart för sig. Man kan tycka att han och hans sällskap skulle ha tagit kontakt med polisen direkt. Men det var inte särskilt lätt för vittnen att lämna uppgifter på plats i den röra som rådde. Särskilt märkligt att Inge M och hans sällskap gjorde som de gjorde tycker jag inte att det var.

      1. Gunnar: Enligt Borgnäs (Iskall vind s 433) skall en taxichaufför passera hörnet tunnelgatan – sveavägen 2315. Han ser en man i skinnjacka och med wt spana norrut från Sveavägens västra sida. Vet du om det här är i närheten av bankomaten? I sådana fall borde det ha varit fler vittnen ur kön som har sett mannen. Man kan också vända på kuttingen och konstatera att om det var en kö, så skulle ju en spanare kunna ställa sig i den under det han väntar.

        1. Bankomaten på Tunnelgatan låg på gatans norra sida, nära Sveavägens västra trottoar. Walkie-talkiemannen ska ha stått just på den västra trottoaren och jag har tolkat det som att han stod norr om Tunnelgatan bara några meter från bankomaten. Det betyder i sin tur att det borde vara mycket angeläget för mordutredarna att förhöra alla personer som gjort uttag i bankomaten tiden närmast före mordet, också sådana som kan ha hunnit ge sig iväg när Inge M och hans sällskap kom till platsen. I vilken utsträckning utredarna gjort det vet jag inte. Det finns tyvärr skäl att tvivla på att de gjort något alls av detta eftersom de visat mycket litet intresse för uppgifter som har att göra med walkie-talkies.

      2. Tack för ditt utförliga svar Gunnar.

        Låter som en rimlig förklaring var Inge M sällskap lämnade brottsplatsen på kvällen. Från den position de var kunde ju knappast känna till att offret dödats.
        Förstår dina slutsatser om flera , ännu okända, bankomatkunder på Tunnelgatan. När jag tror det är Glenn M som Helena L ser är det med tanke på att uppgiften kommer i förhören tidigt i utredningen, sjunde april. Det vore väldigt klargörande att få se listor på bankomatkunderna både från Tunnelgatan och Sveavägen/Skandiahuset. I det senare fallet finns det också mycket oklarheter runt uttagstiderna för Anders B:s arbetskamrater

        Den trio AB gick med var Nicklas F, Åsa G och Claes N. Bankomatuttag är registrerade för ÅG 2315 och CN 2316, Med tanke på att bankomatklockan vid Helena L:s uttag gick ca tre minuter fel så kan samma sak, eller kanske ännu längre tidsfel, vara fallet med ÅG/CNs uttag på Sveavägen.

        Om bankomat-tiderna skulle stämma har AB uppehållit sig i fem minuter på Sveavägen innan han kommer att gå bakom makarna Palme och GM. Ser jag till ABs vittnesmål rör det sig om mycket kortare tid men oklarheterna är stora. Tyvärr verkar PUs analyser av detta faktum varit i det närmast obefintliga. Som Poutiainens påpekar i Inuti Labyrinten är PUs intresse för en riktig kronologi i skeendet runt MOP i det närmaste lika med noll-

        Jag funderar på om det går att vaska fram info om skeendet på Sveavägens östra trottoar minuterna före MOP. Har du läst förhören med NF,ÅG och CN? Vet du om dom är hörda överhuvudtaget.?

        MVH LL

        1. Jag kan inte påminna mig att jag läst förhör med de tre arbetskamrater till Anders B som han hade sällskap med fram till bankomaten. Inte heller har jag talat med någon av dem. Du har helt rätt i att det är tänkbart att de skulle kunna ha något intressant att säga.

          De bör rimligtvis vara hörda om utredningen har några som helst ambitioner när det gäller fullständighet. Men säker kan man aldrig vara.

          Kanske någon av denna bloggs läsare vet mer? Annars går det förstås att försöka få fram förhören från Palmegruppen. För min del har jag tänkt göra en del framstötar för att få loss material lite längre fram i tiden när jag tar mig mer tid med att titta på utredningen igen, just nu sysslar jag med annat. Men det står ju fritt för någon annan att försöka under tiden.

    1. Thank you, kshoes. You should know since you were there. Maybe the debate about the queue to the ATM machine seems a little peripheral, but I don’t think it necessarily is so. Inge M is undoubtedly one of the most important witnesses. He is the one who saw the killer standing and waiting. And as Inge himself described it to the police in April 1986 when talking about the killer: ”He acted so calmly, he knew exactly what he should do. He knew exactly how he should act so nobody would notice him. I didn’t think that anybody could have such self-control.” Inge has also described what he saw as an ”execution”. This is of course very interesting and does not fit in with the theory that Christer Pettersson followed the Palme couple and shot the Prime Minister in a crazy, spontaneous act of violence. My guess is that the killer did not follow the Palme couple – he didn’t have to because he knew that they were coming. According to my own reconstructions it is unlikely that he would have been able to arrive at the Dekorima street corner more that a minute before the Palme couple if he had come from the cinema. Inge’s statements indicate that he was there a number of minutes before that. I believe that you could draw that conclusion regardless of if there was a queue at the ATM machine or not, but I also believe that it is important to try to get the time schedule as exact as possible.

  55. Gunnar: I Anérs Cover-up citeras en tidslinje ur GMP. Där uppges det att en taxichaufför Wiklund 2315 passerar korsningen tunnelg.-sveav. 2320 passerar han igen. Då ser han en man stå på västra sidan sveavägen och spana norrut. Är det här en annan observation än den Borgnäs syftar på?

      1. Jag har tittat i Dammegårds bok på morgonen. Nu vet jag inte hur tillförlitlig den är men han uppger (s 65ff) att det är taxichaufför med jugoslaviskt påbrå som 2316 ser en wt-man stå och speja norrut på västra sidan Sveavägen. Han står i trapporna ned mot Hötorgets t-station, dvs på södra sidan Tunnelgatan. Wiklund kommer i samma minut och ser en man öppna bakluckan på en bil som parkerat hörnet Olofsgatan Tunnelgatan. 2320 passerar Wiklund korsningen Tunnelg. Sveav. igen. Då står samme man och spanar sveav. norrut från en position Sveavägen väst, tunnelg norr. Han sägs vara i ”i 35-årsåldern, av medellängd, har mörkt hår och en svart, kraftig mustasch.”

        Det tycks mao vara två skilda observationer vi rör oss med här.

        Eventuellt finns det ett tredje. Dammegård anger att det finns ett vittne, brevvittnet, som efter 23 ”gör en iakttagelse” hörnet tunnelg. – olofsg, och enligt ”obekräftade uppgifter […] ser en person med någon form av vapen”. Det vittnesmålet vet jag överhuvudtaget inte att jag har hört något om tidigare.

      2. Skulle vara väldigt intressant att läsa Glenn Malmströms vittnesförhör. Finns en rimlig chans att han uppmärksammat Wiklund taxibil och en ev WT-man som kommit stigit ut ur denna.

  56. Hävdar snarare att sannolikheten är i det närmaste obefintlig att Lisbet Palme pekade ut rätt gärningsman.

    Lars Borgnäs intervjuade Elizabeth Loftus, som förmodligen är den största aktoriteten i världen när det gäller minnesforskning, i ett av sina samhällsprogram. Hon dömde kategoriskt ut alla möjligheter för att fru Palme skulle kunnat minnas mördarens ansikte efter så lång tid.

    Dessutom säger Lisbet Palme i de första förhören, att hon inte såg mördarens ansikte och att han hade en blå bullig täckjacka. Just en sådan jacka hade vittnet Anders B. Samtidigt som det starkt avviker från det signalement som de övriga vittnena hade på mördaren.

    Sedan hade den s.k. grandmannen och mördaren helt skilda signalement, så med all säkerhet var de två helt olika personer, om man nu inte på fullaste allvar tror att Pettersson sprang och klädde om på vägen. Vittnet Lars J som såg mördaren springa framför honom på 2-3 meters avstånd och som sedan tidigare visste vem Pettersson var och har sett honom ett otal gånger både före och efter mordet är helt säker på att det inte var Pettersson som sprang framför näsan på honom och upp för trapporna.

    Ovanpå detta, så hämtar jag följande citat ur granskningskommissionens rapport ( s. 156) där de berör möjligheterna för Lisbet att kunna identifiera mördarens ansikte.

    ”Svea hovrätt, som höll syn på mordplatsen (dvs. rättens ledamöter studerade förhållandena på plats), konstaterade att belysningsförhållandena och då särskilt motljuset från Dekorimas skyltfönster varit sådana att ”det inte varit möjligt att göra några säkra iakttagelser av detaljerna i ett ansikte”. Den reflektionen gällde Lisbeth Palmes möjlighet att göra iakttagelser och den måste i än högre grad gälla de övriga vittnen som gjorde sina iakttagelser i motljus och dessutom från längre håll. Var och en som besöker mordplatsen en mörk vinterkväll kan lätt göra samma iakttagelse som hovrätten. Motljuset och ljusförhållandena i övrigt kan vara förklaringen till att ingen av de många vittnena kunnat återge uppgifter om gärningsmannens ansikte.”

    1. This is true, and also consider that the frigid temperature caused most people to cover their faces. There was also snow covering the sidewalks and piled up from plowing which blocked some areas from walking. This is also why I so distinctly recall the face of the stranger with us in line, he put his face inches from me to hide. Still trying to identify the pub. Is there anyway to get a list of the pubs and restaurants open for business that night that were within 2-3 blocks of the murder? Maybe an old Frommer’s guide or something similar? Any ideas are much appreciated.

    2. Läs resningsansökan som Riksåklagaren och Palmeåklagarna lämnade in i december 1997. Hovrätten fegade och om mordoffret varit en annan än Palme hade det blivit fällande dom även där. Lars Göran Nilsson m.f.l. minnesforskare har berättat att det kan ta viss tid innan man kan få fram fler detaljerade uppgifter från en traumatisk situation/händelse. Det beror också på hur man frågar eller om man frågar alls. Holmér var övertygad om kurderna. Fantombilden borde utgått från Lisbet och inte från den sk tecknerskan som antagligen inte ens sett mördaren. Vid Grand har vi bland annat ”flygledaren” som var säker på att det var CP han såg stå utanför vid 23-tiden, även Roger Ö som kände CP tidigare såg CP där vid den tiden. I resningsansökan har vittne A och vittne D sett CP nära grans vid 21-tiden. Redan tre veckor efter mordet berättar Lisbet mer detaljerat om mördarens utseende och det stämmer mycket in på Christer P. Ni är helt fel ute när ni tror att Lisbet förväxlat mördaren med helskäggige och rundlagde Anders B. Vad är det som t ex säger att inte mördaren också hade kunnat haft en blå täckjacka som Anders B? Var väl ett rätt vanligt vinterplagg på 1980-talet. CP är det enda spår där det finns bevis, annat är lösa teorier, fantasier. Tror mer på åklagarna och polisen än vilda konspirationsteorier utan grund/ bevisning.

      1. Det finns många invändningar som man skulle kunna ta upp i samband med din kommentar, Ulf. Till exempel menar jag att vittnet Roger Ö är fullständigt otillförlitligt vilket bland annat visar sig i den rad av inbördes motsägande uppgifter han gett om sina förehavanden och observationer under mordkvällen. Jag beskriver detta utförligt både i ”Mordgåtan Olof Palme” och i min tidigare bok ”Mörkläggning”. Förvisso var Roger inne i biofoajén under mordkvällen, men alla vittnen som sett honom där placerar det besöket efter mordet. Ifall han verkligen såg Pettersson där och då (vilket han förmodligen inte gjorde) skulle det rimligtvis ha inneburit att han försett Pettersson med ett alibi.

        Men låt mig ta upp något annat som pekar på den centrala tanken du ger uttryck för, Ulf – nämligen att åklagarnas övertygelse i fallet ska betraktas med största möjliga respekt.

        Särskilt en av dessa åklagare, Anders Helin, har i efterhand presenterat en helt annan bild av hur han såg på saken. Så här beskrev han den inställning han hade haft under våren 1989 när han flera år senare talade med Sigvard Marjasins Palmekommission, det som sedan blev Granskningskommissionen.

        ”Jag tror nog att vi kan få igenom ett åtal i tingsrätten, men jag tror inte det håller i hovrätten så därför tyckte jag att man skulle släppa Christer Pettersson och försöka utreda vidare. Men sen så bestämde sig Magnus Sjöberg och Axel Morath [riksåklagaren och biträdande riksåklagaren] för att vi skulle väcka åtal mot honom. De tyckte att det räckte med det här materialet.”

        Sigvard Marjasin: ”Var det trycket från omgivningen som dikterade, allmänna opinionen?”

        Anders Helin: ”Vad som dikterade beslutet, det vet jag inte.”

        Marjasin undrade också om Anders Helin ”inte trodde att Christer Pettersson var skyldig”.

        Anders Helin: ”Jag har faktiskt ingen övertygelse vare sig i den ena eller den andra riktningen. Jag har på något sätt inget behov av att känna mig övertygad, personligen alltså.”

        Marjasin undrade om det inte var svårt att driva ett mål om man inte var övertygad.

        Anders Helin: ”Nej, inte om man så att säga struntar i sin egen personliga uppfattning.”

      2. När du skriver att Lisbeth ”redan tre veckor efter mordet” börjar ge ”detaljerad information” om mördarens utseende så tycker jag att det låter som ganska lång tid. Än mer vaksam bör man rimligtvis bli när det i själva verket tar flera månader innan hon överhuvudtaget ger en ansiktsbeskrivning på gärningsmannen.

        Enligt flera undersökningar så är de allra första inledande vittnesuppgifterna dom mest tillförlitliga, och faktum är att Lisbeth aldrig kunnat beskriva hur gärningsmannens ansiktet i något av dessa förhör. Din förklaring, att Lisbeth Palme inte kunnat ge en fullvärdig beskrivning eftersom att hon trängt bort minnena på grund av ”traumatisk stress”, sätter ju oss i en van der Kwast-liknande situation.

      3. Nej enligt minnesforskningen (minnesforskaren och professor Lars Göran Nilsson berättade om detta i hovrätten men hovrätten missbedömde hans minnesforskning helt tyvärr) så kan detta tid innan man kan få fram mer detaljerad information från en traumatisk händelse, t ex det som Lisbet blev utsatt för. Quickfallet har inte med detta att göra. 3 veckor är inte så lång tid och om inte Holmér ville förhöra henne mer grundligt förrän 3 veckor efter mordet är inte det Lisbets fel. Sedan var Holmér m.fl. insnöade på kurderna och verkade inte bry sig om den ensamme gärningsmannen. Pettersson kom med i utredningen tidigt, men tyvärr ville de inte utreda honom mera 1986. När det gäller bevisningen mot CP är den ändå rätt stark med tanke på fällande dom i tingsrätten och resningsansökan till HD. Riksåklagaren och Palmeåklagarna lämnade in den i december 1997. Beslutet kom i maj 1998 och det blev ingen resning till HD tyvärr, bland annat pga ettårsregeln m.m. Det är väldigt svårt att få resning till HD rent generellt när en gärningsman blivit ”friad” i hovrätten dvs åtalet ogillats där.

        1. Att riksåklagarens resningsansökan i fallet Pettersson skulle vara resultat av något genombrott i mordspaningarna tror jag inte alls.

          Ett av de tydligaste tecknen på att RÅ helt enkelt rafsat ihop vad man kunnat hitta var att man tog med de enligt min mening rent bisarra uppgifterna från advokaten Pelle Svensson om att det hade existerat en mordpakt mellan ”bombmannen” Tingström och Christer Pettersson som bland annat handlade om att Pettersson för Tingströms räkning skulle skjuta såväl Palme som kungen. Svenssons påståenden visade sig vara fulla av självmotsägelser och framstod även på andra sätt som uppenbart otillförlitliga. En utförlig genomgång av detta smått skandalösa inslag i resningsansökan finns i min bok ”Mordgåtan Olof Palme”, sid 449-462.

          Inte heller Granskningskommissionen menade att ansökan innehöll några nya tunga bevis för Petterssons skuld – se särskilt sidorna 766-837 i kommissionens betänkande. Även om kommissionen är mindre kritisk än jag till vissa delar av RÅ:s bevisning är den ändå mycket tydlig med sina allmänna slutsatser: inget av det som åberopas av RÅ har särskilt stor tyngd och ett antal av de vittnesmål som RÅ lutar sig emot är faktiskt av det slaget att man helt kan bortse från dem. Kommissionen uttrycker sig till exempel så här summariskt om sex av RÅ:s vittnen: ”Inga Å:s, Hace C:s, Lennart G:s, Pierre B:s, Benny P:s och Bertil B:s uppgifter är så otillförlitliga att de inte kan läggas till grund för några slutsatser alls.”

          Samma svala inställning till resningsansökan hade förre biträdande spaningsledaren Ingemar Krusell när jag talade med honom i samband med att jag skrev min bok ”Mordgåtan Olof Palme”. Krusell sa: ”Det var inte mycket att gå till resning med. Det enda var dödsbäddsförhöret med Sigge [Cedergren]. Det andra var svaga grejer.”

          Man får nog säga att det var hårda ord från en av de debattörer som mest beslutsamt argumenterat för att det var Pettersson som mördade Olof Palme.

      4. Visst en del av resningsansökans bevisning är osäker, oklar om den stämmer. Det finns dock bevis som är intressant t ex vittne d. Hon såg Pettersson utanför Cedergrens lägenhet vid 21-tiden. Hon sade att Sigge var på bio i Grand. Hon såg då att CP gick ditåt eller om han joggade, kommer inte ihåg exakt. Vittne A kan ha sett CP i mordområdet-Grand under kvällen, däremot tror jag inte han såg CP på mordplatsen – låter för bra för att vara sant helt enkelt. Däremot är de nya vittnena efter mordet mycket osäkra och en av dem går inte ihop med Yvonne N:s vittnesmål. Enligt det nya vittnet 1997 kom mördaren på andra sidan än Yvonne N ursprungligen sade. Alla gamla och nya vittnen omkring mordområdet visar att CP varit där, och han har varit inte långt ifrån makarna Palme vid samma tider som de varit i Grand och till/på mordplatsen. Däremot är vittnesuppgifter om att man sett revolvrar- Magnum hemma hos CP intressanta och kan inte avfärdas, ej heller hans uttalanden om att han mördat Palme m.m. Håller dock med om att bombmannens sk testamente verkar oklart, osäkert och det har ev. inte ens med mordet att göra överhuvudtaget – vem vet säkert? Roger Ö tycker jag inte heller man kan avfärda helt eftersom han ändå kände CP sedan tidigare. Tror han kan ha sett CP vid den tiden vid Grand han stod där och pratade i telefon eller om det var strax innan han skulle göra det, kommer inte ihåg exakt just nu- kl 23:15-23:21 (mordet skedde 23:21, 20-30 s) enligt Polisens egen avlyssning.

        1. Ja, det finns ju en del uppgifter i utredningen som pekar på att Christer Pettersson befann sig i närheten av Grandbiografen i samband med den föreställning som makarna Palme bevistade. Det fanns det redan i samband med rättegången mot Pettersson och det kommer ju till lite mera i resningsansökan.

          Som jag ser det är det inte så konstigt att åklagarna försöker bevisa att han var där. Själva anledningen till att Palmeutredarna under sommaren 1988 började titta på Pettersson var ju att det fanns skäl att misstänka att han uppehållit sig där i krokarna under kvällen. Han hade gett sig in till stan från Rotebro för att få tag i amfetamin från Sigge. Och då fanns det två intressanta adresser. Den ena var spelklubben Oxen och den andra var Sigge C:s bostad som låg på Tegnérgatan mycket nära biografen Grand.

          För min del utesluter jag inte alls att Pettersson någon gång under kvällen uppehöll sig i närheten av Grand. Men det gör honom ju inte till Palmemördare. Och de bevis som utredarna lagt fram för att placera honom där är dessutom ganska bristfälliga. Till exempel förhördes ju Mårten Palme i rätten som ett av de vittnen som tyckt sig känna igen Pettersson vid konfrontationen som den man han hastigt sett vid ett skyltfönster intill bion tre år tidigare. Men den person som Mårten beskrivit i förhör för sannerligen inte tankarna till Pettersson. Mannen var klädd i keps och hade troligen stålbågade glasögon. Och Mårten förklarar att han inte är säker på sitt utpekande. Det ska dessutom tilläggas att han tidigare under utredningen uttalat sig om en rad personer och sagt att de mer eller mindre liknade mannen vid skyltfönstret. Bland dessa fanns en österrikare, en jugoslav, en italiensk gangster, en kurd med PKK-sympatier, den chilensk-amerikanske yrkesmördaren Michael Townley samt ytterligare en man från en fotosamling som Solveig Riberdahl ställt samman.

          Det finns ingen anledning att kritisera Mårten Palme för att han ”pekat ut” så många olika människor eftersom han inte varit kategorisk. Och åtminstone i de flesta fallen har det handlat om att han helt enkelt svarat på frågor. Men det ger onekligen perspektiv på hans uttalanden om att (även) Pettersson förde tankarna till mannen han sett.

          Svagheten i Mårten Palmes utpekande av Pettersson är anmärkningsvärd av ett alldeles särskilt skäl. Det var 206 besökare på den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart”, den film som makarna Palme såg. 198 av dessa besökare identifierades av polisen. Man får förmoda att så gott som samtliga satt kvar under hela filmen och gick ut ungefär samtidigt som makarna Palme. Men i samband med rättegången redovisade Palmeutredarna bara något som liknade ett utpekande av Pettersson från en enda av dessa besökare, nämligen Mårten.

          Vad såg alla de andra besökarna? Ingenting av intresse? Eller saker som pekade i andra riktningar än mot Pettersson? I vissa fall har vi tillgång till förhören med dem. Men de allra flesta Grandförhören är fortfarande hemligstämplade.

          Det fanns ytterligare vittnen som med varierande säkerhet uttalade sig på ett sätt som tycktes peka på att Pettersson varit vid Grand. Den som hävdade störst säkerhet var den kriminelle missbrukaren Roger Ö. Men det utpekandet kom väldigt sent. Roger hade figurerat i utredningen från början eftersom han bevisligen befunnit sig inne i biofoajén uner mordkvällen. Men till en början påstod han att han inte kom ihåg någonting. Först när Pettersson satt häktad landade han, efter intensiv uppvaktning från Palmeutredarna, på varianten att han sett Pettersson vid bion. Det finns åtskilliga uppgifter som pekar på att utredarna viftade med belöningen på 50 miljoner för att påverka Petterssons kriminella bekanta – bland annat Roger – att peka ut honom. Och när rättegången närmade sig sa Roger till sist vad utredarna önskade. Men ett av problemen med hans vittnesmål är att han fortsatte att utveckla sin historia. I en dokumentärfilm från 2006, ”Jag såg mordet på Palme”, hävdar Roger att han själv hjälpte Pettersson utföra mordet i tron att mordoffret var knarkhandlaren Sigge.

      5. Ja, Mårten Palme var osäker på om det Pettersson han hade sett inte långt ifrån dem utanför Grand. Han gjorde inget 100% utpekande, vilket är rätt förståeligt med tanke på att konfrontationen var nästan 3 år senare. Roger Ö är ett osäkert kort som vittne, men han kände Pettersson och jag anser det fullt möjligt att han hade tilltalat Pettersson vid grand den kvällen. Däremot ansåg den sk flygledaren sig vara säker på att det var Pettersson han hade sett stå och vänta utanför Grand vid 23-tiden 28/2.

        Gatuköksvittnet tyder på att Pettersson hade gått efter makarna Palme strax innan mordplatsen, antagligen fortsatte mördaren rakt fram när han förstod vilken väg makarna Palme skulle ta och gick över till Dekorimahörnet längre fram än att fortsätta direkt efter makarna Palme över Sveavägen. Eftersom makarna Palme kollade i två skyltfönster och gick sakta, kan det vara svårt att fastställa exakt tid som mördaren stod vid Dekorima. Det handlar ändå inte om flera minuter, utan kanske mellan 20 sekunder upp till en minut. Ingen kan veta hela säkert. På mordplatsen fanns Lisbet som såg mördaren i ansiktet under flera sekunder. När jag hörde taxiföraren Anders D:s vittnesmål häromdagen så hör man att det fanns bara tre personer på mordplatsen – Olof, Lisbet och mördaren. Har inte läst eller hört något vittne som påstår sig ha sett fyra personer på mordplatsen.

        Kan hålla med om att vittnesbevisning ett par, tre år senare kan vara ganska osäkert, men rätt mycket pekar ändå mot Pettersson som gärningsman. Tror Lisbets mindes mördarens ansikte och pekade ut rätt person. Lars Göran Nilsson förde fram detta i DN år 2001 har jag för mig ( http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10234846.ab ). Finns kriminologer (t ex http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kriminolog-en-av-svensk-kriminalhistorias-samsta-polisinsatser_920571.svd ), professorer (t ex http://www.iustus.se/page/processratt/mordet-pa-olof-palme.html ), poliser (t ex Ölvebro, Krusell, såg en intervju för ett par år sedan med den erkänt duktige fd mordutredaren Benniet Henricson som ansåg att mycket pekar mot Pettersson som Palmes mördare), palmeåklagare m.f.l. som tycker likadant. Det var olyckligt att Holmér m.f.l. inte utredde Pettersson ordentligt redan 1986, antingen för att få fram att han var oskyldig eller skyldig.

      6. Ulf,

        först ett tillrättaläggande av vad jag tidigare skrivit. Jag skrev att Lisbeth inte gett någon beskrivning av gärningsmannens anletsdrag förrän månader efter dådet, men i själva verket ger hon en antydan till ett sådant minne ett par veckor efter mordet. Dels när hon vill ge sina, förvisso vaga, synpunkter på fantombilden och dels i konfrontationen med Viktor Gunnarsson (”33-åringen”).
        I de ursprungliga första förhören, hållna av Rimborn, Sjöblom och Christiansson, nämner hon dock ingenting av detta, och jag vidhåller mitt grundresonemang.
        Professor Lars Göran Nilsson företrädde en syn på minnespsykologin som var vanlig på 80-, och en bit in på 90-talet. De flesta inom den seriösa vetenskapen idag förkastar dock dessa teorier. Idag vet vi att minnet i de allra flesta fallen försvagas över tiden, det förstärks inte. Vid traumatiska upplevelser är det just de plågsamma minnena som etsar sig fast hos människan. Din teori, om att Lisbeth helt sonika glömt bort ansiktet på gärningsmannen, för att sedan successivt återuppkalla de bortträngda minnena efter att hon fått tänka på saken i nästan 1 år, håller således inte.

      7. Det är även intressant att Sigge Cedergren i slutet av livet ville bekänna att han givit en Magnumrevolver till CP kort tid innan mordet. En annan sak som är rätt okänd är att CP till och med hade Palmefientlig litteratur hemma hos sig. Polisen hittade boken: ”Land du förskingrade” hemma hos CP, skriven av Carl-Göran Edquist som stred för Waffen SS under andra världskriget. CP ville inte berätta vart han fått tag i den boken. Rätt skumt att CP hade sådan litteratur.

        1. Ulf, låt mig först passa på att säga något som det vore synd om jag glömde bort att markera. Jag är tacksam för att du med sådan envishet argumenterar för Christer Petterssons skuld. Du är väl påläst och tar fram åklagarsidans viktigaste argument, ett efter ett. Jag tycker det är bra att dessa argument kommer upp på denna blogg, det ju meningslöst med diskussioner där inte de olika sidornas bästa argument kommer fram.

          Nog om detta och över till de sakfrågor du reser.

          Sigge Cedergrens olika påståenden fram och tillbaka om diverse revolvrar har jag gått igenom rätt utförligt i min bok ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet”. Han är ett av de mest förhörda vittnena i hela Palmeutredningen. Eftersom han var vapenhälare var det givet att polisen frågade ut honom om revolvrar han kunde ha haft i sin ägo. Och Sigge svarade vanligtvis så gott han kunde, ivrig att vara till lags. Men det går inte att hitta någonting av minsta bevisvärde i hans ständigt föränderliga uppgifter. Och jag tror det vore ett stort misstag att fästa något särskilt avseende just vid de påståenden som råkade bli hans sista, de som han lämnade när han dödssjuk utsattes för Palmeutredarnas fortsatta förhör.

          Så här slutar det sista förhöret med Sigge, det fyrtiotredje. Han är svårt medtagen och går på cellgifter och morfin. Det är åklagaren Anders Helin som gör ett sista försök att få fram någon sorts erkännande från Sigge om att han skyddade Pettersson i samband med rättegången:

          Helin: ”Slutligen Sigge, det är elakt, jag vet och det är tjatigt också, men är det inte på det här viset att du ställde upp för Christer tidigare i domstolarna?”

          Sigge: ”Nej, jag har inte ställt upp. I domstolarna?”

          Helin: ”Ja.”

          Sigge: ”Nej, det har jag inte.”

          Helin: ”Och förteg det här med vapnet.”

          Sigge: ”Du menar så, just vid rättegången?”

          Helin: ”Ja.”

          Sigge: ”Ja, alltså jag kanske hade den chansen att jag ville ju inte delge allt då va, så att jag, jag skulle liksom behöva, ja, bli …”

          Helin: ”Du ville inte ange honom?”

          Sigge: ”Nja, jag kunde ju inte ange, jag har ju inte, vet ju inte att, om han?”

          Helin: ”Det var ju huvudfrågan i målet, varifrån fick, skulle Christer Pettersson i så fall ha fått vapnet ifrån och du satt ju inne med svaret, eller hur?”

          Sigge: ”Ja, men det hade jag nog inte själv. Var jag inte själv medveten om, tror jag, att jag låg inne med det.”

          Helin: ”Jo, vi har väl varit med både du och jag så pass länge nu så nog har jag väl rätt, du ställde upp för Christer?”

          Sigge: ”Nej.”

          Helin: ”Det gjorde du inte?”

          Sigge: ”Nej, det gjorde jag inte. Inte medvetet.”

          Slutligen: när det gäller faktumet att Pettersson hade ett exemplar av den högerextrema boken ”Land du förskingrade” i sin bostad vill jag bara säga att detta kunde vara intressant om det gick att visa att denna bok på något sätt speglade hans politiska ståndpunkter. Men det finns gott om stöd för konstaterandet att Petterssons sympatier låg hos socialdemokratin, samtidigt som han inte var så väldigt politiskt intresserad.

        1. Länken till Ölandsbladet blev fel, den leder inte till något som har att göra med Palmemordet. Gissningsvis menade du den här sidan, Ulf: http://www.olandsbladet.se/~olandsbl/index.php?id=1781&placid=3&template=&PHPSESSID=c84ac36cee43a40ff0bada23e5199ad5#.UrH227SFv0c

          Där skriver Krusell om utredningen och hävdar sin vanliga ståndpunkt, att Pettersson var skyldig. Jag har aldrig påstått att han hävdat något annat, det jag tog upp var att han inte gav mycket för resningsansökan när jag talade med honom.

          Länken till Aftonbladet bekräftar att Anders Helin i officiella sammanhang håller fast vid den ståndpunkt han förfäktade under Palmerättegången. Det intressanta med det jag citerade, hans uttalanden i samtal med Marjasinkommissionen, är att han så tydligt betraktade det ställningstagandet som knutet till hans jobb och inte som ett utslag av hans verkliga övertygelse.

          Det finns fler intressanta exempel på hur Palmeåklagare förhållit sig till Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson. Den förste Palmeåklagaren K G Svensson – som hamnade på kollisionskurs med Hans Holmér och blev tvungen att avgå – är en av undertecknarna till en debattartikel från mars i år som tydligt avvisar misstankarna mot Pettersson http://www.aftonbladet.se/debatt/article16394424.ab

          Solweig Riberdahl som var en av Palmeåklagarna vid tiden för åtalet mot Pettersson ifrågasatte för sin del inte åtalet ens i samtal med Marjasinkommissionen. Men det framgick mycket klart att hon hade mycket kritiska synpunkter på Lisbeth Palmes återkommande tveksamhet till att över huvud taget medverka i utredningen. Med en diplomatisk formulering sa Riberdahl till kommssionen: ”Jag har väl under mitt trettioåriga åklagarliv inte träffat någon som har
          varit så svårövertalad som hon, det kan jag säga.”

          Vad menade Riberdahl med detta? Det gav hon exempel på. När hon bemödade sig att skriva ner de olika synpunkter Lisbeth kom med under samtal med åklagarna lärde hon sig snabbt att alltid kontrollera med Lisbeth så att det inte kom med något som Lisbeth inte godtog: ”På min fråga om vi får anteckna det Lisbeth Palme sagt till mig, att hon har en god iakttagelseförmåga, så svarar hon att det är hennes personliga uppfattning och den får inte antecknas. Hon säger sedan att hon är utbildad i observation, men det får inte antecknas.”

          Och så vidare. På en direkt fråga från kommissionen svarade Riberdahl att Lisbeth uppenbarligen satte sitt eget personliga intregritetsintresse före utredningsintresset. Det var ett anmärkningsvärt uttalande från Riberdahl.

          Man kan tycka att en sådan hållning från Lisbeths sida är psykologiskt förståelig med tanke på den press hon varit utsatt för. Men då bör man nog också dra slutsatsen att denna ovanligt kompromisslösa attityd bör vägas in när man bedömer tillförlitligheten i hennes vittnesmål.

      8. ”Professor Lars Göran Nilsson företrädde en syn på minnespsykologin som var vanlig på 80-, och en bit in på 90-talet. De flesta inom den seriösa vetenskapen idag förkastar dock dessa teorier. Idag vet vi att minnet i de allra flesta fallen försvagas över tiden, det förstärks inte. Vid traumatiska upplevelser är det just de plågsamma minnena som etsar sig fast hos människan. Din teori, om att Lisbeth helt sonika glömt bort ansiktet på gärningsmannen, för att sedan successivt återuppkalla de bortträngda minnena efter att hon fått tänka på saken i nästan 1 år, håller således inte”.

        Inte mina teorier utan minnesforskaren, professor Lars Göran Nilsson. Han påstod i en intervju för DN 2001 att hovrätten missbedömt minnesforskningen och hade valt en egen linje istället utan stöd i minnesforskningen (hovrätten blev bland annat påverkad av vittnespsykologen Astrid Holgersson som för övrigt konstigt nog år 1998 ansåg att den sk 33-åringen var intressant. Rätt anmärkningsvärt att hon inte bara försöker minska tillförlitligheten i Lisbets vittnesmål utan även ange en alternativ gärningsman. Vilken annan minnesforskning eller vittnesforskning har kommit som är i motsats till Lars Göran Nilssons slutsatser ang. hovrättsdomen mot CP?. Det handlar också om vittnesbevisning och inte teknisk, dnabevisning då man kan få 100% klarhet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10234846.ab

        Sedan stämmer det inte att Lisbet tog ett år på sig att beskriva mördarens utseende. Redan i mars 1986 får man fram uppgifter om hennes minnesbild av mördarens ansikte, utseende. Att hon inte direkt efter mordet kunde återge mördarens utseende är inte konstigt bland annat pga chock m.m. men att minnesbilden klarnar med tiden låter logiskt. Lisbet visste från början hur mördaren såg ut, sedan kan det vara svårt att få de exakta orden man menar hur mördaren såg ut. Tycker ändå att hennes beskrivning på gärningsmannen redan från början överensstämmer mycket med CP. Man kan inte ha högre krav på Lisbets vittnesmål än från andra brottsoffer, vittnen.

        Dessutom – om inte Holmér eller andra poliser frågade Lisbet om mördaren får man inte svar heller. Eftersom de inte bandades kan man undra om Holmér omedvetet eller medvetet inte skrev ner allt som Lisbet sade under förhören t ex att hon sagt att mördaren var en borderlinetyp. Holmér var fixerad av kurderna tyvärr. Sedan kan man undra hur de första polisförhören gick till? Det första på sjukhuset t ex var väl bara ett kort förhör utan ingående frågor. Konstigt nog utgick man inte från Lisbets minnesbild när det gäller fantombilden av mördaren utan från den sk tecknerskan som med hög sannolikhet inte ens sett mördaren.

        Tre veckor efter mordet förhör Holmér Lisbet och får ett mer detaljerat signalement från henne: ”Gärningsmannen har stirrande blick. Ljus blick. Kindknotorna är liksom bulliga. Han har vit överläpp. Kort hals, uppdragna axlar, ett kompakt utseende. Han bär mörkblå jacka. Den är inte midjelång, inte heller väldigt lång. Han har mörka byxor. Det är inte jeans. När Lisbeth ser honom går han ut till vänster snett fram mot det upplysta fönstret i affären i hörnan. Han blickar tillbaka som för att kontrollera att han har lyckats och fortsätter in i gränden. Lisbeth har sedan intrycket att han kan ha stått kvar inne i gränden en stund och stirrat tillbaka på henne.”

        ”Hon beskriver mannen som vara i 40-årsåldern och omkring 180 cm lång, ha en intensivt stirrande blick, ha smala, tunna läppar och ljus, platt överläpp, ha en rak panna med raka ögonbryn samt ha ett rektangulärt och stelt stirrande ansikte med kraftigt, något framskjutet hakparti och markerade kindsidor.” förhör april-maj 1986.

      9. Jag har för mig att Holmér skriver om detta i sina memoarer, där Lisbeth den 25 mars 1986 återgivit gärningsmannen på detta sätt. Mig veterligen finns inget skäl till att betvivla riktigheten i det han berättat om– själv var han öppen med att han inte trodde på att Lisbeth hade sett gärningsmannen. Om det som står där är sant, så är det dock inte helt omärkligt. Teorin som du har anammat (efter att ha tagit intryck av b la Lars Göran Nilsson) går alltså ungefär ut på följande:

        Olof Palme blir skjuten, Lisbeth vänder sig om och tittar in i gärningsmannens ögon ” i flera sekunder”. Därefter glömmer hon bort detta, då upplevelsen är alltför traumatisk och kan därför under den inledande tiden efter mordet inte ge någon som helst beskrivning av gärningsmannen anletsdrag. Istället poängterar hon att hon endast sett gärningsmannens ryggtavla snett bakifrån, eftersom att han redan hade hunnit vända sig om när hon tittade upp. Men tre veckor senare har allting klarnat eftersom att hon lyckats med att återuppkalla sina bortträngda minnen och plötsligt talar om allt för Hans Holmér.

        Jag har full respekt för din uppfattning att det kan ha gått till på detta sätt, men enligt min mening är det helt enkelt för fantastiskt för min smak.

        Jag ser heller inte det ”konstiga” i att hovrätten tar intryck av vittnespsykologen Astrid Holgersson. Hon var en av de som redan på 90-talet försökte upplysa allmänheten om att Quicks terapeuter förmodligen framkallat falska minnen hos honom, när han berättat att han farit land och rike runt och haft sina kannibalorgier med småbarn. Idag är den rådande teorin att traumatiska upplevelser av det här slaget sällan glöms bort, utan att just att de etsar sig fast i minnet hos människan.

  57. Om vi istället för att tala spekulationer om mordet talar lite mer spekulation kring vart konkret bevisning finns. Alla vi har ju enorma spekulationer och har läst en hel del och följt många dokumentärer. Vi tror starkt på våra teorier.

    Låt oss istället leka med tanken att det finns konkret bevisning, vi utgår från det. Vart tror ni att den konkreta bevisningen finns isåfall?

    Det har gått 27 år sedan mordet. Så Palmes dåvarande lägenhet i gamlastan kan vi glömma. De misstänkta polismännens dåvarande lägenheter kan vi också glömma. Dokument från CIA kan vi också glömma för att då hade nog Snowden avslöjat dessa. AA är för skicklig och intelligent för att ha kvar något spår överhuvudtaget så han kan vi också glömma.

    Men…

    OM det nu skulle finnas så tror jag att bevisningen finns i Tyskland. Polisman Ö var nämligen stor chef i ett företag i Tyskland innan han avled mystiskt 2010 och är det någon som skulle se pistolen som mördade Palme som en trofé så är det han. Låt oss säga att en tysk samhällsmedborgare hittar ett vapen någonstans ute. Vad är det denne kommer att göra? jag tror att den skulle auktioneras ut. Det verkar vara normalt i Tyskland.

    http://www.egun.de/market/index.php
    http://www.waffenlupe.de/index1.php?PHPSESSID=&PHPSESSID=52a50f246e8575c68909373fe5fe7581
    http://www.guns-and-more.de/
    https://www.gundoo.de/

    Detta är vad jag ska syssla med de närmsta året 😛 bevaka dessa auktioner.

  58. ”Hon beskriver mannen som vara i 40-årsåldern och omkring 180 cm lång, ha en intensivt stirrande blick, ha smala, tunna läppar och ljus, platt överläpp, ha en rak panna med raka ögonbryn samt ha ett rektangulärt och stelt stirrande ansikte med kraftigt, något framskjutet hakparti och markerade kindsidor.” förhör april-maj 1986.”

    Men är detta verkligen en beskrivning av mördaren eller är det en minnesbild av den person LP kanske iakttog samma kväll utanför Grand dvs ”grandmannen”? Denne person hade ju en blå midjelång jacka medan mördaren hade mörk, fladdrande rock enligt flertalet andra vittnen?

    1. Tanken är intressant. Det är ju visserligen Mårten som beskrivit att han iakttog en man utanför Grand. Men det kan ju inte uteslutas att Lisbeth också såg honom utan att medvetet reflektera över det på det sätt som Mårten gjorde. Annars finns det ju en annan tänkbar källa till den beskrivning Lisbeth gjorde ovan, och det är den så kallade fantombilden.

      Den lite speciella kommentaren från Lisbeth om att mannen hade ”smala tunna läppar och ljus, platt överläpp” stämmer ju väl in på den konstruerade bilden där munnen närmast är ett streck och där man ser ett tydligt ljust parti alldeles ovanför överläppen.

    2. Vittnesuppgifterna ang. mördarens klädsel är inte entydiga. Det brukar skilja när det gäller klädsel, glasögon m.m. Det var även mörkt ute den här fredagkvällen i februari. CP hade guldfärgade bågar på sina glasögon har jag för mig och det är inte omöjligt att han t ex vid Grand använde dem för att spana efter/på makarna Palme, men inte använde dem på mordplatsen. Han verkade inte ha så dålig syn att glasögon alltid var nödvändiga.

      Jag delar åklagarna och Polisens uppfattning att mannen vid Grand följde efter makarna Palme därifrån och utförde mordet längre fram vid Dekorimahörnet. Mördaren kunde inte veta vart makarna Palme skulle gå eller vilket transportsätt de skulle använda heller för den delen- gå, taxi, tunnelbana eller kanske någon annan de kände kunde hämta dem där vid Grand. Mordet skedde vid Dekorima för att makarna Palme valde att gå från Grand och den vägen dit. Det kunde inte mördaren veta vid Grand. Makarna Palme gick även över Sveavägen strax innan Dekorima, vilket var oplanerat. Då fortsatte antagligen mördaren på samma sida Sveavägen och gick över vägen lite längre fram vid Dekorima och ställde sig där för att vänta på dem en kort stund.

      Tycker Lisbets beskrivning från förhören i mars- april 1986 stämmer bra på CP. Sedan kan det vara svårt att få fram i ord exakt hur man uppfattar en person. Hon pekar ändå ut CP som den man som stod närmast dem på mordplatsen dvs mördaren. En bild på CP från mitten av 1980-talet http://www.ointres.se/christer_pettersson_1.jpg

      1. ”Jag har för mig att Holmér skriver om detta i sina memoarer, där Lisbeth den 25 mars 1986 återgivit gärningsmannen på detta sätt. Mig veterligen finns inget skäl till att betvivla riktigheten i det han berättat om– själv var han öppen med att han inte trodde på att Lisbeth hade sett gärningsmannen. Om det som står där är sant, så är det dock inte helt omärkligt. Teorin som du har anammat (efter att ha tagit intryck av b la Lars Göran Nilsson) går alltså ungefär ut på följande” Problemet med det förhållningsättet är att man inte tar vittnet, målsägaren på allvar och medvetet eller omedvetet inte antecknar allt den tar upp t ex att Lisbet tyckte att mördaren såg ut att vara en borderlinetyp m.m. Synd att de inte spelade in alla förhör, då skulle det säkert kommit upp mer detaljer om gärningsmannen.

        ”Olof Palme blir skjuten, Lisbeth vänder sig om och tittar in i gärningsmannens ögon ” i flera sekunder”. Därefter glömmer hon bort detta, då upplevelsen är alltför traumatisk och kan därför under den inledande tiden efter mordet inte ge någon som helst beskrivning av gärningsmannen anletsdrag. Istället poängterar hon att hon endast sett gärningsmannens ryggtavla snett bakifrån, eftersom att han redan hade hunnit vända sig om när hon tittade upp. Men tre veckor senare har allting klarnat eftersom att hon lyckats med att återuppkalla sina bortträngda minnen och plötsligt talar om allt för Hans Holmér”.

        Så tolkar inte jag minnesforskarna utan snarare att detaljer av den centrala informationen dvs ansiktet kan ta viss tid att få fram efter en traumatisk händelse. Lars Göran Nilsson kommenterade detta i DN år 2001 dvs att hovrätten missuppfattat hans minnesforskning och hade valt en egen tolkning istället som var fel. Det är bara gå till sig själv efter en chockartad händelse- visst kan det ta tid att komma ihåg alla detaljer direkt efteråt, men ett par dagar senare kan det mesta klarna. Rätt logiskt. Dessutom så har inte Holmér m.f.l. gjort något riktigt förhör förrän 25/3 så att hon kan berätta mer detaljer. Om man inte frågar kan man inte få svar heller eller hur? Redan 8/3 kommenterar hon ju den felaktiga fantombilden och säger att: ”Mannen som sprang in på Tunnelgatan hade ett något rundare, fylligare ansikte än det på fotot. Dragen i övrigt, mun och näsa, uppfattade hon som raka”.

        Jag har full respekt för din uppfattning att det kan ha gått till på detta sätt, men enligt min mening är det helt enkelt för fantastiskt för min smak. Jaså? Det låter logiskt det Lars Göran Nilsson m.f.l. minnesforskare säger.

        Jag ser heller inte det ”konstiga” i att hovrätten tar intryck av vittnespsykologen Astrid Holgersson. Hon var en av de som redan på 90-talet försökte upplysa allmänheten om att Quicks terapeuter förmodligen framkallat falska minnen hos honom, när han berättat att han farit land och rike runt och haft sina kannibalorgier med småbarn. Idag är den rådande teorin att traumatiska upplevelser av det här slaget sällan glöms bort, utan att just att de etsar sig fast i minnet hos människan”.

        Quickfallet kan man inte jämföra med Lisbet Palmes vittnesmål eller de andra vittnena i Palmemålet. Att Quick gick på droger m.m. och antagligen medvetet eller omedvetet hittade på saker kan man inte jämföra med Palmefallets vittnen. (Sedan är inte jag säker att Quick är oskyldig till allt men det behöver vi inte diskutera här). Som jag skrev är det anmärkningsvärt att vittnespsykologen namnger en annan misstänkt dvs 33-åringen (som absolut inte är Palmes mördare). Bara det gör att man misstror henne och det verkar på vittnespsykologen att man inte kan döma personer på enbart vittnesbevisning. Det har man gjort både då och nu.

      2. På mordnatten talade Lisbeth Palme om att hon kopplade två män till mordet.
        Detta sade hon till både kommissarie Åke Rimborn och stf polismästare Gösta Welander. LP sammankopplade männen hon sett vid mordet med iaktagelser utanför bostaden på Västerlånggatan före mordet. Dessa uppgifter låg till grund för det rikslarm som gick ut

        ”Rikslarm, 86-03-01-020542
        Mord, Stockholms PD
        Signalement på gärningsman efter beskjutning av Sveriges statsminister: 2 gärningsmän, 40-45 år, mörkhåriga, en av gärningsmännen är påfallande lång, en av männen var iklädd mörkblå täckjacka, tillhör eventuellt Ustasjarörelsen. Meddela polisen i Stockholm, KCV, tfn 08-769 30 00.”

        Strax efter klockan två talade LP åter med Åke Rimborn likaså med Gösta Welander och statsminister Ingvar Carlsson. Med anledning av uppgifterna i samtalet togs USTAJA bort i nästa larm på order av Gösta Welander ,men uppgiften om de två gärningsmännen kvarstår.

        ”RIKSLARM, 86-03-01-050624
        KOMPLETTERING TILL RIKSLARM, ANG MORD, STOCKHOLMS PD. Den tidigare uppgiften om ev tillhörigheten till Ustasjarörelsen är ej längre aktuell. Larmet i övrigt kvarstår.”

        Uppgiften om två GM försvinner inte förrän Hans Holmér håller sin presskonferens kl 1200 den första mars. Hur han på bara 70 minuter kan förkasta mordnattens uppgifter är och förblir en gåta.

        1. Kan bara hålla med. Det finns ingen som helst redovisning av hur uppgiften om de två männen kom bort. Någon kan i och för sig ha talat med Lisbeth, men det är i så fall odokumenterat.

      3. Jag håller i vart fall med dig på en punkt; att det naturligtvis inte går att jämföra Quick med Lisbeth. Det är dock inte detta jag har skrivit om, utan snarare försökt påvisa att varningsklockorna bör börja ringa i huvudet på en när vittnens berättelser börjar växa på det viset som Lisbeths gjort.

      4. Det är märkligt att Astrid Holgersson pekar ut 33-åringen som den som skulle varit mördaren. Hon skrev 1998 att mycket i Riksåklagarens resningsansökan mot CP pekar mot 33-åringen. Det gör det inte alls, i resningsansökan pekar det mot CP som gärningsman, inte 33-åringen (Victor Gunnarsson som blev mördad av en svartsjuk polis i USA år 1993 har jag för mig). Hennes utpekande mot Gunnarsson gör att hennes trovärdighet minskar väldigt mycket. Man kan undra om hon ens läste resningsansökan.

  59. Som jag minns det såg Mårten Palme en långväxt person 185-190 cm iklädd mörk rock av trenchcoattyp följa efter paret då de lämnade Grand. Tre andra vittnen hade dessförinnan sett en man iklädd midjelång blå jacka stå och spana utanför biografen. Denne man beskrivs som ”ångestladdad” och ingav ett otäckt intryck. Det är väl denne person som brukar kallas för ”Grandmannen” och inte den man som hade ”liten mage och stålbågade glasögon” som också hade setts vid biografen?

    Vad är det som säger att inte både den högreste mannen i svart rock jämte Grandmannen båda drog sig söderut och följde efter paret Palme vilket något vittne såg från sitt fönster att någon gjorde?

    Men å andra sidan beskrivs ju skytten av LP som ganska kort och kompakt? Då får man ju uppfattningen att det rör sig om en tredje person? Kan den långe mannen iklädd lång mörk rock och Grandmannen ha tillhört en sk barbrogrupp kanske? Men varför har vi isåfall inte fått veta det? Och vart tog isåfall dessa båda män vägen efter MOP?

    1. Du tar upp en viktig fråga när du lanserar tanken att det kan ha funnits två män vid Grand som var inblandade i mordplanerna. Om Palmeutredarna inte hade hemligstämplat merparten av Grandvittnesmålen hade det varit lättare att bedöma den saken. För min del är jag ändå inne på att Mårtens observation av mannen med glasögon faktiskt kan gälla samma person som en rad andra Grandvittnen fastnat för. Som vanligt när det gäller vittnesiakttagelser finns det både likheter och skillnader när man jämför de olika observationerna med varann.

      Maskinisten Hubert ser vid 21-tiden en man som går fram och tillbaka utanför Grandbiografen. Mannen har en skärmmössa och en mörk jacka. Ungefär samtidigt observerar vittnet Birgitta W en man på samma ställe. Han har en mörk rock eller en mörk täckjacka som slutar en bra bit ovanför knäna. Birgitta W talar dock inte om en keps eller skärmmössa utan om mörkt hår alternativt stickad mössa.

      Låt oss nu gå över till observationerna vid föreställningens slut.

      Vid 22.50-tiden observerar vittnet Lars-Erik E en skrämmande man som har en mörk jacka och en ljus gulaktig mössa, inte keps. Vittnena Margareta S och Anneli K ser i samma veva och på samma ställe en obehaglig man som har glasögon, ljusbrun mössa med uppfällda öronlappar – möjligen en keps – och ljusblå halvlång jacka.

      Vittnet Max D passerar Grand just vid denna tidpunkt och observerar en man i täckjacka, troligen mörkblå, och som antagligen bär en keps. Och några minuter senare observerar vittnet Lars K en man med mörk jacka och skidmössa.

      Till det ska alltså läggas Mårtens observation av mannen med blå täckjacka, keps och troligen ett par stålbågade glasögon.

      Det finns definitivt omständigheter som tyder på att mer än en oidentifierad figur uppehöll sig vid Grands entré, det håller jag med om. Däremot är jag tveksam till om någon verkligen följde efter makarna Palme till fots från bion. Av alla biobesökarna finns det ingen som sett något sådant, i alla fall finns inget sådant förhör redovisat. Mårten sa i hovrätten att mannen han lagt märke till tittade efter Olof och Lisbeth när de gick. Men om han följde efter dem kunde inte Mårten säga. Om någon följde efter är det i så fall troligt att han lät en stund gå innan han upptog förföljandet – och det betyder förstås att han inte kan ha varit gärningsmannen utan snarare en medhjälpare. Jag tycker att mycket lutar åt att gärningsmannen redan fanns på plats vid Dekorima när makarna började promenera hemåt.

      1. Kan svårligen tänka mig att Ulf har rätt i att Pettersson hade blivit fälld om mordoffret hade varit någon annan person än landets statsminister. I så fall är det inte konstigt att Quick-domar kan förekomma i vårt land.

        Minnesforskningen säger att man hinner glömma mycket, redan under den första timmen. Hur kan någon då tro att det går att komma tillbaks nästan tre år senare? Hovrätten stödde sin friande dom bl.a. på ” the Devlin Report”. Den beskrev en polisman i den engelska staden Bristol blev beskjuten av en gangster, ansikte mot ansikte. Polismannen var även han helt övertygad i sitt utpekande, vilket senare visade sig vara fel. Polismannen pekade i rättssalen ut mannen och sade, -att det ansiktet är inristat i min hjärna. Den utpekade var inte speciellt lik den riktiga gärningsmannen. Det var tre månader efter det han blev beskjuten, inte nästan tre år som i Lisbet Palmes fall.

        Håller med Gunnar om att man kan göra många invändningar mot det Ulf skriver. När det gäller utpekandet av den s.k. grandmannen, så torde vara precis lika omöjligt att vara säker på att det skulle vara Petterson som när det gäller Lisbets utpekande av honom.

        De som såg den s.k. grandmannen allra bäst var två kvinnor inne i biografen. Den hade precis lämnat en tidigare föreställning. Medan den ena kvinnan gick på toaletten, så satt den andra kvar och väntade på en soffa ute i foajén. Under flera minuter tittar hon på den s.k. grandmannen genom biografens glasdörrar. Under tiden kvinnorna går mot biografens utgång, så ser de på denne man, iklädd keps och stålbågade glasögon, samtidigt som de kände ett stort obehag. Kvinnorna är säkra på att det inte var Christer Pettersson.

      2. Birgitta W. har ju målat ”sin” Grandman och där har han, förutom blå ögon, alldeles tydligt en blå mössa med öronlappar.. Hårfärgen syns inte. Mannen hade stirrat in på biografen och sett ångestladdad ut. Kanske inte ett helt normalt beteende utanför en biograf en lördagskväll 1986. Man skulle bra gärna vilja veta hur mycket energi PU lade ner på att identifiera just den mannen. Trodde de verkligen att Grandmannen var CP? Låter ju helt otroligt. Finns ju ingen likhet alls mellan Birgitta W:s målning och CP men heller ingen likhet mellan övriga vittnesmål om andra män utanför bion och CP såvitt jag kan se.

        1. Hans Holmér var – trots åklagarnas protester – helt ointresserad av att utreda Grandavsnittet. I efterhand är det lätt att se varför. Han hade bestämt sig för att driva PKK-spåret alldeles oberoende av vad den faktiska bevisningen pekade på och han föredrog därför att inte riskera att hitta fakta som skulle störa det upplägget. Och när utredarna under Hans Ölvebros ledning senare tog sig an Grandavsnittet var det ju med ett enda syfte: att hitta sådant som tycktes binda Christer Pettersson till brottet.

          Någon förutsättningslös utredning av detta centrala material bedrevs aldrig under de första åren och inget tyder tyvärr heller på att det skett senare.

      3. Var tror du mördaren befinner de sista sex minuterna före MOP? Vittnena Inga Å, Anja L, Nicola F, R m sällskap och H passerar hörnan Sveavägen/Tunnelgatan på östra trottoar utan att se någon GM stå och trycka där. De lägger inte märker till någon människa där överhuvudtaget. Vart tror du han gömmer sig?

        1. Jag tror att mördaren befann sig vid Dekorimahörnan minuterna före mordet. Förmodligen stod han inte stilla utan rörde sig sakta fram och tillbaka. Jag tror inte han gömde sig på något sätt. Inte heller sökte han kontakt med folk som kom förbi. Personer som passerar någon som beter sig så behöver inte reagera. Inge M som däremot satt i sin bil med utsikt över mordplatsen i flera minuter före dådet hann lägga märke till mannen och hann också börja fundera över vad det var han väntade på.

  60. Quickfallet och misstankarna mot CP är inte samma sak. Det här är inte fråga om ett vanlig händelse som man lätt glömmer i efterhand utan en traumatisk händelse. Enligt minnesforskarna kan man då minnas det centrala i en sådan situation t ex en gärningsmans ansikte. Känner till Devlinkommisionen och visst finns det sådana fall där vittnen, målsägare varit säkra men haft fel. Det betyder inte att det gäller alla. De teorier som vittnespsykologerna stöder sig på är i konflikt med minnesforskarnas, som har annan forskning de grundar sina slutsatser på. Tyvärr missuppfattade hovrätten helt Lars Göran Nilssons minnesforskning. Lars Göran Nilsson sade i efterhand (år 2001 i DN) att Lisbet visst kunde ha kommit ihåg mördarens ansikte från brottsplatsen.

    Varför skulle just dem två vittnena vara så bra, fullständiga om man jämför med t ex flygledaren som med säkerhet pekade ut CP? Han hade under flera minuter suttit och iaktagit grandmannen från sin bil precis utanför Grand. Håller inte med dig att just vittnen som pekar ut CP som grandman eller gärningsman skulle vara sämre än alla andra som påstår sig sett walkie-talkies m.m.

    1. Jag tycker det är skillnad mellan att kort tid efter mordet rapportera om iakttagelser av walkie-talkies och att tre år efter händelsen försöka göra en identifiering av en person man sett på gatan.

      Vad gäller flygledaren så uttalar han trots allt vissa reservationer i samband med konfrontationen. Helt säker är han inte. Nu är kanske inte graden av subjektiv säkerhet särskilt väsentlig när det gäller att bedöma tillförliitligheten hos ett vittne. Av större betydelse i just det här fallet är kanske att de två kvinnliga vittnen som alldeles uppenbart observerat samma skrämmande person utanför biodörrarna inte alls menade att det var Pettersson de sett.

      Det framgår att det är av väsentlig betydelse för flygledaren att mannen han sett framstod som otäck. Samma känsla fick han av Pettersson. Det är kanske inte överraskande om han fick intrycket av att Pettersson var mer farlig och våldsam än de andra i konfrontationsraden. Det var han ju med all sannolikhet. Men just detta kan ha lett flygledaren fel.

      1. Menade inte bara att en del vittnen påstår sig ha sett walkie talkies, utan att de med ”säkerhet” pekar ut personer som haft det. De är inte mer trovärdiga, tillförlitliga än de som pekar ut CP vid grand eller vid mordplatsen. Det har lika stor betydelse att flygledaren med säkerhet pekade ut CP som grandmannen och även Roger Ö som kände CP sedan tidigare. Hovrätten skrev i sin dom att mycket tyder på att CP vad vid Grand vid 23-tiden. Det hade CP förnekat. Vid själva konfrontationen var inte CP mer våldsam och farlig än de andra. Vad jag vet så sade de ingenting under konfrontationen. Tror inte alls att flygledaren (ej heller de andra vittnena) leddes fel utan snarare faktiskt mindes att CP var den person han hade sett utanför grand vid 23-tiden 28/2 1986. Pekar vittnen ut CP vid konfrontationen så är det bevis som i alla andra konfrontationer.

        En del personer kan tydligen inte förlika sig med att statsministermördaren med hög sannolikhet var en missbrukare. Det finns som sagt både professorer t ex Klamis bevisteoretiska analys där han anser att det är svårt att fria eller fälla och det var bevisningen år 1989, sedan tillkom resningsansökans bevisning 1997 som av formella skäl avslogs t ex ettårsfristen, kriminologen Jerzy Sarnecki, minnesforskare t ex Lars Göran Nilsson, poliser t ex Benniet Henricson, Krusell, åklagare t ex åklagarna som lämnade in resningsansökan 1997 som anser att CP var mördaren.

    2. Menar naturligtvis inte att hanteringen av Christer Pettersson är helt identisk med den som gällde för Thomas Quick. Kan dock inte helt tänka bort honom från det fallet när jag tar del av vilka metoder Thure Nässén och hans kollegor använde sig av och hur Hans Ölvebro och hans mannar styrde utredningen för att bara passa in på och kunna sätta dit Christer Pettersson.

      Det finns minnesforskare som hävdar att det centrala för Lisbet Palme var att rädda livet på maken och mördaren var perifer i sammanhanget. Ledande minnesforskare som Elzabeth Loftus och Sven Åke Christianson har en helt annan version när det gällde en persons möjligheter att kunna minnas efter tre år. Lägger man sedan till Lord Devlins rapport och Granskningskommissionens utlåtande om ljusförhållandena mm, så anser jag chanserna för att Lisbets utpekande skulle vara tillförlitligt, är försumbara.

      De kvinnorna i biografen var de personerna som såg den s.k. grandmannen allra bäst och lägger man till att det rimligtvis borde vara oändligt mycket enklare att avfärda ett signalement än att kunna peka ut en helt unik person som man inte känner sedan tidigare. Lika så borde det vara lättare att minnas och redovisa den närmaste tiden efter mordet att man har sett personer med walkie-talkies. Att det sedan har funnits personer som Sven Anér och Lars Krantz m.fl. som har gjort oseriösa utpekanden av personer förändrar ingenting i det här fallet.

      1. Det centrala för Lisbet var att skaffa hjälp och då sökte hon sig till den person som stod närmast dvs mördaren- var bara tre personer på mordplatsen- Olof, Lisbet och mördaren. Vad mördaren hade för klädsel m.m. är perifer information, vilket utseende, ansikte mördaren hade är central information. Flygledaren såg CP lika bra som dem två och han pekade ut Cp som den person han hade sett utanför Grand vid 23-tiden. Till och med hovrätten tyckte det var hög sannolikhet för att CP var vid Grand vid 23-tiden. I resningsansökan finns det minst två vittnen till som sett CP vid Grand när makarna Palme kom dit vid 21-tiden- vittne A och vittne D. Från grand till Dekorima såg gatuköksvittnet CP gå efter makarna Palme och på mordplatsen pekade Lisbet ut CP som den person som stod närmast dem dvs mördaren.

  61. Jag tror att LP kanske såg en man med blå jacka och stirrande ögon vid husväggen (den Grandman som bl.a Birgitta W. målade av) men att det inte var denne söm sköt. Jag tror att Grandmannen hade dragit sig ner mot Dekorima tillsammans med skytten och stod och tryckte mot husväggen medan skytten gick fram. Kanske försvann skytten snabbare än Grandmannen uppför trapporna och kanske var det Grandmannen och inte vittnet Anders B som Lisbet trots allt såg stå och ”stirra” emot henne efter mordet? Skulle någon ha kunnat gömma sig i mörkret vid Dekorima utan att något vittne såg denne? Och den gröna Volvon som sågs några minuter efter mordet ( misstänkt ratt- drogfylla) som det gick ut ett allmänt anrop om till alla poliser? Fick polisen tag i den bilen? Vilka satt i den?

    CP sade ju på slutet av han, mördaren och en till kände till sanningen bakom MOP. CP var väl inte en sådan som ”golade”, och dessutom tjänade han själv sig en hacka på MOP; men jag undrar så vilka de två övriga var om det inte var de ständigt aktuella Cedergren och Tingström?
    Jag har en känsla av att CP inte ljög om att han visste vem mördaren och ”den andre” var. Kanske var den ene Grandmannen? Han uppträdde ju som en påtänd amfetaminist utanför bion om inte annat?

  62. Vart gärningsmannen uppehöll sig sex minuter före mordet? Ja, inte var det vid Dekorima i.a.f. Han stod med hög sannolikhet utanför Grand och iaktog makarna Palme och följde efter dem därifrån. Mordplatsen blev vid Dekorima pga att Lisbet ville gå över till andra sidan vägen och se in i två st skyltfönster. Det var oplanerat och mördaren kunde inte veta vid Grand att makarna Palme skulle gå förbi Dekorima kl 23:21. Dessutom var det oplanerat att de skulle gå hem, de kunde lika gärna tagit taxi, tunnelbanan eller följt med Mårten och hans flickvän hem till dem istället.

    1. Om mördaren följde efter makarna Palme från Grand måste han ha kommit fram till mordplatsen väldigt nära i tiden innan de kom dit. Det finns inget vittnesmål som pekar på det. Däremot har vi Inge M:s vittnesmål som går ut på att mördaren funnits på plats i flera minuter. Om det stämmer är det uteslutet att han kan ha kommit från bion.

      Vad har du för belägg för att makarna Palme stannade och tittade i två skyltfönster under promenaden? Att de stannade och tittade i Saris fönster är det ingen tvekan om. Lisbeth sa i tingsrätten att de stannade till där i ”ungefär tio sekunder”. Men det andra skyltfönstret, var någonstans skulle de ha stannat, och hur länge?

      Vad gäller att det var oplanerat att de skulle gå hem så är det bara den hypotes som mordutredningen arbetat efter. Jag menar att mycket pekar på att den är felaktig.

      1. Inge säger i början att det handlar om sekunder så visst kunde gärningsmannen följt efter dem från Grand. Tyvärr försökte en journalist, författare påverka Inge till att det skulle handlat om minuter. Jag har läst att det skulle handlat om två skyltfönster- antagligen står det i några av förhören med Lisbet. Hur länge står man vid ett skyltfönster en fredagkväll i februari? Ja det kan variera, men kanske ungefär lika lång tid som första? Tror inte dem stod och tog exakt tid. Nej det är ingen hypotes att det var oplanerat. De stod faktiskt och pratade med Mårten och hans flickvän utanför grand efter bion. Då bestämde de sig för att gå hem själva, inte följa med Mårten, tunnelbana eller taxi.

        1. Nej, Inge säger inte att det handlar om sekunder. Det där har vi diskuterat förut på denna blogg. Det finns en passus i ett förhör när han säger att han observerade gärningsmannen sekunderna före skotten. Men det är uppenbart i sitt sammanhang att det handlar om den speciella observation han gör i samband med mordet. Läser man förhören med Inge M i deras helhet är det helt klart att han gör en rad observationer av den blivande gärningsmannen, att han hinner dra slutsatsen att denne väntar på någon och att han ser människor passera den väntande mördaren innan makarna Palme kommer fram.

          Det man kan utläsa ur vittnesmålen om samtalet efter bion är att det slutade med att Olof och Lisbeth bestämde sig för att gå hem. Inget utesluter att Olofs vilja att promenera hem hade att göra med att han skulle sammanträffa med någon längs promenadvägen. Tittar man på de fem vittnesmål som innehåller observationer av makarna Palme från den tidpunkt då de lämnat Saris skyltfönster och fram till skotten så finner vi att samtliga ger stöd för att det ägde rum ett möte mellan Olof Palme och mördaren. Dessa vittnesmål borde man inte kunna bortse ifrån. Men det har Palmeutredarna systematiskt gjort under alla år. Man har inte undersökt och förkastat de uttalanden som pekat i den riktningen. Man har bara struntat i dem.

      2. Saken är den att mördaren kunde inte veta att makarna Palme skulle gå förbi Dekorima eftersom det var oplanerat. Mördaren kunde alltså inte ha stått där i flera minuter innan mordet skedde utan måste ha följt efter dem från Grand. Som jag skrivit så var inte promenaden hem planerad heller i förväg utan det bestämde dem utanför Grand efter bion. De kunde lika gärna tagit taxi, tunnelbana eller följt med Mårten hem istället (men jag har för mig att Olof ville gå hem för att han ville röra på sig pga att han suttit mycket samma dag). Mordplatsen blev där pga att makarna Palme valde att gå över Sveavägen strax innan för att kolla i ett eller två skyltfönster på den sidan av Sveavägen.

      3. Att mördaren står och väntar på makarna Palme blir nästintill otvetydigt när man tittar på IM:s vittnesmål. Jag är dock skeptisk till att målet med makarna Palmes gångpromenad denna kväll varit ett hemligt möte.
        Som jag tidigare nämnt så var det mycket nära att kvällen avslutats med en tesittning hos endera parten i sällskapet som bestod av makarna Palme samt Mårten och dennes flickvän. Det är i sista stund, utanför biografen Grand, som Lisbeth Palme nämner att det är försent för sådana aktiviteter, varefter man beslutar sig för att bege sig hemåt istället.
        Nu var det ett tag sedan jag läste förhören med dessa, men om jag inte missminner mig så lämnade samtliga samstämmiga uppgifter om detta.
        Det är klart att man skulle kunna invända att makarna Palme hade en hemlig överenskommelse sinsemellan, om att inte nämna något för sin son och dennes flickvän om sitt hemliga möte. Min bild är att förklaringen är såväl ansträngd som långsökt.

        En annan företeelse som talar emot ett möte är att makarna Palme trots allt fönstershoppat utanför Sari. Om man är påväg till ett topphemligt möte så är det enkelt att anföra argumentet att detta högst avslappnade beteende inte står i paritet med det som komma skall.

        Den största invändningen jag har mot mötescenariot är att den förutsätter att Lisbeth Palme ljugit genom alla år. Om vår frekventa kommentator, Ulf, också hade trott på mötesscenariot så hade han förmodligen inte haft några problem att avfärda min invädning med att Lisbeth i efterhand helt har glömt bort denna viktiga detalj (på grund av trauma m.m).
        Man kan anklaga henne för en hel del i samband med utredningen om mordet, men jag tror faktiskt inte att hon skulle undanhålla en sådan här viktig detalj.

    2. Margareta S och Anneli K är de vittnen som ser Grandmannen bäst och på närmast håll. Dom berättar om sina iaktagelser för PU dagen och dagarna efter MOP. Båda är helt nyktra efter varit och sett på den ryska krigsfilmen ”Gå och Se” . MS ser den intensivt stirrande Grandmannen på fem meters håll under ett par tre minuter genom Grands entreruta. Ljusförhållandena är perfekta och även AK ser mannen bra när hon kommer ut i foajen efter toalettbesök. Tjejerna kommenterar honom som en snuskgubbe när de lämnar biografen och han blänger efter dom.

      På direkt fråga om det var Christer Pettersson svarade MS , ”Nej det var en helt annan typ”. Att inte de bästa vittnena kallas till konfrontation med CP , än mindre till rättegångarna, är gigantiskt rättshaveri.

      I mina ögon en av de starkaste indikationerna att PU inte ville få fram hela sanningen i Christer Pettersson-rättegångarna. Att advokaterna Lars Ekman och Arne Liljeros inte heller kallade tjejerna till rättegången är en av deras värsta blunders.

      1. Det är inte säkert det är samma person som flygledaren iaktar från sin bil strax utanför Grand. Hade det varit samma hade de också kunnat bekräfta att det var CP.

  63. Nej, Inge säger inte att det handlar om sekunder. Det där har vi diskuterat förut på denna blogg. Det finns en passus i ett förhör när han säger att han observerade gärningsmannen sekunderna före skotten. Men det är uppenbart i sitt sammanhang att det handlar om den speciella observation han gör i samband med mordet. Läser man förhören med Inge M i deras helhet är det helt klart att han gör en rad observationer av den blivande gärningsmannen, att han hinner dra slutsatsen att denne väntar på någon och att han ser människor passera den väntande mördaren innan makarna Palme kommer fram.

    Du gör egna tolkningar, Inge sade att en journalist, författare hade försökt påverka honom att det skulle varit minuter, men enligt det första förhöret är det snarare fråga om sekunder. Man hinner göra en hel del observationer på bara 10-30 sekunder också. Men med tanke på att han kom dit före makarna Palme som skulle se i två skyltfönster så kan man dra slutsatsen att det tog 20-60 s efter mördaren som de kom fram till mordplatsen.

    Det man kan utläsa ur vittnesmålen om samtalet efter bion är att det slutade med att Olof och Lisbeth bestämde sig för att gå hem. Inget utesluter att Olofs vilja att promenera hem hade att göra med att han skulle sammanträffa med någon längs promenadvägen. Tittar man på de fem vittnesmål som innehåller observationer av makarna Palme från den tidpunkt då de lämnat Saris skyltfönster och fram till skotten så finner vi att samtliga ger stöd för att det ägde rum ett möte mellan Olof Palme och mördaren. Dessa vittnesmål borde man inte kunna bortse ifrån. Men det har Palmeutredarna systematiskt gjort under alla år. Man har inte undersökt och förkastat de uttalanden som pekat i den riktningen. Man har bara struntat i dem.

    Det finns inga belägg, bevis för något möte och det var oplanerat att de skulle promenera hem efter Grand. Borde inte Lisbet kommit ihåg det? Är inte det att nervärdera henne väldigt mycket? Det är rätt konstigt att en del gör det, men hon var ett bra vittne- nykter, bra hälsa, psykolog m.m. De kunde lika gärna tagit taxi, tunnelbana eller följt med Mårten hem istället. Dessutom var det oplanerat att de skulle gå över Sveavägen just där, så mordplatsen blev vid Dekorima pga att makarna Palme skulle kolla i skyltfönster på den sidan av Sveavägen, inte pga något hemligt möte.

  64. Palme-mordet påminner väldigt mycket om mordet på Tupac Shakur. Lokalkännedomen, professionalismen och undanflykten är på samma nivå. Troligtvis var han avlyssnad och förföljd innan mordet, han hade starka politiska åsikter. Ytterligare anledningar till att anta att amerikanska hjärnor kan ha legat bakom Palmemordet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s