Slutsålda ”Mordgåtan Olof Palme” finns nu som ebok

Mordgåtan Olof Palme

SEDAN EN TID tillbaka har min senaste bok om Palmeutredningen, Mordgåtan Olof Palme, varit slutsåld som fysisk bok och någon ny upplaga är tills vidare inte planerad.

Jag har fått en del förfrågningar från människor som velat läsa den och jag har inte haft andra råd att ge än att de ska försöka på antikvariska sajter, till exempel utmärkta antikvariat.net eller Bokbörsen. Och så kan de förstås försöka på biblioteken.

Men det finns faktiskt ett alternativ till. Den kan nu köpas som ebok via någon av nätbokhandlarna, till exempel Bokus eller Adlibris. Man betalar med kort och laddar ner boken för att sedan läsa den i läsplatta, surfplatta eller telefon. Den kommer i formatet epub.

Sju andra böcker jag skrivit kan också köpas som eböcker:
Tidernas största bedrägerier,
Världens största fiaskon,
Historiens största spioner,
Världens största politiska skandaler,
Historiens främsta rymningar,
11 september och andra terrordåd genom historien
och
Maffia: från Capones Chicago till dagens Sverige.

Min första bok om Palmeutredningen, Mörkläggning: statsmakten och Palmemordet, finns inte som ebok. Men det finns fortfarande kvar några hundra exemplar som kan köpas till exempel via nätbokhandlarna, här eller här. Det var den boken som gav mig en Guldspade, priset för grävande journalistik. Boken kom 1997 men är i väsentliga avseenden fortfarande aktuell.

Annonser

504 reaktioner på ”Slutsålda ”Mordgåtan Olof Palme” finns nu som ebok

    1. Det är tveksamt. Leif G W Persson har tagit upp – och jag håller med honom – att mycket talar för att det tog en stund innan vittnet Lars J hade kommit uppför trapporna och att gärningsmannen bör ha haft god tid på sig att försvinna då. När Lars J talar med Yvonne N och får höra om en iakttagelse av mannen på David Bagares gata några ögonblick tidigare kan det alltså ha varit en annan person. Möjligen någon som hade anknytning till mordet.

      1. Ja, CP sade väl själv att han tog vägen över kyrkogården istället, väntade där en stund och sedan gick ner till Cedergrens bostad och dumpade vapnet.

      2. Men Yvonnes iakttagelse sker knappast ”några ögonblick tidigare”. Hon är faktiskt i förhör rätt exakt med var hon möter den springande mannen. Det sker inte i korsningen Malmskillnadsgatan utan alldeles när hon kommit runt hörnet av Johannesgatan – ett femtiotal meter från trappkrönet. Vittnet Lars J befinner sig då rimligtvis redan i trappan. Om Yvonne sedan har rört sig i normalt gångtempo och enligt egen uppgift stött på Lars först när hon själv hunnit gå nedför trappan så ger det honom tillräckligt med tid i trappan. Han behövde inte en minut på sig att ta sig uppför dessa springande.

        1. Oklart vad du syftar på med att Yvonne ”enligt egen uppgift stött på Lars först när hon hunnit gå nedför trappan”. Det hon säger i förhör från 2 mars 1986 är i alla fall att hon ”hade hunnit några trappsteg nedför i trappan”. Det vill säga: hon befann sig nästan vid trappans krön.

          När hon och mannen i hennes sällskap kommit nedför trappan mötte de inte Lars utan fyra poliser (fortfarande enligt förhöret från 2 mars).

          Det där med dessa poliser är det starkaste argumentet för att den person Yvonne såg var någon annan än mördaren. Om man godtar den officiella historieskrivningen om tiderna för polisens ingripande kan dessa poliser ha varit vid trappans fot tidigast omkring klockan 23.26. Väljer man att tro på kommissarie Gösta Söderström, första polisbefäl på platsen, får man lägga på sex minuter och hamnar ungefär på klockan 23.32. Om man i stället bedömer att bröderna Poutiainens analys av tiderna är den mest sannolika (vilket jag tror) kan inte poliserna ha hunnit fram till trappan förrän tidigast 23.28.

          Godtar man Poutiainens tider (för att inte tala om Söderströms) blir det väldigt svårt att tänka sig att det kan ha varit mördaren som Yvonne såg springa där uppe om inte hon och hennes sällskap tog väldigt lång tid på sig för att gå nerför trappan. Godtar man de officiella tiderna för polisens ankomst till mordplatsen blir det tänkbart men inte självklart att det var mördaren Yvonne såg.

          1. Ursäkta, ser att jag uttryckte mig slarvigt. Menar att hon hade börjat röra sig nedför trappan, inte tagit sig nedför hela. Annars tycker jag du pratar runt. Om vi kan vara överens om att hon möter Lars J i anslutning till trappkrönet kan hon så klart ha korsat mördarens väg 50 meter dessförinnan. Tiderna går ihop. Hennes promenadväg efter mötet med springande man motsvarar Lars trappklättring. Är det inte mördaren hon möter har två personer samtidigt befunnit sig springande i korsningen David Bagares-Malmskillnads.

            1. Alltihop beror på hur lång tid det tog innan Lars tagit sig uppför trappan, hur lång tid det tog för Yvonne att ta sig nedför trappan och vid vilken tidpunkt polispatrullen började ge sig uppför trappan. Osäkerhet råder om alla dessa tre saker. I Lars fall måste man räkna med en viss tvekan innan han begav sig efter en beväpnad man och en viss försiktighet när han väl började göra det. Ju längre tid det tog, desto mindre sannolikt att det var mördaren Yvonne såg. Om Yvonne tog längre tid på sig nerför trappan än vad det normalt gör för en genomsnittslig person är det å andra sidan lättare att förena tanken på att det var mördaren hon såg med hennes möte med poliserna. Hon kan ha varit långsam t ex för att mannen i hennes sällskap inte var allldeles nykter. Tidpunkten för polisens ankomst har jag berört tidigare, det är en knivig historia. Mycket pekar enligt min mening alltså på att de mötte Yvonne tidigast 23.28.

              För mig är det inte långsökt att det kan ha funnits en medhjälpare till mördaren – eller för all del någon som spanat på skeendet och som själv inte var delaktig i mordet – som av någon anledning sprang förbi kort tid efter att mördaren försvunnit. Men för att inte skapa onödiga missförstånd: jag medger den uppenbara möjligheten av att det kan ha varit mördaren. Det är bara osäkerheten kring frågan jag vill peka på.

  1. Tycker du inte det finns mycket som stämmer in på att den man som sågs på D.Bagares gata är ”Ö”? Rör sig klumpigt efter blindtarmsoperationen, Närheten till lokalen han hade osv…?

    1. ”Ö” är visserligen en intressant figur i mordutredningen. Men jag har svårt att tänka mig att en nyopererad person skulle ta risken att utsätta sig för fysiska ansträngningar under pressade förhållanden om det fanns andra personer att ta till.

  2. Ja, det var med hög sannolikhet mördaren Yvonne N såg bredvid David bagares gata och hon hade pekat ut CP. En journalist hade visat foton på bland annat CP och hon hade då sagt att fotot på CP var den man hon hade sett där. Det var synd att journalisten hade visat fotot på CP, för då kunde inte hon vara med i en konfrontation. Ni får ge er, mördaren var med hög sannolikhet CP inte någon polis, militär, agent etc.

    1. Du reser många argument som är värda att diskutera, Ulf. Och du får gärna komma med flera. Den som läst mina böcker vet att jag har en del svar på dem, oavsett om man håller med mig eller inte. Jag ska gärna sammanfatta en del av dessa svar på denna blogg, men inte nu. Över jul- och nyårshelgen tar jag lite ledigt i debatterandet. Men jag publicerar och godkänner gärna ytterligare kommentarer från såväl dig, Ulf, som från andra även under den tiden.

      1. Önskar dig en lugn och rofylld jul Gunnar. Men vad ska vi göra hela julen utan din blogg!? Om du är rastlös, lägg gärna ut Mörkläggning som ebok.

        Med önskningar att du snart innehar 50 mille!

    2. Om du nu hävdar att det var mördaren som Yvonne N såg. Så ett det allra mest iögonfallande med den personen var enligt henne. Att den mannen hade en rock/kappa som ”fladdrade” nere vid knäna.

      Det visar i så fall att den s.k. grandmannen och mördaren är två helt olika personer, eftersom grandmannen hade enligt samstämmiga vittnen, en midjelång jacka. Enligt vittnen så har de varken sett Christer Pettersson någonsin äga eller haft på sig en knälång rock/kappa och om möjligt än mindre, var det ett sådant plagg som han bar den den aktuella kvällen.

      1. Jag och hela rättsväsendet får man då säga. Nej, det visar inte alls att olika personer varit vid Grand och mordplatsen. Vittnen kan enligt minnesforskaren, professor Lars Göran Nilsson m.f.l. minnas ansikten som är central information i en traumatisk situation.

  3. Jo, att du tagit intryck av Lars Göran har väl framgått med all önskvärd tydlighet vid det här laget. Något motsägelsefullt kan det dock tyckas vara, om han först intygar att vittnen helt kan glömma bort ansikten i traumatiska situationer, för att därefter hävda motsatsen, att dom istället kan minnas detta. Känns inte riktigt som att hans teorier är helt konsekventa.

    Hur ska han ha det egentligen?

    1. Det har han väl inte påstått? Det handlar väl snarare om att det kan ta tid att få fram detaljer från ett ansikte, den centrala informationen från en traumatisk situation. Direkt efter en chockartad händelse kanske man inte minns alla detaljer, men efter några dagar minns man antagligen mera. Nu ger Lisbet mer detaljerad information redan i mars 1986 om mördarens ansikte. Enligt vittnespsykologerna har Lisbet bland annat påverkats av fantombilden, men jag tror snarare det handlar om genuina minnen av mördarens ansikte. Det påstår även minnesforskarna t ex Lars Göran Nilsson. Det handlar även om hur man frågar eller om man frågar alls. Som jag skrivit tidigare var Holmér m.f.l. inriktade på kurderna och var konstigt nog rätt ointresserade av Lisbets minnesbild av mördaren. Dessutom påstå att hon skulle blanda ihop mördaren med vittnet Anders B är väldigt långsökt. Anders B hade mörkt helskägg och var rätt kraftig, rundlagd. Mördaren hade inget helskägg och var inte lika kraftig som Anders B och Lisbet borde kunnat hålla i sär mördaren som stod närmast med Anders B som tryckte inne i en port. Dröjer det innan man frågar lär det också dröja innan man får svar. Lisbet gör dock en kommentar om fantombilden 8/3 och det var att den var felaktig, vilket inte är så konstigt med tanke på att tecknerskan antagligen inte ens såg mördaren. Vittnespsykologernas resonemang blir då konstigt, märkligt dvs att hon hade påverkats av en fantombild som hon tyckte var helt felaktig enligt hennes egen minnesbild av mördaren.

  4. Jag tänker inte ta om allting som jag skrivit om detta en gång till. Kan dock bara konstatera att samtliga vittnen som beskrev grandmannen, sa att han hade en midjelång jacka och nästan samtliga som beskrev mördarens klädsel sa att han bar en knälång kappa/rock/ulster. Alltså, i princip allting pekar på att mördaren och grandmannen var två helt olika personer….

    Tänker inte ta om min argumentation heller när det gäller minnesforskning och vittnespsykologi, men i det här fallet, är det dessutom bara av en rent akademisk betydelse. Eftersom, enligt granskningskommissionen konstaterade hovrättens ledamöter att ljusförhållandena på mordplatsen var sådana att Lisbet Palme inte kunde se mördarens ansikte. Hur traumatiserad hon än månde varit…

    Exakt som Gunnar beskrev vittnet Roger pekar samtliga fem vittnesmålen entydigt ut att han besökte biografen en stund efter att makarna Palme lämnat densamma. Samtidigt som han passande nog plötsligt började minnas en massa saker, först efter tre år…

    Gunnar har dessutom på ett mycket förtjänstfullt sätt, lyckats göra denna blogg till en veritabel bombmatta av indicier, som pekar bort från Christer Pettersson.

    Även jag tänker åtminstone ta ett uppehåll över helgerna från skrivandet på denna blogg. Vill passa på att önska bloggens administratör och besökare en God Jul och ett Gott Nytt År.

    1. Hovrätten sade aldrig att det var omöjligt att se ett ansikte på kvällen på mordplatsen. Alla detaljer kanske man inte kunde se, men det är inte nödvändigt för en identifikation. Nej, enligt Polisens avlyssning så var Roger Ö där och pratade i telefon mellan kl 23:15-23:21. Han kan ev. kommit dit senare också. Antagligen såg han CP ca kl 23:15 vid Grand mordkvällen. Flygledaren såg CP utanför Grand vid 23-tiden mordkvällen, gatuköksvittnet mellan Grand och mordplatsen och på mordplatsen såg Lisbet CP. Sedan har det tillkommit bevisning t ex att Sigge Clämnade en magnumrevolver till CP strax innan mordet och t ex vittne D som såg CP utanför Sigge C:s bostad vid 21-tiden mordkvällen (och som såg CP gå över till Grand därifrån). Ja, kanske argument mot CP, men inte mer, inga bevis i.a.f. Det är synd att det inte finns teknisk/dna bevisning, men det berodde bland annat på slarv i början t ex missade att kontrollera Dekorimas skyltfönster, papperkorgen där dvs en ordentlig brottsplatsundersökning m.m. Hade de kunnat genomföra konfrontationerna mot CP redan 1986 hade det varit bättre naturligtvis, men de kunde minnas CP ändå tydligen.

    2. Vi lär inte komma överens om CP var mördaren eller ej. Jag verkar vara ensam i mina åsikter i den här bloggens diskussioner. Vem eller vilka tror ni mördade Palme och vilka bevis eller indicier finns för det? Om man är övertygad om att CP inte är mördaren borde man ha en annan uppfattning vem mördaren är.

      God fortsättning.

      1. Det finns säkert flera som läser den här bloggen som tycker ungefär som du, Ulf. så, som sagt, jag är glad över att du formulerar argumenten för att det var Christer Pettersson som sköt Palme.

        En del av frågeställningarna kring Pettersson och Palmemordet tänker jag ta upp lite utförligt i några bloggposter efter helgerna. Men en sak kan jag säga redan nu som svar på det du frågade om, Ulf. Och det är att jag inte har något förslag på vem det var som sköt Olof Palme. Det är högst tänkbart att det var någon vars namn jag aldrig hört och som kanske inte ens förekommer bland de många tusen namngivna personer som finns i Palmegruppens utredningsmaterial.

        Det är inte helt ovanligt att debattörer som tror att det var Pettersson lite polemiskt säger: ”Om det inte var han, vem var det i så fall?”

        Men det finns, som jag ser det, ingen som helst anledning till att man ska kunna besvara den frågan bara för att man inte tror att det var missbrukaren från Rotebro som sköt.

        Givetvis: om man själv anser att det är bevisat att det till exempel var ”33-åringen” Victor Gunnarsson (eller polisen och vapenhandlaren ”Ö” eller yrkesmördaren Michael Townley) som sköt Palme så anser man därmed också att det är bevisat att det inte var Pettersson som gjorde det. Men mina skäl till att betrakta Pettersson som en osannolik Palmemördare har inget att göra med någon sådan övertygelse. Jag anser helt enkelt att bevisningen mot Pettersson är så svag att det troligaste är att han är oskyldig.

        Och till den frågan tänker jag alltså återkomma.

        Nu är jag övertygad om att en del av de som läser denna blogg har delvis andra skäl än jag till att avfärda Pettersson som mördare. Och jag välkomnar kommentarer i frågan. När det gäller synpunkter på vem som i så fall skulle vara mördaren tillåter jag mig som vanligt att vid behov ta bort identifierande personuppgifter.

        I väntan på en fortsatt debatt: god fortsättning och gott nytt år allihop!

      2. Även om det kanske inte är någon tröst för dig så anser i alla fall inte jag att man helt kan utesluta CP som gärningsman. Han var i området vid tiden för mordet, och han har inget alibi för tidpunkten. Vi vet att han tidigare har tagit livet av en man i närheten av Tunnelgatan, och dessutom tagit ungefär samma flyktväg som man tror att Palmemördaren gjorde. Till detta kan man heller inte bortse ifrån de vittnen som pekar ut honom vid en konfrontation. Ytterligare en viktig faktor som talar för att mordet var en impulshandling där en sådan som CP skulle kunna vara involverad, är den valda mordplatsen på Tunnelgatan. Om ett mord planeras på förhand, så ser man ju till att kartlägga objektets rutiner, bland annat för att kunna planera optimala flyktvägar i anslutning till mordet. Ett tänkbart område där ett planerat mord skulle kunna ha ägt rum på, är inom den så kallade ”Gyllene triangeln” som för Palmes del bestod av de återkommande färderna mellan bostaden, riksdagen och regeringskansliet. Platsen på Tunnelgatan är mer eller mindre ett bevis på att gärningen varit improviserad.

        Trots detta är jag tveksam till honom som gärningsman.

        Jag har pratat med CP vid ett flertal tillfällen, och det har inte varit några trevliga samtal. Han var en sorts ”kvarterets skräck” på tiden då jag växte upp i Sollentuna på 80-talet, en som man försökte ta omvägar kring när man såg honom. Han hade ett mycket särpräglat rörelsemönster, och om man har sett honom gå eller springa så kan åtminstone jag intyga att det inte är några problem att kunna urskilja honom, till och med från ett längre avstånd.
        Lars J, vittnet som gömmer bakom byggbarackerna på Tunnelgatan hade också bott i Sollentuna, och kände även han väl till Christer Petterssson. När förhörsledaren visar upp en bild på CP och frågar Lars om det möjligtvis var denna person som han hade sett springa förbi byggbarackerna, så svarar han ”nej, det där är ju Christer Pettersson”, och senare ”jag hade känt igen Christer Pettersson om det hade varit han”.

        Om vi rent hypotetiskt antar att det är CP som är gärningsmannen, så måste ungefär följande ha hänt:
        CP är ute och går och får plötsligt syn på makarna Palme utanför biografen Grand. Han har vapnet skjutklart, men avstår trots detta från att skrida till verket, eftersom att det är för mycket folk runt omkring. Han står kvar och iaktar sällskapet för att skaffa sig en överblick av situationen. När dom så småning om börjar röra sig söderut, så börjar han försiktigt att skugga dom. Han följer efter på Sveavägens västra sida, och när han upptäcker att dom går över till Sveavägens östra sida så gör han bedömningen att han bör hålla låg profil och således fortsätta skuggningen på den västra sidan för att inte väcka uppseende.
        Iskallt fortsätter han alltså skuggningen på den västra sidan av Sveavägen, korsar gatan längre fram och ställer sig vid Dekorimahörnet. Av en ren slump har han revolvern laddad med pansarbrytande ammuntion, något som kommer väl tillhanda i syfte att penetrera skyddsvästar. När makarna Palme sedan passerar honom avfyrar han ett skott som är så perfekt att det i princip dödar Olof Palme omgående. Det andra skottet ska egentligen träffa Liseth på samma ställe som på Olof men hon har en sådan osannolik tur att hon just i skottögonblicket har vänt sig om, och kulan åker istället igenom kappan på henne (CP vinklar vapnet 5 mm för mycket åt höger).
        När skotten är avfyrade så hölstrar CP vapnet, han vill ju inte väcka uppmärksamhet i onödan genom att springa runt med en revolver, och joggar därefter lugnt därifrån.

        Det är sant att CP har misshandlat och även dräpt människor i sitt tidigare liv, men dessa brott har föregåtts av saker som han uppfattat som provokativa, de har varit impulshandlingar snarare än beräknade dåd. En skuggning av det slag som måste ha skett från biografen Grand (om man tror på CP som gärningsman) förutsätter en person av en helt annan karaktär än CP. Även resultatet av de skott som avfyras tycker jag talar för att det är en utomordentligt van skytt. Detta förstärks när vi har vittnen som säger att gärningsmannen hölstrar vapnet direkt efter skotten.

        Nu tror jag inte att gärningsmannen skuggat makarkna Palme från biografen, utan att han stod redo vid Dekorimahörnet, men detta är en annan sak.

        1. Det är mycket jag kan hålla med dig om, Mahatma Gandhi. Tillvägagångssättet vid mordet stämmer illa på den impulsive Pettersson (och till det kan läggas att det inte finns några belägg för att han använt skjutvapen vid tidigare brottslighet) och vittnet Lars J borde ha känt igen honom.
          Om gärningsmannen stod redo vid Dekorimahörnet – vilket både du och jag tror – blir Pettersson ännu mer osannolik.

          Men det finns en annan fråga där vi tänker olika. Jag kan hålla med dig om att mordet kan förefalla vara en impulshandling just eftersom Palme inte brukade promenera denna sträcka och det fanns många andra ställen där det varit lätt att planera ett dåd, till exempel i den gyllene triangeln. Men om gärningsmannen stod och väntade framstår det inte längre som lika rimligt att fastna för impulshypotesen. Och alternativet till ett planerat dåd där gärningsmannen/gärningsmännen valde en plats som Palme brukade passera vid mer eller mindre givna tidpunkter eller en plats där han officiellt skulle framträda är förstås en plats dit mördaren/mördarna lockat honom. Det är ju i det ljuset som de centrala vittnesmål från mordplatsen som pekar på ett möte blir intressanta.

      3. Gunnar,

        Ett mötesscenario är helt klart en av de logiska följderna av att mördaren under en längre tid står väntandes på paret Palme, och den alternativa förklaringen är att personer som övervakat Palme denna natt, varit utplacerade längs med Palmes potentiella rutt, och att det är en av dessa personer som kommit att bli gärningsmannen.

        De vittnesuppgifter som du betonat kan tala för att ett förutbestämt möte har ägt rum, utgör en intressant läsning. Där finns AB som berättar att han ser tre personer framför sig promenerandes bredvid varandra, en kvinna sittandes i en bil som ser tre personer gå sida vid sida på den östra sidan av Sveavägen, en taxichaufför som ser tre personer vända mot varandra framför Dekorima, och slutligen Inge M:s vittnesuppgifter som åtminstone kan tolkas i riktningen att någon form av interaktion ägt rum invid en pelare. Dock kan ingen av dessa uppgifter tolkas som att det är klarlagt att mötet varit förutbestämt. Personen som dykt upp kan ju likväl ha varit en för Palme okänd person, alltså möjligtvis en av de personer som övervakat Palme under natten. Jag förkastar inte hypotesen om mötesscenariot utifrån vittnesuppgifterna, utan menar att det kan finnas alternativa förklaringar som jag uppfattar vara lika rationella.
        En intressant detalj i sammanhanget är den du har nämnt, att det råder en diskrepans på uppåt 40 sekunder mellan paret Palmes promenad och kocken Nicola F:s, något som skulle kunna tyda på att Palme stannat upp under promenaden. Men inte heller detta klarlägger att det eventuella mötet varit förutbestämt, för man får ju förmoda att även ett oförutsett möte också sinkar Palme i promenaden.

        De svåra bryderierna träder egentligen i kraft när man ska förlika sig med att Lisbeth Palme under alla år som varit, skulle ha förtigit denna detalj och att hon därvidlag aktivt medverkar i mörkläggningen om mordet på sin man.
        En förklaring som jag uppmärksammat i samband med detta är att hon kan ha förträngt detta minne. Hypotesen har förvisso en filantropisk karaktär då den i så fall undantar henne medansvaret, helt oavsett vad man tror och tänker om bortträngda minnen.

        1. Det är ju riktigt som du säger att man kan tänka sig ett möte mellan offer och gärningsman utan att det behöver ha varit planerat i förväg. Men om vi fäster avseende vid walkie-talkieiakttagelserna som är koncentrerade kring mordplatsen respektive Inge M:s vittnesuppgifter om att gärningsmannen fanns på plats flera minuter i förväg finns det anledning att överväga hypotesen om ett förutbestämt möte.

          Dessutom: om mordet var planerat är det svårt att förlika sig med att mordplatsen skulle ha valts ut i sista stund. Även det pekar på ett förutbestämt möte.

  5. Hej Allihopa!
    Hoppas julhelgen varit bra!

    Jag efterlyser intressanta och läsvärda böcker som tar upp mordet på Palme eller tänkbara upprinnelser till detsamma. Några jag redan betat av både 2 och 3 gånger är förstås Gunnars böcker i ämnet och ger mig snart i kast med Mikael Holmströms bok Den dolda alliansen. Ola Tunanders Spelet under ytan är också förträfflig, se länk: http://file.prio.no/files/projects/Spelet%20under%20ytan/Spelet-under-ytan.pdf
    Den senare belyser i allra högsta grad ett möjligt motiv och inblandning av svenska Stay Behind, utländsk och svensk militär och underrättelsetjänster.

    Självklart har jag läst Granskningskommissionens arbete.

    I övrigt önskar jag er alla en riktigt god fortsättning och ett förträffligt gott nytt år!

    P.s. Spåret Christer Pettersson är sedan många år dött och begravet och jag ser fram emot Gunnars kommande inlägg i ämnet. D.s.

    1. Man bör givetvis läsa Lars Borgnäs ”En iskall vind drog genom Sverige” som helt ägnas åt Palmemordet och ”Nationens intresse” som tar upp Palmemordet, ubåtarna och Estonia. Den bästa boken på engelska är Jan Bondesons ”Blood on the Snow”, han argumenterar för en Boforsvinkel på mordet. Kari och Pertti Poutiainens ”Inuti labyrinten” är mycket värdefull främst för dess oerhört noggranna genomgång av polisens insatser – eller snarare märkliga brist på insatser – under mordnatten. Och givetvis är det bra om man läser förundersökningsprotokollet till åtalet mot Christer Pettersson om man får tag i det. Det finns till exempel att läsa på Stockholms stadsarkiv. Och Palmeutredarna har det förstås.

      Dessutom brukar jag alltid – utan större framgång – försöka få folk att läsa Ebbe Carlssons deckare ”Liket i lådan” som han skrev mot slutet av sitt liv, efter den skandal som fick hans namn. Det är, skulle jag vilja säga, en ganska dålig deckare och den handlar formellt inte om Palmemordet. Men den kan bara läsas som en sorts bitter och cynisk beskrivning av hans egen syn på mordutredningen. Jag ska inte ge någon tolkning av boken här. Men med tanke på vem som skrivit den kan den starkt rekommenderas till läsning.

      1. Tack för tipsen!
        Inuti labyrinten har jag förgäves letat efter och En iskall vind drog genom Sverige ska inhandlas. Ebbes bok ska inom sinom tid läsas. Blood in the snow verkar ytterst intressant.

        En del politiker som givit ut självbiografier kan också vara intressanta för att få mer kött på benen om det politiska klimatet som rådde antar jag.

        Just nu påbörjas Den dolda alliansen och din senaste bok om konspirationer.

      2. Bröderna Poutiainens alldeles förträffliga boken ”Inuti labyrinten” verkar det som att man köpa på Adlibris (om man nu får göra reklam på denna blogg?). Däremot har jag förgäves försökt få tag i Lars Borgnäs ”En iskall vind drog genom Sverige”. Har visserligen läst den, men tycker den höll sådan klass att jag gärna skulle vilja ha den hemma och lättillgänglig.

        I min bokstapel som ligger framme och väntar på att bli läst har även jag, böckerna ”den dolda alliansen” och ”konspirationer”. Har precis börjat på Mikael Holmströms bok och har endast det sista kapitlet om 11 september kvar i Gunnar Walls alster.

      1. Krusells ”Palmemordets nakna fakta” kan väl endast ses som en partsinlaga för att Christer Pettersson skulle vara gärningsman. Boken innehåller så många fel och brister så det är på gränsen till pinsamt. Krusell har fått mycket befogad kritik bl a i SVT. Han påstår att nästan alla vittnesmål talar om en haltande och lunkade gång (eller något ditåt för att passa in på Christer) och i just SVT så såg han ut som en guldfisk när han inte kunde leda detta påstående i bevis inför en upprymd reporter. Tyvärr kan jag inte ta Krusell på särskilt stort allvar då han saknar varje grund för ett öppet, objektivt och framförallt kritiskt synsätt. Enkelt uttryckt en långt ifrån kompetent utredare.

  6. Det som jag tror angående Palme som låg mycket i fatet för honom var de ryska kraven på ny gränsdragning öster om Gotland. Då Palme drog igång debatten om danska Hesselö. Tror det kan finnas mer om det som inte riktigt framkommit idag. Militären i Sverige hade ju ganska starka intressen på Gotland under Palmes tid samtidigt som Palme bodde där. Inte konstigt då om det kan ha drabbat mer personligen angående vart sympatierna låg. En gränsdragningsdebatt idag går ej jämföra med hur det var på den tiden under kalla kriget då det ständigt fanns ett övrrhängande hot om ett tredje världskrig. Klart man inte bara kan ha en teori kring ett mord. Men det kan alltid vara intressant att bevaka sådant tror jag där det kan finnas starkare skäl till händelseförlopp.

    1. En av de punkter som skulle komma upp i Olof Palmes resa till Sovjet och Gorbatjov var att diskutera den svensk-sovjetiska gränstvisten i Östersjön och den exakta gränsdragningen som varit en tvistefråga sedan sent 60-tal.

      Bägge länderna ville dra gränsen mitt i Östersjön men det rådde oenighet om var mittlinjen var. Det omtvistade området mätte 13 500 km².
      Svenskarna räknade med en mittlinje mellan Gotland och Baltikum medan Sovjet såg sin mittlinje räknat från det svenska fastlandet. Det sovjetiska förslaget skulle ge en gränslinje precis öster om Gotland.

      Sättet Olof Palmes agerade i den sk Hesselö-konflikten 1983 ingav onda aningar för de som undrade om han verkligen såg till Sveriges bästa när det gällde vårt territorialvatten. I
      I Hesselökonflikten stod Olof Palme närmare en sovjetisk linje än vårt grannland Danmarks intressen.

      Inte bara framtida utvinning av naturtillgångar i Östersjön som stod på spel.
      Att utelämna svenskt vatten till Sovjet skulle i förlängningen omöjliggöra FRA och NATO´s signalspaning mot Öst. Sovjet kunde ha ”trålare” ute 24 dygnet runt, bestyckade med störsändare och så skulle ”radioförsprånget” bli ett minne blott
      Förutom att NATO skulle mista en mycket viktig underrättelseplattform skulle svensk U-tjänst gå miste om sin bästa bytesvara.

      1. Nej, det där scenariot köper inte jag. Det hade funnits precis lika bra möjligheter att spana ändå. Du tror väl inte att det bara var ryssarna som hade rullande ”TIR-lastbilar” i väst?

      2. Detta är en högst relevant iakttagelse som innehåller en stor portion substans. Om man även betänker hur det i själva verket låg till med exempelvis ubåtskränkningarna som visat sig vara utförda av NATO under samma tidsperiod så fanns det starka säkerhetspolitiska intressen att skydda med alla till buds stående medel. Det militära världsstrategiska läget (Europas hela norra flank) var under stort hot och i den tidsanda som rådde gjorde Pentagon/CIA precis vad som helst för att ligga steget före och förhindra kommunistiska intressen på andra planhalvan.

        Pentagon/CIA tillgrep alla knep som fanns tillgängliga och det finns, för de som forskar lite i ämnet, hur många bevis helst. Deras samröre med maffiaorganisationer, upprättandet av Stay Behind i Europa, inblandning i global droghandel, ubåtskränkningar, propagandanätverk, False Flag-operationer, politiska mord m.m. Allt med det gemensamma syftet att krossa östblocket. Därför är tanken inte långsökt. Tvärtom ligger den väldigt nära till hands att utländsk underrättelseorganisation på det ena eller andra planet var involverad i mordet som ett led i det krig som utkämpades dygnet runt år efter år.

  7. Dan Hansén har för försvarshögsskolans gjort en studie på krishantering i samband med MOP. Både det akuta skeendet under mordnatten och de följande månadernas utredningsarbete.

    I sitt arbete avslöjar DH den sensationella uppgiften att SÄPO-chefen Sven-Åke Hjälmroth är med Gösta Welander och regeringsmedlemmarna och besöker Lisbeth Palme ngn mellan 0150-0250 mordnatten.

    ”As the Stockholm Police Commissioner , Hans Holmér, was on vacation and not reachable, his deputy ,Gösta Welander , was called in. When he turned up at about 12:30 a.m., he took charge, but did not change the organisation of the search efforts.He prepared a nationwide alert that was sent out at 2:05 a.m., which indicated that there were two perpetrators, probably belonging to the Ustasja movement.
    Before the nationwide alert was sent out, Welander and the head of Säpo (Sven-Åke Hjälmroth) went to Sabbatsberg’s Hospital, where they joined some of the governmental ministers and the
    Palme family. Thereafter, the two followed the ministers to Rosenbad, the Chancellery, for a meeting with the Cabinet, which started at 3:07 a.m.”

    Vad jag har sett har det aldrig kommit fram tidigare att SÅH besökte Lisbeth Palme på SABB. Istället har uppgifter att LP ville prata med SÄPO på SABB men att de aldrig dök upp. I det som framkommit i bl a Jurkomm har Hjälmroths besök på SABB inte nämnts, kan iofs finnnas i den hemligstämplade delen.

    Uppgiften om Sabbatsbergs-besökt understryker att SÅH är en central aktör under MOP-natten sedan han vid midnatt larmats äv den sävlige Tore Winberg på säpojouren. Vid halvetttiden är han , tillsammans med en ännu så länge anonym SÄPO-kollega, den förste som får ta del av kommissarie Åke Rimborns rapportering på LC, före öppna polisen.

    Strax innan rikslarmet 0205 beger sig GW/SÅH till SABB och träffar där Ingvar Carlsson, Anita Gradin och Kjell-Olof Feldt från regeringen. På plats är även Birgitta von Otter, Ulf Dahlsten och Olof Palmes unge pressekreterare Kjell Lindström. Kl 0307 är GW/SÅH på Rosenbad och informerar statsråden om mordspaningarna.

    Uppgiften visar att SÅH är fullt informerad om de uppgifter Rimborn fått av LP och som ligger till grund för rikslarmet 0205. SÅH är också kvar när rikslarmet ändras 0506, då Ustaja tas bort men uppgiften om två gärningsmän kvarstår.

    Ovanstående visar att SÅH efter att talat med LP tror på hennes uppgift om två gärningsmän. Han gör inte heller några försök att ändra denna innan han går hem för att vila vid åttatiden på morgonen.
    Står klart att Hjälmroth, Welander, Rimborn och Nisse Linder tror på rikslarmet och alltså ska unisont ska missförstå LP på en så avgörande punkt som antalet GM. Det är totalt osannolikt , för att inte säga omöjligt.

    Allt talar också för att IC, KOF och AG fått samma info av LP då den lämnas på regeringssammanträdet 0307. Inget har framkommit att något statsråd ifrågasatt polischefernas rapport.

    Frågan som återkommer blir: Hur kan alla som trodde på ríkslarmet under natten köpa att Holmér kan avfärda detta efter bara en dryg timme på polishuset. Något stämmer inte här. Min fasta övertygelse är att någon agerar på morgonkröken som gör att LPs ursprungliga uppgifter förkastas.

    1. Ja, att historiken om vad olika beslutsfattare inom politiken och polisen gjorde under mordnatten är ofullständig kan jag bara hålla med om. Det är verkligen ytterst märkligt att Holmér avfärdar uppgiften om de två gärningsmännen utan att det finns någon som helst dokumentation av varför han gör det.

      Lika märkligt är det förstås att spaningsinsatserna i stort sett lyser med sin frånvaro under mordnatten, exempelvis att det tar bortåt tre timmar innan det går ut ett rikslarm om mordet. Det är som om hela polisväsendet står och skruvar sig ängsligt i väntan på att Holmér ska dyka upp. Och så plötsligt, på lördagen, gör han det och tar över alltihop med buller och bång fast han enligt sin egen version inte visste ett dugg om mordet förrän lördag morgon och inte fick en chans att sätta sig in i detaljerna förrän han kom till polishuset kort tid före sin första presskonferens.

    2. Har också funderat över varför Lisbets vittnesmål förkastades så snabbt och den enda förklaring jag kan se är att den andre mannen (mannen i mörkblå jacka som beskrevs av både Lisbet och vittnet Lars J) förmodligen identifierades och avfärdades som inblandad i MOP av en polis eller flera poliser som hade stort förtroende hos Holmér, säpochefen Sven-Åke Hjälmroth, åklagare m.fl. Det är väl inte en helt omöjlig förklaring?

      1. Jag håller med. Det rimliga är att man tidigt kommit underfund med att Lisbeth rört ihop gärningsmannen med Anders B och därefter korrigerat det hela. Särskilt då ingen annan av vittnena uppger två gärningsmän.

  8. Funderar. Det intressanta med vittnet Inge M är om någon får för sig att han var ett falskt vittne så skulle det ännu mer tyda på att Palme skulle möta någon. För varför skulle Inge M annars då ha haft bilen placerad just där

    1. Det är alltid bra att fundera. Men låt oss då göra det: vi föreställer oss alltså att någon som verkar ha varit ett vanligt vittne egentligen fanns på plats i förväg för att han visste om att Palme skulle möta någon och att han på något sätt själv ingick i en hemlig planläggning av det ena eller andra slaget. Kan det vara rimligt att föreställa sig något sådant exempelvis i fallet Inge M? Nej, det tycker jag verkligen inte. Den fråga som kommer upp direkt är: varför skulle han i så fall röja att han funnits på platsen genom att ta kontakt med polisen och berätta att han varit där och gjort en rad iakttagelser under flera minuter? Det blir väldigt krångligt. I Inge M:s fall är fakta dessutom ganska solklara. Det finns entydiga uppgifter från honom själv och hans tre passagerare som visar att han kom till Tunnelgatan för att passagerarna skulle göra bankomatuttag. Och dessa uttag blev registrerade i bankens dator.

      1. Varför just denna plats åter igen för Palme och också i närheten av Thulehuset. Var det en träning av kuppförsvar planlagd därifrån bland annat för att Palme hade haft besök vid sin bostad senaste tiden? Spekuleras ju inte minst på Flashback om detta. Eller vad var det egentligen frågan om ? Ett totalt fiasko av beskydd från Holmers sida som inte ens ska ha varit i Stockholm när det verkligen hettade till ? Tror inte någonsin det går att besvara för jag känner att det bara blir en massa spekulationer tyvärr

  9. Inge M säger i sitt första förhör att det handlar om sekunder som han såg gärningsmannen stå vi Dekorima, inte flera minuter. Det var efter påtryckningar från en journalist, författare som det blev flera minuter långt senare. De första uppgifterna är sannolikt de som är korrekta. Sedan har inte makarna Palme mött upp mördaren strax innan skotten, utan mördaren stod och väntade vid Dekorimahörnet en kort stund på Palme. Han smög sedan upp bakom dem och sköt två skott. Med hög sannolikhet följde gärningsmannen makarna Palme från Grand- han kunde inte veta vid Grand att Palme skulle gå förbi Dekorima några minuter senare. Det har jag skrivit flera ggr. att det var oplanerat att de gick förbi precis där. De kunde ha tagit taxin, tunnelbanan eller följt med Mårten hem istället när de stod vid Grand. Dessutom gick de över Sveavägen strax innan Dekorima för att de skulle kolla in i ett skyltfönster (Lisbet ville det) vilket var oplanerat. Det kunde inte mördaren heller veta i förväg.

    1. ” Med hög sannolikhet följde gärningsmannen makarna Palme från Grand-…” Du bortser från att det inte finns några vittnesmål som stöder detta påstående. Många har gjort försök att bevisa att makarna Palme följdes av mördaren från biografen och samtliga dessa försök håller inte. Gunnar har i sina böcker grundligt redogjort för detta på ett mycket tydligt och konkret sätt. Det blir lite omvänd bevisföring. Man bestämmer sig för att så måste det ligga till och sedan försöker man leda det i bevis och då blir det lite krystat. Normalt drar man en slutsats grundat på det faktiska fakta man har till hands och gör man det så är det mest troliga att mördaren var placerad och väntade vid Dekorimahörnet.

      1. Du har helt fel. Gatuköksvittnet såg CP gå ca 10 m efter Palme, även Mårten såg en man ganska nära dem vid Grand som också följde efter dem. Även han pekade ut CP, inte med 100% säkerhet dock.

      2. Varför är det troligt att mördaren stod vid Dekorima flera minuter innan mordet? För det första så var det inte ens planerat att makarna Palme skulle gå hem efter bion eller vilken väg de skulle ta. De kunde också lika gärna tagit taxin, tunnelbanan eller följt med Mårten hem. För det andra så säger Inge M att det handlar om sekunder som han uppfattade att mördaren stod vid Dekorima, inte flera minuter. Det var efter påtryckningar av en journalist, författare som det blev flera minuter.

    2. Jag måste ha missat något Ulf.
      Visa mig var det står ”sekunder” i förhöret med Inge M.
      http://www.itdemokrati.nu/page36z.html
      Det första är ett spaningsupplag, inget förhör. I spaningsupplaget står inget om sekunder, inte i förhöret heller.
      Förhöret utfördes 2 veckor efter dådet!!!!
      Där säger Inge M att GM stod och väntade när Inge M satt i bilen.

      Kan du vänligen ge mig källa på sekunder då jag är mycket intresserad.
      Mvh
      Lennart Remstam

      1. Då får du läsa lite bättre: ”INGE M förhör 860314. Förhörsledare krinsp Lars Borgström

        M:-Jag sitter och ser en kille som står, det går folk som… alltså på andra sidan Sveavägen går ner mot Wennergren Center. Så kommer det två personer varav den ena går något före. Och som jag uppfattade var det en kvinna. Sen kommer det upp en man… nu efteråt så han stod alltså vid, om det är ett skyltfönster, eller mot väggen när den här andra gruppen (5 – 7 personer) som kom uppifrån Kungsgatan och passerade. När de hade gått förbi och kvinnan och mannen kommer gående då går han ut bakom, och som jag uppfattade det, så tog han, men där är jag osäker, men jag uppfattade det som han tog tag i axeln på honom eller på något sätt. Jag uppfattade det som om att här händer det någonting. Jag trodde att det skulle bli bråk, jag fick en sådan där underlig känsla. Sen small det bara två skott. Han som sköt, efter skotten tog han ner handen lugnt och fint, tog ett par steg bakåt och kvinnan hon vände sig om och ropade. Då rör han sig lugnt och försiktigt, backar han och vänder sig om och så försvinner han och joggar bort. Han rusar inte.
        F:- Från vilket håll… var kom han ifrån?
        M: -Han stod på Sveavägen. Han stod vid kåken, hörnan Sveavägen – Tunnelgatan. Han kom inte från Sveavägen utan jag uppfattade det som att han kom … han stod där redan när jag satt i bilen. Och när paret kom gick han ut ifrån väggen och gick upp bakom. Jag uppfattade det som att han stod… nu efteråt uppfattar jag det som att han måste ha stått och väntat.
        -Det var slakt. Han var slaktare. Han stod där och väntade, helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.
        F:- Hur lång tid innan har du… observerade du honom. Hur nära var han första gången du ser honom?
        M: – Jag står ju alltså på andra sidan Sveavägen. Jag hade precis vänt bilen och det här rör sig om minuter.
        F: -Man kan ju gå långt på en minut också.
        M: -Men han såg… när jag observerade honom det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga paret Palme.
        F: – Sekunderna innan de möttes?
        M: – Innan de går förbi honom för han står som jag uppfattade det mot väggen, och så här när de går förbi så kommer han upp bakom.
        Förhör avslutat 10.30”.

      2. Det finns väl 2 scenarier som jag ser det. Men innan måste man nog utgå från att mördaren måste ha varit väldigt säker på att det var Palme. Till det behövdes säkert viss betänketid. Antingen stod mördaren på plats utanför Dekorima ett bra tag innan och hade då troligen walkie-talkie och hade kontakt med t.ex. grandmannen eller så förföljde mördaren paret och ställde sig på plats precis innan då paret tittade in i skyltfönstret hos Sari. I detta senare scenario bör mördaren varit väl bekant med flyktvägen. Så det skulle då vara svårt att tro att det var en utlänning. Båda scenarierna baserar sig på att paret antagligen skulle ta en promenad och man hade studerat vanorna. Man ska inte heller glömma vittnet som gick alldelues bakom paret Palme som uppfattade det som att mördaren gick tillsammans med dom. Om Palme uppfattade hotet så gjordes det väldigt sent. Inte redan när mördaren stod vid det upplysta dekorimafönsret och spanade. Det är viktigt att komma ihåg att mördaren stod inte gömd för paret Palme t.ex på något ställe någon meter in på tunnelgatan utan vid ett upplyst skyltfönster. Därför var det inte svårt för Inge M att iakta en del av denna person.

  10. Jag lyssnade härom kvällen på P3 Dokumentär Mordet på Olof Palme och reflekterade över att en journalist på Expressen väldigt kort tid efter mordet får ett samtal från en mycket pålitlig tipsare. Denna för oss anonyme tipsare meddelar journalisterna att det kan vara Olof Palme som är skjuten i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. ”Det kan vara Palme så åk för fan” lär han ha sagt. Det framställs i programmet som att tipsaren ”vet” vad det handlar om långt innan berörda personer på räddningstjänst och larmcentral vet vad som i själva verket har hänt. Då undrar åtminstone jag hur denna tipsare kan vara så säker på sin sak och inte minst vilken insyn och position i samhället han kan tänkas ha. En i allra högsta grad pålitlig tipsare som under lång tid delgivit tips som alla visat sig stämma till punkt och pricka verkar vara en av de första i världen som har koll på läget i ett så tidigt skede. Lite skumt kan jag tycka att det är.

    1. Enligt Tommy Schönstedt hade nämnda tipsare en polisradio vid kudden. Gissningsvis hade vederbörande börjat fatta misstankar om att offret på Sveavägen var Olof Palme utifrån polisernas kommunikation sinsemellan. Vet inte om jag ser något särskilt anmärkningsvärt eller misstänkt med det här. Nu för tiden går det inte lyssna av polisernas radiokommunikation vad jag vet, men på den här tiden var det fullt möjligt.

      När, hur och vad som sades är förstås en annan fråga. Vi vet att det var en hel del konstigheter med polisens radiokommunikation strax efter mordet tack vare några egendomliga beslut på ledningscentralen, men vilken tidpunkt blev det allmänt känt inom Stockholmspolisen att det var Palme som var skjuten?

  11. ”Det finns väl 2 scenarier som jag ser det. Men innan måste man nog utgå från att mördaren måste ha varit väldigt säker på att det var Palme. Till det behövdes säkert viss betänketid. Antingen stod mördaren på plats utanför Dekorima ett bra tag innan och hade då troligen walkie-talkie och hade kontakt med t.ex. grandmannen eller så förföljde mördaren paret och ställde sig på plats precis innan då paret tittade in i skyltfönstret hos Sari. I detta senare scenario bör mördaren varit väl bekant med flyktvägen. Så det skulle då vara svårt att tro att det var en utlänning. Båda scenarierna baserar sig på att paret antagligen skulle ta en promenad och man hade studerat vanorna. Man ska inte heller glömma vittnet som gick alldelues bakom paret Palme som uppfattade det som att mördaren gick tillsammans med dom. Om Palme uppfattade hotet så gjordes det väldigt sent. Inte redan när mördaren stod vid det upplysta dekorimafönsret och spanade. Det är viktigt att komma ihåg att mördaren stod inte gömd för paret Palme t.ex på något ställe någon meter in på tunnelgatan utan vid ett upplyst skyltfönster. Därför var det inte svårt för Inge M att iakta en del av denna person”.

    Flera gärningsmän, inblandade dvs en konspiration tror inte jag på. Det skulle spruckit med tanke på trycket och belöningen på 50 miljoner. Dessutom så tyder inte gärningsmannens beteende på ett proffs med tanke på vilken uppmärksamhet mordet fick under mordutförandet och mördaren var omaskerad, var kvar rätt länge på mordplatsen, missat skott mot Lisbet m.m.

    Du har antagligen rätt i att mördaren följde efter makarna Palme från Grand, men när Palme gick över Sveavägen för att kolla i ett skyltfönster på andra sidan, tror jag mördaren fortsatte på samma sida på Sveavägen och gick över till Dekorima lite längre fram. Han förstod då att de skulle gå förbi där. Som jag skrivit flera ggr. så kunde inte mördaren veta vid Grand vart Palme skulle efter bion eller på vilket sätt- de kunde följt med Mårten och hans flickvän, gått hem till gamla stan, åkt taxi eller tagit tunnelbanan därifrån.

    Vittnet Anders B som en kort stund gick efter makarna Palme var berusad så han var inget tillförlitligt vittne tyvärr. Hade han varit nykter hade han kunnat gett ett bättre signalement på mördaren och kanske till och med kunnat avgöra om det var CP eller ej.

    1. Det är säkerligen snarare helt tvärtom, när det gäller den i första anblicken så imponerande belöningen på 50 miljoner kronor. Att det pekar på att det just är en konspiration.

      Enligt vad Palmeutredningens talesman Åke Röst svarade på frågan. Om personen är inblandad i mordet? Får han då de 50 miljonerna, eller en del av dem? Svarade han, ”det tror jag med stor sannolikhet att han inte får”.

      Det skulle milt uttryckt vara en både lång och krokig väg för att komma åt de pengarna. En konspiration skulle med säkerhet ha förmågan att utföra repressalier mot en person eller t o m mot dennes anhöriga om han eller hon skulle få för sig att ange mördaren. M a o krävs det att en utomstående person kliver fram och då som förmodligen är beredd att slå sin egen tillvaro i spillror.för de där sedelbuntarna. För att överhuvudtaget få en del av pengarna, så krävs dessutom en fällande dom.

      Det enda höjningen till de 50 miljonerna medförde var antagligen att mordutredningen drog till sig en massa lycksökare och mytomaner på kuppen. I det här fallet så har inte heller en konspiration satts under något tryck, om man nu bortser från det till synes substanslösa PKK-spåret.

      Däremot om en sådan person som Pettersson hade utfört det och han hade ”sluntit” med tungan ”i fyllan och villan”. Vilket jag tror är mycket mer sannolikt att den typen av person skulle kunna göra. Vore det säkert mycket ofarligare att ange den typen av person som han representerar.

      1. 50 miljoner m.m.- en konspiration spricker absolut och mördaren hade ett amatörbeteende på mordplatsen. Det mesta pekar snarare mot en ensamagerande gärningsman t ex CP.
        Ja, i resningsansökan så fanns det vittnesmål om att CP sagt att han hade dödat Palme m.m. sett magnumrevolver hemma hos honom m.m. Cedergren hade lämnat magnumrevolver till Cp 1986 m.m,

    2. Men om man är rätt garanterad att komma undan finns det ingen anledning maskera sig. Bara en utsedd person bör kunna känna så. Notera att som Inge M uttrycker var det fråga om slakt. Hur man vrider och vänder känns som allt gick lugnt tillväga. Lisbet såg en person med ljus överläpp och det verkar varit i stort allt. Tror inte någon förväxling skedde med en annan person.

      1. Mord är aldrig lugnt. Lisbet såg mördaren i ögonen under flera sekunder (enligt henne själv och Inge M m.fl.). Hon pekade ut CP som den personen som hon hade sett närmast i mordplatsen dvs mördaren. Vittnen har sett 3 personer på mordplatsen (makarna Palme och mördaren), inte 4.

      2. Garanterad i förväg? Palme visste inte vid Grand att han skulle gå hem. Där bestämde dem det. De kunde lika gärna gått hem med Mårten och hans fd flickvän, tagit taxin eller tunnelbanan där. Mördaren släntrade tydligen fram till Dekorima. enligt förhör med Inge M i dec 1986.

      3. Du måste även ta hänsyn till flera vittnen innan cp kan pekas ut. De tidigaste förhören är ofta det viktigste. Ja, jag tycker det är onaturligt att mördaren inte sneddade runt hörnet till tunnelgatan och ställde sig där. Mördaren verkar inte ens ha kollat om det var en bra plats strax innan. Det tycker jag tyder på att det var planerat. Har du tänkt på att Palme ska ha velat ha livvakter den kvällen enligt vissa, men ändå utsatte han sig för denna promenad?

  12. Vittnet Inge M lämnar en intressant detalj i ett förhör i december 1986. Det jag tänker på är att mördaren ”släntrade fram”. Det låter inte som en vältränad proffsmördare direkt, utan snarare som en missbrukare, alkoholist etc:
    ”861211 lämnar [Inge M] en uppgift till krinsp. Ingvar Kjellvås som skriver följande protokoll:
    Han såg hur mördaren kom gående Sveavägen söder ut på den östra gångbanan framför en reklampelare (alltså på utsidan sett från Morelius håll) som är placerad strax innan korsningen med Tunnelgatan. Mördaren släntrade fram och ställde sig vid skyltfönstret bredvid ingången till Dekorima.
    (Ett tydligt tecken på att gärningsmannen sneddat över Sveavägen och placerat sig vid fönstret en kort stund före Palmes uppdykande. Det ger en del intressanta infallsvinklar. Bl a att han insåg att makarna skulle passera där, att han kände till att det var en bra plats för ett bakhåll och att det fanns en passande flyktväg in på Tunnelgatan.)”.

    1. Ulf: ”Mördaren släntrade fram och ställde sig vid skyltfönstret bredvid ingången till Dekorima. (Ett tydligt tecken på att gärningsmannen sneddat över Sveavägen […]”

      Varför skulle släntrandet vara ett tydligt tecken på just det?

  13. En konspiration av det här slaget kan vara vattentät för evigt och en belöning på 50 miljoner har ingen som helst betydelse för de inblandade. Som ovan redan nämnts så krävs en fällande dom för att ens ha en liten chans till belöningen och är du på något vis delaktig så kan du vara grundligt säker på att du inte får ut ens en krona av belöningen. Så argumentet att en konspiration inte skulle hålla faller platt.

    Vad beträffar Christer Pettersson som tänkt gärningsman så rekommenderar jag varmt att läsa bl a Mordgåtan Olof Palme. Gunnar tar systematiskt upp fakta kring CP och redogör utförligt för dessa.

    Det blir alltid väldigt krystat och snårigt när det görs försök att bevisa Christer Petterssons skuld. Väldigt svaga vittnesmål typ ”Mördaren släntrade fram och ställde sig vid skyltfönstret bredvid ingången till Dekorima. (Ett tydligt tecken på att gärningsmannen sneddat över Sveavägen […]”. Eller att Lisbeth Palme faktiskt pekade ut Pettersson efter en vittneskonfrontation som gått till historien som en av de mest klantigt utförda någonsin. Därom råder inga tvivel.

    Utredare som pratar om att mördaren hade en haltande lunkande gång (liknande Petterssons) då 99% av vittnena i de första förhören pratade om en spänstig gärningsman som rörde sig smidigt.

    Allt tyder på det motsatta. Vapnet, en revolver med ”metal piercing” ammunition med kraft att tränga igenom en skottsäker väst. Skottet som träffade Olof Palme på ett sådant sätt att han med största sannolikhet var död innan han förr till marken. Mördaren missade Lisbeth med en hårsmån då hon vred sig mot sin make vid första skottet varpå kulan strök längs med ryggen. Att hantera en revolver av den typ som användes är ingen lätt uppgift ens för den vältränade. Som Leif GW Persson sa är den stor som en mindre spädgris. Att det var en mycket kompetent person bakom revolvern stöds av det faktum att inga fler skott avlossades.

    Påståendet att mördaren skulle vara en amatör är rent skrattretande att påstå likaså att mordplatsen skulle vara synnerligen illa vald. Mördaren dröjde sig kvar den tid som krävdes för att vara fullständigt säker på att uppdraget var lyckat och försvann sedan enligt samstämmiga vittnen spänstigt från platsen. Just mordplatsen var också mycket väl vald med tanke på alla olika flyktalternativ denna innebar. Detta bevisas inte minst av det faktum att ingen ännu har sett röken av honom.

    Christer Pettersson skulle förmodligen i rent vredesmod tömt hela trumman med skott och sedan ryckigt och haltande stannat av ren utmattning i trappen. Måste tyvärr säga att stackars Christer hade blivit tagen på bar gärning inom 5 minuter efter dådet. Lägg därtill alla dessa walkie-talkie observationer och konstig radiokommunikation kring mordplatsen den kvällen.

    1. Håller inte med- en konspiration skulle sannolikt spruckit med tanke på 50 miljoners belöningen m.m.

      Vittnesmålen är inte svagare i åtalet mot CP än i andra fall. Snarare så är Lisbets utpekande ett starkt utpekande. Sedan finns det fler som är säkra på att ha sett CP vid Grand när makarna Palme var där både kl 21 som efter kl 23 och vid gatuköket mellan Grand och mordplatsen.
      Vapnet dvs en magnumrevolver fick CP av Cedergren och utförandet tyder inte på något proffs snarare en amatör. Varför Cedergren hade just den ammunitionen vet inte jag. Mördaren stannar kvar länge på mordplatsen, har en speciell gång/löpstil, omaskerad m.m. De flesta vittnen påstår att mördaren inte var spänstig, snarare att han lunkade etc från mordplatsen.

      Mördaren valde inte mordplatsen flera timmar innan mordet utan det var makarna Palme som gjorde det när de bestämde sig för att gå hem från Grand. De kunde lika gärna följt med Mårten, tagit taxin eller tunnelbanan hem. Sedan bestämde de att gå över och se i ett skyltfönster på andra sidan och det kunde inte mördaren heller veta i förväg. Då förstod han att de skulle gå förbi Dekorima, han fortsatte antagligen på samma sida av Sveavägen och korsade vägen längre fram vid Dekorima.

      Tror CP skulle kunnat uppträda som mördaren gjorde på mordplatsen. Han framställdes som en väldigt impulsiv, aggressiv, gapig person i media. Det gör inte att han kan uteslutas. Mordet tyder på ett impulsivt beteende. Han bestämde sig antagligen för att mörda Palme när han såg dem första gången vid Grand kl 21.

      1. Som jag tidigare redogjort så är belöningen på 50 miljoner inte på något sätt garant för att en konspiration skulle spricka. Detta vittnar några av världens ledande mordutredare (FBI, NYPD etc) om och har även gjort så i SVT, intervjuade av bl a Lars Borgnäs.

        Lisbeths utpekande är absolut inte ett starkt utpekande, tvärtom. Hon fick förhandsinformation om den person hon skulle peka ut. ”Det ser man väl vem som är alkoholist.” som hon sa. I Hovrättsförhandlingarna så var det en av de springande punkterna att just så hade skett. Sedan kan man följa hur hennes vittnesmål över tid. Från hennes första vittnesmål där hon i princip inte sett någonting alls till hennes senare redogörelser med många detaljer och inte minst tydligt signalement som i mångt och mycket påminner om den fantombild som polisen tog fram.

        Länka gärna till de vittnesmål som tydligt visar det faktum att Christer Pettersson befann sig kring mordplatsen klockan 21 och 23.

        Inte ett enda vittnesmål ens antyder att mördaren rörde sig klumpigt, lunkande eller något ditåt. Tvärtom så sa en del vittnen att mördaren rörde sig ”spänstigt” och ”smidigt”. Även detta är en sak Lars Borgnäs och Tomas Bresky redogjort för i några av sina många program om Palmemordet (det mesta materialet finns på Youtube). Det var även dessa två herrar som konfronterade Krusell angående påståendet i hans bok om Palmemordet att nästan samtliga vittnen påstått att mördaren lunkade, haltade eller rörde sig klumpigt. Borgnäs/Bresky hänvisade till förhören och frågade givetvis Krusell vart någonstans dessa påståenden finns och föga överraskande såg plötsligt Krusell ut som en guldfisk.

        Mördaren stannade inte heller kvar länge på mordplatsen, enligt samstämmiga vittnesmål rör det sig om sekunder. Tillräckligt länge för att förvissa sig om att uppdraget så långt är väl utfört. Därefter försvinner mördaren (enligt vittnen smidigt och spänstigt) in på Tunnelgatan och han har nu varit försvunnen i snart 28 år.

        Att mördaren skulle ha följt efter makarna Palme från bion, korsa Sveavägen och skyndsamt hinna fram till Dekorimahörnet i god tid före Palme är inte helt lätt att få ihop. I Mordgåtan Olof Palme redogör Gunnar tydligt, konkret och sakligt för bristerna i det scenariot. Om du inte läst det så vill jag verkligen poängtera nyttan av att göra det med öppna ögon.

        Det finns absolut ingenting som tyder på att mordet skulle vara ett impulsivt infall av någon ensam galning. Desto mer man studerar de faktiska omständigheterna desto längre ifrån kommer man tanken på den ensamma galningen.

  14. Förstår inte varför mördaren antingen måste vara en ”proffsmördare” eller en alkoholist? Det finns väl några varianter där emellan? Typ en person med viss vapenvana men som inte har grava alkoholproblem och inte eller mördar folk mot betalning.

  15. Lisbet Palme såg mördaren i ögonen i några sekunder. Mördaren hade enligt henne en stirrig och ljus blick. Christer Pettersson hade väl allt annat än en ljus blick?

  16. Som jag tidigare redogjort så är belöningen på 50 miljoner inte på något sätt garant för att en konspiration skulle spricka. Detta vittnar några av världens ledande mordutredare (FBI, NYPD etc) om och har även gjort så i SVT, intervjuade av bl a Lars Borgnäs”.

    Lars Borgnäs? Han är så tendiös och tror inte på CP som mördaren. Han försöker vinkla allting till att han inte skulle vara mördaren. Vilka erfarna mordutredare tror inte att 50 miljoner gör så att konspiration skulle spricka? Faktum är att man inte fått fram någon annan än CP eg. Den enda person som pekats ut av det närmaste vittnet, som åtalats och fällts är CP.

    Lisbeths utpekande är absolut inte ett starkt utpekande, tvärtom. Hon fick förhandsinformation om den person hon skulle peka ut. ”Det ser man väl vem som är alkoholist.” som hon sa. I Hovrättsförhandlingarna så var det en av de springande punkterna att just så hade skett. Sedan kan man följa hur hennes vittnesmål över tid. Från hennes första vittnesmål där hon i princip inte sett någonting alls till hennes senare redogörelser med många detaljer och inte minst tydligt signalement som i mångt och mycket påminner om den fantombild som polisen tog fram.

    Lisbets utpekande är starkt och att minnet fungerar som det gör efter en traumatisk situation har minnesforskaren och professorn Lars Göran Nilsson redovisat för hovrätten. Tyvärr kunde inte hovrätten göra en korrekt bedömning av minnesforskningen och drog helt fel slutsatser- se intervju med Nilsson i DN år 2001 där även Lisbet intervjuas. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10234787.ab Varför skulle Lisbet bli påverkad av en helt fel fantombild? Hon ringer själv till Polisen 8/3 1986 och påpekar att den var fel och gav ytterligare kommentarer om mördarens utseende- kraftigare hakparti än fantombilden m.m. Holmér m.f.l. i den första spaningsledningen var måttligt intresserade av Lisbets minnesbild av mördaren och frågar man inte kan man heller inte få svar. Fantombilden borde gjorts utifrån Lisbets minnesbild av mördaren och inte från den sk tecknerskan som antagligen inte ens såg mördaren.

    Länka gärna till de vittnesmål som tydligt visar det faktum att Christer Pettersson befann sig kring mordplatsen klockan 21 och 23.

    kl 21: bland annat Birgitta W och vittne D i resningsansökan. Kl 23- flygledaren som satt utanför Grand och såg CP stå utanför och vänta på någon. Roger Ö såg CP vid grand ca kl 23:15 m.f.l. Gatuköksvittnet såg CP gå efter makarna Palme mellan Grand och mordplatsen.

    Inte ett enda vittnesmål ens antyder att mördaren rörde sig klumpigt, lunkande eller något ditåt. Tvärtom så sa en del vittnen att mördaren rörde sig ”spänstigt” och ”smidigt”. Även detta är en sak Lars Borgnäs och Tomas Bresky redogjort för i några av sina många program om Palmemordet (det mesta materialet finns på Youtube). Det var även dessa två herrar som konfronterade Krusell angående påståendet i hans bok om Palmemordet att nästan samtliga vittnen påstått att mördaren lunkade, haltade eller rörde sig klumpigt. Borgnäs/Bresky hänvisade till förhören och frågade givetvis Krusell vart någonstans dessa påståenden finns och föga överraskande såg plötsligt Krusell ut som en guldfisk.

    Som sagt de tror på fantasier om polisspår, militärspår m.m. och kan inte inse att CP med hög sannolikhet var mördaren. Det närmaste vittnet är ändå det som är det man kan förlita sig mest på- Lisbet var närmast och såg även mördaren i ansiktet under flera sekunder. Vittnena beskrev mördarens gång/löpstil som lunkande, klumpigt, som en björn m.m. Läs gärna professor Klamis bevisteoretiska analys från 1990, om du inte gjort det. http://libris.kb.se/bib/7657402

    Mördaren stannade inte heller kvar länge på mordplatsen, enligt samstämmiga vittnesmål rör det sig om sekunder. Tillräckligt länge för att förvissa sig om att uppdraget så långt är väl utfört. Därefter försvinner mördaren (enligt vittnen smidigt och spänstigt) in på Tunnelgatan och han har nu varit försvunnen i snart 28 år.

    Mördaren stannade kvar på mordplatsen i 10-20 sekunder vilket var lång tid.

    Att mördaren skulle ha följt efter makarna Palme från bion, korsa Sveavägen och skyndsamt hinna fram till Dekorimahörnet i god tid före Palme är inte helt lätt att få ihop. I Mordgåtan Olof Palme redogör Gunnar tydligt, konkret och sakligt för bristerna i det scenariot. Om du inte läst det så vill jag verkligen poängtera nyttan av att göra det med öppna ögon.

    Vad Gunnar Wall, Borgnäs m.f.l. skriver, påstår är inte mer tillförlitligt än vad andra skriver, påstår. Jag tror mer på forskare, professorer, poliser och åklagare än privatspanare etc. God tid är en tolkningsfråga, men säg 20-60 sekunder innan kan mördaren ha stått vid Dekorima innan skotten.

    Det finns absolut ingenting som tyder på att mordet skulle vara ett impulsivt infall av någon ensam galning. Desto mer man studerar de faktiska omständigheterna desto längre ifrån kommer man tanken på den ensamma galningen.

    Studerar man ingående hur mordet gick till och vart så är slutsatsen den att det måste ha varit impulsivt och beslutats samma kväll. Antagligen när mördaren såg makarna Palme vid Grand första gången vid 21-tiden.

    1. Jag brukar göra ändringar och korrigeringar i läsarkommentarerna till den här bloggen i väldigt liten utsträckning. Om någon skriver ut efternamnet på ett vittne och detta efternamn inte är allmänt känt brukar jag ersätta det med en initial. Ibland går jag in och korrigerar stavning och meningsbyggnad för att göra kommentarerna lättare att läsa – men bara om jag har tid. Några stora ändringar gör jag sällan – och om jag gör det sker det i samråd med den som skrivit.

      Det finns dock tillfällen då det kliat i fingrarna på mig att gå in och redigera. Och det är när den som skriver en kommentar citerar en meningsmotståndare (för att senare polemisera mot det citerade) och inte tydligt markerar att det är det han eller hon gör. Den som skriver så riskerar att bli missförstådd. Ditt exempel ovan, Ulf, tycker jag belyser detta. Kan inte du och andra göra det lite lättare för den som läser genom att tydligt markera när ni citerar någon annan och när ni för fram er egen åsikt?

  17. Jag tycker dom finska kvinnornas vittnesmål är intressanta. Låt oss säga att dom hittar på alltihop vad skulle dom isåfall vinna på det?

    1. Ja, de kvinnor du syftar på är förstås dem som TV-journalisten Lars Borgnäs kallar Anki och Anneli (inte deras riktiga namn) och som han beskriver i sin bok ”En iskall vind drog genom Sverige” (sid 450-453). De ska ha kommit gående norrut på Sveavägen och sett en finskspråkig man med walkie-talkie precis vid mordplatsen mycket kort tid före mordet. Mannen som figurerar i deras vittnesmål brukar betecknas som ”Dekorimamannen”.

      Det är lite missledande att beteckna dessa två vittnen som ”de finska kvinnorna”. De var visserligen av finsk bakgrund, men bosatta i Sverige. Däremot hade deras eget ursprung förstås sitt intresse i förhållande till de speciella iakttagelser de ska ha gjort av mannen.

      Enligt vad Anki berättade för Borgnäs hade hon känt igen mannen som en finsk kroppsbyggare och hon sa också att hon hörde honom tala finska i en walkie-talkie.

      Lars Borgnäs träffade Anki flera gånger och presenterar henne som en person som ger ett tillförlitligt intryck. Borgnäs har talat med många Palmevittnen och jag har stor tilltro till hans förmåga att bedöma deras allmänna trovärdighet. Att Anki och hennes väninna skulle ha hittat på alltihop för att tjäna något på det förefaller väldigt långsökt, tycker jag. Dels på grund av Borgnäs bedömning, men också på grund av hur uppgifterna kom till polisen.

      Det var Anneli som i juni 1992 berättade om saken för en man på en Finlandsbåt. Och han berättade det i sin tur för journalisten Olle Alsén. På den lite krokiga vägen kom uppgiften fram till mordutredarna. Man kan knappast tänka sig att de två kvinnorna skulle ha betett sig på det sättet om de verkligen hade kokat ihop en lögnhistoria som de tänkt ge publicitet i något ohederligt syfte.

      Däremot är det mycket möjligt att polisen valde att tolka det på det sättet. Enligt vad Alsén berättade för Borgnäs ”behandlades de båda kvinnorna bryskt” av polisen och blev ”rejält uppskrämda”.

      För min del förutsätter jag att kvinnorna verkligen varit med om någonting som åtminstone har likheter med det de berättade. Men det kan inte uteslutas att de minns fel i vissa avseenden när de försöker rekonstruera förloppet flera år senare. De två kvinnornas berättelser skiljer sig åt på åtminstone två sätt: de hade olika uppfattning om vilken film de sett strax före händelsen och de hade också olika uppfattning om vart de hade begett sig sedan de sett mannen med walkie-talkien. Anki menade att de då vände söderut mot Kungsgatan, Anneli menade i stället att de fortsatte att gå norrut på Sveavägen.

      Låt oss förutsätta att de varit med om något som de i efterhand kopplade till mordet och därför upplevde som dramatiskt och obehagligt – och att det var skälet till att de inte gick till polisen under de år som följde. Så länge det inte framkommer tydliga skäl att tro något annat får man väl dra slutsatsen att mycket pekar på att händelsen faktiskt inträffade under mordkvällen. Och det finns heller inga skäl att bestämt avvisa att det var kort tid före mordet som de gjorde sin iakttagelse av mannen. Det kan också vara så att det var vid Dekorimahörnan och inte någon annanstans de såg honom, liksom att det var den man Anki sett tidigare på ett gym och att han vid det här tillfället hade en walkie-talkie. Men helt säker på något av detta kan man inte vara. De sex år som gick mellan mordet och den tidpunkt när Anneli berättade om saken på Finlandsbåten är lång tid. Vad som ursprungligen kan ha varit uppgifter som var behäftade med viss osäkerhet kan ha förändrats och fått tydliga men felaktiga konturer. Ungefär: ”Visst hörde vi någon sorts smällar kort tid efter att vi sett mannen? Så var det nog. Kan det ha varit skott? Ja, det kan det. Det var det säkert.” Eller: ”Visst hade han något i handen? Kan det ha varit en walkie-talkie? Jo, det var det nog.” Och så vidare.

      Hade uppgifterna kommit in till polisen redan dagarna närmast efter mordet hade sådana här invändningar inte alls känts lika relevanta. Men nu är det som det är.

      Tyvärr råder det förundersökningssekretess kring Ankis och Annelis vittnesmål liksom kring så mycket annat material. Det är tveksamt om sekretessen kring ”Dekorimamannen” är till hjälp i sökandet efter Palmes mördare. Det är däremot helt säkert att den försvårar för allmänheten att få en klar uppfattning om bevisläget i Sveriges största mordutredning. Och man kan faktiskt inte utesluta att det finns människor som har kunskaper som skulle kunna kasta ljus över Ankis och Annelis vittnesmål om uppgifterna från mordutredningen blev offentligt redovisade.

        1. Jag kanske var överdrivet tydlig när jag beskrev bakgrunden till din kommentar. Det var inte för att kritisera dig. Jag föreställde mig bara att det kan finnas läsare av denna blogg som inte har koll på det här inslaget i Palmeutredningen.

      1. Det som är lite intressant även om man inte ska hänga upp sig på vittnen på långt håll för mycket, är att personen verkar ha haft bred ryggtavla och då ett litet huvud förhållandevis. Smidig men lite kraftigt klumpig. Man tänker direkt på en kroppsbyggare. Om det nu var så att denna person vågade ta ett tag kring Palmes axel, så kan man ju också förstå varför. Personen visste sig vara tillräckligt stark för att klara av motstånd. Man kan tolka på olika men det är så jag tycker det verkar

      2. Hej Gunnar. Vad tänker du om vittnena i GMP;s rekonstruktion som säger sig passerat mordplatsen 2315-2320 och inte ser någon Dekorimaman? Kan alla verkligen minnas fel?

        Tänker på följande:
        Ca 2315: Ålenius och Landgre. Två skådespelerskor som varit och sett samma föreställning av Bröderna Mozart som paret Palme. De stannar en kort stund vid Dekorimahörnan och funderar över om de ska gå igenom den stängda Brunkebergstunneln, men väljer att gå söderut på Sveavägen. De ser ingen annan person vid mordplatsen. Finns också en notering om att de var på mordplatsen 2320, så viss förvirring råder i GMP.

        Ca 2317: Rolder med sällskap stannar vid DH under två minuter pga av illamående. Ser inga andra personer där vid tillfället. Rolder stod och rökte utanför Grand när paret Palme kom ut ur Biografen och gick då söderut på sveavägen.

        Ca 2319 Nicola F passerar DekorimaHörnan och ser ingen där och inte heller på Tunnelgatan där han tittar in. Om en liten stund ska han möta paret Palme längre norrut på Sveavägen och lägga märke till Anders B i sin ”Tensonjacka”.

        Ca 2320 Hellgren passerar Dekorimahörnan när han promenerar Sveavägen söderut. Ser ingen på mordplatsen.

        1. Gärningsmannaprofilen är enligt min mening ett dokument som driver en tes väldigt hårt, nämligen att det var en psykiskt obalanserad ensam gärningsman. Och GMP går mycket längre än så när man dessutom förser denne gärningsman med ett antal väldigt specifika egenskaper.
          När författarna bakom det dokumentet sammanfattar de inblickar de haft i ett stort utredningsmaterial är det svårt för någon utan denna insyn att avgöra hur opartisk deras sammanställning är. I vissa fall finns det dock frisläppta förhör, till exempel ett förhör från 1989 med den ena av de två skådespelerskorna och det ger just den bild som beskrivs i profilen – det vill säga att de stannar upp vid Dekorimahörnan mycket kort tid före mordet men att de inte lägger märke till någon person där.

          Vad ska vi då tro? Ja, en rimlig tolkning av det material GMP hänvisar till samt av det faktum att Inge M var det enda vittnet vid rättegången som berättade om en man som stått på plats i flera minuter är väl följande: om en väntande mördare verkligen befann sig vid Dekorima så tidigt som 23.15 eller 23.18 kan han knappast ha betett sig så att han väckte särskilt mycket uppmärksamhet.

          Det leder förstås till frågan: varför skulle i så fall Inge M ha lagt märke till honom om andra inte gjorde det? Ja, det finns ett ganska bra skäl till det. Inge M var själv på plats med utsikt över Dekorimahörnan i flera minuter. Till skillnad från andra vittnen som passerade platsen och stannade hastigt (eller var fokuserade på sitt illamående) hade därför hans iakttagelser en utsträckning i tid, han såg en man och kunde konstatera att mannen var kvar en stund senare. Bara det gjorde honom rimligtvis lite intressant. Och slutligen såg Inge M hur samme man till sist utförde ett mord. Det är givet att Inge M skulle bevara minnet också av sina tidigare iakttagelser när de så uppenbart ingick i en kedja med en så dramatisk slutfas.

          När jag talade med Inge M var han inne på att det nog var Christer Pettersson han sett. Den saken framstår dock som mindre trolig också av den anledningen att flera andra personer som passerat Dekorimahörnan minuterna före mordet inte lagt märke till någon där. Om Pettersson med sin skrämmande framtoning befunnit sig där är det tveksamt om det gått att missa. Men någon som betedde sig mer diskret behöver inte ha satt spår i medvetandet hos människor som passerade utan att ana vad som snart skulle ske på just den platsen.

  18. Vill först tacka Gunnar Wall för att han återigen låter mig kommentera på denna blogg: Tack, Gunnar. Jag ska berätta för kommentatorn Kenneth Simonsen att jag efter avstängning är insläppt här igen; jag tror det kommer att glädja honom. Det finns nog chans att läsarna här snart får möjlighet att bättra på sin norska.

    Ulf: ”Studerar man ingående hur mordet gick till och vart [här menas förmodligen ”var”] så är slutsatsen den att det måste ha varit impulsivt och beslutats samma kväll. Antagligen när mördaren såg makarna Palme vid Grand första gången vid 21-tiden.”

    Nej, precis tvärtom, Ulf. Studerar man mordet och omständigheterna ser man att mordet sannolikt var mycket välplanerat långt i förväg. Något som möjligen inte var planerat i förväg var att utse Christer Pettersson till syndabock. Ofta jämförs morden på John Kennedy och Olof Palme, och här har vi nog en punkt som skiljer dem tydligt åt. Vid mordet på John Kennedy var Lee Harvey Oswald utsedd till syndabock redan före mordet, men i fallet Olof Palme verkar det som om konspiratörerna utsåg Pettersson till syndabock långt efteråt, när PKK-spåret misslyckades.

    Gunnar: ”De två kvinnornas berättelser skiljer sig åt på åtminstone två sätt: de hade olika uppfattning om vilken film de sett strax före händelsen och de hade också olika uppfattning om vart de hade begett sig sedan de sett mannen med walkie-talkien. Anki menade att de då vände söderut mot Kungsgatan, Anneli menade i stället att de fortsatte att gå norrut på Sveavägen.”

    Dessa två omständigheter är av litet kritiskt värde när det gäller deras berättelser i övrigt. Sven Anér har återgivit det sekretessbelagda förhöret med Anneli: http://svenanerpalmemordet.blogspot.se/2013/10/forhoret-med-anneli-aldrig-meningen-att_20.html#.Ut0N1YLMAW0. En mer lättläst version finns på http://svenaner.wordpress.com/2013/10/24/forhoret-med-anneli-aldrig-meningen-att-det-skulle-fa-publiceras/.

  19. Gunnar: ”Anki menade att de då vände söderut mot Kungsgatan, Anneli menade i stället att de fortsatte att gå norrut på Sveavägen.”

    Nej, inte enligt Annelis vittnesmål i det polisförhör som Olle Alsén fick dokumentera: ”Och då tar jag ännu hårdare på min kompis arm och så drar i väg henne. Och börjar gå raskt iväg upp mot Kungsgatan.”

    1. Ja, vi kan konstatera att Anneli på den här punkten refereras på olika sätt på Sven Anérs blogg och i Lars Borgnäs bok. Tack för att du påpekade detta, Magnus. Vilka slutsatser som ska dras av detta är dock lite mer osäkert.

      1. Väl bekomme, Gunnar, men Lars Borgnäs kan väl knappast citera från förhöret, eller hur? Varifrån har Lars Borgnäs hämtat sin uppgift att Anneli påstod att hon och Anki efter mötet med Dekorima-mannen fortsatte norrut på Sveavägen?

        1. Som framgår av Lars Borgnäs bok bygger han viktiga delar av avsnittet om ”Dekorimamannen” på sina utförliga samtal med Anki. Han har alltså rimligtvis förutsättningar att ge en tämligen initierad bild av vad de två kvinnorna anser sig ha upplevt. Det kan ju finnas felaktigheter i hans beskrining ändå, eller i den utskrift som Anér presenterar. Eller så kan Anneli ha påmint sig händelseförloppet på olika sätt vid olika tillfällen.

  20. Gunnar: ”Som framgår av Lars Borgnäs bok bygger han viktiga delar av avsnittet om ”Dekorimamannen” på sina utförliga samtal med Anki.”

    Jo, men nu var det ju Annelis berättelse det handlade om. Har Lars Borgnäs bara haft tillgång till eller tagit hänsyn till Annelis berättelse så som Anki återgav den?

    Gunnar: ”Det kan ju finnas felaktigheter i hans beskrining ändå, eller i den utskrift som Anér presenterar.”

    Om Borgnäs utgår ifrån den återgivning Anki gav av Annelis berättelse är ju uppgifterna i förhöret med Anneli närmare källan eftersom de ju faktiskt kommer direkt ifrån den.

  21. Om nu ”Anki och Anneli” sett någon ”Dekorimaman” finsk kroppsbyggare vid Dekorima strax innan mordet kan man undra varför ingen annan gjort det? Ej heller har väl något känt vittne (de som Polisen förhört och som varit med i rättegångarna mot Cp) sett Anki och Anneli vid mordplatsen strax innan skotten?

    Som svar till Magnus Johansson: Det måste varit oplanerat eftersom Palmes biobesök inte bestämdes förrän på kvällen och vilken film de skulle på bestämdes också sent. Tror som sagt att mördaren såg Palme utanför Grand vid 21-tiden och då bestämde sig för att komma tillbaka ca två timmar senare och invänta rätt tillfälle. Han följde då efter Palme från Grand och när de gick över Sveavägen för att se i ett skyltfönster, tror jag att han fortsatte Sveavägen ett tag till och gick över vägen vid Dekorima för att vänta på dem där. Att Lisbet inte uppmärksammade mördaren vid Dekorima tycker inte jag är konstigt med tanke på att de var offentliga personer och medvetet inte kollade omkring sig när de var ute. Många blev naturligtvis nyfikna att få se Olof när han var ute och gick m.m. men inte lika kul för dem med all uppmärksamhet hela tiden. Dessutom stod väl mördaren där alldeles tyst m.m. och flera personer var i rörelse inte långt från mordområdet före skotten (både i bilar som gåendes).

    Helt skrivet i sten är inte åklagarens scenario, åtal mot CP men det är det mest sannolika. Det är väl därför ingen annan åtalats, inte ens blivit gripen förutom VG i mars-april 1986. Man ska också komma ihåg att Lisbet var bland annat med i en konfrontation med den sk 33-åringen (VG) men hon pekade inte ut honom (hon såg en massa foton- ca 600 st har jag för mig jag läst, men pekade inte ut någon där heller). Vittnespsykologen Holgersson skrev i mars 1998 att mycket i riksåklagarens resningsansökan pekade mot VG. Vart hon nu kunde fått det ifrån t ex så sade både vittne a och vittne d att de sett CP utanför Grand mordkvällen, inte VG. Det gör att hennes trovärdighet/tillförlitlighet sjunker drastiskt.

    Får ursäkta att jag inte gjorde mitt förra inlägg tydligare. Tänkte svarat direkt efter, men rätt många inlägg kan man inte göra det här tyvärr. Man får skriva längst ner, men då kan det bli svårt att veta vems inlägg man svarat på och vart det inlägget är i bloggen.

  22. Hej Gunnar. Vad är den största skillnaden mellan ”Mordgåtan Olof Palme” och ”Mörkläggning: statsmakten och Palmemordet”? Jag har läst Mordgåtan och funderar om jag ska köpa Mörkläggning också.

    1. Mycket av det som behandlas i ”Mörkläggning” finns också med i ”Mordgåtan Olof Palme”. Men ”Mörkläggning” går till exempel också utförligt in på polisens olagliga avlyssning av PKK-aktivister under framför allt Holmérs tid som spaningsledare, hur denna avlyssning avslöjades och hur ett antal poliser ljög systematiskt för att dölja sanningen om den. Den som vill verkligen vill sätta sig in i de märkliga och mystiska turerna i polisväsendet under Holmérs tid har all anledning att läsa ”Mörkläggning”. I den boken finns också en mycket mer utförlig beskrivning av Ebbe Carlssonaffären än i ”Mordgåtan Olof Palme” – till exempel finns det ett rätt långt avsnitt om den mystiska skuggningsoperation som tullkriminalens smugglingsutredare ansåg att de blivit utsatta för i samband med att de började kartlägga Ebbe Carlssons operationer.

  23. Ulf: ”Om nu ”Anki och Anneli” sett någon ”Dekorimaman” finsk kroppsbyggare vid Dekorima strax innan mordet kan man undra varför ingen annan gjort det?”

    För det första kände Anki igen Dekorima-mannen som finskspråkig och inte nödvändigtvis som finsk. För det andra: Hur vet du att ingen annan sett Dekorima-mannen?

    Att Olof Palme inte bestämde sig för ett biobesök förrän på kvällen måste inte leda till slutsatsen att mordet var oplanerat; mordet kunde givetvis ha varit planerat till just den kvällen i alla fall.

    1. Vilket eller vilka vittnen har sett den finsktalande kroppsbyggaren vid Dekorima strax innan skotten? De måste ha blandat ihop kvällarna i efterhand om de nu påstår sig ha gjort det. Vittnet Inge M såg en person stå vi Dekorima strax innan skotten, men han beskrev inte mördaren som en vältränad kroppsbyggare (med walkie talkie). Han beskriver mördaren som att han ”släntrade fram” till mordplatsen (förhör i december 1986) och ställde sig där för att vänta en kort stund på Palme. Inte heller det närmaste vittnet dvs Lisbet tyckte att mördaren påminde om en kroppsbyggare- hon pekade ut CP som mördaren och han var missbrukare, alkoholist.

      Det låter inte logiskt att planera ett mord till just en kväll, om man inte ens vet i förväg att man ska träffa på offret och dessutom inte veta om offret ska gå ut eller stanna kvar hemma. Att mordplatsen blev vid Dekorima kan inte heller vara planerat i förväg. Som jag skrivit flera ggr var promenaden hem oplanerad. Vilken bio och film de skulle se bestämdes också sent. Efter bion stod de utanför Grand och pratade med Mårten och hans dåvarande flickvän. De kunde följt med dem hem istället, tagit taxin eller tunnelbanan instället. Strax innan Dekorima valde Palme att gå över Sveavägen för att kolla i skyltfönster vilket var oplanerat. Mordet skedde vid Dekorima pga det och mördaren förstod då att de skulle gå förbi där, så han släntrade dit (enligt Inge M) och ställde sig där för att vänta en kort stund på Palme. Nej det mesta tyder på en ensamagerande gärningsman som inte var en mördare sedan tidigare eller som hade planerat det noga innan. Tillvägagångssättet tyder på en amatör etc som lika gärna kunnat åkt fast minuterna efter skotten, istället för att det blev ett spaningsmord. Gärningsmannaprofilen läste jag för längesedan och den säger väl något liknande.

      1. Ulf: ”Vilket eller vilka vittnen har sett den finsktalande kroppsbyggaren vid Dekorima strax innan skotten?”

        Lisbeth Palme, Anki, Anneli och Inge M.

        Ulf: ”De måste ha blandat ihop kvällarna i efterhand om de nu påstår sig ha gjort det.”

        Varför det? Din slutsats låter helt tagen ur luften.

        Att släntra fram innebär inte nödvändigtvis att personen som gör det inte är vältränad.

        Lisbeths beteende under utredning och rättegång är så mystiskt att hennes vittnesmål måste ifrågasättas.

        Ulf:”Det låter inte logiskt att planera ett mord till just en kväll, om man inte ens vet i förväg att man ska träffa på offret och dessutom inte veta om offret ska gå ut eller stanna kvar hemma.”

        Med tanke på den omfattande bevakning paret Palme tycks ha befunnit sig under den 28 februari 1986 är det inte sannolikt att konspiratörerna inte visste eller kunde anta att Olof Palme skulle ut på kvällen.

        Ulf: ”Att mordplatsen blev vid Dekorima kan inte heller vara planerat i förväg. Som jag skrivit flera ggr var promenaden hem oplanerad. […] Strax innan Dekorima valde Palme att gå över Sveavägen för att kolla i skyltfönster vilket var oplanerat.”

        Vilka är dina bevis eller tecken på att så var fallet?

      2. Det har ju också talats om att Craig Williamsson kan ha varit gärningsmannen. Jag tror det är helt uteslutet då han lätt skulle kunnat bli igenkänd inte minst på grund av sin stora kroppshydda. Tror det finns sina skäl till att polisen inte varit så intresserade av sydafrika. Till exempel för att sydafrikaner inte hade klarat av en sådan operation på egen hand.

        1. Det må vara att det skulle ha varit svårt för någon sydafrikansk hemlig tjänst att klara av att mörda Sveriges statsminister utan någon hjälp av personer med nära anknytning till Sverige. Men om sydafrikaner var inblandade finns det väl inget som säger att de inte skulle ha skaffat sig svensk hjälp?

          Apartheidregimen hade tillgång till ytterst kompetenta personer när det gällde att röja internationella motståndare ur vägen, exempelvis Craig Williamson som du nämner. Bland regimens offer fanns till exempel Ruth First som mördades med en brevbomb i Mozambique 1982. Ruth First var en sydafrikansk antiapartheidaktivist som arbetade i exil mot regimen. Hon var också nära vän till Olof Palme. 1988 sköts ANC:s representant i Paris, Dulcie September, till döds av okända attentatsmän. Allt pekar på att Sydafrika låg bakom. Och klarade man av ett mord i Paris borde det inte nödvändigtvis ha varit så mycket svårare i Stockholm.

          Det är klarlagt att Williamson var inblandad i mordet på Ruth First. Han har också pekats ut för att ha haft en roll i mordet på såväl Palme som Dulcie September. Det är anklagelser som inte kan viftas undan utan vidare. Däremot håller jag med dig om att den mycket kraftigt byggde Williamson är fullständigt osannolik som gärningsman på Sveavägen.

      3. Det är det jag syftar på Gunnar att man bör ha skaffat sig hjälp inte minst för att flera grupper är svårare att få grepp om. Men låt oss fundera att det bara var sydafrikaner som var inblandade. Mördaren befann sig på en central plats när mordet begicks fullt synlig för ev. poliser. Inte nog med det hur troligt är det att en sydafrikan tog trapparna upp vid tunnelgatan till en sydafrikan som väntande i en flyktbil? Det är lätt att bli fast med den typen av flyktväg, då det är bakgator. Jag tror inte att en sydafrikansk organisation hade gjort dom förberedelserna. Det mycket intressanta med vittnet Lars J är att mördaren inte verkade visa minsta tvekan att ta trapporna. Det hade ju lika gärna kunnat vara luntmakargatan norrut, eller det hade till och med varit mer logiskt då det där inte fanns någon uppförsbacke. Inte minst vad gäller sydafrikaner. Det är mycket möjligt att mördaren hade tillgång till en bostad i närheten efter trapporna och kan förklara en så gott som orubblig beslutsamhet att ta trapporna.

  24. Apropå tankegången att belöningen på 50 miljoner skulle spräcka en möjlig konspiration.

    Alla människor strävar inte efter stora summor pengar. I just detta fall om vi nu antar att det är fråga om en konspiration med några mycket initierade medlemmar som alla anser att de gör gott, något bra för fosterlandet eller liknande. Kanske var de fullt övertygade att de likviderade en rysk spion eller rent av räddade Sverige från ett Sovjetiskt militärt maktövertagande för att endast nämna två av en uppsjö tänkbara motiv de kunnat ha (för de som gått på djupet med olika spår vet att det finns många olika och mycket tänkbara motiv).

    En grupp sammansvurna som alla anser sig tjäna ett högra syfte eller mål om ni så vill, ser inte pengar som ett hot eller ens en möjlighet till förräderi, i synnerhet inte efter gärningen är genomförd. Adderar man ytterligare aspekter som att konspiratörerna vet och är fullständigt övertygade om att den som pratar bredvid mun är nästa mål.

    Dessutom, för att få loss en endaste krona ur belöningen så är krav nummer ett att det leder till fällande dom. Är du på något vis delaktig så kan du vara grundligt säker på att inte ens få lukta på pengarna så varför skulle någon av konspiratörerna snacka? De vet att de aldrig ens har en chans på belöningen och om någon pratar bredvid mun så blir det fruktansvärda tråkigheter för alla inblandade och inte minst den som snackat.

    Under dessa förutsättningar blir det mycket svårt, för att inte säga näst intill omöjligt för en utomstående att komma åt information som leder till fällande dom. Så för att summera, den utfästa belöningen (under förutsättning att en konspiration ligger bakom mordet) spelar ingen som helst roll.

    1. Mot bakgrund av det jag skrev ovan så finns det andra alternativ på lösning. Dock så har det inte med den utfästa belöningen att göra. Min övertygelse är den att det finns personer som sitter och ruvar på information av hög tillförlitlighet och t.o.m. kan det vara så att det kan vara förstahandsinformation från någon medkonspiratör.

      En sak som jag tror eller snarare hoppas mycket på är att någon av dessa individer på ålderns höst får det jobbigt med samvetet eller av andra anledningar väljer att berätta. Så om det nu är någon som följer Gunnars blogg och vet saker som kan vara till nytta i sanningssökandet så tveka inte, berätta!

  25. ”Ulf: ”Vilket eller vilka vittnen har sett den finsktalande kroppsbyggaren vid Dekorima strax innan skotten?”

    Lisbeth Palme, Anki, Anneli och Inge M.

    Ulf: ”De måste ha blandat ihop kvällarna i efterhand om de nu påstår sig ha gjort det.”

    Varför det? Din slutsats låter helt tagen ur luften.

    Att släntra fram innebär inte nödvändigtvis att personen som gör det inte är vältränad.

    Lisbeths beteende under utredning och rättegång är så mystiskt att hennes vittnesmål måste ifrågasättas.

    Ulf:”Det låter inte logiskt att planera ett mord till just en kväll, om man inte ens vet i förväg att man ska träffa på offret och dessutom inte veta om offret ska gå ut eller stanna kvar hemma.”

    Med tanke på den omfattande bevakning paret Palme tycks ha befunnit sig under den 28 februari 1986 är det inte sannolikt att konspiratörerna inte visste eller kunde anta att Olof Palme skulle ut på kvällen.

    Ulf: ”Att mordplatsen blev vid Dekorima kan inte heller vara planerat i förväg. Som jag skrivit flera ggr var promenaden hem oplanerad. […] Strax innan Dekorima valde Palme att gå över Sveavägen för att kolla i skyltfönster vilket var oplanerat.”

    Vilka är dina bevis eller tecken på att så var fallet?”

    Nej, inget av vittnena från rättegångarna mot CP har sett kroppsbyggaren- Lisbet pekade ut CP, ingen annan och de andra två är tveksamma vittnen som gav sig tillkänna flera år senare m.m.
    Därför att det inte fanns någon finsktalande kroppsbyggare på mordplatsen- finns inga bevis för det och vittnena pratar om en släntrande, klumpigt gående gärningsman.
    Lisbet har ändå sett mördarens ansikte och pekade ut CP som mördaren.
    Vad är det som tyder på att det var en konspiration bakom Palmemordet? Det mesta tyder på en ensamagerande gärningsman t ex CP.
    Lisbets vittnesmål- hon sade inget om något möte med mördaren (passar bra in i en roman kanske men har inget med fakta i målet att göra) och hon sade att hon ville gå över och se i ett skyltfönster strax innan Dekorima. Dessutom har hon och Mårten sagt att det var oplanerat med promenaden hem, fanns andra alternativ att ta sig hem på eller följa med Mårten hem istället.

    Vilka är era bevis på att så inte var fallet? Varför smutskasta Lisbet? Hon var, är ett bra vittne- var nykter, psykolog, såg honom på nära håll, brottsplatsen var bra belyst och inte mörk som en del debattörer velat ge sken av i efterhand m.m. Däremot var t ex Anders B ett dåligt vittne- han var berusad.

  26. Myten om att gärningsmannen skulle haft en haltande eller vaggande gång/löpstil slogs i spillror 1999. Ca 6 min och 40 sekunder in ställs Ingemar Krusell till svars för lite besynnerliga formuleringar i sin bok.

    1. Borgnäs är inte objektiv och han vill bland annat inte tro på det närmaste vittnet dvs Lisbet. Hon är den enda som sett mördarens ansikte och sett mördaren på nära håll när det gäller klädsel m.m. Dessutom finns det flera andra vittnen som pekat ut CP- tre eller fyra st vid Grand, gatuköksvittnet m.f.l. Sedan finns det andra som träffat på CP under mordkvällen och kunde beskriva hans klädsel.

  27. Hej Gunnar. Vad tänker du om vittnena i GMP;s rekonstruktion som säger sig passerat mordplatsen 2315-2320 och inte ser någon Dekorimaman? Kan alla verkligen minnas fel?

    Tänker på följande:
    Ca 2315: Ålenius och Landgre. Två skådespelerskor som varit och sett samma föreställning av Bröderna Mozart som paret Palme. De stannar en kort stund vid Dekorimahörnan och funderar över om de ska gå igenom den stängda Brunkebergstunneln, men väljer att gå söderut på Sveavägen. De ser ingen annan person vid mordplatsen. Finns också en notering om att de var på mordplatsen 2320, så viss förvirring råder i GMP.

    Ca 2317: Rolder med sällskap stannar vid DH under två minuter pga av illamående. Ser inga andra personer där vid tillfället. Rolder stod och rökte utanför Grand när paret Palme kom ut ur Biografen och gick då söderut på sveavägen.

    Ca 2319 Nicola F passerar DekorimaHörnan och ser ingen där och inte heller på Tunnelgatan där han tittar in. Om en liten stund ska han möta paret Palme längre norrut på Sveavägen och lägga märke till Anders B i sin ”Tensonjacka”.

    Ca 2320 Hellgren passerar Dekorimahörnan när han promenerar Sveavägen söderut. Ser ingen på mordplatsen.

    Gunnar Wall skriver:

    22 januari 2014 kl. 0:12

    Gärningsmannaprofilen är enligt min mening ett dokument som driver en tes väldigt hårt, nämligen att det var en psykiskt obalanserad ensam gärningsman. Och GMP går mycket längre än så när man dessutom förser denne gärningsman med ett antal väldigt specifika egenskaper.
    När författarna bakom det dokumentet sammanfattar de inblickar de haft i ett stort utredningsmaterial är det svårt för någon utan denna insyn att avgöra hur opartisk deras sammanställning är. I vissa fall finns det dock frisläppta förhör, till exempel ett förhör från 1989 med den ena av de två skådespelerskorna och det ger just den bild som beskrivs i profilen – det vill säga att de stannar upp vid Dekorimahörnan mycket kort tid före mordet men att de inte lägger märke till någon person där.

    Vad ska vi då tro? Ja, en rimlig tolkning av det material GMP hänvisar till samt av det faktum att Inge M var det enda vittnet vid rättegången som berättade om en man som stått på plats i flera minuter är väl följande: om en väntande mördare verkligen befann sig vid Dekorima så tidigt som 23.15 eller 23.18 kan han knappast ha betett sig så att han väckte särskilt mycket uppmärksamhet.

    Det leder förstås till frågan: varför skulle i så fall Inge M ha lagt märke till honom om andra inte gjorde det? Ja, det finns ett ganska bra skäl till det. Inge M var själv på plats med utsikt över Dekorimahörnan i flera minuter. Till skillnad från andra vittnen som passerade platsen och stannade hastigt (eller var fokuserade på sitt illamående) hade därför hans iakttagelser en utsträckning i tid, han såg en man och kunde konstatera att mannen var kvar en stund senare. Bara det gjorde honom rimligtvis lite intressant. Och slutligen såg Inge M hur samme man till sist utförde ett mord. Det är givet att Inge M skulle bevara minnet också av sina tidigare iakttagelser när de så uppenbart ingick i en kedja med en så dramatisk slutfas.

    När jag talade med Inge M var han inne på att det nog var Christer Pettersson han sett. Den saken framstår dock som mindre trolig också av den anledningen att flera andra personer som passerat Dekorimahörnan minuterna före mordet inte lagt märke till någon där. Om Pettersson med sin skrämmande framtoning befunnit sig där är det tveksamt om det gått att missa. Men någon som betedde sig mer diskret behöver inte ha satt spår i medvetandet hos människor som passerade utan att ana vad som snart skulle ske på just den platsen”.

    Ja, de har inte sett någon mördare stå och vänta vid Dekorima helt enkelt eftersom han inte fanns där just då. Han kom dit bara sekunder (enligt Inge M:s första uppgifter, sedan försökte tyvärr en journalist, författare påverka honom att det var minuter, men de första uppgifterna är sannolikt de som är korrekta naturligtvis) innan Palme gjorde det. Man kan inte se en mördare om han inte står där helt enkelt. Står väl ingenstans i Inge M:s förhör att mördaren gick och gömde sig etc runt mordplatsen och som sagt var det fråga om sekunder och inte minuter. Mördaren stod vid Dekorimahörnet hela tiden enligt Inge M och de andra vittnena har inte sett någon stå där heller tydligen. Det är också mest sannolikt när man granskar vad makarna Palme gjorde innan. Det var oplanerat med promenaden hem så varför skulle mördaren stå vid Dekorima flera minuter innan? Han kunde inte veta att makarna Palme skulle komma dit kl 23:21. Mördaren måste ha följt efter dem från Grand.

    1. Vi har haft den här frågan uppe förut. Men jag säger det igen, Ulf: du har fått om bakfoten att Inge M skulle ha sagt att gärningsmannen kom fram till mordplatsen bara sekunder före mordet. Det har han aldrig påstått.

      Låt oss nu utreda saken lite utförligt så kan vi förhoppningsvis lägga frågan bakom oss sedan.

      Det enda citat från Inge M som du kan syfta på finns i förhöret från den 14 mars 1986. Där talar han förvisso på ett ställe om sekunder, men var och en som läser hela förhöret måste förstå att det inte kan tolkas som du gör, Ulf.

      Jag citerar först avsnittet där Inge M nämner dessa sekunder. Det finns i förundersökningsprotokollet i Palmemålet, del III:2, sid 365:

      ”F[Förhörsledaren]: Vad har du för uppfattning om honom [mördaren]?

      M[Inge M]: Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta, helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.

      F: Hur lång tid innan var du observerade honom då. Hur nära var han första gången du ser honom?

      M: Jag står ju alltså på andra sidan Sveavägen, jag hade precis vänt bilen och det här rör sig om minuter.

      F: Man kan ju gå långt på en minut också.

      M: Men han såg, när jag observerade honom det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga paret Palme.

      F: Sekunderna innan de möts?

      M: Innan de går förbi honom, för han står, som jag uppfattade det, mot väggen, och sen så när de går förbi så kommer han upp bakom.”

      Här finns alltså det uttalande från Inge M som lösryckt kan tolkas som att han för första gången upptäckte gärningsmannen några sekunder innan denne sköt Palme. Men redan i detta korta avsnitt finns ju annat som tyder på att man inte kan tolka Inge M så. Han säger: ”Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta, helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.” Det låter inte som en beskrivning av några sekunders iakttagelse precis innan skotten faller, det låter som en beskrivning av en man som i god tid placerat sig på en plats där han väntar på offret.

      Inge säger också i detta avsnitt att det ”rör sig om minuter”. Låt oss säga att det bara skulle syfta den tid Inge var på plats, inte den tidrymd då mördaren var det – i så fall får man förmoda att mördaren kom hastigt uppdykande precis i tid för att skjuta Palme, alltihop medan Inge satt i bilen och tittade. Men det finns ju inga som helst belägg för att Inge skulle ha uppfattat förloppet på det sättet.

      Det finns andra citat i samma förhör som kan bidra till att klargöra vad Inge M påminde sig vid det här tillfället. Först ett avsnitt från sid 358:

      ”F: Nu skall vi höra då, vad är det du uppfattar när, om det här själva brottet? Det första du uppfattar?

      M: Jag sitter, jag ser en kille som står, det går folk som, alltså på andra sidan Sveavägen från mig sett, går ner mot Wennergrens Center. Det kan ha varit fem, sex, sju personer som går ner mot Wennergrens Center, så kommer det två personer, varav den ena går något före, och som jag uppfattade det så var det en kvinna. Sen kommer det upp en man, nu efteråt så, han stod alltså vid, om det är ett skyltfönster eller mot väggen, redan när den här andra gruppen som kom uppifrån Kungsgatan sett gående, när de hade gått förbi och kvinnan och mannen kommer gående då går han ut bakom, och som jag uppfattade det så tog han. men där är jag osäker, men jag uppfattade det som han tog tag i axeln på honom eller på något sätt. Jag uppfattade det som att nu händer någonting.”

      Och på sidan 359:

      ”F: Vi skall återgå här precis, den här mannen nu som skulle vara gärningsman, vad har du för uppfattning om från vilket håll, var kom han ifrån?

      M: Han stod på Sveavägen. Han stod vid kåken, hörnan Sveavägen – Tunnelgatan. Han kom inte från Sveavägen utan jag uppfattade det som att han stod där. Jag är inte helt säker på den uppgiften, men jag uppfattade det som att han kom, han stod där redan när jag satt i bilen, och när paret kom så gick han ut från väggen och gick upp bakom. Jag uppfattade som att han stod, nu efteråt uppfattade jag det som att han måste ha stått och väntat.”

      Vi kan stanna där. Det är inte världens bästa polisförhör men det har fördelen av att vara en bandutskrift vilket gör att det verkligen återger vad som sades och inte förhörsledarens tolkning av det. Vad vi kan konstatera är att Inge M vill påminna sig att en grupp på fem till sju personer går Sveavägen norrut på trottoaren där mordet snart ska äga rum. Han tror att gärningsmannen finns på plats när gruppen passerar Dekorimahörnan. Och han kan över huvud taget inte påminna sig att han sett att gärningsmannen kommit och ställt sig i position under den tid han suttit i bilen och tittat, mördaren förefaller ha funnits där hela tiden.

      Att mördaren tycks ha funnits på plats redan när Inge parkerade bilen säger alltså Inge i samma förhör som också innehåller en klar markering från hans sida om att han väntat i bilen i flera minuter medan hans passagerare var ute och gjorde sina uttag. Och redan här, i detta tidiga förhör, talar han om mördaren som en iskallt väntande ”slaktare” som visste att paret Palme skulle komma.

      Vad menar han då när han talar om sekunder? Det borde förstås förhörsledaren ha rett ut. Nu tvingas vi dra slutsatser. Det är ändå inte så svårt att göra det. Vad Inge M försöker säga är att han gör en konkret iakttagelse av mannen mycket kort tid innan paret Palme kommer fram till Dekorima – Inge bedömer att det bara är sekunderna innan. Men han menar alltså också att han sett den väntande mannen tidigare, innan makarna Palme anlänt. Och det är det som gör att han tycker att mördaren framstår som en iskall slaktare som väntar på sitt offer.

      Allt detta ligger precis i linje med vad Inge M säger senare. Det är en ren konstruktion att påstå att han först talar om sekunder och senare om minuter. Det hindrade förstås inte Palmeåklagarna att försöka ta upp den korta sekundsekvensen under Palmerättegången – för dem var det ytterst besvärande att ett av de viktigaste vittnena var övertygat om att mördaren stått på plats i flera minuter. Det var inte förenligt med att Pettersson mördat Palme efter att ha följt efter honom från bion.

      När jag talade med Inge M 2010 blev han fortfarande irriterad när han påminde sig hur han blivit ifrågasatt på den här punkten under rättegången. Han menade att han haft i stort sett samma uppfattning hela tiden, mördaren hade stått och väntat i minuter. Och en noggrann läsning av förhörsprotokollet från mars 1986 tycks ge honom rätt.

      Den som är intresserad kan läsa hela förhöret själv här.

      1. Ja, men det är ändå inte klarlagt att han såg mördaren stå vid Dekorima under flera minuter. Som vi ser får vi dra vissa slutsatser själva tyvärr och om man tror på CP som gärningsman vill man naturligtvis dra slutsatsen om sekunder och om man tror på något annat flera minuter. Det är naturligtvis svårt att själv i efterhand dra slutsatser om tider och hur man upplever hur lång tid man väntat. 10-20 sekunders händelse t ex kanske uppfattas som minuter. Inge M är inte själv säker på vissa saker t ex om han verkligen såg när gärningsmannen kom till Dekorima, han är inte säker på om gärningsmannen stod där när gruppen på 5-7 personer går förbi Dekorima strax innan mordet m.m. Det blir en del gissande etc tyvärr.

        Han blev också påverkad av en journalist, författare om detta i efterhand, vilket är dåligt naturligtvis. Han kan ha blivit påverkad att tro på minuter, fast det han sade från början om sekunder var det rätta. Att han uppfattade det som en slakt har med själva mordutförandet att göra (två skott från en stor magnumrevolver på nära håll i ryggen på Olof och ett skott mot Lisbet) och inte vilken väntetid det var. Vi kommer nog aldrig överens om vilket som var rätt tid, men det beror även på vilket scenario man anser sig vara mest sannolikt. Jag tror på åklagarnas grandman som mördaren vid dekorima (att han såg Palme där och förföljde dem till mordplatsen därifrån) och du tror på ditt mötesscenario fortfarande om jag uppfattar det rätt.

        1. Ulf, läste du över huvud taget min kommentar? Du skriver om Inge M: ”Han kan ha blivit påverkad att tro på minuter, fast det han sade från början om sekunder var det rätta.” Jag återgav det förhör där han talade om sekunder och visade att han i samma förhör ansåg att mördaren funnits på plats i flera minuter. Jag gav en förklaring till vad han menade när han talade om sekunder. Nu måste jag fråga dig: har du någon annan tolkning än jag av vad Inge M försökte säga i detta förhör? Eller har du hittat något annat tidigt uttalande från honom i utredningen där han talat om sekunder? Om inte, så vore det bra om du kunde medge att det är en missuppfattning att Inge M någonsin skulle ha hävdat att gärningsmannen bara kom till platsen några sekunder före mordet.

          Och slutligen: det är förvisso sant att författaren Thomas Kanger kom ut med en bok om Palmemordet hösten 1987 och att han intervjuat Inge M inför den boken. Men varifrån har du fått att Kanger skulle ha påverkat Inge M? är det bara något du tror, eller har du några belägg för det?

      2. Tack för mycket intressant redogörelse, Gunnar. Är det följande citat som utgör belägget för att Inge såg Anki och Anneli?: ”[…] så kommer det två personer, varav den ena går något före, och som jag uppfattade det så var det en kvinna.”

        Inges berättelse talar för att Dekorima-mannen och mördaren är samma person. Hans berättelse talar således emot Ole Dammegårds uppfattning att Dekorima-mannen var den planerade mördaren men att han i sista stund byttes ut mot den mystiske yrkesmördaren Abdul Kassem efter att han känts igen av Anki, och att det var Kassem som avlossade de dödande skotten.

        1. Jag har aldrig hittat några belägg för att Inge M såg ”Anki” och ”Anneli”. Det jag skrev var att kanske ”Ankis” och ”Annelis” uppgifter ska ses som ytterligare belägg för det Inge M hävdar, att det fanns en väntande gärningsman på plats flera minuter före mordet. Citatet från Inge M som du återger ovan om de två personerna där den ena går något före handlar som jag uppfattar det om Lisbeth och Olof. I övrigt håller jag med dig om att det förefaller mindre sannolikt att det i sista stund skulle ha skett ett byte av gärningsman.

          1. OK, men Lisbeth och Olof gick väl arm i arm eller åtminstone nära varandra när de passerade Dekorima. Beskrivningen Inge ger stämmer väl bättre in på Anki som går fram till Dekorima-mannen före Anneli, eller hur?

            1. Det framgår tydligt av förhöret med Inge M från den 8 april 1986, sid 370-72 i del III:2 av förundersökningsprotokollet i Palmemålet, att han menar att Lisbeth gick ”något framför” Olof, hon ”var steget före eller ett och ett halvt steg före”.

              1. Ja, det stämmer; jag har nu läst den delen av förhöret. Det är påfallande hur lika Dekorima-mannen beskrivs av Inge och Anneli vad beträffar ålder, längd, mössa och rock. Anki och Anneli borde rimligen ha träffat på Dekorima-mannen innan Inge började ha uppsikt över mordplatsen; 23:18 är ju en tidsangivelse som brukar anges.

  28. Vill även påpeka att det fanns flera andra som gått förbi Dekorima som inte såg någon stå där minuterna innan skotten och Inge M påstod att mördaren var vid Dekorima hela tiden- se det som Lasse Larsson skrev. Det är alltså flera som varit vid Dekorima minuterna innan skotten men inte sett mördaren. Slutsatsen blir då att det måste varit fråga om högst en minut som mördaren stod där och väntade på Palme- Hellgren såg inte någon stå där kl 23:20 dvs en minut innan skotten:

    ”Hej Gunnar. Vad tänker du om vittnena i GMP;s rekonstruktion som säger sig passerat mordplatsen 2315-2320 och inte ser någon Dekorimaman? Kan alla verkligen minnas fel?

    Tänker på följande:
    Ca 2315: Ålenius och Landgre. Två skådespelerskor som varit och sett samma föreställning av Bröderna Mozart som paret Palme. De stannar en kort stund vid Dekorimahörnan och funderar över om de ska gå igenom den stängda Brunkebergstunneln, men väljer att gå söderut på Sveavägen. De ser ingen annan person vid mordplatsen. Finns också en notering om att de var på mordplatsen 2320, så viss förvirring råder i GMP.

    Ca 2317: Rolder med sällskap stannar vid DH under två minuter pga av illamående. Ser inga andra personer där vid tillfället. Rolder stod och rökte utanför Grand när paret Palme kom ut ur Biografen och gick då söderut på sveavägen.

    Ca 2319 Nicola F passerar DekorimaHörnan och ser ingen där och inte heller på Tunnelgatan där han tittar in. Om en liten stund ska han möta paret Palme längre norrut på Sveavägen och lägga märke till Anders B i sin ”Tensonjacka”.

    Ca 2320 Hellgren passerar Dekorimahörnan när han promenerar Sveavägen söderut. Ser ingen på mordplatsen”.

    1. Visst, Inge M kan givetvis ha haft fel. Mördaren kanske inte alls fanns på plats i flera minuter, trots att han verkligen var rätt säker på att så var fallet.

      Men då kommer vi till ett annat problem: det fanns inte ett enda vittne som såg att mördaren kom till Dekorimahörnan alldeles före makarna Palme. Om han kom från Grand borde han ha anlänt mindre än en minut före Olof och Lisbeth, om det är vi överens. Och i så fall borde han också ha anlänt hastigt och när han väl var framme borde han ha varit fullt upptagen med att hämta andan, kontrollera var makarna Palme befann sig, försäkra sig om att vapnet fanns där det skulle och så vidare. Är det inte konstigt att inget vittne lagt märke till en sådan dramatisk och stressig ankomst?

      Du kan naturligtvis säga att mördaren var vältränad och hade nerverna under full kontroll och att han därför lyckades med att ta sig fram till Dekorimahörnan på ett så diskret och elegant sätt att ingen över huvud taget märkte att han kom. Men då talar vi knappast om den obalanserade och impulsstyrde Christer Pettersson utan om en person med avgjort mer professionell kompetens. Eller hur?

      Och om vi kan tänka oss att mördaren skulle kunna placera sig i Dekorimahörnan mer eller mindre i sista sekunden utan att väcka särskild uppmärksamhet, kan vi inte då också tänka oss det andra alternativet: att han fanns där i flera minuter men att bara Inge M (och kanske Anki och Anneli) lade märke till honom medan andra missade att han var där?

      Förutsättningen för den här diskussionen är förstås att vi inte kan veta säkert, vi kan bara diskutera sannolikheter. Men det är alltid vanskligt att dra för stora slutsatser av vad folk inte har sett.

      Vi har lite av samma problem vid Grandbiografen. Det finns faktiskt inte ett enda vittne som har sett att någon följde efter makarna Palme från Grand. (Mårten sa i hovrätten att han visserligen sett att mannen vid skyltfönstret tittade efter Olof och Lisbeth, men inte att han verkligen upptog ett förföljande.) Däremot var det ett antal vittnen som lade märke till när Olof och Lisbeth begav sig hemåt. Betyder det att makarna Palme inte var förföljda? Det är en alltför djärv slutsats. För min del kan jag tänka mig att de var det, men förmodligen inte av mördaren.

      1. Nja tycker inte det är så konstigt att ingen märkte när mördaren kom till Dekorima- det var en fredagkväll i februari med berusade personer som inte i förväg kunde vetat att Palme skulle mördas just där.

        Man får vara objektiv och inte bara lita, tro på vittnen som pekar i annan riktning än CP. Det är samma med de personer som inte sett någon mördare vid Dekorima minuterna före mordet- har de inte sett någon stå och vänta vid Dekorima, så är det antagligen det korrekta.

        ”Och om vi kan tänka oss att mördaren skulle kunna placera sig i Dekorimahörnan mer eller mindre i sista sekunden utan att väcka särskild uppmärksamhet, kan vi inte då också tänka oss det andra alternativet: att han fanns där i flera minuter men att bara Inge M (och kanske Anki och Anneli) lade märke till honom medan andra missade att han var där?”

        Varför skulle just de två ha rätt och alla de andra som gick förbi hade fel? Samma där- vittnen som pekar för att CP är mördaren är lika bra och tillförlitliga som de som pekar mot.

        Det finns flera vittnen som pekat ut CP både vid Grand kl 21, Grand efter kl 23 och på mordplatsen. I resningen kom det fram fler vittnen som påstått sig sett CP efter mordet, men det är osäkert om de är korrekta. Vittnet Yvonne N hade väl också fått se foton på bland annat CP från en journalist, och då pekat ut CP som den man som hon hade sett på andra sidan David Bagares gata.

        Ja, det är nog honom jag tänker på som hade påverkat Inge M tidsuppfattning tyvärr. Det är inte bra när journalister, författare lägger sig i/förstör polisutredningar.

        Kan vara svårt att veta- inte säkert de såg när mördaren följde efter. De kunde inte veta att han skulle mörda honom längre fram, så de hade ingen direkt anledning att registrera allting. Ev. kanske mördaren hade ett lite längre avstånd till makarna Palme i början men ca 10 m vid gatuköket där ett vittne såg CP gå efter dem. Saken är den att mördaren inte kunde veta vid Grand vart de skulle gå, ta taxin eller tunnelbanan hem. Han var då tvungen att följa efter dem från Grand.

        1. Min poäng var bland annat följande: det är klarlagt att Christer Pettersson begick sina våldsdåd i stundens raseri. Det talar rent allmänt mot att han skulle ha begått ett mord som han skulle ha börjat planera efter att ha sett Palme vid bion vid 21-tiden. Men om vi ändå förutsätter att detta raseri från hans sida höll i sig i dryga två timmar, och om det var så starkt att han begick ett fullständigt vettlöst och oprovocerat mord, borde då inte en eller annan nattvandrare ha lagt märke till när han kom rusande till Dekorima, upptänd av en gränslös vrede?

          Man kan tycka det. Att en kallblodigt väntande mer eller mindre professionell attentatsman kan befinna sig på plats utan att väcka uppmärksamhet är mera troligt i mina ögon.

          Du, Ulf, utgår fortfarande från att Inge M blivit påverkad av en journalist och medger nu att det nog var Kanger du tänkte på. Vad som är intressant, och som jag frågade dig om, är vilken sorts konkreta uppgifter du har på att Kanger utsatt Inge M för någon sådan påverkan. Det är ju ganska nedsättande för både Kanger och Inge M att du bara fastslår att det skulle vara på det viset. Och det är ju inte bra för debatten på den här sidan heller. Någon sorts belägg för det man säger bör man väl kunna presentera om diskussionen ska kunna föras framåt.

          Vittnena från resningsansökan, vittnet Yvonne N på David Bagares gata och vittnet i gatuköket återkommer jag till en annan gång.

      2. I polisförhör säger Lisbet att hon efter skotten såg en man lite längre bort i beige jacka. När hon sökte hjälp hade han vridit på huvudet, vilket hon tolkade som att ingen hjälp gick att få där. Det är möjligt att den mannen hade något med mordet att göra eller visste mer i.a.f. Vilken roll är svår att sia om i.o.f.s. Han var inte mördaren i.a.f. Det kan helt enkelt bara varit en oskyldig person som inte ville bli inblandad, men jag har för mig att de aldrig lyckats identifiera mannen med beige jacka. Han borde dock hört av sig efter mordet om han var oskyldig.

        1. Du syftar på följande avsnitt i rikskriminalens förhör med Lisbeth Palme den 29 april 1986 med kompletteringar den 5 och 6 maj, förhöret utskrivet 7 maj:

          ”Lisbeth Palme började sedan skrika på hjälp och tittade sig samtidigt omkring. Hon upptäckte då, ca 30 meter norrut på Sveavägen, en man iklädd något beige plagg som tittade mot henne. Hon upplevde honom som spensligt byggd och förhållandevis långt. Mannen kom mot henne men gjorde, när hon ‘påkallade’ hjälp, ett närmast avvärjande intryck.”

          Det är en intressant observation. Som jag diskuterat rätt utförligt i min bok ”Mörkläggning” är det inte uteslutet att Lisbeth under mordnatten åtminstone tillfälligt fastnade för slutsatsen att det funnits två gärningsmän på Sveavägen och att mannen i beige var den andre. Som många av oss vet hade hon ett samtal på Sabbatsberg med kommissarie Åke Rimborn som ledde till upprättande av rikslarmet med uppgiften om två gärningsmän. Kanske Rimborn missuppfattade henne, men det var i så fall en missuppfattning han delade med de högsta ansvariga poliserna som var i tjänst under mordnatten. Rikslarmets uppgift om två gärningsmän var den som gällde ända tills Holmér under lördagen utan närmare motivering förklarade att den var felaktig. Helt klart är i alla fall att Lisbeth i samband med samtalet med Rimborn associerade till en iakttagelse hon gjort i Gamla Stan där hon sett två mystiska män som verkade bevaka statsministerparets bostad. Hon hade reagerat så starkt att hon övervägt att larma Säpo.

          När jag senare frågat Palmegruppen om de lyckats identifiera mannen i beige jacka har svaret varit nej, men det var ett tag sedan jag frågade. Polisen har i vilket fall inte gått ut offentligt och bett honom ge sig till känna, så om inte han själv hört av sig är han förmodligen fortfarande okänd för utredarna.

          Du skriver: ”Han borde dock hört av sig efter mordet om han var oskyldig”, och det kan jag bara skriva under på. Nu finns det förstås flera tänkbara orsaker till att han inte gjort det, så jag vågar mig inte på att dra någon slutsats om att han måste ha varit inblandad i mordet.

          Det finns förstås också en möjlighet att Lisbeths iakttagelse i något avseende är felaktig. Till exempel kan hon ju ha tagit fel på färgen. När hon i hovrätten blev ombedd att säga vad hon mindes om en av de två män hon lagt märke till i Gamla Stan beskrev hon hans jacka som ”beige eller vinrött eller något sådant där – den färgskalan”. Det går alltså inte att utesluta att mannen hon sett på Sveavägen i själva verket var klädd i vinrött, inte i beige.

          Intressant i sammanhanget är förstås också att mannen i beige inte var den förste som Lisbeth hoppats få hjälp av men blivit besviken. Hon berättade själv i tingsrätten om hur hon innan dess vänt sig mot en man som befann sig betydligt närmare, den man som hon senare kom fram till måste ha varit mördaren. Hon sökte hans blick, men förgäves: ”Jag gjorde omedelbart bedömningen att jag inte kunde få hjälp av personen.”

          Det stämmer väldigt väl överens med vad Anders B berättade för mig när jag intervjuade honom härom året. Han såg hur kvinnan som gått ner på knä vid den skjutne mannen vänder sig mot honom som om hon vill ha hans hjälp. ”Det är möjligt att hon sa någonting, jag var chockad själv så jag vet inte”, sa Anders till mig. Och han klarade helt enkelt inte av att lämna porten där han sökt skydd.

          Vi är alltså oense, Ulf, om det var mördaren eller Anders B, som Lisbeth först tittade på och hoppades få hjälp av. Men det var alltså efter detta, sedan hon vänt blicken åt annat håll som hon såg den man hon beskrivit som klädd i beige.

  29. ”Ulf, läste du över huvud taget min kommentar? Du skriver om Inge M: ”Han kan ha blivit påverkad att tro på minuter, fast det han sade från början om sekunder var det rätta.” Jag återgav det förhör där han talade om sekunder och visade att han i samma förhör ansåg att mördaren funnits på plats i flera minuter. Jag gav en förklaring till vad han menade när han talade om sekunder. Nu måste jag fråga dig: har du någon annan tolkning än jag av vad Inge M försökte säga i detta förhör? Eller har du hittat något annat tidigt uttalande från honom i utredningen där han talat om sekunder? Om inte, så vore det bra om du kunde medge att det är en missuppfattning att Inge M någonsin skulle ha hävdat att gärningsmannen bara kom till platsen några sekunder före mordet.

    Och slutligen: det är förvisso sant att författaren Thomas Kanger kom ut med en bok om Palmemordet hösten 1987 och att han intervjuat Inge M inför den boken. Men varifrån har du fått att Kanger skulle ha påverkat Inge M? är det bara något du tror, eller har du några belägg för det?”

    Det är din tolkning, min tolkning när han pratar om sekunder är att det handlar om sekunder som mördaren står där vid Dekorima. Det är ingen misstolkning eftersom det står sekunder.

    1. Ulf, det du stödjer din uppfattning på är en språklogiskt otydlig mening när Inge säger: ”Men han såg, när jag observerade honom det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga paret Palme.” Jaha, Dekorima-mannen såg, får vi veta, men vad såg han? Denna mening talar ju inte på nåot sätt emot Inges tidigare uppgift att hans observation av Dekorima-mannen handlade om minuter.

    2. Hittade en del i granskningskommisionen och enligt den kan inte Inge M rent fysiskt varit på plats i flera minuter, utan i högst 2-3 minuter totalt. Sedan tog det viss tid innan han såg mördaren och från början var det sekunder som senare utvecklades till minuter efter samtal med en journalist, författare (troligtvis Kanger).

      ”Själv väntade Inge M alltså på Helena L, som i samma veva tog ut pengar i bankomaten på Tunnelgatans andra sida, sett från Inge M:s position. Bankomatuttaget är av bankens dator registrerat till 23.18.15 – 23.18.56″

      I förhöret 860302 anger Helena L att hon slagit in sin kod och de 700 kronor hon ska ta ut när hon hör de två skotten. Inknappningen sker under ovanstående tidsperiod och visar att bankomatklockan gick tre minuter fel, +-20 sekunder, jämfört med fröken Ur.

      Före HL har hennes väninna Susanne L gjort två uttag som dateras till 2317, i verkligheten 2320.
      SL och hennes kille Sven-Åke R är tillbaka i IM:s bil när de hör smällarna. Då SL börjar sitt uttag 2320 realtid, 2317 enligt bankomaten, så visar vittnesmålen att HL och SL borde kommit ur bilen 2319.

      HL berättar i förhöret att en man precis avslutat ett uttag när hon och kamraterna steg ur bilen. Enligt GMP:s rekonstruktion heter den mannen Malmström. GMP REK anger tiden för hans uttag till 2318. Malmström ska därefter gått Tunnelgatan västerut..”

      1. Kvittona säger ju inget om hur länge Inge M väntade i bilen eftersom det inte är klart hur länge sällskapet från hans bil fick köa innan de kunde göra sina uttag. Deras egna uttalanden är osäkra på den punkten. Inge som var nykter har däremot i förhör redovisat ett antal iakttagelser som tyder på att han verkligen måste ha väntat en stund. Till mig har han dessutom också sagt att det var en stökig kö vid bankomaten – vilket ju är högst tänkbart med tanke på att det var sen fredagskväll och den var ett av de fåtaliga uttagsställena i detta nöjesstråk.

        Men även om man skulle föreställa sig att Inge M:s sällskap kunde börja göra sina uttag omedelbart efter Malmströms uttag 23.18 så pratar vi alltså om att Inge M måste ha varit på plats i ungefär tre minuter.

  30. Ett bra sätt att klargöra vad vittnen egentligen menar i förhören är helt enkelt att fråga honom eller henne. Detta har man också gjort, och Inge M har sedan lång tid tillbaka förtydligat att observationen inte handlar om sekunder utan minuter. Att trots detta förtydligande från vittnet självt, fortsätta envisas med att han ändå i själva verket menade sekunder blir ju fullkomligt befängt.

    1. Kan du citera förhöret där Inge förtydligar sig? Har han också förtydligat sig vad gäller de personer han ser i anslutning till Dekorima-mannen? Det är ju fullständigt bedrövligt att förhörsledaren inte redan i det avsnitt Gunnar citerade ber om ytterligare uppgifter av Inge angående detta. T.ex skulle rörelseriktningarna förtydligats vilket skulle kunna hjälpa till att avgöra frågan vilka de två personer är som närmar sig platsen, den ena personen något framför den andra. Anki och Anneli kommer söderifrån medan makarna Palme kommer norrifrån.

      1. @ Magnus Johansson

        I förhör hållet 87-11-12 berättar Inge M att han iaktagit mördaren i cirka 3-4 minuter. Något citat kan du dessvärre inte få då bandinspelningen inte finns tillgänglig. Däremot finns en sammanfattning av förhöret som är nedtecknad av förhörsledaren, och sådana behöver konfirmeras av uppgiftslämnaren för att bli godkända.

        Inge M återupprepar sin uppfattning i Gunnar Walls bok ”Mordgåtan Olof Palme”, jag har för mig att detta var kring 2010. Boken är tyvärr sedan lång tid återlämnad till mitt lokala bibliotek, så jag kan inte citera här heller, men det kan säkert Gunnar göra om han har tid. Alternativt så kan jag rekommendera en läsning.

    2. Man kan inte veta exakt hur länge Inge M såg mördaren vid Dekorima- finns flera osäkerhetsfaktorer som för alla vittnesmål. Dessutom har Inge M ändrat sig i efterhand och då talar det för att den första uppgiften var korrekt dvs sekunder och inte flera minuter. Mördaren kunde inte heller veta att Palme skulle gå förbi där kl 23:21. Det var oplanerat.

      1. Jag har presenterat tillräckligt med underlag för att de flesta läsarna på denna blogg nog har fått klart för sig vad Inge M menade i det förhör där han talade om sekunder.

        Du har många gånger deklarerat att mördaren absolut inte kunde veta flera minuter i förväg att Palme skulle komma gående förbi Dekorimahörnan klockan 23.21. Jag har noterat din åsikt.

      2. Ulf: ”Mördaren kunde inte heller veta att Palme skulle gå förbi där kl 23:21.”

        Helt riktigt, Ulf. Det var därför han fanns på plats i god tid, så god tid att han, för mordkonspirationen dock mycket olyckligt, hann tilltalas av en kvinna som kände igen honom.

  31. Ulf:”Man får vara objektiv och inte bara lita, tro på vittnen som pekar i annan riktning än CP.”

    Man inte bara får vara objektiv; man ska vara det. Med vilken objektivitet ställer du dig till att Christer Pettersson hade två alibivittnen? Algot i Märsta och Enar i Rotebro.

      1. Godkänner du också argumentet: Pettersson var inte skyldig, hovrätten friade honom?
        Nej, det gör du ju inte, Ulf. Och det gör inte jag heller. Jag tycker visserligen att det var bra att hovrätten friade Pettersson, men det var på grund av att jag anser att det fanns sakargument bakom det domslutet. Däremot anser jag att hovrätten var onödigt kritisk mot vittnena Algot Å och Enar H. Man kan för all del inte vara säker på att deras vittnesmål var korrekta. Men de var i alla fall i mina ögon tillräckligt trovärdiga för att väcka rimligt tvivel om Petterssons skuld. Nu insåg hovrätten att det fanns ett rimligt tvivel av en rad andra skäl, så i praktiken gjorde det ju inget, kan man tycka. Men jag ser hovrättens underkännande av Algot Å och Enar H som ett utslag av hur jurister ofta är fast i ett klasstänkande. Människor som befinner sig långt ner på samhällsstegen kan möjligen framstå som trovärdiga om de säger vad åklagarna vill att de ska säga. Men när de, som i det här fallet, sa något som gick på tvärs mot vad Lisbeth Palme så kategoriskt hävdade gissar jag att rätten för skams skull kände sig tvungen att totalt underkänna dem.

  32. Apropå byte av gärningsman i sista stund (som diskuteras ovan). Det har cirkulerat uppgifter att en fransk legosoldat – av Olle Alsén kallad ”Louis Bernard” – var designerad skytt vid hörnet vid Adolf Fredriks kyrkogata. Där var det emellertid för många vittnen, varför budet gick till en reservpatrull som väntade vid hörnet tunnelgatan. Bernard skall enligt Alséns källa dagen därpå ha styckmördats av de verkliga gärningsmännen. Det här låter måhända som en rejäl rövarhistoria, och man kan tycka att saken borde vara avklarad i och med att Bernard identifierades som fängslad i västafrika vid tiden för mordet.

    Men Alsén kunde visa på en rad märkliga omständigheter. När han undersökte saken närmare visade det sig att den fängslade mannen på bild inte igenkändes av Bernards svenska bekanta. Bernard, som tydligen var bosatt i Sverige, ägde en vit mercedes och sades av Alséns källa ha skaffat en röd golf en månad innan mordet. Strax efter mordet bromsade en vit mercedes i hög fart in på Frejgatan och byte skedde till en röd golf. En röd golf hade stulits en månad innan mordet och hittades sönderbränd med utfilat motornummer strax efter mordet. Det här var emellertid en hemligstämplad uppgift som inte var allmänt känd.

    Vad tror du Gunnar? Rövarhistoria eller ligger det något i det? Om det nu var en mördargrupp på plats så är väl Adolf Fredriks kyrkogata ett naturligt ställe att placera en skytt på.

    1. Nej, det låter inte alls som en rövarhistoria, utan istället mycket likt t.ex. mordet på John Kennedy. Om Louis Bernard likviderades var det precis samma öde som drabbade John Roselli och Charles Nicoletti, om än 13 respektive 14 år senare i förhållande till morduppdraget, vilka ju ingick in den skyttegrupp på Dealey Plaza i Dallas som skytten på gräskullen, James Files, ingick i.

      1. Har inte läst så mycket om Kennedymordet som Palmemordet, men är säker på att Osvald var ensam gärningsman. Leif GW gick igenom Kennedymordet lite kort i sitt program Veckans brott. Håller med honom i stort när det gäller Kennedymordet, men inte i Palmemordet.

        1. Om man inte har läst så mycket om mordet på John Kennedy är det inte särskilt klokt att vara övertygad om Lee Harvey Oswald som ensam gärningsman. Leif G W Perssons genomgång i ”Veckans brott” av mordet på John Kennedy var helt och hållet undermålig. Om det berodde på okunnighet från Leifs sida är det faktiskt skrämmande, men det är nog ännu ruskigare om det inte berodde på okunnighet.

  33. ”Min poäng var bland annat följande: det är klarlagt att Christer Pettersson begick sina våldsdåd i stundens raseri. Det talar rent allmänt mot att han skulle ha begått ett mord som han skulle ha börjat planera efter att ha sett Palme vid bion vid 21-tiden. Men om vi ändå förutsätter att detta raseri från hans sida höll i sig i dryga två timmar, och om det var så starkt att han begick ett fullständigt vettlöst och oprovocerat mord, borde då inte en eller annan nattvandrare ha lagt märke till när han kom rusande till Dekorima, upptänd av en gränslös vrede?

    Man kan tycka det. Att en kallblodigt väntande mer eller mindre professionell attentatsman kan befinna sig på plats utan att väcka uppmärksamhet är mera troligt i mina ögon.

    Du, Ulf, utgår fortfarande från att Inge M blivit påverkad av en journalist och medger nu att det nog var Kanger du tänkte på. Vad som är intressant, och som jag frågade dig om, är vilken sorts konkreta uppgifter du har på att Kanger utsatt Inge M för någon sådan påverkan. Det är ju ganska nedsättande för både Kanger och Inge M att du bara fastslår att det skulle vara på det viset. Och det är ju inte bra för debatten på den här sidan heller. Någon sorts belägg för det man säger bör man väl kunna presentera om diskussionen ska kunna föras framåt.

    Vittnena från resningsansökan, vittnet Yvonne N på David Bagares gata och vittnet i gatuköket återkommer jag till en annan gång”.

    Att Kanger hade försökt påverka Inge M har Inge M själv sagt. Det var därför han tvekade om att han hade sett mördaren under x antal sekunder vid Dekorima eller om det var minuter. Det är inte bra när journalister och/eller författare ska lägga sig i och försöka vittnesuppgifter m.m.

    Nej, mördaren stod inte vid Dekorima minuterna före mordet eftersom han inte kunde veta att makarna Palme skulle gå förbi där kl 23:21. Det har jag skrivit kanske tio ggr. Det var oplanerat. Alla personer som gick förbi Dekorima minuterna före mordet har inte sett någon stå och vänta vid Dekorima- se Lasse Larssons inlägg igen.

    Det där är delvis en missvisande och felaktig bild av CP. Han var inte alltid ursinning, rasande, arg, gapig m.m. Han kunde vara social och var en intelligent person som kunde en hel del trots ett hårt liv. Mordet utfördes i februari 1986 och då var han inte lika nergången som 15 år senare. Det pekar ändå inte emot att CP kan ha varit mördaren eftersom han både hade tillgång till en magnumrevolver från Cedergren, motivbilden kan ha varit relationen till bombmannen (hade även provat skjutvapen med bombmannen) och att CP hade nazistisk litteratur hemma hos sig- ”Land du förskingrade” har jag för mig den heter. Han var våldsbenägen, mordutförandet och vittnesuppgifter (bland annat Lisbet, grandvittnena, gatuköksvittnet, resningsansökans alla vittnen om uttalanden CP hade gjort att han dödat Palme, sett en magnumrevolver hemma hos CP vid tiden för mordet, nya vittnen som trädde fram m.f.l.) om mördaren pekar mot en Petterssontyp. Resningsansökan avslogs av formella skäl t ex ettårsfristen. Det är konstigt att det finns dem som så kategoriskt kan hävda att CP inte mördade Palme. Jag säger inte att det var han, men det är det mest sannolika spåret.

    1. Jag är tacksam för källhänvisning vad gäller det där som Inge M skulle ha sagt om Kanger. Har du citerat Inge M riktigt så låter det ju dock snarast som om han var noga med att inte låta sig påverkas. Jag avvaktar dock med ytterligare slutsatser tills du kommer med ett riktigt citat.

      1. Sade han inte det till och med i polisförhör eller i tings- hovrätten? Har inte alla förhör med Inge M eller domarna mot CP tyvärr, men det vore intressant att läsa båda domarna igen och hela resningsansökan som de skickade in 1997. Skulle nog inte skada om fler läste domarna och resningsansökan. Jag har i.a.f. läst att Inge M själv sagt att han diskuterat tiden med en journalist, författare och att det var därför han ändrade sig ang. tiden från sekunder i början till minuter senare.

        1. Visst, det är OK på den här bloggen att ta upp att man vill minnas att man läst någonting någonstans fast man inte riktigt minns vad eller var. I bästa fall är det någon annan som minns. Men om varken man själv eller någon annan kan plocka fram uppgifter som stöder ens minnesbilder så är det kanske dags att släppa det hela tills vidare. Eller?

      2. Jag ska korrigera lite för jag minns att jag läst någonstans att Inge M var tveksam om tiden som mördaren hade stått vid Dekorima pga att han pratat om saken med en journalist, författare (troligtvis Kanger).

  34. ”Gunnar Wall skriver:
    23 januari 2014 kl. 17:32

    ”Godkänner du också argumentet: Pettersson var inte skyldig, hovrätten friade honom?
    Nej, det gör du ju inte, Ulf. Och det gör inte jag heller. Jag tycker visserligen att det var bra att hovrätten friade Pettersson, men det var på grund av att jag anser att det fanns sakargument bakom det domslutet. Däremot anser jag att hovrätten var onödigt kritisk mot vittnena Algot Å och Enar H. Man kan för all del inte vara säker på att deras vittnesmål var korrekta. Men de var i alla fall i mina ögon tillräckligt trovärdiga för att väcka rimligt tvivel om Petterssons skuld. Nu insåg hovrätten att det fanns ett rimligt tvivel av en rad andra skäl, så i praktiken gjorde det ju inget, kan man tycka. Men jag ser hovrättens underkännande av Algot Å och Enar H som ett utslag av hur jurister ofta är fast i ett klasstänkande. Människor som befinner sig långt ner på samhällsstegen kan möjligen framstå som trovärdiga om de säger vad åklagarna vill att de ska säga. Men när de, som i det här fallet, sa något som gick på tvärs mot vad Lisbeth Palme så kategoriskt hävdade gissar jag att rätten för skams skull kände sig tvungen att totalt underkänna dem”.

    Om rätten underkänner enstaka vittnesmål, alibivittnen är inte detsamma som att ogilla ett åtal. De underkände även Lisbets vittnesmål, men det berodde delvis på att de missuppfattade professor, minnesforskaren Lars Göran Nilsson. Tingsrätten dömde som bekant CP till livstids fängelse för mordet på Olof Palme. Han var skyldig i tingsrätten, men åtalet ogillades i hovrätten. De vågade väl inte döma CP och det berodde säkert på mediatrycket, politiska strider mellan Olof och hovrättsdomarens man- http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10234787.ab och de förstod inte expertvittnet, minnesforskaren Lars Göran Nilsson forskning- de trodde tvärtemot mot hans forskning. Riksåklagaren och Palmeåklagarna skickade in en resningsansökan till HD 1997 och det visar att det fanns omfattande bevisning mot CP. Finns ingen annan som varit häktad, åtalad och fälld för Palmemordet (och resningsansökan till HD emot sig) och det lär aldrig bli någon annan, mer heller.

    ”Magnus Johansson skriver:
    23 januari 2014 kl. 17:41
    På vilket vis var de inga alibivittnen? Att hovrätten underkänt något är ingen garanti”.

    Garantier kan sällan ges i rättsfall, bara när det gäller dna och viss teknisk bevis som kan knytas till gärningsmän. Återigen- vittnen till fördel för CP är inte mer tillförlitliga/trovärdiga än de som pekar mot CP. Det har inte med klass etc att göra.

    1. Ulf: ”Återigen- vittnen till fördel för CP är inte mer tillförlitliga/trovärdiga än de som pekar mot CP. Det har inte med klass etc att göra.”

      Jo, eftersom Christer Pettersson har alibivittnen är de vittnen som pekar ut honom som mördaren mindre trovärdiga. Du, Ulf, resonerar ungefär som Gunnar Bolin, journalist på Sveriges Radio, när jag med honom diskuterade Obamas olaglighet som USA:s president; Gunnar Bolin hävdade att man inte kunde veta vad som var sant i den frågan eftersom det fanns argument både för och emot. Jag hade läst och hört många korkade uttalanden i det ärendet men Gunnar Bolins tog nog priset.

      Sedan var det Gunnar Wall som använde klassargumentet; jag själv är inte övertygad av det.

  35. Magnus Johansson skriver:
    23 januari 2014 kl. 18:52
    Ulf: ”Mördaren kunde inte heller veta att Palme skulle gå förbi där kl 23:21.”

    Helt riktigt, Ulf. Det var därför han fanns på plats i god tid, så god tid att han, för mordkonspirationen dock mycket olyckligt, hann tilltalas av en kvinna som kände igen honom.

    Mördaren kunde inte veta att de skulle komma till Dekorima kl 23:21 eftersom det var oplanerat (både vid Grand där de hade flera alternativ än promenad hem direkt t ex följa med Mårten, taxin eller tunnelbanan och att de oplanerat gick över Sveavägen strax innan Dekorima för att kolla i ett eller möjligtvis två skyltfönster). Finns ingen som pratade med mördaren vid Dekorima. Han hade tydligen tur även där, eftersom han kom dit strax efter att Hellgren passerade där kl 23:20. Det + att flera andra personer som gick förbi där minuterna innan skotten inte heller såg någon vid Dekorima. Det tyder på att mördaren bara var vid Dekorima högst i en minut, men sannolikt kortare tid än det innan skotten. Vilken konspiration? Kanske fungerar som roman i ämnet Palmemordet, eller i en del personers fantasier m.m. men inte med fakta.

    1. Hur vet du, Ulf, att besluten att promenera mot Gamla stan längs Sveavägen, först på västra sidan och sedan på östra, var oplanerat? Om det inte var någon som pratade med Dekorima-mannen innan paret Palme gick förbi Dekorima, varför är då förhören med Anki och Anneli sekretessbelagda? Om deras berättelser bara är fantasier vore det ju enkelt för rättsväsendet att bevisa det offentligt, eller hur?

      Ulf: ”Vilken konspiration? Kanske fungerar som roman i ämnet Palmemordet, eller i en del personers fantasier m.m. men inte med fakta.”

      Nej, Ulf, det är för vilken i ärendet någorlunda insatt person som helst uppenbart att du inte bryr dig om fakta men gärna låtsas som att du gör det.

      1. Hur jag vet det? Lisbet och Mårten har i polisförhör och i tings- och hovrätten sagt att det var så. Det finns inget som tyder på att de hittar på eller ljuger. Det finns däremot andra som kommer med helt bisarra konspirationsteorier som gör det. Det är inte unikt att vissa delar är sekretessbelagda i Palmeärendet/fallet. Måste inte betyda att det är sanna uppgifter bara för att de påstår att det var någon annan än CP som var vid Dekorima kl 23:21 dvs mördaren. Deras uppgifter kom fram 6 år efter mordet och som sagt så har ingen annan av alla de personer som gick förbi Dekorima minuterna före mordet sett någon mördare vänta vid Dekorima.

        Jaså? Jag har väl skrivit om de bevis och indicier som pekar mot CP som gärningsman. De uppgifterna är samma som polisen och åklagarna åtalat CP för och även lämnat in resning till HD år 1997. Det är snarare du som inte håller dig till fakta utan svamlar på om olika konstiga, fantasifulla konspirationer utan förankring i utredningsmaterialet.

        1. Du, Ulf, litar alltså på Lisbet som inte lät undersöka eller dokumentera sin påstådda skottskada, som lämnade mordplatsen i ambulans men kom till Sabbatsbergs sjukhus i polisbil och iförd annan kappa, och som behövde upplysas om att hon skulle peka ut en alkoholist vid videokonfrontationen. Du litar på Mårten Palme som inte har kunnat förklara varför han begav sig till föräldrarnas bostad direkt efter mordet och lånade nyckel av en granne där för att ta sig in i lägenheten, och som på senare år har ägnat sig åt att helt utan logik kritisera antydningar eller påståenden om att det inte var en ensam galning som utförde mordet.

          Ulf: ”Det finns däremot andra som kommer med helt bisarra konspirationsteorier som gör det.”

          Dem kan vi lämna därhän, för du menar väl inte att jag skulle ha framfört bisarra konspirationsteorier eller ljugit om något, eller hur?

          Ulf: ”Det är inte unikt att vissa delar är sekretessbelagda i Palmeärendet/fallet.”

          Nej, det har jag heller aldrig hävdat, men det är ju mycket märkligt varför förhör med sådana helt centrala vittnen som Anki och Anneli hemligstämplas.

          Ulf:”Måste inte betyda att det är sanna uppgifter bara för att de påstår att det var någon annan än CP som var vid Dekorima kl 23:21 dvs mördaren.”

          Nu har du annat ljud i skällan vad beträffar Anki och Annelis vittnesmål! På vilket sätt stödjer din argumentation hemligstämpeln?

          Ulf: ”Det är snarare du som inte håller dig till fakta utan svamlar på om olika konstiga, fantasifulla konspirationer utan förankring i utredningsmaterialet.”

          Var har jag inte hållit mig till fakta? Var har jag svamlat? Vad är det för fantasifullt att jämföra mordet på John Kennedy med det på Olof Palme? Det är ju tvärtom jag som vill gräva i utredningsmaterialet; du verkar vilja glömma vissa obehagliga delar av det.

          1. Nu tycker jag du drar iväg med hisnande spekulationer, Magnus. Du låter som om det skulle vara klarlagt att Lisbeth Palme skulle ha kommit till Sabbatsbergs sjukhus i polisbil och i annan kappa än den hon hade på mordplatsen. Det finns förvisso några stycken som debatterar Palmemordet som hävdar att det är så, men det är minst sagt en kontroversiell ståndpunkt. För min del menar jag att det du säger är ytterst osannolikt. Hade du sagt något i stil med att ”vissa uppgifter tyder på att…” osv. så skulle det kännas lättare att diskutera med dig.

            1. Det spelar ingen roll om en ståndpunkt är kontroversiell eller inte, Gunnar; det viktiga är huruvida den representerar sanningen. Vi är nog vidare inte så få som du verkar vilja antyda, som tror att Lisbeth Palme har mycket att förklara vad gäller hennes makes död. Varför skulle det kännas svårt att diskutera med mig bara för att jag tror att både Lisbeth och Mårten Palme vet mycket mer om mordet på Olof än de hittills gjort allmänt känt? Är det för att det skulle kännas alltför otäckt ifall jag har rätt?

              1. Jag är fullständigt övertygad om att det finns åtskilliga personer som sitter inne med kunskaper som kan ha betydelse för Palmemordet och som av olika skäl valt att tiga med dem, till exempel vittnen som inte gett sig till känna. Det känns ju lite dystert, men inte precis ”alltför otäckt” som du formulerar saken. Det är väl så det brukar vara i komplicerade brottsfall, och det är väl bara att gilla läget.

                En av de personer som förmodligen skulle kunna ha mer att säga är Lisbeth Palme. Hon har under de år som gått visat en tydlig ovilja mot att medverka fullt ut i utredningen. Solveig Riberdahl beskrev henne i samtal med Marjasins Palmekommission som ett extremt motsträvigt vittne som satte sitt personliga integritetsintresse framför utredningsintresset. Lisbeth Palme har själv offentligt kritiserat Hans Holmér för att han vidarebefordrade hennes vittnesuppgifter till journalisten Ann-Marie Åsheden – för henne var det viktigt att det inte blev allmänt känt vad hon hade att bidra med, fastän man kan tycka att hon i stället borde inse att det vore bra i jakten efter hennes makes mördare om hennes observationer nådde ut, särskilt i början av utredningen då möjligheterna att klara upp fallet gissningsvis var som störst.

                Det finns flera omständigheter som visar på den här inställningen från Lisbeth Palme. När hon hördes i hovrätten säger hon att hon inte litade på de poliser, Reneborg och Sjöblom, som förhörde henne den 1 mars och att det nog var förklaringen till att hon inte berättade för dem att hon fått goda möjligheter att iaktta ansiktet på den man som hon senare förstod var mördaren. Uttalandet säger inte så mycket om i vilken utsträckning hon verkligen lyckades observera relevanta saker på mordplatsen, men det säger en del om Lisbeth Palmes inställning – hon kunde medvetet avstå från att berätta saker fastän hon själv ansåg att de var viktiga.

                För mig är sådant ändå inte så konstigt. Många, kanske de flesta, människor som kommer i kontakt med polisen i samband med en brottsutredning kan medvetet eller omedvetet sålla den information de släpper ifrån sig. Och Lisbeth Palme hade, kan man tycka, begripliga skäl att ha en viss skepsis till polisens vilja och kompetens att ta itu med utredningen på ett vettigt sätt.

                Men inget av detta är förstås i närheten av det du resonerar om, Magnus, ett komplicerat konspiratioriskt förlopp som handlar om att Lisbeth skulle ha bytt färdmedel från ambulans till polisbil under resan till Sabbatsberg, ett byte som med nödvändighet måste gå fullständigt emot alla normala rutiner för ambulanstransporter där det handlar om att snabbast möjligt få fram en skadad person till sjukhus och att under resan koncentrera alla resurser på patienten. Det här skulle alltså inte bara ha skett utan också effektivt tystats ner så att ingen av de personer som lade märke till eller var inblandade i delar av händelseförloppet har berättat om det.

                Underlaget för hela denna märkliga spekulation är alltså ett par bilder som tagits vid Sabbatsbergs sjukhus under mordnatten, bilder som visar en kvinna sedd bakifrån. På en av bilderna ser man hon hon just klivit ur en polisbil vid Sabbatsbergs akutintag. Den bilden publiceras i Göteborgs-Posten som ett inslag i nyhetsrapporteringen alldeles efter mordet och i en bildtext heter det att kvinnan på bilden är Lisbeth Palme.

                Men man ser alltså inte ansiktet, kvinnan är inte klädd i den genomskjutna kappan och inte heller kommer hon ut från en ambulans. Hon rör sig inte heller som man kan förvänta sig att en svårt chockad person skulle röra sig utan stolpar iväg med raska och beslutsamma steg. Med andra ord är den naturliga slutsatsen att detta inte är Lisbeth Palme.

                Den som läser dagstidningar vet ju att det ofta blir fel, inte minst i bildtexter, och det förefaller därför lite långsökt att bygga en bergfast övertygelse på bara denna bildtext. Detta gäller i synnerhet som att den alternativa förklaringen, att det verkligen är Lisbeth Palme, antyder ett komplicerat och troligen konspiratoriskt händelseförlopp som av någon anledning har behövt tystas ner.

                För min del anser jag att de enkla förklaringarna nästan alltid är de bästa. När det gäller ett statsministermord är en konspiration givetvis en enkel förklaring som måste beaktas. Men om man inte ska dra löje över ett sådant alternativ är det bäst att man undviker att garnera det med hypoteser som bara blir bisarrt krångliga.

                1. Gunnar: ”Det känns ju lite dystert, men inte precis ”alltför otäckt” som du formulerar saken.”

                  Bra, då är det alltså inte så att du är rädd för vissa förklaringar.

                  Gunnar: ”[…] ett byte som med nödvändighet måste gå fullständigt emot alla normala rutiner för ambulanstransporter där det handlar om att snabbast möjligt få fram en skadad person till sjukhus och att under resan koncentrera alla resurser på patienten.”

                  Nu var det inga normala rutiner som gällde när Olof Palme mördades. Hur förklarar du, Gunnar, att personalen i den andra ambulansen, 912, säger på LAC-banden att ”det var en bil som var före oss på plats” när ambulans 912 inte observerats av vittnen på mordplatsen? Hur förklarar du vidare att LAC-banden uppger att ambulanserna 912 och 951 är inne på Sabbatsbergs sjukhus 23:31 men Olof Palmes journalkort egentligen anger 23:38 som ankomsttid?

                  Gunnar: ”Det här skulle alltså inte bara ha skett utan också effektivt tystats ner så att ingen av de personer som lade märke till eller var inblandade i delar av händelseförloppet har berättat om det.”

                  Högt uppsatta kriminella kommer mycket långt med omfattande mordhot. Folk är generellt ovilliga att prata om misstänkta händelser och har de blivit hotade till tystnad har de inte så svårt att vara tysta.

                  Gunnar: ”Underlaget för hela denna märkliga spekulation är alltså ett par bilder […]”

                  Inte enbart. Man måste nog t.ex. ta med Lisbets förmåga att ”vara överallt på kartan” när det gäller hennes vittnesmål samt den mystiska ambulans 912. Vad är det sedan för logik som leder dig till att anta att det inte är Lisbet på bilderna eftersom hennes ansikte inte syns?

  36. Fråga till Magnus Johansson: Menar du att din konspiration som du tror på hade 100-tals mördare med Magnusrevolver tillgänglig direkt var utstationerade mellan Grand och Palmes hem? Hur skulle det gått till? Makarna Palme bestämde vid Grand att de skulle gå hem dvs bara 5-7 minuter innan skotten vid Dekorima som ligger bara 300-400 m bort. Vilken kvinna har pratat med mördaren innan skotten? Lisbet tilltalade mördaren efter skotten- Hjälp, vad gör du?! etc. Det är den enda personen som sagt något direkt till mördaren på mordplatsen. De andra vittnena var för långt bort.

    1. Nej, inte hundratals, men låt mig uppskatta dem till någonstans mellan 4 och 10, fast Magnusrevolver var det nog ingen som hade.

      Ulf: ”Makarna Palme bestämde vid Grand att de skulle gå hem […]”

      Måste du inte lita på Lisbeth och Mårten Palme om du tror på den uppgiften?

      Ulf: ”Vilken kvinna har pratat med mördaren innan skotten?”

      Anki, som fick sin lägenhet genomsökt av polisen och sina förhörsuppgifter sekretessbelagda.

  37. En sak som jag anser vara helt vansinnigt är den videokonfrontation som Lisbeth Palme gjorde drygt två och ett halvt år efter mordet. Läser man ur protokollet så är det inte med bestörtning och förfäran hon pekar ut Christer Pettersson, vilket jag tycker vore en fullt normal reaktion om hon som hon säger stirrade mördaren rakt i ögonen och så klart och tydligt minns den där fruktansvärda fredagskvällen när hennes make kallblodigt mördades på öppen gata. Här citerar jag direkt ur protokollet och Lisbeth tycks inte drabbas av chock eller på något vis återuppleva det trauma hon utsattes för. Istället resonerar hon sig fram lugnt och metodiskt.

    ”Efter att Lisbeth Palme sett de inledande bilderna, där samtliga deltagare i konfrontationen står uppställda säger hon att det ser man vem som är alkoholist. Det är nummer åtta (Christer Pettersson). Hon fortsätter men det är inte bara det. När Lisbeth Palme sett hela videotapen säger hon att ja, det är åttan han stämmer på min beskrivning, hans ansiktsform, ögon och hans ruskiga utseende. Hon tillade att nr 9 och 11 också har drag som passar hennes beskrivning, men inte som nr 8 och de har inte heller nr 8:s ruskiga utseende”

    Precis efter mordet strömmade människor till och vissa hjälpte till så gott de kunde och många av dessa vittnade om Lisbeths hysteriska tillstånd, att hon ej var kommunicerbar och att hon t.o.m försökte avbryta upplivningsförsök etc. För mig går det inte riktigt ihop, rent psykologiskt torde hennes reaktion vid konfrontationen vara allt annat än saklig, lugn och metodisk. Det är förstås min personliga reflektion men ändå en rimlig reflektion kan jag tycka.

    Ytterligare omständigheter som väl alla känner till är att Christer Petterssons advokat ej fick närvara under konfrontationen samt att Lisbeth fått förhandsinformation om den hon skulle identifiera. Hennes utpekande blir därför i det närmaste värdelöst vilket också bekräftas av både svenska och utländska experter på området.

    I mina ögon är mordutredningen ett enda stort skämt! Jag kan för mitt liv inte begripa hur vårt svenska polis och åklagarväsende ha kunnat uppvisa en sådan fantastisk brist på inkompetens som i detta fall. Frågar man utredaren Alf Andersson så får man förståelse för den frustration många utredare måste ha känt. Men är det total inkompetens som är fallet verkligen? Eller är det något annat som ligger där dolt för oss?

    ”Olof Palme i sin himmel skulle inte tycka om vad du säger nu”
    (Christer Pettersson till Lisbeth Palme under rättegången 19 juni 1989)

    1. Det stämmer inte, åklagarna som var med under videokonfrontationen med Lisbet märkte av den känslomässiga reaktion som Lisbet fick när hon fick se CP igen. Videokonfrontationen bandades tyvärr inte och ej heller med bild så vi kan inte dra alltför stora slutsatser vad som exakt sades m.m. tyvärr. Det enda vi med säkerhet vet är att Lisbet kände igen CP som den man som stod närmast henne direkt efter skotten dvs CP.

      I hovrätten var minnesforskaren, professorn Lars Göran Nilsson expertvittne. Han har i efterhand uttalat sig om detta och han sade i DN år 2001 att Lisbet visst kunde ha kommit ihåg mördarens ansikte eftersom det var central information direkt efteråt när hon sökte hjälp och minnet fungerar automatiskt. Vilka kläder och skor mördaren hade var perifer information så det var inte säkert att hon eller andra mindes det så bra, men ansiktet var central information och det kunde hon ha kommit ihåg enlig Lars Göran Nilsson. Tyvärr missförstod hovrätten Nilssons uppgifter helt. Ang. klädsel, skor, ev. glasögon, mössor m.m. så ska man nog inte lägga alltför mycket slutsatser kring att de skiljde sig åt- dels var det perifer information och dels så var det en mörk februarikväll och avståndet till gärningsmannen var långt, förutom för Lisbet, gatuköksvittnet och ett par st till.

      Håller med om att polisutredningen det första året var ett skämt och bara följde ett spår m.m. (kurderna). Det var olyckligt eftersom de inte tog in CP för förhör och vittneskonfrontation redan år 1986.

      Det är mer relevant att han faktiskt har erkänt mordet för andra personer och gjorde hotfulla uttalanden mot socialdemokratin och Palme. Han hade faktiskt nazistisk litteratur hemma hos sig- boken ”Land du förskringrade”.

      1. Du argumenterar på ett bedrägligt sätt. Du skriver att ”tyvärr” blev inte CPs konfrontionsförhör Lisbeth Palme bandat när det hon själv som förbjuder bandningen. Det är Lisbeth som förvägrar CPs advokat att delta vid konfrontationen. En rättighet som är självklar i en rättstat till och och med för fyllbultar och skitstövlar.

        Gärningmannens vita överläpp nämns först vid förhöret som Hans Holmer håller med Lisbeth den 25mars. Detta har hon inte nämnt ett ord om i förhören första respektive åttonde mars.
        På mordnatten talade hon om två gärningsmän på Sabbatsberg. Vid olika tidpunkter berättade hon detta både för Komm Åke Rimborn och vice länspolismästare Gösta Welander. Dessa uppgifter låg till grund för det Rikslarm som gick ut 0205 och innehöll uppgifter om två gärningsmän med anknytning till Ustaja. Efter Lisbets samtal med Welander togs uppgiften om Ustaja bort när rikslarmet ändrades 0506, men uppgiften om två gärningsmän kvarstod.

        När det kommer till rättegångarna känns Lisbet inte vid de uppgifter hon lämnat mordnatten. Första uppgiften om mördarens utseende kommer i ett förhör efter en vecka då Lisbet sett fantombilden.
        Hennes uppgifter om mördarens anletsdrag börjar ta form i förhör med Hans Holmér i slutet av Mars och med Tommy Lindström i i början av maj.

        Här vad Lisbeth sade lördagen första mars, eftermiddagen efter mordet, till poliserna Inge Reneborg och Christer Sjöblom.
        ”Mannen som sprang in på Tunnelgatan uppfattade fru Palme som varande i 40-årsåldern, ca 180 cm lång och med ”kompakt” kropp med kort hals. Han var mörk men inte på direkt sydländskt sätt utan håret var mer brunaktigt. Han var iklädd en blå, något litet ”bullig” täckjacka som gick en bit nedanför midjan. Han hade vidare mörka, troligen grå byxor. I övrigt lade fru Palme inte märke till några detaljer vare sig i utseende eller klädsel”

        All forskning om vittnesmål säger att de inledande förhören är viktigast och ger de riktigaste uppgifterna. Desto längre tiden går jämkas minnet ihop med andra intryck och både medveten och omedveten påverkan utifrån. Detta sker ofta utan något uppsåt att ljuga från vittnet. Minnet från händelsen flyter samman med andra uppgifter som tillkommit från andra håll.

        Att tro mer på uppgifter som lämnas i domstol tre år efteråt och efter otillbörllig påverkan , som åklagare Jörgen Almblads avslöjande att det rör sig om en alkoholist, än mot de som lämnades på Sabb inom en timme efter dådet bryter mot all vedertagen forskning.

        Snacket om att uppgifterna från mordnatten inte skulle vara tillförlitliga på grund av att det inte var formella förhör är måste betecknas som nonsens.
        Lisbet själv återkallade Rimborn vid ett tillfälle under mordnatten för lämna fler uppgifter.
        På Sabbatsberg ville hon inte att låta sig förhöras av Krimjourens Sture Lingsberg/Agneta Lund med hänvisning till att hon redan talat med Rimborn och lämnat alla väsentliga uppgifter till honom.

    2. Lisbeth Palme torde inneha ett svårslaget rekord i mystiskt och motsägelsefullt beteende i samband med utredningen av ett mord på en familjemedlem.

      Eliasson: ”Eller är det något annat som ligger där dolt för oss?”

      Javisst, det är en gigantisk mörkläggning som pågår än idag. Riksdagsledamoten Jan Lindholm (MP) ställde en skriftlig fråga i december förra året till justitieminister Beatrice Ask och fick det väntade svaret: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Svar-pa-skriftliga-fragor/Utredningen-av-mordet-pa-stats_H112172/

    3. En annan detalj som är intressant är att enligt Lisbets minnesbild så hade inte mördaren någon mustasch. Vid konfrontationen i december 1988 hade CP mustasch men enligt spaningsbilder på honom (och har för mig även från vittnesuppgifter) från tiden för mordet hade han ingen mustasch. Det är en viktig iaktagelse och gör också att de som påstår att hon förväxlat Anders B med mördaren har fel, eftersom han hade mörkt helskägg mordkvällen.

      1. Det där är en av de bättre poängerna i argumenteringen för att det inte var Anders B som Lisbeth skulle ha sett. Nu tror jag att det var möjligt för henne att bortse från skägget eftersom han hade en täckjacka som gick högt upp mot hakan. Mycket snart hade i vilket fall Lisbeth en bild av att mannen hon sett saknade mustasch, hon talar i ett tidigt förhör om en ljus överläpp. Kan det komma från något annat än hennes verkliga iakttagelse? Ja, det tror jag nog. Det där med ljus överläpp är en märklig formulering, inte något man brukar notera om människor man ser i verkliga livet. Däremot har polisens fantombild ett tydligt ljust parti just ovanför överläppen.

    4. För mig går inte Lisbeths beskrivning av GM:s ”stirriga och ljusa blick” alls ihop med Christer Petterssons väldigt mörka blick. Det finns ingenting hos CP man skulle med den allra bästa vilja tolka som ”ljust”. Allt runt CP såg mörkt ut. Om han hade rakat av sig mustaschen kan man ju tänka sig att just det området hade varit ljust, men ögonen hade ju knappast ”ljusnat”. Jag tror däremot att CP:s ”aura” kan ha påmint om mördarens. Att det var en människa som gängse folk kunde uppleva som otäck/ruskig. Och jag tror att det var CP:s mörka ”aura” som LP uppfattade och misstog sig på vid konfrontationen. Christer Pettersson bar dessutom aldrig mörk rock enligt uppgift och jag tror inte heller Christer Pettersson med bästa vilja i världen kan beskrivas som en ”ganska kort person med ett litet huvud som satt på breda axlar” som flera vittnen vittnade om.

      Dessvärre tror jag LP pekade ut fel person, medvetet eller omedvetet, men jag tror inte heller hon är beredd att ändra sig och medge att hon kan ha tagit fel vid konfrontationen. Palmemordet lär därmed aldrig lösas.

      1. Kan det ha varit en stirrig variant av följande blick som Lisbet såg?

        [Här har Magnus Johansson lagt in en länk som visar en bild på den politiker som i vissa sammanhang pekats ut som Dekorimamannen. Den har jag tagit bort. GW]

        Summasummarum: ”Palmemordet lär därmed aldrig lösas.”

        Mordet på Olof Palme kommer att lösas när tillräckligt många kräver att det ska lösas. Än är det långt dit.

        1. Vi har haft en lång diskussion om den man som ”Anki” och ”Anneli” berättat att de sett vid mordplatsen och de omständigheter som skulle peka på att han var en viss namngiven politiker. Jag vill bara här nämna att utpekandet av politikern inte kommer från de två kvinnorna. I övrigt tar jag inte den diskussionen igen just nu utan hänvisar läsare till många tidigare kommentarer på denna blogg.

    1. Ulf:

      Jag blir lite nyfiken på uppgiften att Christer Petterssons advokat närvarade vid konfrontationen. Finns det någon god källa på det?

      Jag vill påstå att det bland annat i TV-programmet Striptease med Lars Borgnäs har redogjorts för att Christer Petterssons advokat fick lämna rummet i samband med konfrontationen. Detta eftersom Lisbeth upplevde att hon blev störd över att han pratade för mycket.

      Är detta oriktiga uppgifter som Borgnäs uppger i TV-programmet?

      Jag vill också att du klargör det oseriösa i Gunnar Walls påstående om den ljusa mustaschen. Menar du att fantombilden inte har en sådan? Eller menar du att en fantombild inte har någon inverkan på människors minnesbilder?

      Många här verkar ha insyn i Palmemordet. Jag är själv nyfiken på hur det går ihop att det enligt rikslarmet först går ut ett påstående om att det är två gärningsmän, för att kort efter att Hans Holmér anländer till polishuset morgonen dagen därpå, korrigeras till EN gärningsman. Vid den här tidpunkten har inga dokumenterade, kompletterande förhör med Lisbeth Palme förekommit och det ter sig otroligt att Hans Holmér hade hunnit med det. Vad är det som föranleder att det går ut ett larm om två gärningsmän istället för en? Och hur kommer det sig att det är långt senare som det korrigeras?

      Magnus:
      Angående den bilden som skapat myten om att Lisbeth åkte med poliser till sjukhuset så skulle det då innebära att LAC-banden är manipulerade då? Eller att Marie D ljuger.

      [b]Jag citerar Lennart Remstam:[b/]
      [I]”Från LAC_bandet;
      —”23:42 och 0”
      [Maria D] (ambulans): ..fru sitter där inne i rummet med en sköterska nu
      ”Fru” är i det här fallet Lisbeth Palme.
      … och hon har nog suttit där några minuter.
      Det skulle betyda att när pressfotograf Ulf K tar det här fotot 23:42 så sitter Lisbeth hos en sköterska, helt klart är att någon ljuger, men vem? Ulf K lyser med sin frånvaro av någon anledning, varför?

      LAC-bandet har sina frågetecken, men att det skulle vara så pass manipulerat att det sträcker sig till att mörklägga ett fotografi och att konspirationen även skulle innefatta Maria D har ja mycket svårt att tro.”[i]

      1. Petterssons advokat var inte kallad till konfrontationen. Däremot har Lisbeth Palme hävdat att 33-åringens advokat Gunnar Falk pratade så mycket under den konfrontation Lisbeth långt tidigare deltagit i med 33-åringen så att hon blev störd av det. Dokumentationen från den konfrontationen ger verkligen inga belägg för att Falk uppträdde störande, så det satt nog mer i Lisbeth Palmes upplevelse.

      2. J skrev: ”Jag är själv nyfiken på hur det går ihop att det enligt rikslarmet först går ut ett påstående om att det är två gärningsmän, för att kort efter att Hans Holmér anländer till polishuset morgonen dagen därpå, korrigeras till EN gärningsman. Vid den här tidpunkten har inga dokumenterade, kompletterande förhör med Lisbeth Palme förekommit och det ter sig otroligt att Hans Holmér hade hunnit med det. Vad är det som föranleder att det går ut ett larm om två gärningsmän istället för en? Och hur kommer det sig att det är långt senare som det korrigeras?”

        Ja, det här är intressant. Men nu korrigerades väl denna uppgift väldigt snabbt om jag inte minns fel? Redan på morgonen efter mordet? Det måste väl tyda på att antingen bör utredarna (alltför?) snabbt avfärdade den ene personen som varande Anders B eller att en andra, för allmänheten fortfarande okänd person (!) på platsen identifierades och avfärdades av polisen självt redan under natten? Kanske var det en medlem från den sk Barbrogruppen som Olof Frånstedt har talat halvhögt om som befann sig nära mordplatsen och som hade haft till uppgift att skugga OP? En person som förslagsvis stod längre in på Tunnelgatan och som inte kunde ses av någon annan än LP och kanske vittnet Lars J iklädd mörkblå täckjacka? LP tyckte ju sig känna igen mördaren dessutom, som någon som hade bevakat deras bostad någon vecka innan MOP. Jag kan liksom inte se någon annan förklaring.

      3. Petterssons advokat var inte närvarande under konfrontationen i dec 1988. Den hölls väl på riksåklagarens kontor och den visades på video. Lisbet var målsägare och inte ett ”vanligt” vittne. Har fått uppfattningen att hon var lite svår att ha att göra med under polisutredningen, konfrontationer skulle göras på ett speciellt sätt m.m. men det gör inte att hennes minnesbild av mördaren var sämre eller bättre för det.

        Fantombilden visar inte ens mördaren så varför skulle hon blivit påverkad av den? Den är gjord utifrån den sk tecknerskan minnesbild av en person hon hade sett en bra bit bort från mordplatsen, ca en halvtimme senare har jag för mig. Hon har antagligen inte ens sett mördaren, han var nog bra mycket längre bort vid det laget. Antagligen har tecknerskan blivit påverkad av fixeringen av kurderna, jag tycker den har sydländska drag. Finns ingen likhet med Pettersson i.a.f. Lisbet ringde själv och gav kompletteringar till Polisen 8/3 1986 t ex att mördarens haka var kraftigare m.m.

        Att det blev två gärningsmän i rikslarmet kan man undra, men det var också väldigt rörigt första dygnet. En massa misstag gjordes då och även senare. De koncentrerade sig i stort sett enbart på kurderna tyvärr, ingen ordentlig avspärrning och dålig brottsplatsundersökning, inget längre förföljande av gärningsmannen, lång tid för rikslarm kom ut m.m. Att man svävade ut t ex kurdspåret och inte inriktade sig på brottsplatsen och vittnena var ett stort misstag. De borde ha gjort fantombilden utifrån Lisbets minnesbild och man kan undra varför de inte gjorde det? Hon kanske inte ville, vet ej.

        Lisbet följde med ambulansen till Sabbatsberg, annat är fel.

  38. ”Det där är en av de bättre poängerna i argumenteringen för att det inte var Anders B som Lisbeth skulle ha sett. Nu tror jag att det var möjligt för henne att bortse från skägget eftersom han hade en täckjacka som gick högt upp mot hakan. Mycket snart hade i vilket fall Lisbeth en bild av att mannen hon sett saknade mustasch, hon talar i ett tidigt förhör om en ljus överläpp. Kan det komma från något annat än hennes verkliga iakttagelse? Ja, det tror jag nog. Det där med ljus överläpp är en märklig formulering, inte något man brukar notera om människor man ser i verkliga livet. Däremot har polisens fantombild ett tydligt ljust parti just ovanför överläppen”.

    Ja, enligt Lisbet hade mördaren varken mustasch eller helskägg och Björkman hade mörkt helskägg. Man ser klart och tydligt Björkman ansikte och skägg, jackan täcker inte ansiktet, ej heller det mörka helskägget. Se lite längre ner i texten, där står Björkman- http://www.palmemordet.eu/konspirationsteorier/leopold-wall-heimar-privatspanarnas-jonsson-liga/ (sökte på google och fick fram den bild som även finns hos rikskrim)

    Finns även en annan intressant sak när det gäller Björkman- han hade en ljus mössa på sig men Lisbet har inte pratat om att mördaren skulle haft det. Hon sade väl att mördaren varken var svartmuskig, mörk eller blond utan att håret (inte Björkmans mössa) snarare gjorde ett cendréfärgat intryck. Dessutom är Björkman rätt rund etc och han var berusad tyvärr. Vad han sade är inte tillförlitligt pga det.
    Lisbet såg framförallt på den person som stod närmast för att försöka få hjälp av denne och det var mördaren, fanns bara tre personer på mordplatsen- makarna Palme och mördaren.

    Lisbet ville komplettera fantombilden eftersom hon tyckte den var helt fel (inte så konstigt eftersom den inte ens föreställer Palmes mördare), så att hon då ändå skulle blivit påverkad av den låter osannolikt. Lisbet hade sin egen minnesbild på mördaren och jag tror mer på minnesforskaren Nilsson än vittnespsykologen Holgersson. Verkar som att Holmérs fixering på kurderna speglat av sig på fantombilden. Kanske tecknerskan blev påverkad av detta dvs kurdspåret innan de skulle göra fantombilden som inte ens föreställer mördaren. Kan inte se någon ljus överläpp på fantombilden. Varför gjorde dem inte en fantombild utifrån Lisbets minnesbild?

      1. Det är riktigt. Däremot är det många som anser att det finns rätt stora likheter mellan fantombilden och Christer Pettersson. Så frågan är i vilken utsträckning Lisbeth registrerade utseendet på den man hon tittade på efter mordet. Du brukar referera till minnesforskaren Nilsson som i rättegången framhöll att det är möjligt under vissa betingelser att både registrera utseenden och minnas dem långt efteråt. Han kunde däremot förstås inte garantera att Lisbeth hade gjort det. En rad omständigheter talar emot det: hon hade inte vid tiden för observationen dragit slutsatsen att mannen hon såg var mördaren, hon var i ett starkt affektladdat tillstånd osv. Då är det inte konstigt om fantombilden utövade ett intryck på henne även om hon inte kände att hon sett en man som sett ut precis så.

      1. Tycker snarare man nästan ser en antydan till en liten tunn mustasch än ett ljust parti som tyder på ”bortrakad mustasch”? Det är som ett ”mischmasch” av båda varianterna.

      2. Inte ljusare än övriga delar och inte speciellt lik CP heller för den delen. Att Lisbet blivit påverkad av den här bilden stämmer inte. Hon påpekade själv att den var fel och kom med kompletteringar bland annat att hakan var kraftigare på mördaren m.m. (CP har en kraftigare haka än fantombildens). Ja, minnesforskare Nilsson sade själv i DN år 2001 att hovrätten missuppfattat hans forskning helt tyvärr. Direkt efter skotten var inte Lisbet ”starkt affektladdad” utan samlad och sökte hjälp. Senare var hon naturligtvis chockad etc men inte mer än andra i samma situation. Nilsson har också forskat om traumatiska minen. Den personen som var närmast borde hon kommit ihåg. Tycker inte det är konstigt om hon kom ihåg den personens ansikte ett par år efteråt.

  39. ”Du argumenterar på ett bedrägligt sätt. Du skriver att ”tyvärr” blev inte CPs konfrontionsförhör Lisbeth Palme bandat när det hon själv som förbjuder bandningen. Det är Lisbeth som förvägrar CPs advokat att delta vid konfrontationen. En rättighet som är självklar i en rättstat till och och med för fyllbultar och skitstövlar”.

    Bedrägligt? Nej, jag har inte påstått att det var åklagarna som vägrade bandning bara att det var synd att det inte gjordes för då hade man också fått fram saker som att Lisbet fick en känslomässig reaktion när hon återigen såg CP.

    ”Gärningmannens vita överläpp nämns först vid förhöret som Hans Holmer håller med Lisbeth den 25mars. Detta har hon inte nämnt ett ord om i förhören första respektive åttonde mars”.

    Det man inte frågar får man inte svar på helt enkelt. Det var väldigt rörigt och Lisbet var naturligtvis chockad när maken hade dött. Tror det bara var en missuppfattning av Polisen om två gärningsmän eller om Lisbet redan då nämnde personen i beige jacka vet jag inte. Dokumentationen var hela tiden bristfällig från polisens och åklagarnas sida tyvärr. Den personen var dock betydligt längre bort och kunde inte varit mördaren. Ni är tydligen fixerade av just uttalandet av en ”ljus överläpp” men det behöver inte betyda en massa saker mer än att CP var nyrakad.

    ”På mordnatten talade hon om två gärningsmän på Sabbatsberg. Vid olika tidpunkter berättade hon detta både för Komm Åke Rimborn och vice länspolismästare Gösta Welander. Dessa uppgifter låg till grund för det Rikslarm som gick ut 0205 och innehöll uppgifter om två gärningsmän med anknytning till Ustaja. Efter Lisbets samtal med Welander togs uppgiften om Ustaja bort när rikslarmet ändrades 0506, men uppgiften om två gärningsmän kvarstod”.

    se ovan

    ”När det kommer till rättegångarna känns Lisbet inte vid de uppgifter hon lämnat mordnatten. Första uppgiften om mördarens utseende kommer i ett förhör efter en vecka då Lisbet sett fantombilden.
    Hennes uppgifter om mördarens anletsdrag börjar ta form i förhör med Hans Holmér i slutet av Mars och med Tommy Lindström i i början av maj”.

    Nej redan 8/3 vill hon komplettera den felaktiga fantombilden och säger bland annat att mördaren hade en kraftigare haka m.m. än fantombilden. Det är samma här, det man inte frågar får man inte svar på. Holmér m.f.l. verkade måttligt intresserade av vad huvudvittnet hade att säga, vad hennes minnesbild av mördaren var m.m. (konstigt nog). Holmér var en inkompetent mordutredare och borde inte fått blivit spaningsledare, det borde blivit någon erfaren mordutredare blivit istället t ex från rikskrim.

    ”Här vad Lisbeth sade lördagen första mars, eftermiddagen efter mordet, till poliserna Inge Reneborg och Christer Sjöblom.
    ”Mannen som sprang in på Tunnelgatan uppfattade fru Palme som varande i 40-årsåldern, ca 180 cm lång och med ”kompakt” kropp med kort hals. Han var mörk men inte på direkt sydländskt sätt utan håret var mer brunaktigt. Han var iklädd en blå, något litet ”bullig” täckjacka som gick en bit nedanför midjan. Han hade vidare mörka, troligen grå byxor. I övrigt lade fru Palme inte märke till några detaljer vare sig i utseende eller klädsel””

    Ja, men centrala information t ex ett ansikte efter en traumatisk händelse kan ta lite tid att få fram och det beskrev minnesforskaren, professorn Lars Göran Nilsson för hovrätten (och alla andra). De missuppfattade hans forskning helt tyvärr.

    ”All forskning om vittnesmål säger att de inledande förhören är viktigast och ger de riktigaste uppgifterna. Desto längre tiden går jämkas minnet ihop med andra intryck och både medveten och omedveten påverkan utifrån. Detta sker ofta utan något uppsåt att ljuga från vittnet. Minnet från händelsen flyter samman med andra uppgifter som tillkommit från andra håll”.

    Nej du har fel- det är vittnespsykologerna som påstår det, inte minnesforskarna.

    ”Att tro mer på uppgifter som lämnas i domstol tre år efteråt och efter otillbörllig påverkan , som åklagare Jörgen Almblads avslöjande att det rör sig om en alkoholist, än mot de som lämnades på Sabb inom en timme efter dådet bryter mot all vedertagen forskning”.

    Nej det handlar om hur man frågar också, om man dokumenterar allt m.m.+att det kan ta tid att få fram central information efter en traumatisk händelse. Det var väl inget officiellt polisförhör med Lisbet förrän 25/3 dvs 25 dagar efter det första. Inte konstigt om man inte kan följa hennes minnesbild i detalj. Hade man haft fler förhör emellan hade man kunat följa det och jag tror inte Holmér m.f.l. dokumenterade allt heller t ex hade Lisbet sagt till Holmér att mördaren såg ut som en borderlinetyp/personlighet. Dem var inriktade på kurderna första tiden och då struntade väl Holmér väl i att skriva ner det eller avfärdade det kanske tyvärr. Han kom även med andra konstiga påståenden t ex att Lisbet skulle förväxlat mördaren med den berusade Anders B som stod gömd i en port. Anders B hade mörkt helskägg, var mer rundlagd än mördaren, hade en ljus mössa på sig m.m. och han var inte ens på mordplatsen. Det var bara tre st på mordplatsen i början- makarna Palme och mördaren.

    ”Snacket om att uppgifterna från mordnatten inte skulle vara tillförlitliga på grund av att det inte var formella förhör är måste betecknas som nonsens”.

    Nej, det var rörigt i början och Lisbet var chockad efter mordet naturligtvis. Inte konstigt att det blev en massa fel.

    Lisbet själv återkallade Rimborn vid ett tillfälle under mordnatten för lämna fler uppgifter.
    På Sabbatsberg ville hon inte att låta sig förhöras av Krimjourens Sture Lingsberg/Agneta Lund med hänvisning till att hon redan talat med Rimborn och lämnat alla väsentliga uppgifter till honom.

    1. Gunnar Wall skriver:
      ”Det finns flera omständigheter som visar på den här inställningen från Lisbeth Palme. När hon hördes i hovrätten säger hon att hon inte litade på de poliser, Reneborg och Sjöblom, som förhörde henne den 1 mars och att det nog var förklaringen till att hon inte berättade för dem att hon fått goda möjligheter att iaktta ansiktet på den man som hon senare förstod var mördaren. Uttalandet säger inte så mycket om i vilken utsträckning hon verkligen lyckades observera relevanta saker på mordplatsen, men det säger en del om Lisbeth Palmes inställning – hon kunde medvetet avstå från att berätta saker fastän hon själv ansåg att de var viktiga”.

      Ok, då kan förklaringen varit att Lisbet inte ville berätta redan 1/3 1986 att hon faktiskt hade sett mördarens ansikte tydligt på mordplatsen och då har bland annat vittnespsykologen helt fel.

      1. Det är naturligtvis en tänkbar förklaring. En annan tänkbar förklaring är att Lisbeth lägger till minnesbilder i efterhand.

        På 90-talet, flera år efter Palmerättegången, hävdade hon offentligt att hon redan på mordkvällen sett att gärningsmannen var alkoholist. Det var förstås ett sensationellt påstående. Hon hade nämligen inte sagt ett ord om den saken under Palmerättegången trots att den förhandsinformation som hon fått om att den misstänkte var alkoholist var en helt central punkt i domstolsförhandlingarna. Det första hon sa, innan hon pekade ut Pettersson, var ju ”det ser man vem som är alkoholist”. Om hon hade kunnat göra troligt att förhandsinformationen saknade betydelse eftersom hon redan från mordkvällen och framåt insett att gärningsmannen var alkoholist borde hon förstås ha sagt det under rättegången. Ja, inte bara det – hon borde ha sagt det till polisen så fort som möjligt eftersom det skulle ha underlättat spaningsarbetet något oerhört.

        Givetvis är det möjligt att hon vetat att gärningsmannen var alkoholist från början och ändå hållit tyst om det år efter år. Men för mig framstår det som avsevärt mera troligt att hon gradvis förändrat sina medvetna minnesbilder så att de kommit längre och längre från vad hon egentligen var med om. Det är inget okänt fenomen och det finns ingen anledning att moralisera över henne för den sakens skull.

        Låt oss i sammanhanget komma ihåg att när hon hördes av Holmér i mars 1986 var hon väldigt tydligt inne på att mordet var en följd av en politisk konspiration med internationell prägel, hon hade inte ett ord att säga om att gärningsmannen skulle ha varit en nerdekad missbrukare.

    2. Du skriver att Anders B inte ens var på mordplatsen. Lisbeth säger i förhöret med rikskriminalen våren 1986 att mannen hon såg (den man hon i efterhand uppfattar som gärningsmannen) ”befann sig på ca 10-15 meters avstånd och stod i hörnet av Tunnelgatan”.

      Dekorimabutikens entré där Anders B sökt skydd låg alldeles intill hörnet av Tunnelgatan och definitivt inom avståndet 10-15 meter från Lisbeth.

      1. Det var han inte heller- han stod gömd inne i en port men mördaren var bara några meter från Palme. Om nu Lisbet trodde att Anders B var mördaren så skulle hon pekat ut honom som mördaren och inte CP. När hon fick klart för sig att personen som stod närmast direkt efter skotten var mördaren så hade hon en minnesbild som antagligen var den samma när hon pekade ut CP dvs att det var korrekt. Att man ens kan diskutera som att hon förväxlat dem med varandra är för mig och många andra en gåta. Ni/du är verkligen ute o cyklar. Det görs väl för att försöka misskreditera Lisbet, men hon har aldrig vacklat i sin minnesbild och läser man förhören så får man en bild av mördaren. Tyvärr var det inte regelbundna förhör den första tiden så att man kunde fått en klarare bild av detta. Dessutom verkar det som att dokumentationen brast dvs att allt som sades inte kom med tyvärr. Anders B hade mörkt helskägg, hade en ljus mössa på sig, var rundlagd m.m. det är så långt från mördarens signalement som man kan komma.

        1. Ulf, du kommer inte runt att Anders B faktiskt stod ungefär där Lisbeth gör en observation av en man. Hon talar i förhöret om någon som är på 10-15 meters avstånd. Givetvis var mördaren mycket närmare än så när han sköt. Men trots att Lisbeth att döma av skottet genom kappan var till hälften vänd mot gärningsmannen har hon inga minnesbilder av honom i det ögonblicket. Hon är ju också mycket tydlig med att hon inte såg mordvapnet. Vad hon talar om är en observation hon gör av en stillastående man som står ett antal meter från henne flera ögonblick efter mordet.

          Och tankegången att Lisbeth tog fel på gärningsmannen och Anders B är inte något som några personer med alltför stor misstänksamhet mot rättsväsendet har kommit på. Bland de första som drog den slutsatsen var den förste spaningsledare Hans Holmér och den förste Palmeåklagaren K G Svensson. De var osams om i stort sett allting utom just detta.

  40. Hej Gunnar,

    Hade mycket nöje av att läsa din bok ”Konspirationer” som jag fick i julklapp.
    En fråga dröjde sig dock kvar efter nixonkapitlet. Jag har tidigare läst boken ”Family of Secrets: The Bush Dynasty, America’s Invisible Government, and the Hidden History of the Last Fifty Years”: en välunderbyggd bok av en seriös journalist som gjort över 500 interviewer för boken. Han argumenterar med starka indicier för att hela Watergate var en konspiration, från början, en fälla av CIA i syfte att avsätta den obekväme Nixon. Han visar också på starka och intressanta kopplingar mellan Bob Woodward och CIA redan innan hans karriär sköt fart. Watergate är ”chicken feed” med andra ord.
    Jag undrar om du har stött på dessa tankegångar och vad du har för kommentar i så fall.

    P

    1. Tack för vänliga kommentarer om min senaste bok.

      Nej, jag har faktiskt inte läst Russ Bakers ”Family of Secrets” som framför allt handlar om de två presidenterna Bush – och om vad de gjorde innan de kom till Vita huset. Men jag blev ju nyfiken när jag läste vad du skrev och studerade ett par recensioner, en i Washington Post och en skriven av James DiEugenio, en av de researchers av Kennedymordet som (i likhet med mig) menar att fakta pekar på att det låg en konspiration bakom.

      Av båda recensionerna framgår att boken bara i begränsad utsträckning handlar om Watergate och båda är särskilt kritiska mot just Watergateavsnittet. Recensenterna menar i korthet att Baker är alltför förtjust i sin egen tes, den som går ut på att familjen Bush legat bakom det mesta av eländet i amerikansk politik under ett antal årtionden.

      Men kanske har de fel. Jag tar till mig ditt boktips för läsning så fort jag får tid.

      1. Tack, pekarna till recensionerna gav mig en hel del. Skall även läsa de två böcker som nämns i recenssionerna som seriösare alternativ till en ”revisionistisk watergateteori” (”Secret Agenda” and ”Silent Coup”.)

  41. Gunnar: ”Hon rör sig inte heller som man kan förvänta sig att en svårt chockad person skulle röra sig utan stolpar iväg med raska och beslutsamma steg.”

    Är ”stolpar iväg med raska och beslutsamma steg” verkligen rätt beskrivning? Har du sett bilden på sistone?

    1. Återigen.

      Du menar alltså att LAC-banden är manipulerade? För den tidpunkt som uppgivits för fotografiet är samma tidpunkt som ambulansföraren berättar att Lisbeth är INNE på Sabbatsberg och undersöks.

  42. Ulf:

    Jag tycker att det haltar ordentligt i ditt resonemang om att Fantombilden inte kunde ha påverkat Lisbeths uppfattning eftersom det inte föreställde mördaren:

    Det finns ganska omfattande studier på hur sköra våra minnesbilder är. Om person A har sett en bil och polisen frågar person A om hur den blåa bilen såg ut så är det mycket sannolikt att person A kommer att minnas bilen som just blå – även om den var röd, grön eller vilken färg den än kan ha haft.

    Här kablades bilder ut av ett ansikte som i hög grad haft potentialen att påverka minnesbilder.

    Fantombilden var ett general fel för en mordutredare som bedriver en förutsättningslös mordutredning. Det finns därför ganska goda grunder för påståendet att Holmér aldrig bedrev en sådan.

    1. Ditt exempel är inte relevant i det här fallet. Lisbet blev beskjuten och hennes make mördad av en revolver från nära håll (10-30 cm). Att Lisbet kom ihåg mördarens ansikte efteråt är inte konstigt. Central information i minnesforskaren Nilssons forskning och central information kommer man ihåg bra efter en traumatisk händelse, perifer kommer man ihåg sämre dvs kläders färg, skor, ev. huvudbonad m.m.

      Håller inte med om fantombilden och att den skulle påverkat Lisbet. Hon påpekar själv att den var helt felaktig och den är inte det minsta lik CP heller. Man blir inte påverkad av fantombilder man själv anser vara helt fel. Det var synd att inte Lisbet fick göra en fantombild, skulle säkert blivit lik CP.

      1. Så ditt bevis för att hennes minnesbilder inte påverkats är att hon inte ser fantombilden som identisk med sin minnesbild?

  43. Ulf:
    Angående Lisbeths sinnesstämning gissar jag att du granskat hur andra vittnen på mordplatsen uppfattat Lisbeth Palme under mordnatten?

    Om Lisbeth varit klar och samlad – hur kommer det sig att Åke Rimborn efter samtal med henne lämnar uppgifterna som sedermera blir rikslarmet dvs. Två gärningsmän – inte en gärningsman? Är det Rimborn som ljuger?

      1. Nej, det hade hon väl rimligen inte gjort om det rörde sig om en gärningsman? Och Ulf argumenterar ju för det. En gärningsman.

      2. Magnus:

        ”Men om det inte rörde sig om bara en gärningsman så gäller ju inte det, eller hur?”

        Jag förstår inte ditt resonemang. Lisbeth har först lämnat uppgiften om två gärningsmän och därefter uppgiften om en gärningsman. Oavsett om det var två gärningsmän eller en gärningsman så fallerar bilden av Lisbeths som ett pålitligt, samlat vittne eftersom hon lämnat två olika uppgifter. Det övertygade utpekandet mot CP som ensam gärningsman blir därmed inte lika övertygande. Det var poängen.

    1. Ja efter en stund när de kommer dit verkar hon väldigt chockad, uppriven etc. inte så konstigt. Direkt efter skotten dvs kanske en halvminut, minuten tidigare, borde hon varit samlad och uppmärksam med tanke på att de blivit beskjutna och hon kanske inte heller riktigt förstod vad som hade hänt- någon slags overklighetskänsla som många får när något hemskt eller onormalt etc händer. Direkt efter skotten visste hon inte heller att Olof redan var kliniskt död.

      Lisbet säger i hovrätten att hon redan 1/3 hade en minnesbild av mördarens ansikte, varför skulle det vara omöjligt om hon hade det?

      Vet som sagt inte varför det blev 2 gärningsmän i rikslarmet på natten. Tror det blev missförstånd på natten pga chockade personer inblandade, både Lisbet och poliser m.f.l. Hade alla förhör med Lisbet varit bandade så hade vi vetat vad som hade sagts i.a.f. men hon ville inte det.

      1. Ett missförstånd? Det du föreslår är att poliser som i sitt yrke att handskas med brott är sämre på att behålla lugnet än en kvinna vars man precis blivit skjuten framför ögonen på henne? Att poliserna inte var kolugna är en sak, att de skulle vara som yra höns och Lisbeth lugn och samlad strider ordentligt med övriga vittnens uppfattning.

      2. Det hela är väl ganska enkelt. Om Lisbeth redan den 1/3 visste att mördarens anletsdrag ledde tankarna till en alkoholist, så hade hon naturligtvis berättat om upplevelsen redan då. Att hon istället gör medgivandet långt senare i samband med rättegången mot CP talar ju snarast för att det hela är en efterhandskonstruktion från hennes sida, vare sig den är medveten eller omedveten.

        1. Det var faktiskt inte under rättegången Lisbeth sa att hon redan på brottsplatsen sett att mördaren var missbrukare utan långt senare.

          Den här uppgiften från henne blev nämligen känd först 1994 då journalisten Hans-Göran Björk i radioprogrammet Sveriges Allehanda sammanfattade en intervju han nyligen gjort med Lisbeth.

          Jag citerar ur min bok ”Mörkläggning”:


          Hon säger till reportern Hans-Göran Björk att hon redan i mars -86 berättat för Hans Holmér att gärningsmannen såg ut som en ”missbrukare” som ”levt ett hårt liv” men att denna hennes centrala iakttagelse kom bort i mordutredningen.

          Det här påståendet är ännu mer sensationellt än det om Almblad – och Björk undrar hur det kom sig att hon inte tog upp saken under processen mot Christer Pettersson. Så här svarar hon:

          – Jag kunde ju aldrig föreställa mig att det fanns uppgifter som inte åklagaren kände till. Jag tror ju att när det är dags för rättegång så har allt material kommit fram till åklagaren – och jag sitter ju inte i vittnesbåset och frågar åklagaren om det eller det finns med i utredningen. Jag förutsätter ju det. Och som vittne svarar jag ju bara på de frågor som de ställer.

          Björk tycks godta detta. Det kan inte vi göra. Vad Lisbet Palme säger här är direkt orimligt.

          Låt oss för resonemangets skull gå med på att hon verkligen sagt till Holmér att mördaren såg ut som en missbrukare.

          I så fall borde hon ha varit fullt medveten om risken för att åklagarna inte visste det:

          • uppgiften finns inte nämnd i vare sig Holmérs eller något annat av polisens förhörsprotokoll med henne – något som hon lätt kunnat konstatera;

          • hon visste att relationen mellan Holmér och Palmeåklagarna inte varit den bästa och kunde alltså inte gärna utgå ifrån att det hon sagt till Holmér och som aldrig dokumenterats på papper skulle gå vidare till Riberdahl och Almblad;

          • om inte annat borde hon ha reagerat för att åklagarna inte tog upp saken med henne under de kontakter som hon hade med dem i väntan på rättegången.

          Och oavsett allt annat: om hon på brottsplatsen hade sett att mördaren hade missbruksproblem borde hon alldeles självmant ha berättat det när hon hördes i tingsrätten och hovrätten. Förhören med henne var ju faktiskt koncentrerade kring vad hon uppfattat av gärningsmannens utseende den där februarikvällen.

          Allt detta pekar på att Lisbet omedvetet lyckats manipulera sina egna minnesbilder även i detta avseende, att det är i besvikelsen efter den friande domen mot Pettersson som hon intalar sig att mördaren redan nere på Sveavägen avslöjade sig som en missbrukare.

      3. Det kan mycket väl vara så att du har rätt i att uppgiften blev känd först år 1994 och inte ett par år tidigare under rättegångarna, Gunnar. Jag har dock rätt i sak avseende resonemanget om efterhandskonstruktionen.

        1. Givetvis.

          Eller snarare: man kunde möjligen tänka sig att Lisbeth Palme sagt saker till polisen under tiden närmast efter mordet som inte blev ordentligt nedtecknade men som hon passade på att ge offentlighet åt i samband med rättegången.

          Men man kan knappast tänka sig att Lisbeth under hela rättegången var medveten om att hon redan på Sveavägen sett att mördaren var alkoholist och att hon ändå valde att tiga om det – för att i stället avslöja saken för en journalist bortåt fem år senare.

  44. Det är ju bra att det finns några intresserade av mordet på Olof Palme och att Gunnar Wall bjuder in till diskussion här på sin blogg, och inte minst deltager själv, men hela mordet skulle kunna klarläggas om Sveriges rättsväsende gjorde sitt jobb och inte som nu motverkar sitt uppdrag att bekämpa och avslöja kriminalitet. Det blir i diskussionen helt enkelt alltför många blå täckjackor, ljusa överläppar och stirriga blickar. Ta istället in [politikern AA] till ordentliga och grundliga förhör! Låt honom denna gång inte komma undan med bara ett hustrualibi. Leta upp Anki och Anneli och be dem vittna! Ge dem skydd istället för att hota och trakassera dem! Televisera gärna hela rasket! Ge Sverige och världen en makalös föreställning! Let the show begin!

  45. Gunnar: ”Men för mig framstår det som avsevärt mera troligt att hon [Lisbet Palme] gradvis förändrat sina medvetna minnesbilder så att de kommit längre och längre från vad hon egentligen var med om.”

    Hur har då dessa förändringar uppkommit? Är du Gunnar övertygad om att dessa bara har uppkommit spontant eller har Lisbet kanske fått order om vad hon ska minnas? Om Lisbet fått ta order, kanske under hot, om vad hon skall minnas, borde det innebära att hon inte är en del av mordkonspirationen, eller hur?

    1. Verkligheten har många gråskalor. Lisbeth Palme behöver inte ha mottagit någon order för att ändå kunna ha påverkats när det gäller de minnesbilder hon har. Hennes lojaliteter med sin avlidne make och med partiet kan till exempel ha fått henne att minnas saker annorlunda med tiden.

      Ett exempel på tankegångar som hon bara släppt är den uppfattning om vilka som låg bakom mordet som hon redovisar för Hans Holmér i förhöret i mars -86 där det heter: ”Lisbet tror att det kan vara kroater, tyskar, israeler, sydafrikaner eller amerikaner som ligger bakom mordet. Knappast kurderna.”

      Jag är rätt övertygad om att det var med viss motvilja Holmér tecknade ner detta. Med all sannolikhet hade han redan då bestämt sig för att lite senare under våren lansera PKK-spåret i full skala. Och Lisbeths tankar om att det till exempel var amerikaner eller israeler som låg bakom mordet var givetvis extremt kontroversiella – om spaningsledningen tagit sig an de faktiskt existerande tips som gick i den riktningen hade mordutredningen snabbt utvecklats till en internationell politisk skandal.

      Motviljan från Holmérs sida mot vad Lisbeth säger visar sig rent konkret i att han inte ställt några uppföljningsfrågor, åtminstone inte några som han redovisar i protokollet. Att han alls skrev om saken kan bara förklaras med att dessa tankegångar var så centrala i det Lisbeth förmedlade så att han inte kunde ignorera dem.

      Men allt sådant skulle senare vara som försvunnet när hon talade om mordet. Till sist hävdade hon att hon redan under mordkvällen sett att mördaren var alkoholist. Det är inte orimligt att tänka sig att denna svängning var resultatet av en politisk press som hon känt av. I vilken utsträckning hon i så fall var medveten om orsakerna till sin förändrade inställning är svårare att svara på.

      1. Gunnar: ”Hennes lojaliteter med sin avlidne make och med partiet kan till exempel ha fått henne att minnas saker annorlunda med tiden.”

        Dessa lojaliteter behövde inte nödvändigtvis dra åt samma håll.

        Gunnar: ”[…] om spaningsledningen tagit sig an de faktiskt existerande tips som gick i den riktningen hade mordutredningen snabbt utvecklats till en internationell politisk skandal.”

        Det var redan en skandal som ju faktiskt gjordes större av att mordutredningen satte igång sin mörkläggning.

        Gunnar: ”Men allt sådant skulle senare vara som försvunnet när hon talade om mordet. Till sist hävdade hon att hon redan under mordkvällen sett att mördaren var alkoholist. Det är inte orimligt att tänka sig att denna svängning var resultatet av en politisk press som hon känt av.”

        Du använder så försiktiga ord, Gunnar. Menar du att mörkläggarna av mordet förlitade sig på ”politisk press”?

        Gunnar: ”I vilken utsträckning hon i så fall var medveten om orsakerna till sin förändrade inställning är svårare att svara på.”

        Lisbet Palme är utbildad psykolog, Gunnar. Du talar om henne som en närmast självomedveten person.

        1. Lisbeth Palme har själv motiverat sin kompetens som vittne med att hon är utbildad psykolog. Jag, och många med mig, tror inte att utbildade psykologer med någon som helst automatik är bättre vittnen än andra. Däremot bör de förhoppningsvis vara medvetna om att deras egna minnesbilder kan vara ofullständiga eller felaktiga. En psykolog som inte är det, eller inte vill medge det för sig själv, ger på mig intryck av att brista i självdistans i det sammanhang som saken gäller. Om psykologen har varit med om ett mycket svårt trauma så tycker jag å andra sidan inte att en sådan brist på självinsikt är särskilt svårförklarlig. Och om den traumatiska händelsen har följts av många års plågsam mediaexponering blir ju saken ännu svårare att hantera.

          I övrigt medger jag gärna att det inte finns något automatiskt likhetstecken mellan en lojalitet till Palme och till partiet. Ingvar Carlssons regering bar ett stort ansvar för att mordutredningen blev så bedrövlig som den blev.

          Jag kan också hålla med om att mordutredningen kom att präglas av en mörkläggning som med alla rimliga mått kan betecknas som skandalös. Men att något kan framstå som skandalöst i en saklig analys är ju inte samma sak som att denna skandal är ett erkänt faktum.

          1. Jag tror inte heller att psykologer måste vara bättre vittnen än andra men de är tränade att observera och reflektera över sina egna och andras ståndpunkter och åsikter. Om Lisbet inte var delaktig i mordet var hon förmodligen utsatt för fler trauman i samband med mordet än det som inträffade när Olof blev skjuten.

            1. Jag är övertygad om att den traumatiska situationen för Lisbeth Palme inte på något sätt tog slut när hon lämnade mordplatsen. En del av hennes fortsatta trauma har gissningsvis handlat om att hon blivit utsatt för spekulationer om att mordet egentligen skulle ha varit ett familjedrama eller något liknande.

              1. Jag skulle snarare säga att om Lisbet inte är delaktig i mordet så har det gissningsvis blivit ett ännu större trauma när hon har hotats för att inte säga sanningen eller vad hon tror om mordet.

  46. Hej Gunnar,

    Jag har läst om en märklig händelse i Dammegårds bok sidan 45-46

    http://www.oledammegard.com/StatskuppISlowmotion.pdf

    fredagen den 28 februari 1986

    Kl 16.00 VÅLDSROTELN (MORDHOT)

    ”Vid fyratiden anländer länspolismästare Hans Holmér och eventuellt också Gunnar Severin oväntat till Stockholmpolisens våldsrotel (Tidningen Vi nr 46 -96 och PalmeNytt nr 3-99).
    -Jag och mina kollegor Börje Wingren, Henry Bo Hjort och gruppchefen Lars-Erik Andersson sitter och snackar lite i kafferummet när vi plötsligt får se Holmér dyka upp, berättar kriminalinspektör Ulf Norlin. Vi hade gjort klart för dagen när vår rotelchef Nils Linder kommer ut och tar med sig Börje Wingren. Vi andra blir naturligtvis nyfikna. Vad är det för stort på gång, eftersom högste chefen kommer på besök så sent en fredagseftermiddag?!

    ”Det visar sig att Holmér vill passa på att varna för [Wilhelm K], en kraftigt byggd österrikare som enligt Holmér är allmänt galen och hatisk. [Wilhelm K] påstås nu ha hotat Olof Palme och sagt att han hatar Hans Holmér. Denne ska dödas och [K] har känningar i Wiesbaden som kan ombesörja detta.
    Efter en tjugo minuter kommer Wingren skrattande ut och slår ihop knytnävarna som han brukar göra:
    -Nu ska man prata med Palme.
    -Vad är det nu då, frågar de andra.
    -Palme har blivit mordhotad. På måndag morgon ska jag ta itu med det.”

    ”En diskussion utbryter om varför Wingren ska vänta med att ta itu med hotet tills efter helgen, men han rycker bara på axlarna och säger:
    -De tyckte det var onödigt.
    Trots detta allvarliga hot varnas varken statsministern eller hans livvakter. Istället har man redan tidigare på dagen dragit in allt skydd. Kriminalinspektör Norlin förvånas också eftersom hot mot dignitärer som statsministern normalt sköts av säkerhetspolisen och inte av våldsroteln.”

    (Enligt Börje Wingren medverkar även andra personer vid sammanträdet, vilka minns han inte. Lägg märke till att Hans Holmér officiellt sedan flera timmar är på väg till Wasaloppet. Han kommer också att förneka det sena fredagssammanträffandet och påstå att det egentligen händer torsdagen den 27 februari, alltså över ett dygn före mordet. Ulf Norlin är dock säker, eftersom han fyller år samma dag.)

    Har du hört talas om detta tidigare ?
    Har vi inte här ett belägg för att Hans Holmér ljuger om sina förehavande fredagen den 28 februari 1986 ?

    Man kan också fundera på om [K] var utsedd i förväg som syndabock…
    Han blev också inplockad som misstänkt tidigt på lördag morgon men hade perfekt alibi då en polispatrull hade kontrollerat honom tidigare på natten ungefär vid mordtillfället på annat håll i stan.

    1. Jag har ersatt österrikarens namn med bokstaven K.

      Uppgifterna du redovisar är intressanta. Jag har inte forskat närmare kring dem. Däremot har jag noterat att Wingren var mycket aktiv under mordnatten när det gällde att binda Wilhelm K till mordet. Bland annat försökte han få Mårten Palme att medge att mannen han sett vid skyltfönstret skulle vara identisk med österrikaren. Eftersom Wilhelm K, turligt nog för honom själv, hade ett perfekt alibi släppte Wingren det spåret men hittade snart ett nytt, 33-åringen Gunnarsson.

  47. ”Det är naturligtvis en tänkbar förklaring. En annan tänkbar förklaring är att Lisbeth lägger till minnesbilder i efterhand.

    På 90-talet, flera år efter Palmerättegången, hävdade hon offentligt att hon redan på mordkvällen sett att gärningsmannen var alkoholist. Det var förstås ett sensationellt påstående. Hon hade nämligen inte sagt ett ord om den saken under Palmerättegången trots att den förhandsinformation som hon fått om att den misstänkte var alkoholist var en helt central punkt i domstolsförhandlingarna. Det första hon sa, innan hon pekade ut Pettersson, var ju ”det ser man vem som är alkoholist”. Om hon hade kunnat göra troligt att förhandsinformationen saknade betydelse eftersom hon redan från mordkvällen och framåt insett att gärningsmannen var alkoholist borde hon förstås ha sagt det under rättegången. Ja, inte bara det – hon borde ha sagt det till polisen så fort som möjligt eftersom det skulle ha underlättat spaningsarbetet något oerhört.

    Givetvis är det möjligt att hon vetat att gärningsmannen var alkoholist från början och ändå hållit tyst om det år efter år. Men för mig framstår det som avsevärt mera troligt att hon gradvis förändrat sina medvetna minnesbilder så att de kommit längre och längre från vad hon egentligen var med om. Det är inget okänt fenomen och det finns ingen anledning att moralisera över henne för den sakens skull.

    Låt oss i sammanhanget komma ihåg att när hon hördes av Holmér i mars 1986 var hon väldigt tydligt inne på att mordet var en följd av en politisk konspiration med internationell prägel, hon hade inte ett ord att säga om att gärningsmannen skulle ha varit en nerdekad missbrukare”.

    Inge M säger att Lisbet såg mördaren i ansiktet/ögonen under flera sekunder så visst gjorde hon bra iaktagelser av mördaren. Ni verkar tro att Holmérs polisutredning var 100% korrekt när det gäller Lisbet? Det verkar inte så- fantombilden gjordes konstigt nog inte utifrån hennes minnesbild av mördaren, det dröjde lång tid till det andra förhöret- från 1/3 till 25/3 m.m. Dokumentationen var bristfällig och jag tror inte Holmér skrev ner allt som sades tyvärr. Visst kunde Lisbet ha nämnt t ex 25/3 1986 att hon tyckte att mördaren såg ut som en borderlinetyp utan att Holmér antecknade det. Han var fixerad av kurderna tyvärr och om det kom ut att mördaren med hög sannolikhet var en (svensk) missbrukare etc så hade hans teori om kurderna störts dvs kanske bara av egoistiska skäl m.m. som Holmér inte antecknade allt.

    Jag tror som bekant tvärtom- hennes minnesbild av mördaren var orubbad och när hon såg CP i december 1988 pekade hon ut honom som mördaren. Det var CP hon kom ihåg från mordplatsen- den som stod närmast var mördaren. Hon hade inte pekat ut någon tidigare, varken VG eller någon annan från alla foton hon hade fått se innan konfrontationen med CP i dec 1988.

    Minnesforskaren, professorn Lars Göran Nilsson sade i DN år 2001 att Lisbet visst kunde ha kommit ihåg mördarens ansikte från mordplatsen- låter normalt, troligt tycker jag och andra har blivit dömda efter att ha blivit utpekade av vittnen. Dessutom ansåg han att hovrätten hade missuppfattat hans minnesforskning om traumatiska minnen helt. Visst, enbart vittnesbevisning är vanskligt, svårbedömt, men man kan inte som en del härinne gör- utesluta CP som mördaren. Han är ändå den mest troliga gärningsmannen med tanke på bevisen som finns. Det var synd att Holmér schabblade bort CP i början, man hade kunnat fått bättre bevisning om t ex konfrontationerna varit 1986 och inte 1988.

    Det sista håller jag inte heller med om- vart står det att hon var övertygad om en politisk konspiration med internationell prägel? Rikslarmet på natten var felaktigt och det berodde väl på att polisen som förhörde henne missuppfattade vad hon sade och återigen- dokumentationen- det bandades inte och då kan vi inte vara säkra på vad som sades exakt under alla förhör som Lisbet var med i. Det var väl inte bara Lisbet som var chockad över mordet, finns vittnen som sagt att poliser blivit handlingsförlamade (på mordplatsen) när de fick reda på att Palme hade dödats.Det var väl vad alla trodde i.o.f.s. i början, men efterhand har de flesta blivit klokare. Hennes beskrivning av mördaren är väl snarare att det skulle kunnat varit en brunhårig nordbo- hon pratar om brunt hår och cendréfärgat.

    1. ”Rikslarmet på natten var felaktigt och det berodde väl på att polisen som förhörde henne missuppfattade vad hon sade..”

      Ulf, det finns några problem med de här raderna som du gärna får reda ut. Dels ditt påstående om att rikslarmet inledningsvis var felaktigt. Det vet vi faktiskt inte. Och hur du kan veta att poliserna missuppfattade en lugn och samlad Lisbeth tyder på en märklig svängning här.

      Jag säger inte att rikslarmet inledningsvis var rätt. Men jag finner dina påståenden anmärkningsvärda, då du numera anser dig veta vilket rikslarm som var korrekt och dessutom tillåter dig spekulera i tjänstemäns emotionella status med hänvisning till ett offer som inget vittne till dags dato har givit någon som helst bild av som lugn och samlad. Det motsatta finns det däremot en rad vittnesmål om.

      Sedan är det intressant att Lisbeth i sådana fall trodde att Ustasjas och andra våldsorganisationers gubbar brukade hänge sig åt att vara berusade i samband med uppdrag.

  48. ”Själv väntade Inge M alltså på Helena L, som i samma veva tog ut pengar i bankomaten på Tunnelgatans andra sida, sett från Inge M:s position. Bankomatuttaget är av bankens dator registrerat till 23.18.15 – 23.18.56″

    I förhöret 860302 anger Helena L att hon slagit in sin kod och de 700 kronor hon ska ta ut när hon hör de två skotten. Inknappningen sker under ovanstående tidsperiod och visar att bankomatklockan gick tre minuter fel, +-20 sekunder, jämfört med fröken Ur.

    Före HL har hennes väninna Susanne L gjort två uttag som dateras till 2317, i verkligheten 2320.
    SL och hennes kille Sven-Åke R är tillbaka i IM:s bil när de hör smällarna. Då SL börjar sitt uttag 2320 realtid, 2317 enligt bankomaten, så visar vittnesmålen att HL och SL borde kommit ur bilen 2319.

    HL berättar i förhöret att en man precis avslutat ett uttag när hon och kamraterna steg ur bilen. Enligt GMP:s rekonstruktion heter den mannen Malmström. GMP REK anger tiden för hans uttag till 2318. Malmström ska därefter gått Tunnelgatan västerut..”

    Svara

    Gunnar Wall skriver:

    27 januari 2014 kl. 9:24

    Kvittona säger ju inget om hur länge Inge M väntade i bilen eftersom det inte är klart hur länge sällskapet från hans bil fick köa innan de kunde göra sina uttag. Deras egna uttalanden är osäkra på den punkten. Inge som var nykter har däremot i förhör redovisat ett antal iakttagelser som tyder på att han verkligen måste ha väntat en stund. Till mig har han dessutom också sagt att det var en stökig kö vid bankomaten – vilket ju är högst tänkbart med tanke på att det var sen fredagskväll och den var ett av de fåtaliga uttagsställena i detta nöjesstråk.

    Men även om man skulle föreställa sig att Inge M:s sällskap kunde börja göra sina uttag omedelbart efter Malmströms uttag 23.18 så pratar vi alltså om att Inge M måste ha varit på plats i ungefär tre minuter”.

    Ja, men Malmström var färdig med sitt uttag kl 23:18 dvs ca 3 minuter innan mordet. Då gick dem ut ur Inge M:s bil. Då kan vi i.a.f. fastslå att det inte handlar om flera minuter som Inge M stått där, snarare 2-3 minuter innan skotten (mordet skedde 23:21 20-30 s så 2,5-3 minuter max). Under den korta tiden hinner han se när mördaren släntrade fram till Dekorima och ställde sig där m.m. Ordet släntrade får ett intryck av mördaren som en missbrukartyp etc. Vi vet inte hur lång tid Inge M stått där när han fick syn på mördaren, men det verkar inte ha varit direkt efter att dem lämnat bilen. Han kunde inte veta att det vid Dekorimahörnet skulle ske ett statsministermord kl 23:21. Det verkar som att det bara handlar om någon minut som Inge M observerat mördaren innan skotten, kanske ännu mindre som han säger i det första förhöret, då det bara handlar om sekunder.

  49. Bilden som sägs föreställa Lisbeth Palme lämna en polisbil vid Sabbatsberg visar troligtvis Anna Greta Leijon.

      1. Jag har sett uppgifter på att hon som är på bilden är Leijon. Jag ska se om jag inte kan vaska fram dessa så ni får det bekräftat. Och som svar på din fråga, nej jag har inte frågat henne personligen om detta nej.

      2. Nu har jag kollat runt lite och det finns många bud om vem bilden föreställer. Ursprunget till att det skulle vara Lisbeth Palme kommer från Sven Anér som med mycket vilja vill få det till att Ulf Karlssons bild skildrar hur Lisbeth anländer Sabbatsbergs sjukhus i Rhenstams och Christianssons polisbil klockan 23.43. Sven ignorerar dock alla poliser och ambulanspersonal som vittnar om att Lisbeth åkte till Sabb i ambulans. Klockan 00.08 på LAC-bandet hörs ambulansmannen Kenneth Lavrell berätta för Sonja Teir om hur en mycket tagen och chockad Lisbeth Palme suttit gråtandes och skrikandes bredvid honom i ambulansen.

        Felet som Anér gör är samma misstag som många andra gör och det är att med skohorn pressa in bevis och fakta i sin egen teori utan någon hänsyn till objektivt och kritiskt granskande av faktiska omständigheter. Med andra ord bortser han och många andra från en mängd fakta och vittnesmål så att det ska passa den teori han tror mest på och detta tycks vara väldigt vanligt förekommande, inte minst av några flitiga debattörer här på Gunnars blogg.

        Åter till bilden; Tre polisbilar finns på bilden, en av dom körs av Åke Rimborn som är förste polisman på Sabbatsbergs sjukhus ca 23.35-23.40. Runt 23.45 tidigast anländer poliserna Rhenstam och Christiansson. Det finns en bild tagen av Vojta Klecka från mordplatsen på polis Östling samtala med piketchefen och som är tagen ca 23.40 och då har ambulansen gett sig av för lite drygt 10 minuter sedan.

        Bilden det handlar om är med största sannolikhet tagen runt 00.30 och personen på bilden kan vara Mårtens flickvän Ingrid K eller Joakim Palmes flickvän. Ingrid K och Mårten Palme fick poliseskort från Västerlånggatan av polisen Lars Berndtsson och anlände Sabb ungefär 00.30. Som syns på bilden är även en passagerare på väg ur bilen på höger sida. Joakim Palme med respektive anlände också runt 00.30.

        Av någon anledning har det uppstått en myt kring att bilden skulle vara tagen ca 23.30, det vill säga ca 8-10 minuter efter mordet. En fotograf skulle således direkt på stört ha fattat vad det hela handlade om och sedan chansat rätt på sjukhus och framför allt hunnit dit i tid för att ta bilden. I mina öron låter det inte så lite långsökt.

        Enligt juristkommissionsförhören så anlände Kjell-Olof Feldt, Ingvar Karlsson, Ulf Dahlsten, Kjell Lindström och Anita Gradin till sjukhuset senare på natten. De är eskorterade av livvakter där en av dessa livvakter Göran S var på mordplatsen 23.40 av en tillfällighet enligt egen utsago.

        Anita Gradin (som jag blandade ihop med Anna Greta Leijon, förlåt för det) har uppgett att bilden föreställer henne då hon anlände en bra stund före Ingvar, Kjell-Olof och de andra. Dock så har jag inte hittat vart Anitas uppgifter finns dokumenterade så stirra inte er blinda på just detta.

        Att Ulf Karlssons bild skulle vara tagen några minuter efter 23.30 har jag aldrig fått ett endaste bevis för trots mycket letande.

        Det finns en uppsjö med konstiga omständigheter kring mordet på Olof Palme men med lite kritiskt granskande och objektivitet så finner man nog inte den här bilden särskilt konspiratorisk trots allt.

        (Och nej jag har inte heller frågat Anita Gradin personligen om det är hon på bilden…)

          1. Det är naturligtvis i första hand de som går ut och gör det sensationella påståendet att det är Lisbeth Palme som syns på bilden som innan dess borde ha bemödat sig med att åtminstone kontrollera de mest uppenbara alternativa tolkningarna av vem bilden föreställer.

            1. Låt oss, så många som möjligt, kontakta Anita Gradin och fråga. Jag tror hennes kontaktuppgifter är följande:

              [Adress- och telefonuppgifter borttagna av bloggens administratör]

              Kan det stämma?

              1. Jag ser ingen anledning till att upplåta min blogg till att publicera adress och telefonnummer till olika personer så att ”så många som möjligt” kan kontakta dem. Det här är ett policybeslut jag tagit nu när frågan kommit upp. Jag kommer att ha samma inställning oberoende av vilka andra personer någon skulle vilja förmedla kontaktuppgifter om.

                    1. OK, då vet jag. Jag ska i alla fall kontakta Anita Gradin och fråga henne vem det är på bilden. Återkommer med en bloggartikel om resultatet och en kommentar här.

      3. Magnus Johansson om du på ett eller annat vis kontaktar Anita Gradin och/eller de övriga och ställer frågan om det kan vara någon av dessa på bilden så tona ner den lite smått fientliga attityd som du framför genom det sätt du skriver på.

        Tänk också på att om du får svaret av samtliga att det ej är någon av dom på bilden så bevisar inte det på något vis att bilden föreställer Lisbeth. Fråga gärna Lisbeth också, vore intressant och se vad hon svarar.

        Det är inte min uppgift att motbevisa Sven Anérs sensationella påstående utan hans uppgift att verkligen leda sitt påstående i bevis och detsamma gäller för de som väljer att tro på det utan att själva kolla upp vilka fakta som talar för respektive mot. Jag redogjorde för ett flertal möjliga personer och tidpunkter. Personer och tidpunkter jag för övrigt håller för mer troligt än påståendet att det skulle vara Lisbeth Palme på bilden. Det är också anmärkningsvärt av Anér att påstå något sådant utan att leda det i bevis.

    1. Det är inte Anna-Greta Leijon. Hon var på fjällsemester i Sälen
      ”Kl 02.00 SÄLEN
      Anna-Greta Leijon, senare omsusad justitieminister i samband med Ebbe Carlsson-affären har hyrt en stuga i Sälen. Klockan två väcks hon av att två poliser knackar på med dödsbudet.” taget från Dammegård statskupp i slowmotion

      Troligaste alternativet till kvinnan som skyndar ut ur polisbilen är Joakim Palmes sambo som anlände till Sabbatsberg mellan tolv och halvett på natten. En annan möjlighet är Ingrid K som vid tiden för MOP var tillsammans med Mårten Palme. Ett tredje alternativ är invandrarminister Anita Gradin som kom till Sabbatsberg under mordnatten,

    2. Själv tycker jag inte bilden säger speciellt mycket. Och om den skulle säga något så är det snarare så att kvinna på bilden är på väg mot bilen. Inte ifrån den.

      1. Nej, det kan jag inte hålla med om, Stig. Kvinnan befinner sig i en accelerationsfas; hon skulle inte ha haft den frånskjutande och framåtlutande positionen om hon var på väg in i bilen. Hon har troligen tvärtom nyss stängt polisbilens vänstra bakdörr snett framför sig och lutar sig framåt för att snabbt komma iväg.

  50. ”Ulf, du kommer inte runt att Anders B faktiskt stod ungefär där Lisbeth gör en observation av en man. Hon talar i förhöret om någon som är på 10-15 meters avstånd. Givetvis var mördaren mycket närmare än så när han sköt. Men trots att Lisbeth att döma av skottet genom kappan var till hälften vänd mot gärningsmannen har hon inga minnesbilder av honom i det ögonblicket. Hon är ju också mycket tydlig med att hon inte såg mordvapnet. Vad hon talar om är en observation hon gör av en stillastående man som står ett antal meter från henne flera ögonblick efter mordet.

    Och tankegången att Lisbeth tog fel på gärningsmannen och Anders B är inte något som några personer med alltför stor misstänksamhet mot rättsväsendet har kommit på. Bland de första som drog den slutsatsen var den förste spaningsledare Hans Holmér och den förste Palmeåklagaren K G Svensson. De var osams om i stort sett allting utom just detta”.

    I rättegångarna säger hon väl snarare 5-7 m, inte 10-15 m. Saken är den att hon pekar inte ut Anders B som mördaren utan CP. Lisbet gapar till mördaren- Hjälp, vad gör du?! dvs till personen som står närmast henne naturligtvis. Att hon skulle förväxla den personen med Anders B som står inne i en port går inte. Dessutom så är Anders B helt olik mördarens signalement- mörkt helskägg, ljus mössa, rundlagd m.m. Man förväxlar inte hela olika personer med varandra. Senare åklagare och polisen håller inte med Holmér om att Lisbet förväxlar CP med Anders B. Du/ni får släppa det eftersom det inte stämmer.

    1. Man kan ju tycka att Lisbeths tidiga avståndsuppskattning borde väga tyngre än den hon kommer med tre år efter mordet. Eftersom hon inte deltog i någon rekonstruktion och dessutom klargjorde vid rättegången att hon aldrig återvänt till mordplatsen efter händelsen så var ju hennes möjligheter att göra en sakligt motiverad korrigering av sin ursprungliga bedömning rätt små.

      Däremot kan man polis eller åklagare inför rättegången ha gjort klart för henne att inga vittnesmål pekade på att gärningsmannen stått och tittat på henne på så långt avstånd som 10-15 meter.

      1. Återigen- Lisbet pekar inte ut Anders B som gärningsman utan CP. Mördaren var den som stod närmast och hon anser att det var CP som var den personen. Anders B:s utseende skiljde sig också helt från mördarens t ex mörkt helskägg, ljus mössa, rundlagd. Man förväxlar inte helt olika personer med varandra. Inge M säger också i sitt vittnesmål att Lisbet och mördaren tittar på varandra under flera sekunder direkt efter skotten. När Lisbet fick klart för sig att det var den personen som var mördaren, så kunde hon behålla den minnesbilden fram tills rätt person dök upp.

  51. Gunnar: ”Jag vill bara här nämna att utpekandet av politikern inte kommer från de två kvinnorna.”

    Utpekandet av politikern AA kommer främst från Sven Anér. Emellertid vet vi inte huruvida Anki eller Anneli inte pekat ut AA eftersom de mycket viktiga förhören med dem är hemligstämplade. Den riktigt enkla förklaringen — som ju borde tilltala dig, Gunnar — är att AA pekas ut av någon av dem i förhören och att det är anledningen till att förhören hemlighålls.

    1. Det framstår som osannolikt i mina öron. Som framgår av Lars Borgnäs bok ”En iskall vind drog genom Sverige” har han haft utförliga samtal med ”Anki” som varit mycket tydlig med att hon tyckte sig känna igen mannen som en finsk kroppsbyggare hon träffat på i Upplands Väsby. AA är inte från Finland. Att förhören hemlighålls är på intet sätt uppseendeväckande i sammanhanget. Polisen hemlighåller nästan alla förhör i Palmeutredningen.

      1. Märkligt resonemang av dig, Gunnar. Du tycks tvärstanna i ditt intresse för en lösning av mordet när det hela kommer för nära AA. Varför skulle någon som vill veta sanningen om mordet på Olof Palme lita blint på vad Lars Borgnäs har att berätta om sina samtal med Anki? Dessutom behöver ju inte Ankis dåvarande uppfattning att Dekorima-mannen var finsk nödvändigtvis innebära att han också var det.

    2. Ola Dammegård och andra har ocksa sagt att kroppsbyggaren var en kille som hette Pertti som också var polis. Eller är Pertti och AA samma person? Det är helt oklart.

      1. Ole Dammegård har i sin bok ”Statskupp i slow motion” tydligen uppfattningen att Pertti och AA är olika personer, men mot bakgrund av Sven Anérs forskning på AA är det väl snarare så att det är samma person.

      2. Magnus, du säger att Pertti och AA är samma person men enligt http://www.youtube.com/watch?v=BKvn09kzn1c finns det två olika poliser som har pekats ut som Dekorimamannen. Vem är det som intervjuas? AA? Pertti/Pekka?

        Sven Anér har aldrig träffat Anki och Anneli och bygger sin teori främst på Olle Alséns forskning.

  52. J skriver: ”Så ditt bevis för att hennes minnesbilder inte påverkats är att hon inte ser fantombilden som identisk med sin minnesbild?”

    Det främsta beviset är att hon pekar ut CP som mördaren- han är inte det minsta lik fantombilden. Hon säger direkt 8/3 1986 att fantombilden är helt fel (till Dahlsten och ringde till och med till Polisen och gav kompletteringar, korrigeringar etc) och det är inte så konstigt att hon sade det- den föreställer inte ens mördaren. Fantombilden borde ha gjorts utifrån Lisbets minnesbild av mördaren. Hade det skett så hade en diskussion om fantombild varit intressant, givande. Men att diskutera den här felaktiga fantombilden ger inget.

    1. Polisens noteringar av Lisbeth Palmes kompletterande synpunkter med anledning av att hon sett fantombilden lyder så här:

      ”Fru Palme önskar, efter att ha sett det publicerade fotot på den misstänkte mördaren, komplettera sin tidigare utsaga något. Hon har även diskuterat saken med sonen Mårten Palme. Hon uppfattade det som om mannen som sprang in på Tunnelgatan hade ett något rundare, fylligare ansikte än det på fotot. Dragen i vörgit, mun och näsa, uppfattade hon som raka. Den korta halsen kan kanske förklaras med att han rörde sig med uppdragna axlar.” (Telefonkomplettering av förhöret från 1 mars, 860308 kl 18.05, uppgiftsmottagare kriminalinspektör C H Sjöblom)

      Det här kan knappast tolkas som att hon säger att fantombilden är helt fel. I stället försöker hon modifiera fantombilden med sina egna minnesbilder av en man med ”ett något rundare, fylligare ansikte” och kort hals. De uppgifterna stämmer bra in på Anders B men definitivt inte på Christer Pettersson – särskilt inte 1986 då spaningsfoton visar en bild av honom som tydligt smal, snarast magerlagd, både vad gäller ansikte och kroppen i övrigt.

      1. Läser du inte mina inlägg? Lisbet har som sagt inte pekat ut Anders B. Det är bara konstiga idéer, tankar från ett fåtal personer att hon skulle förväxlat honom med mördaren. Hur skulle man kunna förväxla två personer som är helt olika till utseendet? Finns ingen logik i det. Anders B hade mörkt helskägg, ljus mössa och var rundlagd kroppsligt sett. Mördaren hade inget mörkt helskägg eller mustasch, ej heller någon ljus mössa på huvudet. Lisbet påstår snarare att mördarens hår var brunaktigt, cendréfärgat. Det tyder på att mördaren inte hade någon mössa på sig på mordplatsen. Det hade Björkman när man ser på bilden som föreställer Björkman från rekonstruktionen.

        Dessutom var det bara tre personer på mordplatsen- mördaren och makarna Palme, Anders B var inte på mordplatsen utan gömde sig inne i en port. Inge M säger också i förhör att Lisbet och mördaren tittade på varandra i flera sekunder, så hon kunde iakta mördarens ansikte väl. Lisbet sade till Dahlsten att fantombilden var helt fel och hon ringde till Polisen för att korrigera den. Bara för att hon nämner att mördaren hade ett något fylligare, rundare ansikte än den felaktiga fantombilden, så kan man inte dra slutsatsen att hon pratar om Anders B. I senare förhör i april, maj 1986 säger hon bland annat att mördaren hade ett kraftigt något framskjutet hakparti vilket påminner om CP. Hon säger inte att hennes minnesbild av mördaren var Anders B. Hon säger att CP stämmer till fullo med hennes minnesbild av mördaren från mordplatsen. Håller inte med om att CP skulle varit smal, magerlagd i mitten av 1980-talet, snarare normalbyggd och någonstans kring 180-185 cm lång m.m.

  53. ”Ett missförstånd? Det du föreslår är att poliser som i sitt yrke att handskas med brott är sämre på att behålla lugnet än en kvinna vars man precis blivit skjuten framför ögonen på henne? Att poliserna inte var kolugna är en sak, att de skulle vara som yra höns och Lisbeth lugn och samlad strider ordentligt med övriga vittnens uppfattning”.

    Menar att även poliser både på mordplatsen och på andra platser blev chockade och en del handlingsförlamade, när de fick reda på att mordoffret var statsminister Olof Palme. Påstår inte att Lisbet var kolugn och polisen yra höns bara för det. Klart hon blev chockad och uppriven när hon fick klart för sig var som hade hänt. Direkt efter skotten sökte hon hjälp och då såg hon mördaren stå nära dem som naturligtvis inte ville ge någon hjälp. De såg på varandra under flera sekunder (enligt vittnet Inge M) så hon hade fått goda iaktagelser av mördaren. Ansiktet är central information i en traumatisk situation så hon hade goda möjligheter att komma ihåg det efteråt enligt minnesforskaren Lars Göran Nilsson. Vi kan inte veta med 100% säkerhet om hon kom ihåg rätt ansikte, men mycket tyder på det. Dessutom vände sig mördaren om (för att se att han hade lyckats antagligen och/eller för att se om någon förföljde honom) när han lunkade, joggade etc därifrån, så Lisbet såg mördarens ansikte två ggr.

    1. Lisbeths egen beskrivning från rättegången är mycket tydlig: hon ansåg att hon såg mördaren tre gånger, men bara ansiktet en gång. De gånger hon nämner är först när hon ser en man som står med ansiktet vänt mot henne (och här är vi oeniga om det var mördaren eller Anders B), för det andra när en man springer in i gränden men då ser hon inte ansiktet (med all säkerhet är detta mördaren) och för det tredje en man som står en bra bit in i gränden och tittar ut mot Sveavägen (detta tror Lisbeth är mördaren, men av allt att döma är det vittnet Lars J).

      Min gissning är att hon ser mannen som springer in i gränden innan hon gör observationen av den ensamme mannen som tittar på henne, men det kan jag ju inte vara säker på. Tämligen givet är dock att hon har fel när hon tror att alla tre observationerna gäller mördaren.

      Betyder det att hon inte ser gärningsmannens ansikte direkt efter skottlossningen? Jo, det kan hon mycket väl ha gjort. Hon blev ju själv beskjuten på en meters håll när hon vände sidan mot mördaren. Hon borde, kan man tycka, ha sett mördaren med skjutvapnet i hand då. Men hon säger själv att hon inte såg något vapen och hela händelseförloppet kring själva skottlossningen tycks ha gått henne helt förbi. Hon säger också att hon inte märkte att det fanns någon person intill dem innan skjutandet började. Det är också anmärkningsvärt med tanke på att hennes make blev skjuten från c:a 20 cm håll. Som jag ser det kan man inte utesluta att hon drabbats av en traumatisk minnesförlust som stängt av minnet av händelserna direkt i samband med skjutandet. Samma sak hände maken till kvinnan som kallades ”mor Utøya”. Fast han befann sig på platsen när Breivik sköt hans hustru vittnade han i rätten om att han inte kunde påminna sig just detta.

      1. Hon såg mördarens ansikte två ggr. Dels direkt efter skotten och dels när han vänder sig om efter att ha lunkat, joggat iväg- förhör 25/3 1986 ”När Lisbeth ser honom går han ut till vänster snett fram mot det upplysta fönstret i affären i hörnan. Han blickar tillbaka som för att kontrollera att han har lyckats och fortsätter in i gränden”.

        Inge M säger i förhör att Lisbet och mördaren tittade varandra i ögonen under flera sekunder. Ingen tvekan om att hon sett mördarens ansikte och det under flera sekunder dessutom.

        Den tredje observationen är tveksam, det var nog som du skriver- Lars J, men kan vara mördaren.

        Vill även kommentera ang. den ”ljusa blicken”. Lisbet säger i tingsrätten: ”Blicken var mycket stirrande. Den såg inte mörk ut egentligen, utan ljus -som jag uppfattade det. Ljuset föll ju på något sätt på den här platsen, men med skuggningar.” Det var rätt ljust på mordplatsen men mörkt ute, kallt och ljuset kunde variera en del beroende på vart man var där vid Dekorima.

        Det där sista är bara spekulationer. Det är inte speciellt konstigt om de missade mördaren vid Dekorima eftersom de medvetet inte kollade runt sig när de var ute och gick, enligt Lisbet. Sedan går mördaren upp rätt snabbt bakom dem och skjuter direkt, ev. med ena handen på Olofs axel, men det är precis innan skotten i så fall. Om Lisbet känner igen CP från mordplatsen är inte det konstigt. Jag är ingen minnesforskare själv, men bland annat Lars Göran Nilsson har forskat om traumatiska minnen och han anser att det är fullt möjligt att Lisbet kunde kommit ihåg mördarens ansikte från mordplatsen- http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10234787.ab Det är omöjligt att avgöra i efterhand, men man kan varken utesluta det eller säga att utpekandet är 100% säkert.

        Varför hon inte ser något skjutvapen kan man undra, men det kan bero på att hon koncentrerar blicken på mördarens ansikte (det gör man om man vill skaffa hjälp, då tittar man t ex inte på vilka skor personen har eller vilken exakt färg byxorna hade etc) och att mördaren förde in vapnet in i rock/jackfickan direkt efter skotten.

        1. Ulf, du bygger din uppfattning om att Lisbeth berättat att hon såg mördarens ansikte två gånger från ett kort avsnitt i det förhör som Holmér höll med henne.

          Det finns två uppenbara problem med att göra så.

          För det första är Holmérs förhör inte återgivet som en bandutskrift utan som en kort sammanfattning av ett långt samtal. Hur korrekt är den sammanfattningen? Vi vet att Lisbeth Palme själv hävdat att hon sagt viktiga saker till Holmér som han inte dokumenterat, så viss försiktighet är förstås av nöden.

          För det andra står det inte uttryckligen i Holmérs förhörssammanfattning att Lisbeth verkligen såg ansiktet på den man som joggade in i gränden, bara att hon noterade att han blickade tillbaka. Det kan han givetvis ha gjort med ansiktet vänt bort från henne fast hon noterade huvudrörelsen.

          En spekulation från min sida? Det kan man kanske lättast avgöra om man studerar ordagranna utskrifter av vad Lisbeth faktiskt sagt. Så låt oss göra det. Vi går först till försvarsadvokaten Arne Liljeros förhör med henne i hovrätten. Jag ska citera ett långt avsnitt så att sammanhanget blir tydligt. Det handlar om hur hon först ser en man som står vid Dekorimabutiken. Hon uppfattar det som att han stirrar på henne. Sedan vänder hon sig åt annat håll och ser en man på längre avstånd som hon hoppas ska kunna hjälpa henne. När hon gett upp hoppet om det vänder hon sig tillbaka i riktning mot Dekorima och ser då en man jogga in i gränden. Hon uppfattar det som att det är samma man som hon nyss sett stirra på henne. Ser hon ansiktet på den joggande mannen? Låt oss se. Förhörsavsnittet börjar med att Liljeros citerar ur rikskriminalens förhör med Lisbeth:

          Arne Liljeros: Sedan anges här, rad 4: Hon tittade upp från marken… ”Då hon tittade upp från maken, som fallit ihop på trottoaren, såg hon en man med stirrande blick titta på dem. Mannen befann sig på ca 10-15 meters avstånd och stod i hörnet av Tunnelgatan.” Här har ni uppgett 10-15 m.

          Lisbeth Palme: Just det.

          AL: Det har ni tydligen sagt.

          LP: Just det, för jag har sedermera sagt att det måste vara kortare när jag har tänkt på avstånd och försökt fundera över det. Men jag är inte van att göra avståndsbedömningar. Alla vet ju hur bred trottoaren är.

          AL: Sedan har ni sett en annan person som var avvärjande och som inte ville hjälpa er. På vilket avstånd var den mannen?

          LP: Tre gånger längre avstånd säkert. Tre fyra gånger längre bort, ett tjugotal meter bedömer jag det som.

          AL: Hur var den här mannen klädd?

          LP: Personen måste ha gått mot den plats där vi befann oss och gav ett smalare intryck, tunnare, och det var ett orangefärgat ljus där, tyckte jag att jag uppfattade det som, ett ljus över gatan. Så jag vet inte om det var någonting beige eller någonting sådant. Jag tror att jag uppfattade det som något ljusare färg på jackan.

          AL: Skulle personen ha kommit norrifrån, från Tegnérgatshållet?

          LP: Ja.

          AL: Ni har sagt i förhör att ni sett en man på 30 m avstånd iklädd kort beige plagg som tittade, enligt ett förhör i april maj, mot er. Ni talade om beige plagg, det är väl riktigt?

          LP: Jag uppfattade det som ljusare, kanske beigt. Det är möjligt att det kan vara en annan färg, eftersom jag tror att det är ett orange ljus. Då blir det ju litet andra färger. Det kanske herr Liljeros vet.

          AL: Vart tog den här mannen vägen?

          LP: Det vet jag inte, det har jag också sagt.

          AL: Gick han i riktning mot er?

          LP: Ja.

          AL: Och sedan såg ni honom inte?

          LP: Nej.

          AL: Det här med synförhållandena på platsen. Det kom ett ljus från Dekorima. Och sedan ser ni mannen som ni beskrivit. Hans ansikte kommer att vara i skuggan, så att säga, i förhållande till Dekorima?

          LP: Ja, det är svårt att säga hur skuggat det var. Men jag hade en klar uppfattning om hur mannen såg ut eftersom han stod så pass nära och stirrade.

          AL: Ni säger att er man faller ihop och ni kommer också ner till marken. Är det så?

          LP: Jag är ju inte så… jag ligger ju inte ner på marken.

          AL: Nej, men kommer ni vid något tillfälle ner till knästående?

          LP: Ja, det gör jag.

          AL: I vilket skede ser ni mannen som ni har beskrivit? Hur lång tid kan det ha gått från smällarna ni hört?

          LP: Ja…kanske… det är säkert fråga om sekunder.

          AL: Mm. Och tittar upp då. Har ni inte vid något tillfälle vänt er om så att ni kom med ryggen mot den här mannen.

          LP: Det vet jag inte… vid det första tillfället. Jag vrider mig. Först tittar jag på vederbörande och ser denna person stirra. Sedan vrider…

          AL: Sedan…

          LP: …sedan vrider jag mig bakåt.

          Birgitta Blom [rättens ordförande]: Vad menas med bakåt? ”Jag vrider mig bakåt.”

          LP: Jag vrider mig bakåt med ansiktet mot Dekorima… och bakåt… och ser den här personen som jag hoppas skulle kunna hjälpa mig men som skakar på huvudet.

          AL: Sedan då?

          LP: Och sedan vrider jag mig tillbaka igen och då ser jag de här stegen som mannen med den stirrande blicken tar in i gränden.

          AL: Vänta ett tag! Under ett visst skede ser ni inte mannen? Sedan ser ni studsande steg?

          LP: Jag har inte sett stegen. Dem måste han uppenbarligen ha tagit medan jag vrider mig bakåt. Sedan vrider jag mig tillbaka och då har personen gått över på andra sidan Tunnelgatan och beger sig in…

          AL: Och då upptäcker ni mannen igen?

          LP: Då är han på väg bort. Jag uppfattar att det är samma person.

          AL: Men i det läget ser ni inte personen i ansiktet?

          LP: Nej.

          AL: Det var några steg som ni såg av den här personen.

          LP: Ja. Men ett väldigt speciellt sätt att röra sig, som jag uppfattade och som jag har beskrivit.

          (Hovrättens utskrift av förhör med Lisbeth Palme 1989-09-18, sid 50-55)

          Vi stannar där. Det kan inte vara mycket tydligare. Lisbeth ser ansiktet på en man som står vid Dekorima. Hon gör en annan observation av en man som springer in i gränden och drar slutsatsen att det är samme man, men hon ser inte hans ansikte.

          Att det mer rör sig om en slutsats än om ett faktiskt igenkännande antyds av ett tidigare avsnitt i förhöret. Då är det åklagaren Anders Helin som frågar:

          Anders Helin: Och då ser du några steg som han tar. Är du säker på att det är samma person?

          Lisbeth Palme: Ja, det fanns ju ingen annan person.

          Arne Liljeros: Förlåt, nu hörde inte jag.

          Anders Helin: Det fanns ingen annan person där.

          (Hovrättens utskrift av förhör med Lisbeth Palme 1989-09-18, sid 16)

          Lisbeth Palme har alltså gjort en observation av en ensam man som korsat Tunnelgatan och sedan tagit sig in i gränden. Hon har också gjort en observation (som hon tror är tidigare) av en ensam man utanför Dekorima. Hon drar slutsatsen att det är samme man. Men den ena observationen är fokuserad på ett rörelsemönster, där ser hon inte mannens ansikte. Den andra observationen är fokuserad på blicken – den hon ser står stilla. Det förefaller uppenbart att det är en slutsats hon drar när hon säger att det är samme man – inte en hågkomst av att det faktiskt såg ut som samma person.

          Hon drar, som jag i en tidigare kommentar kort varit inne på, en uppenbart felaktig slutsats när hon hävdar att hon troligen såg mannen en tredje gång när han stod inne i vid byggbarackerna i gränden, vänd ut mot Sveavägen. Det här är lite intressant i sammanhanget, så vi tar ett kort citat ur tingsrättsföret med henne. Det är Liljeros som frågar:

          AL: Hur lång tid kan gå till dess att ni ser en person vid barackerna?

          LP. Kanske två tre minuter – mellan en och tre minuter. Det är mycket svårt att uppskatta tid.

          AL: Ni har sagt att det kunde röra sig om en till tre minuter. Kan ni göra någon bedömning om det är samme man som ni ser eller hade sett tidigare?

          LP: Det råder en viss osäkerhet om det är samma person som står vid baracken. Men den som springer bort och den som står vid Dekorima är samma person. Jag kan inte helt säkert säga om det är samma person som står borta vid baracken. Men jag tror det på grund av den stirrande blicken.

          AL: Kunde ni se det på 40-talet meter?

          LP: Ja.

          AL: Har ni verkligen möjlighet att se på sådant avstånd när det är tämligen mörkt?

          LP: Ja. Jag har ju beskrivit detta på ett tidigt stadium.

          AL: Är det verkligen rimligt att tänka sig att en mördare stannar en till tre minuter.

          LP: Det är en orimlighet. Men det är naturligtvis en orimlig person.

          AL: Kan ni ha tagit fel i det här avseendet, att det är en helt annan man som står där borta?

          LP: Jag har sagt att de två första iakttagelserna är jag säker på att det är samma person, men att det kan finnas en viss osäkerhet. Jag bygger på den stirrande blicken och det egendomliga beteendet att stå kvar… även vid den första platsen. Jag har bedömt ett sådant beteende ur psykologiskt hänseende.

          AL: Ni menar att det skulle vara rimligt att stanna kvar på detta sätt?

          LP: Nej, det är inte rimligt. Men det anger att det är en person som har dödat tidigare.

          (Tingsrättens utskrift av förhör med Lisbeth Palme 1989-06-19, sid 33-35)

          Just den här punkten kanske tydligare än mycket annat illustrerar Lisbeth Palmes under omständigheterna fullt naturliga benägenhet att spekulera. Det framgår också hur hon försöker ge dessa sina spekulationer extra tyngd med hänvisning till att hon är utbildad psykolog.

      2. Här säger du själv att även den andra observationen av den flyende mördaren är säker. Den första observationen gör hon mot mördaren när han står några meter bort vid Dekorima. Hon ser även Anders B när han gömmer sig i en port längre bort från Dekorima och mannen med den beiga jackan, men inte pekat ut någon av dem, ej heller någon annan under förundersökningen t ex VG.

        Båda hade ett helt annorlunda utseende, signalement om man jämför med mördaren som saknade mörkt helskägg, mustasch, saknade en ljus mössa som Anders B hade på sig, inte lika rundlagd som Anders B m.m. I polisförhör säger hon att mördaren vänder sig om för att antagligen kontrollera resultatet (eller se om någon springer efter honom kanske) och då kan Lisbet sett ansiktet igen.

        1. Jag tycker att mina utförliga citat från rättegången gör klart att Lisbeth inte såg något ansikte när hon observerade mannen som sprang in i gränden. Kan du hitta andra citat från Lisbeth själv så får du gärna komma med dem.

  54. Mahatma: ”Att hon [Lisbet Palme] istället gör medgivandet långt senare i samband med rättegången mot CP talar ju snarast för att det hela är en efterhandskonstruktion från hennes sida, vare sig den är medveten eller omedveten.”

    Eller så är det en efterhandskonstruktion från någon annans sida som Lisbet använder.

  55. Att ansvariga för utredningen inte velat rota i en eventuell poliskonspiration har varit uppenbart sen länge. Stöd för detta förefaller ha funnits på hög politisk nivå från de första dagarna efter mordet. Än idag tycks det finnas stöd på den nivån, i annat fall borde man rimligen ha sett till att granskningskommissionens rekommendationer om granskning av en eventuell sådan konspiration följts upp.
    Att man väljer att inte rota i saken bör rimligen ha en rationell förklaring. En sådan skulle kanske kunna vara att rotandet skulle kunna innebära att andra höga politiker utsatte sig själva och andra för fara. Besöket av poliser hos Ingvar Carlsson 1995, natten efter Kjell-Olof Feldts krav om en utredning av polisspåret, är ett tecken på det.
    Utan att få tillgång till utredningen i sin helhet, framförallt den första veckans förhör, tips mm, så lär det inte vara möjligt för allmänheten att få reda på av vem och mer viktigt, varför, Olof Palme mördades. Att preskriptionstiden för bl.a. mord numera är oändlig medför att utredarna kan behålla hemligstämpeln på detta material.
    Framtida historiker kanske kan få del av materialet och finna sanningen.
    För min del tror jag att de bör fokusera på att polisen så snabbt befann sig i mördarens flyktväg, eventuellt innan något larm gått ut till polisbilarna i Stockholm. Holmers och även senare utredares ambition att försöka slå fast att det bara gick någon, några minuter mellan mordet och sambandscentralens larm är ett starkt indicium för att det ligger en hund, polishund? , begravd just där.
    Trots allt är det ju så att mordet kan ha ägt rum redan ca 23.18 och att larmet kan ha gått så sent som 23.25-23.26. Helena L:s uttag och lac-bandet ger definitivt fog för en sådan misstanke. Utredarna borde fokusera på vad det skulle kunna innebära. Jag menar att man medvetet valt att inte titta på ett sådant scenario

    1. Jag håller med dig i nästan allt du skriver, Bengt, förutom att det skulle vara viktigare varför Olof Palme mördades än av vem. Det är uppenbart att det förekommit många hot kring mordet och utredningen av mordet på Olof Palme. Väldigt många människor på höga poster är — om inte en del av konspirationen — skrämda till tystnad och inaktivitet. Som jag skrivit tidigare skulle mordutredningen få oanad fart om man plockade in politikern AA till nya och ordentliga förhör, men utan ett folkligt tryck kommer detta inte att ske eftersom AA skyddas av en mycket omfattande maktelit, något AA själv har erkänt i det berömda lunchsamtalet på NK i mars förra året. Det är oerhört uselt att ingen vanlig journalist har vågat ta upp denna omständighet. Journalister har de senaste åren (de börjar vara ganska många nu) inte missat många tillfällen att dra sig själva i dyngrännan. Häpnadsväckande.

    2. Bankomatklockan gick 3 min fel, så mordet var 23:21, inte kl 23:18. Glöm poliskonspirationer m.m. det var en ensamagerande person som var mördaren- troligtvis CP.

      1. Det enda som slagits fast om tidsangivelsen på Helena L:s bankomatkvitto är att bankomaterna kan avvika från fröken ur-tid. Man har således INTE slagit fast att denna bankomat visade fel tid. Särskilt anmärkningsvärt är att man redan någon dag efter mordet påstod att mordet ägde rum 23.21, trots att man då hade tillgång till Helena L:s kvitto som visade tiden 23.18, alltså det kvitto som L fick ut från bankomaten, strax efter att hon hörde skotten.

        1. Samtalen till LAC, länsalarmeringscentralen, pekar på att mordet ägde rum strax efter 23.21. Det finns en väldigt omfattande diskussion om tiderna i bröderna Poutiainens bok ”Inuti labyrinten” och de är i stort sett eniga med Palmeutredarna om tidpunkten för själva mordet – trots att de är mycket kritiska mot de officiella påståendena om tidpunkten för starten på polisens insatser. Enligt min mening krävs det mer än ett kvitto från Tunnelgatsbankomaten för att rubba bedömningen om tiden för mordet.

  56. ”J skriver:
    29 januari 2014 kl. 16:02
    Magnus:
    ”Men om det inte rörde sig om bara en gärningsman så gäller ju inte det, eller hur?”

    Jag förstår inte ditt resonemang. Lisbeth har först lämnat uppgiften om två gärningsmän och därefter uppgiften om en gärningsman. Oavsett om det var två gärningsmän eller en gärningsman så fallerar bilden av Lisbeths som ett pålitligt, samlat vittne eftersom hon lämnat två olika uppgifter. Det övertygade utpekandet mot CP som ensam gärningsman blir därmed inte lika övertygande. Det var poängen”.

    Du har snöat in på det om två gärningsmän, men det har inte med Lisbets identifikation av CP att göra. Hon har id. honom som mördaren. På mordnatten kunde ingen veta säkert hur det låg till- en eller två gärningsmän, men ev. kanske Lisbet (och säkert Polisen trodde det först) trodde att fler var inblandade i mordet. Hon såg bara en gärningsman som stod några meter ifrån henne direkt efter skotten. Det var även den personen hon såg lunka, gå, och senare jogga iväg. Det är han som hon id. som CP. Hon kanske trodde att t ex mannen i beige jacka var inblandad i mordet, eller Anders B m.f.l. men Lisbet har aldrig pekat ut Anders B som gärningsman.

    1. Jag tror detta är första gången som du, Ulf, medger att Lisbeth kan ha sett vittnet Anders B – vilket hon ju rimligen bör ha gjort. Då blir nästa fråga: var någonstans i allt hon sagt hittar du minsta antydan till att hon beskriver Anders B som någon annan än den man som hon såg stående vid Dekorimabutiken?

      1. Hon såg vittnet Anders B, men hon såg även mördaren direkt efter skotten och när han vände sig om under flykten därifrån. Lisbet pekar dock inte ut Anders B som mördaren utan CP.

        1. Ulf, jag är tacksam om du kan hitta något ställe i något förhör där Lisbeth talar om Anders B och uppenbarligen syftar på någon annan observation än den hon tror handlar om mördaren. Jag har inte hittat något sådant uttalande från henne.

      2. Klart man kan hålla i sär olika vittnen efter en händelse, speciellt om signalementen är väldigt olika som i det här fallet- Anders B och gärningsmannen var helt olika i utseendet (Lisbet pratar även om en man i beige jacka längre bort från mordplatsen). Påståendet om en förväxling är desperat och helt ologiskt. Minnesforskarna säger att Lisbet kunde kommit ihåg mördarens ansikte och det tror jag med.

    2. Jag har inte snöat in mig på att det är två gärningsmän. Jag har däremot rest frågan om Lisbeths tillförlitlighet. För oavsett om det var två eller en person som var inblandad så har Lisbeth vacklat i frågan. Och varför har hon vacklat? Hon som uppenbarligen var så övertygad i ett senare skede har uppenbarligen, som kronvittne, inte lyckats bidra till att polisen skickat ut överensstämmande uppgifter i ett senare skede.

      En sak är fantastisk med våra hjärnor. Information vi saknar tenderar hjärnan att konstruera och lägga till för varje gång vi går in i ett minne. De tillförlitligaste vittnena är oftast de som lämnar skärvor och fragment – som inte kan lämna ett sammanhängande vittnesmål från ett händelseförlopp.

      1. Jag håller med dig om att våra hjärnor ofta kan jobba vidare på egen hand på ett sätt som vi inte riktigt vill medge för oss själva. Däremot har ordet kronvittne i juridiska sammanhang en annan innebörd än den jag gissar att du syftar på. Kronvittnessystemet finns inte i Sverige, men där det förekommer handlar det om en misstänkt person som ställer upp och vittnar om ett brott för att själv få ett sänkt straff eller slippa straff helt.

      2. Gunnar Wall:
        Ja, här har jag använt det på ett sätt som säkert kan vara felaktigt. Det ordvalet har jag inga problem att backa på. Om vi istället låter oss benämna det som det vittnet som fysiskt befunnit sig närmast gärningsmannen så kanske vi kan vara överens?

  57. Conway: ”Vem är det som intervjuas? AA? Pertti/Pekka?”

    Det är inte AA; det både syns och hörs. Den polisman som Leif omnämner i början på TV-programmet såsom snabbt avförd är däremot sannolikt AA.

    1. I alla fall betyder detta att det finns två olika poliser som har utpekats som Dekorimamannen. Det är den svaga punkten i Sven Anérs resonemang. Varför skulle det vara AA och inte Pertti/Pekka? Bara för att AA kände polismannen Ö?

      Det finns en svag punkt till: jag har aldrig läst att Alsén visade Anki och Anneli AA’s bild (eller Pertti’s). Det är bara Alséns utpekande vi ska tro på.

      1. Hur kan det vara en svaghet i Svens resonemang att andra felaktigt har pekat ut någon annan än AA som Dekorima-mannen?

        Nej, vi ska givetvis inte bara tro på Olle Alséns utpekande — vi ska undersöka hur det ligger till.

      2. Varför är du säker på att andra felaktigt har pekat ut någon annan? Var är beviset att det var AA och inte Pertti? Man måste vara kritisk. Kvinnorna verkar trovärdiga men det gäller inte slutsatsen.

  58. Eliasson: ”Magnus Johansson om du på ett eller annat vis kontaktar Anita Gradin och/eller de övriga och ställer frågan om det kan vara någon av dessa på bilden så tona ner den lite smått fientliga attityd som du framför genom det sätt du skriver på.”

    Två frågor:
    1. Hur kommer den du påstår fientliga attityden jag skulle ha till uttryck?
    2. Vad får dig att tro att du är i position att tala om för mig hur jag ska fråga Anita Gradin och andra?

    Eliasson: ”Det är inte min uppgift att motbevisa Sven Anérs sensationella påstående utan hans uppgift att verkligen leda sitt påstående i bevis […]”

    Hade du varit bara en gnutta intresserad av sanningen hade du gjort åtminstone någon liten ansträngning att ta reda på hur det kan förhålla sig med bilden från Sabbatsberg. Istället vägrar du blankt att gräva i saken. Är du inte rädd att framstå som en mörkläggare?

    1. Jag ger kommentatorer stort utrymme att diskutera sakfrågor på min blogg. Jag kan också själv med jämnmod stå ut med om en eller annan debattör skulle komma med halvkvädna anklagelser om att jag skulle vara en mörkläggare. Men jag kommer inte att tolerera att mina gäster på bloggen utsätts för den sortens påhopp. Vill du föra den sortens samtal, Magnus, så finns det andra forum.

      1. Vem har kommit med halvkvädna anklagelser om att du, Gunnar, skulle vara en mörkläggare? Jag har ställt frågan om du är en mörkläggare. Förstår du skillnaden? Du har och har haft alla möjligheter att bevisa att du inte är någon mörkläggare. Jag hoppas att du är en rättfärdig människa och ger Eliasson samma möjligheter.

        1. Du förstod tydligen inte vad jag menade. Den här bloggen är öppen för en diskussion om sakfrågor kring sådana teman som jag väcker i mina blogginlägg eller som jag tagit upp i mina böcker. Och för tydlighetens skull: den är också öppen för den som vill ge saklig kritik av andra kommentarer. Den är däremot inte öppen för dem som vill förgifta debatten med illa grundande misstänkliggöranden av andra debattörers syften. För mig spelar det ingen roll om det görs genom direkta påståenden eller provocerande frågor.

          Jag har låtit dig komma till tals en bit längre än vad min policy medger så att andra debattörer tydligt ska kunna se varför jag sätter stopp. Men nu väljer du själv: om du fortsätter med dina provokationer kommer du att med omedelbar verkan bli avstängd som kommentator på denna blogg. Det är inte första gången du blir det. Den här gången blir det permanent.

  59. J: ”Oavsett om det var två gärningsmän eller en gärningsman så fallerar bilden av Lisbeths som ett pålitligt, samlat vittne eftersom hon lämnat två olika uppgifter.”

    Lisbet har under mordutredningens gång med stor tydlighet visat sig opålitlig som vittne. Vad jag vände mig emot i ditt resonemang var endast det ologiska att Lisbet skulle vara opålitlig eftersom hon direkt efter mordet talade om två gärningsmän.

    1. Magnus: Om hon endast talat om en gärningsman så hade hennes trovärdighet varit klart mycket högre än vad den är nu, det är väl inte så väldans komplicerat?

  60. Gunnar: ”Den är däremot inte öppen för dem som vill förgifta debatten med illa grundande misstänkliggöranden av andra debattörers syften.”

    Vilka har mina illa grundade misstänkliggöranden varit och på vilket sätt skulle de i så fall ha haft syftet att förgifta debatten?

  61. ”Ulf, du bygger din uppfattning om att Lisbeth berättat att hon såg mördarens ansikte två gånger från ett kort avsnitt i det förhör som Holmér höll med henne.

    Det finns två uppenbara problem med att göra så.

    För det första är Holmérs förhör inte återgivet som en bandutskrift utan som en kort sammanfattning av ett långt samtal. Hur korrekt är den sammanfattningen? Vi vet att Lisbeth Palme själv hävdat att hon sagt viktiga saker till Holmér som han inte dokumenterat, så viss försiktighet är förstås av nöden”.

    Ja, men man kan inte säga att allt som Lisbet påstår skulle vara tvivelaktigt eller fel och allt som pekar för CP skulle vara rätt? Ni göra så hela tiden när det gäller vittnen tyvärr, men så kan man inte göra. Ni får vara mer objektiva, men du har väl blivit lite bättre med det tycker jag.

    ”För det andra står det inte uttryckligen i Holmérs förhörssammanfattning att Lisbeth verkligen såg ansiktet på den man som joggade in i gränden, bara att hon noterade att han blickade tillbaka. Det kan han givetvis ha gjort med ansiktet vänt bort från henne fast hon noterade huvudrörelsen.

    En spekulation från min sida? Det kan man kanske lättast avgöra om man studerar ordagranna utskrifter av vad Lisbeth faktiskt sagt. Så låt oss göra det. Vi går först till försvarsadvokaten Arne Liljeros förhör med henne i hovrätten. Jag ska citera ett långt avsnitt så att sammanhanget blir tydligt. Det handlar om hur hon först ser en man som står vid Dekorimabutiken. Hon uppfattar det som att han stirrar på henne. Sedan vänder hon sig åt annat håll och ser en man på längre avstånd som hon hoppas ska kunna hjälpa henne. När hon gett upp hoppet om det vänder hon sig tillbaka i riktning mot Dekorima och ser då en man jogga in i gränden. Hon uppfattar det som att det är samma man som hon nyss sett stirra på henne. Ser hon ansiktet på den joggande mannen? Låt oss se. Förhörsavsnittet börjar med att Liljeros citerar ur rikskriminalens förhör med Lisbeth”

    Inge M såg att Lisbet och gärningsmannen såg varandra i ansiktet under flera sekunder, så det finns ingen anledning att påstå något annat om man inte har bevis för det. Hon sökte hjälp och såg då gärningsmannen stå några meter bort och stirra på dem.

    Arne Liljeros: Sedan anges här, rad 4: Hon tittade upp från marken… ”Då hon tittade upp från maken, som fallit ihop på trottoaren, såg hon en man med stirrande blick titta på dem. Mannen befann sig på ca 10-15 meters avstånd och stod i hörnet av Tunnelgatan.” Här har ni uppgett 10-15 m.

    Lisbeth Palme: Just det.

    AL: Det har ni tydligen sagt.

    LP: Just det, för jag har sedermera sagt att det måste vara kortare när jag har tänkt på avstånd och försökt fundera över det. Men jag är inte van att göra avståndsbedömningar. Alla vet ju hur bred trottoaren är.

    AL: Sedan har ni sett en annan person som var avvärjande och som inte ville hjälpa er. På vilket avstånd var den mannen?

    LP: Tre gånger längre avstånd säkert. Tre fyra gånger längre bort, ett tjugotal meter bedömer jag det som.

    AL: Hur var den här mannen klädd?

    LP: Personen måste ha gått mot den plats där vi befann oss och gav ett smalare intryck, tunnare, och det var ett orangefärgat ljus där, tyckte jag att jag uppfattade det som, ett ljus över gatan. Så jag vet inte om det var någonting beige eller någonting sådant. Jag tror att jag uppfattade det som något ljusare färg på jackan.

    AL: Skulle personen ha kommit norrifrån, från Tegnérgatshållet?

    LP: Ja.

    AL: Ni har sagt i förhör att ni sett en man på 30 m avstånd iklädd kort beige plagg som tittade, enligt ett förhör i april maj, mot er. Ni talade om beige plagg, det är väl riktigt?

    LP: Jag uppfattade det som ljusare, kanske beigt. Det är möjligt att det kan vara en annan färg, eftersom jag tror att det är ett orange ljus. Då blir det ju litet andra färger. Det kanske herr Liljeros vet.

    AL: Vart tog den här mannen vägen?

    LP: Det vet jag inte, det har jag också sagt.

    AL: Gick han i riktning mot er?

    LP: Ja.

    AL: Och sedan såg ni honom inte?

    LP: Nej.

    AL: Det här med synförhållandena på platsen. Det kom ett ljus från Dekorima. Och sedan ser ni mannen som ni beskrivit. Hans ansikte kommer att vara i skuggan, så att säga, i förhållande till Dekorima?

    LP: Ja, det är svårt att säga hur skuggat det var. Men jag hade en klar uppfattning om hur mannen såg ut eftersom han stod så pass nära och stirrade.

    AL: Ni säger att er man faller ihop och ni kommer också ner till marken. Är det så?

    LP: Jag är ju inte så… jag ligger ju inte ner på marken.

    AL: Nej, men kommer ni vid något tillfälle ner till knästående?

    LP: Ja, det gör jag.

    AL: I vilket skede ser ni mannen som ni har beskrivit? Hur lång tid kan det ha gått från smällarna ni hört?

    LP: Ja…kanske… det är säkert fråga om sekunder.

    AL: Mm. Och tittar upp då. Har ni inte vid något tillfälle vänt er om så att ni kom med ryggen mot den här mannen.

    LP: Det vet jag inte… vid det första tillfället. Jag vrider mig. Först tittar jag på vederbörande och ser denna person stirra. Sedan vrider…

    AL: Sedan…

    LP: …sedan vrider jag mig bakåt.

    Birgitta Blom [rättens ordförande]: Vad menas med bakåt? ”Jag vrider mig bakåt.”

    LP: Jag vrider mig bakåt med ansiktet mot Dekorima… och bakåt… och ser den här personen som jag hoppas skulle kunna hjälpa mig men som skakar på huvudet.

    AL: Sedan då?

    LP: Och sedan vrider jag mig tillbaka igen och då ser jag de här stegen som mannen med den stirrande blicken tar in i gränden.

    AL: Vänta ett tag! Under ett visst skede ser ni inte mannen? Sedan ser ni studsande steg?

    LP: Jag har inte sett stegen. Dem måste han uppenbarligen ha tagit medan jag vrider mig bakåt. Sedan vrider jag mig tillbaka och då har personen gått över på andra sidan Tunnelgatan och beger sig in…

    AL: Och då upptäcker ni mannen igen?

    LP: Då är han på väg bort. Jag uppfattar att det är samma person.

    AL: Men i det läget ser ni inte personen i ansiktet?

    LP: Nej.

    AL: Det var några steg som ni såg av den här personen.

    LP: Ja. Men ett väldigt speciellt sätt att röra sig, som jag uppfattade och som jag har beskrivit.

    (Hovrättens utskrift av förhör med Lisbeth Palme 1989-09-18, sid 50-55)

    Vi stannar där. Det kan inte vara mycket tydligare. Lisbeth ser ansiktet på en man som står vid Dekorima. Hon gör en annan observation av en man som springer in i gränden och drar slutsatsen att det är samme man, men hon ser inte hans ansikte.

    Att det mer rör sig om en slutsats än om ett faktiskt igenkännande antyds av ett tidigare avsnitt i förhöret. Då är det åklagaren Anders Helin som frågar:

    Anders Helin: Och då ser du några steg som han tar. Är du säker på att det är samma person?

    Lisbeth Palme: Ja, det fanns ju ingen annan person.

    Arne Liljeros: Förlåt, nu hörde inte jag.

    Anders Helin: Det fanns ingen annan person där.

    (Hovrättens utskrift av förhör med Lisbeth Palme 1989-09-18, sid 16)

    ”Lisbeth Palme har alltså gjort en observation av en ensam man som korsat Tunnelgatan och sedan tagit sig in i gränden. Hon har också gjort en observation (som hon tror är tidigare) av en ensam man utanför Dekorima. Hon drar slutsatsen att det är samme man. Men den ena observationen är fokuserad på ett rörelsemönster, där ser hon inte mannens ansikte. Den andra observationen är fokuserad på blicken – den hon ser står stilla. Det förefaller uppenbart att det är en slutsats hon drar när hon säger att det är samme man – inte en hågkomst av att det faktiskt såg ut som samma person”.

    Det är samma man eftersom mördaren gick, lunkade, joggade ifrån mordplatsen, 10-20 sekunder efter skotten. Det fanns inte flera mördare på mordplatsen. Vittnen har också sett detta, i.a.f. Morelius som såg hela mordförloppet. Återigen- Lisbet såg mördaren i ansiktet under flera sekunder och hon id. den mannen som CP, inte Björkman eller någon annan. Björkman såg dessutom helt olik ut i jämförelse med mördarens utseende. Varken tingsrätten, hovrätten eller polisen har trott på någon förväxling (förutom Holmér men vad han gick för i en mordutredning vet vi ju- inkompetent), det är bara en konstig, ologisk idé, teori några har.

    Hon drar, som jag i en tidigare kommentar kort varit inne på, en uppenbart felaktig slutsats när hon hävdar att hon troligen såg mannen en tredje gång när han stod inne i vid byggbarackerna i gränden, vänd ut mot Sveavägen. Det här är lite intressant i sammanhanget, så vi tar ett kort citat ur tingsrättsföret med henne. Det är Liljeros som frågar:

    AL: Hur lång tid kan gå till dess att ni ser en person vid barackerna?

    LP. Kanske två tre minuter – mellan en och tre minuter. Det är mycket svårt att uppskatta tid.

    AL: Ni har sagt att det kunde röra sig om en till tre minuter. Kan ni göra någon bedömning om det är samme man som ni ser eller hade sett tidigare?

    ”LP: Det råder en viss osäkerhet om det är samma person som står vid baracken. Men den som springer bort och den som står vid Dekorima är samma person.” Ja, att det är samma person som Lisbet ser stå vid Dekorima direkt efter skotten och som senare springer, lunkar bort är 100% säkert.

    ”Jag kan inte helt säkert säga om det är samma person som står borta vid baracken. Men jag tror det på grund av den stirrande blicken.

    AL: Kunde ni se det på 40-talet meter?

    LP: Ja.

    AL: Har ni verkligen möjlighet att se på sådant avstånd när det är tämligen mörkt?

    LP: Ja. Jag har ju beskrivit detta på ett tidigt stadium.

    AL: Är det verkligen rimligt att tänka sig att en mördare stannar en till tre minuter.

    LP: Det är en orimlighet. Men det är naturligtvis en orimlig person.

    AL: Kan ni ha tagit fel i det här avseendet, att det är en helt annan man som står där borta?

    LP: Jag har sagt att de två första iakttagelserna är jag säker på att det är samma person, men att det kan finnas en viss osäkerhet. Jag bygger på den stirrande blicken och det egendomliga beteendet att stå kvar… även vid den första platsen. Jag har bedömt ett sådant beteende ur psykologiskt hänseende.

    AL: Ni menar att det skulle vara rimligt att stanna kvar på detta sätt?

    LP: Nej, det är inte rimligt. Men det anger att det är en person som har dödat tidigare”.

    (Tingsrättens utskrift av förhör med Lisbeth Palme 1989-06-19, sid 33-35)

    ”Just den här punkten kanske tydligare än mycket annat illustrerar Lisbeth Palmes under omständigheterna fullt naturliga benägenhet att spekulera. Det framgår också hur hon försöker ge dessa sina spekulationer extra tyngd med hänvisning till att hon är utbildad psykolog”.

    Tycker det låter som naturliga slutsatser t ex att mannen dödat förut är ingen orimlighet. Dessutom påpekar hon att det är konstigt att mördaren stannade kvar rätt länge på mordplatsen. Personligen tycker jag det är konstigt, oprofessionellt att han var omaskerad, inte sköt ett tredje skott mot Lisbet för att även döda huvudvittnet, skjuta med en högljudd magnumrevolver i centrala Stockholm med många vittnen runt omkring sig m.m. Finns bra mycket mer underliga spekulationer t ex att Lisbet skulle vara inblandad i mordet, polisspår m.fl. konspirationsteorier.

    1. Det är från Liljeros förhör, vet inte om hon sade något annat när åklagaren frågade henne i rätten? Jag har inte domarna tillgängliga tyvärr, men skulle vilja läsa dem igen. Har gjort det flera ggr förut.

      1. För det är lätt att bara ta fram saker man tycker gagnar sina egna argument, men får alla se materialet mot CP kan man dra egna slutsatser. Jag har själv upptäckt saker i nutid som jag inte reflekterat så mycket över förut och som ”motståndarna” ej heller tagit upp som visar på en ensamagerande gärningsman med missbruksproblem. Vore även bra om någon vet vart man kan få höra vittnena från rättegångarna mot CP? Har hört dem för ett par år sedan men den siten finns inte längre tyvärr.

  62. Magnus Johansson:

    ” […] Hade du varit bara en gnutta intresserad av sanningen hade du gjort åtminstone någon liten ansträngning att ta reda på hur det kan förhålla sig med bilden från Sabbatsberg. Istället vägrar du blankt att gräva i saken. […] ”

    Jag har sagt det en gång och jag säger det en gång till fast denna gång lite tydligare.

    Om någon kommer med ett mycket sensationellt påstående som Sven Anér gör i detta fall genom att hävda att den aktuella bilden föreställer Lisbeth Palme anlända Sabbatsbergs Sjukhus medelst polisbil, så bör vederbörande även kunna leda det i bevis, m a o ha riktigt torrt på fötterna. Nu har inte vederbörande kunnat finna bevis på att de faktiska omständigheterna är som han påstår men ändå så väljer somliga, utan bevis eller fakta svälja detta påstående med hull och hår och detta utan att ens ifrågasätta och själva kolla andra alternativ. Kan det bero på att det finns ett stort mått av konspiration i påståendet?

    Hur som helst så är det inte min uppgift att leda hans påstående i bevis, det får han göra själv och de som väljer att tro på det. Tills dess det inte finns några konkreta fakta som verkligen bevisar hans tes så förhåller jag mig skeptisk. Jag presenterade en del olika alternativ till vem bilden visar och jag finner dessa alternativ mer trovärdiga. Dock så har jag inte sagt att jag är övertygad om att det förhåller sig på ena eller viset.

    Jag grävde fram dessa i mina ögon mer trovärdiga förklaringar till vem det är på bilden och det är väl ett bevis så bra som något för att jag är intresserad av att få fram sanningen och framförallt inte förblindas av alla ickebevisade konstigheter som omgärdar mordet på Palme.

    1. Eliasson: ”Nu har inte vederbörande kunnat finna bevis på att de faktiska omständigheterna är som han påstår men ändå så väljer somliga, utan bevis eller fakta svälja detta påstående med hull och hår och detta utan att ens ifrågasätta och själva kolla andra alternativ. Kan det bero på att det finns ett stort mått av konspiration i påståendet?”

      Varför tycks du insinuera att jag skulle vara någon som sväljer Svens påstående med hull och hår när jag själv ställt frågor och sökt svar beträffande det? Känner du inte till min bloggartikel ”Är detta Lisbet Palme”? På vilket sätt menar du sedan att det skulle finnas en konspiration i Svens påstående? Menar du kanske att påståendet skulle antyda en konspiration i det beskrivna?

      Eliasson: ”Tills dess det inte finns några konkreta fakta som verkligen bevisar hans tes så förhåller jag mig skeptisk.”

      Du får gärna vara skeptisk, men när du blankt vägrar att undersöka något du kritiserar drar det ett löjets skimmer över din form av skepticism.

      Eliasson: ”Jag grävde fram dessa i mina ögon mer trovärdiga förklaringar till vem det är på bilden och det är väl ett bevis så bra som något för att jag är intresserad av att få fram sanningen och framförallt inte förblindas av alla ickebevisade konstigheter som omgärdar mordet på Palme.”

      Att plocka upp saker från marken eller gripa dem ur tomma luften är inte att gräva.

  63. Ständigt återkommer att uppgiften om två gärningsmän som Lisbeth Palme lämnade till Rimborn och Welander skulle vara frukten av ett missförstånd. De som hävdar detta har dock aldrig kunnat prestera en tillstymmelse till bevis för detta. Sanningen är att både polisledning och regering tror på uppgiften under hela mordnatten fram tills Hans Holmer dyker upp från Dalarna och på 70 minuter plockar bort denna information ur rikslarmet, och han gör det utan att tala med Lisbeth Palme.

    Frågan är efter snart 28 år är fortfarande lika öppen.

    1. Jag håller med dig. Holmérs snabba beslut om att avfärda uppgiften om två gärningsmän är en gåta. Har han talat med någon och i så fall vem? Och vad har i så fall sagts? Frånvaron av dokumentation av detta är anmärkningsvärd, på samma sätt som så många andra av Holmérs beslut som spaningsledare är anmärkningsvärda.

      1. Ur ett mörkläggningsperspektiv är uppgiften om flera inblandade i samband med mordet känslig. För någonstans i bakhuvudet måste man ha varit oerhört medvetna om att ifall att man inte lyckades binda PKK till mordet – hade ett organiserat mord skapat en besvärlig situation.

        Att inte ha en aning om vem som är mördaren och att förutsättningslöst titta på pusselbitarna tror jag är direkt nödvändigt för att komma framåt. Ulf kanske har fått för sig att jag inte tror på CP som mördare. Men i själva verket är det så att jag bara inte värderar Lisbeths vittnesuppgifter som särdeles tillförlitliga och övriga vittnesmål har alldeles för många luckor.

        Det bästa argumentet för CP som mördare är egentligen hans beteende i samband med intervjuer och frågor. Att han ser ut att väga sina ord på ett misstänkt sätt. Men det finns massvis av människor som skulle kunna bete sig lika misstänkt i en sådan situation för att få en ”scen” att uppträda på.

        Finns det någonting dokumenterat om hur CP blev när han tog tjack? Människor med koncentrationssvårigheter kan ofta beskriva upplevelsen av amfetamin som ett tillfälle där de för en gångs skull känner sig normala, samlade och att de då har förmågan att koncentrera sig. Hade CP koncentrationssvårigheter? Eller var det enbart impulskontrollen som var problematisk?

        1. Jag som satt med under tingsrättsförhandlingarna i Palmemålet kunde konstatera att den avgiftade Pettersson som var där gav ett samlat och mer intelligent intryck än vad många föreställt sig med tanke på hans stökiga leverne.

          Särskilt minns jag när en av åklagarna, förmodligen Helin, ifrågasatte Petterssons säkerhet om tidpunkten för sin hemresa med tanke på att han inte brukade ha klocka på sig. (Det här var ju före mobilernas tid också.)

          Pettersson sa att han hade en inre klocka som gjorde att han höll reda på tiden väldigt bra. Åklagaren bad honom då att säga vad klockan var just då utan att vända sig om och se på klockan på väggen bakom. Pettersson kom direkt med en tidsuppgift. Den var felaktig – han låg en kvart efter den verkliga tiden vilket åklagaren triumferande upplyste honom om. Det var nu det intressanta hände: Pettersson tappade inte fattningen utan sa direkt att han insåg varför han gjort en miss – han hade i hastigheten glömt att förhandlingarna börjat en kvart för sent den dagen (vilket de hade).

          Det hela är återberättat lite fritt ur minnet, men väsentligen gick det till så här. Och för min del uppfattade jag hans snabba och logiska svar som ett tecken på hög koncentrationsförmåga även i en ganska stressad situation. Men då var han, som sagt, avgiftad.

      2. Gunnar:

        För klargörande så vill jag bara påpeka att jag aldrig uppfattat Christer som ointelligent eller liknande, verkligen inte. Tvärtom.

        Men med tanke på att argumenten för honom som oordnad och impulsstyrd och därför inte Palmes baneman bör man ju ha klart för sig att det där snarare stärker uppfattningen om honom som ytterst ordnad.

        Att självmedicinera kan i vissa fall och i vissa avseenden ha att göra med att man vill få kontroll över någonting. Sitt fokus, exempelvis. Eller sina nerver i andra sammanhang. Givetvis, ofta på ett omedvetet på plan. Men du menar att Christer var skärpt på ett ordnat sätt? Det finns ju intelligens som tar sig uttryck på andra sätt än genom en extrem ordning.

        1. Det är inte alldeles lätt att förstå sig på Christer Pettersson. Någon målinriktad person var han ju inte. Han tycks inte ha lyckats med att skaffa sig några inkomster att tala om genom kriminell verksamhet. Och när han hade möjligheter att helt lagligt tjäna stora pengar efter den friande hovrättsdomen missade han de chanserna rätt ordentligt. De pengar han trots allt fick in från till exempel TV3 slarvade han bort väldigt fort. Han dog fattig.

          Inte heller tycks han ha haft några långsiktiga ambitioner att hämnas på andra människor. I samband med att han släpptes av hovrätten kallade polisen vittnena från rättegången till en träff. Tommy Lindström förklarade att de inte behövde oroa sig för att Pettersson nu gick lös och ledig, han var helt enkelt inte den hämndlystna typen. Det visade sig att Lindström hade alldeles rätt, det finns inga uppgifter om att Pettersson försökte ge igen, vare sig mot vittnen från Sveavägen eller mot personer i hans omgivning som kommit med besvärande uttalanden om honom.

          Men att Pettersson saknade ambitioner betydde förstås inte att han var obegåvad. Han var känd för att tidvis läsa en hel del, bland annat Bibeln. Men också till exempel Karin Boye. Under rättegången citerade han i förbifarten en av hennes mindre kända dikter.

          Allt vi vet om hans våldsbrottslighet är i vilket fall väldigt entydigt: den var impulsstyrd. Det var brott i raseri. Det står ju inte i motsättning till att han i andra sammanhang kunde vara eftertänksam och fokuserad, särskilt när han inte var alltför neddragen i missbruk.

      3. Det är inte otänkbart att Holmér pratade med Lisbet om detta, men inte antecknade det. Finns inget vittne som sagt att det fanns två gärningsmän nära makarna Palme på mordplatsen. Det beror också på vilken tolkning man har t ex mannen i beige jacka kan inte ha varit mördaren med tanke på avståndet, ej heller vittnet Anders B eller någon annan. Men timmarna efter skotten visste man väl inte att (magnum) revolvern bara var 10-30 cm från Olofs rygg när han sköts? Vet inte när man exakt fick reda på det, men det måste ha varit under obduktionen och den var inte under natten utan dagen efter 1 mars har jag för mig. Om polisen m.fl. trodde att avståndet var längre, så är det inte så konstigt om man de första timmarna trodde att det handlade om två gärningsmän.

        1. Det är alldeles riktigt att man inte kan utesluta att Holmér pratade med Lisbeth Palme eller någon i hennes omgivning innan han höll sin första presskonferens och att han valde att inte dokumentera det. Men även om så är fallet besvarar det förstås inte frågan om Lisbeth tidigt under natten kan ha gjort uttalanden om att hon uppfattade att det var två gärningsmän för att sedan ändra sig.

          Om det förekom ett samtal mellan Holmér och Lisbeth kan man inte heller utesluta att han påverkade henne i riktning mot slutsatsen att det bara var en gärningsman. Det skulle givetvis ha varit helt på tvärs mot professionellt och korrekt polisbeteende. Men de första timmarna efter mordet fanns det många exempel på att ett antal poliser gjorde avsteg från den normen. Och Holmér gjorde som bekant sådana avsteg till en alldeles ny norm för egen del under sin fortsatta tid som spaningsledare.

          Sammantaget: jag är inte alls säker på hur man ska tolka uppgifterna om två gärningsmän. Men vilken variant man än kommer fram till kan man konstatera att den pekar på stora brister under utredningens första fas.

  64. ”Jag tycker att mina utförliga citat från rättegången gör klart att Lisbeth inte såg något ansikte när hon observerade mannen som sprang in i gränden. Kan du hitta andra citat från Lisbeth själv så får du gärna komma med dem”.

    Hon såg i.a.f. mördarens ansikte under flera sekunder direkt efter skotten- det är det viktigaste.

    1. ”Gärningsmannen har stirrande blick. Ljus blick. Kindknotorna är liksom bulliga. Han har vit överläpp. Kort hals, uppdragna axlar, ett kompakt utseende. Han bär mörkblå jacka. Den är inte midjelång, inte heller väldigt lång. Han har mörka byxor. Det är inte jeans. När Lisbeth ser honom går han ut till vänster snett fram mot det upplysta fönstret i affären i hörnan. ….Han blickar tillbaka som för att kontrollera att han har lyckats och fortsätter in i gränden……. Lisbeth har sedan intrycket att han kan ha stått kvar inne i gränden en stund och stirrat tillbaka på henne.”
      ”Han blickar tillbaka som för att kontrollera att han har lyckats och fortsätter in i gränden….”
      Mördaren vände sig om och då borde hon ha sett mer än bara ryggen på mördaren, osäkert hur mycket hon såg då av mördarens anletsdrag m.m. men det viktiga var att hon gjorde den första observationen av mördarens ansikte- se förhör med Inge M.

      1. Enligt er logik, resnomang är de första polisförhören de mest korrekta, inte det som togs upp under rättegångarna. Vittnena beskrev mördaren som en person som lunkade, slowstarter, konstig, speciell gångstil/löpstil m.m. under rättegångarna. Varför skulle inte det vara giltigt? Bara för att det pekar på CP som mördaren? I det här polisförhöret så säger hon att mördaren vände sig om så då borde hon sett hela eller delar av ansiktet m.m. Det viktigaste var dock den första observationen på mördaren strax efter skotten.

      2. Du ger ju inte så mycket för Inge M som vittne i en del andra avseenden, Ulf. Men jag kan mycket väl tänka mig att Lisbeth verkligen betraktar gärningsmannen direkt i samband med skjutandet. Om hon gjorde det förefaller det dock som om hon förlorat kontakten med den minnesbilden eftersom hon, enligt vad hon själv berättat, inte uppfattade att det fanns en person i närheten i samband med att hennes make föll till marken och när hon själv blev beskjuten. Och när hon ser en man på avstånd, var sig det är 5-7 meter eller 10-15 meter, drar hon inte alls den omedelbara slutsatsen att han skulle vara mördaren.

        Den centrala kärnan i vad Lisbeth såg direkt i samband med skjutandet verkar helt enkelt saknas. Hennes make sköts på 20 cm håll, Lisbeth har inga minnen av att det fanns en människa så nära inpå.

    2. Hon såg ansiktet på en man som hon inte då, utan först senare, uppfattade som mördaren. Bara det faktum att mannen befann sig på rätt långt avstånd från henne (10-15 meter enligt hennes första bedömningar, 5-7 meter enligt vad hon sa tre år senare) och att hon inte såg något vapen i hans hand gör att det är vanskligt att dra slutsatsen att det var mördaren.

      Den slutsatsen framstår bara som realistisk om man godtar hennes utpekande av Pettersson, annars inte.

      1. Det finns inga bevis för att det fanns flera mördare på mordplatsen och bland annat Lisbet och Inge M har bara sett en person nära makarna Palme på mordplatsen dvs mördaren.

  65. ”Ulf, jag är tacksam om du kan hitta något ställe i något förhör där Lisbeth talar om Anders B och uppenbarligen syftar på någon annan observation än den hon tror handlar om mördaren. Jag har inte hittat något sådant uttalande från henne”.

    Lisbet har aldrig pratat om Anders B som mördaren dvs personen hon såg direkt efter skotten. Det var CP som hon pekade ut som den personen som stod närmast dem på mordplatsen. Anders B gömde sig inne i en port då.

    1. Det blir svårt att försöka hävda att det skett en förväxling när mördaren och Anders B var mycket olika till utseendet. Skulle du inte själv se skillnaden på en person med mörkt helskägg, som hade en ljus mössa på sig och var rundlagd än om personen var renrakad, var barhuvad- Lisbet sade att mördaren hade brunaktigt hår, cendréfärgat och mer normalbyggd? Finns ingen logik i någon förväxling utan det är bara desperata, konstiga spekulationer, teorier. Domstolarna har ej heller trott på någon förväxling- hade varit märkligt om de gjort det.

    2. Jag vet inte om jag var otydlig. Det jag var intresserad av var följande. Du skrev: ”Hon ser även Anders B när han gömmer sig i en port längre bort från Dekorima”. Din formulering är visserligen lite missledande eftersom porten han ställde sig i hörde till Dekorimabutiken. Men poängen är att du menar att hon såg Anders B när han stod i porten. Var hittar du något citat som styrker det?

      1. Anders B sade det under rättegångarna. Lisbet såg ev. Anders B inne i porten, men hon såg också mördaren som stod närmare henne. Mördaren var som sagt olik Anders B till både utseende- var renrakad och Anders B hade mörkt helskägg och var rätt rundlagd och klädsel t ex så hade Anders B en ljus mössa på sig, men mördaren hade inte det enligt Lisbet. Hon sade att mördaren var brunhårig, cendrefärgat hår- om mördaren hade haft mössa på sig hade hon inte sett det och CP brukade väl inte ha mössa på sig. Inge M sade att de tittade på varandra under några sekunder.

      2. Det är i.o.f.s. han själv som påstår att Lisbet såg honom. Han var berusad/full mordkvällen så man måste anse att han var opålitlig/ej tillförlitlig som vittne pga det. Hade han varit nykter hade han kunnat sett en hel del t ex kanske till och med avgöra om det var CP som var på mordplatsen eller ej.

  66. Gunnar: I Mörkläggning beskriver du utförligt några märkliga turer rörande handläggningen av polisen och vapenhandlaren Ö:s ammunitionsförråd. Det framgår bla att smugglingsutredningen fann kulor av samma slag hos Ö, som mördade OP. Isotoptestningen av dessa vid SKL tycks ju däremot ha varit av det märkligare slaget. 14 kulor skulle testas. Två av dessa kom in senare än de andra. En av de sist inkomna tycks ha blivit sammanblandad med annan kula vid första testet, varför allt fick göras om. Du antyder att det finns skäl att tro att Ö:s kula var en av de två sist ankomna. En av de fjorton kulorna visade sig senare ha samma isotopsammansättningen som mordkulan, men tjänstemännen på SKL vägrade avslöja vilken.

    Det är 17 år sedan Mörkläggning publicerades. Har det framkommit något nytt om det här testet efter att du skrev om det?

      1. Jag kan tänka mig att det är komplicerat att rota i. Men det är ju hursomhelst intressant av olika anledningar. Kom kulan med rätt isotopsammansättning från Ö:s vapenlager så är det ju ännu en besynnerlig omständighet kring den mannen. Och om kulan kom från någon annan så uppstår ju frågan vem den i sådana fall kom ifrån.

        Du nämner att Wincent Lange för dig uppgett att en teflonmantlad kula hittats på Kungsgatan strax efter mordet. Och en liknande kula hittades också hos Ö. Vet du om några tester utfördes på den kulan?

        1. Jag tror inte några tester utfördes på den teflonmantlade kula som fanns hos ”Ö”. Att det över huvud taget testades någon kula som kom från honom berodde på att jag påpekade för spaningsledaren Hans Ölvebro att det i beslaget hos ”Ö” fanns en kula som var av exakt samma typ som Palmekulorna.

  67. Conway: ”Varför är du säker på att andra felaktigt har pekat ut någon annan?”

    Tror du Pekka ljuger om sin närvaro på gymmet i Upplands Väsby, att han alltså inte började besöka det förrän efter mordet, samt om mordutredningens hemlighållande av Dekorima-mannens signalement?

    Conway: ”Var är beviset att det var AA och inte Pertti?”

    Antagligen i de hemligstämplade förhören med Anki.

    Conway: ”Man måste vara kritisk.”

    Tycker du jag brister i det?

    Conway: ”Kvinnorna verkar trovärdiga men det gäller inte slutsatsen.”

    Varför är det inte trovärdigt att AA är Dekorima-mannen?

    1. Magnus: Du sysslar med negativ bevisföring, vilket är helt uppåt väggarna. Det är väldigt mycket svårare att bevisa att gud inte finns, än att han finns. Det betyder inte att gud finns.

      AA har alibi.

      1. Magnus Johansson:

        Jag skulle vilja påstå att du gör det. Problemet här är följande:

        1. Du påstår att AA fanns på hörnet vid Dekorima under mordnatten.
        2. Han har alibi.
        3. Kvinnorna har aldrig sagt att det är AA.

        Det ligger alltså på dig att påvisa att han var där. Vad har du att hänvisa till? Det är ju en ganska allvarlig anklagelse.

  68. Gunnar, du skriver att tiden på Helena L:s bankomatkvitto inte är tillräcklig för att rubba bedömningen av mordtidpunkten. Poängen med tiden på kvittot är dock inte att det rubbar att den mest troliga tidpunkten för mordet är ca 23.21 utan att man inte i sten kan slå fast att mordet ägde rum just den minuten utan att det är fullt tänkbart att mordet kan ha ägt rum flera minuter tidigare. Betänk att tiden 23.21 bygger på ett till LAC inkommet samtal och en rekonstruktion av vittnet Leif L [”Chevamannen”, GW:s kommentar]. Med all respekt för Leif L måste man trots allt ta i beaktande att han efter att ha sett en man mördas knappast kan ha fokuserat på att räkna sekunder.
    Jag betvivlar inte att han är övertygad om att ha gjort en helt korrekt och noggrann rekonstruktion men självfallet är den osäker.
    Genom att inte vara öppen för att mordet kan ha ägt rum några minuter tidigare än den fastslagna officiella tidpunkten gör man exakt samma misstag som utredarna, särskilt Holmer, hela tiden har gjort.

  69. Ang. Hans Holmér görande fredagen den 28 februari 1986 så finns det 2 Expressen artiklar
    från mars 1986 som berör detta.

    I Lotta Samuelssons Expressen-artikel (3/3 1986) konstateras det endast, att Holmér natten till
    lördagen stoppades på riksväg 297 och då tvärvänt. I Robert Aschbergs Expressen-artikel (20/3 1986) konstateras också att Holmér stoppades någonstans på vägen till Vasaloppet.

    Observera att Hans Holmér själv nämner Borlänge först när han inför Juristkommissionen,
    den 22/7 1986, hävdar att han ”övernattade i Borlänge”. (Sven A. Affären Borlänge … s. 85)

    Hans Holmér var ju mycket omsvärmad av journalister i början, hade han nämnt ordet Borlänge,
    så hade det stått i tidningarna.
    Varför dröjer Hans Holmér att nämna Borlänge resa i nästan ett halvt år om den var sanning??

    1. Mycket intressant information du kommer med här,
      FInns artiklarna på nätet?
      Står det vilken tidpunkt som Hans Holmer blivit stoppad?
      I sin bok hävdar Holmer att han åkte mot Borlänge vid lunchtid fredagen 28 februari. Detta stämmer dåligt med våldrotelpoliserna Börje Wingren och Ulf Norlins berättelser, om att Holmer besökte dom på roteln under fredagrn 1600-1630, och informerade om,Wilhelm Ks hot mot Olof Palme och Holmer själv..

      1. Källan för mina uppgifter är Ola Jordán och hans blogg

        http://temp.kiruna-nytt.se/?p=268

        Du kan även där läsa mer intressanta uppgifter, Ola J var tydligen i Stockholm
        1986 och om jag förstår rätt utbildade sig till journalist, varvid han fanns på flera
        redaktioner och erfor hur journalisterna hanterade känslig information, t.ex.
        ang. Hans H’s dåvarande fru Ingrid.

    2. Gunnar L: ”Varför dröjer Hans Holmér att nämna Borlänge resa i nästan ett halvt år om den var sanning??”

      En sådan sak är mycket typisk för lögnare; de är tvungna att hitta på nya lögner efter hand för att täcka upp för de lögner de redan trasslat in sig i. Detta leder till en annan typisk företeelse i sammanhanget, nämligen den att ”vara överallt på kartan”.

  70. Gunnar: ”Jag som satt med under tingsrättsförhandlingarna i Palmemålet kunde konstatera att den avgiftade Pettersson som var där gav ett samlat och mer intelligent intryck än vad många föreställt sig med tanke på hans stökiga leverne.”

    Många alkoholister och knarkare är paradoxalt nog mycket intelligenta och begåvade. Det är bara oerhört tragiskt att de inte varit intelligenta på punkten som gällt deras egen hälsa. Christer Pettersson var en lysande skådespelartalang; han lär ha gjort det bästa inträdesprovet någonsin på Calle Flygares teaterskola.

    1. Jag hade inte hört att han skulle ha gjort det bästa inträdesprovet någonsin hos Calle Flygare, men helt orimligt låter det inte. Han hade en närvaro och förmåga att leverera repliker när han satt i rättssalen. Att det fanns en djup tragik i hans öde torde de flesta kunna enas om, oavsett vad man tror att han gjorde den 28 februari 1986.

  71. Hej Gunnar!

    Tack för all värdefull information du gett oss genom åren.

    Jag har en liten fundering över ett vittne, som vissa kallar för U.L (någon som vet hans namn?), som påstås ha kört Ö och en annan person till Duvnäsgatan strax efter mordet.

    Vittnet i fråga är taxichaufför. Och min allmänna uppfattning om taxichaufförer är att de är oerhört observanta på sin omgivning (kanske pga att de ofta i sitt arbete får sitta och vänta en hel del och just observera människor).

    Jag undrar först om U.L:s namn är något som du eller någon annan kan delge offentligt? Har U.L förhörts vid något tillfälle? Och slutligen, vad tycker du om U.L:s uppgifter? För mig, om uppgifterna är sanna, känns det väldigt intressant att en taxichaufför ska ha plockat upp just TVÅ personer fem minuter efter mordet.

    1. Jag kan just nu inte påminna mig att jag hört talas om detta, men det kan vara dåligt minne från min sida. Kom gärna igen med lite preciseringar om var du träffat på uppgiften. Välj själv om du vill göra det på denna blogg eller i mail direkt till mig, gunnar@gunnarwall.se

  72. J: ”Jag skulle vilja påstå att du gör det. Problemet här är följande:

    1. Du påstår att AA fanns på hörnet vid Dekorima under mordnatten.
    2. Han har alibi.
    3. Kvinnorna har aldrig sagt att det är AA. ”

    Nej, problemen är istället att AA bara har hustrualibi och att du och vi andra inte vet vad Anki och Anneli sagt i de hemligstämplade förhören.

    J: ”Det ligger alltså på dig att påvisa att han var där. Vad har du att hänvisa till? Det är ju en ganska allvarlig anklagelse.”

    Sven Anérs utpekande av AA är mycket allvarligt men AA har inte gjort någonting för att tillbakavisa det. Det har dessutom skickats mycket graverande e-post från AA:s e-postadress men AA har även i det fallet inte brytt sig om att försäkra att e-breven inte kom ifrån honom. På facebooksidan ”Polisanmäl Sven Anér” kan du hämta och läsa Henry Söderströms text om de så kallade hotmejlen (inte att förväxlas med Hotmail, som ju är ett domännamn) som skickades från AA:s e-postadress. Henry Söderström är son till Gösta Söderström som var förste polisman i officiell tjänst på mordplatsen.

    1. Bara apropå ditt påstående om att det ”skickats mycket graverande post från AA:s e-postadress” kan det ju vara på sin plats att citera Sven Anér som skriver om de många märkliga och kränkande mail som uppenbarligen skickats till bland annat Gösta Söderström och som på olika sätt anspelar på AA, ibland så det ska se ut som om denne själv är avsändare.

      Anér skriver i sin bok om AA på sid 81-82: ”Jag insåg omedelbart att ursprunget till dessa närmare sjuttio mail skulle kunna bli svårt att fastställa, eftersom ett stort antal dribblingsmöjligheter föreligger för den som önskar manipulera eller dölja sin identitet, arbeta med flera egna identiteter, arbeta med andras identiteter.”

      Det är bara att instämma.

      1. Givetvis är det så, men det förändrar inte det faktum att AA inte gjort någonting åt det. Om AA verkligen är avsändaren är det ju inte alls konstigt att han tiger om e-breven, men om om han är oskyldig till dem innebär hotmejlen att någon velat framställa AA i mycket dålig dager vilket då lett till grovt förtal riktat mot AA, och det blir således mycket besynnerligt att AA inte vill försvara sin heder.

      2. Magnus:

        Du hamnar återigen i den negativa bevisföringen. Det ligger inte på AA att bevisa sin oskuld, det ligger på Anér (och dig) att lägga fram bevis och argument för att AA skulle vara skyldig.

        Att hänvisa till att AA inte bevisat sin oskuld är med andra ord fel ordning på det hela. Och även om AA hade skickat de där mejlen så bevisar det inte att han skulle vara skyldig till annat än jävulskap. Nu har man inte lyckats bevisa mejlens upphovsman, än mindre att de i sin tur har någonting som helst med mordet på Sveriges statsminister 1986.

  73. Magnus Johansson skriver:
    04 februari 2014 kl. 10:00
    ”Sven Anérs utpekande av AA är mycket allvarligt men AA har inte gjort någonting för att tillbakavisa det.”

    Jag har full förståelse för AA:s beslut att undvika offentlig polemik med Sven Anér i avseendet. För oavsett om det finns något att dölja eller inte, så kan han i vart fall vara helt säker på en sak: att dagen då han går ut och bemöter SA:s påståenden så kommer nyheten att få medial spridning. Från att ha varit omnämnd i SA:s privata blogg och böcker, samt känd i Sven Aner-klubben, så kommer han att komma i rampljuset hos de stora medierna och i ett sammanhang som knappast är smickrande. Man behöver inte vara mediestrateg för att förstå vilka negativa följdverkningar detta skulle ha inneburit för honom och hans familj.

  74. Jag kan upplysa läsarna här att Anita Gradin ännu inte svarat på min fråga angående bilden från Sabbatsberg men att jag haft sökordsträffar på Cyberord som tyder på att hon läst min fråga och besökt min blogg. Jag tror inte att hon kommer att svara mig; det finns inte så många i nuvarande eller tidigare maktposition som vill eller törs kommunicera med mig i detta och liknande ärenden. Emellertid, vore det inte naturligt att Gunnar Wall, som är prisbelönad grävande journalist i mordet på Olof Palme, hjälpte till och klarlade huruvuda det är Anita Gradin på fotot? Vad säger du själv, Gunnar?

    1. Det finns många frågor kring Palmeutredningen som jag har på min lista över saker jag skulle vilja få klarhet i. Identiteten på kvinnan på bilden vid Sabbatsbergs akutintag är en av dessa många frågor. Just nu har jag annat som tar min tid och därför bedriver jag i stort sett ingen Palmeresearch alls. Men för framtida bruk noterar jag tacksamt alla synpunkter och upplysningar som jag tycker är intressanta.

      1. Tiil Jurkomm säger statssekreterare Ulf Dahlsten tydligt att Lisbeth Palme kallade honom och regeringsmedlemmar till Sabbatsberg.

        ”Ja hon hade uppgifter om vissa misstankar ang mordet”
        De två gärningsmännen måste nämnts.

        ”Det var några polisföreträdare där men jag vågar inte säga vilka det var”
        Rimborn, Christiansson?Sture Lingsberg? och Agneta Lund?

        ”Det var nog mera LPs blodiga kläder och blodet som kippade från stövlarna som var skakande”
        Blodet kippar i stövlarna, låter som en ordentlig överdrift!

        Dahlsten berättar vidare att han gjorde anteckningar från nattens regeringssammanträde som började 0307. Skulle vara spännande att läsa, inte minst vad Roine Carlssson informerat från sitt nattliga möte med ÖB Lennart Ljung.

        ”Sven-Åke Hjälmroth ocH Gösta Welander lämnade ganska utförliga upplysningar om spaningsläget.”
        Dom kan knappast undgått att berätta om vad som stod i rikslarmet .

        Dahlsten distanserar från det uteblivna livvaktskyddet och säger bl a att LP inte kan lasta beslutet på någon annan ang att Olof Palme saknade livvaktskydd.
        ”Olof Palme skulle aldrig accepterat skyddspaning utan att han visste om det. Då hade SÄPO-chefen inte suttit kvar”

        ”Man kan undra hur många par i 60-årsåldern som lugnt skulle flanera upp Sveavägen/Kungsgatan vid halvtolv-tiden en fredagsnatt. Gemene man vet att detta är ett område man rör sig i med viss försiktighet vid den tidpunkten. Detta visar att OP var lite avskärmad från den typen av allmänna bedömningar.”

        Nog låter det lite som att statsrådsberedningens säkerhetschef vill helgardera lite med tanke att OP saknade skydd

    1. Nej, och som jag skrev. Även om det skulle vara A som väljer att jävlas med Anér så binder det inte honom till någonting överhuvudtaget.

      1. Magnus:

        Jag syftade naturligtvis på att det inte binder honom till mordet på statsministern. Om Sven Anér menar att AA har begått brott i form av trakasserier via mejl (vad nu det faller under för typ av brott vet jag ej?) så har han nog alla möjligheter att polisanmäla honom för detta eller, han kan i varje fall försöka. Men det bevisar ingenting gällande palmemordet.

  75. J: ”Du hamnar återigen i den negativa bevisföringen.”

    Nej, J, man kan inte återigen hamna i något man aldrig befunnit sig i. Jag bevisar inte att AA är Dekorima-mannen, bara att det finns starka skäl att misstänka det.

    J: ”Och även om AA hade skickat de där mejlen så bevisar det inte att han skulle vara skyldig till annat än jävulskap.”

    Du har uppenbarligen inte läst e-brevens innehåll.

    Mahatma: ”För oavsett om det finns något att dölja eller inte, så kan han i vart fall vara helt säker på en sak: att dagen då han går ut och bemöter SA:s påståenden så kommer nyheten att få medial spridning.”

    Om vi hade en oberoende och sanningssökande massmedia skulle det vara som du säger, men nu har vi inte det, så att vara säker på en sådan sak som du anger finns det helt enkelt inget fog för, särskilt inte som AA själv skrutit om den uppbackning han och hans medkonspiratörer har, en uppbackning som mycket troligt omfattar skydd i massmedia.

    Mahatma:”Från att ha varit omnämnd i SA:s privata blogg och böcker, samt känd i Sven Aner-klubben […]”

    Jag tror du inte anar hur spridd kännedomen om Sven Anérs anklagelse mot AA är.

    1. Magnus Johansson:
      Jag har läst en del av de mejl som Sven Anér har återgett. Du menar alltså att det är mördaren som mejlat Sven Anér? Vad binder personen som mejlat Sven Anér till mordet?

      Du hävdar att det finns starka skäl att misstänka det. Detta bygger du på:
      1. Vittnesmål från två personer som aldrig pekat ut AA
      2. Hemligstämplingen av vittnesmålet
      3. Utsagor om mottagen mejl
      4. Övertygelse om att det var han baserat på utsagor av mejl.

      1. Tillägg:

        I min värld är ovanstående inte starka skäl utan lösa spekulationer baserat på utsagor om mejl från en simpel mejladress. Var i ligger de starka skälen?

      2. J: ”Du menar alltså att det är mördaren som mejlat Sven Anér?”

        Nej, jag menar att det finns anledning att misstänka att det är AA som e-postat.

        J: ”Vad binder personen som mejlat Sven Anér till mordet?”

        Binder är inte rätt uttryck, men om det är AA vet du antagligen att han var en del av den så kallade Baseball-ligan, av Norrmalmspolisens A-tur där flera misstänkta poliser med nazistiska kopplingar fanns, och att han var medlem i Stockholms försvarskytteförening.

        J: ”Detta bygger du på: 1. Vittnesmål från två personer som aldrig pekat ut AA”

        Nej, det är inte sant. Vi vet inte om Anki eller Anneli pekat ut AA. De kan mycket väl ha gjort det under de senare sekretessbelagda förhören. Vidare är ju inte hemligstämpeln i sig grund för misstankarna mot AA. Ej heller har jag någon övertygelse att det är AA som skickat hotmeddelandena. Du verkar medvetet misstolka detta. Varför, i så fall?

    2. Magnus:

      Du har pratat om starka skäl att misstänka AA för mordet. Vilka är dessa skäl?

      Ett förhör du inte har läst och en skytteförenings medlemslista?

      Och sedan vill jag påpeka det här med den negativa bevisföringen, återigen. Att använda hemligstämplade förhör, som du inte har läst, som argument för att misstänka någon för mord är helt bakvänt. Misstanke som bevisligen grundar sig på att andra inte kan bevisa att det inte är så.

      1. J: ”Vilka är dessa skäl? Ett förhör du inte har läst och en skytteförenings medlemslista?”

        Läs min tidigare kommentar igen. Till det kan sedan läggas signalement som flera vittnen ger som stämde bra in på AA 1986.

        J: ”Att använda hemligstämplade förhör, som du inte har läst, som argument för att misstänka någon för mord är helt bakvänt.”

        Ja, det skulle vara märkligt, och det har jag heller aldrig gjort. Hur står det till med läsförståelsen egentligen?

  76. J: ”Om det fanns två gärningsmän så är väl inte Lisbeths trovärdighet som vittne särskilt hög, heller?”

    Om det var två gärningsmän var Lisbets trovärdighet mycket hög direkt efter mordet.

      1. Tillägg: Eftersom du gjort det till en sport att missförstå:

        Om det var två gärningsmän och Lisbeth angett två gärningsmän så behöver hennes trovärdighet inte vara mycket hög. Men den är i vilket fall högre än när hon först hävdar att det är två gärningsmän och sedan hävdar att det är en gärningsman. Oavsett, en sådan vittnesmässig osäkerhet gör inte hennes trovärdighet särskilt hög.

  77. J: ”Eftersom du gjort det till en sport att missförstå:”

    Nej, det är ännu en missuppfattning. Hur kan frågor vara uttryck för missförståelse?

    J: ”Om det var två gärningsmän och Lisbeth angett två gärningsmän så behöver hennes trovärdighet inte vara mycket hög.”

    På vilket sätt skulle den vara låg om hon berättat vad som faktiskt var fallet?

    1. Magnus Johansson:

      Hennes trovärdighet blir lägre om hon först påstår att det är två gärningsmän och därefter påstår att det är en gärningsman. I synnerhet när hon så detaljerat redogör för hur denne ensamme gärningsman såg ut, betedde sig osv. eftersom det ter sig osannolikt att hon så pass glasklart kan vittna om en ensam gärningsman, när hon till och med vacklat över antalet gärningsmän.

      Uppgifter tyder på att hon har vacklat. Exempelvis korrigeringen av rikslarmet.

      Sedan måste hennes trovärdighet och tillförlitlighet inte vara mycket hög även om hon klarat av att redogöra för en korrekt numerär. Det i sig ger ju ingen fingervisning kring huruvida hon klarat av att urskilja dem eller denne dvs. oavsett om det var två gärningsmän eller en gärningsman.

      Jag tycker att det finns en tydlig, språklig, gradskillnaden mellan en mycket hög trovärdighet och en låg sådan. Det borde väl mellan dessa grader kunna finnas exempelvis hög trovärdighet, rimlig trovärdighet osv.

      Hennes trovärdighet är givetvis högre om hon klarat av att ange rätt antal personer utan att vackla, än vad den är idag.

  78. Det finns få journalister som med ett så stort mått av engagemang, kurage och förpliktelse har tagit sig an Palmeutredningen som Sven Anér. Det är mot den bakgrunden som det blir dystert att läsa vissa av hans teorier, då de är så utomordentligt sensationella att de faktiskt gränsar till komik. Utan att nämna några namn, så har en del av hans hypoteser vunnit gehör och presenterats av ett par gäster på denna blogg.

    En av de mer kända historierna går ut på att Palmemördaren bestämmer sig för att djävlas med den snart 95-årige journalisten då han pratar alldeles för mycket och därmed utgör ett akut hot för att avslöja den stora Hemligheten. På grund av detta behöver Sven Anér tystas ned, och Palmemördaren anser att det lämpligaste sättet att ställa allt tillrätta bör ske genom hot via mail. Med denna förhoppning i sinnet sätter han således igång och skriver bland annat följande:

    ”Hahaha din dumma jävel! Du föll i den grop jag grävde. Jag visste det! För om man sätter in Lisbeths namn i en text faller du direkt för frestelsen att föra fram din sinnessjuka teori. Nu har du gjort bort dej ordentligt. ”

    Och senare i samma mail:

    ”Nu kan jag berätta att det var jag som för några år sedan tog kontakt med Aftonbladet och berättade att du utgett dej för att jobba för dom och att representera dom och att du hade porrtidningar och andra ”hemska” tidningar i kassar i ditt hus. Men vem var det som ställde dit dom tror du? Ha ha ha!”

    För tydlighetens skull så avslutar Palmemördaren brevet med underskriften ”Anita Svan Asta Nivan Tina Navas Anna Vista Ivan Satan”, så att det inte ska råda några tvivel om vem avsändaren är.

    Med andra ord blir det intellektuella utbytet av att diskutera sådana här teorier minst sagt begränsade, och det sätter hinder i vägen för att diskutera väsentligheter i utredningen.

    1. Det är ju bra, Mahatma, att du uppfattar Sven Anérs engagemang, kurage och förpliktelse, men av vad består det komiska i Svens antaganden? Att [en svensk politisk instans] skulle hysa en statsministermördare kan jag inte se som komiskt. Det är ju istället en fruktansvärd skandal.

      Mahatma: ”Utan att nämna några namn, så har en del av hans hypoteser vunnit gehör och presenterats av ett par gäster på denna blogg.”

      Sluta larva dig. Skriv vilka du avser. Det finns ingen anledning att mumla i skägget.

      Mahatma: ”[…] den snart 95-årige journalisten […]”

      Du är värre än Sven Anér när jag ringde och pratade med honom i höstas och Sven sade att han snart var 93 år. Sven Anér är född den 14 augusti 1921. Kan du räkna ut hur gammal han är idag?

      Mahatma: ”Med andra ord blir det intellektuella utbytet av att diskutera sådana här teorier minst sagt begränsade, och det sätter hinder i vägen för att diskutera väsentligheter i utredningen.”

      Du leder inte ditt antagande i bevis. Varför skulle det innebära ett begränsat intellektuellt utbyte att diskutera viktiga texter som kan vara skrivna av nuvarande [politikern] AA?

      1. Orden inom klamrar är redigeringar av Magnus kommentar från min sida. Av samma skäl som denna blogg inte namnger AA har jag gjort beskrivningen av honom mindre preciserad.

        1. Du, Gunnar, har tidigare omnämnt AA som rikspolitiker. Nu tycks du vilja göra hans identitet mer svårbestämd samtidigt som hans identitet är mycket lätt att fastställa och, som jag antar, alla läsare här redan känner till. Vad är orsaken till detta?

          1. De formuleringar jag släppt igenom är inte lika preciserade som dem jag tog bort i din kommentar. I övrigt är det förvisso så att när det skrivs om ett ämne som Palmeutredningen så finns det alltid ett antal initierade personer som är bekanta med namn på såväl vittnen som andra personer som förekommer i olika spaningstips.

            Det där kan man handskas med på olika sätt. För min del har jag valt att låta debatten kring olika aspekter av Palmeutredningen föras ganska detaljerat på min blogg, samtidigt som jag har valt att undvika att aktivt bidra till att identifiera personer som förekommer i sammanhang som av en eller annan anledning kan vara besvärande för dem själva eller deras närstående.

            Självklart är jag inte konsekvent i detta. Det vore till exempel löjligt att inte namnge Hans Holmér, Lisbeth Palme eller Christer Pettersson.

  79. J: ”Men det bevisar ingenting gällande palmemordet.”

    E-breven innehåller mycket information med koppling till mordet och utredningen av det. Om det inte är AA som skrivit dem måste de ha skrivits av någon med stor insyn. Om det var någon sådan som ville rikta fokus mot AA med anledning av mordet, hade det väl varit logiskt om meddelandena hade haft en helt annan stil, eller hur?

    1. Magnus Johansson:

      Stor insyn? Vad bygger du det på? Vad för slags stor insyn är det som denne person måste ha haft? Nu får du friska upp mitt minne gällande den här informationen vilken kräver stor insyn.

      Mahatma:
      Jag delar din uppfattning. Helt klart. Det rör sig om tokteorier. Och bidrar till ett svårare diskussionsklimat för mer sansade människor att diskutera Palmemordet utan att bli förknippad med detta klientel.

      1. J: ”Nu får du friska upp mitt minne gällande den här informationen vilken kräver stor insyn.”

        Har du inte ens läst Henry Söderströms ”Affären AA och hotmail-kampanjen”? Den finns att hämta på facebooksidan ”Polisanmäl Sven Anér!”.

        J: ”Det rör sig om tokteorier. Och bidrar till ett svårare diskussionsklimat för mer sansade människor att diskutera Palmemordet utan att bli förknippad med detta klientel.”

        Jag är mycket förvånad att Gunnar Wall publicerar rader som dessa ovan. Varför sänker du nivån på diskussionen så drastiskt, Gunnar? ”Tokteorier” och ”klientel”, är det angrepp du tycker passar på din blogg?

        1. Jag håller med Magnus Johansson im att uttryckssätt av det slag han citerar inte är bra för debattklimatet. Tidigare har jag vänt mig mot formuleringar som ifrågasatt debattörers hederlighet. På samma sätt är det rimligt att undvika uttryck som försöker beskriva meningsmotståndares mentala hälsa. För min del menar jag envist att det är sakargumenten som utvecklar diskussionen.

            1. Jag har släppt igenom många kommentarer som inte ligger riktigt i linje med det debattklimat som jag önskar på den här bloggen. Anledningen till att jag gjort så är förstås att min grundinställning är att jag vill publicera det mina läsare skriver. När jag ibland ändå känner mig tvungen att av det ena eller andra skälet göra vissa redigeringar i kommentarerna brukar jag motivera mina ingrepp så att mina läsare ska förstås hur jag tänker och så att de ska veta att den publicerade texten inte är helt identisk med författarens intentioner. För det mesta tycker jag detta fungerar bra.

              Jag tänker dock inte bidra till att dra igång en metadebatt på denna blogg om mina enskilda beslut, till exempel varför jag släpper igenom en viss kommentar. Mina läsare får helt enkelt finna sig i att jag modererar min blogg efter mitt eget huvud. En eller annan kanske blir missnöjd och söker sig någon annanstans för att debattera. Den risken får jag ta.

              Och till det som du Magnus funderar över denna gång: som jag tidigare försökt förklara vill jag inte ha en debatt här på bloggen där den ene eller andre debattören spekulerar om andra deltagares personliga motiv. Och, som jag tillade nyss, inte heller om andra deltagares personliga egenskaper i övrigt. Jag tycker det är en lättbegriplig policy och den kommer jag att fortsätta att arbeta efter.

              1. Magnus Johansson inkom nyss med tre ytterligare kommentarer.

                Två av dem berörde mitt sätt att moderera kommentarer. Jag publicerar dem inte därför att jag inte tänker upplåta min blogg åt en debatt av det slaget, inte minst eftersom den riskerar att bli ändlös. De läsare som undrar vilka principer jag har försökt följa hittar lätt information om det i några av mina senaste kommentarer.

                Den tredje kommentaren från Magnus innehöll polemik mot en annan debattdeltagare på denna blogg. Där skrev Magnus bland annat att hans meningsmotståndare ”verkar ha viktiga saker att dölja”. Det var just den typen av anklagelser jag nyligen varnat Magnus för att använda eftersom jag anser att det förgiftar debattklimatet utan att klargöra sakfrågorna som ska diskuteras. Och precis som jag flaggade för så fattar jag nu det tråkiga men oundvikliga beslutet att permanent blockera Magnus från deltagande i diskussionen på denna blogg.

  80. Gunnar Wall:
    Jag har inga problem med att du stryker de förklenande uttrycken jag använde mig av. Har inga som helst problem att skärpa till mig, även om det är min subjektiva uppfattning om den typen av teorier.

    Magnus:
    Du får hemskt gärna friska upp mitt minne gällande vilken information som denne mejlare suttit på som tyder på stor insyn i mordet på Olof Palme.

    Det vore bra med tanke på att det är du som hävdar att denne mejlare haft kunskap som tyder på just det. Återigen, låt mig påminna om att stor insyn i mordet inte på något sätt påvisar att det skulle ha varit AA som har mejlat Anér.

    Än mindre på att AA har något som helst med mordet att göra och hittills har ännu inga bevis för AAs inblandning gällande varken mejlandet av Anér eller Palmemordet presenterats. Jag tycker att det är dags att de som slänger sig med misstankar och påstår att det finns ”mycket starka skäl” att ha en sådan misstanke bevisen lägger fram lite bevis så att vi kan titta på dem.

    Hittills har det endast hänvisats till Anérs mejlbox, ett medlemskap i en skytteförening och påstående om AA som basebollpolis som argument.

  81. Gunnar. Detta inlägg är lite annorlunda. Man kan ju verkligen undra ibland vad Ebbe Carlsson menade med att alla ljuger? Verkligen alla? T.o.m. Palme gjorde det…? Vet att detta inlägg är flummigt. Men kan inte heller sluta tänka på Sissela Bok, en bekanting från Harvard som menar att politiker ljuger och det en hel del.

    1. För den som inte känner till det: du syftar på vad Ebbe sa till mig när jag intervjuade honom för min bok ”Mörkläggning”. Ebbe tänkte i första hand på personer som hade kontakt med Palmeutredningen som exempelvis statsråd och höga poliser. Men han gav samtidigt intryck av att han egentligen menade alla människor.

      Och för min del tror jag nog att Ebbe hade en poäng: alla människor ljuger ibland. Ofta av omtänksamhet eller bekvämlighet och kanske utan att tänka på att man ljuger. Sedan finns det mer aktiva och konspirativa lögner och då blir det lite annorlunda – de flesta känner sig obehagliga till mods när ljugandet kommer en bit upp på den skalan. Men även då finns det ibland omständigheter som kan göra det lätt att ursäkta sig om omständigheterna är sådana att ljugandet ser ut att främja vad man uppfattar som en god sak.

      Ebbe inkluderade alltså i högsta grad politiker i sitt påstående. Och när det gäller politiker ligger det nästan alltid nära till hands för dem att ursäkta sina avsteg från sanningen med att de agerar för en god sak. Det kan börja med att de som ungdomsförbundare i en debatt går ut och hänvisar till statistik som stöder deras ståndpunkt fast de i själva verket inte minns så noga vad statistiken säger. Eller att de hjälper till att fiffla med medlemsantalet för att få ut mera bidrag till verksamheten. Och ju högre upp politikern kommer, desto mer har han eller hon vant sig vid att ändamålet helgar medlen.

      Självklart finns det skillnader. En del politiker är mer hederliga än andra. Men var och en som forskar kring politiska händelser gör nog klokt i att aldrig utgå från att politiker nödvändigtvis talar sanning. Och när det gäller en politisk händelse som Palmemordet måste den försiktiga inställningen förstås utsträckas till bedömningar av uttalanden från säkerhetspoliser, åklagare och så vidare.

      1. Gunnar:

        Du har träffat Ebbe Carlsson och Hans Holmér. Bilden som målats upp i medierna under 2000-talet har ofta ett löjets skimmer när dessa herrar kommer på tal. Vad skulle du säga att det beror på? Var de så inkompetenta eller är det pennfäktarens revansch på två pampar de aldrig rådde på?

        1. Hans Holmér lyckades jag aldrig få intervjua, tyvärr. Men jag har ju satt mig noga in i hans insatser i Palmeutredningen. Och du pekar verkligen på något viktigt med din fråga. Den extremt starka ställning som Holmér och Ebbe Carlsson hade i förhållande till mordutredningen fram till sommaren 1988 kontrasterar ju väldigt starkt mot hur de beskrivs i dag, som en sorts pinsamma töntar.

          Samtidigt är det ju lättförståeligt att de som fortfarande vill slå ett slag för spåret Christer Pettersson gärna vill framställa Holmér och Ebbe på just det sättet. Tankegången brukar ju vara att statsministermordet var en okomplicerad historia och att Christer Pettersson skulle ha åkt fast med en gång om det inte varit för Holmérs osedvanliga klantighet. Och i linje med det var ju Ebbe Carlsson naturligtvis också tämligen stollig när han drog igång någon sorts omotiverade spaningsinsatser kring Holmérs gamla PKK-spår.

          Men det handlade aldrig bara om Holmér och Ebbe. Holmér fick i praktiken sitt uppdrag av statsminister Ingvar Carlsson och han lyckades upprätthålla sin maktposition genom upprepade regeringsingripanden mot rikspolischefen Holger Romander och Palmeåklagarna som var närmast rasande på hans sätt att sköta utredningen.

          Varför fick Holmér den exklusiva positionen – som dessutom stod i strid med all praxis i stora brottsutredningar? Därför att han var känd av regeringen och hade dess förtroende. Han hade varit säpochef innan han blev länspolismästare i Stockholm. Och som säpochef hade han hjälpt den socialdemokratiska regeringen ur flera känsliga politiska knipor: sjukhusaffären, telefonavlyssningen av vänstergrupper och bordellaffären är kända exempel, gissningsvis fanns det mer som aldrig ens nådde tidningarna.

          Ebbe Carlsson som informellt men högst påtagligt samarbetade med Holmér under hela dennes tid som spaningsledare hade en lika imponerande karriär. Han hade varit informationssekreterare på justitiedepartementet, chefredaktör på socialdemokratiska Västgöta-Demokraten och framgångsrik toppchef i förlagsbranschen. Han var också personligen nära vän med ett antal personer i den socialdemokratiska partitoppen. Och när Ebbe började med sina halvprivata spaningar efter Holmérs avgång hade han ett nära samarbete med framför allt Carl Lidbom, en av Ingvar Carlssons mest betrodda medarbetare. Och som bekant försågs han också med ett anmärkningsvärt rekommendationsbrev av justitieminister Anna-Greta Leijon, avsett att underlätta hans kontakter med de brittiska hemliga tjänsterna.

          Den som vill få en bild av Holmérs och Ebbes högst systematiska insatser i Palmeutredningen bör läsa min bok ”Mörkläggning”. För mig framstår det som klart att de agerade som kanslihusets politiska fixare – och den enda förklaringen jag kan se är att Ingvar Carlsson var angelägen om att snabbt få till stånd en sorts skenbar avslutning på mordspaningarna därför att det var alltför politiskt svårhanterligt att låta andra befattningshavare bedriva en riktig utredning. Det fanns helt enkelt risk att de skulle hitta saker som skulle vara besvärliga för regeringen att förhålla sig till. Det är inte samma sak som att Ingvar Carlsson visste vad som låg bakom mordet, det räckte med att han fruktade att det handlade om ett scenario av det ena eller andra icke önskvärda slaget.

          Besvarar detta frågan om Christer Petterssons skuld? Nej, det gör det så klart inte. Men det understryker att andra, långt mer politiskt laddade scenarion, låg mycket nära till hands i Ingvar Carlssons medvetande.

      2. Konkreta exempel på numera bevisade lögner från svenska politiker finns att hitta överallt, t.ex. kring IB, Geijeraffären, Ubåtskränkningarna för att ta några exempel. För min del tror jag inte lögnerna är färre kring mordet på Palme utan tvärtom, de är fler och spridda över ett bredare klientel av människor på olika poster i samhället. Det är förstås min egen uppfattning men tittar man historiskt sett så är det nog så illa, eller värre…

      3. Tack för svar, jag ville med detta inlägg visa att det kan vara bra att testa olika saker. Men samtidigt leder oftast fantasirika spekulationer inte särskilt långt. Utan risken är ju dessvärre istället väldigt stor att man fastnar i ideer som förhindrar det som är relevant att komma fram.

        Om det nu skulle handla om att Palme bestämde sin egen hädanfärd. (Som bland annat Krantz var inne på), så tycker jag man då skall ..fundera på följande

        – Det fanns mängder av observationer på personer med Walkie-Talkie . Det skulle vara onödigt i så fall, om inte rentav dumdristigt vad gäller risk, med många personer som skulle bära på en stor hemlighet
        – Palme hade själv aldrig kunnat vara säker på att en sådan hemlighet inte skulle läcka ut. Det hade inte varit värt den risken helt enkelt med tanke på renomme

        Det finns många konstiga sammanträffanden i livet och väldigt ofta är det fråga om just sammanträffanden . Därför tycker jag att man ska vara försiktig innan man säger sig vara säker på sin sak.

      4. Gunnar:

        Jag har läst och tycker väldigt mycket om din bok ”Mörkläggning” och hade fått för mig att du vid något tillfälle sökt kontakt med Holmér men mindes uppenbarligen fel.

        När jag skriver pennfäktare syftar jag primärt på Jan Guillou.
        Peter Bratt gav en del av sin bild av Jan Guillou i P3-dokumentären om ”IB-affären” där han uttryckte att vad som räknas för Guillou numera är att bli ihågkommen för sina bedrifter. Bratt syftade på IB-affären, där Guillou i efterhand presenterat en bild där de avgörande prestationerna var hans egna medan Bratt hävdat att både Bratt och Guillou egentligen bara var journalister vid rätt tid och plats och att själva läckan var mannen bakom avslöjandet.

        Om vi leker med tanken att Peter Bratt träffat rätt gällande Guillou och hans värdering av att historiskt bli erkänd som den stora avslöjaren av IB-affären hamnar Guillous rader om Hans Holmér i en annan dager. Guillou har från tid till annan målat upp Holmér som en aningslös och inkompetent person och om han närde en stark aversion för personen Holmér är det, med bakgrund av vad Peter Bratt har sagt, ganska tydligt att Guillou vill fläcka ned minnet av mörkläggaren Holmér och hellre bidrar till en historieskrivning där Holmér snarare är inkompetent än mäktig, kall och untouchable.

        Efter att ha läst Olof Frånstedts spionjägaren framträder också en bild av Hans Holmér där han med ganska utstuderade metoder visar sin makt mot undersåtar och medarbetare. En nätverkande, socialt taktisk person.

        1. Jodå, i samband med en domstolsförhandling passade jag på att fråga Holmér om han ville bli intervjuad av mig i samband med den bok jag skrev. Han bad mig kontakta sin advokat Bengt H Nilsson. Det gjorde jag och fick till sist svaret att Holmér inte var intresserad. Han hade väl gjort den riktiga bedömningen att det inte skulle ha gagnat honom att konfronteras med det batteri av frågor som jag hade.

          Jan Guillous hållning till Palmeutredningen bestäms nog delvis av saker som du tar upp, men också av hans – förklarliga – aversion mot Palme som ju ytterst låg bakom att han hamnade i fängelse för IB-affären. Guillou gick berömligt ut till försvar av de kurdiska PKK-anhängare som på osakliga grunder blev utpekade av Holmér för Palmemordet. Men samtidigt var han väldigt obenägen att se mordet på Palme som ett utslag av mäktiga krafters attack mot en åtminstone i vissa avseenden radikal politiker. För Guillou var Palme en skurk, och att statsministern skulle ha fallit offer för en vettvilling var därför en mycket mer attraktiv tankegång än att han till exempel blivit martyr i kampen mot apartheid eller för världsfreden.

  82. Jag håller med om att det är befogat att ifrågasätta Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson. Samtidigt är det långsökt att tro annat än att hon verkligen har uppfattningen att mördaren såg ut som Christer Pettersson. Med tanke på att man idag knappast kan tro att det var Christer Pettersson som sköt, så vore det väl rimligt som utredare att undersöka om det längs mördarens flyktväg strax efter mordet fanns någon som utseendemässigt och/eller i ålder påminde om Christer Pettersson. Särskilt befogat borde det vara att granska utseende och ålder på personer som lämnat anmärkningsvärda förklaringar till varför de så snart efter mordet befann sig där.

    1. Ja, allt du säger är verkligen högst rimliga saker för mordutredarna att tänka på. Vad gäller mördarens utseende är jag dock för min del inte alls övertygad om att han behöver likna Christer Pettersson särskilt mycket. Lisbeth Palme kan vara fast övertygad om att Christer Petterssons utseende stämmer överens med hennes minnesbilder. Det kan ändå vara alldeles felaktigt.

      1. Det tvistar de lärde- vittnespsykologerna på ena sidan som underkänner hennes vittnesmål och minnesforskarna å andra sidan. Det man måste framhålla är att experten Lars Göran Nilsson i efterhand sagt att hovrätten missbedömde hans vittnesmål helt. Nilsson var professor i psykologi (i Umeå) år 1989. Han sade i en intervju i DN år 2001, där även Lisbet intervjuades, att Lisbet kunde ha kommit ihåg mördarens ansikte från mordplatsen. Mördarens ansikte var central information efter skotten (minnet fungerar automatiskt), men t ex vilka slags skor mördaren hade var perifer information. Efter en traumatisk situation kommer man ihåg det centrala bättre, men det perifera sämre om man jämför med vardagliga händelser. Han menade att det inte var konstigt att hon då kunde peka ut CP som den man hon hade sett på mordplatsen direkt efter skotten. (Hon har aldrig pekat ut t ex vittnet Anders B som gärningsman och han hade också ett helt annat signalement än mördaren, CP). Nilsson hade berättat om sin kritik mot hovrättens felaktiga resonemang kring minnesforskningen för kollegor och vänner men inte offentligt efter hovrättsdomen.

        1. Det är obestridligen riktigt att man under vissa omständigheter tämligen korrekt kan minnas iakttagelser man gjort i samband med en traumatisk händelse även långt efter händelsen. Men det är lika klart att det inte alltid fungerar så och det finns många saker som kan störa minnet. En är traumatiska minnesförluster, en annan är att man påverkats av senare information, en tredje är att det som är väsentligt kanske inte förefaller väsentligt när man gör observationen. Även om vi föreställer oss att den person Lisbeth såg stående stilla på kanske 10-15 meters håll verkligen var mördaren så vet vi av hennes egna vittnesuppgifter att hon vid tiden för observationen inte hade uppfattningen att det var mördaren hon tittade på. Det här har vi ju diskuterat förut, men visst finns det anledning att diskutera det igen.

          En sak som du ofta återkommit till, Ulf, skulle jag vilja att du preciserar. Exakt vad var det som hovrätten missuppfattade i Nilssons vittnesmål? Det måste vara något som står i domen, antar jag – så om du kan plocka fram citat från både Nilsson och domen skulle vi kunna titta på vad detta egentligen handlar om.

      2. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10234787.ab Hittar en länk från Aftonbladet från intervjun 2001, men inte DN. Där stod det mer och jag har kvar originaltidningen från oktober 2001 har jag för mig intervjun gjordes. Det står även om politiska motsättningar mellan hovrättsdomaren Bloms man (som var moderat har jag för mig) och Olof Palme. Kanske spelade en roll också för domen?

        1. Båda yrkesjuristerna i tingsrätten samt en enig hovrätt ville fria Christer Pettersson. För mig förefaller det väldigt spekulativt att dra in hovrättsdomaren Birgitta Bloms partisympatier i värderingen av den friande domen.

    2. Att man inte fått fram någon annan att åtala visar väl snarare att Petterssonspåret är det mest sannolika, snarare än att det blivit ”kallare”?

  83. Enligt vittnesmål så ska gärningsmannen innan han springande försvunnit in på Tunnelgatan lugnt gått runt sitt offer efter skjutningen. Vittnet ska tydligen vara Inge M. Stämmer det?

    1. Jag har tagit del av en vittnesbeskrivning av mördarens rörelser som är ungefär som du beskriver men jag hittar den inte just nu och är därför lite osäker på vilket vittne det kan ha varit som kom med den.

      Vad gäller Inge M finns ett avsnitt i förhöret med honom från den 14 mars 1986 där han beskriver gärningsmannens rörelser efter skottlossningen. Det lyder så här:

      ”Han som sköt, efter skotten så tog han ner handen lugnt och fint, tog ett par steg bakåt och kvinnan hon vände sig om och ropade. Då rör han sig lugnt och försiktigt, backar han och vänder sig om och går och tittar ett par gånger, men så försvinner han och joggar bort. Han rusar inte.” (Förundersökningsprotokollet III:2 sid 358-59).

      Detär ju lite grann åt det håll som du efterlyser, men inte lika tydligt. Det är tänkbart att mördarens rörelser efter mordet återkom i förhör med Inge M under rättegången, men det materialet har jag bara inspelat och hinner inte kolla nu – kanske någon annan av denna bloggs läsare har det tillgängligt? Annars går ju vittnesmålen från tingsrätten och hovrätten att i allmänhet läsa ord för ord om man beger sig till något av forskningsbibliotekens tidningsarkiv.

      Jag kollade också den intervju jag gjorde med Inge M inför min bok ”Mordgåtan Olof Palme”. Men då kom vi inte direkt in just på mördarens rörelsemönster efter mordet, det var inte det jag var intresserad av då.

  84. Jag har av dina böcker om mordet fått uppfattningen att du menar att man försöker mörklägga sanningen om mordet. Den uppfattningen delar jag. Jag blir emellertid konfunderad av att man
    väckte åtal mot Christer Pettersson eftersom åtalet med automatik skulle leda till att stora delar av förundersökningen blev offentlig och öppen för sådana skeptiker som du, jag och många andra. Jag utgår från att även du funderat på den frågan. Kan det vara så att även åtalet mot Pettersson och att man valde att låta Lisbeth Palme försöka peka ut Pettersson i en konfrontationsgrupp var en del i mörkläggningen? Att det vid tidpunkten för konfrontationen fanns en stor misstro mot polisens utredning och på många håll stort fokus på att vissa poliser skulle kunna ha varit delaktiga i en konspiration är ju känt. Kan det bland dessa poliser eller rent av högre upp i hierarkin ha funnits ett intresse att på något sätt få bort medias strålkastarljus från ”polisspåret”. Det förefaller i min värld inte osannolikt. Det som är anmärkningsvärt är att man då lyckas finna en person, Christer Pettersson, som är så lik den som lisbeth palme tror är mördaren att Lisbeth Palme pekar ut honom. Månne kan det tyda på att någon/några vet hur mördaren ser ut och att han utseendemässigt är så lik Christer Pettersson att man hoppas på att Lisbeth Palme ska göra ett felaktigt utpekande. Man hjälper henne på traven bl.a. genom att innan konfrontationen nämna att den misstänkte är alkoholist. Vore intressant att höra din syn på detta scenario.

    1. När det gällde Pettersson var ju åklagarna de som hade den verkliga nyckelpositionen i utredningen så dina frågor bör ju rimligtvis handla rätt mycket om bevekelsegrunderna för just deras agerande.

      För min del har jag mest varit inne på att den aktiva mörkläggningen sköttes av Holmér och Ebbe Carlsson och att Holmér bedrev sitt arbete i direkt strid med Palmeåklagarna som med all sannolikhet inte hade insyn i några känsliga överväganden under hans tid som spaningsledare.

      Men man kan förstås tänka sig att de var bättre informerade senare.

      Ditt resonemang går ju rätt långt i den riktningen. Om jag tolkar det rätt skulle det innebära att de, eller någon av dem, kände till att gärningsmannen såg ut som Pettersson men att det var en helt annan person.

      Det är ju en fascinerande tanke, men något som man nog måste betrakta som en spekulation och inget annat. Åklagarna hade alldeles tillräckliga skäl att visa sig duktiga ändå.

      Trodde de att det var Pettersson? Kanske inte särskilt mycket, Anders Helin gjorde några rätt öppenhjärtiga kommentarer till Sigvard Marjasins Palmekommission med innebörden att det inte spelade någon roll vad han trodde, han gjorde bara sitt jobb.

      Hade åklagarna till och med dragit slutsatsen att det skulle vara politiskt bekvämt att få en sådan som Pettersson fälld eftersom det fanns saker i utredningsmaterialet som spretade i andra mycket mer känsliga riktningar? Ja, den slutsatsen var ju svår att missa.

      Men längre än så vill jag inte gå. Det är i och för sig illa nog enligt min mening.

      1. Gunnar Wall:
        Jag tycker du ofta trycker på en viktig punkt vilket gör dig till en, för mig, trovärdig journalist i ämnet Palmemordet. Och det är hur uppenbart mordutredningen försökt vilseleda allmänheten och det till den grad att man till och med var beredda att kvadda mordutredningen för att åstadkomma detta vilseledande.

        För egen del har jag kommit till den punkten att jag tycker att det är mindre intressant vem som mördade Olof Palme och mer intressant och relevant vilket slags klimat som rådde under den här tidpunkten. Att den politiska apparaten och de säkerhetspolitiska intressenas väl och ve till och med är av större betydelse än ett mord på en statsminister och rättsäkerheten i stort.

        Det säger mycket mer om Sverige under det rådande kalla kriget och säger kanske, till och med, en hel del om hur prioriteringarna ser ut i dagens Sverige vid en liknande situation. Det säger däremot, inte nödvändigtvis någonting om vem som mördade Olof Palme utan snarare med vilken försiktighet landet Sverige tog (och tar?) i företeelser som kan rullas upp till en obekväm, storpolitisk situation.

      2. Jag uttryckte mig kanske lite klumpigt. Jag menar inte att någon av åklagarna när åtalet väcktes måste ha känt till att gärningsmannen såg ut som Pettersson men var en annan person. Däremot kan man månne fundera på om någon eller några poliser som fått alltför mycket av medias strålkastarljus på sig, och som kände till mördarens utseende, försökte få bort ljuset genom att dra in Pettersson i utredningen. Om Pettersson inte är mördaren så är det ju högst anmärkningsvärt att polisen ur utredningen lyckas vaska fram just en person med ett utseende som starkt påminner om den som Lisbeth Palme trodde var mördaren. En sån lyckoträff är svår att tro på. Intressant att fundera på blir i så fall om det finns några kopplingar mellan de poliser som rent faktiskt ”drar” in Pettersson i utredningen och de poliser som i det skedet av utredningen är föremål för medias strålkastare. Jag vill minnas att ett antal förtalsmål i vilka olika tidningar på vänsterkanten pekat ut poliser som delaktiga i mordet var på tapeten just i det skedet.
        Ur dessa polisers synvinkel borde det ha funnits ett mycket starkt intresse för ett åtal mot Pettersson eller någon annan, allt för att få bort strålkastarljuset. Även hos polisledning och möjligen på hög åklagarnivå och på politisk nivå fanns det rimligen en önskan om att medias fokus skulle riktas på annat håll. Det riktades ju ganska hård kritik mot utredningen i det skedet. Om jag minns rätt var det också i detta skede som stora delar av samtalen på det s.k. LAC-bandet blev offentliga. Samtal som ju gav starkt stöd åt att polisen lämnat felaktiga uppgifter om när larmet gått ut till polisbilar i Stockholm under mordnatten. Rimligen skulle dessa samtal, om inte åtal väckts mot Pettersson, ha lett till många frågor. En av dessa är varför Holmer redan några dagar efter mordet så bestämt hävdade att larmet gick ut 23.23 när det av de inspelade samtalen framgår att i vart fall en av poliserna i den ledningscentral som skulle ha skickat ut larmet, kl 23.25 i samtal med LAC hävdar att man inte fått in något om att en man skulle ha blivit skjuten på sveavägen.

        1. Ja, man kan inte utesluta någonting. Det fanns verkligen besvärande frågor om polisinblandning i mordet vid den tidpunkt då spaningarna mot Pettersson inleddes – frågor som för övrigt i stort sett inte fått några tillfredsställande svar ens i dag så många år senare.

          Däremot har jag aldrig hittat några belägg för att de poliser som tidigt figurerade i polisspåret var direkt inblandade i spaningarna mot Pettersson.

      3. Mycket bra kommentar av J tycker jag. Vi bör känna till vår historia bra. Även andra länder. Tycker ibland det känns som många personer kännt sig som medlöpare fastän dom inte är det, då man verkar ha velat blunda för en del i utredningen redan sedan starten. Det är känsla som jag tror kan ha existerat och är bra att man skakar av sig idag. Vad håller egentligen denna utredning igång idag? Själv tror jag till exempel att sönernas medverkan i Skavlan inte var en tillfällighet och att det faktiskt fortfarande finns en vilja att hålla utredningen igång från flera olika håll (Även om allt enligt vissa tyder på att Christer P var den skyldige)

  85. ”Båda yrkesjuristerna i tingsrätten samt en enig hovrätt ville fria Christer Pettersson. För mig förefaller det väldigt spekulativt att dra in hovrättsdomaren Birgitta Bloms partisympatier i värderingen av den friande domen”.

    Jaså? Det kan vara relevant eftersom de hade olika politiska åsikter, vilket inte ska underskattas t ex så kunde Lisbet blivit underskattad, nervärderad pga det av bland annat domaren Birgitta Blom.

  86. ”Det är obestridligen riktigt att man under vissa omständigheter tämligen korrekt kan minnas iakttagelser man gjort i samband med en traumatisk händelse även långt efter händelsen. Men det är lika klart att det inte alltid fungerar så och det finns många saker som kan störa minnet. En är traumatiska minnesförluster, en annan är att man påverkats av senare information, en tredje är att det som är väsentligt kanske inte förefaller väsentligt när man gör observationen. Även om vi föreställer oss att den person Lisbeth såg stående stilla på kanske 10-15 meters håll verkligen var mördaren så vet vi av hennes egna vittnesuppgifter att hon vid tiden för observationen inte hade uppfattningen att det var mördaren hon tittade på. Det här har vi ju diskuterat förut, men visst finns det anledning att diskutera det igen.

    En sak som du ofta återkommit till, Ulf, skulle jag vilja att du preciserar. Exakt vad var det som hovrätten missuppfattade i Nilssons vittnesmål? Det måste vara något som står i domen, antar jag – så om du kan plocka fram citat från både Nilsson och domen skulle vi kunna titta på vad detta egentligen handlar om”.

    Nilsson själv ansåg sig vara missförstådd av hovrätten som valde en egen ”sunt förnuft” inställning (som det står i DN-artikeln från 2001 som jag tycker du kan leta reda på och läsa) istället för att ta till sig forskningsläget ang. traumatiska minnen. Det gjorde att hovrätten missuppfattade det hela ang. central och perifer information t ex så ansåg hovrätten att det viktigaste för Lisbet var att skaffa hjälp inte registrera ansikten efteråt. När man söker hjälp så tittar man en person i ansiktet och det gjorde Lisbet bevisligen när det gäller mördaren som stod bara några meter bort- Inge M såg det- han pratar om flera sekunder. Även Lisbet själv säger att hon såg mördarens ansikte direkt efter skotten. Vittnet Lars j hörde någon ropa, skrika- Hjälp, vad gör du?! Det visar att hon till och med tilltalade mördaren efter skotten. Då tittade hon på mördarens ansikte inte på mördarens skor.

    Enligt Nilssons minnesforskning fungerar minnet automatiskt och vid en traumatisk händelse registrerar man den centrala informationen bäst, dvs inte så konstigt om hon då kom ihåg mördarens ansikte efteråt och pekade ut CP. Klart hon ansåg mördarens ansikte vara väsentligt eftersom hon sökte hjälp efter en skottlossning. Traumatiska minnesförluster? Är det någon egen teori du har eller har du belägg för det? Hon såg flera personer efter skottlossningen och hon fick reda på att den som var närmast var mördaren. Lisbet pekade senare ut CP som den personen dvs mördaren. Med tanke på all annan bevisning mot honom verkar det som att hon pekade ut rätt person.

    1. Bäst vore väl om du (eller någon annan) ringde eller skrev direkt till professor Lars Göran Nilsson för att höra vad han har att säga om hovrättens bedömning av hans minnesforskning? Det skulle vara intressant att få läsa det.

        1. Tack för länken. Och jag utesluter inte att jag tar kontakt med honom när jag återupptar mina efterforskningar om Palmemordet. Men nu håller jag på med annat och vad gäller Palmeutredningen ser jag mest till att administrera denna blogg och ge löpande kommentarer utifrån det jag forskat kring tidigare. Jag tror jag har fullt klart för mig vad Nilsson menar och när det gäller hans allmänna tes tror jag han har alldeles rätt: under vissa omständigheter är det fullt möjligt att bevara centrala minnesbilder av traumatiska förlopp. Vad Nilsson inte förnekar är förstås samtidigt det uppenbara, att i enskilda fall kan vissa redovisade minnesbilder av det slaget vara felaktiga.

          Jag nämnde några tänkbara felkällor i Lisbeth Palmes fall. Ännu en kan förtjäna att nämnas: hennes önskan att visa för sig själv och andra att hon har rätt. Det egentliga utpekandet skedde ju bakom stängda dörrar, utan inspelning och utan Petterssons advokat närvarande. Protokollet från denna sittning tog det åklagarna hela sex veckor att skriva ut – var de oroliga för att Lisbeth skulle ändra sig eller tveka? I vilket fall: det skrevs ut först samma dag som hon fick se inspelningen med Pettersson en gång till – och vid det tillfället visade hon uppenbarligen beslutsamhet i sitt utpekande. Var det först då det stod klart för åklagarna att hon bestämt sig? Och var alla hennes senare uttalanden en följd av att hon när hon en gång bundit sig för att hon sett Pettersson på mordplatsen så klarade hon inte av att redovisa minsta osäkerhet? Kanske inte ens för sig själv?

          Vi minns det vi vill minnas, det är i större eller mindre utsträckning sant för oss alla.

    2. Jag skulle föreslå att du citerar kortare avsnitt från det du vill kommentera så blir det mer överskådligt. Läsarna har ju mina kommentarer lätt tillgängliga om de vill läsa hela. Det mesta av det du tar upp har vi gått igenom tidigare. Låt mig bara återupprepa frågan: vad exakt i Nilssons forskning är det hovrätten missuppfattat? Jag frågar alltså inte vad det är som hovrätten är oenig med dig eller Nilsson om utan vilka tankegångar i hans forskning rätten missförstått och hur man kan se det.

      1. Hovrätten missuppfattade hans minnesforskning helt- som jag skrev så har de missuppfattat det där med central information i en traumatisk situation- de påstår att det centrala var att skaffa hjälp inte komma ihåg ansikten. Det är fel resonemang eftersom det centrala i den situationen var mördarens ansikte och minnet fungerar automatiskt, men t ex vilka skor mördaren hade var perifer information och det minns man sämre efter en traumatisk situation. Jag har tagit upp professor Lars Göran Nilsson många ggr. eftersom han var åklagarens vittne i rättegångarna mot CP. Hovrättens felbedömning av Nilssons minnesforskning gjorde bland annat att de felbedömde Lisbets förmåga att minnas mördarens ansikte m.m.

        Sedan vill jag påpeka att varken poliser, domstolarna eller vittnespsykologer påstått att en förväxling skedde mellan mördaren och vittnet Anders B, det är bara ett fåtal som gör/gjort det. Det är helt ologiskt (dels var mördaren den som var närmast direkt efter skotten och dels så var Anders B helt olik gärningsmannen). Då hade hon pekat ut Anders B som gm och inte CP, men det har inte Lisbet gjort.

        Jag är ingen minnesforskare själv, inte du heller, men jag vill bara lyfta fram att Nilsson själv anser sig missförstådd av hovrätten. Nilsson påstår att man kan komma ihåg ansikten efter en traumatisk situation, till och med bättre än efter en mer vardaglig situation, händelse och då kan inte lekmän etc komma och påstå annat. Sedan kan man i.o.f.s. diskutera om Lisbet mindes rätt eller fel. Vittnespsykologerna påstår att hon hade fel i sitt utpekande och ev. kan de ha rätt, men jag tror mer på Nilsson och minnesforskarna.

        Ja, vore intressant att få höra några kommentarer från Nilsson, men det står en hel del i intervjun i DN i oktober 2001.

        1. Jag bad dig citera Nilsson, inte upprepa dina tolkningar av vad Nilsson sagt. I övrigt har du nog sagt allt i din kommentar ovan ganska många gånger i tidigare kommentarer på denna blogg och jag har svarat dig. Jag har inget att tillägga.

      2. När jag läst på internet så påstår en del, privatspanare, lekmän att Lisbet inte kunde minnas ansiktet och en del ljuger och påstår att hon inte ens sett mördarens ansikte. Det är helt säkert att hon såg mördarens ansikte direkt efter skotten (och ev. en hel del av ansiktet en andra gång när han vänder sig om under flykten därifrån. Lisbet säger det i ett polisförhör med Holmér i mars 1986).

        Det finns vittnesmål som säger att hon såg mördaren i ansiktet under flera sekunder t ex vittnet Inge M pratar om flera sekunder. Sedan är det svårt för oss som lekmän att avgöra om hon kom ihåg rätt ansikte eller ej. Det finns ingen anledning för oss att diskutera djupare kring det. Vi är varken vittnespsykologer eller minnesforskare, men det är inte fel att ta upp att professor Nilsson ansett sig missförstådd av hovrätten i rättegångarna mot CP år 1989.

        När jag kollat vidare så påstod vittnespsykologen Holgersson i mars 1998 att mycket i riksåklagarens resningsansökan mot CP pekade mot VG istället. Det gör att hennes trovärdighet, tillförlitlighet sjunker drastiskt. Vittnena har inte pekat ut VG utan CP. Vg är i.a.f. helt oskyldig till Palmemordet.

  87. ”Jag bad dig citera Nilsson, inte upprepa dina tolkningar av vad Nilsson sagt. I övrigt har du nog sagt allt i din kommentar ovan ganska många gånger i tidigare kommentarer på denna blogg och jag har svarat dig. Jag har inget att tillägga”.

    Du vet att professor Nilsson anser sig feltolkad av hovrätten så vad är du ute efter mera? Jag hänvisar till artikeln som Nilsson var med i DN i oktober 2001 och hovrättsdomen som du kanske själv har? Då kan du leta upp där dem hänvisar till Nilsson och hans minnesforskning- ska inte jag behöva göra eller? Påstår du att jag har tolkat Nilsson fel? Har du problem med att Nilsson anser sig feltolkad av hovrätten? Det är olyckligt att han blev det och varför ska man inte belysa det efteråt? Det är rätt allvarligt eg.

    Då (oktober 2001 i DN) intervjuades även Lisbet som ansåg att hon fortfarande hade rätt i sitt utpekande dvs CP var mördaren. Leta reda på den så får du se vad han ansåg/anser om hovrättens bedömning av hans vittnesmål. De missbedömde hans vittnesmål grovt tyvärr. Jag har beskrivit ganska utförligt hur hovrätten missbedömde hans vittnesmål, om du inte förstår vad jag menar så är det konstigt, märkligt. Det är inte vad jag menar utan det är Nilsson själv som anser sig feltolkad av hovrätten. Du får fråga honom så kan du få dina citat direkt från personen som det berör.

  88. Det är inte mina tolkningar av vad Nilsson tycker, tyckte om hovrättens bedömning av hans vittnesmål. Nilsson själv anser sig feltolkad av hovrätten, vilket gjorde att de inte gjorde en korrekt bedömning av vittnesmålen, framförallt Lisbets. Har skrivit flera ggr. om intervjun i oktober 2001 (DN torsdag 25/10 2001), där Nilsson själv pratar om detta. Leta reda på den intervjun så får du se. Du får väl kontakta DN, så kan de kanske leta reda på den intervjun och skicka den? Den kanske finns på något arkiv.

  89. Citat från intervjun med Lars Göran Nilsson i DN 25/10 2001:

    ”Svea hovrätt gjorde flera felbedömningar i samband med Palmemordet. Minnesforskaren Lars Göran Nilsson var expertvittne i rätten men han blev misstolkad på avgörande punkter. Detta kan ha påverkat bedömningen av Lisbet Palmes vittnesmål, säger han.”

    ”Han hade en känsla av att hovrätten redan på förhand bestämt sig för hur den skulle döma.- Den tog bara upp en liten del av min rapport och drog fel slutsatser om den aktuella minnesforskningen, säger Lars Göran Nilsson.”

    ”Men rätten valde en egen ”sunt-förnuftsuppfattning” om minnets funktion- utan förankring i det aktuella forskningsläget. Rätten spekulerade i vad Lisbet Palme kunde minnas och inte minnas säger Lars Göran Nilsson”. ”När DN tar kontakt med Lars Göran Nilsson berättar han att rätten missuppfattade hans rapport. Det handlar om skillnaden mellan hur minnet hanterar ”central” och ”perifer” information. Hovrätten menade att det centrala för Lisbet Palme var att hennes make låg skjuten på trottoaren. Hon visste inte att den person hon först vände sig till för att få hjälp vad gärningsmannen. Därför kan hon ”i det läget inte rimligen haft någon anledning att registrera detaljer i mannen utseende; det centrala för henne var ju att skaffa hjälp till sin skadade make” ansåg hovrätten. -Rätten feltolkade forskningsrönen. När Lisbet Palme tittade bort mot den man som stod närmast henne var ansiktet viktigast- det var den centrala informationen i just detta ögonblick och den minns man.” ”All forskning visar att minnet fungerar automatiskt. Det är inte så att man i den stunden bestämmer sig för att den här mannens ansikte ska jag minnas- eller glömma bort.”

    ”Så när Lisbet Palme pekar ut Christer Pettersson är detta inte särskilt konstigt?” – Nej, inte alls. hon kanske inte minns vilka kläder han hade eller andra igenkänningstecken, det är perifer information i minnesbilden. Men ansiktet, det borde hon ha en klar uppfattning om. Det är centralt i just den minnesbilden”. ”Vi har ofta bättre minnesbilder av dramatiska händelser. De är ofta unika och minnet skapar därför mycket specifika ledtrådar, som är effektiva under lång tid. Risken att minnesbilden blandas ihop med andra intryck är liten. Den ursprungliga minnesbilden påverkas inte av senare intryck”. ”Lars Göran Nilsson menar att rätten misstolkat den aktuella forskningen kring ”förvanskade och oförvanskade minnesbilder.- Det går egentligen inte att tala om förvanskade och oförvanskade minnesbilder. minnet fungerar inte så att en människa bara lagrar ett fotografi i hjärnan. Bra ledtrådar kan aktivera minnesbilden och dåliga ledtrådar kan göra att bilden förblir oåtkomlig”.

    Varför har då inte Lars Göran Nilsson tidigare berättat offentligt om detta? – Jag var kallad som minnesexpert till rättegången och såg det inte som min uppgift att på eget initiativ offentligt kritisera den legala hanteringen av fallet. Inför kollegor och vänner berättade jag om min kritik. Men frågan hamnar i ett annat läge när Ulf Dahlsten nu tar upp den i sin nya bok”.

    ”Kan man minnas?” Visst är det möjligt att Lisbet Palme minns ansiktet på den man som fanns på mordplatsen, anser minnesforskaren Lars Göran Nilsson. Han anklagar Svea hovrätt för spekulation”.

    1. Tack för att du tog fram citat ur DN-artikeln, Ulf. Det Nilsson kallar hovrättens feltolkning av hans rapport kommer helt tydligt ner till en sak. Han anser att Lisbeth lagrat en tydlig bild av ansiktet på mannen hon såg, trots att hon inte visste att han var mördaren eftersom han bedömer det som att detta ansikte måste ha varit centralt för henne. Så lägger han till ett närmast löjeväckande resonemang som ger intryck av att hovrätten trodde att Lisbeth rent intellektuellt tog ställning till om hon skulle minnas eller glömma bort mannens ansikte och att rätten drog slutsatsen att eftersom detta ansikte inte var centralt beslutade hon sig för att glömma bort det.

      Vad det handlar om är, vill jag påstå, att rätten – precis som Nilsson – försökte göra bedömningar av vilken information som direkt framstod som uppenbart relevant för Lisbeth.

      Vidare anser Nilsson att Lisbeth har fått ”bra ledtrådar” som gjort att hon aktiverat denna minnesbild på ett korrekt sätt. ”Ledtrådar” hade hon förvisso fått, framför allt upplysningar från en av åklagarna om att det gällde att peka ut en alkoholist. Det kan inte med bästa vilja i världen kallas för en bra ledtråd.

      Nilsson hävdar att hovrätten spekulerar. Det ligger naturligtvis något i det. Hovrätten visste inte hur det var men var tvungen att försöka bedöma tillförlitligheten i Lisbeths utpekande. Men hur förhöll det sig med Nilsson själv? Som var och en kan se understödjer han sitt eget resonemang om hur det förhöll sig med ord som ”borde”, ”har ofta”, osv. Det är svårt att se det som annat än att han också spekulerar i sin roll som inkallat prestigevittne för åklagarsidan.

      1. Om det här är den springande punkten för diskussionen så kan vi enkelt konstatera att det kokat ned till en fråga om övertygelse. Längre lär knappast diskussionen om Christer kontra annan gärningsman komma.

        Ulf:
        Om vi lämnar gärningsmannen därhän, köper du Gunnars resonemang i övrigt om att det förekom en mörkläggning under Hans Holmérs tid och att det påverkat möjligheterna till att reda ut om det var Christer eller någon annan som var mördaren?

      2. Det handlar om Lisbet kunde komma ihåg mördarens ansikte eller ej från mordplatsen. Hovrätten felbedömde Nilssons minnesforskning helt, vilket fick att de felbedömde Lisbets vittnesmål (och även andra vittnen) helt tyvärr. Jag förlitar mig mer på vad en professor, minnesforskare säger än privatspanare i.a.f.

      3. Ingen kan säga med 100% säkerhet om det var CP som var mördaren eller ej. Tycker inte det är konstigt om Nilsson säger ord som ”borde” m.m. Då kan vi ta upp minnesforskarens motpol/ ”motståndare” dvs vittnespsykologen Holgersson som i mars 1998 tyckte att mycket i riksåklagarens resningsansökan mot CP pekade mot VG istället. Det gör att hennes trovärdighet, tillförlitlighet sjunker drastiskt. Vittnena har inte pekat ut VG utan CP. Vg är i.a.f. helt oskyldig till Palmemordet.

        Sedan är en del rätt nervärderande, rent av fula mot Lisbet vilket jag aldrig förstått, men det är klart hon pekar ut CP med 100% säkerhet. Hon var ett bra vittne i den här situationen- nykter, psykolog, frisk, bra syn, var en bra belyst mordplats m.m. Hennes genuina minnesbild är CP och hon pekar inte ut honom bara för att han var en missbrukare, alkoholist. Hon säger vidare i en kommentar under videokonfrontationen med palmeåklagarna- ”det är inte bara det”. Hon sade också att mördaren inte hade någon mustasch, CP hade ingen mustasch tiden för mordet, men hade det under konfrontationen två-tre år senare. Möjligt att hon sade fler saker, men som inte kom med i dokumentationen efteråt. Lisbet fick även en känslomässig reaktion när hon återigen såg CP, men tyvärr bandades inte konfrontationen och dokumentationen var rätt bristfällig. Det gör inte utpekandet annorlunda för det.

        En del verkar vilja ha absolut 100% säker bevisning, men det finns knappt sådan bevisning, möjligtvis kan man kalla dna för 100% och teknisk bevisning är också säkrare.

        Om man läser Klamis bevisteoretiska analys från 1990, där han går igenom den bevisning som fanns mot CP under rättegångarna 1989. Han skriver att det är 50/50 om man skulle döma honom för mordet eller ej och han var professor i allmän rättslära- http://www.iustus.se/page/utgivning.html?page=shop.product_details&flypage=flypage.tpl&product_id=488&category_id=25 Sedan har det tillkommit ny bevisning i.o.m. resningsansökan 1997-98. I nutid har fler sagt att de tror på CP som mördaren t ex den erkänt fd duktige mordutredaren Benniet Henricsson och professor, kriminolog Jerzy Sarnecki m.f.l.

  90. Till detta kan förstås läggas det som hovrätten illustrerar i sin dom genom hänvisningen till den brittiska Devlinrapporten som bland annat tar upp hur en man, dömd för att ha skjutit mot en polisman, felaktigt pekats ut av sex vittnen och dömts till ett långt fängelsestraff – men senare visat sig vara oskyldig.

    De vittnen som pekade ut mannen byggde givetvis dessa utpekanden på att de själva lagt märke till saker som då framstod som centrala för dem, inte minst hur mannen såg ut. Ändå hade de fel. Exemplet illustrerar – som alla med intresse för kriminologi känner till – en vanlig företeelse i rättsliga sammanhang, att subjektivt säkra vittnen kan missta sig. Att sex vittnen gör ett tydligt utpekande av samma person och bevisligen har fel allihop är förstås mer ovanligt men illustrerar problemet extra tydligt.

    1. Man måste bedöma fall till fall- alla vittnen har inte fel och alla vittnen har inte alltid rätt. Nilsson säger att Lisbet visst kunde kommit ihåg mördarens ansikte, eftersom det var central information i den traumatiska situationen, även långt senare tydligen. Då kan inte lekmän, privatspanare komma in och påstå andra saker. Jag tror i.a.f. att Lisbet pekat ut rätt person och som vi diskuterat många ggr. så finns det fler vittnen som sett CP vid Grand vid samma tidpunkter som makarna Palme var där och även mellan Grand och mordplatsen. I resningsansökan dyker det upp två st vittnen till efter mordet, de är mer osäkra dock. Men tycker man att andra vittnen som dyker upp flera år senare är tillförlitliga (t ex de som skrev om ”Anki” och en till vid mordplatsen som hade sett en finsktalande kroppsbyggare där, men ingen annan har gjort det som hade gått förbi där minuterna innan, ej heller någon annan Palmemördare stå där vi Dekorima. Det visar att mördaren kom dit bara minuten eller sekunderna innan makarna Palme gjorde det) så kan man inte bara avfärda dem här vittnena heller. Man kan inte säga att vittnen som pekar i en annan riktning än CP skulle vara mer tillförlitliga, bättre än de som pekar ut honom.

  91. Om det här är den springande punkten för diskussionen så kan vi enkelt konstatera att det kokat ned till en fråga om övertygelse. Längre lär knappast diskussionen om Christer kontra annan gärningsman komma.

    Ulf:
    Om vi lämnar gärningsmannen därhän, köper du Gunnars resonemang i övrigt om att det förekom en mörkläggning under Hans Holmérs tid och att det påverkat möjligheterna till att reda ut om det var Christer eller någon annan som var mördaren?

    Nej, tror inte på någon medveten mörkläggning. Holmér var mest inkompetent att styra en mordutredning (han var mer en administratör, byråkrat, chef som inte lett någon mordutredning tidigare tyvärr. Dessutom var han väldigt auktoritär mot alla andra och skulle styra och ställa helt) vilket styrde utredningen i fel riktning och många saker gjordes inte, och kanske till och med ignorerades. Jag tänker t ex på att Lisbet ev. hade sagt redan i mars att mördaren såg ut som en missbrukare/borderlinetyp och det verkar som att Holmér tyvärr mer eller mindre ignorerade Lisbet och hennes vittnemål- rätt otroligt eg. Han verkar inte ha brytt sig speciellt mycket om de andra vittnena heller, eftersom fokus bara var på pkk/kurderna.

    I början kunde man kanske förstå kaoset som blev när poliser m.f.l. fick reda på att offret var Olof Palme. Holmér hade inte kunskapen, kompetensen helt enkelt att vara spaningsledare för Palmemordet, vilket fick att man missade Christer P. De hade i.o.f.s. gjort ett kortare förhör med honom i maj 1986, men sedan lade man honom till handlingarna etc. Det var synd för det hade varit bättre att ha kunnat åtala honom redan 1986 och inte tre år senare 1989. Nu säger minnesforskaren Nilsson att man kan komma ihåg t ex en mördares ansikte under lång tid, men det hade ändå varit bättre med rättegångar 1986 än 1989. Någon medveten manipulation, konspiration tror jag inte på.

  92. Ulf:

    Till att börja med:

    Du har fått kritik för det tidigare, men citera gärna korrekt så att det blir tydligt vad du skriver och vad jag har skrivit. Inte för min skull, men för övriga debattörer.

    Fråga:

    Vad i Hans Holmérs karriär innan Palmemordet pekar på en brist på kompetens som motsvarar det som du verkar vilja påskina?

    1. Ok, men det kan inte vara speciellt svårt att se när jag svarade på ditt inlägg ovan? För kännedom- det inlägget börjar med: ”Nej, tror inte på…”

      1. Jag såg som sagt var det började. Och nu när du lade fram exemplet gjorde du det bra eftersom du använde citationstecken. Tack för det.

  93. Han hade aldrig lett någon mordutredning tidigare- det är fel/brist på kompetens. Statsministermord kräver duktiga mordutredare t ex från rikskrim.

    1. Vi såg hur det gick också- insnöandet på ett enda spår (kurderna) m.m. som inte ledde någon vart naturligtvis eftersom det var helt fel. Har för mig att han inte ändrade sig heller i efterhand, vilket är märkligt, konstigt. Det blev bättre när Ölvebro, Krusell och andra åklagare tog över, då blev också CP åtalad.

      1. Ulf:

        Tror du ens att en vanlig, normalbegåvad människa som får i uppdrag att leda en mordutredning på Sveriges statsminister skulle ha hanterat sitt uppdrag på ett liknande sätt? Och tror du att en fd. säpochef är fullständigt aningslös när det gäller att bedriva ett utredningsarbete? Vad i Hans Holmérs tidigare arbete tyder på att han skulle vara så pass inkompetent som du antyder?

        Vill man tro att Hans Holmér gjorde sitt yttersta för att bedriva en förutsättningslös och bra mordutredning så måste man mena att han skulle vara fullständigt tappad bakom en vagn. Och i sådana fall, om man hävdar det, borde det finnas tidigare bevis på denna form av fullkomliga inkompetens när det kommer till andra former av intellektuellt arbete.

  94. ”J skriver:
    20 februari 2014 kl. 17:41
    Ulf:
    Tror du ens att en vanlig, normalbegåvad människa som får i uppdrag att leda en mordutredning på Sveriges statsminister skulle ha hanterat sitt uppdrag på ett liknande sätt? Och tror du att en fd. säpochef är fullständigt aningslös när det gäller att bedriva ett utredningsarbete? Vad i Hans Holmérs tidigare arbete tyder på att han skulle vara så pass inkompetent som du antyder?

    Vill man tro att Hans Holmér gjorde sitt yttersta för att bedriva en förutsättningslös och bra mordutredning så måste man mena att han skulle vara fullständigt tappad bakom en vagn. Och i sådana fall, om man hävdar det, borde det finnas tidigare bevis på denna form av fullkomliga inkompetens när det kommer till andra former av intellektuellt arbete”.

    Ja, som jag skrivit så visar resultatet av hans år som spaningsledare, att han inte hade kompetens att vara det. Insnöandet på kurderna var olyckligt. Att han kanske gjorde ett bra jobb som länspolismästare m.m. är inte samma sak som att vara en bra spaningsledare för ett statsministermord. Det ska finnas en slags ”mordbibel” som Polisen alltid ska följa i en mordutredning, men under första året verkar dem inte ha följt den överhuvudtaget. Holmér skulle inte varit spaningsledare utan någon från rikskrim borde varit det från början. Holmér var också auktoritär och styrde till och med över åklagarna tidvis, men det är åklagaren som är förundersökningsledaren. 1988 tog Ölvebro och Krusell m.f.l. över hos Polisen och det blev framförallt nya åklagare som var inne på att grandmannen också var mördaren. Jag tror de fann rätt spår där och även åtalade rätt person för mordet 1989 dvs CP.

    Jag har inte detaljkoll på allt kring Holmér och varför han blev spaningsledare, varför han var så fokuserad på Pkk m.m. Kanske någon annan vet mer?

    1. Jo. Jag vet mer. Och skam vore det väl annars eftersom det tog mig sex år att skriva ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet” som i första hand just handlar om Holmérs och Ebbe Carlssons insatser i mordutredningen.

      Listan över de fel som Holmér begick är förvisso mycket lång, det framgår redan av juristkommissionens och parlamentarikerkommissionens betänkanden från det sena 80-talet. Där framkommer också att Holmér hade en ställning i utredningen som gick emot alla normala regler. Men rotar man lite djupare än så kommer man snart till de intressanta frågorna, de som rör hur det kom sig att Holmér tilläts göra så fel i en befattning som han över huvud taget inte borde ha haft ens av formella skäl. Det är då det visar sig med all önskvärd tydlighet att han i varje steg hade nära kontakter med kanslihuset, och att han med hjälp av dessa kontakter kunde köra över inte bara åklagarna utan också rikspolischefen. Lägger man sedan till att Ebbe Carlsson efter Holmérs avgång ägnade sig åt att upprätta det havererade PKK-spåret – och att han fick allt tänkbart stöd från kanslihuset i detta – så inser man att förklaringen om Holmérs personliga inkompetens inte på länga vägar räcker för att förklara vad som skedde i utredningen under de första åren.

      I boken beskriver jag allt detta i detalj. Och jag visar också att Holmérs och Ebbes insatser måste förstås i ljuset av vad de varit tidigare: politiska fixare åt regeringen i samband med en rad känsliga skandaler.

      Dagens Nyheters recensent Lars Linder skrev så här om ”Mörkläggning”.

      ”Wall har följt utredningen med en systematik som gör hans bild svår att vifta undan. Han vrider och vänder på alla yttranden som aktörerna fällt och gör åtminstone en sak fullständigt klar… Praktiskt taget alla inblandade myndighetspersoner ljuger eller döljer sanningen om den är på minsta sätt olämplig, ända fram till den punkt där de överbevisas.”

      Det är en sorglig och skrämmande bild, långt från den vanliga och förenklade förklaringen om Holmérs personliga inkompetens som blivit en del av Palmeutredningens halvofficiella historieskrivning.

    2. Jag säger inte att han behövde vara en bra spaningsledare bara för att han varit länspolismästare och säpochef. Men precis som att det gällande mördaren varken behöver vara ett fullblodsproffs bara för att det inte är en amatör, så finns det givetvis grader här också. Och jag vill mena, likt Jan Guillou hävdade i ett Diskutabelt-program lett av Robert Aschberg. Guillou menade att även en normalbegåvad människa (har för mig att han hänvisade till sig själv och Maj Wechselmann) från gatan hade klarat arbetet bättre eftersom de hade tagit emot tips från mer rutinerade herrar.

      I det här fallet pratar vi om en spaningsledare som så lite som det bara är möjligt vill ägna sig åt ”Grand-avsnittet”, men är beredd att lägga allt fokus på en grupp människor som man redan buggat under flera år utan att hitta ett skit. En person som skiter i att göra bandade förhör, utan istället väljer att göra egna korta sammanfattningar från huvudvittnet. Sedan alla turer som Gunnar tar upp utöver det.

      Det går att säga mycket om Hans Holmér, men jag har nog aldrig läst att någon faktisk arbetskamrat någonsin har uttalat sig om honom som intellektuellt oförmögen. Inte ens Olof Frånstedt, som ogillade Holmér, har sagt något om något form av intellektuellt tillkortakommande.

      1. Tillägg:

        Det är inte trovärdigt att inkompetens kan leda till så pass fatala missar. En normalbegåvad människa förstår mycket väl att vittnesuppgifter, teknisk bevisning från brottsplats och att skaffa sig en klar bild av händelseförloppet med hjälp av en väl utförd rekonstruktion är mycket viktiga bitar i att komma närmare svaret på vad som faktiskt hänt. Sedan därefter förekommer en hel del registerslagningar, studerande av uppgiftslämningar och dylikt.

        Att lämna en fantombild till allmänheten eller att be om tips om walkietalkies är ett säkert sätt att dels påbörja ett sökande efter ett ansikte som inte behöver stämma överens med mördarens och dessutom att kunna avfärda alla tips om walkietalkies – eftersom det i massmedialt bevakade rättsfall alltid finns en rad människor som har ett behov av att anmäla sig i form av huvudvittnen och gärningsmän.

        Min utgångspunkt är att Hans Holmér sannolikt hade uppgiften att säkerställa att det socialdemokratiska partiet och Sverige inte skulle hamna i en svår situation. I en polisutredning finns det ofta läckor och när det gäller känslig information om rikets säkerhet så innebär det enorma risker. Är det exempelvis värt att kanske lösa ett mord om det samtidigt innebär att ens egen och flertalet andra politikers karriärer och privatliv förstörs på vägen? När man inte vet vilken information som kan komma fram så kan jag tänka mig att både en och annan politiker sov dåligt. Inte för att det hade med mordet att göra, utan snarare för att en förutsättningslös mordutredning kan resultera i andra typer av konsekvenser.

        Och då har vi inte ens tagit med i beräkningarna huruvida det kunde vara en storpolitisk situation på internationell nivå. Vill man bedriva en förutsättningslös mordutredning under premisserna att man kan hamna i en internationell konflikt, och hur skulle man hantera den om det, så att säga, var antingen ryssen eller jänkarna som beställt mordet.

        Klart bättre då att peka åt ett håll och se till att allmänheten och de stora delarna av polisens resurser läggs på ett spår. Det var inte heller långt ifrån att allmänheten hade kunnat ha accepterat Holmérs felaktiga spår. Kurderna hade då utvisats, utan att man kunnat leda i bevis vem av dem det var som sköt, men att det var någon av dem.

        Och parallellt kunde man då sopa igen det som behövde sopas igen, förstöra de dokument som behövde förstöras och framförallt ta reda på vad som förefaller vara det rimliga. Om man fick bilden klar för sig och insåg att det bara var Christer eller om man var tvungen att skaka fram en ny mördare, ja, där finns det olika tankegångar.

        1. Kan bara hålla med dig. Och jag tror det sista du säger är viktigt, att man borde kunna ta till sig denna historieskrivning om den tidiga mordutredningen även om man tror att det var Christer Pettersson som var mördaren. Däremot pekar ju alla dessa omständigheter på att man på hög myndighetsnivå verkligen var rädd för att sanningen om mordet var avsevärt mer känslig än att det skulle ha varit en a-lagare som utfört det.

  95. Enligt LGWP så var det någon från SÄPO som kom med en bunt papper til Holmer och sa att det här bör du titta på. Det ska då vara uppgifter om PKK. LGWP tanke var då att han försöker ju kompromettera honom. Det bör vara någon av Ebbes parhästar Kegö/Barrling som överlämnade papperna.

    1. Ebbe Carlsson hade förvisso två samarbetspartners inom den Säpogrupp som arbetade med PKK-spåret, poliserna Kegö Och Barrling. Men Kegö var chef för säposektionen i Uppsala vid tiden för Palmemordet och sysslade inte särskilt med PKK. Och Barrling som verkligen var insatt i PKK var för sin del en ung och ganska oerfaren säkerhetspolis. Ingen av dem var i position att påverka Holmérs bedömningar på något avgörande sätt. Däremot är det uppenbart på flera sätt att Holmér hade PKK på näthinnan från första början. I ett protokoll från den färska spaningsledningens möte den 4 mars sammanfattas Holmérs huvudteser så här:

      ”Holmér: Informationen sammanbinds i ledningsgruppen.
      ‘Vi-känslan’ är viktig. Den får inte försvinna.
      Bedömning av gm [gärningsmannen]:
      1) yrkesmördare
      2) det finns ett dussintal organisationer som är intressanta, särskilt kurderna.
      Skälet till bedömningen att det rör sig om en yrkesmördare:
      a) skjuten bakifrån. Gm har ej kontakt med offret.
      b) grovt vapen.”

      Redan helgen direkt efter mordet hade ett antal PKK-anhängare plockats in till polisen och förhörts. På sätt och vis var just den tidiga åtgärden inte så konstig. PKK hade terroriststämplats av regeringen och ett mord som kopplats till organisationen hade ägt rum i Stockholm så sent som i november 1985. Vid tiden för Palmemordet pågick fortfarande intensiva säpospaningar mot PKK-kretsen i Stockholm.

      Det var med andra ord inte så konstigt att polisen över huvud taget, och även Holmér, tidigt intresserade sig för PKK. Det som verkligen var märkligt var att han inte släppte PKK-spåret sedan de ursprungliga normala poliskontrollerna inte gett någon anledning att tro att organisationen låg bakom mordet. Ja, i själva verket gjorde han tvärtom. Han låg lågt med satsningen på PKK fram till slutet av våren 1986 – innan dess var det ”33-åringen” som stod i centrum för utredningen. För min del kan jag bara dra slutsatsen att han inte ville satsa på PKK förrän han försäkrat sig om att han själv skulle kunna fortsätta att leda spaningarna. Hade han gjort ett stort nummer av PKK-spåret för tidigt så kunde utredningen ha gått över till rikspolisstyrelsen där ju Säpo fanns.

      När sedan Holmér väl dragit igång sitt PKK-spår handlade det i förfärande liten utsträckning om normal brottsutredning, förhör och liknande. Vad han sysslade med var att förbereda ett tillslag som skulle se bra ut i media. Åklagarna var formligen rasande på hans sätt att arbeta. De var inte motståndare till en faktisk utredning av misstankar mot PKK. Men någon sådan kom aldrig, det var bara en ren propagandakampanj från Holmér.

  96. Någonstans högre upp i tråden tror jag du Gunnar skrev om ett fall där samtliga vittnen visade sig ha sett ”fel”. De flesta vittnen på Sveavägen beskriver GM klädd i svart rock som gick ner till halva låret, förutom LP som beskriver en blå jacka som gick en liten bit nedanför höften. Tror du det finns det någon som helst möjlighet att de vittnen som beskrev GM iklädd halvlång svart rock kan ha misstagit sig det allra minsta?

    1. Nej, i vanliga fall får man väl utgå från att om flera vittnen säger samma sak så är det sannolikt att de har rätt – såvida de inte påverkats av varann eller av någon annan. När det gäller utpekanden av en viss person som vittnena inte känner måste man vara mer försiktig. Då säger all erfarenhet att det är lätt att låta sig suggereras så att till exempel ytliga likheter leder till ett felaktigt utpekande.

      När det gäller gärningsmannens klädsel tror jag det är en rimlig gissning att han hade en halvlång rock som åtminstone var mörk. Det är en av de omständigheter som talar för att det var någon annan än Pettersson som sköt.