Allt vi inte vet om vad som hände vid Grandbiografen

Red Stage Curtain

LÅT OSS DISKUTERA SEKRETESSEN kring Palmemordet. Och låt oss göra det utifrån materialet kring biografen Grand.

Tjugoåtta är har gått sedan Sveriges statsminister Olof Palme sköts ner på öppen gata. Och fortfarande är vi lika långt från någon säker kunskap om vad som egentligen hände som vi var dagen efter mordet.

En bidragande anledning till våra dåliga kunskaper är att största delen av polisutredningen är hemligstämplad, i första hand med hänvisning till förundersökningssekretess.

Det kan i vissa fall finnas förståeliga och legitima anledningar till sådan sekretess kring delar av ett utredningsmaterial – till exempel om polisen utreder konkreta misstankar mot en tänkbar gärningsman och inte vill varna honom så att han förstör bevis.

Men när det gäller Palmeutredningen är sekretessen så omfattande att den får en helt annan och mycket olycklig konsekvens. Den hindrar oss helt enkelt från att se så klart vi skulle kunna göra kring en historisk gåta som fortfarande är olöst.

Ett utmärkt exempel på denna – i mitt tycke orimliga och väldigt olyckliga – sekretess är polisens mörkande av merparten av vittnesuppgifterna från biografen Grand och dess närmaste omgivningar.

Om vi haft större insyn i de uppgifterna hade det varit avsevärt lättare att bedöma styrkan eller svagheten i det som länge varit ett huvudspår i utredningen, att Christer Pettersson upptäckte Palme där och då beslutade sig för att mörda honom.

Men det skulle också hjälpa oss att bedöma frågor som: fanns mördaren vid Grand och följde han efter Palme därifrån? Eller fanns det en eller flera andra personer vid bion som kan ha ingått i en mordkomplott men som inte utförde själva mordet?

Det vill säga: en genomlysning av vittnesobservationerna vid Grand skulle kunna göra mycket för att klargöra vad Palmemordet var för typ av brott och vilket tillvägagångssätt mördaren och hans eventuella medhjälpare hade.

Rättegången mot Christer Pettersson satte stort fokus på vittnesuppgifter just från Grandbiografen. Det var inte så konstigt. Utan några hyfsade Grandvittnen fanns det helt enkelt knappt någon grund för åtalet. Så här var det nämligen:

• Det fanns inga tekniska bevis som band Pettersson vid mordet.

• Det fanns inte heller någon tydlig motivbild från Petterssons sida.

• Det fanns inga bevis för att Pettersson haft tillgång till ett skjutvapen under mordkvällen eller att han över huvud taget använt sig av skjutvapen i tidigare brottslighet.

• Och det fanns faktiskt i samband med rättegången bara ett enda vittne från mordplatsen som pekade ut Pettersson. Det var Lisbeth Palme.

Problemet var dessutom att Lisbeth Palmes utpekande var förknippat med ett antal uppenbara svagheter, bland annat följande:

• Utpekandet gjordes nästan tre år efter händelsen.

• Lisbeth kunde bara hänvisa till en hastig iakttagelse hon gjort under mindre idealiska ljusförhållanden.

• Iakttagelsen hade visserligen gällt en man vars ansikte hon kunnat se. Men hon hade inte sett att mannen hade ett skjutvapen och det var först efteråt som hon dragit slutsatsen att det var mördaren hon sett.

• Innan hon fick se den konfrontationsgrupp som innehöll Pettersson tillsammans med en rad män som var anställda i polishuskvarteret hade hon fått upplysning om att den man som åklagare och polis fastnat för var missbrukare. Och det första hon sa sedan hon sett konfrontationsgruppen var: ”det ser man vem som är alkoholist”.

Det var med andra ord högst tveksamt om bevisningen från mordplatsen skulle räcka för att fälla Pettersson och det var därför närmast nödvändigt för Palmeåklagarna att backa upp åtalet med stödbevisning som så att säga antydde ett trovärdigt mordscenario. Och redan när spaningarna mot Pettersson inleddes under sensommaren 1988, några månader före Lisbeths utpekande, hade åklagare och polis en favorithypotes: observationer av en mystisk man vid Grandbiografen skulle kunna handla om Pettersson. Det var egentligen bara en gissning i det läget. Men det lockande med gissningen var förstås att om det gick att hitta stöd för att han varit vid Grand kunde han också vara mördaren.

Det var förstås många människor som varit vid Grand och som med den sortens logik kunde ha skjutit Palme lika väl som Pettersson kunde ha gjort det – om han nu var där. Men Pettersson framstod som ett särskilt fantasieggande alternativ. Han hade tidigare dömts för dråp och dessutom för ett antal andra våldsbrott som inte haft dödlig utgång för offren. Och just dråpet hade – märkligt nog – skett bara några meter från den plats där Palme sköts till döds. Pettersson hade efter dråpet, precis som Palmemördaren, flytt in på Tunnelgatan. Även om detta inte bevisade ett dugg om Palmemordet var det givetvis en spännande omständighet, om man kan uttrycka sig så.

Det var också klart att Pettersson hade varit inne i centrala Stockholm under mordnatten. Och det var inte alls långsökt att tänka sig att han bland annat varit vid Grandbiografen. Så här var det nämligen: han hade åkt in från bostaden i Rotebro till centrala Stockholm under mordkvällen för att tigga till sig lite amfetamin från en bekant, langaren och spelklubbsägaren Sigge Cedergren. Sigge brukade framför allt befinna sig på två ställen, på spelklubben Oxen i en källare på Oxtorgsgatan, strax söder om Kungsgatan – eller i bostaden på Tegnérgatan mycket nära Grandbiografen. Det var därför inte alls någon dålig hypotes att Pettersson begett sig till Sigges bostad, inte kommit in och då vankat omkring i omgivningarna i väntan på Sigge.

Hade han varit vid Grand omkring klockan 21 kunde han ha sett makarna Palme där när de kom till bion vid 21-tiden, fått impulsen att mörda Palme, skaffat ett skjutvapen under föreställningens gång, återvänt till bion och sedan följt efter makarna Palme längs Sveavägen för att slutligen skjuta statsministern vid Dekorima.

Det hela var i alla fall i princip möjligt.

Men när Palmeutredarna under sensommaren och hösten 1988 satte in spaningsresurser mot Pettersson hade de inte minsta bevis för att han under kvällen befunnit sig vare sig Grand eller på mordplatsen. Och inte fick de fram några sådana bevis före den 14 december heller, dagen då Pettersson hämtades till förhör och konfrontationer för att samma kväll anhållas av åklagare. Inte heller hade de fått fram några bevis för att Pettersson hatade Palme eller för att han någonsin använt sig av skjutvapen i samband med sin brottslighet.

Hypotesen att Pettersson skulle ha skjutit Palme var alltså väldigt vag när han blev hämtad till polishuset den 14 december för att förhöras och ställas upp i en konfrontationsrad. Det är att observera att han inte blev gripen utan att han kom in helt frivilligt. Han hade fått en kallelse med posten som han läst kvällen innan men hade känt att han hade velat skjuta upp det på grund av att han var i dåligt fysiskt skick.

Så här har han själv berättat efteråt:

”Så jag ringer nästa dag, jag hänger på låset, ringer fem i åtta och säger ’Va fan, jag har ont i knät, vi kan väl ta det på måndag.’ ’Jamen, vi vill tala med dig.’ ’Men jag har väl för faen inte mördat Palme, det vet väl ni också’, säger jag. ’Vi vill gärna ta det nu i alla fall.’ ’Jaha, men kom hit då, ni får väl hämta mig då’, säger jag.”

”Så ringde jag en polare. ’Hördu, jag kommer lite senare i dag.’ ’Vad är det dårå’, säger han. ’Ja, dom ska höra mig om Palme.’ ’När kommer du?’ ’Jag kommer vid halv tolv, de får väl köra mig ut.’”

Så blev det inte. Först nio månader senare kom Pettersson hem igen.

När polisen hämtade Pettersson i Rotebro var det alltså inte frågan om att använda tvångsmedel mot honom. Han fick en till synes vänlig förfrågan och han ställde upp utan att ana vad som komma skulle. Man kan i efterhand ställa sig frågor om den rättsliga grunden för att över huvud taget ställa upp honom i en konfrontationsrad – det ska finnas en påtaglig misstanke för sådana åtgärder, precis som det ska göra det för ett anhållande. Men det gjorde man och Pettersson fann sig snällt i det. Och som vi vet fick alltså polis och åklagare ett rejält napp, Lisbeth Palme pekade ut honom.

Som tur var för utredarna fick de också ut något annat. Några vittnen från Grand pekade med större eller mindre grad av säkerhet ut Pettersson som den man de observerat tre år tidigare.

Därmed behövde inte Lisbeth Palme stå för hela bevisningen.

De Grandvittnen som förekom i rättegången var konstnären Birgitta W, flygledaren Lars-Erik W, missbrukaren Roger Ö samt Mårten Palme.

Birgitta W hade sett en man med ”brinnande blick” utanför biografen i samband med att makarna Palme kom dit, alltså vid 21-tiden. Hon minns i efterhand mannen med obehag och när hon nästan tre år efter händelsen får se konfrontationsgruppen tycker hon att Pettersson gör henne lite rädd och att han är den i gruppen som mest påminner om mannen hon sett.

Lars-Erik E hade omkring klockan 23 sett en skrämmande man som vankade av och an framför biografen. Sedan han fått se konfrontationsgruppen är han inte helt säker på att det var Pettersson han såg där, men näst intill.

Mårten Palme har efter bioföreställningen sett en man som stått och tittat i ett skyltfönster. Han har fått intryck av att mannen följde efter makarna Palme men säger i hovrätten att han egentligen bara är säker på att han såg att mannen tittade efter dem. Sedan han fått se konfrontationsgruppen associerar han sin minnesbild till Pettersson men är inte säker.

Missbrukaren Roger Ö var på sätt och vis i särklass när det gällde åklagarnas Grandvittnen. Han var den ende som kände Pettersson. Det är inte betydelselöst. Personer som ska försöka minnas en för dem okänd man de sett tre år tidigare bör rimligtvis ha stora problem med att att komma ihåg utseendet på den de iakttagit så säkert att de kan slå fast att han är identisk med en man som visas upp för dem långt i efterhand. Har man däremot träffat på en bekant under lite speciella omständigheter kan det vara ganska lätt att minnas den saken så långt som tre år senare.

Roger uppgav under rättegången att han själv varit inne i bions foajé sent på mordkvällen och att han i samband med det sett Pettersson utanför biografen. Rogers utpekande var kategoriskt, det var inte frågan om att det var någon som mer eller mindre såg ut som Pettersson, det var helt enkelt Pettersson.

Till dessa fyra läggs ibland ett ytterligare vittne, Ljubisa N, som under mordkvällen arbetade i korvkiosken vid Adolf Fredriks kyrkogård. Han hade kontaktat polisen redan under mordnatten och berättat att han vid 23-tiden sett paret Palme passera förbi gatuköket i riktning söderut. Tio meter efter dem hade det kommit en man i 45-årsåldern, fetlagd och grov och med en gråaktig sliten rock som räckte ner till knäna. Mannens hår hade gått i en ljus nyans.

Det låter inte som Pettersson, kan man tycka. Denne var under 40, hade mörkt hår, var känd för att gå i jacka och inte i rock och var vid den här tiden tämligen smärt, utan synliga ansatser till den mage som syns på konfrontationsvideon. I februari 1989 fick Ljubisa N se en videoupptagning av konfrontationsgruppen med Pettersson och kunde inte peka ut honom. Senare hävdade han att han var övertygad om att det var Pettersson han sett och den saken fick han vittna om i tingsrätten och hovrätten. Av naturliga skäl måste detta betraktas som ett rätt svagt vittnesmål och vi bortser därför från det i det här sammanhanget och håller oss till Grandvittnena.

Hur tunga var då dessa vittnesuppgifter från Grand? De som tror på dem brukar framhålla att vittnena utryckte relativt stor säkerhet på sin sak, särskilt flygledaren Lars-Erik och missbrukaren Roger.

När det gäller Roger finns det dock mycket starka och uppenbara invändningar. Han hade varit kraftigt påverkad av sprit och narkotika kvällen när Palme mördades, något som kunde konstateras när han efter mordet blev kollad av en polispatrull på taxifiket Röda Rummet vid Norra Bantorget eftersom han gjort ett så allmänt misstänkt intryck. En vecka senare hördes han av utredarna, han sa att han i stort sett inte kom ihåg någonting av vad han gjort under den natten.

Det är genom andra personer, inte genom Roger själv, som polisen får klart för sig att han varit inne i Grands foajé efter den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart”. Roger hörs flera gånger av utredarna och visar då sin allmänna hjälpsamhet. Dels berättar han om sin före detta sambo och vill ge intryck av att hon kan ha att göra med mordet och dels försöker han på liknande sätt peka ut en knarkförsäljare i sin omgivning.

Att han skulle ha sett Pettersson vid Grand är dock något han kommer med först i slutet av januari 1989 då Pettersson sitter häktad, misstänkt för Palmemordet. Roger säger själv att det är faktumet att han vet att Pettersson sitter häktad för mordet som gör att han plötsligt påminner sig att denne var vid Grand.

Den som är misstänksam kan förstås tänka sig att Roger medvetet eller omedvetet gör ett felaktigt utpekande som går precis i linje med vad polisen vill höra. Man kan inte bortse från att det finns en belöning på 50 miljoner till den som på ett avgörande sätt kan bidra till att få Pettersson fälld, något som Roger och de flesta andra vid den här tiden känner väl till.

För Palmeutredarna är givetvis Rogers nya uppgifter viktiga. Om han kan presenteras som trovärdig är han ett vittne i särklass – ett vittne som utan tvekan kan binda Pettersson till Grand. Och därmed kan han ge Lisbeth Palme det stöd hennes vittnesmål så väl behöver.

Och Palmeutredarna väljer alltså att luta sig hårt mot Roger.

Som vi vet räckte det inte. Pettersson friades av hovrätten. Och inte minst i efterhand har denna fokusering på Roger visat sig vara direkt genant. Hans uppgifter om Palmemordet slutade nämligen inte på något sätt att förändras i och med att han vittnat i rättegången. Senare skulle han presentera en än mer kittlande historia för filmaren Mikael Hylin. Enligt den hade han själv och Pettersson denna kväll tillsammans varit ute på ett uppdrag, de skulle spöa upp Sigge Cedergren för att denne inte betalat sina knarkskulder till en leverantör. Men Pettersson hade tagit fel på Palme och Sigge och dessutom valt att skjuta i stället för att använda mer måttligt våld. Roger själv hade funnits på plats vid Dekorima och sett alltihop.

Hela detta bisarra vittnesmål finns redovisat i Hylins film ”Jag såg mordet på Olof Palme” som visades av SVT 2006. Förutom att berättelsen är långsökt kastar den förstås ytterligare skuggor över vad Roger sagt i rätten som ju är en helt annan historia, även den något som Roger presenterat långt efter mordet.

Vittnet Lars-Erik ger till skillnad från Roger Ö ett så seriöst intryck man kan begära och han är alltså tämligen övertygad om sin sak.

Betyder det att han troligen har rätt? Den slutsatsen kan man inte dra bara av det intryck man rent allmänt kan få av hans personliga egenskaper. Problemet är att all forskning kring vittnesutsagor visar att man måste vara mycket försiktig med att dra några stora växlar på subjektiv säkerhet. Ett vittne som anser sig veta precis vad hon eller han sett behöver inte alls vara bättre än ett som känner tveksamhet.

Ett starkt skäl att ifrågasätta just Lars-Eriks utpekande är att två kvinnor, Anneli K och Margareta S, lade märke till en obehaglig man som uppehöll sig utanför biografdörrarna omkring klockan 23. I vissa fall råder det en påtaglig osäkerhet kring frågan om olika Grandvittnen verkligen sett samme man när de reagerat över någon mystisk person. Men i det här fallet kan man med största sannolikhet utgå från att de talar om samma person som den som Lars-Erik observerade. Såväl tidpunkten som den exakta platsen för observationen och mannens obehagliga beteende och framtoning stämmer. En av kvinnorna. Margareta S, iakttog för övrigt mannen i flera minuter medan hennes väninna var på toaletten.

Anneli och Margareta borde ha betraktats som bra och viktiga vittnen, kan man tycka. Men ingen av dem kallades för att titta på konfrontationsgruppen med Pettersson. Och de kallades inte heller till rättegången för att berätta om vad de sett. Skälet var enkelt – det hade visat sig i polisförhör före rättegången att de inte alls associerade sina observationer till en missbrukare av Petterssons typ. Deras vittnesmål skulle därmed ha försvagat Lars-Eriks.

Förutom att subjektiv säkerhet är en vansklig sak att luta sig mot så finns det förstås anledning att känna tveksamhet inför Lars-Eriks, Birgittas och Mårtens vittnesmål av ett annat skäl. När de fick se konfrontationsraden handlade det om gamla iakttagelser, och iakttagelser de gjort i ett läge när de inte kände till att Olof Palme snart skulle bli skjuten.

Det finns uppenbara invändningar mot Birgitta W:s och Mårten Palmes vittnesmål också. Birgitta W som ju var konstnär (med porträtt som specialitet för övrigt) ritade tämligen tidigt ur minnet en serie bilder som föreställde den man hon sett. En typisk bild i serien såg ut så här:

grandmannen

Det är inte särskilt likt Pettersson. Och Mårten Palmes har för sin del uppgett att mannen hade keps och troligen stålbågade glasögon vilket inte heller för tankarna till Pettersson.

Trots dessa uppenbara reservationer som måste göras kan man förstås ändå säga att Grandvittnesmålen faktiskt finns där och att det därför är meningsfullt att se dem som bättre än ingenting, det vill säga som utpekanden som i brist på bättre har en viss styrka.

Men hur stor är den styrkan? För att kunna bedöma det är vi tvungna att försöka sätta in dessa vittnesmål i ett sammanhang. Till exempel: är de i stort sett förenliga med vad andra människor sett?

Svar: det vet vi inte mycket om. Annelis och Margaretas vittnesmål förekommer lyckligtvis i det offentliga förundersökningsprotokollet från rättegången mot Christer Pettersson, det är därför vi känner till dem. Men det mesta av informationen i den frågan sitter Palmeutredarna på utan att vilja släppa den ifrån sig. Vittnesmålen från Grandavsnittet är nämligen väldigt ofullständigt redovisade i förundersökningsprotokollet. I protokollets Grandavsnitt, avdelning III:1 i protokollet, finns förhör med 37 personer. Det är bara ett mindre urval av alla de personer som polisen samlat in uppgifter från. Och en del av dessa 37 förhörsvittnen har i själva verket bara en svag anknytning till Olof Palmes besök på biografen. Här hittar vi till exempel taxichauffören som körde missbrukaren Roger Ö från platsen en bra stund efter mordet.

Vi vet att utredarna har tillgång till många fler vittnesmål från Grand. Till exempel uppgav polisen vid tiden för rättegången mot Pettersson att man identifierat 198 besökare – nästan alla – på den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart”, den som makarna Palme såg. Det bör betyda att man talat med dem eller de flesta av dem. Men det fanns ju många fler människor än dessa som kunde ha sett något. Den saken illustreras åskådligt av att av de 37 Grandvittnena som redovisades i förundersökningsprotokollet var det bara 15 som varit på samma bioföreställning som makarna Palme. De andra var vittnen som polisen fått kontakt med ändå, sådana som till exempel sett andra föreställningar eller bara uppehållit sig i omgivningarna.

För att belysa omfattningen av den information vi inte har kan vi börja med att försöka bedöma: hur många människor var det som hade befunnit sig inne på och strax utanför Grandbiografen i tidsmässigt samband med den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart” och som rent hypotetiskt skulle kunna ha lagt märke till saker som hade anknytning till statsministermordet?

Låt oss gå in på tillgängliga sifferuppgifter om just detta:

Enligt Palmeutredarna hade 202 biljetter sålts och 4 fribiljetter lämnats ut till sena föreställningen av ”Bröderna Mozart”, den som makarna Palme såg. Den visades i salongen Grand 1. Ytterligare 99 biljetter hade sålts till de samtidigt visade filmerna ”Amadeus”, ”Gå och se” samt ”Ran” som gick på respektive Grand 2, 3 och 4. Sammanlagt var det alltså drygt 300 besökare på de sena föreställningarna.

Låt oss för resonemangets skull föreställa oss att gärningsmannen eller en medkonspiratör var vid Grand både i samband med när makarna Palme kom till bion och när de gav sig därifrån. Om detta är riktigt kan man dra slutsatsen att var och en som såg den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart” kan ha sett paret Palme, mördaren och/eller dennes partner såväl före som efter den bioföreställningen.

Men inte bara de. Start- och sluttid för de övriga tre sena visningarna skilde sig en del från ”Bröderna Mozart”, men den som såg någon av dessa andra filmer kan ha gjort sådana observationer antingen före visningen (”Amadeus”, ”Ran”) eller efter (”Gå och se”).

Nu talar vi redan om 300 vittnen. Till dessa 300 kommer kanske lika många besökare från Grands tidiga kvällsföreställningar – enbart till sjuvisningen av ”Bröderna Mozart” hade 228 biljetter sålts. Och alla dessa personer hade förstås möjlighet att göra viktiga vittnesobservationer på väg ut från bion.

Slutligen passerade ett okänt antal människor – till fots och i fordon – förbi utanför på den livligt trafikerade Sveavägen såväl kring klockan 21 som kring klockan 23.

Vi är mycket återhållsamma om vi uppskattar antalet potentiella vittnen i och kring Grand till omkring 700. Det vill säga: 700 personer som haft möjlighet att observera viktiga inslag i vad som skedde vid biografen och som kunde haft relevans för mordet.

Det brukar alltid sägas att Pettersson var en person som väckte uppmärksamhet genom sin skrämmande framtoning och sitt karakteristiska utseende. Om han varit där borde rätt många av dessa minst 700 personer (troligen var de fler än så) ha lagt märke till honom.

I ljuset av det är det märkligt att studera redovisningen av Grandavsnittet, avdelning III:1, i förundersökningsprotokollet. Där hittar vi alltså bara 37 personer, handplockade för att de är relevanta för åtalet. Det är en liten grupp ur ett stort material. Det skulle vara motiverat om de tillsammans ger en väldigt tydlig bild av vad som skedde. Det gör de inte. Framför allt ger de överraskande lite stöd för scenariot Pettersson. Och det leder definitivt till frågan: vad såg alla de andra vittnena? Skulle en redovisning av den saken ytterligare försvaga misstankarna mot Pettersson?

Av dessa 37 vittnen som på lite oklara grunder valts ut av mordutredarna var det alltså bara 15 personer som varit på samma bioföreställning som makarna Palme. Det första vi noterar om dessa femton är något rätt märkligt: bara två av dem blev kallade av åklagarna att vittna i rätten, nämligen Mårten Palme och en kvinna vid namn Pia E. Och av dessa två var det bara en, Mårten Palme, som trodde sig ha sett Christer Pettersson.

Pia E såg över huvud taget inte någon som passade in i rollen som ”Grandman”. Hennes värde som åklagarvittne var i stället att hon kunde bekräfta att Roger Ö varit utanför bion efter mordet. Men det var egentligen inte omstritt. Vad hon hade att säga i övrigt försvagade i själva verket åtalet. Hon hade nämligen sett makarna Palme promenera iväg söderut sedan de skilts från ungdomarna och då särskilt noterat att ingen följde efter statsministerparet. Hon kom tydligt ihåg denna iakttagelse eftersom den hade fått henne att reflektera över att Palme tydligen saknade livvakter.

Men de övriga tretton personerna som sett den sena föreställningen av ”Bröderna Mozart” och som fanns med i förundersökningsprotokollet – vad hade månne de att berätta?

Jag går igenom den saken mer utförligt i min bok ”Mörkläggning”. Här nöjer jag mig med en sammanfattning.

Bland dessa tretton finns det ett enda vittnesmål som möjligen antydde Christer Petterssons närvaro. Det var skådespelerskan Inga Å:s. Hon lade lade före filmen märke till en man i foajén. Han stod längst fram i kön för att komma in i salongen. Han såg för all del fräsch ut men hade tre dagars skäggstubb och hon tyckte inte riktigt att han passade in bland den övriga, typiskt intellektuella, publiken. Han hade en plastkasse i handen och han tittade ut över den väntande folksamlingen som om han letade efter någon. Inga Å såg honom inte gå in i salongen när dörrarna öppnade. I stället gick han mot utgången. Före rättegången får hon se konfrontationsvideon. Hon kan inte peka ut Pettersson i gruppen. Några månader senare, i samband med skriverierna om den fällande domen i tingsrätten, får hon dock se en tidningsbild av Pettersson där han är lite yngre och smalare. Då kontaktar hon polisen och menar att det trots allt var honom hon såg på bion.

Man ska förstås inte utan vidare bortse från dessa uppgifter som Inga Å lämnade i efterhand. Men det har – som alla förstår – inget att göra med ett juridiskt säkerställt utpekande.

I övrigt: flertalet av dessa tretton vittnen såg Olof och Lisbeth Palme i samband med att de lämnade biografen. Men ingen av dem lade märke till någon förföljare.

Det är sannerligen torftigt för att vara ett urval av de bästa vittnena från den stora grupp som såg ”Bröderna Mozart” samtidigt som makarna Palme – i alla fall om vi ska tro att det fanns något av intresse att observera vid bion.

Baserat på bland annat de vittnesmål om en Grandman som nämnts tidigare kan vi i alla fall dra slutsatsen att det verkar ha funnits minst en kuslig person vid bion. Och det är rimligt att föreställa sig att ett antal personer såg honom (eller dem), förmodligen avsevärt fler än de vittnen som redovisats offentligt. Men de personer som inte gjorde iakttagelser som kunde tänkas stämma in på Pettersson hölls alltså borta från rättegången. Anneli och Margareta är inte det enda kända exemplet.

Låt mig citera ett avsnitt ur min bok ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet” om exemplet ”Ulrika”:

”Ulrika”, en ung kvinna, var en av dessa 179 besökare. Författaren Sven Anér kom i kontakt med henne hösten -88 och intervjuade henne. Intervjun slogs upp stort i Aftonbladet den 3 november.

Det här är hennes berättelse i korthet: tillsammans med en väninna såg hon samma bioföreställning som makarna Palme. Efteråt hade hon bråttom till en annan plats men visste inte hur bråttom, hon hade inget armbandsur. Utanför bion stod en lång, mörk man, eventuellt var han i sällskap med två andra män. När hon frågade honom vad klockan var fick hon det överraskande svaret: ”Det har du inte med att göra.”

Kort tid efter mordet kontaktade hon polisen och förhördes om sina iakttagelser. Rätt snart blev hon kallad till konfrontation med ”33-åringen” och fick studera bilder i ett fotoalbum. Men efter våren -86 hade inte polisen kontaktat henne.

”Ulrikas” iakttagelse lät onekligen som om den skulle kunna handla om en ”Grandman”. Och man kan tycka att hennes berättelse borde vara föremål för polisens synnerliga intresse i alla fall vid det tillfälle då den slås upp i Aftonbladet. Bara drygt en månad efter publiceringen av intervjun anhålls nämligen Christer Pettersson.

Märkligt nog blir inte Ulrika ombedd att titta på en konfrontationsuppställning med honom. Detta får en journalist på Göteborgs-Tidningen att reagera. När han frågar Jörgen Almblad säger denne att ”Ulrika” visserligen är tillförlitlig men att utredarna inte tror att den man hon sett är Christer Pettersson. Han förklarar sig så här:

”Jag kan ta ett påhittat exempel. Om vittnet beskriver en man på 165 centimeter och den vi misstänker och har gripit är en jätte, är en konfrontation inte särskilt relevant.”

Så kan man ju tycka. Men om mördaren inte alls såg ut som Christer Pettersson kan faktiskt ”Ulrikas” observationer ha utgjort ett strategiskt vittnesmål som undertrycktes för att det inte passade in i åtalet.

Så långt ”Mörkläggning”. Vi får väl hoppas att åklagarna kunde sortera ut ”Ulrika” på någon form av sakliga grunder – det är ju inte osannolikt att de visste vem den otrevlige mannen var och med fog ansåg att de kunde avföra honom från utredningen. Men även om det är så är vittnesmålet intressant, för då kan det ju tänkas att andra vittnesmål från platsen som har förknippats med Pettersson egentligen handlar om just den här mannen. Och tills motsatsen är bevisad kan man ju inte utesluta att den avsnäsande mannen antingen var en del av en mordkomplott eller att han var ett viktigt vittne som kan ha sett saker av betydelse. Han betedde sig ju lite grann som om han var vid bion för att observera och inte ville bli störd. Han skulle till exempel kunna ha varit en säkerhetspolis i tjänst. Vad som är klart är i alla fall att något vittne som stämmer överens med den mannen inte finns redovisat i den offentliga delen av förundersökningsprotokollet.

Den ovänlige mannen är inte det enda spaningstipset om smått mystiska personer vid Grand som inte passar in på Christer Pettersson. I det lilla axplocket av vittnesmål från biografen som faktiskt nått offentligheten kan man hitta påstådda iakttagelser av en krullhårig marockan, en blond och atletiskt byggd man och en kvinnlig ledare för den Palmefientliga sekten EAP.

Frågan kan alltså ställas: fick polisen in ett mycket omfattande spektrum av mer eller mindre mystiska iakttagelser – varav vissa inte alls passade in på Pettersson, vissa i någon mån gjorde det och några enstaka stämde in ganska hyggligt? Är det lilla som nått offentligheten bara toppen på ett isberg av intressanta iakttagelser? Och var det i så fall så att Mårten, Lars-Erik, Ljubisa och Birgitta helt enkelt befann sig i den ände av skalan där vittnesobservationerna och Petterssons signalement bäst sammanföll?

Om detta är sant blir det selektiva urvalet i förundersökningsprotokollet lite grann av ett illusionsnummer.

Slutsatsen av allt detta är inte att Grandavsnittet skulle vara oväsentligt att studera. Den är att det är mycket svårt att göra det så länge utredarna sitter på materialet. Vad är det väsentliga skälet till detta?

• Att de använder det i sitt utredningsarbete för att det ser ut att kunna innehålla något viktigt? Kanske.
• Att de bestämt sig för att säga nej till i stort sett alla önskemål om att släppa material när de inte själva ser någon uppenbar fördel med det? Säkert delvis.
• Att de tycker att det finns saker i materialet som skulle sätta den tidigare bedrivna utredningen i dålig dager om de redovisades? Det borde inte spela in. Men det vore kanske naivt att utesluta det.
• Att det finns uppgifter som de av det ena eller andra skälet bedömer som känsliga för rikets säkerhet och som de därför vill hemlighålla? Det kan inte heller uteslutas.

När jag arbetade med min bok ”Mordgåtan Olof Palme” begärde jag av Palmeutredarna att få del av de förhör i Grandavsnittet som inte släppts tidigare. Jag fick kategoriskt nej med en allmän hänvisning till förundersökningssekretessen. Budskapet var alltså att det kunde skada utredningen om materialet lämnas ut.

Det tog inte lång tid innan det visade sig att utredarna när omständigheterna uppenbarade sig kunde göra en helt annan bedömning av åtminstone förhören med att av dessa vittnen. I samma veva som ”Mordgåtan Olof Palme” kom ut lät sig skådespelaren Robert Gustafsson intervjuas av Ulf Elfving i samband med lanseringen av sin självbiografiska bok ”Från vaggan till deadline”. Gustafsson berättade för Elfving att han varit på bioföreställningen med makarna Palme och att han sett mystiska walkie-talkiemän i samband med bioföreställningen. Gustafsson själv förklarade att han tolkade sina iakttagelser som ett stöd för hypotesen att det var poliser som låg bakom mordet. Författaren Sven Anér begärde då ut polisens förhör med Gustafsson – och fick ut två förhörsprotokoll (som består av sammanfattande anteckningar, inte bandutskrifter). Det är vad som ska finnas. I dessa förhörsanteckningar fanns anmärkningsvärt nog ingenting om några walkie-talkies.

I det läget lade alltså inte förundersökningssekretessen några hinder i vägen för att offentliggöra tidigare hemlighållet material från Grandavsnittet. Berodde det på nya bedömningar från Palmeutredarna av känsligheten i det som stod i just de förhören? Eller kan det ha spelat in att förhörsprotokollen tycktes ge skäl att avfärda Robert Gustafssons nya dramatiska uttalanden? Om det senare alternativet var fallet finns det skäl att fråga sig om utredarna mest låtit sig vägledas av omsorg om sitt och polismaktens anseende när de tog det nya beslutet. Och något sådant har förstås inget att göra med förundersökningssekretess.

Men kanske berodde det bara på att utredarna tog sig tid att granska just Gustafssonförhören och fann att det faktiskt inte existerade några rimliga skäl att hemlighålla dem.

I vilket fall illustrerar exemplet att det finns ett problem här. Utredarna arbetar utifrån den rutinmässiga inställningen att sekretess mest gagnar deras arbete och bara stundtals, till synes slumpmässigt, släpper de ifrån sig små delar av utredningsmaterialet.

Och så länge det fortsätter på det viset kommer ett tämligen tungt dunkel att fortsätta vila inte bara över mordet utan också över polisens mordutredning.

Frågan som måste ställas är om detta väldigt omfattande och extremt långdragna hemlighetsmakeri gynnar mordutredningen eller till och med gör den svårare att bedriva.

I vilket fall gör den det avsevärt svårare för alla som vill veta någonting om Palmemordet därför att det är en väsentlig del av vår nutidshistoria.

Annonser

1 239 reaktioner på ”Allt vi inte vet om vad som hände vid Grandbiografen

  1. Mycket intressant och gedigen genomgång! Tilläggas kan väl också att det finns två vittnen, Gun och Katrin, som oberoende av varandra har sett en man i beige överrock bete sig hotfullt mot OP utanför Grand strax efter föreställningen. (Det är ju också litet intressant med tanke på att LP initialt trodde att det fanns två gärningsmän, där den andra var placerad litet norr om mördaren och iklädd en beige jacka).

    1. Det där förtjänar verkligen att lyftas fram som ett exempel. Lars Borgnäs redogör för dessa vittnesmål i sin bok ”En iskall vind drog genom Sverige”, sid 494-97. Om dessa vittnesuppgifter är korrekta – och de får ju ökad tyngd av att Gun och Katrin var för sig uppgav samma sak – får man dra slutsatsen att en man som visade öppna aggressioner mot Palme och som inte kan ha varit Christer Pettersson fanns på plats vid bion. Finns det mer om detta i ytterligare förhör som vi inte känner till?

    2. Jag har alltid haft känslan av att just den händelsen har stor betydelse för vad som sen sker. Dispyten sker direkt efter bion vid gaveln av biografhuset och vittnena uppfattade det som en ”hotfull situation” och att ”Palme såg rädd ut”. Lisbeth ska ha vinkat avvärjande när en av vittnena gjorde ansats till att vilja ingripa.
      Kanske var det just där som OP övertalades att ta den väg de gjorde? Ett snabbt möte på vägen hem? Något lockande som OP inte kunde motstå? Eller kanske rent av en uppmaning från en ”säkerhetspolis” att välja nästa station söderut istället för den som de kom dit ifrån? kanske med hot/risk som angiven anledning? ”Vi bevakar dig diskret från håll”. Oavsett hur det gick till att få dit paret Palme så tror jag inte att mordplatsen kom till av en slump, det är den alldeles för bra för att vara.
      Lisbeth då? har hon undanhållit incidenten med mannen i beige överrock så är det mycket märkligt, annars måste det väl finnas med i något sekretessbelagt förhör? Hon behöver ju i och för sig inte ha hört vad som sades mellan mannen och Olof, men incidenten som sådan ska hon ju ha uppfattat.
      Mårten då? har för mig att jag läst att Mårten med respektive kom ut lite senare än LOP och incidenten skedde väl i princip direkt när OP kom ut från biografdörrarna, så Mårten behöver ju inte ha uppfattat händelsen alls.

      1. Jag tittade i förhören med Mårten Palme från förundersökningsprotokollet. Där finns ingenting som tyder på att han kom ut senare än Lisbeth och Olof. I Börje Wingrens förhör med Mårten som hölls tidigt på morgonen 1 mars heter det till exempel: ”Gemensamt hade de fyra sällskap ut från biografen”. Och i rikskriminalens förhör med honom från den 18 april 1986 heter det: ”Samtliga fyra gick ut och ställde sig ungefär mitt på trottoaren”. Förhören med Mårtens flickvän Ingrid K innehåller inte heller något om att hon och Mårten skulle ha kommit ut senare. Det här utesluter inte att Mårten i annat sammanhang kan ha förtydligat sig med att Olof och Lisbeth kom ut några ögonblick före honom själv och hans flickvän.

        I rikskriminalens förhör med Lisbeth våren 1986 finns en passus som möjligen ger ett visst stöd för detta. Där står: ”Efter filmens slut gjorde Lisbeth och Olof Palme sig ingen brådska, utan inväntade Mårten och hans fästmö. De gick alla fyra sedan gemensamt ut från salongen.” Det är ju möjligt att detta ligger i närheten av sanningen utan att vara riktigt korrekt, att Lisbeth och Olof i själva verket väntade på Mårten och Ingrid i foajén och att de gick ut före dem när de såg att ungdomarna var på väg.

        I vilket fall finns det en skillnad mellan de två kvinnornas vittnesmål och vad som berättats av Lisbeth och Mårten. De senare har inte sagt något som tyder på att Palme hade en dramatisk konfrontation med en man på trottoaren. Lars Borgnäs kommenterar detta i sin bok ”En iskall vind drog genom Sverige”:

        Oavsett vad som är rätt är det betecknande att utredarna omedelbart valde bort Guns och Katrins versioner till förmån för familjen Palmes. Såvitt känt har aldrig de senare konfronterats med Guns och Katrins uppgifter.

        I en objektiv och förutsättningslös brottsutredning måste alla pusselbitar prövas och inga möjligheter uteslutas av känslomässiga skäl. De efterlevandes minne,iakttagelseförmåga eller ens sanningsenlighet kan inte göras till något som står höjt över allt tvivel.

  2. Enligt de uppgifter som framkommit om polisman A, tror du att han är inblandad eller inte i MOP? Om du var tvungen att välja? Sedan hade jag önskat att man grävde lite mer kring misstänkta personer i MOP än att bara fokusera på vittnesmål och dylikt (jag förstår att detta är viktigt, men utan nysläppt material tror inte jag man kommer längre). Däremot har ny teknik via t.ex. nätet gjort det möjligt att gräva fram info om personer och kopplingar. Detta kan i sin tur överensstämma med vittnesmål och dylikt. Alltså att man börjar i en annan ände.

    1. Jag brukar vara försiktig med att tro något när det gäller skuldfrågan i Palmemordet. Risken är att man låser sig och bara letar efter sådant som bekräftar ens ståndpunkt. Men jag anser att ”polisman A” som granskningskommissionen kallar honom eller ”Ö” som han kallats i en del andra sammanhang är en person som väcker fler frågor än de flesta andra som förekommit i utredningen som möjliga gärningsmän eller medbrottslingar.

      Det finns ju en väldigt lång rad med anmärkningsvärda omständigheter förknippade med honom – bland annat hans affärskontakter med Sydafrika, hans omvittnade Palmehat, hans nazistinspirerade ställningstaganden, hans ställning som vapenexpert inom polisen, hans roll som ledarfigur bland de högerextrema och våldsbenägna poliserna på Norrmalms vaktdistrikt, faktumet att tullkriminalen bland hans tillhörigheter hittade en kula av samma typ som Palmekulorna, hans och hans kompanjons kontorslägenhet längs mördarens flyktväg, hans affärskontakter med Hans Holmér och hans roll som inköpare och smugglare åt Ebbe Carlsson. Plus en del annat. Vissa av dessa omständigheter borde ju vara oförenliga med andra, men allt handlar alltså märkligt nog om samma person.

      Det finns definitivt utrymme för ytterligare efterforskningar. Den nya informationstekniken kan förstås underlätta sådana. En annan faktor man kan hoppas på är att människor som vet något kan vara mer benägna att prata nu så här långt i efterhand än de var tiden närmast efter mordet.

      1. Bra artikel! Stämmer det att ”Ö” är död? Om det är sant blir det inte så lätt at göra efterforskningar.

    2. Det finns en sak som är rätt morsägelsefullt. Lars K ska ju ha identifierat en polis som gick på en buss öster om mordplatsen, några minuter efter mordet. Det jag tyckt är lite konstigt med det är att denna polis då knappast kan ha lånat Ö:s lägenhet. Kan inte funnits tid till det.

      1. Nej, det är rimligtvis helt riktigt. Men om det fanns flera personer inblandade i mordet kan man givetvis tänka sig att en person tog sin tillflykt till en lägenhet uppe på Brunkebergsåsen och en annan flydde till fots över åsen och ner på andra sidan.

        Det skrivs inte så ofta om Lars Krantz iakttagelse nu för tiden. Det kanske kan vara skäl att göra det. (Jag brukar inte skriva ut vittnens efternamn, men här syftar du på den TV-producent som själv valde att ge offentlig uppmärksamhet åt sina iakttagelser och teorier genom böckerna ”Ett verkligt drama” och ”Dö i rättan tid”. Så mot den bakgrunden ser jag inga skäl till anonymisering. Annorlunda förhåller det sig med den bussförare som gjorde en iakttagelse som tycks ha ett direkt samband med vad Krantz såg men som aldrig sökt offentlighet kring sin person. Mer om honom nedan.)

        Krantz, numera avliden, gjorde sig känd genom en rad ytterst spekulativa påståenden om Palmemordet. Det hindrar inte att hans iakttagelse möjligen kan vara relevant ändå. Och polisens hantering av Krantz och bussförarens observationer väcker rimligtvis en del frågor. Jag citerar några avsnitt ur min bok ”Mörkläggning” som sammanfattar omständigheterna kring dessa vittnesmål och som drar en del slutsatser kring dem.

        Det enskilda vittnesmål om möjlig polisinblandning i mordet som fick mest uppmärksamhet [under 1987] kom emellertid först fram i den socialdemokratiska morgontidningen Arbetet. Den 2 mars 1987 publicerades där ett långt brev från TV-producenten Lars Krantz till den juristkommission som regeringen tillsatt för att granska mordutredningen. Krantz syfte med brevet var att slå larm om att polisen sopat hans eget vittnesmål från mordnatten under mattan. Han hade lämnat sin skrivelse till den nybildade kommissionen redan i maj -86, men före Arbetets publicering hade saken knappast satt några spår i massmedia. Nu slogs den plötsligt upp över fem helsidor.

        I korthet gick Krantz vittnesberättelse ut på följande: vid den tidpunkt då Palme mördas sitter han själv på en buss som rullar genom centrala Stockholm. Omkring tio minuter efter mordet stannar bussen vid en hållplats som bara ligger några kvarter från brottsplatsen, dessutom i den riktning som mördaren antas ha flytt.

        En man stiger på bussen men ändrar sig och kliver av igen utan att åka med. Han ger ett mycket intensivt och koncentrerat intryck och Krantz lägger därför märke till honom.

        När TV-producenten senare får reda på såväl att Palme är mördad som omständigheterna kring dådet börjar han misstänka att han kan ha sett den flyende gärningsmannen.

        Han kontaktar Palmespanarna som dock inte visar sig intresserade. I samma veva får han av sin son som är journalist på Expressen höra talas om ett anonymt tips till tidningen. En man har ringt och påstått sig vara polisbefäl från södra Dalarna men med personlig erfarenhet från Norrmalmspolisen, VD 1, i Stockholm. Mannen har menat att före detta medlemmar i den vid denna tidpunkt upplösta ”baseball-ligan” kan tänkas ligga bakom mordet.

        ”Baseball-ligan” var den informella beteckningen på Norrmalmspolisens civilklädda gatuvåldsgrupp som verkade i början av 80-talet och vars medlemmar drog på sig mängder av anmälningar för att själva ha använt våld långt utöver vad lagen tillät.

        Just när Krantz fick höra talas om tipset till Expressen var ”baseball-ligan” aktuell igen. Det pågick nämligen ett förtalsmål i hovrätten med anknytning till dess verksamhet. Två av de poliser som ingått i gruppen hade i ett TV-program anklagats för att ha slagit ihjäl en missbrukare. Bakgrunden till anklagelsen var att mannen hittats avliden i den fyllcell dit de tagit honom. Kroppen hade dessutom burit spår av att ha utsatts för upprepat och kraftigt fysiskt våld. Enligt polismännen hade mannen fallit olyckligt och på så sätt själv tillfogat sig sina dödliga skador. Den förklaringen hade blivit godtagen av rättsapparaten – och det var det som ifrågasattes i TV-inslaget där polisernas namn kom att nämnas. Och nu hade de två poliserna stämt Sveriges Television för förtal och krävt skadestånd.

        Mot bakgrund av vad sonen berättat blir Krantz nyfiken på ”baseball-ligan” och beger sig till Svea hovrätt. När han kommer in i rättssalen tycker han sig känna igen den ene av poliserna som den mystiske individen på bussen – låt oss i fortsättningen kalla denne polisman för ”X”, den pseudonym han också fick i Arbetet.

        Nu blir Krantz ivrig. Han söker personligen upp Hans Holmér för att berätta om ”X” men blir bryskt avspisad. Krantz ger sig inte och till sist tas tipset om hand av en kriminalinspektör på säpo. Att det hamnar där beror på att Holmér gett P-G Näss i uppgift att låta sin personal utreda misstankar mot polismän.

        Rätt snabbt får Krantz klart för sig att säpo också undersöker vittnesuppgifter från den bussförare som körde just den här turen. Denne har – utan att Krantz varit i kontakt med honom – vänt sig till polisen. Även det vittnesmålet har kopplats över till säpo.

        Krantz och bussföraren har gjort sina iakttagelser vid samma hållplats. Men deras vittnesmål skiljer sig lite: bussföraren vill minnas att det är två män som klivit på bussen och att i alla fall en av dem åkt med.
        Säpos utredare säger nu till Krantz att hans och förarens berättelser skiljer sig så mycket att de inte kan ha varit på samma buss.

        Efter en tid får Krantz och bussföraren personlig kontakt med varandra. Krantz visar foton på de två poliser från ”baseball-ligan” – ”X” och ”Y” – som stämt Sveriges Television. Bussföraren tror då – fortfarande enligt vad Krantz berättat – att det är dessa han sett under mordnatten.

        Krantz hoppas nu på ett genombrott för mordutredningen, men inget händer. Så småningom kommer han till uppfattningen att man från polisens sida inte vill gå till botten med vad han sett och att man i stället försökt att skapa ömsesidig misstänksamhet mellan honom själv och bussföraren.

        Så långt Krantz berättelse till juristkommissionen.

        I en redaktionell ruta berättade Arbetet att man kontaktat flera av de personer som nämnts i Krantz detaljerade berättelse och att de bekräftat vad han skrivit så långt de själva känt till saken.

        Arbetet lanserade denna dag Krantz vittnesmål som sin största nyhet. Dessutom ägnades hela tidningens ledarsida åt massmedias bristande granskning av Palmeutredningen i allmänhet och tystnaden kring Krantz i synnerhet.

        Särskilt under hösten -87 uppmärksammades i massmedia ytterligare dramatiska omständigheter som bidrog till att upprätthålla intresset kring vad TV-producenten berättat.

        Kanalen sände den 14 oktober ett inslag där reportern Lars Borgnäs läste upp ett referat av vad bussföraren berättat för honom om sitt vittnesmål. Bussföraren hade enligt Borgnäs sagt att han var ”hundraprocentigt säker” på att de två män han sett var ”polismännen ‘X’ och ‘Y’ ur baseball-ligan”.

        Enligt Kanalen hade bussföraren också påstått att man på säpo sagt till honom att man misstänkte ”X” och ”Y” för inblandning i Palmemordet.

        Berättelsen om vad bussföraren sett innehöll vissa mycket spektakulära detaljer: bland annat hade den ene av de två poliserna varit sminkad för att likna ”33-åringen” och hade dessutom åkt med bussen tidigare på kvällen tillsammans med en man som var utklädd till kvinna.

        Det dröjde inte länge innan det kom en ny larmrapport om ”baseball-ligan”. Arbetet publicerade den 24 oktober en stor artikel som berättade att nya uppgifter om polisspåret höll på att utredas. Den socialdemokratiske vice ordföranden i Stockholms polisstyrelse, Roland Öhrn, hade tipsat Palmespanarna om mystiska omständigheter som den här gången gällde ”Y”.

        I dennes bostad hade det, enligt vad Öhrn erfarit, tidigare under hösten funnits något som såg ut som en avlyssningsanläggning. Och i ett skåp hade det legat en tysk SS-hjälm från andra världskriget. Öhrn hade fått höra om saken genom fastighetsägaren som gjort sin upptäckt i samband med tätning av en vattenläcka. Tipset hade hamnat hos säpo.

        I en uppföljande artikel dagen efter kunde Arbetet berätta att det tog arton dagar innan säpo rapporterat vidare till Palmeåklagarna om det märkliga spaningsuppslaget – och detta först sedan Arbetet kontaktat Jörgen Almblad och frågat om saken.

        Vad blev då resultatet av säpos utredning? Enligt vad som rapporterats från talesmän för Palmeutredningen återfanns aldrig någon avlyssningsutrustning. ”Y” har för egen del hävdat att det i lägenheten aldrig funnits annat än normal hobbyapparatur, bland annat en stereo och en telefonsvarare. SS-hjälmen i skåpet var inte hans egen – den hade han hittat och tagit hand om när han städade efter en polisfest.

        I maj -88 var det ”X” tur att åter bli föremål för journalistisk uppmärksamhet. Då avslöjade Kanalen att ett vittne, en ung man som i inslaget kallades ”Jerker”, berättat för Palmeutredarna att han några minuter före mordet på Palme sett ”X” stå med en walkie-talkie på Adolf Fredriks Kyrkogata, vänd mot Sveavägen – alltså på en plats mellan biografen Grand och det gathörn där Palme sköts.

        Och längre fram i boken när jag diskuterar värdet av olika inslag i polisspåret:

        Låt oss titta på exemplet med Krantz och bussföraren. Det visar rätt tydligt att båda sidor kan ha rätt och/eller fel på en gång: vittnesmål kan vara av tveksamt värde och ändå bli sopade under mattan på ett oacceptabelt sätt.

        Hösten -87 kom Krantz ut med en bok om Palmemordet, ”Ett verkligt drama”, där han spekulerade kring hypotesen att en politiskt alltmer trängd Palme helt enkelt iscensatt sin egen död för att kunna lämna scenen på ett sätt som garanterade ett vackert eftermäle. I massmedias skriverier ifrågasattes nu Krantz allmänna omdömesförmåga – och därmed minskade också tilltron till vad han påstod sig ha sett under mordkvällen.

        Likafullt ligger det verkliga problemet med Krantz vittnesmål inte alls i hans åsikter om mordet. Det som i första hand gör att man måste vara skeptisk mot hans utpekande av polisen ”X” är att han gjorde sin observation under ogynnsamma förhållanden. Mannen som klev på bussen visade sig bara en kort stund. Krantz kände honom inte sedan tidigare och hade inte heller något uppenbart skäl att lägga hans utseende på minnet.

        När Krantz senare såg polismannen ”X” i Svea hovrätt och tyckte sig känna igen mannen från bussen hade han redan hört talas om ryktet att ”baseball-ligan” kunde vara inblandad i mordet. Han hade till och med sökt sig till hovrätten just för att han var nyfiken på de två poliser från gruppen som skulle vara där. Och han visste att just dessa två i ett TV-program anklagats för att ha slagit ihjäl en människa.

        Han var med andra ord laddad med förväntningar. Det är inte minst i situationer av den typen som minnet kan spela vittnen ett spratt.

        Med bussföraren är det mer komplicerat eftersom det inte är klart vad han faktiskt såg. Våren -89 var han kallad som vittne i tryckfrihetsmålet om polisspåret mot tidningen Proletären i Göteborg. I mycket upprörda ordalag anklagade han då både Krantz och Kanalen för att ha ljugit om vad han skulle ha sett.

        Han förnekade bestämt att han skulle ha pekat ut några poliser och förklarade att han i själva verket inte alls lagt märke till något uppseendeväckande under sin busstur. Varför han ändå kort tid efter mordet kontaktat Palmeutredningen lyckades han inte förklara för rätten. I själva verket väckte hans attityd i vittnesbåset så mycket misstro att rättens ordförande kände sig tvungen att påminna om att han talade under ed.

        Det fanns en bakgrund till bussförarens framträdande som inte var känd för rätten. Några månader tidigare hade han i brev till rikspolisstyrelsen krävt att få den belöning som skulle delas ut till den som gav avgörande tips om mordet. I brevet hävdade han att han gjort det och förklarade samtidigt att han lovade hålla tyst med vad han visste eftersom ”ett offentliggörande av alla detaljer skulle skada det dyraste och finaste Sverige äger”. Endast om polis och åklagare valde att låta fallet gå till rättegång och han kallades att vittna skulle han tala.

        Belöningen – som hösten -87 höjts till 50 miljoner kronor – ville han helst ha utbetalad i D-mark och schweizerfranc på en namngiven bank i Genève.

        Rikspolisstyrelsen avslog snabbt hans begäran med några formella fraser om att det inte förelåg förutsättningar att betala ut några pengar. Bussföraren överklagade direkt till regeringen och väntade fortfarande på besked därifrån när han vittnade i Göteborg. Det var alltså mot den bakgrunden han bagatelliserade vad han varit med om.

        Hur mycket var då Krantz och bussförarens vittnestips värda? Kanske inget alls. Det är oklart vad bussföraren egentligen sett. Och Krantz kan alldeles uppenbart ha tagit fel på person.

        Säpos utredare gjorde det emellertid ganska lätt för sig: först hördes polismannen ”X”. Denne försäkrade att han befunnit sig i hemmet med sin fästmö. Någon dag senare hördes fästmön som bekräftade hans uppgifter.

        Om säpo verkligen velat kontrollera saken kunde man ha anordnat samtidiga förhör med polismannen och fästmön för att se om de i detalj skulle ha berättat samma sak – en inte alls ovanlig metod i brottsutredningar.

        Och dessutom: även om man utgick från att Krantz pekat ut fel person återstod fortfarande en sak att klara ut – vad var det egentligen som hade hänt vid busshållplatsen och som gjorde att två vittnen oberoende av varandra kontaktade polisen? Om det hade att göra med mördarens flykt var det av förstarangsbetydelse i mordutredningen oavsett om det var poliser inblandade eller inte.

        Jörgen Almblad gjorde sina första mer omfattande offentliga kommentarer om polisspåret i en stor intervju i Dagens Nyheter den 7 november -87. I artikeln hette det att de andra passagerarna i bussen hörts av Palmeutredarna och att de inte lagt märke till någon mystisk man.

        Drygt en vecka senare medverkade Almblad i TV 2:s debattprogram Forum som tagit upp polisspåret. En annan av debattdeltagarna, författaren Sven Anér, passade då på att dra fram att de som reste med bussen varken efterlysts eller hörts – med undantag för en granne till Krantz som denne själv tipsade polisen om. Almblad medgav hastigt att Anér hade rätt och förklarade att det stått fel i Dagens Nyheter. Men någon efterlysning av passagerare gjorde han varken i TV-programmet eller senare. Övriga företrädare för Palmeutredningen har varit lika ovilliga att peta i frågan. Det går knappast att undvika tanken att Krantz vittnesmål blev så styvmoderligt behandlat enbart för att han pekat ut en polis.

      2. Tack för detta. Ja mycket av hans spekulationer ät spektakulära. Men hans iaktagelse är intressant. Har för mig att det även fanns ett vittne som kallades för Jerker som hade en intressant iaktagelse vid sveavägen.

  3. En mycket bra text! Den borde ha varit i alla de stora tidningarna så att folk hade fått upp ögonen för hur media och myndigheter vilselett dem kring Pettersson genom åren. Många anser ju rent slentrianmässigt att han var skyldig utan att kunna redogöra för vad de grundar det på. Juridiken har förvandlats till ett slags tyckande där det verkar helt ok även för höga jurister att säga att Pettersson inte bara var skyldig utan också t.o.m borde dömts på det som fanns.

    En sak som förbryllar mig är advokat Liljeros agerande. Han vann ju målet men varför utelämnade han så viktiga saker som skulle stödja sin klient? Nu tänker jag på uppgifter från exempelvis polisen Rimborn och flera av grandvittnena som ändå var kända. Det fanns ju mycket som talade till hans fördel som var känt, och säkert en hel del som inte var känt. Fick Liljeros full insyn i utredningen? Kanske ansåg han att exempelvis vissa grandvittnen inte behövdes men så här i efterhand verkar de ju rätt självklara att kalla till rättegång.

    Har du intervjuat Liljeros, Gunnar?

    1. Inför rättegången i tingsrätten sökte jag kontakt med Liljeros, inte för att intervjua honom utan för att kolla om han uppmärksammat en del omständigheter som jag tyckte pekade på att Christer Pettersson var oskyldig. Bland annat tänkte jag på uppgiften om att Lisbeth skulle ha talat om två gärningsmän. Jag fick bara en mycket hastig kontakt med honom där det framgick att han inte hade något större intresse av att tala med mig. Under den rättegång som följde stod det ganska klart för mig att Liljeros valde en mycket återhållsam linje och i stort sett undvek att beröra sådana omständigheter som talade för andra personer var skyldiga, till exempel de många vittnesiakttagelserna av män med walkie-talkies.

      Jag tyckte det var lite märkligt. Han hade ju inte behövt hitta någon alternativ gärningsman eller någon mordkonspiration med identifierade deltagare, han hade bara behövt hitta sådant som bidrog till att väcka rimligt tvivel om Petterssons skuld. Det hade varit särskilt angeläget att han gjorde det, tyckte jag, eftersom åklagarna hade som ett ständigt upprepat tema att de avsåg att visa att ingen annan än Pettersson kunde ha utfört mordet: det fanns inga tecken på att någon följde efter makarna Palme från bostaden, ingen kände till biobesöket i förväg och så vidare. Genom att Liljeros inte kallade vittnen som ifrågasatte allt detta tyckte jag att han satte sig i en onödigt defensiv position.

      Möjligen kände han av detta eftersom han plötsligt i tingsrätten gjorde något rätt överraskande: han bad rätten att få kalla in Ebbe Carlssons samarbetspartners på Säpo, Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling som försvarsvittnen. Jag citerar ur min bok ”Mörkläggning”:

      Syftet som Liljeros presenterade för rätten var att de skulle få redogöra för tecken på att mordet var planlagt, på att Palme varit övervakad under kvällen och på att dådet förövats av andra än Pettersson.

      Åklagarna hävdade att det var meningslöst att höra Kegö och Barrling och ville att rätten skulle säga nej. Som Helin sa:

      ”Åklagarna har den fulla bevisbördan också när det gäller att visa att inte någon annan än Pettersson har begått brottet. Om rätten kommer fram till att Pettersson begått brottet är den begärda bevisningen utan betydelse. Om rätten kommer fram till att Pettersson inte begått brottet är den begärda bevisningen också utan betydelse.”

      En provokativ ståndpunkt, kan det tyckas. Om åklagarna tog på sig rätten och skyldigheten att bevisa att andra gärningsmän kunde uteslutas – borde inte då försvaret ha rätt att försöka bevisa motsatsen?

      I stället för att direkt godkänna försvarets begäran gick rätten åklagarna till mötes genom att begära in en närmare precisering av bevistemat. Då tillade försvararna att förhören ”skulle styrka att det är lika sannolikt att i målet ifrågavarande gärningar har sin grund i det så kallade PKK-spåret som att den tilltalade har begått gärningarna”.

      Med det klargörandet beslutade rätten att säga nej till försvarets begäran om att få lägga fram sin nya bevisning (som då hade inskränkts till önskemål om vittnesförhör med enbart Barrling).

      I motiveringen till beslutet påpekades att enligt rättegångsbalken kunde bevisning som saknade betydelse i målet inte tillåtas. Och det fanns faktiskt en viss logik bakom rättens avslag.

      Försvaret hade ju inte velat visa att PKK mördat Palme utan bara att det var ”lika sannolikt” att PKK-spåret var riktigt som att Pettersson var skyldig. Eftersom försvaret bestämt hävdade att anklagelserna mot Pettersson var ogrundade tydde ju formuleringen ”lika sannolikt…” på att man inte heller betraktade Kegös och Barrlings teorier som sanna eller särskilt trovärdiga.

      Några allmänna uppvisningar av olika teorier om mordet tänkte inte rätten tillåta om dessa inte syftade till att klarlägga frågan om Petterssons skuld. I rättens beslut upprepades också närmast ordagrant åklagarnas argument för att hålla borta Kegö och Barrling från rättssalen: att Pettersson bara kunde dömas om det var ställt utom varje rimligt tvivel att han var gärningsmannen.

      Tingsrätten tillade dock en sak i sitt beslut: om försvaret med konkreta uppgifter ville försöka bevisa att makarna Palme verkligen varit övervakade under mordkvällen gick det bra att komma igen.

      Rätten gav alltså försvaret en vink om att kalla just sådana vittnen som Ulla S, Sunniva T, Åke M och Magnus P. [Samtliga dessa hade vittnat om iakttagelser som tydde på radiokommunikation mellan personer som övervakade Palme under mordkvällen. GW]

      Ändå avstod försvararna från den möjligheten, såväl i tingsrätten som i hovrätten.

      Självklart hade inte några vittnesmål om walkie-talkies bevisat att Palme föll offer för en konspiration.

      Men det hade blivit mycket knepigare för åklagarna att få Pettersson fälld.

      Nu kom Almblad och Helin billigt undan och det var de inte sena att utnyttja. I sin plädering i tingsrätten vågade exempelvis Helin utan rädsla för allvarligt mothugg påstå just att inget tydde på organiserad övervakning av mordoffret och hans hustru under fredagskvällen.

      När målet kom upp i hovrätten visade det sig att Liljeros inte helt gett upp sina försiktiga strävanden att visa att mordet kunde ha varit organiserat. Men sorgligt nog var han fast i samma ofruktbara taktik som tidigare. Han gjorde visserligen inget nytt försök att få höra Barrling. Däremot åberopade han [kriminalkommissarie] Jerker Söderbloms promemoria där det påstods att vittnesuppgifter pekade på att mordet förövats av en grupp personer som härstammade från ”ett område avgränsat i öster av Iran, i väster av Marocko och i norr av Bulgarien”.

      Det var inget lyckat drag. Som tidigare berättats svarade åklagarna med att kalla in Söderblom. Och han erkände beredvilligt att han fantiserat ihop sina slutsatser för att ge ökat utrymme åt PKK-spåret.

      Så långt ”Mörkläggning.” Nu kan man säga att Liljeros högst diskutabla bedömningar om hur han skulle agera i rätten när det gällde att diskutera en tänkbar mordkonspiration inte spelade någon roll – han fick ju ändå Pettersson frikänd till sist. Men det är helt klart att alla som följde rättegången fick en snedvriden och ofullständig bild av det underlag till kunskaper om vad som hände under mordkvällen som faktiskt finns i en lång rad vittnesmål som pekar på en konspiration.

    2. ”En mycket bra text! Den borde ha varit i alla de stora tidningarna så att folk hade fått upp ögonen för hur media och myndigheter vilselett dem kring Pettersson genom åren. Många anser ju rent slentrianmässigt att han var skyldig utan att kunna redogöra för vad de grundar det på. Juridiken har förvandlats till ett slags tyckande där det verkar helt ok även för höga jurister att säga att Pettersson inte bara var skyldig utan också t.o.m borde dömts på det som fanns”.

      Inte så konstigt om många anser att CP är mördaren- han är den ende som blivit åtalad och dömd för mordet+senare frikänd. Kan rekommendera Klamis bevisteoretiska analys från 1990- http://www.iustus.se/page/utgivning.html?page=shop.product_details&flypage=flypage.tpl&product_id=488&category_id=25 där han går igenom bevisningen mot CP år 1989. Senare har fler bevis dykt upp- se resningsansökan till HD år 1997 (vapen, motiv, fler vittnen m.m.). Det finns många tunga namn bakom CP-spåret t ex Benniet Henricsson- en fd duktig mordutredare, Jercy Sarnecki- professor och kriminolog, Lars Göran Nilsson, minnesforskare och professor, nämnde Klami och hans bevisteoretiska analys (mer tillförlitligt vad vetenskapsmän anser än privatspanare etc) de flesta poliser i Palmeutredningen sedan 1988, palmeåklagare från 1988 och omkring en fjärdedel av dagens advokater tror att CP var mördaren m.f.l.

      1. Ja. det är sant att en fjärdedel av dagens advokater tror att det var Pettersson som mördade Palme enligt en ny undersökning. Men flera, en tredjedel, tror att det var någon annan, se den här artikeln i Aftonbladet.

        Ingendera är förstås något starkt argument i sakfrågan. Men för den som gärna hänvisar till juridiska auktoriteter (vilket ju du brukar göra, Ulf) borde det vara lite bekymmersamt att uppfattningen att Pettersson är oskyldig är starkare företrädd bland landets advokater än den att han är skyldig.

  4. Ja, märkligt det här. Lilijeros fick Pettersson frikänd men, som du skriver, den som betraktade rättegångarna lämnades ju med en snedvriden bild kring mordet och utredningsläget. En perfekt jordmån för att grumliga misstankar mot Pettersson kunde bestå utan så mycket underlag.

  5. En populär version idag är att Palme var ryssvänlig och det skulle vara skälet att det gick som det gick. Jag skulle vilja ställa detta mot boforsaffärerna. Frågan är hur mycket som någonsin framkom internt och hur avslöjanden kunnat påverka amerikanarnas och ryssarnas syn på Palme som en man för diplomatin under kalla kriget. Det finns ju vissa personer i Palmes närmaste krets som tyckte att han kunde avgå bara några månader innan mordet. Frågan om vi vet så särskilt mycket om skälet till det. Jag menar ifall Palme började ses som en säkerhetsrisk från flera håll till slut och detta var mitt under kalla kriget när kärnvapenskrammel förekom, då börjar man fundera på vad som återstod. Kanske hade han inte så många kort kvar att spela ut…

    1. Idag vet man ju att 1983 ska ju Europa ha varit mycket nära ett kärnvapenkrig. Under Andropovs år. Borde ju logisk sett funnits ett ganska stort behov därefter att förlita sig på personer inom diplomatin som inte på något sätt skulle kunna anknytas till några skumraskaffärer. När Gorbatjov tillträdde uppkom en ny situation för USA att tina upp relationerna. Man ville inom Sovjet ändra inriktning med att tillåta en yngre förmåga som Gorbatjov ta över. En god chans bör då ha uppstått för USA för att tina upp relationerna samtidigt som inget fick gå snett

  6. Hej Gunnar! Är det allmänt känt vem Skelleftehamnsmannen var? Jag tänkte spontant att han kunde passa bra in på Stieg Larsson (som är född i Skelleftehamn – ett samhälle på cirka 3.000 personer). Vad tror du?

    ”Låt oss ta ett exempel. Det finns ett spaningstips som utredarna fick in i november förra året. Det skulle kunna klargöra ett av de tidiga mysterierna i utredningen – vad som låg bakom de anonyma tipsen från ”Skelleftehamnsmannen”.

    Det handlar om en person som skrev flera brev till spaningsledningen och berättade om sina iakttagelser nära brottsplatsen. Det första av dessa brev kom till polisen en vecka efter mordet och var stämplat i Skelleftehamn.

    Brevskrivaren berättar att han varit på tillfälligt besök i Stockholm under mordkvällen och att han vid tidpunkten för mordet befunnit sig i korsningen av Olofsgatan och dåvarande Tunnelgatan, numera Olof Palmes gata. Där stod en man med walkie-talkie. Mannen såg svensk ut men talade något som lät som holländska eller schweizertyska. Bland annat sa han: ”Das Auto! Das Auto!”, (Bilen, bilen!)” -DN 2011-02-28 (se: http://www.dn.se/debatt/lat-inte-utredningen-om-palmemordet-do-sotdoden/)”

    Förutom att mannen kommer från samma samhälle som Stieg, finner jag hans vittnesmål om att han sett en man som pratat holländska eller schweizertyska, väldigt intressant med tanke på Stiegs egna teorier om Sydafrikas inblandning.

    Är Skelleftehamnsmannen = Stieg Larsson?

    1. Ja, det var ju en originell vinkel på ett gammalt mysterium. Nej, ”Skelleftehamnsmannen” är inte identifierad. Det var alltså en anonym brevskrivare som tipsade Palmeutredningen om en iakttagelse han skulle ha gjort av en man med walkie-talkie nära mordplatsen – och beskrivningen av mannens sätt att tala förde onekligen tankarna till att det kunde vara en sydafrikan.

      Det första brevet till utredarna som kom några dagar efter mordet var poststämplat i Skelleftehamn, därav smeknamnet på det anonyma vittnet. Brevskrivaren hävdade att han gjort sin iakttagelse under ett tillfälligt besök i Stockholm. I ett andra brev som var poststämplat i Linköping och kom tätt efter det första uppgav han att han var ”resande i dammodebranschen” vilket ju skulle kunna vara en naturlig förklaring till att han befunnit sig på vitt skilda ställen i Sverige under en kort tidsperiod.

      Tills vi får veta vem som låg dessa mystiska brev – om det någonsin kommer att ske – är det förstås fritt fram att gissa kring hans (eller hennes) identitet.

      1. Olofsgatan, där Skelleftehamnsmannen såg WT-mannen, ligger dessutom bara ett stenkast från Wallingatan. Om detta är Stieg Larsson, hade han säkert koll på vad som pågick där…

  7. Gunnar Wall:

    Är du liksom jag rädd för att grandavsnittet är extremt dåligt handlagt? Att förklaringen till att man inte har lyckats skaka fram fler vittnesuppgifter beror på att förhören i sig är undermåligt utförda, kanske till och med inte bandade?

    Holmér undvek ju vittnesuppgifterna från Grand å det grövsta. Och argumenterade ju för att de redan gått till botten med ”Grandavsnittet”. Vad finns det som tyder på att dokumentationen därifrån är tillförlitlig och omfattande? Robert Gustavssons vittnesmål argumenterar ju för det motsatta.

    1. Det finns säkert stora brister i dokumentationen från Grand. Men jag tror inte det var därför Holmér inte ville befatta sig med Grandavsnittet (och så kanske jag inte ska tolka dig heller). Holmér var helt enkelt obenägen att göra en utredning som på något sätt närmade sig verkligheten för då skulle hans PKK-spår spricka.

      Som jag visar i ”Mörkläggning” fanns det särskilt två delar av utredningsmaterialet som Holmér envist vägrade att undersöka under hösten 1986 – trots att åklagarna insisterade allt vad de orkade. Det ena var Grandavsnittet. Det andra var själva PKK-spåret och i första hand de uppgifter som Holmér själv placerat i centrum, det så kallade vapentipset. Åklagarna hade gått med på att en möjlig PKK-komplott borde utredas och menade då att samtliga personer som kunde ha med saken att göra borde förhöras så fort som möjligt så att man snabbt skulle kunna komma till en punkt där man antingen försökte gå vidare till åtal eller förkastade spåret för att leta i andra riktningar. Men Holmér motsatte sig såväl en satsning på Grand som dessa PKK-förhör. Det förra motiverade han med att det inte fanns resurser, det senare med att det gällde att överraska PKK-kretsen i ett stort tillslag och därför fick inga förhör hållas i förväg. I själva verket var överraskningseffekten obefintlig för det hade ända sedan sommaren 1986 läckt friskt till media från polishuset att det var PKK som var huvudspåret.

      1. Jag menade inte att Holmér undvek Grand för att det var dåligt handlagt. Utan spekulerade kring om det blev dåligt handlagt eftersom Holmér inte ville lägga tid och resurser på Grandavsnittet. Det skulle kunna förklara svårigheten i att peka ut Grandmannen – även om Christer var mördaren. Om tillförlitligheten i förhören och dokumentationen är dålig så behöver man inte peka ut en opassande grupp eller person som gärningsmän/gärningsman.

        1. Jo, det är nog rimligt att dra slutsatsen att Holmér helt enkelt inte ville ha Grandavsnittet ordentligt utrett. Det ligger ju i linje med mycket annat som han inte heller lät utreda.

          Juristkommissionen, den första kommissionen som granskade mordutredningen, sysslade just med perioden då Holmér var spaningsledare. Den var skoningslös i sin kritik. Bland annat konstaterade kommissionen att en av de mest grundläggande åtgärderna, mottagningen, registreringen och uppföljningen av tips, fungerade dåligt. Men kommissionen noterade också att många självklara spaningsåtgärder blev slarvigt eller sent genomförda och att resultaten ofta inte kom till åklagarna förrän långt efteråt. En del saker blev inte alls gjorda.

          Särskilt nämner kommissionen:

          • att inte polisen försökte få kontakt med alla som besökt biografen Grand samtidigt med makarna Palme;

          • att dörrknackningarna som gjordes i området kring brottsplatsen inte var fullständiga, inte genomfördes på ett enhetligt sätt och att inte resultaten skrevs upp ordentligt;

          • att inte Olof Palmes bostad och arbetsplats genomsöktes systematiskt för att säkra eventuella spår;

          • att inte någon systematisk utredning av Olof Palmes personliga förhållanden och kontakter under hans sista vecka i livet kom igång omedelbart;

          • att aldrig Lisbet Palmes skottskada blev undersökt av läkare;

          • att polisen struntade i rättsläkarnas erbjudande om ytterligare medicinsk utredning kring mordet utöver obduktionen;

          • att spaningsledningen visserligen lade ut enskilda uppdrag på Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) men inte brydde sig om att diskutera lämpliga utredningsåtgärder med någon av experterna därifrån;

          • och att spaningsledningen inte heller ville utnyttja experthjälp från Försvarets forskningsanstalt (FOA) när det gällde provskjutningar, trots att stockholmspolisen hade svårt att klara den uppgiften.

          Mycket av detta – till exempel de dåligt genomförda dörrknackningarna – kan man tolka som sjabbel som kom sig av organisationens utformning. Annat var bevisligen en följd av Hans Holmérs medvetna överväganden:

          • han avvisade rättsläkarnas erbjudande om att diskutera fallet med polisen;

          • han sa nej när chefsåklagaren K G Svensson ville att spaningsledningen skulle kontakta Försvarets forskningsanstalt för en provskjutning (Att kontakten med FOA ändå kom till stånd berodde på att Svensson bestämde sig för att ordna saken själv.);

          • han sa likaså nej när Svensson ville att polisen skulle gå ut med en efterlysning i massmedia efter vittnen som kunde klargöra frågan om ”33-åringens” alibi (Sedan Svensson själv gått ut med efterlysningen hörde två vittnen av sig och gav stöd åt ”33-åringens” egen berättelse.);

          • han höll ett förhör med Lisbet Palme utan att redovisa resultatet för Svensson (Först efter en månad – och efter upprepade påstötningar – fick den frustrerade chefsåklagaren en bristfällig skriftlig sammanfattning.);

          • han struntade i att fråga Lisbet Palme om hon kunde tänka sig att delta i en rekonstruktion på brottsplatsen trots att Svensson bett honom ta upp den saken med henne. (Det Svensson föreslagit var en högst normal utredningsåtgärd som givetvis genomfördes med de andra viktiga vittnena från Sveavägen.)

          I stället konstaterade kommissionen att Holmér satsade på ett antal åtgärder som visserligen väckte uppseende men som var av högst tvivelaktig betydelse – till exempel flygspaningen med Viggenplan över centrala Stockholm den 29 mars 1986 – en åtgärd som motiverades med att mordvapnet skulle kunna upptäckas på det sättet.

  8. Tillägg:

    Den konspiratoriskt lagde skulle ju kunna hävda att man tvättat förhören från Grand eller att det finns olika upplagor av förhören. En officiell variant, som inte är bandade och en variant där man helt enkelt tagit bort information som kan tänkas vara känslig. Hur många av personerna som var på Grand under mordnatten har framträtt i andra sammanhang och delgett sin version till journalister och massmedier?

  9. Det förs en diskussion på ett annat forum om ett klipp från Norra Magasinet. I klippet syns en man som befinner sig i Palmerummet (som ser ut som Ö:s affärskompanjon). Är detta anmärkningsvärt? Eller är det inget konstigt att han är där (om det nu är han), med tanke på hans anställning på Televerket? Se: http://www.youtube.com/watch?v=KzMtXXehuEs (4:54 in i klippet går en man från vänster till höger som är onekligen lik denna person).

    1. Det ser ut som om mannens ansikte ”blurrats” i filmsekvensen och om det är gjort av redaktionen för Norra Magasinet så kan det ju ligga något intressant övervägande bakom. Jag får försöka kontrollera den saken när jag har tid, tack för påpekandet. Att ”Ö”:s affärskompanjon Ingvar G skulle ha befunnit sig i Palmerummet är ju inte helt osannolikt eftersom deras gemensamma företag sålde utrustning dit, bland annat pansarglas och k-pistar.

        1. Sveriges Radio säljer programkopior för privat bruk, men det är inte särskilt billigt. Se http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=2574&Artikel=882119

          Vill man inte köpa utan bara lyssna (gratis) kan man vända sig till Svensk Mediedatabas, söktjänsten för Kungliga Bibliotekets audiovisuella samlingar. Här är webbadressen: http://smdb.kb.se/

          Problemet är att SMDB först måste godkänna en som forskare. Blir man godkänd kan man ta del av allt material man begär fram antingen på Kungliga Biblioteket i Stockholm eller på ett annat bibliotek ute i landet som man väljer själv.

          Ett annat problem är storleken på det material man ska leta i. Kanalen sände varje dag på vardagar fram till 1993. Även om merparten av de intressanta sändningarna i Palmehänseende ligger i slutet av 80-talet blir det ganska många timmar att orientera sig bland. Jag har inte sett någon sammanställning av inslagen om Palmemordet, kanske jag kan få fram det vid tillfälle. Om någon läsare av denna blogg känner till det så mottas informationen tacksamt.

          I väntan på det kan det ju vara en idé att söka hjälp av personal på SR eller av SMDB:s forskarservice.

  10. En mycket bra och läsvärd redogörelse kring materialet från Grand! Det som slår mig och säkert många andra är att den högst selektiva bedömning av material och vittnesuppgifter utredare och åklagare gjort sig skyldiga till stämmer så väl ihop med uttalanden, bl a från några av dåtidens högt uppsatta politiker ”Det bästa vore om mordet begåtts av en ensam galen gärningsman”. Hela utredningen har som jag ser det varit mer eller mindre politiskt styrd från toppnivå från dag ett. Mot den bakgrunden kan man inte annat än dra slutsatsen att en förutsättningslös utredning aldrig varit på tapeten.

    Visst är det så att en ensam galen gärningsman politiskt sett varit det bästa för Sverige då det inte skulle skaka Sverige i sina grundvalar. Det starkaste motivet till att det från första början tog den vändningen är den att redan väldigt tidigt stod det klart att detta mord var just politiskt. Politiskt med kopplingar till utländska underrättelsetjänster med svenska intressen och konspiratörer. Om inte utredarna fattat det från start med alla uppgifter om övervakning av makarna Palme och allt annat som talar för ett sådant scenario så vore det högst anmärkningsvärt.

    En av anledningarna till varför inget sipprar ut från utredningen kan också motiveras mot ovanstående bakgrund för om det förutom visar sig vara som jag beskrivit och det dessutom varit känt bland utredare och makthavare så blir det nog så att Sverige (och resten av världen) dubbelskakar i sina grundvalar. Relationer till främmande makt och krav från våra medborgare skulle nå sådana nivåer i samhället att vi på våra breddgrader aldrig någonsin upplevt något liknande. Huvuden skulle rulla och många skulle få väldigt mycket att förklara. De politiska konsekvenserna skulle bli rent horribla.

    1. Eliasson: Det behöver faktiskt inte vara så att mordet var utfört med politiskt motiv. Däremot är det mycket som pekar på att mordutredningen har haft omfattande politiska inslag och att politiska viljor blandat sig i mordutredningen. Rädsla för politiskt motiv räcker gott för att alla turer skulle kunna förklaras och det både om Christer Pettersson skulle vara den mördaren eller inte. Det är en kvaddad mordutredning. Men skälet till kvaddandet behöver inte vara att man vet någonting.

      1. J: Du har rätt i att mordet kanske inte föregicks av politiskt motiv men det brukar vara så att politiska personer blir mördade pga politiska motiv. Eftersom motivfrågan är höljd i dunkel så spekulerade jag kring densamme ovan. Dock så anser jag att det inte bara fanns ett politiskt motiv att undanröja Palme utan ett flertal tänkbara politiska motiv som alla mer eller mindre är högst relevanta i sammanhanget. Inget av dessa tänkbara motiv är såvitt jag vet utredda men att eftersom så mycket pekat i den riktningen så har locket lagts på och ingen utredare har fått närma sig dessa saker utan repressalier från utredningsledningen.

      2. Eliasson:

        I mordutredningen har man agerat på ett sätt som pekar mot att man åtminstone har gått in i den med en rädsla för att utredningen i sig skulle komma att avslöja känsliga uppgifter och omständigheter.

        Där finns det sedan olika tänkbara förklaringar till rädslan:

        1. Först och främst så läcker i regel någon/några poliser till massmedierna om det finns information som kan vara av värde. Motiven kan skilja sig kring varför poliser läcker, allt ifrån egen övertygelse, vänskapsrelationer, tipspengar.

        Det här kan i den här typen av mord beröra allt ifrån enskilda familjemedlemmar, politiker till rikets säkerhet. Vissa uppgifter vill man inte ska hamna i offentligheten. Därmed kan det finnas stöd från flera olika håll, med olika intressen, för att en mordutredning inte ska bli allt för offentlig.

        2. Motivet till mordet kunde innebära politiska problem.

        Hur hanterar en svensk regering om det skulle vara någon annan militär makt som ligger bakom mordet? På storpolitisk nivå är Sverige en liten spelare och det kanske skulle tvinga Sverige att tydligare ta ställning och därmed överge sin neutralitetspolitik. Åtminstone skulle vi behöva se oss om för att få hjälp, var vänder vi oss då?

        Men det förutsätter att de/den som utfört mordet vet om vad den svenska regeringen vet om. Och så länge svenska folket inte vet så har Sveriges regering fler valmöjligheter att fatta ett beslut som är taktiskt riktigt för Sveriges regering. Blir det offentligt så kommer det innebära påtryckningar från svenska folket och eftersom det är viktigt att upprätthålla bilden av en levande demokrati, även om den inte alltid efterlevs, så får man färre alternativ om Sveriges befolkning får reda på för mycket.

        Sedan, och det här bör ses som en parentes:
        Låt oss leka med tanken att Sveriges regering faktiskt fick reda på vilka som var mördaren och att det var en grupp som utförde dådet. Hur slår man bäst tillbaka? Genom att överraska utan att lämna spår medan man håller Sveriges rygg fri från problem.

        Nu ser jag inte det som troligt att Sverige någonsin riktigt kunde säkerställa vem mördaren var. I alla fall har man inte lyckats att klargöra det genom rättslig process.

        Istället tror jag att man tillsatte en person som fick i uppdrag att hantera punkt 1 och punkt 2 till belåtenhet och som samtidigt hade förmågan att kommunicera en rimlig lösning på mordet; Spaningsledaren Hans Holmér.

        Sedan finns det olika förklaringar till nästa led:

        1. ) Kanske det fanns en plan B om att tillsätta en seriös mordutredare när rädslan var undanröjd. Men när det då väl hade konstaterats att det var en alkoholiserad småskurk från Sollentuna som var mördaren så var det försent eftersom spaningsledare HH hade förstört alldeles för mycket i utredningen för att man någonsin kunde bringa klarhet i det hela.

        2.) När första förklaringen om PKK blev orimlig så gällde det att kasta fram en ny idealisk gärningsman där sannolikheten för trovärdiga alibiuppgifter var snudd på obefintliga och då föll valet på en alkoholiserad småskurk från Sollentuna. Men eftersom spaningsledaren HH hade förstört alldeles för mycket i utredningen så kunde man inte knyta ihop säcken riktigt. Det här kan också vara ett led i att inte döma en oskyldig person för mord, men att samtidigt åstadkomma en rimlig förklaring till svenska folket.

        För politiskt har svenska folkets förtroende naggats i kanten av den misslyckade palmeutredningen.

      3. Har för mig att Krusell (som var biträdande spaningsledare 1988-1990 har jag för mig) sade att CP kunde haft ett banalt motiv t ex att Palme inte hade hälsat på CP när han träffade på honom utanför Grand vid 21-tiden mordkvällen. Att då besluta sig för att mörda någon på ett så klent motiv kan diskuteras, men det kan ha varit den utlösande faktorn. CP var vän, livvakt med bombmannen som nekades nåd strax innan han dog och CP hade även haft nationalsocialistisk litteratur hemma hos sig som Polisen fann. CP tyckte säkert illa även om andra högre politiker t ex partiledare och andra höjdare etc. men Palme var statsminister dvs högst upp i hierarkin.

        1. Det finns gott om uppgifter om att Pettersson betraktade sig som socialdemokrat men att han samtidigt inte var särskilt politiskt intresserad. Om något annat hade varit fallet tror jag nog att Palmeutredarna som vid tiden för åtalet mot Pettersson hade mycket stora resurser till sitt förfogande hade kommit med en ordentlig dokumentation om saken. Nu fick de, som vi vet, väcka åtal utan att åberopa något motiv.

          Pettersson hade förvisso ett exemplar av den starkt Palmefientliga boken ”Land du förskingrade” i sin ägo. Med all sannolikhet hade han fått den av ”bombmannen” Tingström som han lärde känna under en fängelsevistelse och som han hade viss kontakt med även efter fängelsetiden. Bokens författare Carl G Edquist (som ibland kallade sig Borgenstierna) var en gammal nazist som hade varit juridisk rådgivare åt Tingström. Men man kan inte dra några stora slutsatser av en bok i en persons bokhylla. Och att Pettersson skulle ha haft ett livvaktsuppdrag åt Tingström är såvitt jag kan bedöma bara ett grundlöst rykte som inte blir mer sant för att det upprepats ganska ofta.

          Sin kulmen fick teorin om Petterssons och Tingströms gemensamma hämnd på samhället när advokaten Pelle Svensson inför riksåklagarens resningsansökan ”avslöjade” att han hade tillgång till något han kallade ”bombmannens testamente” som skulle bevisa att Tingström och Pettersson tillsammans haft en plan som gick ut på att mörda Palme, kungen och justitieministern. Det där föll samman ganska fort. Jag berättar utförligt om saken i min bok ”Mordgåtan Olof Palme”.

  11. ”Eliasson skriver J: Du har rätt i att mordet kanske inte föregicks av politiskt motiv men det brukar vara så att politiska personer blir mördade pga politiska motiv”.

    Stämmer verkligen det? Brukar det inte vara galna, sjuka, störda personer etc som attackerar kändisar?

    1. För kändisar kanske det är som du skriver men jag pratade om politiker och speciellt politiker som sticker ut lite extra.

      1. Många gånger är det omdiskuterat ifall en död politiker fallit offer för en politisk komplott eller inte. Det gäller till exempel amerikanska politiska ledare som Martin Luther King samt John och Robert Kennedy men också FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Och mängden av sådana fall gör det omöjligt att sammanställa någon säker statistik över hur vanliga politiska mordkomplotter är i jämförelse med dåd från ensamma förvirrade gärningsmän.

        Men det finns oändligt många fall där det är fullständigt bevisat att de som mördats verkligen fallit offer för politiska konspirationer. För att bara nämna ett litet och hastigt sammanställt urval: den romerske statsmannen Julius Caesar år 44 f Kr, den avsatte svenske kungen Erik XIV 1577, den svenske kungen Gustaf III 1792, den amerikanske presidenten Abraham Lincoln 1865, ärkehertigen Franz Ferdinand av Österrike-Ungern och hans hustru Sophie 1914, den ryske mystikern och konspiratören Rasputin 1916, den ryske exilrevolutionären Leo Trotskij 1940, den svenske diplomaten Folke Bernadotte 1948, den chilenske generalen René Schneider 1970, den ledande sydafrikanska apartheidmotståndaren Ruth First 1982 och den indiska premiärministern Indira Gandhi 1984.

        Listan skulle kunna göras oerhört mycket längre. Det finns dessutom en lång rad fall där politiker mördats i samband med statskupper liksom åtskilliga exempel på bevisade mordkomplotter mot politiker där det tilltänkta offret klarat sig med livet i behåll.

      2. Ok, menade eg. politiker och kändisar. Tror du har delvis fel dvs att det ofta är galningar, sjuka, störda personer som attackerar även politiker. Borde finnas relevant statistik på detta i.o.f.s.

      3. Ulf:

        Hur kan Gunnar Wall ha delvis fel om det är så att det ofta är galningar? Det kan väl också ofta vara politiska motiv? Om man med ofta menar att det är mer förekommande än de flesta andra motiven.

        Och sedan tycker jag att den här frågan är än mer relevant – kan en galen person inte ha politiska motiv? Du argumenterar ju exempelvis själv för en konspiration där Christer på uppdrag av Bombmannen utför ett politiskt mord där Christer Petterssons nazistiska litteratur skulle vara ett, av flera, belägg för att han var till stånd att utföra ett sådant dåd.

        I Christer Petterssons fall så betraktades han inte heller som en galning. Det var livstids fängelse och inte psykvård som han dömdes till av tingsrätten innan hovrätten friade honom.

    2. I tillägg till Gunnar Walls digra lista av sammansvärjningar kan nämnas att även när gärningsmannen passar in i stereotypen ”socialt isolerad galning” finns ofta politiska motiv med i bilden.

      Sålunda refererar Sirhan (oavsett om det finns en konspirerande grupp bakom honom eller inte) till Bobby Kennedys hållning i Israel-Palestinafrågan.
      Mihaijlo Mihaijlovic pratar om att utrikesminister Anna Lindh ställt sig bakom NATO:s bombningar av Belgrad 1999.

      Men ja, när offret inte är politiker utan exempelvis popsångare eller filmskådespelare är motiven mer sällan politiska. Den köper jag, och det gör nog alla andra också. Men trots att exempelvis John Lennons mördare Mark Chapman hade uppenbara mentala problem fanns där en definierad motivbild och en långvarig och noggrann planering.

      Det finns exempel där politiker attackeras utan direkta politiska skäl och av personer liknande Chapman i det avseendet. John Hinckley, som sköt Reagan, hade blivit besatt av Jodie Foster efter att ha sett henne i filmen Taxi Driver. Det är uppenbart att han inspirerats av Travis Bickle, som i filmen planerar att skjuta presidentkandidaten Charles Palantine. Den sekvensen tycks i sin tur ha inspirerats av Arthur Bremers mordförsök på George Wallace under demokraternas primärvalskampanj 1972.

      I likhet med Chapman planerar Bremer sitt dåd långt i förväg, han följer Wallace över halva norra USA i månader. Alla dom här tre är ganska stereotypa exempel på ”galna, sjuka, störda personer som attackerar kändisar”. Dom är socialt isolerade enstöringar, dom tror dom har ett högre syfte med sin handling som dom blir besatta av och planerar länge, dom gör inga försök att fly brottsplatsen.

      Att få in Pettersson i det här gänget är naturligtvis komplett omöjligt. Jag är frågande till hur du fått bilden av Pettersson som en galen, störd person som attackerar kändisar. Han stämmer inte på något sätt in på en sådan schablonbild. Han är inte galen. Han har inte en grandios självbild. Han verkar inte ha några psykopatiska drag. Han har inte varit besatt av Palme innan dådet. Han är inte socialt isolerad, tvärtom verkar han haft ett ganska rikt socialt liv. Han är, helt enkelt, helt fel.

      Men jag ser också nedan att du spekulerar i att ”han kanske hade kopplingar till extrema högerpartier”, så då inser jag att du hellre fabulerar fritt än förhåller dig till verifierbara fakta i din argumentation.

      1. CP föraktade regeringen och Palme- det har flera vittnen hört honom uttala sig om. Med tanke på att han hade en nära bekantskap, var vän med bombmannen dvs en terrorist som naturligtvis också hatade regeringen, Palme m.f.l. så är det ett intressant spår. Att CP även hade nazistisk litteratur hemma hos sig gör det inte mindre intressant. Nu tror jag att CP mer föraktade etc regeringen, Palme än att han vurmade för nationalsocialism, som gör att det kan ha varit ett motiv till att han kan misstänkas för att ha mördat Palme. Det kan också varit något annat mindre dramatiskt motiv som gjorde att han ev. var mördaren. Det intressanta är eg inte motivbilden utan vad som fanns/finns för bevis mot CP eller andra alternativa gärningsmän.

        Fanns många som hatade Palme på 1980-talet och som hade motiv för att ha kunnat mörda honom t ex inom överklassen, polisen, militärer m.f.l. men som som naturligtvis är helt oskyldiga ändå. Du fabulerar fritt utan ”verifierbara fakta i din argumentation” när du försöker få in CP i ditt resonemang om några andra attentatsmän. När inte han passar in till 100% i dina teorier, tankegångar avfärdar du honom som Palmes mördare vilket är ologiskt. CP hade tidigare dödat en annan person med kniv inte långt från Palmes mordplats, många andra vålds och knarkbrott m.m., hade blivit dömd till rättspsykiatrisk vård m.m. CP hade till och med uttalat sig fientligt mot Palme och regeringen, så att påstå att CP är helt fel som ev. Palmemördare är snarare helt ologiskt. Ser man på den bevisning som fanns så blev han dömd för mordet i tingsrätten och senare försökte till och med riksåklagaren och palmeåklagarna få upp målet i HD 1997-98.

  12. ”En mycket bra och läsvärd redogörelse kring materialet från Grand! Det som slår mig och säkert många andra är att den högst selektiva bedömning av material och vittnesuppgifter utredare och åklagare gjort sig skyldiga till stämmer så väl ihop med uttalanden, bl a från några av dåtidens högt uppsatta politiker ”Det bästa vore om mordet begåtts av en ensam galen gärningsman”

    Ja det är en hel del om Grandvittnena som borde undersökts mera, men att man inte kan ta med allt i ett åtal är självklart. Åklagarna tyckte väl att vittnena som pekade ut CP räckte. Håller inte med om att alla ville fälla CP för mordet, var både och. Fanns många som ville fria honom också t ex var det ett gullande etc med CP efter hovrättsdomen (efter tingsrättsdomen blev det häktet eftersom han dömdes till livstidsfängelse i tingsrätten). Minnesforskaren, professorn Lars Göran Nilsson säger också i en intervju i DN år 2001 att hovrätten verkade ha bestämt sig i förväg och tog bara upp en liten del av hans rapport+ drog helt fel slutsatser kring minnesforskningen.

    1. ”Vittnet Sigrid M uppgav vid förhör samma dag (den 27 december 1988) att hon i slutet av september 1988 observerat en man som hon igenkänner som Christer P på perrongen till pendeltågstationen i Rotebro. (Idenfifierad genom foto i den finska tidningen Huvudstadsbladet). Hon gick bakom honom ut från stationen, då han råkade i affekt på grund av en låst dörr och utbrast något om ”jävla Olof Palme” – ”jag tycker det är bra att Palme är död” (eller ”jag tycker det är bra att Palme är skjuten”). ”Jag har skjutit
      honom och jag ångrar ingenting” (eller ”man ska ingenting ångra, och vore han inte skjuten skulle han skjutas en gång till”.
      Vittnet Anders R uppgav vid förhör den 19 januari 1989 att han på Sollentuna pendeltågsstation ”för några år sedan” lade märke till en man, som han igenkänner som granne till honom själv. Mannen skrek en massa osammanhängande ”svordomar mot den svenska regeringen”. Anders R minns inte om något speciellt namn nämnde. (Anders R bodde då på Kung Hans Väg 35 i Rotebro.)”

      http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/44/9bb90f1c.pdf s 716-717

      1. Skulle också vilja göra ett tillägg när det gäller dömande till rättspsykiatrisk vård eller (livstids) fängelse för mord. Det har blivit svårare att få rättspsykiatrisk vård och att bli bedömd att ha allvarlig psykisk störning. Det betyder inte att en person som dömts till fängelse alltid är frisk eller saknar psykiska störningar t ex den sk ”Hagamannen” i Umeå blev dömd för flera grova våldtäkter och mordförsök men fick 14 år i fängelse. Det är svårt att bedöma om en person ska få vård eller fängelse och det finns flera fall där man haft svårt att avgöra vilket man skulle dömt till. Vi har t ex massmordet i Falun där fänrik Flink sköt ihjäl 7 personer samma kväll har jag för mig och blev dömd till fängelse fast han ansågs ha haft en psykos under mordkvällen. Med hänsyn till brottets grova art blev det livstid istället. I Knutby 2004 fick ”barnflickan” Sara rättspsykiatrisk vård för mordet, fast hon kanske borde fått livstid eller mångårigt fängelsestraff i istället. Anna Linds mördare fick livstids fängelse fast han kanske eg. borde fått rättspsykiatrisk vård med tanke på vad man kom fram till då och efter domarna. Offret var utrikesminister så det blev väl livstidsfängelse pga det och att gärningsmannen var man och i Knutby var det en kvinna som var mördaren. Tycker också Mijailovic och CP hade vissa likheter som tidigare våldsbrottslighet, impulsiva, farliga, likheter i psyke m.m.

  13. ”Ja. det är sant att en fjärdedel av dagens advokater tror att det var Pettersson som mördade Palme enligt en ny undersökning. Men flera, en tredjedel, tror att det var någon annan, se den här artikeln i Aftonbladet.

    Ingendera är förstås något starkt argument i sakfrågan. Men för den som gärna hänvisar till juridiska auktoriteter (vilket ju du brukar göra, Ulf) borde det vara lite bekymmersamt att uppfattningen att Pettersson är oskyldig är starkare företrädd bland landets advokater än den att han är skyldig”.

    Nja en fjärdedel av advokaterna anser att CP var mördaren vilket är rätt högt, men siffran är nog högre bland poliser och åklagare och allmänheten. Om man ser till palmeutredningen så har en klar majoritet (eller kanske nästintill alla) av alla poliser och åklagare efter 1988 ansett att CP är mördaren och vi har ett flertal andra relevanta personer som tycker likadant- se ovan. Jag tror mer på kompetenta mordutredare, åklagare, kriminologer, minnesforskare, professorer m.f.l. än privatspanares ofta konstiga, märkliga konspirationsteorier.

  14. ”Eliasson skriver:
    04 mars 2014 kl. 6:31
    J: Du har rätt i att mordet kanske inte föregicks av politiskt motiv men det brukar vara så att politiska personer blir mördade pga politiska motiv. Eftersom motivfrågan är höljd i dunkel så spekulerade jag kring densamme ovan. Dock så anser jag att det inte bara fanns ett politiskt motiv att undanröja Palme utan ett flertal tänkbara politiska motiv som alla mer eller mindre är högst relevanta i sammanhanget. Inget av dessa tänkbara motiv är såvitt jag vet utredda men att eftersom så mycket pekat i den riktningen så har locket lagts på och ingen utredare har fått närma sig dessa saker utan repressalier från utredningsledningen”.

    Ser man på CP så hade han nationalsocialistisk litteratur hemma hos sig (boken Land du förskingrade) och var vän, livvakt etc till Tingström dvs bombmannen som nekades nåd inte långt ifrån han dog. Det är ett par motiv, sedan finns flera vittnen som hört och sett CP säga att han dödat Palme m.m. vilket visar på ett Palmeförakt dvs ett motiv.

    1. Detta motiv du pratar om känns väldigt vagt, näst intill mikroskopiskt. En bok, en vän/livvaktsuppdrag, vaga vittnesuppgifter etc. Det finns andra som hade betydligt större motiv och massor av saker som pekar mot dom själva, allt ifrån kulor av samma slag som dödade Palme, ultranazistiska åsikter, uttalanden om Palme som i minsta fall kan tas för grova, inga alibin för mordnatten, varit i området den aktuella kvällen osv osv i all oändlighet. Nej jag köper inte att en bok och vänskap med ”Bombmannen” kan tas för ett seriöst motiv.

      1. CP hade inget alibi, han var i mordområdet den kvällen, han hade uttalat sig hotfullt om Palme, sossarna innan och efter mordet, han hade fått en magnumrevolver av Cedergren innan mordet, hade en nära relation till bombmannen och hade nazistisk litteratur hemma hos sig, utpekad av flera vittnen vid Grand, mellan Grand och mordplatsen, på mordplatsen och även efter mordet. Vittnena som pekar ut CP eller hört och sett honom uttala sig hotfullt om Palme och sossarna eller sett en magnumrevolver hemma hos honom, är inte mindre tillförlitliga än de som påstår sig ha sett walkie talkies m.m. Det var väl tyvärr Holmér som ville ha vittnesuppgifter om ev. walkie talkie iaktagelser, vilket gjorde att flera hörde av sig och påstod det, men senare poliser och åklagare har aldrig trott på det.

        1. Att Pettersson skulle ha fått en magnumrevolver av Cedergren bygger bara på vaga och föränderliga uppgifter från detta notoriskt otillförlitliga vittne. Studerar man vad Cedergren sagt i olika polisförhör – utförligt beskrivet i framför allt min bok ”Mörkläggning” – ser man att han hela tiden ändrade sig om snart sagt allting. Det enda han höll fast vid med konsekvens var sin egen berättelse om hur han åkte hem från spelklubben Oxen i lagom tid för att passera korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan i nära anslutning till mordet – och att han under den fortsatta hemfärden såg en man som kunde ha med mordet att göra springa norrut på Luntmakargatan. Just den delen av hans berättelse – som väckte polisens intresse under det första åretsw spaningar – vägrade dock Palmeutredarna att tro på i samband med rättegången.

  15. ”Det finns gott om uppgifter om att Pettersson betraktade sig som socialdemokrat men att han samtidigt inte var särskilt politiskt intresserad. Om något annat hade varit fallet tror jag nog att Palmeutredarna som vid tiden för åtalet mot Pettersson hade mycket stora resurser till sitt förfogande hade kommit med en ordentlig dokumentation om saken. Nu fick de, som vi vet, väcka åtal utan att åberopa något motiv.

    Pettersson hade förvisso ett exemplar av den starkt Palmefientliga boken ”Land du förskingrade” i sin ägo. Med all sannolikhet hade han fått den av ”bombmannen” Tingström som han lärde känna under en fängelsevistelse och som han hade viss kontakt med även efter fängelsetiden. Bokens författare Carl G Edquist (som ibland kallade sig Borgenstierna) var en gammal nazist som hade varit juridisk rådgivare åt Tingström. Men man kan inte dra några stora slutsatser av en bok i en persons bokhylla. Och att Pettersson skulle ha haft ett livvaktsuppdrag åt Tingström är såvitt jag kan bedöma bara ett grundlöst rykte som inte blir mer sant för att det upprepats ganska ofta.

    Sin kulmen fick teorin om Petterssons och Tingströms gemensamma hämnd på samhället när advokaten Pelle Svensson inför riksåklagarens resningsansökan ”avslöjade” att han hade tillgång till något han kallade ”bombmannens testamente” som skulle bevisa att Tingström och Pettersson tillsammans haft en plan som gick ut på att mörda Palme, kungen och justitieministern. Det där föll samman ganska fort. Jag berättar utförligt om saken i min bok ”Mordgåtan Olof Palme””.

    CP påstod att han var socialdemokrat, men vad en person som är åtalad för ett statsministermord, partiledaren för socialdemokraterna påstår får man ta med en nypa salt etc. Tror alla skulle försöka framställa sig i bästa dager som är åtalad för det. Visst man blir inte nazist enbart vad man har i bokhyllan, men det är ett indicium för att han ljög. Att just den åtalade för Palmemordet hade palmefientlig/nazistisk litteratur hemma hos sig är ett indicium. En del verkar tro mer på den kriminelle, missbrukaren CP än Lisbet Palme konstigt nog nog. Kopplingen till Tingström som också hade haft den bokens författare som juridisk rådgivare är intressant. Det var väl bland annat Tingströms son som hade påstått att CP varit någon slags livvakt. De var i.a.f vänner sedan tidigare och troligtvis vad CP livvakt etc åt Tingström. Ja, vet att du och Pelle Svensson diskuterat detta förr, och vem som har rätt vet inte jag (båda kanske har delvis rätt för vad jag kommer ihåg så fanns det inget testamente direkt skrivet av Tingström utan av Svensson som skrivit ner stolpar, minnesanteckningar på vad Tingström berättat för honom. Det utesluter inte att han och CP haft mordplaner på Palme. Tycker ändå kopplingen till Tingström och Edqvist är ett motiv som åklagarna borde tagit upp. Finns fler som undrat varför de inte gjorde det redan 1989. http://knanilsson.wordpress.com/2011/07/19/ondskan-hatet-mordet-om-mordet-pa-olof-palme/

    I resningsansökan till HD kommer detta upp (och mycket annat t ex att Cedergren sagt innan han dog att han gett en Magnumrevolver till CP. Att Cedergren var död när riksåklagaren och palmeåklagarna lämnade in resningsansökan var en anledning som gjorde att HD inte beviljade resning, men de hade gjort ett videoförhör med Cedergren har jag för mig, nya vittnen som sett CP inte långt från Grand vid 21-tiden när makarna Palme kom dit- vittne D och efter mordet, uttalanden från CP att han dödat Palme, personer som sett en magnumrevolver hemma hos CP vid tiden för mordet m.m.), men tyvärr blev det inte resning till HD 1998, mycket pga den sk ettårsregeln.

  16. ”J skriver: 05 mars 2014 kl. 14:09
    Ulf:

    Hur kan Gunnar Wall ha delvis fel om det är så att det ofta är galningar? Det kan väl också ofta vara politiska motiv? Om man med ofta menar att det är mer förekommande än de flesta andra motiven.

    Och sedan tycker jag att den här frågan är än mer relevant – kan en galen person inte ha politiska motiv? Du argumenterar ju exempelvis själv för en konspiration där Christer på uppdrag av Bombmannen utför ett politiskt mord där Christer Petterssons nazistiska litteratur skulle vara ett, av flera, belägg för att han var till stånd att utföra ett sådant dåd.

    I Christer Petterssons fall så betraktades han inte heller som en galning. Det var livstids fängelse och inte psykvård som han dömdes till av tingsrätten innan hovrätten friade honom”.

    Visst kan man både vara psykiskt sjuk och ha politiska motiv, bara politiska motiv eller bara vara så sjuk, störd att man attackerar något utan eg. anledning. Att CP hade nazistisk litteratur hemma hos sig visar att han kanske hade kopplingar till extrema högerpartier/organisationer eller hade sådana åsikter inom sig. Författaren till den boken- ”Land du förskingrade” kände bombmannen. Det är väl relationen till bombmannen som är troligast när det gäller motiv, men det kan vara en kombination. Finns både personer som kände CP (Harri M har jag för mig han heter m.f.l.) och som inte kände honom (t ex en kvinna som hörde CP uttala sig hotfullt om Palmes död på en perrong) som hade hört CP uttala sig hotfullt om Palme, sossarna m.m. Ja, CP blev dömd till livstidsfängelse i tingsrätten, men tidigare på 1970-talet hade han bland annat fått sluten psykiatrisk vård för brott han gjort.

        1. Så här skriver jag om Harri M i ”Mörkläggning”. Jag konstaterar inledningsvis att han var en av de personer i Petterssons bekantskapskrets som Palmeutredarna talade med tidigt när de väl på sensommaren 1988 beslutat sig för att leta efter komprometterande uppgifter om missbrukaren från Rotebro. Texten fortsätter så här:

          Och i alla fall enligt förhörsprotokollet har denne kommit med högst komprometterande uppgifter om Pettersson.

          Bakgrunden är följande.

          Redan i slutet av -87 hade polisen fått in ett tips: en kvinnlig missbrukare, Kicki E, kunde ha något att säga med anknytning till Palmemordet. I februari -88 hördes hon om saken och berättade om en episod som inträffat i april -86. I knarkpåverkat tillstånd hade hon då följt med två bekanta, Harri M och en annan man som hette Kjell N, till Rotebro. Där hade de träffat en man som var ”väldigt lik fantombilden”. I en annars väldigt sparsamt möblerad lägenhet hade han haft ett inramat porträtt av Olof Palme. Hon visste inte vad mannen hette.

          Det där var ju intressant. I början av oktober, alltså före det tolfte förhöret med Sigge har Palmeutredarna hört Kicki en gång till och dessutom talat med hennes två reskamrater.

          Kjell N, även kallad ”Lidingö-Kjelle”, har för sin del berättat att deras värd hette Christer, okänt efternamn, och att samtalet i lägenheten lite grand kom att röra sig om Palmemordet. Denne Christer hade då sagt ungefär:

          – Om det varit riktigt jävligt hade jag fått sitta för det, för jag befann mig ju i området för mordet.

          Harri M har kunnat ge ännu mer intressanta besked: mannen de besökte i Rotebro var Christer Pettersson. Enligt förhörsprotokollet har Harri dessutom sagt att Pettersson ”hatade Olof Palme otroligt” och att det till och med fanns tecken på att han ”dyrkade Hitler”.

          Nu börjar verkligen Pettersson låta som en fullt tänkbar kandidat till titeln som ”Grandman”. Men här måste vi stanna upp och ta det försiktigt.

          När Harri M senare hörs i mordrättegången förnekar han nämligen bestämt och välformulerat att han någonsin skulle ha sagt till polisen att Pettersson hatade Palme. Det var i stället förhörsledarens tolkningar som blev felaktiga när de sammanfattade flera timmars frågor och svar. Harri M berättar att han förgäves krävde av polisen att förhören skulle bandas i en så viktig brottsutredning.

          När Anders Helin påpekar att det angavs i protokollen att Harri godkänt förhörsutskrifterna menar denne att antingen hade han inte fått dessa uttalanden upplästa för sig eller också hade han varit för trött för att lyssna ordentligt.

          I själva verket är Petterssons politiska hemvist ”någonstans i mitten”, förklarar Harri M för rätten – själv betecknar sig Harri däremot som ”vänsterextremist”. Han menar att han nog under förhören gav uttryck för sitt eget ”samhällshat” och att det var detta polisen tog fasta på när man i förhörsprotokollet skrev att Pettersson hatade Palme. Vad Harri M sagt om Pettersson var bara att denne ”när han var riktigt påtänd kunde blanda ihop Hitler, [Bibelns] Job och Olof Palme i en salig röra”.

          Visserligen, tillägger Harri M i domstolen, kan Pettersson bli väldigt aggressiv efter några groggar och skulle då kunna hugga ner någon om han blev retad eller hotad. Men han anser sig känna Pettersson så väl att han i efterhand skulle ha märkt om denne gått och burit på vetskapen om att ha mördat Olof Palme.

          Slutligen hävdar Harri att en av förhörsledarna hade försökt att locka honom med de 50 miljonerna i utbyte mot att han hjälpte till att få Pettersson fälld som statsministermördare.

          Harri M:s vittnesmål i rätten är förödande för polisen – om man tror på honom. Och våra tidigare inblickar i de arbetsmetoder som förekommit i Palmeutredningen gör att han inte kan avfärdas utan vidare. Men Harri själv är knappast det bästa sanningsvittne man kan tänka sig.

          Långt efter Palmerättegången, i september -95, lät han sig intervjuas i en TV-dokumentär om Palmemordet och lanserade där en ny teori: kanske Christer Pettersson hade beslutat sig för att mörda Sigge C på grund av någon personlig konflikt dem emellan, men tagit fel på person och av misstag skjutit landets regeringschef.

          Vad Palmeutredarna under hösten -88 fick Harri M att säga om Petterssons Palmehat och vad de eventuellt själva lade i hans mun är alltså högst osäkert. Kanske det inte spelar så stor roll.

    1. Om du hade frågat Lars Krantz så hade han säkert svarat att bombmannen var utsatt för en av de största rättskandalerna. Men man vet inte riktigt vad man ska tro när man läser hans gamla skrifter. T.ex. var han bland annat mycket inne på scientologerna som visserligen ska ha någon egen underättelsetjänst. Men även feministerna finns med på ett hörn…

  17. Att Harri M ändrade sig kanske berodde på rädsla för CP m.f.l. men är inte Harri M med i resningsansökan också? Det finns i.a.f. flera vittnesmål (från 1988 och framåt) där man hört CP uttrycka sig hatiskt, föraktfullt mot Palme och Socialdemokraterna.

    1. Så här sammanfattar Granskningskommissionen vad som står om Harri i riksåklagarens resningsansökan:

      Harri S (identisk med Harri M, jfr ovan) var en person i kretsarna kring Christer P, Sigvard C m fl. Harri S arbetade några år på åttiotalet som journalist. I den egenskapen blev han bekant med Lars T. Han var väl bekant med Christer P, bl.a. genom att de suttit intagna på samma fångvårdsanstalter.

      Det finns ett antal förhör med Harri S i förundersökningen. Han var åberopad som vittne i rättegångarna, där han hördes om Christer P:s person och leverne.

      I resningsmaterialet finns fyra förhör med Harri S, två från 1990 och två från 1997. De första två förhören rör bl.a. vapenfrågan, medan de andra två förhören, som är mycket utförliga, spänner över snart sagt hela brottsutredningen mot Christer P. De senare innehåller en hel del information, vars halt dock synes ytterst svårbedömd. Harri S framförde hypotesen att Christer P visserligen begått mordet, men tagit miste på person, i det han skulle ha avsett att mörda Sigvard C. Bakgrunden skulle vara att Christer P hade förskingrat ett parti narkotika för Sigvard C och fruktade dennes hämnd, vilken han på detta sätt skulle ha sökt förekomma. I andra delar av förhören uteslöt Harri S att Christer P kunde vara mördaren, eftersom Harri S sade sig känna Christer P så väl, att han i så fall skulle ha märkt detta på dennes beteende.

      I de senare förhören gav Harri S en motbild till de uppgifter som lämnats av Per S [advokat Pelle Svensson, GW:s anmärkning]. Harri S ifrågasatte att Lars T {”bombmannen” Lars Tingström, GW:s anm.] skulle ha anförtrott sig åt Per S och ansåg att flera av de uppgifter som Per S uppgivit komma från Lars T var uppenbart felaktiga, det gällde bl.a. uppgifterna om honom själv (han uppgav sig t.ex. aldrig ha suttit i fängelse tillsammans med Lars T). Harri S lämnade samtidigt uppgifter om relationen mellan Christer P och Lars T som ger samma bild som den Per S:s uppgifter och annan utredning pekar mot. Han bekräftade således deras vänskap och ”livvaktsförhållandet”. Däremot uteslöt han att Lars T:s påverkan på Christer P skulle ha kunnat förmå Christer P att begå mordet.

      Harri S åberopades i resningsansökan till styrkande av att Christer P var lättpåverkad och stod under inflytande av Lars T, att Christer P:s uppgifter om vad han gjorde under kvällen är osanna samt att Christer P enligt egen uppfattning hade motiv för att begå brottet.

      Så långt Granskningskommissionen. Och i övrigt: det finns förvisso väldigt många uttalanden, en del i polisutredningen och andra i pressen, från personer som påstått sig ha hört Christer Pettersson säga alla möjliga saker som för tankarna till att han kan ha mördat Palme. Något annat hade varit överraskande bland annat med tanke på:

      a) att Pettersson kunde uttrycka sig provocerande när han var arg och dubbeltydigt när han ville få uppmärksamhet;

      b) att ett antal personer i Petterssons omgivning har visat sig kapabla att påstå i stort sett vad som helst om Pettersson, se t ex exemplet med Harri ovan;

      c) att såväl Palmeutredarna som massmedia haft ett direkt intresse av att få fram vittnesuttalanden som ska ge intryck av att binda Pettersson vid mordet;

      d) att de 50 miljonerna med all säkerhet har bidragit till att det kommit in åtskilliga till synes graverande men inte nödvändigtvis sanna uppgifter om Pettersson;

      e) att väldigt många år har gått sedan Petterssons namn dök upp i skriverierna om Palmemordet och att väldigt många människor haft god tid på sig att säga väldigt mycket.

      Vissa av de här omständigheterna är lite specifika för Pettersson, till exempel hans häftiga humör. Andra skulle med all säkerhet ge exakt samma utslag vilken person som än presenterades som misstänkt Palmemördare. Sannolikheten är rätt stor att en slumpvis utvald man i aktuell åldersgrupp vid något tillfälle skulle ha uttryckt sig negativt om Palme alternativt sagt något om Palmemordet som möjligen kunde tolkas på ett komprometterande sätt. Och hade han inte gjort det är det sannolikt att det ändå skulle dyka upp fantasifulla, psykiskt obalanserade eller allmänt lögnaktiga personer som påstod att han gjort det sedan de fått klart för sig att han var huvudmisstänkt.

      Det jag vill säga är att själva mängden till synes avslöjande vittnesmål om Pettersson inte säger särskilt mycket. De måste kvalitetsbedömas på något sätt. Den som till exempel fördjupar sig i polisutredningen av den tidigt misstänkte ”33-åringen” och medieskriverierna kring honom finner samma sak: det kom upp massor av till synes komprometterande saker. Tar man okritiskt del av alla dem är det nästan omöjligt att dra någon annan slutsats än att han måste ha skjutit Palme. Men det hade han med största sannolikhet inte gjort.

      1. Skulle snarare säga att med hög sannolikhet var CP Palmes mördare. Ja, men man kan inte bara vifta bort alla vittnesmål som pekar för att CP var mördaren. För när det gäller andra påstådda saker t ex om walkie talkies i mordområdet m.m. eller om andra iaktagelser är det likadant- de är inte mer tillförlitliga än de som pekar för att CP var mördaren. Det missar gärna de som påstår att CP inte var mördaren eller försöker misskreditera alla de vittnesmål som pekar på CP som mördaren.

      2. Ulf:

        Problemet här är ju att du nog är den mest kategoriske när det gäller vem som är mördare och du är samtidigt också den som är minst kritisk till uppgifter som kan antyda att han de facto var mördaren. Jag accepterar att det finns en hel del uppgifter och vittnesmål som pekat mot Christer som mördare, men jag är öppen för att det faktiskt inte behöver vara så. En polisutredare vid namn Wingren var lika säker på att det var 33-åringen och det skrevs till och med en bok om 33-åringen och än idag finns det personer som anser att 33-åringen var mördaren. Även ”Ö” har det hittats spännande information om och alla tre är nog inte mördaren, den saken borde vara hyfsat klar i varje fall.

        Jag log lite för mig själv idag när jag lyssnade på en intervju med Christer från en av TV3s produktioner då Robert Aschberg frågade Christer om varför han tackat nej till att få en ny identitet: ”Det var en som fick det och som åkte till USA och det slutade inte så bra”, svarade Christer. Om det var 33-åringen han syftade på kan man tänka sig i varje fall och om det var ett vilseledande resonemang eller om han såg det som mer taktiskt att synas i TV och tidningar dels av pengarmässiga skäl, men också av säkerhetsmässiga skäl tåls att tänkas på.

  18. Gunnar,

    Har man förhört Anders B:s kollegor? Om ja, har man exempelvis kunnat kolla när de tagit ut pengar? Tycker varken jag hört eller läst detta någonstans. Vad hette hans arbetskollegor? Och borde inte de ha kommit ut strax efter skotten? Har de kunnat komma med några intressanta uppgifter/iakttagelser?

    1. I de släppta polisförhören med Anders B finns namnen på de kollegor som han hade sällskap med till bankomaten på Sveavägen. Jag betecknar dem här bara med förnamn och initialer: Niklas F, Claes N och Åsa G. Det framgår av en polisanteckning i förhören att Åsa G enligt registrerade uppgifter i bankomaten gjorde sitt uttag klockan 23.15 och att Claes N gjorde ett uttag klockan 23.16.

      Anders B säger i ett polisförhör den 3 mars 1986 att han den dagen talat med sina tre arbetskamrater ”och ingen av dom har kunnat påminna sig att dom skulle ha mött Palme eller något liknande” som det heter i polisens sammanfattning av hans uppgifter om den saken. Några förhör med dessa arbetskamrater ingår dock inte i det förundersökningsprotokoll som offentliggjordes i samband med åtalet mot Pettersson.

      1. Varför litade inte Holmer på Anders B vittnesmål? Det är en retorisk fråga. Räcker det med att någon var berusad? Anders B var faktiskt den som var absolut närmast. Varför verkar inte mördaren ha tittat efter vem som kom precis bakom innan han sköt? Eller den kittlande tanken, gjorde han det i själva verket? Har Anders B blivit tillfrågad om att Lisbet verkar ha gett honom någon typ av uppmärksamhet som visar på att hon har förväxlat honom med mördaren?

        1. Anders B har berättat att han såg hur Lisbeth vände sig mot honom som för att söka hjälp men att han inte var i stånd att göra något. Jag har själv talat med honom om det.

  19. I mitt tycke är Anders B:s, Anders D:s och framför allt Inge M:s vittnesuppgifter de mest intressanta (av flera skäl). Om man lägger ihop dessa vittnesmål tillsammans får jag intrycket av att mördaren stod vid skyltfönstret vid Dekorima, han gick sedan sakta fram till paret Palme, la sin hand på Olofs axel (kanske för att säkerställa att Olof inte rörde på sig allt för mycket) och tryckte av ett skott och riktade sedan ett skott mot Lisbet Palme.

    Hon stod dock något längre fram, vände sig om vid första skottet och undvek därför, mirakulöst att bli träffad. Mördaren backade sedan några steg, sakta (kanske för att se om han lyckats träffa Lisbet?) och småjoggade därifrån (kanske för att det var halt och för att han inte ville ramla i flykten?). Han var klädd i en mörk rock och hade en mörk mössa. Ålder cirka 30-40 år gammal. Medellängd (inget som i vart fall stack ut). Han sprang sedan uppför trapporna. Agerandet var ”iskallt”.

    Då är frågan; hur visste mördaren att de skulle komma precis där? Antingen var det ett förutbestämt möte eller så fanns det (minst) en annan person i nära anslutning som gav information via Walkie-Talkie. På så vis kunde de gissa sig till att paret Palme var på väg till tunnelbanan (?) ganska tidigt när de började gå från biografen i riktning söder. Men den var stängd och det visste mördaren och hans kompanjon.

    När de var på väg till biografen; vart klev de av någonstans? Samma tunnelbanestation? Finns det uppgifter kring det?

    Om mördaren tog tag i Olofs axel, kan det inte finnas DNA-spår i form av krutstänk från händer? Har det gjorts några DNA-tester nyligen på Olofs rock?

    1. Om polisens försök att hitta mördarens DNA på Palmes rock kan man läsa här.

      Hittills tycks sådana försök ha varit resultatlösa.

      Makarna Palme tog tunnelbanan från Gamla Stan till Rådmansgatan och gick upp den södra uppgången som ligger i korsningen mellan Sveavägen och Rådmansgatan, ett kvarter norr om biografen Grand. Det kan tilläggas att det är det naturliga alternativet om man ska ta tunnelbanan till Grand och vill gå så kort bit som möjligt.

      Det är svårt att säga vilken betydelse det kan ha haft att T-banestation Hötorgets nedgång vid Tunnelgatan var stängd på kvällen. Nedgången vid Kungsgatan lite längre fram var öppen om nu makarna Palme hade planer på att ta T-banan. Men enligt Lisbeth var det inte så, de planerade att gå hela vägen hem. I vilket fall betydde givetvis det faktum att denna nedgång var stängd att det inte kom upp några människor från T-banan precis vid mordplatsen och det kan ha gjort saken enklare för mördaren.

      I övrigt håller jag med dig om att just de vittnen du nämner måste betraktas som helt centrala. För min del menar jag dessutom att mycket pekar på att mördaren mötte Palme vid annonspelaren strax norr om Dekorimabutiken och att de hade ett kortare samtal där innan de gemensamt fortsatte några meter söderut till den plats där Palme blev skjuten.

      1. Nej, makarna Palme pratade aldrig med mördaren innan skotten. Han stod vid Dekorima i högst 1-2 minuter innan skotten (när man ser på bankomatuttagen av IngeM:s vänner, granskningskommissionen tar upp detta och Inge M stod parkerad där max 2,5-3 minuter innan skotten), smög upp bakom, bredvid dem och sköt två skott. När makarna Palme gick över Sveavägen för att se in i minst ett skyltfönster fortsatte antagligen mördaren på samma sida en bit. Mördaren sneddade över Sveavägen längre fram- ”släntrade” fram som Inge M säger i förhör i december 1986 har jag för mig och ställde sig vid Dekorima för att där invänta makarna Palme (inte vid annonspelaren).

      2. Det är något märkligt med Grand med all sekretess. Man kan ju spekulera väldigt mycket när så lite är kännt idag. Största argumentet tycker jag mot att någon skulle ha förföljt Palme från Grand tycker jag är att Palme just hade kännt sig förföljd och ev. planer då kan ha avslöjats. Reklampelaren kan annars ha varit ett utmärkt riktmärke för någon att hålla koll på från större avstånd om något var planerat i förväg inom en grupp.Tex en order att ställa sig i höjd med reklampelaren och fråga om en cigg eller liknande för inte väcka alltför mycket uppmärksamhet. En intressant fråga idag skulle kunna vara om makarna Palme varit på Grand vid något tidigare tillfälle och då även den gången promenerat hem

      3. Jag kan köpa det. Alltså att de möttes vid annonspelaren. Men med detta sagt, utan att sätta orden i munnen på dig, menar du att Lisbeth vet mer än vad hon medgett, hittills alltså. Tror du då också att Lisbeth visste vem denna person var? Något vittne (jag kom inte ihåg vem) hade hört att hon ropat ut ”Nej. Vad gör du!?”. Detta passar väl in i denna teori. Och då är ju frågan varför hon och sönerna agerat som de gjort efteråt? De vill antingen dölja något. Eller så har någon hotat Lisbeth med att hennes söner kommer att sluta som pappa om hon inte gör som dom säger. Detta har i sin tur lett till hennes skeptiska beteende mot polisen efteråt. En möjlighet iaf. Förklarar mycket enligt mig…

      4. Jag kan inte tänka mig att de allra närmaste vet något speciellt. Men att de är väldigt försiktiga när det inte är helt uppenbart hur allt gick till. Tror inte heller att det var ett avtal att träffa någon vid reklampelaren vid någon tidpunkt.T.ex 23:20. Däremot tror jag inte det var så ovanligt att Palme traskade hem på detta sätt på egen hand även vid tidigare tillfällen. Inte bara mellan Rosenbad och hemmet. Så att Palme skulle promenera hem tror jag inte har kommit som en direkt överaskning. Det som däremot är något irrationellt är att paret Palme sneddade över Sveavägen. Eftersom gärningsmannen nu fanns där kan man fråga sig om det fanns någon mer person utplacerad, för att täcka upp sveavägen på båda sidor innan hötorgets tunnelbanestation.

  20. Inge M säger också sekunder i det första förhöret så det kan vara så att mördaren kom till Dekorima bara ca 10-20 sekunder innan makarna Palme. Det finns flera personer som gått förbi Dekorimahörnet minuterna, minuten innan mordet men inte sett någon stå där. Det tyder, visar på att mördaren kom dit strax innan skotten, inte flera minuter innan som en del påstår här.

    Dessutom kunde inte mördaren veta att Palme skulle komma till Dekorimahörnet kl 23:21- var oplanerat. De kunde lika gärna följt med Mårten hem eller Björn Rosengren har jag för mig han heter som var på samma bio som Palme, men de tyckte det var för sent för te etc, tagit tunnelbanan eller taxin från Grand eller kanske ringt någon annan som kunde hämtat dem där. De bestämde sig vid Grand att de skulle gå hem. Sedan var det oplanerat att de skulle gå över Sveavägen för att kolla in i skyltfönster på andra sidan och det kunde inte mördaren heller veta i förväg.

    1. Ulf:
      De kunde inte ha följt med Björn Rosengren eftersom paret Rosengren aldrig frågade paret Palme. Den frågan ställdes aldrig och därför kan du inte heller säga att de lika gärna hade kunnat följa med honom.

      Du bygger ditt resonemang på ett cirkelargument eftersom du utgår ifrån:
      1. Att paret Palme oplanerat rörde sig på ett sätt.
      2. Att personen måste ha agerat ensam.
      3. Att Lisbeth och Olof hade samma information.

      I alla dessa tre avseenden så vet du faktiskt inte att det förhåller sig på det sättet. Du kan visserligen anta, men att lägga fram ett resonemang där du, utan vetskap, utgår ifrån dessa tre påståenden är redan det ett bevis på tunnelseende.

      Jag säger inte att du har fel nu, men jag säger att du drar förhastade slutsatser. Vad vet man förresten om biobiljetterna? Hur införskaffades de? Gick paret Palme ut i kylan den kvällen utan vetskap om huruvida de hade biobiljetter? Eftersom de inte satte sig bredvid Mårten och flickvän så får man väl anta att Mårten inte hade införskaffat fyra biobiljetter och erbjöd Lisbeth och Olof två?

  21. Det är ni som inte kan påstå att det var ett planerat möte vid Dekorima. Lisbet har aldrig påstått det och man får faktiskt lita på vad hon, Mårten m.f.l. säger. Du gissar mest verkar det som om ovidkommande detaljer.

  22. Att det var oplanerat att de skulle gå från Grand och hem är helt säkert. Det kunde inte mördaren heller veta i förväg utan måste ha iaktagit dem vid Grand. Det var även oplanerat att de skulle gå över Sveavägen för att se in i ett skyltfönster på andra sidan- de kunde inte heller mördaren veta innan. Mordplatsen blev vid Dekorima pga detta, inte något möte. Det är du m.f.l. som har tunnelseende.

    1. Ulf:
      Nej, återigen, nu gör du samma misstag igen.

      Vi delar upp dina argument och möter dem angående ditt påstående

      ”Att det var oplanerat att de skulle gå från Grand och hem är helt säkert”

      1.”Det kunde inte mördaren heller veta i förväg utan han måste ha iakttagit dem vid Grand”

      Svar: Det här argumentet bevisar alltså inte påståendet om att det är helt säkert att vandringen hem var oplanerad. Dessutom ligger det ett falskt påstående inbakat i det. Mördaren måste alltså inte ha sett dem vid Grand. Vid flera inblandade eller ett överenskommet möte så behöver inte just mördaren se dem vid Grand.Inte ens vid en oplanerat vandring hem måste mördaren ha sett dem vid Grand. Det kan dessutom ha varit en beväpnad man i området som på andra grunder befann sig vid Dekorimahörnet men agerade när tillfället dök upp.

      2.”Det är ni som inte kan påstå att det var ett planerat möte vid Dekorima.”

      Svar: Jag påstår inte att det var så. Däremot påstår jag att det inte kan uteslutas på de grunder som du presenterar här. Det är du som förhåller dig okritiskt och kategoriskt till en sanning och ett spår. Jag utesluter inte händelseförloppet däremot ifrågasätter jag din tvärsäkerhet.

      3.”Lisbet har aldrig påstått det och man får faktiskt lita på vad hon, Mårten m.f.l. säger.”

      Svar:
      Klart att man får lita på henne och Mårten. Det är inte förbjudet. Det är bara det att även om man gör det så var det inte någon av dem som propsade på att gå hem. Enligt deras utsago var det Olof som kände sig stel i benen efter att ha spelat Tennis. Med andra ord kan han ha suttit på information som Lisbeth inte hade. Eller så var vandringen hem oplanerad, om man nu utgår ifrån att Lisbeth och Mårten talar sant och minns rätt.

      4. ”Det var även oplanerat att de skulle gå över Sveavägen för att se in i ett skyltfönster på andra sidan- de kunde inte heller mördaren veta innan. ”

      Ja, eftersom det var Lisbeths förslag så borde inte mördaren ha vetat det här innan -förutsatt att vi tror på Lisbeth, utgår ifrån att mördaren eller Olof inte kunnat förutse denna mötesplats som idealisk ur just husefridssynpunkt, att Olof inte hade föreslagit detsamma om Lisbeth inte hade föreslagit det och förutsatt att Lisbeth både minns och uppger korrekt information.

      Du tillägger sedan: ”de kunde inte heller mördaren veta innan.”

      Det beror på vad som menas med ”Innan” och det baseras på att Lisbeth visste vad Olof visste. Samt att andra inte kunnat lämna information till mördaren om parets position.

      Det krävs faktiskt inte heller att mördaren måste ha sett dem vid Grand, en sådan syn förutsätter också att det inte fanns andra utpositionerade alternativ.Rent naturligt så tar man det väderstrecket tillbaka från Grand. Du går inte till Odenplan eller Rådmansgatan, även om du ska ta tunnelbanan, det är en omväg. Och riktningen blir onaturlig sett till slutmålet.

      5. ”Det är du mfl som har tunnelseende”

      Du förespråkar ett spår, ett sätt, en linje. Jag medger att det spåret KAN stämma men att det inte är säkert och pekar på hål i argumentationen. Du får det då till att det är jag som har tunnelseende, är inte det märkligt?

      6.”Du gissar mest verkar det som om ovidkommande detaljer.”
      Det här är inget argument. Det är faktiskt inte mycket annat heller med tanke på hur tvärsäker och kategorisk du är.

      1. Det är bara i Holmérs förhörssammanfattning som det står att det var Lisbeth som tog initiativ till att paret Palme skulle korsa Sveavägen för att titta i Saris skyltfönster. När hon själv yttrar sig i tingsrätten och hovrätten säger hon bara att de gick över gatan och att de stannade som hastigast vid skyltfönstret. Det är inte samma sak. Holmér kan ha dragit en slutsats om sambandet mellan dessa två omständigheter.

      2. Hela mötesscenariot är märkligt att tro på. Visst du är inte säker på varken CP-spåret eller en konspiration. CP är det enda realistiska spåret, annat är spekulationer och saknar bevisning. Detsamma påstår en rad professorer, minnesforskare, åklagare, poliser m.f.l. mötesscenario mellan Palme och mördaren tror bara en del privatspanare på. Hur man kan göra det är konstigt tycker jag.

        I stort sett så är åklagarens framställan det mest sannolika dvs att när makarna Palme gick från Grand blev dem iaktagen av mördaren redan där. Mördaren såg makarna Palme redan vid 21-tiden vid Grand och beslutade sig då för att mörda Palme efter bion. Vapnet kunde han haft med sig redan då eller införskaffat hos Cedergren mellan kl 21-23. Av olika skäl valde han att följa efter dem från Grand istället för att skjuta honom utanför. Det finns flera vittnen som pekar ut CP vid Grand både vid 21-tiden som vid 23-tiden, utanför gatuköket pekas han ut av han som står därinne och på mordplatsen av Lisbet. I resningsansökan finns det fler vittnen och ett par av dem kan ha sett rätt t ex vittne d mötte troligtvis CP utanför Cedergrens bostad vid 21-tiden. CP påstod att han inte ens varit varken vid Grand eller mordplatsen.

        Ja, det var oplanerat att de valde att gå från Grand på mordkvällen, de diskuterade detta med Mårten utanför. De kunde lika gärna tagit taxin, tunnelbanan, ringt livvakterna eller någon annan som kunde hämtat dem vid Grand eller följt med Mårten hem istället m.f.l. alternativ. Det var också oplanerat att de hux flux gick över Sveavägen för att se i ett skyltfönster, som jag skrivit förut. Ändå lyckades mördaren hitta ett bra ställe att mörda Palme på- var tvungen att improvisera då. Det tyder också på lokalkännedom och det hade CP. Det finns inget som tyder på att mördaren stod vid Dekorima flera minuter innan mordet. Han kunde inte heller veta att de skulle gå förbi där kl 23:21. Flera personer gick förbi Dekorima minuterna, minuten innan mordet, men såg ingen mördare stå och vänta vid Dekorimahörnet- var tomt. Mördaren kom alltså dit strax innan makarna Palme.

        Att Lisbet inte såg mördaren sekunderna innan skotten är inte konstigt. Hon hade ingen anledning att reagera just då- hon kunde inte på förhand veta att en mördare skulle stå där och vänta på dem och hon gick höger om Olof. Mördaren stod närmast Olof vid Dekorima. Lisbet hade sagt att de medvetet inte kollade omkring sig när de var ute o gick eftersom alla var så intresserade av Olof. Det här var också en kall, mörk februarikväll,

        Antagligen sneddade mördaren över Sveavägen längre fram vid Dekorima- ”släntrade” som Inge M säger i förhör i december 1986. Inge M tycker också att mördaren verkade vara en missbrukare med tanke på kroppsspråket- orolig, rörde sig hela tiden m.m. Han hade jobbat med missbrukande ungdomar tidigare läste jag i Walls bok. Lisbet påstod det till Holmér redan 1986, men tyvärr skrev han inte ner det- han var fokuserad på kurder eller yrkesmördare så han sket väl i det helt enkelt. Det hade tagit bort fokus på pkk-spåret om det hade kommit ut att mördaren antagligen var en svensk missbrukare och inte en kurd eller ”proffsmördare”.

        Om du tycker att åklagarna, poliser, minnesforskare, kriminologer, vänner o bekanta till CP som sett en magnumrevolver hemma hos honom vid tiden för mordet och som hört honom erkänna mordet eller uttryckt förakt, hot mot Palme och sossarna m.f.l. saknar ”argument” för att det var CP som var mördaren så får du tycka det, men de flesta andra inser att det finns bevis mot CP och han blev också dömd i tingsrätten för mordet.

        Tvärsäker? Nja, men CP-spåret är det mest sannolika i.a.f.

      3. Ulf:

        ”Hela mötesscenariot är märkligt att tro på. Visst du är inte säker på varken CP-spåret eller en konspiration. CP är det enda realistiska spåret, annat är spekulationer och saknar bevisning. Detsamma påstår en rad professorer, minnesforskare, åklagare, poliser m.f.l. mötesscenario mellan Palme och mördaren tror bara en del privatspanare på. Hur man kan göra det är konstigt tycker jag.”

        Du är helt låst. Totalt. Du verkar tro att det antingen är CP och om man inte är frälst CP-är-skyldig-anhängare så tror man att det är en konspiration och att det är de enda tänkbara scenarion som finns. Vakna. Ta av dig skygglapparna. Du har väl förmåga att tänka lite själv? Inte bara gå in i ett ”svart/vitt”-tänk?

        Du vet väl att det finns professorer, åklagare, poliser och kriminologer som inte håller med? Varför håller de inte med? Har du tagit det i beaktande? Jag tvivlar.

        1. Jag riktar mig inte bara mot J utan även mot Ulf och mig själv när jag nu skriver att vi ska försöka att hålla oss till sakargumenten i stället för att yttra oss på ett sätt som ligger nära att karakterisera våra meningsmotståndare. Jag tror det blir en bättre debatt så.

      4. Gunnar: Ber om ursäkt. Finner det bara oerhört frustrerande med någon som inte bemöter de invändningar man kommer med på de påståenden som denne slänger sig med, men istället börjar prata om vilka experter som tycker vad och som själv inte bidrar med andra argument än de om vilka experter som tycker vad. Att inte vara villig att föra en öppen diskussion och att istället ge frågeställare stämplar och etiketter är i min värld ohederligt eller tyder på att man är intellektuellt oförmögen att tänka själv. Jag tycker att det är bra att argumenten för CP som mördaren framförs eftersom de behövs här, men Ulf bidrar inte med dem när han undviker att diskutera de invändningar man har. Han visar då endast prov på härskartekniker och bristande förmåga till reflektion. På ett sätt så att man kan undra vad han vill uppnå.

  23. När jag läser Walls senaste bok om Palmemordet och hans intervju med Inge M är det intressant. Inge M själv tror att han såg CP på mordplatsen och han säger också att personen han såg vid Dekorimahörnet var orolig, hade ett beteende som en missbrukare, knarkare. Inge M hade arbetat med ungdomar som hade drogproblem och kände igen sådana personer. Även Lisbet hade sagt detta till Holmér år 1986 (mördaren var en borderline typ, alkoholist m.m.), men han ville inte höra sådant. Hans mördare var en kurd eller något ”proffs”. Det är j-ligt synd att Holmér m.f.l. inte dokumenterade förhören ordentligt så att vi hade fått fram allt som t ex Lisbet m..fl. vittnen sagt innan rättegången mot CP.

  24. Varför krångla till det så mycket egentligen? Låt säga att det fanns personer som bevakade Palmes bostad sedan en tid och såg paret lämna bostaden vid 18-tiden utan livvakt. De följer på avstånd paret ner i Gamla Stans tunnelbanestation och försvinner bort i anonymiteten i t-banevagnen som ska ha varit tämligen full med folk. De kliver allesammans av och promenerar bort till Grand biografen. Mördarna tar reda på hur lång filmen är och börja planera. De utgår givetvis från att paret ämnar ta samma väg tillbaka hem till bostaden dvs promenera Sveavägen och ner i t-banan igen. Mördarna har ca 1,5 timmar på sig att planera både mordplats och flyktväg och att orientera sig runt i området.

    Jag tror att mördaren kan ha stått på motsatta sida Sveavägen och hållit koll på biopubliken då de kom ut. Han kan i och för sig ha stått nära biografen, men inget känt vittne har väl talat om en kortvuxen man i mörk rock som jag minns det och varför exponera sig i onödan? Däremot kan mördaren ha haft medhjälpare och varför inte den sk ”Grandmannen”? En person med blå jacka och stirrig, otäck blick. Han kan ju också ha haft ett vapen och varit beredd att skjuta om tillfälle gavs?

    När makarna Palme lämnar biografen kanske mördaren i mörk rock gör detsamma men börjar då alltså gå på motsatta sidan Sveavägen. När makarna sedan går över Sveavägen för att titta i skyltfönstret så kan mördaren redan ha passerat förbi där INNAN makarna Palme ens knappt har börjat korsa Sveavägen, för han borde ju ha räknat ut då att de ska ta samma väg hem och har då tid att ställa sig i mörkret runt Dekorima där han ju vet att de kommer att passera. Tänkbart är det kanske också att Grandmannen också har nått fram till Dekorima/Tunnelgatan och att det är dennes flykt vittnet Lars J ser och dennes jacka och ”uppsyn” som också Lisbet senare vittnar om och beskriver? Inget vittne har väl sett vart den observerade ”stirriga” mannen i blå jacka tog vägen efter filmens slut? Han kan ju knappast ha gått upp i rök?

    Jag gissar på att ”Grandmannen” gick tämligen långt framför paret Palme på samma sida av Sveavägen och korsade Sveavägen längre ner då han upptäckte att paret inte längre gick bakom honom. Men Grandmannen å andra sidan visste ju att mannen med mörk rock nu hade koll på paret så han kunde ju bara ”sluta upp” vid mörkret på Tunnelgatan.

    Är det här scenariot helt omöjligt? Emotses det av ev. vittnesmål? Annars tycker jag det här vore det mest troliga tillvägagångssättet. Det blir som enklast. Grandmannen flydde uppför trapporna och mannen i svart rock kan ha tagit Luntmakargatan. Om de sedan hoppade in i en bil, i en buss eller på ett pendeltåg ja, vad vet man?

    1. Det låter väl rimligt men så länge det är svårt att förankra något så är det stor risk att det fortfarande finns mängder av scenarion. Frågan är bara hur många som visste att Palme inte skulle ha livvaktsskydd denna kväll? Dvs att man visste att Palme skulle bli tvungen att promenera ensam en bit hem, antingen till tunnelbanan norrut eller söderut.. Men det kanske mest intressanta av allt: Att man även bör ha vetat att Palme inte skulle välja att ta en taxi hem direkt från biografen. Då dyker en ny fråga upp direkt också: Åkte Palme någonsin Stockholms Taxi? Skulle han ha gjort det eller undvek han det av säkerhetsskäl när han inte hade livvakter?

      1. Men om jag har förstått saken rätt kan möjligen Palmes bostad varit övervakad en tid innan mordet? LP tyckte sig t.ex känna igen den blå täckjackan på mordplatsen. Att hon hade sett samma blå jacka (av äldre, ovanligare modell) vid bostaden någon vecka/några veckor tidigare.

        Ligger det någon sanning i detta så måste det väl dels bli ett underbetyg för SÄPO och dessutom kan man ju lägga allt om ”telefonavlyssning” och ”insidertipsning” om biobesöket åt sidan, för då behövdes det inte. Mördarna inväntade helt enkelt första bästa tillfälle och tog det.

    2. Jag vet inte om det är så mycket värt. Men det var ett vittne komme jag ihåg som heter Alf som jag tycker är intressant då han delgivit så mycket information. Kanske kan vara värt att kolla upp hur väl hans uppgifter passar in i ditt scenario. Det intressantaste uppgiften i de förfören som jag kommer ihåg nu är att mannen som Alf observerade som följde efter Palme hade glasögon som han tog av sig…

  25. Ok, CP hade ett par guldfärgade bågar till sina glasögon (som man bland annat kan se i det här klippet från 1994- http://www.youtube.com/watch?v=jWX5L-XXGuU ). Det är möjligt att han hade på sig glasögonen utanför Grand. Vittnesuppgifterna går isär när det gäller klädsel, ev. huvudbonad och ev. glasögon. Det brukar det göra i brottsmål.

  26. ”Ulf:

    ”Hela mötesscenariot är märkligt att tro på. Visst du är inte säker på varken CP-spåret eller en konspiration. CP är det enda realistiska spåret, annat är spekulationer och saknar bevisning. Detsamma påstår en rad professorer, minnesforskare, åklagare, poliser m.f.l. mötesscenario mellan Palme och mördaren tror bara en del privatspanare på. Hur man kan göra det är konstigt tycker jag.”

    Du är helt låst. Totalt. Du verkar tro att det antingen är CP och om man inte är frälst CP-är-skyldig-anhängare så tror man att det är en konspiration och att det är de enda tänkbara scenarion som finns. Vakna. Ta av dig skygglapparna. Du har väl förmåga att tänka lite själv? Inte bara gå in i ett ”svart/vitt”-tänk?

    Du vet väl att det finns professorer, åklagare, poliser och kriminologer som inte håller med? Varför håller de inte med? Har du tagit det i beaktande? Jag tvivlar”.

    Så du menar att bara för att man tycker att CP är den mest tänkbare mördaren så är man låst? Finns inte mycket som tyder på en konspiration i.a.f. De är ofta väldigt låsta att det inte är CP, vilket är märkligt med tanke på all bevisning och indicier som fanns mot honom.

    Har tänkt på detta mordfall under många timmar och vad jag tycker, tro vem som är mördaren lär framkomma.

    Vilka professorer, kriminologer, poliser, åklagare anser inte att CP är den mest tänkbare gärningsmannen? Kan komma på några st t ex Leif GW, Holmér, KG Svensson eller vad han heter som var förste åklagare. Vad de tror på är att kurder och poliser eller militärer skulle vara gärningsmannen vilket inte är troligt. Det är ändå en klar majoritet av åklagare, poliser, professorer, kriminologer m.f.l. relevanta fackmän som anser att CP är den mest sannolike mördaren.

    1. Jag vet att jag nämnt det tidigare men det är värt att påminna sig att Anders Helin, en av åklagarna i målet mot Pettersson, berättade för Marjasinkommissionen att han inte tyckte att man hade tillräckligt mycket att gå till åtal på men fick finna sig i riksåklagarens beslut. Som Helin sa: ”De [riksåklagaren Magnus Sjöberg och biträdande riksåklagaren Axel Morath] tyckte att det räckte med det här materialet.”

      Helin antydde alltså att han själv, som jobbat med detaljerna i utredningen och kunde den bra, helt enkelt blev överkörd av sina chefer. Det var så anmärkningsvärt att Sigvard Marjasin ställde frågan: ”Var det trycket från omgivningen som dikterade, allmänna opinionen?”

      Helins svar är intressant. Man kunde ju vänta sig att han fått full insyn i vilka sakargument som Sjöberg och Morath ansåg var avgörande, han var ju ändå en av dem som fick förtroendet att driva målet. Men Helins svar till Marjasin var: ”Vad som dikterade beslutet, det vet jag inte.”

      Marjasin undrade också om Anders Helin ”inte trodde att Christer Pettersson var skyldig”.

      Även här fanns det väl en en typ av svar som man naturligt kunde vänta sig, något i stil med att det fanns väldigt mycket som pekade på att Pettersson var gärningsmannen. Men Helin svarade: ”Jag har faktiskt ingen övertygelse vare sig i den ena eller den andra riktningen. Jag har på något sätt inget behov av att känna mig övertygad, personligen alltså.”

      Marjasin undrade om det inte var svårt att driva ett mål om man inte var övertygad.

      Anders Helin: ”Nej, inte om man så att säga struntar i sin egen personliga uppfattning.”

      Här talar vi alltså om en av de jurister som verkligen i detalj satt sig in i bevisningen mot Pettersson och som i rätten avvisat alla tvivel på att Pettersson var skyldig. Ändå svarade han så här. Det strider ju helt mot vad han sagt inte bara i domstolen utan också i andra offentliga sammanhang och säkert räknade han inte med att bli citerad så att allmänheten fick del av hans personliga tveksamhet. Jag var tvungen att sätta mig på riksarkivet för att hitta dessa uttalanden från Helin, de finns inte citerade i Granskningskommissionens betänkande.

      Detta är anmärkningsvärt och frågan är förstås: är det Helin säger till Marjasin ett uttryck för hans verkliga inställning, eller är han helt enkelt lite diplomatisk? Vill han inte redovisa att han i själva verket lutade åt att Pettersson var oskyldig, men att han var tvungen att lägga den inställningen åt sidan för att kunna sköta sitt jobb?

      1. Tyvärr så tror jag att mord av denna dignitet får professionaliteten att rämna på alla möjliga nivåer. Från högsta politiska ort och in i myndighetssfärerna. Trycket är så hårt att jag tror att även ”rättskaffens” folk viker sig eller helt enkelt inte orkar stå emot.

        Jag tänker ibland på LP och hennes utpekande av den ”alkoholiserade” CP. Undrar om hon är stark nog att kunna säga offentligt att hon KANSKE hade fel? OM hon nu själv har tvivlat någon gång under alla dessa år vill säga.

      2. Visst, viss tveksamhet borde även en åklagare ha, om det inte finns dna- och/eller teknisk bevisning, men det är inte samma sak som att Helin påstod/påstår att han trodde att CP var oskyldig. Helin trodde på en fällande dom i tingsrätten, men var mer tveksam om det skulle bli en fällande dom även i hovrätten. Med en snabb googling så finner jag t ex den här artikeln- http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16102123.ab Där står det snarare att Helin är övertygad om att CP var mördaren:
        ”Tror på Pettersson
        Helin är övertygad om att Christer Pettersson var mördaren.
        – All bevisning talar i den riktningen och det har rent faktiskt inte dykt upp något som pekar mot något annat.
        Han tror inte att en konspiration låg bakom mordet.
        – Det skulle ha kommit fram något under alla år. Men det är klart att Leif GW Persson och andra har all rätt att tro vad de vill”.

        Under rättegångarna mot CP var även Jörgen Almblad med.

        Sedan har vi alla andra Palmeåklagare och Riksåklagaren som lämnade in resningsansökan 1997- Klas Bergenstrand, Jan Danielsson, Solveig Riberdahl m.f.l. (och poliser som Ölvebro, Krusell, Benniet Henricsson m.f.l. minnesforskare, kriminologer m.f.l. relevanta fackmän som anser att CP är den mest sannolike mördaren)

        1. Jo, jag framhöll ju i det jag skrev att Helin förvisso har hävdat sin tro på Petterssons skuld, inte bara i rätten utan också i andra offentliga sammanhang. Uttalandena i Aftonbladet är ett utmärkt exempel på det. Desto mer intressant är det att han uttryckte sig så drastiskt annorlunda i samtalet med Marjasinkommissionen.

          För mig är denna tveksamhet från Helin som verkligen satt sig in i fallet och som hade som jobb att hävda Petterssons skuld mycket mer relevant än att det finns ett rätt stort antal poliser, jurister och minnesforskare som är övertygade om att det var Pettersson men som i de flesta fall inte vet mycket mer än den intresserade tidningsläsaren.

  27. ”J skriver:
    09 mars 2014 kl. 12:23
    Gunnar: Ber om ursäkt. Finner det bara oerhört frustrerande med någon som inte bemöter de invändningar man kommer med på de påståenden som denne slänger sig med, men istället börjar prata om vilka experter som tycker vad och som själv inte bidrar med andra argument än de om vilka experter som tycker vad. Att inte vara villig att föra en öppen diskussion och att istället ge frågeställare stämplar och etiketter är i min värld ohederligt eller tyder på att man är intellektuellt oförmögen att tänka själv. Jag tycker att det är bra att argumenten för CP som mördaren framförs eftersom de behövs här, men Ulf bidrar inte med dem när han undviker att diskutera de invändningar man har. Han visar då endast prov på härskartekniker och bristande förmåga till reflektion. På ett sätt så att man kan undra vad han vill uppnå”.

    Du börjar likna Magnus Johansson som blivit spärrad härinne- beskyllningar, insinuationer, nervärderande kommentarer om intelligens m.m. skräp. Jag har ingen skyldighet att svara på dina ofta märkliga frågor och påståenden. Jag har tagit upp att när det gäller relevanta fackmän anser en klar majoritet att CP är den mest tänkbara, sannolika gärningsmannen. Även bland allmänheten lär det vara en klar majoritet som anser att CP är mördaren. Det är inte oviktigt när man diskuterar vem som var mördaren. Ingen annan än CP har blivit åtalad, dömd och senare frikänd för mordet, och det lär aldrig bli någon annan heller. Många härinne m.f.l. forum verkar förlita sig mer på vad andra privatspanare har för märkliga konspirationsteorier än vad åklagare och poliser, kriminologer, professorer m.f.l. tycker. Det är bra att det finns en motvikt mot konspirationsteorierna, som ofta är spekulativa, tendensiösa och saknar grund i utredningsmaterialet t ex Lars Borgnäs m.f.l. som är inne på polisspår m.m.

  28. ”Jo, jag framhöll ju i det jag skrev att Helin förvisso har hävdat sin tro på Petterssons skuld, inte bara i rätten utan också i andra offentliga sammanhang. Uttalandena i Aftonbladet är ett utmärkt exempel på det. Desto mer intressant är det att han uttryckte sig så drastiskt annorlunda i samtalet med Marjasinkommissionen.

    För mig är denna tveksamhet från Helin som verkligen satt sig in i fallet och som hade som jobb att hävda Petterssons skuld mycket mer relevant än att det finns ett rätt stort antal poliser, jurister och minnesforskare som är övertygade om att det var Pettersson men som i de flesta fall inte vet mycket mer än den intresserade tidningsläsaren”.

    Som jag skrev så trodde Helin att det skulle räcka för en fällande dom i tingsrätten, men kanske inte i hovrätten. Det är inte samma som att påstå att Helin trodde/tror att CP var oskyldig. Han säger själv i t ex Aftonbladet att han tror att CP var mördaren. Intervjun gjordes 2013 dvs förra året och det har inte kommit fram någon annan misstänkt/mördare än CP. Sedan är inte Helin den ende Palmeåklagaren genom årens lopp- Almblad var med under rättegången mot CP och sedan har vi de andra åklagararna (Riberdahl, Danielsson m.f.l.) som lämnade in resningsansökan 1997, bland annat riksåklagaren Bergenstrand. Det hade dem inte gjort om de trodde att CP var oskyldig. De hade minst lika bra inblick i utredningsmaterialet som Helin och det hade dessutom tillkommit bevisning sedan 1989. HD kunde inte bedöma stora delar pga ettårsfristen m.m. men det gör inte att bevisen inte fanns etc.

    Saken är den att enligt t ex Lars Göran Nilsson som är minnesexpert och enligt den forskningen så är det högst sannolikt att Lisbet mindes mördarens ansikte, så nej det är inte samma sak som att att inte veta mer än den vanlige tidningsläsaren. Ej heller att erfarna fd mordutredare som Benniet Henricsson anser att CP är den mest trolige gärningsmannen eller att kriminologer t ex Sarnecki och professorer som t ex Klami (hans bevisteoretiska analys av bevisningen mot CP år 1989 skulle alla härinne behöva läsa) som arbetar inom detta anser samma sak.

    1. Lars Göran Nilssons allmänna kunskaper om minnets funktioner gör ju naturligtvis inte att han kan avgöra om Christer Pettersson mördade Lisbeth Palme. Det tror jag inte han har påstått själv heller. Vad jag minns har han bara sagt att det är möjligt att under vissa betingelser bevara en minnesbild på det sätt som Lisbeth hävdar att hon gjort.

      Jag vet vad Helin har sagt offentligt. Det intressanta är att han sa något annat till Marjasin.

      Och jag har läst Klamis bok om Palmemordet utan att bli särskilt imponerad. Jag kommenterar gärna enskilda argument från honom om så skulle vara.

      1. Han är minnesexpert och enligt Nilsson borde Lisbet kommit ihåg mördarens ansikte från mordplatsen. Om hans minnesforskning om traumatiska minnen/händelser kommit fram till det visar det att Lisbet antagligen mindes rätt.

        Det intressanta är inte bara Helin (som tydligen förra året anser sig övertygad om att CP var mördaren. Du försöker påskina att Helin ansåg att CP var oskyldig men det är helt fel naturligtvis) utan även att alla andra åklagare som lett Palmeutredningen efter 1988 anser att CP var mördaren. De lämnade in en resningsansökan år 1997 mot CP.

        Jaså? Han går igenom den bevisning som fanns mot CP år 1989 och han tycker det är svårbedömt och det visade även domarna; fälld i tingsrätten, friad i hovrätten. Det skulle varit bra om HD tagit upp målet, men pga mest formella skäl kunde de inte bedöma bevisen som fanns 1997-1998 (ettårsregeln m.m.)

  29. Sedan tycker jag det är fel att påstå att poliser (t ex Ölvebro, Krusell,Thure Nässén m.f.l.) som arbetat inom Palmemutredningen inte skulle veta mer än den intresserade tidningsläsaren? Alla dem som förhört t ex CP och alla andra vittnen m.m. vet mer (och är mer tillförlitliga) än t ex privatspanare med spekulativa, märkliga konspirationsteorier.

    1. Jag kanske uttryckte mig otydligt. När jag jämförde med tidningsläsare menade jag inte de poliser som arbetat i Palmeutredningen utan alla de andra kriminologer, jurister, poliser och så vidare som tagit ställning för att Pettersson är skyldig.

      Jag tror visserligen att Ölvebro, Krusell och Nässén har fel, men inte för att de är okunniga utan av andra orsaker.

      1. Håller inte med- arbetar man som polis, åklagare, minnesforskare, är professor i allmän strafflära som Klami, då har man ändå hela andra kunskaper än lekmän, allmänheten. Det blir mer tillförlitligt det dem pratar om än när t ex privatspanare kommer med konspirationsteorier.

      2. De som är okunniga är personer som avfärdar CP som gärningsman. Om man är tveksam är en sak men att avfärda CP då är man okunnig. Klami går igenom bevisningen som fanns 1989 på ett bra sätt i sin bevisteoretiska analys. Sedan har det tillkommit bevisning och åklagarna lämnade in resning till HD 1997.

      3. Hej, jag skulle nog vilja sticka ut hakan och säga att personer med paranoida tendenser har en böjelse för att leta efter samband och konspirationsteorier. Nästan tror jag att vissa personer söker efter det. Tycker även det funnits det när det gäller palmemordet. Dock inte här på denna sida, utan jag tycker man förhåller sig sakligt här. Kan hålla med om att CP är det mest konkreta exemplet på hur mordet faktiskt kan ha gått till. Men överhuvudtaget kryllar palmemordet med motsägelser och antagligen har det samlats för mycket informaion genom åren som är missvisande. Jag tror man ska försöka utgå från vittnesuppgifter som säger samma sak. Man ska komma ihåg t.ex. att walkie-talkie uppgifterna inte enkelt kan avfärdas hursomhelst idag

        1. Som jag ger exempel på i min senaste bok, ”Konspirationer”, så förekommer det ganska ofta att människor på lösa grunder föreställer sig förekomsten av konspirationer – och att vissa föreställningar av det slaget är extremt orealistiska. Och visst finns det psykologiska orsaker till detta, jag diskuterar flera av dem. Men jag tar också upp motsatsen, en överdriven benägenhet att avfärda hypoteser om konspirationer. Det finns psykologiska orsaker till sådant också.

          Verkligheten är, som vi vet, rätt mångfacetterad. Försöker vi förstå den med hjälp av enkla mallar så blir det oftast fel.

      4. Håller med om det också. Med tiden med all information finns det säkert motsägelser till allt till slut. För den skull kan man ju inte avfärda alla teorier. Utan jobbet består ju av hypotesprövning där inget är självklart. Istället gäller det ju förstås att komma fram till vilken/vilka hypoteser som är starkast. Om det ska finnas en framkomlig väg så är ju hypotesprövning sättet att gå tillväga på. Med CP som konkret menar jag att i det fallet fanns det en bestämd person, där det fanns uppgifter tillräckligt för en domstol. Men sedan fanns det säkert flera skäl till att han friades i domstolen också. Jag måste medge att jag är dåligt påläst om det och även mycket annat gällande Palme

  30. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14441528.ab ”– Palmeutredarnas nonchalans har retat mig ­genom åren.
    En av Palmeutredarna som försökte driva spåret mot Christer Pettersson, ­före detta kriminal­inspektör Thure Nässén, jobbade länge i motvind.
    – Vi hade ju uppgifter från tipsare att vi skulle söka mördaren på gatan där ­busarna höll till. Men då sa Holmér ”du ska inte inbilla mig att Palme blev skjuten av någon jävla gatulangare” och då lades allt det här ner, säger Nässén”.

    Tyvärr var Holmér spaningsledare första året och han var så insnöad på kurderna att man struntade i allt som pekade i annan riktning. Hans beteende gör att jag tror att han struntade i att dokumentera allt som t ex Lisbet sade i förhör. Med en annan spaningsledare (och andra åklagare som inte heller vek ner sig för Holmér) t ex Ölvebro kunde CP ha blivit gripen och häktad redan 1986.

    1. Det är inte bara Holmér som kan lastas för att Lisbeths kunskaper med relevans för mordet är ofullständigt redovisade i utredningen. Det är ett problem som fortsatt att finnas kvar de 27 år som gått sedan han avgått. Som Leif GW Persson nyligen sa: ”Lisbet är utan jämförelse det bästa vittnet och man har aldrig hållit något ordentligt förhör med henne. Hon borde förhöras igen.” Se denna artikel i Aftonbladet från 4 mars i år.

      1. Ja, men Holmér avfärdade andra spår än kurd/ppk-spåret. Det har dem inte gjort efter det. Det gjorde att man inte kunde gripa CP redan 1986- hade varit bättre. Lisbet är i formell mening inte bara ett vittne utan målsägande och då kan man inte göra vad man vill. Sedan kan jag personligen tycka att hon verkade lite besvärlig etc som gjorde att man kunde ifrågasätta t ex utpekandet eftersom det inte gick till som brukligt (med advokat närvarande m.m.). Det gör dock inte att hennes minnesbild av mördaren skulle varit annorlunda eller sämre för det. Sedan att förhöra henne igen efter 28 år- vad skulle det kunna ge? Inget har förändrats sedan 1988-1989 då hon pekade ut CP som mördaren och hon har tidigare sagt att de inte hade haft någon kontakt med mördaren överhuvudtaget innan skotten.

        Vittnesuppgifterna går isär om att de uppfattat som om de hade haft någon kontakt innan eller ej. Det var en mörk februarikväll med mycket bilar och folk i rörelse. Att mördaren smög sig på Palme bakifrån, lite från sidan kan ha uppfattats som en kontakt innan. En del var även berusade t ex Anders B. Vad han trodde sig ha sett kan man inte förlita sig på pga det. De andra var för långt ifrån för att kunna bedöma detta och de flesta vittnen satt i bilar som var i rörelse eller stod för rött ljus och hade eg. ingen anledning att registrera saker, detaljer runt omkring dem. Det var inte förrän man hörde skotten man kollade bortåt mordplatsen (gäller inte Inge M i.o.f.s.) och då hade mordet redan skett.

  31. ”Andreas skriver:
    09 mars 2014 kl. 18:25
    Hej, jag skulle nog vilja sticka ut hakan och säga att personer med paranoida tendenser har en böjelse för att leta efter samband och konspirationsteorier. Nästan tror jag att vissa personer söker efter det. Tycker även det funnits det när det gäller palmemordet. Dock inte här på denna sida, utan jag tycker man förhåller sig sakligt här. Kan hålla med om att CP är det mest konkreta exemplet på hur mordet faktiskt kan ha gått till. Men överhuvudtaget kryllar palmemordet med motsägelser och antagligen har det samlats för mycket informaion genom åren som är missvisande. Jag tror man ska försöka utgå från vittnesuppgifter som säger samma sak. Man ska komma ihåg t.ex. att walkie-talkie uppgifterna inte enkelt kan avfärdas hursomhelst idag”

    Ja, du har nog rätt i att personer som alltid söker konspirationsterorier har problem med sig själva av något slag. Ibland har statsmän fallit offer för en konspiration t ex Gustaf III, Caesar, 20 juliattenatet som inte lyckades döda hitler tyvärr m.f.l. Finns andra attentat där galningar, psyksjuka eller störda personer legat bakom t ex skotten mot Reagan 1981, mordet på Anna Lindh, lasermannen m.f.l. Men en del söker alltid konspirationer som svar (även när det gäller 11 september attentaten, estonia m.m. där bomber skulle använts i höghusen respektive fartyget. Jag tror inte på några bomber utan på felkonstruktion i Estonias fall och det fartyget skulle inte heller transporterat passagerare över Östersjön, var ett inomskärsfartyg eg. och rorofartyg med öppen ramp som blev ödesdigert när den, visiret gick sönder pga kraften av stormen och kanske felkonstruktion från början. 11 september trodde attentatsmännen innan attentatet att husen skulle rasat direkt när de flög in i dem, men de höll i början för den stora kraft som jumbojetplanen orsakade. Vilket är förvånande i efterhand, de borde rasat direkt).

    Det där med walkie talkies i mordplatsområdet kan man undra över. Det kan ha varit poliser, säpo, vakter som varit ute också som inte hade med mordet att göra utan en övning etc eller spaning. Frågan är då varför mördaren kunde undkomma efteråt om det funnits poliser inte så långt från mordplatsen? Sambandet fanns väl inte och varje sekund, minut som mördaren fick i försprång blev viktiga för att undkomma. Mördaren hade också tur för ovanför trapporna åkte det förbi en polisbil (kommer inte ihåg nr men har för mig det var en piket?) bara någon minut innan skotten nere på Sveavägen eller om det var ungefär samtidigt som skotten skedde nere på Sveavägen. Det blev heller aldrig något längre efterföljande av mördaren. De visste att han hade tagit sig till fots därifrån, konstigt att polisen inte följde efter längre än till David bagares gata.

  32. Borgnäs berättar om att en Taxichaufför ser en WT-man i brun skinnjacka 2315 stå på sveavägens västra trottoar,korsning Tunnelgatan, och speja gatan norrut, där paret palme snart ska börja promenera.

    PU sågade detta vittnesmål med hänvisning till att Inge M borde sett taxichauffören medan han väntade på flickvännen Helena L:s bankomatuttag.

    Har tidigare skrivit om att min analys över tiderna för bankomatuttagen visar att sannolikt kommer Inge M till bankomaten först 231830. WT-mannen har gott om tid bli sedd av taxichauffören och sedan förflytta sig från platsen , eventuellt till Sveavägens östra trottoar,

    Vittnet Svensson ser en man i brun skinnjacka skynda söderut på Sveavägens östra trottoar efter MOP. Tycker också att den bruna skinnjackan inte är ointressant när det gäller Lisbeth Palmes avvisande man i beigt,

    1. Alf L, finsktalandekvinnor… Men hur troligt är det t.ex att en person skulle vilja ljuga som är i tjänst? (dvs taxichauffören). Antagligen fanns taxichauffören verkligen på plats.

      1. Det är skönt att det faktiskt finns vissa omständigheter när det gäller detta mord som inte kan ifrågasättas. Det är ingen tvekan om att taxichauffören Anders D fanns på plats. Det var han som bad växeltelefonisten på Järfälla Taxi att larma polisen om mordet. Och hans tre passagerare är identifierade och hörda.

      2. Jo, det är jag med på. Men vore då intressant att veta vad som hände 23:15 till 23:21. Kanske plockades passagerare upp

  33. Ikväll var det någon på Flashback (palmetråden) som lanserade lite nya och spännande tankegångar ang. Palmes mördares klädsel. Kan mördaren ha dolt en annan jacka (förslagsvis blå täck- eller dunjacka) under den svarta rocken månntro? Som både LP och Lars J skymtade? Och varför var rocken öppen? Kvällen var kall. Kom han till platsen från en bil? Kom han ut från nåoon närliggande byggnad? Eller hade han rocken öppen så att han kunde göra ett snabbt klädbyte? En annan sak som jag har funderat över är varför mördaren, som sköt med höger hand, väljer att stoppa ner vapnet i vänster ficka? Det naturliga för en högerhänt är väl att stoppa ner ett föremål i höger ficka? Särskilt om man har bråttom? Kan ju vara så enkelt att rocken saknade en högerficka i och för sig men rockar brukar väl ha fickorl på båda sidor?

    Om vi ”låtsas” att GM:s fladdrande rock INTE var av ylle utan av nylon eller något slags fallskärmstyg så kan ju GM enkelt ha dragit av sig den och helt enkelt gjort en liten boll av den medan han joggade mot trappan. Visst uppfattades mannen av LP som bredaxlad med kort nacke också? Så kanske man ser ut om man har en tjock, bullig täckjacka under en mörk rock av tunt tyg?

    Tänk om det faktiskt bara rör sig om en GM trots allt?

    1. Varför klydda till det? Rocken fladdrade troligen för att den var öppen. Öppen var den troligen för att GM ska kunna ta fram vapnet och stoppa tillbaka det efter utförd gärning. Vänster sida därför att GM troligen hade axelhölster eller möjligtvis höfthölster(inte troligt). Hölster känns för övrigt rätt på en GM som troligen var utbildad på det han utförde. Det hade sett annorlunda ut om det skulle utförts av en random ensam galning/småkriminell/drogpåverkad person som fått ett plötsligt infall. Men så var det inte, det kan nog de flesta vara överens om idag.

    2. Ja, ingen teori kan avfärdas helt förrän den är motbevisad. En annan teori på att det skulle kunna vara en gärningsman, är att man skulle kunna utgå från denna glasögonprydde person som sågs utanför Grand. Kan personen ifråga tagit av sig glasögonen när han började gå efter Palme och detta då i syfte för att inte bli igenkänd? Gick gärningsmannen helt nära Palme när han sköt bara för att han såg dåligt då? Det ska även hittats glasögon på backen längs med tunnelgatan efter mordet. Är det helt orimligt att tro att det var gärningsmannens? Om nu vapnet lades ner i ett och samma fodral som glasögonen låg i, så kanske glasögonen råkade trilla ur i samma ögonblick. Vissa saker är svårt att begrunda hur troligt det är men måste ändå testas

      1. Längs med den förmodade flyktvägen ska det vara. Kan inte bekräfta om det gällde just tunnelgatan

  34. Summasummarum: Mördaren stoppar ju ner revolvern i vänster innerficka, (en ytterficka högre upp på rocken möjligen), eller någonstans innanför rocken på vänster sida (kanske ett hölster) vilket är det mest naturliga om man håller revolvern i höger hand…

    I övrigt låter hela ditt resonemang lite väl långsökt. En täckjacka under en rock? Jag tror inte man kan skapa sig en bild av mördaren genom att passa in allt som olika vittnen säger och få det att stämma. För att ta ett annat exempel så har ju vissa vittnen sagt att mördaren har huvudbonad och andra inte, jag tror inte man därför ska dra slutsatsen att han hade både och.

    För övrigt talar väl nästan alla vittnesuppgifter om att det var en GM. Är väl bara LP som i sitt första förhör sagt nåt annat.

    1. LP talade om en blå, bullig jacka och vittnet Lars J beskrev en man som bar en blå dunjacka i det allra första förhöret. De var närmast GM och kan ha skymtat den jackan UNDER den mörka rocken vilket knappast Anders D hade kunnat göra från sin position från sidan. En bullig jacka under en mörk rock ger intryck av breda axlar, kort nacke och litet huvud, precis så som LP beskrev GM.

      Och jag undrar om en proffsskytt hade slösat ens en sekund på att placera vapnet i ett hölster om han hade haft en rock på sig? Det gör man väl bara om rocken skulle ha saknat ficka?

      Själv tror jag inte alls längre på en konspiration. Läste FBI:s gärningsmannaprofil från 1994 och den talar ju då inte för en konspiration utan för ”den ensamme galningen”. Himla intressant läsning. Fascinerande. Särskilt det där om att mördaren möjligen saknade bil vid den tiden. Gissar att GM gick ut direkt och köpte en bil då han läste det. Han gör nog allt för att avvika från sin egen profil kan man väl misstänka.

  35. Det vittnesmål som emotsäger att GM skulle ha burit en blå, tjockare täckjacka görs väl isåfall av Yvonne N, för hon beskriver att mannen hon och hennes sällskap mötte ovanför trappan bar en svart, fladdrande rock och fumlade med en liten svart väska då han sprang. Om det nu var så att mannen hade stoppat sitt vapen i vänster ficka alt. ner i ett hölster så undrar man ju varför han valde att ta ur den ur fickan och stoppa ner den i en väska istället? Under flykt? Verkar ju jättekonstigt. Väskan kanske hade innehållit en mörk rock istället för ett vapen? Som han återigen tog på sig? Alla idéer är bra utom de dåliga. 😉

    1. Summasumarum:
      Vittnet Lars J bar den här kvällen en väska. En beige axelremsväska där han enligt förhöret säger sig ha förvarat ”en grej”. Han redogör i förhöret övrigt innehåll i väskan utöver ett föremål som han inte kommer ihåg vad det var men senare säger att han inte fick användning av. Han skapar egentligen en situation ut av ingenting.

      Jag har många gånger funderat över den här delen av förhöret som återges på länken nedan i mitt inlägg. Och tycker att han visar prov på vad som händer när man tänker: ”Prata inte om xxxxxxxx, prata inte om xxxxxxx” och när sedan innehållet i väskan kommer på tal så får han lite panik.

      Om vi leker med tanken att exempelvis CP är mördaren. Är det inte en osannolik tillfällighet att vittnet i gången råkar vara just denne ensamme man? En man som bor i närheten av Pettersson och sett honom många gånger. Ett mycket bra vittne, antingen för polisen om han var där av en slump eller för Pettersson om han var där för att hjälpa Pettersson att komma undan.

      Förhöret finns här:
      http://www.itdemokrati.nu/page36am1.html

      Han kan så klart ha befunnit sig på platsen av andra skäl. Och föremålet kanske var någonting som var lite pinsamt eller småjobbigt för han själv exempelvis droger (spelklubben Oxen låg i närheten) eller ett sexredskap (malmskillnadsgatan ligger inte fasligt långt ifrån) och det kan ju ha varit därför han trasslade in sig så fasligt.

      I vilket fall är det här förhöret det kanske mest ”spännande” förhöret av de offentliga. Vem var vittnet Lars J? Är det någon som kartlagt hans liv? Själv har han velat vara anonym och det kan ju finnas fler skäl till det med hänvisning till exempelvis föremålet eller rädsla för Pettersson.

      1. Tillägg:

        Nu när jag går igenom förhöret igen så ser jag att han vid tidpunkten bodde i Mörby Centrum. Nu vet jag inte om det har någon betydelse, men jag antar att det innebär att han flyttade till Sollentuna efter mordet, eller har han uppgett att han bott där innan han flyttade till Mörby Centrum? Det är ju en rätt bra bit där emellan.

      2. De allra flesta som hävdar att det är Pettersson som är mördaren menar ju att det var ett oplanerat impulsdåd. Att någon skulle ha placerat sig strategiskt i gränden för att hjälpa Pettersson att komma undan blir i mina ögon rätt långsökt. Det finns heller inget som kopplar vittnet Lars J till kretsarna kring Pettersson. Det vi har är hans egen uppgift om att han kände igen denne till utseendet och det var det ju många som gjorde. Och vi kan nog krasst räkna med att om Pettersson planerade någon typ av brottslighet tillsammans med en annan person (vilket han generellt sett inte ägnade sig åt) så skulle han nog ha valt någon av de bekanta som är väl dokumenterade och beskrivna i förundersökningen.

      3. Varför skulle Lars J ha känt rädsla för Pettersson? Han gav ju ”frisedel” till CP då han sade att det nog inte var Pettersson han såg?

        Annars är ju ditt resonemang runt Lars J lite intressant. Visst kan han ha velat dölja något av helt privata skäl. Läste nyss om filmen ”Offret” av Tarkovskij som hade premiär 1986. Året innan, 28 juni 1985, spelade man in en scen, en drömsekvens, på just den plats Palme mördades. Gränden (Tunnelgatan) ska visst ha fungerat som någon slags mötesplats för homosexuella läste jag någonstans.

        Men annars är det väl en svart väska och inte en beige som är aktuell för MOP?

        1. Många personer kan förstås haft privata hemligheter denna kväll. Jag tycker dock att man ska vara försiktig med spekulationer av det slaget om det inte finns starka belägg i det enskilda fallet plus uppenbar relevans för mordgåtan.

      4. Gunnar:

        Vettigt resonemang. Vet du om han kände igen Christer från för eller efter mordet? Från Sollentuna eller Mörby Centrum? Jag vet att Christer bodde i Sollentuna vid tidpunkten för mordet och efter, men inte hur det såg ut innan dess.

        Hur ser du på hans tillförlitlighet?

        Som du säger så hävdar de flesta att mordet var en impulshandling.

        Du har själv också tittat på argumenten för ett möjligt mötesscenario.

        Utöver dessa två finns scenariot om att statsministern var skuggad. Är dessa tre de minst osannolika scenarion eller kan det tänkas finnas fler möjliga?

        1. Vet inte riktigt hur det här med Mörby Centrum kommit in i bilden. När Lars J hördes om mordet den 1 mars 1986 bodde han i Sollentuna, vilket framgår av förhörsprotokollet. Dessutom var han anställd på Sollentuna kommun, fastighetsenheten. Så allt tyder på att det var som jag tror att de flesta uppfattat saken, att han sett Pettersson i Sollentuna under perioden före mordet.

          Jag har träffat Lars J, men det var många år sedan. Det fanns ingenting i det han sa som fick mig att reagera mot hans tillförlitlighet. Däremot tror jag att han kan ha tagit längre tid på sig när han följde efter mördaren än vad som direkt framgår av förhören. Det är i så fall högst förståeligt. Men det innebär att man inte kan vara säker på att det var mördaren som Yvonne N observerade uppe på åsen alldeles innan hon mötte Lars J.

          Frågan om vilka scenarion som är mest och minst sannolika får jag be om att återkomma till vid ett senare tillfälle. De närmaste dagarna kommer jag inte kunna skriva särskilt utförligt på denna blogg. Men jag ska publicera läsarkommentarer som vanligt.

      5. Enligt länken med förhöret som stod i första inlägget säger Lars J att han åkte hemifrån från Mörby Centrum. Och bytte tunnelbana vid centralen till linjen (gröna?) mot Rådmansgatan.
        Hade han åkt från Sollentuna hade han rimligen tagit pendeltåg.

        Därav min fråga om Mörby Centrum.

      6. Tillägg:

        Förhöret är här:
        http://www.itdemokrati.nu/page36am1.html

        Sidan är märkt med siffran 485 uppe i högra hörnet. Bara att läsa högst upp på den inscannade sidan. Hemifrån = Mörby Centrum.

        Visst han kanske tog en buss till Mörby Centrum från Sollentuna, även om det låter som en faslig omväg för att sedan resa till centralen, byta tunnelbana och resa till Rådmansgatan.

        1. Jag kan förstå att det lät lite förbryllande. Men Lars J bodde på Drevkarlsstigen som ligger i den del av Sollentuna som vetter mot Danderyd och Mörby Centrum.

  36. Jag tror absolut inte heller att Lars J hade det minsta korn av orent mjöl i påsen eller ens hade något privat att dölja. Hans historia håller sig ypperligt: Han kom ut från krogen på Luntmakargatan, står och tvekar i korsningen om vilken väg han ska ta då han hör två skott. Ser en man i mörk dunjacka i 35-40års åldern, möjligen försedd med keps, springa förbi honom och uppför trapporna. Det jag reagerar emot att Lars J tar tillbaka det precisa substantivet ”dunjacka” och istället säger att mannen hade en jacka eller rock vid nästa förhör. Man ser väl det man ser? Den ändringen förstår jag inte alls. Och Lars J kan ju av fysiska skäl inte ha tagit fel på Anders B och GM som det sades att Lisbet Palme kan ha gjort. Jag tycker Lars J stödjer Lisbets utsaga men det verkar som att polisen dissar dessa båda vittnen som var allra närmast GM och som vittnar om en bullig, mörkblå jacka resp. mörk dunjacka.

    1. Av fysiska skäl borde inte Lisbet gjort det heller- hon såg mördaren som var närmast naturligtvis. Hennes signalement på den personen dvs mördaren är helt annorlunda än mot Anders B som hade mörkt helskägg, hade en ljus mössa på sig, var mer rundlagd än mördaren m.m. Lisbet säger i förhör att mördaren var barhuvuad- håret gav ett cendré- brunaktigt intryck när det gäller hårfärgen (det intrycket ger inte en ljus mössa). Vittnen beskriver mordplatsen som att bara tre st var där, inte fyra eller fler och Lisbet har inte påstått att Anders B var mördaren som stod närmast henne och stirrade direkt efter skotten.

      1. Vittnet Inge M (som satt i en bil och bland annat såg mordet) pratar om flera sekunder när det gäller Lisbet och mördarens ögonkontakt.

    2. Grejen är den att man inte minns det man sett. Det man sett är ofta en liten del av det man upplevt och i efterhand sätter hjärnan samman ett slags narrativ. Hjärnans minnesfunktion är därför oerhört bedräglig och det är nog bara skärvor av vittnesmålens påståenden som man faktiskt kan lita på.
      Sedan myten om det fotografiska minnet, som ofta kommer på tal gällande Lisbet, det kan vi lämna därhän. Det finns mästerskap i minnesförmåga och personer som uppges ha fotografiskt minne, det kan vara allt ifrån genier till kändisar, får varje år inbjudningar från dessa mästerskap. Hittills är det ingen med uppgett fotografiskt minne som vunnit eller firat framgångar. Det finns skäl att misstänka att det fenomenet är en långlivad myt.

      1. Med det resonemanget kan man enligt dig inte ha vittnesbevisning överhuvudtaget? Dna- och teknisk bevisning är tillförlitligare naturligtvis, men för det kan man inte säga att vittnen alltid har fel, ej heller alltid rätt.

      2. Ulf:
        Nu vet jag inte hur du kom fram till att mitt resonemang skulle vara på det viset som du hävdar att det är. Det jag hävdar är att vittnesbevisning är vanskligt och det är bara att läsa igenom förhören för att dra den slutsatsen.

        Givetvis kan en upplevelse överensstämma väl med vad som verkligen skett, men de filter och de narrativa processer som formar våra upplevelser gör det hela komplicerat. Och det blir inte heller mindre komplicerat för varje gång vi går in i ett minne. Det finns ganska goda argument för att vi förändrar våra minnen genom att gå in i dem. Vi adderar och drar ifrån. Vår hjärna kan få oss att tro att vi befunnit oss vid en plats och sett saker från ett visst perspektiv.

        Exempelvis kan man titta på Anders D:s vittnesmål och dra slutsatsen att antagligen har han inte sett allt som han trott sig ha sett. Det ter sig som en smärre superförmåga att ha den iaktagelsen av mordplatsen vid mordtillfället när man parallellt kör taxibilen. Han har givetvis inte medvetet format om sin upplevelse utan jag tror verkligen att han själv tror på att han sett det han säger sig ha sett. Jag tror bara inte att det överensstämmer med vad som faktiskt är möjligt att hinna uppfatta samtidigt som man kör bil, hittar en lämplig plats att stanna med taxibilen osv.

  37. Dessutom: Klassiska vinterrockar av ylle ”fladdrar” väl inte så särskilt mycket om man springer som flera vittnen beskrev att den gjorde? Men det gör rockar av tunnare material. Jag tror att Anders D:s beskrivning av GM:s rock som en slags ”ulster” med gråa stänk skulle kunna vara fel.

  38. Jag tror helt enkelt GM kan ha använt sig av viss förklädnad. En svart regnrock i fickan och kanske t.o.m en eller två olika slags huvudbonader jämte glasögon? Visst kan väl GM vara en förslagen och tämligen avancerad person som körde med förklädning och kanske även senare lekte med olika identiteter på t.ex webben? I gärningsmannaprofilen skriver man att GM möjligen kan försöka infiltrera utredningen genom att desinformera, förvilla, lägga ut falskspår etc och vilket forum är bättre att göra det på än via nätet?

  39. Här är en länk till några dokumentärer som visats på bl a SVT genom åren. Jag rekommenderar främst de av Lars Borgnäs och Tomas Bresky då de är fullspäckade med saker som gjorts fel i utredningen. Gärningsmannaprofilen som gjordes har varit uppe i denna blogg och det visas i någon av dessa dokumentärer att FBI inte fick all relevant information de skulle behövt för att göra en korrekt bedömning. Det finns väldigt mycket matnyttig information att tillgå på följande länk.

    http://www.youtube.com/user/palmeintresserad/videos

  40. Om man tittar på den målning som Birgitta W gjorde av Grandmannen så har han en blå keps (?) och kraftigt markerade ögonbryn. Då ögonen helt klart är blå (och inte Christer Pettersson-bruna) så börjar jag fundera om ifall inte Grandmannen kan ha sotat sina ögonbryn? Eller hur vanligt är det egentligen med svarta, kraftigt markerade ögonbryn ovanför ett par blå ögon?

    Många konstnärer har väl ha en särskild ”blick” för detaljer, till skillnad från oss andra, och undrar om inte Birgitta W kan tillhöra den skaran? Isåfall tycker jag att Birgitta W:s målning blir än mer intressant.

  41. Hej Gunnar!

    Varför är det omöjligt att få ut förhöret med väktaren Anette K i Skandiahuset tror du? Varför skulle detta kunna vara så känsligt att man behöver sekretessbelägga det? Finns det någon rimlig förklaring?

    /Stig

    1. I samband med åtalet mot Pettersson släpptes en hel del material som berörde vittnet Stig E som arbetade på Skandiahuset och som jobbade över där under mordkvällen. Det framgår av materialet att det inom polisen fanns en del funderingar kring Stig E där man man undrade om han dolde något. I detta material finns också uppgifter om väktaren Anette K och vad hon gjorde under kvällen. Man kan läsa sig till att hon förhörts men inget förhör med henne ingår i detta publicerade material. Beslutet som togs i samband med publiceringen av det övriga materialet med anknytning till Skandiahuset att inte redovisa just hennes uttalanden kan tyckas lite märkligt och reser frågan om det finns något extra känsligt där. Att utredarna efter rättegången inte släppt förhör med henne är kanske mindre konstigt, det ryms ju inom deras allmänna policy att hemlighålla så mycket som möjligt.

  42. Gunnar! Eftersom Anneli och Margareta som var vid bion verkar ju vara tillförlitliga vittnen som hade talat till Petterssons fördel i rättegången. Att de inte kallades att vittna av åklagarsidan känns ju inte helt ologiskt, men varför kallades de inte in av försvaret?

    1. Det fanns mycket som försvaret kunde ha gjort – till exempel det du är inne på. De kunde också ha kallat några av de bästa vittnena som gjort observationer av män med walkie-talkies runt mordplatsen. Jag försökte uppmärksamma Arne Liljeros på vad jag tyckte var konstruktiva infallsvinklar, men han var inte intresserad. Och resultatet blev, menar jag, att under rättegången framstod åtalet på ett oförtjänt sätt som åtminstone någorlunda välgrundat.

      I efterhand kan förstås den här diskussionen om advokaternas agerande framstå som aningen akademisk eftersom Liljeros och hans kollega Lars Ekman till sist fick Pettersson friad. Och vad gäller den taktik advokaterna valde så måste man komma ihåg att de inte befann sig i någon särskilt avundsvärd situation. På ganska kort tid skulle de försöka orientera sig i ett extremt stort utredningsmaterial. Och valde de att satsa på infallsvinklar som inte höll – till exempel vittnen som visade sig otillförlitliga – så skulle de riskera att försvaga Petterssons ställning.

      1. Du kan inte påstå att åtalet mot Pettersson var ogrundat etc. (Jag tycker snarare Klamis bevisteoretiska analys visar att det fanns rätt bra bevisning mot CP redan år 1989, sedan tillkom det mer bevisning åren efteråt http://www.iustus.se/page/utgivning.html?page=shop.product_details&flypage=flypage.tpl&product_id=488&category_id=25 Man kan inte ignorera vad en professor i allmän rättslära och specialist i bevisteori påstår, skriver). Det finns som skrivits många ggr. tidigare här, flera vittnen som pekade ut honom både vid Grand, mellan Grand och mordplatsen, på mordplatsen och sedan har fler, nya vittnen dykt upp som pekat ut honom minuterna efter mordet, om tillgången till vapen, motiv, hotfulla uttalanden om socialdemokraterna och Palme m.m. Återigen varför skulle vittnen som ev. skulle peka i annan riktning vara mer tillförlitliga än de som pekar ut CP? Det är dem inte och det är därför man inte kommer längre med det här mordfallet (man har åtalat, dömt och sedan tyvärr friat den misstänkte, men även begärt resning mot honom flera år senare).

        1. ULf: du har nämnt Klami rätt många gånger på den här bloggen, men – som det förefaller mig – mest för att referera till en auktoritet. Jag har läst hans bok om Palmemordet för länge sedan och tyckte då inte att han tillförde något särskilt. Men du är förstås välkommen att presentera enskilda argument som han tar upp.

          Jag hävdar förstås inte alls att vittnen som kommer med uppgifter som pekar på att Pettersson är oskyldig generellt behöver vara mer tillförlitliga än de som pekar på att han är skyldig. Alla vittnesmål måste bedömas med försiktighet. Men om du läst Klami så har du säkert träffat på hans redogörelse för vilken grad av sannolikhet som krävs för att någon ska kunna dömas för ett brott. Klami menar att den rättsliga formuleringen ”utom allt rimligt tvivel” innebär att det ska finnas åtminstone en 95-procentig sannolikhet för att den åtalade är skyldig.

          För min del menar jag att det räcker med att ta rimlig hänsyn till Algot Å:s och Enar H:s alibivittnesmål för att man ska komma ner till en betydligt mindre sannolikhet än 95 procent för Petterssons skuld. Lägger man sedan till en rad andra omständigheter sjunker sannolikheten ytterligare. En sådan omständighet är att vittnet Lars J som vid tiden för mordet – till skillnad från Lisbeth – var väl bekant med Petterssons utseende inte alls tyckte att den flyende mördaren påminde om Pettersson.

          Ingen hade pekat ut Pettersson som närvarande på mordplatsen (eller på Grandbiografen eller på sträckan mellan de två platserna) förrän åklagarna iscensatte den på många sätt märkliga konfrontationen nästan tre år efter mordet. Om man inte har ett rejält mått av tveksamhet till vittnesutpekandena av Pettersson under de omständigheterna tycker jag man begår ett stort fel.

  43. Jag nämner bland annat Klamis bevisteoretiska analys för att han ger en bra genomgång av bevisen som fanns mot CP år 1989 och hur den ska värderas. Det tillför naturligtvis väldigt mycket när det gäller diskussionen om CP var mördaren eller ej. De sk alibivittnena blev avfärdade av hovrätten så de tillför snarare inget alibi till CP. Ulf S som var hemma hos CP sade bland annat att han kom hem vid 01-tiden på natten och verkade nykter. Det finns flera andra som såg CP vid Grand både vid 21-tiden som vid 23-tiden, mellan mordplatsen och Grand- utanför gatuköket och på mordplatsen där Lisbet pekade ut CP. Sedan har ett par st sagt i efterhand att de såg CP vid David bagares gata. Det är osäkert om de har rätt i.o.f.s. men Cedergrens påstående om magnumrevolvern är mer trovärdigt, tillförlitligt. Flera har sett o hört CP uttala sig fientligt mot sossarna och Palme både innan och efter mordet, vilket inte lättvindigt kan avfärdas eftersom han var misstänkt för palmemordet.

    Det kan vara ett korrekt utpekande om man litar på vad t ex Lars Göran Nilsson sade om sin forskning om traumatiska minnen både år 1989 under rättegångarna mot CP som år 2001 i DN. Hovrätten missuppfattade tyvärr Nilssons minnesforskning helt, vilket var en av anledningarna att de ogillade åtalet i hovrätten.

    Åklagarens påstående att CP följde efter makarna Palme från Grand och sedan väntade en kort stund vid Dekorima verkar vara det mest sannolika scenariot. Att Palme skulle pratat med mördaren innan verkar osannolikt.

    1. Har för mig Klami skriver om 85-90% säkerhet, inte 95%. I Finland räcker 70-75% för att döma någon tror jag han skriver också.

      1. Klami skriver i sin bok ”Mordet på Olof Palme” sid 81-82 om den enkätundersökning om beviskrav han lett bland svenska domare och nämndemän. Där har det enligt Klami visat sig att dessa jurister menar att det krävs över 95 procents sannolikhet för en fällande dom. Klami redovisar också en motsvarande undersökning han lett bland finska domare och nämndemän. Han skriver att dessa nöjer sig med 60-80 procents sannolikhet, alltså en avsevärt lägre siffra.

    2. Jo, det har framgått att du uppskattar Klamis bevisteoretiska analys. Det jag föreslog var att du kunde ta upp något av hans argument om du ville ha en diskussion i sakfrågan.

      1. Vad är det du vill diskutera när det gäller hans bevisteoretiska analys? Han skriver att huvudbeviset, bevisfaktum är Lisbets utpekande och de andra vittnena är stödbevisning. Han kanske använder andra termer (har inte boken hemma som du verkar ha) men det är det går ut på.

        1. Jag vill inte nödvändigtvis diskutera någonting när det gäller Klamis bevisteoretiska analys, för jag tyckte inte det var något särskilt i boken som gav mig anledning att revidera mina egna uppfattningar. Det jag menade var att eftersom du så ofta hänvisar till Klami så måste det väl finnas några särskilda argument hos honom som du tycker har betydelse för bedömningen av bevisningen mot Pettersson. Det kan ju, inser jag, till och med handla om något viktigt som jag missat. Det var därför jag föreslog att du skulle redovisa någon av hans synpunkter som du fanns särskilt relevant.

        1. Tack för länken. Där kan var och en se innehållsförteckningen i Klamis bok så man vet vilka frågor han diskuterar. Och jag vill absolut inte alls avråda någon från att läsa boken, tvärtom. Det finns förstås en rad intressanta synpunkter i den.

          Eftersom jag ändå plockat fram den har jag bläddrat lite i den och konstaterar till exempel att Klami – med all rätt tycker jag – kritiserar tingsrättens sätt att avfärda Petterssons alibivittne Algot Å. (sid 45-47 i boken) Klami menar att rätten argumenterar illa när den helt avfärdar bevisvärdet i Algot Å:s berättelse. Att Algot Å varit vag och föränderlig när det gällt vissa detaljuppgifter är till exempel inte alls konstigt när det gäller en händelse som inträffat flera år tidigare. Att han inte gått direkt till polisen med vad han vetat därför att han känt obehag inför hela saken gör inte heller automatiskt hans vittnesmål värdelöst – Klami jämför med hur tingsrätten utan bekymmer förlitar sig på korvhandlaren Ljubisa N som säger att han först avsiktligt låtit bli att peka ut Pettersson för att han inte ville bli inblandad men att han sedan ändrat sig och berättat sanningen.

          Tyvärr orkar inte Klami genomföra samma utförliga bevistekniska analys kring Petterssons andra alibivittne, Enar H, som kom med först i hovrätten. Det enda Klami skriver om honom är följande: ”Föga glädje hade försvaret av en sjukpensionär, som faktiskt hördes i hovrätten och som nu påstod sig ha sett Christer Pettersson i Rotebro vid 24-tiden. Hur det än må vara med sanningens kvarnar som mal sakta, med alltför sena vittnen blir takten inte bättre.”

          Den slafsiga hanteringen av Enar H har förstås inget att göra med bevisteoretisk analys. På mig ger det närmast intrycket av att Klami kan kosta på sig att peka på några uppenbara brister i bedömningen av Algot Å för att visa att han inte bara passivt tagit till sig tingsrättens bedömning – men att han hejdar sig när han kommer till nästa alibivittne eftersom det skulle kunna försvaga hans tes om den tunga bevisningen mot Pettersson om han gjorde en seriös bedömning även av det vittnet. Den som vill läsa om båda alibivittnena rekommenderas att ta en titt på detta inlägg på min blogg.

  44. Hur var det med vittnet Lars J som befann sig i mördarens flyktväg, kallades han in att vittna av försvaret? Enligt Leif GW är ju han ett av de vittnen som talar starkast till Petterssons fördel

    1. Han vittnade kallad av av åklagarsidan i både tingsrätten och hovrätten. Och i hovrätten kom det upp att han kände Pettersson till utseendet men inte associerat till honom fast han befunnit sig nära den flyende mördaren.

      1. Han såg inte mördarens ansikte utan bara ryggtavlan en kort stund.- Där var det också mörkt m.m.

      2. Finns andra som också känt CP sedan tidigare men som till skillnad mot Lars J pekade ut CP – Roger Ö såg CP vid Grand ca kl 23:10-23:15 mordkvällen. Där var det bra förhållanden för att kunna se en persons ansikte m.m. Det var det inte vid trapporna på Tunnelgatan och Lars J såg inte ens mördarens ansikte utan bara ryggtavlan en kort stund.

        1. Om man över huvud taget vill använda Roger Ö för att bygga upp ett case mot Pettersson skaffar man sig fler problem än man löser. Det har jag tagit upp många gånger förr. Enligt min mening är Roger Ö ett av de mest otillförlitliga vittnena i hela Palmeutredningen. När han först hördes om händelserna under mordnatten kom han inte ihåg någonting. Under tiden som följde kom han att ändra sina vittnesuppgifter på de mest extrema sätt och det slutade inte med vad han sa i rätten. Senare hävdade han att han själv och Pettersson varit ute på en betraffningsexpedition riktad mot Sigge Cedergren och att Pettersson tagit fel på Cedergren och Palme.

          Det kan tilläggas att en rad normalt tillförlitliga vittnen samstämmigt konstaterat att Roger visserligen varit inne i Grandbiografens foajé men att de sett honom där först efter mordet. Om det skulle ligga någon sanning i vad han sa i rätten, att han sett Pettersson vid biografen, bör det rimligtvis ha varit omkring 23.30. Och i så fall bör Rogers vittnesmål tolkas som ett alibivittnesmål. Nu tror jag inte på detta. De vittnen som sett Roger inne på Grand har inte sagt något om att de sett Pettersson, eller en man som skulle kunna vara Pettersson, i samma veva.

  45. Enligt hovrätten så fanns det en betydande sannolikhet att CP var utanför, vid Grand vid 23-tiden mordkvällen. Det grundade dem framförallt på flygledaren Lars Erik E:s och Roger Ö vittnesmål. visst Roger Ö ändrade sig, men han kände CP sedan tidigare m.m.

    1. Och tiden var med hög sannolikhet ca kl 23:15 som han såg CP vid Grand eftersom polisen hade avlyssnat det samtalet (samtalet inne på Grand skedde mellan kl 23:15-23:21).

      1. Roger Ö såg CP vid Grand kl 23:15 när han skulle ringa (eller redan hade ringt) Cedergren inifrån Grand- polisen avlyssnade det samtalet. Det utesluter inte att han ev. kan ha varit där en gång till 15-20 minuter senare.

      2. Även om man godtar att utskriften från telefonavlyssningen är korrekt (vilket man ska vara försiktig som jag visat i ”Mörkläggning”) så finns det förstås inga som helst uppgifter i denna utskrift som visar att Roger var inne på Grand klockan 23.15. Han kan ju ha ringt ett telefonsamtal till Sigge från en annan telefon.

      3. Pia E är ett av MOPs mest tillförlitliga vittnen. 24-åriga Pia har varit på Bröderna Mozart med samma gäng som Robert Gustafsson. Efter filmen hoppar hon iväg på sina kryckor till busshållplatsen söder om Grand på sveavägens västra sida. Efter en stund ser hon paret Palme passera och lägger särskilt märke till att ingen förföljer paret. Säger i förhöret 13 mars följa dom med blicken ända ner mot korvkiosken.

        Det är Pia E som ser Roger Ö komma på Sveavägens västra trottoar, söderifrån en stund senare. RÖ frågar efter en cigarett vilket han får och därefter jagar han ,med kniv, mycket påtänd , iväg ett gäng unga punkare på flykten som sparkat på busskuren. Dessa händelser utspelar sig ngn gång 23.20-25 och visar på knarkspans falsarium med TK-kontrollen. RÖ kan inte gärna prata med Sigge Cedergren, som inte är hemma, när han lullar omkring på Sveavägen, blödande och sliten.

        Precis när paret Palme passerat Pia kommer en lyxigare bil som hon sett stå utanför Grand åkande söderut på sveavägen. I bilen sitter en välklädd, kortklippt och lite tunnhårig man i 35-40årsåldern.
        Polis och en del privatspanare har tagit denne för den 25-årige flygledaren Lars-Erik E.
        Den senare är också kvar på Grand och väntar på sina föräldrar till halv tolv.

        Pias Signalement på mannen: ca 40år, 185cm, mellanblond, tunnhårig mitt på huvudet. Kraftigt byggd, iklädd knälång mockarock m skinnkrage och svart handledsväska.

        Pia såg honom kliva in i bilen efter han kommit ut från bion. Hon tidsbestämmer detta till 23.16. PE medger att hon inte är någon bilkännare men säger att mannen kör en smäcker bil av äldre årsmodell. Hon nämner Jaguar eller Rolls Royce, den senare modellen borde iofs setts av flera. Det är dock knappast flygledare Lars-Erik E som är 25 och kör Volvo.

        Pia E är nästan i klass med Anneli K och Margareta S när det gäller att ignoreras av PU. Hennes vittnesmål om tiden för Roger Ö:s rörelser stöds också av fem vittnen.

        Bertil L, Peter O, Jonas W och Lars-Eric E är samstämmiga i att de ser en kraftigt påverkad och blödande Roger Ö ringande i en telefonautomat inne på Grand-biografen efter 2330. Tillsammans med Pias vittnesmål slår kvartetten från Grand fast ännu en spik i knarkspans falsarium med TK-kontrollen.

        Sedan kan jag tycka det är konstigt att inte fler vittnen sett den höghushöge Roger Ö innan han kommer fram till Pia gående norrut på Sveavägen. Han kan inte varit långt ifrån att möta paret Palme.
        Taxichauffören som 2350 körde RÖ från Grand till nattöppna Röda Rummet reagerade direkt och larmade polisen redan vid ettiden på natten. Han intygar de andra vittnenas berättelser om den omtöcknade och blödande A-lagaren som gömmer en kvarting i kläderna när han ska in på nattkafét.

  46. ”Jag vill inte nödvändigtvis diskutera någonting när det gäller Klamis bevisteoretiska analys, för jag tyckte inte det var något särskilt i boken som gav mig anledning att revidera mina egna uppfattningar. Det jag menade var att eftersom du så ofta hänvisar till Klami så måste det väl finnas några särskilda argument hos honom som du tycker har betydelse för bedömningen av bevisningen mot Pettersson. Det kan ju, inser jag, till och med handla om något viktigt som jag missat. Det var därför jag föreslog att du skulle redovisa någon av hans synpunkter som du fanns särskilt relevant”.

    Det relevanta är väl att en professor i allmän rättslära, specialist i bevisteori ansåg att det var 50/50 om man skulle fria eller fälla CP? Det är konstigt att du m.f.l. är så låsta i att det inte är CP som var mördaren med tanke på vad expertisen m.f.l. säger. Anser relevanta experter att det var hög sannolikhet att CP var mördaren så kan inte du m.f.l. påstå att det inte är så. Det är inte fel att ta upp vad experterna anser. Det stärker snarare min övertygelse att CP var mördaren. Märkliga, invecklade konspirationsteorier är inget jag förlitar mig på istället som vissa andra verkar göra konstigt nog. Jag har även tagit upp t ex Lars Göran Nilsson, minnesforskaren, att alla åklagare efter 1988 anser att CP var mördaren, även de flesta poliser som varit med i Palmeutredningen efter 1988.

    1. Här är vi tyvärr helt oeniga. Som jag tidigare sagt kan man hålla på ganska länge och räkna upp experter som tycker på det ena eller andra sättet när det gäller Palmemordet. Men jag har menar att det är sakargumenten som är intressanta, inte att personer med viss prestige tycker si eller så.

      1. Ja, men som jag skrivit så håller jag med Klami och vad han skriver om bevisen t ex Lisbets vittnesmål och alla de andra. Det har jag skrivit väldigt mycket om i flera månader.

      2. Det finns inte många experter som påstår att CP inte var mördaren i.a.f. och nej det är inte ovidkommande vad expertisen påstår- väldigt relevant. Vad olika sk privatspanare har för konspirationsteorier är däremot inte relevant, korrekt. Kanske kan vara bra, underhållande i romaner men inte när det gäller vad som skedde på sveavägen 28/2 1986.

  47. ”Tack för länken. Där kan var och en se innehållsförteckningen i Klamis bok så man vet vilka frågor han diskuterar. Och jag vill absolut inte alls avråda någon från att läsa boken, tvärtom. Det finns förstås en rad intressanta synpunkter i den.

    Eftersom jag ändå plockat fram den har jag bläddrat lite i den och konstaterar till exempel att Klami – med all rätt tycker jag – kritiserar tingsrättens sätt att avfärda Petterssons alibivittne Algot Å. (sid 45-47 i boken) Klami menar att rätten argumenterar illa när den helt avfärdar bevisvärdet i Algot Å:s berättelse. Att Algot Å varit vag och föränderlig när det gällt vissa detaljuppgifter är till exempel inte alls konstigt när det gäller en händelse som inträffat flera år tidigare. Att han inte gått direkt till polisen med vad han vetat därför att han känt obehag inför hela saken gör inte heller automatiskt hans vittnesmål värdelöst – Klami jämför med hur tingsrätten utan bekymmer förlitar sig på korvhandlaren Ljubisa N som säger att han först avsiktligt låtit bli att peka ut Pettersson för att han inte ville bli inblandad men att han sedan ändrat sig och berättat sanningen.

    Tyvärr orkar inte Klami genomföra samma utförliga bevistekniska analys kring Petterssons andra alibivittne, Enar H, som kom med först i hovrätten. Det enda Klami skriver om honom är följande: ”Föga glädje hade försvaret av en sjukpensionär, som faktiskt hördes i hovrätten och som nu påstod sig ha sett Christer Pettersson i Rotebro vid 24-tiden. Hur det än må vara med sanningens kvarnar som mal sakta, med alltför sena vittnen blir takten inte bättre.”

    Den slafsiga hanteringen av Enar H har förstås inget att göra med bevisteoretisk analys. På mig ger det närmast intrycket av att Klami kan kosta på sig att peka på några uppenbara brister i bedömningen av Algot Å för att visa att han inte bara passivt tagit till sig tingsrättens bedömning – men att han hejdar sig när han kommer till nästa alibivittne eftersom det skulle kunna försvaga hans tes om den tunga bevisningen mot Pettersson om han gjorde en seriös bedömning även av det vittnet. Den som vill läsa om båda alibivittnena rekommenderas att ta en titt på detta inlägg på min blogg.”

    Nu gör du misstaget att återigen ge vittnen som kan vara en fördel för CP större tyngd än de som pekar åt att han var mördaren. Att de sk alibivittnena ändrar sig och kommer flera år senare gör att deras tillförlitlighet sjunker drastiskt naturligtvis. Varken tingsrätten eller hovrätten ansåg att de kunde ge CP alibi. CP saknade alibi för mordkvällen. Nu har jag inte boken hemma som du har och jag kan inte den boken utantill naturligtvis, men som jag skrivit tidigare så är det en bra bok om hur man värderar den bevisning som fanns mot CP år 1989.

    1. Jag tillfogade citattecken i din kommentar eftersom nästan hela kommentaren bestod av ett citat av vad jag just skrivit. Du får gärna vara tydligare med sådant, Ulf, så blir det lättare för andra läsare att följa debatten. Och så tror jag faktiskt inte att det fyller någon funktion att citera mig så fullständigt. Det blir bara svårare att hitta de nya saker som du kommer med.

      1. Ok, ja missade citattecken, men har blivit bättre i.a.f.

        ”Även om man godtar att utskriften från telefonavlyssningen är korrekt (vilket man ska vara försiktig som jag visat i ”Mörkläggning”) så finns det förstås inga som helst uppgifter i denna utskrift som visar att Roger var inne på Grand klockan 23.15. Han kan ju ha ringt ett telefonsamtal till Sigge från en annan telefon”.

        Ja, flera såg Roger Ö stå där vid 23:15 tiden och när han står där påstår han att han hade sagt något till CP, men han hade gjort en avvärjande gest som svar. Det blir lite tvivel när Roger Ö ändrade sig och inte berättade mer korrekt från början, men han kände CP sedan tidigare. Hovrätten tog upp Roger Ö i domskälen (och Lars Erik) som stöd att CP var vid Grand efter kl 23. Det här var före mobilernas tid, så det verkar långsökt att han skulle ringt från någon annan plats och det dessutom samtidigt som han var inne i Grand. Dessutom kan det ha varit så att Roger Ö ringde och pratade med Cedergren kl 23:15-23:21 inne på Grand och sedan kom tillbaka en andra gång 10-20 minuter senare.

        1. Som framgår av Lasse Larssons kommentar är det bara polisens slutsats att de andra vittnena såg Roger Ö på Grand vid 23.15-tiden. Själva förlägger de iakttagelsen till en betydligt senare tidpunkt.

  48. ”Dessa händelser utspelar sig ngn gång 23.20-25 och visar på knarkspans falsarium med TK-kontrollen. RÖ kan inte gärna prata med Sigge Cedergren, som inte är hemma, när han lullar omkring på Sveavägen, blödande och sliten”.

    Skedde det ca kl 23:25 så kan Roger Ö visst stått inne i Grand och pratat i telefon med Cedergren mellan kl 23:15-23:21.

  49. Så du tror att telefontiden 23:15-23:21 är manipulerat? Tidsangivelserna sker automatiskt vad jag vet. Du/ni har inga bevis för det- mest spekulationer, teorier som vanligt. Roger Ö stod inne på Grand och pratade med Cedergren mellan kl 23:15-23:21. Han fick syn på CP ca kl 23:15. Vad gjorde CP vid Grand efter kl 23? Antagligen stod han och väntade på Palme.

    1. Det finns mycket att säga om det telefonsamtal som Roger enligt polisen ringt klockan 23.15-23.21. Men eftersom det inte finns någon som helst redovisning av från vilken telefon han ringde behöver vi inte ta ställning till korrektheten i polisens uppgifter om telefonavlyssningen när vi ska bedöma tidpunkten för hans uppdykande vid Grand. Lasse Larsson har redan tagit upp vittnena men låt mig ändå vara lite mer utförlig och citera från min bok ”Mörkläggning”.

      Jag har just beskrivit hur Roger i sina tidiga kontakter med polisen påstått att han i stort sett inte minns någonting utom att han någon gång under natten dök upp på taxifiket Röda Rummet vid Norra Bantorget. Och så fortsätter texten:

      Det är ju högst tänkbart att hans hågkomster verkligen var så dimmiga. Lyckosamt nog fanns det ett antal nyktra vittnen som lagt märke till Roger och som redan de första veckorna efter mordet kunde ge polisen besked om hans göranden och låtanden. Vittnesmålen visar att Roger varit vid Grand och ger oss en ganska sammanhängande bild av vad han sysslade med där.

      Det tycks som om det första vittnet som ser honom är en ung kvinnlig studerande, Pia E. Hon hörs flera gånger i början av mordutredningen.

      Pia har varit på samma bioföreställning som paret Palme. När filmen slutar – enligt polisen är det någon gång mellan 23.05 och 23.10 – går hon till busshållplatsen vid ABF-huset. Den ligger strax söder om Grand, på samma sida av Sveavägen. Hon ser makarna Palme samtala en stund med sonen Mårten och dennes flickvän. Sedan går respektive par åt var sitt håll. När Pia stått en stund vid busshållplatsen dyker det plötsligt upp en ovårdad man i brun dunjacka och ber om en cigarrett. Det får han. Han blöder och klagar över att han gjort sig illa i handen. Han kan vara påverkad av något, Pia vet inte vad. När några ungdomar sparkar på busskuren drar han fram en kniv och jagar iväg dem. När Pia stiger på bussen omkring 23.28 är mannen kvar, han har sagt att han ska ta en taxi.

      Pia får i april -86 titta på 1 300 diabilder och ombeds att plocka ut den man hon såg. Hon väljer ut ett enda foto, det är Roger Ö.

      När Pia försvunnit på bussen överger Roger tillfälligt sina planer på att ta en taxi. En rad vittnesmål beskriver vad han gör de följande 20 minuterna, alltså fram till 23.50 då han slutligen tar en bil till Röda Rummet.

      Vi minns flygledaren Lars-Erik E som sitter i bilen utanför Grand och tittar på den obehaglige väntande mannen. När den mystiske figuren försvunnit från bioentrén samtidigt med publiken från ”Bröderna Mozart” går Lars-Erik själv ut ur bilen och in i foajén. Han vill ta reda på när filmen som hans föräldrar ser ska vara slut. Klockan kan då vara tidigast 23.15. Efter en stund ser han en ”a-lagare” komma insläntrande. Lars-Erik har själv i ett tidigt polisförhör uppskattat tidpunkten för den händelsen till 23.30. ”A-lagaren” försöker ringa från bions telefonautomat och ber också Lars-Erik om ett plåster. Han är kvar i foajén i åtminstone tio minuter.

      Biomaskinisten Bertil L ansvarar för projektorerna på Grand denna kväll. De sköts automatiskt så han kan gå ifrån maskinrummet om han vill – en summerton larmar om något är fel. Troligen omkring klockan 23.30 – då ”Bröderna Mozart” slutat men andra föreställningar fortfarande pågår – ser Bertil ett ”fyllo” som står och ”sluddrar” i telefonhytten i foajén.

      Sedan de sista filmerna slutat omkring 23.40 ser biovaktmästaren Peter O att en underlig man står och ringer. När mannen är färdig vid telefonen kommer han fram och vill ha ett plåster. Det får han och så försvinner han ut.
      Konststuderande Jonas W har sett filmen ”Gå och se”. Den har slutat först av de fyra föreställningar som rullar parallellt, redan strax efter klockan 23. Men Jonas dröjer sig kvar. Han känner biovaktmästaren Peter O och väntar på att kamraten ska bli klar med jobbet så att de ska kunna gå på jazzklubb tillsammans. Ungefär klockan 23.40 ser Jonas en berusad man som står och pratar i en mynttelefon.

      Allt detta är uppgifter som finns i utredarnas material redan de första veckorna efter mordet. Ytterligare ett vittne, butiksbiträdet Mats J, kommer senare – i samband med Petterssonrättegången -89 – med en berättelse som rimmar väl med de övrigas. Han säger att när han själv lämnar bion ser han ”ett fyllo med en telefonlur i handen”. Klockan är då omkring 23.45.

      Sammantaget får vi alltså en ganska klar bild. En kort stund efter det att makarna Palme börjat promentera hemåt kommer Roger Ö gående fram till busshållplatsen vid bion. Han pratar en stund med Pia, drar kniv mot några ungdomar och går sedan in på ”Grand” strax före 23.30, ögonblicket efter det att Pia klivit på bussen och försvunnit. I foajén uppehåller han sig i drygt en kvart, i stort sett tills bion stänger. Under den tiden talar han mestadels i telefon, eller försöker åtminstone göra det, och tjatar om ett plåster. Och när han slutligen traskar ut dröjer det inte många ögonblick innan han tar taxin till Röda Rummet.

        1. Det kan ju tänkas att han var inne på Grand fyra eller fem gånger under kvällen, för den delen. Men om vi håller oss till vad samstämmiga vittnen observerat vad gäller denne ytterst uppseendeväckande person så lutar det åt att han var där en gång. Och att det var efter mordet.

      1. Tror faktiskt de som påstår sig ha sett Roger Ö stå och prata i en telefon efter kl 23:30 har fel och tidsangivelsen från telefonavlyssningen är korrekt. Alternativt att han ringt två ggr. inne från Grand med 15-20 minuters mellanrum.

      2. Innan makarna Palme går hemåt ser Roger Ö CP stående vid Grand, efter det korta samtalet med Cedergren går han fram till busshållplatsen m.m. och sedan ev. går tillbaka till Grand igen.

    2. Orginalbandet avmagnetiserades så det vi har är en avskrift av samtalet som i mitt tycke starkt indikerar att tiderna för samtalet ändrats till 2315-21 för att passa in i åtalet mot Christer Pettersson. Protokollen skulle visa att Roger Ö sett CP vid grand precis före MOP ringande hem till Sigge.

      Vittnesmålen från Sigge C/Reine J , Lars-erik E,Pia E och Peter O ,Bertil L och Jonas W pekar entydigt mot att klockslagen är felaktiga i TKn
      Ovannämnda vittnens utsagor gör att Roger med sannolikhet gränsande till visshet kom till grand efter 2330 . Finns inget vittnesmål att han skulle ringt från grand eller någon annan stans runt sveavägen vid den tidpunkten. Och den höghushöge Roger Ö har onekligen gjort intryck under kvällen med sin utseende och beteende.

      Om du läser GK hänvisas där till den vita volvon som stoppade sigge/reine vid luntis/apelbergsgatan. De som åkte i den vita volvon identifierades av PU som placerar händelsen vid 2335-40. Vilket gör det utomordentligt osannolikt att Sigge var hemma 2315-21.

      Visst är det spekulationer, men de understöds av fakta från de vittnesmål som avlämnats till PU.

  50. Hade försvaret tillgång till alla vittnesförhör från förundersökningen när det var dags för rättegång eller kan det finnas förhör som åklagarsidan dolt för försvaret? För mig verkar ju Arne Liljeros insats vara under all kritik annars med tanke på alla omständigheter som talade emot Pettersson som gärningsman. Framförallt att han enbart tillkallar två alibivittnen som dessutom har hört av sig så långt efter händelsen. Det känns som att det borde ha funnits många fler. Hur var det med de personer som befanns sig på Oxen? När har de uppgett att Pettersson lämnade lokalen och kan någon bekräfta att han lämnade Oxen med amfetamin? För mig framstår det som ett märkligt scenario att han precis köpt knark och därefter ställer sig och väntar i ett gatuhörn för att utföra ett mord på statsministern och dessutom utför det på ett så professionellt sätt

    1. Det fanns vittnesmål från Oxen i det förundersökningsmaterial som blev offentligt, bland annat från Sigge Cedergren och hans flickvän Lena Å. Men det var väldigt motsägelsefullt och gick inte att använda för att vare sig fastslå att Pettersson var skyldig eller oskyldig. Man får komma ihåg att misstankarna mot Pettersson ju kom upp mycket lång tid efter mordet och att vittnesutsagorna från Oxen inte minst av det skälet var rätt diffusa.

  51. ”Det kan ju tänkas att han var inne på Grand fyra eller fem gånger under kvällen, för den delen. Men om vi håller oss till vad samstämmiga vittnen observerat vad gäller denne ytterst uppseendeväckande person så lutar det åt att han var där en gång. Och att det var efter mordet”.

    Ja, han kan ha varit flera ggr inne i Grand, och han pratade med Cedergren mellan kl 23:15-23:21 därinne och samtidigt såg CP där. Om han ringde någon annanstans borde det finnas vittnen på det också, men varför påstå att det samtalet inte var från Grand. Bara för att han påstår sig ha sett CP där vid 23:15 tiden? Vittnet Lars Erik E hade väl också sett Roger Ö vid Grand och det måste då ha varit någon gång kl 23:00-23:15.

    1. Problemet, Ulf, är att inget vittne uppger sig ha sett Roger på Grand före mordet. Och för övrigt: inget i polisens dokumentation från telefonavlyssningen anger att samtalet 23.15-23.21 från Roger till Sigge kom från Grand. Det är bara en optimistisk slutsats de personer har dragit som vill sätta tilltro till Rogers påstående att han sett Pettersson vid Grand. Men detta påstående är i sig ytterst otillförlitligt, alldeles oavsett om Pettersson var vid Grand eller inte, eftersom Roger kom med det först sedan han fått klart för sig att Pettersson satt häktad för Palmemordet. Hans tidigare uttalanden i olika polisförhör gav inte något som helst stöd för att han skulle ha sett Pettersson där. Och Rogers allmänna tillförlitlighet är, som påpekats, extremt låg.

      Det finns dessutom en rad invändningar mot polisens redovisning av telefonavlyssningen mot Sigge, invändningar som pekar på att redovisningen på väsentliga punkter är direkt felaktig. Jag återkommer gärna i detalj till detta vid en senare tidpunkt. Bara en liten randanmärkning kring den möjligheten redan nu: det finns naturligtvis människor som inte kan tänka sig att Palmeutredarna kan komma med osanna uppgifter om avlyssning. Men var och en som satt sig in i Holmérs och Säpos olagliga buggningar av PKK-anhängare i samband med Palmeutredningen och hur sedan en lång rad poliser i hög och låg ställning systematiskt ljög för åklagare om dessa buggningar inser att det mesta tyvärr är möjligt.

      1. ”…Och för övrigt: inget i polisens dokumentation från telefonavlyssningen anger att samtalet 23.15-23.21 från Roger till Sigge kom från Grand…” Det står heller inte att det skulle varit någon annanstans än där. Nu kan inte jag alla detaljer kring vittnesuppgifterna av Roger Ö, men bland annat Lars Erik såg Roger Ö där och det var före mordet. Sedan finns det säkert fler som gjorde det, men att ni försöker få det till att det skulle varit efter kl 23:21. Nu kan det vara så att han var inne där flera ggr. och då kan man inte påstå att han inte ringde från Grand kl 23:15 till Cedergren. Det blir som vanligt bara önsketänkande/konspirationstänkande att Polisen medvetet skulle manipulerat avlyssningsbandet. Det tror inte jag de gjorde och då tror jag som hovrätten dvs att det var en betydande sannolikhet att CP var vid Grand 23-tiden mordkvällen. Dessutom har vi Lars Erik flygledaren som såg CP stående, gående utanför Grand efter kl 23 mordkvällen.

        1. Jag är tacksam om du kontrollerar din uppgift om att flygledaren Lars-Erik skulle ha sett Roger vid eller inne på biografen före mordet. Det vore intressant om den vore riktig. Kan du inte hitta belägg för den så är jag rädd för att den måste avfärdas med ett ord som du själv gärna använder: ”önsketänkande.”

          Ett problem som du undviker när det gäller Roger är för övrigt hans trovärdighet. Det skulle kvarstå även om han till äventyrs hade varit inne på bion före mordet. Betraktar du Roger som ett trovärdigt vittne?

  52. Lasse Larsson skriver:
    28 mars 2014 kl. 1:32
    ”Pia E är ett av MOPs mest tillförlitliga vittnen”.

    Vad grundar du det på? Önsketänkande eller? Det mest tillförlitliga vittnet måste vara Lisbet Palme som såg mördarens ansikte och det under flera sekunder. Inge M såg detta.

    1. Pia E var på samma film som paret Palme, Bröderna Mozart. Hon igenkänner Palmes när hon kommer ut från biografen. Hon är spik nykter och lämnar sitt vittnesmål dagen efter mordet. Hon har sedan dess hållit fast vid samma berättelse,
      Pia E går från grand söderut från Grand till busshållplatsen på Sveavägen , bredvid Adolf Fredriks Kyrkogård. Hon har koll på tiden då hon väntar på en buss som ska komma 2328.
      När paret Palme passerar henne lägger hon märke till att ingen följer efter paret Palme. Hon gör detta då hon tycker det är märkligt att statsministerparet saknar livvakter.
      Efter en stund kommer Roger Ö gående norrut på sveavägen. Hon bedömer detta till fem minuter innan bussen går. Roger blöder från ett finger, är duktigt drogpåverkad och ber Pia om en cigarett, vilket han får.
      Ett gäng punkare sparkar på busskuren som Pia och Roger befinner sig vid. Detta gör den senare förbannad och han drar fram en fällkniv och jagar iväg punkarna. Efter detta lommar Roger iväg, norrut, mot Grand, när Pia E går på bussen 23.28.
      Pia Engström får vid en fotokonfrontation se bilder på 600 män ur undre världen. Av dessa pekar hon utan problem ut Roger Ö som hon tycker påminner om Marlon Brandos gestaltning av Don Vito Corleone i gudfadern-filmerna .
      Pias vittnesmål visar att Roger Ö med all sannolikhet kommer till Grand efter 2330, med allt vad det innebär. Dessutom är hennes uppgift att ingen förföljer Palmes mycket intressant. Den går stick i stäv med Ljubisa N:s vittnesmål som säger att två man gick före, en man efter paret när LN såg dessa utanför korvkiosken på Sveavägens västra trottoar.

  53. ”Jag är tacksam om du kontrollerar din uppgift om att flygledaren Lars-Erik skulle ha sett Roger vid eller inne på biografen före mordet. Det vore intressant om den vore riktig. Kan du inte hitta belägg för den så är jag rädd för att den måste avfärdas med ett ord som du själv gärna använder: ”önsketänkande.”

    Ett problem som du undviker när det gäller Roger är för övrigt hans trovärdighet. Det skulle kvarstå även om han till äventyrs hade varit inne på bion före mordet. Betraktar du Roger som ett trovärdigt vittne?”

    Har inte hittat polisförhören eller förhören med Lars Erik E från rättegångarna, men du kanske har dem och kan kolla själv?

    1. Det är dock inget önsketänkande när det gäller flygledaren och att han var rätt säker på att ha sett CP vid Grand efter kl 23 mordkvällen. Det finns fler vittnen som sett CP i grandområdet vid 21-tiden då Palme kom dit.

      1. Synd då att tjejerna inne i biografen som är de överlägset bästa vittnena när det gäller den s k grandmannen och de ser mannen i ansiktet under flera minuter. Så fullständigt avfärdar att den personen skulle vara Christer Pettersson.

        Deras vittnesmål sätter just flygledarens dito i rätt dager. Som varande ett rent ”önsketänkande”….

    2. Hovrätten tar faktiskt upp även Roger Ö i sina domskäl när det gäller en ”betydande sannolikhet” för att CP var utanför, vid Grand efter kl 23.

    3. Jag kollade förhören med Lars-Erik i samband med att jag skrev ”Mörkläggning” som jag nyss citerade från. Men jag tänkte att du kanske hade några andra källor i tankarna, sådant jag kan ha missat som tidningsintervjuer eller liknande.

      1. Ok, ska erkänna att jag inte är säker om Lars Erik E såg Roger Ö innan kl 23:21 vid Grand, vi får kolla upp detta.

  54. Fredrik Henriksson skriver:
    31 mars 2014 kl. 13:34
    Synd då att tjejerna inne i biografen som är de överlägset bästa vittnena när det gäller den s k grandmannen och de ser mannen i ansiktet under flera minuter. Så fullständigt avfärdar att den personen skulle vara Christer Pettersson.

    Deras vittnesmål sätter just flygledarens dito i rätt dager. Som varande ett rent ”önsketänkande”….

    Det är du/ni som har önsketänkande ang. vittnen. Det är inte ens säkert att de menar samma person. De var inte ensamma därinne om man säger. Flygledaren pekar ut CP och det är antagligen korrekt att CP var vid Grand vid 23-tiden mordkvällen. Hovrätten skriver en ”betydande sannolikhet” för det.

    1. Samma önsketänkande har ni vid mordplatsen. Flera personer som gick förbi där minuterna före mordet har inte sett någon finsktalande kroppsbyggare, ej heller någon annan vid Dekorima minuterna före mordet. Det stämmer med Inge M:s vittnesmål som såg när mördaren släntrade dit, sneddade över Sveavägen och ställde sig vid Dekorima. Han tror också att det var CP han såg där dvs mördaren.

    1. Inge M:s vittnesmål innehåller ett antal uppgifter som enligt min mening ger stöd för ”mötesscenariot”, dvs att mördaren talade med Palme. Inte minst gäller detta hans återkommande kommentarer om att det skedde något vid annonspelaren som han tror är viktigt men som han inte kan påminna sig. En utförlig analys av detta finns i mina böcker ”Mörkläggning” och ”Mordgåtan Olof Palme”. Tyngden av iakttagelserna från Inge M som pekar i den riktningen försvagas givetvis inte alls av att han tror att det var Pettersson som var gärningsmannen.

      1. Det där är bara spekulationer, teorier och inget stöd för att det skett ett möte mellan makarna Palme och mördaren innan skotten. Flera vittnen satt i bilar, var berusade m.m. och hade ingen anledning att registrera en massa detaljer runt omkring sig. De kunde inte veta att Palme snart skulle bli mördad där. Inge M misstänkte dock att det skulle ske något där eftersom mördaren stod och väntade otåligt- han tyckte att det såg ut som en missbrukare som stod där. Han hade erfarenhet av att ha arbetat med ungdomar som missbrukade har jag för mig.

        Det var först efter skotten som personerna runt omkring hade anledning att kolla bort mot mordområdet. Alla som gick förbi Dekorima minuterna innan skotten borde också ha sett det mötet om det ägt rum. Dessutom borde Lisbet berättat det om de pratat med mördaren innan.

        Antagligen fick makarna Palme vänta något vid annonspelaren när de mötte gruppen av personer som kom gående från andra hållet. Det förklarar också varför det tog lite längre tid för makarna Palme än mördaren till Dekorima+ att de kollade i ett skyltfönster på vägen dit. Nej, kan inte förstå varför du tror det skett ett möte mellan mördaren och Palme strax innan skotten.

        1. Ulf, du skriver att makarna Palme antagligen fick vänta något vid annonspelaren när de mötte gruppen av personer som kom gående från andra hållet.

          Något sådant berättar inte Lisbeth Palme om, har du någon kommentar till det?

          Och har du några förklaringar till varför denna grupp av personer inte är identifierad och inte heller efterlystes av polisen? Om det är som du säger måste det ju röra sig om människor som befann sig nära mordplatsen när mördaren sköt och som med rätt stor sannolikhet kunde ha observerat mördaren på ganska nära håll.

  55. Det är gruppen som vittnet Anders B hade gått med eller gick med just då. Det kan också vara gruppen med 5-7 personer (har för mig yngre personer som antagligen var berusade) som Inge M pratar om som hade gått förbi mordplatsen inte långt före mordet. Om Lisbet inte kom ihåg alla detaljer är inte det så konstigt i.o.f.s. men det är möjligt att man missat det också. Dokumentationen av förhören var inte den bästa och Holmér ville inte ha information som tydde på att mördaren var en missbrukare, ensam gärningsman. Som Thure Nässén sade i en intervju- Holmér var övertygad redan från början att det inte handlade om någon ”gatulangare”. Antagligen var det en sådan som var mördaren. Det var konstigt att han m.fl. inte tänkte brett från början utan snöade in sig totalt på kurderna istället. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14441528.ab

    1. Nu blir jag förbryllad, Ulf. Gruppen som Anders B gick med (de var tillsammans fyra personer) hade ju passerat Dekorimahörnan flera minuter tidigare. Enligt polisens uppgifter gjorde två i sällskapet uttag i bankomaten i Skandiahuset (strax norr om mordplatsen) 23.15 respektive 23.16. Det må vara att man inte kan veta säkert om bankomatens klocka gick rätt (bankomaten på Tunnelgatan visade fel tid som bekant) men särskilt fel kan den inte ha gått. Vi har ju ett händelseförlopp som inkluderar att Anders B står utanför bankomatingången och väntar på vännerna för att till sist besluta sig för att vända tillbaka söderut för att åka hem.

      Anders B som hamnade alldeles efter makarna Palme på sin väg söderut har inget minne av att han och de stötte ihop med en stor grupp människor alldeles före skottlossningen. Däremot har han en klar minnesbild av att makarna hade sällskap med en man den sista sträckan fram till mordplatsen.

      En rimlig tolkning är att den grupp av inte alldeles nyktra personer som Inge M pratar om just är Anders och hans vänner, men att han ser dem strax före 23.15.

      1. Nej, gruppen på 5-7 personer gick inte förbi Dekorima kl 23:15- Inge M var inte ens där då. Han var parkerad ca kl 23:18:30 dvs högst 2,5-3 minuter innan mordet. Sedan när han såg mördaren första gången är inte säkert- han säger sekunder i det första förhöret. Efter påtryckningar av en journalist, författare blir det flera minuter, vilket det inte kunde varit, när man ser på bankomatuttagen från Inge M:s vänner. Anders B var berusad, full så vad han säger är inte tillförlitligt, trovärdigt.

        1. Kan du inte vara snäll och svara på det jag frågar om, Ulf? Hur kommer det sig att du föreställer dig att Anders B och hans vänner som är på väg norrut mot bankomaten möter Olof och Lisbeth vid annonspelaren intill mordplatsen?

      2. Nej, den rimliga tolkningen är att personerna på 5-7 personer som Inge M såg kom dit efter kl 23:15 och att det var en andra grupp, inte Björkman och hans vänner. Det här var en fredagkväll i slutet av februari i centrala Stockholm så det fanns en hel del folk ute. Inge M parkerade sin bil ca kl 23:18:30 när man kollar på hans vänners bankomatuttag. Då kan inte Inge M ha sett dem gå förbi kl 23:15 när han kom dit 23:18. Sedan vet vi inte säkert när Inge M såg mördaren, i det första förhöret säger han att det handlar om sekunder, men det kan handla om upp till ca en minut. Vad Anders B säger är inte tillförlitligt, trovärdigt- han var berusad, full. Däremot var Lisbet tillförlitlig och hon pekar ut CP som mördaren dvs personen som stod närmast dem efter skotten.

      3. Själv har jag funderat om det är Rolder med sällskap som Inge M ser utanför Dekorima strax före MOP, I GMPs rekonstruktion anges att Rolders sällskap stannat upp vid Dekorima p g a illamående. De går visserligen söderut, men stämmer tidsmässigt bättre än Anders B:s sällskap vars bankomattider du pekat på i ett av dina senaste inlägg.
        Rolder står och röker utanför Grand när paret Palme kommer ut från biografen sedan går R söderut anges också i GMPs rek.

  56. Lisbets vittnesmål är tillförlitligt, inte Anders B. Lisbet har aldrig påstått att de pratat med mördaren innan skotten och det finns inget annat vittne som påstår att de gjort det heller. Inge M har aldrig sett Palme och mördaren stå och prata med varandra. Han ser mördaren smyga upp snett bakifrån och avlossar två skott utan någon kontakt innan.

      1. Tre vittnen, Anders B, Anders D och Cecilia A, har lämnat uppgifter som klart tyder på att Palme pratade med mördaren. Inge M har lämnat uppgifter som pekar på att det hände något vid annonspelaren som han inte riktigt kan påminna sig. Detta är de viktiga vittnena som redovisat observationer av vad som hände före skjutandet. Jag nämner inte Lisbeth, för hon har faktiskt inte redovisat några som helst observationer från ögonblicken före mordet.

      1. Har skrivit det tidigare, men kanske missade just det ordet den här gången. Bredvid, bakifrån är som det låter. Kan inte vara svårt att förstå. Lisbet har sagt att de medvetet skärmade av sig när de var ute o gick pga att speciellt Olof väckte en del uppmärksamhet och alla ville se honom (han var partiledare för S och statsminister så det var inte så konstigt i.o.f.s.). Att hon inte såg mördaren innan skotten är inte konstigt. Hon/de kunde inte veta att de skulle bli beskjutna just där. Ni kan glömma det där med att Palme pratat med mördaren innan skotten.

  57. ”Tre vittnen, Anders B, Anders D och Cecilia A, har lämnat uppgifter som klart tyder på att Palme pratade med mördaren. Inge M har lämnat uppgifter som pekar på att det hände något vid annonspelaren som han inte riktigt kan påminna sig. Detta är de viktiga vittnena som redovisat observationer av vad som hände före skjutandet. Jag nämner inte Lisbeth, för hon har faktiskt inte redovisat några som helst observationer från ögonblicken före mordet”.

    Anders B var berusad, full- otillförlitligt vittne och de andra har väl inte Polisen ansett tillförlitliga heller eftersom ingen förutom du och några få till påstår att mördaren pratade med Palme innan skotten. Lisbet har aldrig påstått det heller och varför skulle hon? De har inte pratat med mördaren innan skotten (efter skotten sade Lisbet något i stil med- hjälp vad gör du?! etc till mördaren).

    1. Polisen gjorde inte någon som helst uppföljning i senare förhör med taxichauffören Anders D av hans uppgifter om ett samtal mellan makarna Palme och mördaren, uppgifter som han lämnade redan under mordnatten. Detta borde förstås ha gjorts skyndsamt, och den som bar det största ansvaret för att det inte skedde var förstås Hans Holmér. Man kan naturligtvis ha den inställning du ger uttryck för, nämligen att polisen generellt sett fattat bra beslut i Palmeutredningen och att dessa inte behöver ifrågasättas. Men jag tror inte det är en framkomlig väg att utgå från något sådant om man vill komma fram till sanningen om Palmemordet.

      Anders D dög alldeles utmärkt som vittne för åklagarna i rättegången mot Pettersson, men de undvek noga att fråga honom vad han observerat före mordet. Att han hade kvar sin uppfattning om vad han sett visade sig dock många år efteråt när jag talade med honom i samband med skrivandet av min bok ”Mordgötan Olof Palme” och ytterligare lite senare när han intervjuades av Aftonbladet.

      Anders D får generellt sett betraktas som ett vittne med hög trovärdighet. Det var han som såg till att polisen snabbt fick information om skottlossningen. Han var nykter och fokuserad på omgivningen eftersom han körde taxi. Och han har inte sökt massmedias uppmärksamhet. Utöver att han blev intervjuad bland annat av Sveriges Radio under mordnatten höll han sig undan från media i många år, ända tills jag fick kontakt med honom. Jag fick anstränga mig för att få honom att ställa upp och prata med mig. Och när han gjorde det var han noga med att inte brodera ut sitt vittnesmål. Han bara bekräftade att han inte hade någon anledning att ändra vad han sagt till polisen under mordnatten.

      Enligt min mening är icke-utredningen av hans uppgifter en av skandalerna i mordutredningen.

      Givetvis kan man spekulera över om han tagit fel. Det kan inte uteslutas. Men att hans iakttagelser faktiskt bekräftas av andra vittnen borde göra det omöjligt att bortse från dem.

      1. Problemet är att det inte var förrän skotten som folk eg hade någon anledning att börja registrera vad som hände på mordplatsen. Dessutom var Anders D tvungen att hålla uppsikt över trafikljus, övrig trafik m.m. eftersom han satt i en taxi. Det låter inte troligt, sannolikt att han sett Palme prata med mördaren innan skotten. Det borde t ex Inge M också påstått det i så fall men det har han inte gjort.

      2. Hittade en intervju med Anders Di Aftonbladet för drygt ett år sedan. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16102122.ab Om nu Anders D påstår att mördaren stod med ryggen mot husfasaden, väggen så måste han ha sett mördarens ansikte också? Varför kan han då inte säga om det var CP han såg där eller inte? Om man anser att det är ett tillförlitligt, trovärdigt vitten borde han kunna säga det, gäller även den berusade Anders B. Men det kan de inte.

    2. Nu skarvar du lite när du säger ”Lisbet har sagt att de medvetet skärmade av sig när de var ute o gick pga att speciellt Olof väckte en del uppmärksamhet”. Det Lisbeth sagt är att hon(inte de) medvetet skärmade av sig när de var ute. Med Olof var det troligen tvärt om. Det är just det som gör henne till ett dåligt vittne, avskärmande och ouppmärksam på vad som händer i omgivningen.
      Min tro är att ovanstående samt chocken och traumat av själva händelsen, medförde att hon aldrig riktigt såg GM´s ansikte och blandade ihop saker på platsen. Som tex att beskriva signalement och kläder på Anders B.

      1. För att vi ska slippa vara med om att debatten lämnar sakfrågorna tror jag det är bra om man inte påstår att andra debattörer skarvar, dvs ljuger medvetet, ifall man inte har klara bevis för att det verkligen är så. Jag tycker nog att debatten på den här bloggen brukar kännetecknas av att de som skriver brukar försöka lämna korrekta uppgifter. Sedan kan det ju bli fel ändå ibland, t ex på grund av att minnet sviker.

      2. Vart står det att enbart hon gjorde det? Det var båda och hon var inte alls ett dåligt vittne, snarare tvärtom- utbildad psykolog, nykter, frisk, uppmärksam efter skotten m.m. Det är snarare du som försöker nervärdera Lisbet (och mig). Efter skotten var hon naturligtvis uppmärksam (har inte med att göra om de medvetet inte kollade runt sig hela tiden vanligtvis) på omgivningen och såg då bland annat mördaren dvs personen som stod närmast dem vid Dekorima. Att hon blandat ihop Anders B och mördaren är helt fel. Anders B var rundlagd, hade mörkt helskägg, hade en ljus mössa på sig- helt olik mördarens signalement.

      3. Inte så noga med detaljerna var det jag menade med skarva, inte att medvetet ljuga. Fel ordval.
        Kommer inte på rak arm ihåg var men jag vet bestämt att jag sett en intervju med Lisbeth där hon säger att hon alltid skärmade av sig när paret var ute offentligt, medan Olof närmast gillade uppmärksamheten. Återkommer när/om jag hittar den. Håller absolut inte med om att hennes psykologutbildning med automatik skulle göra henne till ett bättre vittne i detta fall. Ett trauma är ett trauma, även för en psykolog, när man är känslomässigt involverad.

        1. Min minnesbild är också som Stefans vad gällde Lisbeths uttalande om detta. Vi får väl hoppas att någon hittar citatet.

          När det gäller Lisbeths kvaliteter som vittne menar jag också att man inte kan bedöma dem utifrån hennes yrkesutbildning. Av större intresse är hennes omvittnade ovilja att delta i utredningen vilket förmodligen var orsaken till att det inte gjordes någon rekonstruktion med henne på brottsplatsen. Inte heller genomfördes något hypnosförhör med henne vilket ju gjordes med ett par andra vittnen. Även det hade uppenbarligen att göra med hennes avvisande attityd till att delta i utredningen.

          Man skulle kunna föreställa sig att en utbildad psykolog som var mån om att hantera den traumatiska erfarenheten professionellt skulle underkasta sig sådana utredningsåtgärder. Men det gjorde inte Lisbeth. Och som vi vet stannade det inte vid det. Att hon inte tillät inspelning av konfrontationsförhöret är bara ett i raden av exempel på samma sak. Som Solweig Riberdahl sa till Marjasinkommissionen apropå svårigheterna med att få Lisbeth att medverka i mordutredningen: ”Jag har väl under mitt trettioåriga åklagarliv inte träffat någon som har varit så svårövertalad som hon, det kan jag säga.”

          Och på den direkta frågan om Lisbeth satte sitt personliga integritetsintresse framför utredningsintresset svarade Riberdahl: ”Det tror jag att hon gör, ja. Det är min uppfattning att hon gör det.”

  58. ”Du menar alltså att Olof och Lisbeth blev hejdade av en okänd grupp människor vid annonspelaren alldeles före mordet?”

    Gruppen på 5-7 personer, berusade, yngre personer (förutom Anders B:s kollegor) som också var där strax innan mordet.

    1. Är det inte lite märkligt att det inte finns minsta spår av denna stora grupp, att ingen i gruppen tagit kontakt med polisen? Och att inga andra människor kunnat ge information om denna grupp? Och återigen: är det inte konstigt att inte Lisbeth har sagt ett ord om att hon och Olof blev hejdade av en sådan grupp? Hennes vittnesmål har ju handlat om att hon och Olof var alldeles ensamma – såvitt hon visste – när hon plötsligt hörde hur det smällde.

      Kanske menar du att Lisbeth drabbats av en tidsmässigt avgränsad minnesförlust som gör händelserna strax före mordet oåtkomliga för henne? Det kan verkligen inte alls uteslutas, men då har vi en helt annan diskussion än den du velat föra hittills.

      1. Inge M har sett en grupp på 5-7 personer som gick förbi Dekorima strax före mordet. Måste varit bara 1-2 minuter innan skotten.

      2. Det är du som påstår det där med minnesförlust för Lisbet, men det är bara spekulationer, teorier och önsketänkande från din sida. Finns inget som tyder på något samtal med mördaren innan skotten. Det borde övriga vittnen ha sett i så fall.

        1. Jag bara lämnar öppet för någon form av minnesförlust som en följd av den chockartade händelse hon drabbades av. Det kan vara fel.

          Men du själv håller på att trassla in dig, Ulf – ser du inte det?

          Du skriver att Olof och Lisbeth möter en grupp människor vid annonspelaren 1-2 minuter före skotten och att de blir fördröjda av detta. Annonspelaren stod ju bara några få meter från Dekorimahörnan. Du menar alltså att Olof och Lisbeth uppehöll sig vid mordplatsen i 1-2 minuter vilket ju är en väldigt lång tid. Det är en anmärkningsvärd slutsats från din sida. Samtidigt avvisar du vittnesmålet från taxichauffören Anders D som ju faktiskt talar om att paret hade stannat upp, åtminstone en kort stund – eftersom han säger saker som du i övrigt inte vill tro på.

          Det blir i vilket fall svårt att förstå hur du å ena sidan kan hävda att paret Palme var i Dekorimaområdet så länge samtidigt som du lutar dig så obetingat mot Lisbeth Palmes vittnesmål trots att hon varken nämner ett ord om att hon och Olof skulle ha träffat på den här berusade gruppen eller att de skulle ha stannat upp en lång stund vid Dekorima innan mördaren sköt.

  59. Kan du inte vara snäll och svara på det jag frågar om, Ulf? Hur kommer det sig att du föreställer dig att Anders B och hans vänner som är på väg norrut mot bankomaten möter Olof och Lisbeth vid annonspelaren intill mordplatsen?

    Det är antagligen gruppen på 5-7 personer de möter där. De som Inge M pratar om i förhör och då kan inte de gått förbi Dekorima 6-7 minuter innan mordet för Inge M stod där i max 2,5-3 minuter innan skotten.

    1. http://www.palmemordet.eu/konspirationsteorier/leopold-wall-heimar-privatspanarnas-jonsson-liga/

      Paul Smiths kommentar: Det finns och så vittnen som norsk tv inte har “tagit hänsyn till”. T.ex. Stig E från Skandiahuset:

      ”[Stig E] lämnade Skandiahuset, vilket ligger mellan Tunnelgatan och Adolf Fredriks Kyrkogata, på Sveavägens östra sida. Han gick i riktning mot Tunnelgatan. [Stig E] gick med raska steg, nästan halvspringande (…) han hade bråttom till tunnelbanan. När [Stig E] var ca 20 meter från korsningen vid Tunnelgatan hör han en smäll. Han reagerar inte särskilt för detta, utan tolkar det som en smällare eller avgasknall. När [Stig E] 5-6 sekunder senare kom fram till korsningen Tunnelgatan-Sveavägen uppmärksammade han en man som låg på gatan.”

      Varför bemärkte [Stig E] inte något “mötesscenario”?

      Det jag vill få fram med det här vittnesmålet är dels att även om man var nära mordplatsen så kanske man inte reflekterade så mycket över skotten ändå. Gruppen med 5-7 personer var också berusade, fulla. De kanske inte märkte något alls av skotten, mordet fast de inte var så långt därifrån. men de borde ha hört av sig i efterhand kan man tycka. Dels så är det ett vittne till som inte sett Palme stå och prata med mördaren. Det finns inget vittne som säkert kan påstå det.

  60. ”Jag bara lämnar öppet för någon form av minnesförlust som en följd av den chockartade händelse hon drabbades av. Det kan vara fel.

    Men du själv håller på att trassla in dig, Ulf – ser du inte det?

    Du skriver att Olof och Lisbeth möter en grupp människor vid annonspelaren 1-2 minuter före skotten och att de blir fördröjda av detta. Annonspelaren stod ju bara några få meter från Dekorimahörnan. Du menar alltså att Olof och Lisbeth uppehöll sig vid mordplatsen i 1-2 minuter vilket ju är en väldigt lång tid. Det är en anmärkningsvärd slutsats från din sida. Samtidigt avvisar du vittnesmålet från taxichauffören Anders D som ju faktiskt talar om att paret hade stannat upp, åtminstone en kort stund – eftersom han säger saker som du i övrigt inte vill tro på.

    Det blir i vilket fall svårt att förstå hur du å ena sidan kan hävda att paret Palme var i Dekorimaområdet så länge samtidigt som du lutar dig så obetingat mot Lisbeth Palmes vittnesmål trots att hon varken nämner ett ord om att hon och Olof skulle ha träffat på den här berusade gruppen eller att de skulle ha stannat upp en lång stund vid Dekorima innan mördaren sköt”.

    Nu var inte annonspelaren precis där skotten föll utan ett tiotal meter därifrån ungefär. Det är möjligt att de blev fördröjda där pga gruppen på 5-7 personer som kom från andra hållet. Vad är det som är konstigt, omöjligt med det? det talar emot det sk mötesscenariot.

  61. ”Och den gruppen skulle alltså ha mött Olof och Lisbeth vid annonspelaren så att de blev fördröjda där. Förstår jag dig rätt?”

    Ja, så kan det vara.

    1. Finns inte ett enda vittne som ser den här gruppen människor möta paret palme vid annonspelaren eller någon annanstans på sveavägens östra trottoar, Det du skriver är därmed rent önsketänkande.

      1. Vilka vittnen skulle ha koll på det då? De flesta i omgivningen visste inte ens att Palme var där just då.

      2. Mordplatsen hade inte videoinspelning så vi kan inte med säkerhet säga exakt vad som hände där och innan. Även om det hade varit det så hade konspirationsteoretikerna förnekat att det hade skett så i.a.f. Det finns dock inget som tyder på att Palme pratade med mördaren i 40 sekunder innan skotten.

        1. Jag är inte riktigt säker på vilka du avser med termen ”konspirationsteoretikerna”. Får jag gissa att det en samlingsbeteckning på alla som inte tycker som du om Palmemordet och som följaktligen är fullständigt inkapabla att godta normal bevisföring?

  62. Det är den gruppen med yngre, berusade personer som Inge M ser. Varför ingen gett sig tillkänna efteråt är konstigt, men just då märkte de kanske inget av mordet pga att de var berusade, fulla. Anders B försökte också smita, gå därifrån innan han blev förhörd har jag läst. Folk som är berusade, fulla kanske har det beteendet.

    1. Du kanske tänker på att ”Chevamannen” Leif L och hans passagerare var lite oroliga för att Anders B skulle ge sig iväg utan att tala med polisen.

      1. Ja det är det jag tänker på. De är också rätt säkra på att ha sett CP på mordplatsen. Chevamannen 95% säker, men han blev säkrare med tiden. Svårt att avgöra hans tillförlitlighet, han hade ingen anledning att få CP fälld. Jan A passageraren hade till och med gått i samma klass som CP har jag för mig.

        1. Som framgår av t ex bröderna Poutiainens utmärkta bok ”Inuti labyrinten” har passageraren Jan A kommit med distinkta uppgifter som går ut på att Chevamannen inte kan ha observerat gärningsmannens ansikte vad han än själv i efterhand har sagt om den saken.

  63. ”Hittade en intervju med Anders Di Aftonbladet för drygt ett år sedan. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16102122.ab Om nu Anders D påstår att mördaren stod med ryggen mot husfasaden, väggen så måste han ha sett mördarens ansikte också? Varför kan han då inte säga om det var CP han såg där eller inte? Om man anser att det är ett tillförlitligt, trovärdigt vitten borde han kunna säga det, gäller även den berusade Anders B. Men det kan de inte”.

    Då kan du svara på mina frågor också då.

    1. Anders D gjorde en observation på håll av en person utan att veta att denne pratade med statsministern och utan att veta att denne snart skulle begå ett mord. Det är väl inte särskilt konstigt om hans minnesbilder av den personens utseende kan vara lite oklara tre år efter mordet. Hans allmänna beskrivning av mördarens utseende för ju inte tankarna till Pettersson. Anders B såg aldrig mannens ansikte. Han har inte identifierat mannen som Pettersson men inte heller velat utesluta att det var Pettersson. Jag vet inte vad det är för problem med deras vittnesmål i de avseendena.

      1. Vad är Anders D beskrivning av mördaren? Saken är den att mördaren och Palme inte har pratat med varandra innan skotten. Det är bara du och några få till som påstår det. Anders B var full, berusad- inte tillförlitligt vittne.

  64. ”Är det inte lite märkligt att det inte finns minsta spår av denna stora grupp, att ingen i gruppen tagit kontakt med polisen? Och att inga andra människor kunnat ge information om denna grupp? Och återigen: är det inte konstigt att inte Lisbeth har sagt ett ord om att hon och Olof blev hejdade av en sådan grupp? Hennes vittnesmål har ju handlat om att hon och Olof var alldeles ensamma – såvitt hon visste – när hon plötsligt hörde hur det smällde”.

    Ja faktiskt är det konstigt, märkligt, men det betyder inte att vittnet Inge M talar osanning när han påstår sig ha sett dem personerna gå förbi Dekorima inte långt före mordet. Hejdad låter lite överdrivet, men det är möjligt att de fick vänta lite när de kom där.

    Det finns fler personer som man inte kunnat få tag i efter mordet t ex mannen i beigefärgad jacka m.f.l. + personer i grandområdet.

    Dokumentationen var bristfällig, dels pga att förhören inte bandades och att Holmér m.f.l. inte ville se andra fakta, information än de han snöat in sig på tyvärr. Vi kan inte veta till 100% vad Lisbet och de andra vittnena har sett, upplevt. De vi vet säkert är dock att Lisbet pekat ut CP som mördaren.

    1. Jag har aldrig trott att Inge M talar osanning, det vill säga att han medvetet skulle ha kommit med felaktiga uppgifter. Du själv tror ju inte på hans uppgifter om hur länge har såg mördaren utanför Dekorima. Inte heller du drar väl för den skull slutsatsen att han ljuger.

      Och fortfarande återstår faktumet att Inge M menar att det finns något som hände vid annonspelaren som han inte kan återkalla i minnet.

      1. Inge M säger sekunder i första förhöret och sedan flera minuter efter påverkan av en journalist, författare. Den exakta tiden som Inge M såg mördaren är alltså svår att avgöra, men det handlar i.a.f inte om flera minuter (5-7 minuter) som du påstår, högst 2,5-3 minuter.

        Inte kan återkalla i minnet? Knappast inget avtalat möte med mördaren i.a.f. Kanske bara att han såg Palme första gången där och att de mötte gruppen med de berusade ungdomarna där eller något annat oväsentligt som inte har koppling till mordet.

  65. http://www.palmemordet.eu/konspirationsteorier/leopold-wall-heimar-privatspanarnas-jonsson-liga/

    Det står en del intressant.

    ”GW: – Det tyder på att makarna Palme stannat upp cirka 40 sekunder.
15 meter från mordplatsen står en reklampelare – än i dag.

    Denna får nu en huvudroll i Mötesscenariot.
”

    Paul Smiths kommentar: 25. mars 1986 berättade Lisbeth Palme för Hans Holmér:

    ”När de kom fram till Adolf Fredriks kyrkogata gick de över Sveavägen för Lisbeth ville titta i affären med indiska kläder. De sneddade över Sveavägen och gick bara under den senare delen av sneddningen i övergångsfältet. När de hade kommit över på motsatta sidan så gick de och tittade i några affärer.”

    Här finns förklaringen till dem ”40 sekunder”. Det händer faktisk, att kvinnor gillar att titta på skyltfönstren. Fråga min fru!”

    I förhöret 25/3 säger Lisbet att de tittade in i fler än ett skyltfönster. Här har vi scenariot- de gick över Sveavägen, tittade in i ett par skyltfönster medans mördaren fortsatte att gå på andra sidan Sveavägen (han gick efter dem från Grand) och sedan sneddade över Sveavägen för att ställa sig vid Dekorima (släntrade som Inge M säger i förhör i december 1986) och invänta Palme. Smyger upp bakom, bredvid Palme och skjuter två skott. inte konstigt om Lisbet inte såg mördaren innan skotten eftersom de medvetet inte kollade runt sig när de var ute o gick+ att hon gick till höger om Olof. Det är möjligt att Olof fick en glimt av mördaren, men han kan man inte fråga vad han eg. såg eller ej.

  66. ”Som framgår av t ex bröderna Poutiainens utmärkta bok ”Inuti labyrinten” har passageraren Jan A kommit med distinkta uppgifter som går ut på att Chevamannen inte kan ha observerat gärningsmannens ansikte vad han än själv i efterhand har sagt om den saken”.

    Utmärkt tycker jag inte- de sågar bland annat Lisbet och allt som pekar åt att CP var mördaren. De har däremot gjort en hel del undersökning när det gäller polisens m.f.l. (bristfälliga) arbete de första timmarna. Var ett tag sedan jag läste den boken dock. Ja, men Jan A kände CP sedan tidigare så visst kunde han ha känt igen rörelsemönstret i.a.f. och till viss del utseendet (framförallt kroppen). Rörelsemönstret har även chevamannen reagerat över när han sett video på CP.

    1. Nu vet inte jag vad de (bröderna P) anser att det beror på dvs Polisens dåliga, bristfälliga arbete det första dygnet, första timmarna. Jag tror det mest beror på chocken att det var statsministern som hade dödats. Det kan höra på Lac bandet också. Kanske även på viss inkompetens men nuförtiden har man lärt sig av misstagen. Det finns dock spaningsmord som man inte klarat upp även i nutid fast det till och med finns dna-bevis och teknisk bevisning. Tänker framförallt på dubbelmordet i Linköping 2004 som tyvärr inte klarats upp än.

  67. ”Anders D har i polisförhör sagt att mördaren hade en långrock som räckte till knäna och någon sorts herrhatt”.

    Ok, men inget om mördarens utseende tydligen t ex anletsdrag m.m. Det är väl bara Lisbet som sett mördarens ansikte på nära håll. Vittnet Yvonne N såg mördaren lunka, jogga etc på andra sidan David bagares gata. Hon hade väl pekat ut CP när en journalist hade visat ett foto på bland annat honom för henne. Hon kunde se att mördaren saknade skägg.

  68. Ska man fästa hög trovärdighet på Lisbeth Palmes vittnesmål så måste man ju för det första välja om man ska tro på hennes första och färskaste version av händelserna dagen efter mordet som gick ut på att hon inte sett mördarens ansikte och inte kan ge någon beskrivning i detalj vare sig till utseende eller kläder (rimligt med tanke på omständigheterna).

    Eller så måste man tro på den ganska detaljerade ansikts- och kroppsbeskrivning hon plötsligt ger en vecka därefter (när fantombilden kommit) och under resten av 1986, trots ca 10 meters avstånd i mörker och med motljus. Isåfall tror man att minnesbilden stärks med tiden (kanske med viss hjälp av fantombilden som med 99% säkerhet är felaktig?), trots all möjlig extern påverkan och glömska som kan uppstå under tiden, men okej låt oss se hur hennes vittnesmål ser ut i senare förhör 1986 om man bedömer dessa som mer trovärdiga: Då ska man också köpa det hon säger om att mördaren inte har jeans och att han rörde sig på ett spänstigt och vältränat sätt, han hade cendrefärgat hår och definitivt inte mustasch. Vet inte hur ofta Pettersson inte hade jeans? Och hur ofta en a-lagare som han rörde sig som en atlet in i en gränd och sen uppför en låång trappa? Tycker inte heller att hans hårfärg är cendre? Och kan han inte ha haft mustasch under tiden för mordet?. Man kan som sagt tro på detta men då ska man även få det att stämma med Christer Pettersson och dessutom tänka på att hon även uppger att vapnet troligen hade ljuddämpare, att hon förmodligen stod upp när hon tittade på mördaren… Hon var vidare osäker på om mördaren hade huvudbonad eller inte, om han hade glasögon eller inte. Trots att hon inte uppfattat sådana ganska tydliga detaljer så pekar hon med säkerhet ut Pettersson TRE år senare.

    Tycker det mesta tyder på att hennes vittnesmål ska tolkas som osäkert, mycket av det hon säger strider för mycket mot andra vittnesmål och mot hennes egna vittnesmål. Det är inget konstigt med att hon minns fel med tanke på de fysiska förhållandena på mordplatsen, det snabba oväntade händelseförloppet och att hon förstås blivit oerhört chockad och känslomässigt påverkad.

    Dessutom avlossades skotten snabbt och effektivt trots ett kraftigt vapen (fakta) vilket också är ganska imponerande gjort av en a-lagare utan dokumenterad erfarenhet av skjutvapen. Tycker det ligger mycket i vad Lars Borgnäs hade som kritik mot utredningen, vittnesmål och vad som var ”fakta” styrdes av vad som stämde in på den man ville få fälld, dvs. Christer Pettersson. T ex hans sätt att röra sig, analysen av vapnet mm. Jag har så svårt att förstå mig på alla som kan vara så övertygade om vem som mördade Palme, oavsett om övertygelsen är Pettersson.eller någon annan, man väljer då ut vissa fragment ur det enorma utredningsmaterialet som kan stämma in på övertygelsen och man viftar bort sånt som talar emot.

    1. Det var inget ingående förhör det första och sedan dröjer det tre veckor tills nästa riktiga förhör konstigt nog. Då ger hon en mer detaljerad beskrivning av mördarens ansikte (inte Anders B:s eftersom hon aldrig påstått att helskäggige Anders B var mördaren). Felet var att Holmér inte skrev ner allt (och det bandades inte heller eftersom Lisbet inte ville det) som Lisbet sade om mördaren eftersom han var inne på att det var kurder och inte en svensk missbrukare som var mördaren. Han ignorerade huvudvittnet konstigt nog.

      Minnet fungerar inte som du påstår när det gäller traumatiska minnen. Professor, minnesforskaren Lars Göran Nilsson har beskrivit detta och han anser att det är högst sannolikt att Lisbet mindes mördarens ansikte. Du beskriver också mördarens beteende och utseende fel- ingen som påstår att mördaren var en snabb atlet t ex m.m. Vittnen tyckte snarare att mördaren lunkade, joggade iväg som en elefant m.m. Vittnet Yvonne N sade att mördaren hade rätt låg fart på andra sidan David bagares gata, så nej mördaren var ingen vältränad atlet enligt vittnena. Mordutförandet tyder på en amatör snarare, med tanke på vapenvalet- högt ljud som väcker uppmärksamhet, omaskerad mördare, rätt lång tid på mordplatsen, sköt ej ett andra skott för att döda huvudvittnet Lisbet m.m. Mördaren hade faktiskt mest tur som kom undan efter skotten och mordplatsen blev där pga att makarna Palme valde att gå över Sveavägen strax innan för att kolla i skyltfönster. De valde att gå hem från Grand, vilket var oplanerat. De kunde tagit taxin, tunnelbanan, åkt med någon vän, livvakter hem eller följt med Mårten hem på t ex te en stund.

      Ljuset på mordplatsen var bra, men färger och detaljer kan naturligtvis skifta en del, lite grann pga detta. Det är enkelt att bara avfärda och kräva 100% beskrivningar, bevis, men det är inte så polis, åklagare, domstolar arbetar. Utom rimligt tvivel är kravet, inte 100% säkerhet som ni verkar inbilla er. Med det beviskravet skulle nästan alla åtalade frias.

      Bevisningen var så pass bra mot CP att tingsrätten dömde honom för mordet (se Klamis bevisteoretiska analys från 1990- http://www.bokus.com/bok/9789176781876/mordet-pa-olof-palme/ men åtalet ogillades i hovrätten. Det kanske var rätt ändå med tanke på att teknisk och dna-bevis saknas (fortfarande). Sedan tillkom det mer bevisning i.o.m. resningsansökan till HD 1997, men pga mest formella skäl avslogs den.

      Citat från intervjun med Lars Göran Nilsson i DN 25/10 2001:

      ”Svea hovrätt gjorde flera felbedömningar i samband med Palmemordet. Minnesforskaren Lars Göran Nilsson var expertvittne i rätten men han blev misstolkad på avgörande punkter. Detta kan ha påverkat bedömningen av Lisbet Palmes vittnesmål, säger han.”
      ”Han hade en känsla av att hovrätten redan på förhand bestämt sig för hur den skulle döma.- Den tog bara upp en liten del av min rapport och drog fel slutsatser om den aktuella minnesforskningen, säger Lars Göran Nilsson.”

      ”Men rätten valde en egen ”sunt-förnuftsuppfattning” om minnets funktion- utan förankring i det aktuella forskningsläget. Rätten spekulerade i vad Lisbet Palme kunde minnas och inte minnas säger Lars Göran Nilsson”. ”När DN tar kontakt med Lars Göran Nilsson berättar han att rätten missuppfattade hans rapport. Det handlar om skillnaden mellan hur minnet hanterar ”central” och ”perifer” information. Hovrätten menade att det centrala för Lisbet Palme var att hennes make låg skjuten på trottoaren. Hon visste inte att den person hon först vände sig till för att få hjälp vad gärningsmannen. Därför kan hon ”i det läget inte rimligen haft någon anledning att registrera detaljer i mannen utseende; det centrala för henne var ju att skaffa hjälp till sin skadade make” ansåg hovrätten. -Rätten feltolkade forskningsrönen. När Lisbet Palme tittade bort mot den man som stod närmast henne var ansiktet viktigast- det var den centrala informationen i just detta ögonblick och den minns man.” ”All forskning visar att minnes fungerar automatiskt. Det är inte så att man i den stunden bestämmer sig för att den här mannens ansikte ska jag minnas- eller glömma bort.”

      ”Så när Lisbet Palme pekar ut Christer Pettersson är detta inte särskilt konstigt?” – Nej, inte alls. hon kanske inte minns vilka kläder han hade eller andra igenkänningstecken, det är perifer information i minnesbilden. Men ansiktet, det borde hon ha en klar uppfattning om. Det är centralt i just den minnesbilden”. ”Vi har ofta bättre bättre minnesbilder av dramatiska händelser. De är ofta unika och minnet skapar därför mycket specifika ledtrådar, som är effektiva under lång tid. Risken att minnesbilden blandas ihop med andra intryck är liten. Den ursprungliga minnesbilden påverkas inte av senare intryck”. ”Lars Göran Nilsson menar att rätten misstolkat den aktuella forskningen kring ”förvanskade och oförvanskade minnesbilder.- Det går egentligen inte att tala om förvanskade och oförvanskade minnesbilder. minnet fungerar inte så att en människa bara lagrar ett fotografi i hjärnan. Bra ledtrådar kan aktivera minnesbilden och dåliga ledtrådar kan göra att bilden förblir oåtkomlig”.

      Varför har då inte Lars Göran Nilsson tidigare berättat offentligt om detta? – Jag var kallad som minnesexpert till rättegången och såg det inte som min uppgift att på eget initiativ offentligt kritisera den legala hanteringen av fallet. Inför kollegor och vänner berättade jag om min kritik. Men frågan hamnar i ett annat läge när Ulf Dahlsten nu tar upp den i sin nya bok”.

      ”Kan man minnas?” Visst är det möjligt att Lisbet Palme minns ansiktet på den man som fanns på mordplatsen, anser minnesforskaren Lars Göran Nilsson. Han anklagar Svea hovrätt för spekulation”.

      1. Det låter på dig, Ulf, som om tingsrätten fällde Pettersson på grund av att man gjort en omfattande och korrekt bevisteoretisk analys. Så var knappast fallet. De två yrkesjuristerna ville fria Pettersson, det var ju de juridiskt ytterst knapphändigt utbildade nämndemännen som ville fälla honom. Eftersom nämndemän är politiker så ligger tanken inte långt borta att deras omdöme fördunklades av att de kändes sympati och lojalitet med den tragiskt drabbade änkan till en politiker.

        När det gäller avslaget på resningsansökan är det också missledande att säga att det mest handlade om formella skäl. Domstolen bortsåg visserligen från en del bevisning som var för gammal. Men det är inte riktigt att säga att det handlade om formaliteter. Vad saken gällde var att åklagarsidan kunde ha åberopat den bevisningen tidigare om man velat men att man avstått. Detta gällde till exempel vittnesuppgifterna från det vittne som i materialet kallas A, svarttaxiföraren Lennart G. Om denne skriver jag så här i ”Mordgåtan Olof Palme”:

        Det vittnesmål som är i särklass mest förödande för Pettersson – om man vågar tro på det – kommer från Lennart G.

        Lennart G var en kriminell missbrukare som genomgått rättspsykiatrisk vård. Enligt vad han berättat för Palmeutredarna under olika förhör 1989 hade han kört svarttaxi i Stockholm under mordnatten. Han hade då sett Christer Pettersson vid fyra tillfällen, kort tid efter varandra. Han kände igen Pettersson sedan tidigare och tvekade inte om att det var han. Första gången Lennart såg Pettersson var på Tegnérgatan, nära Sigge Cedergrens bostad. Klockan hade varit mellan 22.15 och 22.30. Andra gången var en bit norrut på Sveavägen. Klockan var då omkring 22.40. Tredje gången var utanför Grand klockan 23. Och fjärde gången var vid Dekorima. Christer Pettersson hade stått vänd mot skyltfönstret när Lennart G körde förbi. Sedan Lennart passerat hörde han två smällar.

        De viktigaste delarna av denna information fick Palmeutredarna i slutet av november 1989 då det var bråttom att överklaga den färska friande hovrättsdomen. Det hade man kunnat göra med hänvisning till Lennart G:s uppgifter, men man var tveksamma och släppte det hela.

        I riksåklagarens resningsansökan framställs det som om tidsbristen gjorde att Palmeåklagarna inte hann kontrollera Lennarts uppgifter tills det var för sent att överklaga.

        Det hade i så fall varit fullt möjligt att begära resning så fort Lennarts uppgifter hade kontrollerats. Men vad som hände var att Palmeutredarna totalt släppte Lennart och inte tog kontakt med honom igen förrän åtta år senare – i oktober 1997 då man som bäst höll på med att lägga sista handen vid resningsansökan. Det såg med andra ord ut som om Lennart fick komma med på slutet i en allmän skafferitömning.

        Lennart G:s vittnesmål avfärdades av högsta domstolen eftersom det var för gammalt. Granskningskommissionen, som i efterhand gick igenom materialet i resningsansökan, menade dessutom att Lennart G:s berättelse var ”osannolik” och påpekade att det i Palmeutredningens material inte finns några som helst bevis för att han verkligen körde svarttaxi i Stockholm under mordnatten.

        Ska man verkligen se det som att uppgifterna från Lennart G föll bort av rent formella skäl? Är det inte mera rimligt att säga att bestämmelserna i lagen just är till för att inte åklagare som vill ha resning på ren chansning ska ta upp uppgifter som de tidigare valt att bortse ifrån som oväsentliga?

        Dessutom tog högsta domstolen upp ett antal uppgifter som var av nyare datum och gjorde en bedömning av deras sannolikhet. Det gällde till exempel vittnesmålen från vittnena D, E, och I liksom de uppmärksammade påståendena från advokaten Pelle Svensson. Domstolen menade att de inte var av det slaget att de var för sig eller tillsammans skulle ha lett till en fällande dom om de varit kända av hovrätten.

      2. Den första polis Lisbeth Palme talar med på mordnatten är kommissarie Åke Rimborn. Han kommer till Sabbatsberg före midnatt och till honom säger LP att hon tror att det var två gärningsmän, som hon påminde om två män hon sett utanför hemmet på Västerlånggatan. En av männen var lång, spenslig , mörkhårig och klädd i en Beige rock. Den andre kortare och klädd i en vinröd jacka.
        Det är dessa uppgifter som låg till grund för rikslarmet som gick ut 0205 och även inbegrep att männen skulle varit från Ustaja.
        Sedan ÅR och biträdande Länspolismästare Gösta Welander talat med LP togs Ustaja bort men uppgiften om två gärningsmän kvarstod.
        Vid tvåtiden på natten kallade LP regeringsledamöterna Ingvar Carlsson, Anita Gradin, Kjell-Olof Feldt m hustru och statssekreteraren Ulf Dahlsten till Sabbatsberg. Anledningen till detta angavs av LP vara att informera statsråden om iaktagelser ang MOP. Dessa fick samma info som Welander / Rimborn. Faktum är att två gärningsmän finns kvar i rikslarmet till klockan 1200 lördag första mars. Då stormar Hans Holmér in från dalarna och kan, efter vad vi vet, förkasta LPs uppgifter från mordnatten utan att tala med henne före presskonferensen vid tolvslaget.
        Kl 1500 hörs Lisbet i bostaden av Inge Reneborg och Christer Sjöblom då har de två gärningsmännen blivit en , men LP nämner inte med ett ord om denne GMs anletsdrag.
        Åke Rimborn har sagts missförstå LP ,vilket han nekar till. Även Gösta Welander och statsråden ska ha missförstått LP enligt PU och senare utredare. LP har sagt att det intee var något förhör som Rimborn höll och på det sättet förminska sitt eget uttalande. Men på mordnatten lät det annorlunda. När krimjourens Agneta Lund och Sture Lingsberg ville förhöra Lisbet Palme avböjde den senare detta med hänvisning till att hon sagt allt av värde till den långe polisen, dvs ÅR som är ca två meter ö.h..
        Rimborns trovärdighet ökar av att han är en av de poliser som agerar med snabbhet och pondus under mordnatten. Han tar sig snabbt till, SABB, får fram skydd till sjukhuset, skapar kontakt med Lisbeth och hinner med att rapportera av uppgifterna som ligger till grund för riklarmet.

    2. Lars Borgnäs skulle veta bättre än poliser, åklagare, professorer, kriminologer, minnesforskare, domstolar m.f.l.?

      1. Ulf skrev:

        ”Det var inget ingående förhör det första och sedan dröjer det tre veckor tills nästa riktiga förhör konstigt nog. Då ger hon en mer detaljerad beskrivning av mördarens ansikte (inte Anders B:s eftersom hon aldrig påstått att helskäggige Anders B var mördaren). Felet var att Holmér inte skrev ner allt (och det bandades inte heller eftersom Lisbet inte ville det) som Lisbet sade om mördaren eftersom han var inne på att det var kurder och inte en svensk missbrukare som var mördaren. Han ignorerade huvudvittnet konstigt nog.”

        Det jag skrev var likväl vad hon uppgav enligt polisens protokoll enligt granskningskommissionens betänkande. Det är en kombination av utsagor som går emot andra vittnesuppgifter och med rimligt tvivel beskriver CP:s utseende (inte jeans, vältränad och spänstig, ingen mustasch men hade CP det vid tidpunken? mm). Vi kan ju inte diskutera det som inte är dokumenterat och som eventuellt kan ha sagts…

        Ulf skrev:
        ”Minnet fungerar inte som du påstår när det gäller traumatiska minnen. Professor, minnesforskaren Lars Göran Nilsson har beskrivit detta och han anser att det är högst sannolikt att Lisbet mindes mördarens ansikte. Du beskriver också mördarens beteende och utseende fel- ingen som påstår att mördaren var en snabb atlet t ex m.m. Vittnen tyckte snarare att mördaren lunkade, joggade iväg som en elefant m.m. Vittnet Yvonne N sade att mördaren hade rätt låg fart på andra sidan David b…”

        Som sagt, att hänvisa till vad enstaka personer/auktoriteter anser är ganska meningslöst. Han är ju inte den enda forskaren som kan tycka nånting om detta och ingen kan ju likt ett orakel med säkerhet ha en aning om vad LP egentligen sett och haft möjlighet att minnas. Psykologisk forskning är dessutom långt ifrån någon exakt och generaliserbar vetenskap.

        Dessutom:

        ”Kan man minnas?” Visst är det möjligt att Lisbet Palme minns ansiktet på den man som fanns på mordplatsen, anser ”

        Klart att det är MÖJLIGT, det intressanta är ju hur pass troligt det är. Någon sådan uppskattning tror jag är svår att göra med vetenskapligt stöd. Men visa mig gärna motsatsen.

        Finns ju också forskning inom vittnespsykologin som snarare talar emot det du och Lars-Göran hävdar och som dessutom är baserad på verkliga kriminalfall som är någorlunda jämförbara med palmemordet, se bl a Devllnrapporten. I korthet betyder den att vittnen kan vara 100% säkra på att de pekat ut rätt gärningsman men ha fel ändå. Där har du KONKRETA liknande fall. Ska man minnas rätt måste man dessutom ha sett rätt (vilket kräver bra ljusförhållanden – hur kan man påstå att ljusförhållandena är bra mitt i natten? Knappast de bästa iallafall dessutom var tiden kort).

        Att hänvisa till domstolar är ju inte heller gångbart om man vill driva CP-spåret eftersom Svea hovrätt och alla jurister friat CP – domstolarna har ju dessutom gått emot din och Lars-Görans linje.

        Angående Lars Borgnäs kritik och vittnesuppgifter angående mördarens rörelsemönster kan jag rekommendera bl a detta klipp: http://www.youtube.com/watch?v=muWXiGUwrYI där det framgår (vilket tom Krusell senare tillstår) att de vittnesuppgifter du beskriver inte är signifikativa för utredningsmaterialet tidigaste delar. Angående Yvonne N är det väl inte ens helt bekräftat att hon sett mördaren heller? Snabb atlet är min omskrivning av vad LP beskrev som en person som gav ett vältränat (=atletiskt) och spänstigt intryck och rörde sig ganska snabbt därifrån. Påstår inte att alla andra vittnen än LP sagt detta men det är ju hon som pekar ut CP starkast.

        Ibland tycker jag Borgnäs vinklar sina inslag och att han nästan driver en egen tes. Men kritiken mot polisen tycker jag alltid är saklig och blir ofta dåligt bemött.

    3. ”Jag har så svårt att förstå mig på alla som kan vara så övertygade om vem som mördade Palme, oavsett om övertygelsen är Pettersson.eller någon annan, man väljer då ut vissa fragment ur det enorma utredningsmaterialet som kan stämma in på övertygelsen och man viftar bort sånt som talar emot.”

      Ja, men det är konstigare att dissa all bevisning mot CP som ändå blivit åtalad, fälld och friad för mordet och även fått en resningsansökan till Hd emot sig, än att man tycker att t ex polisspår är tvivelaktiga eftersom de saknar relevant, konkret bevisning som man kan koppla till Sveavägen, Grand 28/2 1986.

      1. Ulf! Nu har du kommit med en extremt stor mängd kommentarer i snabb följd. Många av dessa innehåller upprepningar. De är också ofta hållna i en ton som går ut på att nedvärdera samtliga övriga debattörer här på bloggen. Jag uppskattar att du kommer med argument för din ståndpunkt om Palmemordet. Men nu ber jag dig att ransonera dig och strama upp dig. Tänk efter en stund innan du skriver dina kommentarer, håll nere antalet till en rimlig mängd och dämpa tonen lite. Annars kommer jag att stänga av dig som debattör på min blogg.

  69. Stefan E skriver:
    03 april 2014 kl. 17:36
    ”Inte så noga med detaljerna var det jag menade med skarva, inte att medvetet ljuga. Fel ordval.
    Kommer inte på rak arm ihåg var men jag vet bestämt att jag sett en intervju med Lisbeth där hon säger att hon alltid skärmade av sig när paret var ute offentligt, medan Olof närmast gillade uppmärksamheten. Återkommer när/om jag hittar den. Håller absolut inte med om att hennes psykologutbildning med automatik skulle göra henne till ett bättre vittne i detta fall. Ett trauma är ett trauma, även för en psykolog, när man är känslomässigt involverad”.

    Håller inte med, jag har för mig hon menade båda två, men det har väl ingen betydelse när det gäller mordet eller? Du verkar inte så noga heller med detaljerna som påstår att det bara gällde Lisbet men inte har belägg för det.

    Lisbet gick också höger om Olof så det är möjligt att Olof kanske såg mördaren, skymtade honom. Inte konstigt om inte Lisbet gjorde det som gick höger om Olof. Hon/de kunde inte veta att de snart skulle bli beskjutna när de kom dit dvs hon hade ingen anledning att till 100% registrera allting runt omkring dem just då strax innan skotten.

    Inte per automatik, men det är inget som är negativt heller om man är utbildad psykolog och blir vittne till skottlossning. Faktum är att Lisbet såg mördaren i ansiktet under flera sekunder- vittnet Inge M såg det, ev. även Anders B och Lisbet säger att hon såg mördarens ansikte. Det var rätt ljust på mordplatsen så man kunde se hur andra såg ut där, kanske inte helt som i fullt dagsljus men tillräckligt för att kunna identifiera en person där.

  70. Jag håller inte alls med om att Lisbet Palmes vittnesmål är osäkert. Men man undrar ju vems ansikte det var LP beskrev för inte är det mannen på fantombilden. Inte heller är det varken Christer Pettersson eller Anders B. Den förre hade en mycket mörk, stirrig blick och inga markerade kinder och Anders B bar ju skägg. Hon såg en annan person. Synd bara att hon pekade ut CP senare, med hjälp från åklagare Almblad, för jag tror inte hon kan tänkas backa från det vittnesmålet. För mycket prestige. Men jag skulle önska att jag hade fel.

    1. Läser man polisförhören så tycker jag mycket av Lisbets beskrivning av gärningsmannen dvs mannen som stod närmast dem direkt efter skotten, pekade mot CP. Alla detaljer kanske inte gjorde det till 100%, men det handlar även om dokumentationen som var bristfällig (inget bandades heller) och så kan det vara svårt att helt till 100% beskriva en persons utseende under några få polisförhör. Dessutom var inte Holmér intresserad av vad Lisbet hade att att säga heller om gärningsmannen. Varför gjordes inte fantombilden utifrån huvudvittnets minnesbild dvs Lisbets? Fantombilden ger ett sydländskt intryck tycker jag. Det är möjligt att teckerskan (som med hög sannolikhet inte ens såg mördaren) blev påverkad av att Polisen var inriktad på kurder och så kan de har styrt fantombilden att den skulle se ut mer som att mördaren var från södra Europa, snarare än norra delen. Hennes minnesbild av en borderline/missbrukartyp störde hans uppfattning att det skulle varit en kurd. Att Lisbet inte beskrev mördaren som fantombilden är inte speciellt konstigt, mördaren såg inte ut som fantombilden helt enkelt.

      Det finns även andra detaljer som är relevanta och ett är att Lisbet sade att mördaren saknade mustasch, CP saknade mustasch tiden för mordet, men hade det i december 1988 under videokonfrontationen. Vittnet Yvonne N sade att mördaren saknade skägg (de flesta anser att hon såg mördaren lunka, jogga sig fram på andra sidan David bagares gata). Under visningen så fick Lisbet en känslomässig reaktion när hon såg CP. I den officiella förhörsutskriften från den videokonfrontationen står inte Lisbets känslomässiga reaktion med tyvärr. Det påpekade väl granskningskommisionen att den borde gjort.

      1. Ulf skrev: ”Vittnet Yvonne N sade att mördaren saknade skägg (de flesta anser att hon såg mördaren lunka, jogga sig fram på andra sidan David bagares gata).”

        Nu har ju inte skägg med gång- eller springstil att göra överhuvudtaget men Yvonne N. har väl aldrig sagt att mannen i mörk, tunn fladdrande rock ”lunkade” i varje fall? Däremot uppgav hon i förhöret att han verkade ha det lite jobbigt med ”gången”. Möjligen pga snömodd på trottoaren.

        Hon sade också att mannen höll på att trixa med en liten mörk proppfull väska under gång. Man blir ju nyfiken på vad den kan ha innehållit. För övrigt stärks jag i min tro pga av Yvonne N:s och flera andra vittnesmål att mördaren kan ha haft på sig en slags rock av tunnare och ”fladdrigare” material ovanför en tjockare, blå vinterjacka. Att han använde en slags förklädnad. För vem går ut med en tunn och fladdrig regn- eller nylonrock en svinkall februarikväll?

  71. Och att Lisbet såg mördaren på 10 meters avstånd stämmer väl inte heller enligt övriga vittnesmål? LP har väl själv senare sagt att hon uppgav fel avstånd om jag inte missminner mig?
    Mördaren stod väl ganska stilla på mordplatsen efter skotten, vände på klacken efter en stund och gick iväg men vände sig sedan om en gång till? Jag tror definitivt LP kan ha sett mördarens ansikte ganska bra både när han slöt upp mot paret från Dekorimas hörn, när mördaren stod stilla direkt efter skotten men även då han vände sig om i flykten.

    1. Ja, det där med exakt antal meter kan vara svårt att avgöra. Man brukar inte hålla på med avståndsbedömningar till vardags. 10 meter kan uppfattas som ganska nära, men att det i verkligheten handlade om halva det avståndet eller mindre.

      I förhör med Holmér har jag för mig hon sade att hon såg mördaren vända sig om under flykten, så det är inte omöjligt att hon såg mördarens ansikte eller delar av det en gång till. Hade alla förhör bandats så hade man fått veta mer vad som sades under förhören, men man kan även förstå Lisbet. Det läckte ut uppgifter redan från början tyvärr och hon var målsägande och inte ett vanligt vittne. Hade hon varit det tror jag de kan ha tvingat henne att förhören hade bandats, men jag är ingen jurist.

      Problemet var att det inte fanns/finns teknisk, dna-bevisning mot CP. Det korrekta var att hovrätten ogillade åtalet mot CP (men jag anser han är/var den mest sannolika gärningsmannen i palmeutredningen).

  72. ”J skriver:
    04 april 2014 kl. 17:13
    I förhör med Holmér? Är de tillräckneliga ibland och ibland inte?”

    Vad är din fråga?

  73. Olle skriver:
    04 april 2014 kl. 17:55
    Ulf skrev:

    ”Det var inget ingående förhör det första och sedan dröjer det tre veckor tills nästa riktiga förhör konstigt nog. Då ger hon en mer detaljerad beskrivning av mördarens ansikte (inte Anders B:s eftersom hon aldrig påstått att helskäggige Anders B var mördaren). Felet var att Holmér inte skrev ner allt (och det bandades inte heller eftersom Lisbet inte ville det) som Lisbet sade om mördaren eftersom han var inne på att det var kurder och inte en svensk missbrukare som var mördaren. Han ignorerade huvudvittnet konstigt nog.”

    Det jag skrev var likväl vad hon uppgav enligt polisens protokoll enligt granskningskommissionens betänkande. Det är en kombination av utsagor som går emot andra vittnesuppgifter och med rimligt tvivel beskriver CP:s utseende (inte jeans, vältränad och spänstig, ingen mustasch men hade CP det vid tidpunken? mm). Vi kan ju inte diskutera det som inte är dokumenterat och som eventuellt kan ha sagts…

    Polisens Protokoll var inte fullständigt eftersom Holmér m.f.l. inte gillade huvudvittnet Lisbet Palme, ingen bandning av förhören…och hade ett huvudspår med kurder, pkk m.m. tyvärr. Det visade sig ju att det inte var kurderna som var mördaren utan troligtvis en missbrukande svensk.

    Ulf skrev:
    ”Minnet fungerar inte som du påstår när det gäller traumatiska minnen. Professor, minnesforskaren Lars Göran Nilsson har beskrivit detta och han anser att det är högst sannolikt att Lisbet mindes mördarens ansikte. Du beskriver också mördarens beteende och utseende fel- ingen som påstår att mördaren var en snabb atlet t ex m.m. Vittnen tyckte snarare att mördaren lunkade, joggade iväg som en elefant m.m. Vittnet Yvonne N sade att mördaren hade rätt låg fart på andra sidan David b…”

    ”Som sagt, att hänvisa till vad enstaka personer/auktoriteter anser är ganska meningslöst. Han är ju inte den enda forskaren som kan tycka nånting om detta och ingen kan ju likt ett orakel med säkerhet ha en aning om vad LP egentligen sett och haft möjlighet att minnas. Psykologisk forskning är dessutom långt ifrån någon exakt och generaliserbar vetenskap”.

    Det är det inte alls, vad åklagaren huvudvittne, expertvittne påstår är väldigt meningsfullt snarare. Vad lekmän, konspiratoriska privatspanare påstår däremot, är i det närmaste meningslöst faktiskt. Du har ingen kunskap alls eg. när det gäller om CP var mördaren eller ej. Vad en professor påstår som kan detta inom traumatiska minnen har relevant kunskap faktiskt, inte du eller Gunnar Wall m.f.l. lekmän. Ni har konstiga påståenden om ett möte mellan Palme och mördaren, men det är ingen annan som påstår det.

    Dessutom:

    ”Kan man minnas?” Visst är det möjligt att Lisbet Palme minns ansiktet på den man som fanns på mordplatsen, anser ”

    Klart att det är MÖJLIGT, det intressanta är ju hur pass troligt det är. Någon sådan uppskattning tror jag är svår att göra med vetenskapligt stöd. Men visa mig gärna motsatsen.

    Finns ju också forskning inom vittnespsykologin som snarare talar emot det du och Lars-Göran hävdar och som dessutom är baserad på verkliga kriminalfall som är någorlunda jämförbara med palmemordet, se bl a Devllnrapporten. I korthet betyder den att vittnen kan vara 100% säkra på att de pekat ut rätt gärningsman men ha fel ändå. Där har du KONKRETA liknande fall. Ska man minnas rätt måste man dessutom ha sett rätt (vilket kräver bra ljusförhållanden – hur kan man påstå att ljusförhållandena är bra mitt i natten? Knappast de bästa iallafall dessutom var tiden kort).

    Fijnns väl inga konkreta rättsfall som grundat sig på devlinkommisionen? Du kan inte inte bortse från minnesforskningen och vad den säger.

    Att hänvisa till domstolar är ju inte heller gångbart om man vill driva CP-spåret eftersom Svea hovrätt och alla jurister friat CP – domstolarna har ju dessutom gått emot din och Lars-Görans linje.

    Ja, de tog upp hans minnesforskning, men hade missuppfattat den totalt tyvärr. Se texten ovan igen.

    Angående Lars Borgnäs kritik och vittnesuppgifter angående mördarens rörelsemönster kan jag rekommendera bl a detta klipp: http://www.youtube.com/watch?v=muWXiGUwrYI där det framgår (vilket tom Krusell senare tillstår) att de vittnesuppgifter du beskriver inte är signifikativa för utredningsmaterialet tidigaste delar. Angående Yvonne N är det väl inte ens helt bekräftat att hon sett mördaren heller? Snabb atlet är min omskrivning av vad LP beskrev som en person som gav ett vältränat (=atletiskt) och spänstigt intryck och rörde sig ganska snabbt därifrån. Påstår inte att alla andra vittnen än LP sagt detta men det är ju hon som pekar ut CP starkast.

    Ibland tycker jag Borgnäs vinklar sina inslag och att han nästan driver en egen tes. Men kritiken mot polisen tycker jag alltid är saklig och blir ofta dåligt bemött.

    Lars Borgnäs är helt oseriös och har en helt fel inriktning från början.

    Se däremot dem här länkarna-

    http://www.bokus.com/bok/9789176781876/mordet-pa-olof-palme/ professor Klamis bevisteoretiska analys
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kriminolog-en-av-svensk-kriminalhistorias-samsta-polisinsatser_920571.svd Jercy Sarnecki, kriminolog, professor
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10234787.ab (minnesforskaren Lars Göran Nilsson kallades till hovrätten, de missuppfattade hans vittnesmål totalt när det gäller om Lisbet kunde minnas mördarens ansikte eller ej)

    http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9805/28/beslut1.html

    Sedan har nästan alla poliser efter 1988 i palmeutredningen trott att CP var mördaren och alla åklagare efter 1988 trott att CP var mördaren.

    /Daniel

    1. Återigen- du försöker få fram 100% bevis, beskrivningar från Lisbet och andra vittnen från Grand, mellan Grand, efter Grand, polisen, åklagare. Hur ska man kunna få fram det? Beviskravet är utom rimligt tvivel, inte 100% säkerhet. Lär dig hur det fungerar i praktiken (i domstolarna) istället för att sitta o bara skriva och kräva bevis etc. Hade det funnits 100% bevis t ex videoinspelning av mordplatsen hade det ändå varit samma diskussioner, konspirationsteorier m.m.

    2. Ja, men återigen så är det mördarens ansikte som är viktigast. Lisbet såg mördarens ansikte under flera sekunder. Vittnet Inge M såg att Lisbet såg mördaren i ansiktet under flera sekunder. Han har också i efterhand trott att det är CP han såg på mordplatsen, dels pga att ha arbetat med missbrukande ungdomar. Inge M tyckte att mördaren hade ett missbruksbeteende etc. orolig m.m.

      Lisbet såg alltså mördarens ansikte under flera sekunder och det var faktiskt rätt ljust på mordplatsen och man kunde göra en identifikation av andras utseenden, ansikten. Enligt minnesforskningen så är minnet starkare efter traumatiska händelser (det centrala dvs ansikten) och professor Lars Göran Nilsson påstår även långt senare att det är sannolikt att Lisbet mindes rätt ansikte och hovrätten missuppfattade hans minnesforskning helt tyvärr. Vad professorer och forskare säger i palmefallet är bra mycket mer relevant, korrekt än vad privatpersoner påstår.

      Lars Borgnäs- han vinklar- polisförhören upprepades inte varje dag, inte ens varannan dag, varje vecka. Nästa riktiga förhör var inte förrän 25/3 dvs tre veckor efter mordet. Det är inte Lisbets fel att det inte vare regelbundna förhör med henne och dokumentationen var bristfällig, inga bandupptagningar m.m.

    1. Din tes är alltså att Christer Pettersson både avsåg och planerade att mörda Olof Palme? Om vi nu säger att det är sant, hur menar du då att han fick tag i den där revolvern som han sitter och snurrar framför de häpna vittnena?

      Hämtade han den hos Sigge Cedergren? Eller vem var det som försåg honom med en revolver? Bar han alltid en puffra på sig? Det har jag aldrig tidigare läst att någon annan påstått att han haft för vana.

      Jag tycker att det här låter exceptionellt långsökt. Om avsikten var att mörda Palme med hänvisning till de nazistsympatier, som du tidigare målat upp, med anledning av EN bok i Christers ägo. Menar du då att han införskaffar sig ett vapen, som han synligt visar upp för andra och berättar att han ska mörda Olof Palme med det?

      Hur menar du sedan att han tog det här vidare? Jag skulle hemskt gärna vilja höra hur han, bara av en händelse, råkade befinna sig beväpnade ute på stan den här fredagskvällen. DÄR. Precis där Olof Palme dök upp.

      Finner du det inte osannolikt? Är det inte mer troligt att väldigt många hade upplevelser den här kvällen som de i efterhand kopplade till mordet på Olof Palme?

      Det tror nämligen jag.

      1. Det finns väl ingen som kan säga med säkerhet att CP aldrig hade skjutvapen på sig när han var ute. Om man tror på CP som mördaren så borde han han haft på sig magnumrevolvern redan vid 21-tiden när han såg Palme komma till Grand. Ett alternativ är att han införskaffade sig en magnum mellan kl 21-23 hos Cedergren.

        1. Men det är skillnad mellan vad som är teoretiskt möjligt och vad som är troligt. Problemet med din inställning, Ulf, är att du utgår från att Pettersson är skyldig och sedan anpassar alla andra slutsatser utifrån det. Och grunden till att du tror att Pettersson är skyldig är, om jag förstår dig rätt, framför allt att minnesforskaren Nilsson hävdar att det är möjligt att Lisbeth skulle kunna vara kapabel att göra ett korrekt utpekande trots alla komplicerande faktorer.

          Det största problemet med misstankarna mot Pettersson är ju att det inte fanns någonting av minsta tyngd som pekade på att han var Palmes mördare innan Lisbeth förmåddes att peka ut honom. Hela polisutredningen från sommaren 1988 och fram till den 14 december samma år präglades av samma attityd som utredningen under Holmér när det gällde PKK-spåret. Man bestämde sig för att det var Pettersson och så letade man upp allt man kunde som pekade i den riktningen. Sedan man misslyckats med detta ordnade man ändå en konfrontationsvisning. Parallellen är stor med Holmérs gigantiska PKK-tillslag i januari 1987. Det iscensattes också trots att det egentligen saknades bevisning. Holmér hoppades att själva tillslaget skulle imponera så att själva polisinsatsen i sig etablerade tunga misstankar mot PKK hos media och allmänhet. Hämtningen av Pettersson följde samma förfärande logik. I det första fallet sprack insatsen av en enda anledning: att överåklagaren Zeime som snart skulle gå i pension protesterade mot spektaklet. När det gällde att sätta fast Pettersson fanns det ingen som talade ut offentligt. Hade till exempel Anders Helin då sagt vad han senare diskret meddelade Marjasinkommissionen, att han inte såg någon hållbar grund för åtal mot Pettersson, så hade Petterssonspåret troligen spruckit snabbt det också.

      2. Om CP hämtade vapnet mellan 21-23, betyder det att du menar att han under den här tiden åker hem till sin kvinnliga vän och sitter där och snurrar på pistolen och säger att han ska mörda Palme, för att sedan röra sig ut på stan, vänta vid biografen och sedan släcker statsministerns liv?

        Låter det troligt, menar du? Jag menar, du länkade till den artikeln och då antar jag att vi ska ta den i beaktning. Att addera ett gäng olika hypoteser och utsagor med motstridigt innehåll kan väl inte användas som ett mängdbevis?

    1. Den här retoriska frågan är en av de vanligaste kommentarerna från människor som bestämt sig för att det är Christer Pettersson som mördat Olof Palme. Jag blir lite häpen varje gång jag stöter på den – för den strider ju så uppenbart mot den inställning man måste ha när man forskar kring en komplicerat mordfall.

      I frågan ligger ju det underförstådda påståendet: ‘Om ni inte har någon bättre mördare att komma med så måste vi godta att det är Pettersson’. Exakt den sortens logik var det ju som Holmér använde för att psyka åklagarna när de reste invändningar mot styrkan i bevisningen när det gällde PKK. Åklagarna hade ingen mordhypotes att sätta upp mot den Holmér och hans spaningsledning drev med entusiastiskt stöd från kanslihuset. Men de hade all rätt att vara skeptiska. Och tiden har gett dem rätt. I dag är det nästan ingen som tror att PKK hade med Palmemordet att göra.

      När det gäller bevisningen mot Pettersson måste samma sak gälla. Den måste värderas på sina egna meriter. Att det inte finns någon annan som är lika tydligt utpekad kan inte gärna användas som argument för Petterssons skuld.

      1. Om det aldrig dyker upp någon annan misstänkt efter snart 30 år, så får man nog se det som ett av många argument att CP är den högst sannolika mördaren.

    2. Vem personen är vet i dagsläget sannolikt bara mördaren/mördarna. Men hur han såg ut och hur han agerade vet vi en hel del om.
      Av de 22 vittnen som fanns runt mordplatsen säger de allra flesta att Gärningsmannen var i 35-40årsåldern, kraftigt byggd utan att vara fet, bred ryggtavla, 180-85cm lång, klädd i trekvartslång rock.
      Inte ett enda vittne säger något om att mördaren skulle ha en haltande, yvig, rullande eller på annat sätt iögonfallande löpstil. Några vittnen säger att GM verkar lite tung i steget, vilket jag tycker är förståeligt då han springer på en isig trottoar och inte vill halka.
      Mordvapnet som använts är en kraftig och inte lätthanterad revolver 357magnum/38special. Mördaren sätter det första skottet perfekt i Olof Palmes rygg och även det andra skottet är välriktat även om det med några millimeter missar Lisbet Palme.
      Trots det rekylstarka vapnet blir skottet välriktat och missar endast då LP med en hastig rörelse ändrar position i skottögonblicket.
      Valet av vapen och ammunition tyder starkt på att mordet genomförts av person/er med god insikt i hur ett attentat ska få lyckad. Likaså gäller detta också det faktum att inget av 22vittnen kan återge några anletsdrag på GM trots att han enligt Inge M befunnit sig runt mordplatsen i flera minuter före MOP.
      Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson har förkastats av samtliga jurister i rättegångarna vilket är riktigt. I sina första vittnesmål säger hon inte något om mördarens ansikte utan detta börjar växa fram efter förhören med Hans Holmer 25mars och Tommy Lindström och hans rikskrimmare i april/maj. Före vittneskonfrontationen har åklagaren Jörgen Almblad berättat för LP att det är en missbrukare som misstänks.
      I figurantgruppen sticker CP ut som en isbjörn i Sahara. Ensam degos med kulmage i gräll tröja och ovårdad frisyr ställs mot elva poliser,brandmän och häktesvakter med god fysisk och vårdad klädsel. En av dom, Jocke Nolsjö, hade tolv år tidigare varit OS-åtta i tyngdlyftning.
      Att CPs advokat Arne Liljeros godkände konfrontationsgruppen är lika ofattbart som att advokat Liljeros av LP förnekades möjligheten att skydda sin klients intressen vid vittneskonfrontationen.

      1. Det är inte konstigt att ingen förutom Lisbet kan ange hur mördaren såg ut mer i detalj. Det var hon som var bara några meter från mördaren. Anders B borde kunnat sett något mer kan man tycka men han var också berusad, full tyvärr. Vittnet Yvonne N har dock sett att mördaren saknade skägg. Om man ser på vad minnesforskningen säger ang traumatiska minnen så säger dem att det är möjligt att Lisbet kunde kommit ihåg mördarens ansikte- central information och den minns man bäst. Inge M kan inte ha varit där i flera minuter, max 2,5-3 minuter om man ser på hans vänners bankomatuttag. Sedan vet vi inte om han fick syn på mördaren direkt heller. Han såg dock när mördaren kom ”släntrande” till Dekorimahörnet, så mördaren kan inte ha stått där i flera minuter innan skotten. Du tror alltså att Lisbet medvetet bara gick på att peka ut en missbrukare, inte att hon försökte göra ett genuint utpekande? Jag tror på det senare dvs att hon faktiskt kom ihåg CP från mordplatsen.

        Håller inte med om att mördaren agerade professionellt. Han hade snarare tur att han kom undan med tanke på alla vittnen och att Polisen var där ganska snabbt. De kunde dock fortsatt förföljandet längre än David bagares gata. Vapenvalet verkar snarare varit impulsivt med tanke på att den låter högt m.m. Att skjuta någon i ryggen från ca 10 cm håll kräver ingen skicklighet, mest känslokyla etc. Han missade det andra skottet bevisligen, så är det skickligt? Nej tycker inte jag. Han borde också skjutit ett tredje skott mot Lisbet kan man tycka.

      2. Sedan håller jag inte med om att alla övriga i vittneskonfrontationen särskiljer sig markant mot CP. Det finns två-tre st till som påminner om CP. Som du skriver så godkände Liljeros figurantgruppen. Sedan tror inte jag att man medvetet letar upp någon och sedan inbillar sig att det är den man såg på en mordplats. Snarare tvärtemot dvs man gör ett genuint utpekande och enligt minnesforskarna är ansiktet det centrala i en traumatisk situation och den minns man.

    1. Jag har tagit bort namnet i kommentaren ovan. Det är inte ett namn som är allmänt känt. Jag publicerar bara kommentaren för att visa hur jag hanterar utpekanden av det här slaget.

  74. ”Det skulle också kunna ses som ett av många argument för att Palmeutredarna inte haft den nödvändiga viljan att försöka lösa mordgåtan”.

    Det är väl världens största mordutredning, så jag tycker de har gjort det dem har kunnat för att lösa det här spaningsmordet. Första året hade man fel inriktning tyvärr, hade varit bättre om man kunde gripit CP redan 1986.

    1. Det är världens största mordutredning och ändå har inte utredarna lyckats få till en bevisning som räckt för att binda Pettersson vid mordet. Kanske man letat i fel riktning?

      1. CP blev häktad i december 1988, var svårare att få fram fällande bevis nästan 3 år senare än om de hade gripit honom redan 1986. Nu blev han fälld ändå i tingsrätten, men om han gripits kort tid efter mordet så kanske man även kunnat fått fram teknisk bevisning eller dna-bevis.

        1. Resonemanget bygger förstås på att det skulle ha funnits någon anledning att gripa Pettersson 1986. Att det inte kom in några vittnesuppgifter då om att han skulle ha befunnit sig vid Grand eller Dekorima pekar på att han inte var där. Man kan förstås säga att utredningen under Holmér fungerade dåligt. För all del. Men det kom ju tidigt in åtskilliga vittnesuppgifter som alldeles tydligt placerade Roger Ö vid Grand. Hade Pettersson varit där är det troligt att liknande distinkta uppgifter kommit in om honom.

          DNA-bevisning användes inte i svenskt rättsväsende 1986. Men senare försök att få fram DNA från gärningsmannen från Palmes kläder har som bekant misslyckats. Och om det hade gått är det naturligtvis bara en hypotes från din sida att det skulle ha varit Petterssons DNA.

  75. ”Men det är skillnad mellan vad som är teoretiskt möjligt och vad som är troligt. Problemet med din inställning, Ulf, är att du utgår från att Pettersson är skyldig och sedan anpassar alla andra slutsatser utifrån det. Och grunden till att du tror att Pettersson är skyldig är, om jag förstår dig rätt, framför allt att minnesforskaren Nilsson hävdar att det är möjligt att Lisbeth skulle kunna vara kapabel att göra ett korrekt utpekande trots alla komplicerande faktorer.

    Det största problemet med misstankarna mot Pettersson är ju att det inte fanns någonting av minsta tyngd som pekade på att han var Palmes mördare innan Lisbeth förmåddes att peka ut honom. Hela polisutredningen från sommaren 1988 och fram till den 14 december samma år präglades av samma attityd som utredningen under Holmér när det gällde PKK-spåret. Man bestämde sig för att det var Pettersson och så letade man upp allt man kunde som pekade i den riktningen. Sedan man misslyckats med detta ordnade man ändå en konfrontationsvisning. Parallellen är stor med Holmérs gigantiska PKK-tillslag i januari 1987. Det iscensattes också trots att det egentligen saknades bevisning. Holmér hoppades att själva tillslaget skulle imponera så att själva polisinsatsen i sig etablerade tunga misstankar mot PKK hos media och allmänhet. Hämtningen av Pettersson följde samma förfärande logik. I det första fallet sprack insatsen av en enda anledning: att överåklagaren Zeime som snart skulle gå i pension protesterade mot spektaklet. När det gällde att sätta fast Pettersson fanns det ingen som talade ut offentligt. Hade till exempel Anders Helin då sagt vad han senare diskret meddelade Marjasinkommissionen, att han inte såg någon hållbar grund för åtal mot Pettersson, så hade Petterssonspåret troligen spruckit snabbt det också”.

    Saken är den att Lisbet dvs huvudvittnet som såg mördaren i ansiktet under flera sekunder direkt efter mordet, pekat ut CP som mördaren. Minnesforskningen stödjer hennes utpekande. Sedan har fler vittnen sett CP vid Grand både kl 21 och vid 23-tiden, mellan Grand och mordplatsen och efteråt om man tror på resningsansökans vittnen. Motiv, vapenfrågan, hotfulla uttalanden från CP mot Palme och sossarna m.m. har också kommit fram. En del säger att med ett annat mordoffer så hade det blivit en fällande dom även i hovrätten och det var synd att inte HD tog upp målet 1998.

      1. Det finns tveksamheter t ex de två vittnena efter mordet på David bagares gata, men Cedergren tror jag inte ljög om att han hade lämnat en magnumrevolver till CP strax innan mordet. Vittne D tror jag träffade på CP utanför konsum vid 21-tiden. Motivet kan ha varit relationen till bombmannen och CP:s hat mot sossarna och Palme m.m. Finns flera vittnen som hört CP uttala sig hotfullt mot Palme och sossarna. Vittne A som du skrivit om kan ha sett CP någonstans vid Grand eller till och med vid Dekorima. Sammantaget så pekar mycket mot CP, det är den mest sannolika mördaren i.a.f.

  76. ”Problemet med din inställning, Ulf, är att du utgår från att Pettersson är skyldig och sedan anpassar alla andra slutsatser utifrån det”.

    Problemet med din och många andras inställning är att ni avfärdar CP som Palmes mördare och sedan anpassar alla andra slutsatser utifrån det.

    1. Ulf:

      Det där stämmer absolut inte. För egen del utesluter jag inte att CP är mördaren, men jag anser samtidigt att det är en alldeles för tunn soppa för att göra säkra uttalanden eller att involvera egen prestige i en sådan övertygelse.

      Jag har ännu inte sett dig vara beredd att ens uppbringa det minsta tvivel kring Pettersson som eventuell mördare. Om du finner det som ett giltigt argument att du inte finner någon annan möjlig mördare, så är soppan tunnare än vad jag tidigare trott.

      Vilka är de främsta argumenten, som du ser det Ulf, till att Pettersson inte var Palmes mördare?

      1. Det är väl visst ett bra argument dvs att ingen annan har blivit åtalad och dömd, friad för mordet. Det kommer heller aldrig bli någon annan som lär bli det heller- huvudvittnet Lisbet har pekat ut CP som mördaren. Sedan har andra vittnen sett honom vid Grand både vid 21-tiden som 23-tiden mordkvällen och utanför gatuköket mellan Grand och mordplatsen gåendes efter Palme. Främsta argumentet att CP inte var mördaren? Det är väl kanske hans personlighetstyp dvs impulsiv, missbrukare m.m. men det kan också tillskrivas argument för att han kan vara mördaren dvs känslokyla, han hade dödat förut m.m. Det är lite svårt att se att CP hade sådant tålamod som mordet krävde dvs vänta i över två timmar på Palme vid Grand (han var inte där hela tiden, men visste att de skulle se på en film i ca 2 timmar) och sedan förfölja och utföra mordet vid Dekorima utan att säga något heller. Men har vittnen pekat ut honom vid Grand och på mordplatsen så är det bevis för att han kunde varit mördaren. Klami tar upp det i sin bevisteoretiska analys.

        1. Intressant med en kriminolog som är ”övertygad” fast han samtidigt säger: ”Vi kommer aldrig få ett klart och tydligt svar”.

          Tur att han inte jobbar som domare.

      2. Ulf:
        Det är väl inget bevis på hans skuld att han blivit dömd i tingsrätten om han frias i hovrätten? Det är väl det omvända som gäller?

        Störst bevis på hans oskuld är att han blev friad och bristen på bevis. Du nämner förövrigt ofta Klamis bevisteori. Låt oss diskutera den utförligt i sådana fall. Senast när Gunnar förde den på tal så verkade du inte ha den tillgänglig och retirerade rätt kraftigt.

        Är CPs personlighet ett bättre argument än bristen på bevis?

  77. Gunnar Wall skriver:
    06 april 2014 kl. 12:49
    ”Bortser du inte från möjligheten av att Lisbeth försökte göra ett genuint utpekande men att hon hade fel?”

    Ja, hon kan ha misstagit sig, men det vore konstigt i så fall. Tror mer på minnesforskarna än vittnespsykologerna. För övrigt så sade vittnespsykologen Holgersson under våren 1998 att hon tyckte att mycket i riksåklagarens resningsansökan pekade på VG som mördaren. Bara det gör att hennes tillförlitlighet sjunker drastiskt.

  78. skriver:
    06 april 2014 kl. 8:33
    Resonemanget bygger förstås på att det skulle ha funnits någon anledning att gripa Pettersson 1986. Att det inte kom in några vittnesuppgifter då om att han skulle ha befunnit sig vid Grand eller Dekorima pekar på att han inte var där. Man kan förstås säga att utredningen under Holmér fungerade dåligt. För all del. Men det kom ju tidigt in åtskilliga vittnesuppgifter som alldeles tydligt placerade Roger Ö vid Grand. Hade Pettersson varit där är det troligt att liknande distinkta uppgifter kommit in om honom.

    DNA-bevisning användes inte i svenskt rättsväsende 1986. Men senare försök att få fram DNA från gärningsmannen från Palmes kläder har som bekant misslyckats. Och om det hade gått är det naturligtvis bara en hypotes från din sida att det skulle ha varit Petterssons DNA.

    Felet var att Holmér var insnöad på kurdspåret. Han sade själv rent ut till övriga poliser, att det inte var någon ”gatulangare” som var mördaren. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14441528.ab Det är konstigt att han avfärdade det så enkelt. Hade vittneskonfrontationerna varit redan 1986 mot CP så hade det varit bättre naturligtvis. Ev. kanske man hade kunnat hittat teknisk bevisning mot honom eller dna.

  79. Gunnar Wall skriver:
    07 april 2014 kl. 14:58
    Intressant med en kriminolog som är ”övertygad” fast han samtidigt säger: ”Vi kommer aldrig få ett klart och tydligt svar”.

    Tur att han inte jobbar som domare”.

    Hur ska vi kunna få det? Huvudvittnet Lisbet pekar ut CP som mördaren och sedan tillkommer de andra vittnena som pekat ut CP. Holmér klantade till det första året, annars kanske vi kunnat fått ett klart och tydligt svar.

  80. ”J skriver:
    07 april 2014 kl. 16:02
    Ulf:
    Det är väl inget bevis på hans skuld att han blivit dömd i tingsrätten om han frias i hovrätten? Det är väl det omvända som gäller?

    Störst bevis på hans oskuld är att han blev friad och bristen på bevis. Du nämner förövrigt ofta Klamis bevisteori. Låt oss diskutera den utförligt i sådana fall. Senast när Gunnar förde den på tal så verkade du inte ha den tillgänglig och retirerade rätt kraftigt.

    Är CPs personlighet ett bättre argument än bristen på bevis?”

    Blir man dömd för mord i tingsrätten finns det naturligtvis relevant bevisning mot den personen. I det här fallet främst vittnesbevisning.

    Jaså? På vilket sätt retirerade jag. Det är väl snarare du som retirerar som bara kommer med nonsens påståenden som att det saknas bevis mot CP etc. Det är inte mycket till diskussion. Har tagit upp hans bevisteoretiska analys eftersom ni gärna påstår att det saknas bevis mot CP, när det i själva verket är tvärtom. Du kan tydligen ingenting om bevisteori som ifrågasätter en professor i allmän rättslära.

    1. Som i den bevisteoretiska analysen kommer fram till att det är 50/50 om man skulle fria eller fälla CP på den bevisning som fanns. Då kan inte du m.f.l. komma och påstå att det saknades bevis mot CP. Sedan tillkom det fler bevis- resningsansökan 1997.

  81. ”J skriver:
    07 april 2014 kl. 15:55
    Om CP hämtade vapnet mellan 21-23, betyder det att du menar att han under den här tiden åker hem till sin kvinnliga vän och sitter där och snurrar på pistolen och säger att han ska mörda Palme, för att sedan röra sig ut på stan, vänta vid biografen och sedan släcker statsministerns liv?

    Låter det troligt, menar du? Jag menar, du länkade till den artikeln och då antar jag att vi ska ta den i beaktning. Att addera ett gäng olika hypoteser och utsagor med motstridigt innehåll kan väl inte användas som ett mängdbevis?”

    Jag länkade till den eftersom det bland annat står att Holmér påstod tidigt att det inte var någon ”gatulangare” som hade utfört mordet. Nu tyder det mesta på att det faktiskt var så när man beaktar bevisen. Vart har du fått att jag påstår att CP var hemma hos sin kvinnliga vän och snurrade med revolver mellan kl 21-23? Det är du som verkar snurra till det hela. Det kan ha varit så att han införskaffade sig revolvern mellan kl 21-23 hos Cedergren eller hade den på sig redan kl 21. Ev. kunde han ha hämtat vapnet någon annanstans efter kl 21 i.o.f.s. men det kan inte du veta. Du har inga bevis för något annat spår än CP, bara sitter och ifrågasätter vad andra skriver. Det är lätt att bara tycka och hävda motsatsen, men utan stöd, bevis faller det helt det du skriver.

    Det jag hävdar står även palmeåklagarna bakom och de flesta poliser som varit med i palmeutredningen sedan 1988+ en massa andra relevanta fackmän som jag skrivit om förut dvs att CP är den mest sannolika gärningsmannen. Det är bra mycket tyngre än att komma med konspiratoriska mötesteorier, som dessutom saknar grund i utredningsmaterialet.

    Det var synd att man inte kunde gripa CP redan våren, sommaren 1986 och genomföra vittneskonfrontationerna redan då. Ni hade ändå kommit med invändningar även om man funnit teknisk bevis t ex kläderna som CP brände upp på hans balkong m.m.

    1. Ulf:

      Du får rätta mig om jag har fel, men var det inte du som länkade till artikeln om vittnet som påstod att CP satt hemma hos en kvinnlig bekant och sa att han skulle mörda statsministern? Du länkade till den. Om den inte har relevans för din tes, så får du gärna berätta vad som var syftet.

      1. Ulf:
        Sedan är det en ren fallacy att jag skulle sysselsätta mig med något felaktigt eller falskt som ”faller” eftersom jag inte har ett spår. för sakens skull kan det vara värt att poängtera: Det är ingen tävling i spår. eftersom det grävts kring CP så betyder det inte stt det spåret är rätt. det vore anmärkningsvärt om andra spår har ssmma detaljrikedom, om de inte är utredda på samma sätt. Det betyder inte att CP måste vara skyldig. I sådana fall hade Quick varit skyldig, eftersom andra spår var lika utredda.

      2. Det står inte att det skulle ske mordkvällen. Det är en tes, men att jag länkade till den berodde främst på det som Nässén sade om Holmér. Det har jag skrivit redan, så det borde du förstå vid det här laget kan jag tycka.

    2. Det där med kläderna som Christer Pettersson skulle ha bränt upp på balkongen för att göra sig av med bevis är en av de mer seglivade vandringsmyterna kring Palmemordet.

      Jag tar upp just den saken i Palmekapitlet i min senaste bok ”Konspirationer”. I boken kritiserar jag professorn Erik Åsard som i sin bok ”Det dunkelt tänkta” påstår att Christer Pettersson är den enda sannolika Palmemördaren. Ett argument Åsard använder är just att Pettersson ska ha bränt upp de kläder han använt vid mordet sedan han insett att det skulle kunna finnas krutstänk på dem.

      Så här kommenterar jag denna tes i min bok:

      Helt korrekt noterar Åsard att det fanns vittnesuppgifter om att Pettersson vid någon tidpunkt som inte låg så väldigt långt från mordet skulle ha kastat ner brinnande kläder från sin balkong. Och han drar slutsatsen att detta är ”graverande” för Pettersson – ett viktigt inslag i en indiciekedja som pekar på att denne var Palmes mördare.

      En omständighet som Åsard inte redovisar är att Palmeutredarna avstod från att ta upp den påstådda klädbränningen i rättegången mot Pettersson.

      Och det är lätt att förstå varför.

      Som framgår om man gör sig besväret att läsa förundersökningsprotokollet blev omständigheterna kring denna episod tämligen väl utredda. Det visade sig att branden med största sannolikhet hade inträffat lördagen den 1 februari, alltså en månad före Palmemordet.

      De mest väsentliga uppgifterna kommer från en av Petterssons bekanta, en man vid namn Ulf S. Han hade suttit anhållen i Märsta några dagar i slutet av januari 1986. När han släppts hade han ingenstans att bo och under ett par dagar flyttade han därför hem till Petterssons lägenhet.

      Ulf hade kommit hem med sina fåtaliga tillhörigheter till Pettersson fredagen den 31 januari. Pettersson hade då velat ha sina kläder tvättade och hade lovat Ulf en dos amfetamin om denne tog hand om den tråkiga sysslan – Ulf kunde ju samtidigt tvätta något eget om han ville.

      Ulf godtog förslaget. Han tvättade Petterssons kläder och sin egen jacka och hängde upp alltihop i ett torkrum under natten där en torkfläkt gick på hög värme. Under lördagen hämtade han upp kläderna från det heta torkrummet. Sedan Ulf ställt ifrån sig den rena tvätten i lägenheten hade han fått en ångestattack, förmodligen på grund av att det amfetamin han fått av Pettersson var av dåligt slag. Han gick ut ur lägenheten och satte sig högst upp i trapphuset för att få vara i fred. När han efter en bra stund återvände till Petterssons lägenhet fick han veta att kläderna fattat eld och att hans egen jacka blivit delvis förstörd.

      Ulf blev hörd om detta när Pettersson satt i häkte – så de kunde inte prata ihop sig om de nu velat det. Pettersson lämnade en berättelse som delvis var lik Ulfs men med skillnaden att han trodde att det var han själv som tvättat. Han kom ihåg att han suttit på toaletten när han märkte att det brann i lägenheten och när han undersökt saken hade det visat sig att det var tvätten som fattat eld. Han hade tagit ut kläderna på balkongen och också kastat ned en del av dem på marken.

      Pettersson förklarade att han trodde att kläderna hade självantänt. Polisen hade rådfrågat Statens Kriminaltekniska Laboratorium som avfärdat den förklaringen. Däremot var det ju fullt möjligt – som en av cheferna för Palmeutredningen, Ingemar Krusell, noterat i en bok om mordspaningarna – att en sådan brand skulle kunna starta i heta kläder om det föll ned cigarrettglöd på dem.

      Det kanske kan förefalla konstigt att Pettersson och Ulf hade olika minnesbilder. Men man ska betänka att när de blev utfrågade hade det gått nästan tre år sedan händelsen och det vanliga var troligen att Pettersson tvättade själv. Och i Petterssons värld var en uppflammande brand i den egna lägenheten troligen mindre uppseendeväckande än den skulle ha varit för många andra. Det framgår av polisens utredning att det också brunnit vid ett tidigare tillfälle hemma hos Pettersson då denne tillsammans med bekanta försökt få fram drickbar sprit genom att värma T-sprit på spisen. Och vid något som förefaller vara ett tredje brandtillfälle observerade en granne att det rykte från en madrass som Pettersson släpat ut på balkongen.

      Utöver detta kan man ju reflektera över tanken att om Pettersson ville göra sig av med kläder som skulle kunna binda honom till mordet på Olof Palme måste ju ett av de sämsta tänkbara sätten vara att tända eld på dem för att sedan kasta ut dem från balkongen i grannarnas åsyn.

      I vilket fall meddelade Palmeutredarna i ett av de förhör med Pettersson som hölls när han satt häktad att Ulfs uppgifter om datumet för klädbranden var trovärdiga. Och därmed kunde hela saken avföras från vad som var meningsfullt att ta upp i rättegången. Att ryktet om den mystiska klädbränningen sedan levt kvar i spekulationer från journalister och privatpersoner är kanske oundvikligt. Palmeutredarna har aldrig sett som sin uppgift att aktivt sprida information om att påstådda indicier och bevis mot missbrukaren från Rotebro har spruckit.

      1. Det är olika vittnesuppgifter från Ulf S och CP m.m. Grannarna sade väl snarare att branden med kläderna hos CP skedde efter mordet, inte före. Sedan kan det skett 2-3 mindre bränder hemma hos CP men det gör inte att man kan avfärda att det skett en brand där strax efter mordet, snarare tvärtom.

      2. Sedan blev CP misstänkt 2-3 år efter mordet så det är klart man inte kan ta med klädbränningen i rättegångarna 1989- man kunde inte bevisa dem naturligtvis. SkL hade väl snarare sagt att CP:s kläder inte hade kunnat självantända på det sättet som han själv påstod?

        Det är konstigt att man inte grep CP redan 1986 men som vi vet avfärdade Holmér CP-spåret tyvärr. De genomförde ett kort förhör i maj 1986 med CP, men där trodde man konstigt nog på vad CP sade om vad han gjorde på mordkvällen och sedan brydde man sig inte mer. Men redan dagarna efter mordet kom bland annat CP upp som en tänkbar misstänkt- polisen hade registrerat honom inom farlighetstyp 1 (den högsta) eftersom han hade dödat en annan människa tidigare m.m. Konstigt av Holmér att avfärda CP kan man tycka i efterhand. Väldigt olyckligt att inte erfarna mordutredare ledde utredningen från dag 1.

        1. Den som bekantar sig med rättegången mot Christer Pettersson kan lätt konstatera att åklagarna åberopade en hel del uppgifter av högst tvivelaktig sanningshalt. Och i resningsansökan gick de ännu längre på den vägen. Så det fanns förstås inga som helst formella hinder mot att åberopa uppgifterna om klädbränningen. Enda skälet till att åklagarna inte tog upp den var sannolikt att polisens egen utredning så starkt visade att de där uppgifterna var irrelevanta – och då hade det bara skadat åtalet om man tog med dem.

          Att Pettersson inte greps redan 1986 är inte alls konstigt. Hans Ölvebro sa till mig att om inte Lisbeth pekat ut Pettersson efter konfrontationen i december 1989 så hade polisen varit tvungen att skicka hem honom. Så svagt var bevisläget. Man hade helt enkelt ingenting av någon betydelse på Pettersson innan Lisbeth pekade ut honom.

  82. ”J skriver:
    07 april 2014 kl. 23:41
    Ulf:
    Sedan är det en ren fallacy att jag skulle sysselsätta mig med något felaktigt eller falskt som ”faller” eftersom jag inte har ett spår. för sakens skull kan det vara värt att poängtera: Det är ingen tävling i spår. eftersom det grävts kring CP så betyder det inte stt det spåret är rätt. det vore anmärkningsvärt om andra spår har ssmma detaljrikedom, om de inte är utredda på samma sätt. Det betyder inte att CP måste vara skyldig. I sådana fall hade Quick varit skyldig, eftersom andra spår var lika utredda”.

    Märkligt resonemang. Så för att det inte dykt upp någon annan att åtala så skulle det minska misstanken mot CP? Det stärker snarare sannolikheten för att CP var mördaren naturligtvis. Världens största mordutredning skulle inte vara tillräckligt utredd när det gäller t ex polisspår? Finns inga belägg för det. Bara för att man inte hittat någon att åtala hos polisen, militär betyder inte det att palmeutredningen inte utrett det. Anledningen till att bara CP blivit åtalad är pga att det är det enda spår som haft tillräcklig bevisning för åtal. Då kan inte du skriva fortfarande att det saknas bevis mot CP. Det låter märkligt, konstigt.

    1. Finns det verkligen inga belägg för att polisspåret skulle vara otillräckligt utrett? Hur kom det sig då att det på 90-talet tillsattes en kommission (Palmekommissionen, senare ombildad till Granskningskommissionen) som i sina direktiv hade som särskild uppgift att granska hur polisspåret hade hanterats av Palmeutredarna?

      Och hur förklarar du den märkliga omständighet som kommissionen kunde notera och förvånades av: att polisspåret inte ens fanns med som ett särskilt spaningsuppslag i utredningsmaterialet? Det fanns särskilda rubriker för t ex CIA, Sydafrika, Nordiska Rikspartiet, Bofors vapenaffärer och PKK. Men inget som gällde en möjlig poliskonspiration.

      Inga-Britt Ahlenius, kommissionens kanske mest kända ledamot, skrev 1996 till den förste kommissionsordföranden Sigvard Marjasin:

      ’Polisspåret är utrett i botten’, är en vanlig kommentar som vi hör – inte minst från polisen. Min slutsats från kommissionsarbetet är precis den motsatta: polisspåret har aldrig systematiskt granskats.

      Och det är också den slutsatsen man kan hitta i betänkandet, en slutsats som underbyggs med en rad exempel – inte minst när det gäller hanteringen av spaningstipsen om polisen och vapenhandlaren ”Ö” (av kommissionen kallad polisman A).

      Kommissionen är rent generellt mycket kritisk mot att de utredningsåtgärder som ändå i vissa fall gjorts bara handlat om kontroller av enskilda polismäns alibin vid mordtillfället, inte om möjligheten av att dessa poliser kan ha ingått i ett nätverk. Bland annat heter det i betänkandet:

      Under våra samtal med förundersökningsledningen har det hänvisats till att de aktuella polismännen bara är enskilda polismän, som inte ingår i några nätverk och som saknar organisation. Det har också framkommit att dessa ställningstaganden är grundade på allmänna bedömningar; det finns ingen annan utredning gjord än den som framgår av det vi redovisat. Förundersökningsledningen har med andra ord ansett sig kunna utgå från att det inte finns några nätverk eller organisationer. Det anser vi oss inte kunna utgå från efter att ha tagit del av materialet. Vi anser att just detta borde ha utretts, bl.a. på den grunden att det i det material vi stött på och redovisat finns indikationer på att det förhåller sig på ett annat sätt än vad förundersökningen sagt sig ha utgått från.

      Förundersökningsledningen har vidare hänvisat till att chefsåklagaren Anders Helin varit avdelad för att särskilt granska utredningen avseende polismän, att han vid flera tillfällen gått igenom materialet och att han därvid föredragit resultatet för förundersökningsledningen.

      Som framgått ovan har Anders Helin upprättat promemorior i anledning av denna granskning. Dessa är emellertid enligt vår mening inte användbara som underlag för en efterföljande granskning; den information de innehåller säger inte mera än att Anders Helin uppger sig ha granskat vissa, ej specificerade, uppslag och att han inte funnit skäl till vidare åtgärder. Vi anser att det är anmärkningsvärt att förundersökningsledningen inte i sak dokumenterat dessa genomgångar.

      Har du läst vad kommissionen skrivit om polisspåret, Ulf, och menar du i så fall att man bara ska strunta i det?

      1. Granskningskommisionen skrev väl sin rapport år 1999. Menar du att det inte utretts något annat än CP innan 1999 eller efter 1999? Det är att verkligen att konspirera, misstänka polis och åklagare. Det har eg. inte funnits relevanta uppslag heller när det gäller poliser. Det har dykt polisman ö m.m. men det har inte lett någon vart eftersom de inte har något med mordet att göra.

        1. Jag menar inte mer än det jag skrev. Ska jag förstå dig som att Granskningskommissionen visserligen hade rätt i sin kritik 1999 men att polisspåret utretts utförligt och definitivt sedan dess?

          Det är förstås teoretiskt möjligt att det är riktigt, även om det är okänt för allmänheten. Argumentera gärna mera om du tänker så.

          Eller missförstår jag dig? Kanske är det du egentligen vill ha sagt att jag konspirerar eftersom jag citerar Granskningskommissionen?

      2. Palmes mördare fanns/finns inte inom polisen så då är det inte konstigt om ingen polis blivit åtalad för mordet.

      3. Ulf:

        Det finns ju en viss problematik i att överhuvudtaget gå vidare i något annat spår när det närmsta vittnet har gjort sitt val. Man kan givetvis argumentera för att det valet av vem mördaren var också var korrekt – och det gör ju du.

        Men man kan också argumentera för att valet också har inneburit att det ligger ett lock över mordutredningen. Att även vid scenariot att mördaren skulle vara någon annan än Christer Pettersson så är det stora hinder att peka åt någon annan riktning. Och då är det framförallt en annan del av mordutredningen som man kan peta i – var Christer Petterson verkligen mördaren?

        Där finns det ett verkligt utrymme för diskussion. I ett sådant utrymme kan debatten egentligen bara leva vidare genom att lägga fram konkreta argument för och emot. Uteslutningsmetoden kan säkert tillämpas men inte på planet av att andra spår måste vara fel, eftersom de inte hade lett till åtal.

        Rent hypotetiskt, hade Lisbeth pekat ut 33-åringen och det hade lett till åtal och en friande dom så hade det varit betydligt svårare att kunna väcka åtal mot Christer Pettersson. Jag tror, med betoning på tror, inte ens att det hade varit möjligt att väcka åtal mot Christer Pettersson utan Lisbeths vittnesmål.

        Det gör det hela komplicerat för ingen kan med säkerhet säga att Lisbeths minne från mordnatten är korrekt. Det är faktiskt fullt möjligt att Christer Pettersson var mördaren, men att Lisbeths minnesbilder är konstruerade långt i efterhand och att åtalet baseras på en falsk minnesbild som skapats genom vägledning från polis.

        Därför anser jag att man bör vara förmögen att frigöra Lisbeths vittnesmål från ekvationen och lägga fram sakliga, faktiska skäl till att Christer Pettersson var mördaren – och väga dem mot de motargument som finns.

  83. ”J skriver:
    07 april 2014 kl. 23:41

    Ulf:
    Sedan är det en ren fallacy att jag skulle sysselsätta mig med något felaktigt eller falskt som ”faller” eftersom jag inte har ett spår. för sakens skull kan det vara värt att poängtera: Det är ingen tävling i spår. eftersom det grävts kring CP så betyder det inte stt det spåret är rätt. det vore anmärkningsvärt om andra spår har ssmma detaljrikedom, om de inte är utredda på samma sätt. Det betyder inte att CP måste vara skyldig. I sådana fall hade Quick varit skyldig, eftersom andra spår var lika utredda2.

    Vad har Quickfallet med Palmemordet att göra eg? Eftersom du ändå tar upp Quickfallet så kan jag kommentera det. Det var en person som påstod sig ha mördat många människor dvs en seriemördare (kan man inte påstå med säkerhet att Palmes mördare var i.a.f. och CP var inte det inte det men han hade blivit dömd för dråp tidigare och grov misshandel), blev dömd för dem och senare frikänd (norska polisen och åklagare verkar ändå tycka att bevisen håller i fallet med Therese Johannessen år 1988) bland annat pga att han tog tillbaka erkännandena. Jag läste nyligen en intressant intervju- http://www.psykologforbundet.se/Documents/Psykologtidningen/Aktuellt%20Pdf/2014-03-Psykologiprofessorn-Sven-A%CC%8A-Christianson.pdf med psykologiprofessor Sven-Åke Christiansson. där ser man att många gick till personangrepp (mot bland annat honom och påstod märkliga saker om en sekt på Säter m.m.) istället för att vara objektiva. Ibland går journalister till överdrift och letar syndabockar, gör felbedömingar, inte är objektiva. I Quickfallet var det inte psykologin som fällde Quick utan juridiken.

  84. Gunnar Wall skriver:
    09 april 2014 kl. 10:00

    ”Jag menar inte mer än det jag skrev. Ska jag förstå dig som att Granskningskommissionen visserligen hade rätt i sin kritik 1999 men att polisspåret utretts utförligt och definitivt sedan dess?

    Det är förstås teoretiskt möjligt att det är riktigt, även om det är okänt för allmänheten. Argumentera gärna mera om du tänker så.

    Eller missförstår jag dig? Kanske är det du egentligen vill ha sagt att jag konspirerar eftersom jag citerar Granskningskommissionen?”

    Viss kritik kanske är befogad t ex när det gäller dokumentationen (Helin skrev PM men det var inte tillräckligt enligt granskningskommisionen, men om åklagaren inte finner att det finns mer att utreda så är det inte konstigt heller i.o.f.s. Det finns många förundersökningar som man inte kan ha utrett mer än det man gjort pga att det inte finns bevis eller inte går att komma längre), men när man läser vad du m.f.l. skriver kan man få uppfattningen att eftersom ingen polis blivit åtalad för palmemordet måste det vara för lite utrett? Den slutsatsen kan man inte dra. Snarare att det inte finns bevis för att polisen (eller militär etc) har med mordet att göra överhuvudtaget. Det kanske kan vara kul, intressant i romaner men inte med fakta i fallet. Granskningskommisionen var inte heller mordutredare.

    1. Dessutom har man väl efter 1999 utrett om poliser, militär m.f.l. varit inblandade i mordet, men inte hittat bevis för det. Då kan man inte som en del påstå att det ändå finns bevis för polisspår när det inte gör det. Vilka bevis finns för att en polis var/är palmes mördare?

  85. Vad är det som inte är utrett ang. polisspår? Bara för att du m.f.l. tror att polis eller militär ligger bakom mordet betyder inte det att det är för lite utrett, ej heller att det är sant.

    1. Jag tror ingenting bestämt om vem eller vilka som ligger bakom mordet. Men bakom mord på politiker finns det ofta komplotter. Innan mordet är löst kan man inte bortse från den möjligheten. Särskilt inte när, som t ex granskningskommissionen påpekat, det finns saker omständigheter som pekar i den riktningen, omständigheter som åtminstone inte blivit utredda så sent som i slutet av 90-talet.

    2. Utrikesminister Sten Andersson säger i dokumentären Mannen,Mordet,Mysteriet att han inne från SÄPO fått uppgifter om att SÄPO-poliser övervakat Olof Palme tiden före MOP. Tipset till SA kom inne från SÄPO självt. Tre man av övervakarna hade namngetts till SA som förde uppgifterna vidare till PU.
      person 1. Var en SÄPO-man som arbetat med åtgärder mot särskilda personer.
      person 2, Var en SÄPO-man som stod tidskriften Contra och högerextrema kretsar nära
      person 3. Var en SÄPO-man på tekniska sidan som hade tillgång till det senaste inom avlyssning och annan avancerad teknisk utrustning.
      Du kan titta på det på youtube. Jag tycker det är ruggigt att se Sten Andersson maktlöshet över att hans uppgifter inte utreds. Sten Andersson var varken feg eller soft, det bevisade han som kurir för norska motståndsrörelsen mot nazisterna under andra världskriget,
      Modet visas av att han berättar om dessa uppgifter som även andra i ledande ställning måste vara medvetna

  86. ”Rent hypotetiskt, hade Lisbeth pekat ut 33-åringen och det hade lett till åtal och en friande dom så hade det varit betydligt svårare att kunna väcka åtal mot Christer Pettersson. Jag tror, med betoning på tror, inte ens att det hade varit möjligt att väcka åtal mot Christer Pettersson utan Lisbeths vittnesmål.

    Det gör det hela komplicerat för ingen kan med säkerhet säga att Lisbeths minne från mordnatten är korrekt. Det är faktiskt fullt möjligt att Christer Pettersson var mördaren, men att Lisbeths minnesbilder är konstruerade långt i efterhand och att åtalet baseras på en falsk minnesbild som skapats genom vägledning från polis.

    Därför anser jag att man bör vara förmögen att frigöra Lisbeths vittnesmål från ekvationen och lägga fram sakliga, faktiska skäl till att Christer Pettersson var mördaren – och väga dem mot de motargument som finns”.

    Rent juridiskt kan man dock inte frikoppla Lisbets dvs huvudvittnets vittnesmål. Ej heller de andra vittnena som pekar ut CP vid Grand vid 21-tiden och 23-tiden. Man kan dock spekulera i om hon och de andra vittnena mindes rätt eller ej. Enligt minnesforskningen ang traumatiska minnen så anser dem att det är fullt möjligt att Lisbet mindes rätt. Vittnespsykologerna är mer inne på att vittnen skapar en bild av utseendet i efterhand (påverkan av media, fantombilder m.m.). Fantombilden i Palmefallet föreställer inte ens mördaren så då låter det märkligt om hon blivit påverkad av den och media hade ingen bild ute på t ex CP. Lisbet korrigerar också fantombilden och tyckte den var helt fel i jämförelse med hennes minnesbild av mördaren dvs mannen som stod bara några meter från dem direkt efter skotten. Det är konstigt att man inte gjorde en fantombild utifrån huvudvittnets dvs Lisbets minnesbild av mördaren. Ingen kan med 100% säkerhet säga om hon hade fel eller rätt.

    Lisbet var med i en vittneskonfrontation med VG redan våren 1986 men pekade inte ut honom. Ej heller någon annan utifrån alla foton (ca 600 st har jag läst någonstans) hon hade fått sett. Det är lite konstigt att hon inte fick se något foto på CP innan 1986-1988 med tanke på att han var en känd våldsbrottsling m.m. Problemet var Holmérs insnöande på kurderna och att han aldrig lett någon mordutredning tidigare. Man följde inte den sk mordbibeln det första året. Hade det varit riktiga mordutredare från dag 1 så hade man kunnat utrett CP långt tidigare och kanske hittat mer bevisning mot honom t ex från kläder, vapen m.m. Även dna som hade kunnat undersökts mer senare med bättre teknik.

    Klami säger i sin bevisteoretiska analys att det var ungefär 50/50 att fria eller fälla CP med den bevisning som fanns 1989 mot CP. Sedan tillkom det mer bevisning som delvis avslogs av formella skäl t ex ettårsfristen m.m.

    1. Ulf:

      Vi är helt överens om ett par saker, det kan vara värt att ta fasta på det, eftersom det annars blir någon slags pennfejd utan rim och reson:

      –Rent juridiskt går det inte att frikoppla Lisbeth från Palmemordet.
      Oavsett om PU skulle servera en helt annan person, som Palmes baneman, så kommer det inte vara ställt bortom allt rimligt tvivel att den personen var mördaren. Utredningen sitter fast och kommer inte längre, om man med längre menar åtal mot någon misstänkt. Även om man från utredningens håll skulle hitta både mordvapen och en annan lämplig person, så skulle det sannolikt inte räcka till åtal. Eftersom det närmaste vittnet har sagt sitt.

      –Hans Holmérs agerande under det första året av Palmeutredningen gjorde att vi sannolikt aldrig kommer att få tillräckligt med pusselbitar för att med säkerhet kunna peka ut en mördare, där vederbörande kan bli åtalad och dömd. Och inte senare frikänd.

      ** Jag tänkte nu kommentera de två ovanstående punkterna där vi är helt eniga**

      Just för att det inte går att frikoppla Lisbeths vittnesmål, rent juridiskt, menar jag också att det därför inte går att avfärda andra delar av utredningen med hänvisning till att de inte lett till åtal.

      Kan du hålla med mig om att själva avfärdandet av andra spår inte kan göras baserat på att de inte lett till åtal, just på grund av dessa två ovanstående punkter, som vi uppenbarligen är helt eniga om?

      Att det kan finnas ANDRA skäl till att avfärda andra spår än CP är fortfarande argumenterbart, det köper jag. Men inte utifrån angreppsvinkeln att det fattas dem åtal. Kan du hålla med mig om det?

      1. Är ingen jurist men om någon träder fram och erkänner mordet och även skulle ha kvar mordvapnet med fingeravtrycken kvar, så måste det räcka för en fällande dom. Nu är inte det troligt, sannolikt, men rent hypotetiskt skulle det gå att fälla någon annan än CP för mordet.

        I rättegångarna mot CP fanns det främst vittnesbevisning, och man kan fälla personer på enbart det, men i hovrätten mot CP räckte det ändå inte.

        Man kanske inte kan avfärda andra spår, misstänkta, men det blir väldigt spekulativt när man inte riktigt vet vilka personer ni misstänker för mordet. Det måste finnas konkreta, relevanta bevis, inte bara teorier, spekulationer.

      2. Ulf:

        Du har naturligtvis rätt i att det går att föreställa sig möjliga vägar till att få någon annan att bli fälld för dådet. Men det kräver, som du skriver, sannolikt både erkännande, fingeravtryck och mordvapen. Jag har svårt att se någon bli fälld mot sitt nekande, även om man skulle fånga upp mordvapen och fingeravtryck eftersom det, trots allt, är nästan 30 år sedan statsministern blev mördad. Såvida det inte rör sig om något hemligstämplat, där man släpper på sekretessen och att det finns papper som redan klarlagt vem mördaren är, förstås. Så har i varje fall ännu inte skett, så de flesta tänkbara scenarion till att någon skulle riskera en fällande dom för mordet på Olof Palme bör nog i det närmaste se som långsökta och osannolika.

        Med det sagt vill jag ändå säga att det ALLTID blir spekulativt när man inte har något definitivt svar. Som jag skrivit tidigare; jag vet inte vem som mördade Olof Palme. Därför känner jag inte heller något behov att leverera ett alternativ till Christer Pettersson. Jag vill, till och med, hävda att det inte är nödvändigt att presentera ett alternativ till Christer Pettersson.

        Men jag tror också att vi är överens om att ett alternativ till Christer Pettersson inte är nödvändigt att presentera, heller. I alla fall inte för att diskutera huruvida mordet verkligen utfördes av Christer Pettersson. Men från svaret på frågan om det var CP kan man sedermera dra slutsatsen huruvida om mordet utfördes av någon annan, okänd, eller om det faktiskt var Christer Pettersson, trots allt.

        Jag vill dock hävda och betona att jag inte tror att det är rimligt eller möjligt att dra slutsatsen på det omvända sättet. Det vill säga; jag tror inte att man kan fastställa att det var Christer Pettersson som mördade Olof Palme baserat på att andra tänkbara mördare lyser med sin frånvaro i form av åtal, gripande eller uppgifter i PU. Den formen av uteslutningsmetod tror jag, tyvärr, blir orimlig baserat på den informationen som finns tillgänglig, eller snarare baserat på den informationen som inte finns tillgänglig och som troligtvis aldrig kommer att bli tillgänglig.

        För som vi redan har klargjort under samtalets gång så blir beviskraven någonting i stil med att vi behöver ett erkännande, ett mordvapen och sannolikt också fingeravtryck på mordvapnet – för att polisen i detta läge ska kunna åtala någon och att domen ska träda i lagakraft.

        En fråga:

        Håller du med mig så här långt?

  87. J skrev: ”Oavsett om PU skulle servera en helt annan person, som Palmes baneman, så kommer det inte vara ställt bortom allt rimligt tvivel att den personen var mördaren. Utredningen sitter fast och kommer inte längre, om man med längre menar åtal mot någon misstänkt. Även om man från utredningens håll skulle hitta både mordvapen och en annan lämplig person, så skulle det sannolikt inte räcka till åtal. Eftersom det närmaste vittnet har sagt sitt.”

    Ett tankeexperiment: om mördaren själv mot all förmodan skulle träda fram, berätta sin historia och även lämnar över mordvapnet så skulle ändå detta inte räcka till åtal pga ”det närmaste vittnet har sagt sitt”? Det kan väl inte stämma ändå? Hur kan ett enda vittne ha en sådan tyngd?
    Fungerar det verkligen så?

    1. Svenska domstolar tillämpar något som kallas fri bevisprövning. Det innebär att det inte finns några regler om vilken sorts bevis som är tillåtna eller vilken sorts bevis som är viktigast. Det är domstolen som gör sina egna bedömningar.

      Med andra ord finns det inga formella hinder mot att åtala och döma någon annan än Pettersson för Palmemordet även om Lisbeth Palme håller fast vid sitt utpekande. Men givetvis skulle det krävas en väldigt stark beviskedja för att någon annan än Pettersson skulle kunna fällas eftersom det är lätt att dra slutsatsen att Lisbeths utpekande bör leda till rimligt tvivel på någon annans skuld.

      Men om vi till exempel tänker oss det du var inne på, att någon kan komma med ett övertygande erkännande och också prestera ett vapen som uppenbarligen är mordvapnet så borde det sannolikt räcka för en fällande dom.

      1. Håller med, men det låter inte troligt, sannolikt att någon annan skulle träda fram efter 28 år och erkänna mordet+ ha behållit mordvapnet under alla år. Enligt CP hade antagligen mordvapnet (kan ha varit den sk Sucksdorffrevolvern- en magnumrevolver som stals 1977. Cedergren hade haft det vapnet.) dumpats från en Finlandsbåt och då lär det aldrig hittas.

      2. Ulf:

        Har CP verkligen sagt att mordvapnet antagligen ”dumpats från en Finlandsbåt”? Eller är det någon annan som påstår att CP sagt så? Jag tycker att det kan vara bra att referera korrekt gällande den typen av utsagor.

  88. Ja, det har han sagt i en intervju, men vilken exakt kommer jag inte ihåg på rak arm. Det går säkert att finna på youtube.

      1. Tack för länken. Jag får hålla med om att han inte direkt framstår som särdeles oskyldig i de där klippen. Vet du om han hade tillgång till Cedergrens bostad? Nyckel osv.?

  89. Har läst någonstans att en virkes- eller trähandlare hade Sucksdorffvapnet i sin ägo och krävde pengar för att lämna ut det. Finns en diskussionstråd på Flashback om detta. Är detta en skröna månntro? Det låter ju lite märkligt kan jag tycka. Det kan väl inte ha varit en svårare match för polisen att söka efter och hämta in vapnet isåfall utan att betala ut någon slags lösensumma.

    Annars drar jag mig till minnes att i den GM-profil som gjordes 1994 gissar man att (den ensamme) mördaren har kvar mordvapnet i sin ägo (som en slags trofé?) och kan ha gömt det på någon plats som är betydelsefull för denne. I ett hus, i en skog, i en sjö?

    1. Polisen i Sverige kan inte använda sanningsserum på folk med tvång eller tortyr som i t ex nazityskland på 1930-40 talen. Att Cedergren haft Sucksdorsfvapnet låter inte osannolikt. Det kan ha varit den revolvern som han hade lämnat till CP kort tid före mordet eller någon annan magnumrevolver. De hittade Mockfjärdsrevolvern för några år sedan, men den var väl i för dåligt skick för att kunna undersökas mer ingående.

      Kanske, men till och med mördaren borde förstå/förstått att det vore bra dumt att ha kvar vapnet. Tror inte han skulle riskerat det utan gjort sig av med vapnet för längesedan.

      1. Angående Mockfjärdsrevolvern så är väl bedömningen att man inte längre finner den som troligt mordvapen, då den återfanns på samma plats och att det sannerligen var ett tjockt lager is på det stället som den skulle ha legat under åtminstone mordnatten och fyra-fem månader innan dess?

  90. Jag känner mördaren. Det verkar som att han har behållit allt som har med Palmemordet att göra i sin lägenhet, inklusive mordvapnet. Förnamnet börjar på T.

    1. Om du känner mördaren…har du försökt meddela detta till polisen då eller? Vad sade de isåfall? Om du inte har kontaktat polisen, vad hindrar dig isåfall?

    1. Läsare av denna blogg får gärna skriva om vad de anser vara egen kunskap om Palmemordet. Men jag kommer som tidigare att vara mycket restriktiv när det gäller uppgifter som kan peka ut identifierbara personer som misstänkta för eller skyldiga till mordet. Det betyder att jag i allmänhet kommer att redigera eller stoppa inlägg som går vidare på att gissa om gärningsmannens namn.

  91. ”J skriver:
    12 april 2014 kl. 12:15
    Tack för länken. Jag får hålla med om att han inte direkt framstår som särdeles oskyldig i de där klippen. Vet du om han hade tillgång till Cedergrens bostad? Nyckel osv.?”

    I klippet om framförallt bombmannen verkar han mer normal, slipad etc inte lika sliten som i de andra klippen. Samma med ett klipp från 1994 när man har en låtsasrättegång med CP- Leif GW, Silbersky m.f.l. http://www.youtube.com/watch?v=jWX5L-XXGuU Där ser man även att CP hade guldfärgade bågar till sina glasögon. Ett par vittnen pratar om det om mannen utanför Grand. Har för mig det var Mårten Palme som sade det.

    När det gäller ev. tillgång till nyckel hos Cedergren vet jag inte om han hade det, tror inte det. Men han kan ha tagit sig in där ändå i.o.f.s mellan kl 21-23. Cedergren påstod att han gett en magnumrevolver till CP innan mordet så antagligen hade han vapnet på sig mordkvällen när han såg Palme utanför Grand ca kl 21. Eller hämtade ett hos Cedergren efter kl 21 28/2 1986 eller hade vapnet gömt någon annanstans. Det måste finnas förhör där man frågat CP och Cedergren om detta.

    I resningsansökan till HD 1997 kommer flera nya vittnen fram bland annat vittne d som kände CP sedan tidigare eller i.a.f. var bekant med honom. Hon hade mött CP utanför Konsum vid 21-tiden 28/2, inte långt från Cedergrens bostad. CP hade frågat om Cedergren var hemma, men då hade hon sagt att Cedergren var vid Grand (för hon ville inte prata med honom) och då hade vittne d sett CP gå bort till Grand vid 21-tiden. Palme kom till Grand vid 21-tiden.

  92. ”Gunnar Wall skriver:
    13 april 2014 kl. 14:58
    Den som bekantar sig med rättegången mot Christer Pettersson kan lätt konstatera att åklagarna åberopade en hel del uppgifter av högst tvivelaktig sanningshalt. Och i resningsansökan gick de ännu längre på den vägen. Så det fanns förstås inga som helst formella hinder mot att åberopa uppgifterna om klädbränningen. Enda skälet till att åklagarna inte tog upp den var sannolikt att polisens egen utredning så starkt visade att de där uppgifterna var irrelevanta – och då hade det bara skadat åtalet om man tog med dem.

    Att Pettersson inte greps redan 1986 är inte alls konstigt. Hans Ölvebro sa till mig att om inte Lisbeth pekat ut Pettersson efter konfrontationen i december 1989 så hade polisen varit tvungen att skicka hem honom. Så svagt var bevisläget. Man hade helt enkelt ingenting av någon betydelse på Pettersson innan Lisbeth pekade ut honom.”

    Enligt Klami professor i allmän rättslära så var det 50/50 i bevisen om man skulle fria eller fälla CP år 1989. Tingsrätten dömde CP för mordet och hovrätten ogillade åtalet. Sedan tillkom fler bevis i.o.m. resningsansökan t ex vittne d m.f.l. http://www.iustus.se/page/utgivning.html?page=shop.product_details&flypage=flypage.tpl&product_id=488&category_id=25 Du kan inte påstå att bevisen var av tvivelaktig karaktär när han faktiskt blev dömd av tingsrätten och en professor i allmän rättslära tyckte att det var hög sannolikhet att CP var mördaren, 50/50 om man skulle fria eller fälla enligt professor Klami. Sedan tillkom fler vittnen utanför Grand, mellan Grand och mordplatsen. Dem vittnena pekade ut CP och det var endast Roger Ö som var tvivelaktig kanske men de andra tillförlitliga. Roger Ö kände CP sedan tidigare så visst kan det ha varit möjligt, sannolikt att han såg CP vid Grand ca kl 23:15 28/2. Hovrätten tog dock med Roger Ö i domskälen när det gällde att det fanns en ”betydande sannolikhet” för att CP fanns utanför Grand vid 23-tiden. Man kan fälla personer som är åtalade med enbart vittnesbevisning- en myt att man inte kan det i Sverige. Det är svårare, men inte omöjligt. Med ett annat mordoffer hade antagligen CP blivit dömd även i hovrätten.

    Det är visst konstigt- han klassades i farlighetstyp 1 av polisen redan dagarna efter mordet. Då är det konstigt att man inte gör ett riktigt polisförhör med CP redan dagarna efter mordet. Sedan släpper man CP-spåret i maj 1986 efter hans egna uppgifter om mordkvällen. Som man i efterhand kan säga var felaktiga- CP saknar alibi för mordkvällen, till och med hovrätten skrev det. Polisen kollade väl inte ens upp CP:s egna uppgifter ordentligt i maj 1986 vad jag vet. Det är konstigt, men anledningen till att bland annat Lisbet inte pekade ut CP förrän i december 1988 är för att man inte grep honom förrän i december 1988. Som jag skrivit flera ggr var det framförallt Holmérs fel att man inte grep CP redan 1986, eftersom han var fixerad på kurderna och inte hade lett någon mordutredning tidigare.

    1. Nu pratar vi förbi varann. Vad jag tog upp var inte värdet av bevisningen i rättegången mot Petterson. Den saken har du och jag diskuterat många gånger och där har vi helt olika uppfattningar.

      Men nu var frågan om polisen hade någon som helst bevisning mot Pettersson 1986. Utan det skulle det ju ha varit svårt att motivera ett gripande av honom. Jag konstaterade bara stillsamt att under det första året inte kom in några uppgifter i utredningen som tycktes knyta Pettersson till mordet. Att han klassades som en i största allmänhet farlig person kan ju inte gärna räcka till för ett gripande.

      1. Enligt Thure Nässén, polis i palmeutredningen så kom det in tips om CP 1986. Han blev förhörd i maj 1986 men de trodde på vad han sade om sitt alibi och släppte konstigt nog CP-spåret efter det. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14441528.ab Tyvärr så ville inte Holmér gå vidare med annat än Pkk och det gjorde att man inte grep CP redan våren 1986. CP var klassad i farlighetstyp 1 den högsta vilket borde motiverat mer ingående förhör och vittneskonfrontationer redan våren 1986. Man har även fått fram vittnen som hört CP uttala sig fientligt om socialdemokraterna och Palme m.m. Först måste man ändå misstänka tänkbara gärningsmän, förhöra dem och sedan få fram bevisen t ex vittneskonfrontationer, inte tvärtom när det gäller spaningsmord. Man kan inte få fram vittnesbevisning utan konfrontationer. Har man dna som man t ex i dubbelmordet i Linköping 2004 så är det skillnad naturligtvis.

        1. Det Nässén säger i Aftonbladsartikeln är: ”Vi hade ju uppgifter från tipsare att vi skulle söka mördaren på gatan där ­busarna höll till.” Det kallar inte jag för ett utpekande av Christer Pettersson.

          Artikeln i övrigt är ett av de mest besynnerliga exemplen på påstådda heta bevis mot Pettersson som presenterats i svensk press. Det förekommer inga som helst försök att borra vidare i varför poliser och åklagare i Palmeutredningen år efter år fortsatt att strunta i dessa uppgifter som enligt tidningen framstår som så graverande för Pettersson. Och inte heller Aftonbladet har ju försökt följa upp sin egen story.

      2. Man hade haft ännu bättre vittnesbevisning mot CP om de gripit honom redan våren 1986. Kanske till och med teknisk bevisning- kläder m.m. och ev. senare kunnat få fram dnabevis (när tekniken blivit bättre). Sedan gjorde man många missar i början t ex undersökte man inte skyltfönstret vi Dekorima, papperskorg där m.m. som man kunnat få fram bevis på- fingeravtryck, senare dna, checkhäften m.m.

        1. Vi är helt eniga om att den tidiga polisutredningen var undermålig och att det är en viktig delförklaring till att Palmes mördare inte kunnat lagföras. Du utgår från att den bevisning som i dag inte finns skulle ha knutit Pettersson till mordet om den funnits. På det sättet vill inte jag resonera. Jag tror i stället att en bra metod är att utgå från den bevisning som faktiskt finns och dra slutsatser av den.

  93. ”Det Nässén säger i Aftonbladsartikeln är: ”Vi hade ju uppgifter från tipsare att vi skulle söka mördaren på gatan där ­busarna höll till.” Det kallar inte jag för ett utpekande av Christer Pettersson.”

    Inte utpekande men han var med redan från början eftersom de klassade honom i farlighetstyp 1 dvs den högsta. Inte så konstigt eftersom han hade dödat tidigare, grov misshandel m.m. Konstigt, märkligt att man då inte genast förhörde CP om mordet. De grep den sk 33-åringen och genomförde också vittneskonfrontationer mot honom i mars 1986. VG blev också häktad ett kort tag, men Lisbet pekade aldrig ut VG. Däremot CP två år senare som vi alla vet. Dessutom hade CP dödat på nästan samma plats som Palme slumpartat sköts på, eftersom makarna Palme oplanerat valde att gå hem och även oplanerat valde att korsa Sveavägen strax innan för att kolla in i skyltfönster på andra sidan. Det kunde inte mördaren veta i förväg. Polisen förhörde CP också i maj 1986 men släppte CP-spåret på hans egna uppgifter, vilket i efterhand visat sig vara osanna. CP har inget alibi för mordkvällen. Då borde man förhört honom redan i mars och sedan genomfört vittneskonfrontationer. Som jag skrivit många ggr. förut så var felet att Holmér var fixerad på kurderna och avfärdade andra spår t ex missbrukare, kriminella svenskar m.m. Det säger även Nässén dvs att Holmér avfärdade att det kunde varit ”gatulangare” etc. Man ser i efterhand att det var olyckligt att Holmér fick bestämma första året- skulle varit erfarna mordutredare från början, då hade man säkerligen inte bortsett från CP.

  94. Vi är helt eniga om att den tidiga polisutredningen var undermålig och att det är en viktig delförklaring till att Palmes mördare inte kunnat lagföras. Du utgår från att den bevisning som i dag inte finns skulle ha knutit Pettersson till mordet om den funnits. På det sättet vill inte jag resonera. Jag tror i stället att en bra metod är att utgå från den bevisning som faktiskt finns och dra slutsatser av den.

    Vittnesbevsiningen hade blivit säkrare om man hade kunnat genomfört vittneskonfrontationerna redan våren 1986 mot CP. Dessutom fanns det en chans att få fram andra bevis också- kunde ha fått fram teknisk, dnabevisning om man fått tag i CP tidigt. Det vet vi inte till 100% men vi vet inth eller om CP var mördaren eller ej. Men mot honom finns det bevis, andra spår t ex mot poliser, militärer är mest spekulationer, konspirationsteorier utan eg. grund.

    1. Du kan inte påstå att man absolut inte hade fått fram fler bevis mot CP om han gripits i mars 1986 och inte i december 1988.

  95. ”Jag tror i stället att en bra metod är att utgå från den bevisning som faktiskt finns och dra slutsatser av den”.

    Din slutsats är väl att polisspåret är mest sannolikt, men vart finns bevisen för att en polis är mördaren?

        1. Snälla Ulf. Jag bad dig citera vad jag skrivit så att jag kan kommentera det. Du förstår säkert ordet ”citera”, eller hur?

          För att vara extra tydlig: jag har aldrig skrivit att det är poliser som ligger bakom mordet. Jag har inte heller skrivit att det är poliser som utfört mordet.

          I mina böcker diskuterar jag bland annat uppgifter som pekar på polisinblandning i mordet. Men det är inte huvudtemat vare sig i ”Mörkläggning” eller i ”Mordgåtan Olof Palme”. Och jag drar inga bestämda slutsatser i det avseendet.

          Som sagt, du får gärna invända mot vad som helst som jag skrivit. Men om du i stället väljer att debattera vad du tror att jag skrivit för att du inte orkar kolla upp det så blir det ju en ganska fånig diskussion, tycker du inte det?

      1. Jag hittade det här på din egen blogg: Gunnar Wall skriver:
        19 november 2013 kl. 16:56
        ”Nu tycker jag tvärtom att det finns omständigheter som pekar på att polisman ”Ö” skulle kunna ha varit inblandad i mordet. Det är ett av skälen till att jag tycker att många inslag i polisspåret skulle behöva utredas på ett fördjupat sätt.”

        Du anser alltså att det finns omständigheter som pekar på att polisman Ö skulle vara inblandad i mordet. Vilka konkreta, relevanta bevis finns för det?

        1. Jag hoppas du inser distinktionen mellan bevis för att polisman ”Ö” var inblandad i mordet och bevis för att det finns omständigheter som pekar på att han skulle kunna ha varit inblandad i mordet.

          Det jag talar om är alltså det senare, inte det förra. Och sådana omständigheter innefattar bland annat: omvittnat Palmehat, omvittnade nazistiska sympatier och central roll i ett högerextremt nätverk, starkt vapenintresse, innehav av ammunition av den typ som användes vid mordet, innehav av en lägenhet längs med mördarens flyktväg och avsaknad av alibi för mordkvällen.

          Ovanstående är några av de punkter (men inte alla) som gör att man kan använda den formulering om ”Ö” som finns på min blogg. Den ska inte tolkas som jag tror att ”Ö” är inblandad i Palmemordet. Däremot har jag, precis som Granskningskommissionen hade, kritiska synpunkter på de högst begränsade utredningsåtgärder som satts in mot ”Ö”.

  96. Bra att du inte direkt pekar ut honom som inblandad i mordet, men du skrev att han kunde varit inblandad i mordet. Det låter inte som ett direkt utpekande men nästan. För min del så tycker inte jag inte mycket pekar på att polisman Ö skulle varit inblandad. Palmehatet var rätt utbrett på 1980-talet t ex den åtalade CP hade uttalat sig hotfullt mot socialdemokratin och Palme. CP hade en magnumrevolver som han hade fått av Cedergren (fanns flera vittnen som hade sett en stor revolver hemma hos CP tiden för mordet), vän med bombmannen m.m. Han saknade också alibi för mordkvällen, men där fanns det flera vittnen som pekade ut honom vid Grand, mellan Grand och mordplatsen och på mordplatsen. Räknar man in resningsansökans vittnen fanns det vittnen som pekade ut honom efter mordet också. Dessutom så hade vittnet Yvonne N pekat ut CP för en journalist när hon hade fått se foton på bland annat honom. Det var olyckligt att den journalisten delvis förstörde hennes vittnesmål. Det finns väl inga vittnen som pekar ut polisman Ö vid Grand mordkvällen, mellan Grand och mordplatsen, på mordplatsen eller efter mordplatsen minuterna efter kl 23:21 28/2 1986?

    1. Den otroliga mängd påståenden om Pettersson som cirkulerat sedan det blivit känt att han satt häktad för Palmemordet skulle kunna fylla några böcker. Samma ryktesflora skulle med all sannolikhet ha uppstått kring vilken person som helst som häktats för mordet. Därför är det nödvändigt att ha ett stort mått av försiktighet när man värderar de uppgifter som kommer upp. Kan vittnena ha påverkats av de 50 miljonerna i belöning? Kan vittnena betraktas som tillförlitliga personer? Osv. Att Pettersson skulle ha haft en stor revolver hemma hos sig vid tiden för mordet är ett exempel på den typen av obekräftade rykten som inte ens var uppe i rättegången. Att han skulle ha fått en magnumrevolver av Cedergren är också en spekulation, delvis baserad på förvirrade uttalanden från den dödssjuke Cedergren som var hårt pressad av åklagare och polis och som under årens lopp hade gjort en rad motsägelsefulla uttalanden om möjliga mordvapen.

      Den journalist som visade en bild av Pettersson för Yvonne N ställde förvisso till med stor skada. Genom sitt handlande förstörde han alla de möjligheter som kan ha funnits till att hennes vittnesmål skulle bidra till att fälla Pettersson. Eller fria honom. Det senare alternativet verkar du inte överväga.

      Nej, det finns inga vittnen som pekar ut ”Ö” vid Grand eller mordplatsen. Det är inte förvånande. Även om han skulle kunna vara inblandad i mordet är det i alla fall osannolikt att han var gärningsmannen – och det av en enkel anledning. Han hade just genomgått en blindtarmsoperation och när han lämnade sjukhuset under morddagen var det mot läkares inrådan.

      1. Ja, belöningen m.m. kan göra att vittnen dyker upp senare som kanske inte sett relevanta saker. I resningsansökan har man vittnen efter mordet som jag inte tror så mycket på. Däremot anser jag att vittne d är mer tillförlitligt pga att hon var bekant med CP sedan tidigare. Hon var säkert rädd för att träda fram eftersom CP visste vem hon var och hade pratat kort med henne utanför konsum. Hon såg CP utanför konsum, nära Cedergrens bostad. Det ökar sannolikheten för att CP var vid Grand vid 21-tiden, men det är inget avgörande för om han var mördaren eller ej. Vittnen som sett en magnumrevolver hemma hos CP tiden för mordet finns med i resningsansökan. Har svårt att bara avfärda dem som rykten. Samma gäller personer som hört CP uttala sig fientligt mot socialdemokratin och Palme. I rättegångarna 1989 hade man med något vittne ang det har jag för mig och sedan ett par st till i resningsansökan.

        Cedergrens påstående i slutet av sitt liv var mer graverande för CP. Han kunde haft en magnumrevolver tiden för mordet. Cedergren hade säkert stor respekt, rädsla för CP så det var antagligen därför han väntade länge med att berätta sanningen tror jag. Även om det stämmer så är det inget avgörande bevis för att CP sköt Palme med det vapnet- man har inte kunnat göra en grundlig undersökning av det vapnet i efterhand. Men om det stämmer så ökar sannolikheten för att CP var mördaren. Tyvärr har man inte kunnat fastställa det, mycket pga att CP inte blev gripen förrän i december 1988. Utredningen mot CP hade kunnat kommit längre om man han hade blivit gripen redan våren 1986.

        Vi kan inte veta i efterhand men man kanske kunde ha friat honom ganska tidigt eller så kunde de ha hittat mer graverande bevisning mot CP (t ex ev. teknisk bevisning, fingeravtryck från mordplatsen-tänker på Dekorimas skyltfönster, dna m.m. Den bristfälliga brottsplatsundersökningen var ett av många misstag som polisen gjorde de första dagarna, hela första året var en dålig polisutredning i.o.f.s. ).

      2. Även om ”Ö” inte var inblandad i Palmemordet, så är det befängt att påstå att det fanns bevis mot CP och då hänvisa till en bok i bokhyllan, till eventuell revolver som någon annan ägt och till ett gammalt mords flyktväg – och samtidigt hävda att det INTE finns saker som pekar i ”Ö”s riktning.

        Det finns omständigheter som pekar mot ”Ö”.
        Det finns omständigheter som pekar mot CP.

        ”Ö” saknar alibi för mordnatten, han lämnar sjukhuset mot läkarens inrådan på morddagen. Samma typ av ammunition – från samma batch – återfinns i hans bostad vid husrannsakan. Han har politiska motiv. Han återvänder aldrig till sin tjänst efter mordet och flertalet poliser misstänker att han är inblandad på något sätt. Vittnesuppgifter har gjort gällande att han suttit i en taxi och tillsammans med en annan person suttit och sagt att han ”VET” vem som är mördaren och att ingen kommer att få reda på det.

        Notera nu här:

        Jag påstår inte att ”Ö” måste vara skyldig. Men jag påstår att det kring ”Ö” finns väldigt många märkliga omständigheter, som skulle kunna peka på en inblandning, även om det lika gärna kan vara så att det bara rör sig om en skum typ. Och om man påstår att det inte är så, men samtidigt hävdar att CP bara måste vara mördaren, då anser jag att man sysselsätter sig med ett slags resonerande som rimmar illa med en högre utbildning. Även om man påstår sig inneha en sådan.

  97. ”Snälla Ulf. Jag bad dig citera vad jag skrivit så att jag kan kommentera det. Du förstår säkert ordet ”citera”, eller hur?

    För att vara extra tydlig: jag har aldrig skrivit att det är poliser som ligger bakom mordet. Jag har inte heller skrivit att det är poliser som utfört mordet.

    I mina böcker diskuterar jag bland annat uppgifter som pekar på polisinblandning i mordet. Men det är inte huvudtemat vare sig i ”Mörkläggning” eller i ”Mordgåtan Olof Palme”. Och jag drar inga bestämda slutsatser i det avseendet.

    Som sagt, du får gärna invända mot vad som helst som jag skrivit. Men om du i stället väljer att debattera vad du tror att jag skrivit för att du inte orkar kolla upp det så blir det ju en ganska fånig diskussion, tycker du inte det?”

    Klart jag vet vad citera är och jag har säkert längre och högre utbildning än dig så sluta vara nedlåtande mot mig och ev andra härinne. Bara för att du tror på konstiga konspirationer som att poliser skulle vara inblandade eller på ett möte mellan makarna Palme och mördaren innan skotten visar att du svävar iväg i fantasier istället för att se fakta i målet. Du (och t ex Borgnäs) tror också att du/ni vet bättre än t ex professor Klami som skrev den bevisteoretiska analysen om bevisen mot CP, vilket är märkligt. Enligt hans vetenskapsteori var det 50/50 om man skulle fria eller fälla CP år 1989.

    Här skriver du om polisman Ö: ”Gunnar Wall skriver:
    19 november 2013 kl. 16:56
    ”Nu tycker jag tvärtom att det finns omständigheter som pekar på att polisman ”Ö” skulle kunna ha varit inblandad i mordet. Det är ett av skälen till att jag tycker att många inslag i polisspåret skulle behöva utredas på ett fördjupat sätt.”

    Finns inga relevanta, konkreta bevis mot polisman Ö (eller andra polismän heller för den delen) och då ska man inte försöka påskina att det gör det. Blir rätt fånigt då eller hur?

    1. http://www.expressen.se/nyheter/gunnar-wall-hoppas-de-tar-itu-med-det-har/ Vad är din slutsats när det gäller dem här uppgifterna som kom förra året? Ingen polis har kunnat pekats ut som misstänkt med relevanta, konkreta bevis emot sig. Det beror inte på att Palmeutredningen inte undersökt uppgifterna utan det beror på att dem inte har med mordet att göra överhuvudtaget. Du kan inte finna graverande bevis om de inte finns.

      http://www.expressen.se/nyheter/experterna-domer-ut-palme-militarsparet/

      1. Jag har inga slutsatser när det gäller betydelsen för mordutredningen av de uppgifter som företagsledaren ”Johan” kom med, dvs att han blev tillfrågad av en polisman han kände om han ville skjuta Palme. Som jag sagt i andra sammanhang har jag stor tilltro till ”Johans” uppgifter. Men precis som ”Johan” betonar jag att jag inte vet om dessa uppgifter kan leda fram till sanningen om mordet eller inte. Det fanns tyvärr en hel del personer som pratade om att skjuta Palme. ”Johan” fick det bestämda intrycket att den här polismannen frågade för en grupps räkning och att det inte kunde avfärdas som fyllesnack. Det betyder fortfarande inte att polismannen och den grupp som eventuellt stod bakom honom behöver ha att göra med det mord som faktiskt begicks några månader senare.

        Artikeln i Expressen som har ambitionen att avföra hypotesen om att mordet kan ha kopplingar till Stay Behind är uppenbart hårdvinklad. Två av de ”experter” som förkastar Inga-Britt Ahlenius tankegång (Thure Nässén, Ingemar Krusell) har ju som befattningshavare i Palmeutredningen satsat sin personliga prestige på att Pettersson var gärningsmannen samtidigt som de själva av allt att döma saknar särskilda kunskaper om Stay Behind. Och en tredje ”expert”, Curt-Steffan Giesecke, var själv ledare för Stay Behind vid tiden för Palmemordet och därmed så att säga part i målet. Vad den militärhistoriske författaren Lars Gyllenhaal säger förtjänar att läsas en gång till, han pekar verkligen på att Stay Behind i andra länder använts i ”dunkla syften” och att man i Italien sysslade med att ”förändra statsskicket på ett våldsamt sätt”. Av skäl som Gyllenhaal inte närmare redovisar tror han hellre på små konspirationsteorier än stora – trots att hans egna uttalanden om vad Stay Behind sysslat med i t ex Italien faktiskt pekar på en storskalig konspiratorisk verksamhet.

    2. Finns inga konkreta bevis nej. Men det finns en hel del indicier mot Ö.
      Tillgång till Vapen: Ö har i sin ägo och i sin omgivning stor tillgång till vapen. I synnerhet Magnum-revolvrar som skjutinstruktör, vapenhandlare och medlem av Magnum-klubben.
      Han har ofta setts använda detta vapen. Jämför med Christer Pettersson som aldrig setts använda skjutvapen vid sina brottsliga raider, och inte annars heller ..
      Dokumenterat Palmehat: Ös palmehat är väldokumenterat , även i polisens egen utredning om projekt adolf. Ö har tillhört flera högerextrema grupper och han har också höras fara ut i aggressiva triader mot OP och den S-ledda regeringen, Finns inget liknande om CP
      Tillgång till palmefientligt nätverk: Här finns Ös affärspartner G, likaså högerextremistiske polisen Å och Contra-medarbetaren och brevskrivaren CA.. för att bara nämna några exempel. Finns många fler men stannar där. Ö och kollegan G finns på bilder där båda gör nazihälsning på en judisk kyrkogård. Något liknande finns inte om CP.
      Verksamhet inom kuppförsvaret: Ö var i september 1985 med i en kuppövning mot ÖB tillsammans med bl a blivande Hasse/Ebbe livakten POK och löjtnant Jägar-N. Ö fanns med i kuppförsvaret i stockholms city och var väl insatt i insatser av tänkta attacker och skydd av regeringsbyggnader, regering och andra för riket centrala samhällsfunktioner.
      För egen del tror jag inte på Ö som GM med tanke på den operation mot brusten blindtarm han genomgick veckan före MOP.
      Däremot är han nära nog idelisk som vapenanskaffare åt en mördarliga. Dokumenterat palmehat hade han , så det räcker och blir över.
      Jämför det med de senkomna halvkvädna visor som Pelle Svensson och andra fabricerar mot CP sedan han frikänts av hovrätten.

      1. Du har fel när det gäller CP. Det finns vittnen som påstått att CP och bombmannen skjutit med vapen, revolver tillsammans (bombmannens son) och när polisen kom på besök hos bombmannen gick CP ut o gömde en revolver. CP har uttalat sig fientligt, hotfullt mot socialdemokratin och Palme- finns flera oberoende vittnen på det. Något av vittnena var med i rättegångarna mot CP 1989. Det finns även flera vittnen som har sett en magnumrevolver hemma hos CP tiden för mordet- läs resningsansökan. CP påstår att han aldrig använt någon pistol eller revolver, men litar du så mycket på vad den åtalade, misstänkte och kriminelle CP påstod, men inte på polis och åklagare m.f.l. t ex vetenskapsmän, kriminologer som anser att CP var mördaren? Bara för att du inte tror på att CP var Palmes mördare behöver du inte skriva rena felaktigheter här.

        Du ser för mycket på motivbilden (konspirationsteorier) istället för bevisen från Grand och Sveavägen mordkvällen. Den är mer relevant faktisk och det är därför CP blivit åtalad för mordet, men inte någon polis eller militär.

        Det andra om polis Ö är intressant, men det finns många poliser, militärer m..fl. som har olika slags vapen, revolvrar som de övningsskjutit med på skjutbanor utan att de hade någon koppling till palmemordet naturligtvis.

        1. Ulf! Du hyser tilltro till de poliser, åklagare osv som sagt att Pettersson var mördaren. Även om det skulle finnas skäl att göra det kan du ju inte automatiskt godta varje uppgift från varje person som sagt något ofördelaktigt om Pettersson.

          Det har förvisso cirkulerat en oräknelig mängd till synes komprometterande uppgifter i pressen om Pettersson, många av dem inbördes oförenliga. En del av dessa uppgifter har gällt hans påstådda förhållande till revolvrar. Jag skulle vilja säga så här: Pettersson var en känd kriminell med en lång bana av ofta våldsam brottslighet. Om det var så att han brukade använda skjutvapen borde det ha satt avtryck i en lång rad vittnesobservationer från bekanta, poliser och allmänhet. Och Palmeutredarna hade förvisso resurser att kartlägga sådana vittnesobservationer. Vad som finns är vad jag uppfattar som ytterst svajiga påståenden som i flertalet fall varken åberopades i åklagarnas material i rättegången eller i resningsansökan – och då åberopade ändå åklagarna en del högst osäkra uppgifter i båda de sammanhangen.

          Jag tycker alltså det är befogat att fråga: vilka uppgifter om Petterssons innehav av eller användande av revolver är det du, Ulf, tycker är av någon tyngd?

  98. ”J skriver:
    14 april 2014 kl. 12:12

    Även om ”Ö” inte var inblandad i Palmemordet, så är det befängt att påstå att det fanns bevis mot CP och då hänvisa till en bok i bokhyllan, till eventuell revolver som någon annan ägt och till ett gammalt mords flyktväg – och samtidigt hävda att det INTE finns saker som pekar i ”Ö”s riktning.

    Det finns omständigheter som pekar mot ”Ö”.
    Det finns omständigheter som pekar mot CP.

    ”Ö” saknar alibi för mordnatten, han lämnar sjukhuset mot läkarens inrådan på morddagen. Samma typ av ammunition – från samma batch – återfinns i hans bostad vid husrannsakan. Han har politiska motiv. Han återvänder aldrig till sin tjänst efter mordet och flertalet poliser misstänker att han är inblandad på något sätt. Vittnesuppgifter har gjort gällande att han suttit i en taxi och tillsammans med en annan person suttit och sagt att han ”VET” vem som är mördaren och att ingen kommer att få reda på det.

    Notera nu här:

    Jag påstår inte att ”Ö” måste vara skyldig. Men jag påstår att det kring ”Ö” finns väldigt många märkliga omständigheter, som skulle kunna peka på en inblandning, även om det lika gärna kan vara så att det bara rör sig om en skum typ. Och om man påstår att det inte är så, men samtidigt hävdar att CP bara måste vara mördaren, då anser jag att man sysselsätter sig med ett slags resonerande som rimmar illa med en högre utbildning. Även om man påstår sig inneha en sådan.”

    Det är inte befängt att påstå att det fanns bevis mot CP men inte mot polisman Ö. Vittnen har faktiskt pekat ut CP vid Grand, mellan Grand och mordplatsen och på mordplatsen. Det har inga vittnen gjort när det gäller polisman Ö. Vilka vittnesuppgifter menar du om polismans Ö uttalanden i en taxi? Vilken relevans har det när det gäller palmemordet? Hur många har inte uttalats sig olämpligt om Palme på 1980-talet? Att den misstänkte och åtalade CP hade gjort det saknar inte betydelse, men polisman Ö har inte blivit åtalad för mordet och det finns inga vittnen som pekat ut honom i mordområdet 28/2 1986. Vart finns bevisen om polismans Ö innehav av rätt ammunition, vapen tiden för mordet? Han kan inte själv varit mördaren i.a.f. med tanke på att han var på sjukhusbesök samma dag som mordet skedde.

    Att den åtalade hade dödat en person på nästan samma plats tidigare är väl inte irrelevant, snarare så var mördaren tvungen att improvisera när makarna Palme gick över Sveavägen strax innan Dekorima. Det tyder på lokalkännedom. Att Cedergren påstår sig ha överlämnat en magnumrevolver till CP strax innan palmemordet skulle vara irrelevant? Vad yrar du om? Det är klart intressant naturligtvis och ökar sannolikheten att CP kunde haft tillgång till en relevant revolver tiden för mordet.

    Vilken bok menar du när du skriver ”hänvisa till en bok i bokhyllan”? Klamis bevisteoretiska analys? Den visar på ett vetenskapligt förhållningssätt vilken bevisning som fanns mot CP år 1989. Kan rekommendera att du läser den istället för att försöka ge sken av att den inte skulle vara relevant. Han skriver att det var ungefär 50/50 om man skulle fria eller fälla CP.

    Du kan föra diskussionen på ett vettigt sätt, att försöka nervärdera hör inte hit (med tanke på din kommentar om min utbildning). Jag tar upp den bevisning som fanns mot CP och det är inte att vara fixerad etc på att han är mördaren. Det finns inga andra spår eller misstänkta där man kan koppla bevisen till mordområdet kvällen 28/2 1986. Det är därför ingen annan har blivit åtalad för palmemordet. Det är den stora skillnaden när det gäller CP och t ex polisspår.

    1. Att ”Ö” ägde ammunition av samma typ som användes vid Palmemordet framgick av ett utlåtande som laborator Bo Janzon på FOA gjorde åt tullkriminalen sedan en mängd ammunition som funnits i ”Ö”:s ägo beslagtagits i samband med den avslöjade smugglingen i Ebbe Carlssonaffären. Det var dock ett faktum som undgått Palmeutredarna och det var jag som berättade om saken för Hans Ölvebro. Först vägrade han tro mig, men ganska snart insåg han att jag hade rätt. FOA lämnade få över den aktuella patronen till Palmeutredarna och de skickade den vidare till Naturhistoriska Riksmuseet för isotoptestning, det vill säga för testning om den kom från samma ”batch” som kulorna på Sveavägen. Om så var fallet var givetvis fyndet ännu mer intressant. En diskussion om vad som egentligen hände vid denna testning finns i min bok ”Mörkläggning”.

      1. Ok, det är intressant måste jag erkänna. Hade polisman Ö någon koppling till Cedergren t ex sålt eller lämnat över ammunition m.m.? Kan vara svårt att utreda, veta långt efteråt i.o.f.s. Vad vet man om ev magnumrevolver hos polis Ö tiden för palmemordet?

      2. Värt att notera är att den här typen av ammunition slutade att tillverkas under början av 80-talet och om jag inte minns fel så var den dessutom mycket ovanlig. Angående vilket vapen som användes för mordet, så är det inte heller klart att det behöver vara just en sådan typ som Hans Holmér visade upp, även om det inte kan uteslutas eftersom man inte gjorde sökningar på samtliga revolvrar av den typen i Sverige. Utan bara de som var registrerade i Stockholmsområdet.

  99. Gunnar har du följt Anders Jallais blogg något? Jag har läst igenom hans böcker och det finns en del intressant där även om de är fiktiva. Nåväl på hans blogg har han skrivit detta:
    http://www.jallai.se/2013/01/landsforradarsparet-stay-behind/
    Jag och säkert många med mig är nog lite nyfikna på dina tankar kring det s.k. Landsförrädarspåret. Christer Pettersson i all ära men det vore kul och inte minst intressant att diskutera något som allt fler lyfter fram som ett troligt spår i jakten på Palmes mördare.
    http://www.dn.se/debatt/hemlig-motstandsrorelse-kopplas-till-palmemordet/
    http://www.svt.se/min-sanning/inga-britt-ahlenius-i-min-sanning

    1. Bra och värdefulla länkar alla tre. Jag tycker definitivt att ”landsförrädarspåret” måste tas på stort allvar och tror nog också att det är i det perspektivet som ”Ö” skulle kunna vara intressant. Han var förvisso en Palmehatare, men han var inte en galning. Så om han var inblandad i mordet fanns det säkert organisatoriska strukturer och i viss mening rationella tankegångar bakom det hela.

      Jag skulle gärna vara mer utförlig på den här punkten, men det får anstå till ett senare tillfälle. Jag håller på att sliter med ett bokmanus om något helt annat och är tvungen att hushålla med min tid. Men andra som vill skriva är välkomna.

      1. http://www.expressen.se/nyheter/kommissionen-polisspar-iskallt/ ”Den del av Palmeutredningen som i folkmun kallas för ”polisspåret” är iskall och nedlagd. Efter regeringsbeslut 1994 påbörjades en utredning av den statligt tillsatta granskningsgrupp som valde namnet Palmekommissionen. Gruppen genomförde sitt arbete från september 1996 till juni 1999 och kom fram till att det så kallade polisspåret inte skulle leda fram till den eller de personer som mördade Olof Palme:

        ”PU:s inställning, från Hans Holmérs spaningsledning till den nuvarande förundersökningsledningen, har emellertid varit att det inte funnits något utredningsbart polisspår och att tanken på ett sådant i stort sett faller på sin egen orimlighet, men att det inte kan uteslutas att mördaren eller någon av hans medhjälpare är polis, på samma sätt som vederbörande kan vara läkare, lärare, journalist etc.”, står det bland annat i utredningen.”

        ”Många liknande uppgifter

        Åklagaren Solveig Riberdahl var med vid mordutredningen redan från starten; som biträdande åklagare under åren 1986-1990 och ansvarig åklagare 1994-1996. Hon berättar att man förstås tidigare har arbetat med teorier om att det kan ha varit poliser inblandade i mordet på Olof Palme.

        – Men de spåren ledde ju ingenvart, säger hon och fortsätter:

        – Det finns människor som säger att de fått liknande uppgifter av poliser eller militärer. Men just den här händelsen är ingenting jag känner igen från utredningen, säger Riberdahl.

        ”Mycket stort antal uppslag”

        Detta är beskrivet i statens offentliga utredning av polisspåret på följande sätt:

        ”PU har inte funnit några indikationer på ett sådant spår och har därför inte utfört några utredningsåtgärder med den inriktningen. Däremot har PU utrett ett mycket stort antal uppslag angående enskilda polisers eventuella inblandning i mordet, liksom ett antal andra uppslag som skulle kunna peka på en polisiär inblandning, t.ex. iakttagelser av walkie-talkies i Stockholms city under mordkvällen. Med ett mindre noggrant språkbruk är det därmed möjligt att hävda såväl att polisspåret aldrig utretts som att det utretts utförligt.”

        Enligt Palmekommisionen så fanns det inget utredningsbart polisspår och jag tycker allmänt att det mest blir spekulationer, önsketänkande och konspirationsteorier när det gäller polis-militärspår. Palmehat, uttalanden om att man vet något etc, tillgång till revolver räcker inte långt. Fanns många som hatade etc Palme och som hade tillgång till relevanta vapen men som var helt oskyldiga. Man måste kunna få ner bevisen till Grand, Sveavägen, mordområdet 28/2 1986 om det ska ge något, vilket man inte kan.

        1. Den där Expressenartikeln utgör ett riktigt intellektuellt lågvattenmärke när det gäller tidningens journalistik om Palmemordet. Artikeln citerar hur kommissionen sammanfattar Palmeutredningens ståndpunkt om polisspåret och ger sken av att den inställningen också är kommissionens. Jag förstår inte riktigt varför du länkar till den.

        1. Jag förstår inte varför du länkar till en mer eller mindre slumpvis utvald artikel om Palmemordet. Vill man veta mer finns det artiklar av senare datum, till exempel den här:
          http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17560321.ab
          Där framgår det att ”Johan” är hörd av Palmegruppen och att utredarna som ett resultat av ”Johans” uppgifter hållit ett förhör med en före detta polis. Det framgår också att det hela är så känsligt att Palmeåklagaren Kerstin Skarp vägrar att uttala sig med hänvisning till förundersökningssekretessen.

    2. Det är knappast inget ”troligt spår i jakten på Palmes mördare”. Det är rena sagor som poliser från palmeutredningen- Nässén och Krusell säger om detta. Det finns inga bevis man kan koppla till Grand och mordplatsen. Det måste man kunna göra, inte bara spekulera, konspirera kring motiv m.m.

      1. Problemet med spår av denna typ är förstås att risken är överhängande att polisen inte vill befatta sig med dem eftersom de leder till en annan del av statsmakten. Som vi alla vet finns det exempelvis ett antal vittnesobservationer av män med walkie-talkies omkring mordplatsen och även ganska nära Grandbiografen. Men under Petterssonrättegången behandlades dessa observationer som om de inte existerade. Och som till exempel Granskningskommissionen kunde konstatera var det en svaghet som Palmeutredningen visat upp rent generellt. Man har på det mest märkliga sätt gått som katten kring het gröt kring tips av dessa slag.

        Den som tagit upp de här observationerna mest utförligt är Lars Borgnäs. De som tror på spåret Pettersson är förstås snabba att avfärda hans journalistik eftersom den handlar om saker de inte vill höra talas om. Men när det gäller konkret kritik av vad han tagit fram är det oftast ganska tyst – med all säkerhet för att han alltid varit mycket noggrann med fakta. Den som vill debattera mot honom får det följaktligen rätt svårt när diskussionen blir konkret. Och man ska förstås inte förvånas över att Borgnäs har bra på fötterna. Slarv och yviga slutsatser hade knappast fungerat för någon i den påpassade position han varit i som mångårig reporter på först Sveriges Radio och sedan Sveriges Television.

        Utöver hans TV-journalistik som man bl a kan hitta en hel del av på Youtube så rekommenderas hans böcker ”En iskall vind drog genom Sverige” och ”Nationens intresse”. Jag har svårt att tänka mig att man kan läsa dem och sedan hävda att misstankar om ”Stay Behind”-inblandning i mordet kan avfärdas med den slarviga beteckningen ”rena sagor”.

      2. Med tanke på hur Jörgen Almblad förhöll sig till spår som pekade mot ”Ö”, där han bland annat ljög i en rättegång om ”Ö”s alibi och dessutom avfärdade WT-observationer som utredda till Lars Borgnäs så undrar jag om du, Gunnar, har funderat på om Almblad inte tog över lite av den massmediala rollen som Hans Holmér hade? I nationens tjänst, så att säga. För inte kan han väl ha gått in i en rättegång och omedvetet fabricerat ihop uppgiften om alibi? Eller för den delen uppgiften om att man redan utrett och konstaterat att det var Säpomän som vittnet i Gamla Stan hade sett med Walkietalkies?

        1. Jörgen Almblads förhållningssätt till sanningen när det gällt förhållanden i Palmeutredningen har förvisso varit av det tämligen lättsamma slaget. Det är väl inte en långsökt tanke att han betraktade sin verksamhet som politiskt nödvändig på ungefär samma sätt som Holmér säkert också resonerade.

  100. Att bevisen mot CP är i det svagaste laget har väl framgått med all önskvärd tydlighet på denna blogg. När dessutom huvudvittnet, Lisbeth Palme, erhåller förhandsinformation om vem hon ska peka ut och arrangemanget kommer till allmän kännedom, gör alla jurister i tingsrätten såväl som i hovrätten en enhetlig juridisk bedömning – dom förkastar åtalet och frikänner Pettersson. Något annat utfall var helt enkelt inte möjligt med den bristfälliga bevisningen som låg för handen. Detta faktum kan inte personer som Klami och Lars-Göran Nilsson ändra på, trots att dom är professorer.

    Det har tidigare nämnts ett par personer som borde ha utsatts för en mer ingående utredning, Polisman ”Ö” har ju redan nämnts som en av dessa personer. Jag tänkte nämna turerna kring ytterligare en person som, så vitt jag kunnat se, inte heller varit föremål för någon uttömmande granskning, och detta möjligtvis på grund av sin position som chef för terroristroteln på tiden då det begav sig. Vittnesuppgifterna kring denne man är i vissa fall så uppseendeväckande att man undrar om ens Lars-Göran Nilsson, i kraft av sin oerhörda profession, kunnat få någon rätsida på saken.

    I januari 1986 söker Ivan von Birchan kontakt med Alf K, som vid tiden alltså var operativt livvaktsansvarig för Palme, för att delge erbjudandet han fått om 2 miljoner dollar för att ta Palme av daga. När Ivan försöker förmedla uppgifterna till Alf K märker han dock att denne inte verkar ta uppgifterna på allvar och han går därför vidare med informationen till poliskommissarien K-G Olsson, samt till socialdemokraten Inger Båvner. När Alf K senare konfronterats med dessa uppgifter har han förnekat att von Birchan någonsin har lämnat en sådan anmälan direkt till honom, utan hävdar istället att anmälan kommit in först efter att mordet ägt rum. Såväl poliskommissarie K-G Olsson som Inger Båvner har dock båda intygat att von Birchan lämnat uppgifterna innan Palme blev mördad.

    När Juristkommissionen genomför förhör med Alf K om dennes förehavanden under mordnatten är han noga med att poängtera att han i vart fall inte befunnit sig hos den öppna polisens sambandscentral. Dock har dåvarande länspolismästare, Gösta Welander, intygat att Alf K inte bara närvarit utan dessutom aktivt deltagit i arbetet som förbindelseman vid centralen. Även Christer Granqvist, som arbetade direkt under Alf K som radioexpeditör, berättar för juristkommisionen att Alf K begett sig till ledningscentralen i ett tidigt skede.

    Sist bör även nämnas att Alf K suttit med det så kallade ”Palmerummet”, ett ganska slutet sällskap för de speciellt invigda. Då han i kraft av sin tjänst som chef för terroristroteln lett utredningar om PKK, är det alls inte otänkbart att han gått i bräschen för spåret inne i rummet, eller i vart fall förankrat sina idéer hos dem.

    1. En professor i allmän rättslära som Klami lär veta mer om bevisvärdering än dig och Gunnar Wall m.f.l. Enligt Klami var det ungefär 50/50 om man skulle fria eller fälla CP 1989. Minnesforskaren och professor Lars Göran Nilsson har kommit fram i sin minnesforskning att det är fullt möjligt att Lisbet mindes rätt ansikte från mordkvällen- central information i en traumatisk händelse och det kommer man ihåg enligt minnesforskningen. Sedan kan du raljera m.m. hur mycket du vill- faktum kvarstår.

      1. Att Klami är professor i allmän rättslära förändrar naturligtvis inte det faktum att Lisbeth Palmes utpekande var arrangerat, något som är ett väldokumenterat faktum. Han kan heller inte göra någonting åt den bristfälliga bevisningen mot CP, vilken som väntat ledde till att samtliga jurister frikänner CP.

        Dessutom talar verkligheten emot Klamis slutsats om att sannolikheten att få CP fälld uppgått till 50 %. Det är ju faktiskt så, att 100 % av juristerna frikänner CP vilket är ett utfall som rimmar illa med professor Klamis påstående. Om man gör kvantitativa uttalanden av detta slag bör man således ha ordentligt på fötterna, i synnerhet när det direkt går att mäta hur fel man har.

  101. ”Mahatma Gandhi skriver:
    15 april 2014 kl. 9:16

    Att Klami är professor i allmän rättslära förändrar naturligtvis inte det faktum att Lisbeth Palmes utpekande var arrangerat, något som är ett väldokumenterat faktum. Han kan heller inte göra någonting åt den bristfälliga bevisningen mot CP, vilken som väntat ledde till att samtliga jurister frikänner CP.

    Dessutom talar verkligheten emot Klamis slutsats om att sannolikheten att få CP fälld uppgått till 50 %. Det är ju faktiskt så, att 100 % av juristerna frikänner CP vilket är ett utfall som rimmar illa med professor Klamis påstående. Om man gör kvantitativa uttalanden av detta slag bör man således ha ordentligt på fötterna, i synnerhet när det direkt går att mäta hur fel man har.”

    Det är du som har fel- faktum är att det var 50/50 om man skulle fria eller fälla CP på den bevisning som var 1989. Tingsrätten dömde CP för mord. Sedan tillkom fler bevis i.o.m. resningsansökan 1997. Nästan alla poliser och åklagare i palmeutredningen sedan 1988 tror det är CP som var mördaren. Dessutom har vi annan expertis som står bakom det t ex kriminologen Sarnecki, minnesforskaren Nilsson, andra erkänt duktiga mordutredare som Benniet Henricson m.f.l. Bakom mötesteorin, polisspår står nästan bara sk privatspanare, fåtal journalister som Borgnäs.

    1. Att kalla vittneskonfrontationen mot CP för arrangerat är en grov missvisning, men det gick inte till helt enligt praxis tyvärr t ex var inte CP:s advokat närvarande ej heller bandades det. Nu var dock Lisbet målsägande och inte ett vanligt vittne så jag tror inte man kunde gjort så mycket annorlunda? Det gör inget annorlunda när det gäller själva utpekandet- hon säger att enligt hennes minnesbild var det CP hon såg vid Dekorima 28/2 1986. Minnesforskningen står bakom henne.

      Citat från intervjun med Lars Göran Nilsson i DN 25/10 2001:

      ”Svea hovrätt gjorde flera felbedömningar i samband med Palmemordet. Minnesforskaren Lars Göran Nilsson var expertvittne i rätten men han blev misstolkad på avgörande punkter. Detta kan ha påverkat bedömningen av Lisbet Palmes vittnesmål, säger han.”
      ”Han hade en känsla av att hovrätten redan på förhand bestämt sig för hur den skulle döma.- Den tog bara upp en liten del av min rapport och drog fel slutsatser om den aktuella minnesforskningen, säger Lars Göran Nilsson.”

      ”Men rätten valde en egen ”sunt-förnuftsuppfattning” om minnets funktion- utan förankring i det aktuella forskningsläget. Rätten spekulerade i vad Lisbet Palme kunde minnas och inte minnas säger Lars Göran Nilsson”. ”När DN tar kontakt med Lars Göran Nilsson berättar han att rätten missuppfattade hans rapport. Det handlar om skillnaden mellan hur minnet hanterar ”central” och ”perifer” information. Hovrätten menade att det centrala för Lisbet Palme var att hennes make låg skjuten på trottoaren. Hon visste inte att den person hon först vände sig till för att få hjälp vad gärningsmannen. Därför kan hon ”i det läget inte rimligen haft någon anledning att registrera detaljer i mannen utseende; det centrala för henne var ju att skaffa hjälp till sin skadade make” ansåg hovrätten. -Rätten feltolkade forskningsrönen. När Lisbet Palme tittade bort mot den man som stod närmast henne var ansiktet viktigast- det var den centrala informationen i just detta ögonblick och den minns man.” ”All forskning visar att minnes fungerar automatiskt. Det är inte så att man i den stunden bestämmer sig för att den här mannens ansikte ska jag minnas- eller glömma bort.”

      ”Så när Lisbet Palme pekar ut Christer Pettersson är detta inte särskilt konstigt?” – Nej, inte alls. hon kanske inte minns vilka kläder han hade eller andra igenkänningstecken, det är perifer information i minnesbilden. Men ansiktet, det borde hon ha en klar uppfattning om. Det är centralt i just den minnesbilden”. ”Vi har ofta bättre bättre minnesbilder av dramatiska händelser. De är ofta unika och minnet skapar därför mycket specifika ledtrådar, som är effektiva under lång tid. Risken att minnesbilden blandas ihop med andra intryck är liten. Den ursprungliga minnesbilden påverkas inte av senare intryck”. ”Lars Göran Nilsson menar att rätten misstolkat den aktuella forskningen kring ”förvanskade och oförvanskade minnesbilder.- Det går egentligen inte att tala om förvanskade och oförvanskade minnesbilder. Minnet fungerar inte så att en människa bara lagrar ett fotografi i hjärnan. Bra ledtrådar kan aktivera minnesbilden och dåliga ledtrådar kan göra att bilden förblir oåtkomlig”.

      Varför har då inte Lars Göran Nilsson tidigare berättat offentligt om detta? – Jag var kallad som minnesexpert till rättegången och såg det inte som min uppgift att på eget initiativ offentligt kritisera den legala hanteringen av fallet. Inför kollegor och vänner berättade jag om min kritik. Men frågan hamnar i ett annat läge när Ulf Dahlsten nu tar upp den i sin nya bok”.

      ”Kan man minnas?” Visst är det möjligt att Lisbet Palme minns ansiktet på den man som fanns på mordplatsen, anser minnesforskaren Lars Göran Nilsson. Han anklagar Svea hovrätt för spekulation”.

    2. Vad menar du exakt med att ”faktum är att det var 50/50 om man skulle fria eller fälla CP på den bevisning som var 1989”? Ett faktum måste ju kunna beläggas på något sätt, annars är det inte ett faktum utan en gissning. Jag tycker nog att signaturen Mahatma Gandhis påpekande att 100 procent av juristerna frikände CP är relevant. Borde inte någon av dem ha velat fälla honom om vi nu ska tro att det var som du sa??

      1. Klami säger det i sin bevisteoretiska analys och han var professor i allmän rättslära. Han gick på ett vetenskapligt förhållningssätt igenom bevisen som fanns mot CP år 1989 och i hans bevisteori var det 50/50 om man skulle fria eller fälla CP. Jag förlitar mig faktiskt mer på en professor (och alla poliser och åklagare m.f.l. i palmeutredningen) än privatspanare som påstår att det saknas relevant bevisning mot CP. Tingsrätten dömde CP för mordet vilket nog också måste anses vara relevant. Det är även relevant att Riksåklagaren och Palmeåklagarna ville ha resning 1997 med tanke på all bevisning som fanns mot CP. HD bord tagit upp målet, men mycket pga formella skäl avslogs resningsansökan.

        1. Du får naturligtvis förlita dig på vem du vill. Men min respekt för forskningsvärlden är nära knuten till den inställning till kunskap om verkligheten som brukar hyllas där, nämligen att man ska argumentera sakligt för sin ståndpunkt om man ska bli trodd. Det vill säga: det räcker inte att hänvisa till auktoriteter. Om jag ska vara ännu tydligare: bara det förhållandet att Klami eller vilken forskare som helst anser en viss sak gör ju inte den åsikten till ett faktum. Det är deras argument som är intressanta. Givetvis kan de flesta av oss vara mera benägna att ta oss tid att lyssna på argument från någon som skaffat sig ett gott rykte i forskarvärlden. Men i slutändan är det fortfarande argumenten som är intressanta, inte personen.

  102. ”Det finns, vad jag vet, inga kända uppgifter om exakt vilka vapen ”Ö” hade tillgång till den 28 februari 1986.”

    Ok, synd att man inte vet det så att man kunnat spåra fler magnumrevolvrar. Vad jag vet så är det väl Sucksdorfsrevolvern man inte vet vart det är och ett par st till? Mockfjärdsrevolvern hittade man i en sjö har jag för mig 2006, men det var i för dåligt skick för att kunna undersökas mer grundligt.

    1. Mockfjärdsrevolvern var ju favoritvapnet för de poliser i Palmeutredningen som trodde att det var Pettersson som mördat Palme. Men just det förhållandet att den hittades i den sjö där den med all sannolikhet dumpades efter ett postrån som utfördes före Palmemordet gör det ju direkt osannolikt att den revolvern var mordvapnet.

      1. Ja så kan de vara, men t ex den sk Sucksdorfsrevolvern har man inte hittat. Hittandet av Mockfjärdsrevolvern, som man inte kunnat undersöka grundligt, minskar inte heller misstanken mot CP.

    2. Hur ser du på att man från utredningshåll dels drog den felaktiga slutsatsen att den ammunitionen bara kunde avfyras från en viss sorts revolver och att man dessutom bara testade revolvrar från personer bosatta i Stockholm? Att man inte fann mordvapnet och inte vidgade sökningen borde ju betraktas som tjänstefel.

      1. Vart har du fått uppgiften ifrån att man bara testade magnumrevolvrar i Stockholm och inte i hela landet, utomlands?

  103. ”Problemet med spår av denna typ är förstås att risken är överhängande att polisen inte vill befatta sig med dem eftersom de leder till en annan del av statsmakten. Som vi alla vet finns det exempelvis ett antal vittnesobservationer av män med walkie-talkies omkring mordplatsen och även ganska nära Grandbiografen. Men under Petterssonrättegången behandlades dessa observationer som om de inte existerade. Och som till exempel Granskningskommissionen kunde konstatera var det en svaghet som Palmeutredningen visat upp rent generellt. Man har på det mest märkliga sätt gått som katten kring het gröt kring tips av dessa slag.

    Den som tagit upp de här observationerna mest utförligt är Lars Borgnäs. De som tror på spåret Pettersson är förstås snabba att avfärda hans journalistik eftersom den handlar om saker de inte vill höra talas om. Men när det gäller konkret kritik av vad han tagit fram är det oftast ganska tyst – med all säkerhet för att han alltid varit mycket noggrann med fakta. Den som vill debattera mot honom får det följaktligen rätt svårt när diskussionen blir konkret. Och man ska förstås inte förvånas över att Borgnäs har bra på fötterna. Slarv och yviga slutsatser hade knappast fungerat för någon i den påpassade position han varit i som mångårig reporter på först Sveriges Radio och sedan Sveriges Television.

    Utöver hans TV-journalistik som man bl a kan hitta en hel del av på Youtube så rekommenderas hans böcker ”En iskall vind drog genom Sverige” och ”Nationens intresse”. Jag har svårt att tänka mig att man kan läsa dem och sedan hävda att misstankar om ”Stay Behind”-inblandning i mordet kan avfärdas med den slarviga beteckningen ”rena sagor”.”

    Vad jag vet har man utrett det som gått när det gäller walkie talkieobservationer i mordområdet på mordkvällen, men jag kan ha fel. Personligen tror inte jag dem har något med mordet att göra överhuvudtaget, men rena sagor kanske är fel ord för min del. Sedan tycker jag Borgnäs vinklar sina program väldigt mycket och om Palmeutredningen delvis sågar walkie talkie tips eller ”landsförrädarspår så gör Borgnäs felet som inte kan se att det fanns relevant bevisning mot CP.

    Man kan inte diskutera det som att Lisbet var ett dåligt vittne- hon var nykter, frisk, bra syn m.m. dvs ett tillförlitligt vittne. Det gäller även de flesta andra av vittnena som var med i rättegångarna mot CP och i resningsansökan. I resningsansökan tycker jag dock de två vittnena som påstått sig ha sett CP efter mordet är mer tvivelaktiga+Roger Ö, men vi kan inte med 100% säkerhet säga om de såg CP eller ej. Hovrätten tog till och med upp Roger Ö i sina domskäl (+flygledaren) när det gäller en ”betydande sannolikhet” att CP befann sig utanför Grand vid 23-tiden. Det kan man inte blunda för och det är relevant för vid den tiden gick makarna Palme från Grand.

    1. I dag är det naturligtvis svårt att utreda de gamla walkie-talkieobservationerna. Men att Palmeutredarna gjorde mycket lite för att utreda dem när de var färska kan man ju lätt konstatera genom det som skrivits om saken av t ex Lars Borgnäs eller Granskningskommissionen.

      Det är ju möjligt att de inte har något att göra med mordet, men det bekymmersamma är att så många vittnen har gjort iakttagelser av män med walkie-talkies att det är svårt att dra någon annan slutsats än att de måste ha funnits i verkligheten. Och eftersom det inte tillhörde vanligheterna att vuxna män sprang omkring med walkie-talkies i centrala Stockholm är det en mycket stor brist i utredningen att det inte finns någon klarhet kring vilka de var. Förvisso kunde det ibland finnas personer som var ute i legitim tjänsteutövning som använde sig av bärbar kommunikationsradio, till exempel poliser. Men då borde det inte ha varit någon övermänsklig uppgift för Palmeutredarna att identifiera dem. Det har inte skett.

      1. Ok, men eventuella personer med walkie talkies som befann sig i mordområdet, Grand som inte har namngetts offentligt kan väl ha att göra med förundersökningssekretessen? Förundersökningen har inte lagts ner i formell mening.

        1. Förvisso. Men det jag syftar på är att uttalanden från ansvariga personer i Palmeutredningen direkt pekar på att de faktiskt inte hittat några förklaringar till observationerna.

      2. Jag anser att det anmärkningsvärda med WT-iakttagelserna är att man från utredningen lämnat felaktiga och osanna besked till vittnena. Oavsett om man från polishåll dragit slutsatser som skulle överensstämma med verkligheten så har man gissat, förklarat och avfärdat innan man tagit sig tid att utreda dem färdigt. Almblads agerande gällande säpomännen i Gamla Stan är ett sådant. Slutsatserna som drogs och lämnades till Gramskningskommisionen gällande Norrköpingsmötet är ett annat. I båda fallen har felaktiga slutsatser först dragits och sedan förstärkts i trovärdighet genom Granskningskommissionens utlåtanden. Det märks tydligt i Borgnäs granskning av kommissionen. En kommission som innan den drog igång inte ville kommentera arbetssätt, som under pågående arbete inte ville kommentera sitt arbete och som efteråt inte ville kommentera sin insats då kommissionen upphört.