På liv och död – och varför det är så

maktensdel2
DET FINNS NÄSTAN ALLTID inslag av våld i kriminalromaner. Behöver det vara så? Egentligen inte, kan man tycka. Min gamla farmor rekommenderade mig att läsa Sherlock Holmesnoveller när jag var kanske tio år. Och hon försäkrade mig att det gick bra fast jag var så ung, det var inga mord i dem.

Där kom hon ihåg fel. Det fanns ofta mord i Holmeshistorierna, och rätt otäcka också. I alla fall blev jag lite rädd ibland även om jag verkligen gillade berättelserna. Men i en del av novellerna var det faktiskt ingen som fick sätta livet till. Och de historierna fungerade ändå alldeles utmärkt.

Jag har lekt med tanken att skriva en kriminalroman med ett minimum av yttre dramatik. Inga mord, inga våldsamheter. Tillräcklig spänning borde gå att få fram ändå, genom att kittla läsaren med stegvisa antydningar om det hon inte vet och genom en tillräckligt levande skildring av verkliga konflikter mellan realistiska personer. Våldet skulle kunna finnas med i första hand som en möjlighet, något som lurar i vassen men inte nödvändigtvis bryter ut.

Nu är ”Maktens mörka korridorer” ingen sådan roman, läsaren kan vara lugn. För jag har insett att det finns alldeles tillräckliga skäl att låta påtagliga våldsutbrott ha sin plats i en spänningsroman.

Och inte främst av det skäl som den legendariske deckarförfattaren Raymond Chandler pekat på. I en essä diskuterade han receptet för de hårdkokta novellerna i de billiga deckarmagasin där han själv startade sin skrivarkarriär. Läsaren skulle aldrig ges en chans att stanna upp och tänka efter, förklarade Chandler. Och därför gällde regeln: ”I tveksamma lägen låter man en man komma in genom dörren med en pistol i handen.”

Nu vill jag faktiskt gärna att mina läsare tar sig tid med en liten paus och tänker efter ibland – och det finns det tillfälle till vid läsningen av ”Maktens mörka korridorer”, för boken är på mer än 500 sidor.

Men som jag insåg under skrivandet: det utesluter inte alls användningen av det klassiska greppet med att någon kommer in genom dörren med ett skjutvapen.

Så här tänker jag: kriminalromaner, liksom nästan all litteratur, handlar om konflikter. All erfarenhet säger att konflikter brukar bli som mest tydliga för läsaren om deras möjliga konsekvenser gestaltas på ett övertygande sätt.

Och i sin yttersta konsekvens leder olösta konflikter krasst uttryckt nästan alltid till någon form av våld.

Om vi talar om verkligheten, och inte om romanerna, inser vi att det är ett rätt dystert faktum att att det ofta går åt det hållet. Och för mänsklighetens överlevnad vore det ju inte så pjåkigt om vi lärde oss att hitta andra lösningar.

För vi vet ju hur det är: våldsamma konflikter kan få katastrofala konsekvenser för hela samhällen. Eller för att tala klarspråk: med kärnvapen till hands kan de göra slut på den mänskliga civilisationen.

”War, what is it good for?” sjöng Frankie Goes to Hollywood och Bruce Springsteen på 80-talet.

Bra fråga – utan vettiga svar, kan man tycka. Men däremot finns det en del svar på vad krig är för något och hur de uppkommer. Den preussiske militärteoretikern Carl von Clausewitz sa bland annat: ”Krig är en våldshandling utan begränsningar” och ”Krig är helt enkelt politikens fortsättning med andra medel”.

Med andra ord: det Clausewitz skrev om krig kan i viktiga avseenden överföras till våldsamma konflikter på andra nivåer.

”Maktens mörka korridorer” handlar inte riktigt om krig. Men den handlar om nog så påtagliga intressekonflikter, både mellan enskilda individer och konflikter som berör framtiden för ett helt land, eller flera länder. Och när dessa konflikter i boken blir riktigt tillspetsade, vilket de förstås blir, finns det till sist inga andra enkla lösningar för vissa av aktörerna än att ta till våld. Dödligt våld.

Och det gör de – utan att i förväg kunna överblicka konsekvenserna av sina handlingar. Precis som det brukar gå till också i krig.

På den punkten – och på rätt många andra punkter, vill jag hävda – ligger handlingen i ”Maktens mörka korridorer” väldigt nära verkligheten.

Romanen är ute i bokhandeln den 17 september.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s