Fiktion och verklighet om en hotad välfärd

photogen_buf203

NU ÄR SVERIGE ENSAMT med att tillåta privata ägare att göra vinster på skolor som finansieras med skattemedel.

Tills i dagarna har samma system gällt också i Chile. Det infördes under under general Pinochets diktatur – den som närmast kan beskrivas som ett nyliberalt ekonomiskt experiment under vapenhot – men detta speciella skolsystem har alltså överlevt militärjuntan med många år. Under årens lopp har de chilenska utbildningsanstalterna gett rejält klirr i kassakistorna till ägarna, men för de stackars eleverna har det fungerat så illa att landets senat till sist beslutat sig för att säga stopp.

Det kunde ha gått fortare att få bort eländet, kan man tycka – Pinochet avgick 1990. Men när en gång ett system som ger extra privilegier åt de rika och mäktiga införts brukar det kunna ta tid att återgå till de mer normala förhållanden som rådde tidigare.

I Sverige är det fortfarande privatisering av välfärden som gäller – trots att opinionsmätningar visar att de allra flesta är negativa. Och löftena från Löfvénregeringen om att åtminstone överväga att ändra på den saken ter sig för närvarande ännu vagare än förut. Det är som marknadens anonyma aktörer automatiskt väger tyngre än väljarnas åsikter.

Just detta är också det underliggande temat i min kriminalroman ”Maktens mörka korridorer”. Det har varit ont om traditionella recensioner. Men den pensionerade läraren Lennart Wallster skriver ett debattinlägg om boken i tidningen Östra Småland och konstaterar att han skulle ha avfärdat intrigen som ”osannolik” om han inte i samma veva läst Daniel Suhonens reportagebok om utmanövrerandet av Håkan Juholt. Nu drar han slutsatsen att böckerna egentligen handlar om samma sak, om hur vi närmar oss en framtid där politiker och toppar i näringslivet gemensamt arbetar för att allting ska bli till salu. Han skriver: ”Ju mer jag läser av Walls bok ju mer får jag en känsla av att det är Suhonens bok jag läser och när jag läser Suhonens bok får jag en känsla av att det är Walls bok.”

Bokbloggen ”Mest Lenas godsaker” har också recenserat ”Maktens mörka korridorer” och ger omdömet: ”en otroligt spännande och intressant kriminalroman”. Bloggaren Lena är också intresserad av det bakomliggande samhällstemat och kommenterar: ”På sättet att diskutera sig fram till saker och ting tycker jag att man märker att författaren skriver facklitteratur i vanliga fall(absolut ingen nackdel)”. Hon konstaterar att handlingen utspelas i ”ganska långsamt tempo”, men anser att det är något som ”passar alldeles utmärkt” i den här berättelsen där, enligt denna läsare ”både storyn, skrivsättet, karaktärerna och hur författaren trappar upp spänningen är riktigt bra”.

De närmaste månaderna – när fler hunnit läsa min ganska tjocka bok – lär det väl visa sig hur många det är som håller med om de här omdömena.

Annonser

4 reaktioner på ”Fiktion och verklighet om en hotad välfärd

  1. Lärarna i skolan idag är fullt upptagna med att besvara alla mail från föräldrarna. Samtidigt läser man om att man ska införa 6 timmars arbetsdag på test på ett äldrecentrum för att se om personalen mår bättre… Jag tar ingen speciell politisk ställning till det utan det är bara min reflektion

    1. Hmm… nu blir jag nyfiken. Jag antar att du kanske gör en koppling mellan lärarna som är upptagna med att besvara mail och personalen på äldrecentrumet som ska testa sex timmars arbetsdag. Men hur mycket jag än grubblar så är jag inte riktigt säker på vad din reflektion går ut på. Berätta gärna, jag ska inte morra och bitas om jag inte håller med. 🙂

      1. Det jag menar är att det är svårt att rekrytera lärare idag. De får hålla på med sådant de inte i första hand utbildades för. Jag menar att man kanske ska inrikta sig på det de är bäst på, att undervisa. Då kanske personalen även mår bättre… Möjligtvis är det till och med så då att 6 timmar räcker och vi får en anstormning av personer som vill utbilda sig till lärare 🙂

        1. Ja, läraryrket är verkligen nedvärderat. Det är ett slitsamt jobb som inte är särskilt bra betalt. Man tjänar givetvis mycket mer som börsmäklare eller om man jobbar på reklambyrå. Och samtidigt är det skolan som kan lägga grunden både för ett samhälles framtid och för det framtida livet för alla de elever som går där.

          Det ligger något sorgligt desperat i att den mest upphaussade reformen när det gäller lärarjobben under senare år är införandet av lärarlegitimationen. Det blir förstås inte fler kompetenta lärare bara för att de som uppfyllt de formella kraven får en legitimation. Och värre ändå: det hela har kraschat i ett administrativt kaos som gjort situationen ännu värre. Som SVT rapporterade härom veckan:

          ”En av de som inte fått legitimation än är Maria Johansson som bor i Karlstad. Hennes lärarutbildning var klar i januari 2014. I somras hade hon fått alla papper från sin skola så hon kunde ansöka om legitimation, sedan dess har hon väntat. Under tiden har hon inte fått jobb som lärare och får oftast inte ens komma på intervju då ett jobb är utlyst. De flesta hon känner är i samma situation, många från hennes årskull på högskolan jobbar inte som lärare eftersom de inte har någon legitimation. Själv har hon fått gå tillbaka till sin gamla sysselsättning, inhoppare på ett gruppboende.”

          Se http://www.svt.se/nyheter/sverige/vantetiden-for-lararlegitimation-fortfarande-mycket-lang

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s