Fokuserar Palmegruppen på en mordkomplott?

polistidn

SYDAFRIKASPÅRET OCH PKK-SPÅRET. Är det de två spåren som står i centrum för Palmegruppens intresse?

Det låter så i nya numret av Polistidningen, utgiven av den fackliga organisationen Polisförbundet.

Chefen för Palmegruppen, Hans Melander, säger att det är ”ingen hemlighet att framförallt två gamla spår fortfarande lever, uppslagen som kallats Sydafrikaspåret och PKK-spåret”.

Artikeln som har rubriken ”Palmegruppen hoppas på nytt blod” handlar mycket om att många yngre poliser inte vet något om Olof Palme och att det är svårt att hitta nya medarbetare i gruppen när gamla går i pension. Och formuleringen om PKK-spåret och Sydafrikaspåret är det enda som står i artikeln om vad Palmegruppen har i fokus, vilket ju ger uttalandet en viss tyngd.

För den som följt Palmeutredningen är det lätt att bli överraskad – inte för uttalandet om Sydafrikaspåret kanske, men definitivt när det gäller PKK-spåret. Det spåret har blivit grundligt utrett tidigt i utredningen och brukar betecknas som avfört.

För den som inte kommer ihåg eller inte var med på den tiden: PKK är den kurdiska organisation som sedan länge varit indragen i en tidvis mycket våldsam konflikt med turkiska staten. Men PKK har aldrig knutits till mord på politiker i Västeuropa och det skulle vara mycket anmärkningsvärt om man som enda undantag från den regeln valt att mörda just Olof Palme, en politisk ledare som av många sågs som en symbol för de förtryckta folkens rättigheter. Det är också svårt att föreställa sig någon som helst nytta för PKK med att utföra ett sådant dåd – utom möjligtvis för att bevisa att man var en kraft att räkna med, en gruppering som kunde få saker att hända. Men i så fall hade det varit logiskt om organisationen tog på sig statsministermordet, och det gjorde man inte alls.

Kretsen av PKK-are i Sverige var också hårt övervakade av Säpo vid tiden för Palmemordet och hade rimligtvis mycket små möjligheter att planera ett attentat mot statsministern även om de av någon anledning skulle ha velat göra det.

Den förste spaningsledaren Hans Holmér byggde hela sin strategi på att försöka knyta PKK till mordet, men misslyckades fullständigt. Holmérs gode vän, den politiske fixaren Ebbe Carlsson, försökte återuppliva PKK-spåret efter Holmérs avgång. Men det slutade i ett lika stort fiasko. Efter det har PKK i stort sett varit borta från både mordutredningen och tidningarnas skriverier om Palmemordet.

Det finns ändå något som PKK-spåret och Sydafrikaspåret har gemensamt. Och det är att båda spåren bygger på hypotesen om ett organiserat och planerat politiskt attentat. Länge har den förklaringen till Palmemordet fått ge vika för teorin att det var en ensam och mer eller mindre förvirrad gärningsman som sköt Palme. Kanske ska man helt enkelt tolka Hans Melanders uttalande som att utredarna intresserar sig för de vittnesuppgifter som tyder på en mordkomplott?

Att medarbetare i Palmegruppen inte bundit sig för varianten med den ensamme galningen framkom också i en intervju i Polistidningen med gruppens verklige veteran, Lennart Gustafsson, som gjordes för mindre än ett år sedan. Där avvisar han att det skulle ha varit Christer Pettersson som skjutit Palme och säger att det måste ha varit någon ”med helt annan kapacitet än Pettersson”. Gustafsson avslutar med att säga att det också kan ”vara så illa att det var ett synnerligen välplanerat mord med flera inblandade som skuggade statsministern under lång tid utan att upptäckas.”

Annonser

70 reaktioner på ”Fokuserar Palmegruppen på en mordkomplott?

  1. Jag tror att PKK är mer en dimridå för att inte utåt vara så tydliga att det är sydafrikaspåret de satsar helhjärtat på.Vi var tre personer som hade möte med ledningen inom PU den 27 jan i år angående Sydafrikas inblandning i mordet. Alla tre är vi hyfsat insatta i apartheidregimens handlande kontra Palme när det begav sig, men var och en på sitt sätt. Jag fick känslan av att de tog fasta på det som sades och visades upp. Bland annat tog jag upp ”Skelleftehamnsmannens” vittnesmål och påpekade att det tydde på att det kunde vara Afrikaans ”Walkie-talkie mannen” talade. Afrikaans var det språk som till största del talades inom sydafrikanska säkerhet och underättelsetjänsten aktuell tid. Melander visste då inte vad ”Skellefteåhamnsmannen” var för ngt i utredningen och förklarade det med att det är mycket att sätta sig in i, vilket man kan ha viss förståelse för även om jag tycker att det är ett centralt vittnesmål som pekar på en konspiration, dock inte det enda. Jag antar att de därefter gick de tillbaka till detta vittnesmål i utredningen, som sedan ledde till uppmärksamheten i media.Den som vill läsa en del om sydafrikaspåret kan gå in på http://www.solutionpalme.com

  2. Har en fundering som kanske du Gunnar har svar på och det gäller Sucksdorffvapnet. Hittade en artikel skriven av Lennart Hård som säger att vapnet provsköts1989. Men så hittade jag en debatt på Flashback startad 2012 där man diskuterar samma vapen och där hävdas att en trävirkeshandlare har vapnet i sin ägo och kräver pengar i utbyte. Vapnet skulle trävirkeshandlaren ha köpt av en tavelskojare. Vad är sanningen? Är vapnet funnet eller inte?

    Å en sak till: om man inte tror på en konspiration utan en ensam GM som är beväpnad, ser OP av en slump i Gamla Stan så undrar jag om inte GM kan ha varit där för att gå på någon av musikpubarna. Det vimlade ju av sådana i Gamla Stan 1986 om jag inte minns fel

    1. Du får gärna länka till artikeln av Lennart Håård. Men Sucksdorffsvapnet har enligt all tillgänglig information varit försvunnet sedan det stals vid ett inbrott i filmregissören Arne Sucksdorffs hem i Stockholm 1977.

      Det vapen som en virkeshandlare försökt få pengar för behöver inte vara Sucksdorffsvapnet. Även om det förefaller som om virkeshandlaren åtminstone vid någon tidpunkt har haft tillgång till en magnumrevolver finns det inget i hans historia i övrigt som man kan vara särskilt säker på. Och även om han varit ärlig med de uppgifter han lämnat, så finns det inget som säger att vapnet han haft att göra med är vare sig Sucksdorffsvapnet eller mordvapnet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11002345.ab

    1. Ja, jag kan bara hålla med – om det är han är det verkligen sensationellt. Jag hoppas att uppmärksamheten kring saken kommer att bringa klarhet i frågan. För mig är det inte alls långsökt att apartheidregimen kan ha en roll i mordet, vilket inte utesluter att andra krafter också kan ha det. Sedan kan man fråga sig om det är troligt att de Kock skulle ta upp Palmemordet i en rättegång om andra brott han anklagats för, uppenbarligen i hopp om strafflindring, om han själv spelat en central roll i dådet på Sveavägen. Men det är bara en försiktig invändning från min sida.

      1. Kan vara desperation 🙂 212 års fängelse eller vad det nu handlade om. Men om man kan fastställa detta som de kock så har ju palme mordet fått sin första pusselbit sen… ja sen iaf mordkulorna. Men jag tror ändå att det finns en svensk förgrening som möjliggjort detta.

        Jag kan dock själv säga att jag aldrig trott på sydafrikaspåret förrän imorse då jag såg den där bilden på Aftonbladet.

        Det är en rolig känsla när man får uppgifter som får ett att ”tänka om lite”

        1. Fast jag kom på en sak. Om det Eugene de Kock sa 1996 var sant så har han förått sina kamrater. Nu när han kommer ut kanske dom då hämnas på han då han försökte ange dom för att rädda sig själv

      2. Man kan vrida och vända. Men skulle det inte kunna vara smart också att i en rättegång peka ut en anstiftare (C.W) om man vet att denne kommer neka till brott? Dvs skulle kunna förbättra oddsen att ingen annan då törs läcka under avsatt tiden i finkan? Spekulationer javisst, men inget känns givet.

      3. Eugen är en sjuk person och då kan ett erkännande vara ett sätt att åka fast och inte få hela skulden.
        Han kan då ha trott att han då skulle åka fast och därför försökt att skylla det på Craig Williamson,
        Blev han blev beordrad då skulle han teoretiskt slippa åtal i Sydafrika.
        Då kan han erkänna att han var med.
        Psykopater är förståndshandikappade, mördaren är mer eller mindre sjuk i huvudet.

        Sydafrika spåret är en förklaring som stämmer med fakta som finns om mordet.
        Revolvern och kulan är ett vapen som dom skulle valt medvetet.
        Telefonavlyssning av OP är då en sak som dom sannolikt skulle ha gjort.
        walkie-talkie stämmer det var då flera inblandade.
        Skelleftehamnsmannen kan ha blivit erbjuden pengar för att vara tyst, det var en stat som kunde betala stora summor och senare lönnmördat Skelleftehamnsmannen om han gick vidare med tipset 50 miljoner är inget mot vad Sydafrika kunde betala.

        Motiv finns, personer som kan utföra mordet finns, en var faktiskt i Stockholm Williamson.
        Stater har sänt ut mördare för att döda andra länders statsmän det är historisk fakta.
        Det var för övrigt en person som blev tillfrågad om att mörda OP, det kan då stämma för Sydafrika kunde försökt att köpa en mördare.

        Finns det något som kan motbevisa Sydafrika spåret?
        Det enda som jag inte gillar är att jag inte får belöningen på 50 mille Sten F får pengarna.

      4. http://sv.wikipedia.org/wiki/Eugene_de_Kock
        ”Eugene de Kock blev 1982 handplockad till en Sydafrikansk agentgrupp för att spränga huvudkontoret för ANC i London.1983 blev han placerad på apartheidregimens hemliga Counterinsurgency (upprorsbekämpning) farm, Vlakplaas, belägen två mil väster om Pretoria. 1985 Blev Eugene de Kock farmens chef. På Vlakplaas hade ”hitsquad” (mordpatrull) gruppen C1, sitt huvudsäte där Eugene medverkade som operativ chef. C1 är ansvarig för mord och tortyr på hundratals apartheidaktivister och motståndare till regimen under apartheideran.”

        DET viktiga
        ”På 1990-talet nekades Eugene de Kock amnesti av sydafrikanska Sanning och försoningskommissionen (TRC), som upprättades efter apartheidregimens fall. I utbyte mot sanningen berättat i TRC, om brott begångna i kampen för eller emot apartheid, hade personer möjlighet att beviljas amnesti. Trots Eugene de Kocks öppenhjärtiga berättelser om verksamheten på Vlakplaas beviljades inte amnesti. Eugene de Kock dömdes 1996 till dubbla livstidsstraff och 212 års fängelse, bland annat för mord, kidnappning och mordförsök.”

        Han hade motiv till att erkänna han trodde att han skulle få amnesti, om han lät bli att erkänna så skulle han åkt dit om någon annan skvallrade.
        Vi måste se till hans situation för att förstå hans erkännande.
        Om han teg om mordet då skulle han vara åtalbar och lämnas ut till Sverige.
        Han behövde bara ge ett litet erkännande så han kunde få amnesti, han har verkligen motiv till att erkänna sin medverkan.

  3. http://www.dn.se/arkiv/nyheter/vittnesmal-forsvarar-rattslig-losning-inte-narmare-mordaren-maste-vara-lik

    Den ensamme mördaren som fick syn på Palme vid Grand är det mest sannolika spåret. Är det inte CP som var mördaren måste det ha varit någon som var lik honom och som även hade tillgång till en Magnumrevolver och hade motiv vilket CP hade (han var fientlig mot Socialdemokratin och Palme vilket minst två st vittnen hörde, hade Palmefientlig, nazistisk litteratur hemma hos sig- ”Land du förskingrade” och hade en nära relation till bombmannen Tingström m.m. Fanns personer som hade sett en revolver hemma hos CP tiden för mordet- se Resningsansökan från 1997). http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kriminolog-en-av-svensk-kriminalhistorias-samsta-polisinsatser_920571.svd

    Huvudvittnet dvs Lisbet Palme har pekat ut CP (och ingen annan) som mördaren dvs personen som bara stod några meter ifrån dem direkt efter skotten, 29 av 35 st poliser i Palmegruppen i slutet av 1980-talet ansåg att CP var mördaren när de fick svara anonymt på en enkät. Alla åklagare i förundersökningen efter 1987 har ansett att CP var mördaren m.m.

    ”kanske vi äntligen kan officiellt utrota christer pettersson spåret ur allmänna vetandet”

    Hur skulle man kunna det när han blev dömd för mordet i Tingsrätten och Palmeåklagarna och Riksåklagaren ville få upp målet i HD? Sanningen om mordet lär vi inte kunna få fram i kommentarerna i en blogg i.a.f. Om mördaren mot förmodan fortfarande lever så lär han inte ha kvar mordvapnet m.m. heller.

    1. Jag kan bara säga att Lisbeths vittnesmål är baserat på antingen att hon förväxlade mördaren med vittnet Anders B och eller stod och samtalade med mördaren i de sk mötesscenariot. Så hennes vittnesmål duger bara om man väljer att tro henne vilket jag personligen inte gör

      1. Ingen förväxling har skett med vittnet Anders B som såg helt annorlunda ut än mördaren. Anders B var mer rundlagd, hade mörkt helskägg och hade en ljus mössa på sig och stod inte på mordplatsen som mördaren gjorde direkt efter skotten. Anders B stod och tryckte inne i en port. Mördaren hade inget av dem signalementen eller mössa.

        Något konkret bevis för ett möte finns inte heller och det har inte Lisbet pratat om efteråt. så sent som bara ett par minuter innan skotten visste inte ens Palme att de skulle gå förbi Dekorima så en konspiration faller i.o.m. det. När makarna Palme stod utanför Grand och samtalade med Mårten så pratade de även om att ev. följa med dem och dricka te. Det fanns även flera andra alternativ- de kunde gå tillbaka till tunnelbanestation Rådmansgatan tillsammans med flera andra biobesökare.
        · De skulle hämtas i bil av livvakterna.
        · De skulle skjutsas i bil av någon bekant.
        · De skulle ta taxi från Grand.
        · De skulle ta bussen från busstationen framför ABF-huset.
        · De skulle promenera in på någon av tvärgatorna åt väster eller
        öster.
        · De skulle promenera mot Kungsgatan.

        De valde plötsligt att gå över Sveavägen för att Lisbet ville kolla i skyltfönster på andra sidan och det kunde inte mördaren heller veta i förväg. Han var tvungen att improvisera då och när han förstod att de skulle gå förbi Dekorima senare gick han över Sveavägen lite längre fram för att vänta på dem där. Inge M såg när mördaren kom släntrande till mordplatsen från Sveavägen utanför annonspelaren. Han var inte i sällskap med någon annan och efter en stund gick han upp bakom makarna Palme och sköt två skott utan någon kontakt innan.

        1. Det kanske kan vara av intresse att se hur förhörsprotokollet med Lisbeth Palme från 1 mars ser ut. Vilka iakttagelser av mördarens ansikte fanns i det förhöret? Följande är allt som står om gärningsmannen i förhörsprotokollet:

          ”Snett bakifrån såg hon hur en man sprang in på Tunnelgatan. Han stannade en bit in och vände sig om varefter han fortsatte. Någon annan lade hon inte märke till. /…/ Mannen som sprang in på Tunnelgatan uppfattade fru Palme som varande i 40-årsåldern, ca 180 cm lång och med ”kompakt” kropp med kort hals. Han var mörk men inte på ett direkt sydländskt sätt utan håret var mer brunaktigt. Han var iklädd en blå, något litet ‘bullig’ täckjacka som gick en bit nedanför midjan. Han hade vidare mörka, troligen går byxor. I övrigt lade fru Palme inte märke till några detaljer vare sig i utseende eller klädsel.”

          Man kan alltså notera att denna tidiga beskrivning mindre än ett dygn efter mordet inte innehåller någonting om gärningsmannens ansikte och alltså inte berörde frågan om han hade skägg eller inte. Hon uttalar sig inte heller om mördarens eventuella huvudbonad. Den beskrivning hon lämnade gav alltså intrycket av att hon bara sett mördaren snett bakifrån. Hur troligt är det att hennes beskrivning av mördarens klädsel är någorlunda korrekt? Inte så väldigt troligt. De flesta vittnena har beskrivit det som om mördaren hade en knälång rock. De detaljer Lisbeth lämnar stämmer däremot rimligt väl överens med Anders B vad gäller klädsel, hårfärg och kroppstyp. Man måste därför räkna med att de observationer hon gjort av honom kan ha blandats ihop med hennes snabba minnesbild av den flyende mördaren. Till skillnad från mördaren stod ju Anders B kvar på platsen. Och han har själv vittnat om att Lisbeth sökte hans blick för att få hjälp. Så hon har med största sannolikhet sett honom fast hon inte tycks minnas den saken när hon talar med polisen 1 mars.

          Kommer han igen i hennes minne lite senare? Jag tror det, för då minns Lisbeth att hon med blicken sökte hjälp från en man på platsen. Och hon säger att hon i efterhand förstått att det var mördaren. Det ansikte hon då beskriver har förvisso inte skägg. Men den beskrivningen kommer först sedan hon sett den skägglösa fantombilden.

          1. Har skrivit detta många ggr. tidigare men enligt minnesforskningen om traumatiska minnen så kan det ta tid innan man kan få fram central information, minnen (dvs ansikten är central information under traumatisk händelse inte t ex vilka skor någon har) efter en traumatisk händelse. Då blir det inte så konstigt att hon inte dagen efter pratar om mördarens ansikte. Hon har väl även sagt i rättegångarna 1989 att hon inte ville prata om mördarens ansikte till dem poliser hon pratade med 1 mars för att hon inte kände tilltro till dem? Lars Göran Nilsson ansåg sig ha blivit feltolkad av hovrätten vilket man kan se i domen. Han intervjuades i DN 25/10 2001. Det kan ha varit en grund till resning dvs att expertvittnet totalt missuppfattades. http://www.dn.se/arkiv/nyheter/palmemordet-minnesforskaren-anser-sig-feltolkad

            Lisbet påpekar att fantombilden 8/3 inte stämde med hennes minnesbild av mördaren så det blir konstigt att då hävda att hon då blivit påverkad av den. Fantombilden föreställer inte ens mördaren. Det dröjer ända till 25/3 innan det första, grundliga förhöret sker så man kan inte följa Lisbets minnesbild. 25/3 1986 berättar dock Lisbet om mer om mördarens signalement m.m. Signalementet blir ännu tydligare i april-maj 1986. Mördarens stirriga blick, ungefärlig ålder- 40-års åldern, ca 180 cm lång, smala, tunna läppar, rektangulärt ansikte, kraftig något framskjutet hakparti m.m. Mycket av detta överensstämmer med CP signalement. http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html

            Nej någon sammanblandning med Anders B har nog inte skett och det har heller inte domstolarna påstått, ej heller Palmeutredningens poliser och åklagare. Man kan ifrågasätta Lisbets utpekande t ex hänvisa till Devlinkommissionen, men det där med sammanblandning är en desperat åsikt.

            Dokumentationen var bristfällig så allt kom heller inte med, Lisbet pratade även om att mördaren såg ut som en borderliner-typ m.m. men Holmér skrev aldrig ner det- han var fokuserad på kurder, inte svenska missbrukare som ev. mördare. ­Före detta kriminal­inspektör Thure Nässén som var med i Palmeutredningen redan från början berättade långt senare att Holmér ignorerade sådana tips tyvärr.

            1. Lisbet ansåg redan våren 1986 att mördarens huvud gav ett cendré-brunt intryck, mördaren var varken blond eller svartmuskig. Anders B hade en ljus mössa på sig, om även mördaren hade haft det så hade inte Lisbet kunnat ge det signalementet på mördarens hårfärg. Hade hon blandat ihop Anders B med mördaren så hade hon pekat ut Anders B som mördaren vilket hon inte gjorde.

              1. Dessutom påpekar Lisbet att mördaren saknade mustasch, CP hade inte mustasch tiden för mordet men efteråt och under konfrontationen 1988. Mårten och Lisbet sade till Polisen att de inte skulle ta med personer med mustasch i konfrontationerna eftersom deras minnesbild av grandmannen och mördaren var att han saknade det. Ändå mindes hon att det var CP som var den person som stod närmast dem direkt efter skotten vid Dekorima, trots liten maskering etc med mustaschen vid konfrontationen 1988. Anders B hade både mustasch och mörkt helskägg, mördaren hade inget skägg eller mustasch. Lisbet pratar redan våren 1986 om att mördaren hade en ljus överläpp, inte mörk med skäggväxt.

            2. Det är inte sant att inte Palmeutredningens poliser och åklagare påstått att Lisbeth blandat samman mördaren med Anders B. Det var ju just den slutsatsen som den första spaningsledaren Holmér och den förste åklagaren KG Svensson drog. Eftersom de var oeniga om i stort sett allting annat så är det ju en poäng att de faktiskt var eniga om just detta.

              Och till skillnad från senare poliser och åklagare var de alltså med under utredningens första skede.

              1. En klar majoritet (nästan alla) har ändå inte påstått det, vilket är mest relevant. Dessutom har inte domstolarna påstått det heller. Holmér var ingen erfaren mordutredare- till skillnad mot de som tog över 1987-88 så vad han ansåg skulle inte jag förlita mig 100% på. Det första årets utredning under Holmér var riktigt dålig.

                1. Men KG Svensson var definitivt en erfaren åklagare. Och till skillnad från senare åklagare kunde han göra sina bedömningar utan att befinna sig i den intressekonflikt som de befann sig i.

                  De hade låtit ordna en konfrontationsuppställning med Pettersson i ett läge när de saknade alla bevis mot honom. (Vi kan diskutera en annan gång varför de gjorde det, men var och en som är bekant med omständigheterna måste reagera över ATT de gjorde det.) När sedan Lisbeth Palme pekat ut Pettersson beslutade riksåklagaren över Palmeåklagarnas huvuden att det måste bli ett åtal. Anders Helin har, som vi vet, redovisat sin stora tveksamhet. Men han blev alltså överkörd. I det läget hade åklagarna inte mycket mer att göra än att försöka få ut mesta möjliga av Lisbeth Palmes vittnesmål eftersom åtalet stod och föll med det. Det vill säga: de var tvungna att utgå från att hon iakttagit gärningsmannens ansikte och att hon kom ihåg sin iakttagelse mycket väl. Ifrågasatte de det skulle de inte kunna genomföra det åtal som riksåklagaren beslutat åt dem.

                  1. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16102123.ab Intervju med Helin för två år sedan där han säger sig vara övertygad att CP var mördaren. Att det inte kommit fram bevisning mot någon annan gör att sannolikheten ökat för att det trots allt var CP som var mördaren. ”Tror på Pettersson
                    Helin är övertygad om att Christer Pettersson var mördaren.
                    – All bevisning talar i den riktningen och det har rent faktiskt inte dykt upp något som pekar mot något annat.
                    Han tror inte att en konspiration låg bakom mordet.
                    – Det skulle ha kommit fram något under alla år. Men det är klart att Leif GW Persson och andra har all rätt att tro vad de vill”.

                    1997 lämnade som bekant Palmeåklagarna och Riksåklagaren in en resningsansökan till HD och som nuvarande förundersökningsledaren och vice riksåklagare Kerstin Skarp (som varit med sedan 1997) sade i Veckans brott för snart två månader sedan. Hon står fortfarande bakom resningsansökan- annars hade de inte ansökt om det som hon säger i intervjun. Jag tror som Anders Stening och Palmeutredningen sedan 1988 att de var rätt ute när de grep och åtalade CP men det är inte heller lätt att få fram avgörande bevis 3 år senare. Holmér sjabblade tyvärr bort CP första året.

                    1. http://www.svtplay.se/video/2701348/veckans-brott/veckans-brott-sasong-10-avsnitt-6 Bland annat intervjun med Kerstin Skarp. Leif GW verkar tro att makarna Palme blev skuggade redan från hemmet i gamla stan. Det tror inte jag, är mer inne på att mördaren fick syn på Palme första gången utanför Grand vid 21-tiden och då bestämde sig för att han skulle mörda Palme två timmar senare. Leif GW tror dock att mördaren följde efter Palme från Grand till mordplatsen men att han gick över Sveavägen lite längre fram istället för att följa dem direkt efter över vägen till skyltfönstret/skyltfönstren. Just det tror jag Leif GW har rätt i. Inge M såg när mördaren kom släntrande utanför annonspelaren fram till Dekorima.

                    2. Det är inte säkert att mördaren hade mordvapnet på sig vid 21-tiden när han såg Palme vid Grand (om det var så, jag och många andra tror det men andra tror på något annat scenario). Han kan ha fått fram revolvern mellan kl 21-23. Om det var CP antagligen hos Cedergren eller om han hade gömt den någon annanstans eller hade vapnet på sig redan kl 21. Advokaterna som skrev boken om bombmannens testamente hävdar att de har ett nytt vapenspår.

                    3. För min del tror jag mer på vad Anders Helin sa till Marjasinkommissionen om sin inställning till åtalet och till Petterssons skuld än vad han sagt i tidningsintervjuer. I samtalet med kommissionen – som fördes i en uppenbart privat atmosfär – gjorde han ju klart att han gjorde en klar åtskillnad mellan vad han hävdade som åklagare och vad han personligen tänkte. När han intervjuats av tidningarna har han däremot uppenbarligen sett det som en förlängning av uppdraget som åklagare.

                    4. Helin sade för bara två år sedan att han är övertygad om att CP var Palmes mördare. Dessutom påpekar han år 2013 att det inte kommit fram något annat (där man kunnat gripa och åtala någon annan för mordet). Vad Helin sade under 1990-talet kan inte vara lika viktigt som det han sagt för bara två år sedan. Det han sade då på 1990-talet var inte heller att CP var oskyldig.

              2. Hur som haver så har Lisbeth aldrig sett christer pettersson på plats. Och under dom förutsättningarna utpekandet hade så hade hon sannolikt pekat ut vilket alkoholist som helst under konfrontationen. Att använda argument som ”man glömmer aldrig ett sånt ansikte” osv tycker jag är osakligt och fyller inte upp en observation som aldrig fanns där från början. Och mötesscenariot är ett sannolikaste scenario än christer pettersson då detta sades i början av oberoende och opåverkade vittnen i utredningen. Därmed är det inte bevisat att så var fallet. Men sannolikheten är iaf högre

                1. Varken du eller jag (eller någon annan) kan med säkerhet veta om Lisbet såg CP på mordplatsen eller ej. Mycket tyder på att hon faktiskt gjorde det men viss tveksamhet kvarstår vilket gjorde att hovrätten ogillade åtalet mot CP. Konstigt sätt att resonera på- hon hade varit med på flera konfrontationer tidigare utan att peka ut någon bland annat med VG 17/3 1986. Hade hon velat få ett snabbt avslut på det hela så hade hon pekat ut någon redan 17/3 1986, men det gjorde hon inte naturligtvis eftersom hon inte tyckte att någon av dem var mördaren från mordplatsen. Dessutom hade hon sett en massa foton på personer utan att peka ut någon av dem- ca 600 st foton har jag läst.

                  Lisbet var inte den enda bevisningen, det fanns flera andra t ex flygledaren, vittne D som sett CP vid Grand på mordkvällen kl 21 och kl 23 m.m. Läs gärna intervjun med juristprofessor i processrätt Anders Stening igen- http://www.dn.se/arkiv/nyheter/vittnesmal-forsvarar-rattslig-losning-inte-narmare-mordaren-maste-vara-lik

                  Nej sannolikheten är ett mötesscenario är lika med 0, den ensamme gärningsmannen är det mest sannolika faktiskt.

                  1. Att Lisbeth Palme inte pekade ut ”33-åringen” eller någon annan i mars 1986 kan man inte dra några särskilda slutsatser av – annat än rimligtvis att hon inte tyckte sig känna ingen någon i konfrontationsgruppen. Vi vet ju också att hon senare klagat över att omständigheterna vid den konfrontationen var mycket störande och att det gjorde det svårt för henne att koncentrera sig. Skulle hon ha pekat ut någon om hon inte upplevt omständigheterna som störande? Det vet vi inte. Däremot vet vi att hon gjorde ett utpekande av Pettersson vid en konfrontationsvisning som skedde på mycket speciella villkor – till exempel fick inte Petterssons advokat närvara. Av allt att döma var den visningen upplagd på det sättet som Lisbeth hade önskat att visningen med ”33-åringen” borde ha varit. Dessutom hade hon fått förhandsinformation om att den misstänkte var alkoholist. Och som hon själv sa hade hon inga svårigheter att avgöra vem i gruppen som var alkoholist. Hon ansåg sig också ha fått mycket tydliga signaler från åklagarna om att det fanns starka misstankar mot den man som ingick i konfrontationsgruppen i december 1988, alkoholisten.

                    Det är med andra ord kanske inte så konstigt att konfrontationen 1986 inte ledde till ett utpekande, men att konfrontationen 1988 gjorde det.

                    1. Ja inte så konstigt om det nu var så att hon kände igen mördaren, för i konfrontationen 1986 var han inte med men 1988 var han det om man anser att Lisbet är tillförlitlig. Mycket tyder på att det var CP som var mördaren, men kanske inte ställt utom allt rimligt tvivel. Stockholms tingsrätt ansåg att Lisbet var tillförlitlig och dömde CP för mordet. Minnesforskningen står på hennes utpekande sida och expertvittnet Lars Göran Nilsson blev missförstådd av hovrätten tyvärr. Även de flesta poliser inom Palmeutredningen och åklagare ansåg det eftersom de lämnade in resningsansökan 1997 mot CP. Lisbet pratade redan våren 1986 om att hon tyckte att mördaren såg ut som en borderliner-typ. De frågade inte mer ingående vad hon menade med det, men som sagt så bedrev man inte en korrekt polisutredning första året under Holmérs ledning. De skulle utgått från den sk mordbibeln.

          2. Lisbeth placerade väl mördaren (åtminstone till en början) på cirka 5-7 meters avstånd, vilket stämmer rätt bra med Anders B., men sämre med mördaren?

            1. Första gången Lisbeth Palme anger ett avstånd mellan henne själv och den stillastående mannen som hon pekar ut som mördaren är i rikskriminalens förhör med henne. Det är ett förhör som hålls vid tre tillfällen – den 29 april och den 5 och 6 maj 1986 – men som redovisas som ett enda. Där säger hon enligt förhörsprotokollet att mannen befann sig ”på cirka 10-15 meters avstånd och stod i hörnet av Tunnelgatan”.

              Bortåt tre år senare har avståndet krympt. I förhöret med Lisbeth som hålls av Solveig Riberdahl den 26 januari 1989 säger hon att mannen befann sig på 5-7 meters avstånd. Avstånd är vanskliga att bedöma, så det är svårt att dra några slutsatser av skillnaden på den punkten i de två förhören. Men den tidiga uppgiften har ju rimligtvis ett visst företräde. Vad vi vet om de faktiska avstånden är att mördaren sköt mot Lisbeth på ca 1 meters håll. Och porten där Anders B sökt skydd befann sig ganska exakt 15 meter från platsen där Palme blev skjuten.

              1. Ja men efter skotten backade mördaren några steg och ställde sig för att titta ner på offret dvs Olof och Lisbet. Inge M säger något om att han till och med rundade dem delvis. Inge M sade i rättegångarna att Lisbet och mördaren tittade på varandra under flera sekunder.

                1. Exakt hur mördaren rörde sig efter mordet finns det förstås lite motsägelsefulla uppgifter om från vittnena. Men att han skulle ha backat 10-15 meter för att sedan ställa sig och titta ner på offret faller väl på sin orimlighet. Det är ganska många steg och det skulle ha tagit en stund att göra en sådan baklängespromenad. Samma sak, om än i mindre utsträckning, gäller om han skulle ha backat 5-7 meter. Det råder knappast någon tvekan om att mördaren åtminstone hastigt betraktade resultatet av sitt dåd. Men mycket pekar på att han gjorde det direkt efter skotten.

                  Så här står det i det första förhöret med taxiföraren Anders D. Vi kommer in i händelseförloppet sedan Anders berättat att han stått stilla för rött ljus och betraktat tre personer på trottoaren på sin vänstra sida:

                  ”Omedelbart som [Anders D] startat färden igen hör [Anders D] en kraftig smäll som kommer från det håll han sett de 3 personerna stått och samtalat.
                  [Anders D] som hunnit ut i korsningen vänder på huvudet samtidigt som han hör ytterligare en kraftig smäll samt ser en rökflamma från det vapen som mannen med ryggen vänd mot husfasaden håller i sin högra hand, riktad mot paret. Vapnet uppfattade [Anders D] som ett vapen med ovanligt lång pipa, typ Colt. [Anders D] ser hur mannen som blivit beskjuten faller omkull. Samtidigt beger sig den som avlossat skottet springande från platsen.”

                  Det förhöret hålls mindre än en timme efter mordet. Här finns ingen som helst antydan om att mördaren dröjde sig kvar. I nästa förhör med Anders D som hålls två veckor senare, den 14 mars, säger han: ”Efter det andra skottet verkade det som om gärningsmannen tvekade lite grand över vilken väg han skulle fly. Han gungade av och an med överkroppen några gånger på ett sätt som är typiskt för sådan tveksamhet. Mannen tvekade 1-2 sekunder och sprang sedan in på Tunnelgatan mot Malmskillnadsgatan.”

                  Alltså: mördaren stod kvar där han stått och skjutit, tvekar 1-2 sekunder och springer sedan sin väg. Det går inte att förena med att han skulle ha backat 5-15 meter och sedan ställt sig och tittat på Lisbeth. Vi kan fortsätta diskussionen med andra vittnesmål om du vill, Ulf. Men det är verkligen inte konstigt att Holmér och KG Svensson drog slutsatsen att det inte var mördaren som stod och tittade på Lisbeth utan den person som bevisligen befann sig på femton meters avstånd och som berättat att han mött hennes blick.

                  1. Anders D säger att mördaren inte var kvar mer än 1-2 sekunder på mordplatsen och sedan försvann han in i gränden. Anders D och de andra vittnena har knappast 100% rätt i allt de påstår sig ha sett men kan ha rätt i vissa saker. Anders D satt för rött ljus i en korsning med passagerare att han skulle kunna vara koncentrerad till 100% på mordplatsen är orimligt. Att han påstår sig ha sett att makarna Palme och mördaren stod och pratade med varandra skulle jag betrakta som osannolikt med tanke på att Inge M och Lisbet (och kanske fler) sagt att något sådant möte ej har skett innan skotten.

                    I Tingsrättens dom på sidan 23 (mål nr B 847/88) i juli 1989 står det så här om Inge M:s vittnesmål i rätten: ”Mannen, som stått vid Dekorimas skyltfönster, följde efter makarna Palme. Han lade sin vänstra hand på Olof Palmes vänstra axel. ”Två skott smäller” och Olof Palme slungades i backen…..(ett par meningar senare) Gärningsmannen stoppade ned ena handen i en ficka och tog ett par steg framåt. Han tittade ned på Olof Palme och Lisbeth Palme, som då knäböjde vid sin man. Gärningsmannen gick sedan ett par steg bakåt, rundade makarna Palme och började lunka Tunnelgatan österut.”

                    Det låter inte som 1-2 sekunder som mördaren var kvar på mordplatsen utan längre tid.

                    ”Dock observerade han att Lisbeth Palme hade ögonkontakt med gärningsmannen”.

                    Inge M ser gärningsmannen tydligt och det är inte Anders B som står gömd i porten utan personen som är närmast makarna Palme direkt efter skotten. Lisbet har ej heller pekat ut Anders B i porten som mördaren och det är inte så konstigt med tanke på att han såg helt annorlunda ut med mörkt helskägg, ljus mössa på sig, mer rundlagd m.m. än mördaren.

                    Det är det väsentliga dvs att Lisbeth även hade ögonkontakt med mördaren och det direkt efter skotten. Ingen av tingsrätten eller hovrätten har haft några tvivel på detta, ej heller har de åklagare, riksåklagare och poliser som skött utredningen efter 1987 tvivlat på det. Som minnesforskaren och professorn Lars Göran Nilsson sade i DN intervjun 2001- ansiktet var det centrala och det minns man.

                    ”Det handlar om skillnaden mellan hur minnet hanterar ”central” och ”perifer” information. Hovrätten menade att det centrala för Lisbet Palme var att hennes make låg skjuten på trottoaren. Hon visste inte att den person hon först vände sig till för att få hjälp var gärningsmannen. Därför kan hon ”i det läget inte rimligen haft någon anledning att registrera detaljer i mannen utseende; det centrala för henne var ju att skaffa hjälp till sin skadade make”, ansåg hovrätten.

                    – Rätten feltolkade forskningsrönen. När Lisbet Palme tittade bort mot den man som stod närmast henne var ansiktet viktigast – det var den centrala informationen i just detta ögonblick och den minns man. All forskning visar att minnet fungerar automatiskt”.

                    http://www.dn.se/arkiv/nyheter/palmemordet-minnesforskaren-anser-sig-feltolkad

                    Lisbet m.f.l. kan ha fel ändå i sina utpekanden eftersom vittnespsykologerna påstår det och Devlinkommissionen kom fram till att vittnen som är säkra kan ha fel, men det betyder inte att alla vittnen alltid har fel när det gäller att identifiera någon efter en traumatisk händelse.

                    1. Och som bland annat juristprofessor i processrätt Anders Stening sade 1996:

                      ”Att hovrätten inte dömde Pettersson berodde på att man inte ansåg sig vara alldeles säker på att Lisbet Palme såg rätt, säger Stening och påpekar att steget är långt till att i stället slå fast att det är säkert att hon såg fel.

                      – Och om det fortfarande är möjligt att Lisbet Palme såg rätt, då är det ju inte ställt utom allt rimligt tvivel att gärningsmannen skulle vara någon annan.

                      Och även om hovrätten i domen som friade Christer Pettersson ifrågasatte Lisbet Palmes utpekande, är hon ändå ett mycket trovärdigt vittne, enligt Stening.

                      – Det går aldrig att komma med hypoteser om att hon totalmissat, Lisbet Palmes vittnesmål har en hög grad av precision.

                      Enligt Stening hade ett vittnesmål som Lisbet Palmes tveklöst räckt till en fällande dom i ett mindre uppmärksammat mål”.

                      http://www.dn.se/arkiv/nyheter/vittnesmal-forsvarar-rattslig-losning-inte-narmare-mordaren-maste-vara-lik

                    2. Det första förhöret med Inge M är så kortfattat så att det inte går att avgöra något om hur fort gärningsmannen avlägsnar sig utom att det tycks ske ganska omgående.

                      I förhöret från den 14 mars 1986 lämnar Inge M en mer utförlig beskrivning. Vi går till sid 358-59 i FU-protokollets del III:2. Det är Inge som talar:

                      ”Sen small det bara två skott. Han som sköt, efter skotten så tog han ner handen lugnt och fint, tog ett par steg bakåt och kvinnan hon vände sig om och ropade. Då rör han sig lugnt och försiktigt, backar han och vänder sig om och går och tittar ett par gånger, men så försvinner han och joggar bort.”

                      Och senare i förhöret, sid 363:

                      F[örhörsledaren]: Han tog ett par steg tillbaka, sa du? [Inge] M: Han tog, han gick, efter skottet så tog han ner handen och tog ett par steg tillbaka och sen så rörde han sig mot Tunnelgatan lugnt.”

                      Ännu senare, sid 364: ”F[örhörsledaren]: Vapnet med en hand , och sen tar han ett par steg bakåt sa du? [Inge] M: Ja, och sen så försvinner han. F[örhörsledaren]: Tittar han åt något håll? [Inge] M: Nej, han tar ner armen, stoppar sen armen i fickan, tar sig relativt lugnt… F[örhörsledaren]: Vilken ficka är det? [Inge] M: Höger fortfarande, höll vapnet i höger hand, på rocken eller jackan och försvinner in på Tunnelgatan och sen… F[örhörsledaren]: Gör han någon iakttagelse åt något håll innan? [Inge] M: Nej, han bara försvinner, han bara smälter in i den allmänna förvirringen. Lugnt och fint, han stod bara helt iskall där och väntade, sköt ner och sen lugnt och fint bara försvann.”

                      Det låter inte alls som om mördaren backade 10-15 meter, eller ens 5-7 meter, för att sedan stanna upp och ställa sig och titta på Lisbeth. Det bestämda intrycket Inge M ger är att mördaren skjuter, tar ett par steg bakåt, vänder om och ger sig iväg lugnt och utan brådska men utan att heller se sig om något särskilt.

                      Och vad gäller Inges möjlighet att bedöma i vilken utsträckning Lisbeth och gärningsmannen mötte varandras blick kan vi konstatera följande, samma förhör, sid 361: ”F[örhörsledaren]: Såg du ansiktet på honom? [Inge] M: Nej, det kunde jag inte se på det avståndet.”

                    3. ”Han som sköt, efter skotten så tog han ner handen lugnt och fint, tog ett par steg bakåt och kvinnan hon vände sig om och ropade. Då rör han sig lugnt och försiktigt, backar han och vänder sig om och går och tittar ett par gånger, men så försvinner han och joggar bort.”

                      Det låter snarare som att mördaren tittade på makarna Palme för att sedan avlägsna sig mot gränden.

                      I rättegångarna säger Inge M att: ”Han tittade ned på Olof Palme och Lisbeth Palme, som då knäböjde vid sin man. Gärningsmannen gick sedan ett par steg bakåt, rundade makarna Palme och började lunka Tunnelgatan österut.”

                      Det låter inte som 1-2 sekunder som mördaren var kvar på mordplatsen utan längre tid.

                      ”Dock observerade han att Lisbeth Palme hade ögonkontakt med gärningsmannen”.

                      Att han inte kunde avgöra detaljer i ett ansikte från sin bil gör inte att han inte kunde se om två personer såg på varandra eller ej på mordplatsen. Påstår du att Inge M inte kunde se att Lisbet och mördaren kollade på varandra får du dissa allt som han (och alla andra vittnen som var omkring mordplatsen) påstår sig ha sett i sådana fall men det vill du nog inte göra.

                      Bevisligen såg Inge M att mördaren och Lisbet Palme hade ögonkontakt efter skotten. Exakt antal meter eller decimeter som de var i förhållande till varandra är inte det viktigaste. Det kan man inte exakt avgöra heller naturligtvis. Lisbet var aldrig med på en rekonstruktion efteråt. Exakt antal sekunder som mördaren var kvar på mordplatsen efter skotten kan man heller inte avgöra, men det kan inte stämma med 1-2 sekunder i.a.f.
                      Det var bara tre st på mordplatsen- makarna Palme och mördaren och direkt efter skotten hade som sagt mördaren och Lisbet ögonkontakt. Mördaren lunkade från mordplatsen.

                      Varken tingsrätten eller hovrätten påstår att Lisbet blandat ihop ett berusat vittne- Anders B som stod och tryckte inne i en port med mördaren som var på mordplatsen. Det har inte åklagarna, riksåklagare eller de poliser som varit med i utredningen sedan 1987 gjort heller. Anders B hade också ett helt annat signalement än mördaren och man blandar inte ihop två personer som ser helt olika ut.

                    4. ”Bevisligen såg Inge M” att mördaren och Lisbet Palme hade ögonkontakt efter skotten”, skriver du Ulf. Jag kan inte riktigt förstå var du hittar beviset för det – annat än att domen sammanfattar hans uttalanden i rättegången på det sättet. Nu vet både du och jag att du ifrågasatt annat som Inge M sagt i rätten, så bara det faktum att han påstod något kan ju inte gärna utgära ett bevis.

                      Låt oss ändå medge att det är möjligt, till och med troligt, att Inge M observerat att Lisbeth och mördaren åtminstone som hastigast stod vända mer eller mindre mot varandra direkt efter skottlossningen – alltså precis innan Lisbeth går ner på knä. Om deras blickar möttes då kan Inge inte gärna ha sett från sin bil på andra sidan gatan. Och i vilket fall placerar inte det mördaren där Lisbeth förlagt sin observation – 10 till 15 meter bort från henne. Här talar vi om kanske ett par meters avstånd ifall mördaren då hunnit ta ett par steg bakåt, annars är han ännu närmare.

                    5. Olof och Lisbet går framåt när de blir beskjutna, de står inte helt stilla. Lisbet går också lite framför Olof på hans höger sida, närmast Sveavägen. Mördaren sköt Olof från bara 1-3 dm avstånd men makarna Palme förs framåt pga skotten och mördaren står kvar, går tillbaka ett par steg för att iakta resultatet och ev. rundar dem. Exakt antal meter mellan Lisbet och mördaren i det läget är svårt att säga, men några meter kan det ha varit. Det finns ingen videoinspelning från Dekorimahörnet kl 23:21 28/2 1986. Lisbet tilltalar mördaren- Hjälp, vad gör du? eller något liknande. Det visar att hon till och med pratar till mördaren och då borde hon sett mördaren i ansiktet, inte tilltalat t ex hans skor. Det var bara tre st personer på mordplatsen- mördaren och makarna Palme. Påstår du att hon tilltalat någon annan icke existerande person på mordplatsen direkt efter skotten?

                    6. Om det är riktigt att Lisbeth säger ”Hjälp, vad gör du?” så behöver det inte alls vara riktat till mördaren. Lika troligt är att det är riktat till den fallande Olof.

                      I vilket fall är det inte en replik som ryms i Lisbeths egna minnesbilder från Sveavägen. Och det är helt säkert inte något hon säger när hon riktar blicken mot den man som hon hoppas få hjälp av – vilket ju är situationen när hon gör den observation som hon senare tror handlar om mördaren.

                      Men jag medger att det är ganska sannolikt, precis som du tror, att den repliken är riktad till mördaren. Och i så fall fäller hon den precis efter skotten – och är i det ögonblicket chockad över vad personen har gjort. Det är bara det att om hon drabbades av en sådan insikt, att någon som just då var inpå henne precis gjort något fruktansvärt, så är allt detta borta i förhören med henne.

                      För mig är det ett av flera möjliga tecken på att Lisbeth fick en minneslucka som gjort att hon inte kommit åt att återuppleva vissa aspekter av skeendet kring mordet. Och ett utrop som ”Hjälp, vad gör du?” skulle just kunna illustrera vad jag diskuterat i andra sammanhang – att en person som nästlat sig intill Olof och Lisbeth och synbarligen etablerat en vänskaplig kontakt plötsligt visat sig vara en hänsynslös attentatsman.

                      Sådant skulle kunna vara så fasansfullt att hjärnan helt enkelt stänger av minnet.

                    7. http://www.itdemokrati.nu/page36z.html I förhöret från 14/3 1986 så står det på sidan 8 att: …”så började hon ropa på hjälp. Då var hon vänd mot mannen som jag uppfattade det”. En viktig iaktagelse- Lisbet var alltså vänd mot mördaren efter skotten. Klart att hon då kunde göra iaktagelser av mördaren vilket Inge M också säger i rättegångarna mot CP: ”Dock observerade han att Lisbeth Palme hade ögonkontakt med gärningsmannen”.

                      I rättegångarna säger Lisbet att det fanns ingen hjälp att hämta där hos personen som stod närmast och som senare visade sig vara mördaren. Det är rätt logiskt men visar att hon faktiskt såg på honom. Det var som sagt bara tre st personer på mordplatsen direkt efter skotten- mördaren och makarna Palme.

                    8. Som vi redan konstaterat fanns det en fjärde person femton meter bort, nämligen Anders B. Och det var ju det avståndet Lisbeth talade om när hon berättade om mannen hon sett.

                    9. http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html I förhöret 25/3 1986 kan man läsa: ”När Lisbet ser honom går han ut till vänster snett fram mot det upplysta fönstret i affären i hörnan” (dvs Dekorima). Där stod inte vittnet Anders B och det här visar också att Lisbet såg på mördaren efter skotten och kunde göra observationer att mördarens ansikte m.m. 5-7 meter kan stämma från där Lisbet och Olof var till mördaren vid Dekorima.
                      ”Han blickar tillbaka som för att kontrollera om han lyckats och fortsätter in i gränden”.

                      I förhören i april-maj 1986 säger hon att mannen (dvs mördaren) står i hörnet av Tunnelgatan och där stod inte Anders B heller.

                    10. Holmérs luddiga sammanfattning av det förhör – eller ”samtal” – han hade med Lisbeth är ju inte något att jubla över rent allmänt. Det gäller också avsnittet som innehåller uppgifter om mördaren. Mest centralt i detta sammanhang: vad exakt menas med att mördaren ”går ut till vänster”?

                      Sett från Lisbeths håll, och sett från mördarens håll, bör ”vänster” betyda en rörelse i riktning norrut på trottoaren. Om Lisbeth sett en man som befann sig ”till vänster” när hon riktade blicken mot Skandiahuset så hamnar vi i porten där Anders B stod. Vid tidpunkten för förhöret med Holmér har Lisbeth övertygat sig om att mannen hon sett är mördaren. I så fall är det naturligt för henne att tänka sig att han förflyttat sig från själva mordplatsen och vidare till vänster. I Holmérs luddiga utskrift låter det som om han förflyttar sig inför hennes blick. Det gör det inte i rikskriminalens mer distinkta förhörsprotokoll. Där rör det sig uppenbarligen om en stillastående man.

                      Kan man räkna in porten till hörnet av Tunnelgatan? Ja, det beror ju på hur vi tänker. Den är ju inte precis vid avfasningen. Men med tanke på Skandiakvarterets längd så är det inte orimligt att se det som att allt söder om annonspelaren kan kallas för ”hörnet”.

                    11. Håller inte med att hennes uttalande- ”Hjälp vad gör du?” skulle vara riktat till Olof. Enligt Lisbet och vittnet Inge M var hon vänd mot mördaren så det sannolika är då att hon riktade det uttalandet till honom. I förhöret 26 januari 1989 säger hon igen att hon var vänd mot mördaren: ”Hon befann sig ansikte mot ansikte med mannen”. ”Mannen stod med ansiktet vänt mot henne”. Klart och tydligt så har Lisbet och mördaren stått vända mot varandra och då fått ögonkontakt vilket både vittnet Inge m och Lisbet själv sagt. Du kan ifrågasätta detta men det blir konstigt att försöka bortförklara detta.

                      Nej, på mordplatsen fanns inte fyra personer utan tre st- Anders B stod och tryckte inne i en port nästa hela tiden och han var som sagt minst 15 m bort. Mördaren var bara några bort efter skotten. Varför skulle hon inte kunna särskilja dem två personerna som dessutom såg helt olika ut? Lisbet är inget småbarn direkt. Lisbet påstår sig även ha sett en man i beigefärgad jacka ca 30 m bort, tycker hennes vittnesmål visar att hon var observant på omgivningen och sökte hjälp. Lisbet såg mördaren i ansiktet i flera sekunder efter skotten och det kunde även Inge M se från sin bil.

                      Mördaren stod och tittade ner på makarna Palme och Lisbet sökte hjälp. Klart att hon då såg mördaren direkt efter skotten eftersom hon sökte hjälp. Enligt Lars Göran Nilsson fungerar minnet automatiskt och ansiktet lär man minnas efteråt som han säger i DN-intervjun år 2001. Varken tingsrätten eller hovrätten har tvivlat på om Lisbet såg mördaren eller ej, ej heller har de trott på någon sammanblandning. Inte så konstigt, på mordplatsen fanns det som sagt bara tre personer och Anders B och mördaren såg hela annorlunda ut. Anders D påstår att mördaren stod vänd mot makarna Palme innan skotten så även det vittne som du brukar hänvisa till såg det.

                      Gått ut till vänster mot fönstret vid affären dvs Dekorima är väl precis som hon menar- hon såg mördaren vid Dekorima bara några meter bort direkt efter skotten. Anders B stod inte vid Dekorima bara några meter bort, han stod inne i en port och gömde sig efter skotten.

                      Gunnar Wall skriver: ”Och ett utrop som ”Hjälp, vad gör du?” skulle just kunna illustrera vad jag diskuterat i andra sammanhang – att en person som nästlat sig intill Olof och Lisbeth och synbarligen etablerat en vänskaplig kontakt plötsligt visat sig vara en hänsynslös attentatsman”.

                      Det är spekulationer och det finns inga konkreta bevis för det. Jag tror snarare att det inte var någon kontakt mellan mördaren och makarna Palme innan skotten. Mördaren stod också närmare avfasningen till Tunnelgatan vid Dekorima än ut mot Sveavägen. Det är en anledning att Lisbet heller inte såg mördaren när de gick förbi Dekorima sekunderna innan han smög upp bakom dem och sköt två skott. Det visar att inget möte innan skotten har ägt rum. Den andra anledningen är att hon gick till höger om Olof och gick lite före honom vid Dekorima.

                    12. Jag utesluter inte alls att Lisbeth ropade ”Hjälp, vad gör du?” till mördaren. Men om vi tror att hon gjorde det så blir det ju uppenbara problem med hennes egen berättelse. Den är, som vi vet, väldigt entydig och faktiskt tämligen oföränderlig i de allra flesta avseenden.

                      I korthet kan den sammanfattas: hon promenerar tillsammans med Olof och är inte medveten om att någon annan person finns i närheten. När hon hör skotten tror hon att det är smällare, Hon vänder sig till Olof för att kommentera det och märker att han faller ihop. Hon förstår att hon måste söka hjälp och ser sig om efter någon som kan hjälpa henne. På avstånd ser hon då en man och hoppas på hans hjälp, men hon inser snabbt att han inte tänker bistå henne. Hon vänder sig då åt annat håll. Först efteråt drar hon slutsatsen att mannen hon sett var mördaren.

                      I det här sammanhanget spelar det ingen roll om det verkligen är mördaren eller om det är vittnet Anders B hon har sett. Det viktiga är att det aldrig inträffar något moment när hon har anledning att ropa: ”Hjälp, vad gör du?” till mördaren. (Att hon skulle ropa det till Olof när han faller utan att hon förstår varför är ju mer lättbegripligt.)

                      Och det är ju inte heller hon själv som påstår att hon ropat så här till mördaren. Det är vittnet Lars J som står inne på Tunnelgatan som tycker sig höra det utropet – men han kan förstås inte vara säker på exakt vad hon menar med det.

                      Kanske Lars J har rätt, att hon ropade så. Men bara om vi tror att Lisbeths egen berättelse är oriktig eller ofullständig kan vi tänka oss att hon riktar det utropet till mördaren.

                      Och som jag sa, det är fullt möjligt att hon verkligen ropar detta trots att det rimmar illa med hennes egen berättelse. Det finns ju ingen anledning att utgå från att den berättelsen behöver vara i alla delar korrekt. Människor blandar ofta ihop saker i traumatiska situationer. De kan få minnesluckor på grund av den chock de drabbas av. De kan försöka rekonstruera händelseförlopp och komma fel, men när en gång den felaktiga versionen är etablerad är det svårt för dem att föreställa sig att det skulle kunna ha varit på något annat sätt. Det kan förstås också tänkas att en människa som normalt hyllar principen om att man ska vara sanningsenlig av någon anledning väljer att medvetet lämna en uppgift som inte är alldeles riktig eller att förtiga något. Det finns alltid en uppsjö av tänkbara felkällor när det handlar om vittnesmål.

                    13. Ja jag och tingsrätten, åklagare, polis, granskningskommissionen m.f.l. har ifrågasatt just uppgiften om hur länge Inge M såg mördaren vid Dekorima. Det gör inte att just uppgiften om att han såg mördaren och Lisbet såg på varandra otillförlitlig. Däremot så kan det vara svårt att minnas exakta tider efteråt, Inge M medger i tingsrätten att han hade pratat mycket om tiden med en författare efteråt så han blev tyvärr påverkad av honom. Det är inte bra när författare, journalister m.f.l. påverkar vittnen. Från början pratar han om sekunder, senare blir det flera minuter vilket inte kan stämma. Inge M stod parkerad tidigast kl 23:18:30 dvs mindre än 3-2,5 minuter innan skotten.

                      Inge M ser när mördaren ensam kommer släntrande från Sveavägen till Dekorima så det måste ha skett efter han parkerat där och då kan det inte bli flera minuter innan skotten. Hur länge Inge M hade stått parkerad när han ser mördaren komma till Dekorima vet vi inte heller. Det är också ologiskt för inte ens makarna Palme visste 2-3 minuter innan skotten att de skulle gå förbi Dekorima kl 23:21- var oplanerat. De hade flera olika alternativ att ta sig hem på från Grand t ex taxi, med livvakter, tunnelbana m.m. och efter gatuköket väljer de plötsligt att korsa Sveavägen för att kolla i skyltfönster på andra sidan och det kunde inte heller mördaren veta på förhand. Mordplatsen tyder på att mördaren hade lokalkännedom.

                      Vid Grand hade makarna Palme flera olika alternativ att ta sig hem på: De kunde gå tillbaka till tunnelbanestation Rådmansgatan tillsammans med flera andra biobesökare.
                      · De skulle hämtas i bil av livvakterna.
                      · De skulle skjutsas i bil av någon bekant.
                      · De skulle ta taxi från Grand.
                      · De skulle ta bussen från busstationen framför ABF-huset.
                      · De skulle promenera in på någon av tvärgatorna åt väster eller
                      öster.
                      · De skulle promenera mot Kungsgatan.
                      – De pratar även med Mårten och hans dåvarande flickvän utanför Grand om att ev. följa med honom hem på te men de tycker att de var för sent för det.

                      Det fanns även flera andra som gick förbi Dekorima minuterna, till och med minuten innan skotten som varken såg mördaren vid Dekorima eller något 40 s möte mellan mördaren och makarna Palme. Det borde de ha gjort om det har skett.

                      Ca kl 2315: Ålenius och Landgren. Två skådespelerskor som varit och sett samma föreställning av Bröderna Mozart som paret Palme. De stannar en kort stund vid Dekorimahörnan och funderar över om de ska gå igenom den stängda Brunkebergstunneln, men väljer att gå söderut på Sveavägen. De ser ingen annan person vid mordplatsen. Finns också en notering om att de var på mordplatsen 2320, så viss förvirring råder i GMP.
                      Ca kl 2317: Rolder med sällskap stannar vid DH under två minuter pga av illamående. Ser inga andra personer där vid tillfället. Rolder stod och rökte utanför Grand när paret Palme kom ut ur Biografen och gick då söderut på Sveavägen.
                      Ca kl 2319 Nicola F passerar Dekorimahörnan och ser ingen där och inte heller på Tunnelgatan där han tittar in. Om en liten stund ska han möta paret Palme längre norrut på Sveavägen och lägga märke till Anders B i sin ”Tensonjacka”.
                      Ca kl 2320 Hellgren passerar Dekorimahörnan när han promenerar Sveavägen söderut. Ser ingen på mordplatsen.

                    14. Jag vet inte hur många gånger du och jag har diskuterat frågan om hur länge Inge M såg den väntande mördaren, Ulf. Det är en viktig och bra diskussion och jag kan gärna ta den igen vid tillfälle, men inte just nu. Intresserade kan själva söka på den här bloggen, till exempel i kommentarerna till bloggposten ”Expolisen nekar i Expressen” från 31 oktober 2013.

                    15. Håller inte med om att det inte finns något moment att Lisbet skulle kunna ropat: ”Hjälp vad gör du?” Direkt efter skotten är det klart att hon skulle kunna sagt så eftersom de blivit beskjutna på nära håll med en revolver av en person som är rätt nära dem. Polisen har antagligen inte ens frågat Lisbet om hon minns just den detaljen eller ej. Ja, det var vittnet Lars J som påstår säg ha hört något sådant och det kan ha varit så.

                      ”I det här sammanhanget spelar det ingen roll om det verkligen är mördaren eller om det är vittnet Anders B hon har sett”. Jo, att hon såg på mördaren under flera sekunder efter skotten spelar en stor roll naturligtvis när man ska avgöra om hon kunde identifiera mördaren eller ej. Det är klart att hon borde kunna hålla isär två personer som också såg helt annorlunda ut. Det är till att nervärdera henne vilket jag alltid haft svårt att förstå varför en del gör. Hade Lisbet t ex varit berusad, halvblind, varit mörkt på mordplatsen m.m. hade det varit annorlunda men så var det inte.

                      Hon såg även en tredje person (innan alla andra kom senare och skulle hjälpa till) med beigefärgad jacka ca 30 m bort som gjorde en avvärjande rörelse när hon påkallade hjälp. Det visar att hon var observant på omgivningen och att det var rätt ljust i mordområdet. Kunde hon se mannen på 30 m avstånd göra en avvärjande rörelse och färgen på hans jacka m.m. så såg hon naturligtvis mördaren ännu bättre som bara var några meter bort. Enligt minnesforskaren, professorn Lars Göran Nilsson fungerar minnet automatiskt så mannen som stod närmast dem direkt efter mordet borde hon ha kommit ihåg-läs DN-intervjun från oktober 2001. Under en traumatisk situation är ansikten det centrala och det minns man bättre än mer perifera detaljer som vilka skor eller kläder någon hade. Det centrala dvs ansikten minns man bättre efter en traumatisk situation än efter mer vardagliga händelser enligt minnesforskarna. Viss tveksamhet finns dock om hon gör ett rätt utpekande eller ej- se framförallt Devlinkommissionen. Tror inte att Lisbet medvetet lämnat felaktiga uppgifter. Menar de som påstår det att hon är inblandad i en konspiration?

                    16. Det mesta av det du tar upp här, Ulf, tycker jag inte är är relevant för det vi diskuterade nu, nämligen hur sannolikt det är att Lisbeth skulle ha ropat ”Hjälp, vad gör du?” till mördaren. Men det du säger först i din kommentar hör förstås till saken. Du skriver: ”Direkt efter skotten är det klart att hon skulle kunna sagt så eftersom de blivit beskjutna på nära håll med en revolver av en person som är rätt nära dem.”

                      Ja, givetvis är det så. Men som vi vet så har Lisbeth förklarat att hon trodde det var smällare hon hörde, inte skottlossning. Hon såg över huvud taget ingen revolver om vi godtar hennes berättelse. Snart nog märker hon att något hänt hennes man, men hon vet inte hur det gått till. Och enligt henne är den första observationen hon gör av mördaren när hon ser en man på ett antal meters avstånd – och vid det tillfället har hon enligt egen uppgift inte klart för sig att det är den personen som är attentatsmannen. Det är först efteråt hon drar slutsatsen att det måste ha varit så. I hennes berättelse finns det alltså inget utrymme för att hon skulle ha ropat: ”Hjälp, vad gör du?” till mördaren.

                      Men som sagt: det betyder inte att vittnet Lars J:s uppgift behöver vara felaktig. Det är bara det att den inte är förenlig med Lisbeths berättelse.

                      Jag tror alltså att en del av de uppgifter Lisbeth lämnat är felaktiga. Det betyder givetvis inte att hon är inblandad i en konspiration. Däremot har hon ju genom utredningens gång visat sin ovilja mot att lämna uppgifter till personer som hon inte litar på eller under omständigheter som hon inte kontrollerar.

                    17. Ja, men hon borde ha förstått väldigt snart att Olof hade blivit mördad när han låg orörlig på backen och blödande ur både mun och rygg m.m. När hon senare fick reda på (efter den tekniska undersökningen som visade att skottet mot Olof kom från bara 1-3 dm avstånd och ca 1 m avstånd från Lisbet) att det var mannen som stod närmast som var mördaren så borde hon kunnat minnas den mannen senare i en konfrontation. Minnesforskningen visar att minnet fungerar automatiskt, det är inte så att man väljer om man ska minnas det eller ej.

                      Det du skriver kan stämma, låter inte helt logiskt att hon då ropade: ”Hjälp vad gör du?” till personen som stod närmast eftersom hon inte då visste att han var mördaren. Vittnet Lars J kan ha fel i.o.f.s. eller så har Lisbet ändå ropat något liknande till personen som var närmast dem eller till Olof.

                      Det jag menar är att vi har diskuterat om Lisbet såg på mördaren eller ej efter skotten och där finns det inga tvivel tycker jag i.a.f. Även domstolarna, polisen och åklagarna efter år 1987 i Palmeutredningen håller med mig. Hon såg på mördaren för att försöka få hjälp av honom vilket hon inte fick naturligtvis och det både enligt henne själv som borde veta bäst eftersom hon var den enda på mordplatsen och enligt vittnet Inge M som såg det. Om hon sagt något till mördaren eller ej spelar ingen roll när det gäller hennes utpekande och vilka möjligheter hon hade att observera mördaren efter skotten.

                      Lisbet observerade även mannen i beigefärgad jacka ca 30 m bort som gjorde en avvärjande gest när hon påkallade hjälp. Kunde hon observera honom på det avståndet så borde hon kunna observerat mördaren mycket bättre på bara några meters avstånd. Det är det som svagheten med många av de andra vittnena runt mordplatsen, antingen att de var upptagna med trafikljus, köra bil, deras passagerare, övrig trafik, berusade (t ex Anders B var berusad tyvärr) m.m. Lisbet var ändå bara några meter från mördaren vilket väger tungt i bedömningen av vittnesmålen.

                      Du skrev att man som vittne, målsägare medvetet kan lämna felaktiga uppgifter och då skrev jag att jag inte tror att Lisbet gjorde det. Frågade då om du m.f.l. anser det och om det skulle betyda att hon är inblandad i en konspiration?

                    18. Det är väl ganska troligt att Lisbeth hade mördaren i synfältet direkt efter skottlossningen, när han fortfarande befann sig mycket nära henne. Men som vi vet är den första iakttagelsen hon talar om den som handlar om en man som enligt hennes egen uppskattning befinner sig 10-15 meter bort.

                      Nu finns det en väldig skillnad mellan vad vi har inom synfältet och vad vi medvetet registrerar. Och det finns också en väldig skillnad mellan vad vi registrerar i ögonblicket och vad vi minns efteråt. Våra hjärnor utsätts ständigt för enorma mängder visuell information och att hantera den kräver stora resurser. Exakt hur vi gör det skiftar, beroende på situationen.

                      Till det kommer att vi ibland kan ha en stark tendens att i efterhand distansera våra medvetanden från särskilt skrämmande information som vi i och för sig tagit in men som är plågsam och krävande att bära på.

                      Lisbeth kan alltså ha haft mördaren framför ögonen utan att i efterhand kunna framkalla den bilden.

                      Till detta kommer andra faktorer som är gemensamma för vittnen i alla sammanhang. Till exempel att vi har starka tendenser att i efterhand redigera våra minnesbilder så att de ska bilda ett meningsfullt mönster.

                      Vi kan också ta intryck av vad vi hör från andra som varit med om samma händelse. Och det kan till exempel innebära att vi omedvetet närmar oss deras berättelser. Och dessutom avläser vi attityder och förväntningar på våra vittnesmål från personer som frågar ut oss. Vi vill svara kompetent och seriöst och då finns förstås en risk att vi mer eller mindre omedvetet anpassar våra minnesbilder så att de ska leva upp till dessa förväntningar.

                      Till det kommer att vi inte alltid har lust att dela alla våra minnesbilder med andra, särskilt inte människor vi inte litar på.

                      Var och en av de här faktorerna kan i varierande utsträckning ha påverkat alla de personer som vittnat om vad de upplevde på Sveavägen den där februarikvällen så att deras vittnesberättelser innehåller fel av det ena eller andra slaget. Men ingen av dessa ovan nämnda faktorer handlar om att personen skulle vara inblandad i en konspiration.

                      Vad det betyder är att man måste bedöma vittnesmål med stor försiktighet men med bibehållen respekt för de personer som lämnat dem. Att någon kan ha fel betyder givetvis inte att det är en dålig människa eller att personen har onda avsikter.

                    19. Jag tycker uppgiften om 10-15 m är lite konstig, senare korrigerar Lisbet ner det till 5-7 m. Jag tror att hon såg mördaren och att han tog ett par steg tillbaka mot Dekorima, ev. även rundade Palme som Inge M säger i förhör, tittade ner på makarna Palme och sedan avlägsnade sig mot gränden. Det kan vara svårt att avgöra exakt antal meter till Dekorima från den exakta platsen som Olof och Lisbet blev beskjutna. Både Lisbet och Inge M har sagt att Lisbet hade ögonkontakt med mördaren så jag tror att det var så. Om hon mindes rätt kan inte jag eller någon annan veta naturligtvis. Men enligt professorn i processrätt Anders Stening ”hade ett vittnesmål som Lisbet Palmes tveklöst räckt till en fällande dom i ett mindre uppmärksammat mål”. Även minnesforskarna anser att Lisbet borde ha kommit ihåg mördarens ansikte efteråt.

                      I Efterlyst i TV3 har de tagit upp Palmemordet flera ggr. och även där säger dem att om konfrontationerna gått helt enligt regelboken så hade det blivit fällande dom även i hovrätten. Nu fick åklagarna och rätten ta hänsyn, böja sig m.m. för Lisbets krav och då var inte advokaten närvarande, det bandades inte m.m. Det gör inte själva utpekandet svagare eller starkare i.o.f.s.
                      http://www.tv3play.se/program/efterlyst/300715
                      http://www.tv3play.se/program/efterlyst/241782?autostart=true
                      http://www.tv3play.se/program/efterlyst/241335?autostart=true (I det här programmet tar de även upp ett annat spår).

                      https://www.youtube.com/watch?v=2NE66hMOb5E (Lisbet Palmes vittnesmål i rättegången i Tingsrätten mot Christer Pettersson 1989).

                      Gunnar Wall skriver ”Lisbeth kan alltså ha haft mördaren framför ögonen utan att i efterhand kunna framkalla den bilden”. Ja det kan vara så eller så kommer hon ihåg mördarens ansikte dvs CP var mördaren.

  4. Här är artikeln om det provskjutna Sucksdorffvapnet:
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10314490.ab

    Blev lite förvånad när jag hittade artikeln för jag har alltid trott att palmegruppen än i denna dag sökte efter just det vapnet. Mestadels pga av att vapnet tycks ha vandrat i den undre världen efter stölden hos naturfilmaren Arne Sucksdorff 1977 men kanske också för att vittnet Inge M tycks ha uppfattat att GM rörde sig som en missbrukare?

  5. Gunnar: Naturligtvis måste PU titta närmare på de Kock om det skulle visa sig att han har varit i Stockholm. Men samtidigt så kan det ju finnas en helt naturlig förklaring till Stockholmsvistelsen. Några dagar tidigare hade folkriksdagen mot Apartheid avslutats, och det var sannolikt helt naturligt för Sydafrikas säkerhetstjänst att bevaka denna.

    1. Det är alldeles riktigt. Den komplicerande faktorn är förstås att det i många fall också var naturligt för Sydafrikas säkerhetstjänst att mörda personer som man inte gillade. Sådana attacker kunde iscensättas var som helst i världen, som till exempel i Paris 1988 där ANC:s chefsrepresentant Dulcie September blev ihjälskjuten på öppen gata. Var apartheidregimens hemliga tjänster beredda att gå så långt som att också mörda en västeuropeisk regeringschef? Det vet vi inte, men det har alltså Eugene de Kock själv påstått.

    2. Instämmer om det borde ha varit naturligt för Sydafrikas säkerhetstjänst att bevaka folkriksdagen. Lika naturligt som att SÄPO i sin tur bevakade dessa sydafrikanska säkerhetsagenter kan man väl tänka? För det var väl knappast en privatperson som filmade/fotograferade Eugene De Kock ute på Arlanda när han lämnade landet?

      Tror inte heller det är möjligt att Eugene De Kock var den som höll i revolvern. De Kock beskrivs som varande lång i olika artiklar vilket man också kan ana genom fotografier och mördaren var väl ca 180 cm lång. Men visst, Eugene De Kock kan ju för all del ha skickat fram någon annan. Fast skulle han verkligen ha kvarstannat i landet och rest ut dagen efter om han hade beordrat/organiserat mordet på OP? Låter helt otroligt att De Kock skulle ta en sådan risk.

      Något som slår mig är hur Olof Palme överhuvudtaget tänkte tanken att gå ut på stan utan livvakter så få dagar efter ANC:s folkriksdag. Palme kan ju knappast inte själv ha räds Sydafrikas säkerhetstjänst kan man väl tänka då?

        1. Så det alltså skulle röra sig om en ren och skär slump att Eugene de Kock fångades av Rapports eller Aktuellts nyhetsfotograf ute på Arlanda dagen efter mordet?!? Det var värst.

            1. Nja, jag säger som Dr Dängroth i detta fall: Jag är skeptisk. Nog hade väl polisen efter sjabblet under mordnatten hunnit mobilisera sig så pass att de höll absolut järnkoll på samtliga avresande på Arlanda dagen efter mordet? Eugene De Kock (känd för SÄPO måtte han rimligtvis ändå ha varit?) borde rimligen inte ha kunnat passera passkontrollen dagen efter mordet obemärkt varken med sitt eget pass eller med falskt pass. Han var ju inte en hemlig agent direkt. Nä, jag tycker det är nått lurt med den här historien faktiskt men det betyder ju inte att det är ointressant. Tvärtom!

  6. Visst kan det i princip finnas sydafrikanska kopplingar till mordet. Men i sådana fall tror jag att det huvudsakligen rör sig om att Sydafrika har haft en biroll – det har t ex regelbundet spekulerats kring att svenska intressenter försökt rekrytera en hitman från landet.

    Men att Sydafrika skulle ha organiserat mordet är enligt min mening relativt osannolikt av flera anledningar. En är att bevisningen för att det är en sydafrikansk operation är relativt begränsad. En annan är att det har ett så lågt förklaringsvärde. Hypotesen att det skulle vara en sydafrikansk operation gör t ex den omfattande mörkläggning som du själv så förtjänstfullt har kartlagt helt obegriplig. Varför skulle statsmakterna vilja skydda Sydafrika? Det är svårt att se att några svenska statshemligheter skulle röjas om det visade sig att Sydafrika organiserade och utförde mordet och det är svårt att se att statsapparatens företrädare skall ha känt sig hotade av Sydafrika.

    1. Jag tycker du har viktiga synpunkter, Hubert. Mörkläggningen under den första tidens mordutredning pekar på att man i kanslihuset i Stockholm var rädda för sanningen. Och om det kom fram att Palme mördats av sydafrikanska agenter och inga andra skulle det på ett rätt entydigt sätt ha bidragit till hans positiva eftermäle, både i Sverige och övriga världen.

      Nu kan man förstås tänka sig att höga politiska beslutsfattare i Sverige var rädda för att mordet dolde känsliga politiska sanningar, fast de inte visste säkert. Och att de därför tog det säkra före det osäkra och satsade på att låta Holmér driva en skenutredning som skulle prestera en godtagbar om än falsk lösning. I ett sådant fall kan man ju också tänka sig att beslutsfattarna gissat fel och att det verkligen var Sydafrika som låg bakom.

    2. Jag tror att svenska myndigheter ville bli av med palme men att man hyrde in sydafrikaner och/eller möjliggjorde skeendet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s