Nedräkning…

KOP6

OM KNAPPT EN VECKA, onsdagen den 16 september, är min nya bok ute. Konspiration Olof Palme – mordet, politikern och hans tysta fiender heter den.

Den kommer troligen att väcka uppmärksamhet. Jag ska inte säga för mycket om innehållet i förväg. Men för den som undrar finns det i alla fall lite grann information om boken att ta del av. Här är en liten lista.

• Förlagets pressmeddelande hittar ni här.

• Förlagets presentation hittar ni här.

• Presentationen på min egen hemsida hittar ni här.

• Och en trailer om boken finns på Youtube, här.

Konspiration Olof Palme skiljer sig från mina tidigare böcker genom att jag går längre i mina slutsatser om mordet. Den här boken är också i större utsträckning än de tidigare skriven utifrån vad jag fått veta av olika enskilda personer som vänt sig till mig och berättat om sina egna upplevelser med anknytning till mordet.

De berättelserna är jag mycket tacksam för. Jag skulle gärna ha publicerat ännu flera. Men sanningen är att det inte bara är att ta emot informationen och lägga in den i ett bokmanus. Det har också handlat om att bedöma de uppgifter jag fått del och att på olika sätt försöka kontrollera om de är rimliga. Det tar tid, ofta mycket lång tid. Och det finns vittnesmål – kanske viktiga – som jag ännu inte hunnit bearbeta. Det finns också människor som berättat saker för mig men som fortfarande inte bestämt sig för om de vill att jag ger offentlighet åt vad de varit med om.

Jag tror och hoppas att många av dessa uppgifter kommer att vara möjliga att presentera i tidningsartiklar eller i någon kommande bok i ämnet.

Och min uppmaning är: fortsätt att kontakta mig. Jag lovar att hantera era förtroenden med respekt och omsorg.

Men nu närmast gäller det alltså de berättelser som finns i den här boken. Jag ska inte gå händelserna i förväg och börja diskutera dem redan nu. Men snart.

Och som vanligt kommer jag att se fram mot läsarreaktioner av alla slag, bland annat på denna blogg. Det är tillsammans vi uträttar något.

Men du som vill kontakta mig privat, gör det – till exempel med ett mail till gunnar[snabel-a]gunnarwall.se.

21 reaktioner på ”Nedräkning…

  1. Hej Gunnar,
    mycket TACK för en fantastiskt bra bok, jag har nu suttit och läst några timmar och är mycket nöjd med ditt grundliga sätt att behandla alla aspekter i detta historiskt viktiga skeende.
    Jag ser framemot många intressanta timmar att begrunda denna viktiga bok, och bättre förstå det Sverige vi hade för 30 år sedan och det Sverige idag vi lever i.

    Jag hoppas du redan idag planerar för en del 2 av denna bok, när du har fått olika respons på boken.
    Bästa hälsningar

  2. Fantastisk bok Gunnar.

    Blev lite orolig när du skrev om att du blivit av med din backup. Fick du tillbaks allt från den hårddisken? Om inte finns det väldigt bra program för att återställa hårddiskar. Spinrite 6 är t. ex väldigt bra på att just återställa hårddiskar, tro det eller ej.

    1. Dem hårddisken var ohjälpligt kraschad, jag försökte själv rädda den och tog sedan hjälp av proffs. Inget hjälpte. Det jag förlorade var några månaders dokument och mail eftersom jag varit slarvig med backup. Enkel lärdom: gör backup ofta.

  3. Nu har jag precis avslutat läsningen av Konspiration Olof Palme, utmärkt bok!
    En liten reflektion jag har är att om man läser lite mellan raderna så verkar det som du har väldigt mycket mer information om Stay Behind och liknande hemliga nätverk som skulle kunna ha med mordet att göra. Information som inte kan bekräftas och heller inte publiceras men som ändå väger väldigt tungt i sammanhanget och utgör så att säga en plattform, en stabil grund som skänker ytterligare tyngd till det som faktiskt går att bekräfta. Jag hoppas att din bok blir startskottet till att fler människor som vet saker om detta på ett eller annat sätt berättar sin historia. Jag delar din briljant formulerade slutsats på sista sidan om hur Ingvar Carlsson måste ha upplevt mardrömmen och vilken rävsax hela det politiska etablissemanget fastnat i. Om sanningen skulle komma fram skulle det skaka Sverige i sina grundvalar och förmodligen är det fortfarande så. Ingvar Carlsson är bara en i raden som vet mer än vad som kommit fram och jag är lite frågande till hur dessa personers samveten fungerar.
    Tack för att du så enträget fortsätter skriva om detta och jag ser fram emot din nästa bok i ämnet, för den kommer väl?

    1. Tack för vänliga ord. Jo, jag har mer uppgifter än de jag redovisat. En del av dem är svårskrivna av olika skäl.
      Jag hoppas – och tror! – också på en offentlig debatt som kan leda till att saker kommer fram.
      Och ytterligare en bok? Så länge gåtan inte är definitivt uppklarad så finns det ju anledning att skriva. Så vi får väl se. Jag hoppas också på att andra kommer att bidra med resultaten av sina efterforskningar.

  4. Det som slagit mig i detta mysterium är att det inte är för otroligt om mördaren har varit hotad på något sätt. För tänk vilken skandal det vore om mördaren erkänner . Iallafall för ev. inblandade framförallt. Vilka hållhakar skulle kunna finnas? En fördel vore möjligtvis att mördaren tidigare har uppvisat ett rubbat beteende förutom att kunna utföra ett iskallt mord, så att man kan ifrågasätta tillförlitligheten ifall en sensationell berättelse skulle bli offentlig. Apropå hållhakar måste det även vara problem att hålla koll på anhöriga som kan fått reda på något. Men kan nog betraktas som ett mindre problem då de endast skulle gå med andrahandsinformation.

    1. För det första vill ju de flesta människor inte hamna i fängelse. Den som har begått ett brott har skäl att tiga av den anledningen – och om fängelsetraffet väntas bli långt är skälet desto starkare. I till exempel USA kan ju någon so medverkat i ett brott bli kronvittne och helt eller delvis komma undan straff i utbyte mot att vittna mot de andra. Men något sådant medges inte av svensk lag.

      Men förutom den naturliga strävan att slippa fängelse: du har ju helt rätt i, Andreas, att i ett mord med flera inblandade ligger det alltid ett hot i luften mot var och en som deltagit i komplotten och som överväger att prata – antingen hotet är utsagt eller inte. Den som pratar är en svikare som gjort sig förtjänt av de andras bestraffning. Och när det gäller ett så allvarligt brott som mord är rimligtvis den tänkbara bestraffningen också av allvarligt slag.

      Det där förstår alla som ingår i en komplott. Men det finns också andra omständigheter som skulle kunna vara för handen i samband med brottet och som innebär att en grupp konspiratörer inte behöver känna så stor oro för att mördaren ska prata. Till exempel någon av dessa:

      1) Gärningsmannen kan vara utvald för att han är ideologiskt hängiven eller extremt lojal med sin kamratkrets.

      2) Gärningsmannen kan vara en professionell mördare som lever på ett fläckfritt rykte om att vara inte bara effektiv utan också diskret.

      3) Gärningsmannen kan vara utvald för att han knappt har några kunskaper om vilka som ligger bakom mordet.

      4) Gärningsmannen kan ha blivit mördad av gruppen kort tid efter dådet.

      I sammanhanget förtjänar det att nämnas att den stora belöningen på 50 miljoner för den som kan ge avgörande tips om Palmes mördare inte är relevant om någon av de inblandade kommer och berättar. Det går med andra ord inte att först mörda en statsminister och sedan hämta in en mångmiljonbelöning för att man är snäll och berättar vad man gjort.

  5. Tack för den genomgången. Nr 4 är jag mest intresserad av. Man kan fråga sig varför gärningsmannen kan ha blivit mördad ifall risken är betydande att allmänheten i en sådan situation kan få upp ögonen att något inte stämmer. Det vill säga man får ögon att riktas i en riktning som kan kännas väldigt obekväm. Problemet kan vara mindre om en sitution råder så som finns beskrivet under nr 3. Jag är medveten om att jag spekulerar en del. Som nästan alltid med spekulationer så verkar det genast logiskt så snart texten finns nedskriven. Problemet med spekulatoner är att just det man hävdar känns rimligt innebär samtidigt att man ofta utesluter så otroligt många andra möjligheter vilket man lätt glömmer bort

  6. Här finns det mesta att läsa om ubåtskränkningarna på 80-talet:

    Klicka för att komma åt Spelet-under-ytan.pdf

    Mycket teknisk bevisning som kan vara lite tradigt att läsa men det finns mycket matnyttig information.

    Hela historien med kränkningarna dikterades av USA och genomfördes med ett fåtal NATO-länder där det gällde att i första hand stärka opinionen i Europa mot Sovjet och i andra hand testa försvarskapaciteten hos de ”allierade”. Idén till dessa intrång spåras troligast till CIA som bedrev krig på alla fronter och det kalla kriget skulle vinnas till varje pris, kosta vad det kosta ville.

    Det hela sköttes strikt navy-to-navy med USA vid taktpinnen och bevisligen fanns det på svensk sida ett litet tillmötesgående och pålitligt nätverk som på eget bevåg mer eller mindre genomförde en militärkupp, som senare kulminerade i fullskaligt krig ute bland kobbar och holmar. Inte konstigt att locket ligger på hos vissa då hela grejen var en False-Flag-Operation med ett mycket fåtal initierade på den svenska sidan (Bror Stefenson, Amiral Rudberg + några till, troligtvis var ÖB ovetande = deniability). Att NATO stod bakom kränkningarna har bekräftats både av Caspar Weinberger (Försvarsminister i USA 81-87) och Keith Speed (Brittisk Marinminister). När Caspar offentligt gick ut och bekräftade att NATO låg bakom så fick Calle Bildt igång dementimaskinen på högsta varvtal minst sagt.

    När operationsplanerna lagts fram och påbörjats på order av USA så följde en lång kedja av händelser. Förutom rent taktisk planering så behövde inte hemliga gänget göra så mycket mer än att blåljuga, samla hela världens press, ljuga ännu mera, skylla på ryssarna och anklaga regeringen för slapphet. Spinn-Off effekterna för Sveriges del blev enorma. USA ville vinna kalla kriget och det var det primära, de få personer i Sverige som gick USA till mötes såg möjligheten och tog den helt enkelt.

    Ett protokoll från ett internt möte (socialdemokraternas verkställande utskott i maj 1983) visar att Olof Palme och senare utrikesministern Sten Andersson trodde att det var sovjetiska ubåtar, trots att inga bevis hade presenterats för dem. Efter 1983 pekade inte Palme eller regeringen ut Sovjetunionen som ansvariga för kränkningarna och samtidigt får Palme direkta uppmaningar från ryssarna med en glasklar innebörd:
    -Sänk u-båtarna för bövelen!
    Det var först 1991 när Bildt och grabbarna kom till makten som blåslampan tändes igen och det var väl ingen högoddsare precis att protestnoterna stod som spön i backen.

    Palme visste hur det i själva verket låg till och vilka, som utan regeringens kännedom eller godkännande, spelade under täcket med USA. Så frågan på om han litade på sina officerare som tillsammans med NATO lurat upp hela planeten på läktaren faller på sin egen orimlighet. Palme tvingades hålla god min i elakt spel på hemmaplan, 1985 offrades utrikesminister Lennart Bodström för att blidka befolkningen och inte minst mediadrevet efter att Bodström visat sig tveksam och ovillig att peka ut Sovjetunionen. Officerare i marinen delade i samma veva ut några rallarsvingar i pressen.

    Det fanns således 1000 och 1 skäl till varför många var byxis och skakis i soppan som uppstått bland de som konspirerat mot regeringen så anfall är bästa försvar. De visste att Palme visste men de kunde inte förutspå hans nästa motdrag och i deras ögon stod det hugget i sten att Landsförrädaren smider ränker …och Moskvaresan kryper allt närmare…..

  7. Hej Gunnar! Jag har just sträckläst din bok – skrämmande, förfärande och fullständigt omöjlig att lägga ner…. Ämnet är förstås fascinerande, men du skriver oxå vansinnigt bra, till och med om sånt jag brukar tycka är nyttigt men tråkigt!!! Kan inte rekommendera den nog!

Lämna ett svar till laggargunnar Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.