Expressen om Palmes hemliga försvunna dagbok

502@70
UPPGIFTER från numera avlidne Palmeåklagaren Anders Helin pekar på att en privat dagbok som Olof Palme förvarade i sitt säkerhetsskåp på tjänsterummet togs i beslag av Säpo några dagar efter mordet – och försvann.

Saken uppmärksammades först av TV-journalisten Lars Borgnäs. Expressens Claes Petersson har gjort en förnyad titt på frågan. Artikeln finns här.

Hur viktigt är detta? Svaret är givetvis att det skulle kunna vara helt avgörande för om mordet ska klaras upp eller inte. I vanliga fall betraktas ju allt som handlar om ett mordoffers aktiviteter och kontakter under den sista tiden i livet som mycket angeläget i en brottsutredning. Men i alla fall officiellt skedde det inte mycket till utredning av Palmes personliga förhållanden under den tidiga fasen av utredningen. Så här skriver Granskningskommissionen (SOU 1999:88 sid 81):

Undersökningen kring Olof Palmes person kom igång sent och utfördes inte enligt normal rutin. Någon egentlig undersökning av arbetsplatsen och bostaden i syfte att söka efter spår genomfördes
aldrig enligt Juristkommissionen, även om vissa begränsade åtgärder vidtogs i det syftet. Någon systematisk undersökning av Olof Palmes personliga förhållanden och hans kontakter under den vecka
som föregått mordet kom inte igång omedelbart. Juristkommissionen: ”En systematisk utredning om Olof Palmes person borde satts igång utan dröjsmål. Vi har svårt att se någon förklaring till att det inte skedde.”

Uppgifterna om den försvunna dagboken pekar på att det faktiskt kan ha förekommit en utredning, men att resultatet av den har mörkats totalt.

Förundersökningsledaren Kerstin Skarps kommentar till Expressen om Palmes dagbok, att hon helt enkelt inte vet om den funnits, är inte något betryggande besked.

Annonser

74 reaktioner på ”Expressen om Palmes hemliga försvunna dagbok

  1. Något av det märkligaste är att mordet skedde på så långt avstånd från bostaden. Varför inte strax utanför porten i gamla stan? Antingen så var det en konspiration där någon/några behövde tid att planera under biobesöket eller är det uppenbart att den andra möjligheten endast är att mordet behövde genomföras på säkert avstånd från bostaden för att inte blickar skulle komma att riktas som kunde ha mer med personliga förhållanden att göra? Det kan man faktiskt undra. Men man skulle ju också kunna tycka ifall makarna Palme ändå hade bestämt ett möte på kvällen så borde det också ha mer med personliga förhållanden att göra. Det har sagts att Palme ville sträcka på benen och det kan naturligtvis vara så enkelt att det är hela förklaringen till promenaden på natten. Den tredje möjligheten är att mordet skedde av ren slump. Dvs att gärningsmannen genast kände igen Palme och då också sköt honom. Jag tycker den möjligheten är ganska långsökt då det inte kan ha varit så lätt att känna igen Palme direkt i mörkret. Frågan är om det är någon mening att tro på ett sådant scenario alls.

  2. Improvisation och ingen komplott skriver en Daniel Norling på nätet och levererar också bra argument för att så var fallet anser jag. Varför krångla till allt så förbaskat? En helgknarkande person (amfetamin) som har kommit över ett skjutvapen som stals från Cedergren hösten 1985 är på väg antingen till Gamla stan för att besöka någon musikpub eller gå på bio får plötsligt syn på Palme och snedtänder på honom. Orsaken till snedtändningen kan vara många: GM retar sig på skattetrycket, tycker att Palme är moraliskt förkastlig pga av bordellaffären, håller Palme ansvarig för kommunististjakten via IB eller så hatar han helt enkelt sossar i största allmänhet. Han kan ju exempelvis ha haft en far som var socialdemokrat och som han hade en dålig relation till och det hatet fick Palme klä skott för på Sveavägen( Se GM-profilen). En snubbe med god lokalkännedom som snedtände men ändå visade viss rationalitet och kyla. Han hann under den tid bion pågick förvandla sitt utseende. Kanske rakade av sig mustaschen, snodde en huvudbonad och svärtade ögonbrynen. Kanske tog ännu mer amfetamin på någon närliggande toalett under den tid filmen på gick för att kunna fullfölja sitt vansinnesdåd? Därav ”tjackpundarstilen” som Inge M tyckte sig ha uppfattat. Jag tror det är så enkelt.

    1. Om vi godtar din hypotes att mördaren befanns sig i gathörnet av en slump: han kan inte ha känt igen Palme förrän denne var mycket nära inpå. Han måste ha haft skjutvapnet laddat. Och han lyckades i så fall att genomföra sitt snabbt improviserade dåd på ett väldigt iskallt sätt. Den ”snedtändning” du talar om tycks inte ha yttrat sig i någon stökig aggressivitet.

      Hur många mord går till på det sättet?

      Jag tycker nog inte att ditt resonemang övertygar mer än den lite långsökta hypotes som var i svang för en del år sedan, att det var Pettersson som sköt men att han tog fel på Palme och Sigge Cedergren.

    2. Anders Stening som var juristprofessor i processrätt ansåg redan 1996 att mordet skedde pga slumpen. Jag tror också det. Finns inget (ingen gripen, anhållen, häktad, åtalad eller dömd) som pekar i annan riktning heller efter snart 30 år sedan mordet.

      ”Stening, som genom sitt arbete haft inblick i Palmeutredningarna, och kände till uppgifterna om sydafrikansk inblandning långt innan de fick förnyad aktualitet genom Eugene de Kocks uppgifter inför rätten i Pretoria, är heller inte imponerad av spåret som sådant.
      – Samtliga uppgifter har ett gemensamt kännetecken: de innehåller aldrig faktiska uppgifter om själva mordet.
      En tolkning av detta är att sydafrikanerna helt enkelt inte vet vad som hände, eftersom de faktiskt inte var inblandade.
      – Det blir min lite elaka slutsats, säger Stening. Vi får det ena tipset efter det andra, men inget ger någon som helst indikation på hur de gjorde, eller hur de kunde bära sig åt för att veta att de skulle befinna sig på mordplatsen. Stening menar att just det faktum att ingen kände till var paret Palme skulle befinna sig på mordkvällen, de ändrade hastigt sina planer, är den verkligt svaga punkten för dem som tror att mordet begicks av en organisation med politiska motiv.
      – Detta talar för att man bör räkna bort sådana som skulle ha planerat det här. Mordet måste vara något som kunde inträffa med viss snabbhet under kvällen. – Slumpbilden är den fullkomligt överlägsna, att någon råkar få syn på Palme, och kan räkna ut att han snart kommer att gå ut från den där bion, säger Stening som anser att polisens huvudhypotes, att dådet utförts av en ensam galning, är mycket rimlig”.

      http://www.dn.se/arkiv/nyheter/vittnesmal-forsvarar-rattslig-losning-inte-narmare-mordaren-maste-vara-lik

    3. Och vapnet tog han med sig av vilken andledning?

      Fråga: i åtalet mot CP, när/var skulle CP fått tag i mordvapnet? Åkte han hem till lägenheten och hämtade det? (och ”Spinnarn” erkände aldrig att han var hemma och vände?…)

      1. Vem vet vilken anledning i så fall men om han inte hade haft den på sig så hade han kunnat stjäla ett vapen hos t ex Cedergren (eller någon annan) eller kanske hade gömt det någonstans. Mördaren hade ca två timmar på sig att få fram en revolver (han kan som sagt haft den på sig redan kl 21- ingen omöjlighet), om han såg Palme vid Grand 21-tiden och bestämde sig där för att döda honom efter bion.

        Det är som Stening säger att det är svårt att förklara en konspiration när biobesöket bestämdes så sent, vilken tid och bio de skulle till m.m. Promenaden hem var också oplanerad eftersom det fanns flera andra alternativ t ex taxi, livvakterna skulle hämta dem, tunnelbanan hem, följa med Mårten hem på te m.m. Att de korsade Sveavägen kort innan mordet verkar också ha varit oplanerat m.m. Det var Lisbet som ville gå över för att kolla i Saris skyltfönster.

        Kan ha varit någon annan ensamagerande person än CP som var mördaren. Konspiration är inte omöjligt för vi har inget definitivt svar på vem som mördade Palme.

      2. Ja, varför tar man med sig ett vapen stort som en spädgris när man går ut en fredag kväll i Stockholm? Förutom att GM kan ha lidit av paranoia pga missbruk eller psykisk sjukdom kan ju vederbörande ha rört sig i kriminella miljöer. GM kan ju ha velat gardera sig mot ev. ovänner men det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att GM själv var kriminell. Kom genast att tänka på Moelvs ”fribrytare” till exempel där allsköns typer lär ha ingått. Är dessa typer lika noggrant utredda som t.ex baseballsligans medlemmar exempelvis? Intressant också, som det står i Gunnars nya bok, att Moelvs källa först säger att GM sköt Palme pga av noja (!) men senare ändrar sin berättelse och menar att mordet var planerat uppifrån. Låter som en mördare som snyggar till sin egen historia i mina öron.

    4. Den kyla GM visar upp pekar inte direkt på en helgknarkande amfetaminist, det är andra egenskaper som är slående. Betänk att nästa 30år efter MOP finns det fortdarande inte en någorlunda säkerhet över hur Gärningsmannen tar sig till Dekorimahörnan.
      Däremor är han agerande väldigt talande då det bygger på GM principen, defensiv-offensiv-defensivt tillvägagångssätt

      Defensiv: Väntar på rätt tillfälle. Syns inte så mycket att han(GM) bestämt kan sägas vara iakttagen, undantaget är Inge M, som ger viktig information om att GM varit på mordplatsen minst ett par minuter. Hans sätt att ta sig till mordplatsen osedd talar också emot en snedtänd pundarel
      Offensiv : Hugger som en kobra när Olof o Lisbet Palme kommer fram i Dekorimahörnan, har full kontroll på läget, siktar, skjuter, dödar OP och skadar LP. Grips inte av panik , handlar med kyla och kontroll. Detta behöver inte betyda att han yrkesmördat förut , men det pekar på en vana att automatiskt slå om från defensivt agerande till offensivt, befriat från spontanitet.
      Defensiv : Efter skotten tillbaka i defensivt läge som han behåller resten av tiden han kan sägas vara synlig. Inget vittne, förutom Lisbeth i senare versioner, hävdar att dom sett GMs ansikte. Finns inget i panik i flykten, lokalkännedomen verkar vara god. Han känner till de lugna, mörka gatorna runt Johannes. Som står i sån kontrast till de omgivande bullriga och myllrande gatorna på Sveavägen, Kungsgatan och Birger Jarlsgatan.

      Vad vi kan säg om GMs agerande är att han är.van att inte synas, van att kliva fram ur skuggorna göra sin insats och sen återgå till skuggorna. Hans förmåga att hantera ett ansenligt adrenalin påslag. som ett lönnmord måste vara, är betydande..

      Sammantaget blir han agerande en bra formel för en tränad spanare, vare sig han är militär, polis eller civil.

      1. Tycker du överdriver mördarens egenskaper. Mordet krävde inte speciellt mycket planering och skjutskicklighet m.m. Däremot rätt psyke för att kunna skjuta någon i ryggen på nära håll. Gärningsmannaprofilen kom fram till att mördaren inte var ett proffs. Mördaren hade mycket tur som kom undan men spaningsmord är svåra att lösa (se t ex dubbelmordet i Linköping 2004 där dem till och med har mördarens dna och mordvapnet- en butterflykniv men inte hittat honom än).

        1. ”Mordet krävde inte speciellt mycket planering och skjutskicklighet m.m.”

          Experterna som Granskningskommisionen anlitade verkar vara av en annan uppfattning (citerade av Borgnäs,Nationens intresse, sid 213).

          ”Gärningsmannen behöver också kunna kontrollera rekylen från det första skottet. Magnumammunitionen i sig ger en något kraftigare rekyl vilket gör att även en tränad skytt behöver skjuta in sig på denna typ av ammunition för att snabbt
          kunna ge ett väl riktat andra skott.”

          Nåt som även Tommy Lindström varit inne på. Det snabba andra skottet talar emot en ovan skytt.

          1. Hade varit stor skillnad om mördaren skjutit från t ex ett tak 200-300 m bort. Det kräver skjutskicklighet, inte att skjuta någon i ryggen från 10-20 cm avstånd. Dessutom verkar det som att mördaren tog tag i Olofs vänstra axel vilket stabiliserar mer. Mördaren missade faktiskt andra skottet mot Lisbet. Gärningsmannaprofilen kom fram till att mördaren inte var ett proffs.

        2. Håller med Ulf. Inte för att jag är vapenexpert precis men jag har svårt att tro att Palmes mördare var skjutskicklig. Iskall ja och kanske driven av hat (kan man vara annat om man tar tag i offrets axel?) men han bommade de facto ett skott alternativt tryckte på avtryckaren av misstag. Och sedan det att GM tycktes dröja åtminstone en sekund eller lite mer efter skottet tyder ju på att det knappast var var något yrkesproffs. Tänker jag. PS: Angående Linköpingsmorden tolkar jag det som att polisen äntligen är nära en lösning. Se senaste artikel i Corren där den nye handläggaren presenteras som är några veckor gammal. 🙂

  3. Som jag skrev så tror jag inte GM befann sig i gathörnet när han fick syn på paret Palme. Det kan han ha gjort i Gamla stan eller vid biografen. Det var fredagkväll och han kanske var i stan för att roa sig. Vem vet, även statsministermördaren hade kanske tänkt gå på bion? Ackumulerade år av ilska mot sossar ihop med personlig frustration, politisk extremism (?) och amfetamin kan ha fått GM att ”snedtända” på Palme och om GM ofta gick omkring beväpnad (kanske hade amfetaminet väckt paranoia hos honom?) så kan ju denne trots allt ha haft ett inslag av rationell planering tänker jag. Om jag inte minns fel så använde sig Lasermannen av peruker bland annat. Och den rationaliteten använde kanske GM under de två timmar filmen pågick kanske genom att dels fixa viss förklädnad dels ta sig ytterligare en hutt av amfetamin för att klara av att genomföra sin plan.

  4. Bara en fråga till så ska jag sluta tjata på din sida Gunnar. Det här svenska stay behind spåret bakom MOP. Är inte urkällan till den tanken inspirerad av den sk Brabantligan som låg bakom ett attentat vid en italiensk tågstation på 80-talet?Jag har fått uppfattningen om att det var några högervridna galningar som hade lärt känna varandra genom att de ingick i en gemensam sk cell i italienska stay behind ”Gladio”? Hur kan man tro att en likadan amoklöpande cell i Sverige skulle kunna uppstå och begå ett statsministermord 1986? Eller hur har man kommit fram till att så skulle kunna vara fallet i Sverige? Vad finns det för konkreta bevis att så är fallet förutom alla dessa evinnerliga insinuationer, tecken, långsökta dragningar och gissningar? Det räcker ju liksom inte med att walkie talkie försedda män sågs runt mordplatsen liksom?

    1. Du blandar ihop saker lite grann. Det du kallar Brabantligan syftar på en grupp våldsmän som i en serie blodiga attacker dödade vanliga butiksbesökare i Belgien under 80-talet. Det har förts fram bekymmersamma indicier på att de hade kopplingar till belgiska Stay Behind. Terrorattacken mot järnvägsstationen i den italienska Bologna har på liknande sätt kopplats till italienska Stay Behind, det s k Gladionätverket. Det finns liknande oroande uppgifter från andra länder om Stay Behinds inblandning i kriminella våldsaktiviteter.

    2. Mobiltelefoner fanns redan på 1980-talet och de var stora på 1980-talet. En del walkie- talkie observationer kanske kan förklaras med freestyles man hade på den tiden t ex vittnet Nicola F hade en sådan på sig på mordkvällen och han var inte så långt från mordplatsen när mordet skedde. http://www.itdemokrati.nu/page36d.html Andra walkie- talkie observationer kan förklaras med att det var poliser, säpo, vakter, militär eller annan säkerhetspersonal som var ute på uppdrag t ex knarkspaning m.m. som inte hade något med mordet att göra. Sedan finns det säkert dem som inbillat sig att de sett något som var det bara för att polisen frågat om eventuella sådana observationer. Till ex. Ölvebro kommenterade det senare. Bara ett par st walkie- talkie tips/observationer kom in till polisen innan Holmér gick ut i media och frågade om detta. Runt och i själva mordplatsen dvs korsningen Sveavägen/Tunnelgatan/Dekorimahörnet fanns det väl knappt någon walkie- talkie observation? Det finns ingen som nämner det under rättegången mot CP 1989 vad jag vet, men jag kan inte allting vad vittnena sagt.

        1. Dem började inte att tillverkas 1987. År 1986 kom NMT 900 dvs mer moderna mobiltelefoner. Biltelefoner fanns också sedan tidigare. http://www.janmilld.se/historia/6/mobiltelefon.html
          Stor sannolikhet att walkie talkie observationerna var felaktiga dvs att man kanske såg walkie talkie män, men att det handlade om annat än själva mordet t ex spaning+ en del såg annat än walkie talkies m.m. Det kom bara in ett fåtal påstådda walkie talkie observationer innan polisen efterlyste ev. sådana. Som man frågar får man svar. Hade polisen frågat efter något annat så hade antalet påstådda observationer av det också ökat, fast det inte hade haft något med mordet att göra.

          Det är svårt att få ner konspirationsteorierna till Sveavägen/Tunnelgatan kl 23:21 28/2 1986. Utan bevis så förstår inte jag varför en del är så säkra på att en konspiration låg bakom mordet. Om CP var mördaren så berodde mordet antagligen på hans relation till bombmannen-Tingström (en mindre konspiration förvisso men ingen polis/ eller militärkonspiration). CP negativa inställning till socialdemokratin och Palme. CP hade uttalat sig hotfullt om, mot Palme som flera oberoende personer hade hört både före och efter mordet. Dessutom hade han erkänt mordet för flera personer och ett par st såg en stor revolver hemma hos CP tiden för mordet m.m.- se Resningsansökan. CP var i så fall ensamagerande på mordkvällen utanför Grand och Dekorima.

          Dessutom så var det mesta oplanerat av det som makarna Palme gjorde på mordkvällen. Om inte ens Palme visste att han skulle gå förbi Dekorima bara några minuter innan mordet när han stod utanför Grand och pratade med Lisbet, Mårten och Ingrid, så kunde inte mördaren heller veta det m.m.

          1. Låt mig bara kommentera en sak, Ulf, det du skriver om introduktionen av mobiltelefoner i Sverige.

            NMT 900 var ett system för mobil telefoni som ersatte ett tidigare system, NMT 450. Det kom i december 1986 och det systemet banade förvisso väg för mobiltelefoner som var avsedda att bära med sig, till skillnad från biltelefoner som funnits i bruk tidigare.

            Men NMT 900 kom alltså tio månader efter Palmemordet. Och NMT 900 är dessutom inte ett begrepp för själva mobilerna utan för det nya nätet som banade väg för en utbyggd mobiltrafik.

            De första bärbara mobilerna kom 1987, de vägde ett kilo och kostade 30 000 kronor. De var förvisso så stora och klumpiga så att de kan liknas vid walkie-talkies. Jag medger gärna att om de hade funnits bland köpstarka stockholmare vid tiden för Palmemordet skulle det ha varit lätt hänt att de förväxlats med walkie-talkies av personer som sett dem.

            Men så var det alltså inte.

            Några källor:
            http://www.tekniskamuseet.se/mobilen/1980_90.shtml
            http://www.ericssonhistory.com/changing-the-world/World-leadership/Launch-of-the-NMT-900/
            http://wwwc.aftonbladet.se/it/0001/03/mobil.html

  5. För den stora allmänheten gäller möjligen 1987. Jag gissar på att mobiltelefonerna fanns betydligt tidigare men då i det hemligas tjänst. På 70-talet t.ex fanns det pyttesmå radaranläggningar som fick plats i nästan ingenting. Har jag hört. Sådana kan allmänheten köpa idag på 2000-talet. Har jag sett.

    1. Exakt vilken sorts teknik som svenska och utländska hemliga tjänster hade tillgång till vid tiden för Palmemordet är väl inte helt lätt att slå fast. Om man vill kan man säkert kalla vissa typer av trådlös kommunikationsutrustning som de använde för mobiltelefoner. Men då är vi ändå framme vid samma poäng som jag försökt fästa uppmärksamheten på: att det fanns personer kring mordplatsen som hade tillgång till trådlös bärbar kommunikationsutrustning och att iakttagelserna av dem inte kan förklaras med att det skulle ha rört sig om normalt mobiltelefonerande eftersom det inte förekom då.

  6. Dessutom kan det finnas skäl att tro att vapnet var förberett med ljuddämpare när skotten misstogs för smällare
    http://illvet.se/teknologi/kan-en-ljuddampare-gora-skottet-helt-ljudlost

    Jag tycker också att det är konstigt ifall mördaren tog trapporna då risken var stor då en restaurang låg där. Kan det varit VG? Mördaren kanske flydde ner via tunnelsystem vid tunnelgaran och kan på så sätt tagit sig hela vägen till gamla stans tunnelbanestation. På säkert avstånd från mordplatsen att ta sig upp igen. Skulle kunna förklara följande dialog nerifrån? ”Hallå ni däruppe hur ser det ut”, ”Bra, men det är förbannat kallt”,”Statsministern är skjuten”.

    1. Vad jag tycker är intressant är Rådmansgatans tunnelbana. Om det stämmer att makarna Palme gick tillbaka samma väg som de kom ifrån kan man undra varför nedgången plötsligt var avstängd. Inte vanligt man stänger av en nedgång för arbeten som måleri osv. en fredagkväll. Om det var en konspiration som flera är inne på numera och att Lisbet har nämnt att det handlade om 2 gärningsmän till en början samt att vissa uppgifter tyder på att Palme sköts framifrån, vad hindrar då att tro att den verklige gärningsmannen stod gömd vid Rådmansgatans tunnelbanenedgång med vapen försedd med ljuddämpare? Gärningsmannen hade på sätt tunnelbanenedgången helt för sig själv efteråt att nyttja för att komma undan. Den andra personen då som vittnena såg? Ja varför inte VG med ett vapen som endast åstadkom knallar?

      1. Nej, någon nedgång till T-banestation Rådmansgatan tror jag inte alls var stängd vid tiden för mordet. Den nedgång som definitivt var stängd var den vid Tunnelgatan, station Hötorget. Och makarna Palme gick inte alls tillbaka samma väg de kommit från. De kom till bion genom att ta T-banan från Gamla Stan till Rådmansgatan och sedan gick de Sveavägen söderut därifrån. När de sedan skulle ta sig hemåt efter filmen gick de alltså inte tillbaka mot Rådmansgatan utan fortsatte söderut – och hade kommit till den stängda T-banenedgången vid Tunnelgatan när mordet skedde.

        För övrigt menar jag att obduktionsprotokollet tydligt klargör att Olof Palme blev skjuten i ryggen. Den saken går jag rätt utförligt igenom i min nya Palmebok.

        1. Tack för klargörandet! Gjorde ett försök att få ihop det med den märkliga vittnesuppgiften om en utrusande man från gamla stans tunnelbana strax efter mordet

          1. Jag tror jag misstog det hela. Trodde att rådmansgatan hade två uppgångar. En i norr och en i sydlig riktning. Den jag syftade på är nedgången som låg närmast mordplatsen vilket då snarare torde tillhöra hötorgets norra ände. Men oavsett gick de tillbaka en annan väg än var de kom ifrån.

            1. T-banestation Rådmansgatan har en nordlig uppgång och en sydlig, den norra vid Handelshögskolan och den södra vid korsningen Sveavägen-Rådmansgatan. (Egentligen är det två nordliga och två sydliga uppgångar eftersom det i båda fallen går att komma upp på vardera sidan av Sveavägen.) Den södra uppgången, den som är närmast Grandbiografen, var den som makarna Palme tog. Men den ligger alltså fortfarande norr om Grand.

              Den som använder sig av gatuvyn i till exempel Google Earth kan lätt bekanta sig med hur T-banenedgångarna ligger. Det är ingen skillnad i dag mot hur de låg då.

        2. Här kanske en reflexion på mötescenariot passar in….
          Tycker att det verkar vagt.utan konkreta bevis.Även om det skulle förklara en del.
          GM kanske inte behövde ha lockat dit offret utan helt enkelt gått fram för att prata.
          Palmes sista tel.samtal var med Sven Aspling.Som enl. uppgift ingick i Stay behind.
          Detta var alldeles innan paret gick ut för att gå på bion.Palme kan ha nämnt detta för
          Aspling.(Lisbet stod med ytterkläderna på när samtalet pågick)..Palme kan ha nämnt
          något om att de skulle promenera hem.Hypotetiskt kanske.Men det skulle förklara de
          tidiga walkie-talkieobservationerna kring mordplatsen.Vid åttatiden strax efter samtalet.
          En tidig rekognisering.På vägen hem från bion…..

          1. Det är riktigt att det inte finns några definitiva bevis för mötesscenariot. Naturligtvis kan Palme ha sagt saker till Sven Aspling som en mordgrupp fått del av, genom avlyssning av samtalet eller på annat sätt.

            Men det känns kanske lite långsökt att Palme i största allmänhet skulle ha berättat i telefon att han planerat att promenera Sveavägen hemåt efter biobesöket.

            Slutligen är jag inte alls övertygad om att alla telefonsamtal till och från Palmes lägenhet under mordkvällen verkligen redovisats av utredarna.

          2. Om det var ett viktigt samtal har jag svårt att tro att det var så sent som att Lisbet hade ytterkläderna på sig. Det kan inte varit så mycket tid tills de stängde ytterporten och (mer eller mindre bekräftat) redan hade förföljare med walkie-talkie. Tiden till att fixa det verkar ju väldigt kort? Därmed inte sagt att det inte fanns en bekräftelse mellan Aspling och Palme om ett tidigare beslut att en promenad skulle ske.

  7. Apropå mer eller mindre hemliga utredningar så uppger Borgnäs (En Iskall vind s 490f) att det skall finnas ”en hemlig rapport om Olof Palmes kvinnoförbindelser”, som han tydligen har tagit del av.

    Förmodligen kan det finnas en rad mer eller mindre hemliga utredningar av högintressant innehåll som aldrig offentliggjorts. Säpos PM om övervakning av OP från april 1986 är en – PM:et hävdar att OP bevakades veckorna innan mordet.

    Och Ulf Lingärde hävdade i en debattartikeln 1987 följande: ”En tidigare utredning av Zeime förefaller ha visat att på mordplatsen fanns två polismän som inte hade där att göra.” Lingärde spekulerar (inte utan fog kan man tycka) i att denna lämnat Zeime ”utomordentligt illa berörd”.

    1. Jag håller med om att detta är intressant. Det är alltså ett inslag i Rapports sändning klockan 19.30 dagen efter mordet och det är Hans Holmér som intervjuas. Så här lyder replikerna:

      Reportern Hans Rehnvall: ”Det har ju sagts att Lisbeth Palme sagt att hon kände igen gärningsmannen, är det riktigt?”

      Hans Holmér: ”Nä, jag vet inte hur pass stort avseende man ska fästa vid detta, men att hon har fällt det yttrandet är riktigt. Men vi arbetar rätt förutsättningslöst på det.”

      Givetvis kan det i efterhand tolkas som att Lisbeth bara menade att hon fått en så tydlig bild av gärningsmannen så att hon skulle känna igen honom om hon såg honom igen. Men Holmérs svar ger inte alls intryck av att det är så han och andra tolkat hennes uttalande. Det låter snarare som att Holmér vet att Lisbeth sagt att hon kände igen gärningsmannen, att han vet att andra personer känner till att hon sagt så och att han inte har lust att förneka saken – men att han vill bagatellisera uttalandet.

      1. Holmér dissade tyvärr Lisbet och hennes vittnesmål och det är det intrycket jag får dvs att Lisbet sagt till Polisen att hon skulle kunna känna igen gärningsmannen (det brukar Polisen fråga brottsoffer efter ett våldsbrott) men att Holmér av någon konstig anledning redan dagen efter mordet inte tror på det. Fantombilden görs inte utifrån Lisbets minnesbild av mördaren konstigt nog m.m. Olyckligt att inte riktiga mordutredare (rikskriminalen) fick leda utredningen från dag 1. Dokumentationen var bristfällig (och att Holmér medvetet bortsåg från Lisbet m.f.l. uppgifter) och vi vet att Lisbet sade att hon tyckte att mördaren såg ut som en borderliner-typ redan våren 1986 m.m. Tommy Lindström bekräftade det. http://www.regeringen.se/contentassets/126003cf7f424174863bb0cc252ba919/granskningskommissionens-betankande-i-anledning-av-brottsutredningen-efter-mordet-pa-statsminister-olof-palme-del-3

        1. Diagnosen ”borderline” är ett brett begrepp för en viss typ av personlighetsstörning som bland annat handlar om känslomässig instabilitet. Diagnosen är omdiskuterad. Även om man väljer att använda sig av begreppet finns det givetvis inga sätt att med en hastig blick på en människa avgöra om den personen borde diagnostiseras som ”borderline”. Ännu mer uppenbart är det förstås om man gör en hastig observation av en människa på en mordplats.

          Det må vara förståeligt om Lisbeth Palme försökte bearbeta sin traumatiska upplevelse med termer hämtade från den värld hon var bekant med som psykolog. Men Tommy Lindström drog som vi vet den helt rimliga slutsatsen att Lisbeths uttalande saknade värde som information i spaningsarbetet.

          1. Tycker snarare att det var konstigt att man inte utgick ifrån detta och koncentrerade sig på misstänkta som var borderliner personligheter t ex CP kan man säga hade liknande personlighet. Man kan inte från början bara inrikta sig på stabila, mer normala personligheter och undvika det som huvudvittnet iaktog om mördaren. När riktiga mordutredare efter Holmér tog över så tog man också hänsyn till vad Lisbet ansåg om mördaren.

          2. Det kan ju vara så enkelt att Lisbet med ”borderline” helt sonika hade uppfattat att GM betedde sig udda/avvikande eller SÅG udda/avvikande ut. Lisbet visste förstås att borderline inte kan ses på utsidan men hon sökte väl efter något betecknade i skallen medan hon pratade och 30 år senare sitter vi här och dissekerar påståendet….Hon uppfattade förmodligen något hos GM (som ju så knappast kan ha varit Anders B förstås.) men jag tänker att det kanske kan ha varit GM:s missbruk av droger som hon fick en glimt av. GM:s stirriga ögonen var det ju flera vid bion som såg också. Konstigt att denne missbrukare inte har identifierats. Då kan det knappast handla om någon missbrukare ut det tyngre klientelet för då hade denne garanterat varit känd och blivit igenkänd av av andra missbrukare och dessutom känd av knarkpolisen. Rimligtvis. Kanske en helgknarkande men då borde denne kanske inte ha haft den där särskilda gångstilen som Inge M tyckte sig se. Den kommer väl efter långvarigt missbruk tror jag.

      2. Men ”kände igen” kanske också kan syfta på de två män som hon hade sett vid bostaden någon tid innan? En av dem påminde ju om GM om jag inte minns fel.

        1. Kan vara. Holmérs attityd när han bagatelliserar Lisbeths uttalande går väl ihop med hur polisen till synes ignorerade Lisbeths uppgift om männen i Gamla Stan. Till exempel efterlystes aldrig de två männen i massmedia – vilket ju borde ha varit naturligt att göra.

  8. Verkligen! Och jag saknar också bilder/skisser på Grandmannen. Mårten Palme beskrev ju ganska detaljerat hur ”hans” Grandman såg ut och gjorde även en teckning. Har alltid undrat varför man inte har valt att gå ut med någon slags ”fantombild” av just den mannen. Han är ju fortfarande oidentifierad och vad hade polisen att förlora på att försöka låta allmänheten gissa vem det kunde vara? Det fattar inte jag.

  9. Jag har nu läst två intressanta böcker om Palmemordet. En som fått mycket uppmärksamhet i media – nämligen din Gunnar, och en som inte fått någon alls – nämligen Conny Larssons ”Nu ska jag upp och skjuta den jäveln”. Conny är övertygad om att han vet vem gärningsmannen är, du verkar lämna det öppet. Det ni har gemensamt är skildringen av en mordutredning som inte vill veta och helst tittat åt ett annat håll. Det jag som läsare undrar över är det två olika historier eller två historier som kompletterar varandra. Någon som läst bägge böckerna och vad anser du Gunnar?

    1. Jag är kanske lite miljöskadad av att jag har pratat med rätt många människor som anser sig veta vem Palmes mördare är, men som har helt olika kandidater. Flertalet av dessa människor har framstått som rimligt hederliga och psykiskt friska, ska tilläggas.

      Connys bok är intressant på flera sätt, men jag har inte låtit mig övertygas om att han är rätt mördare på spåren.

      1. Jag har läst din senaste bok ”Konspiration Olof Palme” , förra året, och fann den mycket intressant och informativ. Ett slags resumé över vad dessa 31 år av utredningar, etc. innehållit/gett/lett till. Rekommenderar den starkt till den som vill få ett slags överblick över detta vittomfattande område. Du är, vid det här laget, något av en auktoritet inom området.

        Jag har inte läst Conny Larssons bok ”Nu ska jag upp och skjuta den jäveln”. Jag har däremot lyssnat på honom själv i 2 sändningar, 1 tv-sändning ( http://tvsydvast.se/video/nu-ska-jag-upp-och-skjuta-den-javeln-olof-palme-160218?query=conny%20larsson ), och en sändning av ett ‘alternativt sommarprogram’ i radion ( https://www.youtube.com/watch?v=CdfHwFAnOWs&t=4s ).

        Har du sett/lyssnat på dem?

        I dessa framstår Conny Larsson som tämligen seriös och noggrann med detaljer, utifrån sitt perspektiv/’scenario’. Vad är det som får dig säga att du ”inte låtit mig övertygas om att han är rätt mördare på spåren”. Skulle du tillmäta hans berättelse något slags signifikans, i det stora hela?

        Vore intressant att veta, och på vilka grunder du när din uppfattning.

        1. Jag har läst Conny Larssons bok och också pratat med honom. Det där med att ”tillmäta hans berättelse något slags signifikans” är ju lite speciellt i det här fallet. I princip frestas man att säga att antingen har han rätt eller också så har han fel. Något däremellan vet jag inte riktigt hur det skulle se ut.

          Det går knappast att föreställa mig att den man han beskriver, ”Lennart”, skulle kunna bege sig till Stockholm och lyckas utföra mordet på Palme utan att ha hjälp av andra personer. Och samtidigt har jag svårt att tänka mig att någon annan skulle anlita en person som i Conny Larssons berättelse är så pratsam om saken, både före och efter mordet.

          Till det kommer att ”Lennart” är enarmad. Det är inget som har stöd i några vittnesuppgifter från mordplatsen.

          Det finns många tänkbara Palmemördare. För att jag ska tro på att det är just ”Lennart” krävs att jag litar obetingat på Conny Larssons uppgifter. Det gör jag inte.

          1. Ok, tack för ditt ärliga svar Gunnar!

            Jag tror att CL nämner att ”Lennart” skulle ha ‘blivit utvald’ av någon/några. Alltså ingått i något slags ‘nätverk’, och därmed också ‘underförstått’ att han skulle haft hjälp. Det var väl mest gentemot CL han ska ha varit pratsam då, eller? Eftersom jag inte läst boken visste jag inte om att han är/var enarmad. (alltid varit…?). Det ställer ju saken i ett annat ljus, förstås. Vet du om ”Lennart” hörts av någon/några utredare?

            1. Enligt Conny Larssons bok ska ”Lennart” ha sagt: ”Det var en tysk och en fransos med också, vi hade rekat i Gamla Stan innan.” Och han ska ha tillagt: ”Det var många fler inblandade, men det vill du inte veta.” (Sid 178).

              Larsson skildrar i sin bok hur han först inte tagit dessa uppgifter på allvar utan trott att ”Lennart” var ensam gärningsman till mordet men senare kommit fram till att det förmodligen rört sig om ”en konspiration med förgreningar ut över hela världen”. (Sid 269)

              Det är helt klart att Palmeutredarna lagt ner en del arbete på att kontrollera de uppgifter som Conny Larsson lämnat. Larsson uppger i sin bok (sid 247) att denna kontroll innefattat att förre spaningsledaren Dag Andersson förhört ”Lennart”.

              Och slutligen: enligt Conny Larsson blev ”Lennart” enarmad i samband med en trafikolycka som inträffade när han var 14 år gammal (sid 45).

  10. Kanske redan uppmärksammat och diskuterat men i klippet från Arlanda (4:11 – 4:13 in i klippet som Markus skickat länken på) ser man mannen med röd keps som verkar resa tillsammans med den person som misstänks vara Eugene de Kock. Han tilltalas eller svarar på svenska. Han verkar ha ett svart pass (om jag inte minns fel så ser det ut som de svenska passen gjorde på den tiden). Efter honom kommer en man och lämnar sin biljett, möjligen den som kan vara de Kock. Vore intressant att veta om det med modern teknik skulle gå att inhämta mer information från bilden dvs tyda några tecken från hans resedokument.

  11. De två männen utanför Palmes port strax innan mordet hade kanske fått ett annat fokus i utredningen ifall mordet hade skett i gamla stan. Nu skedde ju mordet på sveavägen istället och det går inte komma ifrån då att sannolikheten för att mordet skedde av en ren slump är större där. Läget vid tunnelgatan och en bit från bion har hela tiden gett goda förutsättningar för att mordet blivit svårt att lösa, detta då man kan ha flera förklaringsmodeller som känns och har känts logiska.

    1. För all del. Men polisens ointresse för att utreda Lisbeths observation i Gamla Stan är ändå påfallande. Här fanns en konkret uppgift från Lisbeth, en observation som hon drog sig till minnes direkt efter mordet om de två männen utanför bostaden i Gamla Stan. Hon hade, enligt egen uppgift, övervägt att ringa Säpo. Om Holmér betraktade Lisbeth som ett viktigt vittne – och det borde han givetvis göra – skulle det ha varit självklart att efterlysa männen. Var de oskyldiga och var ute i legitimt ärende skulle de sannolikt själva höra av sig när de läste om sig själva i tidningen. Var det något konstigt med dem fanns det skäl att hoppas att andra observerat dem.

      Att följa upp den här saken borde med andra ord ha varit självklart. Att så inte skedde understryker att Holmér förefaller ha smugit som katten kring het gröt. Det går väl i linje med hur han på oklara grunder avfärdade vittnet Ulla S som sett två män med walkie-talkies i Gamla Stan ungefär samtidigt med att makarna Palme begav sig iväg till bion.

      1. Möjligheterna är som sagt många när mordet nu skedde på sveavägen. Palme var säkert minst lika slarvig med livvakter när han inte var i Stockholm och borde varit mycket utsatt vid andra tillfällen också. Men om mordet hade skett ute på landet hade man inte lika lätt kunnat tro att det handlat om en spontan skjutning utan snarare behövt utreda mer om att det handlat om en eller flera förföljare. Det du nämner om gamla stan framstår denna stadsdel nästan som ett förbjudet område. Håller med om att man inte verkar ha engagerat sig ordentligt. Till exempel när det gäller VG så hade han något stamställe där inte långt från Palmes bostad. Men det som kraftigt talar emot VG som gärningsman är att han verkar ha varit opålitlig men hans kontaktnät som verkar ha varit stort tycker jag gör att han fortfarande känns intressant på flera sätt.

  12. Jag tycker mig ha träffat personligheter likt VG som är supersociala,som har adressböcker tjocka som Bibeln och ett ytligt nätverk större än vägnätet i Västtyskland vars största tillgångar ofta är ett vigt munläder. Kan VG kanske ha varit lite bipolär kanske?

    1. Visserligen. Men det är inte antalet som är intressant främst utan vilka kontakter han hade. Det finns mycket att googla fram på nätet

  13. Angående VG`s kontakter så lär han ju varit nära bekant med [säpomannen] Walter K [från Ebbe Carlssonaffären]. Uppväxta i samma by.
    Angående Arlandamännen så påminner mannen i röd keps mycket om [Skandiamannen] Stig E.
    Detta har ju ventilerats en del på Facebook bl.a.

  14. Jag har en fråga till dig Gunnar som är så inläst i fallet. Såvitt jag har förstått har väl tidningen Proletären drivit polisspåret hårt i många år men är det det ”vänsterorganet” som liksom har ”uppfunnit” spåret internt eller fick de in något tips? Vilket var det allra första ”polistipset” om du minns det? Handlade det om de poliser som fanns på plats, Baseballigans medlemmar eller var det folk inom SÄPO som ju också ibland pekas ut som misstänkta förutom militärer.

    1. Det som brukar kallas ”polisspåret”, det vill säga uppgifter som pekar på någon sorts polisinblandning i Palmemordet, är inget som uppkommit genom Proletären eller någon annan tidning. Det kom tidigt in uppgifter till utredningen som gällde poliser eller verkade gälla poliser. Som Granskningskommissionen skriver i sitt betänkande:

      ”Redan de första dagarna efter mordet inflöt tips och aktualiserades uppslag angående personer inom polisen som eventuellt kunde ha med brottet att göra. Hans Holmér beslöt i ett tidigt skede – den 6 mars 1986, enligt vad Juristkommissionen fann utrett – att dessa polisärenden skulle hanteras i särskild ordning.” (Granskningskommmissionens betänkande SOU 1999:88 sid 308.)

      En bred översikt över de tips som brukar räknas till polisspåret och hur dessa tips har utretts (eller inte utretts!) finns i betänkandet sid 271-424. Betänkandet kan laddas ner som tre pdf-filer från http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/1999/01/sou-199988–/

      Det ska framhållas att anledningen till Granskningskommissionen valde att så utförligt granska polisspåret var att den uppgiften uttryckligen ingick i regeringsdirektivet till kommissionen.

      Exakt vilket tips som var det första som kan räknas till polisspåret är inte lätt att besvara. Jag har inte tillgång till någon fullständig förteckning över de tidiga tipsen till utredningen. Dessutom finns det mycket som tyder på att åtskilliga av dessa tidiga tips aldrig blev ordentligt noterade och registrerade. Men ett antal tips kom alltså in redan de första veckorna. Uppmärksamheten i media kring dessa tips var till en början inte särskilt stor. Men under den period som inleddes med Holmérs avgång i början av 1987 kom gamla och nya tips som pekade på polisinblandning att få en hel del utrymme, inte bara i vänsterpress utan i åtskilliga mainstreammedier. Särskilt bör den bevakning av frågan som inleddes i radions samhällsmagasin Kanalen nämnas. Drivande bakom Kanalens bevakning var reportern Lars Borgnäs som senare kom att fortsätta med den journalistiken i samhällsprogram i SVT som Striptease och Uppdrag Granskning.

  15. Tackar för ytterst intressant läsning av din senaste bok. Trots att den bjuder på flera nya och högst intressanta ‘aha’-upplevelser så är det också avsaknaden av ett par (kanske ‘kontextuellt felanvända/tolkade’?) mer eller mindre kända citat av främst 2 personer som jag kanske ‘saknar’ i din bok (även om du går in på djupet på väldigt mycket annat. 1) Carl Lidboms (förflugna/neutrala/vagt reflekterande?) kommentar någon tid efter mordet (vet inte exakt när, men det finns dokumenterat någonstans, kanske hos Jallai): ”Det vore kanske bäst om mordet på Olof Palme aldrig klarades upp…”; samt 2) Hans Holmérs påstådda kommentar (inte heller exakt säker på när den ska ha fällts, men det kan ju vara avgörande – också med tanke på hans egen ‘icke’insats’ – om den fälldes före eller efter hans egen tid som mordutredare): ”Om mordet på Olof Palme klarades upp så skulle det skaka Sverige i sina grundvalar.” . Detta sammantaget med Holmérs alla konstiga turer med livvakter, överfall på hans fru, ‘berättelse’ av en ‘privatchaufför’ till Holmër som sägs ha intygat att Holmér intygat att denne inte befann sig i Borlänge utan kördes runt som en galning i Stockholm under morddygnet, plockandes upp en viss ‘viktig’ man, samt kördes förbi Sveavägen några minuter efter skotten för att konstatera att Palme låg nedskjuten på gatan. Har det gjorts någon undersökning (av t.ex. dig eller någon annan) om vad Holmér egentligen ‘pysslade med’ under dessa år?

    1. Det har ryktats åtskilligt om båda de uttalanden som du refererar till.

      Lidbom ska ha enligt vissa uppgifter ha uttryckt sig på det sätt du refererar vid ett middagsbord. Det kan han mycket väl ha gjort, men jag kan inte gå i god för det. I sin bok ”Ett uppdrag” presenterar han i vilket fall något som kan vara ett försök att snygga till ord som han uttalat och som han i efterhand insett varit alltför öppenhjärtiga. Alternativt kan man tänka sig att han velat korrigera konspirationsteoretiska missuppfattningar om vad han sagt. Han beskriver i boken hur han efter Holmérs misslyckade tillslag och avgång som spaningsledare ställde in sig på att mordutredningen helt enkelt skulle plana ut i ett intet och tillägger:

      ”Jag hade själv ingen som helst uppfattning om var mördaren kunde vara att söka. Men jag trodde inte mycket på möjligheterna att lyckas. Det måste vara svårt att reparera försummelser som gjorts i det första skedet av en mordutredning. Jag var så pass pessimistisk att jag ibland funderade över konsekvenserna om man aldrig hittade någon mördare. Det behövde kanske inte vara så katastrofalt för samhällsklimatet som de flesta tydligen föreställde sig?”

      Det är ju inte samma sak som att det vore bäst för Sverige om mordet inte klarades upp. Men helt klart har Lidbom gett uttryck för tankar som åtminstone haft innebörden att ett uppklarande av mordet kanske inte var särskilt angeläget. I kombination med hans faktiska agerande i Ebbe Carlsson-affären – detaljerat beskrivet i min bok ”Mörkläggning” – är det givetvis en intressant inställning.

      Holmérs påstådda uttalande har återgetts i många sammanhang och med olika uppgifter om när han skulle ha sagt just så. Själv har jag faktiskt aldrig hittat någon tillförlitlig källa, vilket inte behöver betyda att det inte finns någon. Men om han sagt så kräver det någon sorts tolkning och vilken som i så fall är rimlig beror förstås på i vilket sammanhang han sagt det. Ingick det i hans kanonad av uttalanden under andra halvåret 1986 då han försökte skapa trovärdighet kring PKK-spåret är det lätt att tolka hans ord som ett försök att skapa lite sensation kring sitt projekt. Sa han däremot något i den här stilen efter sin avgång som spaningsledare kan man möjligtvis tolka det som ett hot om att han skulle kunna tänkas prata om politiskt känsliga saker av helt annat slag ifall han blev på det humöret. Men för att vi ska kunna dra några som helst slutsatser måste vi belägga att Holmér sagt något sådant och när han i så fall sa det.

      Holmérs agerande i övrigt är förvisso omgivet med frågetecken. Det finns som du nämner exempelvis uppgifter om att han inte var i Borlänge utan i Stockholm under mordnatten. Jag har för min del inte någon bestämd uppfattning om den frågan. Men det finns åtskilligt annat kring Holmér som är mer entydigt dokumenterat och som jag redovisar i min senaste Palmebok.

        1. Ja, den här replikväxlingen från KU-förhöret med Holmér från 7 mars 1989 är ju väldigt typisk för den tidigare spaningsledaren och han ger definitivt intryck av att ha sagt just det som folkpartisten Ylva Annerstedt citerar.

          Det riktigt märks hur han väljer att låta mystisk – hade han velat kunde han ju ha avfärdat det hela på ett rätt odramatiskt sätt.

          Jag har dock fortfarande inte hittat exakt var och när han skulle ha uttryckt sig så här. Referenser till den saken från olika skribenter är antingen mer eller mindre allmänt hållna eller så hänvisar de till olika sammanhang. En uppgift som cirkulerar är att han skulle ha sagt så i en Dagens Nyheterintervju den 25 augusti 1986.

          Den dagen intervjuades han förvisso av DN-reportrarna Bo G Andersson och Rolf Stengård. Och i intervjun sa han en del av intresse, om än i sin vanliga hemlighetsfulla stil. Bland annat fick han frågan: ”Kommer upplösningen, när motiv och gärningsmän blir kända av allmänheten, att vålla stor uppståndelse och kännas besvärande?”

          Han svarade:

          ”Det kan säkert komma fram omständigheter som kan kännas besvärande. Men sanningen ska fram, det förekommer inga försök att dölja sanningen.”

          DN ställde en uppföljande fråga om vem det kunde vara besvärande för – regeringen?

          Svaret: ”Ett mord på en statsminister har ju alltid politiska aspekter.”

          Holmér sa också i intervjun:

          ”Lösningen av det här mordet kommer att styra svenska folkets syn på skydd och säkerhet.”

          När han vägrade precisera sig ytterligare kring mordspaningarna kommenterade han det med:

          ”Osäkerheten och förvirringen ligger i vårt intresse.”

          De här citaten ligger ju lite grann i närheten av att sanningen skulle skaka Sverige. Men det är mycket möjligt att han verkligen också sagt något som ligger ännu närmare det som Annerstedt och andra refererar till – och att jag bara inte letat tillräckligt noga. Hjälp mig gärna.

          1. Tack för svar Gunnar rörande Holmérs eventuella uttalande. Ja, han uttrycker sig kryptiskt! 🙂

  16. Eller citat 2 kanske snarare ska vara: ”Om sanningen om mordet på Olof Palme kom ut så skulle det skaka Sverige i sina grundvalar.” (och det var kanske inte Holmér som yttrade detta, eller?). Och vad höll egentligen Carl Lidbom på med under dessa kritiska dygn? Enligt uppgift så var han onåbar i Frankrike (där han var ambassadör), och ska ha sett till så att Mårten Palme (som var där nere) kom hem ‘oskadd’, men utan förmåga att riktigt förklara hur han kommit hem…

    1. Det var väl Mattias P som var på skidsemester? Även jag har svårt med polisspåret utan att koppla detta till Hans H görand och icke görande samt hans utalande plus kopplingar till Ebbe, Lidbom, rosenbad. Många ömma tår som ingen vill trampa på?

      1. Helt riktigt, det var Mattias Palme som var på skidsemester i Chamonix i franska alperna. Mårten Palme var ju med på biografen tillsammans med föräldrarna och sin flickvän.

  17. Såg ditt svar ovan denna senaste fråga. Tack! Undrar om det går att kartlägga Holmér ‘mer’ än vad som gjorts under dessa år? (Anders Jallai har ju lite intressanta artiklar i ämnet på sin sida; bl.a. då den om att H befann sig i Stockholm under mordnatten). Din intervju med Östling är ju också intressant, och tyder på ett större/mer intrikat scenario. Att han sen också fick den tjänsten på Televerket är frapperande. Men det var väl inte han (säger inte att du påstår detta, endast egna spekulationer!) som hade tillgång till och kunde manipulera med inspelningarna av samtal under mordnatten, där det bl.a. är fel på tidsangivelserna? Undrar också angående ”Algernon-affären”. Finns ju kommentarer om att han skulle ha varit på ett slags NATO/Stay Behind-träff (även tillsammans med någon hög svensk militär?) där det ‘bestäms att den norra avdelningen ska ta hand om detta själv’, d.v.s ‘den problematiske Palme’. (Jallai har väl t.o.m. något dokument med detta på sin sida?). Och att han sen ‘föll offer’ i Stockholms tunnelbana senare 1986 (som du själv tar upp i boken) är väl också något man då kan förknippa med detta, samt förstås med hans uppdrag som granskare i Bofors-affären (och att någon efter ‘tunnelbanedådet’ ska ha ringt till Algernons fru och sagt något i stil med: ”det var den där j-a Palmes fel…”.). Och varför fortsatte aldrig Sten Andersson att gräva i ‘den byken’? Många frågor, men tillsammans antyder detta ett mönster som pekar ljusår från Christer Pettersson (vilket du själv också driver som en genomgående tes). Som sagt, tackar för väldigt intressant läsning, och hoppas att vi någon dag får se någon sorts ‘sanning’ i detta.

    1. Jag tror säkert att vi kommer att få mer klarhet i bland annat Holmérs agerande. Men det är ett besvärligt forskningsområde och det kan vara lätt att trampa fel. Det finns därför åtskilliga rykten och hypoteser som jag inte tagit upp i mina böcker. I alla fall en del av dem hoppas jag kunna återkomma till.

  18. Tack för svar Gunnar. Du är bara bäst. Anledningen till varför jag frågade är att jag har funderat över om mördaren själv kan ha skickat in tips som denne ansåg lämpligt. Som villospår alltså. Någon som kanske inte gillade poliser. Bara ett hugskott. Skelleftehamnsmannen t.ex får jag samma ”vibbar” av vem nu det var som skrev dem. Han skrev ju om walkie talkies. Ibland får jag för mig att mördaren var av en slags Peter Mangs typ bara. Som gillade att leka Gud och Döden i februari 1986 när han kanske av en slump fick syn på paret Palme. Någon som hatade Palme bittert för det måste ju mördaren ha gjort. Annan fundering jag hade häromdagen: i fallet Lisa Holm talades det om en ny slags DNA-test som kan användas på ytterst små mängder material. Kulorna som mördade Palme tvättades ju så där är allt förstört men jag tänkte, tänk om det är möjligt att hitta DNA på Lisbeth kappa där kulan strök förbi och rispade hennes rygg? Mördaren måste ju ha tagit i kulan när han stoppade in den i revolvern liksom?

    1. Det vore ju för väl om det skulle visa sig att det går att få tag i DNA från mördaren via Lisbeth Palmes (eller hennes makes) kläder. Nu består ju en patron av både kula och patronhylsa. Och patronhylsan stannade kvar i revolvern. Så för att din hypotes skulle vara riktig krävs det att det fanns DNA på själva kulspetsen, den som inte omslöts av patronhylsan – och att sådan DNA avsattes på kläderna. Jag kan ju ta upp det med någon av Palmeutredarna när jag pratar med dem.

      Visst kan vissa tips om poliser ha lämnas folk som inte gillade poliser – eller av folk som inte gillade vissa poliser. En del av tipsen som kom inifrån polisen handlade definitivt om att poliser reagerat på kollegor som de uppfattade som extrema och förmodligen också obehagliga. Men ett tips blir inte automatiskt mer eller mindre sant för att den som lämnat det inte gillar personen eller kategorin av personer det handlar om.

      Om ett eller flera tips om poliser kom från mördaren själv och att mördaren var en icke-polis som inte gillade poliser är förstås tänkbart. Fast jag har inte hittat något som pekar på att det skulle vara så.

  19. Om nu Inge M:s vittnesmål kan stämma, att GM rörde sig som en tjackpundare, kan man kanske tänka sig att en sådan typ kanske inte gillade poliser? Hursomhelst så tycker jag att Skelleftehamnsmannen är fortsatt intressant och det tycker väl också palmegruppen. De vill ju gärna ha den personen identifierad. Inte minst för att de första walkie talkie uppgifterna kommer därifrån om jag har förstått saken rätt? Det där kommunalrådet som trodde att det var en arbetskamrat på SJ som var brevskrivaren kanske hade andra kollegor som kunde göra resan? Alla SJ-anställda, inklusive banarbetare, hade väl gratisresor på SJ?

    1. Ulla S som vittnat om att hon såg två walkie-talkiemän i Gamla Stan vid ungefär samma tidpunkt som makarna Palme gav sig iväg till bion kontaktade Palmeutredarna den 5 mars. Det är samma dag som Skelleftehamnsmannens första brev är poststämplat.

      Det speciella med kommunalrådets arbetskamrat var att hans schema gjorde att han var i Stockholm mordkvällen och i Skelleftehamn när brevet som var poststämplat på den orten skickades. Självklart kan vem som helst – med eller utan frikort på SJ – rent teoretiskt ha varit i Stockholm 28 februari och i Skelleftehamn 5 mars. Men det är ju onekligen intressant om man hittar en person som bevisligen varit det.

  20. Så sant. Vet du om man har sökt efter och hittat DNA bakom Skelleftehamnmannens frimärke tro? Jag har alltid misstänkt att Skelleftehamnsmannen är mördaren och ute efter att desinformera. Att det är en sån där person som gillar att ”leka” med polisen och som känner sig som en slags Gud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s