Dala-Demokraten varnar för min Palmebok

rec dd
Dala-Demokraten har recenserat Konspiration Olof Palme.

DET HAR SINA BAKSIDOR att skriva kritiskt om Palmeutredningen – förr eller senare är det oundvikligt att det dyker upp någon representant för det etablerade rättsväsendets egenkära syn på sig självt och avfärdar den som tagit till orda som stollig konspirationsteoretiker.

Det är vad som hänt nu när Göran Kastlund fällt sitt omdöme om min bok ”Konspiration Olof Palme” i Dala-Demokraten. Kastlund är inte intresserad av att pröva de sakargument jag för fram för att mordet kan vara resultatet av en politisk komplott. Inte heller vill han på något sätt medge möjligheten av att en sådan komplott skulle kunna vara svår och känslig att utreda för rättsapparaten och kanske direkt obekväm att hantera ur ledande politikers synvinkel.

I Sverige existerar nämligen inga sådana brister och svagheter i den statliga maktutövningen om vi ska tro Kastlund. Och för att göra det riktigt enkelt för sig målar han upp en nidbild av vad jag försöker diskutera. Med versaler påstår han att jag talar om den ”STORA KONSPIRATIONEN” där det svenska rättssystemet och den högsta statsmakten i tätt samarbete kallblodigt gått in för att ”vilseleda hela världen om vad som verkligen skedde”. Den som läser min bok vet att det där är en karikatyr av vad jag beskriver. Jag skildrar spänningar och konflikter såväl i rättsapparaten som bland politiker, jag skildrar en oro för vad en förutsättningslös utredning skulle kunna leda till – och jag visar på distinkta skäl till att misstänka att vissa aktörer i Palmeutredningen haft en direkt ohederlig dagordning.

Är det tabu att diskutera sådana frågor? I varje auktoritärt samhälle är det förstås det. Och det är lätt att tro att Dala-Demokratens recensent vill äska samma tystnad även i Sverige. Efter att ha skissat en nidbild av innehållet i boken avslutar han sin recension med orden: ”definitivt inte läsvärd”.

Det vill säga: bry dig inte om att öppna den. Tänk inte ens tanken att gå och köpa den eller låna den på biblioteket.

Jag var väl medveten om att den här typen av svulstiga avståndstaganden skulle kunna drabba min bok. Och jag var därför mycket noga med att väga mina ord och värdera mina argument. För att sätta diskussionen om en möjlig mordkonspiration mot Palme i perspektiv förde jag också in ett helt kapitel om de nya rönen kring Dag Hammarskjölds död. Där pekade jag på att FN nu till sist dragit slutsatsen att det krävs utredningsåtgärder för att undersöka att den svenske generalsekreteraren i FN föll offer för ett politiskt attentat och inte dog i en vanlig flygolycka.

Det tog mer än femtio är innan utredningen av Hammarskjölds död kommit så långt. Det borde mana till eftertanke.

Men Kastlund nämner förstås inget om avsnittet med Hammarskjöld och de paralleller som skulle kunna dras mellan den händelsen och Palmemordet. Och inte heller diskuterar han den rad av konkreta vittnesuppgifter i min bok som pekar på att Palme föll offer för en politisk konspiration – och på att en sådan måste ha varit mycket känslig att utreda.

Är Kastlunds recension läsvärd då? Ja, i högsta grad, skulle jag vilja säga – framför allt för den som också läser min bok och därmed skaffar sig en chans att bedöma en bara alltför vanlig argumentationsteknik när det gäller Palmeutredningen. Här hittar man den.

Annonser

39 reaktioner på ”Dala-Demokraten varnar för min Palmebok

  1. Ja det var verkligen en recension att bita i. Hela texten kändes på något vis riktigt sorglig.
    Jag kan se det på två olika vis:
    1) Göran Kastlund lever i villfarelsen att konspirationer ej existerar och sätter etiketten ”foliehatt” på alla som ens snuddar vid ordet konspirationsteori.
    2) En så stark bok som din senaste borde bemötas med sådan här kritik då det fortfarande finns krafter som ej vill att sanningen om mordet blir allmänt känd. Desto närmare sanningen desto hårdare angrepp således och det är kort och gott arbetsförfarande helt enligt regelboken.

    Det kan vara så att krafter sätts i rullning tack vare ditt skrivande och människor som sitter inne med information kanske börjar vackla en aning och på ålderns höst vill lätta sitt samvete. Att läsa det du skriver kan vara språngbrädan till lösningen och jag gissar att det finns en hel del människor som av olika anledningar kämpar med näbbar och klor för att förhindra detta.

    1. Sett ur det perspektiv du pekar på, Eliasson, så är det ju bara att vara belåten med att boken blir angripen. Det kan ju vara ett tecken på att den fungerar, precis som du säger.

    2. Instämmer helt.Det svenska rättsväsendet idag är så korrumperat så Kastlund försätter bara sig själv i en mycket skum dager.Jag hyllar alla privatspanare som gett sig den på att bekämpa den censurerade svenska pressen och dess ”dummies”.Jag tvivlar på att det där samvetet som vi hoppas på existerar.

  2. Jag läste också Kastlunds recension och tycker den är litet intressant eftersom han utgår från premisser som jag tror många omfattar, men som jag bedömer som felaktiga.

    Den första premissen (kanske bara implicit i Kastlunds text) är att en hemlighet som många har insyn i( dvs som involverar många människor) inte kan förbli hemlig över någon längre tid. Men problemet med den premissen är att det inte verkar stämma. Exempelvis måste det ha varit hundratals människor som hade kännedom om existensen av det svenska atomvapenprogrammet, men ändå dröjde det nästan två decennier från nedläggning till avslöjande. Ultra, den brittiska signalspaningen mot nazityskland, röjdes inte förrän nästan 30 år efter kriget, trots att den rimligtvis måste ha varit vida känd i både militära kretsar och signalspaningskretsar.

    Den andra premissen (som Kastlund explicit utgår från) är att de som mörklägger eller döljer en konspiration nödvändigtvis måste veta vad det är för konspiration de döljer eller vilka aktörer som är ansvariga för konspirationen. Men så behöver det naturligtvis inte alls vara. En liten klick aktörer på nyckeldepartement kan med relativt små medel (hemligstämplingar, förbud mot att granska vissa aktörer med hänvisning till rikets säkerhet etc) förhindra att vissa spår överhuvudtaget blir undersökta. Polisens verksamhet kommer då i realiteten att fungera som en mörkläggning utan att det nödvändigtvis var avsikten från myndighetens sida (eftersom man inte fick leta i mörkret, letade man under gatlampan)

  3. En annan sak som kan vara värd att framhålla är att i en hemlig verksamhet som omfattar många människor så behöver det inte vara mer än en handfull som har överblick över helheten. Stay Behind organisationen var t ex explicit designad på så sätt.

    Om det var en omfattande konspiration mot Palmes liv så är det väl troligt att den var uppbyggd på liknande sätt. De flesta deltagare såg bara sin egen lilla del. En fördel med ett sånt upplägg är att whistleblowers bara kan röja en ytterst liten del av organisationen (och än mindre bevisa dess existens). En av de mest (i mitt tycke) trovärdiga visselblåsarna i Palmemordets svallvågor, Jörgen B, hade ju t ex på sin höjd insyn i planeringen i Norrköping, som väl rimligen måste ha varit relativt perifer i organisationen bakom mordet.

    En fördel med en sådan organisation är att alla visselblåsare kan bemötas med skepsis (de vet för litet och kan inte presentera en helhetsbild av organisationen bakom mordet) och det är också svårt att få dem att bekräfta varandras historier. Du presenterar ju t ex själv två (såvitt jag bedöma) trovärdiga visselblåsare i din nya bok, som båda berättar att de fått frågan om de kunde tänka sig att skjuta Palme. Men det är olika personer som de har fått frågan av, så de kan inte bekräfta varandras historier.

    Det blir mao väldigt enkelt att skjuta ner varje enskilt vittnesmål om organisationen är uppbyggd på ett sånt sätt – och det i sin tur minskar säkert också benägenheten för visselblåsare att träda fram.

    1. Till det kan förstås läggas ytterligare ett argument: personer som varit inblandade i någon sorts organiserad aktivitet för att få bort Palme – även sådan aktivitet som inte på något uppenbart sätt handlade om att mörda honom – hade all anledning att i eget intresse hålla tyst om att de sysslat med sådant när mordet väl var ett faktum.

      Enstaka personer som tycks ha blivit utsatta för regelrätta rekryteringsförsök men sagt nej har förvisso berättat saker – Företagsledaren ”Johan” och lastbilsföretagaren ”Axel Johansson” har jag ju själv talat med. Och jag redovisar dessutom uppgifter av liknande slag från andra personer, till exempel Cenneth Neilberg som jag inte lyckades få personlig kontakt med under skrivandet av boken. Men det är som du säger, Hubert, det finns möjligheter att vifta undan dem så länge de är ensamma om just sina uppgifter.

      Och som man kan se i fallet Hammarskjöld, ibland räcker det inte ens om flera personer berättar om samma sak. Det tycks ha varit ganska många afrikanska kolare som såg att ett annat plan attackerade Hamamrskjölds plan – men deras vittnesmål smusslades undan i femtio år för att de inte passade funktionärerna i den utredningsapparat som fanns till hands efter kraschen i Ndola.

      1. Kan även vara så att man tyckte att det var bra att dom mördade Palme, så dom förtjänade att komma undan. Sedan när tiden har gått är det inte lika lätt att prata. Varför kommer du med detta nu. Varför sa du inte det då. Är du ute efter pengarna?

  4. Ett annat exempel är Estonia. Politiker hävdade med bestämdhet i 10 år att det inte fraktats vapen på färjan. Men en konspirationen hävdade att så gjordes. Och hade inte någon högt uppsatt inom tullen vågat säga sanningen, när han gick i pension 2004, hade vi fortfarande betraktat detta som en konspiration.

    För övrigt, du skriver i boken att en annons har satts in för att få hyra en lokal i nära anslutning till Palmes bostad, s.338. Om så skett skulle den ju kunna gå att finna. Uppgiften låter dock orimlig, för hur skriver man, att man vill ha en lokal som ligger nära Palmes bostad. Hm, om man lägger ihop alla personer som säjs ha setts kring Palmes bostad blir det ju en del. Inte minst nämner ju Lisbet själv att hon sett några.

    1. Tror det blivit något skrivfel i din kommentar, ”Men en konspirationen hävdade…”.

      I vilket fall är det riktigt att det med tiden kom fram uppgifter från en tullare som pekade på att Estonia använts för smuggling av militär materiel från det forna Sovjet. Uppgifterna presenterades i SVT:s Uppdrag Granskning och var mycket övertygande. Anders Jallai är en av dem som arbetat med den här frågan, här är en länk till en Expressenartikel: http://www.expressen.se/nyheter/dokument/nya-mysteriet-om-estonia/

      Uppgiften om att Luleföretagaren Rikard varit med och annonserat efter en lokal i närheten av Palmes bostad som nämns i min bok väcker förstås frågor. Jag har inte sett den annons som min uppgiftslämnare talar om. Men det finns förstås inga skäl att tro att en sådan annons skulle ha innehållit uppseendeväckande formuleringar som ”nära Palmes bostad” eller liknande. Mer naturligt vore väl att annonsera efter en butikslokal i Gamla Stan, på Västerlånggatan eller liknande.

      1. Jag är tveksam till att vapen exploderade och förstörde estonia men om det var orsaken så skulle politikerna mörklägga det pga rikets säkerhet och för att slippa ta ansvar för att dom orsakade olyckan.
        Fick politikerna reda på att ett vapen exploderat som politikerna i hemlighet hade fraktat med dålig säkerhet så skulle dom beordrat att båten skulle täckas över och att gravfid ska råda.
        Att ta upp båten gör att hemlig last avslöjas om det nu fans sånt på estonia den natten.

  5. Men om det nu fanns folk som ville mörda Palme…varför går man runt och FRÅGAR en mängd folk om de har lust att skjuta Sveriges statsminister? Det verkar ju inte riktigt klokt ju? Förstår att man inte hittar en hitman via telefonkatalogen men att gå runt och fråga och därmed röja sig? Om det gick till på det sättet borde ju anstiftarna varit avslöjade vid det här laget, för det låter nästan som om Jönssonligan hade varit i farten i mina öron.

    1. Om en grupp anstiftare ville komma i kontakt med en kandidat till rollen som gärningsman var det kanske naturligt att försöka hitta någon som saknade direkta kunskaper om själva gruppen och som därför inte var farlig för den. Att då fråga runt lite löst bland personer som kunde tänkas vara kapabla att utföra dådet behöver, som jag ser det, inte tyda på inkompetens från anstiftarna.

      Om nu mordet var resultatet av en konspiration med en särskilt rekryterad attentatsman kan det för övrigt inte uteslutas att den person som sköt Palme – och som därför var mera farlig för konspiratörerna än personer som bara fått en fråga – helt enkelt blev röjd ur vägen efteråt.

      I gangstermiljöer är det inte ovanligt att en person som betraktas som obetydlig och som därför kan offras får uppdraget att genomföra ett mord.

      1. Tycker ändå det låter märkligt. Även om en ev. GM skulle mördas efter uppdraget är ju risken ofantlig stor att GM kan ha lämnat uppgifter efter sig. Kanske som en slags säkerhet? Nej, jag tror inte på det här med konspiration faktiskt. Håller mig till den officiella varianten att det var en ensam galning. Mörkklädd, ca 180 cm, amfetaminpåverkad, svart gökboetmössa.

          1. Om Jack Ruby kan det sägas mycket, bland annat om hans maffiakontakter. En del av det tog jag upp i Kennedykapitlet i min bok Konspirationer som kom härom året.

            Det skulle föra för långt att referera allt detta här. Bara några ord om argumentet som Ellroy tar upp, att det inte skulle ha funnits någon anledning för eventuella konspiratörer bakom Kennedymordet att låta Ruby döda Oswald eftersom Ruby i så fall skulle ha blivit en ny säkerhetsrisk, på samma sätt som Oswald varit det.

            Så tror jag inte riktigt att det var. Låt oss lämna åt sidan Oswalds exakta roll i Kennedymordet, det finns en rad argument för att det faktiskt inte var han som avlossade skotten från skolbokslagret. Men oavsett det tyder mycket på att han var djupt indragen i en mordkomplott mot Kennedy, en mordkomplott som involverade amerikanska underrättelsekretsar – och det på ett sätt som skulle kunna bli förödande för komplottmakarna om det redovisades i en rättegång.

            Ruby hade med all sannolikhet ingen djupare kunskap om en sådan komplott och det han skulle kunna berätta – även om han ville – var därför knappast av den dignitet som det skulle ha rört sig om ifall Oswald talat ut.

  6. Jag tycker det är ganska korkat att utesluta alla tankar om både konspirationer och nedtystning. Lika korkat som att framföra 100-ig övertygelse om att så var fallet vilket många, men inte du Gunnar, tyvärr också hemfaller åt. Ingen vet ju.

  7. Jag kan bara hålla med tidigare kommentatorer. Som recension att betrakta är Kastlunds text undermålig då den helt utelämnar valda delar och med sättet han uttrycker sig signalerar han dessutom, åtminstone för mig, att han har ett speciellt syfte/mål med sin text. Vi har hört det många gånger förr.

    Kastlund arbetar som åklagare och som sådan verkar det ännu mer orimligt att han skulle vara så naiv och oinsatt att han på allvar tror att det inte finns några alternativ på skalan mellan ytterligheterna CP på den ena sidan, och att ”vilseleda hela världen i en gigantisk konspiration” på den andra. Speciellt på bakgrund av vad vi vet idag med förekomsten av Stay Behind osv.

    Nej, jag undrar på vems uppdrag han agerar. Att ”någon” kände sig nödd att agera är ju i sig en bra recension för boken som jag ser det.

    1. Artikeln du länkar till talar om en specialbyggd mobiltelefon, framställd av CIA. Givetvis kan det ha funnits en massa specialprylar framställda av underrättelsetjänster vid tiden för Palmemordet, det har jag ingen anledning att ifrågasätta. Vad diskussionen handlat om är om de iakttagelser av walkie-talkies som vittnen påstår sig ha gjort under mordnatten egentligen skulle kunna handla om att de sett alldeles oförargliga personer som helt enkelt använt vanliga mobiltelefoner.

      Och då är svaret: nej, vanliga privatpersoner hade inte mobiltelefoner då. Sådana fanns inte på marknaden. Om det fanns hemliga agenter med speciell avancerad teleutrustning som var kopplad till det reguljära telefonnätet och som därför kunde kallas för mobiltelefoner? Ja, det är förstås tänkbart. Men det är ju i så fall lika intressant att borra i som om de haft vanliga walkie-talkies.

  8. Kastlund: ”En del människor – och då menar jag inte de poliser som fortfarande arbetar i utredningen – verkar rentav ha gjort det till en livsuppgift att författa böcker och inlägg, göra filmer och radioprogram om mordet… etc”.

    Eller med andra ord, ”en del människor” gör ”rentav” sitt jobb… Se där en svidande anklagelse.

    1. Göran Kastlund som recenserat min bok i Dala-Demokraten är bekant sedan tidigare både som åklagare och som recensent för tidningen.

      Den som i vanliga fall har respekt för chefredaktören Göran Greider och som uppskattar min bok kan förstås irritera sig över att han släpper igenom en recension av den typ som Kastlund skrivit. Å andra sidan är det ju viktigt att en chefredaktör inte bedriver politisk censur av sina recensenter. Så jag har för min del inget otalt med Greider. Och, ska jag väl tillägga, inget otalt med Kastlund heller.

      Förutom att jag tycker att han skrivit en usel recension. Men han har kanske tänkt och skrivit efter bästa förmåga och djupaste övertygelse – och i så fall kan man ju inte begära mer av honom.

  9. Tänkte på detta som Krusell sa väldigt tidigt: ”Alla objektiva fakta visar att det låg en konspiration bakom mordet”, ”Ett politiskt mord med högerextremistiska förtecken”, ”En grupp, ett kollektiv, bakom gärningen”.

    I samband med dessa uttalanden bad han väl också UD om att få kolla med USA om CIA hade inblandning på ena eller andra sättet. Sedan blev det munkavle och total helomvändning. Vad kan han fått för svar av UD (Pierre Schori, Sverker Åström). Detta är mycket märkligt då han går från en övertygelse till en annan på mindre än en grisblink.

    1. Krusell fick aldrig något svar direkt från UD. Så här skriver jag om saken i min bok ”Mordgåtan Olof Palme” sedan jag berättat att han som ansvarig för utredande av internationella spår blivit uppmärksammad på att det fanns spaningstips om CIA som kanske borde undersökas:

      Krusell skriver till utrikesdepartementet och ställer ett antal tydliga och rätt odiplomatiska frågor om saken. Till exempel:

      ”Fanns det i början av år 1986 någon anledning för USA och dess underrättelseorgan CIA – utifrån en objektiv bedömning – att i personen och politikern Olof Palme se en sådan fara för de egna intressena, att ett undanröjande av honom låg nära till hands?”

      Det vill säga: hade CIA någon anledning att mörda Olof Palme?

      Krusell frågar också om det är vanligt att stormakternas underrättelseorganisationer brukar låta undanröja ”politiskt obekväma personer i statsledande funktion”. Och han undrar om tjänstemännen vid svenska ambassaden i Washington snappat upp något som kan tyda på CIA-inblandning i mordet.

      Allt är, kan man gott tycka, relevanta frågor för de poliser som ska försöka bedöma sannolikheten i spaningstips om att CIA låg bakom attentatet på Sveavägen.

      Men det som hände nästan omgående var att dåvarande kabinettssekreteraren på UD, Pierre Schori, kontaktade Säpochefen Sune Sandström och framhöll, som det heter i UD:s anteckningar, ”det tveksamma i beställningen” från Krusell. Schori och Sandström enades om att skrivelsen inte behövde något svar.

      Krusell säger till mig: ”Där brände jag mig. Jag fick en jävla kritik av högre poliser, bland annat av Tommy Lindström för att jag alls frågat om saken. De fick mig att känna mig som om jag begått tjänstefel. Det handlade väl om att Potifars hustru inte får misstänkas.”

      Potifars hustru förekommer i Gamla testamentet och har blivit en symbol för en person i hög ställning vars ord inte kan ifrågasättas – även om det finns anledning till det.

      I Krusells egen bok om Palmemordet som kom 1998 skriver han också följdriktigt att när det gällde de utländska underrättelsetjänsterna ”hade vi ytterst små möjligheter att undersöka spaningsuppslag i den riktningen”. Han menar att det ligger ”i sakens natur att polisen i ett land inte kan företa några undersökningar av underrättelsetjänsterna i andra länder, ens om det handlar om demokratiskt styrda sådana”.

      Granskningskommissionen, den som startade som Sigvard Marjasins Palmekommission, tog upp Krusells misslyckade framstöt till UD i sitt betänkande som kom 1999. När det gällde spaningstipsen som fanns om CIA var kommissionen noga med att markera att de kanske inte alls var värda att ta på så stort allvar. Och Krusell, som inte nämns vid namn, fick en liten dask: han borde ha insett ”att den valda vägen inte var framkomlig”. Men kommissionen tillade faktiskt att Krusells skrivelse pekade på ”en svår fråga som knappast fått sitt svar i denna mordutredning, nämligen hur ett statsmannamord med misstänkt internationell bakgrund över huvud taget skall kunna utredas. En sak torde stå klar, det kan inte ske inom ramen för ’en vanlig mordutredning’”.

      Till din fråga: hur kom det sig att Krusell svängde så drastiskt från tidigare ståndpunkter till de kategoriska påståendena om att mordet är kriminalistiskt uppklarat och att Pettersson är mördaren? Tja, det är svårt att spekulera om. Men det måste ju ha framstått som väldigt lockande att vara med i en central position och lagföra en person för ett så extremt uppmärksammat brott, och även sedan Pettersson friats kändes det kanske naturligt att hålla fast vid att det måste vara han. Där ligger möjligen en del av förklaringen.

      1. Ligger mycket i det du säger dock så förbryllas jag väldeliga av att han helt lämnar sina polisinstinkter. Tidigt verkar han fått upp något form av spår som föranleder att han faktiskt skriver till UD och vill arbeta vidare med detta. Det som sedan händer är att han högt uppifrån får en rejäl näsbränna och tillsagd att hålla fingrarna utanför syltburken och därmed slutar att vara utredande polis och blir s.k. nyttig idiot. Bevisligen så var han mer rädd om sin karriär än vikten av en seriös mordutredning för att klara upp MOP, sedan att han sjunker så djupt att han ser sig övertygad om CP´s skuld tycker jag belyser galenskapen som genomsyrar mordutredningen i stort. Krusell skulle kunna vara en av dom som vill lätta sitt hjärta och ”pudla” på ålderns höst för att vinna lite upprättelse.

  10. Intressant Kobraprogram ikväll om privatspanare. Man kände sig ju lite träffad. Fast jag tycker det var ett ganska snällt program och du Gunnar och Lena var ju topp. Kände igen mig lite i Lena som fastnat i detaljerna. Men en grej skulle jag vilja säga emot: taxichauffören Anders D menar att han ser tre människor samtala med varandra från sin bil. Och Lena tänker att det finns substans i det vittnesmålet. Jag tror inte det själv. Jag tror att Anders D:s slutsats skulle kunna grundas i en mikrosekunds bild, en frusen bild, av exakt den tidpunkt då paret Palme passerar hörnet och GM tar ett steg fram. Jag tror Anders D kan ha uppfattat den rörelsen som en slags stillbild som ser ut som ett möte tre människor emellan. Hjärnan är ju rätt bra på att lura oss. Dessutom ger ju också Andes D en beskrivning av att GM:s mörka rock hade ljusa strån. Hur var det möjligt att se det från ytterfilen där Anders D stod? Anders D kanske hade sett en liknande rock tidigare, av samma snitt, och den rocken kan ju ha haft ljusa strån. Därav kan han ju dra en slutsats att även GM:s rock hade samma ljusa strån. Hjärnspratt kan det faktiskt vara fråga om.

    Spännande med nya kulan som GW tog i Veckans brott. Det kan ju vara den mystiska Skelleftehamnsmannen igen som skickar konstiga grejer tänkte jag direkt. Skelleftehamnsmannen påstod för övrigt att han var resande i damkläder. Fler än jag som tycker det låter lite knasigt på något sätt? Ålderdomligt för att vara 1986? Och som liksom jag alltid har undrat över varför den tipsaren tyckte det var så viktigt att vara anonym? Visste inte frun om att han var i Stockholm och ”sålde damkläder på resande fot”? Får en feeling av att Skelleftehamnsmannen inte bara är skum typ utan en lite halvsnuskig sådan också.
    🕵

    1. Givetvis ska man vara försiktig med att godta vittnesuppgifter rakt av. Men Anders D:s vittnesmål får sin särskilda betydelse genom att det pekar i samma riktning som andra vittnesmål om vad som hände före skottlossningen. Mest uppenbart: Anders B:s och Cecilia A:s. Båda dessa vittnen uppfattade det som om de såg tre personer i sällskap som rörde sig fram mot mordplatsen. Anders B fick för sin del direkt intrycket att de tre samtalade med varandra. Allt detta kan fortfarande vara fel. Men som jag försökt visa i olika sammanhang så har Palmeutredarna avfärdat uppgifterna om att det tycks ha funnits en kontakt mellan offer och gärningsman före mordet utan att ha prövat dem.

  11. Framgår det någonstans att Anders B tyckte att gärningsmannen var längre än makarna Palme? Finns det överhuvudtaget någon säker vittnesuppgift på det? Ganska intressant då båda makarna Palme var ganska korta personer. Isåfall pratar vi sannolikt om en kompakt person, då flera vittnesmål samtidigt pekar mot att det var en muskulös person. Stor ryggtavla, litet huvud förhållandevis, tar elefantkliv etc. Jag har svårt att se att mordet var ickekontrollerat och att rörelsemönstret snarare tydde på en pundare. När man letade efter lasermannen så gjordes det en gärningmannaprofil. Frågan är hur mycket som gjordes i samband med Palmemordet? Det verkar ha varit ganska fragmentariskt.

    1. När Anders B hördes under mordnatten beskrev han tre personer som gått framför honom och som verkat vara i sällskap. Han sa att han uppfattat personerna ”som att det var en man som gick närmast husen och som höll om en kvinna som gick i mitten samt en kvinna som gick längst ut mot gatan.”

      Anders beskrivning pekar på att gärningsmannen kan ha lagt armen på Palmes axel innan han sköt. Hur lång tid innan är svårt att säga. Om mördaren och Palme inte hade haft kontakt innan kan det inte ha varit mer än ett ögonblicket före första skottet. Om mördaren däremot etablerat kontakt med Palme är det ju i princip tänkbart att han kunnat lägga armen på Palmes axel redan en liten stund innan han sköt. I vilket fall: om mördaren lade armen om Palme är det lätt att förstå att det bidrog till att Anders drog slutsatsen att de två personerna till vänster – mördaren och Palme – var en man och en kvinna.

      Och en rimlig gissning är då också att mördaren framstod som klart längre än Palme eftersom Anders ville minnas att han tolkat det som att det var denne som var mannen i sällskapet. Skottet som gick genom Palmes kropp hade också en svagt nedåtgående vinkel vilket även det i viss mån tyder på att mördaren var längre än Palme.

      1. Är naturligtvis inte så påläst men verkar rimligt. Mötescenariet tycker jag är intressant då gärningsmannen kan ha kännt till att det fanns byggbaracker på tunnelgatan vilket i efterhand gjort det svårare att se vad som verkligen hände utmed flyktvägen. Om det var mer oplanerat och gärningsmannen bara kände till tunnelgatan och inte byggbarackerna kan man tycka att det vore rent dåraktigt att ta trapporna då sikten hade varit helt fri inför vittnen. Bättre då att ta backen upp till höger på luntmakargatan och sedan apelbergsgatan. Stor fördel med trapporna annars är ju att man relativt smidigt kan undvika eventuella förföljare i bil. Något som jag inte hittat någon analys på. Jag har lite svårt att se att gärningsmannen hunnit tänka ut något sådant under språngmarchen. Byggbaracker och trappor kan helt klart ha sina fördelar. Lägg därtill att många stockholmare känner till vart tunnelgatan leder och kan geografin men är väldigt dåliga på att veta vad som för tillfället finns runt krönet efter trapporna. Det kan till exempel funnits något gatuarbete som gjort det väldigt svårt för gärningsmannen att passera. Gärningsmannen verkar ha varit väldigt säker på sin sak när han bestämde sig för att ta trapporna och ska man gissa, för att försöka sätta sig in i gärningsmannens psyke, att han tidigare under samma kväll hade kollat in flyktvägen för att försäkra sig om att allt var i sin ordning?

      2. Det jag menar med detta är att det var oerhört välplanerat då gärningsmannen i förväg hade ställt sig några meter från korsningen och begick brottet precis vid korsningen. Jag menar att gärningsmannen i förväg visste att han skulle springa in på tunnelgatan. Det även svårt då att förstå att makarna gick över sveavägen helt spontant. Enbart ett lyckokast av gärningsmannen som ställde sig för att vänta? Ett mer icke-planerat attentat hade antagligen begåtts varsomhelst på sveavägen av en förföljare när makarna Palme traskade söderut. Instinktivt tycker jag gärningsmannen borde tagit backen upp till höger på luntmakargatan för att försvinna från synfältet. Men som jag sa tidigare kan det ha funnits logik bakom till att ta trapporna istället. Den stora frågan att ställa är om gärningsmannen hade planerat så mycket med att springa in på tunnelgatan, vad är sannolikheten då att denna person inte också var beredd på vad och visste vad som väntade där? Vad jag är ute efter är om man skulle kunna sluta sig till om gärningsmannen helt och hållet var av en kalkylerande natur.

  12. GW var ju mycket kryptisk när han talade om att gammalt tips som hade väckts till liv genom en kula. Jag undrar jag om det inte kan handla om Mockfjärdsvapnet trots att det aldrig gick att provskjuta pga rost? En tipsare hävdade att det vapnet hade tagits upp ur ett annat vatten (?) och därefter hamnat i knarkkretsar i Stockholm och, om jag förstått den knapphändiga informationen på nätet rätt, ÅTERIGEN kastats i ett vatten, närmare bestämt i Flosjön utanför Mockfjärd i Dalarna. Hursomhelst så blir det ju alltid spännande när man hör talas om nya, heta tips. GW såg ju lite lätt upphetsad ut och mitt intryck av honom att det ska rätt mycket till för att han ska spritta av liv och lust. Lovande liksom. Eller bara en cliff hanger inför nästa program kanske.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s