”De som vet har valt att tiga”

tunnelgatan

HÄROM VECKAN recenserades min bok Konspiration Olof Palme i socialdemokratiska Dala-Demokraten i mycket nedgörande ordalag.

Det närmast fientliga tonen i recensionen – och recensentens uppenbara ovilja att diskutera de konkreta uppgifter som finns i boken – gjorde att jag föreställde mig att den helt enkelt speglade stämningar inom vissa grupper i socialdemokratin, stämningar som närmast blivit en informell partilinje.

I Palmes gamla parti finns det fortfarande framträdande personer som alldeles tydligt ser det ouppklarade mordet som en känslig fråga som bör förbigås med största möjliga tystnad. Pressade att kommentera saken brukar de hänvisa till att brottet bör betraktas som uppklarat i och med Lisbeth Palmes utpekande av Pettersson, trots att detta utpekande underkändes av hovrätten.

Nu har boken recenserats i likaledes socialdemokratiska Länstidningen i Östersund. Dess recensent Britt Jakobsson följer definitivt inte någon partilinje utan har gjort vad som framstår som en högst självständig läsning av boken – vilket ju är vad man bör kunna vänta sig av en recensent.

Hon har tagit fasta på vad hon ser som en nyckelmening i boken: ”De som vet har valt att tiga” och fäster särskilt uppmärksamheten på Ingvar Carlssons uppenbara fåordighet kring mordet.

Min bok betecknar hon som ”den bästa och mest klarläggande i ämnet”.

Det gläder mig förstås. Liknande omdömen har faktiskt också getts av nästan alla andra recensenter som skrivit om boken. Den aggressiva sågningen i Dala-Demokraten är ett undantag. Och en kunnig och alert läsare, Morgan Eriksson, reagerade för övrigt på sågningen och fick sin insändare publicerad.

Vad som däremot är anmärkningsvärt är att ingen av dagstidningarna i storstadsregionerna ännu recenserat Konspiration Olof Palme. Med tanke på ämnets betydelse för svensk modern historia är det verkligen lite förbryllande.

Kanske har det att göra med att boken närmar sig känsliga sanningar om Sveriges försvarspolitik och hemliga tjänster.

9 reaktioner på ””De som vet har valt att tiga”

  1. Nedgörande ordalag är allt som oftast ett kvitto på att man gjort någonting helt rätt. Jag har inte hunnit läsa din bok men tänker ägna jullledigheten åt det och det är någonting jag verkligen ser fram emot.

    1. Jodå. Så jag ska verkligen inte klaga för egen del. Men jag är fortfarande missnöjd över hur den offentliga debatten om Palmemordet ser ut. Jag tycker att den ofta befinner sig på en rätt låg nivå med okunniga (och juridiskt högst diskutabla!) formuleringar på temat ”det vet ju alla att det var Pettersson fast bevisen inte räckte”.

  2. Vad tror du om Christer Andersson som gärningsman? Skulle han kunna vara släkt med den tidigare försvarsministern Sven Andersson? Skulle förklara en hel del av socialdemokratins ovilja att gå till botten med fallet.

    1. Christer Andersson är namnet på en person som tilldragit sig en del intresse från Palmeutredarna. Han är inte längre i livet. Den danske författaren Paul Smith är den som mest envist hävdat att det är denne Andersson som mördat Olof Palme. Den som intresserar sig för saken kan studera Smiths blogg, http://palmemordet.eu/

      För min del tycker jag att indiciekedjan som pekar på Andersson är väldigt tunn. Och att han hade samma mycket vanliga efternamn som Sven Andersson är ju inte samma sak som att de var släkt. Även om de var det återstår att hitta en begriplig förklaring till att det skulle kunna infogas i ett politiskt mörkläggningsprojekt. Hela argumentationen kring att Christer Andersson skulle ha varit gärningsmannen bygger på att han var en psykiskt instabil person som agerade ensam, det är svårt att se varför höga befattningshavare i staten skulle ha engagerat sig i att dölja en sådan sanning om mordet.

      1. Snarare framstår ju Christer A som en perfekt syndabock i sådant fall.
        Jag menar,utifall staten velat mörklägga något annat.
        Nej,indiciekedjan runt CA är onekligen besvärande för densamme.Han ägde den enda registrerade Magnumrevolver av rätt typ,som aldrig har provskjutits.Hans förklaring till varför han aldrig inkom med vapnet till polisen(trots två kallelser)är inte trovärdig.Framförallt är hans förklaring till vad han gjorde av vapnet helt orimlig.Dessutom vet vi att han innan mordet köpte ammunition av samma typ som de kulor som mördade Olof och precis missade Lisbeth.

        Hans eventuella motiv är välkänt.
        Han hade bevisligen tillgång till både rätt vapen samt rätt ammunition på bekvämt gångavstånd från biografen Grand.
        Han saknar alibi och har befunnits fara med osanning om detsamma i en första förklaring.

        För den som tror att Palmemordet är ett slumpmässigt dåd begånget av ensam gärningsman så framstår CA som det mest sannolika alternativet till GM.

        1. Visst är väl turerna runt denne kallelse och påminnelse väldigt luddiga?

          Hela historien om utredningsmannen Torsten S som letat efter någon CA i ett sommarstugeområde som han inte kommer ihåg var det låg, och träffar någon radioamatör som han konstaterade inte var den rätta CA, men antog att han kommit överens med mannen om att han vid senare tillfälle skulle komma in med vapen.

          En annan version av samma händelse är att han pratat med en kvinna som han trodde kunde ha varit behjälplig med den rätta adressen på något sätt, eventuellt genom att senare återkomma med adressuppgifter.

          När denna flummiga utflykt ägde rum vet han inte heller.

          ”Därmed synes det ha varit utrett att Torsten S inte framfört någon påminnelse till GH” står det i GrK.

          Att denne Torsten S inte gjorde några vidare eftersök tycks stå klart, och man kan nog också ha vissa tvivel på om den tidigare kallelsen ens ägt rum, eller om den bara är påhittad.
          Det finns ju inget dokumenterat.

          ”GH kunde inte erinra sig att han fått några påminnelser om provskjutning. Han uppgav på särskild fråga att han inte var radioamatör”

          Om detta var den ende 357 magnum som inte provskjutits, så undrar man ju hur polisen jobbar. Den ansågs uppenbarligen inte speciellt intressant.

          Brukar man inte bli tvungen att lösa ut sådan typ av försändelse på postkontoret?

          1. Visst lämnar polisarbetet i detta fall mycket övrigt att önska, men oavsett detta så måste CA ha varit väl medveten om att Palmeutredarna var intresserade av hans revolver. Det var allmänt känt att polisen höll på att provskjuta alla legala revolvrar i Stockholmsområdet av den aktuella typen. Han visste också att det kunde vara svårt för polisen att nå honom, eftersom han inte bodde på den adress där han var skriven. Två påminnelser från 1990 finns dokumenterade, det vill säga vid en tidpunkt då han fortfarande ska ha haft vapnet i sin ägo. Att 1992 sälja revolvern på den illegala marknaden för att lösa en akut penningknipa låter därför som en märklig förklaring av flera skäl.

            1. Det finns dock frågetecken:

              ”Två påminnelser som skickats till honom i januari 1990 respektive i maj samma år har PU dock i efterhand fått fram kopior av.
              Påminnelserna är undertecknade av utredningsmannen Torsten S. PU har vidare i maj 1996 fått fram att två slagningar gjordes avseende GH i oktober 1989.
              Av den ena slagningen framgår att GH dömts för djurplågeri och på resultatet av den andra slagningen finns två anteckningar gjorda av Torsten S, dels ”Adr. rätt 17/5”, dels ”Påminnelse 900126”.

              Anteckningarna betyder säker något. ”Adr.rätt”?
              En slagning i oktober 1989 där det finns en anteckning om en påminnelse Jan 1990?
              En påminnelse som skulle skickas ut detta datum får man förmoda.
              Något som styrker att den faktiskt skickades. Kopiorna?
              Gjorde Torsten detta?
              Till rätt adress?

              ”GH kunde inte erinra sig att han fått några påminnelser om provskjutning”

              Det kan nog vara så att både kallelse och påminnelse är skickade, men eftersom han själv hävdar att han inte fått någon tycker jag att man inte helt självklart kan utgå ifrån att försändelsen kommit honom tillhanda, och man gjorde ingen ansats att ta personlig kontakt med honom för att reda ut saken.
              Att komma i kontakt med honom via anhöriga kan inte ha varit svårt.

              Den ende revolver som inte lämnats in för provskjutning ang Palmemordet, och ändå kontaktade de inte vederbörande!
              Den borde ha varit stekhet.

              Den luddiga sommarstugehistorien har drag av att vara påhittad och i likhet med mycket annat i denna utredning ska man inte ta för givet att något är sant bara för att polisen säger så.
              Många tror att polisen faktiskt varit ute och letat aktivt efter honom i sommarstugan, och att han ”vägrat” att lämna in vapnet.
              Det är bilden som sprids, men det man kan utläsa i GK om detta är mindre smickrande för polisen.

              Alldeles oavsett är ju hans revolver intressant, och historien om försäljningen på Skeppsholmen har klara drag av att vara påhittad.
              Men det är en helt annan diskussion.

Lämna ett svar till Arne Hammarlind Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.