Svenska Dagbladet om Palmemordet och Sveriges dunkla nutidshistoria

lucka 19

SVENSKA DAGBLADETS ledarsida har en julkalender där tidningens medarbetare Andreas Ericson varje dag länkar till något han tycker är läsvärt. Härom dagen valde han ut min hemsida (som också innehåller en länk till denna blogg).

Om bloggen skriver han att här ”finns förutom utdrag ur [Walls] böcker också många kloka synpunkter kring mordet. Ett exempel är problematiseringen av vittnesuppgifterna från mordkvällen. Kan vi verkligen vara säkra på vad som egentligen hände?

För den som glömt mordet och efterspelet finns mycket att påminna sig om. Och den som fortfarande tror att frågetecknen är uträtade och att mordgåtan tillhör historien kan få anledning att tänka om efter att konfronterats med Walls material. Man behöver inte acceptera alla teorier eller slutsatser, men historien om Palmemordet innehåller så många svårförklarliga fakta att även den skeptiskt inställde kan hitta mycket att fundera på.”

Ericson passar också på att göra en översiktlig beskrivning av mitt författarskap om Palmemordet. Min första bok i ämnet, Mörkläggning från 1997, beskriver han som ”både tjock och extremt välresearchad”. Mordgåtan Olof Palme från 2010 som är kortare är enligt Ericson ”den bästa introduktionen” till ämnet. (De inbundna utgåvorna av den boken är slutsålda, men den finns som e-bok och snart som pocket.) Och när han tar upp Konspiration Olof Palme från i år fokuserar han framför allt på Palmes statssekreterare Ulf Dahlstens sensationella uppgifter om att det fanns en walkie-talkieoperation under mordnatten som var känd av spaningsledningen men som hittills varit okänd för allmänheten. Vittnesmål om walkie-talkies har visserligen funnits, men den officiella hållningen när tidigare representanter för utredningen kommenterat dem har varit att vittnena inbillat sig.

Ericson skriver:

”Under Palmeutredningens första tid försvann förmodligen mycket information för evigt. Vissa speciellt känsliga delar av utredningen tycks ha skötts helt utan dokumentation och bara funnits i vissa ansvariga personers huvuden. Det kan tänkas att undersökningen om de mystiska männen med walkie talkie rönt samma öde. Om det skulle vara så kan vi egentligen bara spekulera om orsaken. Den kan vara mycket oskyldig, exempelvis ett gäng extraknäckande poliser som i efterhand varit rädda för att inkompetensförklaras om det skulle komma fram att landets statsminister skjutits framför ögonen på dem utan att de ingrep. Men givetvis kan orsaken också vara betydligt dunklare.”

De som läst min bok vet var jag menar att det finns anledning att leta för att hitta förklaringar: i de hemliga svenska halvmilitära grupperingar som var en produkt av det dubbelspel som nationen befann sig i under det kalla kriget.

Det är anmärkningsvärt och viktigt att en stor dagstidnings ledarsida bereder utrymme åt de här frågorna. Som Ericson skriver var det länge så att ”det offentliga Sverige” helt enkelt ”hade slagit sig till ro med vissheten att det nog var Christer Pettersson”.

Nu är det inte riktigt så längre.

Annonser

15 reaktioner på ”Svenska Dagbladet om Palmemordet och Sveriges dunkla nutidshistoria

  1. Det är ju så spännande så man smäller av med vapnet som har lämnats över till GW. Frustrerande att Veckans brott är slut för säsongen. Nu blev man minsann hängande på en klippavsats som heter duga tills vi får höra mera. En fråga bara. Nu spekuleras det förstås friskt om vilket vapen det kan röra sig om och Sucksdorffvapnet nämns rätt ofta i debatten. Men jag är lite brydd just nu. Har Sucksdorffvapnet hittats och provskjutits tidigare eller inte? Tycker det cirkulerar olika uppgifter om det på nätet?

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11002350.ab

    1. Du är välkommen med alla uppgifter om att Sucksdorffsvapnet skulle ha hittats och provskjutits tidigare så får vi väl titta på dem. Så länge de ifnns på nätet är det ju lätt att länka till dem. De skulle ju kunna gälla något vapen som i första vändan antogs vara Sucksdorffsvapnet.

      1. Nej jag måste ha läst något upp och nervänt. Inte är det vapnet hittat. Men nyss ramlade jag över något annat intressant tyckte jag och jag vill gärna höra vad du säger Gunnar som är så insatt. Det gäller artikeln där Krusell säger att det kan bli svårt att jämföra GW-kulan med de två kulor son hittades på mordplatsen. (Se artikel nedan) Jag kikade in på Lennart Remstams sida på nätet och fann ett foto av de två upphittade kulorna och jag tycker inte alls de ser så särskilt deformerade ut. Eller gör de det?

        1. För den som vill titta själv. Lennart Remstams sida om kulorna har den här adressen: http://www.itdemokrati.nu/page35e.html

          Jag är ingen expert på ammunition, men ett par saker kan väl sägas. Kulorna togs om hand de närmaste dygnen efter mordet, så den typ av deformering som kan uppstå efter långvarig påverkan av skadliga miljöfaktorer är ju inte aktuell här. Vad det bör handla om är dels den deformering som uppstår vid avskjutandet ur revolvern, och det är ju den som i bästa fall kan koppla kulorna till ett visst vapen, och dels den deformering som uppstår när kulorna träffar hårt material. Den senare är ju inte till någon hjälp i det här sammanhanget, och kan givetvis vara ett problem om deformeringen är stor. Men när polisen tidigare har sökt efter Palmevapnet har det där aldrig framhållits som en avgörande svårighet.

          Ett mer uppenbart problem är om en viss revolver som ska undersökas är i dåligt skick, om den till exempel rostat eller om det gjorts medveten åverkan på vapnet för att anonymisera det.

          1. Tack för svar. Ja, jag blev lite konfunderad över Krusells svar angående kulorna. Har för mig att jag t.o.m har läst någonstans att Winchesterfabriken, som också synade kulorna, ansåg att kulorna borde ha blivit mer deformerade än vad de blev. Men ta den informationen med en nypa salt. Jag kan ju ha läst den artikeln upp och ner den gången också. 🙃

  2. Säkert fanns det personer på SvD:s egen ledarredaktion 1986 som hade kunskaper/kontakter i och kring dessa grupperingar. Även för dem passade nog ”sanningen” om Palmemordet som hand i handske.

  3. Bara en liten kanske fånig tanke: Sucksdorffvapnet stals ju 1977 och lär ha vandrat runt i Stockholms undre värld. Läste nyss att Arne Sucksdorff och Stefan Jarl, som bl. a gjorde filmerna Ett anständigt liv och Dom kallas oss mods, var mycket nära vänner. Tänk om det var så att Sucksdorfvapnet slutligen landade i knät på en film- och naturintresserad person som rörde sig i den undre världen under 80-talet. Som kanske köpte revolvern för att just filmaren Arne Sucksdorff hade ägt den? Om GM var intresserad av film kan ju denna ha tänkt se en film han också den ödesdigra fredagkvällen? Men så fick han istället syn på Palme som han kanske hade hatat länge och bestämde sig för att använda revolvern istället för att se en film? Kan ju ha varit ett resultat av något personligt misslyckande i livet jämte långvarig aggression mot Palme åratals tillbaka och då tänker man ju på ambassaddramat, bordellaffären, almbråken i Kungsan mm. Det KAN ju ha varit en vänsterorienterad person, med kontakter i extremvänstern, med tanke på att den första grupp som tog på sig dådet redan under dådet var kommando Holger Meintz. Hade den gruppen svenska kontakter tro? Kan GM ha pratat med någon annan om sitt dåd under natten som ”tipsade” kommando Holger Meintz som valde att ta på sig mordet som ”grupp”? Eller är det för fantasifullt tänkt kanske?

    1. Det där var nog en ganska lång och bräcklig tankekedja utifrån den högst osäkra utgångspunkten att Sucksdorffsvapnet skulle vara den revolver som Palme sköts med. Den väsentliga argumenteringen för att just detta vapen skulle vara det rätta är att det efter inbrottet hos Sucksdorff förmodas ha cirkulerat i kriminella kretsar. Och därmed skulle det vara tänkbart som mordvapen om det nu var så att det var Christer Pettersson som var gärningsmannen.

      Om vi inte tror så mycket på Petterson som mördare – vilket inte jag gör – så blir inte heller Sucksdorffsvapnet nödvändigtvis så intressant.

      Den andra delen i ditt resonemang, E, att mördaren kan ha varit en vänsterorienterad person är också av spekulativt slag, tycker jag. Givetvis kan det vara så – innan vi vet sanningen är det mesta möjligt. Vad gäller den terrorgrupp med vänsterideologi som skulle ha tagit på sig dådet var det dock så här: under mordnatten ringde en anonym man till svenska ambassaden i Bonn och hävdade att han representerade Rote Armee Fraktion samt att det var den organisationen som låg bakom mordet. Rote Armee Fraktion, RAF, var en västtysk terroristorganisation som var verksam mellan 1970 och 1998. Ibland betecknas den med namnet Baader-Meinhofligan efter två av dess grundare, Andreas Baader och Ulrike Meinhof. ”Kommando Holger Meins” var en grupp med anknytning till RAF som låg bakom den våldsamma ockupationen av västtyska ambassaden i Stockholm 1975, men det förefaller inte som om den anonyme uppringaren under mordnatten använde den beteckningen, utan att han helt enkelt talade om RAF.

      Det där är som bakgrund. Vad som är mer intressant i sammanhanget är att detta samtal aldrig följdes upp med ytterligare telefonsamtal, kommunikéer eller tips till polisen som bekräftade att RAF skulle ha legat bakom mordet. De allra flesta som studerat Palmemordet är överens om att samtalet till svenska ambassaden helt enkelt var ett villospår. Vem eller vilka som låg bakom det kan förstås vara intressant att spekulera om.

      I vilket fall: det har förvisso funnits våldsbenägna grupper inom yttersta vänstern i olika länder under de sena 1900-talet, även om sådana grupper knappt existerat i Sverige. Men det vanliga har varit att när sådana organisationer iscensatt våldsdåd har de varit måna om att politiskt motivera syftena med dåden. Och några proklamationer som ideologiskt skulle motivera Palmemordet har inte presenterats från någon vänstergruppering, vare sig i samtalet till ambassaden i Bonn eller i något annat sammanhang.

      Det utesluter förstås inte att en ensam förvirrad person med vänsteråsikter ändå skulle kunna ligga bakom mordet. Men det är värt att komma ihåg att även om radikala vänstergrupper i Sverige var mycket kritiska mot Palme så fanns det inte på det hållet några föreställningar om att Palme borde bekämpas med våldsamma metoder eller att svensk politik på något sätt kunde väntas gå mer åt vänster om Palme försvann från scenen.

      På konservativt håll var det däremot en vanlig uppfattning att Palme personligen var ”värre” än andra socialdemokratiska politiker och att det var en olycka att det var just han som blivit statsminister. Under mitten av 80-talet stegrades den retoriken, inte minst i samband med den säkerhetspolitiska debatten där Palme ibland beskrevs som en nickedocka till Moskva. Och där ligger ett av skälen till att det mesta av diskussionen om tänkbara inhemska politiska motiv till Palmemordet handlat om motståndare till Palme som befunnit sig till höger på den politiska skalan.

      1. Personligen tycker jag att det ligger för mycket tonvikt i debatten runt MOP att det skulle ha varit en ”högermänniska” alt. en ”högerkonspiration” bakom MOP. Och det säger jag inte för att jag själv är någon högermänniska. Kalla krigaren och kommunistjägaren var inte särskilt populär hos extremvänstern heller. Om GM var i 30-årsåldern 1986 så var denne i 20-årsåldern i mitten av 70-talet då Väst drabbades av extremvänsterns terrorangrepp. Kanske GM fylldes av ett hat mot Palme då som aldrig gick över? Led GM av Asperger (likt Mangs och Ausonius) så lär GM aldrig ha glömt något alls som denne hade upplevt som oförätter. Och ansåg GM att Palme var en del av dessa oförätter är det ju fullt möjligt att GM helt enkelt ”såg chansen” att utkräva hämnd då han av en slump mötte paret i Gamla stan. Kuriosa: Holger Meinz hade läst filmvetenskap. Den oidentifierade Grandmannen häckade utanför Grandbiografen. Tänk om dessa två hade något mer än film gemensamt? T.ex ett hat mot Palme?

  4. Tack för svar! Det var intressant. Fast jag insisterar nog ändå lite att Sucksdorffrevolvern slutligen skulle ha kunnat hamna hos någon person i undre världen som inte var Christer Pettersson och som hade vänsterextrema åsikter. Som det helt enkelt slog slint i skallen på. Jag har förstås i åtanke en person som bland bekantskapskretsen var känd för sina vackra naturfoton men som märkligt nog aldrig har publicerat någon naturbild. Däremot har han plåtat kurder och fotodokumenterat brott i realtid. En person med vänsterextrema åsikter som blev tung amfetaminmissbrukare några år efter mordet på Palme, som var polisinformatör och som dessutom kan allt om palmemordet. En sådan person skulle säkert gilla att äga Sucksdorffvapnet tänker jag. Sucksdorff var ju en stor naturfilmare. Självklart är den här personen jag hörde talas om en gång ingen palmemördare men jag tänker mig att Palmes mördare kan ha haft en liknande profil.

    1. Det pratas ofta om konspirationer från höger eller vänsterhåll. Men sällan hörs det talas om att det kan ha varit en kombination. Antagligen då en sida mer utövare och den andra sidan mer med bara ett medgivande att hålla tyst. Både sidor skulle kunna tjäna på att vara tysta. T.ex. skulle ett skäl kunna vara Sveriges väl förankrade neutralitetspolitk som man säkerligen inte ville riskera, kanske framförallt under kalla kriget då både amerikanska och sovjetiska ledare visste vad som stod på spel när det gällde hotet från kärnvapen. Men det är bara en av en mämgd teorier. En intressant teori i sammanhanget kan ha varit den som Tore Forsberg kom med. Han hävdade i sin bok att Christer Pettersson hade haft hjälp av 2 ryska torpeder.

  5. Märkligt påstående av Tore Forsberg. Känns så främmande att ryska torpeder skulle ha haft kontakt med Christer Pettersson. Pettersson känns inte som en person som hade velat ha kontakt med ryska torpeder direkt. Han verkar ha haft fullt sjå att leta och dra i sig droger hela dagarna,

    Idag på morgonen har jag mest funderat över om vår GM kan ha varit musikälskare. 28 februari var en lönefredag och då som nu var det vanligt att man kanske tog sig en öl efter jobbet. En del kanske drog i sig annat också t.ex amfetamin. En aspig, paranoid och narcissistisk person av Peter Mangs typ, utrustad med en pistol stor som en spädgris, kanske tänkte gå på någon av musikklubbarna i Gamla stan och stötte på paret Palme av en slump utanför deras ytterdörr.

    Kanske hade han tänkt gå på Stampen, Kaos, Kristina eller Engelen ( som är de ställen jag minns) men så ändrades planerna när han mötte paret Palme. GM kan ju ha varit på dåligt humör och nu fick han syn på Palme som han kanske hade haft som hatobjekt ända sedan 70-talet då bordell- och IB-affären briserade jämte ambassaddramat. Det tror jag. Jag tror snarare, till skillnad från de flesta inklusive dig Gunnar, att GM röstade vänster och inte höger. I synnerhet om man läser gärningsmannaprofilen.

    1. Vi vet förstås inte vad gärningsmannen röstade på eller om han kanske inte brukade rösta alls – för att han var ointresserad av politik eller för att han inte ansåg att något av de partier som ställde upp i svenska val motsvarade hans preferenser. Och vi får förstås inte bortse från att han kan ha varit bosatt utomlands och saknade rösträtt i svenska val. Alla dessa alternativ är möjliga.

      För min del menar jag att den så kallade gärningsmannaprofilen som tagits fram på uppdrag av Palmeutredarna är alltför problematisk för att den ska kunna användas för att dra några rimligt säkra slutsatser om mördarens personlighet, levnadsmönster eller åsikter. Särskilt två omständigheter är bekymmersamma. Den ena är att det finns så få detaljer som är kända om mördarens sätt att agera. Det rör sig om ett enda brott, inte om en serie av brott. Mördaren lämnade, vad vi vet, ingenting efter sig utom kulorna – och det är inte ens alldeles säkert att de upphittade kulorna är de rätta. De hastiga iakttagelser som olika vittnen gjort av mördaren är dessutom i vissa avseenden inbördes motsägande.

      Den andra omständigheten är att de som gjorde gärningsmannaprofilen redan hade detaljerade kunskaper om en misstänkt person, Christer Pettersson. Det finns avsnitt i profilen som reser frågan om de låtit sig påverkas av de kunskaperna och så att säga i viss mån utformat profilen under inspiration av Pettersson. Det finns förvisso omständigheter i profilen som inte alls stämmer med Pettersson, men det hindrar inte att profilerarna kan ha haft bilden av honom som en allmän vägledning i sitt eget arbete – att det helt enkelt känts naturligt att försöka skissa på en person som hade rimligt stora likheter med en misstänkt gärningsman av den typ som utredarna tidigare valt att ställa inför rätta.

      Gärningsmannaprofilering utarbetades av amerikanska FBI och metoden bygger i första hand på insamling av information från en serie brott som tycks ha begåtts av samma person – och en förutsättning är att de som skapar profilen inte ska vara inlästa på en identifierad tänkbar gärningsman. Avsikten är tvärtom att förutsättningslöst försöka skapa en bild av förövaren i ett läge där det inte finns någon misstänkt, för att på det sättet ge vägledning till vilken typ av spaningsåtgärder som ska prioriteras.

      I vilket fall, med hjälp av gärningsmannaprofilen tog Palmeutredarna ur sitt stora material fram 86 spaningsuppslag om olika personer (som i vissa fall inte var kända till namnet) och utsatte sedan dessa uppslag för vidare granskning. Det var, som framgår av redogörelsen som finns i Granskningskommissionens betänkande, en ganska blandad skara människor som förekom där. (Se betänkandet sid 922-945, betänkandet kan laddas ner från: http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/1999/01/sou-199988–/ )

      De personer som fanns i detta material kännetecknas framför allt av att en stor del av dem förefaller ha haft allvarliga psykiska problem. I den mån deras politiska uppfattningar framkommer finns det faktiskt inte mycket som antyder vänsteråsikter. Motsatsen är däremot rätt vanlig. I fallet nummer 2 finns uppgifter om anknytning till högerextrema EAP, nummer 11 beskrivs som eventuell nynazist. I fallet nummer 15 finns både uppgifter om att han skulle ha varit nynazist och medlem i EAP. Nummer 26 hade i ett brev skrivit att Olof Palme ”haft för mycket vänsterpolitik”. Nummer 33 var en påstådd högerextremist. Och om nummer 83 heter det i sammanställningen att en uppgiftslämnare meddelat att ”politiskt hade mannen befunnit sig längst ut på högerskalan”.

      Ingenting av detta är förstås bevis för någonting. Det enda jag vill visa är att personer som inom utredningen ansågs intressanta i förhållande till gärningsmannaprofilen inte karakteriserades av att de skulle ha vänsteråsikter.

      Som jag skrev så tror jag man ska vara försiktig med att luta sig mot gärningsmannaprofilen. Och givetvis kan mördaren ha haft vänstersympatier även om inte arbetet med profilen lett till belägg för sådana slutsatser. Men rent allmänt tror jag det är mer fruktbart att vidga observationerna om vi vill diskutera en politisk innebörd av brottet. Mördarens personliga åsikter är förmodligen mindre intressanta att börja med än de omständigheter som faktiskt pekar på att mordet var organiserat.

      Det är i det sammanhanget jag kommer in på Stay Behind i min senaste bok.

  6. Det är sant att GMP absolut är diskutabel (att de tog ut svängarna lite för mycket med för lite material på fötterna) men å andra sidan har FBI gjort en 10-punktlista där man har sammanställt tio drag som GM haft gemensamma som har utfört attacker mot politiska personer i USA varav samtliga GM har haft minst fem gemensamma drag. Läser man den listan får man en bild av ensam ”knäppgök” och ingen bakomliggande konspiration.

    Personligen är jag ingen anhängare av stay behind-spåret av just den anledningen att Palme själv, benämnd som kalla krigaren av Mikael Holmström, var djupt involverad i både stay behinds verksamhet samt i IB:s. Varför skulle de vilja ha ihjäl sin egen konstruktör? Som t.o.m ingick ett skenäktenskap med en tjeckiska och därmed tydligt manifesterade vad han tyckte om östregimen? Ibland tror jag t.o.m att staybehind-ryktena som omgärdar MOP har uppstått i stay behinds fiendeläger dvs inom yttersta vänstern. Jag tänker ibland att det svenska staybehind-spåret är färgat av (eller inspirerat av) terrordåden i Italien som jag tror mer var en isolerad nationell händelse. Nä, nu ska jag sluta spekulera och vänta på GW:s utsaga om det spännande vapnet. Göteborg var väl KPML:rs högkvarter under 70- och 80-talet för den delen? Tänk om? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s