Vad kan sägas om den misstänkta Palmerevolvern?

Expr TV 160118Från Expressens TV-sändningar 18 januari.

I NÅGRA DAGAR har spänningen varit på topp kring Nationellt Forensiskt Centrums undersökning av den revolver som förmedlats till polisen av Leif GW Persson och som enligt en tipsare skulle kunna vara identisk med Palmevapnet.

Onsdagen den 20 januari kom det officiella beskedet om testresultaten: det ser ut som om revolvern inte användes vid mordet på Sveavägen.

Jag har kommenterat saken för Expressen, i intervjuer, i tidningens TV-sändningar och i ett par krönikor.

Är det här ännu ett exempel på något som först framstod som ett möjligt genombrott i mordspaningarna men som visade sig vara ännu en besvikelse – eller kan tipset fortfarande vara intressant?

Svaret är inte självklart.

Här är några länkar för den som är intresserad av hur jag resonerat. Vi får väl se vad som händer framöver…

Text- och TV-intervju från 14 januari ”Visar ju att vapnet kan vara det rätta”

TV-intervju från 18 januari ”Gunnar Wall om bilden på vapnet: Kan vara det som ”användes

Krönika 1 från 20 januari (före beskedet från Åklagarmyndigheten) ”Kan finnas dramatisk information att hämta”

Krönika 2 från 20 januari (efter beskedet från Åklagarmyndigheten) ”Fel att säga att spåret redan är stendött”

Synpunkter från denna bloggs läsare är förstås välkomna.

 

Annonser

48 reaktioner på ”Vad kan sägas om den misstänkta Palmerevolvern?

  1. För en lekman ter det sig litet besynnerligt att de kulorna GW fick av sin uppgiftslämnare – tipskulorna – uppvisar stor likhet med Palmekulorna, under det att NFC:s provskjutna kulor – provkulorna – inte gör det. Provkulorna måste väl rimligen likna tipskulorna (hur skulle man annars veta att GW fått rätt revolver?) som i sin tur konstaterats likna Palmekulorna. Då borde också provkulorna uppvisa likheter med Palmekulorna.

    Men vad vet jag.

    1. Visst kan det låta konstigt att plusvärden blir till minusvärden. Men problemet är att den kula som Leif GW fick av sin tipsare var av en mjukare sort än de metal-piercingkulor som hittades på Sveavägen. De senare var tillverkade för att till exempel gå igenom skottsäkra västar, motorblock och så vidare.

      En mjukare kula utsätts för större påverkan när den skjuts genom en revolverpipa än den som drabbar en metal-piercingkula. Att det blir märken på kulorna när de skjuts ut beror bland annat på att inuti pipan finns det vridna spår som ska få kulan att börja rotera kring sin axel samtidigt som den skjuts framåt. Syftet med det är att stabilisera kulbanan så att den blir så rak som möjligt. Spåren består av upphöjningar, bommar, och fördjupningar, räfflor.

      Bommarna ger avtryck på kulorna, och dessa avtryck påverkar utseendet på hela kulan. Ju mjukare kulan är, desto kraftigare blir avtrycket. Därmed kan det vara knepigt att dra slutsatsen att två kulor med olika egenskaper verkligen skjutits ut ur samma vapen. De grova dragen stämmer förstås, det bör synas tydligt om det är samma dimension på bommarna och om de är vridna åt samma håll. Men bommarna är ju i princip likadana för alla revolvrar med en pipa som är tillverkad av samma maskin och har samma kaliber. Vad som är individuellt är de små märken som uppstått efter hand på ett speciellt vapen när någon har skjutit och hanterat vapnet . Det är där jämförelsen blir vansklig när det gäller kulor av olika beskaffenhet.

      I det aktuella fallet tolkar jag det som att såvitt det gick att se vid en jämförelse mellan den mjukare tipskulan och Sveavägskulorna så stämde den allmänna bilden ganska bra – ungefär som när ett suddigt av en okänd person taget på långt håll kan stämma ganska bra med ett skarpt foto på en identifierad person taget på nära håll. Men vid en mer detaljerad jämförelse, utförd under bättre förhållanden, kan det visa sig att det finns tydliga skillnader. Och så verkar det ha varit efter provskjutningen av GW-vapnet med rätt sorts kulor.

      Testresultatet talar för att det inte var rätt vapen. Men NFC:s klassning av likheten som -1 pekar ändå på en viss osäkerhet. Problem som finns med i bilden är att Sveavägskulorna var deformerade av kontakten med sten och grus. Det är också så att pipan på revolvern kan ha utsatts för åverkan under de år som gått så att spårbilden inte längre är likadan som för 30 år sedan.

      Förutom det finns det en annan tänkbar omständighet som i princip skulle kunna innebära att vapnet är det rätta trots testresultatet – pipan kan vara utbytt. Det är inte någon komplicerad åtgärd att utföra för en vapenkunnig person.

      1. Tack för utförligt svar!

        Jag kan inget särskilt om vapenteknologi, men om det bara är den sk bomdatan som stämmer med mordvapnet så tycker jag att åtminstone +2 i första vändan verkar litet väl optimistiskt.

        Hursomhelst kanske protokollet blir offentligt? LGWP skulle ju få se det.

        1. Ja, visst vore det intressant att få del av protokollet – förhoppningsvis också med förklaringar av sådant som vi icke-professionella inte förstår. Låt oss hoppas på det.

  2. Hej Gunnar! Är du (liksom GW) förvånad över att NFC kovänder från +2 på tipskulan till -1 vid testskjutningen? Hur är det egentligen möjligt? Litar du på att NFC grundligt undersöker t.ex att tipskulan verkligen skjutits ur det nu testade vapnet?

  3. Några spontana frågor:
    1. Vad innebär de 8 olika testresultaten (-4 till +4) i procentuell sannolikhet?
    2. Har man testat med vilken säkerhet de två kulorna som provskjutits har kommit från samma vapen? Alltså, kan GW ha fått fel vapen? Lite svårt att förklara händelseförloppet annars.
    3. Tidigare tester har visat att det inte ens går att säga med säkerhet att de två palmekulorna kommer från samma vapen. Vad har det för påverkan på analysen? Hur kan man då ens genomföra den? Vilken av kulorna testar man mot?

    Förhoppningsvis besvarar GW de här frågorna på nästa veckas ”Veckans brott”.

    1. 1. Det finns inte åtta utan nio tänkbara resultat vid den här typen av vapentest om NFC:s skala används. Förutom +1 till +4 och -1 till minus 4 finns också ett 0-värde.

      En nolla innebär att resultatet varken talar för eller mot att revolvern är den rätta. ”+4” skulle ha inneburit att resultatet ”talar extremt starkt för” att det är rätt revolver, enligt den översättning till vanligt språkbruk som Expressen redovisat av NFC:s siffervärden. ”-4” innebär motsatsen, resultatet ”talar extremt starkt för” att det inte är rätt revolver. Och ”-1” ska utläsas som att resultatet ”i någon mån” talar för att det är fel vapen.

      2. Förstår inte riktigt frågan.

      3. Med all sannolikhet Palmekulan i första hand, eftersom Lisbethkulan var mera skadad.

      1. Min fråga (2) är den samma som Hubert ställer ovan. Provkulan och tipskulan är visserligen av olika typ men helt oskadda, så det bör ju gå att fastställa huruvida de skjutits ur samma vapen eller ej.

  4. Tipskulan var av en annan typ än Palmekulorna och det påverkar resultatet. Dessutom fanns enligt GW bara en ”viss” likhet, ingen ”stor”.

  5. Vi kommer aldrig få något definitivt svar på vem som mördade Palme. Har snart gått 30 år sedan mordet och att mördaren skulle behålla mordvapnet är osannolikt, en önskedröm. Jag tror det var CP som var mördaren eller någon annan ensamagerande gärningsman.

    1. Men om vi har tur är Palmes mördare av den grandiosa typen som kan ha har sparat vapnet som en trofe’ och kanske själv önskar att slutet av hans liv blir ett liv i strålkastarljuset. Han, liksom vi, vet ju att det dessvärre säkert finns en hel del människor som skulle tycka att GM var en ”hjälte”. Och sådan form av uppburenhet brukar grandiosa typer gilla. Det är bara att hålla tummarna att mördaren är av just den grandiosa typen tänker jag. Undrar om inte GW tänker så han också?

  6. Jag har inte sett någon uppgift om när den första kulan som Leif GW fick skickad till sig skulle vara skjuten. Om kulan sköts i nära anslutning till mordet kan mycket ha hänt med revolvern sedan dess som skulle kunna påverka spårbilden. Det skulle möjligen kunna förklara skillnaden i testresultat.

    Dock inser jag att det kanske finns ett mått av önsketänkande från min sida att det trots allt skulle handla om rätt vapen.

  7. Nu måste jag få fråga dig Gunnar för nu är jag konfunderad. I Kobraprogrammet (länk här nedan) säger du och Lena Andersson att det inte finns något vittne som kan säga att mördaren har stått bakom hörnet vid Dekorimahörnan. Men det är väl just det Inge M uppger att han gjorde vid det första förhöret? Att GM stod gömd vid avbasningen och klev upp bakom paret då de gick förbi? Har man missat något nu igen?

    http://www.svt.se/kobra/darfor-fascineras-vi-av-mordet-pa-olof-palme/

    1. Bra att du tar upp den här frågan, för den är intressant.

      Den som följt den här bloggen länge har träffat på en hel del diskussion om Inge M:s vittnesmål, främst om hur länge han såg mördaren på platsen före mordet.

      Just det är verkligen en angelägen diskussion, för den handlar om sannolikheten för att mördaren kommit från Grand. Och om det förefaller som om han inte kom därifrån måste vi tolka händelseförloppet på ett helt annat sätt än vad åklagarna gjorde i Palmemålet. Enkelt uttryckt: ju längre tid han stått på platsen, desto mindre sannolikt är det att han följt efter makarna Palme från biografen. Vi kan till och med säga att om han stått mer än en minut är det direkt otroligt att han följt efter makarna Palme från Grand under början av deras promenad för att senare ha passerat dem och ställt sig i position. Då är vi i stället framme vid alternativet att han placerat sig vid Dekorima därför att han på annat sätt vetat att Palme skulle komma dit. Och Inge M är för egen del övertygad om att gärningsmannen fanns på plats redan flera minuter före mordet.

      Det finns inslag i Inges vittnesberättelse som gör att man måste ta Inges slutsats om tiden på stort allvar.

      Men detta är bara en av aspekterna av vad Inge M berättat som är givande för en analys. En annan är vad han säger om var mördaren befinner sig under denna väntan. I det första förhöret med Inge M, det Ellroy hänvisar till, står det: ”Han ser två personer komma gående på trottoaren på Sveavägens östra del i riktning mot Sergels torg. Han ser sedan en man komma ut bredvid dessa båda personer bakifrån.” Se http://www.itdemokrati.nu/page36z.html

      Det kan ju tolkas som att mannen stått gömd bakom avfasningen, men det är faktiskt inte det Inge M säger. Och i nästa förhör preciserar Inge det till att han sett mannen vid ”ett skyltfönster” eller stående ”mot väggen”.

      Ingenting i Inges uttalanden i polisförhören pekar på att mannen stått gömd. När jag talar med honom i samband med skrivandet av min bok ”Mordgåtan Olof Palme” från 2010 frågar jag honom om detta och får ett tydligt svar. Jag citerar:

      Står han så långt ut på trottoaren så att han ser dem komma eller står han bakom avfasningen?

      ”Han står så att han ser dem. Och de skulle också ha sett honom om de bara hade vridit på huvudet åt hans håll. Han står inte skymd, men han står inte heller i vägen för dem.”

      Det är entydigt. Och det är rimligt. Om mördaren ställt sig på lur bakom avfasningen så hade det rimligtvis väckt mer uppseende bland förbipasserande än om han helt enkelt stått på trottoaren, synlig för sin omgivning. Och från en position bakom avfasningen skulle han inte heller själv ha sett när makarna Palme närmade sig – ifall han inte lutade sig fram och kikade runt hörnet som en spion i en skämtserie.

      Det finns mer än så att hämta i Inge M:s vittnesmål. Visserligen observerade inte Inge den väntande mördaren hela tiden – han hade fullt upp med att se till att han inte stod i vägen för andra bilar medan han väntade på att hans passagerare skulle bli färdiga med sina bankomatuttag. Men han gjorde en hel rad observationer. Och de bildar en berättelse. Den är för all del inte komplett och entydig, men i den finns tydliga tecken pekar på att något hände vid reklampelaren norr om mordplatsen – och att detta ”något” var att mördaren mötte makarna Palme där för att sedan promenera några meter söderut i samma riktning som statsministerparet innan han passade på att skjuta Palme bakifrån.

      Palmeåklagarna baserade åtalet på den tolkning de gjort av Lisbeth Palmes vittnesuppgifter – och hon hade inte berättat om någon gärningsman som varit synlig före skottlossningen. Alltså var det naturligt att utgå från att han stått gömd. Men de kunde inte hitta något vittne som gav tydligt stöd för den saken – tvärtom. Ett av de centrala vittnena, taxiföraren Anders D, hade till exempel uppfattat det som att makarna Palme samtalat med gärningsmannen före mordet. Liknande uppgifter kom från vittnena Anders B och Cecilia A. De var alltså oanvändbara som stöd för Lisbeths uppgifter. Inge M:s vittnesmål var det som låg närmast. Men inte heller det kan användas för att bekräfta att mördaren stod gömd bakom avfasningen.

      1. Detta var intressant! Tänker på de spekulationer jag haft att gärningsmannen ville maskera sig. Verkar inte som gärningsmannen tänkt så mycket på att kunna bli igenkänd då han inte verkar ha stått gömd. Jag tänker speciellt på ifall detta var gärningsmannens hemtrakter och därför sprang den vägen han gjorde. En person som hade detta som sina hemtrakter bör ha varit orolig för att bli igenkänd. Kanske var gärningsmannen inte så ofta i Stockholm (men kunde trakten) men var t.ex hemmahörande i Göteborg istället, därifrån man fått tag i ett vapen (även om testerna varit negativa är det inte helt och hållet avfärdat).,. Kanske man inte bör fokusera på avrakade mustascher osv. då det också hade väckt mer uppmärksamhet efteråt… Har för mig att Inge nämnde att det var ren slakt. Det verkar då ointressant ifall Palme hade stött på någon hetlevrad person utanför bion. Verkar inte passa ihop med personligheten. Det finns en annan mycket intressant sak med Inges vittnesmål tycker jag – ifall det handlade om flera minuter – det är att gärningsmannen verkar ha varit ensam på Sveavägen. Dvs hade ingen grupp med sig just då som han kommunicerade med. Man kan tänka sig scenariet att han var utplacerad i förväg och skulle stå där ensam och ifall han blev tillfångatagen skulle han inte tjalla på någon. Hur man än vrider och vänder verkar det ha varit mycket viktigt att mordet skulle ske just här (oavsett om gärningsmannen följde efter från bion eller inte).

      2. Visserligen begicks ett mord men det är konstaterat att gärningsmannen inte var särskilt dum. En förföljare från bion bör ha haft en stenhård kontroll på sin omgivning. När Palme gick över Sveavägen bör gärningsmannen ha observerat ett stort lysande T vid tunnelgatan. En tunnelbaneuppgång. Inget bra ställe för ett mord ifall folk skulle kunna komma ut den vägen. Gärningsmannen kan inte sett att tunnelbaneuppgången var avstängd förrän han var nästan framme. Vi vet också att gärningsmannen säkert ville veta att passagen hela vägen upp till Malmskillnadsgatan var fri. Det vore logiskt tycker man att gärningsmannen redan visste dessa saker från början, innan Palme började gå från biografen. Problemet är att ingen visste att Palme skulle börja promenera och ta den vägen hem. En gärningsman hade haft svårt att ”plugga” in dessa saker i förväg. Det andra scenariet är naturligtvis att gärningsmannen aldrig förföljde makarna Palme från bion utan kom från ett helt annat ställe.

        1. Vi kan inte utgå från att ingen visste att Palme skulle promenera den här vägen hem. Som jag visat i mina böcker finns det en rad omständigheter som gör att vi måste tänka oss möjligheten att Palme gjort upp om att träffa någon under promenaden hemåt. Den som slöt uppgörelsen med Palme kan ha varit mördaren, ett ombud för mördaren eller en person som inte hade något med mordet att göra. I detta tredje fall kan mördaren ha fått kännedom om detta planerade möte till exempel genom telefonavlyssning.

          Ett sådant scenario går lätt att förena med Inge M:s vittnesmål att gärningsmannen fanns på plats flera minuter i förväg, som om han kände till att Palme skulle komma. Som Inge har sagt: ”Han stod där och väntade, helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.”

          En sådan förhandskunskap från mördarens sida skulle också göra det lättare att förstå hans framgångsrika flykt som under de förutsättningarna kunde vara noga förberedd.

          Vittnesobservationerna av vad som såg ut som en kontakt mellan Palme och mördaren alldeles före mordet ger också ett tänkbart stöd åt hypotesen om ett sådant händelseförlopp. Samma sak kan man säga om de walkie-talkieobservationer som vittnen gjort – observationer som gjorts vid olika tidpunkter under kvällen men som varit fokuserade just runt mordplatsen. Om det fanns personer som räknade med att mordet skulle äga rum just där blir dessa oförklarade rekognosceringar begripliga.

          1. Visst är mycket mystiskt. Men samtidigt så tycker jag det ibland finns vissa saker som inte behöver vara så konstiga. T.ex. detta att både Lisbet och någon ska ha sagt att ”Palme har fallit”. Kanske är det så enkelt som att chocken faktiskt var så stor att man inte kunde inse det oerhörda att Palme faktiskt var död. Det finns också försvårande omständigheter att det verkar ha varit så många Walkie-talkie män. Risken att något skulle gå fel borde varit större om alla dessa var inblandade. Speciellt om man redan visste att Palme skulle bege sig till en speciell plats tycker man att det bör ha varit onödigt med en massa folk. Är inte säkert att alla isåfall visste vad som skulle hända men om alla var utkommenderade kanske det var ett sätt också att få alla att hålla tyst då alla skulle känna sig inblandade, åtminstone indirekt. Angående Christer Pettersson kan det vara intressant att han kanske bara tog trapporna av gammal vana. Om det var han…

      3. Tack för svar. Jag blev klokare men jag tror ändå jag insisterar lite. Undrar om inte Inge M kan ha uppskattat tiden fel, alltså hur länge han uppfattade att mördaren stod i hörnan innan skotten föll? Inge M kände sig ju småstressad för att han stod illa till med bilen i korsningen och just sådana gånger, när man VILL att tiden går fort, brukar man ju uppleva att tiden går långsamt.

        PS: om mannen inte var maskerad så var han förmodligen inte svensk. Men om GM var osvensk hade ju denne knappast hittat vägen uppför trappan. Med eller utan amfetamin.
        Om GM inte var maskerad måtte det ha varit en desperat, tokig svensk. Med lokalkännedom.
        Om GM var mer eller mindre maskerad bör han ha varit en förslagen och iskall svensk. Med lokalkännedom.

        1. Stockholms Tingsrätt menade i rättegången mot CP i juli 1989 att Inge M första uppgift om sekunder är det mest sannolika, inte påståendet om flera minuter som kom senare efter samtal med en författare (Kanger). Dessutom så kunde inte mördaren planera att mörda Palme vid Dekorima flera minuter tidigare eftersom han inte kunde veta hur Palme skulle ta sig hem från Grand. Även biobesöket bestämdes sent och till vilken bio de skulle till+ vilken tid. De hade flera olika alternativ när de stod utanför Grand t ex tunnelbana, taxi, bli hämtade av livvakter, gå hem m.m. Vilket alternativ Palme skulle välja kunde inte mördaren veta. Dessutom väljer dem att korsa Sveavägen strax efter gatuköket för att kolla i skyltfönster på andra sidan (som Lisbet sade redan i de första förhören våren 1986) och det kunde inte heller mördaren veta (Jag tror inte på något möte innan skotten). I förhör med Klering (Mårtens dåvarande flickvän) så sade hon att Olof och Mårten ville gå hem och dricka te (inte gå förbi Dekorima hem), men att Lisbet och Ingrid K inte ville det. Olof sade utanför Grand att han ville gå och dricka te, inte gå hem direkt. http://lennartremstam.blogspot.se/2015/05/grandvittne-klering.html

          Vi har flera personer som gått förbi mordplatsen och några även stannat till vid Dekorimahörnet minuterna, minuten innan mordet utan att ha sett mördaren stående vid Dekorima. Hellgren så sent som kl 23:20. Det tyder på att Inge M första uppgift om sekunder ligger närmare sanningen än flera minuter.

          Ca kl 2315: Ålenius och Landgren. Två skådespelerskor som varit och sett samma föreställning av Bröderna Mozart som paret Palme. De stannar en kort stund vid Dekorimahörnan och funderar över om de ska gå igenom den stängda Brunkebergstunneln, men väljer att gå söderut på Sveavägen. De ser ingen annan person vid mordplatsen. Finns också en notering om att de var på mordplatsen 2320, så viss förvirring råder i GMP.
          Ca kl 2317: Rolder med sällskap stannar vid DH under två minuter pga av illamående. Ser inga andra personer där vid tillfället. Rolder stod och rökte utanför Grand när paret Palme kom ut ur Biografen och gick då söderut på Sveavägen.
          Ca kl 2319 Nicola F passerar DekorimaHörnan och ser ingen där och inte heller på Tunnelgatan där han tittar in. Om en liten stund ska han möta paret Palme längre norrut på Sveavägen och lägga märke till Anders B i sin ”Tensonjacka”.
          Ca kl 2320 Hellgren passerar Dekorimahörnan när han promenerar Sveavägen söderut. Ser ingen på mordplatsen.

          Dessutom säger Granskningskommissionen på sidan 159 att: De tidsuppskattningar Inge M kommit att ange vinner inte heller stöd i annan utredning; uppgiften att han iakttog gärningsmannen flera minuter framstår tvärtom som svår att förena
          med vad som i övrigt framkommit”.

          1. Vi har ju debatterat den här frågan utförligt tidigare, Ulf och jag. Men det var ett tag sedan, så du är välkommen att redovisa dins synpunkter igen, Ulf.
            Jag ska inte dra hela diskussionen här, utan tills vidare bara nöja mig med att ta upp en punkt där jag menar att du tydligt är ute på villovägar, Ulf.

            Thomas Kangers bok om Palmemordet kom ut hösten 1987, och jag vet att du gärna hänvisar sådant Inge säger och som du inte gillar till att det har sina rötter i den boken. Men faktum är att Inges uppgift om att gärningsmannen fanns på plats i flera minuter finns redovisat redan i mars 1986, i det första mer omfattande förhöret som hålls med Inge.

            Förhör med Inge kan läsas på adress http://www.itdemokrati.nu/page36z.html

            Första gången han hörs är när han ringer in till polisen på lördagsmorgonen. Vad han berättar finns återgivet i en kort sammanfattande anteckning. Det är lätt att se att den är så bristfällig att den inte i särskilt stor utsträckning kan användas som beskrivning av vad Inge varit med om. Där framgår inte att han stannat för att hans passagerare vill ta ut pengar i en bankomat, i stället finns den lite förbryllande formuleringen om att hans ”fästmö hade gått till posten”. Det finns inte heller någon information om att han hade tre passagerare i bilen, den enda som nämns är fästmön. Och hans bils position beskrivs som på ”Tunnelgatan, strax efter korsningen med Olofsgatan”. Det är en beskrivning som lämnar öppet för missuppfattningar – vad som vore mer naturligt att skriva var att bilen befann sig på Tunnelgatan direkt väster om Sveavägen och med fronten riktad mot Sveavägen.

            Men givetvis hade polisen mycket att göra vid den här tidpunkten och det är omvittnat i många sammanhang att tidiga spaningstips ofta hanterades på ett otillfredsställande sätt.

            Det finns förstås en kort sekvens som sticker ut i denna anteckning från telefonsamtalet: ”Han ser två personer komma gående på trottoaren på Sveavägens östra del i riktning mot Sergels torg. Han ser sedan en man komma upp bredvid dessa båda personer bakifrån. Strax efter hörde han två skott gå av…”. Om detta vore den enda redovisningen av vad Inge sett som fanns att tillgå vore det lätt att dra slutsatsen att han upptäckt mördaren precis ögonblicket före mordet. Det vill säga: att han inte alls sett att mördaren stått och väntat.

            Men lyckligtvis hörs Inge mer utförligt den 14 mars, och det förhöret är inspelat samt ordagrant utskrivet.

            Förhörsledaren frågar vad det första är som Inge uppfattar av det händelseförlopp som förhöret gäller. Inge berättar då om vad han sett före mordet, hur en grupp personer gått norrut på trottoaren och passerat vad som kommer att bli mordplatsen. Redan när den gruppen passerar står gärningsmannen på plats, enligt Inge.

            Den grupp han har sett är med stor sannolikhet vittnet Anders B och hans arbetskamrater som passerar mordplatsen några minuter före mordet. Inges uppfattning är att mannen stått och väntat och att han kan ha funnits på plats redan när Inge stannade med bilen och släppte ut sina passagerare för bankomatuttagen. Det är i detta förhör Inge säger: ”Det var slakt, han var slaktare, han stod där och väntade helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.”

            När Inge får frågan om hur länge han observerat mannen säger han att det ”rör sig om minuter”.

            Det här är alltså en tidig hågkomst från Inge, inte något som kan knytas till en bok som kommer ut hösten 1987.

            Och vad Inge säger 14 mars kommer igen i olika sammanhang när han senare uttalar sig. Samma intryck ger han mig när jag intervjuar honom 2010 för min bok ”Mordgåtan Olof Palme” – gärningsmannen stod där och väntade. Och han hade funnits på plats i flera minuter.

            Det är Inges uppfattning om saken. Och det förefaller ha varit det redan från början.

            Ulf nämner några andra vittnen som passerat Dekorimahörnan men som inte berättat om någon person som stått och väntat där. Det har tyvärr inget större bevisvärde. En person som står i ett gathörn och väntar behöver knappast dra till sig uppmärksamhet från förbipasserande om dessa har annat i tankarna. Inge satt däremot vid ratten och tittade ut under hela den tid som hans sällskap gjorde uttag i bankomaten – för honom var det rimligtvis mer naturligt att observera en väntande person och fundera över vad denne väntade på.

            1. Man kan inte bortse från alla dem som gått förbi Dekorima och även stannat där minuterna, minuten innan mordet utan att ha sett någon man stående vid Dekorima. De har sagt att det varit tomt där, inåt Tunnelgatan fanns det ingen heller. De var på mordplatsen strax innan mordet och är bättre bevis på att mördaren kom dit sent än Inge M som senare pratade om minuter. Sekunder pratar han om 14 mars 1986 vilket Stockholms Tingsrätt tog fasta på. Vad Inge M sade år 2010, 24 år efter mordet är inte lika tillförlitligt naturligtvis. Inge M satt bra mycket längre bort (han kunde inte se detaljer på mordplatsen t ex mördarens ansikte men kunde se att Lisbet och mördaren såg på varandra m.m. och var lite stressad för att han stod olämpligt till, hade passagerare m.m.) än de som stod på själva mordplatsen bara minuter, minuten innan skotten. De skulle sett mördaren om han hade stått där flera minuter innan. Man kan inte dra någon säker slutsats på hur länge Inge M såg mördaren innan skotten. Ser man på alla dem som gick förbi och även stannade på mordplatsen strax innan så kan det inte stämma att det kan handla om flera minuter. Gruppen Inge M pratar om kan lika gärna handla om några andra än Anders B. Det var en fredagkväll och många var ute. Granskningskommissionen ansåg att Inge M tidsuppgift om flera minuter inte kunde stämma med vad som övrigt framkommit. Dessutom så kunde inte mördaren veta i förväg att Palme skulle gå förbi Dekorima kl 23:21. Det visste inte ens Olof om bara ett par minuter innan han gjorde det- se ovan.

              1. Jag tycker Gunnar har en poäng i att vittnen inte nödvändigtvis behöver lägga märke till en stillastående person som passeras på gatan. Har själv svårt att erinra mig vilka obekanta personer jag stött på så sent som idag, många har jag nog inte ens registrerat. Om mordet var organiserat är ju dessutom båda alternativen (mördaren placerades minuter innan / mördaren placerades sekunder innan) dessutom fullt rimliga.

                Däremot bör vittnen ha registrerat den ensamme, springande galningen på Sveavägens östra trottoar. Vad säger vittnesmålen från den sidan vägen? En påtänd, springande CP med hans ruskiga utseende och speciella rörelsemönster måste väl ha påkallat uppmärksamhet? Någon måste väl rimligtvis ha lagt märke till detta? Ni som kan utredningen mycket bättre än jag, vad säger vittnena från Sveavägens östra trottoar?

                1. Det finns inga vittnesmål som tycks handla om att Christer Pettersson förföljde makarna Palme på Sveavägens östra trottoar. Och som du säger, EE – om han gjorde det är det naturligt att någon borde ha sett det och reagerat.

                  1. Gatuköksvittnet pekade ut CP som den man som gick bakom Palme förbi hans gatukök. Man registrerar inte allt när man ute. Mårten Palme såg att Grandmannen fixerade blicken på hans föräldrar. Men hade han och andra anledning att hålla uppsikt på Palme hela tiden dvs agera livvakt? Ingen kunde heller veta att Palme skulle bli dödad kl 23:21 vid Dekorima. Finns fler vittnen som inte gett sig tillkänna konstigt nog, bland annat en grupp av människor som gick förbi mordplatsen kort före skotten som aldrig gett sig tillkänna. Läser man resningsansökan från 1997 och domarna mot CP 1989 så ser man ändå många vittnen som sett CP vid Grand både vid 21-tiden som vid 23-tiden på mordkvällen, utanför gatuköket, på mordplatsen och efter mordet, motiv, hotfulla uttalanden om Palme, socialdemokratin, uttalanden att han skulle döda Palme och hade gjort det, Cedergren som påstod att han överlämnat en magnumrevolver innan mordet som aldrig lämnades tillbaka m.m.

                2. Vittnen som gått förbi, en del stått på mordplatsen- där statsministern strax efteråt blev mördad (dvs inget vanligt gathörn man går förbi på kvällen) bara minuter, minuten innan skotten säger att det var tomt där då. Det mest sannolika är att mördaren kom till Dekorima ca kl 23:20- 23:21 inte 5-7 minuter innan mordet.

                  Granskningskommissionen framställer det så här
                  ”Själv väntade Inge M alltså på Helena L, som i samma veva tog ut pengar i bankomaten på Tunnelgatans andra sida, sett från Inge M:s position. Bankomatuttaget är av bankens dator registrerat till 23.18.15 – 23.18.56″
                  I förhöret den andra mars anger Helena L att hon slagit in sin kod och de sjuhundra hon ska ta ut när hon hör de två skotten. Det måste skett under ovanstående tidsperiod och visar att bankomatklockan gick tre minuter fel, +-20 sekunder, jämfört med fröken Ur.
                  Före HL har hennes väninna Susanne L gjort två uttag som dateras till 2317, i verkligheten 2320. SL och hennes kille S-Å R är tillbaka i Inge M:s bil när de hör smällarna. Då SL börjar sitt uttag 2320 realtid, 2317 enligt bankomaten, så visar vittnesmålen att HL och SL borde kommit ur bilen 2319.
                  Slutsatsen blir att Inge M inte är på plats mer än max två och en halv minut före MOP.

                  Spinnars som var hemma hos CP på mordkvällen/natten ansåg att CP var nykter när han kom hem vid 01-tiden. Man ska inte påstå att han var påtänd, full m.m. när han enligt vittnen inte var det just den kvällen i.a.f. Vad är det som säger att mördaren måste springa som en galning till mordplatsen? Makarna Palme hade inte bråttom hem och som jag skrivit tidigare så var inte promenaden hem planerad- Olof ville som Mårten gå och dricka te istället för att gå hem direkt. Mördaren kom släntrande dit som Inge M påstod- kan knappast väckt stor uppmärksamhet. Mördaren sprang inte heller som en galning på väg bort från mordplatsen, snarare mer joggande, lunkande, kanske beroende på underlaget.

      4. Men det som hände vid reklampelaren KAN ju ha varit GM som passerade den kanske någon minut innan paret Palme kom fram till hörnan. Inge M flackade ju med blicken, var lite stressad och tittade kanske både bakåt och framåt och åt vänster för att hålla koll om kanske polisen skulle komma för han stod ju så taskigt till med bilen? Då är det inte konstigt om Inge M har lite vansklig tidsuppfattning, att skeendet blir som stillbilder som senare, när han får tänka lite, blir en slags rörlig, logisk film där allt ”hänger ihop”. Fastän det inte gör det? Förstår ni vad jag menar? Kanske kan man inte dissikera och logiskt analysera hans vittnesmål i sekunder för då blir det missvisande beroende på situationen som han befann sig i? Jag tror Inge M:s första förhör ligger närmast ”sanningen”. Han är helt säker på vissa saker ( som att GM står och väntar) och att GM rör sig som en missbrukare innan han kliver upp från sidan, tar i Palmes högra axel med sin vänstra hand, skjuter iväg ett vådaskott mot Lisbet ” i farten” och trycker sen revolvern mot Palmes rygg och skjuter.

      5. I det här förhöret C(det är väl det första?) säger Inge M att mördaren står invid/intill Dekorimas vägg/skyltfönster. Han verkar helt säker på den saken.

        1. Inge M såg att mördaren kom ensam till Dekorima, inte med makarna Palme. Det visar även att mördaren kom till mordplatsen efter att Inge M parkerat där. ”Släntrande” gångstil tyder inte på någon vältränad militär, polis heller, snarare en person som t ex CP.

          861211 lämnar [Inge M] en uppgift till krinsp. Ingvar Kjellvås som skriver följande protokoll: ”Han såg hur mördaren kom gående Sveavägen söder ut på den östra gångbanan framför en reklampelare (alltså på utsidan sett från Inge M:s håll) som är placerad strax innan korsningen med Tunnelgatan. Mördaren släntrade fram och ställde sig vid skyltfönstret bredvid ingången till Dekorima.
          (Ett tydligt tecken på att gärningsmannen sneddat över Sveavägen och placerat sig vid fönstret en kort stund före Palmes uppdykande. Det ger en del intressanta infallsvinklar. Bl a att han insåg att makarna skulle passera där, att han kände till att det var en bra plats för ett bakhåll och att det fanns en passande flyktväg in på Tunnelgatan.).”

          1. Läs gärna hela protokollet som hittas på adress: http://www.itdemokrati.nu/page36z2.html (längst ner i dokumentet).

            Att mördaren skulle ha kommit släntrande från reklampelaren är inget som Inge M talar om i mars, om det har betydelse hur tidigt ett vittne lämnar en uppgift bör alltså det här påståendet bedömas med en viss försiktighet. I vilket fall framgår det av detta förhör, liksom av tidigare, att Inge menar att han sett mördaren i flera minuter.

            Att Inge under en av sina observationer verkligen iakttog mördaren vid reklampelaren tror jag är högst rimligt. Han återkommer själv i olika sammanhang till att han har en viktig minnesbild som gäller reklampelaren som han inte får ordning på. Som jag visat utförligt i mina böcker är det mycket som pekar på att mördaren gick fram till annonspelaren och mötte makarna Palme där.

            1. Håller inte alls med och det finns oklarheter i Inge M:s vittnesmål. Han pratar både om sekunder som minuter som han sett mördaren innan skotten. Problemet är även att författare pratat med honom både innan rättegångarna och långt senare. Vad han säger år 2010 är inte lika tillförlitligt som för 25-30 år sedan. Inge M har inte påstått i något polisförhör eller i rätten att han sett makarna Palme och mördaren mötas vid annonspelaren och sedan gemensamt gått mot mordplatsen. Snarare tvärtom dvs att han såg mördaren komma upp bredvid, bakifrån i Dekorimahörnet och sköt två skott mot dem. Från hans synvinkel måste det ha sett ut så dvs bredvid, bakifrån.

              Det finns utredning om bankomatuttagen som visar att Inge M stod parkerad max 2,5 minuter innan mordet, inte 5-7 minuter. Sedan såg han att mördaren ensam kom släntrande till Dekorima och det måste då ha skett efter att han parkerat där. Vi har även alla andra vittnen som varit på mordplatsen från kl 23:15 till kl 23:20 och de såg ingen mördare som stod vid Dekorima, ej heller inne på Tunnelgatan.

              1. Du är välkommen att redovisa den utredning som visar att Inge M stod parkerad maximalt 2,5 minuter före mordet. Vi har varit inne på detta förut och enligt min mening övertolkar du kända faktauppgifter när du drar en sådan slutsats. Vad vi vet är att Inge redan i mars 1986 säger att han såg mördaren på plats i flera minuter före mordet. Uppgiften att tror sig ha sett mördaren anlända via annonspelaren är av väsentligt senare datum och ska vägas mot andra uttalanden han gjort om annonspelaren där det återkommande temat är att han vet att han såg något viktigt där men inte kan sätta fingret på vad. Jag medger att Inge med all sannolikhet sett mördaren vid annonspelaren, men hans uttalanden under rättegången pekar faktiskt på att han gjorde den observationen samtidigt som han såg makarna Palme där.

                Att andra personer som passerat mordplatsen inte såg mördaren är värt att notera men bevisar inget. Jag antar att du, Ulf, resonerar på det sättet när du ska förhålla dig till faktumet att inget av de många vittnena vid Grand tycks ha sett att någon följde efter makarna Palme därifrån. Vi vet att det var ett centralt inslag i åklagarnas version under rättegången mot Pettersson att denne förföljt statsministerparet från Grand. Jag förstår att din uppfattning är att det kan han visst ha gjort även om ingen såg det. Förvisso kan man resonera så. Men samtidigt vore det mer naturligt att en sådan händelse blev uppmärksammad än att en person stod i ett gathörn. Det var nämligen många som kände igen makarna Palme vid biografen och det hade därför varit naturligt, kan man tycka, att någon borde ha lagt märke till om de hade en förföljare efter sig när de inledde sin promenad hemåt – särskilt om förföljaren såg så speciell ut som Christer Pettersson.

                1. Nej vi vet snarare att Inge M i mars 1986 påstod sig ha sett mördaren under ett antal sekunder innan makarna Palme blev beskjutna. Det tog även Stockholms Tingsrätt fasta på 1989 och Granskningskommissionen ansåg att tidsuppgiften om flera minuter inte kan stämma. Även Palmeåklagarna/poliserna menar på att de första uppgifterna om sekunder stämmer. Du menar att du har rätt och alla dem fel? Dessutom har Inge M blivit påverkad av författare. Inge M har inte påstått i något polisförhör eller i rättegång att han sett makarna Palme och mördaren ha ett möte vid annonspelaren. Ej heller att de slog följe med mördaren därifrån till där dem blev beskjutna. Snarare tvärtom. Inge M sade snarare att han såg att mördaren kom upp bakom dem och sköt två skott, inget möte innan med makarna Palme. Vittnena säger att det var tomt vid Dekorima och inne på Tunnelgatan när de stod och rökte där m.m. bara minuterna, minuten innan mordet. Det visar att mördaren kom dit tidigast kl 23:20, inte flera minuter innan. Alla dem vittnena kan inte ha fel och Inge M tveksamma vittnesmål helt rätt i allt.

                2. Makarna Palme var väl bland de sista som gick därifrån, att det var flera som kände igen honom inne i biografen är inte samma sak. Det var en mörk vinterkväll, 6 minusgrader om jag minns rätt och ingen kunde veta att Palme skulle bli mördad utanför Dekorima kl 23:21. (De som tror på ett möte kanske anser det men det gör inte jag och många andra). Ljusförhållandena varierade dock, på mordplatsen var det inte mörkt men det var inte samma ljus som på dagen, samma gäller bredvid gatuköket m.f.l. ställen. Sveavägen utmed Adolf Fredriks kyrkogård var det däremot mörkt och hur många som gick där när Palme kom vet jag inte, kanske bara ett fåtal. Mördaren (om det var Grandmannen) kanske höll ett längre avstånd till Palme just då än utanför gatuköket. Direkt efter gatuköket kommer det en korsande väg som kanske gjorde att mördaren ville korta avståndet strax innan av det skälet eller något annat. När makarna Palme gick över Sveavägen (för att kolla i skyltfönster på andra sidan som Lisbet säger redan i de första förhören) tror jag mördaren fortsatte på samma sida och korsade Sveavägen lite längre fram istället för att invänta dem vid Dekorima. Frågan är om någon överhuvudtaget såg makarna Palme mellan Grand och gatuköket? Om inte så är det inte konstigt om ingen heller observerade en förföljare där.

  8. Jag ska avrunda debatten mellan mig och Ulf för den här gången. Som de som följt den har sett har Sveavägsvittnet Inge M redan i mars 1986 klarlagt att han anser att han sett mördaren i flera minuter. Ulfs försök att få det till sekunder är begripligt, eftersom han försvarar åklagarnas linje från åtalet mot Pettersson – och den gick ju ut på att gärningsmannen följt efter makarna från biografen. Om mördaren – fortfarande enligt upplägget från åtalet – befann sig bakom paret Palme när de passerade gatuköket kan han knappast ha varit framme vid mordplatsen mer än maximalt en minut före makarna Palme. Och då måste han ha sprungit och nätt och jämnt hunnit pusta ut innan han skulle genomföra sina planer. Inge säger dock – fortfarande i mars 1986 – att mördaren stod ”iskallt” och väntade och att flera personer passerade under denna väntan. Och det är värt att notera att några observationer av hur mördaren kom springande eller joggande fram mot Dekorimahörnan finns det alltså inte. Om vittnen sett något sådant hade det ju varit rimligt att vänta sig att de skulle ge sig till känna ganska snart efter mordet.

    Det är sant att Inge långt senare nämnt en minnesbild som han tolkat som att mördaren anlände till platsen via annonspelaren. Men han har också gjort klart att han är osäker på sina minnesbilder av vad han egentligen observerat vid denna annonspelare. I rättegången mot Pettersson sa han dock som svar på direkta frågor att när han första gången observerade paret Palme var de på södra sidan av annonspelaren. Och han säger också i rätten – som svar på en annan fråga – att när han ser dem första gången befinner de sig jämsides med mördaren. (Se till exempel min bok Mörkläggning sid 927-28.) Inges svar på olika frågor kännetecknas generellt av att han verkligen försöker minnas och inte av att han vill säga det som förväntas av honom. Han för inte fram ett resonemang om att mördaren mött makarna Palme vid annonspelaren, men de enskilda svaren pekar faktiskt just i den riktningen.

    Självklart kan vi hävda att Inge M kan ha fel i ett eller annat avseende. Den exakta tiden gärningsmannen har stått på plats går inte att fastställa utifrån den information vi har. Och om vi vill kan vi bestämma oss för att bortse från hans vittnesmål på grund av vad som kan framstå som motsägelser i det. Jag tror det vore dumt, men det är förstås en möjlig hållning.

    I så fall får vi i stället gå till de andra vittnesmålen som innehåller observationer av vad som hände ögonblicken före det första skottet. Lisbeth Palme har, som vi vet, ingenting att säga på den punkten. Men det finns fyra vittnen förutom Inge M som har det:
    • Nicola F som mötte paret Palme strax norr om annonspelaren. När han sedan hörde skotten hade han hunnit gå en ganska lång sträcka norrut. Enligt polisens rekonstruktion pekar hans uppgifter på att det tog makarna Palme drygt 40 sekunder längre tid att komma fram till brottsplatsen än vad det borde ha gjort om de promenerat i normal takt. Det pekar starkt på att de stannat upp en stund längs den korta sträckan förbi annonspelaren fram till Dekorimahörnan.
    • Anders D som från sin taxi tyckte sig se tre personer stå och prata med varann på Sveavägens östra trottoar några ögonblick före mordet. Han släppte dem med blicken för att vänta på grönt ljus. När han sedan fick det och startade hörde han första skottet och såg hur en av de tre personerna föll till marken.
    • Anders B som berättat om hur mördaren och makarna Palme till synes i sällskap och till synes i samtal med varann gick i bredd den sista sträckan fram till mordplatsen.
    • Cecilia A som berättat om hur hon såg tre personer som såg ut att vara i sällskap snedda över trottoaren, från annonspelaren och fram till Dekorimahörnan. Så såg hon hur en av dem föll ihop.

    Uppgifterna från de här fyra vittnena bildar ett starkt mönster. Mycket pekar på att det kan hjälpa oss att dra slutsatser om vad det var Inge M egentligen observerade vid annonspelaren om vi är seriöst intresserade av att försöka tolka hans minnesbilder. Och det mönstret finns förstås kvar även om vi väljer att bortse från Inges vittnesmål för att vi betraktar det som osäkert eller motsägelsefullt.

    Den här diskussionen om mötet vid annonspelaren har i strikt mening inget att göra med det som är mest tydligt och dramatiskt i Inges vittnesmål, hans utsagor om hur länge gärningsmannen stått och väntat – för just den saken kan inget av dessa fyra vittnen ge ett svar på. Det enda vittnet som redovisat konkreta observationer kring hur länge gärningsmannen funnits på platsen är Inge M. Och därför finns det, tycker jag, skäl att ta hans uttalanden på allvar – även om de strider mot tankarna bakom åtalet mot Pettersson.

    1. När man läser tingsrättsdomen (och Granskningskommissionen) mot CP så står det snarare att Inge M angav sekunder 14 mars 1986 och att det rimligtvis måste vara mer korrekt än senare uppgifter om minuter (efter samtal med Kanger). Vi har även alla andra vittnen som gått förbi och en del har stannat på mordplatsen (rökt m.m.) bara minuter, minuten innan skotten och sagt att det var tomt där då- ingen mördare stod vid Dekorima minuter, minuten innan skotten. Det visar att mördaren kom dit sent- kl 23:20 eller kl 23:21, inte flera minuter innan.

    2. Jag är inte övertygad om att CP var mördaren, men är ändå rätt säker på att gärningsmannen förföljde makarna Palme från Grand- ensamagerande gärningsman. Ser man hur oplanerat biobesöket var, till vilken bio och vilken tid bestämdes sent, promenaden hem var oplanerad (Olof ville som Mårten dricka te istället och det fanns flera olika alternativ t ex tunnelbana, taxi, hämtad av livvakter m.m. som mördaren inte kunde veta i förväg vad det skulle bli), de korsade Sveavägen hux flux för att kolla i skyltfönster på andra sidan m.m. tyder på att det inte kan ha varit en konspiration.

      1. Jag utesluter inte att det kan ha varit en ensam gärningsman, men jag har aldrig förstått just det här argumentet. Att mörda Palme var ingen enkel sak, det håller jag verkligen med om. Men vad är det som säger att en ensam galning har större möjlighet att lyckas än en organiserad grupp? Inte heller den ensamme galningen hade väl lyckats om paret Palme t ex tagit en taxi hem? En organiserad grupp har ju i alla fall möjlighet att hålla Palme under bevakning. Man har rimligtvis större kompetens, kan samarbeta, utforma alternativa planer i förväg etc. Borde inte den organiserade gruppen snarare ha större möjlighet att ”gripa tillfället i flykten”? Vem vet, morddagen kanske inte ens var första tillfället man var ute för att mörda honom.

  9. CP är friad och jag ger honom ungefär 0% chans till att vara skytten. Den enklaste lösningen eftersom ingen sett GM komma till platsen är att han bara gått en liten bit. Skandiamannen stämplar ut från skandia 23.19. Vilket ger att han kan ha varit i Inges synfält i ca 2 min innan skotten. Skandias säkerhetschef har sagt något i stil med ”en av våra anställda bara klev rakt ut och sköt Palme”. Skandiamannen ljuger om massor av saker och ingen av övriga kring mordplatsen har sett honom där , trots att han hävdar att bara var en bit bakom när skotten föll. Han borde då mer eller mindre ha trampat vittnet Anders på hälarna. Det var en utredning på gång mot honom men tyvärr stoppades den efter order från högre ort (HH troligen?). Han pekas ut som skytt i Jallais bok landsförrädaren. Den väl initierade journalisten Bjarne Moelv har sagt att Skandiamannen har kopplingar både till civilförsvaret och tolkskolan , gammal fallskärmsjägare som han var. Det är en ”keep it simple” analys. Han fanns på plats , ljuger om sina förehavande , ogillade Palme kraftigt , och kan säkert efter sin militärtjänst hantera ett vapen utan att vara proffs. Vilket mycket pekar på att GM profil. Om han verkligen är GM vet ju ej jag men det borde ha utretts istället för en tjoande amfetamingubbe.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s