Varför hemlighålls förhör från mordnatten?

dj

POLISEN har vägrat lämna ut förhör som hållits i besöksrummet på Sabbatsberg med Lisbeth Palme under mordnatten.

Det är författaren Sven Anér som begärt ut dem. Han fick först avslag av polismyndighetens rättsavdelning och senare av kammarrätten i Stockholm.

Saken uppmärksammades i torsdags av Dagens Juridik. Och nu tas den anmärkningsvärda omständigheten upp också i lördagens Expressen.

Anér har även begärt fram förhören med personalen i Sollentunaambulansen, den ambulans som körde Olof Palmes kropp till Sabbatsberg och som tog med Lisbeth Palme på resan. I båda fallen motiverar polismyndigheten avslaget med att det kan antas att den framtida verksamheten i utredningen skadas om uppgifterna röjs och att det också är möjligt att enskild person kan lida skada om dessa uppgifter blir kända.

I samband med åtalet mot Christer Pettersson publicerades vad som då presenterades som alla förhör som vid den tidpunkten hållits med Lisbeth Palme. De ingick i det förundersökningsprotokoll som utgjorde bakgrund till åtalet. Det nya avslagsbeslutet från polisen pekar på att det finns väsentliga uppgifter från Lisbeth Palme som inte gjordes tillgängliga i samband med åtalet mot den numera avlidne missbrukaren från Rotebro.

49 reaktioner på ”Varför hemlighålls förhör från mordnatten?

  1. I förhören från mordnatten kan explosiva uppgifter finnas dolda. Lisbet Palmes första uppgifter om två gärningsmän som hon lämnade till Åke Rimborn kan få sin förklaring, Vilket PU inte verkar speciellt intresserad av,

    1. Jag tror också att det är en mycket god gissning att det handlar om vad Lisbeth Palme berättade för Rimborn – och kanske också för andra poliser som besökte Sabbatsberg under natten.

      Av lättförståeliga skäl fanns det vid tiden för åtalet mot Pettersson inget intresse från åklagarsidan och Palmegruppen av att redovisa dokumentation som pekade på att Lisbeth talade om två gärningsmän.

      Men att det är lätt att förstå att sådana uppgifter smusslades undan betyder inte att det var korrekt handlat. Åklagare har ett objektivitetskrav på sig, vilket bland annat innebär att de i samband med ett åtal ska redovisa också sådana uppgifter som är till fördel för den misstänkte.

  2. Det står så här i Expressen: ””Privatspanaren” vände sig till Palmegruppen vi polisen och begärde att få se ”samtliga förhör som hölls i besöksrummet med Lisbet Palme” och förhör med bestättningen i den så kallade Sollentunambulansen från mordnatten.”

    Avslaget implicerar onekligen att det finns förhör från endera Lisbet eller ambulanspersonalen från mordnatten som inte lämnats ut, vilket ter sig mycket anmärkningsvärt. Men det måste väl inte nödvändigtvis vara så att det finns hittills okända förhör från Lisbet? Skulle inte rätten skriva likadant om de förhör man inte lämnar ut berör ambulanspersonalen? Eller tänker jag fel?

    1. Lyckligtvis är polisens beslut så tydligt formulerat att det faktiskt går att dra den entydiga slutsatsen att det finns förhörsmaterial med Lisbeth Palme som inte lämnas ut.

      Bakgrunden är att Sven Anér den 23 oktober 2015 sänt en skrivelse till polisens nationella operativa avdelning, Palmegruppen. Det framgår av polisens svar att skrivelsen är uppdelad i ett antal numrerade punkter och att vissa av dessa innehåller önskemål om att få ut allmänna handlingar.

      Så här står det:

      ”De handlingar Ni efterfrågar är följande: Punkten nr 3, avser förhör med besättningen i den så kallade Sollentunaambulansen. Punkten nr 7, den så kallade Christiansons rapport. Punkten nr 10, avser samtliga förhör som hölls i besöksrummet med Lisbeth Palme, Åke Nilzén och Claes Palme. Punkten nr 15, avser de förhör som kan ha hållits kring den 1 mars 1986 med representanter för GP:s, Aftonbladets och Aktuell Rapports redaktionsledning.”

      Sven Anér har fått ut kommissarie Christiansons rapport, den som åsyftas i punkt 7. Det motiveras i polisens beslut med att den ingår i förundersökningsprotokollet med Christer Pettersson och att den tidigare blivit offentliggjord.

      Vidare anges det apropå punkt nr 10 att ”det inte kunnat återfinnas några förhör med Åke Nilzén eller Claes Palme”. (Åke Nilzén var gift med Olof Palmes syster Catharina och Claes Palme var Olof Palmes bror. Båda är numera avlidna.)

      Det heter också att inga förhör med hänvisning till punkten 15 har återfunnits.

      Däremot heter det i beslutet: ”Punkten nr 3 och nr 10 avseende förhör med besättningen i Sollentunaambulansen och Lisbeth Palme innehåller sådana uppgifter som hänför sig till en pågående förundersökning i brottmål. Det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om dessa uppgifter röjs och det står inte klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.”

      Det är en tydlig markering om att det finns förhörsmaterial som inte släpps både vad gäller ambulanspersonalen och Lisbeth Palme.

      1. Tack för det förtydligandet! Jag håller naturligtvis med om din analys.

        Det här gör ju att rättegången mot Pettersson ter sig än mer skandalös.

  3. Är det inte väldigt konstigt att ovan nämnda personer som blivit förhörda och möjligen kan skingra dimmorna i detta fall inte själva går ut i exempelvis media och berättar. De borde ju känna sig väldigt frustrerade över att förhören med dem döljs och att utredningen aldrig visar något resultat.
    Och visst är det märkligt att preskriptionstiden för mord förlängdes eller togs bort i samband med att tiden skulle löpa ut för just Palmemordet. Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att ana ett samband. Var åtgärden ett sätt att även fortsättningsvis kunna hålla viktigt material – som till exempel vissa förhör – i utredningen hemligstämplat. Jag kan inte se annat än att berörda myndigheter spottar svenska folket rakt i ansiktet genom sin hållning i detta ärende.

    1. Om det finns vittnesmål med Lisbeth Palme från Sabbatsberg och dessa inte togs med i Christer Pettersson målet blir åtalet mot honom kriminellt. Enda undantaget ska vara om dessa vittnesmål inte var tillgängliga för PU vid tiden för rättegångarna, Om ex SÄPO på något sätt var på plats och genomförde förhör med Lisbeth och ambulansfolket och kanske också Lars Christiansson.

  4. Det har ju diskuterats kameraövervakning i anslutning till MOP (kanske mest pga CP som ska ha tagit tåget från T -centralen efter mordet enligt tidigare åklagare) och då kanske filmen nedan från 1969 kan vara lite intressant att se. T-centralens kameraövervakning syns ca 32 minuter in i filmen. Ser ganska välövervakat ut 1969 och erfarenheten säger mig att kamerorna torde ha varit än fler 1986. Eller kom det ett förbud senare?

    http://www.oppetarkiv.se/video/4625025/nu-kommer-70-talet

  5. I bröderna Poutiainens Inuti Labyrinten (s 451ff) nämns det en hemlig promemoria som Rimborn skall ha skrivit – alltså inte den som har släppts. Promemorian skall ha skrivits tidigt under mordnatten och utgjort grund för rikslarmet. Inför juristkommissionen skall Sune Sandström ha erkänt dess existens och i Expressen den första mars 1986 får man veta att den omedelbart hemligstämplades.

    Längre fram skall både Ölvebro och Säpo ha förnekat dess existens.

    Tror du att det är det här pm:et som nu har dykt upp efter alla år?

    1. Ja, det låter ganska troligt att det är det. Den tidigare offentliggjorda promemorian från Rimborn (se sid 450 i ”Inuti labyrinten”) innehåller inget om att Lisbeth skulle ha iakttagit två gärningsmän på brottsplatsen utan handlar bara om de två männen hon sett utanför bostaden i Gamla Stan någon gång efter julhelgen.

      Vi vet, både från rikslarmet och från Rimborn senare uttalanden, bl a till juristkommissionen, att Rimborn ansåg att Lisbeth talat om två gärningsmän på brottsplatsen. Som Poutiainens bok antyder finns det tydliga omständigheter som pekar på att Rimborn under mordnatten tecknade ner dessa uppgifter från Lisbeth, men att det dokumentet inte blivit offentliggjort och dess existens aldrig blivit officiellt bekräftad.

      Nu vet vi genom polisens beslut att det finns hemligt förhörsmaterial med Lisbeth från mordnatten. Det bör observeras att polisens svar är vagt i detaljerna – det är fullt tänkbart att vad som finns inte bara är en PM från Rimborn utan också ytterligare material nedtecknat av annan polispersonal. Det är också fullt tänkbart att det inte bara handlar om det vi redan vet, att Rimborn uppfattade det som att Lisbeth menade att det var två gärningsmän. Det hewmliga materialet skulle också kunna innehålla ytterligare detaljer om Lisbeths observationer. Om så inte är fallet är det lite svårt att förstå vad som avses i beslutet med att det skulle kunna skada förundersökningen eller enskilda personer om uppgifterna blev kända.

      1. Det här protokollet borde väl inte bara ha varit med i förundersökningsprotokollet 1989, utan också i resningsansökan 1997?

        Historien blir ju ännu mer olustig (eller hur man nu skall uttrycka sig) av att Skarp var biträdande förundersökningsledare 1997.

  6. Christer P. lär ha sagt att bara han, gärningsmannen och Lisbet visste vem som mördare Palme. Om det handlade om 2 personer som Lisbet ska ha nämnt i något av de första förhören kanske man fortfarande inte ska glömma Christer P…?

    1. Den som kan får gärna hjälpa till med att leta upp det citat från Pettersson som åsyftas. Vad jag minns när jag hörde det fick jag intrycket av att han menade att bara han själv, gärningsmannen och kanske Lisbeth Palme kunde svara på frågan om det var han, Pettersson, som begått mordet.

      Förvisso har Pettersson i flera sammanhang gjort uttalanden som lockat till spekulationer om att det var han själv som var mördaren – ofta var det inbakat i förutsättningarna för hans betalda medverkan i TV-filmer och liknande att han skulle göra sådana antydningar. Men just det här uttalandet, som jag minns det, präglades tydligt av att han ville förneka att han hade med mordet att göra.

      Som sagt: den som kan får gärna komma med en länk till en nyhetsartikel eller ett videoklipp.

      Det kan tilläggas att om man vill spekulera kring att Pettersson utförde mordet i sällskap med kompanjoner så finns ju filmaren Mikael Hylins TV-dokumentär ”Jag såg mordet på Olof Palme” där den dödssjuke Roger Östlund kommer med uppgifter som går ut på att han själv och Harri Miekkalinna tillsammans med Pettersson skulle delta i en straffexpedition mot knarkhandlaren Sigge Cedergren och att det gick över styr så att Pettersson, i tron att Palme var Cedergren, sköt ihjäl honom. Men enligt min uppfattning saknar den berättelsen all trovärdighet: Östlund kom under årens lopp med ett antal versioner av vad han kom ihåg – eller inte kom ihåg – från mordnatten. Och att han skulle ha befunnit sig vid brottsplatsen vid tiden för mordet utan att ha blivit sedd av vittnen är osannolikt. Han brukade väcka uppmärksamhet när han visade sig och han blev, som vi vet, sedd av ett antal vittnen vid biografen Grand efter klockan 23. Hylindokumentären kan ses här: https://www.youtube.com/watch?v=IbgQI28uZb8

      1. Inte för att jag tror det hjälper, men jag kom bara att tänka på detta när de första förhören med Lisbet blev aktuella nu. Hypotetiskt skulle man kunna tänka sig en till synes ensam gärningsman som t.ex. CP som har allt att förlora på att ange sin kompanjon/er. Nu tvivlar jag på att CP har med det hela att göra. Men det är fortfarande svårt att bortse helt från CP då det finns flera vittnesuppgifter även om de kom in sent och lika gärna kan vara efterkonstruktioner.

  7. Från ett brev från Rimborn till Arbetet, publicerat i Arbetet 880511, omtryckt i Inuti Labyrinten 3 76: ”Jag tror på Lisbet Palmes första uppgifter trots att hon var chockad. Det brukar alltid vara de rätta uppgifterna som lämnas först. Jag har vidare kvar mina originalanteckningar från mordkvällen.”

    1. Förhoppningsvis kan uppmärksamheten kring beslutet om att inte lämna ut förhör med Lisbeth Palme från mordnatten leda till att uppgifterna kommer fram på något sätt.

    1. Mycket intressant artikel av Hasselbohm. Jo, jag skriver om ämnet i ”Mörkläggning”, men i fotnoterna hittar man det inte genom att söka på ”källa Erik” utan på ”Buggning av främmande diplomater”. Sidorna som är aktuella är 333ff, 534f och 633ff.

  8. Tack för de referenserna!

    Det är ju svårt att avgöra om det finns något väsentligt i Källa Eriks uppgifter. Men jag tycker det kan vara litet intressant att notera att det i samband med SSI-affären i pressen figurerade uppgifter både om att en SSI-operatör dagarna före mordet skall ha spanat på en medlem ur Demokratisk Allians som försökte varna OP för ett förestående mord och att samma operatör skall ha haft kontakter med rysk underrättelsetjänst.

      1. Jodå. Det står litet om det i Inuti Labyrinten (s 528ff), men uppgiften om att SSI-mannen har spanat på visselblåsaren dagarna innan mordet har jag någon annanstans. Jag letar reda på det och återkommer.

        1. Du tänker på Joel H som spanar på Anders L. Joel demaskerades ordentligt i en artikelserie i Svenska dagbladet.

            1. Ursäkta. Jag har helt glömt bort att svara på de här frågorna. Är du fortfarande intresserad av artiklar och publikationsdatum?

                1. Jag ordnar det.

                  En relaterad sak. I SvD i juni 1988 skriver Sune Olofson, journalisten som avslöjade SSI-affären, om en hemlig grupp som arbetar mot en lösning av Palmemordet. Gruppen heter ”Svarta rosen”.

                  ”Efter Palmemordet har Sverige förändrats. En rad privata personer och grupper ger sina spaningsbidrag. Aldrig någonsin har Sverige blivit så kartlagt som nu.

                  I tidskriften Aktuell Säkerhet 3 maj 1988 berättas om en illegal, kriminell politisk organisation som ‘försöker hindra en lösning av Palmemordet’. Den kallas Svarta Rosen. Fienden är den Röda rosen, som följer den politiska kriminalitetens framfart.”

                  Sune Olofson, ”Spionskandalerna. Finns där en röd tråd”, SvD 1988-06-12

                  Du har ju mer än någon annan skrivit om mörkläggningen av Palmemordet. Är det här en organisation du har stött på i något sammanhang?

                  1. Tack för frågan och för hänvisningarna. Jag minns faktiskt inte vad jag kan ha hört om Svarta Rosen. Låter ju spännande. Aktuell Säkerhets nummer från 3 maj 1988 har jag inte fått tag i på nätet. Om någon kommer förbi ett bibliotek som har den, rapportera gärna hit om innehållet.

                    I Dagens Nyheter 5 juni 1988 hittade jag en referens till Svarta Rosen, i nyhetsartikeln ”Många privata Blomkvistare” av Matts Dahlström. Bifogar ett citat som förstås väcker funderingar.

  9. SvD 1987-09-07. Finns en del citat på flashback från artiklen.

    ”I somras uppgav Joel Haukka under en biltur för en SvD-kollega att ”det gamla IB-gänget har satts på fötter”. (Olofson SvD 1987-09-07)

    ”Jag är ganska säker på att Joel Haukka för fem år sedan arbetade för jänkarna” . (Olofson SvD 1987-09-07) JH:s SSI-kontakt uttalar sig

    När SSI-chefen tillträdde sitt arbete 1984 fanns det fem gamla IB:are kvar i den fasta kadern. Tre är nu borta”. (Olofson SvD 1987-09-07

  10. Jag kan tyvärr inte ta Anér på allvar efter att ha läst hans bok om Anti Avsan. Den är rörig, ofokuserad och verkar präglas av paranoia. Du och Lars Borgnäs har ett betydligt mer sunt och nyktert förhållningssätt när det gäller Palmemordet.

  11. Visst fan var ivartfall en av GM Viktor Gunnarsson den s.k 33-åringen smet in på Bio mitt i filmen samtida med mordet hade dessutom spår av krutstänk på kläderna.

    1. Det har lagts fram en del påstådda bevis för Gunnarssons inblandning i Palmemordet. Det mesta härrör från Börje Wingren, den polis som snabbt band sig för att det var Gunnarsson som var mördaren.

      I själva verket finns det allvarliga invändningar mot det allra mesta av det Wingren lagt fram, inklusive tecken på att han påverkat vittnen. Det gäller bland annat vittnena från Sagabiografen som du syftar på.

      Det är sant att det fanns partiklar på Gunnarssons jacka som till en början väckte utredarnas intresse. Men i sin slutliga bedömning sa de västtyska tekniska experterna på BKA att det bara gick att slå fast att en enda av partiklarna kom från ammunition och att denna troligen inte var den rätta sorten. Till detta ska läggas en kommentar från svenska SKL om att partiklarna på jackan kunde ha hamnat där även om Gunnarsson inte avlossat ett skjutvapen. Det kunde i stället vara frågan om ”kontaktsmitta”, att jackan på något sätt kommit i beröring med damm som innehållit tändsatspartiklar.

      Läs gärna mer om utredningen av Gunnarsson i min första Palmebok ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet” eller i Granskningskommissionens betänkande som kan laddas ner från regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/1999/01/sou-199988–/

  12. Förutom Lisbeth Palmes sekretessbelagda förhör, vore det intressant att ta del av fler vittnesberättelser från Grand.
    Det måste helt enkelt finnas fler som gjort intressanta iakttagelser.
    Robert Gustavsson, vars vittnesmål inte alls fanns i förundersökningsmaterialet, ger en bild av WT-bärande personer som han uppfattade som poliser.
    Fler skulle möjligen kunna berätta om liknande observationer.

    Vi har via GMP fått namnet på fler personer som passerade brottsplatsen minuterna innan mordet, varav fler gjort korta uppehåll precis vid Dekorimahörnan, utan att se en själ där i närheten av korsningen.
    Det är märkligt med tanke på Inge M:s observationer.
    Det är också märkligt med tanke på att AB borde befunnit sig bara 20 m därifrån.
    Han borde ha sett något,

    Det kan möjligen tyda på att mannen varit synlig under korta perioder, men stått dold någonstans då människor passerade platsen.

    Vill också kort kommentera de finska flickorna ”Anki”och ”Anneli”

    Deras sent inkomna berättelse är svårbedömd, och går lite i sär.
    Det anmärkningsvärda är att den efter avslutat samtal med den finsktalande ”dekorimamannen” i stort sett är identisk med vad grandvittnet Inga Å berättat om de passerande ”raggarbilarna” vid korsningen Kungsgatan/Sveavägen, och smällen kort därefter som uppfattats som avgassmäll.
    De borde då ha befunnit sig mycket nära varandra.
    Känns något lurt.

    De enda bilar vi känner till som kom åkande norrut vid ungefär detta skede var ju Åke L med sällskap, som med hög musik i bilen visserligen skulle kunna ha uppfattats som ett festglatt ungdomsgäng. (raggare?)

    Dessutom Bengt P som passerade brottsplatsen precis i skottögonblicket.

      1. Tack Gunnar.

        Detta hade helt gått mig förbi.
        Det är så förvirrande att man inte vet vad man ska tro.
        Robert verkar vara en i alla avseenden vederhäftig person, och om förhören av någon anledning blivit förvanskade på det sätt som Anér misstänker, så är det ytterst anmärkningsvärt, och pekar på att man aktivt döljer vissa WT-aktiviteter i Palmes närhet.
        Att det skulle handla om en mordkonspiratörer ser jag inte som givet, men kan det i så fall peka åt att Säpo hade känningar om en hotbild?

        Detta gör att övriga Grand-vittnesmål än mer intressanta.

        1. Tror att man ska tolka detta som om RG fått detta berättat för sig av Pia E.
          Den knivjakten bör ha ägt rum ca 23.27, strax innan hennes buss kom.
          Då var sannolikt RG långt borta.

  13. Jag har fortfarande inte sett att det kommit fram något förhör med Lisbet Palme från mordnatten.
    Hur ska man tolka det, gjorde man inte något?

  14. På Flashback hävdar man i dag 11 nov 2020 att det finns 134 observationer av personer med walkietalkies men att ingen av personerna ska vara identifierade.
    Stämmer detta. ?
    Om detta stämmer borde man inte försöka göra något med så många oidentifierade personer med wt 28 feb 1986,
    Kan man inte utreda . Får man inte utreda?

    1. Oavsett hur man räknar så är det väl troligt att åtskilliga av observationerna handlar om samma personer. Det gör ju inte saken mindre intressant.

      Men som du vet pågår det ju inte någon Palmeutredning längre. Däremot skulle man ju kunna hävda att om Säpo inte visste var det vad för folk som rörde sig på stan med kommunikationsutrustning så borde det ha varit en uppgift för dem att undersöka dessa mystiska aktiviteter alldeles oavsett Palmemordet. Säpo ska ju inte bara utreda brott utan också kartlägga möjliga hotbilder mot rikets säkerhet. Och de har väl all rätt att utreda saken än i dag om de skulle vilja.

      Men det tror jag knappast de gör efter alla dessa år. Och det är väl inte säkert att dessa observationer någonsin utretts med något större engagemang hos Säpo. Det kan inte uteslutas att det ganska tidigt fanns kunskap hos vissa befattningshavare inom säkerhetspolisen om dessa mystiska personers aktiviteter. Och i så fall fanns det ju ingen anledning för Säpo att utreda saken. Däremot fanns det förstås skäl, kan man tycka, att Säpo borde berätta om vad man kände till för Palmeutredarna i den mån kunskapen saknades där.

      Hans Ölvebro framförde under sin tid som spaningsledare den kategoriska uppfattningen att det där med walkie-talkies bara var sådant som lättpåverkade människor inbillat sig. Om det var hans ärliga övertygelse så får man väl dra slutsatsen att i alla fall han inte blivit informerad om någon verklighet bakom vittnesobservationerna.

      Hur som helst finns det ju inget som hindrar att enskilda personer som intresserar sig för ämnet gör vad de kan för att lyfta frågorna kring detta kvardröjande mysterium. Eftersom mordutredningen avslutades på ganska lösa boliner är det väl fullt möjligt att den kan öppnas igen ifall tillräckligt mycket bekymmersamma fakta kommer i dagen och om opinionstrycket blir tillräckligt stort. Och ifall det sker kan ju polisen återuppta utredningen av observationerna av dessa märkliga aktiviteter – som möjligen skulle kunna leda till sanningen om det så irriterande svårlösta mordet.

      1. På tal om walkie talkie-observationerna så läste jag förhören av Ulla S (”Ulla i Gamla stan”) och slås av hur skeptiska poliserna är till hennes observationer, utan att det egentligen framgår varför de är så skeptiska. Vet någon varför polisen hade så svårt att lita på Ullas uppgifter? För egen del upplever jag henne snarare som ett trovärdigt vittne, givet hur tidigt hon hör av sig och att hon har en stringent och sammanhängande berättelse.

        Förhören finns att läsa här för den som är intresserad:
        https://drive.google.com/file/d/12wOKSx5WKVxdG3px2-nHYoIf_WZDSNz4/view

        1. Sätten att avfärda Ulla var många och inbördes motsägelsefulla. I Mörkläggning har jag beskrivit hur hennes vittnesmål hanterats. Jag återger det avsnittet, det är från sidorna 850-852.

          När vi kommer in i läsningen har jag just påtalat att det fanns en rad vittnesmål som inte kom med i förundersökningsprotokollet till åtalet mot Christer Pettersson och som hade det gemensamt att de pekade på att det kunde ha varit ett övervakande mordteam, inte en ensam gärningsman, som låg bakom dådet.

          Vi kan börja med Ulla S, en medelålders kvinna. (När riksradions Kanalen först skapade offentlighet kring hennes vittnesmål kallade man henne ”vittnet Inga”.) Omkring klockan 20.30 mordkvällen, i stort sett samtidigt som makarna Palme lämnade bostaden på Västerlånggatan, kom hon med T-banan till station Gamla Stan där hon klev av. Hon hade just slutat sitt arbete för kvällen på ett av Stockholms stora tidningsföretag. Nu hade hon ett ärende att uträtta. På perrongen såg hon en man i 45-50-årsåldern med bakåtkammat tunt hår och grå rock med skärp. Han hade någon sorts öronproppar och ur halslinningen stack det upp en metallantenn. Han stod och tittade bort mot den andra plattformen, den som hörde till tågen som gick norrut – alltså där makarna Palme lite senare skulle visa sig.

          Utan att ha sett statsministerparet gick Ulla ut från stationen och fortsatte in i Gamla Stan. Hon hade inte kommit långt förrän hon på Schönfeldts gränd – mellan T-banestationen och makarna Palmes bostad – mötte en springande man med en walkie-talkie i handen. Han ställde sig längst ner i gränden med uppsikt över tunnelbaneentrén. Mannen var omkring 40 och lite fet eller grov.

          Efter mordet reagerade Ulla över vad hon sett och berättade om det för en bekant, en poliskommissarie, som såg till att hon kom i kontakt med mordutredningen. Ett par Palmeutredare träffade henne på T-banestationen där hon fick återberätta vad hon varit med om. En kort tid därefter ringde en av dem till henne och sa att hon kunde glömma alltihop. Det hade varit ett par civila poliser hon sett. De hade spanat på knarkare.

          I och med det skulle saken kanske kunnat glömmas – om det inte visat sig att polisens utredning bedrivits på ett rätt märkligt sätt.

          Omständigheter kring detta började komma i dagen sedan Kanalen inlett sin envisa kritiska bevakning av Palmespaningarna. Kanalen nöjde sig inte med att presentera Ullas vittnesmål och polisens
          lugnande besked. I november -88 konfronterade man också Jörgen Almblad med en uppgift om att han till Edenmankommissionen skulle ha gett en helt annan förklaring än att det rörde sig om vanliga civila knarkspanare.

          Han skulle i stället ha sagt att mannen på perrongen var säkerhetspolis.

          Almblad sa då att perrongmannen visserligen var polis men att han inte var från säpo. Han påstod sig inte komma ihåg att han sagt något sådant till Edenmankommissionen. När han långt senare åter tvingades svara på frågan i TV2:s Norra Magasinet Special hade hans minne synbarligen klarnat. Han hävdade då att ”någon” faktiskt gett honom informationen att de män Ulla sett var säkerhetspoliser:

          Reportern Lars Borgnäs: Vad skulle de ha gjort där på perrongen?

          Almblad: Kommer inte ihåg. Det vet jag inte.

          Borgnäs: Men var inte det intressant om det var så att det fanns säpopoliser i Gamla Stans tunnelbana omedelbart innan paret Palme kom dit?

          Almblad: Hur då menar du att…?

          Borgnäs: Skulle det inte vara intressant om det fanns säpopoliser…

          Almblad: Nej nej, det jag fick höra också var att de var där i ett helt annat ärende.

          Borgnäs: Vilket ärende då?

          Almblad: Det kommer jag inte ihåg.

          Almblads förvirring är anmärkningsvärd. Om han fått höra att det funnits säkerhetspoliser vid Gamla Stans T-bana när paret Palme begav sig till bion borde han ju ha dragit slutsatsen att dessa var högst intressanta vittnen som borde frågas ut noga.

          Utan att precisera sig förklarade dock Almblad i samma intervju att han fått fel information, att det inte funnits något folk från säpo vid T-banan.

          Det tycks som om Palmeåklagaren helt enkelt vidarebefordrat en lugnande förklaring till Edenmankommissionens granskande politiker utan att själv kontrollera fakta.

          Men Almblad var inte den ende som var snar att leverera lugnande förklaringar. I sin egen bok om mordutredningen antyder Hans Holmér att Ulla hittat på alltsammans, han skriver att hennes berättelse ”väcker misstro hos polisens förhörsledare”.

          Knarkspanare. Säkerhetspoliser. Fantasiprodukter. Tre sorters förklaringar till Ullas observationer är två för många, kan man tycka. Men det finns dessutom en fjärde. Hösten -89 kunde nämligen Lars Borgnäs i Kanalen redovisa vad som verkligen hänt med Ullas tips. Det hade utretts av säpo – som ju hade hand om misstankar mot poliser – och där hade man stannat för följande version: vad Ulla hade sett var två identifierade civilklädda polismän från Södermalms vaktdistrikt. De hade i samarbete med uniformerade poliser deltagit i spaningar på skinheads och de hade varit
          vid Gamla Stans T-banestation under mordkvällen.

          De två södermalmspoliserna fanns i sinnevärlden och Kanalen kunde utförligt redovisa en intervju med en av dem, Mikael L.

          Men var de identiska med de män Ulla såg? Det är mer tvivelaktigt.

          Mikael L hade visserligen haft en bärbar kommunikationsradio för att kunna hålla kontakt med en uniformerad polispatrull, men hans kamrat hade inte haft någon. De hade för all del varit vid Gamla Stans T-banestation under mordkvällen, men de hade missat makarna Palme.

          När Mikael L hördes av säpo hade han slagits av att varken han eller kollegan stämde på beskrivningen av någon av de två männen: han var 26 år då och kamraten ungefär jämngammal. Ingen av dem var fet. Själv hade han varit klädd i en turkosblå dunjacka och kamraten hade troligen haft en kort mockajacka.

          Säkerhetspoliserna hade förklarat för Mikael L att uppgifterna kom från en ”bag lady”, en som rotade i papperskorgar. Och därmed fick saken bero.

          I februari -92, sex år efter mordet, hade Hans Ölvebro i Norra Magasinet Special ingen annan förklaring än att det var dessa två poliser hon sett – men han kunde å andra sidan inte gå i god för att det var så. Saken var fortfarande ouppklarad. Och lika ouppklarad hade den förstås varit när Christer Pettersson av åklagare och polis kategoriskt utpekades som ensam gärningsman.

          Att Ulla S vittnesmål inte förekommer i förundersökningsprotokollet framstår som snudd på bedrägeri. Ett långt avsnitt – bestående av vittnesuppgifter från 31 personer – ägnas nämligen åt makarna Palmes tunnelbaneresa till bion. Vad vittnena har observerat är inte uppseendeväckande. Visserligen vill några av dem minnas att de sett någon som liknar fantombilden. Men helhetsintrycket av dessa publicerade vittnesmål är att statsministerparet nog inte utsatts för någon övervakning under sin T-baneresa – eftersom ingen märkte något. Och det är just den slutsatsen polis och
          åklagare vill att den som läser förundersökningsprotokollet ska dra – annars blir det svårt att skänka någon trovärdighet åt scenariot med Christer Pettersson. Ulla S med sina distinkta iakttagelser om professionell spaning passar inte in i det mönstret. Hon måste alltså bort.

          Så långt Mörkläggning. Det ska betonas att när jag skrev om saken där hade jag inte tillgång till polisförhören med Ulla. Men den beskrivning jag återger av hennes berättelse stämmer som synes i väsentliga delar överens med vad polisen noterat i förhörsprotokollen.

          1. skrämmande behandling av Ulla. Är övertygad om att polisen/Säpo vet vilka dessa wt män är, men av hänsyn till rikets säkerhet så är det i något hemligt arkiv eller kastat i papperskorgen.

    2. Här ligger nog gåtans lösning och varför det har underlåtits att utreda vilka dessa personer var kan bara bero på att man antingen redan visste vilka det var eller så fick man direktiv om att leta i annan riktning. Enligt mig är turerna kring just detta sammantaget med alla förnekelser om WT-observationer den slutliga spiken i kistan om teorierna om ensam GM. Att det verkligen är en massiv mörkläggning som pågått står nu klart.

  15. Man visste att det var CP, så Anders Helin har sagt att det är bara hypoteser att anta att WT-männen hade med mordet att göra. Sagt i TV-program av Borgnäs. Hypoteser. Åklagarna jobbade med fakta, påstår de. Fakta var att det var CP, säger åklagarna.

    Fakta är att dock att åklagarna Helin/Almblad/Riberdal var inkompetenta och/eller helt illojala mot mordutredningen. Vore skönt om KP kunde instämma i åtminstone det. Då hade han åtminstone bidragit med något i ärendet.

  16. Angående mordnatten tyckte jag att Ulf D:s intervju med juristkommissonen är intressant.

    ” Lisbet P hade velat att Koci skulle säga till att Ingvar C och Ulf D skulle komma
    Skälet var att hon skulle lämna upplysningar om mordet”

    Lisbet var av naturliga skäl chockad av händelsen men hade hon ändå kunnat uppfatta en del, och/eller kände hon till saker som hon anade kunde ha samband med mordet?

    Ville hon lämna samma uppgifter som hon lämnade till Åke R eller fanns det några detaljer som LP hade hållit på av någon anledning.

    Berättade hon för Ingvar C och Ulf D detaljer om mordet som bara dessa två personer fick veta?
    Tog Lisbet P med sig några hemligheter i graven?

    https://drive.google.com/file/d/1YnzwCUBJmgjwRvXI8Kzwpc2iKZnC5k-p/view

    Intervju med Ulf D

  17. Just detta: ”Berättade hon för Ingvar C och Ulf D detaljer om mordet som bara dessa två personer fick veta?
    Tog Lisbet P med sig några hemligheter i graven?” är ju en fråga man gärna skulle vilja fråga IC och UD som ju fortfarande är i livet.

    Vi får hoppas att ju fler dokument med mindre maskning som kommer ut, så kommer med tiden fler frågetecken rätas ut och ev till sist en GM, konspiration kunna ringas in. Samtidigt ju mer som kommer ut till oss ”privatspanare” ju mer uppenbart blir det nog att man medvetet försökt rikta utredning i en felaktig bäring tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.