Mängder av poddsändningar om Palmemordet

microphone-159768_1280

 

HÄROM VECKAN VAR JAG inbjuden gäst och talade om Palmemordet i podden Allt du velat veta. Den drivs av arkitekten och komikern Fritte Fritzson och presentationen lyder: ”Din populärvetenskapliga podcast. Den snabbaste och roligaste vägen till kunskap och allmänbildning. Ett ämne, en expert, en knapp timme.”

Där kan den som vill få en avspänd intensivkurs om ungefär vad som helst. Till exempel romarriket, medicinska myter eller vädret. Sammanlagt 62 avsnitt i de mest skiftande ämnen har sänts. Och Allt du velat veta har med tiden blivit en mycket populär podd.

Du hittar den här eller här eller här (om du använder iTunes).

När jag talade om Palmemordet blev det för ovanlighetens skull ett dubbelavsnitt som publicerades med två dagars mellanrum. Och ämnet var tydligen rätt. Det blev, fick jag nyligen veta, lyssnarrekord för denna även annars välbesökta podd: tämligen direkt blev det 36 000 respektive 34 000 nedladdningar för respektive avsnitt. Och det var ju roligt, tyckte jag. Du kan klicka dig fram till Palmeavsnitten via länkarna ovan eller också direkt här (avsnitt 1) och här (avsnitt 2).

Intresset för just de här Palmesändningarna är tydligt en del av en trend som bara förstärkts de senaste åren. Nu finns det många timmar att lyssna på för den som vill sätta sig in i det där 30 år gamla dådet som fortfarande omges med så stora frågetecken och som präglat inte bara det svenska samhället utan också var och en av oss som levt under dessa år. Det går ganska lätt att hitta förhör, intervjuer och diskussioner om särskilt intressanta delar av utredningen. Och den tillgängliga mängden information bara växer och växer.

Det mest ambitiösa podcastprojektet som fokuserar enbart på det olösta mordet på Sveriges statsminister är Dan Hörnings podd som helt enkelt heter Palmemordet. Hittas här (om du använder iTunes) eller här.

Dan Hörning är liksom Fritte Fritzson en mångsysslare: civilingenjör i datateknik, fantasyförfattare och producent av flera olika poddar.

Och han har ett starkt intresse för Palmeutredningen – i kombination med en nykter inställning till ämnet. En lyckad kombination.

När detta skrivs har Dan Hörning lagt ut 41 avsnitt på podden om Palmemordet – vart och ett av dem är vanligen på mellan 40 minuter och en timme. I detta digra material går han igenom olika delar av den gigantiska utredningen, exempelvis vittnesmålen från Grandbiografen under mordkvällen eller polisens gärningsmannaprofil som togs fram på 90-talet i hopp om att på det sättet hitta mördaren.

Podden behandlar också utförligt en rad enskilda spår som Skandiamannen, Palmehataren Christer A, svensk extremhöger och så vidare. Ibland deltar gäster. Journalisten Gert Fylking har varit där och pratat om Christer Pettersson som han ju pekat ut som Palmes mördare. Jag har för min del deltagit två gånger, en gång för att prata just om Christer Pettersson, men då med fokus på bajonettdådet – det dråp Pettersson begick nära platsen där Palme sköts ihjäl, men sexton år före statsministermordet. Temat var: går det att se några paralleller mellan det ena och det andra brottet? Andra gången jag besökte Dan Hörning talade jag om det så kallade mötesscenariot – uppgifterna som pekar på ett förutbestämt sammanträffande mellan gärningsmannen och Palme. Det blev ett dubbelavsnitt, här (del  1) och här (del 2).

En podd som också har Palmemordet som tema men med en rätt så annorlunda infallsvinkel drivs av ståupparen Johannes Finnlaugsson. Även den har ett enkelt och självklart namn, Palmemordspodden.

Finnlaugsson är en verklig veteran i sammanhanget med start i januari 2013 och hittills 78 sända avsnitt. Upplägget är att han diskuterar ett spår – i vidaste mening – med en ny gäst varje gång. Gästerna är ofta hans kollegor från ståupp- och skådespelarvärlden, och utgångspunkten är att det faktiskt går att skämta om det tragiska dådet på Sveavägen.

En del av poddens gäster gör inte alls anspråk på att ha några särskilda kunskaper i ämnet. Och det är förstås en av orsakerna till att samtalen ofta halkar iväg ungefär vart som helst. Är det roligt? Det är en smaksak och det kan vara klokt att ställa in sig på att nivån och karaktären på vad som sägs varierar en hel del. Är det ens lämpligt att försöka vara rolig i förhållande till ett så allvarligt ämne? Det kan förstås diskuteras. Men överraskande ofta kommer de lätt yviga diskussionerna in på tankegångar som faktiskt ger någon sorts bild inte bara av denna besynnerliga mordutredning utan också av de senaste årtiondenas Sverige.

Bland Johannes Finnlaugssons gäster märks Sven Melander, Nanna Johansson, Magnus Betnér, Jan Guillou, Dan Josefsson, Hasse Aro, Sorain Ismail och Liv Strömquist. Samt undertecknad. Jag hade inte ambitionen att försöka vara särskilt rolig utan räknade med att ämnet fick tala för sig självt. Mångordig var jag i alla fall, det blev ett dubbelavsnitt den här gången också. Den som vill kan lyssna här (del 1) och här (del 2).

Utöver poddar som drivs av enskilda personer existerar det åtskilligt annat att hämta för den som vill sätta sig in i spaningarna efter Olof Palmes mördare men hellre lyssnar än läser. Inte minst finns det skäl att bekanta sig med sådant som producerats av Sveriges Radio. Ekoredaktionen publicerade till exempel i samband med 30-årsdagen av mordet en poddspecial i fem delar om utredningen.

Och åtskilliga avsnitt av P3 Dokumentär som sänts genom åren har haft mer eller mindre stark anknytning till teman som tangerar mordgåtan. Det är bara att lyssna eller ladda ner från Sveriges Radios hemsida, till exempel om sjukhusspionen, ubåtshotet, CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige, morden på kurdiska motståndare till PKK, Ebbe Carlsson-affären, bombmannen Lars Tingström, bordellhärvan, Boforsaffärerna och baseballigan. Plus ett par program som direkt handlar om Palmemordet, från 2006 respektive 2011.

Slutligen, för den som inte märkt det, ligger förstås mycket material i ämnet, både bild och ljud, på Youtube.

FOTNOT: Podcasts eller, på svenska, poddsändningar är radio som är gjord för nätet med ljudfiler som kan lyssnas på direkt eller laddas ner för lyssning i telefonen, datorn, surfplattan, musikspelaren… (Namnet är hämtat från Apples bärbara mediaspelare Ipod som länge varit den dominerande spelaren för mp3-ljudfiler.)

Annonser

288 reaktioner på ”Mängder av poddsändningar om Palmemordet

  1. Hej Gunnar.
    Tack för dina böcker och för ditt deltagande i diverse podcasts. Som vanligt väldigt inspirerande att ta del av dina tankar och kunskaper.

    Jag har en några frågor till dig ang Nicola F. På itdemokrati finns ju bilder från polisens rekonstruktion med honom. En av bilderna visar själva mötet med makarna Palme. Till vänster i bild syns en annonspelare. Är det samma annonspelare som du brukar tala/skriva om? Vidare syns en man till vänster om den där annonspelaren. Är det Anders B då möjligen? Gick han verkligen på utsidan av pelaren? Stämmer ju annars bra in på Stig E:s beskrivning över sin placering. Eller fanns det 2 st. annonspelare?

    För övrigt så tycker jag att ditt resonemang kring ett möte känns genomtänkt och högst sannolikt.

    Mvh Henrik

    1. Låt oss gå in och titta på http://www.itdemokrati.nu/page36d.html där det finns material om Nicola F från förundersökningsprotokollet i Palmemålet.

      Rullar vi ner en bit så kommer vi till en sida som är numrerad 100. Där ser vi en översiktsbild av Skandiahuset och trottaren framför. Som synes finns det två annonspelare på bilden, en ganska nära mordplatsen och en i bildens vänsterkant vilket är ungefär mitt på kvarteret. Det är vid den senare nämnda pelaren som Nicola F menar att han mötte makarna Palme – när han upptäckte dem befanns han sig själv utanför Skandiahusets stora entré och de befann sig strax norr om den, vid butiken La Carterie, Sveavägen 44. Därifrån är det alltså fortfarande en bit kvar till mordplatsen. Enligt polisens rekonstruktion borde det ha tagit makarna Palme 52 sekunder att gå den resterande sträckan i normal takt. Nicola F som gick i motsatt riktning – också i normal takt enligt honom själv – hann dock gå en sträcka som tog honom 1 minut och 35 sekunder innan han i jämnhöjd med Sveavägen 56 hörde skotten. (En tänkbar förklaring till tidsskillnaden är att makarna Palme stannade upp någonstans mellan La Carterie och mordplatsen. Jag har i annat sammanhang argumenterat för att det kan ha varit vid den södra annonspelaren på bilden på sid 100.)

      Mannen som Nicola F ser på utsidan av den norra annonspelaren (se sid 102) befann sig alltså något norr om Skandias entré och det vid en tidpunkt som varken tids- eller platsmässigt stämmer med Stig E:s uppgifter om hur han själv kom ut från Skandiahuset. Nicolas observation är helt enkelt för tidig och för långt norrut. Den beskrivning Nicola ger av mannen pekar snarare på att det skulle vara vittnet Anders B – Nicola talar om en inte helt ung man i blå jacka som gick ganska sakta. (Anders var 39 år, jackan stämmer och eftersom han inte var helt nykter och inte hade bråttom gick han förmodligen inte fort.) Tidpunkten stämmer också bra, Nicola bör ha passerat Anders under sin promenad norrut. Men det är å andra sidan inte säkert att Anders befann sig så långt norrut under sin väntan på arbetskamraterna som gjorde ett uttag i bankomaten inne i Skandiahuset – bankomaten låg söder om platsen där Nicola F ska ha mött makarna Palme. Å andra sidan kan Anders mycket väl ha strosat fram och tillbaka i kylan medan han väntade.

      1. Hej Gunnar

        Jag tycker det känns märkligt att Nicola beskriver det som att han hör skotten när han är vid Sveavägen 56, sen går han ytterligare i 10-15 sekunder innan han vänder sig om (sid 103). Då ser han att det är en grupp på 4-5 personer och en person ligger ned på trottaren. Det är ca 250 meter bort och det är mörkt ute. Jag tycker det låter inte otänkbart att han i själva verket varit något närmare och kanske blandat ihop var han var på Sveavägen när han hörde skotten. Det känns inte som uppgifterna går ihop.

        Det skulle vara intressant om någon kollat en sen vinterkväll och se hur mycket detaljer man kan uppfatta på det avståndet.

        Mvh Mattias

        1. I stort sett samma uppgifter från honom förekommer i rekonstruktionen på plats som polisen gjorde med honom. Jag har själv varit vid Sveavägen 56 och tittat i riktning mot mordplatsen. Och min slutsats är som du misstänker: det går egentligen inte att göra några tydliga iakttagelser av korsningen Sveavägen/Tunnelgatan därifrån. En tänkbar förklaring är att Nicola begav sig i riktning mot mordplatsen sedan han hört skottlossningen men att han nöjde sig med att gå så långt fram att han på avstånd kunde se den liggande Palme och personer som befann sig omkring honom.

          Det finns förstås också andra alternativ, till exempel att Nicola inte hade hunnit så långt norrut när han hörde skotten som han senare trodde. Eller en tredje variant: att han visserligen såg ett antal personer när han tittade söderut i riktning mot mordplatsen men att dessa befann sig betydligt närmare än korsningen Tunnelgatan/Sveavägen. I så fall kan det ju tänkas att det är en efterhandskonstruktion att han såg någon ligga ner. Vi har alla en tendens att fylla i våra minnesbilder med det vi tror har hänt.

          Jag har för min del med intresse noterat uppgifterna från vallningen som polisen gjorde med Nicola på Sveavägen eftersom de går väl ihop med flera bestämda vittnesuppgifter som tyder på en kontakt mellan Palme och mördaren, en kontakt som i så fall bör ha lett till att makarna Palme stannade upp en stund eller åtminstone saktade in.

          Men som alltid när det gäller vittnesuppgifter rör vi oss på osäker mark. Och uppgifterna som pekar på en kontakt mellan Palme och mördaren kan förstås i sin tur vara korrekta eller felaktiga alldeles oavsett hur vi värderar Nicolas berättelse.

          1. En kontakt kan det förstås ha varit ändå – det håller jag med om.

            En annan fråga man kan ställa sig är om de 5-7 personer som Inge M såg passera Dekorimahörnet på väg norrut precis innan mordet, personer som aldrig (officiellt) identifierats, inte borde ha varit mellan Nicola och mordplatsen när Nicola sen väl vände sig om. Vart tog de annars vägen? Kan de verkligen ha hunnit fram till kvarterets slut och därmed möjlighet gått runt hörnet eller över gatan, eller har de gått över gatan innan kvarterets slut?

            Över huvud taget känns det slående hur lite man kan vara verkligen säker på i denna gåta. Det känns som varje uppgift omges av något frågetecken som inte riktigt vill rätas ut. Kanske därför mordet är så fascinerande.

            Mvh Mattias

            1. De personer som Inge M talar om kan vara Anders B och hans sällskap som ju passerade mordplatsen norrut, det är den mest troliga varianten även om de bara var fyra personer. Det visar i så fall att det var precis som Inge sagt: att han hållit koll på gathörnet i flera minuter före mordet. Och det ger i sin tur stöd för hans uppfattning att även mördaren funnits på plats i flera minuter – Inge tror att mördaren fanns där när gruppen passerade.

              Och om detta är korrekt kan mördaren inte följt makarna Palme från biografen.

          2. Hej Gunnar, en liten fundering kring Nicola F:s uppgifter
            Vid det inledande förhöret (0303) säger Nicola F att han passerat Kammakargatan, ja faktist uttryckligen att han ”passerat korsningen med ett par meter”, då han hör skotten.
            Senare, vid vallningen, säger han att skottet hördes då han befann sig vid Sveavägen 56. Känner du till någon förklaring till dessa avvikelser?

            1. Det första förhöret med Nicola F innehåller av allt att döma stora felaktigheter. Där heter det att han mötte makarna Palme utanför Sveavägen 56 och att han sedan hunnit korsa Kammakargatan när han hörde skotten. Sedan vänder han sig om och ser ett antal personer på mordplatsen.

              Från en punkt strax norr om Kammakargatan är det omöjligt att göra iakttagelser av mordplatsen, den är för långt bort och är skymd på olika sätt. Uppgifterna i förhöret strider också mot den etablerade uppfattningen om när makarna Palme gick över till östra sidan av Sveavägen. Om vi godtar Lisbeth Palmes uppgifter så korsade de gatan först vid Adolf Fredriks kyrkogata. Och det betyder att de inte befann sig på östra sidan när de var mitt för Sveavägen 56.

              Slutligen kan det sägas att om Nicola bara hunnit röra sig från Sveavägen 56 då han mötte makarna Palme till en punkt strax norr om Kammakargatan då han hörde skotten måste statsministerparet ha förflyttat sig väldigt mycket fortare än vad han gjorde.

              Sammantaget ser det ut som om platsuppgifterna i det första förhöret är alldeles felaktiga. Detta första förhör är nedtecknat den 3 mars, en av de första dagarna då polisen var extremt överbelastad. Precis som andra vittnesförhör från denna tid bygger de på polisens anteckningar och utgör inte utskrifter av vad som faktiskt sades. Inget tyder på att den som noterade uppgifterna försökte kontrollera att det blev rätt. Risken är stor för misstag och missförstånd under sådana omständigheter.

              Den 25 mars vallas Nicola på Sveavägen och får då möjlighet att på plats ange var han gjort sina iakttagelser. Det polisen noterar då är att han ska ha mött makarna Palme vid Sveavägen 44, utanför butiken La Carterie. Det stämmer bättre med vad som i övrigt kommit fram. Detta är mycket nära mordplatsen och vid det laget hade Olof och Lisbeth definitivt gått över till den östra sidan om vi utgår från Lisbeths uppgifter.

              I vallningsförhöret heter det sedan att att Nicola hör skottlossningen när han kommit fram till Sveavägen 56 – en adress som ju förekom i det första förhöret, men då som platsen för Nicolas möte med makarna Palme. Här har vi alltså en möjlig källa till hur det blev fel första gången, det kan helt enkelt ha skett en sammanblandning av olika inslag i Nicolas berättelse.

              Direkt efteråt i vallningsförhöret heter det att Nicola efter skottlossningen fortsatte promenera i 10-15 sekunder innan han vände sig om. På 10-15 sekunder bör han nästan ha hunnit fram till Kammakargatan om han hörde skotten när han befann sig utanför Sveavägen 56. Då närmar vi oss alltså den andra platsen som finns omnämnd i det tidiga förhöret.

              Kriminalkommissarie Jan Länninge som upprättat detta andra förhörsprotokoll tog de nya uppgifterna på så stort allvar att han såg till att klocka hur lång tid det tog för Nicola F att gå från Sveavägen 44 till Sveavägen 56. Det blev 1 minut och 35 sekunder. Länninge klockade också vad det skulle ha tagit för makarna Palme att gå från Sveavägen 44 fram till mordplatsen i promenadtakt utan att stanna. Det blev 52 sekunder. Det vill säga: om Nicolas uppgifter från vallningen är riktiga så finns det 43 oförklarade sekunder när det gäller vad makarna Palme gjorde sedan de mött honom utanför La Carterie.

              Nu upprepas även i vallningsförhöret en märklig uppgift från det första förhöret, nämligen att Nicola efter skottlossningen vänt sig om och tittat söderut mot mordplatsen och gjort iakttagelser av människorna där. Det kan han knappast ha gjort utan att ha gått tillbaka en bra bit i riktning mot mordplatsen. Och det kan han förvisso ha gjort. Men något sådant finns inte redovisat i förhörsutskriften.

              Den som vill läsa förhören med Nicola hittar dem här: http://www.itdemokrati.nu/page36d.html

              1. Jag tror jag får överge min uppfattning att sätta störst tilltro till de först lämnade uppgifterna, speciellt när det handlar om polisens egna noteringar. En vallning torde vara mer ”säker”.
                Tack!

  2. Dan Hörnings podd om Palmemordet rekommenderas verkligen, saklig, går på djupet och Hörning källhänvisar alltid.

  3. En podd med fokus på litteratur, Bokbanditerna, har intervjuat mig om mitt intresse för Palmeutredningen: http://podtail.com/podcast/bokbanditerna/avsnitt-50-gunnar-wall-journalisten-som-blev/

    Bokbanditerna startade i januari 2015. Intervjun med mig nu två år senare är avsnitt 50. Här finns med andra ord också mycket annat att botanisera bland. Till exempel har poddens upphovsmakare Tom och Nisse tagit upp Yuval Noah Hararis bästsäljare Sapiens om mänsklighetens historia och intervjuat Linus Lovén om hans nya bok: Bitcoin – en finansiell revolution. Episodlista här: https://www.acast.com/bokbanditerna

  4. Vid diskussioner om Palmemordet hänvisas det ofta till Gärningsmannaprofilen som togs fram av Olson och Åsgård efter den mall som utvecklats av FBI. Många verkar välja att betrakta denna som en slags ”facit” mot vilket man kan värdera sina olika teorier om vilken som kan tänkas ligga bakom mordet. Rekommenderar denna artikel http://www.newyorker.com/magazine/2007/11/12/dangerous-minds av Malcolm Gladwell, krönikör vid The New Yorker, som ger en intressant inblick i svårigheterna med ”profilering” samt den alltför stora vikt som (han anser) givits till denna teknik.

  5. När man kommer till mötesscenariot så väcker det inte bara de givna frågorna och invändningarna vad gäller Lisbeth Palmes vittnesmål, utan också många funderingar omkring Olof Palmes eget agerande under dagen. Vad jag förstår så bestämdes det sent vilken film som makarna Palme skulle se. De hade inte heller några biljetter när de kom till Grand utan räddades av att det fanns ett par undanlagda biljetter, som
    ingen ännu hade hämtat ut. Senare har också dessa personer gett sig till känna.

    Så hur går detta ihop med ett planerat möte efter bion? Och verkar det inte egendomligt att se samma film som sonen Mårten och hans flickvän? Tänk om de hade beslutat sig för att slå följe med Olof och Lisbeth en liten bit på Sveavägen (även om deras bostad låg i en annan riktning). Risken att makarna hade träffat på andra bekanta i salongen som sedan hade gått samma väg får också bedömas som stor. Nu råkade väl t.ex. Björn Rosengren ha haft sin bil parkerad på annat håll.

    Och vad var Olofs plan om han inte hade fått tag på några biljetter? Skulle de då ha uppsökt en annan biograf, en restaurang eller annan plats i väntan på mötet?

    1. Det är riktigt att tillgänglig information visar att makarna Palme begav sig till Grandbiografen utan att ha försäkrat sig om biljetter i förväg och att de kom fram bara några minuter innan filmen började. Det var alltså inte säkert att de skulle få en chans att se filmen, även om det givetvis var möjligt att ett par andra besökare spontant skulle ha avstått sina platser för att ge statsministerparet möjlighet att komma in på föreställningen.

      Med tanke på att Olof och Lisbeth Palme sällan gick på bio kan det ju tyckas lite förvånande – det hade ju varit ett tråkigt sätt att använda en ledig fredagskväll om de tvingats vända hem igen. Nu pekar det mesta på att det inte var så viktigt för dem att se just ”Bröderna Mozart” – de hade ursprungligen tänkt att se ”Mitt liv som hund” som gick på en annan biograf. Och om de var flexibla så kunde de dra fördel av att det samtidigt gick fyra olika sena kvällsföreställningar på Grand. Så sannolikheten att de skulle kunna se någon av filmerna var ju stor.

      Men de visste å andra sidan att sonen Mårten och dennes flickvän skulle se just ”Bröderna Mozart”. Och enligt vad Lisbeth förklarat var det detta som fick dem att släppa ”Mitt liv som hund” för att i stället gå på samma föreställning som sonen, ”då de tyckte det skulle vara trevligt med sällskap av Mårten och hans fästmö”, som det står i protokollet från rikskriminalens förhör med Lisbeth Palme från våren 1986.

      Nu kom makarna Palme inte att sitta bredvid sonen och dennes flickvän. Inte heller fanns det tid att umgås före föreställningen. Och efter bara några minuters samtal efter filmen skildes de två paren åt, så någon egentlig samvaro blev det aldrig frågan om.

      Makarna Palme hade i det läget fattat två beslut, att ta ett snabbt farväl av ungdomarna trots att man knappt hunnit träffas och att ta sig tillbaka till Gamla Stan till fots genom vinternatten i stället för att ta t-banan eller taxi. Förhören med Lisbeth Palme har inte gått närmare in på bakgrunden till vare sig det ena eller det andra beslutet. I Hans Holmérs förhör med Lisbeth Palme står det till exempel bara: ”Mårten är en kvällsmänniska och ville gärna dricka te efter föreställningen, men det blev inte så. Lisbet och Olof bestämde sig för att promenera till bostaden.”

      Det finns alltså en del oklarheter kring de beslut från statsministerparet som hade anknytning till biobesöket. Vad som är klart är bara att makarna Palme på ett synbarligen improviserat sätt begav sig till Grandbiografen precis i tid för att förhoppningsvis se en sen föreställning och att de direkt efter filmen valde att promenera Sveavägen hemåt, trots att flera andra naturliga handlingsalternativ var tänkbara.

  6. Hej Gunnar. Jag har sett en uppgift florera på nätet om att Olof blivit förfrågad om en filmroll som operachef i just bröderna Mozart, kan man inte anta att det varit givet att han skulle se just den filmen i sinom tid och att det rimligtvis borde diskuterats nånstans i hans närmaste kretsar mer än vad som är känt ? Ger väl i min bok en något annorlunda bild om sannolikheten att han skulle gå just där och se just den filmen. Vet tyvärr inte källan och jag vet inte om det är sant ska jag tillägga.

    1. Jodå, du har så rätt. Suzanne Osten som regisserade filmen ”Bröderna Mozart” hade frågat Olof Palme om han ville spela rollen som operachef. Kjell Östberg skriver om saken i den andra delen av sin Palmebiografi, ”När vinden vände”.

      Palme tackade nej och rollen gick i stället till en annan amatör när det gällde skådespeleri men som i likhet med Palme hade en framträdande statlig befattning – nämligen Anders Clason. Denne var chef för Svenska Institutet, den myndighet som fått i uppgift att göra Sverige känt i utlandet.

      Givetvis kan faktumet att Palme varit erbjuden en roll i filmen ha spelat in när han och Lisbeth bestämde sig för att överge den ursprungliga tanken att se ”Mitt liv som hund” och i stället ansluta sig till Mårten och dennes flickvän som skulle se just ”Bröderna Mozart”.

      Vad som i vilket fall är klart är att det slutliga valet av film skedde tidigt på mordkvällen.

  7. Hmmm…. ? Uppmanade någon L och Olof att gå till ett möte vid D.hörnet? I så fall fanns ju ingen tid till något te med Mårten och dennes flickvän. Den person som enl. ög.v. (Gun och Inga- Lill ) sågs prata med paret Palme efter bion / Är denna person, eller personer identifierade? Varför har LP inget sagt något om detta? Kom denna fråga alls upp under mordutredningarna? LP har hela tiden gett en känsla av att det finns något privat mörkt och hemligt bakom mordet på hennes man.

    1. I min nya bok ”Huvudet på en påle” tar jag utförligt upp en rad anmärkningsvärda omständigheter kring Lisbeth Palmes vittnesmål. Mycket pekar, menar jag, på att hon i ett mycket tidigt skede berättade utförligt för någon betrodd person om allt hon observerat på mordplatsen. Och att personen hon talade med kom överens med henne om att hon inte skulle gå ut med det, utan att det bästa var att utredningen sköttes på ett sekretessfullt sätt. I praktiken: hon skulle inte berätta några detaljer för poliser på lägre nivå och inte heller för massmedia.

      Lisbeth Palme har också själv vid ett flertal tillfällen markerat att hon tycker det är viktigt att upprätthålla utredningssekretessen och uttryckt besvikelse över att att vissa saker hon sagt kommit ut till offentligheten.

      Jag tror att det är i det ljuset man ska förstås också hennes framträdande under Palmerättegången.

      För min del kan jag alltså mycket väl tänka mig att paret Palme pratade med någon – förutom sonen Mårten och dennes flickvän – utanför biografen och att det samtalet kan ha haft betydelse för det kommande förloppet. Men det bör i så fall ha varit ett mycket kort samtal. Det är onekligen intressant i förhållande till vittnesuppgifterna om ett kort samtal mellan mördare och offer på själva mordplatsen.

  8. Det har framkommit ytterst lite info om alla Olof Palmes livvakter! Vem var dessa och huru stora grupper är det frågan om? Vilka kontakter hade dessa gubbar till e.x.v. polis, militär, politiker, eller rent av till den så kallade undre världen ?? Vem utser livvakter åt politikerna? Olof hade ju gett dessa gubbar ledigt straxt före man lämnade hemmet i Gamla Stan. Tiden hade nog gott och väl räckt till för någon mördare ur dessa grupper. Vapen fanns säkert att tillgå! Känner du Gunnar till dessa saker bättre? Har livvakternas förehavanden och deras ev. kontakter på mordkvällen alls utretts?

    1. Palmes livvakter som tillhörde Säpos livvaktsstyrka hade fått beskedet att de inte behövdes mer för dagen. De hade, enligt vad de uppgett, fått intrycket att Palme inte skulle bege sig ut på fredagskvällen. Jag tror att det är troligt att det faktiskt var det besked de fått.

      Hur Säpo skötte sitt ansvar för Palmes livvaktsskydd, inklusive de bedömningar som gjordes vad gäller hotbilden mot Palme, var förstås en av de frågor som kom upp ganska snart efter mordet. Frågan blev bland annat utredd av landshövding Gösta Gunnarsson. Hans rapport finns digitaliserad här.

      Gunnarssons infallsvinkel ligger ganska nära den som Hans Holmér och Ebbe Carlsson gav uttryck för. Han fokuserar på det påstådda hotet från PKK och är delvis mycket skarp i tonen mot Säpo som enligt honom har underskattat detta hot. Men hans kritik är inte riktad mot de livvakter som hade i uppdrag att skydda Palme utan mot Säpoledningen.

      Jag menar att Gunnarssons larmsignaler om hotbilder från PKK inte är värda särskilt mycket, se min bok Mörkläggning, sid 222 och 308. Givetvis kan det ha funnits andra skäl att kritisera Säpos livvaktsskydd av Palme. Förvisso var det anmärkningsvärt att Säpo slutit en överenskommelse med statsministern om att han inte behövde personskydd när han befann sig inom den s k gyllene triangeln, området som avgränsades av hans bostad, riksdagshuset och kanslihuset.

      Men inte heller det säger rimligtvis att de personer som var utsedda att vara livvakter behöver ha gjort något fel.

      Frågan om Säpos livvaktsskydd och Palmemordet kom senast upp i TV-programmet Skavlan i september där sönerna Palme medverkade. Där lät det först som om något var riktigt illa.

      Jag citerar ur min bok Konspiration Olof Palme, sid 175ff (fotnoterna har jag tagit bort här):

      Fredrik Skavlan talade rent allmänt med sönerna Palme om deras fars livvaktsskydd. Och så ställde Skavlan en fråga till Mårten: ”Du var ju med på bion den kvällen. Vet du om han övervägde att ringa?”
      Mårten började svara: ”Det tror jag inte …”, när han blev avbruten av sin bror Joakim som sa: ”Han ringde fast det funkade inte, han fick inte tag på dem och det var väl ett uttryck för att det var illa organiserat.”
      Det här var en helt ny uppgift och den ledde förstås till stor uppmärksamhet i medierna.
      Aftonbladet hade till exempel en artikel med rubriken ”Palme ville ha livvaktsskydd på mordnatten” där Joakim Palme uttalar sig i tidningen och upprepar att hans far försökt ringa men inte fått tag i livvakterna. Han säger också till tidningen: ”Vi har så klart tagit upp frågan genom åren, men den har alltid kommit i skymundan.”
      Joakim Palmes uttalanden ledde till reaktioner från polishåll. Ingemar Krusell, tidigare biträdande spaningsledare i Palmeutredningen, sa till exempel till Expressen att Lisbeth Palme bekräftat i förhör att hennes make inte hade velat ha livvaktsskydd under mordkvällen. Krusell trodde att det rörde sig om ett minnesfel från Joakim Palme.
      Och Leif GW Persson, som följde Palmeutredningen noga de första åren, kommenterade Joakim Palmes uppgifter med att han aldrig tidigare hört något om att Palme skulle ha försökt ringa livvakterna: ”Hade det varit känt på den tiden hade det blivit ett riktigt hallå. Särskilt eftersom paradfrågan i början var: Var var livvaktsbevakningen?”
      Vad var sant? Ulf Dahlsten, som varit ansvarig på regeringskansliet för Palmes säkerhet, hade skrivit om livvaktsfrågan i sin memoarbok Nirvana kan vänta. I avsnittet om Palmemordet betonar han att Olof Palme skulle ha haft livvakter i samband med alla utflykter utanför triangeln om han följt reglerna. Och så försöker han sig på att förklara varför det inte blev så den här kvällen: ”Förmodligen kände sig Olof Palme trygg i förvissningen om att ingen visste om biobesöket. Det var sent och spontant bestämt.”
      Det fanns mycket som tydde på att Dahlsten hade rätt: att Palme inte försökt få livvaktsskydd under mordkvällen. Säpos eventuella bristande insatser i skyddet av Palme hade verkligen varit en stor debattfråga åren närmast efter mordet. Bland annat hade Ebbe Carlsson drivit saken och hävdat att det funnits en hotbild från PKK som Säpo ignorerat. Och i efterdyningarna av Ebbe Carlsson-affären hade regeringen gett i uppdrag åt landshövdingen i Jönköpings län, Gösta Gunnarsson, att utreda om säkerhetspolisen hade gett ett skydd åt Olof Palme som var rimligt i förhållande till den hotbild som fanns.
      Gunnarssons utredning kom att rikta kritik mot Säpo på flera punkter. Landshövdingen hävdade bland annat att det fanns inslag i avlyssnade telefonsamtal mellan personer i PKK-kretsen, de så kallade ”bröllopssamtalen”, som pekade på att det fanns en tydlig hotbild mot Palme och regeringen. Och han menade att Säpo borde ha informerat Palme om detta. Men om den fråga som Joakim Palme långt senare skulle väcka i teve skrev Gunnarsson:
      ”Jag vill här också peka på att Olof Palme enligt överenskommelsen med SÄK vid mordtillfället skulle ha haft livvaktsskydd. Att sådant då saknades berodde på att han när han lämnade sin bostad inte hade kallat på några livvakter, vilket han enligt överenskommelsen skulle ha gjort.”
      Det här är så tydligt det kan bli. Och det är svårt att föreställa sig att Gunnarsson skulle ha kunnat missa att ta upp den sortens fel som Joakim Palme beskrev om familjen gjort minsta ansats att peka på ett sådant missförhållande för honom.
      Jag beslutade mig för att kolla med Joakim Palme och bad honom att förklara lite närmare hur det kom sig att inte de här uppgifterna blivit uppmärksammade tidigare. Joakim Palme svarade mig:
      ”Det var en uppgift från min mor. Min far hade uppgett till henne att han skulle ringa om livvakter. Och så hade han gått för att göra det. Hon hade inte hört honom ringa, för han var visserligen hemma då, men på ett annat våningsplan. Och jag vet inte om han haft fel nummer eller om han glömt bort att ringa eller vad som kan ha hänt. Det finns i vilket fall inget skäl att tro att de här livvakterna som jag känner till mycket väl skulle ha vägrat att svara eller inte varit på plats.”
      Därmed framstår ju saken i ett lite annat ljus än den gjorde i intervjun hos Skavlan. Olof Palme kan knappast ha gjort något allvarligt försök att kontakta livvakterna i den mån han alls försökte. Det går väl inte att utesluta att Lisbeth föreslagit att han skulle ringa för att be om livvaktsskydd och att han valde att hålla med henne samtidigt som han i praktiken struntade i att göra något.

  9. Hej Gunnar och tack för den goda beskrivningen!

    En sak som nog är rätt tydligt för alla i detta mordet, ända från första början.
    Sanningen får inte avslöjas!
    Man frågar sig då? Vad har denna hemlighet med Crister Pettersson att göra?
    Nej då, här handlar det om annat!
    Hans Holmer: Om sanningen skulle komma fram skulle den skaka Sverige i dess grundvalar!
    Hans Holmer: Förr eller senare får ni facit!
    I KU- förhören från 1988 ville Holmer på inga villkor kommentera dessa uttalanden, trots att
    förhörsledaren ideligen upprepar frågorna.
    Dessa uttalanden av Holmer tyder på att denne fick hela sanningen av Lisbet i de tidiga
    förhören i mordutredningen. HH:s svammel om PKK och senare även Pettersson, hade väl inget med
    sanningen att göra, allt urartade senare till ett media cirkus! PS/ Olof Palmes gärning är grundmurad i Sverige och får absolut inte nedsvärtas!

  10. Bäste Gunnar! Det är ett mycket intressant arbete du gör kring palmemordet. MEN jag har problem med att du hela tiden upprepar ”så att säga”, det kan bli ända uppåt 100 gånger på en timme. Jag uppfattar uttrycket som ”men ändå inte riktigt” och det är ju problem när du läser fakta, det som ska uppfattas som sanningar. Kan jag hoppas på en förändring?

    1. Tack för synpunkten.Jag antar att du syftar på hur jag uttrycker mig muntligt i poddsändningar eller intervjuer. Kanske du skulle läsa mina böcker i stället?

      1. Ha ha! Ja kanske det men det är så bekvämt och passande att lyssna på dig och Dan. Det är ju också ganska plågsamt att höra om polisutredningarnas ofta märkliga arbete. Ser fram emot kommande rapporter av ditt arbete!

  11. Hej Gunnar!
    En sak som jag funderat på bland många många andra, kring mordet på Olof Palme!
    Denne Ebbe Carlsson, som fick jobb på justitiedepartementet??? Utreddes alls denna gubbes privata förehavanden, åren innan mordet? Även Hans Holmer, Ebbe, Lennart Geijer, med flera och deras privata förhållanden till Olof Palme. Alla djupt sammansvetsade sossar- kompisar! Denna Ebbe tycktes vara en gemensam påhittig god vän till alla dessa! Ebbe var väl även informationssekreterare åt Lennart Geijer! Hade alla dessa gemensamma privata affärer, som senare på sätt eller annat, ledde till mordet? Hmmm…….?

    1. Spekulera kan man alltid. Men min uppfattning är helt enkelt att Ebbe Carlsson och Hans Holmér etablerat sig som politiska fixare åt socialdemokratiska partiet – lite grann som president Nixons ”rörmokare” hjälpte Vita huset i samband med Watergateaffären. Därmed inte sagt att alla framstående socialdemokrater gillade vad de gjorde.

  12. Hej igen! Vad skulle hända med Lisbets utpekande av Pettersson om man skulle hitta mördaren? Och ännu värre/ om det skulle visa sig att hon haft vissa aningar om annat! Konstigt att inte alla förhör med Lisbet kommit till kännedom. Verkar som om det finns saker att dölja? Livsviktigt att allt skulle komma fram för att ev. rentvå den nu avlidne Crister Petterssons minne! För min del framstod Crister som en mycket varmhjärtad person/ Han sa ju själv många gånger åt Lisbet/ Varför skulle jag ha gjort detta?? Varför?…..

    1. Christer Pettersson hade säkert – precis som andra människor – alla möjliga motsägelsefulla drag. I hans fall var nog skillnaderna mellan ytterligheterna större än hos de flesta.

      Stundtals var han säkert – det tror jag också – varmhjärtad. Stundtals var han definitivt hetlevrad. Han var med all säkerhet inte en lätt person att ha att göra med. Och ibland var han livsfarlig. Men precis som du tror jag att han fick en djupt orättvis stämpel på sig när han kopplades ihop med statsministermordet.

      Det är förstås en ironi att han själv använde sig av den stämpeln för att tjäna sitt levebröd. Genom att låta som att han kanske mördat Palme fick han rätt mycket pengar från tidningar och TV-bolag, pengar som försvann lika fort som de kom in. Med lite skicklighet kunde han säkert ha tjänat betydligt mer än vad han gjorde – och med ett minimum av sparsamhet också lämnat efter sig en slant när han dog. Men han var inte den sortens person. Han tycks aldrig ha längtat efter att bli rik. Och han blev det inte heller.

      Du frågar: ”Vad skulle hända med Lisbets utpekande av Pettersson om man skulle hitta mördaren?” En del av svaret är att det kan bli mycket svårt att slå fast att någon annan mördat Olof Palme, just eftersom Lisbeth pekat ut Pettersson. Men om det ändå skulle visa sig att mördaren var en annan person än Pettersson – jag tror att det kan hända – så skulle väl följden bli att det framstod som klart att Lisbeth hade fel.

      Du undrar också vad som skulle hända om det kom fram omständigheter som visade att Lisbeth gjort observationer som pekade i en annan riktning än mot Pettersson – observationer som inte blivit offentligt kända eller uppmärksammade. Ja, det är ju lite hypotetiskt, det får vi se i så fall.

  13. Amnesti?
    Kunde man rent juridiskt ge en tillfällig amnesti i Palmemordet?
    Borde man inte försöka sig på alla möjliga och omöjliga metoder för att
    ev. hitta rätt? Läget verkar ju ändå vara väldigt låst, efter alla dessa år!
    Är tyvärr inte själv så insatt i en fråga som denna! (rent Juridiskt)
    Kanske frågan borde ställas till Palmeutredarna, för att höra deras åsikt?
    Mördaren kan ju rent av vara på fri fot och även ev. innehaft rättfärdiga
    motiv, för sin gärning??….Inte så viktigt att sätta fast och straffa/ Långt
    viktigare att hitta orsak och motiv!

    1. Du pekar på viktiga frågor, även om jag studsar inför din formulering om att mördaren skulle kunna ha haft ”rättfärdiga motiv för sin gärning”.

      Jag antar att du menar något i stil med att mördaren kan ha varit övertygad om att mordet var nödvändigt för det allmänna bästa, för nationens säkerhet eller liknande. Och så kan ju gärningsmannen – och hans eventuella samarbetspartners – ha tänkt.

      Ja, vad Palmeutredarna tycker om tanken på amnesti vore kanske något att fråga dem om. Men det är förstås inte de som skulle kunna bestämma något sådant. Det skulle vara ett politiskt beslut. Och exakt hur det skulle kunna gå till vet jag faktiskt inte.

      Något mer välbekant är att regeringen beviljar nåd. Då handlar det om att en person som dömts för ett brott själv begär nåd, i normalfallet för att få ett redan påbörjat straff avkortat.

      Men det du föreslår är ju något annat, ett generellt beslut om att den eller de som ligger bakom Palmemordet, vem eller vilka det än är, skulle kunna erkänna utan att riskera att ställas inför rätta. Jag kan inte de exakta juridiska förutsättningarna som skulle gälla för något sådant. Men det går förstås på tvärs mot det beslut som riksdagen fattade härom året, att upphäva preskriptionen för mord. Det beslutet innebar att polis och åklagare skulle fortsätta att leta efter Palmes mördare, trots att mer än 25 år gått sedan mordet. Tidigare preskriberades mord efter 25 år.

      Det finns ju rätt mycket som som talar för att många av de som var inblandade i beslutet om denna lagändring just hade Palmemordet i tankarna eftersom ändringen kom så nära i tiden innan mordet skulle preskriberas – och något annat skäl till brådska fanns det knappast.

      För min del hade jag sett fördelar med att Palmemordet i stället hade blivit preskriberat eftersom det hade inneburit att förundersökningssekretessen upphävts. Och det hade i sin tur inneburit att förundersökningsmaterialet hade blivit tillgängligt för vem som helst, i de delar som inte omfattades av annan sekretess. Med största säkerhet hade det gjort att vår bild av mordet och mordutredningen hade förändrats en del – men exakt hur kan vi förstås inte veta.

  14. Ännu en liten ”försiktig” fundering//

    Har svårt att förstå alla konspirationsteorierna, likaledes politisk samman-
    svärjning, bara på grund av en oerhört viktig detalj i dramat : SKOTTET EMOT LISBET PALME!
    Varför i fridens namn ville man rikta skott emot henne?
    Lisbet Palme var ju dessutom inte alls politisk aktiv!
    En okänd mördare, med politiska motiv, hade väl inte behövt rikta skott mot henne!
    Det är ju en fruktansvärd handling!
    Mördaren måste ha varit en känd person, därför skotten emot Lisbet!
    I det kaos och trauma som rådde, måste Lisbet däremot inte ha uppfattat någon hon
    kunnat kopplat ihop med någon känd person. Även här mörkrets inverkan!
    Var mördaren en kändis med politiska eller helt privata motiv? Det är
    frågan! Just detta att båda var utsatta för attentatet,
    pekar nog mera på ett privat motiv , än ett rent politiskt.???

    Kunde du Gunnar redogöra mera för dessa tankar?

    1. Nja, jag kan nog bara redogöra för mina egna tankar. Och då menar jag att det särskilt finns en sorts information från mordplatsen som pekar starkt på att mordmotivet var politiskt. Och det är den långa raden av oförklarade observationer av män med walkie-talkies – observationer som särskilt lyfts fram av den förre spaningsledaren Dag Andersson i samband med Palmeutredarnas pressträff inför 30-årsdagen av mordet förra året. Liknande vittnesobservationer gjordes ju också i närheten av makarna Palmes bostad under mordkvällen.

      Självklart kan vi inte vara säkra på att dessa observationer har en direkt koppling till mordet, så andra alternativ kan förstås inte uteslutas – därmed inte heller att mordet kan ha begåtts av någon som hade privata motiv till att vilja döda Olof Palme. Men av skottet mot Lisbeth Palme tycker jag inte man kan dra slutsatsen att motivet måste vara privat. För mördaren kan det ha räckt med att hon var ett vittne. Hon blev beskjuten på en meters håll när hon var till hälften vänd mot mördaren och redan av den anledningen hade han alla skäl att tro att hon kunde ha observerat hans utseende. Dessutom finns det som vi vet vittnesuppgifter som pekar på att mördaren talade med Palme alldeles före mordet. Om det är riktigt kan Lisbeth Palme ha observerat honom även då.

      Något sådant har hon inte berättat om i de offentligt redovisade förhör som vi känner till. Men som jag utvecklar i min senaste bok, ”Huvudet på en påle”, finns det mycket som pekar på att Lisbeth Palme i ett tidigt skede berättade mer för utvalda personer med anknytning till utredningen än vad som blivit känt.

      Som vi vet snuddade bara mördarens skott Lisbeth Palme. Det pekar på att det inte var hans primära motiv att skjuta också henne. Utan att försäkra sig om hur detta andra skott tagit valde han att ge sig iväg från platsen.

  15. Ett par frågor till dig Gunnar/
    Besökte Mårten Palme Olof och Lisbets bostad straxt förrän han åkte till sjukhuset? I så fall/
    Vad hämtades där ?? Dokument ,brev, viktiga handlingar med mera ?? Har även läst någonstans att
    brev kastades in till Lisbets arbetsplats, då och då, som senare gömdes undan. Stämmer detta månne?
    Här ser man redan svagheterna i detta ”privata”/ Ingen insyn tack! Är Mårtens besök i hemmet ens utrett?
    Vad gjorde han där, plötsligt mitt i natten?
    Ett politiskt mord? Har svårt att tro att enbart politiska motsättningar i Sverige
    skulle lett till mordet. Vad skulle då förändras? Ingenting!
    Om däremot Olof eventuellt skulle ha gjort ett grovt politiskt klavertramp, kan jag mycket väl
    tro på ett politiskt mord! Men vad skulle då detta klavertramp handla om? Det är frågan!
    PS/ Om man velat mörda enbart Statsministern, fanns många många andra bättre tillfällen, men här vid
    Dekorima, ville man mötas, hata, samt skjuta båda, för ev. gamla oförrätter!

    1. Vad som är klart är att Mårten Palme och hans flickvän kom till Sabbatsberg via Gamla Stan. De hade plockats upp av polisen vid makarna Palmes bostad och fått skjuts till sjukhuset.

      Det kan onekligen låta lite förbryllande. men Mårten har efteråt förklarat att de befann sig i Gamla Stan därför att han delvis missuppfattat det telefonsamtal han fått från sin mor där hon berättat om det som hade hänt. Han hade därför tillsammans med flickvännen begett sig till föräldrarnas bostad på Västerlånggatan.

      Det går självklart att spekulera kring detta – och jag vet att det har spekulerats just i de banor du tar upp. Men jag tycker det verkar långsökt att någon skulle ha som första prioritet att leta efter viktiga handlingar när hans far blivit skjuten. Och jag kommer att vara lite restriktiv mot att låta den här diskussionen bli alltför yvig på min blogg.

      Jag kan tyvärr inte bidra till någon klarhet kring vad du frågar om brev som skulle ha kastats in till Lisbeth Palmes arbetsplats och sedan försvunnit.

  16. Hej, en fundering kring “det andra skottet” eftersom det onekligen är intressant om man vill försöka förstå GM:s bakgrund och avsikter.
    Många hävdar ju att det andra skottet, dvs det som snuddar Lisbets rygg bevisar att GM var en van skytt eftersom en revolver “drar” åt höger när hanen spänns med avtryckaren. Det skulle alltså vara frågan om en van skytt som siktar på Lisbet. Rimligen borde man då lika gärna kunna tänka sig att det handlar om en ovan skytt som siktar på Olof också med det andra skottet. Alltså, att revolvern drar åt höger och att han då istället nästan träffar Lisbet som ju går till höger om Olof sett från GM:s position.

    1. Olof Palme träffades på ett sådant sätt att alla livsfunktioner avbröts direkt. Han måste ha fallit till marken omedelbart. När mördaren sköt det andra skottet kan vi ganska säkert fastslå att Palme låg på trottoaren. Om mördaren siktade på honom för att skjuta igen skulle han ha riktat vapnet snett nedåt. Det gjorde han inte. Och om han gjort det skulle inte skottet ha snuddat vid Lisbeth.

      Dessutom: det finns egentligen inget som säger att skottet mot Lisbeth kännetecknades på något tydligt sätt av att vapnet drog åt höger. Det väsentliga som kan sägas är att hon hade svängt runt omkring 90 grader i förhållande till den riktning som hon och hennes make haft när de promenerade. Skottet kom därför att löpa horisontellt längs med ryggen, i höjd med skulderbladen. Sannolikt hade mördaren avsett att träffa henne på samma sätt som han träffade hennes make, mitt på ryggen – vilket han troligen hade gjort om hon inte vänt sig om just när han sköt.

  17. Svårt att helt bortse från Crister Pettersson!

    Var Pettersson blott åskådare till mordet eller rent av medhjälpare?
    Var det Pettersson Inge M såg, nervöst stå och vänta vid avfasningen ?
    Var det mördaren Cecilia såg snedda in emot trottoaren tillsammans med paret Palme vid Sveavägen 42? Vem var personen Lars J såg flyende uppför trapporna ? Pettersson var det inte säger Lars J!
    Lisbet Palme uppfattade även hon, två personer vid mordet enl. de första förhören!
    Var det ändå så att efter skotten rusade Pettersson ut för att beskåda och det är den bilden som fastnat i Lisbets minne. Var Pettersson inblandad exv. som vapenleverantör eller annars som medhjälpare, så hade han säkert blivit lovad bra betalt!
    Pettersson: Jag har inte mördat Palme, bara nästan alltså….Här gick det inte att skvallra, båda hade då hamnat och sitta! PS/ Det är nog de viktigaste ögonvittnena som borde få komma tillsammans åter igen och få föra talan!

  18. Hej Gunnar, jag tror man kanske bör hålla öppet huruvida Olof låg ner på trottoaren när andra skottet föll. Lyssnar man på Lisbets vittnesmål https://www.youtube.com/watch?v=2NE66hMOb5E (de första 30 sekunderna i klippet) får man en känsla att så inte var fallet. Sen behöver ju självklart detta inte nödvändigtvis innebära att också det andra skottet var avsett för Olof, jag menar bara att det kan vara möjligt. Kanske finns det andra vittnesmål som kan vara till vägledning här – det vore i så fall intressant att ta del av.

  19. Hej på Dig, Adam/// Denna fråga har man funderat på förut,ex.v Sven Aner
    med flera, med flera!!
    Tror nog själv att mördaren hade en kula för OP och en för LP!
    Att mördaren missade det andra skottet, tyder nog enl. min mening
    på nervositet, upphetsning, skakig, darrig och även LP:s rörelse i
    skottögonblicket. Tror inte heller mördaren hade tänkt skjuta sig fri
    under flykten, utan tanken var nog mera , ”det får gå som det går.” ??
    Tar dom mig skall jag berätta mitt motiv!

  20. Känner någon till om CP efter sitt olycksfall och död blev obducerad? Att han inte på sjukhuset blev
    drogad eller till och med förgiftad. Har tyvärr inte hittat något alls om detta!

  21. Valkie-Talkie?
    Det som talar emot teorin sammansvärjning, valkie- talkie med mera, är väl
    nog ändå den långa tiden som gått sedan mordet.
    Även det att personer med valkie-talkie förekom redan långt före och efter mordet
    i Stockholms nattliv gör kopplingen tveksam.
    Dessa stora apparater försvann sedan med GSM.
    Klart om mordet ev. hade utländsk inblandning är det mycket lättare tro på en
    valkie- talkie grupp! Man bör givetvis hålla alla dörrar öppna och inte hamna ut för
    rörseende. Tror själv i detta nu, att detta var ett ”Sverige mord”, med högst två
    inblandade.

  22. Kappbytet?
    Sven A. har bland många andra haft funderingar och teorier kring den tidningsbild som ev. föreställer
    LP. klivande ur en polis- volvo, vid Sabbatsberg, iförd en annan kappa än den hon haft vid mordet. En förklaring bland andra, kunde väl vara, att Mårten och dennes flickvän hämtat en ny kappa i hemmet i Gamla Stan, på LP:s begäran, innan de sedan anlänt till Sabbatsberg i denna polis volvo. Bilden föreställer väl här LP. som just satt på sig denna nya kappa??
    Men något offentligt svar på dessa privat frågor har inte getts och kommer säkert heller inte att ges.
    Alla dessa svar finns väl i de förhör, som i detta nu inte ges ut offentligt.
    Väldigt, väldigt intressant med teorier kring Palmemordet, men ändå lätt hänt att man börjar fantisera, skapa drama, som gör att man kommer bort från de mest sannolika lösningarna.
    Har själv haft svagheter att hamna i denna fälla, tyvärr!

    1. Ja, det är alltså författaren och journalisten Sven Anér som fört en envis kampanj för påståendet att Lisbeth Palme skulle ha kommit till Sabbatsberg i en polisbil trots att hon följde med ambulansen från Sveavägen tillsammans med sin döde make.

      Och hans argument för detta är framför allt en bild som publicerades i Göteborgs-Posten kort tid efter mordet och som där försågs med bildtexten att kvinnan som syntes var Lisbeth Palme. Utifrån detta drar han sedan en rad spekulativa slutsatser.

      Var och en som vet något om hur bildtexter skrivs i hast i nyhetsmedia vet också att det ofta blir fel, bildtexterna är definitivt inte den del av journalistiken som är föremål för den största redaktionella granskningen innan de går i tryck.

      Den absolut enklaste – och enligt min mening enda rimliga – förklaringen är att den kvinna som syns på fotot vid Sabbatsbergsakuten inte alls är Lisbeth Palme. Lennart Remstam som ambitiöst redovisat mycket material kring Palmemordet på nätet har på följande sida påpekat att frisyren som kvinnan har inte stämmer överens med Lisbeth Palmes. http://lennartremstam.blogspot.se/2012/

      Det finns många fler argument för att bilden föreställer någon annan än Lisbeth Palme. Vem det är kan jag tyvärr inte svara på, men det var mycket folk från olika myndigheter på sjukhuset under natten. Som synes på Remstams sida verkar det som om kvinnan har någon form av apparat vid örat, möjligen något som kan användas vid radiokommunikation. Hennes rörelser antyder i alla fall att hon är fokuserad och har bråttom – precis vad man kunde vänta sig av någon som yrkesmässigt kommit till sjukhuset.

      Jag anser definitivt att för den som vill forska kring Palmemordet och den i stora stycken högst märkliga utredningen av det är det angeläget att att få fram mer information om vad som hände på Sabbatsberg. Och min senaste bok ”Huvudet på en påle” handlar ganska mycket just om polisens kontakter med Lisbeth Palme på sjukhuset. Det finns alldeles uppenbart känsliga aspekter av detta förlopp. Men för att den diskussionen ska bli meningsfull är det viktigt att avvisa rena orimligheter.

  23. Det vore väldigt mystiskt om Lisbet Palme klev in i ambulansen tillsammans med den skjutne Olof på Sveavägen, och sedan steg ut ur en Polisbil vid Sabbatsberg, åtskilliga minuter efter ambulansen med maken i – det tyder i så fall på att hon bytt fordon under färden dit, och det skulle skapa mycket spekulationer om varför (byte av kappa längs färdvägen, ”debriefing”, etc.).

    MEN, jag har läst – någonstans – att kvinnan som stegar ut ur en polis-Volvo utanför Sabbatsberg skulle ha varit en journalist/-tv-reporter. Det förefaller vara en mer rimlig förklaring till den bilden.

  24. Däremot är ‘de dubbla förhören’ – av två olika poliser – med Lisbet på Sabbatsberg, mer mystiska, varav den ena rapporteringen tydligen inte ska ha inkommit förrän lång tid efteråt. Varför? (Och även uppgiften från henne att det skulle rört sig om 2 st. gärningsmän – något som KAN ha varit en feltolkning från hennes sida i det kaos som uppstod i samband med mordet – som först angavs).

    1. Ja, de frågor du tar upp här är just sådant som jag tar upp i min senaste bok, ”Huvudet på en påle”. Andra halvan av boken handlar om Palmemordet och fokuserar just på Lisbeth Palmes roll som vittne. Och mycket av det handlar om hennes kontakter med polisen på Sabbatsberg.

  25. Rätt naturligt ändå att Lisbet ville byta denna kappa, som var genomskjuten!
    Även lika viktigt för polisen att ta hand om kappan, så fort som möjligt!
    Där fanns säkert krutstänk med mera, för en senare analys.
    Men om bilden har med kapp- bytet att göra är svårt att säga.
    Mest troligt är nog ändå, att kapp- bytet skedde på Sabbatsberg!

  26. Hej,
    Tillsammans med Lisbets vittnesmål (ref. länk i ett tidigare inlägg) tycker jag sammanfattningen av de närmaste vittnesmålen nedan (ref: itdemokrati.nu, namnen är anonymiserade enligt vad jag uppfattar som forumets principer), med något undantag, indikerar att det andra skottet kom snabbt efter det första och att det är möjligt att Olof ännu inte hunnit falla till marken när det avfyrades. Det borde rimligen innebära att GM kan ha ”rivit av” skottet i syfte att träffa Olof ytterligare en gång. Med en ovana att ”hålla emot” dragningen till höger när man skjuter med ”double action” (d v s då man med den första delen av ”intryckningen” med skjutfingret spänner hanen och roterar trumman för att föra fram nästa kula i loppet) och maximal stressnivå är det nog inte orimligt att GM då kan missat så pass grovt att han nästan träffade Lisbet.

    Anledningen till att jag tycker frågan är intressant är att vi antingen kan ha att göra med en ovan mördare/skytt som agerar utifrån ett slumpmässigt tillfälle, som gjort ett ganska olämpligt val av vapen och ammunition (sannolikt något han råkade ha tillgång till snarare en ett aktivt övervägande som del i en planering) och som inte avser att skjuta en oskyldig (Lisbet), eller så är det en professionell yrkesman som skjuter ett ”bra” andra skott i syfte att kallblodigt mörda också Lisbet i händelse av att hon kan ha uppfattat hans ansikte. Beroende på svaret leds man då i två helt olika riktningar i sökandet efter GM. Jag påstår självklart inte att man kan säga något definitivt baserat på detta, men tycket att man borde vara öppen för båda möjligheterna. (Och jag tror givetvis inte att Pettersson hade ett dugg med mordet att göra.)

    Anders B

    Plötsligt hörde Anders B två stycken smällar som lät som ”påsksmällare” ifrån sällskapet framför honom på ca 3 meters avstånd och ser då hur den person som går i mitten plötsligt segnar ner på gatan…. 86-03-01

    När dom har kommit fram så dom befinner sig mitt i gatan med korsningen Tunnelgatan så hör Anders B 2 smällar det liksom kina-puffar som han benämner det inte särskilt höga smällar. Han tittar sig omkring och kan inte riktigt lokalisera vad det är som har utlöst smällarna förrän han ser att den man som gick i mitten sedermera identifierad som Olof Palme segnar ner och blir liggande i framstupa läge mitt i gatan. 86-03-03

    Han uppfattar hur personen som befinner sig s a s längst till vänster lyfter och sträcker upp sin högerarm – likt att man ska lägga armen om någon. I ögonblicket efteråt hör han hur det i följd smäller 2 gånger – dock inte speciellt högt. ……….Han ser hur personen i mitten faller omkull och hur då mannen som tycktes lägga höger arm om denne lugnt rör sig i vänster sidled och går in i Tunnelgatan….87-03-25 (Sammandrag av bandförhör).

    Inge M

    Han ser sedan en man komma upp bredvid dessa båda personer bakifrån. Strax efter hörde han två skott gå av och såg hur det blixtrade till och en människa föll omkull. 86-03-01.

    – Jag såg, det blixtrade till två gånger och det small två gånger, det small ordentligt.
    – Vet du hur han sköt det andra skottet då?
    – Nej, jag är osäker, jag var klart chockad, det var fruktansvärt alltså att se en människa,…jag, det small till. Jag uppfattade det som han sköt honom två gånger. Jag kan inte riktigt sära på dom där delarna för jag… 86-03-14

    – ….Han går ju upp bakom mannen, tar som jag uppfattar det med vänsterhanden på axeln på honom och han höjer högerarmen och som jag uppfattar det så smäller två skott i tät följd. Det smäller två gånger och mannen sjunker ihop.
    …..
    …..
    – Mm du såg två stycken flammor?
    – Ja, jag hörde två stycken kraftiga, väldigt kraftiga knallar.
    – Du hörde två kraftiga knallar, såg du också två kraftiga flammor?
    – Ja, två flammor såg jag. Men jag uppfattar det som han sköt båda skotten på offret. 86-04-08.

    Anders D

    Omedelbart som Anders D startat färden igen, hör Anders D en kraftig smäll, som kommer från de håll han sett de 3 personerna stått och samtalat. Anders D, som hunnit ut i korsningen vänder på huvudet samtidigt som han hör ytterligare en kraftig smäll samt ser en rökflamma från det vapen som mannen med ryggen vänd mot husfasaden, håller i sin högra hand, riktad mot paret. …..Anders D ser hur mannen som blivit beskjuten faller omkull, samtidigt beger sig den som avlossat skottet springande från platsen….. 86-03-01.

    Han hade just startat efter att ha stått stilla för rött ljus. Han hörde en kraftig smäll från andra sidan Sveavägen och vred direkt på huvudet och tittade i den riktningen. Han såg en man falla omkull. Inom 1-2 sekunder kom en ny smäll och han såg att det rörde sig om skottlossning med vapen. I samma stund som han varseblev situationen efter det första skottet greppade han handmikrofonen till som radio och styrde in mot högra sidan av vägbanan och stannade. I mellantiden kom det andra skottet. Det tog c:a 2-3 sekunder innan han anropade Järfälla taxi, från det att första skottet avlossades tills han påbörjade anropet. 86-03-14.

    Lars J

    Då han kom fram ungefär vid korsningen Luntmakargatan – Tunnelgatan hörde han två stycken knallar. Han trodde först att det var något fyrverkeri av något slag men fick strax efter se att en mansperson segnade ner på gatan vid korsningen Sveagatan (anm. avser Sveavägen) – Tunnelgatan, samtidigt som den kvinna som var med mannen började skrika hysteriskt. 86-03-01

    Medan han står där och funderar över vägvalet hör han två smällar som kommer i tät följd. Han uppfattar smällarna typ fyrverkeri eller smällare man kastar iväg. Han hör att smällarna kommer nerifrån Sveavägen och tittar till neråt och ser en man falla omkull nere vid korsningen Sveavägen. 86-03-04

    – Om jag skulle fortsätta Luntmakargatan upp där eller ner på Sveavägen.
    – Jaha. Och du…?
    – Då hör jag två skott.
    – Det hör du?
    – Ja, eller tankarna for till smällare va, men –
    – Jaha. Och var hör du dom skotten?
    – Jaha, dom kommer ner-, nerifrån Sveavägen.
    – Ser du någonting samtidigt?
    – Ja, (ohörbart) -, jag ser då någon falla ihop strax efter skotten och så hör jag steg springande och –
    – Får jag fråga. Du hör all-, det är det första du registrerar, alltså det smäller två gånger?
    – Ja.
    – Kan du beskriva dom här smällarna?
    – Korta, snabba.
    – Korta, snabba. Har du någon uppfattning om tiden emellan, är det…?
    – Tät följd.
    – I tät följd?
    – Ja.
    – Två stycken?
    – Två stycken.
    – Du är helt säker på det?
    – Ja.

    …..
    …..

    – Kan du försöka dra dig till minnes exakta händelseförloppet efter dessa två smällar, eller vad du registrerar?
    – Jag ser då någon person falla ihop framåt (ohörbart) -.
    – Det ser du tydligt alltså?
    – Jag ser att han faller……. synfält och en ung kvinna som faller -, placerar sig bredvid och skriker: ”Hjälp, vad gör du?” eller ”Nej, vad gör du?” 86-04-04

    1. Ja, visst kan det finnas en möjlighet att det andra skottet också var ämnat för Palme. Men jag tror inte det. En av läkarna som deltog i obduktionen, Kari Ormstad, hördes av Marjasinkommissionen (den som efter Marjasins avgång fick namnet Granskningskommissionen). Hon sa bland annat:

      ”En grej till som jag inte har visat på bild är att ryggmärgen var avskjuten. Det har viss betydelse därför att i och med att ryggmärgen tappar kontakt med hjärnan så försvinner muskelstramningen i alla kroppsdelar nedanför. Utan att man har elektrisk förbindelse från hjärnan till nedre kroppsdelarna så kan man inte stå på benen. Där blockeras muskelstramningen direkt och han kan inte sätta benen under sig, vilket betyder att så fort kulan har träffat honom så knäcker han ihop.” (För hela förhöret, se http://palmemordet.forum24.se/palmemordet-about44.html )

      Det här betyder att den skjutne Palme föll ihop ögonblickligen, han stod inte och vacklade. Och det bör ha tagit i alla fall någon sekund mellan skotten, tillräckligt mycket för att ett andra skott skjutet i horisonell riktning i samma höjd som det första var uppenbart missriktat.

      Nu kan man förstås säga att den mänskliga hjärnan fungerar med en viss eftersläpning, och den kan i vissa fall vara större än annars. Det vill säga: det andra skottet skulle ha riktats nedåt om mördaren verkligen var alert nog att sikta mot sitt offer även denna gång. Men om han redan i förväg bestämt sig för att skjuta två skott mot den gående Palmes rygg kan han ha genomfört sitt program trots att det andra skottet uppenbart gick högt ovanför huvudet på den då redan fallne statsministern.

      Hur sannolikt är ett sådant händelseförlopp? Det kan nog andra uttala sig bättre om än jag. Men om vi tittar på helheten av mördarens beteende framträder ändå en bild av en person som förefaller ha varit kallblodig och högst närvarande i vad han gjorde. Det gäller inte minst hans till synes samlade flykt. Han gav sig iväg tämligen snabbt men knappast panikartat. Han var tyst och synbarligen väl medveten om vad han gjorde. Han tvekade inte om vart han skulle. Och han gjorde inga uppenbara misstag som att tappa något föremål eller snubbla.

      Men visst är det viktigt att vara öppen för olika tolkningar av den i vissa avseenden ganska magra informationen som finns från brottsplatsen.

      1. Ja ryggmärgen gick av och om Olofs liv mot förmodan hade gått att rädda hade han blivit förlamad från bröstet och neråt. Min gissning är att när det första skottet avlossats dröjde det ett par sekunder innan benen vek sig under Olof och under tiden bestämde sig mördaren för att skjuta ett extra skott mot Olofs ryggtavla för säkerhets skull men när skottet väl gick av så hade Olof redan sjunkit ihop så pass att kulan passerade över Olofs huvud och snuddade vid Lisbet som då hade vridit sig åt vänster och böjt sig ner över sin make så att övre delen av hennes rygg hamnade i skottlinjen. Hade mördaren planerat att mörda även Lisbet hade han förvissat sig om att hon var dödligt sårad innan han lämnade platsen.

  27. Hej Gunnar! / Den enkla lösningen!
    Har försökt hitta en helhetsbild av mordet på Olof Palme,
    utan att här fördjupa mig i detaljer.
    Jag tror på den enkla lösningen som följer/
    Båda parter ville mötas för att diskutera och försöka
    få ett ”avslut på en mångårig oförrätt.
    Här har mördaren ansett att denna oförrätt, som lett till
    ett enormt hat, får rättfärdiga hans planerade handling.
    En person fylld av hat” / (Olsson/ Åsgård) !!
    Denne ”hatare”, behöver nödvändigtvis inte vara den
    som utförde själva mordet! Blir mordet någon gång löst,
    tror jag att jag är ”rätt så nära” / sanningen! Mordet kan
    ev. även handla om ett mångårigt försök till utpressning,
    på grund av oförrätten, som dock inte lyckats.
    PS/ Denna min enkla helhetsbild, bygger bland annat
    på ögonvittnens iakttagelser och på ett trettioårigt långt
    intresse för mordet. Din bok/ Mordgåtan Olof Palme, är
    en suverän läsning!

  28. Funderingar!
    Får inte ihop Inge M:s vittnesmål med de tre övrigas??
    Inge M säger i förhör att mördaren rusat ut från avfasningen och skjuter, när paret Palme passerar,
    medan däremot Anders D påstår att mördaren stått och ev. fört ett samtal med paret Palme.
    Även Anders B ser en trio gå tillsammans åtminstone fem meter, varefter handen kommer upp
    på Olofs rygg och så pang! Även Cecilia A iakttar en trio som sneddar in från Sveavägen tillsammans.
    Cecilia säger i förhör ( denna person kom från ”Svea vägen” )
    Här torde nu då Anders D:s, Anders B:s och Cecilia A:s iakttagelser vara de rätta!
    Inge M kan här inte haft koll hela tiden på situationen! ( Även Lisbets uppgifter om två vid mordet
    torde stämma) Verkar som om den ene varit nån sorts iakttagare eller medhjälpare, som Inge M inte uppfattat, allt gick här för fort! Tyder lite på att den Inge M sett i avfasningen, inte var mördaren??
    Även det som stärker teorin om ett förföljande av paret Palme, är utan tvekan Cecilias
    uppgifter, i så fall skulle ett avtalat möte heller inte stämma?? Ett avtalat möte förutsätter ju dessutom
    att mördaren var en person som Olof känt sedan tidigare, detta är ju heller inte alls omöjligt.
    Kanske du Gunnar har mera uppgifter i frågan/ Några år har ju ändå gott sedan din goda bok/
    Mordgåtan Olof Palme!

    1. Jag har tagit upp det tänkbara förloppet på mordplatsen också i Konspiration Olof Palme (2015) och Huvudet på en påle (2017), båda de böckerna har kommit ut långt efter Mordgåtan Olof Palme som publicerades 2010. Det finns kompletteringar och förtydliganden i båda dessa senare böcker.

      Det är ganska tydligt att Inge M gjorde flera iakttagelser av gärningsmannen, iakttagelser som avbröts av att han också höll ögonen på sina passagerare som gjorde bankomatuttag, på rödljus och på övrig trafik (han stod och väntade med bilen på ett ställe där han egentligen inte kunde stå). Den iakttagelse han gjorde som innefattade skottlossningen inleddes enligt honom själv bara något ögonblick före mordet. Det betyder att om det nu var så att gärningsmannen före dådet förflyttade sig söderut på ett sätt som gav intryck av att han var tillsammans med makarna Palme så behöver Inge M inte ha sett det.

      Anders D:s uppgifter om att mördaren stått och pratat med makarna Palme bör, om de är riktiga, handla om ett förlopp innan de tre till synes slog följe fram till mordplatsen på det sätt som Anders B och Cecilia A beskrivit.

      Detta stillastående samtal bör i så fall ha ägt rum nära annonspelaren som stod norr om mordplatsen. Och i Inge M:s vittnesmål finns också flera hänvisningar till ett händelseförlopp vid annonspelaren, det handlar om något som han inte riktigt kan påminna sig vad det handlade om. Min som jag tycker välgrundade gissning är att han såg det samtal som taxiföraren Anders D talade om men att han inte då insåg att en av personerna var samma man som han sett stå och vänta utanför Dekorima.

      I Konspiration Olof Palme finns en serie teckningar som illustrerar förloppet som jag tänker mig det. Rekommenderas för den som vill fundera vidare kring detta.

  29. Hej!
    Detta är även min teori, Inge M har här inte riktigt hunnit med!
    Allt gick för fort och även Inges felparkering var här ett irritations
    moment bland annat.
    Teori nummer två kunde ev. vara att Inge M:s person vid avfasningen
    kunde till och med ha varit CP, som snabbt efter skotten tittat på eländet
    och tagit en annan väg ?? Teori tre/ Sätt svart mössa och munstach
    på polis [polisens initialer borttagna av mig, GW] / då på RKr. så är likheter med CP helt och hållet slående!
    Har även försökt hitta personer lik CP. på nätet!
    Har nu beställt din nya bok med Julgubben!
    Ha en fin Jul, och hej!

    1. Jag har som synes tagit bort initialerna på den polis som du tycker liknade Christer Pettersson. Anledningen är dels att jag i vanlig ordning är restriktiv med att publicera namn på personer som skulle kunna ha medverkat till eller utfört mordet på Palme. Men också för att om jag öppnar en diskussion om vilka som liknar/liknade Christer Pettersson skulle läsare av denna blogg säkert kunna komma upp med åtskilliga namn – och en hel del av dem skulle säkert framstå som lite intressanta därför att de begått brott i andra sammanhang, varit misstänkta för brott, haft Palmefientliga åsikter eller haft positioner inom polis eller militär. Och så vidare. Förr eller senare skulle jag vara tvungen att sätta stopp för uppräkningen av tänkbara Palmemördare och jag föredrar att ha en stram linje redan från början.

      Det finns självklart omständigheter då det är befogat att gå in på en diskussion om namngivna eller på annat sätt mer eller mindre identifierbara personer och deras eventuella koppling till statsministermordet. Men någons likheter i utseendet med Christer Pettersson tycker jag inte hör dit. I början av utredningen fanns inga kända fakta som antydde att personen som Lisbeth Palme tittade på efter mordet såg ut som Pettersson. Den saken kom upp först sedan hon gjort sitt utpekande av honom nästan tre år efter mordet. Som vi vet hade hon då fått förhandsinformation som ledde hennes intresset mot just honom. Och för övrigt finns det mycket som säger att den person Lisbeth beskrivit inte var mördaren utan vittnet Anders B som stod just på det ställe som stämmer överens med Lisbeth Palmes beskrivning av sin observation. Och det finns ingenting som pekar på att det stod någon annan, vare sig Christer Pettersson eller någon polis, alldeles intill Anders.

      Mot den bakgrunden tycker jag att det vore rätt olyckligt att styra in diskussionen om Palmemordet på personer som såg ut som Pettersson.

  30. Måste ännu komma med en sista fundering före Julen!
    Vad var det CP tänkte säga Mårten inför det planerade mötet?
    Att plötsligt erkänna sig som mördare inför sonen har jag svårt att
    tro. ?? Och ännu värre/ att han även tänkt skjuta Lisbet!
    Men hur kan CP då säga/ Jag vet vem som sköt?
    Detta uttalande tyder nog på inblandning i mordet
    eller att CP råkade bara ha befunnit sig på platsen.
    Efter alla vittnesuppgifter kan man nog inte helt bortse från
    CP:s medverkan.
    Men att få CP till mördare, går absolut inte, nej nej
    och åter nej! Hej- då!
    PS/ om vi inte tror att CP mördat/ Vad tänkte han då säga Mårten?
    Det är nog frågan!

    1. Pettersson gjorde en rad uttalanden om Palmemordet, bland annat för att han tjänade pengar på att låta sig intervjuas. Ibland var han lite avsiktligt kryptisk som när han sa att han ju i princip kunde ha mördat Palme även om han inte kom ihåg det. Men vilket sammanhang hänvisar du till när du skriver att han ha sa: ”Jag vet vem som sköt”. Och hur exakt är ditt citat?

  31. Tillägg!
    Vet du Gunnar om Pettersson var vid liv efter fallolyckan?
    Min vetskap säger att så var fallet!
    Borde man obducera Pettersson att denne inte blev förgiftad på sjukhuset ?
    Vem besökte honom vid sjuksängen de sista dygnen o.s.v.? (nattetid med mera)
    Pettersson skulle ju träffa Mårten veckan efter, eller rätt strax efter!
    Borde man kräva obduktion?

    1. Christer Pettersson är kremerad vad jag förstår, så någon obduktion är nog inte aktuell.

      Jag har svårt att tro att han blev förgiftad på sjukhuset. Jag förstår att du föreställer dig att han blev röjd ur vägen, men han dog alltså mer än 18 år efter Palmemordet. Han hade nog haft tid på sig att berätta något om han velat.

      Uppgifterna om att Pettersson hade något om mordet att berätta för Mårten Palme kommer från den gamle IB-agenten Donald Forsberg, se t ex https://www.expressen.se/nyheter/pettersson-ville-erkanna-for-marten/

      Forsberg har varit inblandad i sensationella spekulationer om Pettersson tidigare, till exempel samarbetade han med säpomannen Tore Forsberg och filmaren Mikael Hylin för att lansera uppgiften om att Pettersson skjutit Palme av misstag, se https://www.aftonbladet.se/nyheter/article10349197.ab

      Jag tror för min del inte på vare sig att Pettersson tänkte erkänna Palmemordet för Mårten eller att han skjutit Palme av misstag. Jag tror inte han var inblandad alls.

  32. Hej!
    Det var i någon av Expressens artiklar som Crister i ett samtal med hans gamla vän Lennart Håård
    angående det planerade mötet med Mårten Palme som han säger följande/
    Jag vet vem som sköt hans far och det skall jag tala om för Mårten! (Har dock inte hittat artikeln, tyvärr)
    Men Crister var skarp och ville alltid hålla frågan flytande, ömsom var det han, ömsom inte!
    Det som är sorgligt är att man betalade Crister/ på detta viset fick man ju inte fram några
    riktiga sanningar.
    Det som dock har stört mig angående Cristers inblandning i mordet är nog Sv. taxi driver
    Lennart Gräntz:s iakttagelser av Pettersson. Denne sade sig sett Pettersson vid Grand och även
    vid mordet, samt på ett flertal andra ställen, redan tidigare under kvällen.
    Hur trovärdigt är detta vittne? Ville Lennart blott sätta dit Pettersson?
    Var Crister två personer i en?? Crister/ ” jag har inte skjutit Palme bara nästan alltså!
    Hur kan bland annat Ingemar Krusell vara så hundra på Cristers skuld?
    Tror för egen del ”I DETTA NU” bör poängteras, på Olsson/ Åsgårds gärningsmannaprofil / Motivet/ En person fylld av hat! (Ett personligt hat är nog en annan form av hat, än ett rent politiskt- åsikts hat) ex.v.
    Relationer som gått riktigt snett, med mera…….

    1. Djävulen sitter i detaljerna, heter det. Det vill säga: det räcker inte med att något är nästan rätt. Lennart Håård som gick i pension för tio år sedan var en av de journalister som skrev mycket om misstankarna mot Christer Pettersson som han också träffade många gånger. Men Håård jobbade på Aftonbladet, inte på Expressen. Det är förstås lätt att minnas fel om sådant. Men det är också lätt att minnas fel om vad som egentligen stod i hans artiklar. Och ska vi diskutera vad Christer Pettersson menade måste vi börja med vad han faktiskt sa, eller åtminstone hur han faktiskt citerades av Håård. Med andra ord: kom gärna igen när du hittat exakta citat som du tycker är intressanta. Innan dess kommer vi inte så långt.

      Svarttaxiföraren Lennart Gräntz har själv valt att träda fram med sin berättelse om mordnatten, se t ex här: https://www.expressen.se/nyheter/vittnet-jag-sag-palmes-mordare-bredvid-kroppen/

      Men hur trovärdiga är hans uppgifter? Hans vittnesmål förekom aldrig i rättegången mot Pettersson utan dök upp först i riksåklagarens resningsansökan.

      Så här skrev jag om Lennart Gräntz i Mordgåtan Olof Palme, kapitlet om resningsansökan:

      Riksåklagaren har också en rad vittnen som placerar Christer Pettersson mitt i mordförloppet. Det vittnesmål som är i särklass mest förödande för Pettersson – om man vågar tro på det – kommer från Lennart G.

      Lennart G var en kriminell missbrukare som genomgått rättspsykiatrisk vård. Enligt vad han berättat för Palmeutredarna under olika förhör 1989 hade han kört svarttaxi i Stockholm under mordnatten. Han hade då sett Christer Pettersson vid fyra tillfällen, kort tid efter varandra. Han kände igen Pettersson sedan tidigare och tvekade inte om att det var han. Första gången Lennart såg Pettersson var på Tegnérgatan, nära Sigge Cedergrens bostad. Klockan hade varit mellan 22.15 och 22.30. Andra gången var en bit norrut på Sveavägen. Klockan var då omkring 22.40. Tredje gången var utanför Grand klockan 23. Och fjärde gången var vid Dekorima. Christer Pettersson hade stått vänd mot skyltfönstret när Lennart G körde förbi. Sedan Lennart passerat hörde han två smällar.

      De viktigaste delarna av denna information fick Palmeutredarna i slutet av november 1989 då det var bråttom att överklaga den färska friande hovrättsdomen. Det hade man kunnat göra med hänvisning till Lennart G:s uppgifter, men man var tveksamma och släppte det hela.

      I riksåklagarens resningsansökan framställs det som om tidsbristen gjorde att Palmeåklagarna inte hann kontrollera Lennarts uppgifter tills det var för sent att överklaga.

      Det hade i så fall varit fullt möjligt att begära resning så fort Lennarts uppgifter hade kontrollerats. Men vad som hände var att Palmeutredarna totalt släppte Lennart och inte tog kontakt med honom igen förrän åtta år senare – i oktober 1997 då man som bäst höll på med att lägga sista handen vid resningsansökan.

      Det såg med andra ord ut som om Lennart fick komma med på slutet i en allmän skafferitömning.

      Lennart G:s vittnesmål avfärdades av högsta domstolen eftersom det var för gammalt. Granskningskommissionen, som i efterhand gick igenom materialet i resningsansökan, menade dessutom att Lennart G:s berättelse var ”osannolik” och påpekade att det i Palmeutredningens material inte finns några som helst bevis för att han verkligen körde svarttaxi i Stockholm under mordnatten.

  33. Hej igen!
    Kan det ha varit ”Skandiamannen” som L.J . såg i trapporna? Inte helt omöjligt!
    Efter skotten tog det nog säkert en viss tid för L.J. att gömma sig och att hitta lämplig
    utkiksplats bakom barackerna. Skandiamannen var ju dessutom i stort sett klädd som
    många ögonvittnen berättat, där när han sprang efter poliserna, kanske ända upp? Är det Skandiamannens klädsel som alla sett och då trott vara mördaren? Hmmm…..?
    Tog Palmemördaren en annan väg?? Pettersson skulle knappast valt de tunga trapporna,
    om han hade varit mördaren! Hur som haver så råddade nog denna Skandiaman till
    alltsammans, både vad gäller klädsel och agerande! Kan detta resonemang stämma?

  34. Motivet till Palmemordet kan inte avslöjas, fast Sverige borde få veta!
    Motivet är långt viktigare än att gripa mördaren, efter så många år.
    Vad är man rädda för? Joo…. Socialdemokratins framtid.
    Vem var hjärnan bakom denna fruktansvärda slakt?
    Det luktar/ (Fylld av hat) långa, långa vägar!

  35. Ögonvittnen vid Dekorima de absolut viktigaste!
    Vem var personen som Cecilia A såg komma från
    Sveavägen tillsammans med makarna Palme?
    Detta goda vittnesmål är väldigt betydelsefullt!
    Samtidigt har vi Inge M:s iakttagelse av en person
    som står vid avfasningen i hörnet och väntar.
    Även Anders B ser Cecilias trio i sällskap, som går
    mot hörnet!
    Här har vi utan tvekan två personer vid mordet!
    Även skotten emot Lisbet Palme talar sitt tysta språk!
    Allt detta sammantaget går inte att bortförklara med
    en massa Walkie- Talkie gubbar, sammansvärjningar
    och de vildaste fantasier, tyska talande med mera.
    Nej- nej / Klart och tydligt ett personligt hat- mord!
    Tror nog att man i stort sett anar motivet och anstiftaren,
    men är osäker på vem som höll i vapnet.
    Skulle ev. Pettersson vara inblandad tog denne
    knappast de tunga trapporna!

    1. Nej, jag tror inte alls att det var två gärningsmän vid mordplatsen. Däremot tror jag att Lisbeth Palme uppfattade det så eftersom vittnet Anders B befann sig på så nära håll och hon föreställde sig att han kunde vara inblandad. Skulle det ha funnits en ytterligare person där borde det ha satt sina spår i vittnesiakttagelser.

      Inte heller kan jag förstå hur du utifrån de vittnesuppgifter som finns kan dra den säkra slutsatsen att det var ett personligt hatmord. Gärningsmannens beteende pekar som jag ser det inte alls särskilt starkt på att det var hans egna känslor som vägledde honom.

      Det är OK att vi tänker olika. Men nu har vi gått några varv i den här diskussionen, Nils. Vi tar en paus i den ett tag.

  36. Jo, Vi pausar! Kommer det något helt nytt efter 28/ 2/ 2018 i utredningen,
    kan vi ju återkomma! Hej- då!

  37. Alla teorier i Palmemordet är mera eller mindre gissningar, byggda på den totala info
    som hitintills offentliggjorts./ Spännande, spännande!
    Här kan nog ändå finnas viktiga saker som ligger under sekretess och som vid ett
    offentliggörande skulle kunna omkullkasta mina och många andras teorier, helt och hållet!
    Motiveringen till att inte allt kan ges offentligt, har ju varit att det skulle störa utredningen.
    Säger här som GW i hans goda program/ Veckans brott/ Känner mig ”obekväm” i att inte
    hitta lösningar alla gånger.
    Ser själv Palmemordet som ett irriterande och intressant fall där jag försökt sila bort
    alla de hundrade teorierna och krympa ihop fallet. Jag tror nog att mordet har en enkel
    men rätt farlig lösning för Sverige.
    Men men……Som du själv sagt Gunnar så är det blott gissningar, tills mordet är löst.
    Palmemordet = Hårresande intressant, men fortfarande lika obekväm.
    Synd bara att inte den yngre generationens journalister är så intresserade
    att gräva i fallet, men det är nog ändå förståeligt, det är ju ändå över trettio
    år sedan och många var inte ens födda på den tiden. Hej då/ Igen!

  38. Tog Pettersson mist på Olof Palme och Sigge Cedergren?
    Kan du Gunnar eller någon annan reda ut denna gamla teori?
    Är själv inte så insatt i just denna fråga.
    Har den utretts noggrant?

    1. Jag har gått igenom de olika varianterna – det finns flera som skiljer sig åt en del – av påståendet att Pettersson skulle ha tagit fel på Palme och knarklangaren Sigge Cedergren i Mordgåtan Olof Palme.

      Saken tas upp i kapitlet Fel mordoffer? som finns på sid 463-468.

      För min del betraktar jag det där som den sortens trams som oundvikligen dyker upp i en uppmärksammad mordutredning som drar ut på tiden. Till sist blir varje skröna och varje ”tänk om”-variant intressant för journalister som letar efter en story.

      Bland alla andra invändningar finns förstås den att man måste avvisa i stort sett allt som åklagarna anförde mot Pettersson i såväl rättegången som resningsansökan om man väljer att tro på teorin om fel mordoffer – till exempel att Pettersson följde efter makarna Palme från bion (rättegången) eller att han skulle ha inspirerats av bombmannen Tingström (uppgifterna från Pelle Svensson i resningsansökan).

  39. Har haft svårt med att få in i skallen, iden med att man fick bort Palme??
    Politiskt rent av plus minus noll! Därför bland annat, kan man tänka
    sig en annan lösning på mord motivet och även en helt annan
    syn på mördaren!

  40. Om mordet på Olof Palme var en politisk konspiration var det nog väldigt få inblandade!
    Kan handla om högst två till tre personer.
    Denna konspirationsgrupp var säkert mer än väl medveten om det politiska läget
    i Sverige vid den tiden.
    Varför mörda om Olof Palmes tid som Soc.dem, ledare, bedömdes vara en tidsfråga?
    Även partiet var nedåtgående.
    Kan dock tänkas att Olof gjort något stort politiskt och graverande klavertramp
    före mordet, men vem och vilka visste i så fall om detta? (Säpo)?

  41. Nils, du kommer hela tiden med nya ‘vinklar’. Kan vara bra i.o.f.s., men ibland kanske även lite ‘kontraproduktivt’, om man vill hålla sig till tänkbara/logiska scenarion.

    Det KAN ha varit en ensam gärningsman, som fick/tog ‘möjligheten’ att ta livet av vår dåvarande statsminister, och också gjorde det, mer eller mindre planlagt (utifrån de ev. ‘förutsättningar’ som rådde den kvällen…) eller i ‘stundens ingivelse’. Den möjligheten kan INTE uteslutas till 100 %. Dock får nog sannolikheten för det anses vara väldigt liten, om man tittar på ‘omständigheterna’ kring Palme och den situation han befann sig i vid dåvarande tillfälle och tidpunkt.

    Det KAN ha varit en ‘liten konspiration’, bland några få fanatiker, som såg sig göra Sverige (men främst sig själva…) en tjänst genom att avlägsna vår demokratiskt folkvalde regeringschef medelst en snabb ‘hit & run’-attack. Men sannolikheten för att ett par, tre sådana individer att lyckas med det projektet, en sådan kväll (när det fanns så mycket folk/poliser runtomkring – även om de i så fall kanske inte var medvetna om det senare – och de i så fall ändå måste ha haft en hel del tur att inte åka fast) kanske inte heller är särskilt stor, med tanke på att ‘de’ ändå måste ha haft VISS kunskap om att Palme gick hem, utan livvaktsskydd, från ett sent biobesök, just längs Sveavägen, just den kvällen.

    Det KAN ha varit en logistisk, och organisatoriskt, mycket välplanerad operation, planerad och genomförd – med ganska många, ‘dedikerade intressenter’, av olika ‘schatteringar’, inblandade på olika ‘nivåer’ – med klinisk precision. Med alla olika – om än ibland motstridiga – uppgifter, vittnesmål, motivbilder, mystiska fakta, ‘efterspel’, etc. så framstår detta ändå som det mest tänkbara/logiska. Det fanns MÅNGA som tjänade på att Palme ‘försvann’ (både bildligt och bokstavligt; både politiskt och ekonomiskt; både nationellt och internationellt). MÅNGA såg det nog som en ren nödvändighet, utifrån sina egna intressen, och därför fanns det heller ingen anledning att prata om det efteråt heller (50 miljoner kronor var inte skäl nog att ens yppa något om det, när alternativet att Palme skulle fortsätta sin gärning var så absolut ‘livsfarligt’; för dem själva, för Sverige, etc.). Ett rent ‘avlägsnande av en cancersvulst’ helt enkelt. Operationen lyckades, och i det här fallet var det lika med att ‘patienten’ avled.

    Själv satsar jag min lilla peng på det sista alternativet. Det finns alldeles för mycket (och som också blir väldigt ‘rationellt’/logiskt om pusslet läggs rätt) som pekar på detta för att kunna bortses ifrån. Alltför mycket.

  42. Ja du James, vi kämpar vidare!
    En sak som säkert många med mig kan hålla med om är nog att Lisbet Palme har
    velat hålla mordet på sin man som en privat händelse, som ingen annan skall
    blanda sig i för mycket. Att mordet är svårutrett visar nog de trettio år som gått,
    utan några resultat alls. Lisbet Palme är i sin fulla rätt som målsägande och maka
    till Olof, att i viss mån styra utredningen, hon behöver inte berätta och ingen kan
    heller tvinga henne att berätta.

    1. Kan inte hålla med om att Citat Lisbet Palme är i sin fulla rätt som målsägande och maka
      till Olof, att i viss mån styra utredningen, hon behöver inte berätta och ingen kan
      heller tvinga henne att berätta Slut citat. En målsägande och närstående till ett mordoffer har absolut inte rätt att styra en mordutredning. I en korrekt bedriven utredning måste närstående till offret kunna uteslutas som gärningspersoner eller på något sätt själva delaktiga i brottet. En närstående till offret som försöker styra utredningen i en viss riktning eller vägrar samarbeta med polisen och svara på frågor väcker misstankar om att ha något att dölja. Hade Olof och Lisbet Palme varit vanliga Svenssons hade Lisbets uppträdande föranlett polisen att granska henne extra noga och i värsta fall använda tvångsmedel emot henne. Om herr Svensson blir ihjälskjuten när herr och fru Svensson är ute på kvällspromenad och fru Svensson inte samarbetar och berättar allt hon vet för polisen så fattar polisen misstankar om att fru Svensson döljer något och agerar därefter. I ett normalt mordfall hade polisen aldrig accepterat Lisbets agerande

      1. Den som har läst min senaste bok, Huvudet på en påle, vet att jag presenterar en rad omständigheter som pekar på att Lisbeth Palme mycket tidigt redovisade vissa känsliga observationerr från mordplatsen för någon person i ansvarig position och att det i samband med det upprättades en överenskommelse om att hon inte skulle nämna dessa saker för vare sig pressen eller poliser i lägre ställning – till exempel de två poliser som hörde henne under lördagseftermiddagen den 1 mars.

        Ven skulle hon ha talat med om något sådant?

        Så här skriver jag bland annat i boken:

        Det kan ha varit Holmér /…/. Men det finns ingen dokumenterad kontakt mellan Holmér och Lisbeth Palme under lördagen. /…/ Det behöver förstås inte ha varit Holmér. Det kan ha varit någon annan polis – eller kanske någon person med formell eller informell anknytning till regeringskretsarna. Det finns ett antal tänkbara namn, personer Lisbeth kunde tänkas ha haft stort förtroende för.

        Det budskap som hon i så fall fått gick förmodligen ut på att utredningen måste skötas med största möjliga sekretess för att bli framgångsrik, att
        så få personer som möjligt inom polisen borde ha full insyn och att det skulle vara skadligt om känsliga detaljer kom ut i medierna.

        Allt det är sådant vi vet att Lisbeth Palme under de kommande åren skulle ha som ledstjärna.

        Mycket möjligt är också att den personen – eller de personerna – som talade med henne kan ha hänvisat till andra skäl till sekretess än det rena utredningsintresset.

        Ett argument är förstås hennes och sönernas säkerhet. Hon hade just blivit beskjuten och närapå dödad.

        Men det är också möjligt att hon blev övertygad om att det skulle kunna leda till politisk skada om känsliga detaljer blev offentliga.

        Den som vill ha en närmare genomgång av vad mitt resonemang baserar sig hänvisas till boken. Men min poäng här är att mycket pekar på att Lisbeth Palme verkligen anser att hon berättat allt av intresse. Dock inte för vem som helst, utan för sådana som enligt hennes uppfattning borde veta det och inte för andra.

        Om det är så blir den sortens kritik som du, Jonas, ger uttryck för inte riktigt relevant. Då är det inte Lisbeth Palmes personliga maktfullkomlighet som är problemet, utan att hon av personer med viss auktoritet övertalats att ingå i en tystnadens överenskommelse som i hennes värld kan ha framstått som helt legitim och anständig.

        1. Har tyvärr inte hunnit läsa din senaste bok ännu men har inga invändningar mot ditt resonemang. Reagerade bara på det Nils skrev då han verkade ha den ståndpunkten att målsägande har rätt att styra en mordutredning vilket jag inte håller med om och jag tror också att det är fel strikt juridiskt även om jag inte är skolad jurist. Tror säkert att Lisbet kan ha berättat sanningsenligt allt hon vet för en mindre krets på hög nivå men inte för poliser på lägre nivå och givetvis inte för media

  43. Först och främst, Nils: håller fullständigt med om att man bör ta största möjliga hänsyn och vara väldigt ‘varsam’ med LP!

    Fast nu är det ju också så att hon faktiskt var gift med sveriges statsminister, vilket gör det svårt att hålla det hela ‘privat’…Det ligger i s.a.s. i hela rikets intresse att lösa mordet på sin statsminister, vilket i princip skulle göra hela nationen till målsägande, egentligen. Då har jag svårt att se att hon skulle få ‘styra utredningen’. Du skriver i.o.f.s. ‘i viss mån styra utredningen’, och menar nog inte så ‘illa’ då.

    Nu har det gått 31 år sedan mordet, och även om tiden aldrig läker sår helt och hållet så kan det kanske vara något lite lättare att vara lite ‘objektiv’ kring vad som faktiskt hände denna fasansfulla kväll 1986? Men, hon har gjort sina val – vill kanske absolut inte heller frångå sin ståndpunkt om Christer P, som ju blev dömd, även om det var på lite ‘lösa boliner’ – och anser kanske att hon har gjort vad hon har kunnat för att hennes sanning skulle komma fram och att ‘rättvisa skulle skipas’.

    Det är/blir ju heller inget ‘trevligt’ jobb för någon (Palme-gruppen, etc.) att ev. bevisa att hon hade fel om CP, och ‘alltihop’. Det ligger kanske lite i vågskålen också, samtidigt som det tyvärr faktiskt också skulle kunna vara en ‘garanti’ från att sanningen aldrig kommer att komma fram, eller att rättvisa någonsin kommer att skipas…?

    Hur barockt det än må låta nu så skulle det vara intressant (för vårt samhälle/Sverige/etc.) om hon på något sätt själv lämnade efter sig några tankar kring ‘alltihop’ så småningom. Kanske skulle det kunna sprida lite ljus om vad som faktiskt skedde. Fast det kanske inte finns mer att tillägga från hennes sida? Hennes man, som hon levt tillsammans med under åtskilliga år, blev kallblodigt nerskjuten en kall februarikväll för många år sedan; hon har gjort vad hon har kunnat för att få en (eventuell) gärningsman dömd; det gick inte; bara ‘att glömma och gå vidare’… ?

  44. Den här artikeln från expressen som länkades här ovan om att Pettersson skulle skjutit fel och Sigge skulle anlitat ryska torpeder etc är ju helt absurd och faller på sin egen rimlighet. Pettersson dyker ju upp i utredningen långt senare, över ett år efter dådet. Då hade ju både Sigge, Pettersson och dom ryska torpederna god tid på sig att ta kol på varandra under tiden om det nu låg till på det sättet…
    Lisbeths vittnesmål är ju bara att glömma, hon har ju fått förhandsinformation. Prata med vilken åklagare som helst idag och dom skulle ogiltigförklara det omedelbart. Finns inget bevisvärde i det.
    Vissa hävdar att Pettersson skulle tömt magasinet och levt rövare i största allmänhet, att mördarens agerande rimmar illa med Petterssons karaktär och det får man ju verkligen hålla med om.
    Mördaren verkar ju onekligen oerhört kylig och kompetent men inte ens den bäste skytt kan väl vara säker efter 2 skott? Det stör mig i logiken, om man utsätter sig för risken att mörda en statsminister och som du Gunnar spekulerar att det skulle vara ett möte, en teori jag finner intressant så ser man väl till att personerna som ska röjas ur vägen verkligen gör det? Om jag tänker in mig i mördarens situation så skulle jag nog tänkt igenom händelseförloppet ganska noga, det tyder ju även flyktväg på att han har gjort, men varför då nöja sig med bara två skott? Han går ju lugnt första metrarna och börjar springa sen så det mängden skott kan ju inte varit fråga om tid…
    Det retar mig, det stämmer inte. Vad är dina tankar Gunnar?

    En sista reflektion. Palme hade inga livvakter. Men om jag var chef för livaktstyrkan på Säpo och någon berättade för mig att skyddsobjekt nummer ett i landet (kungen ursäktad), inte vill ha livvakter ikväll så skulle åtminstone jag sagt till några av mina gubbar att ”han vill inte ha skydd ikväll men ni två får hålla ett öga i bakgrunden…”

    Några funderingar som sagt.

    1. Du väcker ett par viktiga frågor, Filip.

      Om mördarens kylighet och varför han nöjde sig med två skott: alla resonemang om detta måste förstås innehålla ett mått av spekulation. Men som jag ser det var det första skottet som ju avfyrades på mycket nära håll så placerat att en kompetent skytt visste att det var dödande. Vi har tidigare på bloggen diskuterat vad en av rättsläkarna som deltog i obduktionen, Kari Ormstad, sa till Marjasinkommissionen. Hon menade att skottet var väl placerat inom ett tämligen stort område mitt på ryggen där offret med nödvändighet skulle avlida direkt, vilket också var vad som måste ha skett i det här fallet. Om mördaren kände till sådant som Ormstad talar om så visste han också att han dödat Olof Palme.

      Det andra skottet som bara snuddade vid Lisbeth Palme reser förstås frågor, varför sköt han inte flera skott mot henne? Jag tror att när man ställer sig den frågan är det viktigt att komma ihåg att det inte bara handlade om Lisbeth. Det fanns flera vittnen i närheten. Bara några meter bort, i Dekorimas port stod Anders B som varit ute på restaurang med arbetskamraterna. Ett antal bilar befann sig alldeles intill mordplatsen när mördaren sköt. Och ur dem kom mycket snabbt flera personer som uppfattat att något allvarligt inträffat – till exempel taxiföraren Anders D, företagaren Leif L och hans passagerare Jan A samt två unga flickor, Anna H och Karin J. För varje sekund som gärningsmannen stannade kvar för att överväga om han skulle agera mot vittnen som kunde avslöja honom riskerade han att bli sedd på nära håll av ytterligare personer. Om huvudsyftet var att döda Olof Palme är det därför kanske inte så märkligt att han gav sig iväg när detta var gjort. Att han började förflytta sig ganska lugnt för att sedan öka takten behöver inte heller vara orationellt. För någon som flyr är det rimligtvis viktigt att röra sig kontrollerat. Så fort han vänt ryggen till mordplatsen hade han i alla fall skyddat sitt ansikte.

      Dessutom är det väl viktigt att komma ihåg att även den mest iskalla person kan göra felkalkyleringar i ett extremt stressat läge. Det vill säga: även om vi skulle anse att mördaren gjorde ett eller annat misstag ska vi nog inte dra några slutsatser som utesluter att han ändå var tämligen professionell.

      Och vad gäller livvaktsskyddet: för att livvakter ska kunna ingripa i ett akut läge för att just rädda liv krävs förstås att de befinner sig mycket nära sitt skyddsobjekt. Den typen av övervakning kan knappast bedrivas i smyg.

      Vi kan förstås tänka oss att Säpo hade fått information om en preciserad hotbild mot Palme, till exempel att någon skulle försöka attackera honom på en viss plats eller att en viss gruppering förberedde någon sorts angrepp mot honom. I så fall var det givetvis deras skyldighet att informera honom om det och insistera på att han skulle ha ett skydd som motsvarade hotet. Det finns inte någon offentligt känd information om att han fått en sådan varning före biobesöket.

      Kan han ändå ha fått en sådan varning och viftat undan den? Det kan väl inte uteslutas, men man kan tycka att det borde ha kommit fram efteråt.

      Det finns förstås ytterligare ett alternativ: att befattningshavare inom Säpo eller någon annan hemlig tjänst ansåg att det skulle vara intressant att övervaka vad statsministern gjorde av andra skäl – till exempel om de ifrågasatte hans nationella pålitlighet. Att han gav sig ut på stan utan livvakter skulle väl i så fall kunna ha ökat deras intresse för att kontrollera honom. Som vi vet är de många vittnesiakttagelserna av män med walkie-talkies fortfarande oförklarade.

      1. Jag tycker inte alls det var konstigt att gärningsmannen bara använde 2 skott. Tvärtom tycker jag det var väldigt kyligt och beräknande. Huvudsaken var nog att hinna uppfatta att Palme skulle bli oförmögen att styra landet. Denna gärningsman behövde behålla extra kulor om någon skulle komma i vägen under flyktvägen. I första hand att skrämmas med. Det är möjligt att gärningsmannen stoppade ner vapnet i en väska när värsta delen var avklarad.

        På tal om livvakter tror jag att jag hört någonstans att det satt livvakter på en restaurang i närheten av biografen som Palme var på. Är det en slump? Kan vara så enkelt. Eller så var hotbilden så stor när Palme gick ut ensam denna kväll med Lisbet att det helt enkelt inte gick att lämna honom i sticket. Spekulerar javisst. Men svårt att låta bli

        1. Att kulan slet av ryggmärgen hade bara medfört att vi fått en rullstolsburen statsminister då Olof hade blivit förlamad från bröstet och neråt. Han hade inte blivit oförmögen att styra landet. I Olof Palmes regering i början av 1980-talet fanns en socialminister som var helt blind. Så nog var avsikten att döda och inte bara invalidisera Olof

          1. Jo visst var avsikten att döda. Men det kan ha varit ännu viktigare att han var oförmögen att sköta landet just då. Varför isåfall är en gåta. Man skulle kunna argumentera för att platsen var illa vald och även skjutvapnet om man skulle vara säker på att han skulle dö. Notera att gärningsmannen även sköt där Palme kan ha burit väst och inte i huvudet. Motargumentet är ju förstås att det inte ofta öppnade sig sådana möjligheter för ett attentat som det gjorde just då och man hade rätt bråttom. Sedan blev det som det blev. När det gäller mordet på Kennedy visste man säkert långt förväg att han skulle passera i en bil och i det hade offret mycket riktigt blivit träffad i huvudet. Om det var en större konspiration skulle man kunna tänka sig att det bland de första på plats fanns en person (idag hemlig), som hade till uppgift att kontrollera Palmes hälsotillstånd, att han verkligen var död. Denna information kan ha varit viktig att delge andra, för hur resten av operationen skulle skötas.

  45. Hej Gunnar. Tack för din senaste bok. Mycket intressant och läsvärd.
    Har lite frågor angående bl.a. Holmér: Visst är det väl ändå bra konstigt att han som länspolismästare rusar hem och direkt, dag 1, tar befälet över en mordutredning. Hur gick detta ens till rent organisatoriskt? Jag vet att det är hierarkiskt inom polisen, men ändå… Har det någon annan gång inträffat att mordutredningar av den här digniteten styrs operativt av höga polischefer utan kompetens på området? Vad tyckte de ”riktiga” poliserna om detta? Har svårt att se att t.ex. malexander, anna lindh, drottninggatan skulle hamna i händerna på typ eliasson/götblad eller liknande personer…. hur tror du att det gick till när Holmér fick uppdraget? Var man redan efter Christianssons samtal med Lisbet så säker på vem, hur och varför att man kände att man var tvungen att mörklägga sanningen? Det känns ju nästan så.

    1. Får flika in kort bara. Jag tänker på de 2 personer som Lisbet sett utanför sitt hem dagarna innan. Dessa kan Säpo säkert haft koll på i förväg. När det uppenbarade sig att dessa kunde vara inblandade tystades det hela ner då man visste vilka kopplingar som fanns. Jag tänker mig att dessa 2 personer grupperade sig på båda sidor om Sveavägen och flydde åt varsitt håll när attentatet skedde. Den ena kan ha flytt i riktning mot konserthuset och fick bråttom när det hela började bränna till. Tror att i detta scenario bör gärningsmännen följt efter redan från gamla stan

    2. Hej Henrik! Ja, det här med att Holmér tog hand om utredningen direkt har länge varit en av de märkligaste sakerna med hela Palmemordskomplexet som jag ser det. Jag tar upp mycket kring detta i min första bok i ämnet, Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet.

      Det normala borde förstås ha varit att spaningarna leddes av en polis som var van att jobba med mordutredningar – antagligen en kommissarie, det vill säga en polis som befann sig en bit under länspolismästarens nivå i hierarkin. Ett skäl var förstås att en sådan polis skulle ha den kompetens som krävdes för det speciella arbete det handlade om – en sådan kompetens kan bara uppnås genom långvarig erfarenhet. Ett annat mycket viktigt skäl var att om något gick fel i det arbetet så skulle det finnas en högre instans som medarbetarna kunde klaga hos. I och med att Holmér var spaningsledare fanns det ingen högre instans. I den statliga hierarkin fanns det ingenting mellan honom och regeringen. Landshövdingen hade till exempel inte befogenhet att gå in och köra över Holmér om han gjorde bort sig.

      Men besynnerligheterna stannade inte vid att Holmér var den inom Stockholmspolisen som blev spaningsledare. Det var långt ifrån självklart att utredningen över huvud taget skulle hamna hos Stockholmspolisen. Av flera skäl hade det varit mer naturligt att den hamnade hos rikspolisstyrelsen – dit den också kom att förläggas efter Holmérs avgång. På rikspolisstyrelsen fanns rikskriminalen som sysslade med utredning av brott som hade landsomfattande eller internationell prägel. Och på rikspolisstyrelsen fanns också på den tiden Säpo (som numera är en egen myndighet). Brott som berörde rikets säkerhet berörde ju just Säpo.

      Rikspolischefen Holger Romander ansåg också att hans myndighet skulle få hand om utredningen. Men han blev mycket bestämt överkörd av regeringen, detaljerna finns i Mörkläggning. Jag ägnade rätt mycket tid åt att forska kring detta och hela det händelseförloppet är rätt häpnadsväckande.

      Men inte nog med det. Förutom att det ska finnas en spaningsledare i en utredning av det här slaget ska det också finnas en åklagare som är förundersökningsledare. Och förundersökningsledaren bestämmer över spaningsledaren vad gäller utredningens inriktning. Men i det här fallet agerade kanslihuset mycket bestämt för att pressa de åklagare som blev involverade till att foga sig i Holmérs märkliga prioriteringar – framför allt satsningen på PKK-spåret. Även detta finns detaljerat beskrivet i Mörkläggning.

      Fattade då inte kanslihuset vad Holmér sysslade med? Jo, det gjorde man säkert. Dels utsåg regeringen två observatörer, Klas Bergenstrand och Kurt Malmström (som senare bl a blev höga chefer på Säpo) som i princip dagligen fanns på plats i Holmérs Palmerum. Och dels hade Holmér kontakt med regeringen via både Ingvar Carlsson och justitieminister Sten Wickbom, samt – mer informellt – via sin vän Ebbe Carlsson.

      Och Holmér tog verkligen sitt speciella uppdrag på allvar. Under den tid han var spaningsledare fanns han på plats i Palmerummet varje dag, sju dagar i veckan, utan semester. Det betydde att ingenting kunde bestämmas utan att han var med om det.

      Det ska tilläggas att det också var Holmér personligen – tillsammans med Tommy Lindström – som direkt tog hand om den del av utredningen som gällde Olof Palme som person. Det handlade bland annat om samtal med folk i Palmes omgivning. Som vi vet höll Holmér de stora utredningsinsatserna långt borta från allt som hade att göra direkt med Olof Palme.

      I sammanhanget är det intressant att notera hur fort det gick när Holmér satte sig i chefsstolen. Det första tecknet på att han gjort det kom redan vid lunchtid lördagen den 1 mars då han höll sin första presskonferens, bara en timme efter det att han dykt upp i polishuset. Jag föreställer mig att han måste ha gjort upp om att han skulle ta hand om utredningen med Ingvar Carlsson redan före presskonferensen. Och jag har svårt att tänka mig något annat skäl än att han hade visat sig vara en pålitlig politisk fixare åt den socialdemokratiska regeringen vid flera tidigare tillfällen. Vid dessa tillfällen hade han samarbetat med sin vän Ebbe Carlsson och mycket riktigt fanns Ebbe med i bakgrunden som rådgivare till Holmér från första början också i Palmeutredningen.

      Ja, jag kan inte se någon annan förklaring till allt detta än att det handlade om att mörklägga sanningen. Det betyder inte nödvändigtvis att vare sig Holmér eller Ingvar Carlsson hade full insyn i denna sanning. Det kan ha räckt med att det fanns tecken på vad som hänt som de kände till och som oroade dem så mycket att de drog slutsatsen att en vanlig mordutredning helt enkelt inte var önskvärd.

  46. Gunnar; jag läste din senaste med stor behållning. Det mest läsvärda sedan jag tog mig igenom bröderna Poutiainens minutiösa genomgång av den närmast icke existerande mördarjakten och efterföljande icke-utredning. Det är sannerligen en rätt sorglig bild av Sverige man får så här i backspegeln.

    En reflektion som kanske ligger lite vid sidan om ditt jobb gäller den tredje statsmaktens roll under Holmers tid. DNs agerande var ju ett publicistiskt debacle, men bortsett från det: :fanns det inga erfarna kriminalreportrar på de större tidningarna som reagerade? Som kunde se att det knappast existerade något som liknade normalt polisarbete?

    1. Intressant fråga. Det publicerades för all del ett antal artiklar i de stora tidningarna som redovisade att det fanns kritik mot Holmér. Men det fanns inga journalister på dessa tidningar som på allvar gjorde försök att självständigt undersöka hur det var ställt med kvalitén på utredningen.

      Jag tror att det fanns flera förklaringar till det. Den ena var att Sverige psykologiskt sett befann sig lite grann i en situation som liknade ett krig. Statsministern var skjuten. Hans Holmér hade det svåra uppdraget att fånga mördarna. Den som hårt kritiserade Holmér kunde lätt framstå som gnällig och till med illojal i det allvarliga läge nationen befann sig i. Och de stämningarna förstärktes förstås av att Holmér medvetet spelade på dem.

      Därför är det i efterhand glädjande att se att den juristkommission som tillträdde redan 1986 faktiskt levererade en ganska så hård kritik av spaningarna under Holmér. Den som vill kan själv läsa de två delarna av dess rapport om sitt arbete, de finns på följande adresser:

      http://weburn.kb.se/metadata/414/SOU_633414.htm
      http://weburn.kb.se/metadata/415/SOU_633415.htm

      Men det ska förstås tilläggas att när juristkommissionen offentliggjorde sin kritik hade redan Holmér avgått. Hade han suttit kvar kan man nog föreställa sig att kritiken mot honom hade varit mindre skarp.

      En annan orsak till att journalister var ganska spaka gentemot Holmér var med all säkerhet att de flesta hoppades på att spaningsledaren skulle förse dem med lite godbitar som inte andra fick del av. Och då gällde det förstås att hålla sig väl med länspolismästaren.

  47. Måste ännu komma med en het fråga gällande förhören med LP.
    Varför tilläts Mårten alltid vara med vid förhören?
    På sätt och vis var ju även han ett vittne?? Eller?
    Trovärdigheten av ett sådant förhörs arrangemang, blir ju inte mycket värt!

    1. Mårten var till exempel inte med när Lisbeth Palme fick se videon med konfrontationsgruppen som innehöll Pettersson. Men förvisso har förhören med Lisbeth skötts på ett sätt som inte varit särskilt stringent. När hon hördes den 1 mars var både Mårten och statssekreteraren Ulf Dahlsten med. Dahlsten var säkerhetsansvarig i statsrådsberedningen, ett uppdrag som förstås hade tydliga politiska dimensioner. Och han har deltagit i den offentliga debatten om Palmemordet på ett sätt som ställer frågan om han vägletts av en politisk dagordning, så hans närvaro under det helt centrala förhöret den 1 mars är långt ifrån okontroversiell.

      Ett större problem än att Mårten var med tycker jag nog är att Lisbeth Palme blev väldigt lite förhörd under de första åren och att de förhör som hölls koncentrerades nästan helt på biobesöket. Hon om någon borde haft mycket mer att bidra med än så. Det har hon förmodligen fortfarande.

      Som framgår av min senaste bok ”Huvudet på en påle” är jag övertygad om att hon lämnat uppgifter till personer i ansvarig ställning som inte återkommer i de förhör som ingår i mordutredningen. Skulle hon välja att berätta för dagens Palmeutredare om allt hon vet som har betydelse för mordutredningen är det mycket som pekar på att den skulle kunna ta några ordentliga kliv framåt.

      Som vi vet blev hon under Palmerättegången behandlad som målsägande och inte som vittne. Och så länge det gäller har hon inte minsta skyldighet att säga någonting om hon själv inte önskar det.

  48. Lisbet behövde heller inte vittna under ed och ej heller då riskera mened! Att redan från början hålla
    medierna utanför och även alla andra ställda krav har nog gjort att förtroendet för Lisbets vittnesmål
    har rasat och även misstänksamheten har ökat, det är helt naturligt. Undrar om Lisbet vågat vara så säker på sitt utpekande av Pettersson, om hon vittnat under ed?
    Kanske, kanske inte? Och varför har Lisbet velat hålla mordet så privat? Är motivet till mordet
    av sådan art?

    1. Jag tror inte på ett privat motiv till mordet på Olof Palme. Och som jag tycker att jag visar i min senaste bok, Huvudet på en påle, bör Lisbeth Palmes agerande med all sannolikhet förstås i sammanhanget av att det varit förankrat på hög nivå inom polisen och politiken. Jag tror inte det fanns något ”privat” med att hon inte kallades till att delta i en rekonstruktion på brottsplatsen, att hon knappt förhördes den närmaste tiden efter mordet och att den bild som spreds av Ulf Dahlsten våren 1986 var att hon inte sett något av värde.

      Med all sannolikhet redovisade Lisbeth Palme allt hon hade att säga för en liten krets av beslutsfattare, troligen övertygad om att hon därmed gjort sin plikt gentemot utredningen. Senare, i samband med skandalerna kring Holmér och Ebbe Carlsson, insåg hon säkert att utredningen inte varit i de fasta händer som hon letts att tro. Men vad skulle hon göra då? Hennes ovilja att delta i rättegången mot Pettersson speglar säkerligen den djupa olust hon kände inför alltihop vid det laget.

  49. Var inte Lisbet kallad till rekonstruktionen, men vägrade delta? Är inte detta den offentliga förklaringen?
    Eller blev Lisbet stoppad att delta? Så konspiratorisk tror jag inte man vågade vara. Det var väl nog ändå hennes eget val,att vägra delta? Och varför då denna vägran? Var det pojkarna som påverkade henne?
    Sådana saker som denna vägran,föder ju bara misstänksamhet, även fastän dessa misstankar kan vara helt obefogade,så finns dom där.

    1. Jag citerar ur Granskningskommissionens betänkande:

      ”Den 4 april [1986] begärde [åklagaren K G] Svensson att Hans Holmér skulle söka förmå Lisbeth Palme att medverka vid en rekonstruktion. Hans Holmér förklarade inför ledningsgruppen senare samma dag att han inte avsåg att ta upp frågan med Lisbeth Palme; Svenssons önskemål fördes således aldrig vidare.” (Sid 73)

      Av det framgår att ett stort ansvar för att det inte genomfördes någon rekonstruktion med Lisbeth Palme låg på Hans Holmér. Kanske hade Holmér skäl att tro att Lisbeth Palme inte ville medverka. Men det var i så fall inte något godtagbart skäl till att inte rikta en begäran till henne om att ställa upp. Om det inte hjälpte borde han ha försökt övertala henne – betydelsen av en sådan utredningsåtgärd var ju fullständigt uppenbar eftersom hon var det vittne som befunnits sig närmast mordförloppet.

      Men det finns alltså inga säkra uppgifter om hur hon ställde sig eller skulle ha ställt sig om hon fått frågan. Det enda vi vet är att Holmér satte stopp för K G Svenssons befogade begäran.

  50. Tackar för svaret/ Men en väldigt viktig sak ännu/ Cecilia A ser tre personer snedda in mot trottoaren vid Sveavägen 42. Har inte fått detta riktigt på klart. Är det på själva trottoaren som trion sneddar in, eller går dom över Sveavägen just där, från västra till östra? Hur långt i från D. rima. hörnet är Sveavägen 42/? hur många meter, på ett ungefär?

    1. Jag tar ganska noga upp Cecilias vittnesmål i min bok Konspiration Olof Palme, se sid 159-167. I samband med att jag skrev den boken talade jag med henne och gick igenom de uppgifter hon lämnat till polisen när hon hördes i juni 1988 – alltså bedrövligt sent i förhållande till tiden för mordet.

      Cecilias uppfattning både under det polisförhöret och när jag talade med henne var att hon sett tre personer snedda över Sveavägen och komma upp på den östra trottoaren ungefär vid annonspelaren som stod ungefär tio meter norr om mordplatsen. Sedan hade dessa personer fortsatt att röra sig söderut och det hade förefallit som om de var i sällskap. Så plötsligt hade en av dem fallit. Cecilia hade suttit i en bil med hög musik och inte hört skottet. Det hade därför verkat som ett fyllegräl.

      Den sträcka som de tre personerna skulle ha gått tillsammans på trottoarkanten är inte bara nord-sydlig utan också väst-östlig – från trottoarkanten vid gatan fram till mordplatsen som ju var nära husväggen vid Dekorimahörnan. Det vill säga: de sneddade över trottoaren.

      Problemet med Cecilias uppfattning av vad hon såg är att det strider mot vad Lisbeth Palme berättat, att makarna korsade Sveavägen längre norrut – vid Adolf Fredriks kyrkogata. Hon har särskilt uppgett att de tittade in i skyltfönstret till butiken Sari som låg på Sveavägens östra sida just i den korsningen. Ett vittne, Nicola F, har berättat att han mötte makarna Palme på Sveavägens östra sida vid Skandiahusets entré som låg norr om annonspelaren – vilket ger stöd åt Lisbeth Palmes uppgift.

      Det där pekar ju på att Cecilia missuppfattat något. Jag frågade henne därför om det var tänkbart att hon helt enkelt sett personerna snedda över trottoaren och då dragit slutsatsen att de måste ha korsat gatan. Hon menade att det var möjligt.

      Om det var på det sättet hon missuppfattade saken var det i så fall ha varit ganska rimligt: annonspelaren stod så långt ut mot gatan att det var närmast uteslutet att makarna Palme kommit gående på trottoaren norrifrån i en position mycket nära trottoarkanten.

      Vad som däremot är tänkbart – i synnerhet med tanke på taxichauffören Anders D:s vittnesmål – är att makarna Palme en kort stund stått och samtalat med gärningsmannen söder om annonspelaren, en position som ju gjorde att de inte stod i vägen för eventuella förbipassserande. När de började röra sig söderut igen var det i så fall ganska naturligt att de förflyttade sig inte bara i trottoarens riktning utan också i riktning mot huskroppen, bort från trottoarkanten med biltrafiken. Och om det var i det ögonblicket Cecilia upptäckte dem var det inte så konstigt om hon så att säga fyllde i en tänkt tidigare rörelse som måste ha framstått som mest sannolik.

  51. Gunnar, i slutet av din bok tror jag att jag får en hint om den mest sannolika förklaringen till den helt havererade mördarjakten efter skotten. Det som för mig förefallit det mest obegripliga i det hela. Du berör det mer i förbigående i samband med den polisman som ska höra av sig till ledningscentralen efter att ha besökt Lisbet på sjukhuset. Han får någon slags åthutning om att inte använda telefonen eftersom den kan vara avlyssnad och att man misstänker en statskupp. Är förklaringen så enkel som att SÅPO tog över och dödade det normala polisarbetet? Enligt Poutiainens genomgång är händer ingenting på centralen de första två timmarna sedan Welander och ett okänt antal Säpogubbar anlänt. Det enda direktivet som går ut till patrullerna är att man ska leta i papperskorgarna.

  52. Detta kan vara intressant med tanke på den icke officiella fantombild utanför bion som var lik Christer Pettersson. Men det blir samtidigt mycket intressant hur Lisbet kunde få ihop det att det gällde 2 gärningsmän i sina tidigaste förhör. Det har jag väldigt svårt att förstå. Det är redan svårt att få ihop att det gällde 2 gärningsmän som hörde ihop när inga eller få vaga vittnesuppgifter tyder på det vid korsningen vid Sveavägen. Det finns någon vag uppgift att någon gick med walkie talkie på motsatt sida längre ner på Sveavägen. Sedan har vi iaktagelsen att två personer gick före makarna Palme vid korvkiosken. Kanske syftade hon på vittnet Lars J som stod längre bort bland byggbarackerna och som efter inte så lång stund, tog samma väg som gärningsmannen upp för trapporna?

    1. Som framgår av senare delen av ”Huvudet på en påle” där jag tar upp de många bekymmersamma sakerna med Lisbeth Palmes vittnesmål tror jag att hon med de två gärningsmännen avsåg mördaren och vittnet Anders B. Hon hade helt enkelt dragit den felaktiga men lättförståeliga slutsatsen att mannen som stod i porten och tittade på henne samarbetade med mördaren.

      Nu ska vi förstås komma ihåg att uppgiften om att Lisbeth Palme talat om två gärningsmän inte återfinns i förhöret med henne på eftermiddagen den 1 mars och inte heller senare. Får vi tro kommissarien Åke Rimborn som träffade henne på sjukhuset – och jag tror honom – så var hon under mordnatten tydlig med att det var två gärningsmän. Och den uppgiften gick alltså ut som en väsentlig del av rikslarmet, ett rikslarm som inte ändrades i just det avseendet under natten, trots att det gick ut i flera nya versioner. Biträdande länspolismästare Gösta Welander som var ansvarig för rikslarmen lät uppgiften om de två gärningsmännen stå kvar även sedan han själv träffat Lisbeth.

      Det var först när Holmér dök upp under lördagen som han såg till att uppgiften försvann. Och sedan var den borta ur det officiella utredningsmaterialet, som om den aldrig funnits.

      Det intressanta är givetvis varför den försvann. För min del menar jag att orsaken var att Holmér hade kommit fram till att de iakttagelser som Lisbeth Palme gjorde av gärningsmannen skulle behandlas med största möjliga sekretess. Däremot gjorde det inget om det kom ut uppgifter från henne om mannen som stod ett antal meter bort. Något måste hon ha sett, det förstod var och en. Då fick hennes iakttagelser av Anders B när hon såg sig om efter hjälp bli det som redovisades, tillsammans med att hon sett ryggen på någon som försvann in på Tunnelgatan. För den som tog del av de uppgifterna av vad hon sett – till exempel på det sätt som de presenterades i Palmerättegången – var det naturligt att tänka sig att hon bara sett en person. Men problemet är förstås att det fanns två personer på platsen utom Lisbeth Palme och hennes make – och att hon med största sannolikhet såg båda två. Inte minst bör hon ha sett mördaren när han sköt mot henne på en meters håll och hon var till hälften vänd mot honom. Men av någon sådan iakttagelse redovisades inte ett spår i Petterssonmålet. Inte heller berörde rättegången de uppgifter som lämnats av flera vittnen och som pekade på att mördaren talat med Palme före mordet.

  53. Kan konstatera att flera av varandra oberoende vittnen stöder mötesscenariot så tillvida att makarna Palme och mördaren utgjorde ett sällskap som stod och samtalade eller promenerade tillsammans precis innan skotten föll

    1. Jonas det svåra är att inte spekulera, då man alltid kommer en bit ifrån fakta med det (sådant man redan vet). Men hursomhelst det jag tror, är att Inge M egentligen är det enda trovärdiga vittnet vid korsningen innan skotten avlossades. Tror inte att vittnena var så uppmärksammade på det som skedde innan skotten och det är lätt hänt att de fyllt i händelseförloppet i efterhand. Det jag tycker är intressant med Cecilias berättelse är att paret kanske hade en tredje person (ledsagare?) med sig över till andra sidan gatan. Om det var fram i närheten av annonspelaren är rätt intressant då Inge M i sitt vittnesmål anger att han tror att det var något med annonspelaren men att han inte i efterhand inte kunde komma på vad det var. Vad Inge M däremot såg var en person som kom ut från husväggen och närmade sig makarna Palme bakifrån för att sedan avfyra sina skott. Man skulle kunna ställa sig frågan, om den person som följde makarna Palme och den person som Inge M såg var samma person. Kanske kan en förväxling lätt ha ägt rum i vittnesmålen då det var ett gäng ungdomar som ska ha passerat korsningen på väg norrut strax innan mordet?

  54. Tror inte att Pelle Svensson får ut ett korvöre! Här är det ju tusende frågor som står öppna efter så många år och framför allt frågan om mordvapnet, folk är avlidna med mera. Men det skadar inte att någon börjar röra om i dyngan. Kanske mordgåtan ev. skulle komma närmare en lösning, men dock inte den lösningen som Pelle Svensson snackar om. Ett sängkammar jäv förändrar här i sak ingenting!

    1. Pelle Svenssons utspel går nog bara ut på att få uppmärksamhet i media för att folk ska köpa hans memoarer. TV4 ger honom gratis reklam. Hans enskilda åtal mot den så kallade Johan-mannen för Johan Asplunds försvinnande 1980 ogillades och Johans föräldrar blev skyldiga staten en förmögenhet i rättegångskostnad.

  55. Jag har läst boken NATOS HEMLIGA ARMÉER av Daniele Ganser.
    När jag har läst denna bok så förstår jag ”mörkläggningen” av Palme-Mordet.
    Har läst alla dina böcker om Palme-mordet.
    Du är säkert på rätt spår, men själv tror jag inte att mordet kommer att få en offentlig lösning.
    Det kanske skulle ”skaka Sverige i dess grundvalar”.
    Följer med stort intresse din blogg.

    God jul!

  56. Lite om vapnet!
    Dwayne Anderson CIA/ Palmevapnet var ett kraftfullt vapen som knappast skulle användas av profesionella mördare, dels på grund av vapnets storlek och ammunition. För politiska ”proffs mord” används i allmänhet omantlade kulor, som ställer till större skada genom sin expansion i kroppen, medan däremot mantlade går rakt igenom. Paul Joyal/ USA. Många med vapenkunnande har nog förundrat sig över val av vapen i Palmemordet. Skulle Säpo eller militär ligga bakom mordet, tror jag nog att dom absolut valt en annan typ av vapen och ammunition. Konstigt att inte GW. Persson noterat något kring detta faktum! Vill här hälsa Gunnar och övriga kommentatorer på denna så trevliga blogg, en riktig God Jul och ett Gott Nytt År!

    1. Som sagt igen kan Palme även haft väst. Som jag uppfattar det så segnade även Palme långsamt ned mot marken medan gärningsmannen begav sig därifrån. Det är inte alls säkert gärningsmannen hann uppfatta att Palme skulle dö. Nej, riktigt professionellt kan man inte kalla det. Är också väldigt svårt att få ihop det från biografen. Om det var två förmodade gärningsmän bör man nog också kolla Åke L:s vittnesmål igen, där han tyckte att det försvann en person snabbt från brottsplatsen några sekunder efter mordet över Sveavägen. Vad jag minns ska han själv betvivlat en del i det han såg, då alla andra vittnen istället såg en man som sprang åt andra hållet mot luntmakargatan. Att detta bryter mot mönstret behöver inte innebära att det är mindre intressant utan även tvärtom att det kan vara mycket betydelsefullt för helhetsbilden.

  57. De två ‘rivaliserande’ underrättelsetjänsterna?

    Hej igen Gunnar!

    Vad tror du, eller andra här, om scenariot att det fanns en konkurrens mellan 1) det egentliga SÄPO (med Olof Frånstedt PG Näess, etc.), och 2) det mer ‘politiserade’ IB? (med anknytning till Stay Behind/SSI//Arla Gryning/” Barbro-Lennart”-grupperna; och dit även Hans Holmér/Ebbe Carlsson ‘hörde’; samt även ‘folk’ inom ‘industrin’/militären/marinen/polisen). Samt att den senare ‘grupperingen’ skulle ha utfört ‘operationen’ som en konsekvens av att de höll på att förlora relevans, hotades av att ‘avpolleteras’ /utplånas för att de inte hade någon plats i ‘den nya tiden’ av modernare/nyktrare underrättelseverksamhet, och därigenom ‘gjorde sig av med ”landsförrädaren” – efter en, medveten, intensiv hets- och förtalskampanj under de sista åren Palme levde – för att rädda sitt eget skinn? (Skulle kanske även förklara Carlssons/Holmérs beteenden/göromål – de som också hade en historia av att ha hjälpt Palme/Socialdemokraterna i det fördolda tidigare – ”Sjukhusaffären”, etc.- och att de då också ‘vände Palme ryggen’…?). Men att det då kanske också fanns mer eller mindre planterade ”IB-människor” även på SÄPO…

    Det skulle ju också ev. ge förklaring åt att svenska delen av Stay Behind ”tog hand om Palme själv” (som det yttrades vid något internationellt möte under senhösten 1985). Det är ju också ”något som skulle skaka Sverige i dess grundvalar”, som Holmér själv lär ha yttrat, Dessutom skulle allt dubbelspel och alla ‘piruetter’ från ‘firma Holmér/Carlsson’ få ett slags logisk förklaring…

    Anders Jallai (som nu släpper en ny bok om uppgifter kring Stig Bergling: ”Spionerna på SÄPO”) som du själv refererar till i ”Konspiration Olof Palme”, har ju varit inne lite på detta spåret och gjorde ju bl.a. en intressant intervju med Olof Frrånstedt som tangerade detta ‘spår’ (finns på hans hemsida):

    http://www.jallai.se/2014/05/olof-franstedts-livforsakring/

    ”Sanningen finns därute”.

    I övrigt, Gott Nytt År!

    1. Det finns intressanta infallsvinklar i det du skriver, James. Men jag tror inget bestämt än så länge och skickar gärna frågan vidare till andra som följer denna blogg.

    1. Jag måste tyvärr be att få återkomma vid senare tillfälle. De närmaste veckorna har jag bara tid att administrera bloggen, inte att komma med genomarbetade synpunkter på viktiga frågor. Men kommentarer är fortsatt välkomna.

    1. Så där ja. Jag skrev förut att jag inte hade tid att kommentera dina länkar, James. Jag har varit bortrest på semester ett par veckor och varit hänvisad till att sköta bloggen via mobilen och utan tillgång till mitt personliga arkiv. Men nu är jag hemma så här är några rader.

      Utgångspunkten för dina länkar är alltså den frågeställning du berör om en konflikt mellan å ena sidan Säpo och å den andra den militära underrättelsemiljön med bland annat IB, Stay Behind, Arla Gryning samt Barbro/Lennartgrpperna. Det var, som du betonar, den senare miljön som socialdemokratin hade de närmaste relationerna till. Och det finns, som jag ju tog upp i min bok Konspiration Olof Palme, anledning att räkna med att Hans Holmér och Ebbe Carlsson spelade viktiga roller just i de socialdemokratiska/militära nätverken.

      Och du reser alltså frågan om det var den svenska delen av Stay Behind som tog hand om Palme.

      Jag har också, framför allt i Konspiration Olof Palme, lyft fram omständigheter som pekar på att Stay Behind var inblandat i Palmemordet. Men om det var så – betyder det att ledningen för hela den svenska Stay Behindverksamheten var inblandad?

      Chef för det svenska Stay Behindnätverket vid tiden för Palmemordet var Curt-Steffan Giesecke som innan dess varit VD i Svenska Arbetsgivareföreningen, en föregångare till Svenskt Näringsliv. Vad Giesecke gjorde som Stay Behindchef är tyvärr förborgat för den svenska allmänheten. I en del västeuropeiska stater har det genomförts offentliga utredningar av Stay Behindverksamhet i det egna landet, inklusive av misstankar om att den verksamheten innefattat allvarlig brottslighet. Men så inte i Sverige, här är fortfarande Stay Behinds aktiviteter en böld som inte har brustit.

      Det går inte i dag att säga något om vad Giesecke eventuellt kan ha vetat om Palmemordet eller om han till och med kan ha medverkat i några beslut som lett fram till mordet. Inte heller går det att säga något bestämt om samma frågeställningar när det gäller Hans Holmér och Ebbe Carlsson.

      Men som jag visade redan i min första Palmebok, Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, spelade Holmér och Ebbe Carlsson en roll i den tidiga utredningen som bara kan beskrivas som konspirativ. Syftet från deras sida var helt klart att få till ett avslut på mordutredningen genom att – utan några som helst riktiga bevis – placera skulden på den kurdiska organisationen PKK.

      Det finns också en överväldigande indiciekedja som visar att Holmér och Ebbe agerade med välsignelse från Ingvar Carlsson, Palmes efterträdare som socialdemokratisk statsminister. Men det räcker förstås inte för att dra några slutsatser om att Ingvar Carlsson skulle ha varit inblandad i Palmemordet. En mindre långtgående tolkning är helt enkelt att han som ny statsminister efter mordet fick tillräckligt mycket information för att han skulle dra slutsatsen att en riktig utredning av dådet på Sveavägen skulle innebära svåröverstigliga politiska problem för den regering som han skulle leda.

      Klart är i alla fall att Holmérs tid som spaningsledare inleddes av en dold maktkamp mellan Holmér och rikspolisstyrelsen där också Säpo ingick. Och att Ebbe Carlssons insatser lite senare bland annat handlade om att manövrera bort Säpos operative chef P-G Näss. Denne var nämligen inte intresserad av att skapa en skenlösning på Palmemordet med PKK som syndabockar och därmed utgjorde han ett akut problem för Ebbe. Allt detta finns utförligt beskrivet i Mörkläggning.

      Vad som är svårare att få grepp om är däremot var någonstans ett beslut om att mörda Palme kan ha tagits, vilka som visste något i förväg och om det till och med fanns krafter i de svenska hemliga statliga strukturerna som försökte förhindra mordet.

      Jag tror det finns gott hopp om att sanningen om detta kan komma fram. Men vi är inte där. Och det är inte så fruktbart att i det läget dra snabbare slutsatser än vad kända fakta medger. Att diskutera de kända omständigheterna är däremot högst motiverat.

  58. Hej James, och Gott Nytt År!
    Om vi närmar oss själva sakfrågan/ Vem eller vilka mördade Olof Palme och varför?
    De flesta i de grupper du nämner visste nog att Olofs tid som politiker började småningom nå slutet.
    Olof och Lisbet Palme behövde inte skjutas, det var i princip bara att vänta! Även partiet hade kunnat
    be Olof göra sorti, med en offentlig motivering, ”dålig hälsa”, i det fallet att det hade blivit ”bråttomt”.
    PS/ De politiska motsättningarna i Sverige var ändå inte så starka att det skulle ha lett till mord! / Thorbjörn Fälldin!

    1. Håller inte med dig, Nils. En del av vår oenighet kanske har att göra med att du inte sätter in Palme i ett internationellt perspektiv. Som framgår av t ex min bok Konspiration Olof Palme fanns det ett mycket stort missnöje med den svenske statsministern bland ledande amerikanska politiker. Men även inom svenskt näringsliv och svenska militära kretsar var fientligheten mot Palme påtaglig. Samtidigt var han mycket populär bland de egna väljarna. Jag kan inte tänka mig någon annan socialdemokrat som skulle kunna ha ställt upp som motkandidat mot Palme för att få honom att avgå. Hade han inte blivit skjuten hade han nog suttit säkert under hela valperioden, alltså fram till hösten 1988.

  59. Nils:

    ”Om vi närmar oss själva sakfrågan/ Vem eller vilka mördade Olof Palme och varför?”

    Motivbilden!

    Vem/vilka skulle möjligen kunna ha intresse av/tjäna på att Palme försvann? Många, Nils, många. (Företag/medlemmar från näringslivet, sådant det presenteras i artikeln ovan; vissa inom militären/marinen, som inte tyckte att han lyssnade på dem/kände sig överkörda;/tyckte att han ‘förråde’ Sverige; vapensmugglarna. Internationellt: Chile, Sydafrika, (USA ?); NATO/Stay Behind/”Krigs-IB”?).

    Många!

    God fortsättning.

  60. Motiv?

    * Få bort ”Landsförrädaren” – som ‘aktivt motarbetade’ sin egen militär/marin; som var ‘förtäckt KGB-agent’: som tänkte ‘sälja ut Sverige totalt till Sovjet’; som förrådde ”IB”/Svenska Stay Behind; som ville ‘förråda’ NATO; som inte ville tillåta sofistikerad avlyssning visavi Sovjet i svenska vatten i Östersjön. Som alltid gick mot USA.
    * Få bort ”Klassförrädaren” – vars farfar var en stor näringslivsentreprenär och startade upp försäkringsbolaget Thule, på Sveavägen, i lokaler där sedan även Stay Behind hade sitt högkvarter…
    * Få bort ‘socialisten’ – som hindrade att Sverige tog sin rättmätiga plats i *Väst-världen”.
    * Hämnd för löntagarfonderna
    * Hämnd för kampen mot fascismen i Chile
    * Hämnd för kampen mot Apartheid i Sydafrika
    * Få bort ‘hindret’ för ‘fullt fri’ svensk handel/export (inkl. vapenexport).
    * ‘Implementera’ en ny politisk ‘dagordning’ i Sverige

    Finns säkert en del andra stora motiv till. Ett riktigt ”smörgåsbord”, om uttrycket ursäktas, och som skulle kunna tilltala många/-s intressen.

  61. Enbart berikande med olika åsikter i Palmemordet.
    Vad som talar emot en politisk konspiration är följande: Konspirationer är ovanliga och de avslöjas ofta! Dessutom var mördaren rena rama amatören och gav ett sjabbigt intryck av flera ögonvittnen, låga skor i vinter halkan, lång sjabbig rock som lindade sig runt benen, tungt och stort vapen med mera. Man nästan hör mördaren säga: nu ska ni få er edra jäv….o.s.v. Var Pettersson en medhjälpare? Varför ville han tala med Mårten? Varför kunde han inte bara lämna allt bakom sig? Han var ju ändå döende enligt egen utsago! Man bör nog söka en annan typ av mördare, med ett helt annat motiv än ett rent politiskt, det är nog min åsikt i detta nu, bör poängteras. Men/ Bra karl kan ändra sig! Dessa goda diskussioner ger ju
    nya infallsvinklar hela tiden, kanske även någon av utredarna hittar substans, om dom råkar läsa?

  62. Hej James! Att tänka i dessa banor som du gör borde ju vara det mest naturliga i ett statsminister mord. Men det tänkandet passar absolut inte in i själva händelseförloppet. Mord motivet handlar om något helt annat. Jag tror många i Sverige blev förblindade av Palmes möjligheter till internationell påverkan. Det var många gånger bara stora ord! Analysera noggrannare mordet, alla pusselbitarna måste passa. Har själv några bitar kvar, men kanske de hittas?

  63. James, jag tor du är helt rätt ute när du rotar bland underrättelsetjänsterna. Det är ju det mest rimliga om man ser till modus, resurs och det uppenbara att det egentligen inte finns några spår. Problemet är ju att bevisa det. Som jag kommenterade tidigare är jag helt övertygad om att Säpo tittade på när detta hände, vad dom sen vet och inte vet om det är väl en annan fråga. Det vore ju orimligt att man lät landets stadsminister springa fritt även om han bett om skydd eller ej, sen behöver ju inte Palme vetat om att han var iakttagen men att han var det kan vi nog utgå ifrån. En teori kan ju också vara att Säpo låtit Barbro-gruppen eller liknande sköta just den övervakningen.
    Frånsett är ju ganska klar över att Barbro-gruppen (eller liknande) har nåt med detta att göra och han är ju ändå på insidan så borde ha hygglig koll, sen kan ju även han lägga ut villospår men just i Jallal-intervjun verkar han ju släppt garden minst sagt.
    Att det skulle vara rivaliserande etc som du spekulerar i, dit vågar inte jag sträcka mig men du är ju inne på den intressanta sak-frågan som aldrig blivit utredd, just den om Stay Behind och vilka kopplingar de hade, och för att ta in det i Palmemordet; vilka kopplingar hade dom till Säpo (som ansvarade för Palmes skydd), till Holmer (som var fd Säpo-chef och nuvarande Polischef). Att Stay Behind med sin Barbro-grupp skulle kunna operera utan att Säpo och Polischefen hade någon kännedom är ju också helt orimligt. Förstår inte varför man inte ser det uppenbart problematiska här.

  64. Lösningen?
    Efter att ha läst Lars Larssons bok/ Nationens fiende och flera böcker av Gunnar Wall, har jag funnit ett
    skrämmande resultat som kan leda till lösningen av Palmemordet.
    Skandiamannen stämplar ut 23.20 enl. den första angivelsen, som sedan ändras till 23.21 och vid en ytterligare granskning av tiden, av en vaktpersonal, är den absolut rätta utstämplingstiden 23.19. Skandiamannen har då ett ca. knappa två minuters samtal med makarna Palme vid annonspelaren. Samtidigt väntar mördaren vid avfasningen i hörnet.Trion sneddar sedan in mot hörnet med armen om Palme. Nu rusar mördaren ut och skjuter 23.21! Skandiamannen springer upp för trapporna som Lars .J ser och övriga andra ögonvittnen nedifrån mordplatsen. Mördaren som Åke ser, springer över Sveavägen och försvinner. Holmer ville inte utreda Skandiamannens förehavanden Det fick andra göra långt senare. Vad var han rädd för? På punkt efter punkt kan Skandiamannens historia, absolut inte stämma!
    Vem vill kommentera?

    1. Det finns en konstig observation av en springande man som kom upp från gamla stans tunnelbana precis någon minut/minuter efter mordet och satte sig i en taxi. Gick av vid norrmalmstorg för att springa vidare enligt ett vittne. Mördaren? Det skulle man kunna spekulera om. Enligt Holmer skulle det kunna vara känsligt då man uteslöt att det skulle kunna handla om fler personer.

  65. Men jag tycker det vore rätt konstigt om det vore skandiamannen som sprang mot trapporna då jag inte tycker vittnesuppgifter verkar stämma in. Relativt lång person med fladdrande rock. Person som sprang iväg, inte jättesnabbt, men med långa bestämda steg, som verkar vetat vart han skulle.Säregen stil och svagt framåtlutad enligt Lars J. Oproportionerligt litet huvud i förhållande mot kroppen. Mörkt hår som i en triangel mot axlarna och stor ryggtavla.

  66. Hej ! Lyssnat mycket på dig tycker du är bra, men det här med alla teorier är det inte lite väl spännande ? Vi kan ta 10 världskända som blivit mördade alla slumpen mer eller mindre, Kennedy x2, luther king, Reagan, Rabbin,Lennon,Lind,& många till en gärningsman !.

    1. Tack för synpunkten. Men alla på din lista blev faktiskt inte mördade om vi ska vara petiga. Reagan klarade sig.

      Och i flera fall finns en högst livaktig debatt kring frågan om det verkligen var en ensam gärningsman. Mordet på JFK är det mest uppenbara exemplet. Som bekant hölls det inte ens en rättegång mot den påstådde ensamme gärningsmannen, han blev skjuten i polishuset i Dallas. Och den politiska önskan som fanns på toppnivå att slå fast att Oswald var skyldig och agerade ensam är väl dokumenterad. Den fanns långt innan Warrenkommissionen officiellt drog den slutsatsen.

  67. Ett utstuderat professionellt mord är nog väldigt tveksamt, enl. min mening!
    Tycker främst att trapporna inte passar in som flyktväg för ett professionellt mord i vinterhalkan och i det rådande snömåddet. Låga skor, fladdrande knälång rock, med ett tungt vapen i fickorna, även skott som missar, mot Lisbet? Allt verkar ha en viss nyans av vredesmod emot båda makarna Palme, även en viss nervositet kan skönjas. Mordet är väldigt råbarkat och aggressivt, stressigt, med mera / Nu ska ni få edra o.s.v….Mördaren bör nog sökas mera på den amatörmässiga sidan, e.x.v. en aggressiv hatare.
    Här får man nog även glömma alla utstuderade/ Walkie- Talkie grupper! Vill absolut inte skryta, men jag har alltid haft god ”människo” kännedom.

  68. Nils:

    ”Jag tror många i Sverige blev förblindade av Palmes möjligheter till internationell påverkan. Det var många gånger bara stora ord! ”

    Man ska nog inte underskatta den ‘impact’ Palme hade interationellt, i egenskap av statsminister för ett fritt, demokratiskt västland, som dessutom ‘vågade gå emot USA’, och med det geo-politiska läge som Sverige hade/har. Om Sverige/Palme var så obetydlig/-t på den internationella ‘arenan’, varför sade då t.ex. Kissinger att Palme hade rätt och att han/de (USA) hade haft fel, angående Vietnam, vid senare tillfälle? Eller varför försökte Chile redan 1975, i Spanien, via en lönnmördare (som stoppades av Spaniens polis) att mörda Palme?

    Man får se till ‘realpolitiken’ också. Sveriges ytterst, strategiskt, delikata roll som ‘kil’ mellan NATO och Warzawapakten (där man redan jobbade ganska utvecklat med NATO, via Stay Behind, etc.) var ‘problematisk’ för USA/NATO. OM Sovjet skulle få för sig att invadera Sverige så skulle de få ‘motorväg’ ner till europeiska fastlandet: Det skulle också vara avsevärt mycket svårare för NATO att göra något liknande in i Sovjet. Uri Kekkonen i Finland var redan en man som KGB hjälpt till och stöttatt i makten i Finland, Varför skulle det då vara otänkbart att även Palme var en ”agent under influence”? (sett från ”Västs/”NATO:S” perspektiv).

    Mycket stod på spel när polariseringen tilltog under 80-talet, och Palme ”trilskades” åter med Väst/NATO/USA, när han inte ville gå med på att lägga ut ny sofistikerad signalspaning, riktad mot Sovjet, i vår del av Östersjön. (något som var mycket mer effektivt än att låta ”svenska DC 3:or, utrustade med avlyssningsteknologi flyga nära/ in i Sovjets luftrum, och bli nerskjutna”…). Eller inte ville tillåta amerikansk ljusskygg vapenexport gå via svenska ‘trygga’ rutter ner till Mellanöstern… (fastän Sverige själv också höll/hållt på med internationellt sett otillåten export, dessutom till DDR/Östsidan). Och om Palme plötsligt skulle få till ett pan-noridskt förbud mot kärnvapen/en kärnvapenfri korridor i Skandinavien – vilket skulle innebära att både Danmark och Norge med all sannolikhet skulle överge, och kraftigt reducera, NATO:s kapacitet (samtal i den riktningen hade redan första med Gro Harlem Brundtland) – så skulle kanske ”det kokta fläsket vara tämligen stekt” för ”Väst”? (Antingen var man med, eller så var man emot ‘Pax Americana’, något ‘mellanläge’ fanns inte…).

    Kanske ville man förhindra Palme från att, medvetet eller omedvetet, ‘gå Sovjets ärenden’? (Vare sig han nu hade för avsikt att ‘sälja ut Sverige’ – som var, och fortfarande är, en viktig bricka via sitt strategiska läge – eller ville förmå Sovjet att sanktionera en kärnvapenfri korridor i norra Europa, som skulle vara till nackdel för NATO). Bäst att vara på den ”säkra sidan”, och inte låta sig ‘tas på sängen’ av Sovjet då? I det avseendet är/var Sverige ett väldigt litet land, och dess statsministers liv ett högst försumbart ‘pris att betala.’?

    Tillräckligt motiv?

  69. ”Det värsta som kan hända i ett land är när den politiska ledningen, militären, och underrättelsetjänsten övergår från att samarbeta till att bli sammanflätade. Det är en farlig situation när de krafterna flyter samman. Livsfarligt. För demokratin och för rättstaten. Men det var precis vad som riskerade att hända i Sverige under 1960- och 70-talen.
    En militär som lät sin egen underrättelsetjänst växa till en konkurrent till Säpo. En politisk rörelse som regerar Sverige så länge att den ville ha full kontroll också över underrättelseverksamheten. Ett näringsliv som ingick heliga allianser för att den inte ville ha besvärliga kommunister som störde verksamheten. En facklig rörelse som såg sitt monopol hotat av kommunister och den nya vänstern och därför blev en del av underrättelseverksamheten. Här förenades allt i ett gemensamt intresse som flätades samman och ledde fram till framväxten av den militära underrättelsetjänsten IB och försöken att desarmera Säpo.”

    (Ur förordet till Olof Frånstedts ”Spionjägaren del 2 – Säpo, IB och Palme). Någon som läst denna och hittat ytterligare intressant ‘material’ hämtat från underrättelsetjänstens ”Twilight Zone”? Har precis börjat läsa den, men är säker på att den kommer att bli intressant läsning, på mer än ett sätt!

  70. Ebbe Carlsson i KU:s utfrågning juli 1988. Intressant så här nästan 30 år senare, när man nu vet så mycket mer om vem Ebbe var, och vad han gjorde, på den tiden (och kanske – sett så här lång tid efteråt – även ‘varför’?). Nästan 6 timmar långt, men runt 35-40 minuter in så blir det intressant, och även när Birgit Friggebo (FP), efter Anders Björck (M) kommer in i bilden och frågar angående Ebbes inblandning i olika ‘affärer’ (även ”Sjukhusaffären” i Göteborg på 70-talet), och även hans (nära) realtion till Hans Holmér:

    Ställt mot Olof Frånstedts intervju med Anders Jallai – och han uppfattning om Carlsson och Holmér, och deras ‘handel & vandel’ i Palme-mordet – blir det lite extra intressant. Vissa saker kan/får/vill inte Carlsson besvara…

    https://www.oppetarkiv.se/video/5026180/ku-forhor-ebbe-carlsson-hans-holmer-och-nils-erik-ahmansson

    Det finns även sparat i Öppet Arkiv förhören med Carl Lidbom, Anna-Greta Leijon m.fl.

  71. Kan någon förklara skottet emot Lisbet? Hela mordmotivet handlar enl. min mening mycket om detta mysterium. Om mordet var polis, säpo eller på annat sätt organiserat, så varför Lisbet?
    Enbart om mördaren var en känd person, kan man få detta i skallen, men något sådant har ju inte framkommit.

    1. Lisbet var ett potentiellt vittne. Hon skulle ha kunnat se något av mördaren.
      Det behöver inte vara svårare än så.

  72. Visste den så kallade Sk.Ma. att paret Palme var i antågande? Stämplar ut två min. före skotten, kl, 23:19? Står sedan och väntar vid annonspelaren? Följer paret Palme till hörnet och för ett kort samtal. Nu går allt fort! Inges M:s gubbe rusar fram och skjuter! I samma veva kutar Sk.Ma. med sin ”ögonvittnes klädsel” upp för trapporna för att gömma vapnet i Skandias alla skrymslen, eller i K:s röda bil, som senare setts köra bort i ilfart. Det är nu som L:J. bland även andra ser Sk.Mannen med sin ”vapen väska! Sk. Ma. återvänder nu för att låtsas hjälpa till, men inte via trapporna. PS/ Ljög Sk.Ma.om orsaken till sin trapputflykt, hans förklaring var nog minst sagt, lite löjlig! Det finns flera förhör kring allt detta som hålls hemliga, varför?

  73. Ett tillägg! Du Gunnar/ I dina böcker nämner du inte alls Skandiamannens förehavanden. Har nu under Julhelgen läst Konspiration Olof Palme och hittade inte heller i den bo6ken något omnämnande.??
    Vem var annars Anette K?

    1. Det är riktigt att jag inte skrivit om Skandiamannen i mina böcker. Jag har betraktat honom som ett mindre väsentligt vittne eftersom han inte påstår sig ha sett någon del av händelseförloppet före mordet – och dessutom som ett mindre tillförlitligt vittne eftersom hans egen berättelse som ju lyfter fram honom själv som väldigt aktiv och handlingskraftig inte får stöd av andra vittnen.

      Kan det vara så att han spelade en roll i mordförloppet? Inget är förstås omöjligt innan mordet är löst. Men jag kan inte riktigt få in honom som skurk i ett trovärdigt scenario.

  74. Dag-/Anteckningsboken i Palmes kassaskåp.

    Har det framkommit något mer/annat angående denna? bok (eller kanske nämner du dettaa i din senaste bok, Gunnar?)..

    Här skrivs det att Palme i andra kalenderanteckningar skulle hA/ haft något officiellt möte med någon utländsk gäst på morddagen. Är detta verifierat? Här nämner också Anders H att han inte vill kommentera uppgifterna om att Palme-gruppen frågat/fått avslag från familjen angående denna bok.

    Skulle det här t.ex. kunna finnas uppgifter om Palmes egen inblandning i Boforsaffären med Indien, något som kanske också skulle *förändra Sverige i grunden”? (vilket väl var det mer korrekta uttrycket från Hans H i KU-förhören….). (Dvs. kanske förändra ‘vår’/allmänhetens syn på Palme/Palmes roll i vapenförsäljning till Indien – kanske t.o.m. något sådant som ‘överblivet uran’…? Palme – fredsaposteln – som medverkande till förbjuden vapenexport? Vilket kanske så småningom också fick en sådan som Sten Andersson att avstå ifrån sitt löfte om att ‘tvätta byken’ offentligt…?).

    Eller skulle det kunna innehålla annat känsligt material. Hela hemlighetsmakeriet med den gör ju att man spekulrerar. Här är – förmodat – återigen något som Lisbeth Palme inte anser sig vara villig att dela med sig av. (men enligt den sista biten text så ska Anders H ha intygat Lars B om att innehållet i boken i vart fall inte gjorde att mordmotivet skulle ha kunnat kopplas till något privat motiv).

  75. God fortsättning på 2018 Gunnar.
    Nu har jag läst din senaste bok Huvudet på en påle. Intressant men bitvis skrämmande hur krafter i det fördolda kan verka för att avlägsna politiska ledare som verkar för fred, rättvisa och nedrustning tex.
    Angående Palmemordet så vet jag inte om jag förstod ditt resonemang rätt. Om Lisbet och Olof samtalade med mördaren före skotten och promenerade i sällskap från reklampelaren till Dekorima så måste Lisbet i efterhand ha förträngt att mötet ägde rum och fått för sig att hon och Olof promenerade ensamma när de plötsligt blev beskjutna av en ensam gärningsman som hon sedermera blivit övertygad om var identisk med Christer Pettersson? Alla tankar på en politisk konspiration och flera gärningsmän som hon hade från början måste hon ha släppt och blivit övertygad om att hon och Olof utan förvarning blev beskjutna av en okänd ensam man? Tacksam för din kommentar

    1. Nja, då har nog inte mina tankegångar gått fram. Det finns egentligen inga uttalanden från Lisbeth där hon avvisar en politisk konspiration – inte ens i samband med att hon pekar ut Pettersson.

      En av de saker jag ville lyfta fram i min bok var Åke Rimborns uppgifter om att Lisbeth talat om två gärningsmän. Jag försöker visa att det troligtvis verkligen var detta Lisbeth sa till Rimborn och att de personer hon syftade på var gärningsmannen och vittnet Anders B. Hon drog den felaktiga slutsatsen att mannen som stod en bit bort – Anders – var en understödjande samarbetspartner till mördaren. Men redan vid det första formella polisförhöret talar hon bara om en person. Och de centrala iakttagelserna hon redovisar då och senare handlar om Anders B och inte om mördaren. Inför rättegången drar hon – under påverkan av åklagarna – slutsatsen att mannen som stod en bit bort var Pettersson. Mördaren som ju sköt mot henne på en meters håll pratar hon inte om – troligen på grund av en tidigt etablerad överenskommelse om att de uppgifterna var för känsliga för att redovisas offentligt. Lisbeths ovilja att delta i rättegången speglar med all sannolikhet det dilemmat- att hon inte ansett sig kunna tala fritt.

      Var jag verkligen så otydlig?

      1. Har Anders B:s fotografi figurerat i pressen? Var han villig att komma fram offentligt som vissa andra vittnen? Hur lika var egentligen Anders B och Christer P? Det blir lite invecklat men eventuell likhet borde Christer P:s advokat ha utnyttjat. Om de inte liknar varandra, vilket han kanske visste, skulle han inte varit trovärdig om han tagit upp en förväxling.

        Man borde tidigt arrangerat en videokonfrontation med Anders B.

        Men det är ju häpnadsväckande och groteskt att detta scenario, som verkar ha störst förklaringskraft och sanningsöverensstämmelse bland alla kandidater, innebär att man försökte få antingen en helt oskyldig eller en skyldig till medhjälp dömd för mord – oavsett vilket naturligtvis brottsligt beteende av juristerna. Under rättegången ljög ju åklagarsidan i båda versionerna om de fakta de hade eller trodde sig ha om händelseförloppet.

        1. Anders B var inte lik Christer Pettersson. Däremot befann han sig på den plats som Lisbeth Palme angav för sin observation av mannen som hon försökte få hjälp av men som inte hjälpte henne. Och hans egna uppgifter stämmer överens med detta, han har berättat att kvinnan i sällskapet vände sig mot honom för att få hjälp men att han inte kunde förmå sig att lämna porten så nära efter skottlossningen.

            1. PS. Jag antar att det inte är en statist på bilderna.

              PSII. Det slog mig när jag tittade på kartan runt Anders B:s foto hur oerhört nära mordplatsen Olof Palme var på morddagens morgon, nämligen den konkava avfasningen inte mycket mer än Skandiahustets längd rakt söderut från Dekorima, dvs Ströms. Kusligt. Dags att spekulera. Var det ett uttryck för ambitionen att verka folklig att själv hämta kostymen? Slöseri med tid eller naturligt på väg från tennisen? Han provade den inte där utan senare i Rosenbad. Gavs det tillfälle till snabb avstickare till Skandiahuset?

                1. Hoppsan det blev en klantig dubblering av den första länken: jag ber om ursäkt! Det skulle vara gamla trogna IT Demokratis Anders B-sidor:

                  http://www.itdemokrati.nu/page36e.html

                  Faktiskt två färgbilder, profil och en face mot slutet samt nämnda handritade karta. Precis som i LP:s beskrivning och med helt annan kroppshydda och ansiktsform än CP. Tänk om LP mitt under rättegången utropat vid åsynen av Anders B: nej, men det är ju han istället!!!

            2. Jag brukar vara restriktiv med att publicera namnuppgifter på bloggen och när det gäller vittnen innebär det, som de som följer bloggen vet, att jag brukar använda förnamn och initial.

              Men jag brukar vanligtvis tillåta länkar till andra sidor där namnuppgifterna förekommer.

              Det kanske inte förefaller helt logiskt, men det är svårt att hitta något idealiskt sätt att hantera uppgifter om enskilda personer när det gäller brottsutredningar och liknande frågor.

              Mitt syfte är att underlätta en diskussion om det angelägna rättsfall som Palmemordet utgör, samtidigt som jag genom att införa vissa restriktioner vad gäller publicistisk närgångenhet vill påminna om att det är människor vi skriver om och diskuterar, och att vi ska ta rimlig hänsyn.

  76. Fast när Lisbet säger att hon ju har identifierat mördaren så säger hon just mördaren och inte en medgärningsman. Tror hon att Pettersson medverkade i en konspiration men väljer att peka ut honom som ensam mördare så är det ju en medveten lögn från hennes sida.

    1. En mördare kan ju med en lite vidlyftig definition vara en person som är delaktig i ett mord. Men självklart måste det vara problematiskt för Lisbeth Palme om hon känner att hon utelämnat viktiga saker i rätten. Hennes ovilja att vittna kan, menar jag, nog ses i det perspektivet. Hon kände att hon inte hade mandat att avge ett fullständigt vittnesmål vilket orsakade henne begripliga obehag.

  77. Frågan är också hur Lisbet föreställer sig att en missbrukare med dålig impulskontroll passar in i en större konspiration? Varför engagera en så pass instabil och opålitlig person i ett i övrigt noga planlagt och iskallt genomfört mord på en statsminister? Lisbet med sin psykologiska utbildning borde inse det orimliga i det tycker jag. Trots allt lutar jag personligen mer åt att Lisbet pressats till att peka ut en person som hon faktiskt inser troligen är helt oskyldig. Hennes ovilja att vittna kan lika gärna förklaras av att hon i det längsta försökte hitta en anledning till att slippa göra det felaktiga utpekandet.

  78. På tal om eventuella flera gärningsmän tror jag inte man ska glömma Martin W vittnesmål som kom in tidigt. Dvs mannen som kom springande till Martin W taxi uppe vid Sveavägen-Rådmansgatan (23:48 enligt taxins datalista). Mannen sa knappt ett ord under färden och vände sig bort när en polisbil åkte förbi. Mannen skulle till Häggvik. Martin W trodde inte att han bodde där. Men behöver förstås inte stämma. Om detta är dekorimamannen skulle det istället kunna innebära att mannen bodde i denna trakt, då de finsktalande kvinnorna tyckte sig känna igen mannen från ett gym i Upplands Väsby. Kan vara långsökt. Men det jag tycker överensstämmer är vissa små saker i signalementet som andra tycks ha sett i närheten av mordplatsen, som lågskor och trenchoat. Även Christer Pettersson bodde åt de hållen

  79. Ett flertal ögonvittnen har nog säkert förväxlat Skandiamannen och trott denne vara mördaren! Kanske det inte heller fanns bara en med denna utstyrsel? Hmmm…Åtminstone inte Inge M:s gubbe hade denna utmärkande klädsel? Nästan orimligt att två skulle ha haft samma klädsel, på just denna plats och just då.
    Det måste ha varit Skandiamannen L.J. såg i gränden/ I Trapporna! Hur var då mördaren klädd? Och vilken
    flyktväg tog denne i så fall? DETTA ÄR ABSOLUT EN STOR FRÅGA I PALMEMORDET!! Vill någon kommentera? Och helst motivera denna min teori!

  80. Jag har läst på kring mordet under ett par års tid, läst böcker och protokoll osv. Fastnade ganska snabbt för Skandiamannen. Han är den mest uppenbara kandidaten utifrån tillgängliga fakta. Men jag kunde först inte tro att det var så enkelt. Som så många andra har jag gått i fällan att bara för att det är ett statsministermord så måste det vara avancerat och raffinerat. Tanken på Skandiamannen har dock hängt med mig och efter att ha läst Lars Larssons bok går jag så långt så att jag säger att saken är klar. Indiciekedjan är vida överlägsen vad man kan få ihop kring alla andra kandidater. Lars har gjort ett gediget arbete med sin bok och därmed tagit steget bortom ren spekulation. Den existerande polisutredningen bör helt koncentreras på att kartlägga Skandiamannen. Han lyckades med konststycket att undandra sig misstankar genom att spela vittne och flitigt förekomma i olika media. Därigenom omöjliggjorde han också att bli utpekad av de verkliga vittnena. Många är de s.k. experter som förletts in på andra villospår (därmed inte sagt att inte Skandiamannen kan ingå i en större komplott). Hela den samlade poliskåren har varit inkapabel att genomskåda detta upplägg. Detta, är i högsta grad avancerat och raffinerat!

  81. Ett alternativt scenario kan vara att Lisbet till följd av posttraumatisk chock hade vaga eller inga minnen av vad som hänt precis innan skottlossningen och bara kom ihåg att det small och så vände hon sig om till hälften och såg gärningsmannen samtidigt som hon själv blev beskjuten och strax efter såg hon vittnet Anders B som hon då uppfattade som en andra gärningsman. Senare i samtal med polisen på Sabbatsberg fick hon förklarat för sig att Anders B var ett vittne och att det bara fanns en gärningsman men den tidiga uppgiften om två gärningsmän kom av misstag med i rikslarmet som gick ut. Hon fick ledande frågor från polisen som gick ut på att hon och Olof hade väl naturligtvis inte haft någon kontakt med gärningsmannen före skottlossningen och vittnesuppgifter som gick i motsatt riktning omtalades inte.

    1. Frågan är annars hur Lisbet föreställer sig att en missbrukare med dålig impulskontroll passar in i en större konspiration? Varför engagera en så pass instabil och opålitlig person i ett i övrigt noga planlagt och iskallt genomfört mord på en statsminister?

  82. Erik A! Håller helt med, Skandiamannen var väl inblandad i mordet? Men sett till Skandiamannens person kan man dock inte få denne till själva mördaren. Att stämpla ut två min. före mordet, ha samma klädsel som
    beskrivs av de flesta ögonvittnen och ser även ut att Ljuga/ Varför? Dessutom är vissa förhör kring Skandia pers. hemliga.Vem kände vem och vilka var personligt bekanta i detta drama? Handlar det om något personligt, bör ju inte utredarna dra sig för att utreda även detta. Vem var konstnären kring alla nidbilder av Olof under åren? Har man utrett alla dessa frågor kring Skandia? Det vet vi tyvärr inte och kommer knappast att få veta! PS/ Polisen säger ju själv att utredningen kring Olofs person straxt efter mordet, var väldigt bristfällig!

  83. Finns uppgifter att Skandiamannen befann sig i huset från morgonen till kvällen. Varför? Det vet vi inte. Tror inte detta är gärningsmannen då risken var för hög då han var knuten till denna arbetsplats. Risken torde också varit omedelbart hög att något vittne sett varifrån han kommit innan mordet. Däremot finns det nog goda skäl till att det kan finnas kvar misstankar om någon form av delaktighet. Jag är även en av de som är tveksam till att stay behind skulle ligga bakom direkt då det inte var säkert om Palme skulle gå på bio. Det kan finnas skäl till att de verkade i Stockholm som inte hade med Palme att göra, som nog mer eller mindre förblir en hemlighet inför allmänheten. Däremot kan skandalen att något hänt i absolut närhet av polis, Stay behind osv. gjort att man valde att inte undersöka hela vägen, då försiktighetsprincipen istället fått gälla. Vilket i sin tur kan betyda att man vet lite mer än vad man gått vidare med. Tror att på den tiden så hade spioner från USA och Ryssland ”katt-och-råtta” lek mitt i Stockholm vareviga dag medan allmänheten inte visste ett dugg. När ett så pass allvarligt brott ändå skedde för rikets säkerhet var det nog väldigt viktigt att inte avslöja vad som helst för endera parten hur det gått till genom vittnesuppgifter. En mindre grupp av personer kan ha placerat sig på långt avstånd från varandra (och utmed Palmes väg hem) för att sedan börja springa när mordet väl ägt rum för att förvirra i vittnesrapporteringen. Kontakten dessa emellan kan ha skett genom koder.

  84. Många anser att motiv till mord.inte vara så viktigt. Jag anser däremot att motivet till Palmemordet vara av största vikt! Här har knappast någon vettvilling mördat Olof Palme. Sverige bör absolut få reda på vad som ligger bakom detta mordet. Skulle man ev. ha motivet vilket vi inte vet, bör man nog gå ut med detta offentligt. Förstår inte varför ett sådant offentliggörande skulle försvåra utredningen, efter alla dessa trettiotvå år. Sverige är ju trots allt en väldigt öppen demokrati och rättsstat och det bör man visa i alla lägen, även i Palmemordet, vad motivet till mordet än må vara.

  85. Jag vill inte spekulera om motiv, eventuella medhjälpare, konspiration etc. Konstaterar bara att en av huvudanledningarna till att mordet inte lösts på +30 år är just att lösningen är så osannolik och att den därför inte passar in i det förväntade. Det säger mycket om det mänskliga psyket…

    1. Håller med Erik. När man vet så lite så tror jag inte man ska gå så hårt på faktauppgifter. Man fastnar lätt

      Däremot kan man t.ex konstatera att det bör finnas två huvudinriktningar:
      – Den ensamma galningen med litet kontaktnät som handlade i stundens hetta, utan att något var särskilt genomtänkt. Om kontaktnätet är litet eller obefintligt behöver det inte finnas någon i den omedelbara närheten som börjar misstänka något. I detta scenario är det troligt att gärningsmannen bodde/bor i Stockholm eller i dess omedelbara närhet.
      – En grupp av personer som var mer organiserade och såg större fördelar att ett mord skedde mitt inne i en större stad än ute på landbygden även om Palme skulle kunnat vara mer åtkomlig där. Man hade nog full koll på att Palme ofta inte hade livvakter och såg fördelen med den mängd konspirationsteorier som skulle kunna uppstå från ett mord mitt inne i en stad var större än att antalet vittnen skulle kunna bli stort (notera att även spioner från andra länder skulle kunnat bli vittnen). Om gärningsmannen/gärningsmännen även lämnade landet innan gränsen stängdes, var chansen desto större att olika teorier skulle kunna börja gro och ta olika riktningar.

      1. Det spekuleras ju mycket om motiv till mordet. Tror inte det löser så mycket, för det kan ha funnits flera. Men raderingarna av harvardhandlingarna vid länsrätten kan ge en fingervisning. Om det nu inte var en slump att raderingarna skedde. Kanske tyckte man allmänt att Palme var oduglig på att hantera landets finanser och inte ens kunde sköta sina egna. Nästan samtidigt med raderingarna av handlingarna skedde hade Palme haft samtal med Feldt. Var de avlyssnade och fick det att koka över hos någon/några? Har också för mig att börsen ska ha gått ner kraftigt den dagen. Spioner lär det ha funnits på flera ställen på den tiden. Att någon var riktigt säker vid den tidpunkten, att Palme skulle ta sig till tunnelgatan senare på kvällen, tror jag inte. Oavsett vad man tycker om Christer Pettersson så tror jag det är farligt att räkna bort honom. Där fanns ett kontaktnät med både Sigge Cedergren och bombmannen. Dessutom har det framgått att han använde någon typ av kodsystem i sin dagbok. Enligt Sigge Cedergren hade Christer Pettersson en revolver. Däremot tycker jag det har framkommit dåligt om Christer Pettersson var en van skytt.

  86. Klart att man bör hålla alla dörrar öppna! Vissa fakta kan dock ge en rätt säker prognos,t.e.x. vad som gäller mördarens klädsel. Kring denna klädsel är nästan alla ögonvittnen ense. Här kan man då fundera vem dom har sett? Skandiamannen eller mördaren? Båda var nästan lika klädda! Var denna klädsel en överenskommelse mellan Skandiamannen och mördaren? Eller fanns bara en person med denna klädsel/ Skandiamannen? Lite svårt att tro att allt bara var tillfälligheter, så även med allt annat som gäller själva mordet, den totala bilden talar emot detta, på punkt efter punkt!

  87. Undrar om man kollat all vaktpersonal på Skandia ordentligt? Fanns här personal med vapenvana, vapen- utbildning, privat eller i annan regi, som hobby med mera, även på damsidan? De flesta ögonvittnen talar om mördaren som en utpräglad mansperson. Men här har vi ju även risken av att flera vittnen förväxlat mördaren med Skandiamannen. VAR MÖRDAREN EN KVINNA??, Med en överenskommen klädsel med denne Skandiaman.? Varifrån har vaktpersonal rekryterats, under åren? /Den röda bilen??? O.s.v. / Det mest naturliga är nog att vapnet blev kastad i en bil, ett vapen vill man nog bli av med illa kvickt, i en dylik situation!

    1. Jo, jag tycker det absolut är intressant med Skandiamannen. Men måste erkänna att jag inte är så påläst om just honom. Som synes har jag funderat en del om de försvunna harvardhandlingarna vid länsrätten och har svårt att få ihop det med Skandiamannen. Det kusliga med dessa försvunna handlingar är att det inte känns som en stor grupp som plötsligt vill hämnas genom att ta bort dessa handlingar. Mer som en enskild kunde ha gjort det. På den tiden var inte datasystem en så utvecklade och det kan nog varit DAFA som gällde för hela slanten. Hade Skandiamannen kunskaper att gå in i länsrättens system och radera? Det känns rätt långsökt men janske borde testas.

  88. Min rekommendation till alla som i någon form sysselsätter sig med mordet är att släppa sina förutfattade meningar och därefter läsa LLs bok.
    Människan är bra på att försöka se mönster där de inte alltid finns. Det finns också mycket prestige i de åsikter man drivit och haft en längre tid. Det är också vanligt att överskatta den egna förmågan att bedöma ett liknande fall. Som jag sa tidigare så är det lätt att ta för givet ett spektakulärt upplägg och en spektakulär mördare bara för att det var ett statsministermord.
    Allt detta tror jag starkt har bidragit till att mordet inte lösts trots att lösningen finns mitt framför ögonen. Jag anser att det legat en Törnrosaliknande slöja över mordutredningen i 30 år och att den nu håller på att lyftas.

    1. Jag får be om ursäkt för att ett antal kommentarer, inklusive ovnstående från Erik A, först nu blivit publicerade fast de är flera dagar gamla. Hanterade bloggen i mobilen och såg inte att jag kom att jag placerat dem som skräppost. Det gäller vissa kommentarer som kommit in från och med den 8 januari och framåt.

  89. Det finns ingenting som riktigt stämmer i hela mordgåtan. Därför kommer mordet att aldrig få en offentlig lösning.Tror nog att frågan har hamnat i arkivet/ Statshemligheter!

  90. Var det inte så också att den kvinna som var handläggare i detta ärende hade en (nära) relation med en av de personer som nämnts/sammankopplats i ‘ett visst spår’?. Jag vet inte till 100 % om detta är/var belagt, eller utvecklades, via ryktesfloran, till ett slags ‘faktoid’. Kanske någon här som är mer insatt i just den detaljen?

    1. En kvinna som haft en relation med Sigge Cedergren arbetade på länsrätten vid tidpunkten för stölden av Harvardöverklagandet. Men vad jag vet hade hon inget att göra med det ärendet. Däremot var det så att Expressen publicerade uppgifter om henne och Sigge, uppgifter som tycktes koppla dem till stölden på länsrätten, under hösten 1988 – alltså under den tid då arbetet med att bygga upp misstankarna mot Pettersson inför den planerade konfrontationsvisningen var som mest intensiva.

      Och då var det viktigt för Palmeutredarna att sätta maximal press på Sigge Cedergren. Med all sannolikhet var Expressens skriverier resultatet av en medveten polisläcka för att mjuka upp Sigge. Så här skrev jag 1997 i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet:

      Just i det här skedet utsätts plötsligt spelklubbsägaren för uppmärksamhet utöver själva polisförhören – och rätt besvärande sådan.

      Det är Expressen som på ett till synes initierat sätt antyder att Sigge själv kan sitta inne med avgörande kunskaper om mordet.

      Den 30 november uppger tidningen att polisen buggat ”ett vittne” som misstänktes ha sett mördaren springa från brottsplatsen. Av detaljer i texten framgår det klart för dem som känner Sigge att det handlar om honom. Det är denna artikel som senare får [buggningsåklagaren Jan] Danielssons kollega [Ingemar] Erviken att utreda den misstänkta buggningen.

      Artikeln är besvärande för Sigge på två sätt. Den antyder att han kanske vet mer än han sagt om Palmemordet. Och den berättar för hans narkotikakunder att de inte tryggt kan göra affärer med honom ens mellan fyra väggar i hans bostad.

      Det är lätt för Sigge att dra slutsatsen att det egentligen är folk inom Palmeutredningen som trakasserar honom. Av artikeln framgår ju att det är poliskällor som ligger bakom tidningens uppgifter.

      Som om inte dessa skriverier skulle vara nog kommer Expressen nästa dag med en ny bomb: en kvinna som Sigge långa perioder sällskapat med – tidningen använder ordet ”fästmö” – arbetade på länsrätten i Stockholm i februari -86. Och just på länsrätten begicks på själva morddagen ett märkligt – och ouppklarat – brott som också hade beröring med Olof Palme.

      Exakt klockan 18.23 gick nämligen en okänd person in i en dator och raderade ut noteringen att Palme kommit in med överklagande av skattemyndigheternas beslut att eftertaxera honom med 32 000 kronor. Klockslaget är säkert eftersom det senare visat sig att operationen automatiskt registrerats på en centraldator i Uppsala.

      Någon – rimligtvis samma person och vid samma tillfälle – stal också Palmes besvärsskrivelse.

      Skattetvisten handlade inte om så väldigt stora pengar men bakgrunden till den var en fråga som fått en del uppmärksamhet och som var politiskt känslig för Palme – ”Harvardärendet”. Saken gällde att hans son Joakim fått ett stipendium från Harvarduniversitetet i USA. Och taxeringsnämnden hade ansett att Harvard betalat Joakims studier som ersättning för att hans far tidigare hållit en föreläsning där utan att ta betalt i pengar. Därmed borde Palme betala inkomstskatt för stipendiet, menade nämnden. Det var det beslutet Palme överklagat.

      Det exakta syftet med att radera ut ärendet och stjäla Palmes skrivelse kan man bara spekulera om. Men att saken inträffade bara fem timmar före mordet har förstås lett till spekulationer om att databrottslingen på något sätt ingick i en mordkomplott.

      Det märkliga dådet på länsrätten upptäcktes först ett par veckor efter Palmes död. Det utreddes under 1986 men utan framgång. Sigges kvinnliga bekant tillhörde inte då de personer som ansågs intressanta. Inte heller efteråt har det kommit fram något som allvarligt tyder på att hon skulle ha med saken att göra. Men Expressens artikel poängterar att hon kan vara viktig i sammanhanget eftersom hon under långa tider sällskapat med en ”storförbrytare” som kanske visste mer om Palmemordet än han ville avslöja – det vill säga Sigge.

      Trycket på spelklubbsägaren ökar alltså.

      1. Det fanns ju mer intressanta iaktagelser hos länsrätten än denna person som kände Sigge Cedergren.
        Någon praktikant ska ha tittat på ärendet men ska inte ha vetat hur man deletar ett ärende, vilket inte tillhörde länsrättens naturliga rutiner. Ska också varit någon datatekniker som ska ha varit intressant som i sin tur kände någon dataexpert. Min fundering är om man inte kan ha fejkat när det skedde en inloggning på en terminal.

    2. Jo vad jag har läst någonstans så var det en person på länsrätten som hade Sigge Cedergren i sin bekantskapskrets. Sedan var det en datatekniker hos länsrätten som i sin tur skulle känna någon intressant dataexpert. Det är väl osäkert om man utredde allt på länsrätten ordentligt. Annars kan man som alternativ tycka att det vore omöjligt att deleta Palmes handlingar hos länsrätten utifrån. Dvs att datanätverket hos länsrätten var förmodligen helt isolerat. Är inte datakunnig och därför inte säker på vad som är möjligt där. Vet i alla fall att på 80-talet fanns inte internet. Däremot kunde man ringa upp via telenätet om man ville delta i så kallade BBS boards. Men det känns i detta sammanhang oviktigt att veta

      1. En teknisk utredning visade att raderingen skett från dataterminal 23 på länsrättens registreringsenhet – alltså inifrån rättens lokaler. Nu var datanätverket på länsrätten inte helt isolerat utan var kopplat till DAFA (Datamaskincentralen för administrativ databehandling), en myndighet som existerade vid den tiden. DAFA fick automatiskt backup på uppgifter från anslutna myndigheter och det var på det sättet som det gick att konstatera att Palmes överklagande raderats och att det skett klockan 18.23 på morddagen.

        1. Oavsett hur det gått till är det något som är skumt. Någon hade försökt sig ta in utan behörighetskort först. Ponera att man till slut lyckades ta sig in med ett behörighetskort, då borde man ju kunna härleda till vem behörighetskortet tillhörde. I det andra fallet är att det till slut visade sig att något behörighetskort aldrig behövdes för att ta sig in. Således ett högt tekniskt kunnande borde då finnas med i bilden med tanke på hur man kunde kringå det. I detta andra fall kanske även slumpen minskar att detta inte hade något samband med mordet.

  91. Jag kollade häromdagen på ”Mannen, Mordet, Mysteriet” och uppmärksammade något som kan vara av intresse. I en intervju med Gorbatjov pekar den forne presidenten mot det militärindustriella komplexet. Om man tittar lite djupare i den riktningen inser man otvetydigt vilka oerhörda belopp som stod på spel i Palmes politik för avspänning och nedrustning. Som bekant installerades på uppdrag av USA en SOSUS-linje i Östersjön strax efter mordet (SOSUS är hyperkänsliga undervattensmikrofoner som håller koll på fartygstrafiken över och under vatten, inte som någon tidigare skrev signalspaning, signalspaning bedrivs från specialutrustade flygplan samt fasta anläggningar och inte minst över nätet).

    Palme förespråkade fred i tredje världen och stod upp för i stort vartenda land som på det ena eller andra sättet utsatts för USA´s verkliga utrikespolitik. Palme hade även inflytandet och tillräckligt med uppmärksamhet för att i viss mån skapa opinion i detta ämne, ett ämne som i dag i stort sett är begravt av all media i väst efter att neo-liberala vindar blåst hårt sedan 80-talet. I kölvattnet kan vi med lätthet se att Palme utgjorde den sista bastionen av försvar mot privatiseringar och ett närmande mot NATO.

    För att bringa lite mer klarhet i motivbilden kring mordet krävs att man lyfter blicken och ser på helheten.

  92. Andreas:

    Givetvis måste man kolla på ev. motiv. Den/de som sköt Palme måste ju hag gjort det av en anledning. Visst kan det ha funnits många – olika – anledningar/motiv – till varför man sköt, och det är just dessa man måste gräva djupare i. Vid det här laget kan man nog ändå påstå att det finns under ett tiotal mer tänkbara anledningar/motiv, varav kanske hälften är lite mer troliga än de andra. Det kan inte vara alldleles oöverskådligt.

    1. Du tänker rätt ”Det kan inte vara alldeles oöverskådligt”. Nej det jag menar är att de som letar efter ett visst motiv som ledde till mordet är att de lätt glömmer att det kan finnas flera. Det kan vara något så allmänt som att man ansåg att Palme blivit oduglig på att leda landet och när man lade ihop allt som Palme ”ställt till med” så hade det blivit ohållbart till slut. Likaså när det gäller vem/vilka som kan ligga bakom mordet. Det kan vara personer från flera olika håll och inte endast från en enda grupp.

  93. Pettersson?
    Skulle det gå att få Pettersson till mördare, om någon lovat denne, guld och gröna skogar?
    Crister blev ju frikänd, så någon mördare i denna bemärkelse är han ju inte.
    Har bara haft vissa tankar kring detta. Hos Crister fanns ju ett konstant ”penga” behov!
    Crister var arg när han blivit blåst på en större summa pengar enl. hans flickvän, straxt efter mordet. Hmmm,,,,,,?? Blev Crister grundlurad, trots allt?

    1. Det finns ett antal inbördes motsägande uppgifter som går ut på att hitta ett motiv för Christer Pettersson – exempelvis att han själv skulle ha blåst Sigge Cedergren på pengar och varit rädd för Sigges hämnd och därför beslutat att döda Sigge men tagit fel och skjutit Palme osv.

      Om du hänvisar till exakt var dina uppgifter kommer ifrån så kanske vi kan diskutera dem. Det är ingen större idé att resonera kring den möjliga sanningshalten i påståenden av det här slaget utan att utgå från någon sorts källmaterial så att vi kan se exakt vad påståendena gäller och var de har dykt upp.

  94. Min rekommendation till alla som i någon form sysselsätter sig med mordet är att släppa sina förutfattade meningar och därefter läsa LLs bok.
    Människan är bra på att försöka se mönster där de inte alltid finns. Det finns också mycket prestige i de åsikter man drivit och haft en längre tid. Det är också vanligt att överskatta den egna förmågan att bedöma ett liknande fall. Som jag sa tidigare så är det lätt att ta för givet ett spektakulärt upplägg och en spektakulär mördare bara för att det var ett statsministermord. Förutfattad mening om hur mördaren skall vara är ett stort hinder för gåtans lösning!
    Allt detta tror jag starkt har bidragit till att mordet inte lösts trots att lösningen finns mitt framför ögonen. Jag anser att det legat en Törnrosaliknande slöja över mordutredningen i 30 år och att den nu håller på att lyftas. Ja den är redan borta för den som har ögon att se med.

  95. Som så mycket annat i Palmemordet är det svårt att hitta förstahandsuppgifter eller källmaterial.
    Detta uttalande om Cristers ”blåsning” kom från Hans Göran Björk,en före detta journalist på SV: Radio som fördjupat sig i Palmemordet och säger sig fått dessa uppgifter under ett samtal med Cristers flickvän.
    Då kan man ju fundera/ Ljuger Björk eller Ljuger Cristers flickvän? Det går ju inte att helt bevisa något i Palmemordet, som en absolut sanning, tyvärr! Om inte uppgiften funnits skulle jag inte ha skrivit om den. Kanske du Gunnar närmare kan redogöra för dessa mina uppgifter?

    1. Det är möjligt att jag skulle kunna leta reda på exakt vad Hans-Göran Björk kan ha redovisat om detta. Men jag har inte tid att göra det, i alla fall inte just nu. Så mer exakta källhänvisningar vore bra om du vill ha mina synpunkter.

      Dessutom tycker jag inte att man behöver ha så bråttom med att spekulera om att folk ljuger. Även under förutsättning att du refererar Björk alldeles korrekt kan uppgifterna bero på minnesfel eller missuppfattningar i något led.

  96. Elliason:

    Ok, du har rätt angående SOSUS-kabeln. (Det var jag som nämnde den, och att det handlade om ”signalspaning”…). I vilket fall så var Palme emot den, men den placerades ändå ut, med Ingvar Carlssons medgivande, några månader efter mordet på Palme.

    Om du tittade på alla delarna av ”Mannen, Mordet, Mysteriet” (eller kanske kollade du på hela i ett sträck?), så såg du kanske också intervjun med Karl Bäck (f.d. generalsekreterare i civilförsvarsförbundet), mot slutet i del 3. Där berättade han att han – via ”en betrodd kontakt i England” – några dagar efter mordet fått besked på att någon fått sig berättat om ett ‘möte’/samtal i England, där ”svenska affärsmän, sydafrikansk säkerhetstjänst, och ”någon inblandad från svenskt polisväsende” deltagit i en konspiration mot Palme. Det skulle då passat in i teroerierna om vapenaffärer (de svenska affärsmännen”); Syadfrika; och SÄPO, och tvinna dessa 3 trådar samman till 1 gemensam.

    ( https://www.youtube.com/watch?v=jhLzAcclATk ). (1.12. in i filmen).

    Där har vi en stor gemensam ‘motivbild’: alla hade sina egna motiv för en sådan konspiration, men målet skulle då vara det samma: att få bort Palme. Det skulle då alltså ha kunnat rört sig om dels 1) pengar, dels 2) hämnd/stopp på Palmes engagemang i Sydafrika, samt 3) något mer som kanske liknade övertygelsen om att Palme var en landsförrädare.

    Vilka ‘resurser’ skulle inte en sådan konspiration kunna ha uppbådat? Vem skulle ha kunnat ‘stoppa’ detta? Vem skulle våga avslöja?

    Dessutom säger även Sten Andersson i en intervju i programmet att han senare fick sig till del en lista med framträdande namn inom SÄPO (och många var de tips/spår som pekade in i SÄPO, som försvann – ”SÄPO fick i uppgift att utreda SÄPO”….).

    Där har vi nog en liknande ”motivbild”.

    1. Ja James jag håller med i det du skriver och min tankegång sträcker sig ännu lite längre. Motivbilden du målar upp förstärks ytterligare om man lägger till ubåtskränkningarna (där Koivisto framförde en hälsning till Palme från Andropov ”Sänk varenda ubåt ni hittar så får ni se vad som flyter upp”. Vill minnas att jag uppmärksammade Gunnar på detta för nåt eller några år sedan.

      Vad innebar det faktum att Palme efter detta inte längre tvekade om vilket ursprung ubåtarna hade? Kände han sig totalt överkörd av några få marinofficerare som tillsammans med NATO mer eller mindre begått landsförräderi? Vi levde trots allt under krigsliknande förhållanden då med hela världens blickar riktade mot oss. Var man från amerikanskt håll oroliga för utredningar och avslöjanden och kopplades isåfall CIA in? Lägg därtill alla andra motivbilder både inhemska och utrikiska. Då har vi helt plötsligt en stor snöboll i rullning som det är lätt att rekrytera och styra i ”rätt” riktning, speciellt för en organisation som på det hela taget spelar i högsta divisionen.

  97. Detta med lögn och sanning är nog inte en alldeles enkel fråga. Ex.v. ”Hur vet man det” bör ofta ställas. Många skyller på att man minns fel, eller att ens uttalande feltolkats av andra som en missuppfattning. Detta är oärligt och ett sätt att slingra sig ur en medveten lögn. Hala ålar har tyvärr blivit mera förekommande i dagens samhällen med smorda munläder, även inom politiken. Ett ex/ Palmemordet/ ”På kvällen beslöt vi att gå på bio”! Hur vet man det? Detta kan ju innehålla många nyanser! Bra att vara misstänksam och att inte i första taget gå vilse, i synnerhet i det så komplicerade Palmemordet. Det är lite som med John Lennons härliga tolkning av Jordelivet/ GE MIG EN SANNING!

  98. En sak som förundrat mig en del: många vittnen säger ju att skotten hördes tydligt en bra bit bort; även om de var lite mer diskreta än raketer. Varför använde mördaren inte ljuddämpare? (Färre som hört det då antagligen; mer tid att komma undan oupptäckt…). Kan man se på kulor efteråt ifall ljuddämpare använts?

    1. Din sista fråga skickar jag vidare till läsare av bloggen som kan mer om vapenteknik än jag. Till frågan om varför gärningsmannen inte använde ljuddämpare vill jag bara lägga kommentaren att höga smällar från skott kan skrämma människor från att komma till undsättning när de ser att en människa faller ihop. Och det betyder i sin tur att mördaren kan räkna med lite mera andrum.

      En ljuddämpare gör också vapnet längre och därmed mer otympligt, vilket nog kan vara ett bekymmer i samband med flykten.

      Men allt detta är förstås lite spekulativt. Det kan ju också tänkas att gärningsmannen helt enkelt inte hade tillgång till ljuddämpare. Det skulle i så fall kunna peka på att dådet var ett impulsmord från en ensam person som inte hade en välutrustad organisation i ryggen. Men även inom resursstarka instanser kan det ju ibland förekomma överraskande stor tafflighet.

      1. Som sagt var ”Men även inom resursstarka instanser kan det ju ibland förekomma överraskande stor tafflighet… ” En klockren beskrivning av polisens insatser efter mordet.

  99. Regeringskansliet i Stockholm 28.februari 1986/
    Klockan 13.20 kommer Olof från ett möte och är på ett jättedåligt humör. Senare på eftermiddagen skulle pressen ta bilder och Olof ville inte ställa sig vid fönstret med kommentaren/ Man vet inte vem som finns därute! Samma dag KL: 23.21 är Olof Palme mördad och död. Nu undrar man: Hade Olof någon privat telefon eller linje som man med en viss nummer kunde nå honom på Regeringskansliet? Det fanns ju ingen GSM. eller annat på den tiden. Kan det ev. ha kommit något samtal eller hot, som gjorde Olof på ett så fruktansvärt dåligt humör? Undrar om alla samtal ev. utifrån blev kollade? Man blir sannerligen fundersam, om allt bara är tillfälligheter?
    .

    1. Nils Blomqvist det där att Palme var på dåligt humör är rätt intressant faktiskt. Har för mig att det har sagts att det var på grund av ett möte med en irakier. Ebbe Carlsson skrev ju också om just araber i sin bok ”liket i lådan”. Har alltid förundrat mig över att det var viktigt för honom att skriva en bok när han var sjuk. Om det nu var så att Ebbe Carlsson ville förmedla något till eftervärlden är det självklart att det då inte kunde förmedlas rakt på sak. Något mystiskt är det ändå med Ebbe Carlsson då jag också har för mig att han skaffade sig skottsäkert glas till sin bostad. Om han visste hur allt gått till borde han väl inte behövt bry sig om det?

      1. Det där med att Ebbe Carlsson skulle ha skaffat sig skottsäkert glas till bostaden är en uppgift som jag inte kunde placera när jag såg den nu. Men den finns i en DN-artikel från 2007: https://www.dn.se/arkiv/kultur/ebbe-var-maktens-medietorped/ (Endast för prenumeranter).

        Det relevanta avsnittet lyder: ”Det var något töntigt och komiskt över hela skandalen. Ebbe Carlsson uppfattades som en beskäftig och påstridig förläggare i sina bästa år som flög runt på stan med livvaktsskydd och topphemliga handlingar i portföljen. Han lät installera säkerhetsdörr och skottsäkert glas hemma i lägenheten på Tantogatan i Stockholm.”

        Artikeln handlar om Anders Isakssons då aktuella bok ”Ebbe – mannen som blev en affär” och uppgiften kommer gissningsvis från Isakssons bok, har inte hunnit kolla den saken.

        I vilket fall: jag funderar lite över din slutsats om det skottsäkra glaset: ”Om han visste hur allt gått till borde han väl inte ha behövt bry sig om det?”

        Snarare tvärtom, kan man tycka. Om Ebbe Carlsson visste – eller ansåg sig veta – hur allt gått till kunde han väl mycket väl föreställa sig att han levde farligt.

        Nu måste man fråga sig: är uppgiften sann? Eller handlar det om en sammanblandning med något annat? Vad som är känt är nämligen att Holmér lät installera skottsäkert glas i Palmerummet – och att han gjorde beställningen på glaset hos den högerextreme vapenhandlaren och före detta polisen Carl Östling. Det rent sakliga motivet för denna märkliga installation har diskuterats. Vad som är uppenbart är att Holmérs beställningar av detta och av annan utrustning – som automatvapen till livvakterna – gynnade Östlings nystartade företag. Och Östling figurerade även i Ebbe Carlssonaffären som inköpare för Ebbes räkning av buggningsutrustningen.

        Kan det ha varit så att Östling även fixade pansarglas åt Ebbes bostad? Kanske det – och i så fall handlade möjligen beställningen om annat än Ebbes säkerhet, kanske om att betala Östling för andra tjänster eller att försäkra sig om hans fortsatta lojalitet.

        För Ebbe Carlssons del visste han vid tiden för den affär som kom att bära hans namn att han var långsamt döende i aids. Hans oro för yttre hot var säkert begränsad i förhållande till vad han kände inför den sjukdom som med största sannolikhet skulle komma att ta hans liv. Det framkom dessutom under smugglingsrättegången att den livvakt som Ebbe Carlsson utverkade från Säpo inte hade fått några som helst instruktioner om vilken sorts hot som kunde finnas mot förlagsdirektören och att livvakten inte alls ständigt var vid Ebbes sida ens vid dennes utlandsresor. Däremot var livvakten högst involverad i smugglingen av avlyssningsutrustningen.

        Det vill säga: mycket av det Ebbe Carlsson gjorde vid den här tiden präglades av dramatiska gester. Men man behöver inte ta dem särskilt bokstavligt, de var ofta delar av ett spel som skulle dölja vad han egentligen sysslade med. Och det var, som jag ser det, att skapa en skenlösning på mordgåtan genom att lägga skulden på kurdiska PKK.

        När han skrev sin märkliga deckare Liket i lådan var situationen dock en annan. Då var han utslängd från det politiska etablissemanget och tämligen bitter. Det intressanta med den boken är att den är genomsyrad av idén att det offentliga politiska livet bygger på lögner. Under den tiden kan jag mycket väl tänka mig att det fanns en och annan som var orolig för att Ebbe i sin förtvivlan skulle läcka känsliga sanna uppgifter om mordet.

        Det gjorde han inte. Men Liket i lådan är en antydan om att han kunde göra det om han ville.

        1. Ja Gunnar nu känner jag igen uppgiften om skottsäkert glas. Det gällde detta med tantogatan. Nej, jag menar att detta med han behövde bry sig är att jag tror att han visste om något i ett större internationellt sammanhang men var inte tänkt att veta mer än det han redan fått veta. Det han däremot visste ville han dock förmedla innan han dog. Han fick trots allt lite dåligt samvete tror jag och ville inte gå bort utan att ge några ledtrådar som kunde bidra till en framtida lösning i en bok. Två olika arabiska gäng som gör upp i hans bok känn symboliskt nog som att det handlar om irak-iran konflikten. Minns också Lisbeth uttrycka sig att det var Ustaja som låg bakom mordet. Helt tagit ur luften behöver det inte vara. Hon kanske anade (om än omedvetet) om att det handlade om en/två utländska gärningsmän. Men naturligtvis var det inte den/dessa som Palme som isåfall skulle träffa. Utan snarare isåfall skandiamannen eller någon annan. Gärningsmannen kan säkert hunnit ta sig ut från Sverige på några timmar. Att Palmes handlingar togs bort hos länsrätten gör att det hela troligen är invecklat och det är säkerligen inte några från Irak eller Iran som ligger bakom just detta.

  100. Tack för svaret, Gunnar!

    Jo, en ‘stor smäll’ och en person som faller borde kanske avskräcka mycket på människor i närheten. Jag köper det argumentet. Den totalla effekten blir då större/mer skrämmande. Men det tilldrar väl sig kanske mer uppmärksamhet också? (om inte annat för att folk vill lokalisera vart faran kommer ifrån). Men det innebär väl egentligen också – per enkel deduktion – fler potentiella vittnen…? Orsaken till att det gjordes som det gjordes kan vi som sagt bara spekulera om.

    Eliasson: Jo, jag köper ditt ‘vidgade perspektiv’ också. Och det förekommer ju också i t.ex. ”Norra Magasinet – Palmemordet 1992, del 2” (Lars Borgnäs igen; alltid saklig, alltid met stort etos), där Ivan Von Birchan – den jugoslaviske f.d. lego-soldaten – säger att han kontaktades av en amerikansk CIA-operatör, Charles Morgan (som även tränat Contras-soldater till Nicaragua), i januari 1986 (!) och erbjöds 2 miljoner amerikanska dollar för att mörda Palme, men avslog erbjudandet. Han säger att han istället kontaktade polis (Alf Karlsson) ett flertal ggr. men aldrig blev trodd… (Orsaken, skulle då, enligt Morgan, ha varit att Palme skulle ha kommit att kandidera till posten som FN:s generalsekreterare, något som inte skulle ha varit ‘förenligt’ med USA;s intentioner/politik. Kanske kunde det också ha med vapensmugglings-perspektiv till Iran att göra – ”Iran-Contras-affären” avslöjades bara något år senare. Palme var ju också utsedd, av FN, att medla i Iran-Irak-konflikten; han borde ju då också vara ett ‘hinder’, som med största sannolikhet skulle kunna förväntas avslöja eventuell illegal vapensmuggling från USA till Iran, för frisläppande av amerikansk gisslan där….Palme var ju inte känd som en stor ”USA-vän”. Sedan fanns det ju även tecken på svensk illegal vapenhandel… Visste Palme om detta? Visste USA om detta? ).

    https://www.youtube.com/watch?v=4-CZSlHumE0 (ca 23.25 min. in).

    Så, här finns ytterligare en ‘tråd’ som skulle leda till ett ‘större scenario’, där även CIA skulle kunnat ha varit inblandat.

    Det har även förekommit spekulationer om att NATO och Stay Behind skulle ha bestämt – vid ett möte i Storbrittanien, på senhösten1985, där även svenska ‘representanter’ närvarade – att Sverige själv skulle ”ta hand om det svenska trädet” (Alltså ”Palme-n”). Anders Jallai har en del om detta på sin sida.

    Kanske var/blev det slutligen ett slags synkroniserat ‘samarbete’, med olika ‘iintressenter’ inbladade? Om det är/var på den nivån så fattades det nog inga resurser alls att utföra en storskalig operation en sen och kall februarinatt i stockholms innerstad 1986, innan Palme kom iväg på statsbesök till Moskva (med avlyssning av Palmes bostad; Walkie Talkie-män på stan – ”Barbro”-gruppen, etc.; ‘polisiär/militär’ logistik’; m.m.). Däri låg väl kanske då också att sanningen aldrig skulle kunna komma fram; det var för komplext och med alltför mäktiga ‘aktörer’, på många olika nivåer, nationellt/internationellt, inblandade.

  101. Palme kan mycket väl ha haft ett privat hemligt direktnummer till sitt tjänsterum på Rosenbad förutom sitt hemliga nummer till bostaden. Vad jag vet fanns inte nummerpresentatörer 1986 och att spåra inkommande samtal var väldigt svårt. Den som kände till Palmes hemliga nummer kunde ringa anonyma hotfulla samtal som inte gick att spåra. Smartast var förstås att ringa från en telefonkiosk om någon ville skrämma Palme och/eller locka honom till ett möte vid Dekorimahörnan

  102. Många frågor! Var det någon som efter bion ville ha paret Palme att ta en omväg via Skandia för ev. diskussioner? Vem pratade Olof med i telefon innan dom lämnade bostaden? Även märkligt att man inte ringde och beställde biljetter. Allt verkade som ett desperat akut handlande. Vilken tid på dagen gav Olof Säpo ledigt? Var det strax efter mötet på Regeringskansliet,13:20, eller senare? Får en känsla av att man ville få något problem ur världen och överstökat, där inga livvakter fick närvara! Vet någon mera om alla dessa frågor och mina teorier?

    1. Tror det var strax innan lunch som Palme tackade av sina livvakter för dagen efter att Palme hade varit på Ströms vid Kungsgatan och provat kostym/kavaj. Annars är jag inte rätt person vad gäller övriga frågor. Visst kan man få en känsla att det var bråttom just då, även om det kan ha funnits planer sedan länge. Min teori är att man tolkade att ett mord mitt i stan vore en ideal plats, där lätt konspirationsteorier lätt skulle uppstå. Så behöver det förstås inte alls vara. Att mordet skedde mitt Stockholm kan istället bero på ren bekvämlighet. Speciellt om det var en gärningsman på tillfälligt besök i Sverige.

  103. Någon här som läst Henning Witte-”MS Estonia Sanktes”? Gunnar?

    Jag tar upp det för att en del olika personer påpekar, på lite olika ställen, att det finns ett samband mellan Estonias förlisning och Palmemordet. De gemensamma nämnarna skulle då (kunna) ha varit avancerad vapensmuggling mellan Väst/Öst (bl.a. på de baltiska färjorna), samt också att en stor samling fackligt anslutna poliser (ca 50-60 st.) lär ha befunnit sig på Estonia (på konferens) och gått under tillsammans med båten just denna natt (några av dessa lär ha haft relevans i samband med/’kännedom om’ Palmemordet,; vilket i sin tur sägs ha varit en föregiven anledning till att Estonia faktiskt sänktes…). Det talas om att två explosioner öppnade ett stort hål i skrovet på styrbords sida, vilket fick båten att kantra och slå runt, varefter sjunkningsförloppet blev väldigt snabbt. Alltså en version som strider mot den officiella förklaringen att Estonia sjönk för att ett bogvisir till bildäck lossnade, och vatten då forsade in där.

    Jag har tyvärr ingen källhänvisning här, utan detta är vad jag ‘snappat upp’ från lite olika håll.

    Henning Wittes bok är gratis att ladda ner:

    https://www.scribd.com/document/81348957/Henning-Witte-MS-Estonia-Sanktes

    1. Nej, jag har inte läst Wittes bok. Däremot har jag träffat honom för många år sedan. Det finns säkert värdefulla och intressanta uppgifter i boken, tack för länken. Men för min del känner jag en viss tveksamhet inför Wittes ganska breda och trosvissa kampanjande kring många frågor. Han har en webbsida, White TV: http://www.whitetv.se/index.php Den handlar bland annat om Estonia men också om mind control, UFO:s, reinkarnation och så vidare.

      I vilket fall skriver jag gärna under på att frågetecknen kring Estonia är värda att stanna upp inför. Det visade sig ju så sent som tio år efter katastrofen att fartyget kort tid före förlisningen använts för att smuggla militär utrustning, se t ex https://www.aftonbladet.se/nyheter/article10506966.ab

      TV-journalisten och författaren Lars Borgnäs har skrivit en intressant bok där han jämför det statliga hemlighetsmakeriet kring Palmemordet, Estonia och ubåtsincidenterna. ”Nationens intresse” heter den. Jag skrev om den här på bloggen 2011 när den kom: https://gunnarwall.wordpress.com/2011/09/28/talande-tystnad-om-tre-svenska-gator/

      1. Jo, har läst Borgnäs bok ”Nationens Intresse”. Mycket intressant, han gör grundläggande och relevant research; och kommer fram med tesen att det med stor sannolikhet kan ha skett omfattande vapensmuggling mellan Sverige/Väst och Estland/Öst (vidare in i Ryssland) på dessa färjor. Och orsaken till att man ifrån två regeringars sida till slut kom fram till att inte bärga Estonia kan ha varit att detta då skulle komma till allmänhetens kännedom (och då också kunde relatera till ‘ ‘förhållande till annan makt”…). Det hade väl varit i klass med att avslöja gärningsmannen/-männen på Olof Palme ifall detta avslöjats…? Bättre då att lägga ett cementskal över alltihop och begrava sanningen där…

        Ok, förstår att du anser att Witte är lite ‘osäker’, med en viss förkärlek för ‘senasationer’; men det kan ju ändå finnas något/några spår av sanning i det. Han refererar ju även till den undersökning/film som det tyska tv-teamet, med Jutta Rabe, gjorde, och de ‘resultat’ de kom fram till. Den väckte ju ganska mycket uppmärksamhet på sin tid.

        Uppgiften om ifall det fanns väldigt mycket poliser ombord (i en slags facklig konferens eller ditåt), som också gick under samtidigt är något jag finner anmärkningsvärt. Har du, eller någon annan, stött på dessa uppgifter tidigare någonstans? Det lär ju ha varit mycket krångligheter med identifieringar, etc. efteråt också. Kanske fullt förståeligt, men det finns lite märkliga vittnesmål där också.

        1. 63 civilanställda inom polisen – alltså personer som inte hade polisutbildning utan arbetade inom polismyndigheten på grund av annan kompetens – förolyckades när Estonia gick under. De hade deltagit i en facklig kurs tillsammans med fem kollegor som överlevde.

          Efter så många års uppmärksamhet kring ”polisspåret” i Palmeutredningen är det kanske inte så konstigt om det väcker intresse när grupper av anställda inom polisen förekommer också i andra dramatiska sammanhang. Men jag tvivlar på att det går att utläsa några dolda sanningar ur detta när det gäller Estonia. Det hade nog lika gärna kunnat vara sjuksköterskor.

  104. Har läst att Palme talade i telefon med Sven Aspling innan han och Lisbet gick hemifrån och att Aspling hade någon koppling till Stay behind. Frågan är om Aspling bad Palme att komma till Skandiahuset efter bion för ett informellt möte av något slag

    1. Aspling hade varit socialdemokratisk partisekreterare1948-1962 och hade med all säkerhet haft mycket att göra med Stay Behindnätverket redan i dess uppbyggnadsfas. Exakt vad som avhandlades i telefonsamtalet mellan Palme och Aspling kan vi tyvärr inte veta.

  105. Kunde det varit någon som under vapenhot tvingade paret Palme att gå över vägen, till den östra sidan?
    Blev dom hotade redan där? Kanske av den blivande mördaren, eller av en ev medhjälpare? Hmmm….

  106. Jag undrar hur ni ser på uppgiften som Aner rotade fram om Holmérs (icke)vistelse på hotellet i Borlänge i kombination med Dahlgrens uppgifter samt Martingers historia? Väver man samman allt innehåll blir det onekligen uppseendeväckande.

      1. Hela frågeställningen om vad Holmér gjorde i samband med mordet är intressant och ska inte nödvändigtvis tolkas som att han behöver ha varit inblandad i dådet. Fullt möjligt är till exempel att han hade fått förhandsvarningar om vad som skulle ske och att han försökte förhindra det men misslyckades.

        Helt klart är i alla fall att händelseförloppet som innebar att han snabbt kom att bli spaningsledare och i praktiken också förundersökningsledare förtjänar ytterligare uppmärksamhet. På lördagsförmiddagen klev han in på polishuset, en timme senare höll han en presskonferens och sedan var det han som höll i alla trådar fram till dess att han tvingades avgå efter nästan ett år. Han var på plats i Palmerummet varje dag, sju dagar i veckan, under den tiden. Inget beslutades utan att han godkänt det. Och han hade direktkontakt med regeringen via ett antal kanaler, bland annat de två observatörerna från kanslihuset.

        Exakt vilka uppgifter från poliser syftar du, Magnus, på?

        1. Sa inte HH att han slutade vid lunch för att åka till Borlänge? Men några poliser påstår att HH var i polishuset sent på eftermiddagen. Dom åt tårta för någon fyllde år när HH kommer och prater om något hot mot Palme. Något dom kunnde kolla på måndag. Kommer jag ihåg rätt?

        2. Har för mig att det finns ytterligare en upppgift om att HH historia inte stämmer, men poletten trillar inte ner.

          1. Ja, det finns uppgifter som handlar om det du tar upp: att det finns oklarheter om vad Holmér gjorde på dagtid under fredagen liksom att han kort tid före mordet flaggat för att det fanns ett hot mot Palme, ett hot som skulle ha härrört från en österrikare (som visade sig ha alibi för mordtillfället).

            Helt klart är också att enligt etablerad historieskrivning lyckades ingen i Stockholmspolisen få tag i Holmér under mordnatten, vilket ju kan framstå som lite märkligt. Han borde ha lämnat tydliga uppgifter om var han fanns ifall något skulle hända. Och om han inte gjort det var det trots allt känt att han annonserat att han var på väg till Vasaloppet. Scandic Hotell i Borlänge var ett av de mest uppenbara övernattningsställena längs vägen.

            Mest uppseendeväckande är förstås hans chaufför Rolf Dahlgrens berättelse om att han kört omkring Holmér i Stockholm under mordnatten. De uppgifterna är ju så sensationella att man måste bedöma dem med yttersta försiktighet. Men det innebär ju inte automatiskt att de är felaktiga.

        3. Kom inte hotet som HH pratade om från den galne Östrikaren? Som senare visade sig ha ett bra alibi. Han satt i en polisbil när mordet skedde.

  107. L:J och Skandiamannen! ??
    Har inte fullt förtroende till L:J:s historia. Vem springer strax efter en mördare med vapen, med stor risk för sitt eget liv? Dessutom stoppade L:J inte den första polisbilen där uppe, det skulle ju ha varit en naturlig åtgärd. Dessutom råddar Skandiamannens beteende till det för flera ögonvittnen, här måste förväxlingar utan tvekan ha skett. Denne Skandiaman och L:J måste ha sett varann på nära håll, men var? Tog L:J denne för mördaren? Var det efter honom som L:J sprang? Här tycker jag att jag inte får någonting alls att stämma, allt är en enda salig röra. Att även mördaren och Skandiamannen haft lika klädsel? Det är helt otroligt, denna mordgåta. Man borde sannerligen börja från ruta ett!

    1. Det är helt klart att LJ begav sig upp på åsen en liten stund efter mördaren, det framgår ju bland annat av Yvonne N:s vittnesmål. Frågan är bara hur fort han gav sig upp. Det vore mänskligt (och klokt) att ta det försiktigt när det handlade om att följa efter en beväpnad våldsbrottsling, så det kan ju ha gått en minut eller mer innan han följde efter.

      LJ har bara berättat om en person som sprang förbi honom. Det bör ha varit mördaren eftersom LJ fanns på plats i korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan när dådet begicks och såg det ske. Så jag tror man kan avfärda att han skulle ha blandat ihop mördaren och Skandiamannen.

  108. Ännu en sak jag haft funderingar om. Hade Paret Palme tänkt ta tunnelbanenedgången vid Dekorima och inte kände till att denna nedgång stänger tidigt? Vart leder dessa tåg, är det i rätt eller fel riktning, när man skall till Gamla Stan? Mera förståeligt att de gick över vägen, om det skulle vara på detta viset? Lisbet har väl heller inte nämnt något om denna tunnelbanenedgång som orsak till vägbytet, annat än Saris skyltfönster? Är själv ganska dålig på Stockholm, tyvärr!

    1. Lisbeth Palmes uppgifter tyder entydigt på att makarna Palme planerat att gå hela vägen hem. Jag vet att Leif GW Persson föreställt sig att de planerat att ta T-banan från Hötorget, men han har aldrig kommit med några konkreta belägg för den uppfattningen. Det var i vilket fall inte något skäl att korsa Sveavägen även om de skulle ha planerat något sådant, det fanns (och finns än i dag) en nedgång till T-banan även på västra sidan av Sveavägen, mitt för mordplatsen. Se följande bild från Google Maps, Street View.

      I vilket fall: tunnelbanenedgångarna vid Dekorima är de nordligaste nedgångarna till station Hötorget. Det fanns och finns andra nedgångar till samma station lite längre söderut, nedgångar som inte var stängda för kvällen. Från Hötorget gick – och går – det T-banetåg som direkt för resenären till Gamla Stan, bara två stationer bort.

    1. Spekulationer om det har naturligtvis funnits. Vad vi vet är att han lämnade Skandiahuset via huvudentrén vid en tidpunkt mycket nära mordet och att han senare återvände dit innan han begav sig hemåt. Under mellantiden hade han enligt egen uppgift försökt att hjälpa till på platsen på olika sätt. Det är mycket möjligt att han var avsevärt mindre aktiv med sådana hjälpåtgärder än vad han själv påstått. Men att han skulle ha återvänt till Skandiahuset om han själv var mördaren förefaller kanske inte så troligt.

      Det finns givetvis ytterligare aspekter på frågeställningen. men jag nöjer mig med detta just nu.

      1. Jag håller med dig om att t.ex. det du nämner är en sak som gör att han inte verkar trolig som mördare. Men det är då min åsikt att just det faktum att det är mycket med denna man som gör att han inte är trolig, är det som gör att han har lyckats passera flera olika granskningar, allt ifrån Holmèr och polisens utredare till Skandias interna granskning, privatspanare m.fl.

        Samtidigt som han inte är trolig finns det en lång rad av indicier som faktiskt gör honom trolig. Att detta inte, såvitt vi vet, har utretts är en stor brist, ja rent av skrattretande.

  109. ”Hela frågeställningen om vad Holmér gjorde i samband med mordet är intressant och ska inte nödvändigtvis tolkas som att han behöver ha varit inblandad i dådet. Fullt möjligt är till exempel att han hade fått förhandsvarningar om vad som skulle ske och att han försökte förhindra det men misslyckades.”

    Har tänkt den tanken också. Om det var så som hans då påstådda privatchaufför tydligen beskrivit det så kanske det är mycket möjligt att Holmér – med ev. insikt i både Stay Behind, och sin gamle vän Olof Palmes ‘agenda’ – faktiskt försökte med något slags ‘räddningsoperation’ under den där dagen. Alla bilfärder, hämtningar, lämningar av olika personer, etc. kanske var ett mönster där Holmér försökte förekomma ev. mördare, ev. från Stay Behind (eller i förbindelse med dem på något sätt, nationellt eller internationellt) och faktiskt rädda Palme… Väldigt olyckligt att man aldrig kunde få formella förhör med chauffören.

    Under förhören i KU 1987 så fick Hlmér frågan ifall Palme hade fruktat/var rädd för något/någon under den här perioden, och då svarar – med ett slags ‘patos’ i rösten – att han ”inte trodde att Palme var rädd för någon alls”. Det verkar, hur konstigt ett sådan påstående än verkar, vara ett väldigt ‘äkta’ påstående från Holmérs sdia. Det hindrar ju inte att han sedan klantade till mordutreningen (medvetet eller omedvetet). Ett dubbelspel där han misslyckades både med att rädda Palme, och även, sedan, med att hitta hans mördare? (eftergift åt ‘en annan uppdragsgivare/maktfaktor’, och kanske därmed en ‘charad’?).

  110. Närmaste tunnelbana från biografen sett var och är Rådmansgatan endast 100 meter norrut längs Sveavägen och det var den vägen makarna Palme tog till biografen. Effektiv restid Rådmansgatan – Gamla stan är endast ca 5 minuter. Från bion till Tunnelgatan är det ca 350 meter och till de öppna nedgångarna till T-bana Hötorget vid Kungsgatan ca 450 meter. För att promenera hela vägen hem var det inte självklart att följa Sveavägen söderut förbi Tunnelgatan och att gå över till östra sidan av Sveavägen innebär en helt onödig omväg och paret Palme hade förr eller senare tvingats korsa Sveavägen på nytt tillbaka till västra sidan. Mer logiskt hade varit att vika av från Sveavägen redan norr om Adolf Fredriks kyrkogård för att komma till Drottninggatan som är en parallellgata till Sveavägen som leder raka spåret söderut till Gamla stan och rakt in på Västerlånggatan där Palme hade sin bostad. Sveavägen däremot slutar i en stor rondell vid Sergels torg varifrån du får fortsätta mot Gamla stan via andra gator. Frågan är alltså vad makarna Palme egentligen hade för anledning att befinna sig på östra sidan av Sveavägen vid Dekorimahörnan

  111. En intressant teori kan vara som ni är inne på vad det gäller Holmérs förehavanden under mordnatten. Förutsatt om Dahlgrens historia stämmer och om i så fall Holmér visste/hört något som han tog på allvar och ville förhindra. Nu är det rena spekulationer givetvis men ändå intressant och en vinkling åtminstone inte jag tänkt tidigare. Kände Holmér till mordplanerna i förväg och kanske t.o.m. hade ett hum om vilka som konspirerade? När det stod klart att det inte gått att förhindra mordet så fanns det inget annat att välja på än att dra igång mörkläggningsmaskineriet och se till att mordet aldrig kommer få sin lösning. Se till att Sverige aldrig skakar i sina grundvalar. Mycket av Holmérs agerande får faktiskt sin förklaring, dock är det väldigt långsökt och något som är i stort sett omöjligt att hitta belägg för. Tanken är onekligen intressant.

    1. Ja, det är i alla fall en tänkbar variant. Andra halvan av resonemanget, att Holmérs uppgift var att kontrollera utredningen och genomföra en mörkläggningsoperation, menar jag är i det närmaste bevisad.

    2. Menar ni att HH hittade på resan till vasloppet för att ge sken av att han inte skulle vara i Stockholm?

    3. Han hadde ju all anledning att var i Stockholm, det fans ju ett hot. Om han ville ge sken av något annat skulle han väll uttryckt tidigt på tydligt sätt?

    4. Tror nog mer på att om vi visst vad HH gjorde under mord natten skulle det skaka om Sverige i dess ……..

    5. Sa inte HH något i stil med till slut får ni reda på sanningen. Jag vill ju tolka det som han vet hur sanningen om mordet ser ut och att han tror att löngnen han lever i spricker.

  112. Förhöret med Cecilia A ger inte så detaljerat svar. Hon ser tre pers. sneddande in mot trottoaren Sv. V -42.
    Dessutom säger hon att dessa pers. kom från Sveavägen. Var det en förföljare? Här kan man inte få en riktig klar bild av händelsen. Var trion på själva vägen när iakttagelsen gjordes? Hur långt från hörnet ligger Sveavägen 42? Finns några ungefärliga tidsangivelser på denna iakttagelse? Detta är en stor fråga när det gäller ett förföljande,eller inte! Finns det mera utförliga svar, som dock inte getts offentliga?

  113. Jo – Bra redogörelse! Hade glömt att Sv.42 är Dekorimabutiken .Säkert fick du en bra redogörelse eftersom du personligen talat med henne. Det som gjorde min fråga aktuell var närmast Saris skyltfönster? Är inte denna butik mera norr om SV.v 42? Och att det var där dom gick över, för att titta i dess skyltfönster? Reklampelaren är väl mera söderut och hur mycket i så fall? Har provat Google Maps, men har bara hittat fasaderna men dock inga närmare detaljer.

    1. Jo, Sari låg i den norra ändan av Skandiakvarteret, vilket stämmer bra med Lisbeth Palmes uppgift om att makarna korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata för att titta i skyltfönstret. Men Cecilia säger alltså att det föreföll som om paret Palme och mördaren korsade Sveavägen vid annonspelaren närmast norr om mordplatsen, ungefär 15 meter från Dekorimahörnan. Skillnaden mellan de två uppgifterna är ungefär 100 meter.

      Att makarna Palme korsat Sveavägen tidigare än vad Cecilia säger får stöd av vittnet Nicola F som berättat att han mötte makarna Palme vid Skandiahusets huvudentré som alltså befann sig norr om annonspelaren. Och ingenting i Nicolas iakttagelser tyder på att de just korsat Sveavägen.

      Den mest troliga förklaringen till Cecilias misstag – vilket jag diskuterar i Konspiration Olof Palme – är att makarna Palme befunnit sig nära trottoarkanten strax söder om annonspelaren och att de när hon upptäcker dem just har börjat röra sig söderut samtidigt som de drar sig in i riktning mot husväggen. Det kan ha gett Cecilia intrycket av att de korsat Sveavägen fast hon egentligen inte sett dem göra det.

      Att de skulle ha stått stilla söder om annonspelaren kort tid före mordet är något som ingår i taxiföraren Anders D:s vittnesberättelse. Han såg tre personer samtala på en plats som bör ha varit just där.

  114. Skall sakta av på kommentarerna tills årsdagen av mordet.
    Men en fundering ännu/ Är det rimligt att tro att paret Palme passerade Skandiamannens entredörr kl:23:19 just när denne stämplade ut ? Kan det varit denna Skandiaman som då samtalade med makarna Palme vid annonspelaren? Kände dom varann? Det som däremot är nästan otänkbart enl. min mening, är att få denne till gärningsman. Var dom två trots allt??

    1. Skandiamannen sa att han sneddade in mot det upplysta dekorimafönstret för att kunna avläsa tiduret på sin klocka. Han verkar ha varit ouppmärksam på situationen och snubblade nästan över Palme som låg liggande. Något är mystiskt då han inte verkar ha varit särskilt medveten om skotten. Då ska man även komma ihåg att han bar keps utan öronlappar. Man skulle kunna jämföra med Nicola F som befann sig i samma riktning från paret Palme men på ett betydligt längre avstånd och vände sig om när han hörde de 2 smällarna. Inge M uppfattade smällarna som om man kastat in smällare i bilen. Tyvärr tycker jag inte heller Anders B vittnesuppgifter riktigt har fått den uppmärksamhet som de förtjänar. Han såg en sak bakifrån som fått mig att fastna för. Gärningsmannen hade en mössa på bakhuvudet men inte bara det, utan även hår som gick ner under kragen. Det som flera andra sett, på längre avstånd (som t.ex. en trekant) tror jag kan ha varit långt mörkt hår. Det bör isåfall kunna utesluta flera potensiella korthåriga gärningmän. En annan viktig detalj tycker jag Yvonne N kom med och det var att hon tyckte att gärningsmannen halkade till uppe vid Malmskillnadsgatan. Om man kollar på mordplatsen från den aktuella morddagen så ser man att var snö på gatan precis där Palmes kropp hade varit. Inte undra på att gärningsmannen tog det lugnt och kontrollerat då för det värsta hade varit om han halkat omkull. Gärningsmannen verkar ha varit helkoncentrad. Kanske hade han tagit amfetamin.

  115. Varför måste denna gubbe kolla klockan när han just stämplat ut? Nog visste han vad klockan var! Kan komma här ännu med en gissning / Han kollade inte klockan, han pratade med paret Palme! Det upplysta fönstret borde ha legat något så när i ostlig linje med annonspelaren. Verkar som om denne gubbe visste att paret Palme var i antågande, fredag kväll och övertid, så länge att man måste stressa i vinterhalkan? Å- nej! Dessutom verkade Idre resan inte varit så viktig, den blev ju inte av. Ännu en gissning/ Samarbetade denne med själva gärningsmannen och dessa var lika klädda? Allt kring Skandiahuset och platsen och gubben och tiden?? Tillfälligheter? Knappast! PG- Näss/ Det orimliga…. osv.

    1. Stämpelklockan ska bara visat i minuter ska det ha sagts. Enligt Skandiamannen skulle han hinna med tunnelbanan som gick kvart i tolv. Så just att han kollade på klockan kanske inte var så konstigt. Det som däremot är högst förvånande är att han inte märkte vad som skedde framför. T.ex. att Palme segnade ner. Har inte sett uppgifter om det i alla fall. Beträffande gärningsmannen kan jag tycka att han inte hade planerat optimalt med skor. Han kan knappast ha haft broddar och verkar ha tagit det försiktigt just de första stegen efter mordet innan han började springa iväg. Som sagt Yvonne N tror sig ha sett att han halkade till. Det får mig att undra om gärningsmannen var svensk och var så välklädd denna kalla februarikväll. Har lite svårt att just nu komma ihåg tyvärr var jag har sett det. Men jag tror att åtminstone 2 vittnen har talat om en man med sydländskt utseende men att hyn i ansiktet skulle vara ljus. Var Yvonne N det ena vittnet?

      1. När vi ändå är inne på att det kan ha varit 2 gärningsmän så ska Lisbet enligt Skandiamannen ha sagt: förresten sköt de mot mig också. Observera ordet: DE

        1. Ja, du har rätt. Det förtjänar att uppmärksammas. Så här lyder ett avsnitt ur ett av förhören med Skandiamannen, det från 860425 (se sid 52 i förhörssammanställningen på http://lennartremstam.blogspot.se/2015/05/stig-engstrom-forsta-forhor-fran.html ):

          ”Hon såg behärskat chockad ut men sprang ändå upp och ner vid tillfället trots att hon hade sagt att dom har skjutit mig också, säger den här damen som jag senare får veta är Lisbet Palme.”

          Och senare i samma förhör, sid 65 (länk som ovan):

          ”F[örhörsledaren]: Hör du jag vill gå tillbaka till det här som Lisbet Palme sa, jag har blivit skjuten. Hon beskrev ingenting mer, utan det var bara en ren upplysning?

          E: Ja hon sa det liksom upprepat vid ett par tillfällen, och då så uttryckte hon sig, dom har skjutit mig också. Ett senare tillfälle så sa hon, dom har skjutit mig i ryggen.

          F: Uttryckte hon sig på det sättet att hon sa dom?

          E: Ja, det gjorde hon faktiskt.

          F: Flertal?

          E: Ja, dom har skjutit mig också, dom har skjutit mig i ryggen. Varför jag kommer ihåg det på det sättet, det var att jag tyckte hon var påfallande rörlig och såg oskadad ut för att ha blivit skjuten i ryggen.”

          1. Sedan ska man nog glömma Nicola F vittnesuppgift om den äldre man i blå jacka som kom 5-10 sek efter makarna Palme. Dvs att det ska ha varit samma person som Anders B. Nicola sa att han kände igen att det var samma man som stod och gömde sig vid porten efter mordet. Han tog det på jackfärgen. Det är ett synnerligen svagt signalement. Dessutom kan man inte betrakta Anders B som en särskilt gammal person. Om det ändå skulle varit samma person skulle både makarna Palme och Anders B gått i en otroligt långsam takt jämfört med Nicola F själv. Det borde isåfall också inneburit att det inte var något möte för då borde Anders B ha sett något eller gått om, Naturligtvis kan ju den äldre mannen i den blå jackan vara intressant på många andra sätt

  116. Om L:P. ev. tog Anders.B för att vara inblandad kan man kanske förstå uttalet DOM. Hon nämner väl även någon i beige rock, som skulle stått lite längre norrut? Eller minns jag fel?

    1. Du minns rätt. Och det är en oidentifierad person. Jag tror inte att Lisbeth kopplade honom till mordet. Men om hennes uppgifter är riktiga bör det alltså ha funnits en person som kom fram till mordplatsen kort tid efter mordet och inte gav sig till känna efteråt. Och det skulle kunna betyda att gärningsmannen verkligen hade en samarbetspartner i närheten, någon som kom fram och förvissade sig om resultatet.

      Men det intressanta med Skandiamannens kommentarer – om de riktigt återger vad Lisbeth sa – är att de ger ytterligare stöd för Rimborns uppgift om att hon hade sett två främmande män på mordplatsen. Dels den som sköt och så en till som rimligtvis måste vara vittnet Anders B. Och av detta fanns ingenting kvar när hon hördes under rättegången. Ja, det var till och med borta redan i förhöret på eftermiddagen den 1 mars.

      1. Om det nu inte var den äldre man i blå jacka som gick efter paret på Sveavägens östra sida enligt Nicola F, som Lisbeth hade sett som gärningsman i blått (och inte Anders B som vi tror). På så sätt kan det plötsligt bli 2 gärningsmän. En i blå jacka och sedan den som sprang uppför trapporna som hade lång rock istället. Om man får spekulera vidare så var det just denna äldre man som hann ifatt paret Palme vid reklampelaren och diskuterade något vilket då fördröjde tiden för makarna Palme fram till tunnelgatan. Det var även samma man som Cecilia såg komma tätt inpå bakifrån i närheten av reklampelaren. Den äldre mannen kom aldrig längre än till reklampelaren och var hela tiden utanför Inge M synfält.Kanske lite väl långsökt idag och lär nog förbli så som mängder av andra teorier. Men inget är riktigt omöjligt och alla teorier kan vara värda att testa så länge man håller förnuftet inom någotsånär rimliga gränser. Har också sett någon teori om att 2 gärningsmän flydde via tunnelgatan.

  117. En sak som i det närmaste är en orubblig sanning/ Mördaren måste ha vetat att paret Palme skulle komma
    denna vägen! Vi har ett supersäkert vittne i Inge M, som ser en person stå och vänta i minst fyra till fem minuter i hörnet, eller strax intill. Den person som Andreas nämner kan ev. varit Skandiamannen. Även om Skandiamannen inte alls vore inblandad, kan man inte bortse från honom från KL; 23:19. när det gäller ögonvittnens iakttagelser. Varken Holmer eller Hans Ölvebro ville diskutera denne gubbe! Varför?

    1. Det som man skulle kunna tänka sig tror jag är att Inge M inte ser samma gubbe hela tiden. Skulle kunna vara Skandiamannen som han ser först. Gärningsmannen skulle istället kunna vara den som Cecilia ser som är strax bakom paret Palme vid reklampelaren och som sedan följer med in snett när de vill titta in snabbt i dekorimafönstret vilket Lisbet har glömt att de gjorde i detta trauma. Lisbet kanske helt enkelt inte minns vad som hände minuten innan mordet på grund av trauma men kanske ändå omedvetet kände att det rörde sig om flera personer. Om de tittade in i dekorima fönstret lär Anders B hunnit ifatt och kunde sedan delge allt som hände i eftehand. Mycket av det som Inge M tyckte var konstigt vid reklampelaren kanske också berodde på att paret Palme sneddade in direkt från reklampelaren mot dekorimafönstret.

  118. Inge M:s väntande person, behöver ju inte vara mördaren! Men denne person visste att de skulle komma! Det måste ha varit ett förutbestämt möte! Från detta faktum borde man nog bearbeta mordgåtan! Här rådde mörker samt mörka kläder där tre personer kan ses som två, om den efterföljande går skymd bakom, eller skymd vid sidan om. Vid en snabb ögonblicksbild som det handlar om, kan nog ett ögonvittne fort blanda i hop, beroende på från vilken vinkel man sett händelsen, eller att man hastigt tittat bort, då kan till och med två, plötsligt bli tre. Som Cecilia själv säger i Walls Konspiration Olof Palme. Hon är lite osäker på detaljerna!

    1. Känns lite lurigt med Inge Ms vittnesmål även om han såklart var ärlig. Han hade perfekt sikt över mordplatsen. Det är sant. Men frågan är hur bra han såg på det avståndet? Tror t.ex att han missbedömde att mördaren skulle varit högerhänt. Anders B sa att mördaren istället höll pistolen i vänster hand. Detta kan man dubbelkolla i vittnesmålen. Om man läser vidare i Inge M:s vittnesmål så hade han även svårt med bedömningsförmågan då det passerade 5-7 stycken ungdomar. Så vad som hände vid eller i närheten av reklampelaren kan ha gjort att han missade viktig information och blandat ihop personer. Sedan säger Inge M att han hade full koll på situationen även när han släppte in sina medpassagerare som hade varit och tagit ut pengar i bankautomaten. Låter ju övertygande men vet inte om jag kan lita på det.

      1. Varje bedömning av Inge M:s vittnesmål måste ju utgå från att han dels inte visste i förväg vad som skulle ske och dels hade uppmärksamheten på annat under en stor del av den tid han satt och väntade på sina passagerare. Så här sammanfattar jag saken i min första Palmebok, Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet:

        Han hittade ingen parkeringsplats utan ställde sig intill rödljusen. Medan hans passagerare var ute slog ljusen om flera gånger och Inge trodde att det berodde på att han stod på en avkännare i marken. Han började oroa sig för att polisen skulle komma och bötfälla honom – därför höll han uppsikt runt omkring.

        Alldeles innan skotten smällde klev vännerna in i bilen, bara fästmön var kvar vid bankomaten.

        Inge M:s uppmärksamhet var alltså delad mellan trafiklysena, den bakomliggande gatan där det kunde komma en polisbil, bankomaten och – på slutet – de återvändande vännerna. Han var trött och lite nervös. Han gjorde alltså iakttagelser av människor på Sveavägens motsatta trottoar men dessa var av allt att döma slumpvisa ögonblicksbilder utan större kontinuitet.

        Däremot hann han göra ett antal iakttagelser som understryker att han verkligen hade Dekorimahörnan under observation under flera minuter, om än inte hela tiden. Han såg en grupp människor som verkade vara på festhumör passera norrut, troligen Anders B:s sällskap när de var på väg till bankomaten i Skandiahuset. Och han hann iaktta en man som uppenbarligen stod vid Dekorimabutiken och väntade på ett sätt som väckte hans uppmärksamhet. Han tyckte sig också uppfatta ett skeende vid reklampelaren men kan inte närmare beskriva det. Och han såg själva mordet.

        Enligt min mening är Inges vittnesmål oerhört viktigt. Men det måste bedömas med blick för de faktiska förutsättningar som gällde.

        1. Håller med om att Inge M vittnesmål är oerhört viktigt. Först och främst iakttagelsen att det var en man som stod där och väntade länge innan mordet. Sedan känns det i vittnesmålet att han verkligen är villig att hjälpa till. Sedan må det vara så att han inte hade uppmärksamhet exakt varje sekund och just vid reklampelaren hade han svårt att uppfatta saker som han också beskriver,

  119. Kan det hela ha med ”IB” att göra?

    Läser Olof Frånstedts mycket intressanta bok ”Spionjägaren, del 2” nu. Han bekräftar de dåliga relationerna mellan SÄPO och den underättesletjänst som kom att kallas för IB; som Sten Andersso lär ha sagt hade en ‘civil’ del och en ‘militär’ del. Frånstedt berättar då att detta inte var riktigt med sanningen överensstämmande, utan att ”IB” egentligen var ett och det samma, men att det sades att det skulle vara olika enheter i fred och i händelse av krig. Men det var exakt samma personer som satt kvar när det ‘civila IB’ avslöjades (via ”IB-affären med Guillou och Bratt, m.fl.) och istället var aktiva i ‘det militära IB’ (Det som sederemra skulle komma att kallas för SSI efter avslöjandet…). Frånstedt berättar att det främst var IB som stod för ‘intrigmakeriet’, och den dåliga stämning som uppstod mellan de båda enheterna, då de ville ‘trumfa’ över SÄPO. Det framgår då också att såväl Pierre Schorri som Sten Andersson och Anders Thunborg ska ha haft ledande positioner/’agentpositioner’ inom IB…

    Så här skriver Anders Jallai om det hela i en mycket intressant artikel angående Frånstedts böcker:

    http://www.jallai.se/2014/05/olof-franstedts-livforsakring/

    Och en passage däri:

    ”Olof Frånstedt presenterar dokument som visar att förre försvarsministern Anders Thunborg, förre utrikesministern Sten Andersson och förre kabinettssekreteraren Pierre Schori varit IB/SSI agenter! De har haft regelbundna hemliga politiska överläggningar med KGB representanter närvarande. Ofta på restauranger i Stockholms city men även på Socialdemokraternas eget högkvarter på Sveavägen 68. Ja, ni läste rätt: En KGB representant har suttit med vid svenska inrikespolitiska diskussioner på högsta nivån i landet – i Sverige på 1960-talet då Socialdemokraterna satt i ensam regeringsställning! Delar av Sveriges regering diskuterade Svenska inre angelägenheter med Sovjetiska representanter. Sedan rapporterades det direkt till militära IB och SSI. Det låter onekligen lite KGB och STASI över det hela. Anders Thunborg och även Roine Carlsson (S) hade regelbundna möten med IB (som då hade döpts om till SSI) så sent som i slutet av 1980-talet. Försvarsminister Roine Carlsson träffade SSI representanter dagen före Palmemordet den 27 februari 1986. Alltså långt efter Birger Elmérs tid. Så här skriver ÖB Lennart Ljung om Anders Thunborg och SSI:

    ÖB Ljung hemliga dagböcker 1983-02-11: På eftermiddagen en föredragning för försvarsministern om den särskilda underrättelsetjänsten SSI. Anders Thunborg är intresserad av den här verksamheten och mycket positiv till dess bedrivande, och dess vikt. / —/ Det är uppenbart att vi kommer att få en aktiv deltagare i den här verksamheten i försvarsministern.”

    SSI lär ju även ha haft kontakt (vara en del av?) med Stay Behind. Och om nu Hans Holmér varit chef först för SÄPO, och sedan även en ‘nyckelfigur’ i svenska ”Stay Behind” (”AG” = ”Arla Grying”, enligt Jallai), tillsammans även med Ebbe Carlsson (som var sekreterare åt Lennart Geijer i början av 70-talet, vän med Anna-Greta Leijons man, och även vid den tiden inneboende i en villa med hennes man registrerad som fastighetsägare) så var han ju insatt i IB också.(sedermera blev han då Rikspolischef också…). Han verkar alltså ha haft något slags ‘nyckelposition’ (på mer än ett sätt) i denna ‘härva’.

    Längre ner i sin artikel skriver Jallai:

    ”Vad pratade man om? Och varför fanns det så många walkie–talkie–män på stan dagen efter? Och nu till det mest obehagliga för en del av er – men kanske det mest intressanta för andra: Tänk om de här mikrofilmerna som Frånstedt har fått läckte ut eller gjordes tillgängliga för vissa personer inom säkerhetstjänsterna i landet – under de tidigare nämnda politikernas aktiva tid – på 1980-talet!? Sätt dig ned och fundera en stund: Vad tror Du på fullaste allvar hade hänt? Sveriges rikes ledning, åtminstone de viktigaste personerna, spelade under täcket med KGB – med Sovjet, Sveriges största och enda fiende vid tillfället! Det fanns t o m dokument som bevisade det. Kan ett mord möjligen ha börjat planläggas inom vissa kretsar – för att rädda Sverige? Kan det ha gått så långt? Jag har relativt starka källor som påstår att Pierre Schori också skulle mördas 1986. Men han lever – varför då? Och vad hände med Thunborg som rapporterade in vänsterelement till IB? Är det hela bara djärva spekulationer från min sida … Och är det inte så? Att politikernas och till och med de anhörigas ovilja att utreda mordet får en naturlig förklaring. Om mordet klaras ut; avslöjas nämligen också hela historien med IB och de svenska politikernas samarbete med IB. Ingen har något att vinna på det!”

    Kan det ha varit så att ”IB” var både CIA/Stasi/KGB i en ‘svensk tappning’? Att vi kanske aldrig – något som både Frånstedt och Jallai påpekar – riktigt förstått helt den ‘fulla vidden’ av detta ‘dubbelspel’/ denna ‘underättelseverksamhet förankrad både i militären och i ‘staten’? Frånstedt menar ju att det största hotet mot en demokrati var att knyta statsapparaten och underräettelseverksamheten så pass nära varandra som socialdemokraterna och IB gjorde (SÄPO sägs, enligt Frånstedt, ha varit mer självständiga i förhållande till det socialdemokratiska partiet). Så, denna ‘symbios’ , detta ‘Frankensteins monster’ kan då också ha varit det som tog livet av Palme själv till slut? Därför – som Jallai säger i sista meningen: ”Om mordet klaras ut; avslöjas nämligen också hela historien med IB och de svenska politikernas samarbete med IB. Ingen har något att vinna på det!” Det ”Gustav III”-scenario som GW Persson förespråkat vid olika tillfällen…

    Kanske därav Palmes – enligt Frånstedt – oskäliga avskedande av PG Vinge? (som enligt Frånstedt ‘spelade rent’, och blev ett ‘offer’ i kampen mellan IB/SSI och SÄPO), och tillsättning av Holmér som ny chef (ständigt denne Holmér, ”Loppan”…).

    Kanske därför som mordet skedde just vid Sveavägen, nära socialdemokraternas eget högkvarter, utanför Skandiahuset (Palmes farfars ‘skapelse), svenska ”Stay Behinds” högkvarter? (”Olof Palme” valde själv mordplatsen…”, lär Holmér ha yttrat).

    Kanske därför Holmérs – och Ebbe Carlssons – konstiga ‘manövrar’, och Holmers ‘förskansning’ i Palmerummet, där han ev. hade sina ‘legoknektar’ (varav några ur den ökända *Baseballigan”).

    Kanske därför alla dessa krumbukter i KU-förhören senare? (Holmér, Carlsson, Leijon, Carl Lidbom).

    Kommer att tänka på Kjell-Olof Feldts kommentar i anslutning till när teorierna om Stay Behind först dök upp. ”Vem kan man lita på, om inte sina egna?” (Han verkar ha stått utanför det hela då, vilket kanske även Ingvar Carlsson gjorde; han som kanske blev så skrämd att han beslöt sig att avgå efter ett nattligt besök i anslutning till detta…?) Feldt menade nog exakt vad han sa då, utan ‘inbakad’ ironi. Men effekten av ett sådant uttalananade låter låter ju lite som ”Även du min Brutus…”

    Kan det hela ha varit så djävulusiskt? (men även inkluderandes andra, både inhemska och utländska ‘aktörer’ inblandade; finansieringen, ”träningen”, logistiken, etc.).

    Ett ”Frankensteins monster” som slutligen kom att ta livet av sin egen skapare… Ett sådant ‘scenario’ skulle utan överdrift för alltid förändra Sverige, rentav skaka det i sina grundvalar.

    Huvudet på en påle? Skampåle?

      1. Hej, jag kollade Cecilia A vittnesmål igen, det står: ”Cecilia säger att hon är osäker på om paret stannade vid dekorima eller om de sakta liksom bara promenerade förbi och tittade genom skyltfönstret”. Håller med om att det finns osäkerhet i detta. Dessutom ser jag några rader upp i hennes vittnesmål att hon spontant säger att hon inte hade sina glasögon på sig vid det aktuella tillfället utan de hade hon i fickan

  120. Lite nya infallsvinklar!
    Var det en förföljare som gick om paret Palme redan i ett tidigt skede, när denne såg att dom började gå söderut på den västra sidan av Sveavägen. Ställde sig i Dekorima hörnan bara för att ha en god utsiktsplats. Räknade med att gå över vägen och utföra mordet där, i det västra hörnet. Blev överraskad att paret Palme böt sida. Denna teori omkullkastar nog ett avtalat möte.

  121. Det finns lite saker att fundera lite över efter att ha läst gamle chefen för kontraspionaget på SÄPO,Olof Frånstedts ”Spionjägaren, del 2: ‘Säpo, IB och Palme'”.

    Jag tänker på – de hemliga . strukturerna:

    1) IB: 2 delar, civilt occh militärt, men ändå ”ett och samma”, (och där många anses ha varit medverkande i båda parallellt s.a.s., bl.a. Sten Andersson, Pierre Schorri, och Anders Thunborg. De två sistnämnda med kodbeteckningar/’agentnummer’ ”källa 1152” & ”Källa 1151”, och också med i Anders Jallais uppgifter – några poster ovan här – om att ha deltagit i diskussioner med KGB-företrädare öppet i Stockholm på 1960-talet). Och med Olof Palmes – därmed också uppstartat med hans vetskap/insyn – gamle kamrat Birger Elmér som chef, enligt Frånstedt en ganska bohemisk/apart karaktär; och där Hans Holmér och Ebbe Carlsson också på något sätt ingick/hade uppdrag. Enligt Jallai så blev IB den miltära grenen sedermera SSI; och i SSI tycks det då också ha funnits den allra hemligaste falangen AGAG – ”Aktionsgruppen Arla Gryning”, eller ”IB 3” – så kallat ”Krigs-IB” (men som också ingick i Stay Behind då…).

    Enligt Frånstedt så kom IB att kopplas ihop på ett icke tillrådligt sätt med (delar av) socialdemokratin.

    2) Stay Behind: Den ‘underjordiska’ motståndsrörelsen” som byggdes upp i Europa efter andra världskriget av av CIA-chefen William Colby, ochj skulle aktiveras i händelse av krig gentemot Sovjet. Det fanns, med Tage Erlanders godkännande, och då även Palmes, en svensk avdelning också, och enligt Jallai var det AGAG. Även Olof Frånstedt blev informerad av denna hemliga gruppering och dess uppgifter i det fördolda. Men kanske inte i allt? Även Holmér och Ebbe Carlsson sägs ha ingått här – alltså med inblick både i IB och svenska Stay Behind…

    Så, indirekt fanns det då kopplingar mellan IB och Stay Behind…

    3) ”Barbro-” (och ”Lennart”-) gruppenra: Helt fristående ”frivillig försvarsorganisation” (Frånsdtedt), sprungen ur FRO (Frivillig Radioorganisation), mestadels med yngre killar, som opererade på egen hand med olika ‘uppdrag’ (bl.a. narkotikaspaningar), men ville ha carte blanché från SÄPO att bedriva sin spaning utan kontakt med/inblandning av SÄPO. Men denna/dessa grupp-er tog ändå även uppdrag av IB – vilken avdelning inom denna det nu kunde röra sig om… De använde sig även av walkie talkies för att hålla samband med varandra under sina uppdrag.

    Så, indirekt fanns det då även kopplingar mellan IB och ”Barbro/Lennart”-grupperna…

    Så, då fanns det – mer eller mindre indirekt – kopplingar mellan Stay Behind, IB och ”Barbro/Lennart”-grupperna….

    Mellan de två första grupperna kan gränserna ha varit något flytande – då en del personer förekom i både IB1 och IB2, och några kanske också då i IB3.

    Det är i denna kontext som Anders Jallai utgått mycket ifrån i sina böcker och teorier. Det verkar finnas mycket att hämta där, och i det som lite slarvigt kallas för ”Polisspåret”.

    Jag tänker även på ett par andra saker, lite i anslutning till detta kanske:

    * Varför gick aldrig Sten Andersson till botten med, och ”tvättade vapenbyken” kring, Boforsaffären, som han utlovade efter Palmes död?
    Var det endast ‘retorik’?

    * I Pierre Schorris självbiografi ”Minnet och Elden”, nämns förhållandevis lite om Palme-mordet. Man skulle kunna tycka att det är ‘anmärkningsvärt’ lite, med tanke på att det var en sådan stor och omvälvande händelse. Nu har jag inte läst hans andra böcker, men jag antar att Schorri, som stod väldigt nära Palme, då borde kanske nämnt något mer om mordet på sin vän, i sina egna memoarer. Kan det finnas anledning/-ar till varför så inte är fallet?

    Enligt Jallai så skulle även Schorri ha varit i farozonen: ” Jag har relativt starka källor som påstår att Pierre Schori också skulle mördas 1986. Men han lever – varför då?” (Jallai)

    Det är sådana här tankar som gör att ”Landsförrädarspåret” (även tillsammans med dina böcker, Gunnar, och Lars Borgenäs böcker och tv-reportage, m.fl.) utgör ett så pass starkt motivmönster. Men att sedan flytta det ner till Sveavägen 28/2 1986, kl. 23.19…

    Kommentarer?

    1. Du tar upp många intressanta infallsvinklar som säkert jag och andra kommer att kommentera framöver.

      En sak av intresse i sammanhanget är förstås att Ebbe Carlssons grupp inte bara inriktade sig på att återupprätta PKK-spåret utan också förberedde operationer som inriktade sig på Pierre Schori, se min bok Mörkläggning, framför allt sidorna 546-561 och 574-578.

      Men apropå dina avslutande rader: varför 23.19 i stället för 23.21 som väl är den troliga tiden för mordet? Skrivfel – eller har du en tanke som jag missar?

  122. Jag får titta närmre i din bok, Gunnar. Angående tiden; nej, det är snarast jag som tog fel där, det ska vara kl. 23.21. Tack för korrigeringen.

    Frånstedt menar – i sin bok – också att den utrsutning som smugglades in i landet av Carlssons ‘livvakt’ – nte var till för att användas för att avlyssna PKK, utan för att kringgå Säpo, annars kunde de ha fått en sådan utrustning av just Säpo. Han menar att det var för att användas i ett helt annat syfte. Vilket går han dock inte in på, eller spekulerar inte i.

  123. Hej James/ Intressant läsning! Du tycks vara väldigt insatt i dessa grupperingar. När det då gäller Palmemordet tror jag nog själv att vi bör tänka oss en beställare och en utförare. Beställaren kan ev. finnas bland de grupper du tar upp, det är inte alls omöjligt, men att någon från dessa grupper skulle valt en gärningsman i lågskor är nog för min del dock tveksamt. Stora konspirationer med flera konspiratörer inblandade är även det rätt otänkbart, det har ändå gått trettiotvå år sedan mordet. Skottet mot Lisbet är för min del väldigt förbryllande. Har själv försökt krympa ihop mordgåtan kring de fakta som i dags dato finns att tillgå. Utredningar kring Skandiahuset och denne Skandiaman har man inte velat befatta sig med, åtminstone inte offentligt. Att som nu begära uppgifter från Must är ju i och för sig viktigt, men för egen del tror jag att detta inte leder någon vart! Det som är väldigt förvirrande kring hela händelsen är ju denna Skandiaman som råddat till ögonvittnens iakttagelser, oberoende om denne var inblandad i mordet eller inte. Alla som haft någon anknytning till Skandiahuset borde förhöras, även från lång tid tillbaka, pensionerad personal, med mera, med mera……Det som gör att jag håller motivet som ett privat hatmord emot både Lisbet och Olof, är nog skottet emot Lisbet. Här fick man möta båda och göra upp! Gärningsmannen hade blott två skott, ett för vardera! Man bör nog söka lösningar kring två saker/ ”Fakta” och hur man ”känner” !

    1. Jag råder dig att lyssna noga på denna radioinspelning, Nils. Där kan du nog finna både ‘fakta’ och hur man ‘känner’; och här finns det även underlag för konspirationstankar (man redogör för hur andra framträdande personer i andra länder ‘mist hälsan’ sedan de ‘trampat vapen-lobbyn på tårna’; det har inte saknats resurser då. Lite naivt att tro att Sverige skulle kunna undgå sådana ‘scenarion’).

      Om det var så att det fanns svenska ‘intressenter’ inblandade så har det nog gjorts utifrån ekonmiska/ideologiska/revanschistiska skäl också, och då finns ingen anledning att, någonsin, prata ‘bredvid mun’. Det var ju bara ‘en nödvändig operation’ som behövde göras, Palme ‘stod i vägen’ helt enkelt. Eller som de sades i ett specifikt radioprogram, där mordet på en svensk statsman diskuterades (utsänt av en grupp med nazistiska förtecken) som sändes i stockholms närradio dagen innan mordet: ”Han måste bort, han måste bort!”.

    2. Hur vet du att gärningsmannen ”hade blott två skott”? Gissning?

      Han kan ha haft fler skott, i revolvern men kanske trodde att han sårat även Lisbet dödligt med skottet mot henne, (hon böjde sig ner mot Olof,, och ‘i hasten’ kanske detta tolkades som att även hon fått ett dödligt skott); alternativt var det inte ‘så viktigt’ ifall hon dog eller överlevde (gärningsmannen kanske ‘visste med sig’ att hon aldrig skulle kunna avslöja vem han var…).

  124. ”Sweden – ‘Irangate'” – amerikansk radioshow, från 1987. ”Vapensmugglings-spåret”:

    Fråga: Kan man ha en statsminister med officiellt internationellt – sanktionerat av dåvarande FN-chefen Kurt Waldheim – uppdrag att medla fred i Mellanöstern, främst konflikten mellan Iran-Irak, samtidigt som man har en inhemsk industri som säljer och levererar vapen till en part i den konflikten…? (Och om då denna statsminister skulle få för sig att förbjuda denna inhemska export till en av de krigförande parterna i, vad skulle då kunna hända? Vem skulle då kunna ‘ta illa vid sig’ av ett sådant beslut? Hur skulle synen på ett sådant land förändras (”i grunden”) i omvärlden? Och vad skulle en krigsmaterielinspektör, utsedd av en sådan statsminister, kunna ha/få för roll i ett sådant scenario? Och varför ‘tvättades inte denna byk’ offentligt sedan, som kanske utlovats av ett statsråd? ).

    Lyssna från 22.13 ungefär.

  125. Ingvar Carlssons fru kommenterade följande när hon fick höra att Palme var skjuten/ Vad gjorde Palme på Sveavägen mitt i natten? Detta kan man nog fundera på, fler än en gång. Bra kommentar som säger oerhört mycket!

  126. Mycket intressant att notera i denna radioinlaga. Bland annat att det också här spekuleras i att det kanske skulle kunnat vara folk från Ustasja inblandade (p.g.a ‘transportleder’ av vapenexport i/genom f.d. Jugoslavien på väg ‘neråt’…). Var det inte så att Lisbet Palme vid de första vittnesförhören efter mordet påstod att det kunde varit någon från Ustasja som sköt? Vad baserade hon, i så fall, detta på?

    1. Jodå, den har jag sett. Men den kan säkert intressera andra som följer denna blogg. Vad artikeln visar är i alla fall att ett par tidigare centralt placerade personer på UD respektive Säpo på fullt allvar hävdar att regeringen Palme var djupt infiltrerad av sovjetiska KGB.

      Det ger om inte annat ett visst perspektiv åt debatten kring möjliga mordmotiv.

  127. Du James/ Du frågar om de två skotten! Det var ett skott för Olof och ett för Lisbet, mera behövdes inte! Mördaren tog god tid på sig efter skotten, så denne visste nog att han missat Lisbet. Händelsen var lite så som/ TA MIG OM NI VILL, JAG TÄNKER INTE SKJUTA MIG FRI! Blir jag fast, har jag sådana motiv, att de inte ens går att berätta offentligt i Sverige.
    Jag lever själv i den tron att det är helt andra motiv som ligger bakom mordet än rent politiska! Mördaren bör nog sökas inom andra grupper än de du nämner och med helt andra motiv. Så borde man även kunna tänka sig en kvinna som gärningsman, inte helt omöjligt!
    Olsson , Åsgård/ Ensam gärningsman, fylld av hat!
    Före detta/ PG. Näss/ Det fullständigt orimliga!
    Före detta/ Thorbjörn Fälldin/ De politiska motsättningarna ledde inte till mordet!
    Göran Kastlund/ Konspiration helt omöjlig!
    Anders Helin/ Walkie- Talkie/ Varelser från yttre rymden?
    Före detta/ Holmer/ Sverige i sina grundvalar!
    Så en tankeställare som i all sin enkelhet är väldigt djupgående:
    Ingvar Carlssons fru/ VAD GJORDE PALME PÅ SVEAVÄGEN MITT I NATTEN?/ ”Man kan nog fråga sig”!!
    Konspirationer i Dekorima hörnet en fredagsnatt? Absolut helt otänkbart! Vi bör nog krympa ihop mordet kring de fakta som finns och i vilken riktning dessa fakta går.
    Så till sist, en skojig fråga till dig James/ Tror du att världen ljuger, om besöket på Månen?

    1. Nils! Slutet på din kommentar går alltså ut på att den som menar att mordet på Olof Palme var organiserat på något sätt skulle hamna i samma läger som personer som förnekar att månlandningen har ägt rum.

      Jag låter den kommentaren passera den här gången men enbart som en illustration till att jag vill markera att den sortens debattmetoder inte hör hemma på min blogg.

      Mord på politiker kan, säger erfarenheten, vara resultat av enskilda personers individuella beslut eller följden av att mer eller mindre mäktiga grupper beslutat sig för att göra av med en motståndare. Båda alternativen är fullt möjliga och en saklig diskussion om enskilda fall kan bara föras utifrån kända fakta om det aktuella fallet. Inte genom polemiska frihandsspekulationer om vad en annan debattör kan tänkas tycka i andra frågor. Den som brukar följa diskussioner i olika forum på nätet vet att ett meningsutbyte kan spåra ur väldigt fort. Det ska inte få hända här.

      1. Förstår att Iran-Irak konflikten nog mest skulle kunna vara motiv till mordet. Men man funderar lite varför Bagdad-Bob kunde fly från Bagdad när det var så svårt för Saddam Hussein att kunde komma undan. Bagdad-Bob hade ju bland annat varit i Sverige tidigare. Kanske han var insyltad både i det ena och andra så man brydde sig inte så mycket om honom. Inte en fråga och inte ens en teori. Mer en känsla att något kan vara mystiskt där.

  128. Då skulle man kunna ha följande ‘taxonomi’ på möjliga mordmotiv/spår:

    1) Landsförrädarspåret (med alla dess konnotationer: Polisspår, NATO, IB, Stay Behind, Barbro-gruppen, etc. Och Pierre Schori kan då kanske ev. tacka sin lyckliga stjärna för att ha ‘sluppit undan’…).
    2) Vapensmugglings-/”affärs”-spåret (”Money Talks”; illegal vapensmuggling följer väl inte direkt några lagar…)
    3) Sydafrikaspåret (”Få stopp på den i Väst inflytelserika opponenten till Apartheid”).

    Ponera att dessa 3 på något sätt löpte in i varandra i något slags gemensam aktion…

    Vart hamnar då ”Ensamma galning”/Christer Petterson-spåret?

    Vet faktiskt inte riktigt, men som någon ganska träffande påstod: ”Varför skulle Sverige förändras i grunden/skaka i sina grundvalar”,om det var Christer Pettersson som utförde det?”. Likaså: ”Varför skulle det vara bäst om mordet på Olof Palme aldrig klarades upp”, om det var Christer Pettersson som gjorde det?

    På något sätt framstår han som den ‘idealiske syndabocken’ – en ‘utanförsmänniska’ som är dokumenterat våldsbenägen; dömd för mord tidigare; ett ‘irritationsmoment’ i stockholms gatubild; en som skulle kunna ha ett möjligt motiv genom sin kontakt med ‘bombmannen’ Tingström; ett bra alibi för ett mycket större/’hemskare’ scenario; en som ingen skulle sörja ifall han råkade utför ett ‘justitiemord’.

  129. Hej Gunnar! Som du själv säger och har sagt: Allt är möjligt så länge mordet inte är löst/ Och inom dessa ramar borde även mina teorier rymmas. Alla kommentarer är intressanta, men blir spekulativa i sin natur, när man inte vet. Mina teorier om motivet till Palmemordet kan gå i en helt fel riktning, så även med andra teorier, som går i en helt annan riktning än mina. Har försökt bedöma mordgåtan efter de fakta som finns tillgängliga och därav mina funderingar i detta nu, bör poängteras. Avslutar här mina kommentarer! Det har varit roligt att vara med och önskar alla debattörer och även dig Gunnar, en riktigt god fortsättning på denna så härliga blogg!

  130. Nils:

    Helt rätt – allt är möjligt, så länge vi inte har ‘facit’. Såväl enskild gärningsman – det mesta tyder trots allt på att det var en man; även Lisbet Palmes uppfattning om det – som en konspiration.

    Och, som svar på din skojiga fråga: Nej, jag tror inte världen ljuger om månbesöket (även om det finns konpsirationsteorier även där – som t.ex. att det hela skulle vara filmat i en filmstudio med Stanley Kubrick som regissör).

    Låter i övrigt Gunnars ord vara de sista där, det är hans blogg, och jag håller med – bäst att behålla ‘dekorum’ så att debatten inte changerar.

  131. Om det verkligen är så som Palmes söner nämnde i Skavlan, att Palme försökte få livvakt innan han gick för att se film och att den uteblivna livvaktsbevakningen var kopplade till förövarna på något sätt, så borde det ha varit en oerhörd chansning med mordförsöket från förövarnas sida just den kvällen (var väldigt viktigt att lyckas). För ifall Palme hade åkt taxi hem istället och överlevt borde Palme ha blivit riktigt misstänksam nästa gång livvakterna inte kunde närvara vid nästa helgtillfälle. (I vanliga fall var det bara sagt att Palme rörde sig fritt i gamla stan.) Även om Palme hade blivit skadad men överlevt mordförsöket nu så hade livvaktsbevakningen kunnat rivas upp och blivit en ännu större fråga än det nu blev. Man kan även tänka sig att en främmande makt hade lyssnat av Palmes telefon. Även för dessa hade det varit väldigt viktigt att lyckas vid detta speciella tillfälle. Rent geografiskt hade Sverige även en oerhört strategisk position mellan två stormakter. Även på det sättet hade det nog varit väldigt riskabelt med tanke på den maktbalansen. Eftersom det fanns så oerhörda risker i en stor konspiration mitt i Stockholm, så kan man börja undra om det verkligen var en stor konspiration från början innan mordet. Den stora konspirationen kanske snarare ligger efter mordet, att det var så många som inte var särskilt intresserade av att mordet blev löst. (med tanke på Sveriges alla säkerhetsintressen). Tror att Palme var orolig innerst inne, hade ju sagt något i stil med ”man vet aldrig vad som finns där ute” samma dag, så det är svårt att se att sönerna ljuger när de sa att Palme ville ha livvakt och om Palme ville ha livvakt så är det även svårt att se att Palme hade bestämt ett hemligt möte vid tunnelgatan långt i förväg.

    1. Det jag tänker på lite är mordet i Chile som USA säga ha legat bakom, när Pinochet tog makten. Tror att Sveriges läge var oerhört mycket mer strategiskt under kalla kriget. Därför tror jag ifall USA även var inblandade på något sätt i Sverige så måste skälen till mordet varit oerhörda med tanke på riskerna med kalla kriget. Samtidigt vet jag att jag kan tänka fel även här, dvs att man tyckte mordet var viktigt just för att Sverige var så strategiskt. Ofta finns det alltid ett annat sätt att se på detta mord. Det har jag lärt mig en del vid det här laget, när jag börjar spekulera. Men som vid alla spekulationer när det innehåller fel så kan även några rätt följa med på vägen.

        1. Tänker på Allende som ska ha dött 1973. Nej inget är riktigt bevisat att CIA också skulle vara ligga bakom Allendes död.

          Annars tycker jag detta är intressant ”In 1970, ITT owned 70% of CTC (the Chilean Telephone Company, now Movistar Chile) and funded El Mercurio, a Chilean right-wing newspaper. Declassified documents released by the U.S. Central Intelligence Agency in 2000 reveal that the company financially helped opponents of Salvador Allende’s government prepare a military coup.[23][24][25] On September 28, 1973, an ITT building in New York City, was bombed by the Weather Underground for involvement in the 1973 Chilean coup d’état, which overthrew the government in Chile.[26][27]” https://en.m.wikipedia.org/wiki/ITT_Inc.

          Vet inte om så många har uppmärksammat att Victor Gunnarsson också hade en lapp hemma där det stod ”Charles ITT”

          1. Ja, det finns åtskilliga belägg för att såväl CIA som det amerikanska storföretaget ITT var djupt inblandade i Chilekuppen.

            Vad gäller den socialistiske chilenske presidenten Salvador Allendes död är dock de senaste rönen att han tog sitt eget liv hellre än att låta sig fångas in av de militära kuppmakarna. Se t ex: https://www.theguardian.com/world/2011/jul/20/salvador-allende-committed-suicide-autopsy

            Däremot mördades många andra chilenare av militärjuntan. En av dem var Allendes nära medarbetare, Orlando Letelier, som dödades av en bilbomb i Washington 1976.

            Om Chilejuntans mordkampanjer och inte minst dess planer på att mörda Olof Palme går det att läsa i min bok Konspiration Olof Palme, sid 264-274.

    2. Uppgifterna som presenterades av Joakim Palme i TV-programmet Skavlan om att hans far skulle ha försökt få livvaktsskydd på mordkvällen men inte fått det väckte en del uppmärksamhet när de kom i september 2012. Jag tittade närmare på den saken i min bok Konspiration Olof Palme. Här följer det relevanta avsnittet ur boken, det finns på sid 175-177:

      Under många år har det varit en etablerad sanning att Palme frivilligt valde att gå på bio den där fredagskvällen utan att säga till om livvakter.

      Det har med rätta väckt en del uppseende, inte minst eftersom Grandbiografen helt tydligt låg utanför det område där Palme förhandlat sig till att slippa livvaktsskydd.

      Därför var det givet att det skulle leda till uppmärksamhet i medierna när Joakim Palme i teveprogrammet Skavlan plötsligt kom med helt nya uppgifter om Olofs livvaktsfråga och biobesöket.

      Fredrik Skavlan talade rent allmänt med sönerna Palme om deras fars livvaktsskydd. Och så ställde Skavlan en fråga till Mårten: ”Du var ju med på bion den kvällen. Vet du om han övervägde att ringa?”

      Mårten började svara: ”Det tror jag inte …”, när han blev avbruten av sin bror Joakim som sa: ”Han ringde fast det funkade inte, han fick inte tag på dem och det var väl ett uttryck för att det var illa organiserat.”

      Det här var en helt ny uppgift och den ledde förstås till stor uppmärksamhet i medierna.

      Aftonbladet hade till exempel en artikel med rubriken ”Palme ville ha livvaktsskydd på mordnatten” där Joakim Palme uttalar sig i tidningen och upprepar att hans far försökt ringa men inte fått tag i livvakterna. Han säger också till tidningen: ”Vi har så klart tagit upp frågan genom åren, men den har alltid kommit i skymundan.”

      Joakim Palmes uttalanden ledde till reaktioner från polishåll. Ingemar Krusell, tidigare biträdande spaningsledare i Palmeutredningen, sa till exempel till Expressen att Lisbeth Palme bekräftat i förhör att hennes make inte hade velat ha livvaktsskydd under mordkvällen. Krusell trodde att det rörde sig om ett minnesfel från Joakim Palme.

      Och Leif GW Persson, som följde Palmeutredningen noga de första åren, kommenterade Joakim Palmes uppgifter med att han aldrig tidigare hört något om att Palme skulle ha försökt ringa livvakterna: ”Hade det varit känt på den tiden hade det blivit ett riktigt hallå. Särskilt eftersom paradfrågan i början var: Var var livvaktsbevakningen?”

      Vad var sant? Ulf Dahlsten, som varit ansvarig på regeringskansliet för Palmes säkerhet, hade skrivit om livvaktsfrågan i sin memoarbok Nirvana kan vänta. I avsnittet om Palmemordet betonar han att Olof Palme skulle ha haft livvakter i samband med alla utflykter utanför triangeln om han följt reglerna. Och så försöker han sig på att förklara varför det inte blev så den här kvällen: ”Förmodligen kände sig Olof Palme trygg i förvissningen om att ingen visste om biobesöket. Det var sent och spontant bestämt.”

      Det fanns mycket som tydde på att Dahlsten hade rätt: att Palme inte försökt få livvaktsskydd under mordkvällen. Säpos eventuella bristande insatser i skyddet av Palme hade verkligen varit en stor debattfråga åren närmast efter mordet. Bland annat hade Ebbe Carlsson drivit saken och hävdat att det funnits en hotbild från PKK som Säpo ignorerat. Och i efterdyningarna av Ebbe Carlsson-affären hade regeringen gett i uppdrag åt landshövdingen i Jönköpings län, Gösta Gunnarsson, att utreda om säkerhetspolisen hade gett ett skydd åt Olof Palme som var rimligt i förhållande till den hotbild som fanns.

      Gunnarssons utredning kom att rikta kritik mot Säpo på flera punkter. Landshövdingen hävdade bland annat att det fanns inslag i avlyssnade telefonsamtal mellan personer i PKK-kretsen, de så kallade ”bröllopssamtalen”, som pekade på att det fanns en tydlig hotbild mot Palme och regeringen. Och han menade att Säpo borde ha informerat Palme om detta. Men om den fråga som Joakim Palme långt senare skulle väcka i teve skrev Gunnarsson:

      ”Jag vill här också peka på att Olof Palme enligt överenskommelsen med SÄK vid mordtillfället skulle ha haft livvaktsskydd. Att sådant då saknades berodde på att han när han lämnade sin bostad inte hade kallat på några livvakter, vilket han enligt överenskommelsen skulle ha gjort.”

      Det här är så tydligt det kan bli. Och det är svårt att föreställa sig att Gunnarsson skulle ha kunnat missa att ta upp den sortens fel som Joakim Palme beskrev om familjen gjort minsta ansats att peka på ett sådant missförhållande för honom.

      Jag beslutade mig för att kolla med Joakim Palme och bad honom att förklara lite närmare hur det kom sig att inte de här uppgifterna blivit uppmärksammade tidigare. Joakim Palme svarade mig:

      ”Det var en uppgift från min mor. Min far hade uppgett till henne att han skulle ringa om livvakter. Och så hade han gått för att göra det. Hon hade inte hört honom ringa, för han var visserligen hemma då, men på ett annat våningsplan. Och jag vet inte om han haft fel nummer eller om han glömt bort att ringa eller vad som kan ha hänt. Det finns i vilket fall inget skäl att tro att de här livvakterna som jag känner till mycket väl skulle ha vägrat att svara eller inte varit på plats.”

      Därmed framstår ju saken i ett lite annat ljus än den gjorde i intervjun hos Skavlan. Olof Palme kan knappast ha gjort något allvarligt försök
      att kontakta livvakterna i den mån han alls försökte. Det går väl inte att utesluta att Lisbeth föreslagit att han skulle ringa för att be om livvaktsskydd och att han valde att hålla med henne samtidigt som han i praktiken struntade i att göra något.

  132. Gunnar och James,
    Spelar tillbaka lite till er korta diskussion om KGB osv.
    Jag tycker det är märkligt att detta inte diskuterats mer i Sverige, och då som en generell diskussion och inte enbart rörande Palme-mordet.
    Om vi tittar på Finland, så är det väl nån form av allmän kännedom att Ryssland/Sovjet ”lät” Finland vara ett fritt land. Och vidare till Kekkonen så är väl även det mer eller mindre belagt att han var inflytelse-agent för KGB och att KGB i högsta grad var inblandade i diverse val etc.
    Allt för att försäkra sig om att ”deras” agenda följdes, vilket väl också historien bevisat, Finland har ju inte orsakat några större bekymmer för Sovjet i efterkrigstid. Och det har inte heller Sverige, tvärtom har väl Sverige fungerat som övnings-mål för diverse Spetnas-förband (med risk för att vara raljant).
    Det finns ju mer sofistikerade exempel på att styra ett land i en viss riktning än att göra som i Chile, detta har historien också otaliga exempel på.

    Jag tycker det är aningen naivt att tro att Sverige var helt oberoende/neutrala och ”självständiga” under kalla kriget. Och för mig är det helt uppenbart att Palme visste om detta och förhåll sig till detta. Han är väl på många sätt jämförbar med Kekkonen.
    Det finns ju även spekulationer om att Palme var inflytelseagent åt både väst och öst och i min mening är inte detta alls omöjligt någotdera om man sätter det i sitt sammanhang. Jag tror isåfall också att båda sidor visste om detta och Palme visste också isåfall om att att båda sidor visste om detta.

    Men i Sverige finns inte den här debatten, och avd som retar mig är nån svensk övertygelse om att vi är snällare och mer godhjärtade än alla andra människor och det tyckte hela övriga världen också och lät oss vara för oss själva – mitt under kallt krig inklämda på en strategisk plats mellan Nato-länder och ett sovjet-styrt Finland. För mig är detta en absurd tanke.

    Så en dag – mitt i detta kalla krig skjuts Palme. Med ett modus operandi och en gärningsman som försvinner spårlös, får iallafall mig att tänka att den eller de som ligger bakom detta visste vad man höll på med så att säga.
    – vad man tror om mötes-scenariot (en mycket intressant och väl utvecklad teori enligt mig), ensamma gärningsmän, konspirationer etc, om det är Stay Behind eller svenska aktörer – vad man än väljer att tror så tycker jag det är ganska rimligt att tänkas sig att någon form av koppling / vetskap från de aktörer som verkligen styrde sverige och europa under dessa tider måste funnits.

    Jag är ingen sensations sökare när jag säger ”de som egentligen” styrde, självklart var Sverige en suverän stat och demokrati men att vi var tvungna att förhålla oss och de som styrde var kraftigt påverkade av kalla krigets stormakter är för mig en självklarhet.

    Och när det kommer till Palmemordet tycker jag det är ganska tyst om den kopplingen som för mig iallafall verkar vara det mest rimliga alternativet.

    Vad har vi? Nästintill det perfekta mordet. Vilka har kapaciteten att utföra något sådant och sen hålla käften om det?

    Jag är också medveten om att politiker skjuts av ensamma galningar eller får tårtor kastade på sig. Vad är problemet med just den logiken i fallet Palmemordet? Jo alla dessa ensamma galningar har åkt fast.
    Och då kan man hävda att Christer Pettersson just åkte fast, på en slump och rättsvidrig konfrontation. Problemet med honom då i det här fallet är att han inte kan skjuta. Och knappast har den kylan.

    Tragiskt för Sverige att vi inte tittat djupare på vår kalla kriget tid. En teori jag har är att på ett liknande sätt som tyskarnas arvsynd är vårt ryggradslösa beteende under andra världskriget något som satt sig i svenska folksjälen som gjort att vi målat upp oss till ”goda neutrala människor” som inte har med ”smuts” att göra.
    Inget kunde vara mer naivt.
    Och Palmemordet är den slutliga akten och svanesången i Sveriges efterkrigstid. Några år senare faller muren, ubåtarna i skärgården är borta och Christer Pettersson frias av en enig hovrätt…

  133. Tycker verkligen att Anna Hage borde tilldelas guldmedalj på Svenska Hjältar Galan för sin stora insats i att försöka rädda livet på Olof Palme. Att i så unga år, vara så djärv och orädd, är beundransvärt! Anna, du är
    min idol!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.