Mängder av poddsändningar om Palmemordet

microphone-159768_1280

 

HÄROM VECKAN VAR JAG inbjuden gäst och talade om Palmemordet i podden Allt du velat veta. Den drivs av arkitekten och komikern Fritte Fritzson och presentationen lyder: ”Din populärvetenskapliga podcast. Den snabbaste och roligaste vägen till kunskap och allmänbildning. Ett ämne, en expert, en knapp timme.”

Där kan den som vill få en avspänd intensivkurs om ungefär vad som helst. Till exempel romarriket, medicinska myter eller vädret. Sammanlagt 62 avsnitt i de mest skiftande ämnen har sänts. Och Allt du velat veta har med tiden blivit en mycket populär podd.

Du hittar den här eller här eller här (om du använder iTunes).

När jag talade om Palmemordet blev det för ovanlighetens skull ett dubbelavsnitt som publicerades med två dagars mellanrum. Och ämnet var tydligen rätt. Det blev, fick jag nyligen veta, lyssnarrekord för denna även annars välbesökta podd: tämligen direkt blev det 36 000 respektive 34 000 nedladdningar för respektive avsnitt. Och det var ju roligt, tyckte jag. Du kan klicka dig fram till Palmeavsnitten via länkarna ovan eller också direkt här (avsnitt 1) och här (avsnitt 2).

Intresset för just de här Palmesändningarna är tydligt en del av en trend som bara förstärkts de senaste åren. Nu finns det många timmar att lyssna på för den som vill sätta sig in i det där 30 år gamla dådet som fortfarande omges med så stora frågetecken och som präglat inte bara det svenska samhället utan också var och en av oss som levt under dessa år. Det går ganska lätt att hitta förhör, intervjuer och diskussioner om särskilt intressanta delar av utredningen. Och den tillgängliga mängden information bara växer och växer.

Det mest ambitiösa podcastprojektet som fokuserar enbart på det olösta mordet på Sveriges statsminister är Dan Hörnings podd som helt enkelt heter Palmemordet. Hittas här (om du använder iTunes) eller här.

Dan Hörning är liksom Fritte Fritzson en mångsysslare: civilingenjör i datateknik, fantasyförfattare och producent av flera olika poddar.

Och han har ett starkt intresse för Palmeutredningen – i kombination med en nykter inställning till ämnet. En lyckad kombination.

När detta skrivs har Dan Hörning lagt ut 41 avsnitt på podden om Palmemordet – vart och ett av dem är vanligen på mellan 40 minuter och en timme. I detta digra material går han igenom olika delar av den gigantiska utredningen, exempelvis vittnesmålen från Grandbiografen under mordkvällen eller polisens gärningsmannaprofil som togs fram på 90-talet i hopp om att på det sättet hitta mördaren.

Podden behandlar också utförligt en rad enskilda spår som Skandiamannen, Palmehataren Christer A, svensk extremhöger och så vidare. Ibland deltar gäster. Journalisten Gert Fylking har varit där och pratat om Christer Pettersson som han ju pekat ut som Palmes mördare. Jag har för min del deltagit två gånger, en gång för att prata just om Christer Pettersson, men då med fokus på bajonettdådet – det dråp Pettersson begick nära platsen där Palme sköts ihjäl, men sexton år före statsministermordet. Temat var: går det att se några paralleller mellan det ena och det andra brottet? Andra gången jag besökte Dan Hörning talade jag om det så kallade mötesscenariot – uppgifterna som pekar på ett förutbestämt sammanträffande mellan gärningsmannen och Palme. Det blev ett dubbelavsnitt, här (del  1) och här (del 2).

En podd som också har Palmemordet som tema men med en rätt så annorlunda infallsvinkel drivs av ståupparen Johannes Finnlaugsson. Även den har ett enkelt och självklart namn, Palmemordspodden.

Finnlaugsson är en verklig veteran i sammanhanget med start i januari 2013 och hittills 78 sända avsnitt. Upplägget är att han diskuterar ett spår – i vidaste mening – med en ny gäst varje gång. Gästerna är ofta hans kollegor från ståupp- och skådespelarvärlden, och utgångspunkten är att det faktiskt går att skämta om det tragiska dådet på Sveavägen.

En del av poddens gäster gör inte alls anspråk på att ha några särskilda kunskaper i ämnet. Och det är förstås en av orsakerna till att samtalen ofta halkar iväg ungefär vart som helst. Är det roligt? Det är en smaksak och det kan vara klokt att ställa in sig på att nivån och karaktären på vad som sägs varierar en hel del. Är det ens lämpligt att försöka vara rolig i förhållande till ett så allvarligt ämne? Det kan förstås diskuteras. Men överraskande ofta kommer de lätt yviga diskussionerna in på tankegångar som faktiskt ger någon sorts bild inte bara av denna besynnerliga mordutredning utan också av de senaste årtiondenas Sverige.

Bland Johannes Finnlaugssons gäster märks Sven Melander, Nanna Johansson, Magnus Betnér, Jan Guillou, Dan Josefsson, Hasse Aro, Sorain Ismail och Liv Strömquist. Samt undertecknad. Jag hade inte ambitionen att försöka vara särskilt rolig utan räknade med att ämnet fick tala för sig självt. Mångordig var jag i alla fall, det blev ett dubbelavsnitt den här gången också. Den som vill kan lyssna här (del 1) och här (del 2).

Utöver poddar som drivs av enskilda personer existerar det åtskilligt annat att hämta för den som vill sätta sig in i spaningarna efter Olof Palmes mördare men hellre lyssnar än läser. Inte minst finns det skäl att bekanta sig med sådant som producerats av Sveriges Radio. Ekoredaktionen publicerade till exempel i samband med 30-årsdagen av mordet en poddspecial i fem delar om utredningen.

Och åtskilliga avsnitt av P3 Dokumentär som sänts genom åren har haft mer eller mindre stark anknytning till teman som tangerar mordgåtan. Det är bara att lyssna eller ladda ner från Sveriges Radios hemsida, till exempel om sjukhusspionen, ubåtshotet, CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige, morden på kurdiska motståndare till PKK, Ebbe Carlsson-affären, bombmannen Lars Tingström, bordellhärvan, Boforsaffärerna och baseballigan. Plus ett par program som direkt handlar om Palmemordet, från 2006 respektive 2011.

Slutligen, för den som inte märkt det, ligger förstås mycket material i ämnet, både bild och ljud, på Youtube.

FOTNOT: Podcasts eller, på svenska, poddsändningar är radio som är gjord för nätet med ljudfiler som kan lyssnas på direkt eller laddas ner för lyssning i telefonen, datorn, surfplattan, musikspelaren… (Namnet är hämtat från Apples bärbara mediaspelare Ipod som länge varit den dominerande spelaren för mp3-ljudfiler.)

Advertisements

19 reaktioner på ”Mängder av poddsändningar om Palmemordet

  1. Hej Gunnar.
    Tack för dina böcker och för ditt deltagande i diverse podcasts. Som vanligt väldigt inspirerande att ta del av dina tankar och kunskaper.

    Jag har en några frågor till dig ang Nicola F. På itdemokrati finns ju bilder från polisens rekonstruktion med honom. En av bilderna visar själva mötet med makarna Palme. Till vänster i bild syns en annonspelare. Är det samma annonspelare som du brukar tala/skriva om? Vidare syns en man till vänster om den där annonspelaren. Är det Anders B då möjligen? Gick han verkligen på utsidan av pelaren? Stämmer ju annars bra in på Stig E:s beskrivning över sin placering. Eller fanns det 2 st. annonspelare?

    För övrigt så tycker jag att ditt resonemang kring ett möte känns genomtänkt och högst sannolikt.

    Mvh Henrik

    1. Låt oss gå in och titta på http://www.itdemokrati.nu/page36d.html där det finns material om Nicola F från förundersökningsprotokollet i Palmemålet.

      Rullar vi ner en bit så kommer vi till en sida som är numrerad 100. Där ser vi en översiktsbild av Skandiahuset och trottaren framför. Som synes finns det två annonspelare på bilden, en ganska nära mordplatsen och en i bildens vänsterkant vilket är ungefär mitt på kvarteret. Det är vid den senare nämnda pelaren som Nicola F menar att han mötte makarna Palme – när han upptäckte dem befanns han sig själv utanför Skandiahusets stora entré och de befann sig strax norr om den, vid butiken La Carterie, Sveavägen 44. Därifrån är det alltså fortfarande en bit kvar till mordplatsen. Enligt polisens rekonstruktion borde det ha tagit makarna Palme 52 sekunder att gå den resterande sträckan i normal takt. Nicola F som gick i motsatt riktning – också i normal takt enligt honom själv – hann dock gå en sträcka som tog honom 1 minut och 35 sekunder innan han i jämnhöjd med Sveavägen 56 hörde skotten. (En tänkbar förklaring till tidsskillnaden är att makarna Palme stannade upp någonstans mellan La Carterie och mordplatsen. Jag har i annat sammanhang argumenterat för att det kan ha varit vid den södra annonspelaren på bilden på sid 100.)

      Mannen som Nicola F ser på utsidan av den norra annonspelaren (se sid 102) befann sig alltså något norr om Skandias entré och det vid en tidpunkt som varken tids- eller platsmässigt stämmer med Stig E:s uppgifter om hur han själv kom ut från Skandiahuset. Nicolas observation är helt enkelt för tidig och för långt norrut. Den beskrivning Nicola ger av mannen pekar snarare på att det skulle vara vittnet Anders B – Nicola talar om en inte helt ung man i blå jacka som gick ganska sakta. (Anders var 39 år, jackan stämmer och eftersom han inte var helt nykter och inte hade bråttom gick han förmodligen inte fort.) Tidpunkten stämmer också bra, Nicola bör ha passerat Anders under sin promenad norrut. Men det är å andra sidan inte säkert att Anders befann sig så långt norrut under sin väntan på arbetskamraterna som gjorde ett uttag i bankomaten inne i Skandiahuset – bankomaten låg söder om platsen där Nicola F ska ha mött makarna Palme. Å andra sidan kan Anders mycket väl ha strosat fram och tillbaka i kylan medan han väntade.

      1. Hej Gunnar

        Jag tycker det känns märkligt att Nicola beskriver det som att han hör skotten när han är vid Sveavägen 56, sen går han ytterligare i 10-15 sekunder innan han vänder sig om (sid 103). Då ser han att det är en grupp på 4-5 personer och en person ligger ned på trottaren. Det är ca 250 meter bort och det är mörkt ute. Jag tycker det låter inte otänkbart att han i själva verket varit något närmare och kanske blandat ihop var han var på Sveavägen när han hörde skotten. Det känns inte som uppgifterna går ihop.

        Det skulle vara intressant om någon kollat en sen vinterkväll och se hur mycket detaljer man kan uppfatta på det avståndet.

        Mvh Mattias

        1. I stort sett samma uppgifter från honom förekommer i rekonstruktionen på plats som polisen gjorde med honom. Jag har själv varit vid Sveavägen 56 och tittat i riktning mot mordplatsen. Och min slutsats är som du misstänker: det går egentligen inte att göra några tydliga iakttagelser av korsningen Sveavägen/Tunnelgatan därifrån. En tänkbar förklaring är att Nicola begav sig i riktning mot mordplatsen sedan han hört skottlossningen men att han nöjde sig med att gå så långt fram att han på avstånd kunde se den liggande Palme och personer som befann sig omkring honom.

          Det finns förstås också andra alternativ, till exempel att Nicola inte hade hunnit så långt norrut när han hörde skotten som han senare trodde. Eller en tredje variant: att han visserligen såg ett antal personer när han tittade söderut i riktning mot mordplatsen men att dessa befann sig betydligt närmare än korsningen Tunnelgatan/Sveavägen. I så fall kan det ju tänkas att det är en efterhandskonstruktion att han såg någon ligga ner. Vi har alla en tendens att fylla i våra minnesbilder med det vi tror har hänt.

          Jag har för min del med intresse noterat uppgifterna från vallningen som polisen gjorde med Nicola på Sveavägen eftersom de går väl ihop med flera bestämda vittnesuppgifter som tyder på en kontakt mellan Palme och mördaren, en kontakt som i så fall bör ha lett till att makarna Palme stannade upp en stund eller åtminstone saktade in.

          Men som alltid när det gäller vittnesuppgifter rör vi oss på osäker mark. Och uppgifterna som pekar på en kontakt mellan Palme och mördaren kan förstås i sin tur vara korrekta eller felaktiga alldeles oavsett hur vi värderar Nicolas berättelse.

          1. En kontakt kan det förstås ha varit ändå – det håller jag med om.

            En annan fråga man kan ställa sig är om de 5-7 personer som Inge M såg passera Dekorimahörnet på väg norrut precis innan mordet, personer som aldrig (officiellt) identifierats, inte borde ha varit mellan Nicola och mordplatsen när Nicola sen väl vände sig om. Vart tog de annars vägen? Kan de verkligen ha hunnit fram till kvarterets slut och därmed möjlighet gått runt hörnet eller över gatan, eller har de gått över gatan innan kvarterets slut?

            Över huvud taget känns det slående hur lite man kan vara verkligen säker på i denna gåta. Det känns som varje uppgift omges av något frågetecken som inte riktigt vill rätas ut. Kanske därför mordet är så fascinerande.

            Mvh Mattias

            1. De personer som Inge M talar om kan vara Anders B och hans sällskap som ju passerade mordplatsen norrut, det är den mest troliga varianten även om de bara var fyra personer. Det visar i så fall att det var precis som Inge sagt: att han hållit koll på gathörnet i flera minuter före mordet. Och det ger i sin tur stöd för hans uppfattning att även mördaren funnits på plats i flera minuter – Inge tror att mördaren fanns där när gruppen passerade.

              Och om detta är korrekt kan mördaren inte följt makarna Palme från biografen.

          2. Hej Gunnar, en liten fundering kring Nicola F:s uppgifter
            Vid det inledande förhöret (0303) säger Nicola F att han passerat Kammakargatan, ja faktist uttryckligen att han ”passerat korsningen med ett par meter”, då han hör skotten.
            Senare, vid vallningen, säger han att skottet hördes då han befann sig vid Sveavägen 56. Känner du till någon förklaring till dessa avvikelser?

            1. Det första förhöret med Nicola F innehåller av allt att döma stora felaktigheter. Där heter det att han mötte makarna Palme utanför Sveavägen 56 och att han sedan hunnit korsa Kammakargatan när han hörde skotten. Sedan vänder han sig om och ser ett antal personer på mordplatsen.

              Från en punkt strax norr om Kammakargatan är det omöjligt att göra iakttagelser av mordplatsen, den är för långt bort och är skymd på olika sätt. Uppgifterna i förhöret strider också mot den etablerade uppfattningen om när makarna Palme gick över till östra sidan av Sveavägen. Om vi godtar Lisbeth Palmes uppgifter så korsade de gatan först vid Adolf Fredriks kyrkogata. Och det betyder att de inte befann sig på östra sidan när de var mitt för Sveavägen 56.

              Slutligen kan det sägas att om Nicola bara hunnit röra sig från Sveavägen 56 då han mötte makarna Palme till en punkt strax norr om Kammakargatan då han hörde skotten måste statsministerparet ha förflyttat sig väldigt mycket fortare än vad han gjorde.

              Sammantaget ser det ut som om platsuppgifterna i det första förhöret är alldeles felaktiga. Detta första förhör är nedtecknat den 3 mars, en av de första dagarna då polisen var extremt överbelastad. Precis som andra vittnesförhör från denna tid bygger de på polisens anteckningar och utgör inte utskrifter av vad som faktiskt sades. Inget tyder på att den som noterade uppgifterna försökte kontrollera att det blev rätt. Risken är stor för misstag och missförstånd under sådana omständigheter.

              Den 25 mars vallas Nicola på Sveavägen och får då möjlighet att på plats ange var han gjort sina iakttagelser. Det polisen noterar då är att han ska ha mött makarna Palme vid Sveavägen 44, utanför butiken La Carterie. Det stämmer bättre med vad som i övrigt kommit fram. Detta är mycket nära mordplatsen och vid det laget hade Olof och Lisbeth definitivt gått över till den östra sidan om vi utgår från Lisbeths uppgifter.

              I vallningsförhöret heter det sedan att att Nicola hör skottlossningen när han kommit fram till Sveavägen 56 – en adress som ju förekom i det första förhöret, men då som platsen för Nicolas möte med makarna Palme. Här har vi alltså en möjlig källa till hur det blev fel första gången, det kan helt enkelt ha skett en sammanblandning av olika inslag i Nicolas berättelse.

              Direkt efteråt i vallningsförhöret heter det att Nicola efter skottlossningen fortsatte promenera i 10-15 sekunder innan han vände sig om. På 10-15 sekunder bör han nästan ha hunnit fram till Kammakargatan om han hörde skotten när han befann sig utanför Sveavägen 56. Då närmar vi oss alltså den andra platsen som finns omnämnd i det tidiga förhöret.

              Kriminalkommissarie Jan Länninge som upprättat detta andra förhörsprotokoll tog de nya uppgifterna på så stort allvar att han såg till att klocka hur lång tid det tog för Nicola F att gå från Sveavägen 44 till Sveavägen 56. Det blev 1 minut och 35 sekunder. Länninge klockade också vad det skulle ha tagit för makarna Palme att gå från Sveavägen 44 fram till mordplatsen i promenadtakt utan att stanna. Det blev 52 sekunder. Det vill säga: om Nicolas uppgifter från vallningen är riktiga så finns det 43 oförklarade sekunder när det gäller vad makarna Palme gjorde sedan de mött honom utanför La Carterie.

              Nu upprepas även i vallningsförhöret en märklig uppgift från det första förhöret, nämligen att Nicola efter skottlossningen vänt sig om och tittat söderut mot mordplatsen och gjort iakttagelser av människorna där. Det kan han knappast ha gjort utan att ha gått tillbaka en bra bit i riktning mot mordplatsen. Och det kan han förvisso ha gjort. Men något sådant finns inte redovisat i förhörsutskriften.

              Den som vill läsa förhören med Nicola hittar dem här: http://www.itdemokrati.nu/page36d.html

              1. Jag tror jag får överge min uppfattning att sätta störst tilltro till de först lämnade uppgifterna, speciellt när det handlar om polisens egna noteringar. En vallning torde vara mer ”säker”.
                Tack!

  2. Dan Hörnings podd om Palmemordet rekommenderas verkligen, saklig, går på djupet och Hörning källhänvisar alltid.

  3. En podd med fokus på litteratur, Bokbanditerna, har intervjuat mig om mitt intresse för Palmeutredningen: http://podtail.com/podcast/bokbanditerna/avsnitt-50-gunnar-wall-journalisten-som-blev/

    Bokbanditerna startade i januari 2015. Intervjun med mig nu två år senare är avsnitt 50. Här finns med andra ord också mycket annat att botanisera bland. Till exempel har poddens upphovsmakare Tom och Nisse tagit upp Yuval Noah Hararis bästsäljare Sapiens om mänsklighetens historia och intervjuat Linus Lovén om hans nya bok: Bitcoin – en finansiell revolution. Episodlista här: https://www.acast.com/bokbanditerna

  4. Vid diskussioner om Palmemordet hänvisas det ofta till Gärningsmannaprofilen som togs fram av Olson och Åsgård efter den mall som utvecklats av FBI. Många verkar välja att betrakta denna som en slags ”facit” mot vilket man kan värdera sina olika teorier om vilken som kan tänkas ligga bakom mordet. Rekommenderar denna artikel http://www.newyorker.com/magazine/2007/11/12/dangerous-minds av Malcolm Gladwell, krönikör vid The New Yorker, som ger en intressant inblick i svårigheterna med ”profilering” samt den alltför stora vikt som (han anser) givits till denna teknik.

  5. När man kommer till mötesscenariot så väcker det inte bara de givna frågorna och invändningarna vad gäller Lisbeth Palmes vittnesmål, utan också många funderingar omkring Olof Palmes eget agerande under dagen. Vad jag förstår så bestämdes det sent vilken film som makarna Palme skulle se. De hade inte heller några biljetter när de kom till Grand utan räddades av att det fanns ett par undanlagda biljetter, som
    ingen ännu hade hämtat ut. Senare har också dessa personer gett sig till känna.

    Så hur går detta ihop med ett planerat möte efter bion? Och verkar det inte egendomligt att se samma film som sonen Mårten och hans flickvän? Tänk om de hade beslutat sig för att slå följe med Olof och Lisbeth en liten bit på Sveavägen (även om deras bostad låg i en annan riktning). Risken att makarna hade träffat på andra bekanta i salongen som sedan hade gått samma väg får också bedömas som stor. Nu råkade väl t.ex. Björn Rosengren ha haft sin bil parkerad på annat håll.

    Och vad var Olofs plan om han inte hade fått tag på några biljetter? Skulle de då ha uppsökt en annan biograf, en restaurang eller annan plats i väntan på mötet?

    1. Det är riktigt att tillgänglig information visar att makarna Palme begav sig till Grandbiografen utan att ha försäkrat sig om biljetter i förväg och att de kom fram bara några minuter innan filmen började. Det var alltså inte säkert att de skulle få en chans att se filmen, även om det givetvis var möjligt att ett par andra besökare spontant skulle ha avstått sina platser för att ge statsministerparet möjlighet att komma in på föreställningen.

      Med tanke på att Olof och Lisbeth Palme sällan gick på bio kan det ju tyckas lite förvånande – det hade ju varit ett tråkigt sätt att använda en ledig fredagskväll om de tvingats vända hem igen. Nu pekar det mesta på att det inte var så viktigt för dem att se just ”Bröderna Mozart” – de hade ursprungligen tänkt att se ”Mitt liv som hund” som gick på en annan biograf. Och om de var flexibla så kunde de dra fördel av att det samtidigt gick fyra olika sena kvällsföreställningar på Grand. Så sannolikheten att de skulle kunna se någon av filmerna var ju stor.

      Men de visste å andra sidan att sonen Mårten och dennes flickvän skulle se just ”Bröderna Mozart”. Och enligt vad Lisbeth förklarat var det detta som fick dem att släppa ”Mitt liv som hund” för att i stället gå på samma föreställning som sonen, ”då de tyckte det skulle vara trevligt med sällskap av Mårten och hans fästmö”, som det står i protokollet från rikskriminalens förhör med Lisbeth Palme från våren 1986.

      Nu kom makarna Palme inte att sitta bredvid sonen och dennes flickvän. Inte heller fanns det tid att umgås före föreställningen. Och efter bara några minuters samtal efter filmen skildes de två paren åt, så någon egentlig samvaro blev det aldrig frågan om.

      Makarna Palme hade i det läget fattat två beslut, att ta ett snabbt farväl av ungdomarna trots att man knappt hunnit träffas och att ta sig tillbaka till Gamla Stan till fots genom vinternatten i stället för att ta t-banan eller taxi. Förhören med Lisbeth Palme har inte gått närmare in på bakgrunden till vare sig det ena eller det andra beslutet. I Hans Holmérs förhör med Lisbeth Palme står det till exempel bara: ”Mårten är en kvällsmänniska och ville gärna dricka te efter föreställningen, men det blev inte så. Lisbet och Olof bestämde sig för att promenera till bostaden.”

      Det finns alltså en del oklarheter kring de beslut från statsministerparet som hade anknytning till biobesöket. Vad som är klart är bara att makarna Palme på ett synbarligen improviserat sätt begav sig till Grandbiografen precis i tid för att förhoppningsvis se en sen föreställning och att de direkt efter filmen valde att promenera Sveavägen hemåt, trots att flera andra naturliga handlingsalternativ var tänkbara.

  6. Hej Gunnar. Jag har sett en uppgift florera på nätet om att Olof blivit förfrågad om en filmroll som operachef i just bröderna Mozart, kan man inte anta att det varit givet att han skulle se just den filmen i sinom tid och att det rimligtvis borde diskuterats nånstans i hans närmaste kretsar mer än vad som är känt ? Ger väl i min bok en något annorlunda bild om sannolikheten att han skulle gå just där och se just den filmen. Vet tyvärr inte källan och jag vet inte om det är sant ska jag tillägga.

    1. Jodå, du har så rätt. Suzanne Osten som regisserade filmen ”Bröderna Mozart” hade frågat Olof Palme om han ville spela rollen som operachef. Kjell Östberg skriver om saken i den andra delen av sin Palmebiografi, ”När vinden vände”.

      Palme tackade nej och rollen gick i stället till en annan amatör när det gällde skådespeleri men som i likhet med Palme hade en framträdande statlig befattning – nämligen Anders Clason. Denne var chef för Svenska Institutet, den myndighet som fått i uppgift att göra Sverige känt i utlandet.

      Givetvis kan faktumet att Palme varit erbjuden en roll i filmen ha spelat in när han och Lisbeth bestämde sig för att överge den ursprungliga tanken att se ”Mitt liv som hund” och i stället ansluta sig till Mårten och dennes flickvän som skulle se just ”Bröderna Mozart”.

      Vad som i vilket fall är klart är att det slutliga valet av film skedde tidigt på mordkvällen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s