Trettioett år, frågorna står kvar

veckans-brott-170228

Leif GW Persson, jag och Camilla Kvartoft i Veckans Brott 28 februari. I förgrunden en modell av platsen där Olof Palme mördades.

DET HAR NU GÅTT 31 ÅR SEDAN OLOF Palme mördades. Och frågorna kvarstår.

Själv deltog jag på årsdagen i webb-TV-sändningen från Aftonbladet Morgon och kommenterade läget för utredningen. Det blev också en liten diskussion mellan mig och Gert Fylking, en av de mer kategoriska förespråkarna för uppfattningen att det var missbrukaren Christer Pettersson som sköt statsministern.

På kvällen var jag med i Sveriges Televisions Veckans Brott (säsong 14, avsnitt 8) dit jag bjudits in för att presentera ”mötesscenariot”. Vad som avses med det är bekant för dem som läst mina böcker och för andra som noga följt debatten om Palmemordet. Men för många TV-tittare var uppgifterna i inslaget säkert nya och sensationella. Det handlar helt enkelt om de fem vittnen som – förutom Lisbeth Palme – såg delar av händelseförloppet ögonblicken före skottlossningen utanför Dekorima.

Sammantaget ger deras vittnesmål utrymme för händelseförloppet inte alls var det som blivit den mer eller mindre officiella historieskrivningen, den som åtalet mot Christer Pettersson byggde på.

Den etablerade versionen ser ut så här: mördaren följde efter makarna Palme från biografen och passerade dem i ett sent skede. När han kommit fram till Dekorimabutiken gömde han sig bakom avfasningen i gathörnet. Då makarna Palme kom fram gled han upp bakom statsministern och sköt.

Men dessa fem vittnesmål pekar starkt på ett helt annat möjligt förlopp, något som märkligt nog utredarna ignorerat. Det kan beskrivas så här: mördaren stod på plats utanför Dekorima flera minuter i förväg, vilket i så fall utesluter att han kan ha följt efter statsministerparet från Grand. När han såg makarna Palme komma gick han dem till mötes och inledde ett stillastående samtal med Palme. Sedan det korta samtalet avslutats gick statsministerparet vidare med gärningsmannen vid deras sida. Plötsligt och utan förvarning sköt mördaren Palme i ryggen från mycket nära håll.

Denna version av händelseförloppet är förstås kontroversiell eftersom den inte stämmer överens med de uppgifter som offentligt redovisats av Lisbeth Palme. Men betyder det att dessa andra vittnesuppgifter därmed automatiskt ska avfärdas? Det tyckte inte GW och det var därför jag var inbjuden att medverka i Veckans Brott. Hör och se hur jag presenterar hypotesen och hur Leif GW Persson kommenterar den.

I samma program medverkar också den nye Palmeåklagaren Krister Petersson som trätt in som förundersökningsledare nu i månadsskiftet efter Kerstin Skarp.

Samma dag, fortfarande på årsdagen av mordet, intervjuades också Krister Petersson i Aftonbladet.

Och 28 februari publicerade även Aftonbladet Debatt en artikel av Lars Borgnäs, välkänd från många års bevakning av Palmemordet i radio och TV. Artikeln har rubriken ”Palmemordet är inte alls löst, Löfven” och den kritiserar statsministerns offentligt framförda utpekande av Christer Pettersson som Olof Palmes mördare.

I Eskilstuna har det startats en nättidning, Efolket, som har ambitionen att fylla tomrummet efter den nedlagda socialdemokratiska tidningen Folket – inte genom att vara partipolitiskt anknuten utan som en obunden tidning som ”tar sin utgångspunkt i arbetarrörelsens värderingar”. Tidningen har inför årsdagen av Palmemordet publicerat en artikelserie (del 1, 2 och 3) om Palmeutredningen och en intervju med mig i ämnet.

Advertisements

52 reaktioner på ”Trettioett år, frågorna står kvar

  1. Hej Gunnar, hann du byta några ord med Krister Petersson efter sändningen och/eller har du fått någon känsla för vad det innebär för utredningen att han ersatt Skarp?

    1. Jag pratade lite med honom före sändningen. Han gav intryck av att vara en lyssnande, seriös och eftertänksam person. Vi får hoppas att det är så.

  2. Bra att utredningen ändå fortsätter när det gäller något så pass viktigt. Har inga direkta åsikter om vem som kan ha gjort det men tycker det är mystiskt med trapporna, där det är så trångt och där det antagligen skulle vara ganska omöjligt att se om det kom mötande om det inte vore upplyst av lampor etc., att gärningsmannen ändå verkat varit så säker på att det var den vägen som gällde (egentligen vet vi inte, men det har väl inte framkommit något annat från vittnet Lars J?) , trots att denna person passerade korsningen med Luntmakargatan.

    1. Ja, gärningsmannens flyktväg är intressant. Den traditionella uppfattningen om mordet går ju ut på att mördaren följde makarna Palme från Grand, passerade dem och lite improviserat valde att stanna och vänta i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan.

      I så fall kan han inte ha hunnit ägna särskilt mycket tid åt att fundera över flyktvägen. Men om vi utgår från att mördaren flydde uppför trapporna, precis som Lars J berättar, ger det knappast intryck av att vara ett särskilt spontant beslut. Det var långa och branta trappor att ta sig uppför. Om mordplatsen beslutats i sista stund och/eller om mördaren agerat ensam kunde han inte räkna med att det fanns medhjälpare till hands där uppe. Och innan mördaren kommit upp till krönet skulle han inte veta om det fanns mycket folk, kanske också patrullerande poliser, ovanför trapporna.

      Med andra ord: vägen uppför trapporna bör ha framstått som ansträngande och allmänt osäker. Borde det inte ha varit mer lockande att svänga av till vänster på Luntmakargatan? (Eller till höger för den delen, men åt det hållet var det en viss uppförsbacke.)

      Om mordplatsen var utvald i förväg förhåller det sig annorlunda. Då kan mördaren ha haft en plan med flyktvägen. Det kan ha funnits medhjälpare som var beredda att hindra eller distrahera människor som befann sig ovanför trappans krön om det behövdes. Och det kan ha funnits en förberedd plats för mördaren att gömma sig på där uppe, till exempel inne i ett hus. Eller så fanns det en väntande bil – uppe på åsen eller nere på andra sidan mot Birger Jarlsgatan. Det fanns också möjligheter att ta sig ner åt höger till Kungsgatan och blanda sig med de stora skarorna människor som rörde sig där.

      För en mördare med god kondition som kalkylerat situationen fanns det i själva verket fördelar också med den branta trappan. Bara personer som själva var i hyfsad fysisk form skulle klara av att följa efter någorlunda nära. Och de skulle ändå ta det försiktigt på grund av att mördaren var beväpnad.

      Med andra ord: om mordplatsen var utvald i förväg kan flyktvägen ha varit väl genomtänkt. Och som vi vet kom mördaren undan.

      1. Tyvärr finns det ju inte mycket att gå på men jag tror du uppskattar motargument. Till en början måste jag säga att jag förstår dina argument. Men det kan finnas en viktig iakttagelse. Vittnet Lars J ska ju haft sett att mördaren har tittat efter sig 2 gånger i trappan. Jag tycker det kan tyda på att gärningsmannen tänkte mer på vad som fanns bakom än vad som kunde dyka upp framför. Kanske hade personen tunnelseende och bara ville komma bort från mordplatsen så fort som möjligt och då kan det vara rimligt att bara fortsätta rakt fram och vidare på David bagares gata. Detta borde isåfall kunna betyda att åtminstone inte hela flyktvägen var planerad i detalj.

        1. Samtidigt ska man nog inte bara utgå från att gärningsmannen var rädd för att bli gripen just då. Denna person kan även varit rädd för att bli iakttagen (för att något vittne senare skulle kunna vittna om vem personen var). I det fallet kanske det inte var så lämpligt att gärningsmannen tvekade om något. T.ex titta åt sidorna vid Luntmakargatan. Någon person skulle ju kunna finnas där.

        2. Om gärningsmannen visste att han hade backup så fort han kom upp på åsen var hans största bekymmer att inte några förföljare skulle komma för nära. Då var det helt rimligt att han vände sig om. Vid behov skulle han ju kunna skjuta ett skott för att skrämma. Men visst rör vi oss med gissningar och sannolikheter.

          1. Jo, jag får nog tänka om lite också då det stod en container i ett presenningskjul fram brukbergstunnelns öppning vilket nog gjorde det omöjligt för gärningsmannen att se hela trappan på håll för att bedöma ifall någon befann sig där.

      2. För en gärningsman som kan sitt Stockholm är detta en alldeles utmärkt flyktväg, som inte heller förutsätter något större mått av planering. En ganska snabb förflyttning uppför trapporna till en helt ny miljö, där eventuella förbipasserande är ovetande om vad som har hänt. Där uppe står sedan flera vägval till buds. Nej, en person med god lokalkännedom behöver inte fundera länge på den bästa reträttvägen. Det var just den som mördaren tog.

        1. Diskussionen handlar förstås rätt mycket om vilken sorts dåd det var. Var det ett impulsdåd i hastigt vredesmod så får vi väl tänka oss en gärningsman som även beter sig på ett impulsivt sätt under själva flykten. Kände han till vart trapporna ledde så kan han naturligtvis även i stundens hetta snabbt ha insett att en språngmarsch uppför dem innebar en rad alternativ för den vidare flykten. Fortfarande fanns det ju risk för att det skulle kunna finnas poliser där uppe, men en impulsmördare kan förstås ha bortsett från den risken. Så långt kan jag ge dig rätt.

          Nu tror jag inte det var ett impulsdåd i vredesmod. Även i upplägget av åtalet mot Pettersson var ju huvudtanken att mördaren bestämt sig i samband med att han såg makarna Palme före bioföreställningen. Det innebar ju att planering och förberedelser sträckte sig över drygt ett par timmar.

          Var det ett planerat dåd kommer nästa fråga upp: var mordplatsen planerad? Jag tror det. Bland annat för att flyktvägen erbjöd mördaren uppenbara fördelar. Den största nackdelen, att han inte kunde se vad som fanns uppe på åsen innan han kom upp, kan ha balanserats av att han hade medhjälpare där uppe – medhjälpare som kunde ingripa vid behov men annars inte behövde ge sig till känna.

          Om det fanns en planering bakom mordet tror jag alltså att mördaren valde Dekorimahörnan med viss omsorg. Där fanns en mörk tvärgata med blockerad sikt (manskapsbodarna) som inte kan ha varit lockande att ge sig in på för eventuella förföljare. Och jag tror också att han sände en och annan tanke till frågan om vart han skulle bege sig sedan han klättrat uppför trapporna. Själva området uppe på åsen må ha varit rätt obefolkat en sen kväll. Men där uppe fanns inte heller några snabba kommunikationsvägar bort, varken busshållplatser eller T-banenedgångar. Inte heller kunde han räkna med att smidigt kliva in i en taxi. Det bör han ha funderat över. Och det pekar på han laborerade med ett eller flera av följande alternativ: en plan för hur han smidigast skulle ta sig vidare till fots, ett gömställe på åsen eller en väntande bil.

          1. Jovisst kan man undra om det var viss planering trots att det inte såg ut så. En detalj men icke helt oväsentligt är att vittnen, när gärningsmannen kom upp på Malmskillnadsgatan, såg att gärningsmannen såg ut att stoppa ner något i en väska innanför rocken. Varför hålla på med en väska om det inte fanns viss planering. Dessutom måste gärningsmannen varit helt uttröttad efter alla trappor men ansåg ändå att detta var så pass viktigt att göra just då. Om det var ett vapen som lades ner i väskan, så bör pistolen varit upplockad från väskan när makarna skulle passera gärningsmannen på sveavägen, för att kunna agera snabbt.

          2. Jag har följt fallet noga sedan 1986 och var också på plats i säkerhetssalen vid ett par tillfällen under rättegången mot Christer Pettersson. Man fick ställa sig i kö tidigt på morgonen för att kunna komma över en av de eftertraktade sex åhörarplatserna.

            För egen del lutar jag nog åt att mordet inte föregicks av någon längre planering än ett par timmar. Jag har egentligen inte funnit några riktigt starka invändningar mot att mördaren först följde efter makarna Palme, sedan passerade dem på motsatt trottoar och därefter sneddade över Sveavägen och ställde sig i skydd av annonspelaren. När så paret passerar, ansluter han tätt bakom och promenerar med dem ett kort stycke innan han avlossar skotten. Några av vittnena har ju uppfattat att de tre befinner sig väldigt nära varandra strax före dådet. För en utomstående ligger det förstås nära till hands att dra slutsatsen att sällskapet är inbegripet i ett samtal. Vad jag förstått är det precis detta det handlar om: vittnenas egna slutsatser. Mig veterligt har ingen hört eller sett att det verkligen ska ha utväxlats några ord mellan mördaren och offren före dådet.

            Om man går till musiklärarens första vittnesmål, så är ju också tidsangivelsen svävande för hur länge som gärningsmannen kan ha befunnit sig vid hörnan före mordet.

            De omtalade 40 sekunderna, som sammanhänger med en annan vittnesiakttagelse, övertygar inte heller. Kanske minns vittnet helt enkelt fel om var han egentligen befann sig när han hörde skotten. Det finns ju onekligen en del tveksamheter i hans berättelse. Men även om han mot förmodan skulle ha rätt, så visar det väl bara att makarna Palme har tagit längre tid på sig på den östra sidan av Sveavägen än vad Lisbeth uppskattat? Behöver man för den sakens skull gå så långt som att hävda att de skulle ha samtalat med mördaren före dådet?

            Sammanfattningsvis menar jag att den som tror på mötesscenariot har betydligt mer att förklara än den som lutar åt att mordet föregicks av kort planering och att mordplatsen mycket väl kunde ha blivit någon annan.

            1. Att mördaren skulle ha ställt sig i skydd av annonspelaren är en intressant variant på det åklagarna förde fram i Palmemålet, att han skulle ha stått bakom avfasningen vid Dekorimahörnan. Tanken att han skulle ha stått vid annonspelaren är ju avgjort mer förenlig med vad de olika vittnena sett. Men då återstår en del annat att förklara: bland annat varför inte makarna Palme märkte att en person gick i direkt anslutning till dem en sträcka på ca 10 meter, så tätt inpå dem att flera vittnen uppfattade det som att de tre faktiskt utgjorde ett sällskap.

          3. Valet av flyktväg ter sig väl lämpligt oavsett hur mycket planering som föregår mordet. Även en GM som snabbt överväger alternativen inser trapporna upp till Brunkebergsåsen som idealiska. Stockholmstopografin ger ju att du tämligen snabbt befinner dig på en plats som är tämligen avskuren från mordplatsen.

            Sen är ju aktionen i sig ett högriskprojekt oavsett. Det finns ingen flyktväg i sammanhanget som är oproblematisk. Även med medhjälpare vimlar det av osäkerhetsfaktorer.

            1. Om mordet inte föregås av planering är sannolikt mordplatsen vald i sista stund och då går det inte heller att tänka sig att mördaren hunnit med att noga välja en flyktväg. Dessutom: om mordplatsen är sent vald är det mindre sannolikt att mördaren kan ha vidtagit åtgärder för att underlätta flykten den här vägen, till exempel genom att se till att medhjälpare finns på plats uppe på åsen för att ingripa vid behov.

  3. Jag tyckte det var ett otroligt bra TV-inslag, seriöst och trovärdigt rent ut sagt, all heder till dig Gunnar för det,och inte att förglömma även GW och programredaktionen för övrigt. Jag slutar aldrig att förvånas över detta komplexa mordfall. Fast jag själv tycker mig läst in det mesta som är intressant och är näst intill hundraprocentigt insatt i fallet, så dyker det ibland upp viktiga detaljer, som jag av en eller annan anledning inte nåtts av eller helt enkelt av oförklarliga anledningar missat. Så även i detta programinslag. GW sa kort något som jag aldrig hört eller noterat tidigare som jag reagerade starkt över. Han uppgav kort i programmet,skyltfönstret till butiken Sari var släckt! Om nu fru Palme ville gå över gatan för att just se i butiken Saris skyltfönster, så bör det ju betyda att hon har handlat där tidigare och känner väl till butiken och dess läge.
    Nu undrar jag, hur långt ifrån övergångsstället där de korsade Sveavägen låg butiken Sari? Om nu fru Palme fick för sig att hon skulle vilja se i just denna butiks skyltfönster denna sena kväll, så tycker jag att det faller sig naturligt att hon före de korsar Sveavägen slänger en blick mot butiken på andra sidan gatan. I det läget om skyltfönstret var släckt, så bör det ju på förhand kännas tämligen ointressant att korsa Sveavägen för att titta in i ett släckt och mörkt skyltfönster. Då infaller sig en stor tveksamhet över att det var av just det skälet paret Palme korsade Sveavägen som uppgivits. Det förstärker ju givetvis mötesscenariot ytterligare. Det förutsätter då som sagt att butiken Sari låg någorlunda nära övergångsstället så att fru Palme utan tvekan, medelst endast slänga en kort blick mot butiken på andra sidan gatan, kunde på förhand se att skyltfönstret faktiskt var släckt. Och som sagt, av den anledningen bör det ju varit totalt ointressant för fru Palme att vilja korsa Sveavägen just av skälet att titta i denna butiks släckta skyltfönster.

    1. Roligt att du gillade inslaget.

      Och vad gäller hur upplyst det var i Saris fönster: det som brukar nämnas är ju att belysningen släcktes i en annan butik alldeles intill biografen i samband med att makarna Palme stod och pratade med sonen och dennes flickvän. Exakt hur det stod till med belysningen i Saris skyltfönster vet jag faktiskt inte. Men det var i alla fall inte så mörkt att det föranledde någon kommentar om det från Lisbeth Palme under rättegången. Så här kom saken upp i tingsrätten:

      Lisbeth Palme: Vi gick något hundratal meter på samma sida som biografen. Sedan sneddade vi över, vid Adolf Fredriks kyrkogata. När vi kom i jämnhöjd med refugen mitt i gatan gick vi rakt över och kom i jämnhöjd med en affär i hörnet, en klänningsaffär.

      Anders Helin (åklagare): Stannade ni där?

      Lisbeth Palme: Ungefär tio sekunder. Det var mycket kort vi stannade där. Jag gick fram till fönstret litet hastigt. Sedan gick vi.

      Ungefär likadant lät det i hovrätten. Här framgår också det du undrade över Sten, om var Sari låg. Butiken låg alldeles i början av Skandiakvarteret, i princip i gathörnan.

      Lisbeth Palmes beskrivning i rätten ger inte särskilt intryck av att det var viktigt för henne att titta i detta skyltfönster eller ens att det var därför de gick över gatan. Den uppgiften finns däremot i tidigare förhör, men då inte ordagrant från Lisbeth Palme utan bara som sammanfattande påståenden i protokollet.

  4. Jag tror att den ”saknade” pusselbiten i Palme mordet är Lisbeth Palme, då hon MÅSTE ha sett vem som sköt Olof då hon sågs stå vänd mot honom innan de vände sig om å började gå därifrån

  5. Gunnar: Vet du i vilken utsträckning det finns vittnesmål från andra bankomatkunder än de som följde med Inge M? Rimligen borde de eventuella vittnesmålen kunna kasta ljus över de wt-observationer som gjordes mitt emot Dekorima minuterna innan mordet.

    1. En taxichaufför har berättat att han passerade den blivande mordplatsen omkring 23.15 (alltså c:a sex minuter före mordet) och att han då såg en man med walkie-talkie på västra sidan av Sveavägen, alltså på motsatt sida av gatan från mordplatsen räknat. Det där finns beskrivet i Lars Borgnäs ”En iskall vind drog genom Sverige”, sid 433ff.

      Jag känner inte till några uppgifter om att bankomatvittnen skulle ha iakttagit mannen. Men det kan givetvis ändå finnas sådana vittnesmål. När förundersökningsprotokollet i målet mot Christer Pettersson offentliggjordes hade walkie-talkieobservationerna rensats bort från det material som publicerades. Det som är känt om dessa observationer beror mestadels på att personerna själva berättat för journalister.

      Man kan tycka att vittnen som iakttagit något sådant mitt emot mordplatsen skulle ha valt att kontakta media för att berätta. Men det är inte säkert. Dessutom kan vi mycket väl tänka oss att taxichaufförens observation av walkie-talkien kunde göras från gatan men inte från andra vinklar. Folk som köar till en bankomat brukar dessutom inte alltid ha så mycket fokus på vad som händer i omgivningarna. Och slutligen ska vi också komma ihåg att mannen inte behöver ha varit kvar vid tidpunkten för mordet eller alldeles före. Om han var inblandad är det snarare troligt att han försvann från platsen i god tid innan något skulle hända. Vi får inse att 23.15 rimligtvis är en ungefärlig uppskattning från taxiföraren, det kan ha varit lite tidigare. Och det betyder att även om det var en kö till bankomaten när Inge M:s sällskap skulle göra sina uttag – vilket det tycks ha varit – så behöver det inte ha funnits några bankomatkunder på plats några minuter tidigare.

      1. Överlag så tycker jag att det finns tecken på intressant aktivitet på västra sidan Sveavägen minuterna innan mordkvällen. Vittnet Wiklund skall ju enligt gmp ha sett en man stå och spana norrut mittemot mordplatsen minuten innan mordet. Enligt vad Holmér uppger i sin bok (s 13) om mordet så såg Wiklund (Holmér kallar honom ”Westerberg”) samma person några minuter innan när han steg ur en bil vid hörnet Tunnelgatan – Olofsgatan. Och Börge Hellström har för tidskriften paragraf uppgett att han också såg wt-män minuterna innan mordet på Tunnelgatan. https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/43681-tror-du-att-CP-mordade-palme/

        1. Det finns ju också ett antal vittnesiakttagelser av män med walkie-talkies i området alldeles väster om mordplatsen även tidigare under kvällen – från omkring klockan 20.30 och framåt. Ett par av dessa vittnen är makarna Sven och Berith som jag berättar om i min senaste bok Konspiration Olof Palme – de såg en man med walkie-talkie på Norra Latins skolgård och två andra walkie-talkiemän i ett dörrprång på Tunnelgatan väster om Sveavägen. Dessa observationer bör de enligt vad de själva bedömer ha gjort någon gång strax före 22.30.

          Det här pekar på att den blivande mordplatsen kan ha varit bevakad från ungefär den tidpunkt då makarna Palme lämnade bostaden i Gamla Stan. Alternativet är att det förekom spaningsaktivitet just i detta område av helt andra skäl och att denna spaning av svårbegripliga skäl hemlighållits under alla dessa år.

          1. Det kanske bara är en tillfällighet men 2230 är väl också tidpunkten då polisens narkotikaspaning avbryts? Och det är också då som Holmér och Dahlgren (enligt den senares berättelse) börjar resa runt i city.

            1. Ja, det finns förvisso fortfarande en del icke kartlagda omständigheter kring mordnattens myndighetsutövning. När jag skrev ”Mörkläggning” hade jag fått en uppgift om att spaningen från observationslokalen mitt emot Sigges lägenhet avbröts klockan 22 på mordkvällen. Men jag har aldrig sett någon rapport från denna spaning, så 22.30 är en lika trolig tidpunkt vad mig anbelangar.

              Rolf Dahlgren tjänstgjorde som chaufför åt Holmér i mitten av 80-talet. Han är avliden, men tidigare riksdagsledamoten Jerry Martinger (M) har skrivit ner en berättelse som ska bygga på vad Dahlgren uppgett för honom. Den finns att läsa till exempel här på Anders Jallais blogg. Det centrala i den är att Dahlgren kört runt Holmér i Stockholm under mordnatten. Bland annat hade de passerat mordplatsen kort tid efter mordet. Holmér hade understrukit för Dahlgren att denne hade tystnadsplikt om det han varit med om. Allt detta enligt Martinger.

              Och tidpunkten för starten på detta resande genom staden anges just som 22.30, det är riktigt. Så här heter det: ”Dahlgren uppger sedan att han och Holmér från ungefär klockan 22.30 kryssade runt i Stockholm på ett sätt som Dahlgren hade svårt att förstå. Holmér gav hela tiden Dahlgren order om att köra runt till olika platser.”

              Martinger är en kontroversiell person. Han tvingades lämna riksdagen år 2000 i samband med att han åtalades för en rad brott. Han fick villkorlig dom och böter för för bland annat sexuellt ofredande, misshandel och övergrepp i rättssak. Själv har han hävdat att att han är oskyldig.

              Granskningskommissionen som tittade på uppgifterna om Dahlgrens körning under mordnatten skriver i sitt betänkande att tillgängliga polisdokument anger att Dahlgren omplacerats mot slutet av 1985 och i vart fall inte kört Holmér efter den 15 januari 1986.

              För min egen del avstår jag tills vidare från bestämda slutsatser om just detta.

              Holmérs aktiviteter under mordnatten har i många år varit föremål för spekulationer. Hans egen version var att han övernattade på Scandic Hotell i Borlänge, men författaren Sven Anér hävdade att det var fel. Saken blev så uppmärksammad att förundersökningsledaren för Palmeutredningen Axel Morat hösten 1990 beslutade om en särskild polisutredning av var Holmér befunnit sig under mordnatten. Utredningen kom fram till att Holmér varit i Borlänge, men frågan diskuteras fortfarande.

              1. Margareta E, som väl är den som tog beslutet att avbryta spaningen, uppgav i dokumentären ”Jag såg Palme skjutas” att det var mellan 2215 och 2230 som spaningen avbröts. 41:15 in i den här länken.

                Jag har för mig att jag har sett någon ytterligare källa på tidpunkten, men hittar inte den nu.

                1. Tack. Sedan är det en annan sak att allt som rör denna spaning är lite mystiskt. Jag gick nyss till min första Palmebok, ”Mörkläggning” och hittade ett avsnitt om övervakningen av Sigges lägenhet. Bakgrunden var att Palmeåklagarna gärna ville ha det till att Pettersson tidigt under kvällen begett sig Sigges lägenhet på Tegnérgatan för att tigga till sig lite amfetamin. När Pettersson konstaterade att Sigge inte var hemma var det utifrån det resonemanget rimligt att tänka sig att han väntade i grannskapet, till exempel intill biografen Grand och att han då såg makarna Palme komma till bion.

                  Medan han väntade borde han i så fall ha gjort sina lovar till Sigges port för att se om denne dykt upp. Jag citerar ur ”Mörkläggning:

                  Sigges port bevakades under kvällen av narkotikapoliser som satt i spaningslokalen tvärs över gatan.

                  Till tidningen Arbetet sa Ölvebro våren -89 att spaningsgruppen fanns kvar på sin observationspunkt till någon gång efter klockan 22. Då sa han också att allt vad dessa poliser hade sett skulle bli offentligt när åtal väcktes mot Pettersson.

                  Det lät onekligen som om Palmeutredarna hade trumf på hand. Men när Pettersson till sist åtalades den 29 maj och det digra förundersökningsprotokollet publicerades kunde man leta förgäves efter vad narkotikaspanarna sett.

                  Det var knappast någon som märkte det då. Först under hösten, kort tid innan Pettersson friades av hovrätten, kom jag själv att tänka på Arbetets artikel och frågade Ölvebro vad det blev av den utlovade publiceringen av polisobservationerna vid Sigges port. Han förklarade att Palmeutredarna ändrat sig:

                  – Vi ville inte avslöja knarkspanarnas namn och inte heller deras arbetsmetoder.

                  Det borde ju väga lätt om de kunnat lägga fram bevis mot en statsministermördare, tyckte jag. Ölvebro svarade att de inte haft något att berätta. Han tillade att det inte heller funnits någon skriftlig dokumentation från den kvällens spaningar. Samtidigt menade han att Pettersson faktiskt kunde ha varit hos Sigge utan att narkotikapoliserna uppmärksammat det – de kände nämligen inte igen honom.

                  Det kanske de inte gjorde. Men man kan tycka att de borde ha uppmärksammat honom om han var där. Låt oss påminna oss att Palmeutredarna lutade sig mot hypotesen att flera vittnen vid Grandbiografen lagt märke till just Pettersson i den stora skara av människor som befann sig på platsen – eftersom han gav ett så skrämmande och avvikande intryck. Skulle de professionellt arbetande knarkspanarna ha varit mindre observanta om samme Pettersson dök upp mitt framför näsan på dem?

                  Med andra ord: plötsligt var det ointressant att redovisa knarkspanarnas iakttagelser – eller brist på sådana – under mordkvällen. Och enligt Ölvebro fanns det alltså ingen skriftlig dokumentation av vad de sett. Enda sättet att redovisa vad spanarna varit med om skulle i så fall vara att de berättade själva för domstolen. Och det var olämpligt eftersom deras identiteter måste skyddas.

                  Det är lite svårsmält att godta påståendet att spaningarna inte dokumenterades. Vad var det då för mening med att bedriva dem?

                  Det är inte det enda som är konstigt med Stockholmspolisens övervakning av Sigge Cedergren denna kväll. Det bedrevs också telefonavlyssning av hans lägenhet. Sigges spelklubb utsattes för ett tillslag under mordnatten, vilket var föga märkligt med tanke på att det förekom handel med stulna vapen i anknytning till klubben. I det sammanhanget var Sigge en nyckelperson. Ganska snart efter mordet blev han intressant för Palmeutredarna också på grund av sina uppgifter om en springande man han sett när han körde hem från klubben vid en tidpunkt i nära anslutning till mordet. Ändå dröjde det ända till mars 1987 innan Palmeutredarna fick del av de uppgifter om mordkvällens avlyssning av Sigges hemtelefon som senare presenterades i samband med Palmerättegången. Dessa uppgifter tycktes ge underlag för slutsatsen att Sigge ljugit om sin hemfärd från spelklubben, att han varit hemma i lägenheten vid tiden för mordet. Men uppgifterna från narkotikaroteln innehöll i sig så många besynnerligheter att det funnits anledning att fråga sig om de redigerats ihop i efterhand i något syfte.

                  Och dessutom: om det direkt efter mordet fanns färska uppgifter om den kände kriminelle figuren Sigge hos narkotikaroteln, varför kom de då inte snabbt in till Palmeutredarna? Jag talade med narkotikaspanaren Margareta E, hon som uttalar sig i Hylins film, om detta. (I ”Mörkläggning kallar jag henne bara ”E”). Hon medgav att hon varit ansvarig för narkotikarotelns protokollsanteckningar om Sigges samtal från mordkvällen och jag frågade henne om hon inte förstått att allt som gällde Sigge borde ha lämnats vidare till Palmeutredningen.

                  Jag citerar ur ”Mörkläggning” igen:

                  Hon hävdade att hon inte gjort det: våren -86 hade Sigge bara varit intressant för henne i sin egenskap av misstänkt narkotikabrottsling. Och om någon av hennes kollegor på roteln rapporterat vidare om honom kände i alla fall inte hon till det.

                  Jag blev lite förvånad över ”E”:s svar. Dels av det skäl vi varit inne på: hon borde ha fattat att Sigge var viktig för mordutredarna. Men också av en annan anledning. Jag visste nämligen att ”E” bara några veckor efter mordet faktiskt hade gett Palmeutredarna ett spaningstips med direkt anknytning till Sigge.

                  Här sammanfattar jag uppgifter om en magnumrevolver som Sigges bekant Harri Miekkalinna lånat av Sigge, uppgifter som MargaretaE och hennes kollegor snappat upp. Om detta rapporterade hon muntligt till Palmeutredarna den 14 april 1986. ”Mörkläggning” igen:

                  Den som tar emot vad hon har att säga är Erik Skoglund, en gammal erfaren mordspanare vid stockholmspolisen.

                  Skoglund skriver ner en rapport om saken. I den gör han, närmast i förbifarten, en intressant notering:

                  ”[E] kände till att [Sigge] var hörd angående sina förehavanden för kvällen den 28 februari.”

                  Det här frågar jag ”E” om. Hon svarar:

                  – Då har väl Skoglund frågat mig om jag kände till det. Det minns jag inte, men det var inga konstigheter.

                  Här borde det, kan man tycka, ha blixtrat till hos ”E”. Hon borde ha försäkrat sig om att Palmeutredarna hade tagit del av den information om Sigges aktiviteter under mordkvällen som fanns på avlyssningsbandet. Men så sker tydligen inte.

                  Med andra ord: det tycks finnas något besynnerligt kring allt som gäller övervakningen av Sigge denna kväll. Det har i andra sammanhang kommit fram uppgifter som pekar på att en eller flera enheter inom Stay Behindnätverket opererade i centrala Stockholm under mordkvällen och att denna verksamhet kan ha haft verklig eller påstådd anknytning till något som var klart mindre mindre kontroversiellt, nämligen narkotikaspaning.

                  1. Ja, det är verkligen ytterst märkligt med hela denna soppa av övervakning/spaning som sker denna kväll! Man sitter i ”holk” m.e.m Sigge, man sitter i bilar(”E” bekräftar att hon sitter i bil på Luntmakargatan), Harri M tror även att de sitter i lokal ovanför Sigge.

                    Men, det mest intressanta är uppgiften om att man även spanade från Postens lokal Sveavägen/Tunnelgatan(!). Jag har sett den uppgiften någon annanstans också men kommer nu inte ihåg var. Tyvärr är det lite otydligt i klippet som Hubert förtjänstfullt länkade ovan, det är reportern som nämner detta 40:45 och ”E” säger ju inte emot men man skulle vilja höra henne bekräfta det tydligt. Tanken svindlar ju med tanke på vilken utsikt man i så fall hade från den lokalen….tänk om inte denna spaning avbröts 22:30(!). Man tycker ju att det borde gå att få detta bekräftat idag, om denna lokal användes alltså- en narkotikaspaning är ju knappast hemlig 30 år senare.

                    Till ovanstående tillkommer Ulf Dahlstens 6-10 poliser med WT som höll på med någon övervakning vid Tunnelgatan- ”lite oklart för mig om de var på officiellt uppdrag eller om det var någonting de själva hittat på att de skulle göra”. Ja, sen har vi Donald Forsbergs SB-enhet(kanske samma)….och FMN. Mycket folk blir det.

                    En viktig fråga är varför en så pass stor narkotikaspaning, fredagkväll/lönekväll, skulle avbrytas så pass tidigt som 22-22:30? Det känns helt ologiskt.

  6. Också intressant i sammanhanget är vittnesförhören med Kjell Fernberg. Han satt och lyssnade på polisradion hela kvällen. Fernberg uppger att han ca 2230 blir uppmärksam på att det förekom spaningsverksamhet i City. Den här skulle enligt vad Fernberg uppger ha bestått av krypterat tal. Så samtidigt som spaningen officiellt upphör så påbörjas det enligt Fernberg en spaning i Citykärnan! (Se förhöret med honom från den 30e januari 1989)

  7. När Donald F först berättade i Radio Gotland om wt-männen från mordnatten så hävdade han att sb-enheten rapporterade till föräldraföreningen mot narkotika, som i sin tur rapporterade till kriminalkommissarie Augustsson. Den sistnämnde var, såvitt jag kan förstå, verksam inom rikskrims narkotikarotel.

    Jag antar att det här innebär att det är tänkbart att det är rikskrim som sitter på uppgifter om den här spaningen, snarare än länskrim.

  8. Gunnar, du som är väl insatt i de flesta omständigheter: Går det att bedöma i vilken utsträckning som makarna Palmes biobesök denna fredagskväll avvek från ”normalbilden”? Jag vill minnas att jag läst att de t.ex. hade varit på restaurang någon kväll kort tid före mordet. Även då ska Olof ha saknat livvaktsskydd. Kort sagt: finns det flera exempel på att Olof, med eller utan hustru, kunde befinna sig mitt i folkvimlet utan livvakter? Och var det ovanligt att makarna gick till fots i Stockholms innerstad efter mörkrets inbrott utan livvaktsskydd? Har det framkommit något som tyder på att Mårten tyckte att det var anmärkningsvärt att föräldrarna valde att promenera hem i vinternatten?

    Jag utgår ifrån att detta är något som du och andra har funderat en hel del på. Rimligen också palmeutredarna.

    1. Det hände att Olof Palme rörde sig utan livvakter även utanför det område där han avtalat med Säpo om att få slippa, triangeln som bestod av bostaden, riksdagshuset och kanslihuset. Men vanligtvis respekterade han överenskommelsen.

      Han gick sällan på bio.

      Mårten har inte beskrivit beslutet att promenera hem som anmärkningsvärt. Men jag tror inte han fått frågor om detta.

  9. Tack för det. Nu hittade jag också uppgiften om restaurangbesöket. Det är Lisbeth som nämner det inledningsvis i förhöret/samtalet med Holmér den 25 mars 1986:
    http://runeberg.org/palmenytt/1999/0102.html

    Det framgår inte av referatet hur det förhöll sig med livvaktsskyddet vid restaurangbesöket vid Kornhamnstorg på onsdagskvällen, men det är ju alldeles i närheten av bostaden. Jag vet inte heller om det har framkommit något omkring de närmast föregående biobesöken, då makarna tydligen hade sett filmen Amadeus båda gångerna. Fanns det månntro livvakter med där? Formans film hade svensk premiär redan i oktober 1984, så det är väl i så fall troligt att åtminstone det första besöket ägde rum under oppositionstiden. Men det borde väl också ha funnits något tillfälle efter valet när de gått på teater, konsert eller annat evenemang. Det är ju av intresse att försöka fastställa om det finns något avvikande eller exceptionellt i makarnas olika beslut på mordkvällen. Brukade de t.ex. inte skaffa biljetter i förväg? Och hur färdades de i regel?

    1. Rättelse: Oppositionstiden låg givetvis längre tillbaka i tiden. Även 1984 var han ju statsminister. Jag hade valet 1982 i tankarna.

  10. Hej Gunnar och tack för väldigt intressant läsning på din blogg!

    Jag undrar över vittnet Christian som strax innan mordet såg två män med walkie-talkies i korsningen Regeringsgatan-David Bagares gata. Christian kontaktar polisen angående sina iakttagelser, men blir aldrig hörd. Som jag förstår det blir han hotad via telefon och väljer därefter att vara anonym. Är detta det sista som är känt om vittnet Christian och det han sett, eller har han trots allt blivit förhörd på senare tid? Finns det andra vittnesmål som styrker hans utsaga?

  11. När man lyssnar på de första rapporterna in till LAC, så säger de att en man (Olof) blivit skjuten i bröstet. Alltså framifrån. Är det 100% att han sköts i ryggen.

    1. Vittnen hade vänt på Palme för att utföra livräddning. Så han låg på rygg och var blodig på bröstet när polisen kom. Det var nog orsaken till den felaktiga uppgiften.

      Obduktionsprotokollet och vittnesmålen är dock entydiga. Han blev skjuten i ryggen.

  12. Hej igen, Gunnar!

    Jag är säker på att du är medveten om ”Leopold-rapporten”, och dess innehåll. Lägger en länk till det här också, för de som inte läst det:

    Vad är din åsikt om den/det? Finns det inte väldigt mycket att hämta där egentligen, när det gäller ”det stora, internationella, konspirations-perspektivet”? (Mordet initierat av Bush:s ‘black op:s”-enheter; p.g.a. Palmes stopp av amerikansk vapenförsäljning till Iran via Bofors rutt, samt annat, som att försöka få ett kärnvaoenfritt Norden, vägran att låta USA lägga ut ny signalspaningsapparatur i Östersjön, etc.; lagt på ‘entreprenad’ till sydafrikanska ‘experter’ – De Klerks ‘dödspatruller’ – där svenska högerextremistiska poliser också fått komma ner på ‘studiebesök/träning’ vid ‘passande tillfälle’, och ev. chilenska diton; planerat och utfört av dessa i samarbete med en hel del andra ‘intressenter’ – svenska poliser, militärer, delar av Säpo, affärsmagnater, Stay Behind, ‘ideologiskt övertygade’, svenska och utländska – och via en ‘generalrepetition’ finslipat under ANC-veckan i Stockholm – där Craig Williams var närvarande; samme Williams som lurat till sig enorma summor pengar från Sverige när han utgett sig för att vara ANC-vän/organisatör; samt utfört någon vecka senare, av ‘proffs’ på alla plan). En minutiöst detaljerad operation, i flera olika etapper och plan, omöjlig att ‘nysta upp’, också för att alla som deltog var 100 % motiverade, och ingen skulle tjäna på att ‘tjalla’, inte ens för 50 miljoner.

    T.o.m. Nelson Mandela tycktes vara övertygad om att det förhöll sig på detta sätt.

    Det skulle ju kanske krävts en enorm organisation och synkroniseringsförmåga, men tyder inte alla lösa trådar på att det faktisk förhöll sig så? Att denna ‘operation’ kanske påbörjades redan under 1985, eller tidigare, och att allt som var för sig förefaller vara ‘mystiska enskilda händelser’ egentligen bara är pusselbitar i ett större pussel? Ett pussel som ingen vågar lägga. Eller många redan har lagt, men inte vågar ‘visa upp’ (för att det skulle ”skaka Sverige i dess grundvalar”).

    Där skulle t.ex. t.o.m. Conny Larssons psykopatiske ”Lennart” kunna passa in, inte som gärningsman men kanske som ‘rekare i Gamla Stan’, tillsammans även med ‘någon tysk och fransmän’, samt andra, svenska och utländska, gärningsmän. Är det därför som hela sanningen aldrig egentligen får komma ut, eftersom det skulle få enorma konsekvenser för vårt förhållande till ”främmande makt”?

    Raoul Wallenberg; Folke Bernadotte; Dag Hammarskjöld; Olof Palme… Lilla, lilla Sverige… ?

  13. ”Jag har egentligen inte funnit några riktigt starka invändningar mot att mördaren först följde efter makarna Palme, sedan passerade dem på motsatt trottoar och därefter sneddade över Sveavägen och ställde sig i skydd av annonspelaren. ”

    Hur ser egentligen ”tidsschemat” ut för detta scenario?

    Från mätning på Google maps verkar det vara ca 140 meter att gå till mordplatsen från det ställe där makarna Palme korsar Sveavägen. En hastighet på 10 min/km ger en gångtid på 84 sekunder. Lägg på 10 sekunder för tittande i skyltfönster, så hamnar vi på 94 sekunder.

    Om gärningsmannen sprang till Dekorima i dubbla hastigheten var han där efter 42 sekunder, och väntade i 52 sekunder på makarna Palme.

    Även om Inge M. verkar ganska osäker på hur lång tid han har sett gärningsmannen innan första skottet verkar 50-60 sekunder vara i minsta laget. Eller?

  14. Inge M:s vittnesmål är förenligt med att mördaren uppehållit sig kort tid på platsen före mordet. Han kan inte säga något bestämt på den punkten.

    1. Det tycker jag att han kan. Han talar tidigt om flera minuter och den utsagan förstärks av att han berättar att han sett ett sällskap på flera personer passera mordplatsen. Hans beskrivning av sällskapet för tankarna till Anders B och hans arbetskamrater.

      1. Tycker det är svårt att få nåt grepp över Inge M:s vittnesmål. Han lär ju knappast ha inbillat sig att han såg 5-7 personer passera mordplatsen. Om det inte är Anders B och hans arbetskamrater, vilka är det då? De borde väl ha identifierats och hörts i utredningen?

        Sen är han så säker på att det var 10-15 sekunder före första skottet, vilket inte kan stämma?

        1. I förhöret från 14 mars 1986 säger Inge M att det sällskap på 5-7 personer som passerat den blivande brottsplatsen på väg norrut bör ha hunnit gå bara tio-femton meter när skottlossningen kommer. Och det ligger ganska nära att de i så fall bör ha passerat Dekorimahörnan tio sekunder före mordet.

          Men nu finns det alltså inga kända uppgifter om ett sällskap som passerar brottsplatsen så nära inpå mordet. Däremot pekar Inge M:s beskrivning av sällskapet på att de personer han sett kan vara vittnet Anders B och hans tre arbetskamrater som tidigare – flera minuter tidigare – kommer gående norrut förbi Dekorima. Inges minnesbild är nämligen att det handlar om en grupp personer som inte är nyktra.

          Om det är dessa personer han sett har Inge gjort ett tidsmässigt minnesfel. Hur kan det ha gått till? Låt mig citera ett avsnitt ur min bok ”Mordgåtan Olof Palme”:

          I ett av polisförhören med Inge undrar förhörsledaren, kriminalinspektör Lars Hamrén, om det kanske kan ha varit längre tid än 10–15 sekunder mellan Inge M:s observation av gänget respektive makarna Palme.

          Inge M: ”Ja, det kan det ha varit men inte mycket längre, det kan skilja … också svårt att avgöra … Vänta, är det inte någon reklampelare lite längre ner?”

          Hamrén: ”Jo, det är det nog.”

          Inge M: ”Kan jag minnas rätt? Är det inte en reklampelare?”

          Hamrén: ”Jo, jag tror att det är en reklampelare.”

          Inge M: ”Jag vet fan inte om de mötte, nej …”

          Hamrén: ”Mötte de dem där?”

          Inge M: ”Ja, det kan de ha gjort.”

          Hamrén: ”Är det så du menar?”

          Inge M: ”Jag bara fick en känsla av att det var en … jag törs inte svara exakt på det men jag fick bara en känsla av … jag försöker dra mig till minnes fler detaljer. Jag kan inte svara på om det är en efterkonstruktion från min sida eller om jag minns … jag får en känsla av att eventuellt kan de ha mötts där nere …”

          Hamrén: ”Du menar att det här gänget kan ha mött …”

          Inge M: ”Kan ha mött paret Palme, jag bara fick en känsla …”

          Förhöret fortsätter ytterligare en liten stund på samma trevande sätt. Inge M försöker hjälpa till men känner sig bara frustrerad. Mest tydligt blir det i repliken:

          ”Det är någonting som ligger i bakhuvudet som har med den här jävla reklampelaren att göra. Om det kan ha med att de … jag är lite osäker på exakt var jag såg makarna Palme första gången, var jag uppmärksammade dem första gången …”

          Och där har vi en tänkbar antydan om orsaken till Inges misstag. Han har sett en grupp festande personer gå norrut. Och han har en känsla av att makarna Palme hamnat i någon sorts möte vid reklampelaren som ligger en bit norr om mordplatsen. Han har ingen tydlig minnesbild av att gärningsmannen förflyttat sig dit – vilket han inte behöver ha även om så skulle vara fallet. Han har i själva verket gjort en serie iakttagelser av vad som skett på andra sidan Sveavägen från honom själv räknat, men han har inte haft uppmärksamheten åt det hållet hela tiden. När han iakttar själva skottlossningen har han just vänt blicken i den riktningen och bara gjort några få sekunders iakttagelser – vad som skett alldeles före dessa sekunder vet han inte.

  15. De tidiga uppgifterna är svävande, men ju längre tiden gått, desto längre tycks också gärningsmannens vistelse vid Dekorima ha blivit i vittnets ögon. Det bestående intrycket är ändå att Inge M är ett mycket tillförlitligt och samvetsgrant vittne. Frågan är bara om någon kan undgå att påverkas av kontakter med författare och privatspanare, varav merparten tvivlar på att gärningsmannen uppehållit sig en kortare tid vid hörnan.

    Under Inge M:s vittnesmål i tingsrätten uttrycker Jörgen Almblad stor förvåning över uppgiften om 3-4 minuter. Åklagaren säger sig ha läst detta i Thomas Kangers bok och menar att det är första gången han möter den uppgiften. När Inge M pressas på den punkten framgår det också hur stor osäkerheten i själva verket är.

    Förgäves försöker sedan Arne Liljeroos driva ett bevistema baserat på Inge M:s uppgifter, som också ingår i slutpläderingen. Men om jag minns rätt, så anser varken tingsrätten eller hovrätten att vittnesmålet är oförenligt med åklagarens scenario.

    Om det rör sig om Anders B:s sällskap, så är det också märkligt att det enligt Inge M bara dröjer 10-20 sekunder innan han ser makarna Palme. Sällskapet på 5-6 personer passerar mördaren och några ögonblick senare dyker Olof och Lisbeth upp. Då kan det ju knappast vara när Anders B:s sällskap är på väg till bankomaten.

    1. Se mitt svar till Per i samma diskussion. Det kan bara tilläggas att det är begripligt att Almblad försöker ifrågasätta Inges uppgifter om att gärningsmannen funnits på plats i flera minuter – åtalet bygger ju på att Pettersson följde efter makarna Palme från biografen. Men redan i förhöret den 14 mars 1986 säger Inge att han ser mördaren under en tidrymd som han beskriver som minuter före mordet. Det finns inget som tyder på att Inge utsatts för någon påverkan av ”författare och privatspanare” under dessa första två veckor efter mordet. När jag själv talade med honom många år efter händelsen var han mycket noga med att markera att han gjort allt för att inte låta sig påverkas av andra. Och det var det intryck jag fick.

      Det betyder förstås inte att allt han tycker sig minnas behöver vara korrekt. Men uppgifterna om att han haft god tid på sig att observera den väntande mannen är centrala i förhöret från den 14 mars. Jag tror att de är riktiga.

      1. Låt oss se vad Inge M egentligen säger i förhöret 14/3:

        Lars Borgström (förhörsledare): -Hur lång tid innan var du observerade honom då. Hur nära var han första gången du ser honom?
        Inge M: – Jag står ju alltså på andra sidan Sveavägen, jag hade precis vänt bilen, och det här rör sig om minuter.
        Lars B: – Man kan ju gå långt på en minut också.
        Inge M: -Men han såg, när jag observerade honom det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga, paret Palme.
        Lars B: – Sekunderna innan de möts?
        Inge M: – Innan de går förbi honom för han står, som jag uppfattar det, mot väggen, och sen så när de går förbi så kommer han upp bakom.

        I detta förhör från 14 mars 1986 återkommer Inge M till att han befarar att han är påverkad av allt som han har läst i tidningarna. Han har verkligen försökt att vinnlägga sig om att bortse från det, men tillstår att han blivit väldigt färgad av skriverierna. I detta sammanhang nämner han inte specifikt tidsuppgifterna, men det är väl ganska givet att det vid denna tidpunkt, två veckor efter mordet,
        också har förekommit uppgifter eller teorier i media om hur länge gärningsmannen kan ha uppehållit sig på platsen före mordet.

        Och så har vi den stora osäkerheten i tidsuppgiften som Inge M själv ger uttryck för i tingsrätten:

        Inge M: -Jo, det är som jag sade redan inledningsvis, va, jag kan inte…jag kan ha fel minnesbild av hur pass länge jag observerade honom, men jag observerade honom, som jag ser det idag, i n n a n paret Palme kom, och han fanns där när de här människorna gick norrut,den här gruppen av människor.
        Jörgen Almblad: -Ja
        Inge M: -Hur lång tid det sen är..har gått, det har jag väldigt svårt för att avgöra.
        Jörgen A: -Ja, du kan inte säga hur lång tid du har iakttagit dem helt enkelt?
        Inge M: -Neej, det…du bad mig uppskatta och…jag vet inte.
        Jörgen A: -Ja, jag kan säga rent allmänt att de förhör polisen har haft med dig, det handlar alltså om att du knyter an till den här gruppen och det skulle tagit 10-15 sekunder eller…?
        Inge M: -Jo, det låter nog ganska rimligt, tycker jag.

        Sammanfattningsvis kan man konstatera att osäkerheten är betydande och att vittnesmålet därmed är förenligt med att gärningsmannen följt efter makarna Palme från biografen. Följaktligen ansåg varken tingsrätten eller hovrätten att Inge M:s utsaga kullkastade åklagarens gärningsbeskrivning.

        1. Vi tar det här ett varv till, vilket är rimligt – för frågan om Inge M:s vittnesmål är ju viktig.

          I själva verket var han central för åklagarna i målet mot Pettersson eftersom han var det enda vittnet som i väsentliga avseenden kom med uppgifter som stämde överens med deras gärningsbeskrivning.

          Lisbeth Palme hade som vi vet ingenting att säga om mordet. Hon hävdade att hon trodde det rörde sig om smällare när hon hörde det första skottet. Hon uppgav att hon aldrig såg skjutvapnet. Inte heller ska hon ha sett mördaren när han stod en meter från henne och sköt det andra skottet. Den observation som hon hänvisar till i sitt utpekande av Christer Pettersson är av en till synes vapenlös man som står en bra bit bort och tittar på henne en kort stund efter mordet.

          Det betyder att åklagarna behövde andra vittnen för att kunna presentera en bild av hur mordet gick till. Problemet för dem var att de flesta av de andra vittnena som sett vad som skedde före skottlossningen sa saker som var alldeles fel i förhållande till åklagarnas gärningsbeskrivning. Taxiföraren Anders D som slog larm om mordet hade berättat att han sett tre personer som samtalat med varann (något som aldrig kom upp i rättegången), den promenerande Anders B hade också sett tre personer som tycktes ha samtalat en stund och Cilla A som satt i en bil på väg norrut hade tyckt sig se tre personer i sällskap röra sig i riktning mot Dekorimahörnan. Vad åklagarna behövde var någon som kunde berätta något som passade ihop med att Lisbeth Palme inte hade något att berätta – det vill säga att mördaren smög sig på sitt offer utan att ha tagit kontakt innan. Det kunde Inge M så tillvida att den hastiga observation han gjorde i direkt samband med skottlossningen handlade just om att mördaren sköt ner Palme bakifrån och inget mer.

          På morgonen den 1 mars tar polisen emot ett spaningsuppslag från Inge M i telefon. Det finns bara en kortfattad anteckning om det och den har uppenbara brister. Bland annat nämns bara en av hans tre passagerare. (För protokoll från detta och senare förhör, se här.)

          Två veckor senare förhörs Inge igen. Givetvis är det som Mikael B påpekar att Inge under den tiden kan ha påverkats av vad han läst. Men i detta tidiga skede handlar det i så fall knappast om författare och privatspanare (sådana hade knappt kommit igång och det här var dessutom före internet) utan om vad som berättats i nyhetsmedia. Och där är bilden ganska entydig. Förutom den allra tidigaste rapporteringen som faktiskt innehöll uppgifter från Anders D om ett samtal mellan makarna Palme och mördaren handlade allt om att den okände gärningsmannen dykt upp i Dekorimahörnan utan förvarning. Den bilden av förloppet som alltså hade presenterats av polisen hade hunnit bli den etablerade. Och där fanns det definitivt en risk för att Inge påverkades: ifall han hastigt iakttagit hur mördaren mötte makarna Palme vid annonspelaren kan man lätt tänka sig att han i efterhand drog slutsatsen att det måste ha varit något annat han sett, till exempel att andra personer han observerat före mordet stötte ihop med makarna Palme där.

          I förhöret den 14 mars är Inge dock bestämd på en annan sak som senare kommer att ifrågasättas, att mördaren stått på plats i flera minuter. Var har Inge fått det ifrån? Några uppgifter av det slaget förekommer inte från annat håll i mediabevakningen, vad jag sett i alla fall. Den som sett något sådant är välkommen att berätta om det här. Den mest naturliga slutsatsen är att detta kommer från Inges egna iakttagelser.

          Det finns en sekvens i 14-marsförhöret som Mikael citerar där Inge M nämner att han observerade mördaren ”bara precis sekunderna innan” paret Palme kommer. Men det är helt klart om man läser förhöret i dess helhet att det rör sig om den specifika observationen vid mordtillfället – Inge hann göra flera observationer av Dekorimahörnan under tiden då han väntade på att passagerarna gjorde sina bankomatuttag. Och han menar att mördaren funnits på plats i ”minuter”. Som svar på frågan om hur mannen kom till Dekorimahörnan säger Inge att han uppfattade det som att denne stod där redan när Inge kom till platsen. Det hela förstärks av Inges uttalande om mördaren och mordet: ”Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta’ helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.”

          Det där sista var förstås en slutsats. Men en slutsats som rimligtvis kom av att Inge hunnit observera mannen på platsen en god stund före mordet och inte bara några sekunder innan.

          Avslutningsvis: givetvis kan det sägas att det finns inslag av osäkerhet kring Inges vittnesmål. Men han som skulle vara ett av åklagarnas viktigaste vittnen ger i själva verket inget stöd för att mordet skulle ha gått till på det sätt som åtalet byggde på, att Christer Pettersson följt efter makarna Palme från Grand och kommit till platsen i sista stund.

  16. Jag ställer mig tveksam till att den gärningsbeskrivning som åklagarsidan förde fram i rättegångarna 1989 skulle ha varit etablerad i media redan två veckor efter mordet. Min minnesbild är en helt annan. Söker man i det digitaliserade tidningsmaterialet finner man också åtskilliga uppgifter om en konspiration och att mördaren skulle ha haft medhjälpare. Och i ett sådant scenario kan ju mördaren ha stått och väntat vid Dekorima ett par minuter. Vad jag kan se finns vid denna tidpunkt ingen allmänt antagen uppfattning i media om att mördaren ensam skulle ha följt efter makarna Palme. Nu har jag bara skrapat lite på ytan, men här är ett antal exempel på motsatsen:
    http://tidningar.kb.se/?q=m%C3%B6rdaren%20medhj%C3%A4lpare&from=1986-03-01&to=1986-03-14

    1. Jag var kanske otydlig. Jag menade inte alls att åklagarnas gärningsbeskrivning från 1989 med en ensam förföljare från Grand skulle ha varit etablerad de första veckorna efter mordet. Det som var etablerat var att mördaren inte hade tagit kontakt med makarna Palme innan han sköt, det framstod i media som tämligen klart att han dök upp bakifrån utan att de observerat honom innan. Där kan vi tala om en tänkbar påverkan.

      Samtidigt förekom olika sorters spekulationer om att mordet var organiserat och att mördaren kanske också haft medhjälpare i närheten. Där har vi ingen oenighet. Men där ser jag egentligen inte att Inge M tagit till sig något av sådana tankegångar. Vad han beskriver handlar om en ensam gärningsman.

      Frågan om hur länge mördaren befunnit sig utanför Dekorima före mordet upptog ingen särskild plats i skriverierna vad jag kan se. Därför har jag också svårt att tro att Inge M:s uppfattning att gärningsmannen var på plats flera minuter i förväg kan ha framkallats av att den bilden skulle ha förmedlats i media.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s