Hur hade Sverige sett ut i dag om inte Palme blivit mördad?


Dogge Doggelito och Jörgen Gustafsson talar med mig om Palmeutredningen i ett avsnitt av podden OAndraSidan.

Vad hade varit annorlunda – hur hade Sverige (och världen) sett ut i dag om inte Palme blivit mördad? Hade det varit någon skillnad? Det var en av frågorna som kom upp till diskussion när jag var inbjuden att prata om Palmeutredningen på podden OAndraSidan.

Podden drivs av artisten Dogge Doggelito (eller Douglas León som han egentligen heter) och Jörgen Gustafsson som presenterar sig som medium och är känd från TV-program som Förnimmelse av mord.

Långt blev det, över 80 minuter. Publicerades i dag, fredag 14 juli.

Lyssna gärna också på samma podds avsnitt 1 om Palmemordet där Lars Borgnäs är gäst.

Och absolut värt att lyssna på hörvärt är Dogges sommarprat om sitt liv, om uppväxten i förorten, om musiken och om kärlek och saknad. Sändes 27 juni i sommar i P1.

Annonser

19 reaktioner på ”Hur hade Sverige sett ut i dag om inte Palme blivit mördad?

  1. Hej Gunnar. Tack för podd-tipset, som vanligt mycket intressant att få ta del av dina tankar och kunskaper.
    En sak undrar jag dock lite över: hur kan du vara så säker på att Lisbeth är ärligt övertygad om Petterssons skuld samtidigt som du verkar tro att hon inte berättat allt hon vet? Jag förstår att du inte gillar att vara allt för kategorisk, vilket jag uppskattar, men är du inte lite väl ”snäll”mot Lisbeth? Hur skulle hon kunna vara ärligt övertygad om Petterssons skuld ifall hon exempelvis mött mördaren och kanske t.o.m samtalat/promenerat med honom? Jag har läst någonstans att Anders Helin vid ett tillfälle ska uttryckt sig minst sagt kritisk mot LIsbeth. Har du några tankar kring det?

    1. Hej och tack för kommentar! Jag tror att Lisbeth Palme är övertygad om att hon såg Pettersson på mordplatsen och att hon dragit den i sammanhanget begripliga slutsatsen att han var inblandad i mordet. Men hon har aldrig sagt att hon sett honom skjuta. Mer om detta kommer i min nästa bok ”Huvudet på en påle”, utgivningsdag 17 augusti. Jag sparar ytterligare diskussion om detta tills den kommit ut.

  2. Hej! Kommer du ta upp något om alla Walkietalkie observationer mordkvällen i nästa bok eller har du några tankar kring vad dessa människor kan haft för uppgift.

    1. Jodå, jag tar upp walkie talkieobservationerna i min bok som kommer i augusti. Bland annat har jag intervjuat förre spaningsledaren Dag Andersson om dem.

  3. Hej Gunnar!
    Till skillnad från de flesta andra teorier utöver Pettersson har mötesteorin den stora styrkan att den bygger på flera vittnens iakttagelser vid mordtillfället, snarare än enbart på indicier bottnade i en motivbild och/eller i att en person är ”skum” (exempelvis Christer A.). Mötesteorin är således väl underbyggd med ”det som är fakta i utredningen”, som Krusell skulle sagt. Men, som den kritiske tänkare jag är, har jag några frågor till dig som jag inte finner svar på i dina böcker och som jag vore glad över att få svar på.

    1. Mötesteorins svagaste länk är givetvis Lisbet Palme. Det bör också ha varit mordplanens svagaste länk, om vi föreställer oss att någon eller några personer lyckats avtala ett möte med Palme i Dekorimahörnan. ”Hon måste också skjutas, annars är jag/vi körda.” Bör det då inte ha varit av yttersta angelägenhet för mördaren att försäkra sig om att hon inte levde innan han lämnade mordplatsen och sprang in i gränden?

    2. I ”Konspiration Olof Palme” skriver du på s. 180, i ett resonemang om att mördaren inte kan ha hunnit med att följa efter Palme från bion: ”Men även om [mördaren] bara stått där en knapp minut innan är det mycket bråttom.” Kan man inte tänka sig ett scenario där Inge M har sett mördaren vänta i en knapp minut före skotten och att den knappa minutens försprång består i de 43 felande sekunderna efter mötet med Nicola, för om Lisbeth teoretiskt kan ha förträngt ett möte kan hon ju likaväl ha förträngt tittar i skyltfönster eller liknande? Om mördaren dessutom, som det anses att kompetenta förföljare gör, ligger före sitt objekt snarare än bakom skulle det i det här resonemanget ge honom ytterligare några sekunder till försprånget. (Givetvis föreställer jag mig att mördaren i så fall står på Sveavägens västra sida när Palme korsar gatan och först när han ser att de börjar gå längs med Skandiahuset rör han på sig igen för att därefter, någonstans, själv ta sig över gatan och placera sig i hörnan. En kompetent förföljare bör kunna lyckas med detta utan att väcka någon vidare uppmärksamhet.)

    3.) Om någon eller några lyckades få till stånd ett möte med Palme i Dekorimahörnan, hur kan han/de ha försäkrat sig om att inga livvakter skulle finnas i Palmes närhet (om än inte så nära inpå att de tog del av mötets innehåll och direkt kunde avvärja en skjutning, men så pass nära att de direkt kunde ta upp jakten på mördaren)?

    Med vänlig hälsning,
    Martin

    1. Hej Martin!
      Någorlunda korta svar till dina frågor följer här:
      1. Det är svårt att bedöma hur viktigt det var för mördaren att skjuta Lisbeth Palme även om mordet föregåtts av ett möte. Mördaren behöver inte ha varit känd till utseendet av Lisbeth Palme tidigare. Han kan ha räknat med att inte behöva träffa henne igen. Kanske ingick det i planerna att han snabbt skulle försvinna utomlands. I så fall kan han ha dragit slutsatsen att det visserligen hade varit en fördel om hon inte överlevt, men att frågan inte var av avgörande betydelse, bara han själv hann undan. Det är också möjligt att han trodde att han tillfogat henne dödliga skador eftersom hon snabbt efter andra skottet gick ner på knä. Hon var inte heller det enda vittnet på platsen, Anders B befann sig mycket nära och ytterligare personer var på väg. Ju längre mördaren stannade, desto fler personer hade han i så fall att ta livet av om han ville undanröja alla vittnen. För hans del var det rimligtvis angeläget att komma iväg fort. Och varje ytterligare skott skulle fördröja honom lite till. Det är också viktigt att komma ihåg att ingen människa kan agera fullständigt rationellt och kallblodigt i alla situationer. Mördaren bör ha varit i ett tillstånd av stor stress efter att ha skjutit statsministern. Han var tvungen att fatta snabba beslut. Även om vi i efterhand kan våga oss på att dra slutsatsen att han begick ett eller annat fall vet jag inte vad det är värt. Polisen begick gigantiska mängder fel under hela mordnatten och de var också proffs på det som de höll på med.

      2. Som jag tidigare tagit upp på denna blogg finns det inslag i Inge M:s vittnesberättelse som tyder på att han sett Anders B och dennes arbetskamrater passera mordplatsen på väg norrut när mördaren befann sig på plats. I så fall måste han ha funnits där i flera minuter. Nu kan vi ju inte vara säkra på att Inge har rätt. Kan vi då tänka oss att mördaren följde makarna Palme från biografen och passerade dem utan att de märkte det för att sedan ställa sig i Dekorimahörnan och vänta på dem? Det kan för all del inte uteslutas även om det var ont om tid för en sådan operation och den framstår som lite krånglig. Kan det också vara så att vittnena som tyckte sig se ett samtal mellan makarna Palme och mördaren hade fel och att statsministerparet i stället tittade in i ett skyltfönster alldeles före Dekorimahörnan? Det kan förstås inte heller uteslutas även om jag tycker det låter långsökt,
      Låt mig bolla tillbaka en fråga: tror du i sådana fall att mördaren redan i förväg bestämt sig för att mordet skulle äga rum just där – eller bestämde han sig för mordplatsen i ett mycket sent skede när han blev klar över att de skulle passera det gathörnet?

      3. Om någon lockat Palme till ett hastigt möte denna sena fredagskväll bör förutsättningen vara att det framstod som en känslig och brådskande sak som samtidigt inte var lämpad för insyn från obehöriga. Om han inte trodde att det skulle vara förenat med ett hot mot hans liv låg det nära till hands att han avstod från livvakter. Den informationen kan ha nått mördaren eller dennes samarbetspartners i samband med att mötet gjordes upp. Om det rådde osäkerhet på den punkten kan i vilket fall en attentatsgrupp lätt ha försäkrat sig om att Palme saknade livvakter långt innan han kom till Dekorimahörnan.

      1. Tack för dina svar! Det mest frustrerande i den här mordhistoriesoppan, och det som samtidigt driver ens intresse vidare, är ju att det är så få saker som man kan känna sig säker på. Redan när jag läste ”Mordgåtan Olof Palme” fastnade jag för dina resonemang om att en ensam, impulsstyrd mördare inte skulle ha hunnit med att förfölja makarna Palme från bion. Logiskt, resonerande, sakligt, underbyggt. Äntligen någonting att landa i, känna sig trygg i. Men så enkelt är det ju inte. Behovet av visshet är bedräglig i den här historien; jag ställer ofta frågan till mig själv om jag försöker belägga vissa teorier eller vederlägga andra för att jag VILL att det ska vara på ett visst sätt. Inte att jag ”önskar” att Palme föll offer för en konspiration snarare än en ensam dåre eller vice versa, utan för att jag vill att en teori, vilken som helst som verkar vettig och saklig, ska ska ge mig någon sorts visshet i en mordhistoria där ingenting av centralt värde tycks kunna stämplas med ”fastlagt”. Palmemordets existentiella dimensioner äro icke att förglömma 😉

        Du bollar tillbaka en fråga till mig. I mitt exempel i inlägget ovan prövade jag tanken med en rationell och kompetent gärningsman som följer efter Palme från bion utan att ett möte vid Dekorima är bestämt i förväg. Vi kan ju föreställa oss Leif GW:s mördare som ”lagar efter lägenhet” och ”har en jävla förmåga att gripa tillfället i flykten”. En mördare som förföljer sitt offer genom att gå framför dem och försöka räkna ut deras nästa steg. I tankeexperimentet har han gått före Palme och passerat korvkiosken och övergångsställena när makarna väljer att korsa gatan. Han stannar till på västra sidan, ser makarna Palme titta i Saris skyltfönster, ser dem sedan börja röra sig söderut på östra sidan vägen. I det ögonblicket inser han att de kommer att passera Dekorimahörnan, och eftersom han själv befinner sig ungefär mitt på kvarteret ligger han redan före dem och siktar på att ta sig över gatan och positionera sig i hörnan. När makarna Palme dessutom dröjer eftersom de (i det här tänkta scenariot) tittar i fler skyltfönster, hinner han fram i god tid. Det ska ju dock tilläggas som brist i hypotesen att mördaren, till skillnad från makarna Palme, även har Sveavägen att korsa, och det kan man inte räkna med att göra hur enkelt och snabbt som helst, särskilt inte om man vill agera diskret. Dessutom kan han ju inte räkna med att makarna Palme ska ”ge honom” fyrtio sekunder. Hans plan bör i det ögonblick han beslutar sig för den vara bra nog för att hålla utan sådan hjälp.

        Man kan också laborera med hypotesen att mördaren förföljer makarna Palme från bion fast han själv, ända från början, befinner sig på Sveavägens östra sida. När han märker att makarna Palme korsar gatan går han före, väntar in deras nästa drag, och beslutar sig därefter för Dekorimahörnan. Invändningen är ju given: hur skulle mördaren kunna skjuta Palme därifrån? För han kunde ju inte veta att han skulle ha en sådan tur att de kom över på hans sida gatan. Och om de naturligt svängde mot Drottninggatan till skulle han riskera att verkligen förlora kontakten med dem. Men om mördaren avvaktade och ”lagade efter lägenhet”, väntade på ett läge som kunde komma där eller i Gamla stan senare, den kvällen eller en annan kväll, går det åtminstone inte att utesluta.

        För övrigt, när det gäller Leif GW, har jag aldrig förstått vad han menat med att makarna Palme var på väg mot tunnelbanan.

        /Martin

        1. Ja, laborerar vi med en improviserande mördare kan vi förstås tänka oss scenarion av de slag som du diskuterar.

          Det förutsätter att vi avvisar Inge M:s påståenden om att mördaren stod på plats flera minuter i förväg.

          Det förutsätter nog också, menar jag, att vi avvisar alla vittnesuppgifterna som pekar på ett samtal. I min nya bok ”Huvudet på en påle” diskuterar jag Lisbeth Palmes vittnesmål. Jag tror inte längre att det är särskilt troligt att hon kan ha glömt bort centrala delar av en händelseförloppet i stil med ett samtal. Mera troligt är att hon kan ha rapporterat sådan information till någon instans som verkade lämplig men att det inte kommit ut till offentligheten eller ens till merparten av de poliser som arbetat med utredningen. Om vi tittar närmare på Liosbeth Palmes agerande genom åren – vilket jag gör i boken – kan vi konstatera att hon hela tiden agerat utifrån övertygelsen att det är viktigt att information från vad hon sagt inte ska läcka ut.

          Om det är på det sättet pekar det på att ett samtal – i den mån det ägde rum – var resultatet av ett möte och inte bara att en impulsstyrd gärningsman fick behov av att prata innan han sköt.

          Slutligen tycker jag också att de resonemang du för fram innebär att mördaren hade en anmärkningsvärt stor tur. Han improviserade i stor skala såväl före mordet som under flykten och åkte ändå inte fast.

          Att han klarade sig är ett av skälen till att jag hellre tänker mig att det var ett välplanerat dåd. Och om dådet var välplanerat bör det ha inkluderat mordplatsen.

          Leif GW Perssons vid flera tillfällen upprepade påståenden om att makarna Palme tänkte ta T-banan har inget stöd i någon känd del av utredningsmaterialet. Han skulle ju kunna ha rätt ändå. Får jag tillfälle ska jag fråga. Och samma uppmaning riktar jag gärna till andra. Det vore roligt att få veta vad som ligger bakom hans övertygelse på den punkten.

  4. Jag är med dig i dina resonemang. Mina scenarier är just olika tänkbara hypoteser i syfte att ifrågasätta och stärka den eller de teorier om, i det här fallet, mördarens väg till mordplatsen som jag finner mest trolig/troliga.

    Det är svårt att bortse från den centrala tanken i Inge M:s vittnesmål, även om vi accepterar att han kan ha fel i viss mån. Det är också svårt att bortse från faktumet att fem vittnen (om vi räknar från Nicola F) har sett makarna Palme INNAN skotten och samtliga, enskilt och/eller med stöd av varandra, ger bilden av att någon form av möte ägt rum.

    När det gäller möjligheten av en improviserande mördare kan vi enkelt konstatera att ANTINGEN visste mördaren i förväg att Palme skulle passera Dokorima, ELLER så har vi att göra med en improviserande mördare. Av alla teorier som finns om det här fallet är det endast de som föreställer sig någon form av mötesscenario som inte tror på en improvicerande mördare (även den ytterst långsökta och dåligt underbyggda förväxlingsteorin finns i varianter där Pettersson ”visste” att Sigge skulle passera Dekorima).

    1. Jag ser fram emot att få läsa boken på fredag.

      I ditt inlägg ovan skriver du: ”Jag tror inte längre att det är särskilt troligt att hon kan ha glömt bort centrala delar av en händelseförloppet i stil med ett samtal.”

      Vad är det som gjort att du idag värderar hypotesen som icke trolig? I många år tidigare har du ju värderat det som troligt. Eller ska jag förstå dig som att du inte längre ser det som det MEST troliga?

      1. Tidigare har jag framför allt betonat möjligheten av att hon skulle ha drabbats av en minneslucka, men egentligen inte värderat sannolikheten för att så skulle ha varit fallet. I min nya bok redovisar jag en rad omständigheter som pekar på att Lisbeth Palme troligen redovisat känsliga uppgifter från mordplatsen för bara ett fåtal personer och med all sannolikhet gjort det i tron att det var det bästa för utredningen att hon gjorde just så.

  5. Som jag skrivit i tidigare inlägg: mötesteorins svagaste länk är Lisbet Palme; man måste liksom ”lösa” henne för att få alla bitar att gå ihop. När jag tagit del av dina resonemang kring en tänkbar posttraumatisk minneslucka hos henne – en lucka som skulle kunna innefatta även en så påtaglig sak som ett kort möte och ett samtal med den man som sedermera avlossade skotten – har jag tolkat in några försök till underbyggande argumentation, till exempel att det finns omständigheter i Lisbets berättelse om mordet som tycks peka på att hon inte har tillgång till hela det avgörande förloppet.

    Samtidigt som idén om en minneslucka visst kan vara en möjlighet känns den för mig ändå inte helt bekväm att luta sig emot. Något skaver, känns löst. Lite som ett halvdant slut på en dessförinnan mycket logisk och solitt konstruerad roman (inga jämförelser med underhållning och fiktion i övrigt). Ingen vill ju snubbla på målsnöret, liksom, när vägen dit gått så bra. Jag vet inte om du själv känt lite så också inför hypotesen om en minneslucka?

    Att du nu, i den nya boken, har granskat och redovisar omständigheter som kan knyta ihop säcken på ett annat, mer underbyggt sätt gör mig givetvis ännu mer nyfiken på att läsa. Det jag tycker om med dina böcker, och med din roll i den allmänna diskussionen om Palmemordet, är just det sakliga resonerandet, det icke-kategoriska, den allmänt nyktra hållningen i kombination med att våga ställa frågor om och pröva även det känsliga. Den balansgången är det få andra som lyckas med.

  6. Det är i era resonemang om eventuellt möte svårt att skilja på ett planerat möte och ett oplanerat sådant. Ett samspråk kan ju ha uppstått spontant och därigenom framstått för vittnen som att parterna kände varandra eller hade ett slags möte. Eller så har mördaren väntat på plats och ett samspråk uppstår innan mordet sker. Mötet behöver inte alls vara planerat och i förväg överenskommet av båda parter – vad är det egentligen som tyder på att det skulle varit det? Mötesteorin innehåller ett möte men inget om hur mötet uppstått. Den tidsfördröjning som genom vittnet Nicola går att påvisa indikerar bara att makarna Palme blivit fördröjda av något, inget om att ett möte var planerat av båda parter. Inge Ms vittnesmål indikerar bara att mördaren varit på plats i förväg. Det finns teorier som menar att det funnits alternativa mördare på en eller flera platser där man kunnat tänka sig att paret Palme skulle passera på vägen hem. Med walkie talkies kunde det lätt spridas vilken huvudväg paret valde från bion. Det finns observation av walkie talkie vid bion.

    1. Det finns faktiskt en del anmärkningsvärda omständigheter som pekar på att det kan ha varit ett planerat möte.

      En är att makarna Palmes beslut att promenera hemåt längs Sveavägen knappast var möjligt att gissa sig till för en attentatsgrupp. Utgår vi från att det inte var ett planerat möte bör en sådan grupp – även om den haft tillgång till telefonavlyssning – inte ha vetat mer än att paret Palme skulle gå på bio och se ”Bröderna Mozart”.

      Möjligen skulle en sådan grupp också ha fått klart för sig att Olof och Lisbeth skulle ta T-banan till biografen. Varför skulle konspiratörerna över huvud taget ha reflekterat särskilt mycket över möjligheten att statsministerparet skulle promenera den ganska långa vägen hemåt denna sena och kalla kväll (som dessutom också var avlöningsfredag vilket ökade sannolikheten för att paret Palme skulle stöta på fulla medborgare som inte tyckte om statsministern)?

      Det mest sannolika borde ha varit att paret Palme tog en taxi eller tog t-banan tillbaka till Gamla Stan. Och om de skulle välja att promenera fanns andra alternativ än Sveavägen.

      Min tanke är att mycket för det första pekar på att det var ett överenskommet möte och för det andra att detta möte mörklades i den tidiga utredningen.

      Du, Erik A, föreställer dig att Palme och mördaren samtalat med varandra utan att det varit fråga om ett överenskommet möte. Visst, så skulle det kunna vara. Men med ett sådant scenario blir det svårare att tänka sig varför detta samtal avsiktligt skulle ha mörklagts i ett tidigt skede, alltså på Holmérs tid. Då är vi tvungna att laborera med att polisen bara råkat missa en sådan central del av händelseförloppet. För mig framstår det som mindre troligt.

      En annan omständighet som pekar på ett planerat möte är att det skulle ligga i linje med standardproceduren för planerade mord. Erfarenheten både av mord som utförs av organiserad brottslighet och av politiska konspiratörer säger att mördarna brukar vilja försäkra sig om att offret verkligen ska dyka upp på en vis önskad plats så att allt kan genomföras med största möjliga effektivitet. Det innebär antingen att mordet utförs någonstans där det är känt att offret självmant kommer att visa sig eller att offret lockas till den tilltänkta mordplatsen.

  7. Hej Erik! Jag tänker att mötesteorin… hur ska jag säga… rent begreppsligt förutsätter ett i förväg överenskommet möte. Annars skulle det endast handla om ett, som du skriver, spontant möte. Men sannolikheten för ett sådant är låg, som jag ser det.

    Om det var ett spontant möte förutsätter det något av följande:
    1. att mördaren av en slump sprang på Palme vid Dekorima med en revolver laddad med pansarbrytande amutition i fickan och i ögonblicket bestämde sig för att skjuta honom. (Ett sådant spontant förlopp motsägs inte minst av att mördaren kom undan utan att lämna mer än de två kulorna efter sig. Enda anledningen som jag ser det till att en sådan typ av mördare skulle vilja ta kontakt med Palme skulle väl vara att få säga några väl valda svordomar åt honom innan skotten och en impulsiv och känsloladdad person av det slaget rimmar illa med vad vi vet om själva mordet och mördarens flykt från platsen.)
    2. att mördaren gjort sig besväret att ha följt efter makarna Palme från bion i syfte att vid lämpligt tillfälle skjuta honom, men att han (mördaren) sedan riskerar att både väcka misstankar hos offret och att röja sig själv genom att ganska obefogat börja prata med paret. Det är svårt att se vad mördaren skulle vinna på att ta en sådan kontakt där och då, inte minst om han, som du tog upp i ditt inlägg, skulle vara en av flera utposterade skyttar (för då handlar det ju knappast om en impulsiv och känsloladdad person som i punkt 1 ovan.)
    3. att Inge M:s vittnesmål är väldigt, väldigt felaktigt på avgörande punkter.

    1. Tack för era förtydliganden! Jag kan inte säga att jag har någon särskild åsikt utan prövar olika teorier. En bra teori skall ju klara att granskas från alla synvinklar. I ett fall som detta med den information som finns tillgänglig handlar det mest om att bedöma sannolikheter, vad som är klarlagda fakta och vad som är spekulationer. Det går inte helt komma ifrån subjektiva tolkningar och tyckande, särskilt inte när vi inte har tillgång till allt förhörsmaterial. Det är också lätt att hemfalla till att tolka informationen på så sätt att den stödjer den teori man tycker bäst om.

      Jag förstår hur du tänker Gunnar och det kan mycket väl vara så att de olika saker du nämner verkligen indikerar att det varit ett planerat möte. Men för mig räcker inte dessa saker. Som jag skrev ovan så kan det inte uteslutas att det varit ett helt spontant möte (mer om det nedan) eller att det funnits mer än en möjlig gärningsman i området och att man med kort varsel kunde sprida information om vart makarna Palme var på väg. En annan invändning mot mötesteorin är för övrigt att paret Palme tillsammans med sonen Mårten och hans fästmö efter filmen övervägde att gå hem till Mårten och dricka te.

      Martin, när det gäller sannolikheten att Palme skulle stöta på en potentiell gärningsman som råkade bära på ett mordvapen så var den givetvis försumbar om vi ser till just den kvällen och den platsen. Men Palme var kraftigt exponerad under många år. Han mötte naturligtvis ofta människor i situationer där han var mer eller mindre utsatt. Det är inte helt orimligt att vid några av dessa tillfällen någon person burit på ett vapen som skulle kunnat användas. Räknar man på det går det nog komma fram till en hyfsat stor sannolikhet under en tidsperiod på ca. 20 år.
      Martin du nämner även möjligheten att Inges vittnesmål är väldigt felaktigt på avgörande punkter. Så var kanske inte fallet men klart är att det är svårt att förena Inges vittnesmål med vittnesmålen från tex Anders B och Anders D. Jag tänker på hur situationen såg ut minuterna och sekunderna innan själva mordet. Men kanske det går att omtolka Inges vittnesmål på en avgörande punkt. Jag tänker på hur länge Inge verkligen observerade mördaren innan mordet ägde rum.

      När det gäller Inge M:s vittnesmål så är väl en av styrkorna med det att det anses stödja mötesteorin eftersom Inge angett att han observerat mördaren vid Dekorima under flera minuter. Ju längre tid mördaren observerats innan mordet desto troligare är det att det var ett i förväg överenskommet möte. Om mördare bara observerats under en kort tid ökar sannolikheten för ett spontant sammanträffande. Jag har tittat lite vidare på detta med Inges vittnesmål och tidsaspekten. Det finns fyra vittnesmål med Inge som jag kunnat ta del av:
      http://www.itdemokrati.nu/page36z.html

      Granskar man dessa vittnesmål hittar man motsägelser. Jag får personligen intrycket att Inge i sin iver att hjälpa till, försöker minnas mer än han minns. Inge beklagar också i förhören att han färgats mycket av vad han läst i tidningarna. Låt oss koncentrera oss på hur han anger att mördaren närmar sig paret Palme, tidsförloppet och hur länge han observerat mördaren:

      Inge står vid tillfället illa parkerad och är lätt stressad och hur bedömer man tiden i efterhand när man får veta att man observerat ett statsministermord?
      • I det första förhöret säger Inge att gärningsmannen kommer upp bakifrån och skjuter strax därefter. Han säger inget om någon kontakt mellan parterna och hur länge han observerat gärningsmannen i förväg.
      • I det andra förhöret går gärningsmannen upp bakom paret, tar tag på Palmes axel och skjuter. Mördaren kom inte från Sveavägen utan stod vid hörnan. Inge menar att det rör sig om minuter som han observerat mördaren vid hörnan efter att han vänt bilen.
      • I förhör nummer tre är bilden delvis en annan. Händelseförloppet är mer komprimerat. Inge observerar en kille som står vid hörnet. Observationen sker ”i samma veva” som vännerna SL och SR kommer tillbaks till bilen från bankomaten (se s. 369). ”I samma veva” kommer ett sällskap gående norrut. ”I samma veva” kommer paret. (Sällskapet mötte eventuellt paret vid reklampelaren.) Mördaren lämnade då fönstret och gick upp bakom paret. Mördaren hälsade inte eller liknande utan gick fram direkt och sköt.
      • I det sista förhöret som gjordes i november 1987 har Inge återigen observerat mördaren under en längre tid 3-4 minuter vid Dekorima. Mördaren kom denna gång gåendes söderut på Sveavägen innan han ställde sig vid butiken. Inget sägs här om hur mördaren närmade sig paret. Detta sista förhör är ett referat och vi får inte veta hur Inge resonerat med förhörsledaren.
      Sammanfattningsvis så är förhören samstämmiga att mördaren närmade sig paret Palme utan kontakt dessförinnan. Inge lämnar olika uppgifter kring hur lång tid han observerat mördaren innan mordet. Uppgiften varierar mellan 10-15s och 3-4 minuter.
      I Inges bil fanns ytterligare tre personer och det var ju dem som Inge släppte av för att två av dem skulle ta ut pengar i bankomaten. Förhören med dem kanske kan förtydliga tidsfrågan. Läser vi förhören med dem får vi veta att när de kom fram till bankomaten stod en man där och höll på att ta ut pengar. Det var alltså ingen kö. Efter att de kom fram tog först SL ut pengar i sällskap av vännen SR. Dessa två gick därefter tillbaks till bilen varpå HL också tog ut pengar. När HL knappade in sin kod hörde hon skotten avlossas. Här har vi en möjlighet att rekonstruera ett tidsförlopp. Det blir en uppskattning av sekunder (ett bankomatuttag tar ca. 40s):
      – Inge släpper av passerarna, vänder bilen och parkerar (-30s)
      – Vännerna går under tiden fram till bankomaten och väntar på sin tur (30s)
      – SL tar ut pengar (60s)
      – HL sätter in kortet och slår sin kod (30s)
      En sammanräkning ger att den maximala tiden som Inge kunnat göra observationer fram mot mordplatsen är ca. 1,5 minut. Detta förutsätter att Inge tittat mot mordplatsen direkt efter att han parkerat och då sett personen stå vid hörnan. Om vi i stället går på uppgifterna i det tredje förhöret, att Inge inte observerat mördaren förrän SL och SR återvände till bilen, då rör det sig om en möjlig observationstid på kanske 20s. Så uppskattningsvis kan Inge ha observerat mördaren vid hörnan under en period på mellan ca. 20-90s vilket är klart mindre än flera minuter. Detta är tillräckligt kort tid för att lämna ett gott utrymme för att mördaren kan ha tagit sig till mordplatsen utan planering i förväg (men det utesluter givetvis inte att ett planerat möte ägde rum).

      Om mördaren gick direkt fram till paret Palme från Dekorimahörnan är det ju dessutom en omöjlighet att den person som stod vid hörnan både mördade Olof och var den som fördröjde paret Palme de ca. 40 sekunderna på promenaden. Ett alternativ är att paret Palme helt enkelt gått extra långsamt den aktuella sträckan ett annat att det skulle kunna vara så att någon form av möte som ägt rum innan eller vid reklampelaren (planerat eller ej) med någon annan än den person som stod vid Dekorima.

      Jag vet att du Gunnar i din bok ”Konspiration Olof Palme” funderar kring om mördaren gått från Dekorimahörnet ner till reklampelaren och mött paret Palme där. Jag håller med om att det skulle kunna vara ett sätt att förena Inges vittnesmål med andras (Anders B, Anders D m.fl.) men kan inte hitta något i Inges vittnesmål som stödjer det. (Inge nämner dock möjligheten att det förbipasserande sällskapet mött paret Palme vid reklampelaren.) Inge är konsekvent med att han observerat en person som stått vid Dekorima och att denne person mördade Palme utan kontakt dessförinnan. Det finns inte heller tidsutrymme att i Inges scenario klämma in en period på, säg ca en minut, där mördaren gått från Dekorima till reklampelaren och där talat med paret – alltså utan att Inge observerat det.

  8. Intressant vore ju förstås ifall någon direkt efter bions slut hade sagt till Palme att bege sig till skandiahuset för något viktigt ärende angående rikets säkerhet. Men när det kom dit fick de veta av en man utanför porten till huset, som i själva verket var gärningsmannen, att det bara var öppet från själva baksidan av huset. Detta samtal skulle kunna ha utspelat sig i höjd med reklampelaren. Sedan följer gärningsmannen efter några steg och Palme blir överraskad att mannen fortfarande inte lämnat dom och vänder sig slutligen halvvägs om. Men då är det redan försent. Lisbet skriker ”Nej, vad gör du?” till gärningsmannen när nästa skott avlossas framifrån. Detta lägger enda vittnet märke till som befinner sig borta vid Luntmakargatan och hör fotstegen fort närma sig.

  9. Gunnar, jag håller som bäst på att läsa Palmedelen i din nya bok, ”Huvudet på en påle”, och har en fråga om Lisbet Palme och brottsplatsen som du kanske kan hjälpa mig att reda ut (en fråga som jag för övrigt har haft rätt länge).

    I ett förhör 1988 och i rättegångarna mot Christer Petterson anger Lisbet att hon observerat mördaren på 5-7 meters avstånd och att han då stod i hörnet av Tunnelgatan. Jag uppfattar det som att mördaren stod alldeles vid avfasningen till Dekorima. Kruxet blir för mig när jag granskar bilder av blodfläcken. Det är 5-6 gatstenars längd mellan blodfläcken och Skandiahusets södra fasad (alltså om vi tänker bort avfasningen och ersätter den med ett 90 graders ytterhörn). Jag har reflekterat en del över hur nära husfasaden blodfläcken är och sett det som en orimlighet att mördaren kan ha stått bakom avfasningen när makarna Palme kommit gående och sedan klivit fram bakom dem och skjutit. Jag vet inte måtten på en sådan gatsten, men Olof måste ha stått minst ett par-tre gatstenar norr om själva blodfläcken när han träffades av skottet.

    Hur som helst. Jag ska inte sväva ut. Om Lisbet står eller sitter på knä vid blodfläcken och mördaren, enligt hennes egna uppgifter står vid avfasningen, kan det väl knappast röra sig om så mycket som 5-7 meter? Antingen har han stått närmare Lisbet eller en rätt bra bit in i gränden när hon gjorde den observationen.

    Har jag missat något i min tolkning av positionerna här?

    1. För min del tror jag att det kan ha varit ett avstånd på c:a 7 meter mellan Lisbeth Palme och vittnet Anders B när han stod i entrén till Dekorima. Och jag tror alltså att det var honom hon såg.

      Det är förstås omöjligt att i efterhand fastslå Lisbeth Palmes exakta position när hon gjorde iakttagelsen av mannen hon talar om. Men jag håller helt med dig om att om det var gärningsmannen hon såg och han stod vid avfasningen måste avståndet definitivt ha varit mindre än 7 meter och troligen också mindre än fem meter. Vi ska också komma ihåg att hennes första kända uppskattning av avståndet till mannen som stod och tittade på henne var 10-15 meter. Det var vad hon sa till rikskriminalen våren 1986. Allt detta understryker för mig att det är sin iakttagelse av Anders B hon beskrivit.

      Jag länkar till ett par bilder ur den tekniska delen av förundersökningsprotokollet mot Pettersson. Den första, från förundersökningsprotokollet del IV s 21, visar blodpölens plats i förhållande till Dekorimahörnan.

      Den andra, från förundersökningsprotokollets del IV s 25, visar placeringen på Dekorimas entré, platsen där Anders B stod.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s