Nya belägg för att Hammarskjöld blev mördad


Svenska Dagbladets förstasida 19 september 1961 – innan mörkläggningsarbetet kommit igång på allvar.

FN:S GENERALFÖRSAMLING HAR NU (onsdag den 25 oktober) mottagit en rapport om Dag Hammarskjölds död från den särskilda utredaren Mohamed Chaude Othman. Rapportens slutsatser pekar på att flygkraschen i Ndola (i nuvarande Zambia) i själva verket var ett mord på Hammarskjöld och de övriga ombord.

Othman menar nämligen att ”det verkar sannolikt” att det svenska planet, ”Albertina”, kraschade som en följd av en attack eller ett hotfullt närmande från ett annat flygplan.

Han hävdar vidare att det nu krävs att medlemsstater som kan ha information om Hammarskjölds död utser oberoende personer som kan granska deras arkiv, ”särskilt deras underrättelse-, säkerhets- och försvarsarkiv” för att se om där kan finnas uppgifter om vad som hände med generalsekreteraren. Det kan knappast tolkas på annat sätt än att han misstror dessa staters ordinarie väktare av hemliga arkiv när det gäller viljan att ta fram obekväma uppgifter. Den som följt turerna kring FN:s svårigheter med att få fram uppgifter från medlemsstaterna om Hammarskjölds död de senaste åren kan knappast förvånas över denna inställning från Othmans sida.

Den svenske politikern och ämbetsmannen Dag Hammarskjöld (1905-1961) blev FN:s generalsekreterare 1953. Han gjorde sig känd som en orädd person med principer och kom att komma i konflikt med åtskilliga av världens mäktiga politiska ledare. Hösten 1961 var han djupt engagerad i att lösa Kongokrisen som inletts året innan med att provinsen Katanga bröt sig ut ur den självständiga staten Kongo som fram till dess varit en belgisk koloni.

Katanga är den mineralrikaste delen av Kongo och bakom utbrytningen låg bland annat belgiska gruvintressen som opererade med hjälp av belgisk militär och legoknektar. Regimer i väst som var oroade över att ett självständigt Kongo kunde närma sig Sovjetunionen förhöll sig också välvilliga till utbrytarna i Katanga. Hammarskjöld drog däremot slutsatsen att den fortsatta existensen av en statsbildning som bara gynnade de gamla kolonialintressena hotade hela Kongos framtid – och även satte FN:s prestige på spel. Han drev på för att hitta en lösning och gjorde sig då ovän med bland annat Belgien, Storbritannien, USA och Sydafrika.

Hammarskjölds plan störtade under mystiska omständigheter när han skulle landa i Ndola för att förhandla med Katangas ledare Moise Tshombe. Länge betraktades kraschen som en ren flygolycka, trots mängder av omständigheter som pekade i en annan riktning.

De senaste åren har frågan kommit upp i FN, bland annat på grund av insatser från den brittiska historikern Susan Williams och den svenske Sida-medarbetaren Göran Björkdahl.

Se också avsnitt i mina två senaste böcker Konspiration Olof Palme, sid 33-53, och Huvudet på en påle, sid 199-209.

De nya rönen om Hammarskjölds död är en påminnelse om att nya högst väsentliga faktiskt kan komma fram även om andra gamla mysterier som till exempel mordet på Olof Palme. Eller mordet på president Kennedy. I dag, torsdag den 26 oktober, väntas tusentals tidigare hemliga sidor om Kennedymordet från amerikanska myndigheters arkiv bli offentliga. Det kommer säkert att finnas skäl att återkomma till den frågan också.

Annonser

4 reaktioner på ”Nya belägg för att Hammarskjöld blev mördad

  1. Svenska tidningar skriver inte ett ord om de nya uppgifterna om Hammarskjölds död om jag förstått rätt. För att få tillgång till relevanta nyheter på svenska om en av historiens mest berömda svenskar någonsin måste jag läsa Gunnar Walls blogg. Svenska media tiger som muren.

      1. Och nu skrivs det igen, med anledning av uppgifterna i The Guardian:
        https://www.dn.se/nyheter/storbritannien-och-usa-uppmanas-slappa-hemliga-dokument-om-dag-hammarskjolds-dod/

        https://www.theguardian.com/world/2017/nov/12/dag-hammarskjold-death-britain-urged-to-release-papers

        Kommissionens ordförande, Lord Lea of Crondall, verkar vara en enveten herre. En sådan kraft skulle behövas även här, inte minst för att sätta press på svensk underrättelse- och säkerhetsjänst vad gäller hemligstämplat material 1985-86 i samband med palmemordet. Uppgifter som rör främmande makt kan förvisso hemlighållas i 70 år (eller mer), men i ett läge när makthavare utsätts för ett hårt yttre tryck, orkestrerat av media, är det fullt möjligt att få fram åtminstone delar av också känsligt material. I ett tillräckligt pressat läge finns det till och med chans att det läcker inifrån organisationen.

        1. Tack för länkar, det här hade jag inte hunnit se. Det är uppmuntrande läsning som ger hopp om att de brittiska och amerikanska regeringarna inte ska komma undan från sitt ansvar att redovisa vad de har i arkiven om Hammarskjölds död.

          Och jag håller verkligen med om att krafter som Lord Lea of Crondall, en orädd brittisk labourpolitiker, behövs i Sverige får att få fram sanningen om Palmemordet. Alltså personer i etablerad ställning som seriöst sätter sig in i känsliga politiska frågor, drar rationella slutsatser och säger det andra inte vågar. Glädjande nog finns det ju en och annan som lever upp till den definitionen. Jag tänker framför allt på Inga-Britt Ahlenius som bland annat varit generaldirektör för riksrevisionsverket, utredare för EU-parlamentet om korruption inom unionen, ledamot i Granskningskommissionen som undersökte Palmeutredningen och undergeneralsekreterare för FN:s internrevision.

          Se till exempel hennes artikel om Palmemordet och Stay Behind i Dagens Nyheter från 2013 (tyvärr låst för icke-prenumeranter): https://www.dn.se/debatt/hemlig-motstandsrorelse-kopplas-till-palmemordet/

          Sedan hon pekat på omständigheter som gör det rimligt att undersöka om Stay Behind kan ha en koppling till Palmemordet skriver hon:

          I Europaparlamentet reagerade man kraftfullt på upptäckten av Stay behind-rörelserna, vilka hade verkat utanför all demokratisk kontroll, och krävde i en resolution i november 1990 fullständig utredning av dessa hemliga organisationer och deras eventuella utbrytargrupper. Sådana utredningar kom till stånd bland annat i Schweiz, Belgien och Tyskland.

          Anmärkningsvärt nog har Sverige aldrig utrett frågan. Det är nu angeläget att regering och riksdag snarast tar initiativ till en sådan för att kartlägga nätverkets omfattning, karaktär, struktur och finansiering.

          Så långt Ahlenius och Palmemordet för den här gången.

          Den som googlar vidare om Lord Lea of Crondall ska använda denna stavning, inte Lord Lee of Crondall som Dagens Nyheter råkat skriva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s