2018 – en vändpunkt för mordutredningen?

DEN BLEV LITE ANNORLUNDA DEN HÄR GÅNGEN, veckan kring den 28 februari.

Och kanske kommer framtida historiker att konstatera: den trettioandra årsdagen av mordet på Olof Palme inledde början till den klargörande avslutningen på en utredning som alltför länge sett fullständigt hopplös ut.

Kan det bli så? Ja, förhoppningsvis i alla fall. Och det finns en del argument för den saken.

Framför allt handlar det om två saker.

För det första: Uppdrag Granskning har i en serie reportage tagit upp polisutredningen av Christer Pettersson. Delar av den genomgången har handlat om Lisbeth Palmes utpekande men framför allt har det handlat om resten – om de vittnen vid biografen Grand som vid konfrontationsvisningen uppgett att Petersson liknade en mystisk man som uppehållit sig utanför biografen och om personer i Petterssons omgivning som blev åklagarvittnen i åtalet.

Resultatet av denna genomgång har varit förödande för utredningen mot Pettersson. Framför allt har det handlat om att en mängd omständigheter pekar på att en central person i utredandet, kriminalinspektören Thure Nässén, på olika sätt påverkat Petterssons bekanta att komma med till synes graverande men i sak tvivelaktiga uppgifter om Pettersson. Men det har också funnits annat som visat att de högst diskutabla metoderna som använts inte bara kan knytas till en enda polis utan varit delar av ett mönster med flera inblandade.

Palmeåklagaren Anders Helin – Uppdrag Granskning visar att han missledde rätten under målet mot Christer Pettersson. BILD: SvT

Den slutsats som Uppdrag Gransknings material pekar fram mot är att det helt enkelt inte finns mycket kvar av misstankarna mot Pettersson utom Lisbeth Palmes utpekande. Och allt annat fallit förstärker förstås de redan kända invändningarna mot detta utpekandet – framför allt att att Palmeåklagaren Jörgen Almblad i förväg informerat Lisbeth Palme om att den misstänkte var missbrukare. Som vi påminner oss var Lisbeth Palmes första kommentar när hon såg konfrontationsgruppen: ”det ser man vem som är alkoholist”.

För det andra: Krister Petersson, den senaste Palmeåklagaren som just suttit på posten i ett år, intervjuades i TV-programmet Veckans Brott härom dagen. Där fick han frågan om han trodde att Christer Pettersson var gärningsmannen. Först undvek han att ge direkta besked men när programledaren Camilla Kvartoft upprepade frågan ett par gånger svarade han till sist bestämt och entydigt: ”Nej!”.

Det är första gången på 30 år som en officiell företrädare för Palmeutredningen på ett så tydligt sätt förklarat att han helt enkelt inte tror på Lisbeth Palmes utpekande av alkoholisten från Rotebro som statsministermördare.

Krister Peterssons företrädare som förundersökningsledare, Kerstin Skarp, brukade tvärtom förmedla intrycket av att eftersom Christer Pettersson friats av hovrätten och dessutom en resningsansökan avslagits så hade Palmeutredarna inte särskilt stora möjligheter att utreda misstankarna mot honom. Det var naturligt att tolka hennes hållning som: mycket pekade på att han var skyldig, men utredarna hade tyvärr händerna bundna. Och undertexten föreföll vara: som saken låg till kunde Palmegruppen förvisso inte läggas ner, men ingen borde egentligen vänta sig att så mycket skulle hända.

Exakt så sa hon förstås aldrig. Men det var den atmosfären hon förmedlade. Och den stämde väldigt väl överens med vad många personer i etablerad ställning brukade framföra – bland dem statsminister Stefan Löfven som i samband med 30-årsdagen av mordet sa att han ansåg att det var den avlidne Pettersson som var mördaren.

Den ståndpunkten har blivit allt svårare att föra fram med trovärdighet efter Uppdrag Gransknings programserie.

Och därmed ökar också, kan man hoppas, möjligheten för Krister Petersson och Palmegruppen inom polisen att verkligen gå vidare med utredningen för att söka sanningen om vad som egentligen hände utanför Dekorimabutiken den där februarikvällen.

Vad var det då som var nytt med Uppdrag Gransknings genomgång?

Innan vi kommer till det: allt var förvisso inte nytt för den som var inläst på utredningen av Christer Pettersson. Och det fanns mycket som pekar i samma riktning men som inte kom med i programserien.

Några exempel från mina egna böcker i ämnet:

• I Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet från 1997 (med start på sid 735) går jag igenom de 26 då kända polisförhören med spelklubbsägaren Sigge Cedergren och pekar på en rad anmärkningsvärda detaljer i det besynnerliga samspelet mellan honom och polisen. Framför allt handlar detta samspel just om Sigge och Thure Nässén som var den viktigaste förhörsledaren i sammanhanget. Sigge svänger fram och tillbaka om det mesta och fram träder bilden av att inte mycket av det han säger har någon egentlig trovärdighet.

Av min genomgång framgår det tydligt på olika sätt att Sigge under hösten 1988 är under hård press att peka ut Pettersson. Sigge har en omfattande kriminell verksamhet – bland annat narkotikalangning och häleri – som är väl känd av polisen. Han kan bara hållas så länge de inte sätter fast honom.

Det där vet Sigge och det behöver ju inte sägas ut. Men ibland blir den där hotbilden mot Sigge och hans livsföring extra tydlig. Ett exempel som jag tar upp i boken (och som inte tas upp i Uppdrag Granskning) är vad som händer i månadsskiftet november-december 1988. Då har spaningarna mot Pettersson pågått ett tag och närmar sig punkten då det krävs ett beslut om att trappa upp insatsen eller avveckla den. I det läget publicerar Expressen ett par mycket initierade artiklar om Sigge. Hans namn nämns inte men den som känner honom förstår direkt vem det handlar om. Artiklarna är besvärande för spelklubbsägaren, han beskrivs som en ”storförbrytare” som kanske vet mer om Palmemordet än vad han vill avslöja. Innehållet kommer med stor sannolikhet från källor inom polisen, åtminstone är det en naturlig slutsats ur Sigges perspektiv. En uppgift är särskilt obehaglig. Tidningen tar upp att en flickvän till honom arbetade på länsrätten i Stockholm vid tiden för Palmemordet. Det var på den myndigheten någon tidigt under mordkvällen stal ett exemplar av Palmes överklagande i Harvardärendet och raderade uppgifter om den inkomna handlingen i myndighetens dator.

Det har i efterhand inte kommit fram några belägg för att Sigges flickvän skulle ha varit inblandad i det märkliga – och ännu ouppklarade – brottet på länsrätten. Men just då, när Sigge alldeles tydligt tvekade om vilken sorts uppgifter om Pettersson han skulle ge Palmeutredarna, kom det där som en påminnelse om att han själv lika gärna kunde bli anklagad för att vara inblandad i mordet på statsministern.

Två veckor senare, samma dag som Pettersson förevisas för ett antal vittnen i polishuset, förhörs Sigge igen. Och då kommer han med nya uppgifter som tycks peka ut Pettersson som Palmes mördare. Det är uppgifter som inte alls råkar passa in i åtalet, så de blir inte en del i åklagarnas upplägg. Vad Sigge pratar om är nämligen något han länge envisats med att hävda, att han passerat nära mordplatsen i bil kort tid efter mordet. Och nu lägger han till att han möjligen såg Christer Pettersson fly därifrån.

Det borde motsvara vad en polis som Thure Nässén ville höra, kan det tyckas. Men saken är att Palmeutredarna har bestämt sig för att de hellre vill ha Sigge hemma i sin lägenhet vid tiden för mordet. Deras scenario går nämligen ut på att hans bekant missbrukaren Roger Östlund ringt honom från Grands foajé klockan 23.15. Det finns ett (högst omdiskuterat) telefonavlyssningsprotokoll som upprättats inom polisen som tycks peka i den riktningen. Och när det gäller att få fast Pettersson har det sina poänger om det går att hävda att Roger var inne på biografen vid den tidpunkten. Det gör nämligen honom till ett tänkbart vittne till att Pettersson strök omkring utanför biografen när makarna Palme begav sig iväg därifrån – och mycket riktigt kommer Palmeutredarna lite längre fram att lyckas med att få Roger att intyga att han sett Pettersson genom bions glasdörrar.

Sigges uppgifter om att han själv varit ute på stan och då kan tänkas ha sett den flyende Pettersson är alltså inte något utredarna vill ha. Men att han kommer med sådana uppgifter visar på att han är väldigt ivrig att hjälpa till – för stunden i alla fall.

Sigge Cedergren och Thure Nässén.

• Det fanns en förhistoria kring Petterssonspåret, redan innan Thure Nässén kommit igång med förhören med Sigge om missbrukaren från Rotebro. Ofta brukar det framhållas att det hela startade den 13 oktober 1988 då Sigge förhörs av Nässén och då lägger fram tanken att hans bekant Pettersson kan vara den mystiske Grandmannen som förekommer i flera vittnesmål. Men i Konspiration Olof Palme visar jag att Thure Nässén har förhört ett antal personer och fiskat efter uppgifter om just Pettersson redan före detta förhör med Sigge. Hur det kom sig att han gjorde det finns inga kända förklaringar till. Nässén själv har sagt att han inte minns när jag har frågat honom om saken. Fram träder i vilket fall bilden av att Pettersson var Nässéns kandidat som statsministermördare redan innan han fått någon hjälp av Sigge. Han tycks helt enkelt ha hamnat i Nässéns fokus för att han var en dokumenterat farlig person som varit i trakterna kring mordplatsen under kvällen och som inte hade något klart alibi för tidpunkten när han kom hem.

• Ett tema som presenteras mycket väl i Uppdrag Gransknings reportageserie är Lillemor Östlins anklagelser mot Thure Nässén om att han skulle ha samlat personer som kände Pettersson och erbjudit dem pengar för att peka ut honom som Palmemördare. Saken tar dock Östlin upp själv redan 2005 i självbiografin Hinsehäxan. Och i Mordgåtan Olof Palme från 2010 intervjuar jag både Lillemor Östlin och Thure Nässén om saken. Thure Nässén dementerar när jag frågar men hans kommentar om Lillemor Östlin är minnesvärd på ett sätt som han kanske inte avsett. Han säger till mig: ”Jag skulle inte vilja göra ett brott ihop med henne, för hon tog alla med sig. Hon var den som berättade allt för polisen.”

Det där sista rimmar väldigt väl med vad Leif GW Persson sa om Lillemor Östlin i Veckans Brott den 27 februari. Han berättade att han känner henne ganska bra och tillade: ”Henne gillar jag ganska oreserverat ska du veta”. Programledaren Camilla Kvartoft frågar om man kan lita på henne. GW svarar: ”Ja, mitt i alltihopa har hon en basic honesty.”

Allt i programserien var alltså inte nytt. Och det fanns mer som kunde ha sagt.

Men med detta noterat: Uppdrags Gransknings reportrar Bo-Göran Bodin och Axel Gordh Humlesjö har gjort ett fantastiskt arbete och tagit fram åtskilligt i utredningen av Christer Pettersson som tidigare varit helt okänt.

Bland de många saker som är nya kan särskilt nämnas:

• En av de poliser som arbetade i Palmeutredningen vid tiden för åtalet mot Pettersson, Sören Morberg, uttalar sig för Uppdrag Granskning om hur det gick till i utredningen på den tiden. Och han är mycket kritisk.

Morberg menar att Thure Nässén helt enkelt  ”hörde sönder” personer – förhörde vissa vittnen mycket fler gånger än vad som var normalt i polisarbete. Sören Morberg berättar också att han såg sitt eget namn på ett förhörsprotokoll där det fanns uppgifter han inte vill kännas vid och han beskriver utredningen mot Pettersson som att det handlat om att ”bestämma” att denne var skyldig. När han nu tittar på dessa gamla förhör säger han: ”Man kan inte göra så här, det här är ju åt skogen fel. Det här är gallimatias säger jag, det här är inte värt pappret för min del.” (Gallimattias: gammalt uttryck med betydelsen nonsens. GW)

• Uppdrag Granskning har också kunnat avslöja närmast sensationella uppgifter som allvarligt försvagar ett av vittnesmålen från Grandbiografen.

Så här var det: ett led i bevisningen i Palmemålet var att flera personer som sett en mystisk man utanför biografen Grand med större eller mindre bestämdhet tyckte att Pettersson liknade den mannen när de tre år senare fick se den konfrontationsgrupp som polisen sammanställt.

Nu kan man säga att en observation som ett vittne gjort av en okänd man för länge sedan – i ett läge när vittnet inte visste att statsministern snart skulle skjutas – var av mycket begränsat värde. Men särskilt en av dessa personer, en ung man som i massmedia brukar betecknas som ”flygledaren”, gjorde ett starkt intryck på domstolarna. Hovrätten som valde att fria Christer Pettersson menade i alla fall att ”flygledarens” vittnesmål innebar att det fanns en ”betydande sannolikhet” för att Christer Pettersson befunnit sig utanför Grandbiografen.

Men hur tillförlitligt var det vittnesmålet egentligen? Uppdrag Granskning kunde visa att domstolen inte känt till något som allvarligt borde försvaga tilltron till den saken. Det var nämligen så att på den första årsdagen av mordet hade polisen valt att gå till en offentlig minnesstund för Palme och diskret fotografera personer som kom dit. ”Flygledaren” fick sedan se dessa foton och pekade då ut tre män för att de liknade mannen han sett utanför biografen. Det var visserligen ett år efter händelsen men avsevärt tidigare än när han pekade ut Pettersson. Det intressanta är att dessa tre män inte alls tycks ha liknat Christer Pettersson. Bilderna på dem visades inte upp i programserien, men däremot fick Inga-Britt Ahlenius, tidigare ledamot av Granskningskommissionen, titta på dem. Hennes kommentar: ”Nej de är inte alls lika Christer Pettersson ju. Absolut inte.”

Pål Johansson som var en av cheferna i Palmeutrednigen under spaningarna mot Christer Pettersson säger i programserien att han minns att han sett fotona och att ingen av männen liknade Christer Pettersson. Han tycker att dessa bilder borde ha funnits med i förundersökningsprotokollet och redovisats för domstolen som ett underlag för att bedöma värdet av flygledarens senare utpekande av Pettersson.

• Ett annat inslag från Uppdrag Granskning programserie som med rätta väckt stor uppmärksamhet är avslöjandet att Palmeåklagaren Anders Helin presenterade osanna uppgifter i rätten när han gick till angrepp mot missbrukaren Ulf, en av Petterssons bekanta. Bakgrunden var att när Ulf hördes i rätten hävdade han att han övertalats att komma med felaktiga uppgifter i ett polisförhör – förhörsledaren hade lockat honom med 50 miljoner, den utlysta belöningen i Palmeutredningen.

Anders Helin viftar då i rätten med vad han påstår vara bandinspelningen av detta polisförhör och säger att det inte finns några uppgifter på bandet om de 50 miljonerna.

Redan i det läget kan förstås en kritisk bedömare föreställa sig att penningsumman kanske nämnts före förhöret och därför inte kommit med på bandet. Men Uppdrag Gransknings reportrar hade lyckats få tag på bandet – och där visade det sig att den polis som förhörde Ulf direkt nämnde belöningen. Så här lät det i den avgörande sekvensen som också spelades upp i programserien:

Ulf: ”Menar du att jag skulle belöning för det här då?”

Polis: ”Du vet hur mycket som ligger i potten. ”

Ulf: ”Ja, skulle jag få de pengarna då”

Polis: ”50 miljoner. ”

Uppdrag Granskning kunde alltså demonstrera att Palmeåklagaren Helin grovt misslett domstolen.

• I programserien avslöjades också att senare tiders Palmeutredare under 2014 genomfört en undersökning i efterhand av Thure Nässéns arbetsmetoder. Misstankarna handlade just om att hans förhör inte gått rätt till. Dag Andersson, som var spaningsledare vid tiden för denna undersökning, förklarar i Uppdrag Gransknings reportage varför det var viktigt att gå tillbaka och kolla detta: ”Är det så att man inte i en sån här utredning kan lita på vad som står i förhörsutsagorna så blir det ju jättesvårt att dra rätta slutsatser.”

Men det är lång tid efter händelsen, många av de personer som Nässén hört är döda och utredarna kommer inte fram till någon entydig slutsats. Det anmärkningsvärda är ändå att de alls försökte sig på att utreda saken.

• Kent Bängs, en polis som vid tiden för Palmemordet arbetade på narkotikaroteln, berättar i Uppdrag Granskning att han under 1986 gjorde ett försök att bugga Sigge Cedergrens lägenhet i hopp om att denne kunde ha information om Palmemordet. Enligt Bängs lyckades dock inte operationen rent tekniskt.

Det där har aldrig kommit fram tidigare. Buggning var vid den tiden en olaglig arbetsmetod för polisen. Misstankar om att det förekommit en buggningsoperation riktad mot Cedergrens lägenhet utreddes inom ramen för åklagaren Jan Danielssons utredning av olovlig avlyssning med anknytning till Palmeutredningen. Danielsson tittade framför allt på avlyssning av PKK-are, något som skett under Holmérs tid som spaningsledare. Vissa av operationerna hade genomförts med hjälp av personal från den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Buggningarna mot PKK-are ledde till åtal och fällande domar mot flera polischefer, bland annat mot Hans Holmér.

När det gällde buggningen av Sigges lägenhet kom inte Danielssons medarbetare, åklagaren Ingemar Erviken någonstans. Alla som kunde tänkas veta något om saken nekade till att det förekommit buggning av Sigge. Men det hade det alltså gjort – ytterligare ett exempel på att det förekom olagliga metoder inom ramen för Palmeutredningen. Och därmed finns det förstås förnyade skäl att fundera över i vilken utsträckning det förekommit andra brottsliga operationer som ännu inte kommit fram.

(För den intresserade: jag skriver utförligt om PKK-buggningarna – och även om misstankarna om att enheter inom polisen utför andra buggningar, bland annat mot Sigge – i Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet.)

Sammantaget pekar Uppdrag Gransknings sammanställning av uppgifter de själva fått fram – och sådant som varit känt tidigare för den som noga följt utredningen – på att Petterssonspåret var en lika stor skandal som Hans Holmérs och Ebbe Carlssons redan tidigare diskrediterade PKK-spår.

Finns det då hopp om att utredningen i dag är av en annan kaliber? Ett sätt att bedöma det är att gå till vad den nuvarande Palmeåklagaren, Krister Petersson, har att säga.

Han intervjuades den 27 februari i Veckans Brott och dagen efter i SVT:s nyhetsprogram Rapport.

Som vi redan noterat avfärdade han kategoriskt misstankarna mot Christer Pettersson. I Veckans Brott betonade han också att det är allvarligt om man kan leda i bevis att polisen manipulerat vittnesutsagor.

I SVT:s Rapport kommenterade han dessutom det viktigaste beviset mot Pettersson, Lisbeth Palmes utpekande, med att ifrågasätta om ”det verkligen är mördarens signalement” som Lisbeth Palme lämnat. Han tillägger: ”Det kan vara en annan person på platsen.”

Det där är en tydlig syftning på vittnet Anders B som tagit skydd från skottlossningen i Dekorimabutikens port. Han liknade inte Christer Pettersson till utseendet men när Lisbeth Palme förhörs dagen efter mordet kan hon inte heller beskriva ansiktet på den man som hon observerat på visst avstånd några ögonblick efter skottlossningen – trots att hon sett honom framifrån.

Vad betyder Palmeåklagarens offentligt markerade uppfattning i denna känsliga fråga när det gäller utredarnas möjligheter att komma vidare med Lisbeth Palme och vad hon kan ha att tillägga? Ämnet kom upp som hastigast i Veckans Brott:

Camilla Kvartoft: ”Lisbeth Palme, förhör ni henne igen?”

Petersson: ”Inte kontinuerligt.”

Kvartoft: ”Men du har talat med henne sedan du tillträdde?”

Petersson: ”Jag vill inte kommentera om vi har pratat med henne eller planerar att prata med henne, men hon är naturligtvis en central person i den här utredningen.”

Kvartoft: ”Ja jag tänkte just säga det, är inte det naturligt för dig som nytillträdd åklagare att tala med brottsoffret?”

Petersson: ”Självklart.”

Krister Petersson i Rapport

I Veckans Brott säger Krister Petersson också något annat som kan vara av intresse. Han betonar att utredarna framför allt utgår från brottsplatsen och tittar med nya ögon på det som finns dokumenterat därifrån. Och han säger att det nu finns ”spår som är väldigt intressanta”.

Han säger också att utredarna planerar att höra personer och inte vill att dessa ”ska bli sönderhörda utav media innan vi har möjlighet att kunna bedöma deras uppgifter på ett korrekt sätt”.

Petersson förtydligar att bland de personer som utredarna vill höra finns personer som befann sig på brottsplatsen men han vill inte berätta vilka – eller om de förhörts tidigare.

I Rapport frågar reportern Nina Löfgren: ”Hör ni personer nu som aldrig tidigare varit förhörda i samband med Palmemordet?”

Krister Petersson svarar: ”Ja, utan att avslöja några statshemligheter kan jag säga att ja, så är det.”

Sammanfattningsvis kan de åtgärder Krister Petersson nu talat om innefatta ganska mycket – allt från förnyade förhör med kända vittnen på brottsplatsen till förhör med vittnen som funnits där men inte varit kända tidigare men också till tänkbara gärningsmän.

Petersson utstrålar vad som närmast kan kallas en försiktig entusiasm, något som man knappast kan påstå att hans företrädare Kerstin Skarp brukade uppvisa.

Hur mycket är den entusiasmen professionell hurtighet och hur mycket är den äkta vara? Det är svårt att bedöma utifrån. Men vad som redan är klart är att de nuvarande utredarna visat sig beredda till långtgående omprövningar av vad som i mångas ögon framstått som sanningar om mordet och mordutredningen.

Det är inte en alldeles ny trend. Jag har intervjuat de senaste spaningsledarna Stig Edqvist, Dag Andersson och Hans Melander och har konstaterat att de gett uttryck för attityder som förefaller bottna i genuin nyfikenhet om vad som är sanningen om mordet. Skillnaden mellan dem och de tidigare Palmeutredare som drev PKK-spåret (som Hans Holmér) respektive spåret Christer Pettersson (som Hans Ölvebro) är påfallande.

Härom dagen publicerade journalisten och författaren Lars Borgnäs och jag en debattartikel i Svenska Dagbladet där vi krävde en ny kommission som granskar Palmeutredningen.

Behövs en sådan? Ja, det tror jag verkligen.

Den förra kommissionen avslutade sitt arbete 1999. Det är länge sedan nu. Och den bevarade långt ifrån alla viktiga frågor om varför utredningen startade så illa under Holmér och fortsatte lika illa med Petterssonspåret.

En ny kommission står på intet sätt i motsättning till att ha förhoppningar om det spaningsarbete som pågår nu. Tvärtom handlar det kravet om att försvara den vilja till ärligt utredande som finns.

Den röda tråden i vår debattartikel var att vi sett starka markeringar från högt politiskt håll som gick ut på att beskriva Palmemordet som egentligen uppklarat. Det tydligaste exemplet på senare tid var Stefan Löfvens kategoriska deklaration om att han utgick från att Pettersson var gärningsmannen.

Löfvens uttalande ligger i linje med de tidigare årens Palmeutredande där den politiska makten på olika sätt utövade en stark kontroll över mordspaningarna och där det handlade om att hitta lämpliga mördare och snarast möjligt bli av med den känsliga frågan om vad som hände på Sveavägen. Dunklet kring hur denna styrning gick till och hur den lett till att utredningen länge kom att skygga för känsliga frågor ligger fortfarande kvar. Här krävs det ljus som kan skingra mörkret.

Kravet på en kommission för att ta itu med de gångna årens smutsiga byk står därför inte i motsättning till att önska nuvarande utredare framgång när de vill försöka komma vidare. Tvärtom är det kravet ett sätt att markera ett stöd för dem när de nu ger välkomna uttryck för självständighet och handlingskraft.

Annonser

973 reaktioner på ”2018 – en vändpunkt för mordutredningen?

  1. Är ny i din blogg!! Ska bara säga att kulan som var  till Lisbeth. Var en s.k.”SKRÄMSEL KULA”. Och att den i dag 63 årige mannen sa. Inte ett ord om detta för då mister du dina barn……

    Skickat från min Samsung Galaxy-smartphone.

    1. Vet inte varifrån du fått all informationen, men att tro att det var menat som ett varningsskott så nära ett att vara ett dödligt skott tycker jag faller på sin egen orimlighet.

      Dessutom kan det inte vara lätt för en skytt, hur skicklig han än är, att träffa rätt när han inte ser var kroppen befinner sig innanför ytterkläderna, särskilt inte om haft för avsikt att träffa ryggraden, vilket han näst intill lyckades med.

  2. Och Hans Holmén lär ha sagt i ett tidigt stadie. Kommer svaret fram kommer det att skaka om Sveriges grunder helt……🤔🤔🤔

    Skickat från min Samsung Galaxy-smartphone.

  3. ” (E)ftersom Christer Pettersson friats av hovrätten och dessutom en resningsansökan avslagits så hade Palmeutredarna inte särskilt stora möjligheter att utreda misstankarna mot honom. ”

    Krister Petersson sa faktiskt något i den här stilen när han intervjuades av Hasse Aro, som tror att Christer Pettersson var skyldig, i TV4 nyligen. Så jag tror numera att Peterssons entusiasm är en chimär för att vara helt ärlig.

    1. Krister Petersson svarade på liknande sätta också i Veckans Brott, men Camilla Kvartoft var inte nöjd med svaret utan frågade igen tills han gav tydligt besked. Min tolkning är att han helst undviker att tala om sin personliga uppfattning i ett fall där det finns ett domstolsutslag, men att hans personliga uppfattning stämmer överens med utslaget.

      Det skulle också vara underligt om Peterson å ena sidan tror att CP är skyldig och å andra sidan säger att det inte finns möjlighet att utreda misstankarna mot honom och samtidigt säger att han tror att mordet kommer att klaras upp.

  4. Tack Gunnar för en bra sammanfattande genomgång och komplettering/påminnelse om ytterligare omständigheter!

    Jag blev själv lätt euforisk över de sista UG-avsnitten och tillsammans med KP:s uttalanden och annat som sagts senaste dagarna känner jag, liksom du själv signalerar, för första gången på länge en viss optimism vad gäller PU.

    Det är ju väldigt länge sen så här många och stora nya avslöjanden kom fram, särskilt i etablerade media, så all heder till UG och Bodin & Humlesjö — och inte minst till dig Gunnar och andra granskare som gjort en stor del av förarbetet — liksom till de vittnen och poliser, mm som nu uttalat sig.

  5. För att knyta an till bara en av alla de relevanta punkterna: den olagliga buggningen/avlyssningen. Mina tankar går osökt till de första Palmeåklagarnas starka misstankar om att de själva var avlyssnade av spaningsledningen. Paranoia eller ej. Det säger ändå det mesta om arbetsklimatet vid den aktuella tiden. Du har säkert tagit upp detta i dina böcker, Gunnar. Här är en tidigare DN-artikel i ämnet, där du också är omnämnd:
    https://www.dn.se/arkiv/inrikes/holmer-avlyssnade-aklagarna/

  6. Nu efter avslöjandet att Nässén stulit juveler från en juvelerare och pengar från brottslingar är det extra intressant att läsa hans uttalande ”Jag skulle inte vilja göra ett brott ihop med henne, för hon tog alla med sig. Hon var den som berättade allt för polisen”. Fanns det andra han kunde tänka sig att begå brott med? Tack för en bra sammanfattning, känns väldigt bra om folk äntligen släpper Christer Pettersson-spåret. Gör man det kan man koncentrera sig på det viktigaste, att säkerställa att det inte var en inhemsk politisk konspiration. Är det så vore det läskigt. Om det är CIA, Sydafrika eller en ensam galning spelar inte så stor roll, men just möjligheten att det var något som liknar en statskupp är skrämmande. Kan man få fast den skyldige är det såklart bra men inte det viktigaste

    1. Visst kan man tala om en statskupp i den meningen att Socialdemokratin bytte färdriktning med hjälp av ett pistolskott. Internationell eller inhemsk konspiration utesluter nog inte varandra, är min tanke. Polisspåret får inte heller glömmas i den meningen att enskilda poliser var inblandade på ett eller annat sätt…

    2. Är det inte just detta ”att det inte var en inhemsk politisk konspiration” som Palmeutredningen redan från första stund varit upptagna med att ”säkerställa” med alla till buds stående medel ?

  7. Jag tycker det är ganska märkligt att en ”storförbrytare” som Sigge Cedergren tilläts driva sin mörkskygga klubbverksamhet så länge överhuvudtaget. I kombination med vad en del ur missbrukarkretsen uppgav nämligen ”att Cedergren varnades innan tillslag” så får man en otäck känsla att det kunde ha funnits ett slags ohälsosamt band mellan vissa poliser och Cedergren där en win-win situation mellan dem ägde rum. Det kanske man inte får säga högt men ändå. Cedergren kan ju ha varit polistipsare/informatör eller så kan det ju kanske, hemska tanke, ha funnits (mut) pengar inblandade? Våra poliser har gjort och gör än idag ett fantastiskt jobb för oss men rötägg finns ju inom alla kårer.

  8. Är just det du skriver som är problemet Jon. Att Palmeutredningen har gått ut på att säkerställa att mordet inte var någon politisk konspiration i stället för att ta reda på sanningen om vad som faktiskt hände. Utredarna har undvikit att undersöka allt som pekar i den riktningen. Svenska folket har rätt att få reda på sanningen även om den är skrämmande för många.

  9. Om jag inte kommer ihåg helt fel så var inte T Lindström den som drog sig för att andvända mer eller mindre lagliga metoder i olika sammanhang. Han var T Nässens Chef.

  10. Har något minne av att någon som hette Kennet Nilberg hadde fått frågan om han kunde mörda Palme. Undrar om han inte förekom i någon affär med Lindström? Kan den affären ha varit kopplad MOP utan att jag drog den slutsatsen då det var på tapeten?

  11. Dyker upp många frågor nu när man måste ifågasätta alla förhör och inte minst hela den tidigare utredningens verkliga agenda.

  12. Är också helt ny i bloggen. Har en fråga som kanske är far fetched men som jag måste ställa. Det finns tre omständigheter som gör Lisbeths berättelse intressant att veta mer om. Dels att flera vittnen ser paret gå sida vid sida med en person (ser hon/känner hon igen mannen och pratar dem?), dels att hon faktiskt var tänkt att bli dödad men kulan missade samt att hennes första vittnesmål inte stämmer väl överens med fortsättningen. Finns det några tecken på att Lisbeth kan ha blivit tystad? Vem som helst skulle ju blivit galet rädd men med hänsyn till att Anna (vårdbiträdet) upplevt både span och militära närmanden kanske det finns personer i Lisbeths närhet som också avrått henne att tala för sin egen skull?! Har du Gunnar någon tanke kring det?

    1. Min senaste bok ”Huvudet på en påle” handlar delvis om Palmemordet och då med fokus på Lisbeth Palme och det motsägelsefulla i hennes agerande. Ja, jag tror att hon blivit påverkad att tiga om delar av händelseförloppet inför media och även under rättegången. Det kan både ha handlat om att vädja till hennes lojalitet och om att varna henne för konsekvenserna av alltför stor öppenhjärtighet.

      1. Tack för svar.
        Det är fantastiskt med er passionerade som drivit denna utredning vidare. Tänker också på Leif GW som har ett jordnära och faktabaserat förhållningssätt men det finns säkert många andra utöver er att tacka som jag inte känner till.
        Jag ska läsa din bok!

        Min fråga som leder vidare-vad står Sverige inför om hela utredningen nu visar på manipulation rakt igenom och att nätverk legat bakom en kupp-liknande sammansvärjning? Politiskt och ekonomiskt haveri? En förtroendekris utan like. Det är en riktigt skrämmande tanke som gör glädjen med den ”nya” utredningen något dubbel.

      2. Har precis läst Konspiration-boken. Vad är det med Hans Holmér som gör att hans agerande inte ifrågasatts mycket skarpare? Inte nog med att han förstör hela palmeutredningen, han har dessutom sanktionerat Baseboll-ligan och köpt tjänster av dessa på ett ohyggligt tvivelaktigt sätt. Han har ju agerat brottsligt och kommit undan framför allas ögon, liksom stora delar av B-ligan som för övrigt är ett riktigt skrämmande gäng. Om man inte läst hela boken, så hade det räckt med endast detta kapitel för att förstå att detta mord är av andra dimensioner.
        En av b – ligans medlemmar är tydligen både domare och politiker idag. Om det stämmer blir jag illamående.

        Din bok är otrolig. Vilket jobb! Tack för mycket givande läsning.

            1. Jag har bytt ut det namn du skrev ut mot bokstäverna AA, precis som jag gjort de många gånger tidigare när uppgifter om den personen – en före detta polis, numera politiker – förekommit på min blogg.

              Ja, det är förvisso så att journalister som skriver kritiskt om känsliga politiska frågor löper en påtaglig risk att bli mördade i Ryssland. Och det är glädjande att sådana risker inte påtagliga i Sverige.

              Men anledningen att jag inte publicerar AA:s namn är att jag menar att de anklagelser som riktats mot honom för att vara Palmes mördare inte på något rimligt sätt är grundade i fakta. Det påstås till exempel ofta i diskussioner på nätet att han skulle ha identifierats som Dekorimamannen av två kvinnor av finskt ursprung. Det stämmer inte. En av de två kvinnorna som åsyftas har visserligen uppgett att hon kände igen den man de såg i Dekoriramhörnan från ett gym i Upplands Väsby. Men att han skulle vara identisk med AA är spekulationer från bland andra författaren Sven Anér.

              Det finns olika sorters brännheta potatisar. Den ena sorten är uppgifter som är sanna men ytterst känsliga. Det kan förstås vara lite besvärligt att granska och skriva om dem. Den andra sorten är uppgifter som vid närmare betraktande kan konstateras vara falska. Den som vidarebefordrar sådana uppgifter utan att kolla riskerar med tiden att bränna fingrarna på ett annat sätt. Det är vad som nu hänt med en hel del debattörer som okritiskt upprepat anklagelserna mot Christer Pettersson.

              1. Har läst att Aner pekat ut AA med hela namnet och anmält sig själv för Förtal när AA inte anmälde honom.

                1. Förtal är ett brott som bara utreds om den som anser sig förtalad anmäler det. (Till skillnad från exempelvis misshandel.) Men Sven Anér har förvisso krävt att bli åtalad och skriver om AA; ”han har inte anmält mig för förtal, vilket rimligen är ett klart indicium för hans skuld”.

                  1. Eller ett klart indicium för att han inte vill vara inblandad i Sven Anér:s konspirationsteorier 🙂

                    1. Den som stämmer någon för förtal får förstås räkna med att det leder till publicitet. Stora nyhetsmedier har i stort sett ignorerat Sven Anérs anklagelser, men en förtalsrättegång skulle ha varit en anledning att skriva. Inte minst eftersom det handlar om Palmemordet, om en tämligen känd författare som Sven Anér och om en tämligen känd politiker som han pekat ut. Att AA valt att inte stämma Anér säger som jag ser det inget särskilt om sanningshalten i anklagelserna.

                    2. Jag ser det heller knappast som något indicium på att AA skulle vara skyldig till Palmemordet. Snarare som en rätt sund och rimlig reaktion från en oskyldig – att inte göra något väsen av sig, att ställa sig över Sven Aners vilda konspirationsteorier. Risken annars är ju att hängas ut som ”potentiell Palmemördare” inför hela Sverige. ”Det kanske var han ändå…” Vi vet ju hur folkmedvetandet fungerar. Och tomrummet efter Christer Pettersson som ”han som säkert gjorde det ändå” växer för vart år. Det är illa nog att AA sedan många år tillbaka har fått sitt namn totalt nedsmutsat på nätet. Han måste ju vara väldigt medveten om det och om vad en enkel googling på hans namn ger för träffar. Det är till mycket stor del Aners ansvar och den stora skara – framförallt yngre män, föreställer jag mig – som utan vidare kunskaper sväljer Aners resonemang.

            2. Leif, att Sven Aner skulle sed som en för makten obekväm och farlig sanningssägare är väl en lätt överdrift. Så som han resonerar och drar slutsatser från ingenting till precis allt… Ja visst, han kan väl få hålla på med sitt, men jag blir lite matt när den typen av dramatiskt långsökta och vilda teorier vinner en massa anhängare.

  13. Ja, detta är en vändpunkt.

    Jag tror Krister P:s bestämta och entydiga: ”Nej!”. Hänger ihop med den lösningen han skall lägga fram. Uppdrag Gransknings programserie verkar också ”väl timad”

    ”Personer som aldrig tidigare varit förhörda i samband med Palmemordet” kan vara personer som känner gärningsmannen ? Som jag nu tror Palmeutredningen vet vem är.

    Presentationen av lösningen på Palmemordet måste vara sådan att folket tror förstår och accepterar det som presenteras.

    Undrade vad det är de kommer med ?

    1. Hur kan du vara så tvärsäker på att singularisformen är heltäckande för delaktigheten i brottet ? Undrar lite vad nytt Krister Peterson räknar med att finna på brottsplatsen efter 32 vintrar och somrar av penetrerande och dokumenterande av just det gatukorset. Med brottsplatsundersökarens terminologi torde det falla under begreppet ”kalla” spår.

  14. En fråga som jag grubblar ihjäl mig på är om Palme hade blivit skjuten den här kvällen om han istället hade valt att ta en taxi hem efter bion, eller blivit hämtad av Säpo, eller fått skjuts av någon annan? Jag tror inte det. Ingen, absolut ingen kunde i förhand veta att paret Palme skulle promenera hem den här kvällen. Jag tror det slumpade sig så att Palme sprang på sin baneman på den korta sträckan mellan bion och hörnet/korsningen Tunnelgatan-Sveavägen. Någon som av okänd anledning gick runt på stan med en revolver i fickan. Någon som kände ett starkt hat emot Palme och som valde att agera när tillfället uppstod. Skulle inte förvåna mig om det är Skandiamannen som är under lupp igen i utredningen. ”-Man måste utgå ifrån vilka som befann sig på brottsplatsen”. Sa han inte så den nya åklagaren, Krister Petersson?

    1. Boken Nationens Fiende där skandiamannen, Stig Engström pekas ut som Palmes baneman var ganska, tja underhållande och tänkvärd. Författaren har gjort några riktigt intressanta iakttagelser och samanställt förhör och material kring denna figur. Elefanten i porslinsaffären som Holmér kallade honom!?
      F.ö. har jag aldrig fått kläm på Engström och hans förhavanden trots mycket läsande. Just därför var boken extra intressant.
      Som jag tolkar det vill han gärna vara en av de första på plats efter skotten, men det är ingen annan som pekar ut Engström som en av personerna runt mordplatsen. Ingen har sett honom!
      Han lämnar mest frågetecken. Kanske medlem i Stay Behind/AGAG vars uppgift var att lägga ut villospår.
      Finns att se på Youtube där han visar hur han sett mördaren springa från mordplatsen.

      Vet Gunnar mer om denne mystiske Engström?

      1. Han är något av en gåta eftersom hans egen berättelse om sina handlingskraftiga insatser på mordplatsen inte bekräftas av andra vittnen. Men jag avstår från att spekulera. Han kanske bara – som så många andra människor – längtade efter att vara betydelsefull.

        1. Jag får inte heller ihop Skandiamannen. Han är bevisligen i mordplatsens närhet eftersom han stämplar ut 23-19-23.20 60 meter från mordplatsen. Han redogör att han sett vittnet Lars J, när han ringer in till polisen kl 12.35 dagen efter mordet, innan vittnet Lars är känd via media. Dock har ingen sett honom på mordplatsen. Om Krister P menar allvar med att ”man måste utgå vilka som var på mordplatsen”, så kommer de inte förbi gåtan Skandiamannen.

          1. Håller med, det går inte att komma förbi denne mystiske Engström! Kan han rent av vara mördaren? Det går iallafall inte att avskriva honom. Inte många har ju sett mördaren innan skotten faller det är väl Anders B som går strax bakom, Delsborn i sin taxi, Morelius från andra sidan korsningen och kanske någon mer. Detta kan ju faktisk bero på att gm kliver ut på trottoaren bara nån minut innan. Dvs Engström stämplar ut – kommer ut och ser Palme i sin karaktäristiska ryssmössa närma sig och knatar bort till Dekorima och väntar. Håller med om att det låter osannolikt men det är inte omöjligt! Sen kan man fråga sig varför han skulle göra detta? Revolvern? Det får väl en seriös och noggrann utredning visa, eller avskriva. Jag har läst nånstans att Stig E hade alkoholproblem och krökade ibland på jobbet – var han nykter när han skulle hem denna fredagskväll? Vad hade han i sin handledsväska? Vittnet Yvonne möter en springande man uppe på åsen som verkar jagad och som fibblar med en liten väska. Engström dyker upp igen på Skandia vid 23:40. Återvände han till närheten av mordplatsen efter att ha gömt vapnet och stod sen och iakttog från avstånd? Smart, ja kanske? Många funderingar. Många frågor😊 Vi lär väl aldrig få svar.

            1. Ett av ”bilvittnena”, jag tror att det är Chevamannen, han som ringer LAC på sin biltelefon, som i ett förhör pratar om en elegant klädd herre på mordplatsen (minns inte de mer exakta formuleringarna nu) som skulle kunna vara Stig E.

              Dessutom är jag av uppfattningen att det är långt ifrån säkert, snarast osannolikt, att det verkligen är mördaren som Yvonne N ser uppe på åsen. Tiderna stämmer inte. I så fall talar det också till Stig E:s fördel.

        2. Jag har funderat mycket på hur ett trovärdigt scenario ser ut där Skandiamannen är OSKYLDIG men har INTE kunnat finna något i allt material som jag har studerat.

          Det finns visserligen företeelser som talar för Skandiamannens oskuld men de väger lätt mot att hans signalement väl överensstämmer med gärningsmannens och att det är bevisat han har befunnit sig på brottsplatsen i samband med mordet och att inget annat vittne har sett honom där som mordplatsvittne som han själv hävdade i förhör och media.

          Med vittnesförhören vid mordplatsen som stöd är det väldigt svårt att förklara att inte Skandiamannen är gärningsmannen och att Lars Larsson har fel i sin bok ”Nationens fiende…” (2016).

          Om du har tid och lust skulle det vara mycket intressant, med tanke på din stora sakkunskap och dina teorier, att få veta din syn på Skandiamannens skuld eller oskuld. Finns det exempelvis fel i nedanstående som gör att det finns ett trovärdigt alternativscenario där Skandiamannen är ett mordplatsvittne och inte Olof Palmes mördare? Du behöver således inte spekulera utan delge din faktakunskap.

          SKANDIAMANNEN – EN SAMMANFATTNING AV FAKTA OCH ANTAGANDEN
          (Huvudsakliga källor: Förundersökningen mot Christer Pettersson 1989 och granskningskommissionens rapport 1999)

          1) Paret Palme passerade utanför Skandias huvudentré på Sveavägen 44, 60 meter norr om brottsplatsen, omkring kl. 23.19.50, 90-100 sekunder före skotten.

          2) Skandiamannen stämplade ut från sin arbetsplats på Skandia klockan 23.19 (23.19.00 – 23.19.59), d.v.s. ungefär samtidigt som Olof och Lisbeth Palme promenerade förbi. Han ljög i tingsrätten 1989 när han påstod att han stämplade ut 23.21 istället vilket gav honom alibi (Obegripligt, farsartat att det gick.) (HUR?).

          3) Makarna, liksom vittnet Anders B, tog 40-45 sekunder längre tid på sig fram till korsningen än om de hade fortsatt i vanlig promenadtakt de 60 sista meterna. Det gjorde att Skandiamannen kunde invänta Palme utanför Dekorima.

          4) Vittnet Inge M, som såg hela förloppet från sin bil på Tunnelgatan på andra sidan Sveavägen, har påstått i förhör och intervjuer att han såg gärningsmannen vid Dekorima flera minuter före dådet, kanske redan kl. 23.15. Två av hans medpassagerare gjorde bankomatuttag i samband med mordet och av det och dem framgår att Inge M såg mördaren först kl. 23.19 – 23.20.

          5) Liksom Lisbeth Palme är det bevisat att Skandiamannen såg vittnet Lars J stå inne i Tunnelgatans gränd. Det sin tur bevisar att Skandiamannen fanns på mordplatsen men inget annat vittne har sett honom där som mordplatsvittne som han själv hävdade i förhör och media.
          Med vittnesförhören vid mordplatsen som stöd är det då väldigt svårt att förklara att inte Skandiamannen är gärningsmannen.

          6) Skandiamannens signalement stämmer i stort sett med nyckelvittnena Inge M, Lisbeth P, Anders B, Lars J och Yvonne N:s beskrivningar av gärningsmannen. Skandiamannen: Keps (LJ), ljus hy (YN), inget skägg (YN), mörk nästan knälång rock (IM), lågskor (AB, YN), 182 cm, 80 kg, högerhänt, svårt att springa (YN), vaggande löpstil som är typiskt för alkoholister (LP), borderline-personlighet (LP), mörkbrun handledsväska i fast form, 15 * 22 cm (YN) samt INTE Christer Pettersson (LJ). Hur stor är sannolikheten att en annan person med en mörkbrun handledsväska i fast form, 15 * 22 cm flyr i lågskor från brottsplatsen där Skandiamannen samtidigt i så fall befinner sig?

          Den då i oktober 1998 oomtvistade profileringsrexperten Robert Ressler beskrev gärningsmannen för Granskningskommissionen i form av bl.a. personlighetsstörningen borderline, ensam amatörgärningsman, personligt motiv, Palme-fixerad, arbetsplats i området, slumpmässig gärning och andra precisa egenskaper och förutseenden som överensstämmande med Skandiamannen.

          7) Skandiamannen var tecknare, grafiker och kunde ha haft kopplingar till högerextrema organisationer. Det är mycket möjligt att det var Skandiamannen som låg bakom de välkända karikatyrerna på Palme, dels ”Piltavlepalme” och dels ”Kroknäsepalme med förbudsskylten” som publicerats i ultrahögertidskriften Contra som trycktes på Åland vilket Skandiamannen kan ha besökt.

          8) Skandias säkerhetschef 1986, f.d. polismannen Per H berättade för journalisten Olle Minell i februari 1991: ”Två gånger efter de här förhören i juni -86 har jag aktivt försökt få Palmeutredningen att intressera sig för Skandiamannen. Men jag har inte fått någon respons, de bryr sig inte om det. Det är inte intressant – jag skall säga dig en sak, jag har varit inom kåren och hade jag haft hand om mordutredningen i jakten på Olof Palmes mördare, så hade det här varit uppklarat nu. Mytoman – i helvete heller!”
          Det var just journalisten Olle Minell som var först i media, februari 1991, att skriva om misstankarna mot Skandiamannen.

          9) Vittnet Nicola F mötte paret Palme 70 meter norr om brottsplatsen. Efter att ha passerat makarna såg Nicola en man arbeta i ett av butiken La Cartaries skyltfönster vilken var butiksägaren Lennart. Det ger en förklaring till att butikens lagerdörr mot Luntmakargatan stod öppen sedan 22.35 och stängdes först 23.22 av väktaren Anna-Lisa G. Den öppna dörren har varit upphov till spekulationer.

          10) Skandiamannen återvände till Skandia omkring 23.40, dvs. cirka tjugo minuter efter dådet. Han berättade då för väktarna att han hade varit vittne till mordet och de, visserligen få, uppgifter han talade om bevisar att han befunnit sig på brottsplatsen eller dess närhet även efter mordet. De dokumenterade uppgifterna är att Palme hade blivit vänd och fått konstgjord andning av personer som rusat till, att det hade vällt ut blod ur munnen på statsministern, han var blodig i ansiktet och att polisen varit brysk mot Lisbeth Palme.
          Det talar då för att Skandiamannen är oskyldig. En gissning till att Skandiamannen återvände till mordplatsen och Skandia kan vara att han kände sig inringad när han kom ut på Regeringsgatan och poliskommissariebilen 1520 kom emot honom och han i sitt alkoholpåverkade och mentala borderline-liknande tillstånd flydde tillbaka mot Skandia och tryggheten. Åter på brottsplatsen gissningsvis runt 23.28 – 23.33 berättade något vittne för honom de uppgifter han återgav för väktarna.

          I polisbilen, kommissariebil 1520 satt Christian D och Thomas E från Norrmalmspolisen. De kom från Kungsträdgården där de fått larmet och försökte förtjänstfullt genskjuta mördaren men missade då honom med ett fåtal sekunder på Regeringsgatan. Inom 90 – 120 sekunder efter larmet svängde de in vänster på David Bagares gata där de mötte vittnet Lars J. Mötet mellan Lars och polispatrullen är en del av konspirationsteorin ”Polisspåret”.

          11) Hur vågade Skandiamannen förvara vapnet på sin arbetsplats och varför blev inte det identifierat och provskjutit? En gissning till det kan vara att Skandiamannen hade ett eget låst kontorsrum i ”Stay Behind-huset” som bara han hade nyckel till!? Han kan ha fått vapnet via tryckeriet på Åland då finska vapen aldrig blivit provskjutna av Palmeutredningen.

          Kan vapnet ha haft kort pipa, 4 tum och rymts i Skandiamannens handledsväska? Det ger då en förklaring varför han försökte stoppa ner något i den som vittnet Yvonne N såg honom göra uppe på David Bagares gata. I tingsrätten tog vittnet Anders D tillbaka uppgiften om att revolvern hade lång pipa. Vittnet Hans J påstod i tingsrätten 1989 att vapnet hade lång pipa, däremot i förhör efter mordet var han inte ens säker på om han hade sett ett vapen eller inte.

          Precis som Robert Ressler förutspådde i oktober 1998 för Granskningskommissionen tog Skandiamannen sitt liv, vilket skedde i juni 2000.

          Sköt han sig med mordvapnet?

          1. Jag medger gärna att Skandiamannen är en förbryllande person och att hans egen berättelse inte bekräftas av andra vittnen. Jag medger också att han med största sannolikhet befann sig på mordplatsen. Problemet är att polisen inte gjorde några systematiska försök att kontrollera vilka personer som gjorde det.

            Jag citerar ur min bok Mordgåtan Olof Palme från 2010:

            När jag intervjuade [dåvarande spaningsledaren] Stig Edqvist om utredningen hade han själv med rätt stort engagemang kommit in på ett misstag som gjordes under den första kritiska fasen av spaningarna. Och det var att den förste spaningsledaren Hans Holmér inte sett till att vittnena på Sveavägen hördes utförligt om all den information de kunde lämna. Det var viktigt inte bara att de beskrev det de uppfattat av gärningsmannen. Nästan lika viktigt var att de beskrev hur de själva var klädda och hur andra vittnen såg ut och var klädda:

            Edqvist: ”Låt oss säga att polisen fått kontakt med tolv vittnen som fanns på brottsplatsen. När man samlat in alla deras vittnesuppgifter ska man förhoppningsvis kunna se om det också fanns en trettonde person där som flera har sett och som inte är identifierad. Det kan ju i så fall vara en medhjälpare till gärningsmannen. Om man arbetar som proffs med spaningsmord måste man samla in sådana uppgifter i början, men här skedde inte det. Det såg jag som ett fruktansvärt fel när jag fick det klart för mig, jag kunde bara inte förstå att det var möjligt.” (Sid 53)

            Edqvists synpunkter är förstås giltiga inte bara när det gäller eventuella medhjälpare till gärningsmannen utan också när det gäller oskyldiga vittnen. Det betyder att framför allt om Skandiamannen höll sig i bakgrunden och mera iakttog än agerade, så kan det vara svårt att konstatera hans närvaro i de existerande vittnesförhören. En möjlig tolkning av skillnaden mellan hans egen berättelse och andra vittnens berättelser är ju helt enkelt att han inte kunde låta bli att ordentligt överdriva sin egen insats på mordplatsen.

            Om han var där är det inte konstigt att han kunde observera vittnet Lars J inne i gränden. Ifall han, till skillnad från en del andra vittnen, inte var sysselsatt med livräddningsåtgärder eller med försök att kontakta polisen hade han ju goda möjligheter att göra observationer av omgivningen.

            Hans olika uppgifter om tiderna är i sig inte mindre anmärkningsvärda än många andra vittnens ändringar i sina berättelser när de förhörs vid olika tillfällen.

            Jag säger inte detta för att hävda att han absolut måste vara oskyldig. Men de viktiga bitarna i ditt resonemang, om att han kunde ha haft ett vapen, att han i så fall kunde ha haft det med sig och att han kunde vara involverad i högerextrema kretsar är ju spekulationer.

            Lars Larsson skisserar i sin bok Nationens fiende ett scenario som går ut på att mordet var ett rent tillfällighetsdåd, att Skandiamannen råkade komma ut på Sveavägen med sin revolver just som paret Palme passerade, att han beslutade sig för att mörda statsministern och att han genom en ren slump undgick att åka fast. Kan det uteslutas att det gick till så? Det kan det väl inte. Men det finns ganska många mordscenarion som inte kan uteslutas. Och det finns, menar jag, en rad omständigheter som pekar på att det inte gick till på det här sättet. De hittills oförklarade vittnesmålen om walkie-talkiemännen är en av dem.

            1. Tack för utförligt svar. Olika infallsvinklar och argument bidrar till att saken drivs framåt.

              När det gäller frågetecknen kring vapentillgång och återvändandet till brottsplatsen håller jag med om att det är svagheten i misstankarna mot Skandiamannen.

              Att dessa två frågetecken inte blivit utredda tycker jag ändå inte har någon större betydelse för det faktum att det är bevisat att Skandiamannen befann sig på mordplatsen 23.21 och att hans signalement överensstämmer med gärningsmannen.

              Flera vittnen la t.ex. märke till och kunde beskriva vittnet Anders B som stod vid Dekorimas entrédörr 8-10 meter från mordplatsen. Om Skandiamannen i rollen som vittne såg Lars J, stod han i så fall mellan Anders B och Palmes kropp, iklädd keps och nästan knälång mörk rock i samma synfält som övriga vittnen som såg Anders B. Exempelvis så höll vittnet Jan A Anders B under uppsikt HELA TIDEN från skotten föll till polisen fanns på plats och tog hand om den chockade Anders B. Jan A och andra vittnen som såg Anders B måste därför även ha sett Skandiamannen som då bara stod 3-5 meter till höger om Anders B i deras synfält. Lars J var dessutom enbart synlig tills en minut efter mordet då han därefter fortsatte uppför trapporna.
              Så varje fall jag kan inte finna något stöd i förundersökningen för att Skandiamannen kan ha varit ett mordplatsvittne som ingen såg under första minuten när Lars J fanns kvar i gränden.

              Och när det gäller signalementet igen, hur stor är sannolikheten att en annan person med en mörkbrun handledsväska i fast form, 15 * 22 cm flyr i lågskor från brottsplatsen där Skandiamannen samtidigt i så fall befinner sig med identiskt signalement?

              I granskningskommissionens rapport från 1999 på sidan 911 finns det stöd för ett slumpmässigt brott när kommissionen i oktober 1998 intervjuade den då oomtvistade profileringsexperten Robert Ressler:

              ”Ressler tillfrågades om han inte fann dådet slumpmässigt och om det var sannolikt att en person av det slag som profilen tecknar skulle agera på så kort varsel som det i så fall måste ha varit fråga om här, dvs. under förutsättning att gärningsmannen fick syn på Olof Palme vid Grand, antingen klockan 21 eller klockan 23, för att sedan skrida till verket. Ressler ansåg att man kunde dra vissa slutsatser av detta, bl.a. att gärningsmannen var väl förtrogen med området och bodde eller arbetade där. Det var vidare förenligt med personlighetstypen att begå ett ”spontant” och ”opportunistiskt” brott, som det uppenbarligen var fråga om. Han ansåg att det förhållandet att Olof Palme så ofta rörde sig fritt ute utan livvakter ökade sannolikheten för att ett ”opportunistiskt” brott av det här slaget skulle kunna inträffa; det förtog något av slumpmässigheten i mötet. En person av det här slaget kan mentalt ha planerat att attackera en auktoritet av något slag, genom att ha genomlevt det i sin fantasi om och om igen. I den meningen kan mötet med Olof Palme ha utlöst en gärning som gärningsmannen i sitt sinne var förberedd att begå. I detta ligger även att någon annan än Olof Palme skulle ha kunnat bli offer i stället.”

              Ressler tyckte vidare att det mest anmärkningsvärda ändå var att gärningsmannen lyckades komma undan, ”århundradets brott”.

              ”Ressler ansåg att mötet förvisso var slumpmässigt. Men det mest förvånande i detta fall var att gärningsmannen lyckades fly och komma undan; det gjorde detta till något av ”århundradets brott” i Resslers ögon. Såg man till profilen och den person denna tecknar är det en utomordentligt osannolik händelse att gärningsmannen kom undan.”

              Om detta osannolika undkommande och vad det kan bero på går det att raljera om. Här nedan ett exempel när Christer Petterssons advokat (L) förhör Skandiamannen (E) i Stockholms tingsrätt tisdag den 4 juli 1989. Skandiamannen hävdar att han stämplade ut kl. 23.21 vilket ger honom alibi istället för riktiga 23.19 som advokaten har i förundersökningsmaterialet framför sig. ”men har DU kollat det här?”.
              Advokatens klient Christer Pettersson fälls för mord medan den under ed ljugande Skandiamannen utan alibi går fri.

              1. Vad internationella experter har att säga om Palmemordet beror förstås på vad de fått för information av den som frågar eller på annat sätt. Här är en länk till ett TV-program om Palmemordet som illustrerar den saken. Det är från februari 1996, sändes under rubriken Striptease/Norra Magasinet Special och är gjort av Lars Borgnäs och Tomas Bresky.

                Med start 4:05 in i programmet intervjuas FBI-experterna Robert Ressler, nämnd ovan, och Greg McCrary.

                Notera särskilt att Ressler inte tycks veta någonting om vittnesmålen som pekar på en kontakt mellan Palme och gärningsmannen. Notera också att McCrary – som till skillnad från Ressler varit i kontakt med Palmegruppen – av utredarna fått en beskrivning av mordet som utgick från att det inte fanns några stora politiska konflikter förknippade med Palme vid tiden för dådet på Sveavägen. Som Borgnäs och Bresky påpekar var detta helt enkelt inte sant. Till exempel var den förestående Moskvaresan föremål för spekulationer om att Palme höll på att sälja ut Sverige till ryssen.

                Det vill säga: omdömen från experter är bra – om de är välinformerade om det aktuella fallet.

                Vad gäller Skandiamannens möjligheter att observera Lars J inne på Tunnelgatan: jag kan inte se att han behöver vara placerad mellan Palmes kropp och Anders B. Det går alldeles utmärkt att föreställa sig att han stod vid trottoarkanten mitt för Tunnelgatan. Då hade han fri sikt in mot Lars B samtidigt som han själv befann sig utanför fokus för de vittnen som koncentrerade sig på Palme och Lisbeth. Om det var så att han befann sig på platsen men bara som passiv iakttagare, inte som handlingskraftig och ansvarstagande medborgare, är det ungefär där vi kan tänka oss att han kan ha stått under de första momenten då Lars fortfarande befann sig kvar i korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan.

                1. VAR SKANDIAMANNEN GÄRNINGSMAN ELLER ETT OSKYLDIGT MORDPLATSVITTNE?

                  Den här diskussionen handlar om frågan: Var Skandiamannen gärningsman eller ett oskyldigt mordplatsvittne?
                  Sist i detta inlägg redovisar jag en idé hur man kan närma sig ett inte säkert men troligt svar som kan accepteras.

                  När det gäller ”Mötesscenariot” och walkie-talkie-spåret så är det också intressant med flera frågetecken. Jag blandar dock inte detta i Skandiamannen för att hålla kärnfrågan så ren som möjligt, less is more. Jag tror dock om Skandiamansfrågan reds ut och att han troligen var oskyldig är det lättare att komma framåt med ”Mötesscenariot” och walkie-talkie-spåret.

                  Först i inlägget redovisar jag min sammanfattning vad Granskningskommissionen skriver i sin rapport från juni 1999 om Ressler och GMP. Det skall inte tolkas som att detta är sanningen men det går inte bortse från vad de har kommit fram till.

                  ROBERT RESSLER OCH PALMEUTREDNINGENS GÄRNINGSMANNAPROFIL (GMP)

                  Ur Granskningskommissionens slutrapport juni 1999

                  * Huvudslutsats:
                  ”GMP:s huvudslutsats är att mordet på Olof Palme inte genomfördes av en konspiration av gärningsmän. Denna slutsats synes inte ha ifrågasatts av någon av de professionella bedömare som anlitats av PU vid arbetet med GMP och den har inte heller ifrågasatts av de experter vi vänt oss till i vårt granskningsarbete. De personer med vilka kommissionen diskuterat GMP:s slutsats i denna del har varit helt samstämmiga på denna punkt;”

                  * Om Palmeutredningens erfarenhet av profilering (GMP):
                  ”Det var ju uppenbart att svensk polis saknade egentlig kompetens på detta område”.

                  * Om FBI:s kvalitetssäkring av Palmeutredningens GMP i januari 1994:
                  ”Att döma av de frågor som ställdes och även av vad som uttryckligen sades hade inte samtliga närvarande studerat GMP närmare. Någon granskning av själva GMP kan FBI därför inte sägas ha gjort för kommissionens räkning. Indirekt framgick vidare att FBI:s företrädare helst undvek att säga något som kunde tolkas som kritik av vad de svenska kollegorna utfört.”

                  * Resslers slutsatser och synpunkter:
                  I oktober 1998, nästan 3 år efter tv-programmet med Borgnäs/Bresky besökte Granskningskommissionen Robert Ressler säkerligen initierat av de brister som fanns i GMP. Vid mötet framgick att Ressler hade viss tidigare kunskap om mordet genom svenska journalister, som intervjuat honom. Ressler gavs stor tilltro av kommissionen, ”En oomtvistad expert inom profilering”, och han fick stort utrymme i rapporten.

                  ”Ressler delade helt slutsatsen att mordet på Olof Palme inte kan vara resultatet av en professionell (yrkesmässigt utförd) konspiration; terrorister och utländska underrättelsetjänster kunde man helt bortse från i detta sammanhang. Skälen för detta angav han i fyra punkter.
                  1. Vapenvalet (revolver, ljud, storlek) och ammunitionsvalet pekade på en amatör (”indicates amateur”).
                  2. Skottets placering – en professionell gärningsman skulle ha placerat skottet i offrets bakhuvud.
                  3. Att Lisbeth Palme inte dödades.
                  4. Valet av plats var från gärningsmannens synpunkt högst olämplig.

                  Enligt Ressler är den person som profilen föreställer inte psykopat, utan snarare det Ressler ville kalla borderliner (”a borderline personality”). Graden av personlighetsstörning var med andra ord inte så kraftig som den framställdes i profilen. I det sammanhanget kunde Ressler mycket väl tänka sig att gärningsmannen var vad han kallade en ”auktoritetsmördare” (”authority-killer”),

                  Ressler tillfrågades om han inte fann dådet slumpmässigt och om det var sannolikt att en person av det slag som profilen tecknar skulle agera på så kort varsel som det i så fall måste ha varit fråga om här, dvs. under förutsättning att gärningsmannen fick syn på Olof Palme vid Grand, antingen klockan 21 eller klockan 23, för att sedan skrida till verket. Ressler ansåg att man kunde dra vissa slutsatser av detta, bl.a. att gärningsmannen var väl förtrogen med området och bodde eller arbetade där. Det var vidare förenligt med personlighetstypen att begå ett ”spontant” och ”opportunistiskt” brott, som det uppenbarligen var fråga om. Han ansåg att det förhållandet att Olof Palme så ofta rörde sig fritt ute utan livvakter ökade sannolikheten för att ett ”opportunistiskt” brott av det här slaget skulle kunna inträffa; det förtog något av slumpmässigheten i mötet. En person av det här slaget kan mentalt ha planerat att attackera en auktoritet av något slag, genom att ha genomlevt det i sin fantasi om och om igen. I den meningen kan mötet med Olof Palme ha utlöst en gärning som gärningsmannen i sitt sinne var förberedd att begå. I detta ligger även att någon annan än Olof Palme skulle ha kunnat bli offer i stället.”

                  VAR SKANDIAMANNEN GÄRNINGSMAN ELLER ETT OSKYLDIGT MORDPLATSVITTNE?

                  Det är bevisat att Skandiamannen befann sig på mordplatsen i samband med mordet genom att han såg Lars J inne i gränden som befann sig där delvis synlig tills 1-2 minuter efter mordet.
                  Skandiamannen bar bl.a. en mörk trekvartslång rock och keps med öronlappar som kunde knäppas ovanpå. Att mördaren hade en mörk trekvartslång rock är de flesta mordplatsvittnena överens om.
                  Däremot har inget vittne sett Skandiamannen på mordplatsen. Den enda med mörk trekvartslång rock som de har sett 23.21 är gärningsmannen.

                  Händelseförlopp med ungefärliga tider baserat på vittnen som har kunnat iaktta gärningsmannen under en ”längre tid”:

                  Fredag 28 februari 1986
                  23.19 – 23.20 / Väktarna på Skandia ser Skandiamannen lämna företaget iklädd keps, mörk trekvartslång rock och med en mörk handledsväska i fast form, 15 * 22 cm.
                  23.20 – 23.21 / Inge M ser från sin bil på 30-40 meters avstånd gärningsmannen stå utanför Dekorima iklädd upprullad stickad mössa och mörk trekvartslång rock.
                  23.21 / Flera vittnen ser gärningsmannen utföra mordet iklädd mörk trekvartslång rock.
                  23.21 – 23.22 / Lars J ser gärningsmannen springa förbi i gränden iklädd keps.
                  23.23 – 23.24 / Yvonne N och Ahmed Z möter den flyende och trolige gärningsmannen på David Bagares gata springa förbi i gränden iklädd keps, mörk trekvartslång rock och med en mörk handledsväska i fast form, 15 * 20 cm som han försöker stoppa något i.
                  23.23 – 23.24 / Yvonne N och Ahmed Z går över Malmskillnadsgatan och möter vid trapporna den uppför springande Lars J. De har gått omkring 50 meter, 30 – 60 sekunder från att de mötte den flyende mannen. De har inte sett någon annan person på Malmskillnadsgatan. Sannolikheten att de har sett någon annan flyende man med överensstämmande signalement är?
                  23.25 – 23.26 / Den nu gående Lars J möter poliskommissariebil 1520 på David Bagares gata. Poliserna har kört norrut på Regeringsgatan från Kungsträdgården i ett försök att genskjuta gärningsmannen på David Bagares gata.
                  23.40 / Skandiamannen återvänder chockad till Skandia och väktarna. Han uppger att han har varit vittne till mordet. Han berättar (dokumenterade uppgifter) att Palme hade blivit vänd och fått konstgjord andning av personer som rusat till, att det hade vällt ut blod ur munnen på statsministern, han var blodig i ansiktet och att polisen varit brysk mot Lisbeth Palme. Det här är information som gärningsmannen inte hade när han flydde efter mordet 23.21.

                  Lördag 1 mars 1986
                  Morgon/ Skandiamannen åker in till Svenska Dagbladets redaktion och anmäler sig som vittne. Artikeln förs in nästa dag.
                  12:00 / Första presskonferensen i radio och tv med Hans Holmér.
                  12.20 / Skandiamannen ringer till polisen och uppger att han har blivit förväxlad med mördaren (indirekt pekar han ut Lars J).
                  ”När han passerade gränden vid Tunnelgatan, tittade han ditin. Han säger att det stod arbetsbodar där och att väggen till det s.k. Kulturhuset var upplyst. Mot denna vägg, såg han en man i 20-årsåldern, iklädd mörkblå täckjacka. När han kom fram till Palme, sade Lisbet Palme att gärningsmannen hade mörkblå täckjacka. Engström sprang då efter de poliser han sett springa in i gränden, utan att hinna ifatt dem. Han återvände då gående. Han tror att det signalement, som har lämnats på en man i mörk rock, kan gälla honom själv.”
                  Eftermiddag/ Personalmannen Roland B på Skandia återkommer till Skandiamannen med hans korrekta utstämplingstid 23.19 (23.19.00 – 23.19.59).

                  Mycket pekar då på att Skandiamannen var gärningsmannen men det finns även utrymme för att han kan ha varit ett oskyldigt mordplatsvittne.

                  Skandiamannen utreddes i juni 1986 men spåret lades ner i juli när Holmér satsade för fullt på PKK och Operation Alfa.

                  Eftersom spåret inte klargjordes borde det fortfarande finnas möjlighet att komma närmare svaret på frågan vilken roll Skandiamannen som hade. I Lars Larssons bok ”Nationens fiende…” (2016) framgår tydligt vad som talar för Skandiamannens skuld. Larsson har valt att inte gå vidare med spåret.

                  Det finns dock flera frågetecken om Skandiamannen som om de utreddes skulle föra frågan framåt: Var Skandiamannen gärningsman eller ett oskyldigt mordplatsvittne?

                  För att lyckas med det krävs det en erfaren grävande journalist med många kanaler som du Gunnar. Skandiamannen skymmer walkie-talkie-spåret.

                  Jag har tips på frågor och vilka personer som borde intervjuas.

                  1. Tack för din sammanställning, Mikael. Du får gärna komma med dina tips på frågor om Skandiamannen som borde ställas och vilka personer som borde intervjuas. Avgör själv vilken del av detta som du tycker hör hemma här på bloggen och vad som du hellre mailar mig om på adress gunnar@gunnarwall.se

                    1. Kul!
                      Jag återkommer till din privata mail. Jag behöver ett par dagar för att få fram ett bra underlag till dig.

                  2. Ser inte att en expert på Gärningsmannaprofilering kan utesluta en konspiration då hens expertkompetens avser enbart profilering av just ensamagerande gärningsmän och hens subjektiva åsikt om möjligheten av ett organiserat och planerat mord är därmed inte mer värd än din eller min subjektiva åsikt i frågan.
                    Citat
                    Ressler delade helt slutsatsen att mordet på Olof Palme inte kan vara resultatet av en professionell (yrkesmässigt utförd) konspiration; terrorister och utländska underrättelsetjänster kunde man helt bortse från i detta sammanhang. Skälen för detta angav han i fyra punkter.
                    1. Vapenvalet (revolver, ljud, storlek) och ammunitionsvalet pekade på en amatör (”indicates amateur”).
                    2. Skottets placering – en professionell gärningsman skulle ha placerat skottet i offrets bakhuvud.
                    3. Att Lisbeth Palme inte dödades.
                    4. Valet av plats var från gärningsmannens synpunkt högst olämplig.
                    Slut citat
                    Kan ju konstatera att trots valet av vapen och skottets placering lyckades mördaren genomföra en blixtsnabb avrättning av statsministern. Platsen var knappast mera olämplig än någon annan plats där mördaren hade en chans att komma nära inpå statsministern när han inte hade några livvakter. En mördare kan ju inte beordra offret att komma till vilken plats och tid som helst utan livvakter för att kunna genomföra mordet utan vittnen etc. Den plats det nu blev erbjöd trots det ändå mördaren en flyktväg där han inte kunde förföljas av några motorfordon. En ganska smal och mörk gränd delvis blockerad av byggbaracker följd av trappor i flera etapper till ett område med ganska lugna och ödsliga bakgator

                    Ressler beskrivs som en oomstridd expert. Kan konstatera att experter som på sin tid varit oomstridda senare har visat sig ha fel som t ex experterna som på 1990-talet lanserade teorierna om bortträngda minnen. Experter vars utsagor bland annat bidragit till de felaktiga fällande domarna mot Thomas Quick och polisens felaktiga utpekande av två bröder som fyraårige Kevins mördare

                    1. Det stämmer att GMP inte behöver vara sanningen och en konspiration kan därför inte uteslutas.Jag tror dock att Ressler, Ulf Åsgård m.fl. s.k. experter i detta fall ändå har större chans att träffa rätt än vad gemene man har.

                      * Huvudslutsats:
                      ”GMP:s huvudslutsats är att mordet på Olof Palme inte genomfördes av en konspiration av gärningsmän. Denna slutsats synes inte ha ifrågasatts av någon av de professionella bedömare som anlitats av PU vid arbetet med GMP och den har inte heller ifrågasatts av de experter vi vänt oss till i vårt granskningsarbete. De personer med vilka kommissionen diskuterat GMP:s slutsats i denna del har varit helt samstämmiga på denna punkt;”

                2. Nyligen publicerades några förhör på Flashback, som åtminstone inte jag har läst förut. Det rör sig om förhör med Anders B:s kamrater 1986 och 1987. Det kan tyckas att de inte tillför så mycket, eftersom ingen av dem tycks ha gjort några intressanta iakttagelser. Men även avsaknad av observationer kan som bekant vara av vikt, inte minst när det kommer till hörnan vid Dekorima eller annonspelaren. För den som försöker lägga hela pusslet är varje liten del värdefull. Trots allt framkommer det en del av värde, t.ex. en muntlig uppgift om tidsstämplarna i bankomaten (som kanske behöver justeras), Anders B:s grad av berusning, och huruvida han följde med in på bankomaten eller inte. I förlängningen skulle vittnesmålen också kunna resa vissa frågetecken runt Nicola F:s iakttagelser. Är det verkligen Anders B som denne har sett? Här är en uppläsning av förhören (nr 115: Anders Bs kamrater):
                  https://podtail.com/sv/podcast/palmemordet/

              2. Skandiamannen anger i förhör att han, alldeles efter att han kommit fram till mordplatsen, sett Lars J till vänster om barackerna. Men läser man Lars Js förhör så framgår det att han vid denna tidpunkt står till höger om barackerna. Först när mördaren har passerat springandes förbi barackerna förflyttar sig Lars J fram till vänster om barackerna. Skandiamannens tidsangivelse för när han observerat Lars J till vänster om barackerna stämmer alltså inte med verkligheten. Om Skandiamannen däremot är mördaren kan han ha observerat Lars J både när han passerar barackerna och när han vänder sig om i trappan och tittar ner för trapporna. Då kan han också veta redan kl. 12.20 dagen efter mordet var Lars J befann sig.

                Det är för övrigt intressant att Skandiamannen inte i något förhör uppgett att han sett mördaren fly från platsen. Detta trots att han befinner sig ca. 20m från mordplatsen när det smäller och att han är framme vid mordplatsen bara 5-6 sekunder senare.

                1. Och i förhören, när han sa att han befann sig 20 meter från platsen när skotten föll, ljög han när han påstod att han stämplade ut 23.20 eller 23.21 vilket då gav honom alibi, istället för korrekta 23.19 vilket placerade honom på mordplatsen.

                  Jag har tidigare funderat på om Skandiamannen hann passera Tunnelgatan på väg bort mot tunnelbanenedgången Kungsgatan/Sveavägen och då hörde skotten och först efter ett tag gick tillbaka till gränden och såg Lars J. Det finns dock för mycket i förundersökningen som talar emot det, t.ex. signalementet.

                  Det centrala i en mordutredning borde vara att först reda ut vad som hände på mordplatsen och Skandiamannen som bevisat befunnit sig där med överensstämmande signalement har inte blivit utredd.

                  1. Väktaren uppger att han har småpratat med Stig E ett par minuter i samband med utstämplingen. Frågan är alltså om han inte i själva verket kommer ut senare på gatan än vad han själv hävdar. I så fall hörde han aldrig några skott. Han kom också fram till hörnan, då det redan hunnit samlas en del personer på mordplatsen, vilket kan förklara, varför så få observerat honom. Då stämmer det också bättre att Lars J befunnit sig till vänster om barackerna.

                    1. Det stämmer det du skriver.

                      När gärningsmannen kommit fram till trapporna gick Lars J över till vänster sida, det nordöstra hörnet av korsningen mellan Tunnelgatan och Luntmakargatan. Han stod där någon minut, mellan kl. 23.22 och 23.23, tills mördaren kommit uppför trapporna. Lars var då fullt synlig från Sveavägen, bl.a. Lisbeth Palme såg honom.

                      När gärningsmannen flydde i gränden såg han troligtvis Lars J som då stod till höger. När mördaren kommit uppför trapporna kan han med sitt snabba ögonkast ha sett Lars stå i andra hörnet.

                      Om Skandiamannen var gärningsmannen så måste han uppe på åsen ha sett Lars nya position i korsningen då det var den som Skandiamannen beskrev i förhöret dagen efter den 1 mars kl. 12.20.

                      Skandiamannen hade ett närmast identiskt signalement med gärningsmannen: 182 cm lång, vägde runt 80 kg, hade ljus hy utan skägg och var högerhänt, klädd i keps med öronlappar, trekvarts lång mörk rock, lågskor med ljusa sulor, bar en 15 * 22 cm mörk handledsväska i fast form och var alkoholpåverkad.

                      Sannolikheten att någon annan med liknande signalement och inte klädd för väderleken befann sig på mordplatsen måste vara försvinnande liten.

          2. Jag vill bara kort säga att jag i stora drag ställer mig bakom detta inlägg Mikael. Även om Skandiamannen är oskyldig så är det så mycket som talar till hans nackdel att jag inte kan begripa varför han inte varit en huvudmisstänkt från början. Om man menar att Skandiamannen inte varit inblandad i mordet så bör man också kunna förklara bort alla indicier som pekar mot honom.

            Min uppfattning är att det är just det osannolika att han är gärningsmannen som gör att han kommit undan. Scenariot att det skulle varit ett spontant sammanträffande med makarna Palme gör också att ett statsministermord inte blir tillräckligt raffinerat för alla dem som ägnat mycket tid och prestige kring att bygga sitt eget favoritscenario.

            Sen är det ju så att Skandiamannen kan ingå i en större komplott. Vad som faktiskt fick ut honom på Sveavägen vet vi ju inte… slumpen, walkie talkie kontakt, förutbestämt möte…

            1. Jodå, jag har förstås också funderat lite över om Skandiamannen kan ha ingått i en större komplott. Men då blir det väl verkligen raffinerat – med en gärningsman som helt öppet stämplar ut från en byggnad som formligen dryper av Stay Behindhistoria och som går rakt ut och skjuter statsministern? En sådan hypotes sätter förvisso fantasin i rörelse, men kanske lite väl mycket. Tills vidare lutar jag mest åt att han råkade komma ut just då och att han inte var inblandad i mordet.

            2. Av förundersökningen, i förhören med väktarna, framgår ingenting som tyder på att Skandiamannen är inblandad i en komplott i samband med att han stämplar ut trots att han jobbar i ”Stay Behind-huset”.

              Däremot att han lyckades undkomma tyckte profileringsexperten Robert Ressler var osannolikt, ”århundradets brott”, när han intervjuades av Granskningskommissionen i oktober 1998:

              ”Ressler ansåg att mötet förvisso var slumpmässigt. Men det mest förvånande i detta fall var att gärningsmannen lyckades fly och komma undan; det gjorde detta till något av ”århundradets brott” i Resslers ögon. Såg man till profilen och den person denna tecknar är det en utomordentligt osannolik händelse att gärningsmannen kom undan.”

              Om detta osannolika undkommande och vad det kan bero på går det att raljera om. Här nedan ett exempel när Christer Petterssons advokat förhör Skandiamannen i Stockholms tingsrätt tisdag den 4 juli 1989. Skandiamannen hävdar att han stämplade ut kl. 23.21 vilket ger honom alibi istället för riktiga 23.19 som advokaten har i förundersökningsmaterialet framför sig. ”men har DU kollat det här?”.
              Advokatens klient Christer Pettersson fälls för mord medan den under ed ljugande Skandiamannen utan alibi går fri.

              Se vidare mina andra svar 31 mars.

          3. Mikael, jag ska göra ett försök att bemöta dina elva punkter.

            1.) Tiderna stämmer, men är det verkligen 60 meter mellan Skandiaentren och mordplatsen? Du kan ha rätt i det.

            2.) Det har ju framförts efter kontroller att Skandias stämpelur gick någon eller några minuter långsamt.

            3.) Det går ju inte att utesluta att Skandiamannen skyndade från Skandiaentren till Dekorimahörnan och väntade in paret Palme. Men det låter långsökt. Dels kräver det ju så klart att Nicola F har rätt i sina positionsangivelser. Dels bör Anders B ha sett Skandiamannen skynda fram medan han väntade utanför bankomaten. Framförallt rimmar det illa med ett slumpartat dåd. Då måste Skandiamannen på mycket kort tid efter att ha lagt märke till Palme beslutat sig för att begå århundradets brott, ta fram och ladda revolvern (om han inte alltid gick omkring med en revolver laddad med pansarbrytande kulor) och göra mycket snabba överläggandena om genomförande och flykt, samt på några sekunder finna ett förhållningssätt till faktumet att handlingen på det ena eller andra sättet radikalt kommer att förändra hela hans framtida liv. Han kan i det beslutande ögonblicket inte heller räkna med att makarna Palme ska ta längre tid på sig fram till hörnan. Scenariot känns osannolikt.

            4.) Diskussionen om Inge M är alldeles för lång och invecklad för att tas upp här och nu.

            5.) Det är skillnad på att som mordplatsvittne säga ”HAN var INTE där” och på att inte nämna honom när man beskriver händelseförloppet och de personer som vittnet uppfattade runtomkring. I det här fallet gäller det senare. Dessutom anser jag det mer sannolikt att Skandiamannen från mordplatsen efter skotten la märket till Lars J än att den springande mördaren gjorde det; Lars J gömde ju sig för mördaren. Enda gången som mördaren eventuellt kan ha observerat honom i sådan grad att han skulle kunna ge ett signalement är väl när/om han vände sig om när han kommit uppför trapporna.

            6 a.) Här pusslar du ihop olika detaljer i olika vittnens signalement på den person som de uppfattade vara mördaren. Samtidigt uteslutet du sådant i deras signalement som talar emot Skandiamannen. Med en sådan teknik kan du få i stort sett vem som helst att stämma överens med ”mördarens signalement”. Vad gäller lågskorna är jag tveksam inför de vittnesmålen; mycket svårt att se säkert, plus att ”lågskor” knappast är en precis beskrivning; det måste ju inte handla om nyputsade kostymskor. Dessutom tror jag inte att det är gärningsmannen som Yvonne N observerar; tiderna stämmer inte.

            6 b.) Lars Borgnäs har genom intervjuer med de FBI-poliser som palmeutredarna konsulterade inför arbetet med gärningsmannaprofilen visat att de ingångsvärden som FBI-poliserna fick inte överensstämde med verkligheten, vilket, enligt Borgnäs, starkt styrde och påverkade profilens resultat.

            7.) Detta är en ogrundad spekulation. Det var knappast bara Skandiamannen som kunde rita.

            8.) Personligen är jag överlag väldigt skeptisk till Olle Minells sätt att resonera kring Palmemordet. Vidare är utredningen full av personer som med emfas och övertygelse hävdar att utredarna absolut måste ta sig en ordentlig titt på den eller den personen. Gud vet vilka motiv för sin iver de har; alla dessa kan ju inte vara skyldiga samtidigt.

            9.) Oklart vad du vill säga med detta.

            10.) Du för fram en omständighet som du är medveten om kan tyda på Skandiamannens oskuld. Du bemöter den sedan med en spekulation som saknar grund i fakta. Det i sig är en svaghet i resonemanget som helhet. Över huvud taget tycker jag att teorin om en mördare som bara minuterna efter skotten återvänder till mordplatsen och dessutom flitigt exponerar sig i media dagarna efter känns ytterst långsökt och osannolik. Dessutom sticker du hål på ditt starkaste argument för att få ihop en annan del av resonemanget: du menar att vittnen på mordplatsen kan ha talat med Skandiamannen och gett honom viktig information om händelserna på platsen. Då måste ju det eller de vittnena senare ha glömt bort eller av någon annan anledning uteslutit det samtalet i senare förhör. Du försvagar alltså själv argumentet att ”inget vittne har sett Skandiamannen på platsen”.

            11.) Tekniska undersökningar av kulorna har visat att det förmodligen rör sig om en revolver med lång pipa.

            Hur vet du att Skandiamannen tog sitt liv? Källa?

            1. Hej Martin,
              Jag försöker svara på dina bemötanden nedan.
              Detaljerade och kanske mer korrekta svar finns i förundersökningen mot Christer Pettersson (1989), Granskningskommissionens rapport om mordet på Olof Palme (1999) och i Lars Larssons bok ”Nationens fiende – Om mordet på Olof Palme” (2016).
              ———————-
              Mikael, jag ska göra ett försök att bemöta dina elva punkter.
              1.) Tiderna stämmer, men är det verkligen 60 meter mellan Skandiaentren och mordplatsen? Du kan ha rätt i det.
              SVAR:
              Ja, jag tror att det stämmer ungefär. Skandia flyttade från huset i mars 2010. Det går att mäta med t.ex. hjälp av Google Maps.

              2.) Det har ju framförts efter kontroller att Skandias stämpelur gick någon eller några minuter långsamt.
              SVAR:
              Skandiamannen stämplade ut kl. 23.19 (23.19.00 – 23.19.59). Personalmannen Roland B kontrollerade det dagen efter, 1 mars, på uppmaning av just Skandiamannen!? I olika förhör hävdade Skandiamannen att han stämplade ut 23.20 eller 23.21 vilket då gav honom alibi. I förhöret i tingsrätten 1989 blev detta farsartat. Se vidare förhör med Roland B.

              3.) Det går ju inte att utesluta att Skandiamannen skyndade från Skandiaentren till Dekorimahörnan och väntade in paret Palme. Men det låter långsökt. Dels kräver det ju så klart att Nicola F har rätt i sina positionsangivelser. Dels bör Anders B ha sett Skandiamannen skynda fram medan han väntade utanför bankomaten. Framförallt rimmar det illa med ett slumpartat dåd. Då måste Skandiamannen på mycket kort tid efter att ha lagt märke till Palme beslutat sig för att begå århundradets brott, ta fram och ladda revolvern (om han inte alltid gick omkring med en revolver laddad med pansarbrytande kulor) och göra mycket snabba överläggandena om genomförande och flykt, samt på några sekunder finna ett förhållningssätt till faktumet att handlingen på det ena eller andra sättet radikalt kommer att förändra hela hans framtida liv. Han kan i det beslutande ögonblicket inte heller räkna med att makarna Palme ska ta längre tid på sig fram till hörnan. Scenariot känns osannolikt.
              SVAR:
              Nicola F:s vittnesuppgifter blev särskilt analyserade och genom dem kunde polisen fastställa att paret Palme tog omkring 43 sekunder längre tid på sig de sista 70 meterna än om de gått i vanlig promenadtakt. Fördröjningen, den s.k. ”tidsluckan”, gjorde att Skandiamannen kom fram före Palme till korsningen. Nicola F passerade Skandias entré 23.19.40 utan att upptäcka Skandiamannen vilket gör det troligt att han kom ut efter den tidpunkten. Anders B som Nicola F såg gå ett tiotal meter efter makarna Palme märkte inga personer förrän skotten small.
              Scenariot är inte osannolikt som framgår av nedan expertutlåtande.
              I granskningskommissionens rapport från 1999 på sidan 911 finns det stöd för ett slumpmässigt brott när kommissionen i oktober 1998 intervjuade den då oomtvistade profileringsexperten Robert Ressler:

              ”Ressler tillfrågades om han inte fann dådet slumpmässigt och om det var sannolikt att en person av det slag som profilen tecknar skulle agera på så kort varsel som det i så fall måste ha varit fråga om här, dvs. under förutsättning att gärningsmannen fick syn på Olof Palme vid Grand, antingen klockan 21 eller klockan 23, för att sedan skrida till verket. Ressler ansåg att man kunde dra vissa slutsatser av detta, bl.a. att gärningsmannen var väl förtrogen med området och bodde eller arbetade där. Det var vidare förenligt med personlighetstypen att begå ett ”spontant” och ”opportunistiskt” brott, som det uppenbarligen var fråga om. Han ansåg att det förhållandet att Olof Palme så ofta rörde sig fritt ute utan livvakter ökade sannolikheten för att ett ”opportunistiskt” brott av det här slaget skulle kunna inträffa; det förtog något av slumpmässigheten i mötet. En person av det här slaget kan mentalt ha planerat att attackera en auktoritet av något slag, genom att ha genomlevt det i sin fantasi om och om igen. I den meningen kan mötet med Olof Palme ha utlöst en gärning som gärningsmannen i sitt sinne var förberedd att begå. I detta ligger även att någon annan än Olof Palme skulle ha kunnat bli offer i stället.”

              4.) Diskussionen om Inge M är alldeles för lång och invecklad för att tas upp här och nu.
              SVAR:
              Se vidare förhör med Inge M:s medpassagerare Helena L och Susanne L. Klockslagen på bankomatkvittona var 3 minuter fel, för sena. Det skapade förvirring.

              5.) Det är skillnad på att som mordplatsvittne säga ”HAN var INTE där” och på att inte nämna honom när man beskriver händelseförloppet och de personer som vittnet uppfattade runtomkring. I det här fallet gäller det senare. Dessutom anser jag det mer sannolikt att Skandiamannen från mordplatsen efter skotten la märket till Lars J än att den springande mördaren gjorde det; Lars J gömde ju sig för mördaren. Enda gången som mördaren eventuellt kan ha observerat honom i sådan grad att han skulle kunna ge ett signalement är väl när/om han vände sig om när han kommit uppför trapporna.
              SVAR:
              Ja det stämmer att Lars J var begränsat synlig under en kort tid och bara fram till omkring en minut efter skotten. Exempelvis vittnet Hans J som såg gärningsmannen ända fram till första trappstegen såg inte Lars J. Däremot gjorde Lisbeth Palme det och Skandiamannen, och om han var gm valde han därför att springa till vänster om barackerna.
              Flera vittnen la t.ex. märke till och kunde beskriva vittnet Anders B som stod vid Dekorimas entrédörr 8-10 meter från mordplatsen. Om Skandiamannen i rollen som vittne såg Lars J, stod han i så fall mellan Anders B och Palmes kropp, iklädd keps och nästan knälång mörk rock i samma synfält som övriga vittnen som såg Anders B. Exempelvis så höll vittnet Jan A Anders B under uppsikt HELA TIDEN från skotten föll till polisen fanns på plats och tog hand om den chockade Anders B. Jan A och andra vittnen som såg Anders B måste därför även ha sett Skandiamannen som då bara stod 3-5 meter till höger om Anders B i deras synfält. Lars J var dessutom enbart synlig tills en minut efter mordet då han därefter fortsatte uppför trapporna.
              Så varje fall jag kan inte finna något stöd i förundersökningen för att Skandiamannen kan ha varit ett mordplatsvittne som ingen såg under första minuten när Lars J fanns kvar i gränden.

              6 a.) Här pusslar du ihop olika detaljer i olika vittnens signalement på den person som de uppfattade vara mördaren. Samtidigt uteslutet du sådant i deras signalement som talar emot Skandiamannen. Med en sådan teknik kan du få i stort sett vem som helst att stämma överens med ”mördarens signalement”. Vad gäller lågskorna är jag tveksam inför de vittnesmålen; mycket svårt att se säkert, plus att ”lågskor” knappast är en precis beskrivning; det måste ju inte handla om nyputsade kostymskor. Dessutom tror jag inte att det är gärningsmannen som Yvonne N observerar; tiderna stämmer inte.
              SVAR:
              Jag tror att man måste värdera vittnena olika. Inge M, Lars J och framförallt Yvonne N fick tid på sig att studera gärningsmannen och deras signalement stämmer på Skandiamannen. Väktarna såg Skandiamannen lämna Skandia kl. 23.19 – 23.20 i sin nästan knälånga rock, keps och med sin mörkbruna handledsväska i fast form, 15 * 22 cm som Yvonne N såg gärningsmannen fly med.
              Var i förundersökningen finns uppgifter att Yvonnes tider inte stämmer? Hon stötte ju på Lars J någon minut efter att hon hade sett den flyende mannen? Det är osannolikt att nedan man är någon annan än den som sågs vid brottsplatsen.

              ”Charkbiträdet Yvonne N, 30 år och arbetssökande Ahmed Z, 35 år har besökt en marockansk nattklubb på Johannesgatan 8. När de kommer ut på David Bagares gata möter och ser de en man springa österut på gatan ner mot Regeringsgatan. Han springer på motsatta trottoaren och är inledningsvis omkring 10 meter från Yvonne och Ahmed.
              Yvonne som har lagt märke till mannens flyende och jagade beteende uppger bl.a. i förhör att han:

              – Bar en mindre väska med blixtlås, hård, i storleken 15 * 20 cm, som påminde om en handledsväska.
              – Försökte stoppa ner något i väskan medan han sprang (Kepsen, revolvern?).
              – Bar en tunn mörk knälång rock som var uppknäppt och fladdrade.
              – Sprang långsamt, tungt och klumpigt, svårigheter i att springa.
              – Hade lågskor.
              – Inte klädd för den kalla väderleken.
              – Var inte tjock, snarare grov eller satt.
              – Saknade skägg, ljus hy.”

              6 b.) Lars Borgnäs har genom intervjuer med de FBI-poliser som palmeutredarna konsulterade inför arbetet med gärningsmannaprofilen visat att de ingångsvärden som FBI-poliserna fick inte överensstämde med verkligheten, vilket, enligt Borgnäs, starkt styrde och påverkade profilens resultat.
              SVAR:
              Ja det stämmer nog och det var nog därför granskningskommissionen istället vände sig till profileringsexperten Robert Ressler. Han påpekade bl.a. följande om polisens GMP och FBI:s svaga kvalitetssäkring av den: ”Enligt Ressler är den person som profilen föreställer inte psykopat, utan snarare det Ressler ville kalla borderliner (”a borderline personality”). Graden av personlighetsstörning var med andra ord inte så kraftig som den framställdes i profilen”.
              Här finns ett märkligt sammanträffande: Lisbeth Palme, utbildad psykolog med fotografiskt minne, uppgav i förhör att mördaren hade borderline-personlighet vilket togs bort i förhörsprotokollet av polisen!?
              Se vidare punkt 3 ovan.

              7.) Detta är en ogrundad spekulation. Det var knappast bara Skandiamannen som kunde rita.
              SVAR:
              Ok, men den är nog inte helt ogrundad då den finns med i Lars Larssons ”Nationens fiende..” på sidan 348. Larsson är försiktig i sin bok med spekulationer.

              8.) Personligen är jag överlag väldigt skeptisk till Olle Minells sätt att resonera kring Palmemordet. Vidare är utredningen full av personer som med emfas och övertygelse hävdar att utredarna absolut måste ta sig en ordentlig titt på den eller den personen. Gud vet vilka motiv för sin iver de har; alla dessa kan ju inte vara skyldiga samtidigt.
              SVAR:
              Det är inte vem som helst som Minell intervjuar utan Skandias säkerhetschef 1986, f.d. polismannen Per H: ”Två gånger efter de här förhören i juni -86 har jag aktivt försökt få Palmeutredningen att intressera sig för Skandiamannen. Men jag har inte fått någon respons, de bryr sig inte om det. Det är inte intressant – jag skall säga dig en sak, jag har varit inom kåren och hade jag haft hand om mordutredningen i jakten på Olof Palmes mördare, så hade det här varit uppklarat nu. Mytoman – i helvete heller!”
              Det här måste väl ändå anses vara trovärdigt? Vem vet mera om Skandiamannen än Skandias dåvarande säkerhetschef?

              9.) Oklart vad du vill säga med detta.
              SVAR:
              Den öppna dörren på Luntmakargatan har varit upphov till olika spekulationer och den förklaring som finns i förundersökningsmaterialet har inte nått ut. Exempelvis kom det ut en ny Palmebok för något år sedan där den öppna dörren är central och där Skandiamannen är en missförstådd hjälte vilket i den då talar för hans oskuld.

              10.) Du för fram en omständighet som du är medveten om kan tyda på Skandiamannens oskuld. Du bemöter den sedan med en spekulation som saknar grund i fakta. Det i sig är en svaghet i resonemanget som helhet. Över huvud taget tycker jag att teorin om en mördare som bara minuterna efter skotten återvänder till mordplatsen och dessutom flitigt exponerar sig i media dagarna efter känns ytterst långsökt och osannolik. Dessutom sticker du hål på ditt starkaste argument för att få ihop en annan del av resonemanget: du menar att vittnen på mordplatsen kan ha talat med Skandiamannen och gett honom viktig information om händelserna på platsen. Då måste ju det eller de vittnena senare ha glömt bort eller av någon annan anledning uteslutit det samtalet i senare förhör. Du försvagar alltså själv argumentet att ”inget vittne har sett Skandiamannen på platsen”.
              SVAR:
              Skall vara ”inget vittne har sett Skandiamannen på platsen kl. 23.21”. Skandiamannen återvände då någon gång, gissningsvis omkring 23:28-23:33, Återvändandet och tillgången till vapen är inte utrett och är då svagheten i misstankarna. I jämförelse med att Lars Larsson har bevisat att Skandiamannen fanns på mordplatsen 23.21 och signalementets överenstämmelse så anser jag att de outredda punkterna väger lätt.

              11.) Tekniska undersökningar av kulorna har visat att det förmodligen rör sig om en revolver med lång pipa.
              SVAR:
              Om jag inte missminner mig är även en magnumrevolver med 4 tums pipa möjlig. Om 6 tums pipa eller längre förstår jag inte vad den flyende och halkande mannen försökte stoppa i väskan.

              Hur vet du att Skandiamannen tog sitt liv? Källa?
              SVAR:
              Lars Larssons ”Nationens fiende..” på sidan 312. Larsson är försiktig i sin bok med spekulationer så jag tror inte att det är ogrundat. Slutet förutspådde då Robert Ressler i oktober 1998.

              1. Mikael, tack för ditt svar!

                Vad gäller Yvonne N. Jag betvivlar inte hennes vittnesmål, att hon har sett det hon sett. Jag tvivlar bara på att det verkligen var mördaren, skytten, samma person som observerades av vittnena nere vid Dekorima. När hon mötte poliserna i trappan ca en dryg minut senare bör mördaren redan ha varit lång borta. Poliserna kan allra tidigast ha varit vid trappan närmare 23.25, alltså har Yvonne N och Ahmed sett mannen tidigast ca 23.24. Det tar inte så lång tid att springa från mordplatsen till David Bagares gata. Skulle polisen bara ligga ca 1,5 minuter efter mördaren?

                Detta bygger på att polisen verkligen var på platsen fortast möjligt, vilket det tvistas om.

                Jag menar inte att det är uteslutet att det var mördaren som Yvonne såg, bara att det finns starka tecken på att hon gjorde sin observation senare än när mördaren (eventuellt) passerade aktuell plats på David Bagares gata.

                1. Det var inte poliserna som Yvonne N och Ahmed Z mötte i trappan uppe på åsen. Det var Lars J. Då hade de mött rocken och handledsväskan någon minut innan. De la inte märke till någon person på Malmskillnadsgatan när de gick över den till trappan där de då mötte Lars J.

                  Så kepsen, rocken och handledsväskan sågs av väktarna på Skandia 23.19-20,
                  kepsen och rocken sågs av mordplatsvittnena 23.21 och
                  rocken och handledsväskan sågs av Yvonne N på David Bagares gata 23.23-24.

                  1. Yvonne N och Ahmed Z mötte enligt vad hon berättat i polisförhör fyra poliser med dragna vapen när de kommit nedför trappan. Se http://www.itdemokrati.nu/page36an.html

                    Det har ju under årens lopp förts en omfattande diskussion om tiden för när polisen kom till platsen och det finns åtminstone tre alternativ. Den officiella versionen är ca 23.24, kommissarie Gösta Söderström som var först på platsen hävdade att han kom 23.30 och bröderna Poutiainen kommer i sin noga genomarbetade bok om polisens insatser under mordnatten, Inuti labyrinten, fram till att tiden då Söderström kom fram bör ha varit omkring 23.26.

                    Piketen kom fram efter Söderström och sedan den anlänt tog det gissningsvis någon minut innan piketpoliserna var framme vid trappan och mötte Yvonne N. Då är vi, beroende på vilken version vid godtar, framme vid en tidpunkt som allra tidigast är 23.26, troligen senare.

                    Det skapar definitivt ett utrymme för att det var en annan person än mördaren som Yvonne N såg.

                    1. Jag förstår inte vad poliserna nere på Tunnelgatan har för betydelse om Yvonne N har sett gärningsmannen eller inte. Det är ju hennes och Ahmeds möte med Lars J som är intressant.

                      Händelseförlopp med ungefärliga tider:

                      23.21 – 23.22 / Lars J ser gärningsmannen springa förbi i gränden iklädd keps.
                      23.23 – 23.24 / Yvonne N och Ahmed Z möter den flyende och trolige gärningsmannen på David Bagares gata springa förbi i gränden iklädd keps, mörk trekvartslång rock och med en mörk handledsväska i fast form, 15 * 20 cm som han försöker stoppa något i.
                      23.23 – 23.24 / Yvonne N och Ahmed Z går över Malmskillnadsgatan och möter vid trapporna den uppför springande Lars J. De har gått omkring 50 meter, 30 – 60 sekunder från att de mötte den flyende mannen. De har inte sett någon annan person på Malmskillnadsgatan. Sannolikheten att de har sett någon annan flyende man med överensstämmande signalement är?
                      23.25 – 23.26 / Den nu gående Lars J möter poliskommissariebil 1520 på David Bagares gata. Poliserna har kört norrut på Regeringsgatan från Kungsträdgården i ett försök att genskjuta gärningsmannen på David Bagares gata.

                    2. Mikael, frågan är ju vid vilken tid, ungefär, som Yvonne N gjorde sin observation. Man måste ta med alla tre i resonemanget: Yvonne, Lars och poliserna. Poliserna måste med för de är de enda som vi kan klocka på något sätt genom att ange en tid nät de tidigast kan ha mött Yvonne och Ahmed nedanför trapporna.

                      Vi vet ju inte heller hur länge Lars J dröjde med att röra sig uppför trapporna. Där är det troligt, anser jag, att han var mycket försiktig och inte hakade på hack i häl på mördaren som värsta hjälten. Att poliserna var framme vid trappan (mötte Yvonne och Ahmed) bara ca 30 sekunder efter att Lars kommit uppför trappan är ett tecken på det. Då bör klockan ha varit TIDIGAST ca kl 23.25-23.26.

                      Det tar ca en dryg minut att springa från mordplatsen och uppför trapporna, om man tar två trappsteg i taget, som Lars menade att mördaren gjorde. Sedan tar det ytterligare ca 20 sekunder att vända sig om snabbt och sedan fortsätta till den plats på David Bagares gata där Yvonne observerade den springande mannen. Alltså ca kl 23.23.00. Det är absolut tidigast samtidigt som polisens områdeslarm kan ha gått ut.

                    3. Hej Martin,

                      Här ett till till svar. Det är baserat på granskningskommissionens rapport 1999 och vittnesförhör 1986. Det finns naturligtvis osäkerhet kring tidpunkterna. Möjligt att mer exakta tider finns dokumenterade.

                      Enligt en polis i kommissariebil 1520 tog det högst 90 – 120 sekunder från det att larmet gick, 23.23, tills deras bil svängde in på David Bagares gata, liksom iakttagelsen av vittnet Lars J då.
                      Uppskattningsvis såg de då Lars J 23.25. Lars hade efter mötet med Ahmed Z och Yvonne N stannat upp på Malmskillnadsgatan och därefter gått försiktigt fram på David Bagares gata. Det innebär att Lars J borde ha mött Ahmed och Yvonne 23.23 som i sin tur mött den flyende och trolige gärningsmannen 30-60 sekunder tidigare (ca 50 meters promenad).

                      Därefter har de i lugn takt gått nedför trapporna och fortsatt fram till barackerna på Tunnelgatan där de då mött och talat med poliserna. Gissningsvis har det då gått omkring 2 minuter sedan de mötte Lars J, d.v.s. mötet med poliserna sker 23.25. Det skulle innebära att poliserna träffar på 1520-poliserna 23.26 när de kommit uppför trapporna. Då har gm mer än tre minuters försprång, men kan ha sett/mött 1520 på Regeringsgatan.

                  2. Nu tror jag i och för sig att det var mördaren vittnena Yvonne (Y) och Ahmed (A) såg på David Bagares gata, men tiden är ändå problematisk. Avståndet från mordplatsen till toppen av trappan vid Malmskillnadsgatan är 130 meter. Det bör ha tagit ungefär en minut att springa för mördaren (har provat själv). Därifrån är det 70 meter till korsningen David Bagares gata-Johannesgatan varifrån Y och A kommer. De har gått 5-6 steg in på David Bagares gata, för enkelhetens skull översatt till 5-6 meter, när de ser mördaren ca 10 meter bort. Mördare har alltså sprungit ca 55 meter ner för David Bagares gata när de ser honom. Inklusive en kort titt nerför trapporna som vittnen Lars berättar om så bör det ta ca 20 sekunder. Y och A går sedan 55-60 meter fram till trapporna och sedan några steg ner där de möter Lars. Det bör ta ca 45 sekunder. Trapporna är 35 meter långa och inklusive en kort konversation med Lars där de pekar vilket håll mannen sprang så bör det ta ca 30 sekunder ner till det de träffar poliserna. Sammanlagt så blir det 2.40 sedan mordet när A och Y möter poliserna. Om vi avrundar uppåt till 3 minuter så blir det ändå en väldigt kort tid för poliserna att hinna fram till mordplatsen, ta in information vart mördares sprang och sedan ta sig 100 meter fram till trapporna när de mötet Y och A. Om jag kommer ihåg rätt så berättar något vittne även att det tar en stund innan poliserna springer iväg in på Tunnelgatan.

                    1. Ahmed och Yvonne mötte inte poliserna när de kommit nedför trapporna utan vid barackerna på Tunnelgatan mellan Luntmakargatan och Sveavägen. De gick dessutom i lugn takt och mötet skedde kanske först 23.25 – 23.26, ungefär när kommissariebil 1520 svängde in på David Bagares gata och mötte Lars J.

          4. För att en gärningsmannaprofil ska vara till någon nytta i en mordutredning förutsätts att gärningsmannen agerar ensam och inte på uppdrag av någon eller är en del i en större konspiration.
            Annars är den värdelös om inte direkt skadlig då den kan avleda utredarna från att undersöka adekvata spår som inte leder till en ensam mördare.
            Har du någon källa på att Skandiamannen begick självmord i juni 2000 och att han sköt sig med en revolver som tydligen inte överlämnats till Palmeutredningen för provskjutning ??

            1. Källan till självmordet är Lars Larssons bok ”Nationens fiende..” på sidan 312. Larsson är försiktig i sin bok med spekulationer så jag tror inte att det är ogrundat.

              Däremot är det bara en spekulation om revolvern.

              Se vidare mina svar 31 mars till Gunnar W och Martin.

          5. Jag gissar att butikschefen i La Carteries skyltfönster på Sveavägen inte har gjort några speciella iakttagelser. I annat fall kan man tycka att uppgifterna borde ha kommit ut vid det här laget. Makarna Palme borde också ha uppmärksammat honom, men det är väl ingenting som har framkommit i de förhör med Lisbeth som är kända.

          6. Vad mordvapnet anbelangar: om det stacks undan i den felparkerade bilen på David Bagaress gata, ja nyligen om-felparkerade, vilket ter sig signifikant, var det ett smart drag eftersom man visste att myndigheterna skulle transportera bort den till bilkrossen? Eller verkar det riskabelt?

          7. Mycket bra sammanställning. Jag håller med om vad du skriver, men han tog dock inte livet av sig med pistol (källa: samtal med anhörig).
            Frågan är dock (om man utesluter att han såg dem av en slump) hur såg konspirationen och kommunikationen ut, som gjorde att Stig E visste att paret Palme var på väg.

  15. Palme kan ha varit skuggad under en tid av en grupp attentatsmän som först i ett sent skede bestämde exakt var och när mordet skulle utföras. Alternativt lurades Palme i en fälla enligt det så kallade mötesscenariot. Hade Palme valt att åka bil eller taxi hem hade kanske någon sprungit fram och skjutit honom precis när han var på väg att sätta sig i bilen eller så hade en attentatsman ställt sig och vänta utanför hans bostad eller så hade föraren av bilen under vapenhot tvingats köra i väg till en enslig plats där mordet kunnat genomföras. Även en attentatsgrupp kan improvisera. Alla iakttagelser av män med Walkie-talkies tyder på att Palme var övervakad under mordkvällen och Lisbet hade sett två mystiska män utanför bostaden någon vecka innan och övervägt att ringa Säpo. Genom att avlyssna Palmes hemtelefon kan attentatsgruppen ha fått kännedom om biobesöket och konstatera att Palme inte ringde in några livvakter.
    Att en Palmehatande ensamvarg av en ren slump går omkring med en laddad revolver och får se Palme på Sveavägen förefaller tämligen osannolikt.

    1. Jag tycker att walkie-talkie-iakttagelserna om de skall forenas med ett motesscenario passar bast med ett icke forutbestamt mote, dvs att garningsmannen hittat sin nastan optimala post genom kontinuerliga upplysnigar inom ett litet radiokommunicerande natverk (inom vilket flera eller all var potentiella mordare) och gar fram och moter makarna vid annonspelaren och har nagot sa viktigt och trovardigt att saga att de faktiskt stannar och inleder ett samtal (t ex om sakerhetssituationen som andrats genom nya hot). Det forutbestamda motet borde inte ha behovt omgivas av synliga medbrottslingar med walkie-talkies. Fallan var gillrad och antingen skulle planen fungera eller ej pa utsatt tid utan behov av forvarning.

      1. Tanken med att övervaka Palme vid ett mötesscenario är nog att man vill försäkra sig om att han är ensam utan livvaktsskydd.

    2. Det är svårt att se varför en tänkt attentatsgrupp skulle göra saker och ting mer besvärligt och omständigt än nödvändigt. Det måste vara enklare och säkrare att slå till vid ett förutsägbart tillfälle där man i god tid kan lägga upp en plan och där osäkerhetsfaktorerna är så få som möjligt. Det var inte särskilt svårt att förutsäga var och när Palme med stor sannolikhet skulle dyka upp utan livvakter. Till detta behövdes ingen stor apparat med walkie-talkies, avlyssning m.m.

      En ensamagerande gärningsman behöver inte alls ha befunnit sig på stan med en laddad revolver när han fick syn på Palme före bion. Det fanns gott om tid att hämta vapnet,som kanske förvarades i bostaden. Precis som med mordet på Anna Lindh talar en hel del för att även Palmemordet var en olycklig slump.

      Det är sant att det finns några tidiga tips om walkie-talkies. Men många av tipsen inkom först sedan polisen efterlyste sådana iakttagelser, vilket skedde någon vecka efter att Holmér berättat om Skelleftehamnsvittnet, dvs kring den 19 mars 1986. Det skrevs också i kvällstidningarna om walkie-talkies redan dagarna efter mordet, liksom om mystiska bilar, varpå – som väntat – sådana tips inkom. Vid SVT-utfrågningen 1992 undrade Olle Stenholm vad som hade hänt om polisen i stället hade efterlyst personer i tyrolerhattar. Den tidigare spaningsledaren Ulf Karlsson svarade att man då sannolikt hade fått in just sådana tips.

      1. För att kunna förutsäga var och när Palme kunde förväntas dyka upp utan livvakter behövde nog en attentatsgrupp övervaka och avlyssna honom under en tid. Att han alltid var utan livvakter i området mellan bostaden och Rosenbad var knappast allmänt känt. Om inte attentatsgruppen hade insider information från Säpo var övervakning och avlyssning en längre eller kortare tid nödvändig. Även om mordet hade utförts utanför Palmes bostad t ex när han gick hemifrån på morgonen så fanns det många osäkerhetsfaktorer att ta hänsyn till. Gamla stan är till skillnad från Sveavägen ett bostadsområde tex och mordet hade fått utföras i dagsljus inte mitt i natten.

        1. Någon avlyssning hade absolut inte behövts. Ett par veckors diskret övervakning vid strategiska platser och tidpunkter hade varit fullt tillräckligt. Palme lämnade inte sällan arbetet efter mörkrets inbrott, i synnerhet i januari-februari. Och ja, det bodde folk väldigt nära mordplatsen vid Sveavägen. Jag har själv besökt en av lägenheterna. Så där finns inga skillnader.

          1. Blir väldigt svårt att förutse vilken tidpunkt Palme ska lämna arbetet särskilt utan avlyssning. En statsminister har knappast så regelbundna tider utan jobbar över, reser bort osv. Att stå och vänta utanför Rosenbad eller Västerlånggatan och hoppas att han snart ska dyka upp väcker uppmärksamhet från omgivningen.
            De bostäder som låg närmast mordplatsen ligger vad jag vet på andra sidan om den breda Sveavägen och det var mörkt och mordet gick väldigt snabbt. Jämför med Västerlånggatan som bara är några meter bred och där ska mördaren stå och vänta en lång stund och exponera sig och inte veta när eller ens om Palme kommer om han varken avlyssnar Palmes telefoner eller kan kommunicera med medgärningsmän via Walkie-talkie

      2. Vill du slå till vid ett förutsägbart tillfälle och kunna lägga upp en plan i god tid så vad kan vara bättre än att locka Palme i en fälla genom ett avtalat möte på en i förväg utvald plats med flyktvägen noga planerad och flyktbilar framkörda och startklara

        1. Ja, om platsen, tidpunkten och omständigheterna i övrigt hade varit helt annorlunda, skulle jag till nöds ha kunnat köpa det. Jag har redan förklarat varför det skisserade mötesscenariot inte alls är sannolikt, utan en alltför krystad och närmast orimlig hypotes. Det är ingen mening att dra detta ett varv till.

          1. Mikael, vad är din slutsats? Att mordet var ett impulsdåd eftersom det bästa för en attentatsgrupp hade varit att skjuta Palme på annan plats vid annan tid? Om det hade varit så enkelt att förutse hur en attentatsgrupp agerar vore det inte särskilt rationellt av attentatsgruppen att agera så.

            Min poäng är inte att en eventuell attentatsgrupp försökte förvilla utredningen genom att välja ”ett mindre rationellt tillvägagångssätt”. Min poäng är att det givetvis inte fanns endast ETT sätt att effektivt genomföra ett attentat mot Palme på.

            1. Det verkar inte heller särskilt rationellt av en attentatsgrupp att låta exponera sig med walkie-talkies inför ett antal vittnen. Vilka klåpare. Var månne syftet att förvilla utredarna? Det ter sig även märkligt att mördaren står fullt synlig och att han visar sitt ansikte. Likaså att han inte tar sig tid att skjuta ytterligare ett skott, om han nu hade uppbackning. Han kan omöjligt veta om eller hur Lisbeth är träffad. Dessutom finns det inget som tyder på att någon hade koll på vilka som uppehöll sig på inne på Tunnelgatan, allra minst mördaren.

              Jag är den förste att skriva under på att det inte bara finns ETT sätt att genomföra ett attentat av den här typen på. Det har jag också framhållit tidigare. Men just det sätt på vilket mordet de facto skedde talar starkt emot ett planerat dåd av ett mördarkommando.

              1. Hur agerar ett professionellt mördarkommando enligt dig i så fall? Ska mördaren väcka omgivningens uppmärksamhet innan mordet genomförs genom att ha på sig en rånarluva eller stå bakom ett hörn och kika fram försiktigt för att se när Palme kommer? Hur hade attentatsmännen kommunicerat med varandra utan Walkie talkies? 1986 fanns inga mobiltelefoner utan stora otympliga Walkie talkies var det enda som stod till buds för trådlös kommunikation. Du som vet hur det perfekta attentatet genomfördes för 32 år sedan med den teknik som fanns tillgänglig då kan väl upplysa oss mindre vetande är du snäll
                Tack på förhand

                1. Platsen hade inte varit slumpmässigt vald. Skytten hade använt ett annat vapen, där skottet avlossats på ett längre avstånd, troligen med kikarsikte. Mördaren hade aldrig varit synlig för offret eller personer i offrets närhet. Om en annan och riskablare variant hade valts, där gärningsmannen befunnit sig närmare offret, hade han inte exponerat sitt ansikte. Men om ändå så skett, hade inga vittnen lämnats kvar. Om en professionell attentatsgrupp hade agerat på Sveavägen hade varken Lisbeth Palme eller t.ex. vittnet inne på Tunnelgatan överlevt. Det finns som sagt flera varianter som alla har det gemensamt att de innebär en högre grad av riskminimering än det som utmärker det dumdristiga Palmemordet, där gärningsmannen räddades av tur och ett uselt polisarbete.

                  1. Tillägg:
                    Om behov funnits att kommunicera, fanns det små diskreta walkie-talkies 1986. Själv blev jag licensierad radioamatör 1982, så jag har en ganska bra bild av hur man kunde kommunicera via radio på den tiden.

                    1. Mikael, vad är din definition av ”professionell” i den här diskussionen? Själv undviker jag gärna begreppet och använder ”rationell” och ”kompetent” istället.

                  2. Det går givetvis att rent hypotetiskt tänka sig att mordet på Olof Palme skulle ha utförts av en fullt professionell attentatsgrupp – alltså en styrka som jobbat ihop länge med att utföra dåd liknande det på Sveavägen och som besatt all möjlig kompetens på området. Och det är förstås samtidigt lätt att formulera argument för att det nog inte var så.

                    Men den mer intressanta frågan är: var mordet planerat och organiserat? Det kan det ha varit oavsett kompetensen hos utförarna.

                    För att göra den diskussionen mer konkret, Mikael: menar du att mordet på Gustav III – som förvisso var organiserat och planerat av mäktiga personer – utfördes av en professionell attentatsgrupp?

                    1. Bra, då kan vi resonera vidare.

                      Bakom mordet låg, det är historikerna överens om, en stor politisk konspiration. Det brukar framhållas att bara ett fåtal av de inblandade ställdes till svars och att polisutredningen lades ner när spåren ledde fram till kungens bror, hertig Karl, senare Karl XIII.

                      Låt oss – samtidigt som vi noterar detta – godta ditt omdöme om attentatsmännen som ett gäng klantskallar. Även om vi skulle välja en mindre skarp formulering kan vi i alla fall konstatera att några professionella mördare var de inte.

                      Är vi överens så långt borde vi också kunna enas om att det är fullt möjligt att tänka sig att även mordet på Palme kan ha varit resultatet av en politisk komplott trots diverse missar som möjligen begicks i samband med utförandet av dådet.

                      Palmemordet var i alla fall i ett avseende mer framgångsrikt än kungamordet i operahuset. Vare sig det handlade om tur eller skicklighet så lyckades gärningsmannen faktiskt komma undan utan att lämna några egentliga spår efter sig.

                      Den som vill kan också lätt se paralleller när det gäller utrdningarna: det tycks som om det i båda fallen handlade om att lägga locket på och skaka fram syndabockar. När det gällde mordet på Gustav III fanns det en mördare som avslöjades på platsen så där var det aldrig aktuellt att försöka peka ut några oskyldiga som inte hade med saken att göra. I stället handlade det om att lägga hela skulden på ett fåtal av de inblandade för att skydda andra.

                      I en mer allmän mening handlade det ändå – precis som varit fallet med Palmeutredningen enligt min mening – om att hitta någon eller några som det var bekvämt att skylla på och på det sättet få utredningen ur världen.

                    2. Jag ser alltså inte några övertygande tecken på att Palmemordet skulle ha utförts av en grupp eller att det skulle vara planerat. Men om vi ändå skulle leka med den tanken, är det ju bra att vi är eniga om att de inte agerade särskilt professionellt. De uppnådde sitt mål, men uppträdde å andra sidan ganska dumdristigt och klumpigt i samband med attentatet. Det är i så fall märkligt att dessa amatörer sedan lyckas hålla tätt under alla år. Men som sagt, jag ser inget som bestämt motsäger den ensamme gärningsmannen. Han kan naturligtvis ha haft sin hemvist i en högerextrem och Palmehatisk miljö, men på mordkvällen agerade han troligen helt på egen hand.

                    3. Jag sträcker mig till att det i alla fall är fullt möjligt att om det var en grupp bakom mordet så agerade den inte särskilt professionellt. Men vi diskuterar längs en skala här. Och så länge Palmes mördare inte åkt fast är det svårt att vara säker på var på skalan vi ska sätta ner fingret.

                    4. Detta med att mördaren inte lämnade några spår mer än kulorna är ju faktiskt en sanning med stor modifikation. På det sätt som han exponerade sig riskerade han att senare bli identifierad. Ett ganska graverande spår. Det förefaller också sannolikt att gärningsmannen avsatt skoavtryck någonstans under flyktvägen. Den tekniska undersökningen och avspärrningen av mordplatsen lämnade som bekant mycket övrigt att önska. Spårning med hund kunde kanske också ha varit en möjlighet. När det gäller kulorna vet vi ju att de tvättades av innan de undersöktes. Så det gäller att inte blanda ihop vad som kan ha varit mördarens egen förtjänst och vad som är att hänföra till undermåligt polisarbete.

                    5. Ja, om mycket svävar vi i okunnighet. Använde mördaren skor som satte karakteristiska spår och som skulle ha gått att koppla till honom själv med envist polisarbete? Kanske, kanske inte. Hade mördaren på något sätt förändrat sitt utseende vid mordtillfället, till exempel genom sminkning, för att förvilla eventuella vittnen? Det vet vi inte heller. Skulle kulorna ha lett polisen till mördaren om de inte tvättats? Kanske med dagens DNA-teknik, men det säger i så fall inget om mördarens kompetens eftersom den forskningen inte var utvecklad då.

                  3. Vi vet inte om platsen var slumpmässigt vald eller om Palme lockades till ett avtalat möte där. Risken att missa är alltid större på längre avstånd. Att skytten befinner sig på stort avstånd från offret är inte nödvändigtvis mindre riskabelt. Ta Kennedymordet som exempel så åkte skytten fast nästan omedelbart fast han använde gevär med kikarsikte på mycket stort avstånd. Palmes mördare går fortfarande fri efter 32 år.

                  4. Mötesscenariot bygger ju att Palme skulle träffa någon för att utbyta någon slags information, det hade inte varit möjligt om mördaren stod längre bort och skjutit.

                    Hade det varit så att ingen information verkligen utbyttes skulle det kanske varit rimligt att mördaren stod en bit ifrån. Att mördaren sedan sköt Palme i ryggen, det måste ju med nödvändighet skett efter detta eventuella samtal, detta stärker bilden av att mördaren av någon anledning ville träffa Palme enligt mötesscenariot om jag förstått det hela rätt.

                  5. Mikael. Hur kan du veta att mördaren avsatte skoavtryck längs flyktvägen? Hur beter sig en professionell mördare för att inte avsätta skoavtryck efter sig?? Mordkvällen var det flera grader kallt så underlaget bestod av hård frusen snö och is och kall asfalt och det kan knappast ha blivit några särskilt tydliga avtryck.
                    Om mördaren strosade omkring på Stockholms gator dagarna efter mordet iförd samma kläder och skor som mordkvällen och hade mordvapnet kvar hemma så håller jag med dig om att han inte var särskilt professionell. Men det vet vi inget om. Han kanske gjorde sig av med alla kläder och skor han hade på sig på mordkvällen och dumpade mordvapnet på en säker plats redan på natten och lämnade diskret Stockholm kort tid efter mordet.
                    Att skjuta mot alla vittnen som sett dig på nära håll och förvissa dig om att de verkligen avlider tar en massa extra tid som fördröjer flykten. Risken är att polisen hinner ikapp dig och att du hamnar i en eldstrid med polisen som kan sluta med att du själv blir skadad och åker fast eller avlider

                  6. Ser inte att mördaren eller mördaren uppträdde särskilt dumdristigt eller klumpigt i samband med mordet.
                    Tvärtom var det oerhört skickligt att döda Olof Palme med ett enda välriktat skott som ledde till en ögonblicklig död och inga vittnen reagerade på allvar förrän han redan var död. Mördaren lyckades snabbt fly från platsen och försvinna utom synhåll för alla vittnen och polisen och efter 32 år är hans identitet fortfarande okänd.

                    Om mördaren lyckades lura Palme i en fälla i form av ett avtalat möte så var det en bedrift i sig och om polisens passivitet och sjabbel under mordnatten var en följd av att en attentatsgrupp hade insiders inom polisen som avsiktligt fördröjde larm och utryckning så är det allt annat än amatörmässigt.

                    Mycket hade kunnat gå fel teoretiskt sett men det praktiska utfallet blev ändå en blixtsnabb avrättning av statsministern och mördaren lyckades fly och försvinna spårlöst och 32 år senare står vi och stampar på samma fläck.

                    Att allting klaffade perfekt ur mördarens synvinkel kan inte bara vara en fråga om att han hade turen på sin sida

                    1. Jag är beredd att gå på Jonas linje här. Som konstaterats: vi kan omöjligt, utifrån det vi känner till idag, dra några säkra slutsatser, debatten kan pågå i evigheter. Men jag har alltid betraktat mördaren som en rationell och tänkande person, kompetent i bemärkelsen att han har kylan nog att behålla skärpan i avgörande ögonblick, förmågan att smälta in, inte väcka onödig uppmärksamhet, utföra dådet på ett enkelt, icke tillkrånglat vis, största möjliga effektivitet. Det FINNS ju sådana personer i världen. Det är ju inte så att vi laborerar med fantasifoster som vi läst om i Fantomen.

          2. Måste ha missat din förklaring till varför ett möte inte kan ha ägt rum i anslutning till mordplatsen trots att vittnenas iakttagelser tyder på det. För mig är det ingen orimlig hypotes bara för dig och några till som inte kan släppa den ensamme galningen

      3. Det här inlägget känns bekant sedan tidigare i bloggen, ordagrant…

        Och ämnena har nyligen varit föremål för en rätt ingående diskussion.

    3. Har en kort fråga. Läste nyligen det första vittnesprotollet som hölls med Mårten Palme 1 mars kl. 05.20 av polisen. Där står: ”För Mårten framvisas ett stycken foto på en person, man, som kan tänkas ha med mordet att göra, Mårten reagerar direkt och säger, att fotot mycket väl kan vara identisk med den man han såg på Sveavägen. Någon som vet vem fotografiet föreställde? Skulle ju vara intressant att får reda på om personen var lik Christer Pettersson.

      1. Det är den man som ibland kallas ”den galne österrikaren”. Han var den förste som kriminalinspektören Börje Wingren ville utnämna till huvudmisstänkt. Senare kom Wingren att i stället satsa sina krafter på Victor Gunnarsson, ”33-åringen”. Det har funnits skäl att tro att Wingren försökte övertala Mårten att göra ett utpekande och att han övertolkade vad Mårten sa. I så fall blir ju österrikarens utseende inte så intressant. (Denne hade för övrigt alibi.) Jag har inte något foto på honom tillgängligt. Kanske någon annan har det.

  16. Kan bara instämma i vad andra skrivit här: mycket bra sammanfattning av dig Gunnar. Tack för det!

    Läste precis Jan Guillous aftonbladetkolumn där han sågar UG:s granskning och slår fast att CP naturligtvis är skyldig. Allt annat är bara vansinniga konspirationsteorier. Typ. Hade väl iofs blivit mer förvånad om han erkänt att han hade fel. Irriterande läsning i vart fall:

    https://www.aftonbladet.se/a/7lyJ4V/vi-blir-aldrig-av-med-alla-palmeteorier-de-kallar-spar

    1. Man kan ändå konstatera att Guillou mitt bland alla de raljanta slängar som hör till hans debattstil känner sig tvungen att medge att Uppdrag Granskning tycks ha hittat ”flera intressanta punkter” som ifrågasätter bevisningen mot Pettersson. Han förbereder förmodligen en ordnad reträtt. Något annat skulle nog bli svårt i längden när inte heller åklagarväsendet backar upp hans uppfattning.

      1. En sak som hedrar dig Gunnar är du aldrig har hängt upp dig på något spår eller teori, iallafall har jag aldrig uppfattat det så, till skillnad från många av dina högst seriösa kollegor som Leopold, Borgnäs, Jallai. Endast faktagranskande journalistik. Det är väl endast ditt mycket intressanta mötesscenario som är nåt åt det hållet.
        Pga ditt neutrala förhållningssätt behöver du därför inte känna dig träffad av Guillous skrevspark. Hans måtto är bevisligen anfall är bästa försvar! Jösses vad Janne sjönk i trovärdighet!
        Men visst, man är ju lite nyfiken på vart åt du lutar Gunnar-:)

    2. Vad Guillou inte tycks förstå är att hypotesen om att Christer Pettersson mördade Olof Palme just bara är en hypotes bland alla andra hypoteser eller spår som vi aldrig blir av med.
      Tror det bara är bortkastad tid att läsa Guillous kolumner. Betydligt mer givande är det att följa Gunnars utmärkta blogg

    3. Det är lätt att hamna i tankebanorna att det finns personliga skäl bakom Guillous ställningstagande om att Christer Pettersson är skyldig, snarare än rationella. Palme och Guillou tyckte allt annat än bra om varandra, och tanken att statsministern föll offer för en enkel missbrukare skulle för Guillou kunna vara betydligt mer angenäm än om han skulle ha blivit mördad för något av sina politiska engagemang, som till exempel kampen för världsfreden.

      1. Ja, men om några socialdemokrater i statsmakten har deltagit i att undertrycka sanningen ser de sig förmodligen som beskyddare av Palmes rykte. Hans belackare kunde möjligen ha intresse av att vissa eventuella sanningar kommer ut. Om däremot sanningen gör Palme till hjälte men är diplomatiskt kinkig hade nog hans medarbetare åtminstone verkat för att nå och kungöra den, kanske i konflikt med andra inom statsmakten.

        1. Det har ju funnits socialdemokrater som uttryckt stark beundran för Palme och som varit inne på att mordet kan ha haft att göra med Palmes politiska gärning och hatet mot honom. Sten Andersson, Thage G Peterson och Kjell-Olof Feldt är tre sådana personer som i olika sammanhang väckt frågan om mordet kan ha kopplingar till Säpo eller polisen.

          1. Ja, de kan ju vara eller ha varit förvissade om att inget för Palme ofördelaktigt finns dolt eller så rakryggade att de sätter eller satte rättssäkerheten och demokratins överlevnad främst oavsett. Och Guillou och Dahlsten kanske håller på CP av sinsemellan motsatta skäl: den ene för att han tror sanningen leder till helgonförklaring, den andre för att han tror den sätter glorian på sned. Dahlsten och Ingvar Carlsson vet kanske mer om de hemliga förhören än Sten Andersson, Thage G Peterson och Kjell-Olof Feldt gjorde respektive gör. Men om det finns ofördelaktiga sanningar om Palme som medbrottsliga palmehatare känner till, varför läcker de inte dem? Anledningen skulle kunna vara att dylika sanningar oundvikligen avslöjar hur mordet gick till eller omintetgör grunden för fortsatt utpressning. Spekulationer om Ebbe Carlssons och Holmers bevekelsegrunder bör höra till de mer fruktbara. Var de mer lojala mot partiet eller poliskretsar?

    4. Om jag uppfattat Jan Guillou korrekt så är det alltså oproffsigt och amatörmässigt att närma sig Olof bakifrån utan att han märker att någon är precis bakom honom och avlossa ett omedelbart dödande skott.
      Tvärtom så hade mördaren tydligen problem att hantera vapen.
      Och journalister som granskar polisens arbetsmetoder ägnar sig åt höjden av journalistiskt förtal
      Guillou framstår som nästan mer faktaresistent än till och med Donald Trump

  17. Någon som vet hur många poliser var det som sökte efter gm när kommissarie Söderström meddelat sambandscentralen att det var statsminister som blivit skjuten ? Jag antar att dem blixtsnabbt satte in allt dem hade i jakten på gm hela natten ?

      1. Okay jag har inte läst den boken, vet du om polisen försökte spåra med hund ? Det brukar dem ju göra .

        1. Bra fråga. Jag sitter inte med boken till hands just nu. Kanske någon annan gör det. Vill minnas att en hundförare kopplades in i begränsad utsträckning.

          1. Jag hittade en uppgift på nätet att det inte gjordes något försök trots hund på plats 15 min efter mordet.Söderström peka ut flyktvägen o ch hundföraren ville släppa hunden men stoppades av ett annat befäl på plats som ansåg att det inte fanns kvar någon luktspår. om nu detta verkligen stämmer ?

  18. Jag utgår från att du har kontakt med människor som har och har haft insyn i utredningen, Gunnar. Det jag undrar är om du hört något från dessa människor som tyder på att Krister Peterssons optimism inte är en chimär?

    1. Jag kan inte svara något säkert på detta utan bara hoppas på att Krister Petersson är såväl omdömesgill som ärlig. Det lär visa sig hur det står till med den saken.

  19. För Guillous del tror jag det handlar om att avundsjukans mindre fagra nuna sticker fram. På ett ganska ohederligt sätt försöker han förknippa UG med diverse stolleteorier om gm trots att programmet begränsade sig till att granska själva utredningen.

      1. Stämmer väl inte helt, han sade i en intervju med Hasse Aro i TV4 att han inte kan inleda en förundersökning igen mot honom. Ej heller få en resning till HD när det gäller en avliden person m.m. dvs juridiskt är dörren stängd mot avlidna personer eftersom man inte kan åtala en död person. https://www.youtube.com/watch?v=76aQIPk7D5k

          1. Dessutom har Peterson flera gånger pratat i termer av en eventuellt avliden gärningsman, vilket alltså visar att just en död gärningsman i sig inte innebär att den nuvarande palmegruppen avstår från att gå vidare med sin utredning mot personen.

      2. Han hade inte varit så säker om han inte visste vem den riktiga mördaren är, Gunnar Ska bli riktigt intressant att höra vad som var motivet till mördaren, den största gåtan av alla.

  20. Har haft funderingar kring en ev. kommande offentlig lösning av mordet. Ett fullständigt klargörande borde väl innehålla gärningsman, vapen, motiv, med mera. Vi får se vad de kommer med när den dagen kommer.
    Om det var en konspiration mot Palme ? Hur mycket vågar man då i så fall avslöja?

  21. Trodde inte att jag skulle säga det , men för första gången såg jag Jan Guillou som riktigt patetisk (även i samband med hans krönika i AB igår). Framstår som en riktigt avundsjuk föredetting. Istället för att vara lite ödmjuk slår han istället på med dubbel arrogans. Sorgligt att se när gamla ‘idoler’ tappar det så mycket. Inte alls klädsamt.

  22. Läste just Guillous krönika. Två saker. Det ena är det sedan många år typiska att han avslöjar tron på CP som mördaren som den ”vuxna” tolkningen, befriad från alla köksbordets politiska komplotter, den vetskap som ”alla som vet något” vet. Det andra är följaktligen det ytterst ironiska i det faktum att åtalet mot CP var en klassisk konspirationsteori rent metodiskt, byggt på disparata fakta/uppgifter som bara hängde ihop om man resonerade induktivt, inte deduktivt (a la S Holmes, alltså).

      1. Om det till 100% är ett överlagt justitiemord, vem/vilka skulle i så fall hållit i trådarna och hur skulle det gått till?

        Alla som arbetat med utredningen på CP kan ju rimligtvis inte varit en del av ett uppsåtligt falsarium eller konspiration.

        Hur svagt åtalet mot CP än var får man ju ändå det intrycket att de trodde att han var skyldig.

        Hur de kunde göra det är ju förvisso en fråga i sig.

        1. Har du inte tagit del av TV/ug:s programserie ? Någonting som många haft en känsla av ända sedan förundersökningen mot honom startade men som inte förrän nu haft möjlighet att få se de konkreta omständigheterna omkring..Storyn palmeutredningen uppmålade runt honom väckte redan från början stora frågetecken på grund av att den saknade naturlig logik och byggde förutom på ett långsökt motiv på vad som genomgående föreföll vara en serie högst dunkla och slumpartade omständigheter som skulle ha spelat honom i händerna. Som nu definitivt rimligen kan antas varit den produkt palmeutredningen fick beställning på från det politiska hållet. Om man vill vitsa till det litegrann kan man ju säga såhär; att ännu verkar det inte som det blivit någon återgång i köpet trots att det visade sig vara fel i leveransen.

          1. Visst har jag sett SVT/ug men tycker att det redan 1989 i tings- och hovrätt framgick att CP knappast kunde ha något med mordet att göra. Därav intresset från mitt och, många andras sida också, skulle jag tro. Så vi är nog ganska eniga i den frågan.

            Men på sätt och vis svarade du på frågan ändå (den kanske inte var helt tydligt ställd ser jag nu), att du menar att det ”var en beställning från det politiska hållet”.

            Det här blir förstås känsligt att ta upp här kanske men en bakomliggande fråga är på vilket sätt LP i så fall skulle varit en del i det hela, eller om ”de från de politiska hållet” på något sätt utnyttjade LPs utpekande bakom ryggen på henne. Faktum är ju att utan LPs utpekande skulle ju den här historien aldrig hänt. Här blir det väldigt komplicerat, det var därför jag ställde den frågan till dig eftersom du uttryckte dig så starkt.

            En annan fråga man skulle kunna ställa sig om man antar att LP blev ålagd att tiga redan på mordnatten, även det ”från det politiska hållet”, var det sannolikt inte för att skydda CP.

            1. Förlåt lite sen i vändningarna. LP blev ju ”vägledd” inför konfrontationen. Litar på att Svea Hovrätt gick till botten med denna fråga i sin bedömning inför frikännandet.Undrar allt annat som kommit i dagen om utredningen till trots om man verkligen skulle kunnat vara så ogrannlaga att man i detta tidiga skede tagit sig för att bearbeta henne med hållningsdirektiv i det fysiska och psykiska tillstånd hon då måste ha befunnit sig. Hela kedjan av indicier och ”bevis” mot CP förefaller ju riggad, och märk väl, inte första försöket.

    1. https://newsvoice.se/2018/02/21/lars-amber-palme-mord-iran-sydafrika/

      http://klyvnadenstid.se/language/sv/2016/02/olof-palme/

      Sen ska vi inte heller glömma det s.k. ”landsförrädarspåret”. Det är minst lika intressant som ”vapenspåret”.
      Jag kan rekommendera boken Den dolda alliansen av Mikael Holmström där han skriver:
      ”I september 1986, bara sex månader efter mordet, placerade marinens fartyg Visborg ut NATO:s hypermoderna avlyssningsutrustning i vattnen utanför Understen, alldeles norr om Grisslehamn.
      SOSUS (Sound Surveillance System) som anläggningen hette gick även under benämningen Ålandsspärren”.
      Anders Jallai som driver den linjen hårt har bl.a funnit bevis för att förre försvarsministern Anders Thunborg ljög för Mikael Holmström om när SOSUs:en lades ut.
      Thunborg har uppgett -85. Rätt ska vara sept.-86.
      http://www.jallai.se/2012/04/amerikansk-sosus-anlaggning-vid-understen-avslojas-i-landsforradaren/
      Han påstår också att i egenskap av f.d. Viggenpilot, att jaktrobotarna till Viggensystemen uppgraderades på sommaren -86, alltså efter mordet. Han finner även stöd i forskning kring detta.
      http://www.jallai.se/2012/05/finns-natoagenter-i-sverige/
      Inte meningen att göra reklam för Jallai men det är jäkligt intressant info.

      Båda spåren är högintressanta. Båda leder ner till Sveavägen och Stay Behind anser jag.

        1. Ja alltså… ni e ju ett fåtal s.k. privatspanare varav dig själv inkluderad som är ”seriösa och trovärdiga”. Han själv hänvisar till dig ett flertal gånger på sin sida.
          Anders har skrivit en massa intressanta grejer. Ibland lite för bra, det gäller att vara kritisk. Som jag uttryckt mig om honom innan, så är hans egna ord av underrättelsevärlden ”en värld av speglar”. Just därför är det lätt att bli nojig och fundera på vem eller vilka som far med osanning. Det kan vara sunt.
          Men i synnerhet fallet Palme, så får man ibland ta sig en paus då det är lätt att bli smått galen av alla ”loose ends”.
          Stay behind, Stig Engström, Anette Kohut, Anti Avsan, Ingvar Carlsson, Rolf Dahlgren, alla avlidna, hela gänget i A-turen, motivet, mördaren osv osv.

    2. Ingen svarade på den här så jag fortsätter. I den här, nyligen gjorda intervjun av Erik Penser med Carolina Neuwrath, så avslöjar han att han förlorade 400 miljonner i en misslyckad affär i början av 1980-talet. 400 miljoner i dåtidens penningvärde måste idag motsvara miljardbelopp. Han säger själv, på frågan om hur det kändes att förlora 400 miljoner, att man kan inte tänka efter, man får bara gå vidare, göra nya affärer. Vad var det då för affärer Penser gjorde på 80-talet? Jo, han ägde bl.a. Bofors… Vad gjorde de för affärer…? Var de intresserade av att förlora pengar i nya transaktioner? Vem kunde se till (såg till) att några av deras affärer blev stoppade vid ett kritiskt tillfälle?

      https://www.svd.se/svensk-finansman-forlorade-400-miljoner

  23. Ja det blev en ovanligt intressant jubileumsvecka det här året.

    Min första reaktion på Krister Peterssons intervju i Rapport var liksom vissa tidigare talare väldigt optimistisk. Men efter att ha sugit på karamellen ytterligare några dagar har mina förhoppningar svalnat. Jag tror man ska se den senaste tidens händelser och utspel som ett strategiskt drag och en reaktion på de röster som hörts om att utredningen bör läggas ned. Som exempel kan nämnas Thomas Ahlstrands artikel i Dagens Juridik (som Gunnar skrivit om tidigare på den här bloggen), Stefan Löfvens uttalande på 30-årsdagen, och lite överraskande Leif GW:s utspel i Expressen härom veckan (https://www.expressen.se/nyheter/leif-gw-persson-lagg-ned-palmeutredningen/).

    Jag tror KP gör detta för att skapa arbetsro. Genom att blottlägga den minst sagt tveksamma bevisningen mot CP, och samtidigt antyda att man är nära en lösning, skapar han en situation där det blir svårt att motivera nedläggning. Jag tycker KP agerar smart och jag tycker utvecklingen är positiv (då jag förmodar att en öppen utredning ökar sannolikheten att fånga upp vittnesmål från personer som på ålderns höst vill lätta sitt hjärta), men jag tror inte vi ska ha för höga förväntningar på en nära förestående lösning. Jag hoppas innerligt jag har fel men det är min tolkning.

    PS. Leif GW motiverar sin nya åsikt med att utredningen kostar 10 MSEK om året. Lite konstigt argument tycker jag. 1 krona per svensk och år känns ju inte som en hiskelig summa. Lite ovanligt att LGW kommer med så dåliga argument.

  24. I gärningsmannens planer ingick redan från första början planen på att ”plocka bort båda ! Utifrån detta faktum bör man bedöma och bearbeta hela händelsen, i jakten på mördaren.Visste gärningsmannen eller männen, att Lisbet kände till saker hon inte borde, politiska, mordhot eller annat?

    1. Vi vet inget om gärningsmannens planer vad gällde Lisbeth Palme. Den här diskussionen mår bäst av att spekulationerna hålls på en måttlig nivå.

      1. Men kulan måste väl ha haft en mening ? Om det inte var så att han var så nervös att han fumlade iväg skottet ? Men på en meters håll och träffade också ? Nja……. verkar ha varit nerver med i spelet.

        1. Det jag syftade på var Niklas B:s tanke om att det i gärningsmannens planer redan från första början ingick att både Olof och Lisbeth Palme skulle skjutas. Med ”från första början” menar Niklas uppenbarligen redan när mordet var på planeringsstadiet.

          Det menar jag är spekulativt. Däremot tycker jag det mesta talar för att den andra kulan som sköts på platsen var avsedd för Lisbeth Palme. Och det mest uppenbara skälet till att mördaren sköt mot henne var att hon var ett vittne som befann sig på nära håll.

          Jag tror inte att mördaren hade samma starka skäl att skjuta Lisbeth Palme som han hade att skjuta Olof Palme. Och därför var det inte heller helt ologiskt att han genomförde mordet på statsministern men att han gav upp ambitionen att döda dennes hustru efter ett första misslyckat försök och i stället valde att skynda iväg.

          1. Eller att han fick intrycket att han med en viss sannolikhet lyckats även med henne eftersom hon föll ner, som ett möjligt men inte säkrat bonusmord. Eller att han hade som avsikt att antingen döda eller skrämma henne, vilket han hade fullt fog för att tro att han lyckats med. Hade avsikten varit att enbart skrämma men inte döda henne tog han för stor risk.

            1. Vet inte om det helt klart går att utläsa av obduktionsprotokollet men är det möjligt att båda skotten paserad OP kropp och att kulan som träffad LP var ett så kallat våda skott. Hon var ju ett par steg före?

              1. Om du menar att Palme skulle ha träffats av två kulor och att den ena också träffade Lisbeth så är svaret nej. Om vi godtar obduktionsprotokollet. Och det gör jag. Där fastslås att Palme träffades av ett skott i ryggen.

                1. Var bara en tanke. Att det ändå var ett vådaskott alltså ett misstag går ju inte att utesluta.

          2. Kanske drabbad av villrådighet i den dramatiska situation han befann sig i. En död framför fötterna och folk runt omkring kan göra goda råd dyra för vem som helst.

  25. Jo de e klart man inte bör dra förhastade slutsatser. En spekulation har ju den svagheten eller styrkan att den ev. kan vara helt fel. Så länge man blott spekulerar har man ju inte beskyllt någon, ej heller gjort någon personlig beskyllning. Håller verkligen med om att på bloggen bör man hålla god ton, annars blir ju själva sakfrågorna bara till ett ända babbel! PS/ Om vi bortser från bloggkommentarerna så anser jag att samhället i övrigt tyvärr gått i den riktningen att folk inte vågar prata. Ditt ja skall vara Ja och ditt nej nej, allt därutöver är av ondo!

    1. Författaren Claes Hedberg hävdar att Palme inte blev mördad utan att allt var en bluff. Det är klart att i floran av teorier måste även denna variant komma upp. Hedberg är inte först för övrigt. Redan 2009 kom en skrift med namnet ”Palmemordets hemliga scenario” av Hans Liljeson som hävdade samma sak.

      1. Aha är det den teorin igen. I rent studiesyfte vore det intressant att läsa Hedbergs bok för att se hur han får ihop den teorin med vad vi faktiskt vet om mordet.

        P.s. Det jag skrev om ryssar ovan var ämnat som ironi då de enligt politiker och media tycks ligga bakom det mesta som händer i dessa dagar. D.s.

      2. Man slutar aldrig att förvånas Gunnar.
        Obegripligt att en sån som Hans Liljeson underminerar hela sin trovärdighet, försakar hela sin karriär med ett sånt ställningstagande som han gör i sin bok.
        Samma med Lars Krantz. Men det är väl bara att acceptera att dom var övertygade i sina åsikter. Men märkligt är det.
        Har faktiskt läst Lars Krantz bok online för några år sen kom jag på nu.

  26. Vet någon här om Lisbet berättat något om den så kallade Skandiamannen? Hon kanske inte alls ha sett eller observerat, någon sådan person? Skandiamannen var på något sätt osynlig för alla, trots att han själv hävdade att han var ”mera än där.”

  27. Det är rätt klarlagt att den så kallade 33- åringen blev mördad i USA just samtidigt som span. led. Ölvebro befann sig i landet, tillfälligheter, eller? Var det krafter i USA som engagerat denne 33- åring att få bort Palme och även att hitta en lämplig gärningsman för uppdraget? 33- Åringen var språkkunnig och även stor USA- vän, samt besökte landet ofta, från och till. Mördades 33- åringen på grund av Ölvebros besök?
    De döda kan ju inte tala! PS/ Hade 33 åringen lovat Pettersson ett härligt liv i USA, för uppdraget?

    1. Apropå seriösa privatspanare som jag skrev ovan så är Anders Leopold en i skaran. Han är vän av vapen-sydafrikaspåret och driver ju tesen att det var 33-åringen, alltså Victor Gunnarsson som sköt Palme. Högst intressant hans material, bra research.
      Gunnar, var det inte så att han var den första ,eller i allafall topp tre att plockas in för förhör om mordet? Vill minnas att jag läst nåt sånt.
      http://www.leopoldreport.com/

          1. Det beror lite grann på vad man menar med misstänkt. Kriminalinspektören Börje Wingren – senare känd som den polis som mest envist drev misstankarna mot Victor Gunnarsson – hade redan under mordnatten hittar vad han ansåg vara en misstänkt gärningsman, den så kallade galne österrikaren. Wingren skyndade sig till och med att visa ett foto på österrikaren för Mårten Palme som ju sett en mystisk man utanför Grand. Men österrikaren visade sig ha alibi och Wingren satsade i stället snart på Gunnarsson.

            1. Det som finns att säga tror jag framgår av länkade tidningsuppgifter. Vittnen riskerar ofta att i ett första skede utsättas för misstankar.

            2. Båda Lisbet P och Stig E ser Lars J som tittar mot dom från Luntmakargatan två minuter efter mordet. Båda tror 25 år gamla Lars J är gärningsmannen.

              1. Jag uppfattade det av inlägget ovan som att bl.a. Lars J hade varit en misstänkt i polisens ögon, en person de i något skede utrett som möjlig gärningsman. Därav min förvåning. Att olika personer har uppfattat andra vittnen som varande gärningsmannen är ju känt sedan länge.

                1. Det finns ett förhör med Lars J från 4 april 1986 i förundersökningsprotokollet i Palmemålet där polisen ställer frågor till honom av en art som antyder
                  att det i början av utredningen funnits misstänksamma spekulationer mot honom. Men han blev aldrig delgiven misstanke och någon som helst indiciekedja som tycks knyta honom till mordet har aldrig presenterats. http://www.itdemokrati.nu/page36am1.html

                  1. Tack, Gunnar, för påminnelsen! När du säger det minns jag det där förhöret och att det till slut nästan blir komiskt hur extremt ingående förhörsledaren pressar Lars J på allt som har med hans väska att göra, till exempel.

                1. Det är inte säkert att Lisbet såg mördaren och att hon inte blandat ihop honom med något av vittnena

                  1. Ingen av tingsrätten eller hovrätten ifrågasatte att Lisbet såg mördaren strax efter skotten. Det hovrätten menade var att det fanns rimliga tvivel i utpekandet t ex att det var en kortvarig observation av en okänd person på kvällen m.m. Dessutom gick inte konfrontationen formellt riktigt/korrekt till. Både tings- och hovrätten ansåg att CP saknade alibi på mordkvällen.

                  2. Vittnet Inge M sade i tingsrätten att han såg att mördaren och Lisbet kollade på varandra i några sekunder. Lisbet sade också att hon såg på mördaren när han stirrade på makarna Palme strax efter skotten.

                    1. Ja, det framgår alldeles tydligt av tingsrättsförhöret med Inge M att han anser att Lisbeth Palme och mmördaren hade ögonkontakt. Och det är enligt Inge alldeles efter mordet sedan mördaren tagit ett par steg bakåt. Avståndet mellan Lisbeth Palme och mördaren är då enligt Inge en och en halv meter.

                      Jag invänder inte alls mot det påståendet. Det han talar om är ögonblicken i samband med att mördaren skjuter mot Lisbeth. Det gjorde han på ca en meters avstånd. men den iakttagelse som Lisbeth Palme talar om under rättegången är då hon ser en man på betydligt längre avstånd, ca 7 meters håll, som inte håller i ett vapen. när hon ser honom tror hon inte heller att han är mördaren. Det allra mesta talar för att det är vittnet Anders B. Lisbeths iakttagelse av mördaren i samband med skottlossningen berörs inte i domstolsförhören med henne fastän Inges vittnesmål borde ha lett till att hon frågades ut ordentligt på den punkten.
                      http://lennartremstam.blogspot.se/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-inge.html
                      http://lennartremstam.blogspot.se/2015/04/lisbeth-palme-forhors-i-tingsratten-1989.html

                    2. Inge M:s möjligheter att se vad Lisbet tittade på var väl kraftigt begränsade? Hennes rygg var väl vänd mot Inge M?

                  3. Enda vittnet som var ganska nära mordplatsen var Anders B. En del privatspanare påstår att Lisbet blandat ihop mördaren med ett berusat vittne (Anders B) som tog sin tillflykt till en port inte långt från mordplatsen. Problemet med den teorin är att det berusade vittnet Anders B såg helt annorlunda ut än mördaren. Anders B hade ett mörkt helskägg, var tjockare än mördaren, han hade en gulaktig, ljus mössa på sig och en axelrems väska. Mördaren hade inte det+ saknade helskägg och mustasch enligt Lisbet och flera andra vittnen. Man blandar inte ihop personer som ser helt olika ut. Det var bara tre st på mordplatsen direkt efter skotten- mördaren och makarna Palme. Mördaren var antagligen barhuvad för Lisbet påstod att mördaren hade cendré-brun hårfärg och det kunde hon inte ha sett om han hade haft en mössa på sig. Dessutom så var Anders B delvis inne i en port, inte utanför Dekorimas skyltfönster eller närmare Lisbet och Olof direkt efter skotten. Anders B lunkade heller inte in i gränden som mördaren gjorde m.m.

                    1. Några kommentarer på ditt resonemang, Ulf:

                      • Exakt vad Hans Holmer var vet vi inte riktigt, men han var åtminstone ingen privatspanare. Det var inte KG Svensson heller.

                      • Med tanke på den situation som Lisbet Palme befann sig i sekunderna efter skotten tror jag mycket väl att hon senare, när hon skulle konstruera en minnesbild av den som sköt, kan ha tagit ett ansikte här, en jacka där och ett avstånd där för att få ihop bitarna. Inte medvetet givetvis.

                      • Du verkar mena att vi måste lita på Lisbets vittnesmål ibland (mördaren var barhuvad, medan exempelvis Inge M är övertygad om att han hade en mössa) och på Inge M:s vittnesmål ibland (att Lisbet såg mördaren i ögonen på mycket kort avstånd, medan Lisbet själv inte nämner något om det).

                      • Anders B var inte mer inne i porten än att han själv vid minst ett tillfälle upplevde att Lisbet tittade mot honom och att de fick ögonkontakt.

                    2. Gärningsmannen hade avvikit från platsen när Anders B gick in i porten.

                    3. Anders B. var ”ganska nära mordplatsen”? Om nån blir mördad 7 meter ifrån där du befinner dig, skulle du beskriva det som att du var ”ganska nära” där det hände?

                    4. Per Johansson. Sju meter är ytterst nära. Anders B befann sig på mordplatsen vågar jag påstå. Inte alls konstigt om Lisbet uppfattade honom som en av två gärningsmän

  28. Att relationerna mellan Sverige och USA förändrades radikalt efter mordet på Olof Palme visar väl den här bilden med all önskvärd tydlighet
    Olof Palme hade fördömt Trump i de skarpaste ordalag och vägrat ta honom i hand.
    Vår nuvarande statsminister som pekat ut Pettersson som mördaren har som synes inga problem med Trump. Är det en ren tillfällighet att han pekar ut Pettersson eller vill han inte kännas vid att USA kan ha haft politiska motiv att röja hans företrädare som statsminister ur vägen

    https://static-cdn.sr.se/sida/images/83/fcf891d7-feec-45ce-9477-4ed9fc069671.jpg?preset=768×432

    1. Jonas, spåren pekar mot CP. Det finns inga vittnen för vad han gjorde vid tiden när Palme sköts. Ulf s uppger att Christer bett han vakta hans lägenhet.Ulf kom dit vid 21 och åkte hem vid 01-tiden, när CP kom hem: ”Mörkläggning”,sid 823.

      ” Pettersson sa: han hade tagit 22.46-tåget från Stockholms Central, somnat och fortsatt till Märsta. Polisutredningen visade nämligen att pendeltåget kom in till Märsta 23.25 och vände söderut igen 23.35.”

      1. Spåren kan knappast peka mot en person bara för att personen saknar alibi. Dessutom fanns det två alibivittnen i Petterssons fall, det ena uppgav sig ha sett honom i Märsta omkring 23.20 och det andra påstod sig ha sett honom i Rotebro 23.45-23,50. Båda dessa uppgifter stämmer med Petterssons egen berättelse och ger honom ett glasklart alibi om vi tror på vittnesuppgifterna. Allt det där framgår av min bok Mörkläggning sid 823-24.
        Till det kommer vad som nu är allmänt känt att Ulf S i rätten så att polisen lockat honom med de 50 miljonerna för att få honom att spräcka Petterssons alibi.

        1. ”Spåren kan knappast peka mot en person bara för att personen saknar alibi.”

          Visst har du rätt, men du vet ju hur Christer var. Hur vet du att Christer sov ? Tänk om han hittat på det. Han uppger att Ulf s tagit sig en siesta när han kom hem 23:30 tiden. Det verkar ju som om han försöker reda ut nåt trassel om tider när han visat sig.

          Jag känner igen nåt liknande om sömn från:

          ”Mordgåtan Olof Palme, sid 10-22. Han hade haft den inlåst i en förvaringsbox i några dagar men den här dagen hade han plockat ut alla sina grejor ur förvaringsboxen och tagit dem med sig. Orsaken var att han planerat att sova över hos en bekant och därför inte såg någon anledning att betala för förvaring av sina tillhörigheter.”

        2. Det var regeringen som beslutade om belöningen, inte polisen och om polisen nämnde det i något förhör är inte det avgörande om vittnenas trovärdighet/tillförlitlighet. Man kan säga likadant om alla andra vittnen också i sådana fall som påstår sig ha sett wt-män m.m. Många utav dem vittnena kom långt senare, observationerna var från långt håll och i mörker. Både tingsrätten och hovrätten underkände CP:s påstådda alibi.

          1. När det gäller vittnesmål som inte pekar ut en identifierbar gärningsman är ju inte belöningen så relevant. Och merparten av walkie-talkietipsen kom dessutom innan belöningen chockhöjdes till 50 miljoner – den summa som vittnena mot Pettersson lockades med.

            1. Stämmer väl inte- merparten av walkie talkie påståendena kom sent. De få som kom tidigt fanns också belöning på 500 000 och 5 milj. Belöningar för att vittna m.m. kan ifrågasättas men det finns även andra mordfall där man kan få belöning om man träder fram med uppgifter som leder till en fällande dom så det är inget konstigt. Andra uppgifter än bara peka ut en gärningsman kan vara viktiga som t ex vittne d i resningsansökan- en bekant till CP som pratade med honom utanför konsum vid 21-tiden på mordkvällen och såg honom lunka över vägen till Grand. Pekar inte ut honom som mördaren men visar att han ljög när han påstod att han aldrig varit vid Grand på mordkvällen. Vet ett fall i USA där Fbi gått ut med en belöning på 50 000 dollar för uppgifter som leder till att en seriemördare grips- sk golden state killer på 1970-1980-talet.

              1. Jag skrev att merparten av walkie-talkietipsen kom innan belöningen chockhöjdes till 50 miljoner – den summa som vittnena mot Pettersson lockades med.

                Det borde inte vara ett kontroversiellt påstående: belöningen höjdes till 50 miljoner i november 1988. Och som Granskningskommissionen skriver på sid 248 i betänkandet: ”Första månaden efter mordet inkom ett drygt 50-tal tips, där det talas om walkie-talkie eller kommunikationsradio. Under resterande del av 1986 inkom ytterligare ett drygt 30-tal sådana tips. 1987 mottog PU knappt 30 tips rörande walkie-talkie eller kommunikationsradio och 1988 ca 15. Därefter har några enstaka tips av det slaget kommit in årligen.”

                Och jag vill åter understryka att walkie-talkietipsen generellt handlar om okända personer. Det var inte den sortens uppgifter som utpekade en tänkbar mördare och därmed inte heller uppgifter som med någon särskild sannolikhet skulle leda till att vittnena fick några pengar. Att drömmar om ekonomisk vinning skulle ha fått de personer som berättade om män med walkie-talkies att hitta på uppgifter är långsökt och därmed också ganska ganska oförskämt mot de personer som lämnat uppgifterna.

                1. Det förekom i.o.f.s även knarkspaning mot t ex Cedergren på mordkvällen, ungdomar mot narkotika eller vad gruppen hette hade väl också spaning på mordkvällen. Intressant ändå med så många observationer tidigt- där hade jag fel. Men om de hade med mordet att göra går knappast inte att bevis 32 år senare tyvärr. https://www.aftonbladet.se/nyheter/article22332013.ab

      2. Jimmy: ”Det finns inga vittnen för vad [CP] gjorde vid tiden när Palme sköts.”

        Alltså: Ingen vet var CP befann sig när Palme sköts. Därför pekar det på att han befann sig på mordplatsen.

        Hur får du ihop den logiken?

      3. Jimmy du säger att det finns inga vittnen som kan säga vad CP gjorde vid tiden för mordet.
        Vad finns det då som talar för att han var mördaren

  29. Olvebro kom valdigt lindrigt undan i Veckans Bratt. Ar det sant att Jorgen Almblad bara bekraftade pa Lisbet Palmes forfragan att den misstankte var alkoholist? Men i sa fall: Var det ratt av honom att gora det (det naturligaste i varlden, hart nar ofrankomligt enligt Olvebro)? Olvebro havdar att Lisbet redan visste for att det skulle anda komma ut i tidningarna dagen darpa. Varfor visste hon iforvag vad som skulle komma att sta nasta dag? Det har havdats att Almblad gick langre och talade om en hart nedgangen narkoman och alkohlist – ar det inte sant bor det rattas. Om Olvebro inte talade sanning bor det uppmarksammas.

    Viktigast av allt: om det kommit ut att den misstankte var missbrukare, varfor var alla de andra figuranterna propra, icke-missbrukande polisman, endast CP forsedd med ljusa skor? Ingen fraga fran journalist eller LGWP.

    Dessutom duger det inte for en spaningsledare att saga att han inte visste vad som sades under forhoren, endast vad som skrevs ned. Det skall val vidtagas skyddsatgarder med vittnen, vidimering, inspelningar, instruktioner, handledning och overvakning. For ovrigt ter sig ju t ex forhoret ovan med Lars J redan enligt utskriften manipulativt, som att vittnet leddes, vilket ju inte far ske ens i ett korsforhor av motstandarsidan i raetten. Forhoren med Cedergren var enligt Uppdrag Granskning annu mer graverande – och det i utskrifterna. Sadana utskrifter havdar Olvebro att han last. Han fick ingen miljon men kom otroligt billigt undan. Meningslos television.

    1. Håller med! Ölvebros uppgift om Lisbets förkunskap om en missbrukare/alkoholist var om den nu stämmer onekligen en ny bekanskap. Även om åren gått kändes Ölvebro som man var van att se honom i Borgnäs och Breskys Norra magasinet och Stiptease, – i ständig försvarställning och med all rätt ifrågasatt. LGWP var förvisso saklig och tycktes inte vilja gå i klinch allt för mycket, men nog blev det lite för snällt. Ändå rakryggat av Ölvebro att komma.

      1. Gunnar, vad är din syn på Ölvebros förklaring till Lisbets förkunskaper inför Petterssonkonfrontationen? Den uppfattning som förts fram från olika håll har ju varit att det var Jörgen Almblad som mer eller mindre medvetet lät Lisbet förstå att det var en missbrukare de hade tagit in. Men hur väl underbyggd är den bilden?

          1. Tack, Gunnar! Jag, och säkert flera med mig, ser fram emot det.

            Oavsett vad som är sant i frågan påverkar det ju inte faktumet att Lisbet hade förkunskaper om den hon pekade ut. Det vill säga: svagheten i hennes utpekande kvarstår.

            Men det är ju en viktig fråga i diskussionen kring hur förutsättningslöst utredningen bedrevs de första åren, den diskussion som du för i dina böcker, inte minst i Huvudet på en påle.

          2. Jag är också nyfiken på svaret på denna fråga.

            Tycker att det var sympatiskt av Leif GW Persson att inte pressa Ölvebro särskilt hårt – Ölvebro verkade inte riktigt vara i form för den typen av intervju – men samtidigt är det viktigt att det klargörs hur det faktiskt låg till med den saken.

          3. Har ett minne som etsat sig fast från det jag antingen hört eller läst om en kommentar Lisbeth skulle ha fällt antingen mitt under konfrontationen eller omedelbart efteråt med anspelning på de uppställda figuranterna med innebörden; att ”ja man ser ju vem det är som är alkoholist”. Kanske kan vidimeras av någon annan också ?

            1. Jag tänkte att jag i detalj skulle gå igenom Ölvebrointervjun innan jag svarade. Men jag hinner inte det just nu. Och det spelar mindre roll, för hans minnesbilder är ändå ingen förstahandsinformation. Han deltog inte personligen i kontakterna mellan Almblad och Lisbeth Palme.

              Bakgrunden är i alla fall att enligt åklagarprotokollet från konfrontationsvisningen förefaller det som om Lisbeths första replik är ”det ser man vem som är alkoholist”.

              Varför uttryckte hon sig så? Det antyder ju en förhandskunskap som Lisbeth Palme inte borde ha haft före konfrontationen.

              Så här skriver jag om den saken i min bok Huvudet på en påle (noterna har jag tagit bort här, men de finns i boken):

              Under perioden före konfrontationsvisningen har hon fått höra att den misstänkte är missbrukare eller alkoholist, inte bara en gång utan vid flera tillfällen.

              Mårten, en av hennes söner, vittnade i hovrätten om att han hört att hans mor fått information vid en träff i oktober med åklagaren Jörgen Almblad. Denne hade berättat om flera misstänkta personer som var aktuella i spaningsarbetet, bland annat en jugoslav och en smugglare. »Och så var det en som var bosatt i Sollentuna då och som var alkoholist.«

              Mårten hade fått intrycket att Almblad var ensam närvarande åklagare vid den här träffen med Lisbeth och Joakim. Och så var det nog. Under den här tiden hade Riberdahl också andra uppgifter hos riksåklagaren och sysslade bara med mordutredningen på deltid. Och hon förklarade i en teveintervju i februari 1992 att hon inte alls kunde påminna sig att hon deltagit i någon information med Lisbeth Palme som berört en smugglare – i efterhand kunde hon inte ens komma på vad det var för någon misstänkt person som skulle ha åsyftats. Mårten hade alltså troligen rätt i att Almblad var ensam.

              Emellertid förklarade Riberdahl när hon själv kallades att vittna i Palmemålet i hovrätten att hon faktiskt varit med vid något tillfälle under hösten när Lisbeth fått veta att åklagarna misstänkte »en person som var dömd för våldsbrott tidigare« och som »bodde i en norrförort« – det vill säga Christer Pettersson.

              Kanske fick Lisbeth Palme information av Almblad en tredje gång. Våren 1994 låter hon sig intervjuas av radiojournalisten Hans-Göran Björk och säger då att Almblad på själva konfrontationsdagen informerat henne om vad som komma skulle: »Jag är säker på att det var han. Jag talade i och för sig också med Solveig Riberdahl om konfrontationen, men det var Jörgen Almblad som berättade för mig samma dag att det var en alkoholist.«

              Till det kom att Lisbeth Palme anlände till konfrontationsvisningen först klockan 18 på eftermiddagen den 14 december. Och under dagen hade kvällstidningarna rapporterat utförligt om att en misstänkt man hämtats för förhör. Riberdahl, som själv hördes i hovrätten, medgav att Lisbeth definitivt vetat att den misstänkte hade alkoholproblem men valde då att hänvisa till att uppgifterna om det funnits ute i kvällstidningarna: »Det stod sida upp och sida ner i både Expressen och Aftonbladet om den saken den 14 december 1988.«

              Den som bemödar sig att gå till Expressen och Aftonbladet för det datumet finner att Riberdahl överdriver en aning. Mest framställs den misstänkte, »41-åringen« som han kallas i båda tidningarna, som en mycket farlig person. Expressen skriver att han »i många år haft en framträdande roll i Stockholms ’undre värld’« och en av Aftonbladets rubriker är: »En känd brottsling som hatar samhället«. Hans alkoholmissbruk nämns varken i rubriker eller på förstasidorna. Men uppgifter åt det hållet förekommer för den som läser noga. En av artiklarna i Aftonbladet placerar honom till exempel »längst ned i samhällets bottenskikt« och tidningen refererar till hans »liv bland missbrukare och utslagna i en stockholmsförort«.

              I vilken utsträckning Lisbeth Palme tagit del av vad som stått i kvällspressen vet vi inte. Men att hon hade tillgång till förhandsinformation om att personen som ingick i konfrontationsgruppen var alkoholist råder det alltså ingen tvekan om.

              Det kan tilläggas att när Jörgen Almblad blir utfrågad av Marjasinkommissionen är han uppenbart vag om sin egen roll i att ge den känsliga förhandsinformationen till Lisbeth Palme. På frågan om vad det var för typ av information om den misstänkte som Lisbeth Palme fick inför konfrontationsvisningen svarar han att han har »inget som helst minne« av att hon fick någon information alls. Däremot vill han minnas att han ett par månader tidigare »nämnde att vi hade misstankar mot en ’a-lagare’ eller något sånt där«.

              Sammanfattningsvis verkar det klart att Jörgen Almblad mer än en gång gett Lisbeth Palme information om Pettersson och vilken sorts person han var. Effekten av den information Almblad gett förstärktes förstås av att konfrontationsgruppen inte innehöll några andra anhållna eller häktade personer. Alla utom Pettersson jobbade i polishuskvarteret.

              Var denna preparering av Lisbeth Palme ett utslag av en medveten strategi från Almblads sida? Det är inte helt lätt att svara på. Men det tycks ha funnits en systematik i hans agerande. Att han vid något enstaka tillfälle helt enkelt skulle ha råkat prata lite för mycket när han svarat på en fråga låter inte som en övertygande förklaring.

    2. Man kan inte påstå att övriga figuranter var ”propra” men visst de borde tagit in fler kriminella personer som figuranter. Man kan även påpeka att en figurant stack ut med en helröd tröja, varför skriver ingen om det m.m.? Problemet var också att de inte hade speciellt mycket tid m.m. och advokaten Liljeros godkände faktiskt konfrontationsgruppen. Jag tror inte att Lisbet letade efter en alkoholist för att sedan bara peka ut den personen dvs med hög sannolikhet få en fällande dom mot en man vet är oskyldig. En annan sak som ingen tar upp är att tingsrätten häktade CP på sannolika skäl, inte skälig misstänkt. Lisbet ansåg snarare att CP var mördaren dvs personen som bara stod några meter ifrån henne direkt efter skotten. Hennes minnesbild kan vara rätt eller fel- det vet vi inte eftersom det inte kommit fram teknisk bevisning mot varken CP eller någon annan som Ölvebro påpekade i intervjun. Leif GW är mer resonabel i den här intervjun och påpekar att misstankarna mot t ex CP växte fram. Kom in flera oberoende uppgifter om CP redan våren 1986 och sedan fortsatte dem.

        1. Det där är en av de svagare punkterna i betänkandet. Som jag visar i Mordgåtan Olof Palme var de uppgifter som kom in om Pettersson våren 1986 närmast värdelösa. Han liknade fatombilden, han liknade skuggan, han var en otäck typ.

      1. Hej Ulf!
        Oavsett om någon av de övriga figuranterna ”stack ut” i någon mån, exempelvis på grund av en röd tröja är det fortfarande ett forskarbelagt faktum att det finns en kraftig snedvridning mot just Pettersson i konfrontationsgruppen.

        Sedan säger du ju det själv: ”[Lisbets] minnesbild kan vara rätt eller fel- det vet vi inte eftersom det inte kommit fram teknisk bevisning mot varken CP eller någon annan som Ölvebro påpekade i intervjun.” Klarare än så kan det ju inte uttryckas. Och det understödjer ju riktigheten i hovrättens bedömning och sätter ett stort frågetecken kring det utan konkurrens tyngsta ”beviset” mot Pettersson. Ett resonemang i termer av ”kanske, kanske inte” kan knappast vara särskilt givande om man vill hävda att Pettersson var en trolig palmemördare.

        1. Problemet med er är att ni är säkra på att Lisbet såg fel, men hur kan man vara säker på det? Det finns ingen bevisning mot någon annan. Många vittnen ser 100% rätt och pekar ut rätt personer efteråt. En del pekar ut fel personer efteråt så säker kan ingen vara om CP var mördaren eller ej.

        2. Ja men du med flera anser att Lisbet pekade ut CP fast hon visste att han var oskyldig? Pekade ut honom enbart pga att han var alkoholist inte för att hon kände igen honom från mordplatsen? Hon hade varit med på två st konfrontationsförhör innan den med CP och sett ca 600 st foton utan att peka ut någon tidigare. Ölvebro har rätt i veckans brott- det saknas teknisk bevisning så man kunde inte döma CP för mordet eftersom man kan hävda att det fanns rimliga tvivel. Det gör inte att man inte kan se helheten med motiv, tillgång till vapen tiden för mordet, vittnesuppgifter även från Grand från mordkvällen och efter mordet. Den indiciebevisningen räckte inte men ingen kan vara säker på att CP var oskyldig heller. Men det var rätt att inte döma honom i hovrätten anser även jag. Resning tycker jag inte heller de skulle fått fast en hel del pekade på CP som möjlig mördare.

          1. Ulf. Du som tydligen till skillnad från oss andra kan se helheten. Vad hade Pettersson för motiv att mörda Olof Palme? Av hans efterlämnade tillhörigheter att döma hatade han inte Palme alls utan beundrade honom snarare. Hur vet du att han vid tiden för mordet hade tillgång till en revolver och förmåga att använda den när han aldrig använt skjutvapen i sin tidigare brottslighet? Vittnesuppgifterna från Grand säger att en mystisk man uppehöll sig där men inte att det var Pettersson. Hur vet du att Pettersson inte var en av de 600 personer som Lisbet sett på bild men inte kunnat peka ut.

            1. CP var hatisk mot Plame och socialdemokratin enligt flera oberoende vittnen, ett var med redan i tingsrätten 1989 och fler uppgifter kom fram i resningsansökan 1997. Beställ den från HD:s arkiv för 96 kr. Men CP kanske hade olika åsikter om Palme. Att han verkar ha haft hatiska åsikter bevisar dock inte att han var mördaren men motiv verkar han ha haft. Dessutom hans relation till Tingström m.m. Jag kan inte se att mördaren uppträdde som ett proffs, snarare som en amatör och om CP hade tillgång till en revolver någonstans eller hade den på sig på mordkvällen så finns det inget som säger att han inte kunde ha använt den.

          2. Antat att CP inte var med bland de 600 som LP fick titta på? Som känd våldsverkare i Stockholmsområdet kan man ju tycka att han ”förtjänade” en plats.

      2. Ulf. Menar du seriöst att någon figurant utöver Pettersson var ovårdad eller såg ut som en missbrukare. Alla utom Pettersson var välvårdade män anställda inom polishuset. Lisbets spontana kommentar att hon genast såg vem som var alkoholist var helt adekvat. Brist på tid kan aldrig vara en ursäkt för att inte sätta samman en konfrontationsgrupp på ett korrekt sätt. Bristen på tid berodde för övrigt på det faktum att utan Lisbets utpekande fanns så lite som talade för Petterssons skuld att det inte räckte för att hålla honom fortsatt frihetsberövad. På så vaga misstankar genomförs normalt inte en konfrontation över huvud taget. Tyvärr var advokat Liljeros feg och undfallande och fullgjorde inte sin plikt att ta tillvara sin klients intressen då han godkände konfrontationsgruppen och till yttermera visso accepterade Lisbets begäran att han som Peterssons försvarare inte fick närvara vid konfrontationen som inte heller spelades in på band på Lisbets begäran. I ett så kallat vanligt mordfall med en icke offentlig person som mordoffer hade Lisbets villkor aldrig accepterats och en konfrontation på basis av så vaga misstankar aldrig kommit till stånd.

        1. 6 st nämndemän i tingsrätten ansåg att bevisningen räckte för en fällande dom. Även många jurister, kriminologer, poliser, åklagare, minnesforskare m.f.l. anser att CP var skyldig eller att det var hög sannolikhet för det. Liljeros godkände som sagt konfrontationsgruppen. Klart tidsbrist gör att man inte kunde få fram fler från t ex häktet- det mesta läckte ut tyvärr från utredningen till media m.f.l. Kan hålla med om att de borde haft med fler personer som var kriminella m.m. men det förändrar inte att du med flera verkar tro att hon medvetet pekade ut en person som hon visste var oskyldig? Är man konspiratorisk kan man tro vad som helst i.o.f.s. utan bevis, men jag anser att Lisbet pekade ut CP pga att hon ansåg att det var han som stod närmast makarna Palme strax efter skotten. Hon kanske mindes fel eller rätt fast det lär vi aldrig få reda på. Någon teknisk bevisning lär aldrig kunna komma fram 32 år efter mordet.

          1. Har aldrig påstått att Lisbet medvetet pekat ut en person som hon vet är oskyldig. Erfarenheten har dock visat att även helt säkra ögonvittnen har pekat ut personer som senare visat sig vara oskyldiga.
            I övrigt upprepar du bara sådant jag och andra redan har bemött men du vägrar att ge dig.
            Personligen anser jag inte att CP hundraprocentigt kan uteslutas som mördare men att väldigt mycket fakta talar emot hans skuld. Vi kan inte utesluta andra tänkbara gärningsmän varken ensamagerande eller en större eller mindre konspiration. Tvärtom talar mycket som exempelvis alla iakttagelser av män med Walkie-talkie för att mordet var noga planlagt och utfördes av flera samverkande personer.
            Bland tänkbara ensamma gärningsmän finns också flera som till skillnad från CP hyste ett dokumenterat hat mot Olof Palme och även var vana att använda skjutvapen

            1. Ja finns felaktiga utpekanden men finns också vittnen som pekar ut helt rätt personer också. CP var hatisk mot Palme enligt flera oberoende vittnen. Det kan man läsa redan i tingsrättens förhör 1989, i Granskningskommissionens betänkande från år 1999 och i resningsansökan från år 1997 som riksåklagaren och 4 st Palmeåklagare lämnade in. De flesta påstådda wt-iaktagelser kom efter att Holmér efterlyste ev. sådana. Det gör att man blir misstänksam när bara 1 eller 2 påstådda wt-iaktagelser kom innan det, resten efteråt. Återstår också att bevisa att dem verkligen var wt-iaktagelser, att dem hade med mordet att göra m.m. och det har ingen privatspanare kunnat bevisa.

              1. Som jag visar i Huvudet på en påle var det inte alls så att Holmér efterlyste walkie-talkieiakttagelser. Det var ett påstående från Ölvebro som Granskningskommissionen godtog utan att kolla nyhetsmedias arkiv.

                1. Beror på vad/hur man menar med efterlyste, efterfrågade kanske är bättre ord då. Om det fanns några wt-män så har de sannolikt inget med mordet att göra ändå.

                  1. Holmér efterfrågade inte uppgifter om walkie-talkiemän. Det är en myt. Han efterfrågade uppgifter om Skelleftehamnbrevet men avslöjade inte att det handlade om en walkie-talkieoperation. Det blev känt betydligt senare

                    1. Här är två viktiga kompletteringar till de sökträffar i KB:s arkiv som jag redovisade tidigare.

                      1) Det visar sig att det skrevs om walkie-talkies redan den 4 mars, vilket kan ha påverkat uppgiftslämnarna:
                      https://tidningar.kb.se/4112703/1986-03-04/edition/11244/part/1/page/12/?q=walkie-talkie&from=1986-03-01&to=1986-03-04

                      2) Sedan har uppenbarligen polisen någon gång kring den 19 mars efterlyst bland annat walkie-talkie-iakttagelser:
                      https://tidningar.kb.se/?q=walkie-talkie%20polisen&from=1986-03-15&to=1986-03-20

                      Den absoluta merparten av de walkie-talkie-tips som Granskningskommissionen tar upp inkom till polisen efter den 19 mars 1986. Detta hindrar förstås inte att de ändå kan vara av intresse.

                    2. Tack för kompletteringarna. Det krävs förstås att man går till själva tidningarna eftersom KB:s söktjänst bara redovisar kortfattade och aningen svårtolkade citat. Jag gör det gärna så fort jag hinner men om någon hinner före är jag förstås tacksam om den personen skriver till bloggen eller till mig direkt.

                      I vilket fall, det som stod i Expressen om en walkie-talkie den 4 mars tycks ju ha varit en del i ett lite spekulativt resonemang. Det som stod i samma tidning den 20 mars pekar däremot tydligt på att någon inom polisen gått ut med uppgifter om att flera personer rapporterat walkie-talkieiakttagelser, vilket vi i efterhand kan konstatera var en alldeles korrekt beskrivning av sakernas tillstånd. När jag skrev Huvudet på en påle nöjde jag mig med att gå igenom Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets bevakning av spaningarna under våren 1986. Och då hittade jag i DN den 22 mars ett kort avsnitt inne i en artikel där det berättades att Skelleftehamnsmannen sett en man med walkie-talkie. Svenska Dagbladet skrev inte något om walkie-talkies under hela våren.

                      Holmér hade för sin del gått ut på sina presskonferenser den 9 och 11 mars och bett Skelleftehamnsmannen att ge sig till känna men utan att nämna något om dennes walkie-talkieuppgifter. Någon kampanj från polisens sida för att få in sådana tips eller några omfattande skriverier i pressen om walkie-talkies var det inte fråga om under den första tiden efter mordet. Tipsen kom in ändå. (Se Huvudet på en påle sid 361-368.)

                    3. Den här WT-diskussionen har glidit iväg lite från hur det började. Ulf skrev att om tillförlitligheten hos personer som vittnat mot Pettersson kan ifrågasättas pga att polisen eventuellt har lockat med belöningen så kan väl WT-tipsen också vara ett resultat av belöningsiver?

                      Att uppgifter kring mordet blir kända i media är ju ibland olyckligt men också naturligt. Man kan ju inte avfärda WT-tips på grundval av att det skrivits i media om att vittnen tidigare sett män med WT. Då kan vi avfärda allt som har med ”haltande springstil” och ”stirrande blick” och signalement på mördaren över huvud taget. Där var ju uppgifter ute i media redan under mordnatten.

                      Innan det finns något som tyder på att polisen aktivt lockat WT-tipsare med belöning är det väl knappast relevant att spekulera om det.

                  2. Hur kan du veta att 80 iakttagelser av män med Walkie-talkie inte har något med mordet att göra? Gemene man använde aldrig någon form av bärbar kommunikationsradio eller mobiltelefon på den tiden.

                    1. Nej, det fanns inte ens mobiltelefoner i Sverige vid tiden för mordet – däremot biltelefoner av det slag vittnet Leif L hade. Men dem sprang man inte omkring med.

                    2. Hur kan du veta att det verkligen var wt-män man såg? Hur kan du veta att det hade med mordet att göra i de få fall det verkligen var wt-män? Det har kommit fram att det fanns knarkspanare i mordområdet, vid Grand och andra säkerhetsfolk som använde sådana. Det har inte kommit fram ett enda bevis för att wt-män låg bakom Palmemordet.

                    3. Ett underlag för att bedöma walkie-talkietipsen kan man få genom att läsa relevanta avsnitt i Granskningskommissionens betänkande, framför allt sid 247-252 samt 398-408. Dessutom rekommenderas Lars Borgnäs: En iskall vind drog genom Sverige sid 395-455 och mina egna böcker Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet sid 850-858, Mordgåtan Olof Palme sid 125-145 och Konspiration Olof Palme sid 185-208.

                      Observera att Granskningskommissionen utgick från den oriktiga uppfattningen att Hans Holmér hade efterlyst walkie-talkietips i början av utredningen, något som Hans Ölvebro använt som förklaring till att detta var den verkliga orsaken till att det kommit in mängder av felaktiga tips, inspirerade av denna påstådda efterlysning.

                      Det hindrade inte kommissionen från att ändå dra slutsatsen att ett antal av tipsen faktiskt måste tas på allvar. Kommissionen noterade också till sin häpnad att det inte fanns någon som helst dokumentation i utredningen av att det gått ut en efterlysning av tips om walkie-talkiemän men brydde sig alltså inte om att själv kontrollera om så verkligen hade skett utan litade på Ölvebro (se betänkandet sid 245).

                      Det har inte kommit fram några officiella uppgifter på att den ena eller andra myndigheten hade folk som använde walkie-talkies runt omkring Sveavägen vid tiden för mordet eller i Gamla Stan tidigare på kvällen. Myndigheter som utövade legitim verksamhet borde ha kunnat klargöra den saken för att underlätta mordutredningen. Det kan förvisso ha funnits vad du. Ulf, kallar ”säkerhetsfolk” som använde dessa walkie-talkies. Men vad sysslade de med i så fall?

                      I övrigt: nej, det är inte bevisat att det var walkie-talkiemän som låg bakom mordet. Något sådant kanske inte heller är att vänta eftersom spaningsledningarna under de tidiga åren arbetade utifrån helt andra infallsvinklar.

                  3. Ulf, vad grundar du den sannolikheten på?

                    Som jag ser det är det högst sannolikt att
                    1.) flera män med WT rörde sig i området kring mordplatsen under mordkvällen, och att
                    2.) dessa män sysslade med någon form av ljusskygg verksamhet eftersom de inte har givit sig till känna.

                    Att de därmed hade med Palme att göra är inte fullt lika sannolikt, och, i nästa led, att de var inblandade i mordet på honom är ytterligare en smula mindre sannolikt. Men det får vägas mot sannolikheten att de var ute i ett helt annat ljusskyggt ärende just där Palme råkade röra sig timmarna och minutrarna innan han blev mördad. Den tillfälligheten är, som jag ser det, minst sannolik, om än tänkbar.

                    Slutsatsen blir att det är omöjligt att avfärda WT-iakttagelserna som ointressanta när det gäller mordet. Om du, Ulf, gör det sitter du på fakta som ingen av oss andra har.

                    1. Kan ingå i förundersökningssekretessen dvs säpo eller andra säkerhetsfolk eller så handlar det om kriminella som inte vill höra av sig m.f.l. Avfärdar ej påstådda wt-män men man måste vara lika skeptisk till sådana uppgifter som alla andra vittnesuppgifter m.m.

                    2. De två alternativ du nu tar upp som tänkbara förklaringar till walkie-talkietipsen är verkligen värda att stanna upp inför.

                      Om det vore så att det hade pågått en kriminell operation med walkie-talkies mitt i centrala Stockholm runt omkring platsen där Palme mördades – men orelaterad till Palmemordet – och inte polisen lyckats komma underfund med detta på alla dessa år så är ju det ett bottenbetyg åt polisen. Det tillhörde knappast vanligheterna att brottslig verksamhet i 80-talets Stockholm bedrevs med teknik och logistik som för tankarna till kommandooperationer.

                      Det andra alternativet är ännu mer intressant. Som vi vet gick Hans Ölvebro vid flera tillfällen ut och avfärdade walkie-talkievittnesmålen som utslag av ren inbillning. Om det i själva verket var så att någon gjort tolkningen att förundersökningssekretessen innebar att dessa säkerhetsoperationer måste hemlighållas kommer ju frågan upp: måste de hemlighållas också för spaningsledaren Ölvebro? Och vilka instanser var det i så fall som kunde ta sig sådana rättigheter?

                      Eller var det så att Ölvebro ansåg att det var legitimt att missleda allmänheten och hävda att det inte förekommit någon walkie-talkieverksamhet fast han visste att så var fallet? Det skulle i så fall vara en mycket märklig tillämpning av förundersökningssekretessen från hans sida. Möjligen skulle den vara psykologiskt begriplig om han trodde att den hemliga operationen absolut inte hade att göra med Palmemordet – men vem skulle avgöra att den slutsatsen från hans sida var grundad i fakta och inte i önsketänkande? Tänker vi oss tanken att Palmeutredarna skulle ha ljugit för att skydda vad de ansåg var legitima säkerhetsintressen – ja, då är vi också framme vid det jag länge hävdat: att den tidiga mordutredningen hade starka inslag av mörkläggningsoperation.

                    3. Ulf, den här gången håller jag med dig. Nästan. Vi bör inte alls vara ”skeptiska” till WT-uppgifterna, snarare intresserade och samtidigt kritiskt tänkande. Jag vill du fortfarande bestämt hävda att det är ytterst rimligt att tänka sig att WT-männen har något med mordet att göra.

                      Ett vettigt förhållningssätt ät nog att betrakta dem som misstänkta tills motsatsen är bevisad. Jag har svårt att se hur ett motsatt förhållningssätt skulle kunna motiveras.

              2. Ulf. Hovrätten skrev i sin dom att åklagarna inte kunnat visa att Pettersson hade något motiv att mörda Olof Palme så uppgifterna om hans Palmehat bedömdes tydligen som icke tillförlitliga. Tvärtom så finns det vittnesmål om att Christer snarare beundrade och sörjde statsministern som framgick av Uppdrag gransknings reportage.
                Som Gunnar skriver så efterfrågade inte Holmer några iakttagelser av män med Walkie-talkies. Lär finnas inte mindre ett 80-tal sådana iakttagelser inte 1 eller 2

                1. Det fanns uppgifter om CP och Tingströms relation redan innan rättegångarna och mer kom fram i resningsansökan 1997. Flera oberoende vittnen hade hört honom uttala sig fientligt om Palme och socialdemokratin. Flera hade hört honom erkänna mordet och att han skulle döda Palme, sett en magnumrevolver hemma hos honom innan mordet, Cedergren som påstod att han gett CP en magnum vintern 1985, flera vittnen som sett honom vid grand på mordkvällen och efter mordet m.m. Hög sannolikhet att CP var vid Grand på mordkvällen men det bevisar inte att han dödade Palme vid Dekorima. Problemet var att de kom långt senare en del av vittnena. Det är dock indiciebevisning så det räcker inte.

                2. Hans Holmér höll flera presskonferenser och jag undrar om ni verkligen är säkra på att han inte efterfrågade/efterlyste walkie talkie iakttagelser under dem, till tidningar eller annan media som i TV?

                  1. Han gjorde det inte när han nämnde Skelleftehamnsbrevet utan avstod medvetet från att berätta om innehållet i detta brev. Enligt den traditionella men felaktiga historiken var det då han skulle ha bett om tips från allmänheten om walkie-talkies. Om han tagit upp saken vid ett annat tillfälle bör det ju synas i nyhetsbevakningen. Det står dig fritt att presentera en tidningsartikel eller ett radio- eller TV-inslag där han gör det om du kan hitta något. Men för att det ska förklara de många walkie-talkietipsen som kom in i mars -86 måste det ju i så fall röra sig om ett mycket tidigt utspel från Holmér.

                    1. Det skrevs om walkie-talkies redan dagarna efter mordet (se tidigare hänvisning till KB:s arkiv). Polisen gick sedan ut och efterlyste sådana iakttagelser senast den 19 mars.

                    2. Jag vill bara påminna om att det här är en modererad blogg och att kommentarer inte publiceras direkt. Det kan ta några timmar, ett dygn eller i enstaka fall flera dagar.

                      Ovanstående kommentar från dig, Mikael, är en sammanfattning av vad du skrev tre timmar tidigare, ser jag. Jag vill rekommendera er som skriver att ha tålamod lite längre än så. Självklart skulle det kunna uppstå tekniska fel som gör att er kommentar inte når mig. Men om ingenting direkt tyder på det, vänta åtminstone 24 timmar. Svar på det du tar upp postade jag nyss.

                1. När man läser domarna och resningsansökan så anser jag att det var hög sannolikhet för att CP var utanför Grand på mordkvällen men viss tvekan kvarstår som hovrätten skrev i sin dom. Tingsrätten däremot ansåg att det var bevisat att CP hade varit vid Grand och följt efter makarna Palme därifrån.

                  1. Vad jag kommer på nu var det bara tre vittnen som med skiftande grad av säkerhet hävdat att Pettersson var utanför Grand i samband med bioföreställningen (rätta mig gärna om jag har fel): Flygledaren, Mårten Palme och Roger Ö.

                    Flygledarens tillförlitlighet när det gäller utpekande av personer har UG starkt och på goda grunder ifrågasatt.
                    Rogers uppgifter motsägs av andra vittnesuppgifter och av flera andra omständigheter av vilka några togs upp i UG:s reportage.
                    Slutligen: Mårten Palmes beskrivning av den man han såg stämmer knappast in på Pettersson.

                    Notera att den information kring dessa vittnesmål som vi har idag inte var tillgänglig för tings- eller hovrätten 89.

                    1. Beställ gärna resningsansökan från HD:s arkiv för 96 kr. Där finns fler vittnesuppgifter, utpekanden t ex vittne d och vittne a med flera. Flygledarens vittnesmål talar starkt för att CP var vid Grand vid 23-tiden. Roger Ö är ett mer tveksamt vittnesmål men han kan ha haft rätt pga att de kände varandra sedan tidigare, såg honom på nära håll i bra belysning m.m. Birgitta W och Inga Å är två st vittnen som ansåg sig ha sett CP vid Grand på mordkvällen. CP blev även utpekad utanför gatuköket mellan Grand och mordplatsen. Som vi diskuterat tidigare så är vittnesbevisning vansklig så man kan inte dra några säkra slutsatser. Detsamma gäller även påstådda wt- observationer m.m. där vittnen hade dålig belysning, såg från längre håll m.m.

            2. Instämmer i Jonas svar i den här diskussionen. Du, jag, Jonas eller någon annan kan ju omöjligt VETA om Lisbet såg rätt eller inte, om hon ens såg gärningsmannen på mordplatsen, om hon förväxlade honom med ett eller flera vittnen, om hon såg gärningsmannen men inte hans ansikte, om hon såg ansiktet och mindes det i detalj tre år och nio månader senare eller såg det utan att minnas det i detalj vid konfrontationen. Och så vidare. Ingen kan veta detta och ingen påstår sig veta det heller. Vi väger sannolikheter mot varandra och resonerar utifrån vad vi finner mest troligt.

              Jag vänder mig också mot ett visst sätt att argumentera, som både du och förvånansvärt många professionellt sakkunniga gör. Att det inte finns ”någon bevisning mot någon annan” kan i sig knappast öka sannolikheten för att Pettersson är den skyldige. Petterssons eventuella skuld är bara avhängig den mängd bevis vi kan finna mot honom, inte hur få bevis vi kan finna mot någon annan.

              ”Många vittnen ser 100% rätt”, skriver du också. Inte enligt Devlinrapporten, som efter att den presenterades fått stort inflytande över hur domare och jurister värderar ögonvittnesbevisning.

              1. Enligt minnesforskare så ser många vittnen rätt och en del fel. Devlinkommissionen sade snarare att man inte ska döma på enbart vittnesbevisning om det inte var så att vittnet kände, var bekant med t ex en gärningsman man sett m.m.

                1. Det kan väl bara tillfogas att ju längre tiden går, desto mindre tillförlitliga tenderar vittnesmål att vara. Vittnet kan ha gjort en helt korrekt iakttagelse och kanske redogjort för den på ett riktigt sätt samma dag eller dagen efter, men av olika skäl förändrat sin minnesbild ganska ordentligt tre år senare.

                2. Ulf. Som bekant så finns bara ett vittne som visste vem Christer Pettersson var och hade sett honom förut nämligen Lars J vid byggbarackerna. Han var säker på att det inte var Pettersson han såg springa förbi mot trapporna efter skotten

                  1. Nja, att Lars J var säker på att det inte var Pettersson är att dra hans uttalanden ett litet steg för långt. Å andra sidan ska det förstås observeras att han är en person som uttrycker sig försiktigt.

                    Så här svarar han i alla fall när han under hovrättsförhöret får frågan av Pettersson själv om han inte borde ha känt igen honom om det var han som sprang förbi: ”Jag har tänkt över det där ibland och jag tycker att jag borde ha gjort en koppling om jag känt igen dig”.

                    1. Tack för länken. Ja, där uttrycker han tydligare övertygelse men det är förstås också många år efter mordet. I vilket fall anser jag också att omständigheten att Lars inte kom att tänka på Pettersson – som han kände väl till utseende och rörelsemönster – när mannen sprang förbi är ett starkt argument för Petterssons oskuld.

                  2. Har skrivit det några ggr förut men där Lars J gjorde sin observation i den mörka gränden under mycket kort tid dvs sekunder var det mörkt, han såg inte mördarens ansikte, mördaren tog sig uppför en trappa m.m. Lars J tyckte också att han kunde se vissa likheter med CP, speciellt hans gångstil etc.

              2. Att man inte fått fram ett enda konkret bevis mot någon annan i världens största mordutredning minskar heller inte sannolikheten för att CP var mördaren, snarare ökar. Jag påstår inte att han var mördaren men en del pekar på det.

                1. Nej, Ulf, det där är ett klassiskt felslut.

                  Dessutom köper jag inte ditt påstående att det finns konkreta bevis mot Pettersson och inte mot någon annan. Ett erkännande av mordet är konkret, till exempel. Eugene de Kocks uppgifter 96 är konkreta, åtminstone i jämförelse med de uppgifter som pekar på Petterssons skuld. Cenneth Neilbergs och ”Johans” uppgifter är också konkreta – inte i bemärkelsen att de pekar ut den som sköt, men i bemärkelsen att de pekar åt ett helt annat håll än det som du hävdar är det enda konkreta.

                  1. Nej sannolikheten för att CP var mördaren är högre än dina alternativ. Mot honom fanns i.a.f. utpekanden m.m. för honom bekanta vid Grand och på mordplatsen om man ska lita på vittne a:s uppgifter och Lisbet.

                    1. Det finns en hel del i denna mordutredning som är märkligt.
                      En sak som jag reagerat starkt över är de s.k fantombilderna.
                      Rättare sagt var det min son som gjorde mig uppmärksam på några viktiga detaljer, när han såg några bilder jag hade liggande på mitt skrivbord. Det var i samband med att jag höll på med en bok om mordet på Palme, med koppling till Sydafrika. Han såg direkt vad jag själv inte hade lagt märke till. Och vad han såg kan ni lista ut när ni läser nedan.

                      Den första fantombilden som publicerades i media
                      härrör från en vittnesiakttagelse på Snickarbacken ca 400-500 m från mordplatsen. Tiden vittnet iakttog en stressad man i gärningsmannens förmodade flyktväg, gjordes ca 8 minuter efter mordet och tiden skapar givetvis tveksamheter om att det verkligen var gärningsmannen vittnet noterat. Detta vittnesmål är idag helt avfört från mordutredningen.
                      Vittnet som var konstnär, tecknade ett porträtt av den mannen hon sett .Teckningen är detaljrik och skickligt utförd, trots det så väljer Pu att framställa en maskinell fantombild med viss hjälp av vittnet, men som slutresultat stämmer väldigt illa med konstnären/vittnets tecknade ansiktsporträtt. Konstnären var således ej heller nöjd med den maskinframställda fantombilden. Trots det väljer alltså polisen att gå ut med fantombilden till media och begär in tipps från allmänheten om mannen.Det sker ca en vecka efter mordet. Efter ytterligare ca tre veckor efter mordet fabriceras ytterligare en maskinframställd fantombild, den s.k ”Skuggan”. Bildens uppkomst bygger dels på ett vittne som påstod att han hade sett en person följa efter/skuggat Palme dagen före morddramat..Det framkom långt senare att vittnet hade hittat på historien. Utöver det kommer fantombildens uppkomst från ett vittne som iakttagit en man med Walkie-talkie i tid och rum nära anslutning till mordet, korsningen Olofsgatan/Tunnelgatan, alltså väster om Sveavägen. Han hade skickat ett anonymt brev till polisen och bifogat en amatörmässig teckning på mannen han observerat. Brevet var avsänt i Skellefteå hamn. Personen som skickade brevet går under namnet ”Skellefteå hamnsmannen” och är fortfarande okänd. Polisens antagande bör då varit att den skuggande mannen, alltså den påhittade och Skellefteåhamnsmannens iakttagelse är en och samma person. Han antogs vara en medhjälpare till gärningsmannen..Det är alltså grunden till fantombilden ”Skuggan”.

                      Nu inträffar det märkliga. Polisen får in flera tips om att fantombilderna föreställer en person vid namn Christer Pettersson. Bland annat en psykolog som haft honom som klient vid ett antal tillfällen och bla en f.d fängelsekompis till Pettersson, som suttit i samma fängelse under flera år. Fängelsekollegan skickar ett brev till Pu och uppger att Fantombilden/fantombilderna är en kopia av Christer Pettersson, han är 100% säker uppger han.

                      Frågan man måste ställa sig är.
                      Hur kan det komma sig att Pettersson var lik fantombilderna av alla miljoner män? hur kan det vara möjligt? Det är ju först nära tre år senare som Pettersson blir aktuell i utredningen. Ja det kan ju finnas förklaringar. Den här fantombildsmaskinen man anväde byggde på inmatade fotografier av ett stort antal personer.ur kriminalregister. Utifrån dessa personers inmatade ansiktsdetaljer kunde vittnen välja ut detaljer de tyckte stämmde överens med sina vittnesiakttagelse. Frisyr, panna, ögonbryn, ögon, näsa, mun haka osv. Utifrån det så skapades en bild på ett ansikte. Det var tyska Bundeskriminal amt i Wiesbaden, som hörde av sig några dagar efter mordet och erbjöd sin hjälp med denna superfotomaskin för framställande av fantombilder. För att inte någon svensk fängelsekund skulle riskera bli utpekad, använde man sig bara av bilder inmatade från tyska kriminalregister. Det var iaf vad man uppgav..En förklaring kan ju då möjligtvis vara att det var en ren slump, att man fick in tips om att just Christer Pettersson var lik fantombilderna, men inte särskilt troligt. En förklaring kan ju också varit att någon kreativ svensk kriminalare ansett att det kunde varit en fördel att laddai fotomaskinen även med bilder ur ett svenskt kriminalregister, eftersom det s.k Palmehatet inte så sällan var förekommande just Sverige. Det skulle då kunna förklara likheten i detaljer med Pettersson, om han då haft oturen att hamna i fotomaskinen. Det kan finnas fler förklaringar. Hur som helst så är ansiktsdetaljer, märk väl ansiktsdetaljer, ur Petterssons utseende klart förekommande i båda fantombilderna.Det har högst troligt bidragit till den igenkänningseffekt på Pettersson som de som tipsade PU hade upplevt när de såg fantombilderna. De jag nämner har ju också varit med Pettersson under lång tid eller träffats vid ett flertal tillfällen och är väl bekanta med hans utseende. Dessutom hade till och med Pettersson själv sagt till sina vänner att han tyckte att han var mycket lik fantombilderna. Tex. är näsan och hakan näst intill en kopia av Petterssons näsa och haka på fantombilden Skuggan. På den andra fantombilden är det bla ansiktsdetaljerna läpparna och de s.k amourbågarna som stämmer väl in på Pettersson. Amourbågarna är också övertydligt markerade på ”Skuggan”. Dessutom stämmer hela ansiktsplanen på båda fantombilderna med Pettersson..

                      Nu kommer jag till en allvarlig sak som handlar om rättssäkerhet.
                      Alla vittnen som under lång tid emellanåt studerat fantombilderna har tveklöst blivit omedvetet påverkade och så kallat inkodade på dessa ansiktsdetaljer. Minnen förbleknar allt efter tiden går, nya minnen har enligt vittnespsykologisk fakta förmåga att överskrida gamla minnen och lagra i hjärnan en ny form av minnen. Det sker alltså en omedveten inkodning av detaljer av tex bildporträtt som man studerat under lång tid som omedvetet lagras i minnet.De bara finns där utan att du själv förstår det. Minnet är så komplext så hjärnan kan sedan inte avgöra varifrån en igenkänningseffekt kommer ifrån.De inkodade minnesdetaljerna, märk väl minnesdetaljerna, som blivit lagrade med hjälp av lång tids inkodning lurar dig att förstärka ditt minne. Så när du sedan får se en person med flera av dessa omedvetet lagrade ansiktsdetaljer känner du direkt igen honom. Det kan mycket väl vara förklaringen till att den s.k Flygledaren kort tid efter mordet pekar ut tre personer han ansåg var lik den mannen han observerat utanför biografen Grand. Ingen av de tre personerna anses vara lik Pettersson. Tre år senare väl inkodad på fantombilderna under lång tid, får han igenkänningseffekt på Pettersson och uttrycker, ”Han är snuskigt likt”. I nedskrivet vittnesförhör uppger han också, särskilt hakan känner han igen.
                      Vad innebär det då att båda fantombilderna i olika ansiktsdetaljer är lik Pettersson. Jo tveklöst att alla vittnen som pekade ut Pettersson nästan tre år efter händelsen är enligt ren och skär vittnepsykologisk fakta på förhand inkodade på dessa bilder, eftersom de sannolikt har studerat fantombilderna ett stort antal gånger under lång tid. Därmed saknar deras igenkänning av Pettersson helt värde. Det har också ryktas om att Lisbet Palme var rekommenderad att ha fantombilderna på sin kylskåps-dörr som en ren säkerhetsåtgärd. Anledningen till det skulle vara att hon direkt skulle kunna känna igen någon av dessa personer om de kom i hennes närhet. Hon kunde då snabbt omgående varna Säpo-livvakter etc om faran. Om det är sant eller inte kan jag tyvärr inte bekräfta, men håller det inte för helt osannolikt eftersom hon överlevde attentatet och kunde tänkas vara ett förmodat vittne. Vad som däremot är bekräftat är att hon själv uppgivit: ”Jag var själv förvånad hur väl jag kände igen honom”. Med tanke på hennes bergsäkra utpekande av Pettersson, kunde hon lika gärna ha sagt. ”Det var snuskigt likt”, även om det ordvalet inte lämpar sig så väl för en f.d Statsminister fru, men har samma starka innebörd som ”Jag var själv förvånad hur väl jag kände igen honom.” Och det anser jag inte är så konstigt, med stöd av ovanstående.

                    2. Exemplen i mitt svar ovan är inte mina alternativ i bemärkelsen att jag håller de för de mest sannolika teorierna om vem eller vilka som sköt Palme. Det var bara några exempel ut högen på konkreta tips.

                      Om vi pratar om vad som ät konkret eller inte så kan man ju inte skilja på uppgifter som pekar på ett namn och på uppgifter som pekar mot en oidentifierad person. Båda är rimligtvis lika konkreta. Det vill säga: vittnesuppgifter som hävdar att det INTE var Pettersson de såg är lika konkreta som de som säger att det var honom de såg.

                    3. Jonas: ja, ibland hoppar inlägg omkring lite. I fortsättningen ska jag vara noga med att ange till vem mitt svar är riktat, om det är riktat till någon.

                      Ulf: vi ska också hålla oss till fakta här. Vid bion är det bara Roger Ö som pekar ut Pettersson i bemärkelsen ”jag såg att Pettersson var där”. Andra Grandvittnen – jag tänker främst på Flygledaren – säger något annat: inte att det var Pettersson som observerades utan att bilder (inklusive konfrontationsvideon) av Pettersson är mer eller mindre lik den man som observerades. Det är skillnad mellan sådana utpekanden, inte minst när det gäller vår diskussion om vad som är konkret.

                      Och: jag tror inte ens att du, Ulf, som verkar ta Pettersonspåret på stort allvar, tar vittnet Roger Ö:s uppgifter på allvar. Jag försöker vara försiktig med att säga saker i stil med ”jag är övertygad om att…”, men när det gäller Roger Ö finns det så mycket annan fakta, trovärdig sådan, som talat emot det han säger i domstolen att jag kan säga att jag är övertygad om att hans vittnesmål saknar relevant värde.

                      Vem är ”vittne a”?

                    4. Till Sten, intressant inlägg !

                      ”Frågan man måste ställa sig är.
                      Hur kan det komma sig att Pettersson var lik fantombilderna av alla miljoner män? hur kan det vara möjligt? Det är ju först nära tre år senare som Pettersson blir aktuell i utredningen.

                      Uppdrag granskning lade nyligen fram en förklaring att det rörde sig om en lyckoträff (inte slumpen) av Hans Holmer som förklaring. Om du tittar noga på tecknerskans egen bild, (Gunnar länkade till den bilden) så har han tunna läppar som han pressar ihop och får ett buttert ansiktsuttryck. Bilden är så lik Petterson som är möjligt, så det kan vara han som var där.

                    5. En till sak, Ulf, i diskussionen om vad som är konkret. Du verkar se det som en odiskutabel självklarhet att den sk ”Grandmannen” också är mördaren (i ditt scenario verkar det ju inte heller finnas någon medhjälpare). Det tycker inte jag att man kan göra. Eftersom vi bör vara överens om att det inte är BEVISAT att Grandmannen är identisk med mördaren tolkar jag dig som att du ser det som något högst rimligt att tänka sig. Men då är vi där igen. Det är ju samma resonemang som de som framhäver exempelvis WT-tipsen använder sig av och då avfärdar du det som icke konkret.

                      Men kioskägaren Ljubisa N pekade ut Pettersson och därmed kan Grandmannen knytas till makarna Palmes väg från bion? Jo, han pekade ju ut Pettersson till slut, efter att ha hattat fram och tillbaka i sitt vittnesmål. Ännu ett, i mitt tycke, otillförlitligt Petterssonvittne.

                    6. Ulf. Faktum är att det finns TVÅ vittnen som båda var väl bekanta med Christer Pettersson och var säkra på att det inte var honom de såg. Vittnet Anki såg honom på mycket nära håll och hade till och med direkt kroppskontakt med honom när han kom upp för trapporna från Tunnelgatan och sprang rakt på henne där hon kom gående på Malmskillnadsgatan

                      http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/palme-vittne-tr%C3%A4der-fram-i-media-det-var-inte-christer-pettersson-3291647

                    7. Jonas: vittnet Anki. Varför är hon inte lika känd som de andra vittnena runt mordet? Varför har så få pratat om henne? Hon är så sällan med i diskussionerna kring mordet. Minns till exempel inte att Borgnäs/Bresky tagit upp henne en enda gång.

                      Det är lite tvetydigt i TV4-inslaget som du länkar till. Fick Anki se konfrontationsbilder på Pettersson två veckor efter mordet eller i december 88? Om det var två veckor efter mordet är det extra intressant; det betyder att Pettersson rimligtvis också var med bland de bilder som Lisbet Palme fick se vid samma tid och då pekade hon uppenbarligen inte ut honom. Men det kanske är mest rimligt att tolka inslaget som att Anki fick se konfrontationsvideon i december 88.

                    8. Jonas igen: Jag gjorde nyss en snabbgoogling på Anki. Är det hon som ropade ”Jävla blatte” efter mördaren? På Regeringsgatan? Då är det ju något som inte stämmer, antingen i polisförhören eller i det som Anki berättar idag. Men jag låter dig svara innan jag spinner vidare för långt.

                2. Med ditt resonemang ökar sannolikheten också för att du eller jag eller vem som helst är mördaren bara för att konkreta bevis mot någon annan saknas

      3. Intrycket man fått bekräftat efter ug:s tv-serie är väl att personen CP försågs med alla nödvändiga applikationer för att duga som misstänkt snarare än att de ”växte” fram ur bilden av hans närtida förhållanden. Vittnesmål, motiv och inte minst ett behövligt vapen klarade man av att konstruera så det skulle se tillräckligt naturtroget ut.

  30. Gunnarsson lär väl ha yttrat något om att han bara ‘befann sig i periferin’ av den ‘sammansvärjning’ som ville mörda Palme? ( vid en domstolsförhandling i Malmö). Han kan ha vetat mer än vad som kom fram då – men hur mycket, exakt? Och hans död i USA verkar ganska ‘skum’.

    Titta gärna på videon till Lars Ambers bok ”Som skakar Sverige i dess grundvalar” här. http://larsamber.com/

    Jag tror att ‘vi’ börjar närma oss pudelns kärna, och jag tror att de ‘spår’ som – genom åren – kallats för ”CIA/Sydafrika-/Vapensmuggling-/Polis/militärspåret” går in i varandra till ett enda egentligen. Palme ‘plockades antagligen bort’ enligt en ‘konsensus’ på både nationell och internationell nivå (med lite olika ‘motiveringar’ på olika ‘nivåer’). Jag tror man börjar närma sig det som Holmér kallade för ‘facit’ (om man inte redan är där, eller varit där länge?). Det förklarar ju, som Lars Amber också skriver här, även Algernons död.

    Frågan är om man vågar gå hela vägen och avslöja allt? Det skulle onekligen ‘vända upp och ner’ på väldigt mycket i vår uppfattning om ‘Sverige’. Klarar ‘vi’ det?

    Och där klingar då även Holmérs ord i bakhuvudet (vilken ‘roll’ han än annars spelade/spelat i hela dramat), från KU-förhören när han tillfrågades om Palme varit rädd/eller känt sig hotad av någon: ”Jag tror inte Palme var rädd för någon” (och då ska Palmes ‘karaktärsfasthet’, och övertygelse om att man på politisk väg skulle kunna jobba sig fram mot en fredligare värld, bidragit till hans oblida öde till slut). Där kan man nog anse att Palme på något sätt varit något av en ‘hjälte’ då, som vågat utmana väldigt starka krafter i vårt eget samhälle såväl som internationellt. Som han själv konstaterade sista dagen, när han blev fotograferad på sitt tjänsterum: ”man vet inte vad som rör sig därute…”.

    Tydligen fick han ett besök från en iransk diplomat/tjänsteman några dagar innan mordet. Detta ska ha dokumenterats, men även hemligstämplats. Var det samma sak med besöket från den irakiske tjänstemannen som besökte Palme på förmiddagen innan mordet? (fanns detta också dokumenterat, men hemligstämplades). Har detta/dessa dokument i så fall senare fått sin hemlighetsstämpel lyft? Skulle vara intressant att få veta vad som stod däri.

  31. I gårdagens Veckans Brott intervjuades då till slut Hans Ölvebro i all korthet. Det mest intressanta som kom fram tycker jag var att han medgav att om det varit ett ‘vanligt mord’ så hade han inte insisterat på att väcka åtal på den bevisning som fanns. Det är ju onekligen lite annat ljud i skällan än hur det låtit tidigare (polisiärt uppklarat etc). Detta kan jämföras med Silberskys och Guillous uttalanden att om detta hade varit ett vanligt mord hade Christer Pettersson dömts – då hade bevisningen räckt gott och väl.

    Kan bägge två utfästelserna vara sanna? Ja, det ska nog inte uteslutas och Leif GW Persons muttrande om att det händer nog ganska ofta att det går till rätten även i sådana fall och slutar med fällande dom stödjer väl den slutsatsen. Men det ger onekligen en något mörk bild hur svenskt rättväsende fungerar i praktiken. Det lyckas inte nå upp till sina ideal vare sig när ett mord är belyst i offentligheten eller drivs i skymundan. Du kan inte lita på att den bevisning som inte ens borde räcka till åtal i slutändan underkänns av rätten. Dubbelfel med andra ord!

    / Mattias

    1. Ja,det var intressant. Nej, Olvebros och Guillous pastaenden kan val inte bada vara strikt sanna: inget atal, ingen dom (aven om bevisningen hypotetiskt skulle ha rackt i tingsraetten, vilket skrammer mig djupt; kanske Silbersky vill klargora huruvida den faktiska bevisningen till skillnad fran den pastadda, nu efter avslojad rattsskanal, skulle ha rackt). Det verkar dessutom befangt att kriterierna skulle vara motsatta; att effekten av publiciteten och betydelsen skulle tendera at olika hall. Birgitta Blom argumenterade tvartom att Tingsrattens lekmannanamndeman mahanda inte skulle ha domt CP om det varit ett vanligt mal, som saknade detta enorma tryck att fa nagon domd. Hon menade att de utan vana att bedoma bevisning skulle kunna falla till foga for trycket och doma. Det verkar rada brist pa strikta kriterier bade for atal och dom (i Tingsraetten om an inte i Hovratten och HD).

      1. Som jag tolkar det så verkar det råda en betydande variation i bedömningarna såväl vad som ska räcka till åtal och vad som ska räcka till fällande dom. Det som inte räcker till åtal i ett fall, kan räcka till både åtal och dom när någon annan gör bedömningen.

        Vad gäller mediaintresset, så är kanske lagom intresse från allmänheten det som ger bäst utredningar och domar. Tillräckligt mycket intresse för att brottet ska utredas ordentligt, men inte så överväldigande att det uppstår en känsla att det måste gå till åtal eller fällande dom. Vad gäller nämndemännen så är det förstås intressant med Bloms bedömning, men det kan vara värt att komma ihåg att i åtalen mot Quick gick nämndemän på domarnas linje.

        Din sista mening håller jag helt med dig om. I just Quickfallet var ju Lambertz ute i media och beskrev hur han såg på bevisläget och det var ju mycket avslöjande hur bedrövligt det står till med grundläggande logik- och sannolikhetskunskaper. Min känsla är att rättsväsendet tenderar att locka till sig humanister snarare än logiker/matematiker och att bedömningen av skuldfrågan ofta blir en utvärdering av den ‘story’ som åklagare lägger fram och försvaret försöker motbevisa. Saknas stark teknisk bevisning så kan en bra story räcka längre än den borde göra strikt bevismässigt. Det tror jag var vad som hände i åtalet mot Christer Pettersson.

        /Mattias

        P.S. För den som missat Lambertz sannolikhetslära så kan jag bjuda på denna länk:
        https://haggstrom.blogspot.se/2015/05/quickologisk-sannolikhetskalkyl.html

  32. Man bör nog tänka att det knappast var av illvilja som man började intressera sig för Christer. Det är tips och svaga indicier och oklarheter. Det stora misstaget är så klart konfrontationen, efter den är det för sent att backa. Tycker ändå att det hedrar Ölvebro att han kom till programmet, han var dessutom betydligt mer ödmjuk än vad jag minns honom från 90-talet.

  33. 33- åringen, ingen mördartyp! Kan dock ha varit inblandad i mordet, på grund av sina USA kontakter.
    Kände 33- åringen den gubbe som tog sitt liv när poliserna knackade på? Kände 33- årigen även Skandiamannen, Crister Pettersson med flera? I vilka bekantskapskretsar rörde sig 33- årigen? Säkert känner utredarna till det mesta, men har något kommit ut offentligt, om denne gubbes förehavanden? Var 33- åringen ”fixaren” bakom allt, om uttrycket tillåts. Minns jag rätt så var det inte enbart 33- åringen som blev mördad, även någon annan, med anknytning till denne gubbe.

  34. Hej Niklas!
    Väldigt vad du spekulerar vilt i dina inlägg. Du ställer en massa fanstasifulla frågor som allt som oftast saknar saklig grund. Det leder inte diskussionerna framåt. Vore intressantare om du tog fasta på något sakligt och förde ett mer underbyggt resonemang kring det.

  35. Hej Martin!
    Försöker bara konstruera olika tänkbara scenarion. Alla scenarion som verkar otänkbara kan ev. innehålla en viss substans. Svårt även att säga vad som helt saknar saklig grund i en spekulation. Allt är ju lika omöjligt som möjligt, så länge vi inte vet. Det jag skrev här om 33- åringens ev. inblandning i mordet innehåller ju dessutom en massa frågor från min sida, som säkert går att besvara, av den som eventuellt skulle inneha mera kännedom kring detta. Känner mig nog på bloggen som en som försöker locka fram olika åsikter och nya fakta bland kommentatorerna. Roligt att du kommenterar mina inlägg och har åsikter kring dessa, men det om något, leder inte till något nytt, utan tvärtom, till ett onödigt käbbel, som vi bör undvika.

  36. Ett tillägg! Om du Martin e.xv. deltar i en konferens, så blir denna mera givande, om där finns en bra Moderator, som ställer de rätta frågorna. Så även här i Gunnar:s blogg, kommentarer och nya fakta kan uppstå och detta kan ju inte vara något negativt? Svar kan ju ofta bli olika, beroende på frågeställningarna, eller på hur frågan har ställts! Får man svar på en fråga, ja då kan man dra nya slutsatser och det var nog andemeningen med mina frågor, kring denne 33- åring.

    1. Niklas, jag håller med dig att vi bör undvika onödigt käbbel på Gunnars blogg! Jag menar bara att väldigt spekulativa frågor kring det här ämnet är väldigt lätta att ställa: Kände polisman Ö Ivan von B? Har AA någon okänd försänkning på Scandic hotel i Borlänge? Det är inte alls meningen att raljera, bara att illustrera att väldigt spekulativa frågor snarare gör diskussionen dimmig och för den bort från det sakliga. Samtidigt, det håller jag med dig om, kan rätt ställd fråga öppna nya dörrar.

  37. Skulle bara vilja återkomma till mysteriet med Skandiamannen, Stig Engström.

    Stig Engström om Lisbeth Palmes allmänstatus vid tidpunkten för mordet:
    15:45min in i förhöret:
    ”Hon var behärskat chockad och efter omständigheterna tillgänglig”.

    Anna Hage på fråga i tingsrätten 1989 om Lisbeth Palmes allmänstatus vid tidpunkten för mordet, om det överhuvudtaget gick att prata med Lisbeth Palme, var hon kontaktbar:
    ”Nej. Hon ojade sig och skrek, fäktade”.

    Hur är det möjligt att dessa två har så vitt skilda uppfattningar?
    Ingen har sett Engström på mordplatsen, men samtidigt så uppger han i förhöret att det var en ung kvinna och man framme vid Palme strax efter skottet, med vilka han måste mena Anna Hage och Stefan Glantz.
    Engström ger en dålig nattsömn!

  38. Börjar man prata Engström så stämmer nästan ingenting i dennes historia! Hade Engström tagit en för mycket? Är på andra varvet i Lars Larssons bok, (Nationens Fiende) som just i det närmaste handlar om Stig Engström. Hur kunde Engström nästan i detalj beskriva Las J:s klädsel, även ålder, sedd från mordplatsen. De borde ha varit nästan mörkt vid byggbaracken och även avståndet var långt? Engström hade ju även tillgång till spalt metrar i tidningarna, så man vet ju aldrig?? På dessa grunder kan man ju bygga vilka historier som helst och även riskera att rådda i hop sina minnesbilder.

  39. Andreas! Kan ju tänkas att Lisbet uppträdde mera behärskat emot en äldre herreman i vitskjorta och slips, som Engström, än emot en ung tjej på 17 år?

  40. ”Hon sprang fram och tillbaka. Hon verkade lite flaxig”. Det är väl inte helt oöverrensstämmande med Anna Hages info, eller?

    Men låg OP på rygg på gatan innan Anna Hage kom fram och försökte med hjärtmassage/konstgjord andning?

    Det måste ju gå att få tag på Engström idag också, eller är han död? Någon som vet?

  41. Ok, tack Gunnar! Varför påstår då Engström att Palme låg på rygg på gatan? Och, enligt honom själv här så är/var det han som i så fall vände på Palme till framstupa sidoläge…? Men, var det inte Anna Hage som påbörjade upplivningsförsöken ganska omgående? Han nämne att han sett en tjej och en grabb där, men nämner inget om att hon påbörjade hjärt- och lungräddningen.

  42. Enl. boken Nationens Fiende så hade Engström i flera förhör färdigt uttänkta svar. Det här är ju en gammal kännedom bland förhörsledare och psykologer. Det blir fort till att den som förhörs inte talar sanning. Den som däremot måste fundera / vänta lite nu, hur var det, minns jag fel, måste ibland rätta sig själv, vara tveksam, inte säga sig själv vara helt säker, gå bakåt i tankarna, söka bland sina minnesbilder o.s.v. är dock mera förtroendeingivande.

  43. Angående Engström så uppger väl Hage i något av de första förhören något i stil med ”någon höll på med hans ben” (alltså Palmes). Kan detta vara Engström? Tror inte det är SG hon åsyftar.

  44. Om Engström vänt Olof i framstupat sidoläge borde väl både Hage och SG. verkligen ha uppfattat detta?
    Minns inte om varken Hage eller SG. nämnt något om detta? Hade Engström vänt Olof redan före Hage och SG: kom till platsen? Var detta för stort för Engström och att han mindes fel på flera ställen? Eller?

    1. Tror inte det kan ha funnits tid för Engström att göra några som helst insatser innan Anna Hage var framme – den mån han själv var där då.

  45. Alldeles bortsett från allt schabbel i mordutredningen har jag alltid varit skeptisk till Pettersson som gärningsman av det enkla skälet att inga vittnesmål indikerar om mord av typen ”fyllegrej”. Om det rörde sig om ett slumpmord utförd av en ensam gm passar en mer organiserad typ som Gunnarsson bättre in i profilen.

    Börje Wingren som skötte förhören med honom var hela tiden övertygad om att han hade rätt person och ondgjorde sig sedan högeligen över att han inte fick möjlighet att dubbelkolla hans alibi eftersom han tvingats släppa utredningen p g a Holmérs debacle. Nu vet jag att det finns andra omständigheter som talar mot VG som gm,utan jag bara påminner om honom som jämförelse. Som typ torde CP vara bland de minst sannolika som förekommit i utredningen. En spritpåverkad A-lagare med grava brister i impulskontrollen.

    1. Enligt Ulf S var han ”100% säker” på att CP var nykter när han kom hem på mordnatten (ca kl 01). Om CP var gärningsmannen var det inte en ”fyllegrej” i.a.f. Dessutom var inte CP enbart en impulsiv bråkstake som det framställdes i media senare på 1990-talet, början av 2000-talet. Ser man t ex på dokumentären ”Gåtan Christer Pettersson” https://www.tv4play.se/program/gåtan-christer-pettersson/3245769 visar det att han var en duktig skådespelare, en ”kommandosoldat” enligt en lumparkompis, beläst m.m. http://lennartremstam.blogspot.se/2015/07/forhor-med-ulf-spinnars-14-04-89-kl-1140.html

  46. Enligt Krister Petersson bygger hans optimism på att man sett mordplatsen och vittnesmålen med fräscha ögon. Kanske är det Skandiamannen som är det heta spåret. Om han är mördaren tror jag att han var en del av en grupp som skuggade Palme under mordkvällen. Skandiamannen ljög för polisen när han sa att han inte lämnat Skandiahuset under hela kvällen. En av vakterna (Anna-Lisa Gahn tror jag) började sitt pass vid 20-tiden och då kom Skandiamannen in samtidigt som henne utifrån.

  47. Har ägnat hela gårdagen åt att läsa förhör och det finns ingen som nämner nåt om att Stig Engström skulle varit på platsen.
    Även Lisbeths irrationella uppstressade sätt bekräftas av både Stefan Glantz och Leif Ljungqvist, precis som Anna Hage beskriver.

    Stig borde utmärkt sig, jag tänker då bl.a på hans speciella, alldeles korrekta sätt att prata på. Ingen Stockholmsslang eller 08-dialekt där inte. Låter mer som tagen ur en film från 40-talet.
    Sen blev jag lite full i skratt av att läsa Niklas B. kommentar ovan ang. färdiga svar.
    Jag lyssnade ett flertal gånger igenom Stigs förhör i länken ovan igår och det som slog mig då, var precis som Niklas skriver att Stig nästan svarar mekaniskt inövat.
    Slutsatsen blir att Stig ej var där så som han påstår det. Antingen har han fått info i efterhand om vad han ska säga, eller så är han den som tryckt på avtryckaren vilket jag inte tror.

    Min bedömning är att han har haft en roll/uppgift i mordet som s.k. mörkläggare. En av flera i periferin av mordet som har som uppgift att förvilla utredarna. Det är helt osannolikt och faller på sin orimlighet att ingen av Hage, Glantz eller Ljungqvist skulle ha noterat Engström. Så Stig Engström far med osanning. Skulle behöva veta mer om hans kopplingar till Stay Behind för att kunna spekulera vidare.
    Mer intressant är istället de båda finska kvinnorna Katja och Pirjos möte och vittnesmål med Dekorimamannen. Även där är alldeles för lite känt.

    Jag avslutar med en uppmaning och fråga till Gunnar och en intressant länk till en kolumn från DN där Lisbeth får sig en känga och Gunnars mötesscenario en spark i rätt riktning.
    https://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-forr-eller-senare-kommer-sanningen-om-palmemordet-fram/

    Gunnar, vad är din åsikt om själva ögonblicket för mordet? Är det ett proffs verk eller är det en lekmans amatörmässiga genomförande?

    Sen Gunnar verkar det som att mordet har fått en nytändning. Du och flera med dig vars ord väger tungt i riksmedia, försök att bibehålla press på de ansvariga då det känns som att dessa är lite i brygga. Skriv insändare och debattera. Var en nagel i ögat!

    1. Ja, Lena Anderssons kolumn i DN är mycket klok och välskriven, tycker jag. Jag hade just tänkt lägga ut en länk till den, tack för att du gjorde det.

      Frågan om mördaren var en amatör eller ett proffs är egentligen lite mer komplicerad än vad det först kan verka. För vad menar vi egentligen med ett proffs? Är det en person som yrkesmässigt har mördat flera gånger tidigare – till exempel en legosoldat eller någon annan som utför mord mot betalning? Eller räcker det med att vara en kriminell som är välbekant med skjutvapen? Är alla poliser och militärer som hanterar skjutvapen i tjänsten proffs? Räknas erfarna jägare till den gruppen?

      Min uppfattning är att mordet utfördes av en person som planerat dådet och som alltså inte handlade i stundens upprördhet. Jag tror också att personen var välbekant med skjutvapen och särskilt med den sorts skjutvapen som användes – förmodligen en revolver av kaliber .357 Magnum men möjligtvis en liknande typ av revolver, .38 Special. Personen hade också förmodligen goda kunskaper om det mest lämpliga sättet att placera ett skott med ett sådant vapen om syftet var att döda en människa. Mycket talar för att personen hade medhjälpare och kanske även överordnade. Det verkar också som om mördaren hade ett starkt psyke vilket gjorde det möjligt att genomföra dådet och flykten utan att begå allvarliga misstag.

      Tack för dina vänliga ord, jag ska försöka göra vad jag kan för att ”vara en nagel i ögat”.

      1. Man får onekligen ett intryck av en ovanligt riskbenägen gärningsman. Han exponerar sig för ett antal vittnen, springer sedan in i en gränd med isigt underlag och tar sig uppför trapporna till ett område, där det mycket väl kan finnas poliser en fredagkväll. Det var ju också nära att han sprang rätt i famnen på en piketbuss (3230). Han vet inte heller om Lisbeth är träffad eller hur i så fall skottet tagit. Riskminimering tycks inte ha varit något känt begrepp för den som utförde dådet. Inte minst på den grunden kan man fråga sig om det handlade om genomförandet av en tidigare uttänkt plan.

          1. Att vara riskmedveten är inte liktydigt med att inte utsätta sig för några risker. Du kan inte mörda en statsminister utan att ta några risker. Tror inte mördaren var ensam utan hade en backup av beväpnade medhjälpare beredda att rycka in i fall någon försökt stoppa honom och en väntande flyktbil uppe på David bagares gata eller någon av tvärgatorna.

          2. En riskmedveten gärningsman hade aldrig visat sitt ansikte. Han hade också valt ett annat vapen och befunnit sig betydligt längre från offret. Sannolikt hade han inte heller valt en mordplats med så hög polistäthet i närområdet. Flykten hade inte skett till fots. Det går förstås att tänka sig mängder av varianter som alla har det gemensamt att de innebär avsevärt lägre risk.

            1. En rånarluva drar uppmärksamheten till sig om den inte sätts på i allra sista stund och tas av direkt efter skotten och då exponerar han ändå sitt ansikte. Vet inte vad det är för fel på en revolver som vapen när det uppenbart går att genomföra en blixtsnabb avrättning med ett enda skott från en sådan. Ju större avstånd från offret ju större risk att missa och efter ett första missat skott är risken stor att Palme hade hunnit sätta sig i säkerhet från att träffas av flera skott. Var hittar du en mordplats med lägre polistäthet där Palme befinner sig utan livvakter? Att hoppa in i en flyktbil direkt efter skotten medför att vem som helst kan följa efter den flyende mördaren med sin egen bil och flyktbilens signalement snabbt kommer rapporteras till polisen. Då måste du snabbt skaka av dig alla ev förföljande bilar och där efter byta flyktbil utan att bli observerad. Att fly till fots den första biten en väg som inte är framkomlig med bil är betydligt smartare vågar jag påstå. Finns absolut inte mängder av alternativa tillvägagångssätt som innebär avsevärt lägre risk. Alternativen hade snarare varit riskablare.

              1. Har också väldigt svårt att föreställa mig hur mördaren kunde undvikit risken att exponera sitt ansikte. Faktum är ju att ingen kan ge en säker beskrivning av hans ansikte. Tur? Kanske, men det finns ju folk som vet hur man ska göra för att smälta in och väcka så lite uppmärksamhet som möjligt. Ingen kan helt eliminera riskerna när det gäller att skjuta en statsminister. Precis som Jonas skriver: antingen får man ju prioritera maximal chans att döda ELLER minimal risk att åka fast.

                1. Vi får också komma ihåg att – om vi begränsar oss till händelseförloppet från och med mordet och framåt – fanns det inget vittne som iakttog mördarens ansikte på nära håll utom möjligen Lisbeth Palme som mycket väl kan ha mött hans blick på någon meters avstånd. (Precis som Inge M uppfattade situationen.) För mig framstår det som ett tecken på att mördaren hade kompetens för vad han gjorde också genom att han lyckades undvika onödig exponering. Han sköt ett skott mot det vittne som fanns närmast. Sedan såg han till att snabbt försvinna.

                  1. Tecknerskan såg en man 23:30 på smala gränd och han hade ett ansikte alldeles som CP.Titta på fantombilden och jämför med Cp, samma ansiktstyp med tunna läppar som han pressar ihop.

                    1. Jag tycker inte att polisens fantombild som ska ha utgått från tecknerskans observation är så särskilt lik Pettersson. Och tittar man på hennes egen teckning så är likheten ännu mindre. Den finns till exempel avbildad här: http://palmemordet.eu/tv3-efterlyst-om-den-anonymiserte-christer-andersson/

                      I samband med Palmemålet var också polis och åklagare helt ointresserade av tecknerskans observation på Smala gränd. Det är i sig inget bevis för att mannen på Smala gränd skulle vara ointressant i sammanhanget. Men utredarna vågade sig inte på att hävda att det var Pettersson som hade observerats där.

                      I vilket fall, eftersom den observationen gjordes så lång tid efter mordet, kanske tjugo minuter senare, så fanns det anledning att tvivla på att det var mördaren som dök upp där. Smala gränd ligger ganska nära mordplatsen och om gärningsmannen förflyttade sig dit omedelbart skulle han ha varit där långt innan tecknerskan gjorde sin iakttagelse.

                      Om inte mördaren själv blev mördad alldeles efter mordet måste han givetvis ha visat sitt ansikte för många människor. Men min poäng var att om vi räknar bort Lisbeth Palme som kräver en särskild diskussion så lyckades inte de vittnen som befann sig vid mordplatsen göra några egentliga iakttagelser av detta ansikte.

                  2. Håller med, Gunnar. Jag tillhör de som inte betraktar skottet mot Lisbet som en tafflig miss som tyder på en amatörskytt. Hade inte hon i exakt rätt tiondels ögonblick vridit på kroppen hade kulan krossat ryggraden på henne också och då hade vi sannolikt aldrig vetat vem Christer Pettersson var. Då hade mördarens ansikte varit lika obekant för allmänheten som ett ansikte under en rånarluva.

              2. Bland annat på grund av barackerna torde gärningsmannen ha haft dålig koll på vem/vilka som uppehöll sig på Tunnelgatan. Om där hade funnits ett par handlingskraftiga personer, som hade varit beredda att omedelbart ta upp jakten, eller rentav göra ett envarsingripande, hade mördaren legat risigt till. Det är också ett område där det inte sällan cirkulerar civilklädda spanare. Riskfyllt var ordet.

                1. Så risigt ligger du inte till om du både själv är beväpnad med skjutvapen och har beväpnade medhjälpare i din omedelbara närhet. Den som försökt göra ett envarsingripande hade utsatt sig för risken att bli skjuten till döds eller allvarligt skadad. En alltför alert förföljare likaså. Att mörda statsministern utan att utsätta sig för minsta lilla risk var omöjligt även för ett proffs men riskerna var relativt små om både mördare och medhjälpare var beväpnade och skjutvana

                    1. De fanns i närheten men eftersom de aldrig behövde agera för att stoppa förföljare så har ingen lagt märke till dem. De såg ut som vilka människor som helst som var ute på stan en fredagkväll. Kan ha funnits ett par vid Tunnelgatan och ett par uppe på David Bagares gata där också en flyktbil med chaufför stod startklar

            2. Tilläggas bör att mördaren kan ha färgat håret, använt peruk, lösskägg, lösmustasch och smink etc för att ändra sitt utseende jämfört med hur han ser ut i vanliga fall. Betydligt smartare än att gå omkring med en rånarluva som drar uppmärksamheten till sig

        1. Ja… lågskor kan inte vara optimalt för någon som planerat mordet på en plats med vinterförhållanden, ”professionell” eller inte.

              1. Vi ska nog inte dra för säkra slutsatser om den saken, i synnerhet inte bygga några större teorier med skorna som grund.

            1. Det finns inte mycket vittnesuppgifter om skorna. Men två vittnen som var väl placerade anger lågskor. Leif L som satt i Chevan samt Yvonne N, kvinnan som såg mördaren komma springande nedför David Bagares gata. Dessutom säger Anders B att mördarens skosulor var vita, vilket lågskor kan förefalla vara sedda bakifrån i skenet från gatuljus.

              Lågskor kan också helt logiskt förklara den något märkliga löpstilen som varit omtalad, för hur springer man på halt underlag i lågskor?

              SE hade lågskor på sig.

            2. Så var det det där med att tona ner fakta som talar emot den egna favoritteorin.

              Viktiga detaljfakta som dessa om skorna skulle kunna hjälpa till att minska antalet svulstiga spekulationer och teorier och smalna av spektrat av vad som är möjligt.

              1. Fast det är väl en sund inställning att inte vara alltför säker på sådana osäkra vittnesuppgifter. För övrigt har jag ingen ”favoritteori”, men jag tror inte att mordet begicks av en irrationell person som handlade i affekt utifrån stundens ingivelse – slumpen, alltså. Även om mördaren hade lågskor på sig, vilket han uppenbarligen kan ha haft, så kan jag inte se att nyckeln till mordgåtan ligger i den vittnesdetaljen.

                1. Det intressanta är kanske inte i första hand om det var lågskor utan vilken sorts sulor skorna hade. Det handlade ju inte om att pulsa i snödrivor, men däremot var det viktigt att skorna inte var hala. Och så kan det förstås tilläggas att för den som vill springa fort är lätta skor som sitter bra på foten och har bra grepp att föredra framför tunga kängor eller stövlar.

                  Den som vill kan ju googla bilder på Everest Marathon i Nepal där det förvisso är både snöigt och backigt och titta på de skor som används. 🙂

                2. Vad jag menar är att man inte bara kan dyka ner i det oändliga Palmematerialet och finna en detaljuppgift om mördarens skor från ett eller några stycken vittnen och sedan, utifrån de uppgifterna, ta fram stora målarpenseln och dra ett streck över hela tanken att mordet skulle kunna vara resultatet av en konspiration eller planerad aktion. Man kan inte behandla vittnesutsagor på det sättet. Kanske hade mördaren lågskor; det finns ju uppgifter som kan tyda på det. Kanske hade han inte lågskor; det bör ju inte vara alldeles enkelt att med säkerhet dra den slutsatsen när mördaren flyr in i den mörka gränden, såvida inte Leif L och de andra skovittnena arbetade i branschen och hade för vana att med tränad blick alltid kolla in vilken typ av skor folk har.

                  Jag avfärdar inte skouppgifterna, men jag förhåller mig kritisk till dem och drar framförallt inga långtgående slutsatser utifrån dem. Den oändliga utredningen är ju full av uppgifter som sinsemellan strider mot varandra. Då måste man förhålla sig kritiskt till enskilda uppgifter och det ska mycket till innan man tar säker ställning. Uppgifterna om skorna måste ju ställas mot andra uppgifter innan man kan avgöra om de är ”viktiga” eller inte.

                  1. Tack för din lektion om kritiskt tänkande. I princip håller jag med dig om hur man bör förhålla sig till fakta. Men det finns en annan ytterlighet där det är ignorant att försumma viktiga fakta helt eller delvis. I detta fall tycker jag det är en väsentlig detalj som i stort sett aldrig diskuterats, än mer värderats vilka konsekvenser den skulle kunna ha. Det är så mycket svulstiga teorier, tyckande och tro här på forumet så jag förstår inte varför det inte skulle vara ok att lyfta denna detalj om skorna och dess eventuella konsekvenser.

                    1. Hej Erik!
                      Jag hoppas att alla här tycker att det är ok att lyfta frågan om skorna! Annars blir det ju inga diskussioner.

                      Jag vill nog mena att jag eller någon annan i diskussionen inte ”försummar fakta”. Dels medger jag möjligheten av lågskor på mördaren men är försiktig med att dra långtgående slutsatser av det. Samtidigt är jag lite skeptisk till om vittnesuppgifterna verkligen stämmer. Som jag skrev i förra inlägget: svårt att med säkerhet se sådana detaljer på en man som flyr in i en mörk gränd. Därtill tror jag inte att det var mördaren som Yvonne såg.

                  2. Tyvärr är det många som hakar upp sig på detaljer som de anser bevisar att mordet utfördes amatörmässigt av en ensam galning och motbevisar att det kan ha rört sig om en välplanerad aktion av en attentatsgrupp. Verkar som tanken på att Palmemordet inte var ett slumpmässigt dåd utan ett välplanerat attentat för att få bort Palme från den politiska scenen skrämmer många människor så till den milda grad att de griper efter varenda litet halmstrå som kan ge stöd för att mördaren var ensam, amatörmässig, illa organiserad och agerade på impuls utan större eftertanke. Sedan hittar de på bortförklaringar till allt som pekar i en annan riktning. Att en massa vittnen ska ha inbillat sig att de sett män med Walkie-talkie på stan på mordkvällen bara för att de läst om sådana iakttagelser i pressen är ett exempel på sådana bortförklaringar. Samtidigt avvisar samma personer bestämt att vittnen kan ha inbillat sig eller hittat på att de sett Christer Pettersson vid Grand eller Dekorima för att de läst spaltmeter om honom i pressen och kanske lockats av belöningen på 50 miljoner. Iakttagelser av män med Walkie talkie bagatelliseras och bortförklaras medan alla påstådda iakttagelser av Christer Pettersson däremot bör tas på största allvar.

        2. Ja+omaskerad, valet av vapen som väcker sådan uppmärksamhet, missat andra skott mot Lisbet, stod kvar och kollade på makarna Palme, risken att åka fast direkt efter skotten var stor. Mördaren hade tur. Sedan väljer inte en planerande gärningsman att slumpen, offret väljer mordplats. Proffs skulle säkert sökt upp Palme hemma istället och mördat honom där utan vittnen, uppmärksamhet m.m. Nästan inget tyder på en välplanerad aktion bakom mordet.

          1. En person i rånarluva som går efter makarna Palme hade väckt stor uppmärksamhet och i värsta fall hade någon ringt polisen redan innan mordet hunnit genomföras. Vapnet var väl valt då det var tillräckligt litet för att lätt bara med sig och dölja under kläderna samtidigt som det var effektivt nog för att genomföra en blixtsnabb avrättning med ett enda skott. Mördaren kan ha haft tur men kan också ha haft en backup av flera beväpnade medhjälpare som hade kunnat skjuta mot en plötsligt uppdykande polisbil tex. Att styra på vilken plats en statsminister ska befinna sig utan livvakter är lättare sagt än gjort och att ta sig in i Palmes bostad mycket svårare än att slå till när han befinner sig på offentlig plats utan livvakter.
            Allt tyder på en mycket välplanerad aktion bakom mordet.

            1. Mördaren kunde som strax innan ett bankrån tagit på sig en rånarluva men det gjorde han inte konstigt nog. En magnumrevolver är inget litet vapen men går att ha innan för jackan, kappan etc. Inte speciellt svårt att ha mördat Palme i hans bostad istället- de hade inte livvaktsskydd dygnet om som de har nuförtiden. Dessutom kunde inte mördaren veta att Palme skullevarit vid Dekorima kl 23:21- visste inte ens Palme själv utanför Grand eller strax innan de gick över Sveavägen för att kolla i skyltfönster m.m. Det mesta tyder snarare på en oplanerad aktion bakom mordet- sannolikt en ensamagerande gärningsman som såg Palme vid Grand o följde efter.

              1. Ulf, att noga planera mordet på Palme och dra ner en rånarluva i skottögonblicket känns för mig lite… amatörmässigt. Som om två desperata polare med spelskulder sitter hemma hos den enes mamma och ritar upp scenariot, ”tänker på allt”.

                Mötesteorin kan ju också vara ett svar på ditt inlägg ovan (skriver jag och tar risken att dra igång en riktig långkörardiskussion här…)

              2. Som sagt en rånarluva väcker uppmärksamhet och ansiktet exponeras ändå om den sätts på i sista sekunden och snabbt tas av efteråt. För att mörda Palme i hans bostad måste du ta dig in på något sätt. Även om livvakter inte fanns på plats i bostaden hade den ändå kunnat vara utrustad med någon form av överfallslarm som hade kunnat utlösas innan mordet hunnit fullbordas. På Sveavägen var Palme redan död innan de första larmsamtalen kom till 90 000 och även om larmcentralen och polisen hade agerat med normal skyndsamhet hade det ändå tagit någon minut eller två innan larmet gått ut på polisradion.
                Mördaren kan ha vetat att Palme skulle komma till Dekorima efter bion om han blev lurad i en fälla enligt det så kallade mötesscenariot eller så bestämdes i sista stund att mordet skulle utföras där och via Walkie talkie kom mördaren och hans medhjälpare överens om flyktväg och var en väntande flyktbil skulle placeras.

                1. Ja, och det finns anledning att reflektera över att mördaren faktiskt lyckades komma alldeles inpå Palme med sitt vapen utan att Palme ens hann med att reagera. Något sådant skulle knappast ha hänt om en mördare på något sätt lyckats bryta sig in i statsministerparets lägenhet.

                  1. Inte svårt att komma från Dekorimahörnan o sedan gå bakom o skjuta ett skott i ryggen på kort avstånd. Om Palme hann reagera eller inte vet vi inte- blir spekulationer. Det finns uppgifter att Palme hann att vrida något på huvudet ändå. Om någon smugit sig in i Palmes bostad så hade inte mordet upptäckts förrän dagen därpå. Bra mycket bättre än att ett 30-tal vittnen får höra o se delar av förloppet vid Dekorima i centrala Stockholm. Varför utsätta sig för så stora risker att åka fast om man är ett proffs? Varför låta offret välja mordplats? Finns som sagt hur mycket som helst som pekar på en amatör.

                    1. Vad vi kan konstatera är att mördaren kunde skjuta Palme rakt bakifrån på nära håll och att det inte finns några uppgifter om att Palme förstod att han var hotad. Lisbeth tycks inte ha märkt att hennes make vare sig rörde sig hastigt eller utropade något. Inte heller Anders B som var några meter bakom har berättat något som tyder på att Palme försökte undvika eller skydda sig mot gärningsmannen.

                    2. Ulf. Som Gunnar skriver så finns inget som tyder på att Palme hann reagera trots att mördaren kom så nära inpå Olof att han kunde lägga handen på hans axel och avlossa ett skott på bara 20 cm avstånd. Tyder på att mördaren är van att smyga sig tätt inpå människor bakifrån utan att väcka deras uppmärksamhet. Vad har du för uppgifter om att Olof ska ha vridit på huvudet som ingen annan tycks ha?

                      Men framför allt så kan du inte bara smyga dig in i statsministerns bostad och ta honom av daga utan att det upptäcks förrän nästa dag. Du måste bryta dig in genom både ytterporten och lägenhetsdörren. Du kommer att föra en massa oväsen och löper stor risk att bli sedd och hörd. Grannar eller makarna Palme själv kan bli väckta och ringa polisen. Har du otur sover de inte ens när du kommer. Eventuella larm kan utlösas. I värsta eller bästa fall kan Olof och Lisbet hinna ta sig ut genom ett fönster eller en bakdörr och sätta sig i säkerhet innan du lyckats ta dig in och då kan polisen redan vara på väg.

                      Att smyga sig på Olof vid Dekorima var rimligen betydligt lättare än att försöka ta sig in i hans hem.

                    3. Ulf, enligt dig verkar det bara finnas ETT sätt för ett ”proffs” att mörda en person som Palme. Om dessa proffs också skulle resonera i samma banor vore de inte särskilt proffsiga.

          2. Palmes bostad hade kunnat vara utrustad med överfallslarm direkt kopplat till Säpo som hade kunnat utlösas om mördaren hade försökt ta sig in där. Då hade larmet kunnat gå och polisen vara på väg redan innan mordet hade hunnit slutföras. Som mordet nu gick till så var Palme redan död innan någon hade hunnit larma 90 000 och innan polisen fick larmet var mördaren redan på väg långt in i gränden. Även om polisen inte hade sjabblat utan agerat så fort det bara gick hade sannolikt inte larmet hunnit gå ut på polisradion till alla bilar innan mördaren redan var uppe på David Bagares gata och hade ett rejält försprång. Att försöka mörda Palme i hans bostad hade varit betydligt riskablare än på öppen gata när han inte hade några livvakter och inte tillgång till något överfallslarm.
            För några år sedan utlöste Mona Sahlin ett överfallslarm när någon försökte ta sig in i hennes bostad i Nacka. Larmet gick omedelbart när inkräktaren drog i handtaget på hennes ytterdörr.

            1. Och Palme hade överfallslarm i sin bostad? Hade inte varit speciellt svårt att ha tagit sig in i Palmes bostad och snabbt dödat honom där istället med en pistol med ljuddämpare o sedan bara försvunnit därifrån utan vittnen på natten. Palme hade inte hunnit reagera. Ett proffs skulle antagligen gjort så, inte förlitat sig på turen som det blev vid Dekorima.

              1. Vet inte hur du tänker dig att mördaren ska lyckas ta sig in i Palmes bostad och mörda honom utan att han hinner reagera. Först måste du osedd bryta upp porten och sedan lägenhetsdörren utan att föra oväsen och utan att utlösa ett eventuellt larm på dörren. För att ingen ska hinna reagera krävs att både Olof och Lisbet sover och inte väcks av några ljud. En god portion tur hade krävts för att lyckas mörda Palme i bostaden utan att någon hade märkt något.

                1. De hade kunnat tagit sig in utan större uppmärksamhet- varför forcera en dörr med stort våld? finns andra sätt- aldrig hört talas om inbrottstjuvar eller? Förör var larm väldigt ovanligt och Palme hade nog inte det heller, hade inte ens livvakter hemma hos sig. Proffs hade lätt kunnat tagit sig in hemma hos Palme och dödat honom utan att han hade hunnit reagera t ex på toaletten, när han duschat, sovit m.m. Proffs hade utfört mordet på ett sådant sätt, inte utsatt sig för en massa risker i centrala stan med risk att bli gripen på plats av polis, vakter eller privatpersoner.

                  1. Kan du berätta om något politiskt proffsmord som gått till på det sätt du beskriver? Jag utesluter inte att det finns exempel, men de fall som kommer för mig utspelas på gatan eller i andra mer eller mindre offentliga miljöer.

                  2. Självfallet har jag hört talas om inbrottstjuvar och de brukar faktiskt forcera dörrar med våld. Många inbrottsförsök har avbrutits för att grannar reagerat och ringt polisen. Vanliga inbrottslarm förekom även 1986 hos kända och förmögna personer och mördaren kunde inte veta om Palmes bostad var larmad. Hur ska mördaren hålla koll på om Olof inte har något larm, om och när han sover, duschar, sitter på toaletten och dessutom finns ytterligare en person i bostaden han måste bevaka nämligen Lisbet. Palme hade också en granne en son till Jan Myrdal som bodde i våningen under. Hur ska mördaren veta att grannen inte är hemma eller sover så djupt att han inte väcks av några oljud. Alldeles för många osäkra faktorer att hålla reda på och stor risk att något går snett.

                    1. Som tillägg till Jonas inlägg: dessutom bodde väl makarna Palme på fler plan än ett (eller har jag fel?). I sådana fall är det också en försvårande omständighet för den som kalkylerar på att mörda Palme i hemmet.

                      Och, Ulf, det finns flera alternativ emellan ”ensam galning” och ”proffs”.

              2. Det relevanta här är ju inte om Palme hade överfallslarm eller inte, utan om mördaren eller mördarna kan ha räknat med det som en risk.

                1. Martin och Ulf. Makarna Palmes bostad bestod av tre våningsplan och i våningen under bodde Janken Myrdal. Stora ytor och många rum att hålla reda på. Innan mördaren kommit in i bostaden måste han ta sig in genom porten utan att någon ser honom. Finns många potentiella vittnen i form av boende i husen runt omkring som ser porten till Palmes hus från sina fönster. Gatan är bara en smal gränd och normalt bör det vara knäpptyst i området sent på kvällen och natten så minsta oväsen väcker uppmärksamhet. Svårigheterna att ta sig in osedd och ohörd är betydande minst sagt. Risken hade varit stor att mördaren tvingats avbryta operationen och snabbt avvika från platsen

              3. Ulf. Som Mikael påpekar så måste en riskmedveten mördare ta i beaktande vilka larmanordningar som kunde finnas i Palmes bostad. Han måste också ta med i beräkningen att det kan ta en stund och föra en massa oväsen att forcera dörrarna och att Palme mycket väl kan hinna både reagera och agera, i värsta fall hoppa ut genom ett fönster eller försvinna via någon bakdörr. Vi kan konstatera att vid Dekorima hann varken Olof själv eller någon annan reagera förrän det dödande skottet redan avlossats.

                1. Palme hade inte haft en chans mot en proffsmördare hemma hos sig som smugit sig på honom och dödat honom på en sekund typ. Ingen annan hade hört eller sett något heller för den delen och mordet hade inte upptäckts förrän dagen därpå tidigast. Palmes mördare var med hög sannolikhet en amatör.

                  1. Ulf. Risken är stor att bli sedd och hörd när du ska bryta dig in hos någon och att någon larmar polisen.
                    Vid Dekorima lyckades mördaren smyga sig på Palme och döda honom på någon sekund trots att han var en usel amatör enligt dig. Ingen hann reagera förrän statsministern redan var död.

                  2. Ulf, du ställer upp det såhär:

                    1. En proffsmördare hade hur lätt som helst och utan nämnvärd risk kunnat mörda Palme i hemmet.
                    2. Palme mördades inte i hemmet.
                    Slutsats 1: Därför är det ingen proffsmördare som utfört mordet.
                    Slutsats 2: Alltså är det en amatör som utfört mordet.

                    Resonemanget kan ifrågasättas på flera sätt. Dels kan man ifrågasätta riktigheten i den första premissen, som både Jonas och Gunnar tidigare gjort.
                    Dels, och allvarligast, finns det ingen logisk koppling mellan första premissen och första slutsatsen. Där förutsätter du att en proffsmördares enda alternativ hade varit att mörda Palme i hemmet, vilket rimligtvis inte är sant; om så hade varit fallet hade proffsmördaren på goda riskmedvetna grunder räknat med att behöva forcera olika former av larm- och säkerhetsanordningar, vilket snabbt hade fått honom att åtminstone överväga andra alternativ att utföra mordet.

                    Slutligen finns inte heller någon logisk koppling mellan första och andra slutsatsen, såvida du med ”proffsmördare” menar en rationellt kalkylerande, riskmedveten och kompetent mördare, och med ”amatör” menar motsatsen. Så kallat ”falskt dilemma”. Mellan dessa ytterligheter finns fler varianter av mördare som ditt resonemang bortser ifrån.

        3. Mikael. Du kan inte mörda någon utan att utsätta dig för stora risker. Att hitta en tid och plats där du kan ta en statsminister av daga utan att exponera dig för en massa vittnen är lättare sagt än gjort. Vad som radikalt minskade riskerna mördaren utsatte sig för just den här fredagkvällen på Sveavägen var naturligtvis det faktum att Palme inte hade några livvakter och hans enda sällskap utgjordes av Lisbet. Den valda flyktvägen var inte heller så riskabel vågar jag påstå. Byggbarackerna som stod mitt i gränden hindrade effektivt en eventuell bilburen förföljare bara ett tjugotal meter från mordplatsen och även om någon snabbt hade kört runt kvarteret stoppade trapporna effektivt förföljande fordon även tvåhjulingar. När väl trapporna passerats kunde mördaren plockas upp av en väntande flyktbil. Hade en polisbil uppe på åsen mot förmodan redan hunnit höra larmet om skottlossning på polisradion och försökt stoppa mördaren fanns det säkert beväpnade medgärningsmän beredda att rycka in för att skjuta sig fria.
          Hur tänker du att en professionell mördare hade gått tillväga för att minimera riskerna ??

          1. Detta med avsaknaden av livvakter är ett återkommande tema. Den som planerade att mörda statsministern kunde annars ha nöjt sig med att studera hans rutiner en vanlig arbetsvecka. Då hade det stått klart för gärningsmannen precis när och var Palme brukade sakna livvaktsskydd. Se i övrigt mitt tidigare svar ovan.

            1. Mikael, på vilket sätt hade mordet utförts ”bättre” (ur mördarens synvinkel) om det istället hade skett i Triangeln? Nu skedde det på Sveavägen och ur mördarens perspektiv kunde det knappast gå bättre – det enda han lämnade efter sig är två kraftigt deformerade kulor, tusentals frågetecken och oss här, som trettiotvå år senare famlar i vår ovisshet och träter om den ena och andra detaljen.

              Jag har alltid sett faktumet att Palme INTE blev mördad i Triangeln som ett tecken på att det inte var utländska gärningsmän som låg bakom mordet. En svensk gärningsman eller gärningsmannagrupp med kontakter, resurser och, inte minst, lokalkännedom, har fler alternativ att välja mellan. Dessutom behöver inte mordet vara resultatet av månader av detaljerad planering kring de sammansvurnas bord. Se till exempel Leif GW:s teori.

              1. En riskmedveten gärningsman vill eliminera så många osäkerhetsfaktorer som möjligt. Att i förväg välja ut en attentatsplats och en ungefärlig tidpunkt måste vara en oerhörd fördel. Det var inte bara i triangeln som Palme rörde sig utan livvakter.

                1. Ja, och jag tror det var vad som skedde. Mötesscenariot som har mycket som talar för sig bygger på hypotesen att Palme var väntad i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan och att han skulle komma dit ungefär den tid han kom.

                  1. Jag tycker också att mötesscenariot har mycket som talar för sig (jag har svårt att komma på någon annan teori som så tydligt bottnar i av varandra oberoende vittnesutsagor från timmarna efter mordet) och då snackat vi ju inte om en riskbenägen gärningsman, som du, Mikael, skrev i ditt första inlägg i den här diskussionen.

                  2. Det finns också mycket som talar emot ett sådant scenario. Om Palme skulle ha stämt träff med någon där och då, bör det ju ha varit ett synnerligen angeläget möte i hans ögon. Varför i hela friden skulle han annars gå med på något sådant? Tydligen gjorde det heller ingenting att Lisbeth var närvarande. Och när skulle tid och plats ha bestämts?

                    Om nu mötet är så viktigt för Palme, bör han då inte göra allt vad han kan på sin kant för att säkerställa att han kan vara på avtalad plats vid ungefär rätt tidpunkt? I själva verket vet vi att han inte ens bemödar sig om att beställa biljetter till någon av föreställningarna på Grand. Paret kommer sent till biografen och saknar biljetter. Enligt de preliminära planerna är det dessutom en annan film på en annan biograf, som makarna överväger. Är inte platsen för mötet vald med hänsyn till närheten till just Grand?

                    Sedan måste väl Palme ha insett att det fanns stor risk att mötet inte skulle kunna gå att genomföra. Först gällde det att vänligt men bestämt tacka nej till efterföljande fika hos sonen och dennes flickvän, alternativt att förhindra att de skulle få för sig att följa med paret på Sveavägen för att sedan t.ex. vika av på Kungsgatan för att ta en kvällsfika. Som alla vet stötte Palme också ihop med Björn Rosengren, men det kunde ju lika gärna ha varit någon annan i bekantskapskretsen. Nu råkade Rosengren ha bilen parkerad på annat håll, men där har vi ju annars en person av flera möjliga som mycket väl hade kunnat slå följe med makarna en bit på Sveavägen, om bilen stått t.ex. på Luntmakargatan.

                    Jag är inte helt främmande för att statsministern i ett pressat läge skulle kunna stämma träff på tu man hand med någon, men ett möte på denna plats en sen fredagskväll med denna inramning och alla osäkerhetsfaktorer bär inte riktigt sannolikhetens prägel. Till detta ska också läggas gärningsmannens riskfyllda agerande, som knappast indikerar att dådet föregåtts av någon längre planering.

                    1. Tack för att du väcker de här frågorna, Mikael. Det ger mig anledning att beskriva lite grann hur jag tänker kring den här hypotesen.

                      1) Jag tror nog att Palme var fullt kapabel att avvisa i stort sett vem som helst som ville följa honom på promenaden hemåt, skjutsa honom eller gå och ta en fika med honom.

                      2) Om Palme gick till ett avtalat möte kan man mycket väl tänka sig att han inte ansåg att det gjorde något att hans hustru var närvarande även om mötet kunde gälla känsliga saker. Såvitt jag vet har ingen människa beskyllt Lisbeth Palme för att vara en sladdrig person. Allt pekar också på att hon var lojal med sin make.

                      3) Om Palme avtalat ett möte med någon ute på gatan torde det ha rört sig om något som han räknade med skulle bli ett mycket kort sammanträffande, alltså inget som särskilt mycket skulle ha inkräktat på promenaden hemåt tillsammans med hustrun.

                      4) Ja, om Palme gick med på ett sådant möte måste det ha framstått som synnerligen angeläget. Vad han trodde att det skulle handla om blir ju en fråga för spekulationer. Men jag kan inte frigöra mig från misstanken att det skulle kunna ha att göra med den märkliga stölden av hans överklagande i Harvardärendet som ju skedde bara fem timmar före mordet. Anklagelserna om att han skulle ha försökt smita från skatt plågade honom mycket under hans sista månader. Om någon som skaffat sig tillgång till hans överklagande ringde honom, visade att han var insatt i fallet och drog någon historia om att han hade kunskap om nya intriger mot Palme så skulle det nog kunna ha fått statsministern att gå med på ett kort möte för att få ytterligare information.

                      5) Gissningsvis skedde i så fall en telefonkontakt under sena eftermiddagen. Det kan ha lett till att det plötsligt blev mycket viktigt för Palme att bege sig ut på stan för att diskret och till synes slumpmässigt kunna sammanträffa med personen i fråga. Det där med att se en viss film, träffa sonen och dennes flickvän samt dricka te med dem var i så fall inte alls särskilt viktigt i förhållande till att genomföra detta möte. Vi vet att det inte blev något tedrickande, vi vet att Palme inte beställt biobiljetter i förväg vilket gjorde att han inte kunde räkna med att han och Lisbeth skulle kunna få sitta bredvid Mårten. De kunde inte ens vara säkra på att få biljetter till samma föreställning – i stället skulle de då vara hänvisade till att se en helt annan film på Grand eller i närheten om de inte ville vända direkt hemåt. Allt detta pekar på att biobesöket kanske inte var den viktigaste orsaken till att Palme begav sig hemifrån.

                      6) Palme hade en bakgrund i underrättelseverksamhet och var väl förtrogen med att hantera information som krävde en hög grad av sekretess. Han visste förstås också att han hade många politiska motståndare som gärna skulle vilja få del av uppgifter som kunde användas för att skada honom. Om Palme bedömde det som att han måste möta en person som hade känsliga saker att prata om var ett hastigt sammanträffande på stan inget dåligt alternativ jämfört med vad som annars stod till buds. Bostaden kunde vara övervakad och avlyssnad, samma sak gällde förstås hans tjänsterum. Ett samtal utanför Dekorimabutiken skulle rimligtvis vara oväntat för personer som försökte hålla koll på honom – och det skulle bland annat därför vara mycket svårt att avlyssna. I sammanhanget är det förstås också intressant att han inte försäkrade sig om att få livvakter med sig – trots att det var fredagskväll och att risken var stor att han skulle stöta på mer eller mindre berusade personer som inte gillade honom. (Det var till och med avlöningsfredag.) Om han planerade ett känsligt sammanträffande som utomstående inte borde känna till är det logiskt att han inte ville att Säpos livvakter skulle få insyn i det.

                      7) Tidpunkten behövde inte vara mer exakt bestämd än att han skulle komma till avtalad plats så fort han kunde efter att ha bevistat en sen bioföreställning på Grand. Han kan till och med ha uppgett för den person han skulle träffa att det var så han planerat det hela. Det skulle i så fall kunna förklara varför det tycks ha funnits en mystisk man vid Grandbiografens entré både före och efter den sena föreställningen – någon som ville kolla att Palme verkligen agerade enligt planerna.

                      8) Personen som kontaktade Palme behöver förstås inte vara identisk med gärningsmannen. Vad som krävs är att den som kontaktade honom på ett trovärdigt sätt kunde ge intryck av att vara någon som det var rimligt för honom att träffa. Till exempel någon från den politiska sfären eller från en statlig myndighet.

                      9) Slutligen bör det noteras att om mordet var planlagt så stämmer arrangemanget med ett möte utmärkt väl in på hur sådana mord ofta brukar gå till. Den som studerar uppgörelserna inom den organiserade brottsligheten vet att metoden är ytterst vanlig: locka offret till en plats under falska förespeglingar, utför mordet och genomför sedan en väl förberedd flykt.

                    2. Mikael. På vilket sätt agerade gärningsmannen riskfyllt menar du? Hur kommer du fram till slutsatsen att dådet inte föregåtts av någon längre planering?

                    3. Håller med fullständigt. Ett avtalat möte på denna plats vid denna tidpunkt och under dessa omständigheter ter sig väldigt osannolik. Och om nu mötet prompt måste ske denna kväll, vore väl det enklaste att sammanstråla någonstans nära bostaden. Det hade varit ett högst rimligt villkor från Palmes sida.

                      Bara för att vissa vittnen tror sig ha sett tre personer i sällskap behöver man ju inte gå så långt som att hävda att det rör sig om ett avtalat möte. Det mesta pekar tvärtom på ett tillfällighetsdåd.

                    4. Gunnar det är en intressant teori , men Tunnelgatan på natten är en enslig mörk plats,ungefär som att boka ett möte i ett ensligt hus mitt i natten.Palme med sin bakgrund hade från början förstått att det kunde vara en fälla och skickat någon annan dit.

                    5. Det är ett återkommande argument från debattörer som menar att mordet inte var professionellt planlagt att det fanns så många vittnen på mordplatsen. Du talar i stället om Tunnelgatan som en ”enslig mörk plats”.

                      Jag ska förstås inte göra dig ansvarig för hur andra debattörer resonerar. Men nu finns det inget som talar för att Palme gick till ett planerat möte inne på den folktomma och mörka Tunnelgatan. Den som läst resonemangen om mötesscenariot i t ex Konspiration Olof Palme vet att min tolkning av vittnesmålen går ut på att Palme tycks ha mött sin mördare vid annonspelaren en bit norr om mordplatsen. Och då talar vi definitivt om den trafikerade Sveavägen, inte om Tunnelgatan.

                    6. Hej Johanna!
                      Från de tre vittnen som säger sig ha sett makarna Palme och mördaren i sällskap kan man komma till just ett avtalat möte via vittnet Inge M som, förvisso i lite olika ordalag, hävdar att mördaren stått vid mordplatsen i flera minuter innan makarna Palme kom dit. Det kan han ju bara ha gjort om han visste att de skulle komma den vägen. Inges vittnesmål är dock snårigt och öppet för lite olika tolkningar. Det finns en del mer eller mindre svaga länkar i mötesteorin, men som jag ser det är det inte de tre vittnena som talar om ett sällskap.

                2. Mikael. Att någon längre tid i förväg välja ut en attentatsplats och tidpunkt där du säkert vet att statsministern kommer att befinna sig utan livvakter är lättare sagt än gjort. Även ett proffs måste vara beredd att improvisera och först i ett sent skede slutgiltigt bestämma var och när han ska slå till. Du kan inte räkna med att Palme flera dagar eller veckor i förväg planerar att han ska gå på bio eller restaurant och exakt vilken väg han ska ta dit och hem och att han avbokar livvakterna och allt det får du reda på i god tid innan t ex genom att avlyssna hans hemtelefon.

                  1. Om man vill kombinera walkie-talkie-männen och den man som mer eller mindre kapade Evas taxi i Gamla Stan med ett avtalat möte kan man anta att de skulle träda in och mörda om det avtalade mötet fallerat. För denna kväll var sista chansen innan säkerheten skulle ha stärkts drastiskt om Palme undkommit en komplott som avvärjts, delvis genom att hans misstankar väckts. Men nätverket passar mycket bättre ihop med ett spontant möte vid annonspelaren: någon de känner igen och litar på eller som kan legitimera sig som ingående i Säpo eller Stay Behind. Paret Palmes gångväg talar dock mera för det avtalade mötet eftersom de gick mot mördaren genom att svänga ut mot annonspelaren, såvida han inte anropat dem, men det har ingen iakttagit.

                    Två relevanta frågor: hur har utredningen av stölden av överklagan i Harvard-skatteärendet skötts? Låt mig gissa: tabbar, passivitet, bristande professionalitet?

                    Har någon annan läst om ett uppbragt samtal mellan Palme och sonen efter bion? Något Grand-vittne nämnde det någonstans men jag vet inte om det var tillförlitligt.

              2. Tror nog det var så. Allt rutinmässigt var säkerligen förberett om inte rent av inövat och tänkbara eventualiteter garderade så långt möjligt med hänsyn till att att den blivande platsen inte kunde förutses. Inte alls säkert det var någon som mördat förut men som inte otänkbart hade erfarenhet av jakt eller militära stridsrutiner. Verkar så med hänsyn till med vilken sinnesnärvaro och beslutsamhet och inte minst precision mördaren gått till verket. Analogt verkar det sannolikt att han logistiskt också måste ha varit sorgfälligt uppbackad.för att kunna inta rätt plats och sedan göra en säker sorti. Sedan beträffande tänkbara motiv är jag inte helt överens med Wall. Finner det ofullständigt att inte ta med fondmotståndet i bilden. Av någon anledning vilken jag bara kan gissa mig till helt förbigått förutom några spridda läsarkommentarer. Rekapitulera historiken får ni se bilden som framträder och situationen som inträder i och med riksdagsvalet 15 september 1985. Grunna lite grann över de yttersta konsekvenserna för kapitalägarna och finansmarknaden i sin helhet och inte minst: Notera facit !!

                1. Förlåt men glömde tillägga ytterligare en fråga för läsaren att ställa sig: Vad återstod eljest för alternativ att kunna kunna undvika ”systemskiftet”?

                  1. Fonderna försvann ju inte med Palme utan efter den borgerliga valsegern 1991. Men givetvis förknippades fonderna ofta med Palme personligen. Och sedan han vunnit valet hösten 1985 var det tämligen säkert att han skulle sitta kvar som statsminister åtminstone fram till 1988 (det var treåriga mandatperioder på den tiden) såvida inte något oväntat och dramatiskt inträffade.

                    För min del tror jag att planeringen för mordet startade ganska snart efter valet 1985. Mer om även det i Konspiration Olof Palme, framför allt i kapitlet En mördare rekryteras.

                    1. Nej, inte omedelbart med mordet. Men med den försvagning av det socialdemokratiska partiet förlusten av Palme innebar som gjorde det möjligt för fondbejakarna att påverka opinionen så att maktbalansen vartefter kunde förskjutas i borgerlig riktning. Men redan inträdet av Ingvar Carlsson som statsminister med hans suddigt halvhjärtade attityd till fondfrågan var ju den vändning som gjorde det möjligt att se tiden an i trygg förvissning om att planen var på väg att gå i lås. Oss totalt ovetande kan det politiska läget under mordnatten och närmaste tiden därefter ha befunnit sig på en spänningsnivå ett gott tycke över normalen. Har ett minne av att Ingvar Carlsson (alternativt Feldt) under en radiointervju dagen efter mordet fällde ett yttrande med innebörden att ”det var med lättnad de kunnat konstatera att regeringskansliet inte var ockuperat när de anlände dit tidigt på morgonen efter mordet”. Vad som grundade denna farhåga framgick inte men kan vara värd att grunna över. Var det verkligen så att mordet bara var ett av alternativen ? Att fortsatt dolt kan vara det beting som förklarar regeringens desperata behov av att ändra mordbilden ? Att slippa det samhällskaos som sanningen skulle kunna innebära om den blottades i sin nakenhet, även till priset av ett eller annat justitiemord och skyddande av brottsling.

                2. Tror också att fondmotståndet kan ha varit i alla fall en del av bilden. Jag tar upp motståndet mot Palme i näringslivet i kapitlet Ett mejl från Eva Rausing i min bok Konspiration Olof Palme.

            2. Då hade mördaren tvingats slå till i dagsljus i området mellan Rosenbad och Västerlånggatan och jag vet inte om polistätheten där var särskilt låg. Trots allt befinner sig fler människor i centrala Stockholm och fler poliser är i tjänst under dagtid vardagar än under andra tider.

              1. Det fanns också andra platser att slå till emot, som var knutna till partiet, och inte bara i Stockholm. Det var inte heller alltid dagsljus när Palme saknade livvaktsskydd, i synnerhet inte på vintern.

                  1. Kunde det inte av varit så att det var garderat för tänkbara alternativ paret kunde tänkas ta på vägen från biografen. Eftersom Palme avböjt livvaktsskyddet för kvällen hade det blivit grönt ljus för mobilisering av ”jaktlaget” som fanns i beredskap redo att rycka ut när helst tillfälle gavs och tillräckligt många för att kunna bedriva spaning och grupperas ut på pass, helt enkelt efter modell älgjakt. Måste rimligen också funnits någon sorts kommandocentral fast eller kanske rent av mobil som dirigerade insatsen via radio och sörjde för att flyktbil fanns tillgänglig ifall det kom att behövas.

                    1. Och varför krångla till en sådan operation med fler osäkerhetsfaktorer än nödvändigt? Palme saknade livvakter även i samband med sina dagliga arbetsrutiner. Där gick det mycket lättare att förutse både tidpunkt och promenadväg. Det fanns också andra tillfällen, då han oftast avstod från livvakter. Det bör ett team av det här slaget lätt ha kunnat konstatera efter att ha studerat statsministern en tid.

                      Om det dessutom var så, som du och många andra antyder, att det tänkta mördarkommandot hade förhandsinformation om när livvaktsskydd saknades, måste det helt enkelt ha funnits mängder av bättre tillfällen att slå till på, därför att tid, plats och flyktväg där kunde förutses. Där skulle inte ett ”jaktlag” av den typ som du beskriver behövas överhuvudtaget.

                      Att den tidigare underrättelsemannen Palme skulle ha låtit locka sig i en fälla på Sveavägens trottoar invid en reklampelare i denna sena timme, ter sig inte bara osannolikt. Den lömska planen verkar dessutom helt onödig, när det fanns mycket goda möjligheter att förutse var och när Palme skulle dyka upp utan livvakter. Det är svårt att se varför en mördargrupp skulle krångla till saker och ting helt i onödan.

                    2. Mycket elegant argumenterat, tycker jag! Det var nagot snarlikt, fast blekare, jag forsokte skissera for tva dagar sedan. Men hur far man ihop behovet av hela denna apparat, som inte kan doljas helt, med ett mote och samtal med mordaren? Jo, ett icke forutbestamt mote, dvs. att mordaren hade nagot kodord fran SAPO eller nagon intressant uppgift och ett fortroendeingivande tilltal, eller att han rentav kandes igen sa att han kunde inleda ett samtal vid annonspelaren.

                      Walkie-talkies i stadsmiljo behover tydligen ”repeaters”. Da finns som mojligheter bilen med utsrustning som sags fran salsfonstret av scenaristen S pa Drottninggatan och lat oss inte glomma ljuden vaningen ovanfor leksaksgrossisten pa Kungsholmen (Lars Borgnas och Tomas Breskys rapportering) – nara polishogkvarteret: Kunde den lokaliseringen vara till nagon nytta?

                      Vad galler hogkvarter finns ju manga kandidater: lagenheterna och kontoren pa David Bagares gata, Scandiahuset osv.

                      Flyktbil i reserv (som inte kom att anvandas): Den dar som omparkerades pa David Bagares gata (eller var den ett stalle att gomma vapnet pa)?

                      Kanske nagon kan komma med en god forklaring till varfor ett forutbestamt mote ocksa skulle behova ett natverk. trots att det riskerade att dra uppmarksamhet till sig; men jag far det inte att ga ihop. Ett av de svagaste argumenten for ett forubestamt mote ar att man korsade Sveavagen vilket sages inte vara narmaste vagen till Gamla Stan (underforstatt via den vastligaste bron): detta are ju fullstandigt forsumbart pa det avstandet och for ovrigt kan man komma over till Gamla Stan via tva mer ostliga broar. Kanske Scandiahuset hade ett affektionsvarde for Olof Palme. Det ar skrammande och bittert nu, men jag erinrar mig hur han som stockholmiana-entusiast med kansla och nyfikenhet diskuterade just Tunnelgatan med en person som ringt in till ett telefonvaktarprogram i en valrorelse: ”Vad sager du, langade man sprit dar, det vad som…?” -fritt citat. Man ryser som nar han hors saga i Jamtland tre dagar fore mordet: ”Om sjutton ar kan jag inte garantera att jag ar med…”

                      Det finns direkt stod for ett mote men pa sin hojd indirekt for ett forutbestamt sadant (och mycket som talar mot det senare). Forutbestamt eller ej torde motet inkludera nagot som har att gora med att forhor hemligstamplades och sedan aldrig anvandes i rattegangarna. Forstar fortfarande inte vad som skulle kunna vara sa kansligt att det inte far komma ut nu trettiotva ar senare! En folkstorm maste begara klarhet!

            3. Palme sakande ofta livvaktsskydd bara ett par kvällar innan mordet var makarna Palme ute själva på kvällen o åt på en restaurang.

              1. Att han saknade livvaktsskydd vid vissa tillfällen innebär inte att en mördare kan välja och vraka bland tänkbara mordplatser, flyktvägar och tillvägagångssätt. Mördaren måste ta tillfället i akt när det ges och vara beredd att improvisera en del. Kan mycket väl hända att makarna Palme var övervakade den kvällen de var ute på restaurang men på grund av oförutsedda slumpmässiga omständigheter kunde eller vågade mördaren inte skrida till verket den gången. Att genomföra mordet när Palme var på väg mellan bostaden och Rosenbad kan ha varit ett alternativ som mördaren övervägde men när det stod klart att han skulle gå på bio utan livvakter så framstod det som ett lämpligare tillfälle att få mordet överstökat.

                1. Finns dock inga bevis för att Palme var övervakad på mordkvällen ,ej heller inga bevis på avlyssning av telefonen m.m.

                  1. Det är riktigt. Problemet är att utredningen under Ölvebro inte var intresserad av att hitta några sådana bevis. Och innan dess var Holmér bara intresserad av att hitta något som liknade bevis för att Palme var övervakad av PKK. På senare år har utredarna äntligen tagit sig an frågan på allvar. Vi får förhoppningsvis veta vad de kommit fram till.

                    1. Ulf. Vi kan i allra bästa fall fortfarande få en mördare dömd eller åtminstone få veta sanningen om vem eller vilka som låg bakom mordet och varför det skedde. Att sätta dit någon för olaga avlyssning och liknande är omöjligt då det lär vara preskriberat efter 32 år

                    2. Ölvebro hade säkerligen i likhet med med övriga agerande på den nivån tilldelats de ramar som inte fick överskridas. Befann man sig i närheten kunde det hända av och till att man kunde få höra hur ”psalmerna” gick. Det fanns en viss tillfälligt kommenderad biträdande spaningsledare av vilken man lärde förstå ett och annat som försiggick inom palmerummets väggar..

                    3. Fel ställe att fråga dig på men kan inte hitta någon lämpligare plats. När var det utredningen smalnade av till en ensam ”galning” ? Vem lanserade teorin ? Har det något samband med Ölvebros entre som spaningsledare ? En tid efter Ölvebros inträde vet jag att en biträdande spaningsledare tillträdde i församlingen vilket är vad som får mig att undra över policyn.

                    4. Sommaren 1988 beslutade sig åklagare och spaningsledning för att leta efter en gärningsman bland klientelet runt spelklubben Oxen. Det framgår av förundersökningsprotokollet i Petterssonmålet. En gissning är väl att det beslutet helt enkelt handlade om att börja leta en kriminellt belastad ensam gärningsman utan tydliga ideologiska motiv.

                  2. Att det saknas bevis för att Palme var övervakad innebär inte att han inte var övervakad.
                    Tvärtom så tyder ett 80-tal observationer av män med Walkie-talkie på att Palme var noga övervakad.
                    Men så fort någon skissar upp ett scenario som inte stämmer med din bild av hur mordet gick till så säger du att det saknas bevis. Att en hypotes inte kan bevisas innebär inte att den är motbevisad.
                    Kan du bevisa att mordet utfördes av en ensam gärningsman som bara råkade få syn på Palme utanför bion och följde efter honom till mordplatsen?

                    1. Nej men både tingsrätten och Palmeåklagarna och Riksåklagaren ansåg det på 1980-1990-talen. Jag är inte lika säker men en hel del pekar på det anser jag. Andra får tycka vad dem vill.

                    2. Jag har föst mig en del vid vad Sten Andersson har gett uttryck för i ett par olika sammanhang, att han från mycket tillförlitliga källor fick kännedom om att vissa på Säpo i perioder ”höll koll på Palme för att skaffa sig informationer”. Det behöver ju inte alls vara en mördargrupp, men det säger en hel del om stämningsläget mot Palme, om synen på honom inom vissa delar av statsapparaten. Att, med vetskapen om detta som bakgrund, någon eller några till slut valde att agera känns inte särskilt långsökt.

              2. Det är ganska ointressant när Palme – förutom i Triangeln, vilket ju var känt – saknade livvakter. Det viktiga ät ju vad mördaren hade kännedom om. Det stor ju inte i tidningen att Palme skulle ut på restaurang utan livvakter.

              3. Som Martin påpekar måste ju mördaren ha fått kännedom om var och när Palme var utan livvakter.
                Om Palmes telefon var avlyssnad kan mördaren ha fått kännedom om biobesöket på mordkvällen den vägen. Restaurangbesöket ett par dagar innan kanske bestämdes spontant samma kväll och aldrig avhandlades på telefon så det inte kom till mördarens kännedom att han var ute på stan utan livvakter den gången

      2. Proffs eller amatör ? Tror det fanns flera alternativ, frågan var kanske närmast på vems lott det skulle komma att falla. Inte osannolikt att aktionen var maximerad denna kväll, folk i rörelse, passande ”terräng” med prång och bakgator, fritt från livvakter och nattens mörker. Ger en vink om hur ovillkorligt angeläget företaget måste ha framstått för krafterna bakom. Hur mycket som stod på spel och hur akut situationen tedde sig. Knappast någon bagatell liggande i grunden och inte uteslutet att
        tidsperspektivet också spelade in. Verkar som det helst borde ske när det skedde.

        Skall klargöra en fråga du ställt till mig på ett annat ställe i bloggen som jag inte hittar igen. Frågan vad jag menar att ”insatsstyrkan” komma ifrån. Ser det som plausibelt att den i huvudsak rekryterats internt från ”intressesfären” med hänsyn till pålitligheten och risken för läckage med folk utifrån som deltagande. Och då allra helst poliser. Behöver inte påpekas hur delikat uppgiften var och som sådan också måste ha bedömts av de som stod bakom.

    2. Hej Andreas!
      Ja, Engström stör ju bilden av mordet och händelserna strax innan och efter. När man läser förhören får man liksom inte ihop det när hans berättelse ska fogas ihop med andras. Samtidigt tror jag inte att man, med hjälp av vittnesförhören, kan förvänta sig att kunna lägga ett exakt pussel där varje bit/förhör ska passa exakt med andra bitar/förhör så att en helt logisk helhet bildas. Vi har med alldeles för många mänskliga faktorer att göra för att det ska vara möjligt. Det behöver man nog ha i åtanke när man – hur gärna man än vill få fram en sanning – lusläser vittnesförhör för att försöka förstå vad som hänt.

      Jag håller således med om att det är skumt att ingen av de andra vittnena uttalat och tydligt bekräftar Engströms närvaro på platsen. Men jag vill vara försiktig med alltför långtgående slutsatser utifrån det. Människor kan minnas fel, överdriva och underdriva av ena eller andra naturliga anledningen. Vissa för sig och pratar mer korrekt än andra, och så vidare, det är inget misstänkt i sig.

      Det som mest konkret stör mig med Engström är – ifall det är som han säger och visar i rapport-inslaget på tv – risken att andra vittnen kan ha blandat ihop signalementet av en springande mördare efter skotten med en springande Engström en stund senare. Fladdrande rock och så vidare. Inte lätt att i efterhand hålla isär två snarlika bilder från varandra i det tumult som rådde på mordplatsen.

      1. Tänk om han bara hittat på sin berättelse för att dölja vad han faktiskt gjort? Han kan vid något tillfälle minuterna efter mordet bestämt sig för att spela vittne och på den vägen blev det.

        SE uppger dagen efter mordet i ett förhör kl 12.20 att han sett Lars J alldeles efter mordet till vänster om barackerna (från mordplatsen sett). Men Lars J finns inte där då för han står till höger om barackerna. Däremot står Lars J till vänster om barackerna strax efter att mördaren springande passerat mot trapporna. Mördaren tittar ner uppifrån trapporna och ser då Lars J stå där nere… Hur många vet detta kl 12.20 dagen efter?

        Jag begriper inte hur SE inte kan vara en huvudmisstänkt utifrån detta och utifrån att hans signalement stämmer in på mördarens så väl. Han avslöjar sig ytterligare genom att på förmiddagen efter mordet vara väldigt ivrig att få tag i uppgift från Skandias säkerhetsansvarige vilken tid han stämplat ut – vilket för övrigt var under 23.18, ca 3 minuter före mordet…

        1. Hej Erik!
          Exakt vilka steg till höger eller vänster som Lars J tagit kan vi inte med säkerhet utläsa ur ett vittnesförhör. Dessutom ser jag inte hur ”alldeles efter mordet” och ”strax efter att mördaren springande passerat mot trapporna” med nödvändighet måste motsäga varandra. Vi snackar sekunder här. Mördaren passerade väl Lars J strax efter mordet? Engström säger ju själv att han kom fram till Palme en kort stund efter skotten. Då är det kanske inte konstigare än att han då, när mördaren korsat Luntmakargatan eller ännu senare, kastat ett öga in i gränden och sett Lars J där.

          Du skriver också att Engströms signalement ”stämmer in på mördaren så väl”. Mörk rock var Engström knappast ensam om att bära. Och vad gäller den lilla väskan: personligen ät jag övertygad om att det inte är mördaren som Yvonne N ser uppe på åsen. Tiderna stämmer inte.

    3. Tycker jag också. ———-Beträffande ”mötesscenariot” är det väl inte alldeles omöjligt att mördaren inlett med med att tilltala makarna P om något vad som helst som vem som helst kan göra spontant ibland, kanske kommenterat att han kände igen statsministern och på så sätt fått igång ett litet ordbyte för att distrahera och komma i rätt läge för att skjuta, vilket av vittnen på lite avstånd setts vara av annan karaktär än vad det var..

      1. Arne, jag har funderat en del på det också, möjligheten av ett kort möte mellan Palme och gärningsmannen men ett spontant, icke avtalat sådant.

        Om vi ska bedöma sannolikheten för det kan vi ju konstatera att det så klart inte går att utesluta. Visst kan man, som du säger, tänka sig att mördaren inledde en kontakt för att på så vis komma närmare inpå Palme och därmed lättare kunna rikta in skottet. Skulle därtill Inge M ha fel i att mördaren väntade i flera minuter vid Dekorima (vilket jag lutar åt att han INTE hade) ger det stöd till teorin om ett mycket kort men icke avtalat sammanträffande mellan Palme och mördaren.

        I övrigt har jag svårt att se att något skulle tala för en sådan typ av möte. Om det var ett spontant möte förutsätter det något av följande:

        1. att mördaren av en slump sprang på Palme vid Dekorima med en revolver laddad med pansarbrytande amutition i fickan och i ögonblicket bestämde sig för att skjuta honom.
        (Ett sådant spontant förlopp motsägs inte minst av att mördaren kom undan utan att lämna mer än de två kulorna efter sig. Enda anledningen som jag ser det till att en sådan typ av mördare skulle vilja ta kontakt med Palme skulle väl vara att få säga några väl valda svordomar åt honom innan skotten och en impulsiv och känsloladdad person av det slaget rimmar illa med vad vi vet om själva mordet och mördarens flykt från platsen.)

        2. att en improviserande och därmed rationell mördare gjort sig det stora besväret att ha följt efter makarna Palme från bion i syfte att vid lämpligt tillfälle skjuta honom, men att han (mördaren) sedan, efter att allt gått så bra och han lyckats komma till ett läge där han kan skjuta, riskerar att både väcka misstankar hos offret och att röja sig själv genom att börja prata med paret. Det är svårt att se vad mördaren skulle vinna på att ta en sådan kontakt där och då; att bara komma nära inpå verkar inte som ett tillräckligt starkt skäl.

        1. Nä, nä. Informerad om att de var på väg åt hans håll rörligt posterad som han måste ha varit befann han sig redan där i väntan på offret för att anpassa sig och försöka hitta ett lämpligt tillfälle med hänsyn till hur objektet skulle komma att röra sig och situationen i övrigt. När offret sedan som beräknat ”sprang mitt i famnen” på honom återstod det att komma offret tillräckligt tätt in på livet på ett så naturligt sätt som möjligt, att skapa en situation som inte väckte misstankar. Det kan ha varit då som gärningsmannen inledde dialogen som en allmänt ”pratsjuk” hyvens kille om ditten och datten eller rentav om sin överraskning att så oförmodat få möta landets statsminister, allt för att distrahera och kunna manövrera sig i rätt läge in på offret..

          1. Varför skulle han framställa sig som en hyvens och pratsjuk kille innan han sköt, vad skulle vara poängen med det? han hade ju lika gärna kunnat gå fram och skjutit utan att säga något.

            Även om Palme reagerat på att han kom fram bakifrån hade det nog ändå inte kunnat rädda honom. Skulle han gjort som du menar skulle det ha troligen bara väckt onödig uppmärksamhet.

            Varför menar du att han skulle spelat pajas på det viset? Vad grundar du det på?

            En sådan manöver skulle inte tjäna många sekunder om han ville framstå som diskret en en sådan här situation. Risken är ju dessutom att han skulle avslöja sig i onödan om han skulle misslyckas i sitt uppsåt på något sätt.

            1. Få sig att framstå som ingen att vara rädd för och inte framkalla vaksamhet som skulle kunnat komplicera deras beteenden, Klart han kunde skjutit hej vilt men då vållat uppståndelse i omgivningen med påföljder han inte kunde överblicka. Därtill krävdes av uppdraget att kulan ovillkorligen måste vara dödande.

              1. Ok, då kanske jag förstår dig bättre, han ville helt enkelt positionera sig med någon manöver utan att skrämmas för att sedan komma nära för att skjuta Palme i ryggen, som ett alternativ till att de hade samtalat innan.

                1. P.S. även det scenariot skulle då kunna vara förenligt med de vittnen som uppfattat att paret Palme skulle ha samtalat med mördaren innan.

              2. Tycker du har en poäng här Arne H Eriksson.

                Lättare att komma närmre inpå under förespegling av att vilja prata lite (vilken karaktär detta ‘samtal’ nu än kan ha haft: ‘käckt’/vänskapligt, förtroligt, seriöst, hotfullt, etc.). På så sätt uteslöts möjligheten att OP skulle kunna ‘fly undan’, ropa på hjälp, ‘konstra’ på annat sätt, även med Lisbeths hjälp, etc. En liten ‘konversation’ (mötes-scenario eller ej; OP förberedd eller ej) som gjorde att OP fokuserade på att svara verbalt, och inte var beredd på att bli skjuten på nära håll av en revolver. En hand på en axel för att ‘stadga’ OP, och ett snabbt sikte in mot den vitala ryggtavlan. Snabbt. Effektivt. Tror det var på något likartat sätt det gick till.

                Om det nu var en gemensam promenad på en 5-6 meter så fanns ju också möjligheten att komma närmre och närmre.

            2. Det är välgörande att diskussionen om de två distinkta typerna av mötesscenario tydliggörs. Anledningen till en av Palme icke känd eller planerad kontakt kunde vara att lyckas uppnå den perfekta positionen utan att skrämma offret till att kasta sig åt sidan och därigenom sannolikt undgå dödande skott. Kontakten behövde inte röra sig om en trivial konversation om kylan eller kändisskapet utan kunde till exempel ha övertygat Palme om att mannen var utsänd av SÄPO (eller övada med Stay Behind). Ett halvdussin sinsemellan kommunicerande potentiella mördare kunde ha varit beredda att ge samma lockbete allteftersom paret Palme närmade sig någondera av dem.

              Vad som talar för den andra typen av mötesscenario, dvs ett förutbestämt möte, är främst tillgängligheten till kontor och lägenheter på just David Bagares Gata och den superba flyktvägen där (mindre attraktiv från andra sidan Sveavägen).

              Båda typerna skulle kunna förklara, ehuru icke rättfärdiga, att de mest betydelsefulla förhören hemligstämplats. Stölden av Harvard-överklagan skulle stämma bättre med det andra, men kunde passa in som del i en alternativ plan till det första.

              1. ”Ehuru…” . Tillåt mig svära; det var inte igår man hörde det. I övrigt kan jag nog tycka att din kommentar ”makes sense”.

  48. Nej / och hur skulle Anna H. ha kunnat göra upplivningsförsök på en person som ligger i framstupat sidoläge, de går ju inte. Kan det ev. tänkas att Engström vände Olof efter att Anna gett upp med sina återupplivningsförsök? Även konstigt att varken Anna H. eller SG. sett Engström! Har Engström råddat ihop
    händelserna helt och hållet? Eller bara hittat på? Har Lisbet alls talat om någon Engström, överhuvudtaget?
    Engström påstod ju att han pratat med henne?

  49. Lite konstigt då att han säger att han höll på att ‘snubbla’ på OP som låg på rygg på marken… Och han uppger även att han haft en något så när sansad dialog med Lisbeth för att få reda på klädseln och flyktvägen för mördaren, och att han sedan, efter att ha givit de poliser som sprang in i gränden information, kom på att han glömt berätta en viktig del och själv sprang efter dem (varför några senare vittnen kanske uppfattade hoonom som en flyende gärningsman), men sedan gick tillbaks igen, och då höll ambulansen på att lyfta in Palme.

    Om nu han var före Anna H framme hos Palme (”sunbblade nästan på honom där han låg på rygg på marken”) så måste ju hon ha sett honom där också, och sett att han försökte prata med Lisbeth, och kanske/ev. vänt på Palme, och sedan begett sig iväg in i gränden.
    Det finns en klar diskrpenas i upplevda saker här verkar det som. Anna H borde ju ha kommit ihåg Engström om han gjorde allt det han själv uppger i vittnesförhöret…

  50. Hej James! Jag tror inte att man ska läsa vittnesförhör som man läser många andra texter. Det som sägs i vittnesförhören är inte en direkt, maskinell, matematisk återgivning av ett faktiskt händelseförlopp. Om du eller jag inför en förhörsledare i detalj skulle försöka återberätta hur vår lördagskväll har varit är jag övertygad om att den berättelsen skulle innehålla både felaktigheter och motsägelser, möjliga att upptäcka för någon som i efterhand djupanalyserar den ner på minsta språkliga detalj.

    Om vi antar att Engströms intention faktiskt är att berätta sanningen så som han i efterhand uppfattar den kan jag mycket väl föreställa mig att den bild han lite senare får av Palme liggande på rygg på gatan (efter att han vänts) har fastnat i Engströms minne, medan själva kronologin har tagit en lite annan väg, så att säga.

    Jag tror att det finns stor risk att man går vilse om man betraktar förhörsprotokoll som ”verkligheten i skriven form”. Därmed inte sagt att man bör bortse från motsägelser som den du tar upp (en åklagare eller försvarsadvokat skulle ju säkert reagera som du), bara att man kanske inte ska dra alltför säkra slutsatser utifrån den.

  51. Det är kanske trivialt i sammanhanget bland allt annat som skrivs här, men jag funderar på Christer Petterssons uppträdande som gärningsman. Om Pettersson sköt Palme, skulle han då inte ha gjort det framifrån med två tre skott i bröstet eller i huvudet? Skulle Pettersson verkligen ha skjutit Palme med ett enda skott i ryggen? Palme, som då också bar en tjockare rock. Och varför med ett skjutvapen, varför inte knivhugga honom istället? Och var fick Pettersson tag på ett vapen med den typen av ammunition? Borde inte den som sålde/lånade honom vapnet ha försökt hävda sin rätt till belöningssumman, som bevis för att Pettersson verkligen hade ett vapen? Har inte nu efter alla år den svenska allmänheten, och Palmeutredningen, lagt tillräckligt med tid och energi på detta kalla spår?

    1. Har också svårt att föreställa mig en ovan skytt, i synnerhet med en Magnumrevolver i handen, en känslostyrd person som handlar i stundens ingivelse som sätter ETT välriktat skott i sitt offer.

      1. Instämmer helt med Martin. Typiskt för en känslostyrd gärningsman som handlar i affekt är ett visst mått av övervåld dvs mer och grövre våld än vad som krävs för att ta offret av daga. Mördaren vill inte bara döda utan i viss utsträckning även skända sitt offer. Som regel avlossas därför betydligt fler skott än nödvändigt.

        1. Ja, i min värld handlar en känslostyrd GM på två sätt:

          1.) Halvtvekar i det avgörande ögonblicket, drar iväg ett skott som missar eller träffar slumpartat, blir skraj och får panik och lägger benen på ryggen en dåre.

          2.) Agerar som Jonas beskrev ovan. Övervåldet är en urladdning av all ansamlad adrenalin och, möjligtvis, en psykologisk reaktion för att motivera och rättfärdiga handlingen inför sig själv.

          En rationell mördare ansamlar inte mer adrenalin än vad uppgiften kräver, tänker klart hela vägen, förivrar sig inte, gör det han ska med så få medel och små åthävor som möjligt och tar sig sedan från platsen skyndsamt men utan panik. Detta stämmer ganska väl med hur jag uppfattar Palmes mördare.

  52. Sådärja. Åter hemma efter en veckas semester. Den gångna veckan har jag visserligen fortsatt att godkänna bloggkommentarer och också svarat ibland. Men jag har gjort det med hjälp av min telefon och inte haft tillgång till mitt eget arkiv och bibliotek så det har blivit ganska kortfattat och svaren har inte alltid varit så exakta som jag önskat.

    Många kommentarer har inte fått svar även om den som skrivit bett om det. Jag har inte heller gjort språkliga korrigeringar i kommentarer där det egentligen behövts eller bett skribenter att ändra lite i sina texter före publicering ifall jag tyckt att kommentarerna varit otydliga. Sådant gör jag ofta annars.

    Även i fortsättningen kommer det att hända att jag inte svarar på allt. Jag har andra projekt på gång, framför allt en ny bok som kommer att ta tid att skriva. Jag hoppas på er förståelse för detta.

    Men fortsätt att skriva. Jag tycker det är spännande med så många engagerade personer som på olika sätt försöker bidra till en lösning på mordgåtan Olof Palme.

    Ibland skriver jag ju också om annat och ni är lika välkomna att kommentera det förstås.

    Vanligtvis publicerar jag det jag får in, om än med viss fördröjning eftersom jag vill ta mig tid att läsa vad ni skriver innan jag godkänner något. Det är ju på min blogg det ni skriver förs fram och ni själva skriver ju oftast under signatur.

    Tänk också gärna på att läsa igenom vad ni skrivit innan ni skickar så det blir så felfritt och tydligt som möjligt.

    Och vill ni hellre ta kontakt med mig direkt går det utmärkt att skriva till mig under adress gunnar@gunnarwall.se

  53. Var det för att mordet gick snett som Engström blev tvungen att konstruera sin historia? Sprang Engström bort för att gömma vapnet och då överraskande blev iakttagen av L. J. inne i gränden, saker som Engström inte alls räknat med. Svårt att bevisa att Engström hade inblandning i mordet, han sade ju själv att han var där! Hur gör man då?

  54. Hej Martin!

    (Jag lovar att läsa, och ev. korrigera om så behövs för denna kommentar Gunnar! :)).

    Jag förstår vad du menar, och håller med dig. Jag tror inte heller att man ska läsa vittnesmål som något slags retroaktiv hundraprocentigt kronologisk koherent ‘resumé’ över det faktiska händelseförloppet. Men det verkar ändå föreligga en mer än lovligt stor ‘diskrepans’ mellan vad Engström (i ovan utlagda länk/vittnesförhör) sa sig ha upplevt, och vad t.ex. Anna H sagt att hon upplevt. Den förefaller mig vara så stor att den borde vara nästintill omöjlig att uppleva (även med insikten om att vi alla upplever ‘samma situation’ från uppenbart subjektivt, och ibland klart åtskiljande, perspektiv).

    Engström kan ju, per definition, inte ha undgått att se om någon ung tjej/kvinna försökt ge Palme hjärt- och lungräddninng. Då är ju denna person lutad över Palme. Det torde vara helt omöjligt att inte märka en sådan sak om man själv är på platsen. Eftersom Engström inte längre är vid liv så går det ju inte att höra honom igen utan man får nöja sig med det som finns kvar av hans utsagor. Då blir det desto mer viktigt att ordentligt gå igenom även vad Anna H sa då, och ev. även höra henne igen också, för att – även trots att så lång tidsrymd förflutit – se om hennes återgivande av situationen, på något sätt, KAN överensstämma med Engströms. Om så är fallet så kan man ju ge Engström vad som på engelska kallas för ”a benefit of a doubt” (alltså tillåta att han uppfattat saken LITE annorlunda än t.ex. Anna H). Fast om det inte går att ‘synka’ den gemensamt påstådda upplevda situationen på något sätt alls är så är ju Engströms vittnesmål helt missvisande. Och då får man börja ställa frågan ”varför?”, som många gör/gjort här.

    Båda säger sig ha försökt att kontakta/prata med Lisbeth. Engström medger förvisso att Lisbeth varit ”flaxig” och ”varit än här och än där”, men att han ändå fick kontakt med henne och lyckades få hört av henne en något så när rak/klar kommunikation om hur mördaren såg ut, och vart han försvann efter dådet. Anna H däremot säger att Lisbeth var helt ‘okontaktbar’ (vilket hon kanske var mot henne då; p.g.a. hennes ålder, att hon inte direkt ville upprepa vad hon precis sagt till en annan människa, etc.) i det närmsta i fullt upplösningstillstånd (vilket vore fullt förståeligt förstås, med tanke på vad som just inträffat).

    Men Engström säger sig inte ha sett någon ung flicka/kvinna försöka ge Palme någon hjälp. Frågan är då om Anna H lyckats få någon skymt av Engström alls? Eller något annat vittne? Eller ska ett ‘rapsodiskt’ händelseförlopp kunna förutsätta att Engström var vid Palmes sida före Anna H, att han kanske vände på Palme lite, och att han medan så skedde även lyckades få några vettiga ord ur Lisbeth och sedan försvann snabbt innan Anna H var framme på plats vid Lisbeths sida? Om Engström lyckades få något ur Lisbeth och sedan försvann snabbt så KAN han han ha missat att Anna H kommit fram och också försökt hjälpa till (han nämner ju att han såg en ung grabb och ung tjej/kvinna; han kan ha sett fel på Anna H:s vännina…). Fast det borde ju vara så att om Anna H då snabbt ‘avlöste’ Engström med att försöka kommunnicera med Lisbeth så borde hon ju ha i vart fall ha märkt av hans närvaro, även om han försvann snabbt sedan (och sprang in i gränden…). Så där måste man försöka ‘synka’ vittnesmålen lite, och det kanske behövs höras med Anna H igen då.

    Jag hoppas att Krister Petersson & co gör det igen. Även med tanke på uppgifterna om hennes möten med öppna polisen (måste ju finnas diariefört någonstans då), samt även med den mystiske mannen ‘i militärklädsel’.

    1. Tack, James, för en utförlig kommentar! Jag köper de frågetecken du reser över Engströms berättelse och har ingen anledning att argumentera emot dem, även om jag inte intresserar mig jättemycket för Engström som möjlig gärningsman eller som inblandad i mordet på något annat sätt. Att Engström vill framhäva sig som mer aktiv på mordplatsen än vad han i själva verket var är ju en tanke som ofta har lyfts fram som en möjlig förklaring.

      OM man, på grundval av hans märkliga berättelse, misstänker honom, finns det en hel del annat, till synes betydligt svårare, att reda ut. Dels måste han ju ha vetat, eller stått i förbindelse med någon som vetat, att Palme skulle komma den vägen. Dels måste han ha tagit sig från mordplatsen och sedan ganska fort ha återvänt till Skandiahuset – ett totalt iskallt och ytterst riskabelt agerande, och till vilken nytta? Dels tar han också enorma risker genom att exponera sig helt öppet i media dagarna efter mordet. Man kan ju svara att det kan ha varit en manöver i syfte att förvilla vittnen, men då börjar teorin om hans skuld genast att kännas väldigt konstruerad och långsökt för mig. Detta sammantaget gör att jag tänker att det bör finnas en annan, enklare och mer naturlig förklaring till att hans vittnesberättelse diffar så mycket.

      Jag kan sträcka mig så långt att jag undrar om det finns en risk för att vittnen kan ha blandat ihop signalementet av en springande mördare med signalementet av en springande Engström en kort stund senare. Om han nu sprang som han säger att han gjorde…

  55. Har haft funderingar kring, ”om en lösning kommer”, som antytts av den nye mordutredaren K. Peterson
    följande/
    Kan man döma e.x.v. en avliden gärningsman, om bevisen i övrigt skulle hålla? Kan en gärningsman alls dömas fast en sådan självmant skulle träda fram och till 100% kunde bevisa sin skuld, även den tekniska biten? Tveksamt om man i en ev. kommande lösning kan ge ett fullständigt svar, kanske blott en något så när godtycklig förklaring av händelsen. Det finns ju även Lisbets utpekande av Pettersson, som väger tungt! En lösning är ju ingen riktig lösning, om den skulle innehålla tveksamheter! Ändå starkt av den nye utredaren att kunna vara positiv till en lösning, mycket bra! Vill önska K. Peterson all framgång!
    Sverige är en internationellt aktad rättsstat och behöver verkligen en lösning av Palmemordet!

    1. En avliden gärningsman kan aldrig åtalas eller dömas för något brott. Ett utpekande av en avliden person som mördare som inte kan backas upp av vattentäta bevis faller rimligen under Förtal av avliden
      Eventuella medgärningsmän eller anstiftare som är i livet kan förstås åtalas om brotten kan styrkas och inte är preskriberade. Vet inte om slopandet av preskriptionstiden för mord även gäller medhjälp till mord och anstiftan. Handlar det om skyddande av brottsling, främjande av flykt, försvårande av utredning eller liknande som kan ha förekommit i sammanhanget är det nog preskriberat efter 32 år och kan inte beivras

  56. Hej igen Martin.

    Tack för schysst kommentar! Jag håller med dig, och det är något med Engströms vittnesmål som fortfarande stör mig (förutom hans nästintill överdrivet ‘prudentliga’ vittnesmål; kanske skärpte han till sig supermycket för att kunna axla stundens allvar så ‘adekvat’ som möjligt?)

    Jag ser egentligen inte heller honom som GM, men kanske var han på något sätt inblandad via ett större scenario? Eller var han bara ‘plikttrogen skattebetalare’ som ville göra rätt för sig i samhället på ett prudentligt sätt (genom att göra allt så bra som möjligt ifrån sig i samband med brottet/på brottsplatsen/vittnesmålet…?). Jag får ändå inte ihop det riktigt med ‘kronologin’. Jag kan köpa att han haft kontakt med Lisbeth Palme, och att han ev. hjälpt till att vända lite på Olof Palme, men sedan tappar jag ‘tråden’ på honom.

    Han kan ju inte ha sprungit in i gränden förrän efter att poliserna varit på plats och tagit hans första vittnesutsaga och att de sedan begett sig iväg in i gränden i något slags jakt på mördaren. Då måste ju poliserna först ha kommit till platsen…. Och, eftersom det sägs att Anna H startade med sitt försök till räddning så fort hon kom dit och eftersom hon förmodligen då kom dit tidigare än poliserna så kan han inte ha undgått att se henne försöka hjälpa till… Om han sprang in i gränden (och av någon misstogs för att vara mördaren i sin fladdrande rock) så måste detta ha skett efter att poliserna varit på plats, pratat med honom och sedan begett sig in i gränden. Engström uppger ju att han kom på att han inte gett dem all information angående den flyende mördaren, och att han därför själv begav sig in i gränden, för att springa ifatt poliserna och korrigera sin ‘info’. Men det handlade väl om några minuter innan polisen anlände? Då kan Engström omöjligen ha missat att Anna H påbörjat ett räddningsförsök, böjd över Palme.

    Där tappar jag ‘tråden’. Därför är det så viktigt att höra Anna H – och kanske andra vittnen också – igen. OM Engström varit kvar tills poliserna anlänt så måste hon – på något sätt – ha sett honom där också (eller kanske var hon helt upptagen av att försöka rädda mannen på gatan som hon ännu inte förstod var Olof Palme? Det kan ju tänkas; men Engström borde i så fall ändå ha uppmärksammat Anna H…).

    Därför viktigt att lägga pusslet rätt med vittnesuppgifterna igen. Kanske går det att trots allt göra det, även 32 år efteråt? Förhoppningsvis!

    1. Hej James!
      Jag har roat mig med att läsa igenom de tidiga vittnesförhören med Engström igen. Han säger ju i samtliga av dessa förhör att en ung tjej och kille var framme vid Olof. Han säger inte rakt ut vad de gör, men de finns där innan han är framme. Jag tror vidare inte heller att man ska lägga alltför stor vikt vid hans formulering om att han nästan snubblar på Palme. Det kan vara ett uttryck för att det ligger en person mitt i gatan där man normalt inte ligger, där man promenerar. Kan vara så. Av förhören att döma tycker jag ändå att det står ganska klart att Anna och Stefan är framme före Engström, även i hans egna version. Om de inte lägger märke till honom i det skedet kan bero på att de är väldigt fokuserade på Palme.

      Vad gäller en eventuell förväxling mellan Engström och GM. Jag menar inte att vittnen har trott att Engström var GM, utan att vissa, eventuellt, kan ha blandat ihop signalementet. Lite som han själv är inne på i förhören. Hur det egentligen ligger till är ju omöjligt att veta. Risken finns.

      Men ja, han stör. Man KAN verkligen läsa förhören med misstänksamma ögon och få sina misstankar bekräftade.

  57. Jag läste precis igenom vittnesmål. Blev lite konfundersam efter att ha läst Bengt Göran I och Stefan Gs vittnesmål. De bägge åker i samma taxi. Stefan G ger palme mun mot mun och fokuserar på återupplivande insatser tillsammans med Anna H, som han menar anländer strax efter eller samtidgt som han själv, tills dess att ambulans kommer på plats. Han säger i förhör att Bengt göran rusar fram till mannen på gatan och dom tillsammans lägger Palme i stabilt sidoläge. Bengt Göran I utsagar att han från taxin ser 3-4 personer och en man som ligger på gatan. Han är säker på att två av dessa personer är en dam och en ”kille”. Killen är alledes blodig runt munnen och han tror att denne kille givit palme mun mot mun.

    Vem Är denna kille? Har hittils bara i förhör hittat uppgifter om att det är stefan G som ger mun mot mun.
    Anmärkningsvärt är att stefan G uppger i sitt förhör att han anser att de i hans taxi är först på plats tillsammans med två flickor som kommer från annat håll (Anna H och Karin J).
    Bengt Göran däremot uppger att han kan se 3-4 personer, var av en är en dam, lisbet? Och en kille som är blodig runt munnen.

    Vem är killen som är blodig runt munnen?

    Noterbart är också att bengt göran I på ena vittnesprotokollet är namngiven som bengt göran, på ett annat protokoll endast som bengt I. Dock med samma adress och telefon nr.

    1. Intressant! Jag tittar gärna på detta när jag hinner. Men det kan tyvärr dröja. Andra som kan tillföra klarhet är mycket välkomna att göra det.

  58. Slim jim du har superbra koll!
    Göran I kom i samma taxi som S. Glants och K. Ersson, samt även en flickvän till Göran.
    Taxin gör en u- sväng när de ser den liggande mannen.
    Allesammans hoppade ur och Göran rusade fram till den på rygg liggande mannen.
    Han vände mannen med andras hjälp i framstupa sidoläge samt tog pulsen. Göran såg det blödde ur munnen, tog bort blodet och började mun mot mun metoden. Samtidigt hade Anna H. kommit till platsen
    och började med hjärtmassage. Anna höll på med detta i ca: 2 min. varefter ambulansen kom.
    Glants säger sig vara säker på att han, Anna och Karin var först på platsen. Tycks inte ha noterat sin vän Görans insatser alls? Här är något som inte stämmer! Sannerligen ett fall för dig Gunnar att utreda, när du får tid.

  59. Niklas B, ja. Jag tolkar det som att det är Stefan som som får bort blod och påbörjar mun mot mun. Men som du skriver så rusar Bengt-Göran I till palme. Det är i förhöret från 88 med Bengt göran det blir konstigt. Då han kommer till platsen ser en kille med blod runt munnen. Får en det stämmer inte känsla när jag läser de bägges förhör.

  60. Förhör / Krinsp. A Bäckström! 860305/ Kl: 18.00.
    Glantz, Nils Stefan. Ur detta förhör kan du läsa/ Göran I:s
    uppgifter! Han vände Palme med hjälp av andra. Tog pulsen,
    får bort blodet och påbörjade mun mot mun metoden!
    Dessa uppgifter stämmer inte med Anna.H:s och Glantz uppgifter
    ur ett förhör med Anna! Glantz säger att han är säker på att han,
    Anna och Karin, var först framme på platsen. Vart försvann då Göran?
    Åt han tvål och sprack? Det var säkert en stressande situation för alla,
    så det kan säkert finnas många minnesfel, i synnerhet i de tidiga förhören
    efter mordet. Kanske Gunnar Wall småningom får tid att reda ut frågan
    grundligare.

  61. Det kanske redan har diskuterats här men det hade varit intressant att höra Gunnars (och övrigas) tankar kring hur mördaren kunde hamna bakom makarna Palme innan skotten föll utan att de, som det förefaller, märkte något. Inge M såg ju mördaren stå och vänta så uppenbarligen befann han sig först framför. Ifall man antar att de offentliggjorda vittnesmålen med Lisbeth Palme är så som hon upplevde det så finns det som jag ser det två alternativ som skulle kunna förklara hur han obemärkt hamnade bakom. Det ena alternativet är att mördaren ställt sig att vänta i exempelvis ingången precis norr om Dekorima i Skandiahuset när han ser att paret Palme är på väg. Det andra alternativet jag tänker mig är att mördaren ställer sig bakom annonspelaren och väntar tills makarna Palme passerat och därefter smyger upp bakom. Det andra alternativet skulle kanske kunna förklara Inges vittnesmål att det är något som händer vid annonspelaren.

  62. I över 90 % av alla mord statistiskt i Sverige är gärningsmannen någon i familjen.
    Att Olof som var så populär skulle ha någon form av groupis som tex Bill Clinton
    är ganska troligt.
    De första man förhör i ett vanligt mordfall är familjen.
    Är verkligen Lisbet så skenhelig?

    1. Jag vet inte exakt vilken statistik du åberopar, men det är förstås helt riktigt att när det gäller mord är gärningsmannen ofta någon inom familjen. Statistiken när det gäller mördade politiker ser i vilket fall annorlunda ut.

      Självklart kan ändå inte privata motiv uteslutas när det gäller mord på politiker. Men de resonemang du tar upp i det här fallet känns inte relevanta enligt min mening. Palme må ha haft kärlekshistorier utanför äktenskapet, men som vi vet sköt gärningsmannen inte bara Palme. Han var också en hårsmån från att skjuta ihjäl Lisbeth.

      För övrigt är skenhelig en synonym till hycklande och har en klart nedvärderande innebörd. Jag tror inte att det var det du menade. Men jag svarar på din fråga som den är ställd: nej, jag tror inte att Lisbeth Palme är skenhelig. Hennes chock och bestörtning över mordet kan knappast ifrågasättas. Däremot tror jag att hon har befunnit sig i ett extremt pressat läge och inte vetat vilka hon ska lita på och hur hon bäst ska hantera sina egna misstankar om mordet. Den som vill veta mer om hur jag resonerar där hänvisas till min senaste bok Huvudet på en påle. Andra halvan av boken handlar framför allt om Lisbeth Palmes roll i mordutredningen.

  63. Har i omgångar funderat över det faktum att Olof och Lisbet valde att promenera hem (eller åtminstone hemåt) efter bion. Onekligen skulle någon form av mötesscenario räta ut många av de frågetecken som finns om detta. Vad vet man egentligen om de uppgifter som ligger till grund till promenaden? Varifrån kom t ex uppgiften om att Lisbet ville titta i skyltfönstret på östra sidan av Sveavägen, var det från Holmers minnesanteckningar efter samtal med Lisbet?. Har egentligen alltid tänkt tanken att paret (likt den officiella bilden?) haft avsikt att gå hela vägen hem till Gamla stan. LGWP säger med tvärsäkerhet i bl a Veckans brott i specialprogram om mordet från 2011 (finns på Youtube) att paret är på väg ner i tunnelbanan vid Tunnelgatan mitt emot Dekorima. Det är väl förvisso en väldigt logisk slutsats men jag kan inte minnas att någon annan som bevakat mordet ens har nämnt detta. Tittar man på polisens egna bilder från brottsplatsen från samma natt, och då i synnerhet den som visar Sveavägen söderut intill Dekorimafasaden, är det med hjälp av blodpölens läge lätt att föreställa sig att att de varit på väg just i riktning mot tunnelbanenedgången. Olof måste gått nära skyltfönstren och avfasningen vid Dekorima. Om jag förstått det rätt var denna tunnelbanenedgång stängd med tillhörande gallerjalusi vid mordtillfället vilket kanske borde synts på håll? Kanske var det just så att de bara ville röra lite på benen och sedan välja Hötorgets tunnelbanestation? Märkligt som sagt att vi än idag inte vet mer om sådana detaljer från mordnatten!

    1. Det finns inga offentligt kända uttalanden från Lisbeth Palme om att de tänkte ta tunnelbanan vid Hötorget. Allt hon sagt kan bara tolkas som att de skulle gå hela vägen hem. Men om syftet med promenaden längs Sveavägen var att träffa en person utanför Skandiahuset är det förstås fullt möjligt att makarna Palmes avsikt var att sedan ta T-banan från Hötorget.

      Jag vet inte vad Leif GW Persson har för underlag att tro att planen var att först gå en bit och sedan åka kollektivt. Det skulle absolut kunna vara som han säger. Men då kan det vara värt att notera att om det bara handlade om att sträcka på benen en stund och få lite frisk luft så fanns det trevligare stråk att välja än Sveavägen.

      Vad gäller frågan om uppgiften att Lisbeth ville titta i butiken Saris skyltfönster tar jag upp den rätt utförligt i Konspiration Olof Palme, sid 150-51. Jag citerar:

      Låt oss nu titta på den etablerade förklaringen till att paret Palme tog sig tvärs över gatan – till den trottoar där de senare skulle stöta samman med den väntande mannen.

      Den finns till exempel uttryckt i Hans Holmérs samtalsanteckningar med Lisbeth Palme från den 25 mars: ”När de kom fram till Adolf Fredriks kyrkogata gick de över Sveavägen för Lisbet ville titta i affären med Formuleringen syftar alltså på den nämnda modebutiken Sari, alldeles i norra hörnet av Skandiakvarteret.

      Ordvändningar som pekar på en sådan förklaring finns också i ett par andra protokoll från tidiga förhör med Lisbeth Palme.

      Men alla de där protokollen är skrivna som sammanfattningar. Lisbeth Palmes egna ord om saken finns nedtecknade först i samband med att hon förhörs i rättegången. Vad hon säger där ger inte alls intrycket att hon skulle ha varit särskilt intresserad av att titta i Saris fönster.

      Låt oss se vad som sägs i tingsrätten. Där berättar Lisbeth för åklagaren Anders Helin:

      ”Vi gick något hundratal meter på samma sida som biografen. Sedan sneddade vi över, vid Adolf Fredriks kyrkogata. När vi kom i jämnhöjd med refugen mitt i gatan gick vi rakt över och kom i jämnhöjd med en affär i hörnet, en klänningsaffär.”

      Anders Helin: ”Stannade ni där?”

      Lisbeth Palme: ”Ungefär tio sekunder. Det var mycket kort vi stannade där. Jag gick fram till fönstret litet hastigt. Sedan gick vi.”

      Lisbeth säger inget om att hon och Olof korsade gatan för att titta i det fönstret och hon betonar att det var ”mycket kort” de stannade där.

      Det låter i princip på samma sätt i hovrätten. Inte heller där ger hon någon motivering till att hon och hennes make korsar gatan, och även där betonar hon att de stannade upp mycket kort.

      Ännu en beskrivning av samma sak ger Lisbeth Palme i ett polisförhör som hålls långt efter Palmerättegången, i november 1993. Förhöret är utskrivet i sammanfattad form och innehåller alltså inte hennes egna ord.

      Men just avsnittet om korsandet av gatan och Saris skyltfönster innehåller en liten intressant detalj som kan vara värd att stanna upp inför. Det står:

      ”Dom passerade över Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata. Troligen gick dom från norra sidan av Adolf Fredriks kyrkogata snett över korsningen så att dom kom över på slutet av övergångsstället vid sydöstra hörnet av korsningen. När dom passerat Sveavägen och Lisbeth Palme ville att dom skulle titta i skyltfönstret till butiken Sari så uppfattade hon att Olof Palme dröjde något. Efteråt har Lisbeth Palme spekulerat i om han märkt att de var förföljda.”

      Här låter det som att Lisbeth Palme förvisso markerar att hon vill titta i Saris fönster, men formuleringen antyder närmast att det är något hon kommer på sedan de korsat gatan. Lisbeths notering att Olof dröjer lämnar öppet för tolkningar – dröjer han innan de tittat i skyltfönstret eller när Lisbeth vill lämna Sari? Om den senare varianten är riktig pekar det på att Lisbeth ganska snabbt var mån om att gå vidare, precis det intryck hon gav i rätten.

      Ska man i övrigt tolka hennes minnesbild som ett tecken på att de var förföljda – eller åtminstone att hennes make trodde det? Det är svårt att bedöma. Och det här förhöret hålls sju år efter mordet, hon har inte tagit upp den saken tidigare.

      1. Tack för utförligt svar Gunnar! Minst sagt hårresande och frustrerande att inte hela berättelsen verkar ha berättats. Det är åtminstone så det känns.

        För att förtydliga mitt resonemang i föregående inlägg om blodpölens läge postar jag här två bildlänkar från (från bloggen Mysterium24.se). På dessa får man möjligtvis en uppfattning om hur långt in mot gränden/husfasaden Olof måste gått. Om man nu ponerar att mordet har gått till enligt den officiella förklaringen, alltså att mördaren smugit upp bakom paret blir det åter intressant att titta på blodpölens läge. Om nu paret var på väg rakt fram mot Kungsgatan var Olof att döma av blodpölens läge nästan på väg rakt in i skylten (med öppettider för Brunkebergstunneln). Tittar man framförallt på bilden som är tagen söderut (foto 1) tycker jag det är märkbart hur mycket mer fri/logisk promenadyta det är till höger mot körbanan vilket inte minst syns på gångarna i snön. I mitt resonemang om blodpölens placering föreställer jag mig att Olof fallit rakt fram med huvudet placerat till vänster, alltså inåt gränden mot Luntmakargatan vilket om det stämmer placerar honom ytterligare till vänster än polisens röda pil på bilderna. Trakealkanyl-röret som använts för att frigöra luftvägarna ligger kvar vid ”toppen” av pölen som sedan runnit nedåt trottoaren mot Sveavägens vägbana mot väster. Var det här blodet sipprade ur munnen vid framstupa sidoläge? För att summera: blodpölen ligger betydligt längre in mot Luntmakargatan än vad jag tidigare föreställt mig.


        1. Kan förstås hända att makarna Palme hade siktet inställt mot tunnelbanenedgången vid Tunnelgatan och inte uppmärksammade att den var stängd. Om makarna Palme och mördaren promenerade i sällskap kan mördaren ha föreslagit att de skulle gå ner i tunnelbanan medveten om att nedgången var stängd. Då visste han att Olof och Lisbet skulle stanna upp när de såg att den var stängd och då skulle han ta tillfället i akt och skjuta Olof i ryggen när han stod still med blicken mot tunnelbanan. Det stämmer dock inte med vittnesuppgifterna och Lisbets berättelse att skottet avlossades under pågående promenad.

  64. När det nu spekuleras här hej- vilt!
    Undrar om det finns kopplingar mellan Catrine da Costa fallet
    och mordet på Olof Palme? Det om något skulle nog skaka
    Sverige i sina grundvalar. Catrines två barn/ 1975 omhändertogs
    av de sociala myndigheterna. Blev ev. L.P. i sitt sociala arbete och
    även Olof pressad av Catrine och Catrines man i Portugal?
    Sven Aner har skrivit mycket om dessa två mord men har tyvärr
    hakat upp sig riktigt totalt enl. min mening på före detta polisen AA.
    PS/ Det var blott ett och ett halvt år mellan dessa två
    brutala mord! ”Sverige i sina grundvalar.”

    1. Jag tycker i allmänhet inte att det spekuleras hej vilt i kommentarerna på denna blogg. Men det här tycker jag är hej vilt, det håller jag med dig om.

    2. Nja det skulle i så fall vara att Cathrine´s man undvek att göra militärtjänsten i Portugal likt Henning Mankells vän, Carlos Carduso och även Alfred De Tavares som på ett besynnerligt sätt hittade en av kulorna som avlossades när Olof Palme mördades?

      Portugal var ju en gång i tiden en rätt så stor kolonialmakt med besittningar runt om i världen, Brasilien, Goa, och Mozambique är några exempel där det talas portugisiska än idag.

      Portugals kolonialkrig, även Portugisiska kolonialkriget, var de krig som Portugals militär utkämpade under 1960-talet och det tidiga 1970-talet mot nationalistiska rörelser i portugisiska afrikanska besittningar. Konflikterna utkämpades mellan 1961 och 1975. Nejlikerevolutionen 1974 blev början på konflikternas slut. Till skillnad från många andra kolonialmakter, lämnade inte Portugal sina kolonier under 1950- och 60-talen.

      Citat:
      ”Henning Mankells pjäs ”En enkel lunch i Vällingby: Palme bjuder rebelledare på falukorv.

      Pjäsen utspelas under 1962 hemma hos en ung Olof Palme i hans radhus hemma i Vällingby. Han har bjudit hem moçambikiske rebellledaren Eduardo Mondlane. Mondlane söker ekonomiskt stöd för det kommande befrielsekriget mot dåvarande kolonialmakten Portugal.

      http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/henning-mankells-pjas-en-enkel-lunch-i-vallingby-palme-bjuder-rebelledare-pa-falukorv/aRKojl!9olyGnV5rH5qf0WCpDzYGg/

      https://sv.wikipedia.org/wiki/Portugals_kolonialkrig

  65. Beträffande Lisbeth Palmes trovärdighet: Jag har läst en smula rättspsykologi och vad jag vet förekommer det att också ”oskyldiga” brottsoffer (våldtagna, misshandlade, etc,) far med osanning. Om Lisbet nu gör det – jag tänker på vittnesuppgifterna om att paret sågs i sällskap med gm – kan det vara av mer triviala skäl. Att då inte redan från början ge en korrekt beskrivning innebär att hon s a s målat in sig i ett hörn. Hon är traumatiserad och hon vet att hon har hela nationens ögon på sig (och har lågt förtroende för polisen).

    Omständigheter brottsoffer förtiger är att de gjort eller sagt något som kan tolkas som provocerande för förövaren. .

  66. Att K: Peterson kunde vara så säker på att Crister Pettersson inte var mördaren, vad tyder detta på?
    Har dom hittat annat som är bergsäkert? Även en antydan om att mordet snart får sin lösning! Hur skall vi tolka dessa uttalanden? Jag tycker det bådar gott!

  67. Krister Petersson kanske bara har dragit den rimliga slutsatsen utifrån fakta som är allmänt kända att det är ytterst osannolikt att Christer Pettersson var mördaren. Äntligen en förundersökningsledare som utgår från fakta och drar logiska slutsatser. Bättre sent än aldrig. Hoppas det inte är för sent ännu att åtminstone kunna få en bild av hur mordet gick till och vem eller vilka som låg bakom och vad som var motivet även om det kanske inte går att lagföra någon i slutändan efter 32 år av sjabblande

    1. Det är minst två rejäla felaktigheter i inslaget. Historien har bättrats på en hel del. Det var i hörnet av David Bagares Gata och Regeringsgatan som händelsen inträffade, inte på Malmskillnadsgatan. Personen som sprang var för övrigt på väg norrut på Regeringsgatan och kom ifatt vittnet och hennes vän bakifrån (Se Granskningskommissionens rapport sid 881).

      Den konfrontation som vittnet Anki nämner två veckor efter mordet handlade givetvis inte om Christer Pettersson utan om Victor Gunnarsson. Sedan kan hon ju långt senare ha kommit fram till att det inte heller var Christer P som hon hade sett, men rimligen hade varken polisen eller vittnet någon anledning att föra hans namn på tal i mars 1986.

      Dålig faktakoll av TV4.

      1. Tillägg:
        Här är ett förhör från 17 mars 1986 , som hölls med Anki R:s vän, här kallad S. (Anki R avled för övrigt 2017).

        Cirka 23.15 lämnar S och Ann-Catrin R restaurang Bolaget som är belägen Regeringsgatan – Birger Jarlsgatan. På fastighetens fasad i nordvästra hörnet i korsningen Mäster Samuelsgatan – Regeringsgatan finns en digital tids- och temperaturmätare. När SoR passerar denna tittar S på den och ser då att tiden är 23.16.

        När de passerat korsningen med David Bagares gata med cirka 10-15 meter, snubblar R till och tar ett steg ut i gatan. I samband med detta kommer en man och stöter till R. R blir arg och säger något åt mannen. Mannen mumlar något som S inte kan uppfatta. Mannen fortsätter omedelbart i rask gångtakt Regeringsgatan norrut.

        S betecknar mannens gång omedelbart efter sammanstötandet som snubblande utan att ramla. S ser inte var mannen kommer ifrån men att han kommer bakifrån och är på väg åt samma håll som SoR.
        Under några sekunder riktas S:s intresse mot R. När han därefter tittar upp är mannen försvunnen.

        S beskriver mannen som följande: Mansperson, ganska kraftig kroppsbyggnad, snarare något under 180 cm. Iklädd mörk täckjacka som gick ned på halva låret. Jackan var av typ seglarjacka. S har ett svagt minne av att det var sömmar sydda i rutor.

        S kan inte med ord beskriva något närmare signalement, men för att helhetsbilden ska bli korrekt vill S placera in en tunn mustasch, och säger, hellre en person med lättare mustasch än ingen mustasch alls. S upplever mannen som en mörk person. S får känslan av utländsk ursprung.

        (Förhöret är hämtat från leopoldreport.com)

        1. Du får gärna lägga in en länk till det där förhöret. Hittar det inte vid googling.
          Exakt var låg Restaurant Bolaget? Vid korsningen Regeringsgatan – Mäster samuelsgatan om jag tolkar dig rätt men du skriver vid Regeringsgatan – Birger Jarlsgatan som är mycket längre norrut. Precisera är du vänlig.
          Om det stämmer att Anki krockade med mannen strax norr om korsningen Regeringsgatan – David Bagares gata när mannen hann ikapp henne bakifrån är det förstås osäkert om det var den flyende mördaren. Men om det var mördaren som sprang på henne bakifrån så hade han sprungit David Bagares gata österut från trapporna och sedan vikt av åt vänster in på Regeringsgatan norrut och sprungit in i Anki när hon oväntat stannade upp.
          Även om det inte var Pettersson utan sannolikt Gunnarsson hon blev konfronterad med två veckor efter mordet så kvarstår faktum att hon kände till Pettersson sen förut och var säker på att det inte var han.
          I värsta fall kan hon förstås ha blandat ihop de båda så att det var Gunnarsson som hon hade sett förut på stan och kunde utesluta. Då faller förstås hennes vittnesmål eller om det inte alls var mördaren som sprang på henne i korsningen.

          1. Anledningen till att jag inte la ut en länk är för att den innehåller det andra vittnets namn, men här har jag skapat en ny länk:
            goo.gl/LhUqrK

            Restaurang Bolagets adress ska vara Regeringsgatan 113. Holmér skriver dock i sin bok på sid 133 att Anki och vännen hade varit på restaurang Albatross på Mäster Samuelsgatan (28). Länspolismästarens tidsangivelse är dessutom 23.25.

            Anders Leopold uppger att han citerar ur polisprotokollet, vilket i så fall betyder att uppgiften om restaurangen där blivit fel.

            För övrigt tycks det vara svårt att bringa klarhet i hur det kom sig att vittnet Anki kände till Christer Pettersson sedan tidigare. Hon är alltså inte längre i livet. I vittnet Lars J:s fall handlade det ju om att han bodde i samma område som CP. För de allra flesta stockholmare torde Christer annars ha varit okänd före december 1988.

            1. Mikael B
              Tyvärr fungerar inte din länk. Anki och hennes vän har väl troligen promenerat Regeringsgatan norrut från Mäster Samuelsgatan med siktet inställt på Bolaget som låg i norra änden av Regeringsgatan
              och blivit påsprungna av en man som hann ikapp dem bakifrån strax norr om korsningen med David Bagares gata. Om det var den flyende mördaren som kom springande på David Bagares gata och vek av åt norr in på Regeringsgatan är osäkert. Om Anki kände Christer Pettersson till namnet eller om det bara var en person som hon ofta brukade se ute på stan är oklart. Eller om hon rentav blandat ihop namnen och det var Gunnarsson som hon hade sett ute på stan förut. Om både Pettersson och Anki brukade röra sig i kvarteren kring spelklubben Oxen kan hon ha känt igen honom där ifrån även om hon inte visste vad han hette eller var han bodde

        2. Okej, jag blev lite konfunderad i början (har inte sett det där TV4-inslaget förr). Nu klarnar det ju. Det här är ett gammalt känt vittne. Tiderna verkar inte stämma och det är långt ifrån säkert att det är gärningsmannen som kutar in i Anki.

  68. Motivet/motiven är väl ganska väl belagda vid det här laget: ”landsförräderi”; ”klassförräderi”; ”vapenaffärer”; ”hämnd”; ”ideologi”.

    Vad var det Carl Lidbom sa? ”Kanske vore det bäst om mordet på Olof Palme aldrig klarades upp….”

    Det vore djupt omoraliskt och även ‘orättvist’, mot ‘folket’. Hoppas att tillräckligt mycket sipprar fram så att ‘muren’ till sist rasar.
    Palme var inte alltid en ‘snäll gosse’ – kunde vara nog så bitsk/elak emellanåt – men han förtjänar nog upprättelse på en del fronter. De som stod bakom (beställde, planerade, effektuerade) mordet borde exponeras. Alla!

  69. Lyssnade nyligen till polisman Å.R. som var den första som intervjuade Lisbet på Sabbatsberg. Å.säger här att Lisbet var samlad och gick bra att föra samtal med. Här sägs klart och tydligt av Lisbet att det var två gärningsmän, mörkhåriga. Av de två som hon sett utanför bostaden tidigare, tyckte hon känna igen den ene. Kl: 02.05 gick så rikslarmet ut/ Signalement: 2 gärningsmän 40-45 år, mörkhåriga, en av männen påfallande lång. Minns jag rätt så hade Lisbet tidigare pratat om dessa två som stått och spanat vid bostaden, men då var den ene rödhårig. Spekulation/ Gärningsman och anstiftare?

    1. Hej Niklas!
      Visst kan Lisbet ha rätt här och att det är det vi ska gå på. Problemet är att det inte rimmar särskilt väl med vad de andra vittnena uppgett, där det bara talas om EN gärningsman. Så klart kan det inte uteslutas att det var fler inblandade på platsen, men frågan blir då vad man menar med ”två gärningsmän”. Att två sköt? Det kan vi nog utesluta. Att en av dem sköt och den andra befann sig tillräckligt nära för att Lisbet skulle kunna sluta sig till att de två agerade tillsammans? Låter troligare. Men det väcker onekligen frågor, framförallt vad syftet skulle vara med att agera så tätt tillsammans i själva mordögonblicket.

      Man skulle nog kunna resonera fram och tillbaka om det här länge. Personligen tycker jag att Rimborns uppgifter är intressanta, men inte så mycket i sak, att det öppnar för möjligheten att det fanns två gärningsmän på platsen, utan för att det säger väldigt mycket om Lisbet Palmes vittnesmål och om hur polisen behandlade hennes vittnesmål.

      1. Jag tror också att det bara fanns en gärningsman på mordplatsen – att han kan ha haft medhjälpare i närområdet är en annan sak. Men Rimborns uppgift är ändå mycket viktig.

        Enligt min mening bör Lisbeth Palme ha sett både mördaren och vittnet Anders B. Anders befann sig på den plats, ca 7 meter från Lisbeth borta vid Dekorimabutiken. där hon placerar Pettersson när hon hörs i rätten. Där säger hon också att hon först i efterhand drog slutsatsen att mannen hon såg var mördaren, hon såg inte något vapen i hans hand och hennes impuls hade varit att söka hjälp av honom.

        Lisbeth säger själv att hon var mycket observant efter mordet och gjorde allt för att hitta människor som kunde hjälpa henne. Om det ligger någon sanning i det bör hon absolut ha sett Anders. Att det var honom hon såg understryks också av att de andra vittnesmålen inte ger stöd för att mördaren stod stilla vänd mot Lisbet på sju meters håll innan han försvann. Den som stod stilla och tittade på henne på det avståndet var just Anders. Och hans egen berättelse om att han minns att Lisbeth tittade på honom borde undanröja det mesta av kvarstående tvivel på den punkten.

        Lisbeth såg alltså med stor sannolikhet Anders. Såg hon mördaren också? Ja, hon har berättat att en av hennes korta observationer av mördaren var när han sprang in på Tunnelgatan, men då såg hon honom bara bakifrån. I rätten lät det som om den flyende figuren var samma person som stod och tittade henne i ansiktet på 7 meters håll, men det tror jag alltså är fel.

        Ett liknande fel tror jag att hon gjorde när hon redogjorde för en tredje observation när hon tyckte sig se mördare: nämligen en en bit in på Tunnelgatan då han enligt Lisbeth stod och tittade ut mot Sveavägen. Det var med största säkerhet inte mördaren utan vittnet Lars J hon såg.

        Den mest angelägna frågan är dock om hon såg mördaren på nära håll, ca en meters håll, i samband med att hon själv blev beskjuten. Av skotthålen i kappan förstår vi att hon då svängt runt så att hon var delvis vänd mot mördaren. En analys av ammunitionsresterna visar också att hon blev beskjuten på ungefär en meters avstånd.

        Kan hon då ha missat att lägga märke till mördaren? Läser vi polisförhöret med Inge M från 14 mars 1986 så förefaller det som om hon och mördaren stod direkt vända mot varandra. Och då är det högst rimligt att tro att hon sett honom: http://www.itdemokrati.nu/page36z.html

        Ännu mer slående är det om vi tar del av ett hypnosförhör med vittnet Leif L som hölls av psykiatern Ture Arvidsson som ett led i mordutredningen.

        Jag citerar ur min bok Huvudet på en påle, sid 396:

        En bit in i förhöret berättar Leif om vad han ser direkt efter det andra skottet:

        Leif L: »Där står han alltså och tittar då ner på Lisbeth Palme, va. Och han står ganska lugnt och avslappat, trots att han har avskjutit såna salvor.«

        Ture Arvidsson: »Det gör han?«

        LL: »Ja.«

        TA: »Lisbeth Palme, är hon på knä där eller?«

        LL: »Nej, hon står och tittar upp i ansiktet på honom och sen så faller hon ner, då över offret, ja över kroppen som ligger.«

        TA: »Vad sa du först? Vad gör hon?«

        LL: »Hon tittar alltså gärningsmannen rakt in i ansiktet. »

        TA: »Hon tittar honom rakt in i ansiktet?«

        LL: »Ja, jag upplever det så.«

        TA: »Jaha, och sen så sa du?«

        LL: »Så faller hon ner på knä över offret, och samtidigt avviker då gärningsmannen
        från platsen, lugnt.«

        Om Leif L:s uppgifter i detta hypnosförhör är tillförlitliga har vi alltså ett händelseförlopp där mördaren står kvar några ögonblick på den plats han befann sig när han sköt och att han och Lisbeth Palme tittar varann i ansiktet när hon fortfarande står upp. Inte förrän efter det går hon ner på knä.

        Leif L medverkar i TV4-dokumentären Palme – sista timmarna från 2016.

        Han filmas på mordplatsen och berättar:

        »Först ser jag att han har ögonkontakt. Eller frun har ögonkontakt med
        gärningsmannen. På cirka en meters avstånd.«

        Allt det där pekar på att Lisbeth Palme bör ha sett mördaren på nära håll fast hon inte berättar om det under rättegången. Vittnesuppgifterna som pekar på en samtalskontakt mellan Palme och mördaren är dessutom tecken på att Lisbeth inte bara sett mördaren i samband med att hon själv blev beskjuten utan också före mordet.

        Det finns alltså belägg för att Rimborn uppfattade Lisbeth Palme rätt – att hon bara några minuter efter mordet talade med honom om två män som hon sett på mordplatsen. (Det finns ytterligare belägg, framför allt att biträdande länspolismästaren Gösta Welander lät uppgiften om två gärningsmän kvarstå i rikslarmet sedan han själv talat med Lisbeth lite senare på sjukhuset.)

        Frågan blir då: varför försvinner plötsligt den ene av de två männen – nämligen mördaren – i Lisbeths berättelse? (Förutom att han finns med som en flyende rygg som försvinner in på Tunnelgatan.)

        Min tolkning är att Lisbeth Palme någon gång under mordnatten eller tidigt på lördagen blivit uppmanad att inte berätta något specifikt om mördaren annat än för en liten krets av personer. Det kan ha motiverats med allehanda till synes goda argument (utredningstekniska skäl, hennes och familjens säkerhet och så vidare) och det finns ingen anledning att lasta henne för att hon i så fall godtog den instruktionen.

        I det sammanhanget är Rimborns vittnesmål viktigt, eftersom det pekar på något som plötsligt bara försvann.

        1. I forhoret fran januari 1989 har LP namnt en man med ljus, beige jacka betydligt langre norrut pa Sveavagen som var avvisande till att hjalpa henne. Ar det den andre eller en tredje? Ar det riktigt att denne man inte identifierats och eller givit sig till kanna och darfor ar suspekt?

          1. Senast jag kontrollerade saken – men det var ett tag sedan – var den mannen inte identifierad. Det bör ha varit den andre personen som enligt Lisbeth Palme inte visat tecken på att vilja hjälpa henne.

        2. Men nar det val blivit rattegang forelag val inte ”utredningstekniska skäl” langre och forutsatt att aklagarna trodde de hade ratt man inte heller hot mot ”hennes och familjens säkerhet och så vidare”? Hur kunde aklagarna vilja kasta bort LP:s vittnessmal om att ha tittat mannen rakt i ansiktet pa mycket nara hall och noja sig med iakttagelsen pa sju meters hall (som advokaten hade kunnat havda var av vittnet Anders B)? Hur kunde LP overtalas att ge en mycket svagare bevisning an nodvandigt?

          1. Jag föreställer mig att Lisbeth Palme – efter påverkan från åklagaren Almblad – verkligen kunde tänka sig att Christer Pettersson var identisk med mannen som hon iakttagit på sju meters håll.

            Att hon gjort en iakttagelse av mördaren på bara en meters håll var något som hon inte talat om i det första officiellt existerande polisförhöret med henne, det som hölls på eftermiddagen den 1 mars. Och inte heller i senare förhör.

            Förmodligen hade hon låtit sig övertygas om att om detta skulle hon inte tala offentligt inför rättegången tre år efter mordet när hon inte gjort det tidigare. Och ur åklagarnas synpunkt betydde detta också att det bästa som gick att hoppas på var ett utpekande av den man som befunnit sig på sju meters håll. Så länge åklagarsidan lyckades upprätthålla bilden av att det bara fanns tre personer i Dekorimahörnan, statsministerparet och mördaren – så borde ett sådant utpekande kunna räcka.

            Lisbeth Palme bör, gissar jag, haft klart för sig att den man hon offentligt pekat ut inte var skytten. Men om Rimborn redovisar sitt samtal med henne på ett riktigt sätt hade hon alltså uppfattat det som att det fanns två gärningsmän, båda fullt involverade i mordet, även om det bara var den ene av dem sköt.

            På den punkten kunde hon i så fall följa sin övertygelse. I hennes ögon var, tror jag, mannen på sju meters håll lika ansvarig för mordet som skytten.

            1. Stort tack for snabbt och fascinerande svar. Da blir mannen i ljusbeige norrut Tredje Mannen och ej del av paret som uppgavs for Rimborn (och Melander eller Christiansson). Din version ar motsagelsefri, sammanhangande och rentav plausibel men ger mig forfarlig svindel! En malsagare ar val kanske inte under ed (?), och en svensk ed kanske inte innehaller ”sanningen, hela sanningen och inget annat an sanningen”, men skulle ett dylikt selektivt vittnessmal kunna kallas ens formellt sanningsenligt? LP har ju atminstone efterat tydligt sagt att hon pekat ut mordaren, inte en av mordarna, inte en medhjalpare…det blir en spetsfundighet att bada ar ansvariga for mordet och darfor mordare; att bestamd form inte utesluter en annan mordare osv.

              LP masta ju inse att det ar raetten och inte hon som skall bedoma en eventuell medhjalpares skuld och att det maste rada mycket storre osakerhet om medhjalp an om en flagrant direkt iakttagen garning samt att straffsatsen kunde vara annorlunda for en medhjalpare.

              Borjar man acceptera falskheter sa hade det ju varit en vitare logn att andra avstandet for att slippa andra tidigare vittnesmal (men rattegangen hade val varit ett gyllene tillfalle att saga vi har av utredningstekniska skal tvingats halla vissa ting hemliga men nu lagger vi alla kort pa bordet): subjektivt blev LP overtygad att CP var en man hon kanske t.o.m. pratat med och definitivt tittat rakt in i ansiktet och ogonen pa en meters avstand precis efter skotten. Darfor kunde hon vara sa mycket sakrare an man borde kunna vara efter att i halvmorker ha sett en person pa sju meters hall.

              En sak som borde utredas ar vilka aklagare som last de hemliga forhoren. Var det lagligt att inte namna dessa forhor i rattegangarna? Maste inte domarna godkanna att allt relevant bevismaterial lagts fram? Har inte nagon av de olika utredningarna fatt lasa dessa forhor gor det den redan bottenlosa skandalen an mer svindlande! Forlat, det blir mest fragor igen, men man blir alldeles utom sig inom sig!

              1. Nej, målsägare talar inte under ed och behöver inte heller svara på specifika frågor. En målsägare och en åtalad befinner sig i det avseendet i samma rättsliga läge. Det enda som krävs är att de inställer sig i domstolen enligt de instruktioner de får av rätten.

                Vi ska också komma ihåg att Lisbeth Palme egentligen inte alls ville ställa in sig i rätten. Det stod klart för åklagarsidan långt före rättegången. Och när hon väl inställde sig ville hon säga så lite som möjligt. Allt det där tar jag upp i Palmeavsnittet i min bok Huvudet på en påle.

                Som vi kan konstatera var inte Lisbeth Palme särskilt intresserad av att göra ett gott och övertygande intryck i rätten. Hon ville inte vara där och visade det mycket tydligt. Varje försök från åklagarsidan att diskutera med henne hur hon skulle lägga fram sin sak hade nog riskerat att leda till att hon helt enkelt vägrade att komma.

                Om vi utgår från att Lisbeth hade sett mer än vad hon berättade i rätten och tidigt informerat en liten utvald skara om detta – visste Palmeåklagarna vid tiden för åtalet mot Pettersson om den saken?

                Min gissning är att Solveig Riberdahl som jag intervjuade inför min senaste bok inte gjorde det. Vad Jörgen Almblad – som informerade Lisbeth om att den misstänkte var missbrukare och som senare fick en hög position i Säpo – visste är en annan sak. Han kom in i utredningen ungefär i samband med att Holmér försvann och jag kan tänka mig att han utgjorde en sorts länk till vad man skulle kunna kalla högre statsintressen.

                Det var också Almblad som tidigt gick ut och kategoriskt – men på sakligt dåliga grunder – avfärdade alla uppgifter om att poliser kunde vara inblandade i mordet.

                I vilket fall var det så att allt relevant bevismaterial inte lades fram i rättegången. Åke Rimborns viktiga samtal med Lisbeth Palme – den första längre kontakt som polisen hade med henne efter mordet – fanns inte redovisad i förundersökningsprotokollet och togs inte upp i rättssalen. (Jag bevakade Palmemålet i tingsrätten varje dag och intervjuade senare också nämndemännen i målet med frågan om de skulle ha dömt annorlunda om de känt till Rimborns uppgifter.) Förekomsten av en rad vittnesmål om walkie-talkies presenterades inte heller i samband med rättegången – det var därför åklagaren Anders Helin tämligen fräckt kunde hävda i rätten att inget pekade på att makarna Palme hade varit organiserat övervakade.

                Domarna i en rättegång har förstås att övervaka att saker och ting går rätt till. Men bevismaterial som de inte känner till kan de inte fråga efter. Petterssons två försvarare kände förstås till en del, bland annat för att de blivit tipsade från olika håll. De kunde ha begärt fram uppgifter och kallat vittnen. Men jämfört med åklagarsidan hade de ju mycket begränsade utredningsresurser och det kan inte ha varit lätt för dem att avgöra vilka delar i det redan då enorma utredningsmaterialet som skulle ha gagnat deras klient om det lyftes fram.

                Jag har också stundtals under de år som gått varit alldeles utom mig. Men jag börjar vänja mig. 🙂 Och man tänker bättre om man inte är arg.

  70. Vad hände med ‘den andre gärningsmannen’ på brottsplatsen då? Alla vittnen pratar ju bara om 1…

  71. Kan vara så att Lisbet uppfattar vittnet Anders B som medgärningsman då han bara står och tittar på och inte kommer fram och hjälper henne

  72. Klart man kan fundera över hur det är möjligt att peka ut en gärningsman och då inte medhjälparen? Kanske Lisbet bara har aningar om vem denne medhjälpare är, men för att inte störa utredningen så håller man tyst. Lisbet verkar ju varit helt säker på Crister Pettersson. Har en bild av att Inge M. varit osäker och kan ev. sett två. Cecilia A. ser tre personer komma sneddande in från Sveavägen, var finns då Inge M:s gubbe i detta läge?

  73. Niklas B med flera
    Här finns en tydlig motsägelse mellan Inge som säger att mördaren kliver upp bakom makarna Palme och skjuter medan Anders B som kommer gående Sveavägen söderut ser ett sällskap på tre personer framför sig som verkar småprata och ha trevligt när personen längst till vänster alltså närmast husväggen plötsligt skjuter personen i mitten dvs Olof
    Har du Gunnar några tankar om hur den här ekvationen kan gå ihop?

    1. Ja, det har jag och jag tror det framgår rätt bra i t ex Konspiration Olof Palme.

      Som jag föreställer mig saken gör Inge en serie observationer av vad som sker på andra sidan Sveavägen under minuterna före mordet. De avbryts av att han också måste hålla koll på sitt eget närområde eftersom han står väldigt illa med bilen. Det har han berättat tydligt om själv.

      En sak som han särskilt lägger märke till är att det står en man och väntar utanför Dekorima och Inge tror att mannen förbereder något skumt. Den speciella observation som Inge gör i samband med skottlossningen startar dock enligt honom själv bara några ögonblick innan mannen skjuter. Då befinner sig mannen intill makarna Palme. Vad som hände alldeles innan vet inte Inge. Däremot har han i något skede – vilket han återkommer till i olika sammanhang – gjort en observation om något som skett vid annonspelaren norr om mordplatsen. Han föreställer sig att detta kan vara viktigt men vet inte riktigt vad det var han såg där.

      Jag tänker mig att mördaren avvaktat utanför Dekorima tills han sett makarna Palme närma sig. Då har han gått fram och mött dem vid annonspelaren. Där har de tre blivit stående och samtalat – precis som taxiföraren Anders D berättat. Efter ett kort samtal börjar de tre att röra sig söderut, dvs makarna Palme återupptar promenaden i samma riktning som tidigare och mördaren ansluter i samma riktning.

      När de börjar gå har vittnet Anders B närmat sig till fots. Plötsligt har han tre personer framför sig och han uppfattar det som om de utgör en grupp, inbegripen i ett samtal. Anledningen till att Anders B plötsligt ser de tre är, gissar jag, att de stått och samtalat söder om annonspelaren och dörför varit dolda för honom tills de börjat röra sig söderut. Förmodligen sneddar de då något över trottoaren så att de successivt lämnar stråket närmast gatan och kommer närmare husväggen.

      I det läget blir de observerade av Cilla A som sitter i samma bil som Anna Hage. Cilla ser tre personer snedda över trottoaren i riktning söderut och även hon uppfattar dem som om de hör ihop.

      Så är i korthet min tolkning av vittnesmålen.

      1. Välskrivet, som vanligt, Gunnar. Du har en förmåga att inte krångla till saker, ta fram det enkla utan att det för den sakens skull verkar simpelt eller dåligt underbyggt.

    2. Anders B var berusad så vad han sade/uppfattade saker, händelser är naturligtvis inte lika tillförlitliga som om han hade varit nykter. Att man uppfattar tre personer som är nära varandra som ett sällskap etc är inte så konstigt men sannolikt fel. Ingen kunde heller veta i förväg vad som skulle hända dvs ett mord så ingen hade anledning att registrera detaljer m.m. innan skotten. Dessutom gick mordförloppet snabbt, de flesta såg mordet på ganska långt håll, det var en sen mörk februarikväll m.m.

      1. Anders B såg mordet på mycket nära håll då han bara gick några meter bakom makarna Palme och mördaren. Han uppfattade de tre som ett sällskap för att mördaren gick onaturligt nära inpå Olof för att inte vara i sällskap med honom och Lisbet. I de flesta fall är det en helt korrekt tolkning att tre personer som går så nära varandra utgör ett sällskap på en bred trottoar med relativt gott om utrymme. Problemet är att du hela tiden utgår från det du vill bevisa som i det här fallet att mördaren inte gick i sällskap med paret Palme före skotten och så säger du att Anders B var berusad så han måste ha sett fel och misstolkat situationen. Du påpekar att det var en sen mörk vinterkväll men samtidigt verkar du vara säker på att det ändå var tillräckligt ljust för att Lisbet skulle kunna se mördarens ansikte tydligt och identifiera honom mer än tre år senare.

        1. Det är stor skillnad att se någon på ett par meters avstånd än kanske 20-50 meters avstånd eller? Anders B var berusad så vad han sade efteråt får man vara kritisk till- något möte innan mordet är i det närmaste osannolikt eftersom flera personer var på mordplatsen bara minuterna, minuten innan skotten och såg inget möte mellan Palme och mördaren. De såg ingen mördare heller- var folktomt där då strax innan skotten. Det säger två saker- mördaren kom dit sent som även Inge M säger från början och det var inget möte innan mordet. Ej heller det närmaste vittnet- Lisbet har sagt något om ett möte m.m.

          1. Ulf. Ett vittne har faktiskt sett ett möte nämligen taxiföraren Anders som såg paret Palme stå och samtala med en person vid reklampelaren när han väntade på grönt ljus. Att övriga vittnen inte sett något möte betyder inte att inget möte har ägt rum. Bara att övriga vittnen inte lade märke till det eller något annat som verkade avvika från det normala ute på stan en fredagkväll. Ett sällskap på tre personer som står och samtalar eller promenerar tillsammans är ett högst alldagligt inslag i stadsbilden och ingen visste att ett mord snart skulle inträffa där. Att förbipasserande inte såg någon stå och trycka vid Dekorimahörnan betyder inte att mördaren måste ha befunnit sig särskilt långt borta minuterna före mordet. Han kan ha varit var som helst på den sju meter breda trottoaren längs Sveavägens östra sida och beblandat sig med andra människor för folktomt var det inte där minuterna före mordet. Som du påpekar var det många som passerade platsen och de måste ju ha sett varandra om inte annat och då kan de även ha sett mördaren utan att ta någon särskild notis om honom. Det stod inte skrivet mördare i pannan på honom. Den enda som lade märke till honom var vittnet Inge eftersom han satt stilla i sin bil och hade platsen under uppsikt en längre stund och såg att en man rörde sig fram och tillbaka utanför Dekorima och han noterade också att det hände något vid reklampelaren fast han inte kunde erinra sig vad efteråt.

      2. Ulf, Anders B:s grad av berusning var nog ingenting jämfört med Roger Ö:s samma kväll och hans vittnesmål räknar du till ”konkreta utpekanden” av Christer Pettersson vid Grand.

        1. Och ja, kanske hade det varit riktigt att förhålla sig en smula kritisk till vittnesmål som Anders B:s om det inte vore för att minst ett vittne till, oberoende av Anders, säger ungefär samma sak. 1+1 blir 3 här. Lägg därtill Cecilia A:s vittnesmål.

          Även om man inte tror på mötesteorin så kommer man inte riktigt runt de här tre vittnenas berättelse om händelseförloppet (de blir inte heller mindre starka av att det i två av fallen är berättelser som lämnades redan på mordnatten). Det finns ju inget annat vittne som observerade något strax innan skotten att luta sig mot om man vill hävda att Anders och Anders och Cecilia har fel.

          1. Det kan väl tilläggas att även Inge M:s vittnesmål på två sätt ger stöd åt hypotesen eftersom han dels menar att gärningsmannen befunnit sig på plats flera minuter i förväg och dels i ett tidigt skede berättat att han tror att något viktigt kan ha hänt vid annonspelaren. Och Nicola F:s vittnesmål, slutligen, pekar på att makarna Palme stannat upp en stund mellan Skandias entré och mordplatsen. Där har vi faktiskt alla de vittnen som haft något att berätta om vad som hände närmast före skottlossningen. Förutom Lisbeth Palme – som inte haft något konkret alls att säga om vad som skedde innan mördaren sköt.

            1. Jag håller med, Gunnar. Men jag delar upp de fem vittnena i två kategorier: Anders B, Anders D och Cecilia A som tydligt observerar tre personer som rör sig framåt i sällskap, och sedan Inge M och Nicola F som inte direkt ger uttryck för något sådant, men vars vittnesmål stödjer de tre första vittnena och ”fyller på” med en rimlig tolkning av vad förklaring skulle kunna vara till att makarna Palme och mördaren under en kort stund rörde sig i sällskap.
              Mötesteorin står inte och faller med Inge M:s vittnesmål – ”sällskapsvittnena” har ju fortfarande sett vad de sett och de styrker varandra i det – men om din tolkning av Inges vittnesmål är riktig blir mötesteorin avsevärt starkare, närmast solid.

              1. Tillägg: utan Inge M blir det naturligtvis svårare att argumentera för ett AVTALAT möte. Men om makarna Palme verkligen gått i sällskap med mördaren en bit innan skotten och Lisbet Palme, såvitt känt, inte talat om detta efteråt, kvarstår bilden av att sanningen om mordet är av väldigt känslig politisk karaktär.

                1. Visst ar det svart att tanka sig vad som kunde vara sa kansligt att man hellre forstor en mordutredning! Om frammande makt (annan an Sydafrika: knappast kansligt att visa ytterligare exempel pa Apartheid-regimens ondska) varit inblandad kunde man val ha kunnat doma GM och medhjalpare och slutat nysta dar i brist pa bevis (frammande makt skulle ha arrangerat ”plausible deniability”).

                  Jag kan inte se vad som skulle vara kansligt med att t ex identifiera en grupp inom Stay Behind: hur skulle man vaga riskerna sakerhetsmassigt av att lata samhallsfarliga forgreningar fortsatta mot det pa sin hojd ironiska att nagot som Erlander skapat gick snett osv. Om personer inom statsapparaten var inblandade sa ar det val annu viktigare att fa fast dem for att skapa sakerhet – hur skulle nagot slags genans kunna uppvaga det?

                  Men Landsforradarsparet skulle ju kunna innefatta utpressning: vi sitter pa en mangd material som bevisar att vi hade ratt om forraderiet (vilket jag forstas inte tror de skulle ha haft); i utpressningen kan det ha ingatt att ge smakprov pa sadant material, goda forfalskningar.

        2. Det vet du inte, du antar bara det för att passa in i dina åsikter. Skillnaden var att Roger Ö kände CP, Anders B kände inte mördaren vad vi vet. Roger Ö sade också att han medvetet undanhöll information i början för att inte själv bli misstänkt m.m. Till och med hovrätten tog med honom när de ansåg att det fanns en ”betydande sannolikhet” för att CP var vid Grand vid 23-tiden men att viss tvekan kvarstod.

          1. Om vi ska diskutera Roger Ö:s trovärdighet tycker jag det vore intressant om du, Ulf, vill kommentera ett par särskilda omständigheter. Den ena är att han innan Pettersson anhölls och häktades pekat ut helt andra personer som intressanta i samband med mordet. Jag citerar ur Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet:

            Redan 1986 hade polisen alltså fått kläm på att Roger Ö varit vid Grand ungefär vid tidpunkten för mordet. Men då hade man annat att tänka på. I november det året hölls ändå ett förhör med Roger som just då satt på Kronobergshäktet. Han sa då att han inte alls kunde erinra sig att han skulle ha varit på någon biograf för att ringa under mordkvällen. Vad han kom ihåg hade han rört sig kring Sergels torg. Han hade varit ensam.

            Det förhöret fick ett litet efterspel redan dagen efter, sedan Roger genom sin advokat meddelat att han ville lämna information till Palmeutredningen om ett eventuellt mordvapen. Det han hade att tipsa om den gången handlade dock varken om Christer Pettersson eller om Grand. I stället försökte han intressera polisen för Sissi M som han bott hos mellan mars och juni men som han inte längre umgicks med. I hennes lägenhet, förklarade Roger, hade det funnits en broschyr som handlade om skjutvapen och som hade text på arabiska.

            Det här var första gången som Roger pekade ut en person i sin bekantskapskrets som eventuellt inblandad i mordet på Palme. Det var dock inte den sista.

            Nästan två år senare, i augusti -88 då han sitter på Österåker, lättar Roger åter sitt hjärta för Palmeutredarna. Nu berättar han att han hört i andra hand om ett källarinbrott i hörnet Sveavägen – Vanadisvägen där någon stulit vapen och ammunition. Roger ger namnet på en knarkförsäljare som skulle ha tagit hand om vapnen i utbyte mot amfetamin.

            Den andra omständigheten är att Roger i Mikael Hylins dokumentärfilm Jag såg mordet på Olof Palme från 2006 berättar en historia som skiljer sig ordentligt från vad han sa i rättegången mot Pettersson. Den går ut på följande: Roger, Harri Miekkalinna och Christer Pettersson befinner sig alla tre vid Dekorimahörnan och letar efter Sigge. De har fått i uppdrag av en mäktig kriminell figur att misshandla och råna spelklubbsägaren. Bakgrunden är att Sigge inte betalat in en skuld i tid. Så kommer Olof Palme. Och Christer Pettersson, som är utrustad med en revolver, begår två misstag: han tror att Palme är Sigge. Och han går ifrån den tidigare planen om att fånga in Sigge, tvinga ur honom hans pengar och misshandla honom. I stället skjuter han.

            Tycker du att de här påståendena från Roger spelar roll för bedömningen av hans trovärdighet?

            1. Gunnar: ”Han sa då att han inte alls kunde erinra sig att han skulle ha varit på någon biograf för att ringa under mordkvällen. ”. Vet du om polisen kollade om det kanske fanns fingeravtryck på mynten i telefonautomaten som kunde binda personer som ringt därifrån ?

              1. Har inte hört talas om någon sådan utredningsåtgärd. Men att Roger var inne och ringde eller försökte ringa från en telefon i Grands foajé under mordkvällen bekräftas på ett övertygande sätt av flera vittnen, så det hade säkert funnits fingeravtryck från Roger om polisen av någon anledning valt att kolla den saken. Vittnesmålen pekar dock på att Roger dök upp inne på bion först efter klockan 23.30. Och det betyder i så fall att även om vi väljer att tro på hans påstående att han i samband med det såg Christer Pettersson utanför biografdörrarna så knyter ju en sådan iakttagelse inte Pettersson till mordet. Den bärande tanken i åtalet mot Pettersson var som vi vet att han skulle ha följt makarna Palme från bion, inte att han skulle ha kommit till Grand efter Palmes död.

            2. Ulf, eftersom du nyss återkommit till Roger Ö i annat sammanhang och fortsätter att hävda att han var trovärdig – kan du inte också besvara mina frågor ovan?

              1. Både tingsrätten och hovrätten ansåg att Roger Ö var det. Jag är mer tveksam fast stämmer hans uppgifter så såg han CP på nära håll i bra belysning och de kände varandra sedan tidigare m.m.

                1. Tingsrätten och hovrätten kände givetvis inte till de nya uppgifter som Roger skulle komma med flera år efter mordet i Hylins film. I den handlade det alltså inte om att Roger råkade få se Pettersson genom glasdörrarna på Grand några få minuter före mordet. I stället var Roger själv, Pettersson och Harri M på jakt efter Sigge Cedergren för att råna och misshandla honom – och så träffade de på Palme som då i stundens hetta och av misstag blev ihjälskjuten av Pettersson.

                  Jag är rätt övertygad om att tingsrätten och hovrätten hade varit rätt försiktiga med att fästa någon som helst tilltro till Rogers berättelse under rättegången om de kunnat se in i framtiden och ta del av vad han senare skulle hävda. Se in i framtiden kunde de förstås inte, men vi som gör en bedömning i dag har facit i hand.

                  Och om vi dessutom påminner oss att Roger under större delen av den tid som föregick rättegången sa att han inte kom ihåg något alls från mordkvällen, respektive tipsade Palmeutredarna om helt andra personer än Pettersson som möjligen inblandade i mordet så finns det inte så mycket kvar av hans trovärdighet enligt min mening.

                  De där uppgifterna om att han tipsade om personer i sin bekants