Raden av poliser och åklagare som bränt vingarna i Palmeutredningen

VARFÖR HAR DET GÅTT SÅ ILLA FÖR en hel rad poliser och åklagare som haft ansvar för Palmeutredningen?

Reportern Claes Petersson på tidningen Expressen gör nu på annandag påsk en stor genomgång av den saken under rubriken ”Palmegåtan knäckte de mäktiga poliserna”.

Han tar upp exempel med start från Hans Holmér som tvingades avgå 1987 efter kraschen med PKK-spåret fram till den förre spaningsledaren Dag Andersson som konstaterade att det inte gick att få fram resurser som skulle göra det möjligt att föra utredningen framåt. Inte minst av det skälet gick han i förtidspension hösten 2016.

Andra som nämns i artikeln är rikspolischefen Nils Erik Åhmansson och säpochefen Sune Sandström som fick gå efter Ebbe Carlssonaffären. När Åhmansson tvingades avgå sa han till Expressen:

”Det är som om Palmeutredningen är förhäxad. Den som närmar sig den bränner vingarna.”

Och så har det verkat. Holmér fick gå under förnedrande former efter ett år som spaningsledare. Två Palmeåklagare, K G Svensson och Claes Zeime, slutade i utredningen sedan de haft svåra konflikter just med Holmér.

Den tredje spaningsledaren, Hans Ölvebro, fick lämna utredningen 1997 efter hård intern kritik.

Uppdrag Gransknings genomgång härom veckan av försöken att fälla Christer Pettersson för mordet har aktualiserat allvarliga frågor om hur det egentligen gick till i spaningarna under de första åren.

I Expressenartikeln intervjuas jag om bakgrunden till att Palmeutredningen närmast verkar vara drabbad av en förbannelse. Jag svarar bland annat att när mordet var färskt fanns det ”så många politiska spärrar mot att genomföra en förutsättningslös utredning. Känsliga spår som man inte rotade i, samtidigt som det fanns ett otroligt tryck på att leverera en lösning.”

Exakt vad det var utredarna inte ville rota i kommer inte upp i artikeln.

I själva verket var det flera saker. Ett av de känsliga områden som skulle undvikas var de stora svenska vapenaffärerna på 80-talet. Den centrala aktören var Bofors och det fanns många misstankar om olagligheter, bland annat förbjuden vapenexport till krigförande länder. Holmér var systematiskt ointresserad av att utreda Boforshärvans möjliga koppling till Palmemordet. Den mest dramatiska påminnelsen om att det ändå kunde finnas en koppling var när krigsmaterielinspektören Algernon i början av 1987 under oklara omständigheter hamnade på tunnelbanespåren vid T-Centralen och dödades av tåget. Jag skriver i min bok Mordgåtan Olof Palme:

Den 15 januari omkom krigsmaterielinspektören Carl Algernon under ett tunnelbanetåg i Stockholm. På spåret hittade polisen Algernons läderportfölj. Den innehöll sju sidor handskrivna anteckningar som avslöjade hans fruktan för att ensam utpekas som syndabock för omfattande svenska vapenaffärer som skett bakom ryggen på riksdagen – och i strid med de regler riksdagen beslutat om.

Fallet Algernon gav helt naturligt upphov till frågor. Chefsåklagare Torsten Wolff som ledde polisutredningen om dödsfallet kom fram till att det var självmord. Men det saknades inte heller spekulationer i massmedia om att krigsmaterielinspektören blivit knuffad, något som fick visst stöd av ett par av vittnesmålen.

Bakom funderingarna om Algernons död växte sig en fråga stark hos allt fler människor: hade regering och storindustri med berått mod hjälpts åt att lura svenska folket och i smyg sålt stora mängder vapen till krigförande länder?

I april avslöjades att Bofors kort tid efter Palmemordet betalat ut stora summor i mutor till hemliga konton i Schweiz sedan man rott hem ett gigantiskt indiskt vapenkontrakt. Palme hade en månad före sin död lovat Indiens premiärminister Rajiv Gandhi att Bofors inte skulle muta sig till kontraktet. Hade Palme blivit lurad – eller …?

Den socialdemokratiska regeringen tvingades fästa ansenlig vikt vid dessa obehagliga frågor. Och i sitt förstamajtal det året lovade utrikesminister Sten Andersson att ”vapenaffärsbyken” skulle tvättas ordentligt och offentligt. Hans ord möttes med en del skepsis – berättigad som det visade sig.

Byken är fortfarande inte tvättad. (Sid 230f)

Men det fanns också uppgifter om internationella politiska motiv bakom mordet. En av dem som uppenbarligen funderade mycket över detta var Lisbeth Palme. När hon i slutet av mars 1986 talade med Hans Holmér sa hon bland annat, enligt Holmérs egna anteckningar:

”Lisbeth tror att det kan vara kroater, tyskar, israeler, sydafrikaner eller amerikaner som ligger bakom mordet. Knappast kurderna”.

Som vi vet tog inte Holmér till sig Lisbeth Palmes tankegångar utan satsade just på att knyta den kurdiska organisationen PKK till mordet.

En del av de uppgifter som fanns om ett internationellt scenario bakom mordet rörde den amerikanska underrättelseorganisationen CIA.

Under våren 1988 hade en av Palmeutredarna, Ingemar Krusell, i uppgift att arbeta med de utländska spår som fanns i utredningen. Han berättade i efterhand för mig att det var svårt att hinna med allt, men att det fanns en sak som han påminde sig särskilt starkt:

” Just det här började med att poliser från en enhet som kallades förhörsgrupp 2 fått vissa spaningstips med anknytning till CIA. De kom till mig och bad om hjälp med uppgifter om CIA:s modus operandi.”

Uttrycket är en polisterm som ofta används om brottslingar och syftar på en viss persons eller grupps speciella tillvägagångssätt.

”Så jag kontaktade UD för att få information om detta.”

Krusell skriver till utrikesdepartementet och ställer ett antal tydliga och rätt odiplomatiska frågor om saken. Till exempel:

”Fanns det i början av år 1986 någon anledning för USA och dess underrättelseorgan CIA – utifrån en objektiv bedömning – att i personen och politikern Olof Palme se en sådan fara för de egna intressena, att ett undanröjande av honom låg nära till hands?”

Det vill säga: hade CIA någon anledning att mörda Olof Palme?

Krusell frågar också om det är vanligt att stormakternas underrättelseorganisationer brukar låta undanröja ”politiskt obekväma personer i statsledande funktion”. Och han undrar om tjänstemännen vid svenska ambassaden i Washington snappat upp något som kan tyda på CIA-inblandning i mordet.

Allt är, kan man gott tycka, relevanta frågor för de poliser som ska försöka bedöma sannolikheten i spaningstips om att CIA låg bakom attentatet på Sveavägen.

Men det som hände nästan omgående var att dåvarande kabinettssekreteraren
på UD, Pierre Schori, kontaktade Säpochefen Sune Sandström och framhöll, som det heter i UD:s anteckningar, ”det tveksamma i beställningen” från Krusell. Schori och Sandström enades om att skrivelsen inte behövde något svar.

Krusell säger till mig: ”Där brände jag mig. Jag fick en jävla kritik av högre poliser, bland annat av Tommy Lindström för att jag alls frågat om saken. De fick mig att känna mig som om jag begått tjänstefel. Det handlade väl om att Potifars hustru inte får misstänkas.”

Potifars hustru förekommer i Gamla testamentet och har blivit en symbol för en person i hög ställning vars ord inte kan ifrågasättas – även om det finns anledning till det. (Mordgåtan Olof Palme sid 68)

Det fanns också omständigheter som pekade in mot företrädare för svensk näringsliv. Och det fanns slutligen uppgifter som pekade på att mordet kunde vara resultatet av en paramilitär operation med möjlig koppling till svenska statliga myndigheter. De många vittnesmålen om walkie-talkies och hemlig radiotrafik pekade exempelvis i den riktningen.

Vid tidpunkten för Palmemordet var allmänheten i Sverige inte informerad om det topphemliga svenska Stay Behindnätverket som i sin tur var en del av ett större NATO-projekt och vars existens stred fullständigt mot den officiella svenska neutralitetspolitiken.

Men en som bör ha känt till det mesta om detta nätverk och som sannolikt också var en central figur i det var just länspolismästaren i Stockholm, Hans Holmér.

Om mordet kunde misstänkas ha någon som helst koppling till Stay Behind var Hans Holmér sannolikt rätt person för att se till att några undersökningar om den saken aldrig verkställdes.

Expressens artikel är en påminnelse om att att denna mordutredning har en dunkel historia, särskilt under de första åren. Och frågan är vilka möjligheter det finns att verkligen utreda mordet i dag utan att också belysa vad som sopades undan igår?

Det var i alla fall den tanke som journalisten och författaren Lars Borgnäs och jag hade när vi skrev ett par debattartiklar i Svenska Dagbladet för några veckor sedan.

Den första artikeln fick namnet: ”Sök sanningen – Sverige ska inte likna en bananrepublik”. Där föreslog vi tillsättandet av en ny kommission om Palmeutredningen och preciserade oss så här:

Den bör ha mycket vidsträckt mandat, goda resurser och vara frikopplad från de politiska partierna. Kommissionen kan med fördel innefatta personer med brottsutredningskompetens, gärna också från andra nordiska länder. Den måste få tillgång till allt arkiverat material inom svenska myndigheter, och – till skillnad från den förra kommissionen – kunna höra personer under ed.

En första prioritet för kommissionen bör vara att undersöka om de brister som Granskningskommissionen upptäckte och reagerade på har åtgärdats – och om detta inte skett vad det i så fall kan bero på. Mot bakgrund av de nya uppgifterna om förfalskade bevis mot Christer Pettersson bör uppdraget också innefatta att undersöka i vilken utsträckning det kan ha förekommit rena manipulationer av bevismaterial inom ramen för utredningen.

I den andra artikeln, ”Palmeutredningen måste synas av en kommission”, noterade vi uppgifter som tydligt pekade på att åtalet mot Christer Pettersson drevs fram trots uppenbara brister i bevisningen. Vi skrev:

Inte minst väsentligt för en ny kommission är därför att undersöka vilka andra spår som valdes bort till förmån för Petterssonspåret vid den aktuella tiden, hösten 1988. Det är allmänt känt att det samtidigt hade kommit fram graverande uppgifter som pekade in mot polis- och militärkretsar. Detta sopades undan när fokus lades på Pettersson. En kommission måste ta reda på hur detta gick till och varför det alternativa spåret – som varit betydligt mer svårsmält för nationen om det visat sig riktigt – kom att hamna i byrålådan.

Artikeln i Expressen om en utredning som ser ut att ha varit förhäxad är en påminnelse om det angelägna i vårt krav.

Det är dags för en kommission med mandat att få fram sanningen om varför det blev så här.

Dels skulle en sådan kommission förhoppningsvis förbättra förutsättningarna för att dagens Palmeutredare ska kunna genomföra sina uppgifter utan att riskera att bli motarbetade av andra myndigheter. Och dels skulle den förmodligen minska risken för att vi ska drabbas av framtida havererade utredningar kring politiskt känsliga brott och andra allvarliga händelser.

Annonser

251 reaktioner på ”Raden av poliser och åklagare som bränt vingarna i Palmeutredningen

  1. Bra artikel! Jag har en känsla av att det idag fick en attityd hos ”Samhället”, samhällets företrädare, att nedvärdera människors intresse för att få mordet löst. Lite som att det finns ett ytterst litet men dock talande leende i ena mungipan när sådant förs på tal som du och Borgnäs skriver om i de båda debattartiklarna. Ett ryck i mungipan som tycks mena något i stil med: ”Det där gamla… Håller ni fortfarande på med det?” ”Dårars envishet…” ”Konspirationsteorier…” ”Jo visst, det är väl viktigt, men… släpp det. Gå vidare.” Det här är ju bara en känsla jag har fått, men om jag har rätt i den känslan, är det inte då det allra mest effektiva sätt att lägga locket på ett statsministermord, långt bättre än att få till en stor terroristrättegång mot PKK för att sedan hävda att de låg bakom mordet men att skytten inte är identifierad? Politiker som inte vågar ta i ämnet, debattörer som inte vågar ta i för hårt för att inte riskera att utmålas som en gammal stofil som sitter fast i det förgångna, en begränsad folkopinion som avfärdas som konspirationsteoretiker på nätet.
    Hur tänker du kring det hela?

    1. Redan när Hans Holmér avgick och ersattes av spaningsledare nummer 2, Ulf Karlsson, så tror jag att tankarna hos de ansvariga i kanslihuset gick ut på att satsa på att allmänhetens intresse för mordet förhoppningsvis höll på att plana ut.

      Under Holmérs tid hade kanslihuset haft två observatörer i Palmerummet med i princip daglig närvaro där. De plockades bort när Holmér avgick. Och som efterträdare till Holmér utsågs en administrativ chef på rikspolisstyrelsen – alltså Ulf Karlsson – som inte ens ville eller förmådde upprätthålla en samordnad spaningsledning. Vad som skedde var att de olika enheter som utredde Palmemordet: Stockholmspolisens våldsrotel, Stockholmspolisens spaningssektion, Säpo och rikskriminalen var för sig fortsatte med det de tidigare sysslat med. Samma vittnen kunde förhöras flera gånger helt enkelt för att de olika polisenheterna inte samordnade sina spaningar. Utredningen höll sakta på att självdö mindre än två år efter statsministermordet.

      Det har ryktats om att Carl Lidbom vid den här tidpunkten fällt ett uttalande med innebörden att det inte var önskvärt att ordet klarades upp. (Se t ex Sven Anérs nyhetsbrev Palmenytt Nr 3/96 sid 7.) Rykten behöver inte vara särskilt mycket värda. Men Lidbom har själv i sin bok Ett uppdrag uttalat sig på ett sätt som väcker associationer åt samma håll. Han beskriver där hur han för egen del efter Holmérs misslyckade tillslag och avgång som spaningsledare ställde in sig på att mordutredningen skulle plana ut i ett intet:

      ”Jag hade själv ingen som helst uppfattning om var mördaren kunde vara att söka. Men jag trodde inte mycket på möjligheterna att lyckas. Det måste vara svårt att reparera försummelser som gjorts i det första skedet av en mordutredning. Jag var så pass pessimistisk att jag ibland funderade över konsekvenserna om man aldrig hittade någon mördare. Det behövde kanske inte vara så katastrofalt för samhällsklimatet som de flesta tydligen föreställde sig?”

      Det lät ju lite grann som den inställning kanslihuset intog under tiden närmast efter Holmérs avgång. Det vill säga: låt mordet sjunka undan ur det allmänna medvetandet, folk glömmer…

      När det sedan visade sig att det fungerade dåligt (1987 blev ett år som präglades av t ex Carl Algernons mystiska död och av att journalister började ta upp polisspåret i Palmeutredningen) var det dags att revidera strategin – och kalla in Holmérs vän och vapendragare Ebbe Carlsson.

        1. Observatörernas närvaro i Palmerummet är ingen hemlighet och observatör är just den beteckning som har använts. Juristkommissionen skrev till exempel i sin andra delrapport:

          Regeringen höll sig under det år som var granskning omfattar informerad om brottsutredningen genom en ”observatör” i ledningsgruppen, och genom regelbundna informationsmöten med Holmér. Departementsrádet i justitiedepartementet Klas Bergenstrand fick redan den l mars 1986 i uppdrag att skaffa information om utredningsläget. Han kom att knytas till ledningsgruppen som ”observatör” och deltog i gruppens sammanträden men inte i verksamheten i övrigt. En sakkunnig i departementet fungerade som ersättare för Bergenstrand. Observatören redovisade dag för dag information frán ledningsgruppen till departementsledningen. (SOU 1987:72 sid 40).

          Bergenstrands ersättare, den andre observatören, var Kurt Malmström.

          Det gick bra för observatörerna. Klas Bergenstrand blev senare riksåklagare respektive säpochef. Kurt Malmström blev bl a ställföreträdande säpochef.

          Jag vet inte varför du tycker att ”bevakare” skulle vara ett mer korrekt uttryck. Det låter som om kanslihuset inte litade på Holmér. Så var det knappast. I min första Palmebok, Mörkläggning, gör jag en omfattande genomgång av Holmérs tid som spaningsledare. Det är ingen tvekan om att han hade de bästa relationer med kanslihuset ända fram till dess att hans position blev ohållbar efter det misslyckade tillslaget.

          Och när Holmér avgick var det för att regeringen var tvungen att låta honom gå sedan Palmeåklagaren Claes Zeime avslöjat att PKK-spåret saknade substans. Det dröjde dock inte länge innan Holmérs vän och samarbetspartner Ebbe Carlsson fick en chans att försöka återupprätta en något reviderad variant av detta PKK-spår med hemligt stöd av kanslihuset.

          1. Var inte det ”fingrarna i maten” så vet inte jag. Såvitt jag förstår är väl polismyndigheten i Stockholm närmast underställd Rikspolisstyrelsen och med hänsyn till vad som står i RF kan åtminstone inte jag finna stöd för att regeringen som Riksdagens verkställande organ på något sätt skulle kunna ta sig rätt att direkt eller indirekt påverka myndighetens handläggning av ett enskilt ärende. Observatörens varande i förundersökningens omedelbara närhet kan inte undgått att fungera som annat än en signal kommande uppifrån om den politiska instansens intentioner och i egenskap av maktfaktor varit ägnad att påverka. En direkt inblandning av det politiska i det juridiska, dock föga förvånande som det måste varit med Riksåklagarens benägna medverkan. Sett ur en annan synvinkel kan ju förgripelse mot landets regeringschef bortsett från mordet också kunna rubriceras som högmålsbrott riktat mot staten som i sådant fall skulle kunna betraktas som målsägande men som inte heller under dom premisserna borde kunnat beredas någon ”observatörsstatus” även om en målsägande av naturliga skäl i regel kommer i tillfälle till insyn i en pågående utredning på ett helt annat sätt än en utomstående.

            1. Vi är säkert överens om att regeringsobservatörerna representerade en konstig tingens ordning i mordutredningen och att det speglade att det rörde sig om en politisk inblandning från regeringshåll. Det jag menade var bara att Holmér var så betrodd i kanslihuset så att observatörerna knappast var till för att hålla ordning på honom. De utgjorde snarare en av de kanaler som Holmér hade till regeringen. Andra sådana väldokumenterade kanaler var hans direktkontakter med Ingvar Carlsson, justitieminister Wickbom och den i regeringen väl sedde Ebbe Carlsson.

                    1. Bifogar länk:

                      Demonregissören grips på teatern för skattebrott – SVENSKA …
                      https://www.va.se/nyheter/2015/11/…/demonregissoren-grips-pa-teatern-for-skattebrot…
                      5 nov. 2015 – Olof Palme konstaterar också att Ingmar Bergman är en världsberömd regissör med inflytelserika, och skrivkunniga, vänner över hela världen. Palme och Bergman är om inte nära vänner, så bekanta. De har flera gånger träffats, bland annat hos den gemensamme vännen Harry Schein som med järnhand …

                    1. Det här är nog en diskussion som går förbi en del av oss som inte kommer ihåg detaljerna eller som inte ens var födda då. Kammaråklagaren Curt Dreifaldt var alltså den som åtalade den berömde svenske regissören Ingmar Bergman för skattebrott 1976. Det blev en världsnyhet och Bergman fördes till sjukhus efter ett nervöst sammanbrott. Riksåklagaren ersatte snabbt Dreifaldt med en annan åklagare som lade ner åtalet mot Bergman och till sist fick i stället Dreifaldt en varning av Statens ansvarsnämnd för att han väckt åtal på svaga grunder.

                      Det går säkert att dra många intressanta slutsatser av Bergmanfallet, men jag tror du måste hjälpa oss lite med vad du vill ha sagt, Arne. Dina eleganta referenser till fallet är lite väl kortfattade.

                    2. Några likheter mellan Ingmar Bergman och Alfred Dreyfus (jag beundrar båda) ser jag inte. Jag vet, franska intellektuella säges ha gått från J’Accuse till Jacuzzi, men lite mera stadga och substans tarvar vi idag. Eller hur?

                    3. Bergmans många kollegor och vänner, inom filmindustrin, gav honom ett starkt stöd i sin utsatta position som skatteflykting i München.
                      Harry Schein, Kurt Meisel och Katinka Faragó för att nämna några.

                      Faragó är sedan den som får ansvaret som produktionsledare under inspelningen av filmen, Offret.
                      Offret är en fransk-svensk produktion från 1986 i regi av Ingmar Bergmans nära vän, den sovjetiske avhopparen, Andrej Tarkovskij.
                      I filmen visas sekvenser av människor som planlöst irrar omkring på dåvarande Tunnelgatan i Stockholm, och där en en brinnande bil ligger på den plats där Sveriges statsminister Olof Palme blev mördad 1986. Filmen är inspelad 1985 med premiär 1986.

                      Handling
                      Journalisten Alexander (Erland Josephson) tvingas, vid tredje världskrigets utbrott, offra allt han äger för att det ska bli fred.

                      https://sv.wikipedia.org/wiki/Offret

                    4. TV-producenten Lars Krantz som skrev en av de första böckerna om Palmemordet, Ett verkligt drama, spekulerade i den boken om ett samband mellan Tarkovskijs film och dådet på Sveavägen. Krantz kom i Ett verkligt drama fram till uppfattningen att Palme iscensatte sin egen död och spekulerar kring att ha kan ha inspirerats av Tarkovskijs filminspelning. Jag är rent generellt inte entusiastisk till Erik Åsards bok Det dunkelt tänkta med underrubriken Konspirationsteorier om morden på John F Kennedy och Olof Palme. Men det han skriver om Krantz och dennes funderingar om Tarkovskijs Offret på sid 201-03 kan jag bara instämma i, Krantz går fullständigt vilse när han inte kan tänka sig att det existerar sammanträffanden – allt ska infogas i ett konspirativt sammanhang.

          2. Så observatörerna rapporterade till Anna-Greta Leijon och metonymin kanslihuset måste innefatta Ingvar Carlsson och Ulf Dahlsten, varav den senare gav råd till familjen Palme om vad som inte fick slippa ut?

            Ingvar Carlsson har beklagat sig i en TV-intervju över vilket ramaskri det skulle ha blivit om han utövat något som helst inflytande på utredningen. Måhända en utstuderad och hycklande förvrängning av sanningen?

            Vilhelm Moberg var besviken på Olof Palme när han inte stod upp för Solzhenitsyns yttrande- och resefrihet. Man undrar vad han skulle ha tyckt om Ingvar Carlsson och rättsrötan alltsedan mordet.

              1. Rättelse av PJ
                15 april 2018 kl. 6:18
                Några likheter mellan rättsaffärerna kring Ingmar Bergman och Alfred Dreyfus ser jag inte, mer än att man känner sympati för båda anklagade; beundran känner man för Bergmans verk och på ett helt annat sätt för alla som kämpade för att visa Dreyfus oskuld, inklusive kaptenen själv.

                Arne, man kan även uppskatta den oskyldiga ordvitsen Dreifaldt- och Dreyfusaffärerna, men likheten slutar just där efter första stavelsen. Franska intellektuella säges ha gått från J’Accuse till Jacuzzi, men på den här bloggen vill vi upprätthålla Zolas stringens och anda. Eller hur?

            1. Vet inte var du hittade den parallellen ? Det är den jag och inte bara jag som menar går mellan Dreifaldt och Dreifus med skillnaden att den förra aldrig fått någon upprättelse. Bergman et consortes tillhörde den klass i samhället mot vilka grunderna aldrig blir tillräckligt starka att väcka åtal när det gäller i synnerhet sådana saker som skattebrott. Han är inte den första åklagaren som fått erfara det om än inte så drastiskt som D men inte sällan med ihållande ogillande från vissa delar av massmedia.och tystnad i stället för försvar från högre ort.

              1. Manbar, att Bergman var skatteflykting i München tror jag är en orättvis eller åtminstone ogrundad anklagelse; flykting i någon mening, jovisst: men för att rädda sitt liv eller mentala hälsa och för att kunna arbeta.

                Jag vet lika lite som Bergman själv visste då huruvida något i teknisk mening varit otillfredsställande i hans deklaration.

                Manbar och Arne,

                Jag vet inte om Bergman röstade men han uttryckte sin uppskattning av att socialdemokratin var så in i vassen tråkig att man kunde lita på att allt gick rätt till. Sedan utsattes han för ett övergrepp som hade varit lika upprörande vilken annan nästan lika hederliga medborgare som drabbats. Men det gick värre, ojämförligt mera djävulusiskt, för Alfred Dreyfus. Dessutom visste Dreyfus lika väl som vi vet idag att han var fullständigt oskyldig; dessutom var det antisemitism som låg bakom anklagelserna mot honom.

                Nu är detta inte en blogg om Prousts berömda kaffetermosar vid Dreyfus-rättegångarna, Strindbergs infama hets mot Dreyfus eller Djävulen som spelar schack med döden medan Nils Poppe gycklar och Sven Nykvist visar vördnad för ljuset. Här handlar det om mörkläggning och ett specifikt mord.

                Shirley MacLaine frågade naivt Olof Palme varför man lät Ingmar Bergman bli åtalad. Olof Palme förklarade i klippet nedan att den valda regeringen inte ingrep (enligt grundlagen inte kunde ingripa) i dylika ärenden, inte kunde påverka dem. Man får gåshud. I Förenta Staterna tar man för givet att valutgångar påverkar rättsskipningen (grundlagen vidimerar detta som ”checks and balances”). Men i Sverige är det, i sammanhanget ironiskt nog, främst mordet på Olof Palme som låtit oss förstå att grundlagen inte efterlevs, att polisen inte är politiskt oberoende eller ens anständig.

                1. Tack PJ för länken. Skatteflykting syftar väl på att fly landet för att slippa att betala skatt, vilket kanske inte är helt sanningsenligt när det gäller Bergman. Men det var anklagelserna om skattefusk som var upprinnelsen till flykten.
                  Bergman utflyttade på grund av flera andra orsaker än bara av ekonomiska skäl.
                  – Detta är skammens och vemodets dag för Sverige, säger statsminister Olof Palme.

                  Du(PJ) skriver:
                  ”Dessutom visste Dreyfus lika väl som vi vet idag att han var fullständigt oskyldig; dessutom var det antisemitism som låg bakom anklagelserna mot honom.”

                  Ironiskt nog anklagades Olof Palme och Shirley Maclaine för antisemitism.

                  Svar till Gunnar:
                  Det enda som kan vara intressant med filminspelningen(Offret) är att om man utgår ifrån att mordet på OP var planerat, så var det ett ypperligt tillfälle att skaffa sig kännedom om lokaler(geografi) kring
                  mordplatsen. Biobiljetterna som paret Palme fick till Suzanne Ostens film var gratis, en gåva från Harry Schein får jag förmoda.

                  Jag är som du(Gunnar) även helt övertygad om att Krantz var fullständigt vilse när han inte kunde tänka sig att det existerar sammanträffanden – allt ska infogas i ett konspirativt sammanhang. Förvisso kan vissa sammanträffanden ibland benämnas med ett annat ord, indicium.

                  Henning Mankell´s Mozambiska vän, Carlos Cardoso, hävdade med bestämdhet att personer från södra Afrika låg bakom mordet på Olof Palme. Cardoso blev själv mördad år 2000, hans norska fru Nina blev änka och ensam med två barn. Mankell var gift med Ingmar Bergman´s dotter Eva Bergman.

                  För övrigt var det, om jag inte missminner mig, Svenska Akademin´s Per Wästberg som var först med att introducera ”Sydafrikaspåret” för PU och Hans Holmér?

                  Länkar:

                  Henning Mankell och Olof Palme på Stockholms Stadsteater – StagePool
                  https://sv.stagepool.com/…/henning_mankell_och_olof_palme_pa_stockholms_stadste…

                  Henning Mankells nya pjäs om Olof Palme heter Politik och utspelar sig på en u-båt hösten 1982 och i Stockholm 2009. Den viktigaste rollfiguren är Olof Palme. Vem som ska spela Palme är inte bestämt. Stockholms stadsteater har tidigare satt upp två av Henning Mankells pjäser: Mörkertid, 2002 (regi Suzanne Osten).

                  Mankells vän blev mördad | Aftonbladet
                  https://www.aftonbladet.se/nyheter/article10188202.ab

                  Författaren Henning Mankells bäste vän i Mocambique, chefredaktören Carlos Cardoso, mördades i ett bakhåll i onsdags kväll.

                  Henning Mankells okända liv i Afrika | Nyheter | Expressen
                  https://www.expressen.se/nyheter/henning-mankells-okanda-liv-i-afrika/

                  5 okt. 2015 – Carlos var till exempel övertygad om mordet på Olof Palme hade sitt ursprung i Afrika, han nämnde ofta Sydafrika men också CIA. För några år sedan berättade Henning mer om vänskapen till Cardoso.

                  Nina kjemper mot mannens mordere – Dagbladet
                  https://www.dagbladet.no/nyheter/nina-kjemper…/65789391

                  24 feb. 2002 – I november 2000 ble mannen til Nina Berg og faren til Milena (6) og Ibo (12) skutt ned og drept på åpen gate i Mosambiks hovedstad Maputo. Siden den gang … Allerede i 1987 reiste hun, som
                  nyutdannet jurist fra Universitetet i Oslo, til Mosambik med en kollega for å studere folkedomstoler.

                  1. Nej, paret Palme fick inte några biobiljetter till Bröderna Mozart av Harry Schein. Tvärtom kom de till Grand strax före föreställningens början utan att ha några biljetter ordnade. Så här står det i förhör med biljettförsäljaren Göran F (Förundersökningsprotokollet i Palmemålet del III:1 sid 90):

                    Palmes hade kommit ganska sent och det fanns ej så många bra platser kvar till försäljning och [F] tyckte att de båda skulle sitta på bara platser i salongen. Han tog därför två biljetter som var förbeställda av sekreteraren till direktör Göran Lindgren på Sandrewbiograferna. Palmes fick därför två biljetter till bänkrad nummer 8 i salongen.

                    Platserna må ha varit bra, men paret Palme kom ändå inte att sitta nära sonen Mårten och dennes flickvän.

                    Jag ser ingen anledning att ifrågasätta att makarna Palme först under den tidiga fredagskvällen kom att bestämma sig för att de skulle se just Bröderna Mozart och bege sig just till Grandbiografen. Förvisso finns det mycket som pekar på att Palmemordet var planerat. Och jag föreställer mig att den planeringen gick in i en mycket konkret fas ungefär vid tiden för makarna Palmes beslut att bege sig till Grand. Men att gärningsmännen, om de var flera, skulle ha tagit intryck av Tarkovskijs filminspelning och låtit geografin kring den styra mordplanerna, det tror jag knappast.

                    1. På samma våglängd och visar vilka resurser som måste funnits till hands redo att med så kort varsel kunna lägga en till alla delar så avancerad strategi inför ett läge med tidigare inte kända förutsättningar.

                2. Att själva åtalet mot Bergman skulle varit ett övergrepp har du inget belägg för. Rentvagningen som sedan fixades av den betrodde statsåklagaren Nordenadler i skydd av de sekretessbestämmelser som alltid omgärdar skatterättens enskilt substansiella innehåll var ingenting annat än ett under trycket förutsett tillmötesgående av vad i första hand kvällspressens politiska kommentatorer, kultureliten med Schein i spetsen samt den politiska adeln och då inte minst den socialdemokratiska ivrigast företrädd av borgarrådet Hjalmar Mehr ansåg som självklart underförstått som ett måste i omsorgen om landets rykte som kulturnation. För saken var i sig ingen ingen rök utan eld och hämtningsåtgärden i sådana sammanhang ett normalt och ofta tillämpat tvångsmedel utan att därför kännetecknas som frihetsberövande. Med i smeten var ju hela ensamblen som också friskrevs som en paketlösning helt vid sidan av den eljest rättsligt normala ordningen Att sedan den processuella hanteringen med hämtningen kunde ha hanterats med större omdöme och diskretion för att slippa den mediala uppståndelsen är jag den förste att hålla med om. Hade ärendet berört vanliga icke publika personligheter är det ingen tvekan om att det fått gå den normala gången och skulden avgöras inför skranket utan ens en enspaltare i någon tidning.

                  1. Jag blev inte helt klar på om paret Palme betalade för biljetterna?

                    Tarkovskijs nära vän Kay Pollack hade även premiär(860228) med sin film Älska mej kvällen som dåvarande
                    statsminister Olof Palme mördades och kom därför i skymundan.
                    https://sv.wikipedia.org/wiki/Älska_mej

                    Andrej Tarkovskij: Martyrologion | Kultur | Expressen
                    https://www.expressen.se/kultur/andrej-tarkovskij-martyrologion/

                    Citat:
                    ”Redan innan den Gotlandsbaserade inspelningen av SFI-produktionen
                    Offret sommaren 1985 hade Andrej Tarkovskij återkommande kontakter med
                    Sverige. För en svensk läsare är givetvis dessa möten av extra intresse.
                    Mest underhållningsvärde finns i några noteringar från sommaren 1981:
                    12 juli: ”Någon Kay Pollack har inte kommit med flyget. Sofia svarar
                    inte på telefon.”
                    13 juli: ”Kay Pollack har anlänt. Hur? Med vad? Jag förstår ingenting.”
                    Pollack har senare uppgivit att mötet med den likaledes nyandlige ryssen
                    (Tarkovskij var en flitig besökare hos spåkvinnor) förvissade honom om
                    vikten av att filmer ska skapa hopp hos publiken. Om Tarkovskij bara
                    hade vetat.
                    I personregistret återfinns även bland andra Bibi Andersson (påtänkt
                    till Solaris), Per Ahlmark, Offrets producent Anna-Lena Wibom och Olof
                    Palme.”

                    Utan att dra för stora växlar så finns det ett inkommet tips till PU som
                    påstår att mördaren flytt till Polen via färja i Ystad.
                    Tipsaren hade kommit fram till detta genom just genom spådom vilket
                    enligt mig kan tolkas att han inte vill avslöja sina källor.

                    Sökord, Polen, fyra träffar i kommissionens betänkande. sidorna: 386,
                    501 och 511.
                    Kanske det mest intressanta är IB-mannen Jörgen B´s förehavande i Polen.

                    http://www.regeringen.se/49bb76/contentassets/126003cf7f424174863bb0cc252ba919/granskningskommissionens-betankande-i-anledning-av-brottsutredningen-efter-mordet-pa-statsminister-olof-palme-del-2

                    1. Det här är en kommentar jag publicerar med tvekan. Jag kan nämligen inte se någon meningsfull logisk struktur i det du skriver.

                      Palme må ha blivit uppmanad att betala för de undanlagda biljetterna som han och Lisbeth fick disponera. Eller också inte. Eftersom det var undanlagda gratisbiljetter så vore det inte konstigt om han slapp betala. Vad det skulle ha att göra med premiären på Kay Pollaks film Älska mej eller olika hänvisningar till Polen i Granskningskommissionens betänkande kan jag inte förstå.

                      Som jag betonat i andra sammanhang: den här bloggen är modererad vilket betyder att jag måste godkänna en kommentar innan den publiceras. Vanligen gör jag det, men det finns en del fall då jag inte gör det. Antingen säger jag bara nej eller så ber jag skribenten att redigera sin text. Det kan till exempel röra sig om kommentarer med personangrepp på andra debattörer eller med uppgifter som det finns anledning att se som förtal. Men det kan också röra sig om kommentarer som jag uppfattar som obegripliga eller irrelevanta.

          3. Inte reflekterat djupare över texten ovan förrän nu. Satte tyglar på utredningen redan dagen efter. Tyder på att dom förstod vem dom hade att göra med. Precis vad jag trott och som det kunde uttolkas av Ingvar Karlssons (eller möjligen Feldts) uttalande i radiointervjun samma dag.

            1. Holmér visste nog från början, även dagen innan, men kunde inget göra (det var ‘bestämt’…). Satte in flygspaning över Stockholm; en sådan ‘gest’…

              1. ……….. på låg höjd över Norrmalm och Vasastan med ett militärt spaningsplan en hel eftermiddag för att något ljushuvud i gruppen fått för sig att mordvapnet kunde finnas uppkastat på något hustak. Från gatan med vindsvåning inberäknat rakt upp 7-8 våningar vägande minst 1,2 kilo.—— Om inte realistiskt motiverad så i alla fall en publikt effektfull akt i skådespelet.

                1. Det var väl just det där med flyghöjden som var problemet, vilket man märkligt nog inte hade förutsett. Tanken var att även försöka identifiera misstänkta metallföremål på marken, till exempel i buskage eller bland diverse bråte (Lycka till). Men som Holmér tvingas konstatera i sin bok på sidan 162:

                  ”För att kunna utföra värmefotografering måste det flygplan som fotograferar gå lägre än 100 meter, vilket i bebyggda områden skapar bullerproblem. Därför kunde värmetekniken inte användas den här gången över Stockholms city”.

                  De skarpsinniga spanarna fick nu nöja sig med ”en oslagbar kartbild” av de mest intressanta kvarteren. Billigt och bra.

            2. Åter igen efter bara 17 år. Två ”statsmän” ute bland folket mitt i samhällslivet, någonting varken vi eller våra förfäder behövt vara med om sedan Gustav III. Var och en av dem i eller inför skeden av politiska avgöranden av stor betydelse inte minst för den ”andra sidan”, dvs det finansiella etablissemanget. Statsministern Olof Palme i ett läge där företagsamhetens hegemoni över näringslivet var på parlamentarisk väg att hjälplöst glida det enskilda ägarskapet ur händerna med de ekonomiska och maktrelaterade konsekvenser det skulle komma att få. Utrikesministern Anna Lindh som ambassadör för eurovalutans ja-kampanj vars främsta ansikte hon var, symboliskt en kampanjens Evita Peron, några få dagar innan folkomröstningen men efter en opinionsundersökning med nejsidan i till synes betryggande röstövervikt. Man behöver inte vara sjukligt misstänksam för att finna det märkligt. I det senare fallet liknande ett desperat damoffer som sista utväg ur en hopplös ställning. En spekulation i sentimentalitet. och den fråga som inställer sig; Finns det det otänkbara i vår samhällskropp, i verkligheten en dold cell till hands att med våld ta till när stora värden står på spel och de parlamentariska metoderna inte längre räcker till ?

              1. Det är – lyckligtvis – fritt att spekulera över dramatiska händelser som mord på ledande politiker. När det gäller Anna Lindhmordet bevakade jag – den ganska korta – rättegången i tingsrätten och läste också förundersökningsprotokollet. Syftet var att skriva en bok, men det blev aldrig av. I vilket fall kom jag till övertygelsen att det den gången helt enkelt rörde sig om olyckliga omständigheter: en ensam, förvirrad och knivbeväpnad man som råkade stöta ihop med en hårt exponerad politiker som han av olika skäl kan ha känt ilska och frustration emot.

                Jag säger inte att det rent allmänt saknades skäl att tänka sig en mordkonspiration. Som svensk utrikesminister profilerade sig Anna Lindh i ett antal frågor som skaffade henne motståndare. Men om jag förstår din tanke rätt menar du att kretsar med knytning till ja-sidan, den sida som ville ha euron införd som valuta i Sverige, skulle ha låtit mörda sin egen företrädare för att skapa en martyr.

                Att tongivande personer inom den politiska ledningen för ja-sidan skulle ha gjort något sådant finner jag faktiskt rätt osannolikt, även om jag medger att det finns en viss bisarr logik i ditt resonemang. Men det skulle ju ha inneburit att etablera en mordkultur ”för den goda saken” som nog ytterst få svenska politiker skulle känna sig bekväma med. Mera troligt vore väl i så fall att tänka sig någon liten grupp som för egen del hade starka finansiella skäl att hoppas på ett ja i folkomröstningen och som inte drog sig för extrema metoder. Men för att ett sådant alternativ ska diskuteras som tänkbar förklaring till mordet krävs det ändå någon sorts faktiskt ingångsmaterial som pekar i den riktningen.

                Nu har vi en gärningsman, Mijailo Mijailović, som med övertygande teknisk bevisning kunde bindas till brottet. Och till sist erkände han också. Han hade en dokumenterad historia av allvarliga psykiska problem och inte några kända kontakter med kretsar som skulle kunna ha iscensatt en sofistikerad mordkonspiration. Här tror jag helt enkelt att det som blivit den etablerade förklaringen håller.

                1. Håller med om att tanken är djärv. Bara det att det ”råkade” infalla så lagom i tiden inför omröstningen. Fast inte ”bara”,. Samma diffusa motivbild som CP skulle ha haft, samma oförklarligt slumpmässiga (”stöta på”) sammanträffande mitt under rusningstid i folkvimlet i storstaden Stockholm, samma tillfälliga (”råkade ha”) innehav av ett lämpligt verktyg för ändamålet, samma typ av rutt raka vägen in till mordplatsen från sin bostad långt ute i förorterna i rätt tid och så hem igen efter förrättat värv och…… kanske lite fördomsfullt men för mig verkar faktiskt inte Mijailovic tillhöra den kundkategori som normalt representerar NKs krets av stamkunder. Fanns det inte också vissa tveksamheter hos något eller några vittnen ifråga om identifieringen ? Var det inte också så att gärningsmannen kammade av våningarna uppifrån och nedåt i varuhuset innan han hittade offret ? (uppgifter som förekommit i pressen) Ovanpå detta brådstörtat iväg med honom in i tystnaden i ett Serbiskt fängelse så ingen skall kunna veta vad han gör eller kunna få någon kontakt med honom.. Vad sedan politikens bekvämlighetsnormer tillåter eller förbjuder vid sidan av makten och pengarna verkar på mig vara en mycket öppen fråga numera efter Palmemordet.

                2. Du skriver så här Gunnar, om Mijailović:

                  Citat
                  ”en ensam, förvirrad och knivbeväpnad man som råkade stöta ihop med en hårt exponerad politiker som han av olika skäl kan ha känt ilska och frustration emot…”

                  Citat:
                  ”Han hade en dokumenterad historia av allvarliga psykiska problem och inte några kända kontakter med kretsar som skulle kunna ha iscensatt en sofistikerad mordkonspiration.”

                  När du läste protokollet från förundersökningen, var det något som framgick, vilka han hade haft kontakt med?
                  Du nämner att han var ensam men hade han inte mycket stöd från många personer inom psykiatrin?
                  Vidare borde det ha framgått något av den ilskan och frustrationen, du beskriver, vid de besök han gjorde vid psykiatrin?

                  Jag kan även hålla med Arne om att Mijailović kanske inte var den ”typen” man först och främst tänker på som normalt handlar på NK.

                  1. Det var länge sedan jag gick igenom det där. Men mitt intryck av Mijailovićs situation och hur han hamnat mellan stolarna i psykvården illustreras nog rätt bra av följande som jag nyss letade upp på nätet:
                    https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=350936

                    Jag har jobbat i psykiatrin i många år, både akutpsykiatri och rättspsykiatri. Och det är tyvärr så att många människor hamnar i situationer som leder till lidande för dem själva och andra därför att de inte får hjälp när de skulle behöva det.

                    1. Tyvärr har jag mångårig personlig erfarenhet av hur föråldrad och inhuman svensk psykiatri är då jag själv blivit utsatt för dess så kallade vård och till skillnad från er som kan välja att inte arbeta där kan jag inte välja att slippa bli vårdad. Som patient är du maktlös och utlämnad åt psykiatrins godtycke.

                    2. Jag har full respekt för din erfarenhet och har ingen anledning att ifrågasätta den. Det är ett allvarligt problem – inte minst vad gäller mänskliga rättigheter – att det ibland är så illa. Det jag ville säga var bara att det enligt min uppfattning fungerar betydligt bättre i en del andra fall.

                    3. Tack för länkarna Gunnar. Mijalovic säger ett par intressanta saker i intervjun i Expressen som jag tar mig friheten att citera
                      ”Har du en patient som vet vilka knappar han ska trycka på så är det inte så svårt att lura en läkare. De gör helt å hållet godtyckliga och subjektiva bedömningar”
                      ”Vad tror du är den största missuppfattningen om dig?
                      – Att jag är sjuk, allvarligt psykiskt störd. Människor skapar sig en bild genom media och det är inte alltid det är sant.
                      – Att må dåligt är inte samma som att vara sjuk”
                      Tyvärr måste jag hålla med honom. Läkarna inom psykiatrin gör helt och hållet godtyckliga och subjektiva bedömningar av patientens tillstånd utifrån sin egen subjektiva uppfattning om vad som är friskt och normalt eller sjukt och avvikande och grundar beslut om tvångsvård på sina subjektiva godtyckliga omdömen. Att må psykiskt dåligt är inte liktydigt med att vara psykiskt sjuk eller lida av en allvarlig psykisk störning men vem som ”bara” mår dåligt och vem som lider av en allvarlig sjukdom eller störning avgörs av läkarnas subjektiva godtycke så i praktiken kan vem som helst bli tvångsinlagd och tvångsvårdad inom svensk psykiatri 2018.
                      Godtyckligheten i psykiatrins bedömningar leder dels till att patienter utsätts för tvång som inte är befogat och berättigat och tvångsvården förvärrar deras problem som ångest och depression i stället för att lindra dom.
                      Dels leder det också till att patienter som verkligen utgör en fara för både sig själva och andra och borde ha blivit intagna med tvång eller oberoende av sitt samtycke blir utan vård och i vissa fall begår självmord eller grova våldsbrott som lätt hade kunnat förebyggas om de fått den vård de verkligen var i behov av.
                      Att svensk psykiatris ensidig inriktning på medicinering som bara dämpar vissa symtom som enda behandling utgör ett allvarligt problem framgår också av Expressens artikel där Mihajlovic uppger att han på morddagen tagit Rohypnol en medicin som enligt honom tar bort alla mentala spärrar och leder till att man inte tänker på vilka konsekvenser ens agerande får.

                  2. Manbar. Psykiatrin i Sverige ligger århundraden efter i samhällsutvecklingen. Som patient får du inget medmänskligt stöd alls och inga terapeutiska samtal utan bara mediciner med svåra biverkningar. När mediciner inte räcker för att hålla patienten lugn används ofta bältesläggning som metod varvid patienten spänns fast i en säng med läderremmar och blir helt orörlig ibland i flera timmar eller flera dygn. Ett förfarande som i värsta fall kan leda till patientens död.
                    Titta på det här reportaget https://www.svtplay.se/video/17480582/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-sasong-19-avsnitt-12

                    1. Som jag skrev har jag jobbat i psykiatrin i många år. Om det vore så illa som du beskriver, Jonas, så hade jag inte gjort det. Men det finns väldigt stora brister som behöver belysas. Och det finns tyvärr ingen anledning att dra slutsatsen att bara för att en person söker sig till psykiatrin så kommer den att få adekvat hjälp.

                  3. Manbar. När psykiatrin inte samtalar med patienten utan bara medicinerar så givetvis får de aldrig reda på om patienten känner ilska och frustration och patienten känner sig ensam och utan stöd.
                    NK hade vid tiden för mordet på Anna Lindh sedan länge upphört att vara ett varuhus för den köpstarka överklassen och övergått till att bli som vilken shoppinggalleria som helst och Mijalovic var knappast där för att handla utan fördrev bara tiden med att gå omkring där inne. När han fått syn på Anna Lindh ska han ha skyndat till en affär i närheten och stulit kniven som han sedan använde som mordvapen.
                    Mordet påverkade inte utgången av folkomröstningen om Euron som blev 57 procent för Nej sidan

                    1. Du har säkert rätt Jonas men jag var på NK inte för så länge sedan och jag kan inte tycka att det var särskilt låga priser, inte något för gemene man.
                      Jag var även på NK dagen då mordet inträffade och befann mig strax utanför när polis och ambulans dök upp.

                      Citat:
                      ”Han hade en dokumenterad historia av allvarliga psykiska problem”

                      När hans kvinnliga kontaktperson fick beskedet, vad som hade inträffat, måste det ha varit en svår situation även för henne?
                      Inte säkert att det framgick något i förundersökningsprotokollet, om vad hans dokumenterade ”historia av allvarliga psykiska problem” innefattade?

                      Tack för länkarna!

                  4. Manbar. NK är givetvis inget lågprisvaruhus men dock är det en shoppinggalleria där vem som helst kan strosa omkring utan att ha för avsikt att handla något vilket Mijalovic troligen gjorde den ödesdigra dagen han fick syn på Anna Lindh där

                    1. Jonas. Håller helt med dig, tro det eller ej, det finns faktiskt människor som kan gå in i en butik/galleria för att endast titta, utan att köpa något.
                      Man ju i sådana fall säga att jag var ute i samma ärende som Mijalovic var den dagen på NK.
                      Jag gick ett varv o tittade, när jag kom ut och kommit en bit så blev det en salig röra i trafiken, larm och sirener.
                      Fick inte förrän senare på kvällen reda på vad som hade hänt.
                      Framgår det på något sätt, vad det var som han var så arg över att han kunde få för sig att utföra ett sådant vansinnesdåd?

    1. Njaaaää……..Tvivlar starkt, mycket starkt, men vet lika lite som du. Möjligen på några få händer inblandad på något sätt i så fall. Skulle inom kåren inte kunnat mobilisera sådana resurser obemärkt i en så observant, nyfiken och misstänksam omgivning som den polisiära miljön är där minsta avvikelse från det normalt alldagliga fort blir till snackis inom hela kåren. Dessutom med en bemanning som till den helt dominerande delen består av normalt rättskännande och seriösa yrkesutövare. Man skall också hålla i minnet att myndighetens gemenskap också hyser civilt anställda biträden i olika åldrar med både ögon och öron på skaft så i den omgivningen borde miljön för en tänkbar konspiration i den storleksordningen därför ha varit den sämsta tänkbara.

      1. Vill bara tillägga att mina synpunkter här avser den reguljärt ordningshållande och brottsutredande delen av poliskåren och inte SÄPO som jag inte vet ett dugg om.

  2. Palmeåklagaren är posetiv till en lösning på mordet, han kan tänka sig sitta kvar till pensionen. Var väl minst 5 år.
    Vad händer då i media? De fokuserar på att åklagare o chefer blir utbrända (kan tolkas som ett indirekt hot eller ge upp Christer det är lönslöst från granskande media espressen. Någon månad efter Christers uttalande om lösningen är nära dyker det upp från media att utredningen skall läggas ned.
    Alltså 2 saker tvärtemot Christer Petersons uttalande. Dessutom kommer nu på torsdag återigen en ny serie med Christer Petterssonteoretikerna som av wall o Borgnäs fick kritik-men ändå har han Hylin fått göra en ny serie-Lustigt är då att Dn mfl på förhand går ut o skriver den är bra jättebra utan att tala närmare om vad-Dn o Expressen agerar mörkläggare o Sftonbladet är tysta det är min känsla.
    Vad vill media säga med detta? Ägardirektiven från bankerna?Det känns som 2 kämpande delar en som vill lösa det nu plocka upp de spår man aldrig utredde i alla fall inte offentligt o mischmassa ut en läsning. Detta verkar ett gäng troligen inblandade inte va så förtjusta

    1. Palmeåklagaren heter med korrekt stavning Krister Peterson och efternamnet uttalas Peter-son icke att förväxla med den för mordet frikände Christer Pettersson som tyvärr TV3 och kändisar som t ex Jan Guillou fortsätter peka ut som trolig mördare. Till och med Stefan Löfven pekade ut honom i samband med 30-årsdagen av mordet så han är troligen inte intresserad av att tillsätta nya granskningskommissioner och definitivt inte före valet i september. Verkar tyvärr som att ledande socialdemokrater inte anser det ligga i partiets intresse att mordet någonsin klaras upp

      1. Med ännu mer korrekt stavning är det Krister Petersson med två s. 🙂

        Allvarligt talat, jag tycker att det är önskvärt att namn stavas rätt. Men vi snubblar alla på tangenterna ibland. Då och då rättar jag stavning i kommentarerna, men ofta inte. Min blogg är trots allt en sidosyssla för mig, om än viktig. Och vanligtvis prioriterar jag att publicera så fort jag läst kommentarerna framför att peta i stavning eller andra språkfrågor. Inte minst av det skälet får ni gärna läsa igenom era bidrag en extra gång innan ni skickar dem.

      2. Det finns också en socialdemokratisk politiker som mer än någon annan fått sin karriär spolierad på grund av Palmeutredningen: Anna-Greta Leijon. I en radiointervju nyligen tog hon avstånd från Stefan Löfvens uttalande.

        Apropå f.d. politiker: Den tidigare ministern och talmannen Birgitta Dahl utkom för en tid sedan med sina memoarer. Hon nämner att Olof Palme var ovanligt uppjagad och upprörd inför regeringslunchen på morddagen. Det framgick dock inte vad som var orsaken till denna sinnesstämning. Han ska också ha lugnat sig efter en stund.

          1. Det stämmer. Intervjun har tydligen ett drygt år på nacken. Jag hade för mig att den var något färskare. När Anna-Greta Leijon här berättar om Ebbe Carlsson-affären råkar hon blanda ihop ambassadören m.m. Calle Lidbom med den gamle rikspolischefen Calle Persson.

            1. Ja, det var ju en felsägning. Annars tycker jag Leijon är stringent och övertygande i intervjun. Som jag framhållit i t ex min bok Mörkläggning så tror jag inte att hon var särskilt inblandad i Ebbe Carlssonaffären. De toppfigurer som enligt min mening höll sin skyddande hand över Ebbe och hade klart för sig vad han sysslade med var just Carl Lidbom och med all sannolikhet också Ingvar Carlsson.

              1. Se vad jag hittade:
                https://gunnarwall.wordpress.com/2017/09/28/carlsson-affaren-och-lognerna-apropa-en-ny-dokumentar/

                Hissnande läsning om Ingvar Carlsson: men hur få till en statlig granskning av honom? Gunnar borde konsulteras när framtida skolbarns historieböcker skrivs! Slappa TV-journalister (läs: stenografer eller lakejer)!

                Ett eventuellt samband mellan Feldts artikel i DN, festivalfirarna på taket intill Sagerska, Carlsson inte på men under taket och den senares hastiga avgång på kryckor kom ju upp i filmen Wer erschoss Palme. Det har påståtts att en festivalfirare (enligt foto i Aftonbladet) liknade en medlem i Baseball-ligan men festivalfirarna var enligt tidningsuppgifter betydligt yngre. Någon substans?

                Man undrar vad Carlsson kunde uppnå med chockavgången. Enbart att skifta fokus bort från Feldt eller någon form av garanti? När demokratin går på kryckor är det fara på taket .

                1. Vi drar en lättnadens suck att inte Gunnar satt bakbunden med munkavle medan Ville Vessla skickade hans avbrutna kommentar.
                  En liten rättelse eller ett förtydligande: i filmen Wer erschoss Palme säger speakern att fasadklättringen och besöket på eller intill Sagerska huset hade anordnats, organiserats, iscensatts eller möjligen genomförts (veranstaltet) av en person som var medlem i
                  1.Stockholmsförsvarsskytteförening
                  2. Baseball-ligan
                  3. Samma gym i Upplands Väsby som enligt de finska unga damerna frekventerades av Dekorima-mannen.

                  1. De tyska filmmakarna hade kanske gjort klokt i att lämna foliehattarna hemma. Uttrycket ”att koka soppa på en spik” kan man använda om ganska mycket i samband med Palmeutredningen. I det här fallet tycks det inte ens handla om nubb.

                  1. De tyska filmmakarna(Wer erschoss Palme) kommer från samma bakgrund(pro-Israel) som
                    ett flertal inflytelserika informatörer till Palmeutredningen(PU).
                    Kan Olof palme ha haft rätt redan 1976, utan att för den skull anklaga
                    Bergman för något?
                    Citat:
                    ”Olof Palme konstaterar också att Ingmar Bergman är en världsberömd
                    regissör med inflytelserika, och skrivkunniga, vänner över hela världen.
                    Palme och Bergman är om inte nära vänner, så bekanta.”
                    https://www.va.se/nyheter/2015/11/05/demonregissoren-grips-pa-teatern-for-skattebrott/

                    Exempel på informatörer til PU:
                    Robert E. Harkavy
                    Juval Aviv
                    Oscar Lewinter
                    William Hermann
                    Per Wästberg
                    Mikael Hylin

                    En fråga till Gunnar:
                    Har du själv blivit tillfrågad någon gång av polisen att medverka i
                    utredningen, eller själv erbjudit din hjälp med informationer till PU?

                    1. Jag kan inte följa dina tankegångar. Du nämner ett antal personer som du hävdar kännetecknas av att de a) lämnat uppgifter till Palmeutredningen och b) är proisraeliska.

                      Skulle det i sin tur hänga ihop med att Ingmar Bergman som hade vänner över hela världen retat sig på Palme i samband med det skatteåtal som väcktes mot honom under en tid när Palme var statsminister?

                      Ska jag också möjligen tolka det som att jag ska misstänkas för att höra hemma i någon sorts pro-israelisk sammanslutning med kopplingar till Ingmar Bergman om jag lämnat information till Palmeutredningen?

                      Som svar på din direkta fråga: ja, visst har jag förmedlat information till Palmeutredningen. Vid ett antal tillfällen har jag tagit emot uppgifter som skulle kunna ha relevans för mordutredningen. I samråd med den eller dem som gett mig uppgifterna har jag i en del fall fört informationen vidare till Palmegruppen.

                      Det har också hänt att jag läst mig till information själv och upplyst utredarna om sådant de i och för sig borde ha känt till. Det var till exempel fallet när jag i tullkriminalens smuggelutredning i Ebbe Carlssonaffären hittade en uppgift om att vapenhandlaren Carl-Gustaf Östling i sin ägo hade en ammunitionspatron av samma sort som kulorna som hittats på Sveavägen. När jag ringde dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro för att fråga om patronen testats för att jämföra isotopvärden med Sveavägskulorna fick jag det tvärsäkra beskedet frön Ölvebro att någon sådan patron inte hittats hos Östling. När jag kunde visa honom att uppgiften tydligt förekom i smuggelutredningen tackade han mig för informationen, det erkännandet ska jag ge honom.

                      Jag fick senare höra att kulan från Östling testats sedan jag fäst Palmeutredarnas uppmärksamhet på dess existens – men att resultatet varit att isotopvärdena hos denna kula inte stämde med dem från Sveavägen. Jag var dock av olika skäl inte alldeles säker på att uppgiften om resultatet var tillförlitlig, se Konspiration Olof Palme sid 372-76.

                    2. Nej jag misstänker inte att du tillhör pro-israelerna, snarare tvärtom.
                      Det har gjorts försök att peka åt vissa riktningar genom att lämna tips till PU.
                      Vilka motiv de personerna har, förutom att hjälpa utredningen, är svårt att svara på.
                      Mordet på Olof Palme kan ha utnyttjats för att dra fördel och propagera för sina egna politiska åsikter?
                      Juval Aviv är intressant tycker jag, en tidigare Mossad-agent som var verksam i Frankfurt.
                      Aviv engagerar sig i utredningarna av Olympia-Massakern i München -72 (Pelle Svensson blev ögonvittne), mordet på Olof Palme -86 och sedan Lockerbie-attentatet -88.
                      Aviv är också en av de personer som utförde hämndaktionen och mordet på Abdel Wael Zwaiter i Rom den 16 oktober 1972.
                      Abdel Wael Zwaiter, en kusin till PLO ledaren Yassir Arafat.

                      Jag tycker inte att man ska blanda in politik i diskussionen om vem som mördade Olof Palme men det är tyvärr oundvikligt.
                      Yitzhak Shamirt Israels premiärminister 1983–1984 och 1986–1992 var ansvarig för mordet på Folke Bernadotte 1948.

                      Folke Bernadotte´s engagemang under andra världskriget bidrog till att rädda mer än 20 000 människor ur koncentrationsläger och gaskammare. Den svenska rödakorsstaben utsatte sig för livsfara; förutom arbetets politiska besvärlighet var de tvungna att bege sig till områden som bombades av de allierade.

                      I egenskap av Rödakorsman fick Folke Bernadotte i uppdrag, efter kriget, att medla i Palestina av FN:s generalförsamling 21 maj 1948. Efter ett första förslag, som handlade om en union, kom Bernadotte med ett förslag om två oberoende stater.

                      Folke Bernadotte mördades den 17 september 1948 i Jerusalem.
                      Många israeler ansåg att Folke Bernadottes medlarförsök var till nackdel för Israel. Man menade att Bernadotte stod i vägen för ett Storisrael, eftersom han tänkte sig att det vid sidan om den judiska staten också skulle finnas en palestinsk stat, och att de palestinska flyktingarna skulle få återvända. Sternligans ledning beslöt i augusti 1948 att Folke Bernadotte skulle mördas.

                      Mordet planerades av Yehoshua Zetler, Sternligans operative chef i Jerusalem, och godkändes av en styrgrupp, bestående av Nathan Yellin-Mor, Sternligans ledare i Jerusalem, filosofen Israel Eldad och Yitzhak Shamir, som under tiden för mordet var en av Sternligans högsta ledare och som blev Israels premiärminister 1983–1984 och 1986–1992.

                      Olof Palme stod Folke Bernadotte mycket nära, Folke var marskalk på Olofs föräldrars bröllop och Olof fick en gång en inbjudan att besöka Israel genom en diplomat, hans svar var tydligt: hälsa dem att det första jag kommer att göra är att ta upp fallet Folke Bernadotte. Det blev inget besök, ingen hörde av sig.
                      När Shimon Peres på Olof Palmes begravning 1986, skakade hand med kung Carl Gustaf, ska kungen enligt tidningen Jerusalem Post ha sagt: ”Låt oss inte glömma att Olof Palme var den andre svenske medlaren i Mellanöstern som föll offer för en mördares kulor”.

                      What if they are innocent? | UK news | The Guardian
                      https://www.theguardian.com/uk/1999/apr/17/lockerbie

                      17 apr. 1999 – A decade after Lockerbie, the West has at last got its men: two Libyans who London and Washington say planted the bomb that killed 270 people. … The investigative agency retained by the airline was Interfor, a New York firm founded by Yuval Aviv, a former Mossad staffer who emigrated to America in …

                      https://en.wikipedia.org/wiki/Yitzhak_Shamir

                      https://en.wikipedia.org/wiki/Juval_Aviv

                      https://www.vk.se/612282/nytt-ljus-over-mordet-pa-bernadotte

                      https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article14688319.ab

                      https://en.wikipedia.org/wiki/Abdel_Wael_Zwaiter

                      https://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Wrath_of_God

  3. Hoppas du haft en trevlig Påsk Gunnar!

    Ingemar Krusell skrev väl senare en bok om Palmemordet där han pekade ut Christer Pettersson som ensam gärningsman om jag inte missminner mig. Var han så angelägen att visa för överheten att han slutat misstänka Potifars hustru att han måste skriva en hel bok om den ensamme mördaren i samhällets utkant?

    1. Nja, Krusell kom med sin bok 1998. Jag intervjuade honom 2010 för min bok Mordgåtan Olof Palme. Då höll han fortfarande fast vid att det var Christer Pettersson. Men inte mer än att han uttalade sig välvilligt om Mordgåtan Olof Palme sedan han läst den. Han skrev: “Denna bok är den bästa som hittills skrivits om mordet på Olof Palme. I mångt och mycket innehåller den faktauppgifter som är nya för mig, t.ex. vad som hände bakom ryggen på oss i den nya spaningsledningen.”

      1. Krusell hävdade ju i Polistidningen 04/1986 att ”det var ett politiskt mord, och att det är nödvändigt att hela konspirationen avslöjas”. Denna uppfattning måste ju ha byggt på fakta som Krusell tagit del av, då formuleringen är så drastisk.
        Har du frågat honom vilka av dessa fakta som visade sig vara så felaktiga att han ändrade sig 180 grader, som det heter nu för tiden?

        1. Nej, jag intervjuade honom om en del saker inför min bok Mordgåtan Olof Palme. Men jag pressade honom inte på det temat, det hade varit intressant att få veta vad han skulle ha svarat. Nu är han tyvärr avliden.

    2. Skiftet av hållning i skuldfrågan bara ett exempel på den pragmatiska följsamhet var det utmärkande för det varumärket. Boken helt logiskt den reaktion på frikännandet som kunde förväntas.

      1. Förtydliga inlägget med att allt tyder på att Krusell vid inträdet i gruppen var i okunnighet om dess inofficiella policy och agerade på egen hand precis som han sedan förut var van att göra i sitt flitiga umgänge med media. Att han därefter var tvingad göra helt om var ingenting ägnat att vålla honom något besvär, van vid tvära svängar som han var angelägen att alltid vara på rätt sida i förhållande till det förhärskande från ledningens sida..

  4. Mycket TACK för denna så bra sammanfattande artikel.

    Jag gissar att du har försökt få en kommentar från Pierre Schori ang.:

    ”att dåvarande kabinettssekreteraren på UD, Pierre Schori, kontaktade Säpochefen Sune Sandström och framhöll, som det heter i UD:s anteckningar, ”det tveksamma i beställningen” från Krusell. Schori och Sandström enades om att skrivelsen inte behövde något svar.”

    Kan du kommentera detta och vilken uppfattning Pierre ev. har idag…

    1. De rena sakförhållandena kring Ingemar Krusells skrivelse och Pierre Schoris reaktion finns dokumenterade i Granskningskommissionens betänkande, sid 435-36 och 685-86. Schoris hantering av frågan är kanske vad man kan vänta sig av en kabinettssekreterare på UD. Vad han själv innerst inne kan ha tänkt är ju en annan sak. Jag har aldrig frågat Schori om detta, det kan förstås finnas anledning att göra det vid tillfälle.

      1. Förstår till fullo Schoris reaktion. Förutom den för en kabinettssekreterare så diplomatiskt obekväma frågeställningen även så obegåvat om något så allmänt bekant som att CIA med största sannolikhet alltid kan ha sitt finger med i spelet vid statsomvälvningar som ligger i USAs intressen. Men då i regel med territoriella intressen i vågskålen dock aldrig i form av lönnmord utan helt öppet med hjälp av upprorsmakare ur landets egna militärstyrkor som Cuba, Chile bla. efter att CIA skött undermineringen med sin subversiva verksamhet. Undantaget då Saddam Hussein efter ren invasion. Den ensidigt världspolitiska inriktningen ger snarast intryck av att ha varit sättet att kunna kringgå inhemskt grundade orsaker av politisk natur och därmed riskera hamna mitt i det oläkta sår samhället befann sig just då. En politiskt nödvändighet som tvingade utredningsarbetet att anta en terapeptisk karaktär som ersättning för den brottsuppdagande verksamhet som eljest är dess lagstadgade uppgift och därmed inför folket ge ett lugnande sken av att alla ansträngningar blev gjorda.

  5. Min uppfattning av det hela, är att de nu vill förklara, varför de inte har hittat lösniningen 32 år

    Det hela är bara en reaktion på Krister P:s lösnining på Palmemordet.

    1. Om du med ”de” syftar på hela det involverade etablissemanget så tror jag å min sida att ”förklaringen” är det absolut sista dom vill skall komma fram, enkannerligen då den rätta.

  6. Slår lite i databasen på 1986.

    Letar efter mördaren med hjälp av kända fakta, samt ett par spekulationer och antaganden baserade på goda grunder.

    Kända fakta:

    – man ca 40 år

    – ca 180 cm

    – högerhänt

    – inget giltigt alibi

    Sannolikt:

    – licens på revolver, privat eller i tjänst. Eller övrig, dokumenterad/bevittnad tidigare användning av revolver.

    – bostad eller arbete i Sthlm innerstad. Alternativt dokumenterad tillfällig vistelse i Stockholm.

    Extra intressant:

    – Möjlig kunskap om Palmes sista dygn.

    – Dokumenterad Palmefientlig, alt. tillhörande utländsk/svensk säkerhetstjänst alt. personlig bekant till Palme.

    ———

    Vi kan nog gallra åldern till 32-48 år.

    Och längden till 179-183 cm.

    Vissa kan man redan avföra p g a vattentäta alibin.

    Vissa borde man kolla upp igen lite närmare.

    I övrigt tror jag inte en sådan lista är så där vansinnigt lång. Inte efter att ha dubbelcheckat alibin.

    Tror också att det är där vi hamnar, det har gjorts av någon med bakgrund i någotdera;

    Polis
    Säkerhetspolis
    Militär
    Personskydd/bevakning
    Utländsk säk.
    Yrkeskriminell

  7. Skrev fel angående längden.

    Jag menade att längden på mördaren kan fastställas ganska exakt, p ga skottvinkeln.

    Så ca 1 cm felmarginal samt ett par cm sula = 177-181 cm, var det jag ville skriva.

  8. Frustrationen verkar nu vara ganska stor bland dem som fortfarande driver Christer Petterssonspåret. Det är begripligt. Slag i slag kom Uppdrag Gransknings genomgång av besynnerligheter i bevisningen mot missbrukaren från Rotebro och Palmeåklagaren Krister Peterssons deklaration att han inte tror på Pettersson som gärningsman.

    Gert Fylking som länge hävdat att Christer Pettersson erkänt för honom personligen säger nu att det är Robert Aschbergs fel att inte Pettersson erkände Palmemordet i TV3:

    https://www.expressen.se/nyheter/fylking-darfor-ville-inte-pettersson-erkanna-i-tv/

    Det är bara att vänta på att Pelle Svensson hoppar upp i debatten igen. Han flaggade ju rätt nyligen för att han var beredd att stämma svenska staten för att få ut de 50 miljonerna för sitt utpekande av Pettersson.

  9. Synd att ingen stoppar förföljelsen av Christer Pettersson. Undrar om förföljarna ska hålla på likadant med frikände Kaj Linna. Den där tanken med att koppla in polis från övriga nordiska länder är nog inte helt fel,slipper översättningsjobb. Kollar man Norge så klarade dom snabbt upp Utöyagalningen,jagade inga missbrukare. Danmark,Ubåtskaptenen,man jagade inga missbrukare eller pundare. Vill man vara sarkastisk,nämnda saker hänt här i Sverige,frågan är då om missbrukarna hade räckt till.

    1. Det saknas inte exempel på utmärkta svenska polisutredningar i sammanhanget. Uppklarandet av mordet på Anna Lindh gick ganska snabbt. även om man inledningsvis anhöll fel person. Utredningen av lastbilsdådet på Drottninggatan för ett år sedan tycks också vara utmärkt genomförd.

      Om mordet på Sveavägen hade inträffat idag, talar det mesta för att det hade klarats upp inom någon vecka. Bland annat hade det funnits ett antal övervakningskameror, som hade gett viktiga upplysningar. Dessutom har ju kriminaltekniken utvecklats en hel del, varför det går att få fram fler spår av den karaktären numera.

      1. Ja det gick snabbt, Anmärkningsvärt snabbt. Och smärtfritt. Och lika snabbt gick det att bli av med förövaren också. På betryggande avstånd från varje som helst kvardröjande nyfikenhet, medial eller bara allmän.

  10. En fråga till dig Gunnar:
    Har du själv tänkt tanken att du själv skulle kunna få belöningen på 50-miljoner och att du även skulle ha möjlighet att stämma staten om du visste vad Pelle Svensson sitter inne med för typ av information?

    Mikael Hylin, Donald Forsberg och Gert Fylking har alla gemensamt att de med stort engagemang i media hjälpt det svenska folket att försöka hitta Olof Palmes mördare.

    Forsberg var med vid dykningar efter ”Palme-vapnet”. Och har även genom att medverka i ett otal artiklar i media gjort vad han kan för att förklara för oss vanliga ”Svenssons” vad som egentligen hände på Sveavägen 28/2-86.
    Fylking som nästan fick fram ett erkännande men som tyvärr stoppades av Robert Aschberg.
    Mikael Hylin har genom sina filmer gett oss troliga scenarier om hur mordet gick till.

    Något de tre ivriga mördarjägarna också har gemensamt är att de alla har en bakgrund som Kustjägare, vilket möjligtvis kan förklara deras skickliga jakt på Olof Palme´s mördare?
    Eller, skulle det kunna vara så enkelt att de likt Pelle Svensson är ute efter belöningen på 50-miljoner?

    1. Jag brukar vara försiktig med att spekulera om människors motiv, och det gäller också frågan om vilken betydelse de 50 miljonerna kan ha för en del människor som engagerar sig i Palmemordet.

      Somliga, som Pelle Svensson, gör ingen hemlighet av att de vill ha pengarna. Men det finns förstås fler som har förhoppningar av det slaget.

      Ett antal av de personer som kontaktar mig säger spontant att de gärna skulle vilja ha belöningen om det visar sig att deras uppgifter är korrekta. I ett fall skrev jag ett avtal med en uppgiftslämnare att om hans/hennes avslöjanden ledde till mordgåtans lösning så skulle inte jag begära att få del av pengarna utan låta personen göra anspråk på dem ensam. Jag trodde väl inte så mycket på att några pengar skulle komma att betalas ut, men jag ville visa min källa att jag inte var ute efter att kapa åt mig en belöning för något som en annan människa valt att berätta för just mig.

      Rent allmänt tror jag att den där belöningen ställt till med mer elände än den hjälpt till att få fram sanningen. När beslutet om de 50 miljonerna togs i slutet av 1987 var det också ganska tydligt att en tanke bakom det var att locka någon PKK-avhoppare att komma med uppgifter som pekade ut den egna organisationen.

      Det har för övrigt funnits flera personer i PKK-miljön som försökt tjäna pengar – ibland med framgång – på att peka ut just den rörelsen som ansvarig för dådet på Sveavägen. Rätt stora penningbelopp har nämligen ibland betalats ut under utredningens gång för just PKK-relaterade tips. Jag går igenom det där ganska noga i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet.

      Och som svar på din fråga: nej, jag har verkligen aldrig tänkt tanken att jag skulle kunna få några 50 miljoner om jag kände till vad Pelle Svensson sitter inne med för information. Jag är tämligen övertygad om att han inte kommer att få några pengar heller. Och det är förmodligen i det fallet helt i sin ordning eftersom han gissningsvis inte har något av värde att bidra med.

      Avslutningsvis: själv går jag inte omkring och tänker att jag skulle kunna få den där belöningen på annat sätt heller. Jag gör mitt jobb som författare och journalist, och det innebär att jag samlar in, värderar och stundtals redovisar information som jag stöter på. Skulle det visa sig att jag kan bidra till gåtans lösning blir jag förstås glad. Men om jag under alla dessa år som jag hållit på med detta fascinerande ämne vägletts av drömmen om det stora superklippet skulle jag nog ha gjort mitt jobb sämre och mer omdömeslöst än vad som nu varit fallet.

  11. Anledningen till att Pettersson aldrig erkände mordet i TV3 kanske är så enkel att Pettersson backade ur i sista stund när han började tänka på vilka konsekvenser ett erkännande av ett mord på en statsminister som han inte begått kunde ha fått. När han inte var allt för drogpåverkad för att kunna tänka klart förstod han att de långsiktiga konsekvenserna för hans liv och eftermäle inte var värt pengarna som TV3 erbjöd honom

  12. Tack för ett grundligt svar!

    Som författare och journalist, hur värderar du den information som har kommit ifrån Donald Forsberg, Gert Fylking och Mikael Hylin?
    Har de hjälpt utredningen och opinionen att styra åt rätt håll?

    1. Om jag ska svara seriöst kan jag inte bunta ihop allting de har hävdat. Donald Forsberg hävdade vid ett tillfälle i en radiosändning att det var det svenska Stay Behindnätverket som varit ute med walkie-talkies på mordkvällen. Han hävdade i samma andetag att den operation de höll på med inte hade något att göra med Palmemordet. Eftersom Forsberg själv har en bakgrund i den svenska underrättelsevärlden var i alla fall den första halvan av hans budskap rätt sensationell och måste tas på ett visst allvar.

      Jag har inte sett Mikael Hylins nya TV-serie ännu, men det kan väl mycket väl tänkas att den innehåller saker av intresse.

      Sedan kan jag väl säga att såväl Forsberg som Fylking och Hylin hävdat saker som jag inte sätter någon tilltro till. Det gäller förstås rent generellt deras försök att hitta någon trovärdighet i att Christer Pettersson skulle ligga bakom mordet. Men det går också att hitta enskilda uttalanden som jag är särskilt skeptisk mot.

      1. De två första avsnitten av Mikael Hylins serie innehöll knappast något nytt, men det återstår ju fem delar. Det har utlovats exklusivt material. Som väntat handlade det inledningsvis om att framhålla sådant som talar för en amatörmässig ensam gärningsman. Med tanke på att Lars Borgnäs på SR/SVT fick mängder av sändningstid under en följd av år för att lägga fram en annan uppfattning, är det väl inte mer än rätt att TV3 försöker ge en annan bild.

        1. Man kan ju också säga att eftersom nyhetsmedia i stort, särskilt kvällspressen, tämligen oreflekterat förmedlade varje uppgift som gick ut på att det var Christer Pettersson som var mördaren var det inte mer än rätt att Lars Borgnäs fick chansen att i ett antal reportage lägga fram omständigheter som pekade i andra riktningar.

          Självklart tycker jag att det är bra att de som vill fortsätta att lyfta fram argument för att Pettersson var gärningsmannen ska få tillfälle att göra det. Nu har jag inte sett någonting av Hylins serie än, så jag vet inte hur entydig han är på den punkten numera. Men hans gamla dokumentär från 2006, ”Jag såg mordet på Olof Palme”, gick ju inte bara ut på att det var Pettersson som sköt utan att han hade hjälp av ett av åklagarsidans huvudvittnen, Roger Östlund, och att Pettersson i sin förvirring trodde att han gav sig på Sigge Cedergren.

          Det vill säga: Hylins film gick i de flesta avseenden fullständigt på tvärs med upplägget i åtalet mot Pettersson, det var bara gärningsmannen som var densamma. Och givetvis gick Hylins version inte heller ihop på något sätt med Pelle Svenssons variant att Pettersson mördat Palme på uppdrag av bombmannen Lars Tingström och att planerna även var att mörda kungen.

          1. Apropå det som nyligen presenterats av Hylin.

            Kan du kommentera trovärdigheten i dessa uppgifter?
            Annie F arbetade på länsrätten och förhördes om ”Harvard-ärendet”.
            Hennes syster Eva F har tydligen gjort iakttagelser 1997 som nu 2018 återigen är intressanta enligt Hylin.

            Det var först 1997 som kvinnan gav sig till känna för Palmeutredarna. Hon påstås ha kunnat spela en mycket viktig roll för åklagaren om hon hade trätt fram tidigare – både i tingsrätten och i hovrätten, under processen mot Christer Pettersson.
            I stället var det inte förrän inför resningsansökan till Högsta domstolen som polisen fick kännedom om kvinnan.
            I oktober 1997 tog utredarna med sig ”vittne D” till området kring Tegnérgatan för en rekonstruktion. Inför kameran visade hon hur hon rörde sig under mordnatten, och var hon ska ha sprungit på Christer Pettersson.

            Här vallas kvinnan som kunde ha avgjort Palmeutredningen – Expressen
            https://www.expressen.se/nyheter/krim/har-vallas-kvinnan-som-kunde-ha-avgjort-palmeutredningen/
            – Först 1997 trädde nyckelvittnet ”Vittne D” fram för Palmeutredarna. Hon hävdade då att hon sett Christer Pettersson under mordnatten – och hade kunnat bli avgörande i Högsta domstolen. I kväll visas unika bilder i TV3, när vittnet vallas.

            sou 1999 88 d3 Statens offentliga utredningar 1999:88 – Riksdagen
            http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/1999/01/sou-199988–/
            Eva F är syster till den i utredningen förekommande Annie F. Hon kände genom sin syster Sigvard C. Enligt ett till utredningen den
            27 maj 1997 inkommet anonymt tips hade Eva F sett en ”vilda västern- revolver” .

            1. Dina två länkar fungerade inte så jag var tvungen att redigera dem. Den länk jag nu lagt in till Expressen är säkert den du avsett. Den andra länken antog jag skulle gå till en sida för att hämta Granskningskommissionens betänkande. Om det var något annat mer specifikt med anknytning till betänkandet du ville länka till får du återkomma.

              Försäkra er gärna om att ni har länkadresser som fungerar innan ni lägger in dem i era kommentarer.

              Jag håller just på att – i ganska långsam takt – gå igenom Hylins dokumentär. Frågor med anknytning till den får vänta ett litet tag, hoppas kunna återkomma med synpunkter snart.

              1. Några frågor till Gunnar om nedanstående citat från Expressen den 17 feb 2018 kl 06.58 författat av Micke Ölander.

                Citat:
                ”Mikael Hylin visar i sin dokumentär att uppgiften att Roger Östlund ”blöder som en gris” kvällen den 28 februari 1986 inte kan stämma. Vittnen som träffade Roger Östlund på mordnatten såg inga blödande sår.
                Tre dagar tidigare hade Roger Östlund däremot bevisligen skurit sig på sin egen kniv när han togs av polis efter att ha kommit i bråk med några ”polacker” som drev ett kafé på Tegnérgatan, alltså alldeles i närheten av Sigge Cedergrens bostad.”

                https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/bevis-mot-pettersson-forfalskades-av-polisen/

                Vad är din uppfattning om Hylins påstående, att Roger Östlund inte befann sig på Sveavägen på kvällen 860228?
                Finns det inte vittnen som kan intyga att Roger blödde och bad om plåster?
                Och om nu Hylin har fel, finns det några uppgifter om dessa ”polacker som drev ett kafé på Tegnergatan?
                Vad handlade bråket om?

                MVH

                1. Diskussionen gäller inte om Roger var på Sveavägen under mordkvällen eller inte. Inte heller om han var inne på biografen och åtminstone försökte ringa ett samtal. Det finns gott om vittnen som kan intyga att så var fallet. Men de placerar Roger inne på bion efter 23.30, inte vid tiden för när Bröderna Mozart slutade. Och det betyder i sin tur att hans uppgift om att han såg Christer Pettersson medan han själv stod inne på bion och tittade ut inte passar in i åtalet mot Pettersson. Ifall Pettersson händelsevis var vid Grand efter 23.30 pekar det snarare på att han inte sköt Olof Palme.

                  Sant är att Roger frågade olika personer om plåster. Men några vittnesmål från mordkvällen om att han blödde på ett uppseendeväckande sätt finns inte. Jag har redan i min första Palmebok Mörkläggning argumenterat för det Hylin tar upp, att protokollet om avlyssningen av Sigge Cedergrens telefon innehåller manipulerade uppgifter. Troligen bygger det på ett i efterhand redigerat band där samtal från olika tillfällen klippts ihop som om de gällde mordkvällen. Som jag också visar hände det jämt och ständigt att Roger skar sig i handen med den kniv han brukade ha med sig. Och ibland blödde det säkert rejält.

                  Och vad gäller polackernas cafe, jag citerar ur Mörkläggning, sid 754-55:

                  Vad är det då för prat om kaféet och polackerna? Också det har sin förklaring. På Tegnérgatan, alldeles intill Sigges bostad, drev några östeuropéer ett konditori. På eftermiddagen den 25 februari, tre dagar före mordet, hade Roger kommit in där och beställt choklad och smörgås. Han var full och grät och tänkte på sin mamma. Personalen blev irriterad på honom och bad honom försvinna så fort han druckit ur och ätit upp. Roger gick i stället på toaletten och stannade så länge att det verkade som om han gått. När han kom ut var chokladen och smörgåsarna avdukade. Roger drog fram en liten köttyxa som han haft med sig och skrek att han blivit rånad. Han gick sedan själv ut och ringde polisen som kom till platsen och tog hand om honom. I sinom tid ledde händelsen till att han dömdes för olaga hot.

                  Den som vill sätta sig in i hela diskussionen om Roger, Sigge och telefonavlyssningen reko0mmenderas att börja med kapitlet Kretsen kring spelklubben Oxen i Mörkläggning, sid 727-778.

          2. Jag kan inte rekommendera Mikael Hylins serie. Den innehåller noll nyheter av värde och tar mest upp gammal skåpmat. Att någon ens vill visa Hylins icke-nyheter är anmärkningsvärt med tanke på hans tramsiga film Jag såg mordet på Olof Palme där Roger Östlund pressades till att ljuga.

          1. ”Man måste börja på Sveavägen, utifrån var som är fakta från mordplatsen” (fritt citerat). Detta har ju varit ett mantra från den grupp poliser som var ledande i efterforskningarna kring Pettersson. Ibland direkt uttalat, ibland underförstått, hävdar de samtidigt att man inte, likt Holmer, kan börja i en teori eller en motivbild för att SEDAN försöka ”få ner det på Sveavägen”. Men var det inte precis det som Ölvebro & co gjorde med Pettersson – började på spelklubben Oxen för att sedan försöka få ner det till Sveavägen? Det var ju via Oxen som utredarna fick korn på Pettersson, inte tvärtom. Vad i det poliserna visste om händelserna på mordplatsen 1988 leder till Oxen? Jag kan inte se något i alla fall.

            Den enda teori – även om den inte går ut på att peka ut någon eller några mördare – som jag menar verkligen utgår från vad som skedde på och alldeles i anslutning till mordplatsen är mötesteorin, analysen av de vittnen vars berättelser tyder på att Palme kort före skotten var i sällskap med mördaren. Även om scenariot skulle visa sig felaktigt är det fortfarande en teori som utgår från direkta uppgifter från mordplatsen. Som jag ser det är det mötesteorins stora styrka gentemot väldigt många, kanske samtliga, andra teorier.

            Vilka fler teorier utgår från mordplatsen? Skandiamannen, jo. Fler?

            1. Därför blir det intressant att se vad Krister Petersson och Palmegruppen nu kommer fram till. Om de menar allvar med att utgå från mordplatsen kanske de verkligen kommer någonstans. Att Petersson så tydligt visade att han inte tror att det var Christer Pettersson är för mig ett tecken på att utredarna verkligen menar allvar.

              1. Man ver ju inte dem lägger ned utredningen den har ju några år på nacken så man undrar ju om han vill ge oss ett scenario hur det gått till , men med en okänd gärningsman,där vi inte kan få fram några upplysningar om mördarens identitet och sedan lägga ned utredningen med mördare okänd, för alltid.

              2. Med en ”rörlig” visuell systematisering av iakttagna positioneringar i kombination med iakttagelsernas tidpunkter i form av ett ”spel” (hur det nu skulle se ut) skulle kanske kunna ge en sådan fortlöpande bild som kunde vara trolig för bedömningen av gärningens karaktär, om det var en eller om det vara flera involverade. En helt avgörande utgångspunkt för fortsättningen att söka efter typen av motiv. Men efter mer än 30 år………… Personligen tror jag att sista hoppet om att få veta sanningen är att någon i samvetsnöd inför sin hädanfärd känner sig tvungen att lätta sitt hjärta.

            2. Allt det arbete som polisen lagt ned på att försöka spåra vapnet utgår från mordplatsen. Detta har också lett fram till att ett flertal personer hamnat i fokus i utredningen. I något fall ser det rentav riktigt intressant ut. Här finns alltjämt en liten, liten möjlighet till genombrott.

              1. Mikael, du har ju rätt i att arbetet med att försöka hitta mordvapnet är ett arbete som utgår från fakta från mordplatsen. Oavsett om kulorna är de riktiga mordkulorna eller inte (vilket det mesta pekar på att de är) måste de ju räknas till ”fakta från mordplatsen”.

                Dock är jag osäker på vilka du syftar på när du skriver att det arbetet har ”lett fram till att ett flertal personer hamnat i fokus i utredningen”. Du kan mena Sigge Cedergren och i förlängningen Christer Pettersson, men det finns ingen koppling mellan faktumet att mördaren använde en 357 magnumrevolver och Sigge. Inte heller mellan kulorna och en person som Christer A, som du också skulle kunna syfta på. Det räcker ju inte med att de hade tillgång till en sådan revolver för att knyta dem till mordplatsen. Återstår att ”få ner” Pettersson/Christer A på Sveavägen.

                Samtidigt, om man verkligen utgår från mordplatsen, måste man ju också se till helhetsbilden. Om man följer mordkulorna innebär det inte nödvändigtvis att man utgår från mordplatsen om man samtidigt bortser från annan viktig fakta från densamma, till exempel vittnesuppgifterna om att Palme var i sällskap med mördaren.

                1. Vilka personer som blivit föremål för polisens särskilda intresse med anledning av vapenspåret framgår av Granskningskommissionens rapport. De är ganska många. Om vi specifikt ska tala om Christer A (GH i rapporten), så är det flera speciella omständigheter som gör honom intressant, vilket av högst begripliga skäl också har föranlett ett antal utredningsåtgärder. Men även i det ärendet har mycket gått snett. Han är som bekant inte längre i livet, så det lär nog inte gå att nå full klarhet. Ett grundtips är ändå att Krister Petersson och hans utredare har försökt att vända på fler stenar i det fallet.

              2. Kan ju om det påträffas visa sig vara ett långt före mordet vid inbrott stulet eller på annat sätt förkommet, eller ett insmugglat vapen. Vart kommer man då ? Finns ju föralldel vittnen som påstår sig ha sett gärningsmannen hölstra vapnet innan han gav sig iväg vilket skulle tyda på någon sorts samhörighet men det behöver ju inte i sig betyda att vapnet var legalt.

            3. Citat:
              ”Vilka fler teorier utgår från mordplatsen? Skandiamannen, jo. Fler?”

              Jag vet inte hur många kvinnliga Securitas-vakter det fanns i distriktet runt Sveavägen men några var i Skandiahuset, Sveavägen 44, kvällen då Olof Palme mördades.

              Inbrottet som skedde på Sveavägen 46, två månader tidigare, rapporterades in av en kvinnlig Securitas-väktare vars namn aldrig framgår i artikeln.

              https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMWUt6cS1DcEROYnM/view

              1. Rättelse, SAP´s partihögkvarter på Sveavägen 68 ska de vara där inbrottet skedde nyårsnatten 85-86.

                Har du Gunnar nämnt något om detta i dina böcker?

                1. Nej, det har jag nog inte. Men det är en anmärkningsvärd händelse som skulle kunna ha sin betydelse i sammanhanget. Tack för att du fäste uppmärksamheten på den.

                  1. Securitas fakta:
                    Sven Philip-Sörensen är son till Erik Philip-Sörensen, som grundade Securitas. Han köpte företaget av fadern 1975 tillsammans med sin äldre bror Jörgen Philip-Sörensen. Det delades 1981 upp mellan bröderna i två delar för den svenska, respektive den utländska verksamheten. Sven Philip-Sörensen tog över 75 procent av ägandet i den svenska delen och sålde denna majoritetsandel 1983 till investmentbolagen Skrinet och Cardo för motsvarande 20 miljoner dollar.

                    Investmentbolagen Carnegie, Asken och Skrinet var centrala för finansmannen Erik Pensers kapitalförvaltning under 1980-talet. Asken och Skrinet hade sitt ursprung i att de likvida tillgångarna i Gamlestadens Fabrikers AB:s kassaskåp förvarades i en ask och ett skrin.

                    1985 köptes Securitas av Investment AB Latour, kontrollerat av Gustaf Douglas. Koncernen fokuserade under de nya ägarna på säkerhet, och 1989 påbörjades en internationell expansion med förvärv i Norge, Danmark och Portugal samt etablering i Ungern.

                    Kuriosa
                    Tillsammans med vännen Tomas Fischer startade Penser courtagehandel på bankirfirman Langenskiöld,
                    Tomas Fischer var under lång tid tillsammans med Sven-Philip Sörensen finansiär av verksamheten vid Ulriksdals slottsteater. Fischer lämnade även ett uppmärksammat ekonomiskt stöd till Ebbe Carlssons spaningar efter Olof Palmes mördare.

                    https://sv.wikipedia.org/wiki/Securitas

                    1. Ja, Sverige är ju ett rätt litet land, befolkningsmässigt i alla fall. Så den som letar lite kan ju hitta underlag för att rita upp alla tänkbara samband. Till exempel att det var företaget Securitas som stod för övervakningen av Skandiahuset utanför vilket Palme mördades och att Ebbe Carlssons finansiär, affärsmannen Tomas Fischer, haft indirekta kopplingar till Skandia (liksom till en massa andra företag förstås).

                      Problemet är bara att det går att strössla med sådana uppgifter och att risken finns att de döljer mer påtagliga samband.

                    2. Svar till Gunnar:
                      Påtagliga samband borde vara att ge pengar till en person som vilseleder utredningen?
                      Om inte annat av vilken annan anledning skulle Tomas Fischer ge pengar till Ebbe Carlsson kan man ju fråga sig?
                      Var han godtrogen och godhjärtad och därmed gav pengarna till en annan naiv och godtrogen person i syfte att mordet skulle klaras upp?

                      I alla fall om man utgår ifrån platsen där det hände så borde det ligga i ett visst intresse att förhöra vaktstyrkan i Skandiahuset och även vaktstyrkan på länsrätten där dataintrånget med Harvardärendet skedde.
                      Vilket så har skett.
                      Vad dessa personer uppgivit finns att läsa för allmänheten utom ett förhör av en kvinna på Securitas, vad jag kan förstå?
                      Kan du Gunnar komma på någon anledning till att släppa alla förhör, med vaktpersonal, till offentlig beskådning utom just detta förhör med kvinnan på Securitas?

                      MVH

                    3. Alldeles självklart är det av intresse för den som studerar Palmeutredningen att notera att Ebbe Carlssons märkliga inhopp i Palmeutredningen delvis finansierades av Tomas Fischer, samtidigt som det backades upp från kanslihuset.

                      Vad jag ifrågasatte var om det hade något meningsfullt samband med Fischers högst indirekta koppling till Skandiahuset.

                      Jag ska ta ett exempel på vad jag menar. När det i slutet av 1999 blev känt att en missbrukare från Sollentuna var misstänkt för Palmemordet var en av mina egna reaktioner: aha, Sollentuna! Det var ju en ambulans från Sollentuna som passerade mordplatsen och som kom att ta med sig den döde Palme till Sabbatsbergs sjukhus. Det kunde ju för några ögonblick se ut som det fanns ett betydelsefullt – om än oklart – samband här. Men exakt hur det sambandet skulle se ut kunde jag inte förstå. Och det har ju inte kommit fram något som pekar på ett sådant samband, trots alla år som gått.

                      Vi har alla en inbyggd tendens att försöka se sammanhang mellan våra olika iakttagelser så att vi lättare ska kunna tolka världen. Och ibland läser vi in sammanhang som inte finns. Min poäng är därför att man måste sätta upp någon sorts rimlighetskriterier för att på allvar överväga tänkbara samband mellan olika omständigheter i denna gigantiska mordutredning. Annars löper diskussionen risk att spåra ur. Jag vet att var och en kan göra olika bedömningar i sådana här frågor. Men jag kommer att säga ifrån när jag tycker att resonemang tangerar det orimliga. Och kommentarer som enligt min mening går en bit bortom den gränsen publicerar jag inte. Det betyder förstås inte att jag vill hindra någon för att föra fram dem, alternativet finns ju alltid att gå till andra forum.

  13. Jag passar bara här på att nämna att jag stoppat en kommentator som försökt få in grovt antisemitiska uttalanden på min blogg. Första försöket ledde till att jag stoppade just den kommentaren och varnade kommentatorn via mail. När kommentatorn kort tid efteråt kom med en ännu grövre antisemitisk postning meddelade jag i ett nytt mail personen att han/hon inte längre var välkommen att skriva på bloggen och inte skulle bli publicerad, oavsett innehållet i de enskilda kommentarerna.

    Personen har trots det fortsatt att skicka kommentarer (av mer oförargligt slag). De har inte publicerats.

    Några svar på mina mail har jag inte fått. Kanske läser personen inte sin mail eller kanske mailkontot aldrig var avsett för att ta emot meddelanden utan bara skapats för att leva upp till de tekniska förutsättningarna för att skriva på den här och andra bloggar.

    Jag är för en vidsträckt yttrandefrihet, men det betyder ju inte att jag har lust att upplåta min egen blogg för vilka diskussioner som helst. Ibland markerar jag direkt på bloggen när jag tycker att någonting tangerar gränser för vad jag vill ge utrymme åt, ibland tar jag direktkontakt med skribenten. Huvudsyftet är vanligtvis att förklara hur jag ser på vad personen skrivit och att få personen att förstå och acceptera mina publiceringsöverväganden. Ibland är skillnaden för stor i synsätt och då kan det leda till att personen blir avstängd från bloggen. Men jag räknar alltid med att jag ska kunna nå den som skriver via den mailadress som lämnats. När det inte går finns det ännu mindre skäl att ge personen något som helst utrymme att skriva på min blogg.

    1. Jättebra att du håller bloggen ren från den typen av kommentarer. Som läsare är det ingenting jag vill stöta på i en seriös blogg som den här. Men tyvärr är ju inte heller Palmemordet befriat från antisemitiska konspirationsteorier.

  14. I din ingress under Expressenartikeln nämner du liksom i förbigående bland andra alternativ att ”det fanns omständigheter som pekade in mot företrädare för svenskt näringsliv”.(punkt) Skulle vara mycket intressant om du lite mer detaljerat ville utveckla det där med ”omständigheterna” och sambanden. Eller är det den potatisen som ännu är för het att ta i och som i grund och botten vållat alla brännskadornas i den rättsvårdande nomenklaturan ?

    1. Det viktigaste jag har att säga om detta finns i kapitlet ”Ett mejl från Eva Rausing” i min bok Konspiration Olof Palme.

      Där tar jag inte bara upp Eva Rausings uppgifter utan också en del annat, till exempel vad Palmes industriminister Thage G Peterson berättat i sina memoarer.

      En vecka efter mordet åt han frukost med Nils Landqvist, chef för skogs- och pappersbolaget Korsnäs.

      Peterson skriver:

      ”När jag kommer till hans våning vid Karlaplan är han mycket upprörd. Han har hört att det inte på år och dag hade serverats så mycket champagne på Operakällaren som i lördags [dagen efter mordet]! Nils Landqvist berättar också att han i industrikretsar före mordet hade hört rykten om att Olof Palme skulle ’knäppas’. Dessa uppgifter lämnar jag vidare till Hans Holmér.”

      1. Skulle kunna tyda på vad ? Ser till min skam att jag stavat ”nomenklaturan med ett ”e” på slutet i stället för ”a” men det går ju inte att rätta sedan det skickats så därför får be om överseende..

        1. Skulle kunna tyda på att det fanns folk inom storföretagsamheten som hade förkunskaper om ett planerat Palmemord.

          Har rättat. Det går alltid bra att skicka en postning och ange att det är en rättelse, så gör jag rättelsen. Publicerar bara din rättelse för att få en anledning att berätta att jag gärna gör korrigeringar.

          1. ”Men Josef, den token, på dörren han for–
            nymfen hon vinkar och beder
            Aldrig en dåre i världen så stor
            gått i två skor !
            friskt äta och dricka i Potifars sal,
            eld uppå spisen av ceder,
            inga dueller och ingen rival
            och EJ FÖRTAL ———
            Hurra kamrater, för POTIFARS FRU

            HON LEVER ÄNNU !!!!

            (fritt tolkat efter okänd upphovsman)

      2. Men…..när tanken klarnar, låter inte detta graverande ?? Nästan uppseendeväckande graverande. Sipprat i förväg…….. Är (Var) inte detta ett spår ? . Och ingen nystat ? Är detta allmänt bekant ? Ger ju så långt vid handen att tanken inte var främmande i deras kretsar och den huvudsakliga anledningen inte svår att gissa. Har även Palmekommissionen svalt detta ? Potifars fru månne ?

  15. Mycket pajkastning på Christer känns det som. Märkligt att vissa vidhåller han som palmemördare när all logik och sunt förnuft pekar bort från honom.
    Så jag slänger ur mig en fråga; varför är INTE Victor Gunnarsson mördaren?

    1. Andreas, bevisbördan ligger ju på den som hävdar att han ÄR skyldig. Annars skulle man kunna säga om vem som helst: ”Du kan inte bevisa att det inte var Ingvar Carlsson som sköt.”

      Således, min syn på saken: det går så klart inte att utesluta att han var mördaren, men de omständigheter som andra pekat på och använt som ”bevis” emot Gunnarsson anser jag vara väldigt lösa och svaga, tillräckligt lösa och svaga för att inte övertyga mig om att det är lösningen på mordet.

      1. Jag vill på intet sätt peka ut någon skyldig, det känns nästan omöjligt.
        Poängen är att jämfört med bevisningen mot Pettersson, så var spåret Gunnarsson glödhett. Bara en sån detalj som att dom hittade krutstänk på Gunnarssons jacka hade fått vilken utredare som helst att jubla i högan sky. Ändå släppte man det för att senare klämma åt CP på betydligt sämre bevisning.
        Och så har det sett ut i alla år i fallet Palme. Så fort det hettat till ordentligt har man flyttat fokus, tyvärr.

  16. Förmodligen svår fråga att svara på men hur mycket påverkade Ebbe C utredningen egentligen, hur ska man värdera honom ?Det känns ungefär som om han bjöd in själv att vara med på ett hörn.

    1. Han kunde inte ha fått den position han hade under senhösten 1987 och första halvåret 1988 – med bl a egen livvakt som polisen gett honom – om han bara bjudit in sig själv. Han gick vidare i Hans Holmérs fotspår och arbetade i nära kontakt med regeringens säpoutredare Carl Lidbom.

      1. Inte för att det hör till ämnet på minsta vis men jag har ett litet minne av Carl Lidbom. Jag och min mamma satt och drack kaffe i möbelvaruhuset ASKO cafeteria någon gång i början av 90-talet. ASKO låg inte långt ifrån IKEA Huddinge. Då kom Carl Lidbom gåendes och när han passerade vårt bort lyfte han på hatten och hälsade chevalereskt på min mamma. Jag kan garantera att de båda inte kände varandra så jag tänkte att han kan ha misstagit sig. Kanske tyckt sig känna igen henne. Mamma hälsade förstås artigt tillbaka. Många år senare läste jag någonstans att Lidbom någon gång ska ha träffat den här åklagaren som ska ha känt sig förföljd och terroriserad (Jerry Martinsson hette han inte så?) på ASKO:s cafeteria och som hade haft någonting med utredningen kring palmemordet att göra. Som sagt, det här är bara ett lite kuriost minne. Tänk om det var just den gången de träffades tänkte jag då jag läste om deras möte? Och varför just ASKO:s cafeteria av alla ställen? De kan ju båda ha bott i närheten förstås. Det är säkert den enklaste förklaringen. Litet kul minne av den färgstarke Carl Lidbom i varje fall.

        1. Jerry Martinger heter den person du syftar på. Martinger har varit åklagare och riksdagsledamot, men båda dessa karriärer tog slut 2001 när han mot sitt nekande dömdes för en rad brott, bland annat sexuellt ofredande och övergrepp i rättssak.

          Martinger har bland annat gett offentlighet åt uppgifter som han ska ha fått från Hans Holmérs chaufför, polisinspektören Rolf Dahlgren (numera avliden). Dessa uppgifter går bland annat ut på att Dahlgren kört Holmér mellan olika adresser i centrala Stockholm under mordnatten, att Holmér i ett mycket tidigt skede fått känedom om att Palme blivit skjuten och att de på Holmérs order passerat Sveavägen bara några minuter efter mordet. Holmér hade dock inte velat stanna utan manat Dahlgren att köra vidare.

          Det där går på tvärs mot Holmérs egna uppgifter som gick ut på att han var i Borlänge under mordnatten och kom till Stockholm först på lördagsförmiddagen.

          1. Ojoj, spännande. Antingen ljög ju Dahlgren eller så talade han sanning. I det fallet finns ju liksom inget mittemellan. Väcker ju många funderingar lindrigt sagt. Har du skrivit något om Rolf Dahlgren i i någon av dina böcker? Man blir ju lite nyfiken vad han var för en slags person.

            1. Man får förstås lägga till att det finns utrymme för andra fel i den utsträckning Dahlgrens uppgifter redovisas av någon annan än honom själv.

              Men Dahlgren lät sig 1991 intervjuas genom sitt brevinkast i TV3:s samhällsmagasin Moderna Tider Special. Se denna länk, avsnittet som börjar 12:35 och slutar 15:55.

              Jerry Martingers sammanställning av vad Dahlgren ska ha berättat för honom har bland annat publicerats av författaren Anders Jallai, här.

              Jag har inte skrivit om Dahlgrens märkliga påståenden i mina böcker, inte hittills. Palmemordet är ett så infekterat ämne och eftersom jag rest många kontroversiella frågor har jag bestämt mig för att vara försiktig med sådant som kan framstå som väldigt spekulativt och som jag samtidigt anser att jag inte researchat ordentligt.

              1. Gjorts någon jämförelse mellan de uppgifter Dalgren lämnat om vad han varit med om morddagen och kvällen och Palmes faktiska förehavanden under motsvarande tid för att se om det finns något som kan tolkas som ett orsakssammanhang ? Utgår från att polismästarens bil hade full kommunikationsutrustning.

          2. Besynnerligt hur uppgifterna går i sär om Holmers göranden vid tiden för mordet. Och vad skulle Dahlgren haft för anledning att komma med dessa uppgifter om de inte var sanna ? Officiellt uppehöll sig ju polismästaren uppe i Dalarna för att åka (stora) Vasaloppet som gick av stapeln söndagen den 2 mars. Någon som kollat att han fanns med på startlistan ?. Att han var anmäld för deltagande och inbetalat startavgiften ?

            1. Holmér var i alla fall en återkommande Vasaloppsåkare, vilket lätt kan konstateras om man går in på Vasaloppets hemsida och söker på resultaten för olika år. När jag tittade på de fem åren närmast före Palmemordet hittade jag resultat för fullbordade lopp han gjort från åren 1981, 1982 och 1985 (men inte från 1983 och 1984).

              Den som vill kan ju gärna försöka kolla om han var anmäld 1986. Även om han var det – vilket jag tills vidare förutsätter att han var – kan han förstås i ett sent skede ha fått ändrade planer för hur han skulle tillbringa Vasaloppshelgen.

              1. Sven Anér skriver i Affären Borlänge på sidan 32:

                Det är ingen tvekan om att han var anmäld, cirka ett år i förväg. Jag fick på sin tid hans femsiffriga startnummer av en Mora-funktionär. Och han var inbokad att sova sista natten, mellan lördag och söndag, på ett litet fjällpensionat i Sälen ; inbokad i god tid.

      1. Skulle egentligen vara en kommentar/ett svar på Kalles inlägg 7 april kl 08.45 men har hamnat fel och därför obegripligt möjligen orsakat av högst min egen klantighet.

  17. Politikerna i Sverige borde ha tillsatt ett mera ”jävigt” folk som mordutredare från första början och inte en massa Socialdemokratiska nickardockor och ja sägare, som dessutom hade starka band till varandra! Det borde ha varit mordutredare av första klass, vana mordutredare och inte S, politiska rävar som höll varandra om ryggen. Det Socialdemokratiska partiet kan i mångt och mycket få bära hundhuvudet för denna fula soppa och att mordet inte blivit löst, det är nog min åsikt. S- politiker som sitter på höga poster har genomsyrat det svenska samhället enda från Brantings tid, både på Kommunal och Riksnivå!

  18. Fast det var ju just på grund av att det var ‘jävigt’ folk som ‘tog hand om utredningen’ som det blev som det blev från första början. Hans Holmér satt på mer än 1 stol i denna härva; gammal IB-räv (som ‘hjälpt S med en del saker’ tidigare), men även Stay Behind-medlem. Var låg hans lojalitet? Ebbe C hade liknande bakgrund. Det verkar som att det blev Vargen som tog på sig att utreda mordet på farmor.. (för att nu alludera till den gamla folksagan om Rödluvan och vargen).

    Det borde varit ‘ojävigt’ folk som tog hand om detta. Men hur garantera det i det uppkomna kaoset?

    Förslaget från Gunnar och Lars Borgnäs här om en ny kommission med även utredare från andra nordiska länder förefaller som ett bra förslag. Skulle kanske gjorts direkt vid första tillfället?

    1. Bättre om det varit folk med integritet och civilkurage. S-märkta handlingsmönstret präglat av rädsla för en politiskt frontalkollision med samhällskaos som skulle kunnat få de politiska styrmedlen helt ur funktion. Om mordet som man får sluta sig till var politiskt kan det inte vara så förfärligt svårt att räkna ut i vilket läger mördaren var (är) att söka.

      Undrar om det där med medlemmar från våra grannländer skulle göra någon skillnad. Dom är inte mer än människor dom heller med blodet tjockare än vatten.

      1. När jag tänkte på ‘folk från de nordiska grannländerna’, så avsåg jag det som Gunnar/Lars Borgnäs syftade till: Palmekomissionen (som hade till uppgift att ‘utreda’ Palmeutredningen). Där skulle man nog kunnat få in lite ‘friska’/objektiva ögon.

        När det gällde det polisiäraarbetet så verkar det ha förekommit en del grannlaga sådant, men även mycket som bara ‘ställt till det.’ (som t.ex. rivaliteten mellan Säpo – och där även med förankringar i IB/Stay Behind – den öppna polisen, som Holmér, som tidigare ‘huserat på Säpo’, höll i). Man kan ju t.ex. också fråga sig varför Holmér hyste misstankar mot Säpo; varför konkretiserades aldrig dessa tankar? (för ‘oss andra’).. ”Vem vaktar väktarna”?

    2. Man kan bara instämma: det är nog flera rödluvor i fårakläder, med en räv bakom varje öra och matjord i fickorna men utan råg i ryggen, hållande varandra om den senare mellan skål och vägg – ja, elefanterna i rummet – som borde få bära hundhuvudet, kniven på strupen, för att denna fula soppa ebbade ut i sanden där strutsen snart gömde om icke hund- eller strup- så strutshuvudet.

      Jag upprepar mig så att det fastnar i halsen: skulle en namninsamling för nya utredningar i linje med Gunnars, Lars Borgnäs och Inga-Britt Ahlenius förslag kunna ha någon effekt? Eller en brevkampanj? Till vem borde breven adresseras? Demonstrationer på gator och torg? Vakor med tända ljus vid Riksdagshuset? Se till att varje möte i valrörelsen tar upp ämnet? Vi vill inte vara en nation av zombielämlar på väg mot nationallögnens stup, årtionde efter årtionde. Eller föll vi för längesedan och lever paralyserade? Om inte svenska sanningssökare är för sanningen om Sverige, vem är det? Men om vi enbart är för sanningen om Sverige, vad är vi? Och om inte nu, när?

    3. Hans Holmer IB-räv? Hur har du kommit fram till det? Och Stay behind-medlem
      dessutom? Hur har du kommit fram till den slutsatsen?

      1. Både Hans Holmér och Ebbe Carlsson var involverade i IB. Och HH var med stor, om inte största sannolikhet, också inblandad i Stay Behind på något sätt (som nära ‘vän’ till Palme – som var med och etablerade Stay Behind i Sverige, även enligt Tage Erlanders önskan – var han med under 70-talet och i inblandad i gränsverksamheten mellan IB/Stay Behind).

        Läs gärna Olof Frånstedts bok ”Spionjägaren – Säpo, IB & Palme”.

        Läs gärna på Anders Jallais blogg:http://www.jallai.se/

        Du får skrolla ner lite, till ”Tidigare inlägg”, i högermarginalen. Där finns mycket att fördjupa sig i.

  19. Tänk bara följande: Hans Holmér – gammal IB-räv, men också Stay Behindmedlem – som hjälpt Palme/S med ‘andra saker’ tidigare (något som antagligen också hjälpt honom på karriärsstegen lite genom åren; han har t.ex. även haft en chefsroll på Säpo…) tar självsvåldigt på sig att leda mordutredningen på Sveriges statsminister. Till sin hjälp – i det operativa rummet, och som ‘livvakter’ – har/tar han poliser från den beryktade, för att inte säga ökända, ‘baseballigan’ (vilka varit på tapeten för lagbrott en del gånger, och är ökända för sina brutala metoder, samt sina nazistiska sympatier och sitt patenterade Palmehat), som han själv en gång startat upp, och där någon/några också kan antas ha tillhört Stay Behind. Hans närmaste förtrogne – som han jobbat med i en del tidigare ‘saker’ av känslig natur – är/blir Ebbe Carlsson. Carlsson är officiellt en anonym bokförläggare, men egentligen ‘så mycket mer (antagligen också involverad i Stay Behind, i vart fall tidigare i IB)’. Denne Carlsson följer gärna i Holmérs fotspår (och låter denne bo hos honom när dennes äktenskap tar slut); han går också gärna och jobbar (‘mer eller mindre ‘inkognito’) för Carl Lidbom (som även han är införstådd med IB/Stay Behind), vars uppgift det blev att kolla upp Säpo (där det också fanns folk införstådda med både IB och Stay Behind).

    Hur komplicerat kan det bli? Hur skulle en ‘konstruktiv’ lösning på MOP möjligtvis kunna komma från det hållet?

    Lägg därtill sedan också att Ebbe C var studiekamrat till Anna Greta Leijons man (och bodde i ett rum i deras hus under en period). Inte för att jag tror att AGL (som själv råkat illa ut som statsråd hos S) var införstådd i varken IB eller Stay Behind, fast, som utomstående, vet man ju egentligen inte.

    1. Jag tror inte det allra minsta på något IB- eller stay behindspår gällande palmemordet. Palme själv var ju i högsta grad intresserad, insatt och även personligen djupt involverad i svensk u-tjänst (IB) och i försvarsfrågor som intresserade honom. Jag uppfattar att Olof Frånstedt var en bitter man och kanske berodde den bitterheten på att det kan ha varit IB/Försvarsmakten som låg bakom (orsakade) Frånstedts förflyttning från SÄPO? IB kanske inte tyckte att Frånstedt höll porten tillräckligt stängd för Sovjet i Sverige och inne på SÄPO? IB:s verksamhet var i huvudsak riktad utomlands och Stay Behind var ju en (paramilitär?) organisation som skulle sättas på fötter OM kriget bröt ut och som övade tills dess. Inga konstigheter alls med de här båda verksamheterna tycker jag utan jag tycker snarare de här anklagelserna om att IB/Stay behind skulle ha legat bakom MOP är rätt konstiga. Nä, jag skulle hellre kolla upp det där ”heta järnvägsspåret” som Claes A vid den ultraliberala förlaget Contra skrev om på det kryptiska vykortet till Östling och vad det kan ha varit för ett slags spår. Intressant i sammanhanget blir då att ett kommunalråd i Ånge var helt övertygad om att det var en jobbarkompis till honom (båda var anställda vid SJ 1986) som var den anonyme Skelleftehamnsmannen.

      1. Här ligger det nog närmast till hands att ta fasta på avsändarens egen uppgift om att vykortet faktiskt var avsett som ett (dåligt) skämt. Det ter sig som den troligaste förklaringen. Om det verkligen skulle finnas någon substans i texten, förefaller det också oerhört långsökt (och korkat) att använda sig av en helt öppen försändelse som ett vykort. Som vi alla vet finns det en benägenhet att göra hönor eller hela hönsgårdar av många av de små fjädrar som figurerar i denna väldiga utredning. Vykortet kan nog hänföras till den kategorin.

      2. Bra att du inte går på Frånstedts bortförklaring som jag tycker är en lättvindig förenkling.
        Visst han har rätt i att många betraktade Olof Palme som en landsförrädare, det är dock ytterst tveksamt om man kan använda den termen om en ledare som inte gör som man önskar i ekonomiska ärenden som inte gynnar en själv.
        Även ställer jag mig frågande till om det fanns en majoritet bland de kapitalstarkaste som betraktade Palme som landsförrädare och därmed förtjänade att plikta med sitt liv.

        Hur resonerade man kring egna ekonomiska intressen eller för den delen nationalekonomiska intressen till priset av människoliv?

        Vad hände med den personal som lämnade IB?
        Var östekonomiska institutet på något sätt inblandat i IB´s verksamhet?

  20. Vad ska man tro om detta? Om man studerar IM-listan för detta ärende finner man Birgitta Brolunds signatur MB för en mystisk patrull med numret 3625, efterdaterad till 23.23. Denna patrull är dock, enligt bröderna Poutiainen ett mysterium, då radion med anropsnumret 3625 aldrig ska ha kvitterats ut under mordnatten. (Palme-nytt, 8/97, s 4) Är det ett misstag eller fanns det en ”okänd” polisbil ute?
    http://www.politiskamord.com/p5sambandscentralen.html

  21. Jag tycker att Åsgård och Olsson lägger fram mycket bra argument för att det var en ensam gärningsmän i Hylins nya dokumentär.

    Däremot är dokumentären mycket spretig i övrigt och jag fattar inte vart Hylin vill komma.

    Kanske kan Gunnar skriva ett inlägg om dokumentären och kommentera den?

  22. Till Gunnar:

    Det var den här artikeln – i Leopold-rapporten – som jag syftade till angående den amerikanske ambassadören. Det var avsnitett om ambassadören Robert Strausz-Hupé jag syftade till först och främst, i avsnittet om ”Robert Strausz-Hupé (1903 – 2002) ambassadör i Sverige”. Och speciellt de här styckena i det avsnittet där (du har säkert stött på det här tidigare, men jag tycker det är ganska ‘frapperande’ i kontexten med MOP):

    ”Efter perioden i Sverige var Strausz-Hupé USA:s NATO-ambassadör 1976-77 då han till slut måste avgå då Jimmy Carter och demokraterna vann presidentvalet.

    1981 återkom republikanerna återigen till makten med Ronald Reagan som president och Strausz-Hupé, nu 79 år, blev utnämnd till den mycket viktiga posten som ambassadör i Turkiet.

    Vi utgår ifrån att det fanns fyra orsaker bakom valet av Strausz-Hupé:
    1) Man ville ha en ambassadör som lätt från sin egen övertygelse kunde komma till tals med den nya militära kuppregimen.
    2) Reagan-administrationens strategi mot ”the evil empire” gav Turkiet en ännu starkare roll än tidigare som gränsnation till Sovjetunionen.
    3) USA hade efter shahens fall och ambassadockupationen i Iran förlorat en god samarbetspartner och i stället fått en ny fiende i form av mullah-styret. Turkiet som grannstat var perfekt för amerikanska operationer mot Iran. Här hade Turkiet och USA dessutom gemensamma intressen.
    4) USA kunde nu också stödja turkarna i en militär lösning av ”det kurdiska problemet”. Det passade utomordentligt bra för den amerikanske ambassadören Strausz-Hupé.

    I december 1985 försökte utrikesminister George P Schultz få bort Strausz-Hupé, som nu blivit 83 år, från postern som ambassadör i Turkiet, men andra krafter i Vita Huset sörjde för att han blev sittande till 1988 (New York Times 1985).

    1989 vände Strausz-Hupé tillbaka till FPRI som President Emeritus och Distinguished Diplomat-in-Residence (FPRI 2002).

    I ljuset av det s k Kurdspåret, som senare visade sig vara ett desinformationsspår lanserat av CIA strax efter mordet (det finns de som hävdar till och med före) ska man ha klart för sig att ambassadören i Turkiet hette Strausz-Hupé och han knappt tre månader före mordet fick fortsatt förtroende trots att det var mot utrikesministerns vilja och trots hans ansenliga ålder av 83 år. Vad var det man visste i Vita Huset som inte utrikesministern kände till?

    Detta kommer vi att belysa i en senare artikel där vi grundligt går igenom komplexet kring Kurdspåret. Här konstaterar vi bara att den amerikanska desinformationsgruppen i Palmeutredningen kan knytas till FPRI och till ambassadör Strausz-Hupé med den bakgrund och verksamhet som vi har beskrivit här. Det är således mycket som tyder på att Strausz-Hupé spelade en central roll för den gruppen i Vita Huset som under Reagan-perioden attackerade Sverige och Palme. Något som dessutom hemlighölls för utrikesminister George P Schultz.”

    Så, detta indikerar indirekt att ”Reagan-administrationen” (vari George Bush Sr var en betydande, för att inte säga den mest betydande, person/-en) på något sätt, explicit eller implicit, låg bakom bl.a. Kurdspåret i Palme-utredningen ). ”Guilt by association” s.a.s., inte ‘empiriskt’ belagt, men ganska plausibelt i ‘det stora hela’

    Kanske fördes Strausz-Hupés ‘arv’ vidare till den nye, unge, amerikanske (republikanske: https://en.wikipedia.org/wiki/Gregory_J._Newell ) ambassadören Gregory J Newell, i Sverige 1985, trots att det varit 3 andra ambassadörer emellan honom och Strausz-Hupé? ”Guilt by association” s.a.s.; då även med tanke på republikanernas ‘agenda’ och perspektiv gentemot Sovjet under Kalla Kriget.

    Detta går ju inte att belägga ‘empiriskt’t, men kanske är det inte alltför långsökt i ‘det stora hela’, om man sedan även betänker Reagan-administrationens beröm åt att han skött sin ambassadör-sejour i Sverige med bravur och mycket gott ‘resultat’?

    Tillräckligt mycket så för att polisman Östling och hans kollega skulle bli inbjudna, och köras med speciell polistransport, till amerikanska ambassaden – i civila kläder – för ett möte med ‘någon’ där, efter MOP?

    1. Att Östling och [polisman Å] kördes till Amerikanska ambassaden och vid tillfället sade sig ha vetskap om mördarens identitet är ju två fenomenalt intressanta uppgifter. Särskilt eftersom uppgiftslämnaren var en kollega på VD1.

      Jag minns inte nu om någon annan än Olle Minell har rotat i detta. Känner någon läsare till om andra har undersökt det eller om något mer kommit fram? Gunnar?

      1. Jag ersatte namnet på Östlings kollega med samma beteckning som jag använde i Konspiration Olof Palme, alltså ”polisman Å”.

        Nej, jag har inte mer att tillfoga om just detta än det jag redovisade i den boken. Men det kan förtjäna att upprepas:

        Ett annat tips kommer in juli 1988. Det är en notering som gjorts av åklagaren Ola Nilsson, som utreder smugglingen i Ebbe Carlsson-affären. Nilsson har upprättat ett PM efter att ha talat i telefon med en polis som känner Östling sedan tidigare. Polisen har berättat att han själv ett halvår efter mordet var befäl på en radiobil när han fick i uppdrag att ”ta en transport från polishuset till Amerikanska ambassaden”.

        Och så här fortsätter texten i Nilssons PM:

        ”De som skulle transporteras visade sig vara [polisman Å] och Östling. Båda var civilklädda, upprymda och nyktra. De sade att de visste vem Palmemördaren var och att det aldrig går att få reda på mördaren. Detta sades på ett rått sätt. Båda är kända för att hata Palme.”

        Ola Nilsson skriver att uppgiftslämnaren menar att det kan ligga någon sorts verklighet bakom det Östling och polisman Å har sagt och att han är orolig för att hans namn ska komma ut. På fråga från Ola Nilsson säger uppgiftslämnaren att personkretsen i den piketgrupp som Östling tjänstgjorde i består av ”bruna till mörkblå” personer och att Östling och polisman Å ”är värst”. (Konspiration Olof Palme sid 370)

        1. Just ja, tack för påminnelsen, Gunnar! (Och tack för maskningen av namnet, vilket jag glömde i farten.) Man får väl bita ihop och inse att det här antagligen aldrig går att gräva vidare i, men det väcker ju en hel del intressanta frågor…

          1. Ingen fara. Det är jag som är ansvarig för vilka namn jag maskar före publicering – även om jag givetvis är tacksam när ni gör som jag sedan ni sett vilka bedömningar jag gjort.

  23. ”HAN MÅSTE BORT, HAN MÅSTE BORT!”

    Jag tillhör de som är mer övertygade om konspirationsteorin.

    Det hela verkar ha varit en stor operation – med olika ‘aktörer’ inblandade på
    olika nivåer. Ett stort företagande förvisso, men ‘omöjligt’? Det hela beror nog, som
    i så många andra kontexter, på möjligheten till resurser av olika slag. Eftersom
    de inblandade måste ha varit motiverade – antingen ‘ideologiskt’ eller utifrån ett ‘större
    hot’-scenario – fanns aldrig risken att någon skulle avslöja något, med risk att i så fall
    drabbas själv, på ett eller annat sätt. Det finns mycket som tyder på det.

    Frågan är i så fall NÄR det slutgiltiga beslutet att ‘plocka bort Olof Palme’ togs?

    * Det har spekulerats i ett Stay Behind-möte i England under hösten 1985.

    * Det har även spekulerats i ett möte med bl.a. svenska storföretagare inblandade, också
    i England under hösten 1985.

    * Eller bestämdes det de facto i ett rum i någon byggnad med underrättelseverksamhet i, i ett ‘stort och mäktigt land’ runt samma tid?

    * Eller i ett ‘informations- och träningsläger’ i Sydafrika?

    Det rör även frågor kring den hetska ”Anti-Palme-propagandan” och diverse ‘utspel’ som cirkulerade under denna tidsera. Var dessa ett led i en medveten upptakt till ‘operationen’ (som man ibland mobiliserar/motiverar länder att gå i krig), eller var de enbart en konsekvens av allt missnöje med Palme från
    olika håll/nivåer? Eller kanske både och/lite av varje?

    Jag tror t.ex. inte att en sådan som Eva Rausing bara ‘hittade på saker och ting’ (av olika anledningar). Och att hon var en narkotikamissbrukare, var detta kanske en konsekvens av något annat? Även sonen Rausing hade missbruksproblem. Vad bottnade dessa i?

    Vad tror du, Nils Blomqvist?

    1. Men sådana beslut kunde ha förblivit verkningslösa om inte ytterligare ett beslut fattats: nämligen ett beslut av SÄPO att inte ingripa. Men då räcker det inte med en spontant hopkommen falang inom SÄPO. Det behöver inte gälla hela SÄPO men alla med insyn i och ansvar för Olof Palmes säkerhet. Med eller utan kontakter med mördarna förstås.

      Ett liknande orsakssamband är åter aktuellt i fallet JFK. Men eftersom det innefattar Castro-regimen som anstiftare – ja, uppdragsgivare till Oswald, är den passiva varianten mera trolig i det fallet; kanske tvärtom eller någon gråzon i fallet Olof Palme.

      CIA och FBI har försökt dölja för Warren-kommisionen och senare hur mycket de visste om Oswalds kontakter med kubanska agenter:

      https://www.theguardian.com/us-news/2018/apr/22/jfk-documents-could-show-the-truth-about-a-diplomats-death-47-years-ago

      1. Jag skrev ett långt kapitel om Kennedymordet i min bok Konspirationer som kom 2013. (Inte att förväxla med boken Världens största konspirationer som kom 2002, som var skriven av olika författare och där jag medverkade med en kortare text om Kennedymordet.)

        När jag läste in mig på ämnet fick jag bland annat tag i en bok av James W Douglass: JFK and the Unspeakable. Det var en av de bästa böckerna jag läst i ämnet och något som jag särskilt tog intryck av var med vilken klarhet Douglass presenterade hur Kennedy gjorde sig till ovän med etablissemanget inom militären och underrättelseväsendet, inte minst när det gällde Kuba men också när det gällde Vietnam och kärnvapenrustningarna.

        Det finns åtskilliga andra skribenter om Kennedymordet som har varit inne på samma spår, till exempel journalisten Anthon Summers. Denne intervjuade långt efter dådet i Dallas diplomaten William Attwood som fungerat som hemligt sändebud för Kennedy gentemot Castroregeringen i syfte att hitta en formel för avspänning mellan de två staterna. Det där hade givetvis varit känsliga saker och inget som legat i linje med tankegångarna inom viktiga delar av den amerikanska administrationen som till exempel CIA.

        Attwood uttryckte sig försiktigt när Summers intervjuade honom när det gällde frågan om CIA kände till hans diplomatiska uppdrag. Men han sa att om de gjorde det var det troligt att denna information snart skulle ha varit känd av såväl exilkubanska aktivister som ‘hårdföra CIA-medarbetare som varit involverade sedan Grisbukten’. Och sådana krafter kunde ha ‘eggats att gå till våldsam handling’.

        Som vad? Vågade diplomaten Attwood vara lite tydligare än så? Jodå. Han tillade:

        ”Som att mörda presidenten.”

        Lee Harvey Oswald gjorde förvisso sitt bästa för att framställa sig som sympatisör till Castros Kuba i olika offentliga sammanhang. Men var det äkta eller var det en roll som han blivit tilldelad? Det är vad en stor del av debatten om Kennedymordet handlat om under de mer än 50 år den pågått.

        1. Det kunde ha varit aldrig så äkta utan att han var lejd av den kubanska diktaturregimen; han kunde ha varit lejd av den utan att det var äkta. Det viktiga är vilka kontakter han hade med vilka kubaner och vad CIA och FBI dolde varför om dessa kontakter, vilket de hittills hemliga dokumenten som nämns i artikeln skulle kunna kasta visst ljus över.

          Men parallellen var enbart att om CIA-FBI och SÄPO önskade dessa respektive mord, så kunde de ha uppnått resultaten utan att agera själva, genom passivitet allena.

    2. Om jag får inflika mina teorier såddes fröet i och med riksdagsvalet den 15 september 1985, detta sedan valresultatet definitivt stängt den parlamentariska dörren för fondmotståndet att under överskådlig tid kunna avskaffa löntagarfonderna som antogs av riksdagen den 21 december 1983 och som under beteckningen ”systemskifte” kunde sägas vara huvudpunkten i den borgerliga kampanjen inför valet. När sedan fröet mognade till beslut och konkreta förberedelse och Palme slutligen var uppförd på ”listan” kan väl uppskattningsvis ha tagit några månader under hösten. Sannolikt var nog mordkvällen heller inte det första försöket eftersom han troligen stått under ständig uppsikt sedan någon tid tillbaka.

      1. Axson-Johnsons hustru, Antonias mamma, Antonia de Amaral Souza, var en av de kvinnor som var hos Ragnar Bjurfors på Algarvekusten i Portugal för att samla in pengar för att få bort Olof Palme.
        Alltså inte att mörda honom utan att samla in pengar till oppositionen.

        https://www.flashback.org/sp52383122

      2. Antonia var väl inblandad i någon härva då hon var ordförande i Stockholms Stadsmission, vet inte hur det gick vägen? Något liknande som Skandiacheferna även fick uppleva efter att girigheten nått sitt klimax.

        Sven Aner skriver så här om vice ordföranden på Stockholms stadsmission:

        Citat:
        ”Här om dagen fick jag så, via ett tips
        från en representant för allmänheten,
        kontakt med två personer som minuterna före
        mordet passerat vad som skulle komma att

        bli brottsplatsen och som sålunda
        observerat, Och hindrats av, en röd
        bil, troligen Alfa Sud, med 3-4 personer
        i bilen. Den sökte tydligens
        parkerings-utrymme, tvärbromsade, tvärstartade osv,
        tills den med en rivstart försvann till
        höger in på Tegnérgatan.

        En av de båda personerna i bilen
        bakom den röda bilen ringde någon dag
        efteråt till polisen, varefter båda så
        småningom telefonförhördes, utan
        engagemang från polisens sida.

        De båda vittnena är:

        [PERSONNUMMER] L, Gunnar, präst
        och diakon, hade jourtjänst kl 19-23 på
        Stadsmissionen kvällen 28.2.86, liksom

        [PERSONNUMMER] F, Gustav,
        socionom och biträdande chef för
        Stadsmissionen vid detta tillfälle.

        Det rör sig sålunda om mycket
        högkva-lificerade vittnen:

        o En väktare som just gått av från sin
        tjänst; tränad att observera;
        o En präst/diakon/socialarbetare, just
        gått av från sin tjänst, van att
        observera, kännare av människor, samt
        o Vicechefen på Stockholms stadsmission,
        socionom, just gått av etc.

        VARFÖR INTE MED I FÖRUNDERSÖKNINGEN
        MOT CHRISTER P?

        Ja, det är ju den stora frågan.

        Naturligtvis kan inte jag veta om den
        röda bilen spelat en roll. Men det vet
        ju inLe heller polisen och allra minst
        Petterssons försvarare eller Stockholms
        tingsrätt eller Svea hovrätt. Ingen av
        dessa instanser har brytt sig om att
        närmare granska den röda bilen, och försvar/
        tingsrätt/hovrätt har aldrig känt till
        den röda bilen över huvud taget. Ni känner
        nu till den röda bilen, men Birgitta Blom
        har aldrig hört talas om den.

        Har polis/åklagare över huvud taget
        haft rätt att stoppa förhörsprotokollen
        med [Anette K, [Gunnar L] och [Gustav F] i
        skrivbordslådan?”

        http://runeberg.org/palmenytt/1993/0045.html

        1. Biträdande chef är inte samma sak som vice ordförande. Och över huvud taget menar jag att du är ute och fiskar nu, Manbar, på ett sätt som är rätt meningslöst. Att personer som jobbade på Stockholms stadsmission 1986 observerade en bil på Tegnérgatan minuterna före mordet och i efterhand funderade på om den kunde ha att göra med Palmes död är en sak som eventuellt kan ha intresse. Men kopplingen mellan det och att Antonia Ax:son Johnson långt senare (i mitten på 90-talet) blev ordförande för Stadsmissionen framstår i alla fall i mina ögon som obefintlig.

          Det här är en maning till alla som vill bidra till debatten på den här bloggen att inte komma med uppenbart långsökta spekulationer.

          1. Jo jag har förståelse för vad du menar men jag kan ge ett exempel till på varför just Statsmissionen verkar intressant?

            Vittnet Algot.
            Utdrag ur boken ”Mörkläggning” sid 823-825 G.Wall
            Algot arbetade som vaktmästare vid stadsmissionen i Östersund, men hade bott i Rotebro vid tiden för mordet och kände igen CP till utseende.

      3. Sammankopplar man förutsättningar i mitt inlägg ovan med vad som framgår av SvD:s tidningsreferat från jubileumsintervjun med Antonia Ax:son Johnson 20081004 ur vilken jag saxat följande; ” När jag i dag talar till unga människor och berättar om hur man med löntagarfonderna skulle överföra makten från ägarna till de anställda ser de förbryllade ut. Atmosfären var sådan att jag som kom från en familj som hade varit företagare i fyra generationer knappt vågade tala om det. Det var en otroligt politiserad och radikal period. Det handlade om ett gigantiskt socialiseringsprojekt, men med löntagarfonderna passerade man en gräns.” och lägger till uppgifterna du själv publicerat ur Thage G. Petersons bok om hans besök hos Nils Landqvist på Karlaplan dagen efter mordet är det inte svårt att spåra en fullt trolig kausalitet. Ställ situationen för det kapitalägande etablissemanget som hon beskriver det och som i och med valet hamnade i det parlamentariska skruvstädet mot det nödvändiga att likväl vara piskad till någon åtgärd för att till varje pris komma ur för att rädda makten och pengarna och inte minst det fria spekulationsutrymmet för hela denna samhällssektor. I själva verket hur ovillkorligt livsviktig denna fråga av dem själva bedömdes vara. Och lägg särskilt märke till sista meningen i intervjun med henne. Den säger kortfattat men obetänksamt frispråkigt vad det innerst inne handlade om.

        1. Jag kan mycket väl tänka mig att löntagarfonderna kan ha varit i alla fall en bidragande orsak till mordet på Olof Palme. Antonia Ax:son Johnson är en av de ledande personer i affärsvärlden som gett tydligt uttryck för fientlighet mot fonderna. Jag tror att hon var representativ för många andra. Men hennes utttalande säger förstås ingenting om just henne i förhållande till Palmemordet

          1. Nej, naturligtvis inte. Men det återspeglar med önskvärd tydlighet den desperata stämning som måste varit rådande i leden i det låsta läge deras sak då befann sig efter valet. Och ur den desperationen är det inte svårt att tänka sig hur ”alternativa” lösningar följdriktigt kunnat komma upp på agendan som sista utväg. I varje fall saknar inte logiken som du kan konstatera också påtagliga om än vaga tecken som kan tas för bekräftelse på vad som kan misstänkas hänsynsfullt uttryckt där vi nu befinner oss.

              1. Eftersom det så här i mitten på maj verkar lite stiltje på bloggen skall jag passa tillfället och envisas lite ytterligare på mitt tema från 20180428 och 20180430 med ett annat avsnitt ur samma intervju i SvD med AAJ som jag tidigare åberopat; Konkret vad som stod på spel i fondfrågan; ”Vet man hur det hade gått för storföretagen om löntagarfonderna införts enligt 1976 års LO-modell? Ja, om de hade sjösatts 1980 skulle facket redan 1981 ha varit största ägare i Handelsbanken och i SEB året efter. År 2000 skulle löntagarfonderna ha varit ­majoritetsägare i fem av de 16 stora svenska börs­företag som studerats och den genomsnittliga ägar- andelen skulle ha uppgått till 39 procent. Wanja Lundby-Wedin skulle i dag ha varit näringslivets tyngste aktör.Någon undre gräns för företagens storlek sattes inte. Alla skulle fondsocialiseras.” —— Det förslag Riksdagen godkände 19831221 var dock en reviderad kopia av det ursprungliga men tillräckligt långtgående för att konsekvenserna i slutändan skulle komma att bli sådana som hon beskrev och bevisligen fullt tillräckliga för att få sådana som Kamprad och Rausing att lägga benen på ryggen medan de som stannade bokstavligen var ställda med ryggen mot väggen. Och i den situationen ……. ?

                1. Menar du att löntagarfonderna stod och föll med Olof Palme som person. Var det givet att om Palme försvann så skulle fonderna avvecklas?

                  1. Skall komma ihåg att goda råd var dyra för fondmotståndet i detta skede efter det då nyligen avhållna riksdagsvalet. Parlamentariskt var dörren stängd för överskådlig framtid. Samtidigt som Palme var Socialdemokraternas opinionsmässiga styrka var han i detta hänseende också dess ömmaste punkt. Det måste därför ha legat nära till hands med en framtida kalkyl utan Palme i förhoppning om att i hans frånvaro få utrymme att svänga opinionen så pass mycket i egen favör att det skulle räcka till en avveckling om inte över natten så i alla fall vid påföljande val. Nu blev det ju inte läge förrän 1991 men då desto raskare. Med anledning av din fråga är det nog ingen tvekan om att fonderna stod och föll med Palme. Det är ju bekant att fonderna inte var något av hans favoritobjekt. Fastän motvilligt stod han i verkligheten som deras politiska garant vilket med önskvärd tydlighet visade sig när han var borta och Ingvar Carlsson tog vid. Och det var nog förutsett av fondmotståndet och ingick som en viktig detalj i kalkylen.

  24. Det var nog inte Castro. Oswald kanske var med, men han var, i så fall, inte ensam (varför sköt Jack Ruby honom så snabbt? Varför dog Jack Ruby så snabbt sedan?). Släng in lite rivalitet mellan CIA (sura för bakslaget i Bay of Pigs) och FBI, en korrumperad vice president, LBJ (som antagligen åkt i fängelse p.g.a. sina ‘affärer’ om JFK inte ‘försvunnit’), samt lite Chicago-maffia. Åh, höll på att glömma, även George Bush Sr. JFK hade lika lite en chans som Palme hade…

    1. Jack Ruby avled i fängelset i januari 1967 så han levde drygt tre år efter att han mördat Osvald.
      Fanns alltså gott om tid att förhöra Ruby om varför han sköt Osvald men ingenting har nått offentlighetens ljus.

      1. Det finns lite grann, jag skriver en del om Ruby i min bok Konspirationer. I fängelset undersöktes han av en psykiater, Werner Tuteur, som skrev en rapport om sin patient där han anger att Ruby sagt att han visste vilka det var som låg bakom Kennedymordet. Ruby kallade mordet en statskupp.

        Han berättade också att det inte alls var en personlig impuls som fått honom att skjuta Oswald utan ett telefonsamtal han fått från Fort Worth. Tuteur skriver om Ruby: ”Han betraktade sig själv som ett konspirationsoffer som blev snärjt att döda Oswald så att Oswald aldrig skulle kunna berätta vem det var som fick honom att döda president Kennedy.”

        Tuteur avfärdade alla dessa uppgifter från Ruby som vanföreställningar.

        1. Fort Worth är en stor stad nära Dallas. Sa Ruby bara att han fått ett samtal från någon i den staden som uppmanat honom att skjuta Oswald? Inga mer specifika detaljer?

          1. Jag hinner inte leta närmare efter detta just nu, andra kan gärna göra det. Men här är i alla fall en artikel från brittiska Sunday Times i augusti 1974 som behandlar vad Ruby berättade för psykiatern Tuteur (i artikeln felaktigt stavad Teuter).

  25. Kennedy var väl på god väg att avslöja ”the secret society”, de som ‘verkade i bakgrunden’ (”att verka, men inte synas”… Känns det igen?), och varnade för att det militärindustriella komplexet var ett reellt hot mot demokratin. Han höll ett tal om detta bara några dagar innan Dallas. Där var ju gränserna till underrättelseverksamheten ibland lite flytande också. Känns det igen?

    Dessutom fanns väl ‘ekon’ av pappa Kennedys ljusskygga affärer, med ljusskygga element, med i bilden också. Många menar även att LBJ, som hatade Kennedy-bröderna, även hade ett finger med i spelet – hans egna ljusskygga ‘affärer’ och korruption i Texas, gjorde att han med stor sannolikhet skulle ställts inför rätta om inte Kennedy mördats.

    Ja, Jack Ruby dog i fängelse 3 år senare, sant, det är ju inte så ‘snabbt efter’ (miss där), men han var också övertygad om att han var mer eller mindre endast en ‘bricka i ett spel’, som sträckte sig högt upp i makteliten (den officiella, eller den inofficella). Han verkade även tro att det kunde dras slutsatsen att även LBJ, på något sätt, var inblandad.

  26. Mer om Kennedys syn på ”The Secret Society”/Deep State”. Vissa anser att hans ‘inställning’ till detta var vad som låg bakom mordet på honom till slut. Hur såg/ser det ut här?

    1. Nja. Det tal om hemliga sällskap som du tar upp och som JFK höll i början av sin presidentperiod brukar vanligtvis betraktas som ett ganska traditionellt antikommunistiskt kalla krigs-tal. Sedan finns det bland skribenter på nätet ganska många som tolkat det som att han riktade sig mot hemliga krafter som egentligen styrde USA. Men jag tror det är en feltolkning. Talet finns i alla fall här för den som vill läsa eller lyssna på hela:

      https://www.jfklibrary.org/Research/Research-Aids/JFK-Speeches/American-Newspaper-Publishers-Association_19610427.aspx

      Vad som är intressant med Kennedy var att han under sin tid som president blev alltmer medveten om farorna för världen i stort med det kalla kriget och att han då kom i konflikt med krafter inom administrationen. Den som vill läsa eller lyssna på ett tal som skulle kunna förebåda hans våldsamma död bör snarare ta sig an det här som han höll på American University i Washington den 10 juni 1963, mindre än ett halvår före mordet.

      http://www.americanrhetoric.com/speeches/jfkamericanuniversityaddress.html

      En läsvärd översikt av omständigheterna kring talet finns på Wikipedia:

      https://en.wikipedia.org/wiki/American_University_speech

      Se också gärna den här artikeln av Oliver Stone som just nämner Kennedys dramatiska politiska utveckling under tiden som president och hans betydelsefulla American University-tal:

      https://www.huffingtonpost.com/oliver-stone/jfk-and-the-unspeakable_b_243924.html

  27. Ja, det stämmer, Gunnar. Mitt exempel ovan är mer svepande generaliserande och adresserar mer till att amerikansk press inte ska ‘gå främmande makters ärenden’, etc., genom att använda sin yttrandefrihet till att exponera USA:s strategier, militära hemligheter, etc. Med viss ‘god vilja’ kan man kanske tolka det som även adresserandes ‘Secret/Deep Society’, (en insikt han kanske även ärvt av sin föregångare Eisenhower, som redan han visste att saker och ting skedde ‘i kulisserna’). Men det är egentligen inte det huvudsakliga budskapet i just det klippet – rubriken är lite vilseledande, och det är mycket riktigt hämtat från det längre exemplet du tillhandahåller här också.

    Tackar för dina länkar!

  28. Som sagt, även Eisenhower visste att det fanns ‘andra krafter’ som sökte inflytande/makt i det amerikanska samhället, något han också vidarebefordrade som en varning i sitt avskedstal i januari 1961, innan han lämnade över till Kennedy: https://www.youtube.com/watch?v=OyBNmecVtdU

    Och här är hans offentliga reaktion på mordet på Kennedy:

    1. Eisenhowers avskedstal är förvisso intressant att lyssna på så här många år efteråt. Hans varning om det militärindustriella komplexets ökande makt kom i ett skede när denna allians mellan storföretag, militär och underrättelseväsende ännu inte hade skaffat sig en så systematisk dominans över den amerikanska administrationen som är fallet i dag. Inga amerikanska presidenter på senare tid har varit ens i närheten av att säga det som Eisenhower sa i sitt tal.

      För den som hellre läser en utskrift än lyssnar finns det här: http://www.americanrhetoric.com/speeches/dwightdeisenhowerfarewell.html

      Hans reaktion på mordet på Kennedy är förstås mänskligt intressant. Men än mer intressant är kanske att hans företrädare i Vita Huset, Harry Truman, publicerade en debattartikel i Washington Post den 22 december 1963, precis en månad efter mordet på Kennedy. I artikeln kräver Truman att CIA – i den mäktiga, hemliga och konspirativa form som organisationen utvecklats till – ska upplösas. Han påstår inget om CIA:s eventuella inblandning i mordet på Kennedy. Men datumet för publiceringen ledde givetvis till reflektioner hos dem som läste artikeln. http://jfkfacts.org/dec-22-1963-truman-calls-for-abolition-of-cia/

      1. Ja, det finns mycket att fördjupa sig i ang. Kennedy-mordet/den sidan också. Och det visar ju – i relation till MOP – på CIA:s ‘två ansikten’. Trumans artikel visar ju på att redan då hade det inom CIA påbörjats med de mer ljusskygga operationerna, s.k. ”Covert Operations” (ungefär ”hemliga”, i ”skymundan”), det som senare väl kom att kallas för ”Black Ops”, och han opponerade sig mot denna utveckling; ansåg den vara farlig för USA. Och den utvecklingen eskalerade mer senare då (Truman själv utsattes för 2 mordförsök, men dessa går väl inte att knyta till någon ”covert-operation” från CIA – eller?). Och så småningom sträckte sig CIA:s ‘tentakler’ ut utanför USA också…

        Anders Jallai har annars skrivit en intressant text om hur ”NATO stoppade Palme” (och däri nämner han också hur Holmérs påstådda ”skaka i sina grundvalar”-begreppet kan/lär ha uppstått. Holmér nämnde väl annars under KU-förhören att det rörde sig om ”något som skulle förändra Sverige i grunden”; kanske har detta uttalande senare förvanskats/felciterats?). Där nämns också något möte med NATO-representanter där Fredrik Algernon påstås ha medverkat, och även ÖB Lennart Ljung (”Algernon deltog i mötet som förmodligen hölls på ACC/SOPS Oslokontor, på uppdrag av ÖB Lennart Ljung sägs det i dokumenten”), även om Jallai förhåller sig med lite tvekan/skepsis till uppgifterna (skulle ha kunnat vara desinformation). Läs själv:

        http://www.jallai.se/2012/12/palme-stoppade-nato-nato-stoppade-palme/

        1. I dokumentet från det påstådda ”NATO/underrättelsetjänst-mötet” som Jallai länkar till här (vars innehåll DN aldrig publicerade då) blir det direkt kusligt i ”Suammary & Conclusion”:

          ”SOPS TO COORDINATE THREAT REDUCTION PLAN REGARDING SPM MOSCOW TRIP XX”

          Och:

          ”NATO EXIT PLANS IN NORWAYS AND DENMARK MUST BE FOILED BAMN XX”

          ”MUST” är också understruket.

          Behöver väl knappast översättas, men ”SPM” måste ju vara ”Swedish Prime Minister”, och ”BAMN” ska väl snarast tolkas som ”By All Means Necessary” då…. Där finns ”Lands-/NATO-förrädarspåret” i sin kärna. Även Bofors och deras erbjudande/affär med Indien omnämns i dokumentet.

          Vad säger/Tror du om detta, Gunnar? (Du har säkert läst det tidigare…).

          1. Jag är – precis som Jallai – tveksam till dokumentets äkthet. Det är lite för bra. Därmed inte sagt att allt som nämns i dokumentet behöver vara fel. Ett av de klassiska sätten i underrättelsevärlden att motarbeta konsekvenserna av möjliga informationsläckor har alltid varit att sprida uppgifter som är en blandning av sådant som är sant och sådant som är påvisbara felaktigheter.

      2. Citat:
        ”Hans varning om det militärindustriella komplexets ökande makt kom i ett skede när denna allians mellan storföretag, militär och underrättelseväsende ännu inte hade skaffat sig en så systematisk
        dominans över den amerikanska administrationen som är fallet i dag.”

        ”en månad efter mordet på Kennedy. I artikeln kräver Truman att CIA – i den mäktiga, hemliga och konspirativa form som organisationen utvecklats till – ska upplösas. Han påstår inget om CIA:s eventuella inblandning i mordet på Kennedy.”

        Hej! Gunnar, kan du dra några paralleller mellan mordet på JFK och mordet på Olof Palme? Tänker mest på ”militärindustriella komplex” men även Trumans kritik av CIA visavi Carl Lidboms utredning av SÄPO, 1988.

        Har du läst utredningen, och i så fall vad är din bedömning av Carl Lidboms arbete?

        Det finns två versioner av Lidboms ensamutredning, en är offentlig:

        DF]SÄPO :

        weburn.kb.se/sou/422/urn-nbn-se-kb-digark-4219958.pdf

        1. Jodå, jag har läst Lidboms ensamutredning, men det var länge sedan. Nu hittar man inte de väsentliga aspekterna av vad den färgstarke ambassadören sysslade med genom att läsa utredningen. Den som tar sig tid att läsa min första Palmebok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet får däremot veta ganska mycket om Lidbom, hans utredningsuppdrag och hur han utnyttjade detta uppdrag för att försöka återupprätta Holmérs nedsolkade PKK-spår.

          Rent konkret handlade det om att Lidbom som säpoutredare effektivt kunde bana väg för Ebbe Carlsson och dennes hemliga operation med polisagenten Ali Cetiner, ”källa A”. För min del har jag svårt att dra någon annan slutsats än att han åtog sig uppdraget som säpoutredare just för att utföra den uppgiften. En aspekt av det Lidbom gjorde var att pressa den nybakade rikspolischefen Nils Erik Åhmansson och den lika nybakade säpochefen Sune Sandström att på alla sätt hjälpa Ebbe. Men Lidbom gjorde mycket mer än så. Hans och Ebbe Carlssons manövrer framstår i efterhand som smått bisarra – inte minst den märkliga episoden när de slog larm om ett misstänkt, men uppenbarligen påhittat, terrordåd mot svenska ambassaden i Paris. Eller den omsorgsfulla planeringen av insmuggling av avlyssningsutrustning som i ett skede gick ut på att Lidbom personligen med hjälp av sin speciella ställning som diplomat skulle ta med sig apparatur i bagaget när han reste till Sverige.

          Ingenting av det där finns förstås antytt i Lidboms utredning som är en ganska traditionellt skriven historia som inte gör en utomstående så värst mycket klokare. Och det var förmodligen inte heller meningen.

          1. Säkert framgår det i den icke officiella versionen sådant som kan göra en utomstående lite klokare.

            Passar på att länka till en artikel dagsfärsk från idag med tanke på att det ”militärindustriella komplexet” kom på tal:

            https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/dodsgatan-cats-falck-och-vaninnan-hittades-i-bilen-i-hamnbassangen/

            Maureen Cathryn Harriet Falck och hennes väninna Lena Gräntz hittades döda i Hammarbykanalen.

            Har du Gunnar eller någon annan försökt att sätta er in i den tragiska olyckan?

            1. Ja, diskussionen gäller ju just om det var en olycka eller inte.

              Författaren Anders Jallai är en av dem som menar att Cats Falck och hennes väninna blev mördade av agenter från Östtyskland, DDR.

              Elisabeth Höglund som var journalistkollega till Cats Falck på Sveriges Television menar däremot att det verkligen var en olycka.

              Det finns flera omdebatterade dödsfall som kan ha haft att göra med hemliga svenska vapenaffärer. Ett av dem är krigsmaterielinspektören Carl-Fredrik Algernons död i T-banan 1987, det fanns uppgifter som pekade på att han knuffats ner framför tåget. Ett annat är den förbryllande bilolycka som tog den tidigare Bofors-VD:n Claes-Ulrik Winbergs liv 1989.

              I vart och ett av de fallen går det förstås bara att bilda sig en kvalificerad uppfattning genom att noga studera tillgängliga fakta. Olyckor inträffar. Människor tar livet av sig. Och ibland sker det faktiskt mord.

              Olof Palme mördades, det kan i alla fall konstateras. (Om vi inte väljer att tro på de mer udda teorierna om vad som skedde på Sveavägen.) Och i utredningsmaterialet finns det uppgifter som pekar på att motivet till mordet skulle kunna stå att finna i internationell vapenhandel med svensk anknytning. Tills vi vet sanningen är det ett av de alternativ som måste finnas med i debatten.

              1. För en utomstående så känns det som om den internationella vapensmugglingen från Sverige är ett samarbete mellan staten och Bofors AB.

                Exportkrediter beviljades av Harry Schein i Exportkredit-nämnden till Erik Pensers Bofors AB som i samverkan med vapenmäklaren Karl-Erik Schmitz i Malmö såg till att de illegala försändningarna skeppades ut till de krigförande länderna.

                Varför gjorde inte ansvariga myndigheter något för att stoppa leveranserna?
                Tänker mest på de som var ansvariga för kontrollen i Skånes hamnar:

                Björn Eriksson (generaltulldirektör och chef för Tullverket och Kustbevakningen 1983–1988 samt Rikspolischef 1988–1996)(Efterträdare Sten Heckscher)

                Jan Zelmerlööw, SÄPO-chef i Malmö i mitten av 80-talet.

                Nils Erik Åhmansson(Polismästare i Malmö från 1986 länspolismästare i Malmöhus län 1982–1987) (Rikspolischef 1 januari 1988-20 oktober 1988)(Efterträdare Björn Eriksson)

                Tullverket, ofta kallad Tullen, är en svensk statlig förvaltningsmyndighet som har till uppgift att kontrollera in- och utförsel av varor över Sveriges gräns. Tullverket ska förhindra smuggling.

                Det verkar som om att klimatet i Skåne lockade ett flertal andra namnkunniga personer med förflutet i underrättelsevärlden, Birger Elmér, Bo Anstrin och till och med självaste Hans Holmér.

                https://www.sydsvenskan.se/2003-02-09/slottsherren-var-forsvarets-agent-i-ryssland

                1. ”Exportkrediter beviljades av Harry Schein i Exportkredit-nämnden till Erik Pensers Bofors AB som i samverkan med vapenmäklaren Karl-Erik Schmitz i Malmö såg till att de illegala försändningarna skeppades ut till de krigförande länderna.”

                  Så Harry Schein – Palmes kompis och tennispartner – beviljade exportkrediter åt Pensers Bofors som i sin tur använde sig av Schmitz illegala rutt (via Östeuropa/Hong Kong; en rutt som Cats Falk var på spåret redan tidigare, därav hennes försvinnande?) för att smuggla vapen till Iran? (Något som de illegala amerikanska vapensmugglarna också ville använda sig av, för att sälja vapen till Iran så att de kunde finansiera Contras kamp mot sandinisterna i Nicaragua) Detta samtidigt som Palme försökte medla fred mellan Iran-Irak, och då förbjöd både Bofors vapensmuggling och amerikanerna att använda rutten… Någon som inte tycker att detta är en enorm ‘surdeg’?

                  Schein mot Palme liksom…

                  Var Schein även med på mötet i Medelhavet (med Kjell Olof Feldt, Lidbom, etc.) där man revolterade mot ‘pappa Palme’? (Något som i sin tur fick honom att ‘tappa sugen’ under denna period…).

                  Läste någonstans att Schmitz lämnade Sverige efter MOP, men att han kanske fortfarande var vid liv. Någon som vet? OM så vore fallet så borde han väl vara högprioriterad av Krister Petersson & co….

                  Lägg därtill ”Lands-/Natoförrädarspåret” …

                  1. Efter den socialdemokratiska valsegern 1985 åkte en grupp ledande partimedlemmar till Korsika där de bland annat diskuterade önskvärdheten av att Palme avgick. Med på Korsika var Kjell-Olof Feldt, Birgitta von Otter, Carl Lidbom, Harry Schein och Carl-Johan Åberg.

                    1. Jag betvivlar inte vad du skriver, Gunnar. Men hur vet du att det var detta som – bl.a. – diskuterades?

                    2. Jag var lite kortfattad, det medges. Låt mig därför citera ur min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet.

                      I boken har jag just diskuterat ett påstående som fanns i Hermansson/Wenanders artikelserie tidningen Arbetet från 1987 (även publicerad som bok under namnet Uppdrag Olof Palme hatet, jakten, kampanjerna), nämligen att Palme före sin död hade beslutat sig för att avgå. Författarna hänvisar till tre anonyma källor.

                      Nu går vi in i texten i Mörkläggning, sid 27-28:

                      Men under de år som gått efter artikelseriens publicering finns det ingen i Palmes närhet som gått ut och vittnat om att uppgiften skulle vara riktig. Däremot har den fått bestämt mothugg i journalisten Björn Elmbrants Palmebiografi som kom 1989.

                      Elmbrant publicerade där distinkta påståenden som ger en helt annan bild av frågan: under en gemensam semester i ett hus på Korsika efter den socialdemokratiska valsegern 1985 skulle Kjell-Olof Feldt, Birgitta von Otter, Carl Lidbom, Harry Schein och Carl-Johan Åberg ha bekymrat sig över Palme: ”de tyckte han verkade vara slut”, de talade om ”hans oberäknelighet och brist på koncentration”.

                      Enligt Elmbrant hoppades Feldt och von Otter att Palme skulle tillkännage att han önskade avgå. ”De var inte ensamma i regeringen om att hysa en sådan förhoppning”, tillägger författaren.

                      Så skedde dock inte. Tvärtom – menar Elmbrant – är det troliga att Palme beslutat sig för att stanna även över 1991 års val, det vill säga i sex år till.

                      I sin bok avfärdar Elmbrant som osannolikt att tre av Palmes medarbetare skulle ha känt till att han bestämt sig för att avgå – det stämmer helt enkelt dåligt med all övrig tillgänglig information. Och till mig säger Elmbrant 1993 att han inte heller då, flera år efter bokens publicering, fått några belägg för att Palme skulle ha bestämt sig för att sluta:

                      – I partiledningen hade man väntat sig att Palme efter valet skulle ta upp en diskussion om hur det skulle bli sedan. Men det var alldeles tyst. Det var det som var det stora problemet.

                      Hur förklarar han då Arbetets uppgifter?

                      – Jag vet ju inte vilka personer journalisterna pratat med men jag har skäl att tro att jag själv också talat med just dem som var tidningens källor. Och de sa inte något sådant till mig.

                      Vem hade då rätt?

                      Vad tre anonyma källor sagt till en tidning om vad en numera död person avslöjat för dem är förstås omöjligt att få bekräftat eller dementerat om de inte själva träder fram – och det har de inte gjort.

                      Elmbrants rapportering om diskussionen på Korsika kunde däremot nagelfaras i samband med att den slogs upp i massmedia. Som väntat förekom det vissa rutinmässiga protester mot vad han skrivit – till exempel ett mångordigt men i sak lamt och luddigt aktstycke av Harry Schein i Dagens Nyheter.

                      Kjell-Olof Feldt nöjde sig med att säga att han inte kommenterade ”skvaller”. Och Birgitta von Otter gjorde den försiktiga kommentaren att ”det är ytterst svårt att minnas exakt vad som avhandlades och sades vid ett visst tillfälle”.

                      Särskilt mycket mer blev det inte. Elmbrant har förklarat för mig att han aldrig nåddes av några egentliga dementier – ett par av Korsikaresenärerna hade tvärtom i olika sammanhang medgett att det var riktigt som han skrivit.

                      Själv såg Elmbrant i efterhand inga skäl att vilja ändra vad som stod i boken om denna episod.

                      Ända fram till det att Elmbrants biografi publicerades – tre år efter mordet – hade det inte getts någon offentlighet åt att det funnits ett stort missnöje med Palme i s-toppen månaderna före mordet. Men när korken väl var ur flaskan dröjde det inte länge innan en av deltagarna i Korsikaresan, Kjell-Olof Feldt, fyllde på med mer information som gick i samma riktning. Feldt kom nämligen ut med en egen memoarbok, ”Alla dessa dagar”.

                      Och så fortsätter jag med att referera inslag i Feldts bok där denne ger bilden av en Palme i förfall, en politiker som inte riktigt fungerade längre. Feldt lägger dock till att Palme alldeles före sin död gick igenom vad som föreföll vara en ”pånyttfödelse”, han blev plötsligt stridbar och handlingskraftig igen.

                  2. Citat:
                    ”(Något som de illegala amerikanska vapensmugglarna också ville använda sig av, för att sälja vapen till Iran så att de kunde finansiera Contras kamp mot sandinisterna i Nicaragua)”

                    Jag tror att man ska ta anklagelserna mot Oliver North på lite mindre allvar. Vad det gäller vapen till Iran.

                    Citat:

                    ”In September 1986 Ben-Menashe gave information to Time correspondent Raji Samghabadi about the weapons shipments to Iran organized by Richard Secord, Oliver North and Albert Hakim—which later became known as the Iran–Contra affair. Time was unable to corroborate the allegations, and Ben-Menashe later passed the information to the Lebanese Ash-Shiraa,which published them on 3 November 1986,and soon led to Congressional investigations. Samghabadi later said that ”The information he gave me was earthshaking, and it was later corroborated by Congress.” According to Ben-Menashe, the leaking was done on the orders of Likud’s Yitzhak Shamir to embarrass his Labor Party rival Shimon Peres.”

                    https://en.wikipedia.org/wiki/Ari_Ben-Menashe

              2. Kompletterande information

                CATS FALCK

                ALLMÄN BAKGRUND

                Onsdagen den 29 maj 1985 upptäckte militära röjdykare från KA1 en vit Renault djupt nedsjunken i dyn på sex meters djup i Hammarbykanalen i centrala Stockholm. Den hade lokaliserats på grund av ett tips från en narkoman som sa sig ha sett en bil köra ner i kanalen ett halvår tidigare. I bilens framsäten satt två människor fastspända i sina säkerhetsbälten. De två identifierades som den 31-åriga journalisten Cats Falck och 32-åriga Lena Gräns.

                Efter en brottsplatsundersökning avskrevs fallet som en olycka och polisen menade att den gått till så här: Efter ett besök på restaurang Örns Hörn körde flickorna hem med Lena Gräns vid ratten. Det hade regnat kraftigt och det var vinterns första blixthalka den kvällen. Av okänd anledning tog Lena bakvägen hem till Cats. Med hög fart körde de nedför en kort, brant backe där bilen sladdade till på Hammarbykajen. Hjulen träffade en järnvägsräls varvid bilen välte över kajkanten. De chockade flickorna hann inte lossa säkerhetsbältena innan det iskalla vattnet paralyserade dem och katastrofen var ett faktum. Men var det verkligen så här det hade gått till?

                Dramat hade börjat söndagen den 18 november 1984. Cats hade hjälpt väninnan Lena att städa hennes gamla lägenhet och måla om i den nya. Vid 18.30-tiden gick flickorna till restaurangen Örns Hörn på Södermalm, där de delade på en flaska vin. Till Lena Gräns bror, som arbetade på krogen, sa kvinnorna att de funderade på att gå vidare till Café Opera. Tre timmar senare åkte de iväg i Lenas bil. Sedan dess var de spårlöst försvunna.

                De båda kvinnornas försvinnande väckte mycket stor uppmärksamhet. Spaningarna efter Cats och Lena har jämförts med insatsen efter Palmemordet och länspolismästare Hans Holmér sparade inte på resurserna.

                Redan från första början koncentrerades spaningarna till Hammarbykanalen, där Cats och hennes mor bodde. Dykare från både polisen och en lokal klubb letade längs hela kajen, men utan resultat. En hel stab bearbetade inströmmande tips och landets sierskor hade fullt upp.

                TEXTEN ÄR HÄMTAD FRÅN:

                http://www.politiskamord.com/cf1.html

          2. Förlåt Gunnar men jag har aldrig lyckats förstå vad Lidbom räknade med att finna i slutändan på ett dödförklarat spår som skulle kunna ända inför skranket och förklara mordet ? Var det bara ett av sätten att få tiden att gå ?

            1. Redan Holmér hade två alternativa sätt att avsluta mordutredningen på när det gällde PKK-spåret: åtal och/eller utvisningar. Det vill säga: PKK skulle kunna pekas ut som organisation i en delvis hemligstämplad terroristutredning och personer som kunde knytas till PKK skulle kunna utvisas även om det inte gick att koppla personerna till Palmemordet. Det var så han formulerade strategin redan sommaren 1986. Jag beskriver det där detaljerat i Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet.

              Vad Holmér eftersträvade var att mordet skulle framstå som uppklarat. Om det sedan fick heta att gärningsmannen lyckats smita utomlands fick det väl vara hänt. Det skulle förstås vara bra om det gick att skrapa ihop något som liknade tillräckliga bevis för att åtala en eller annan PKK-are. Om det inte gick att göra det för Palmemordet kunde de åtalas för andra våldsbrott, till exempel för medverkan i mordet i Medborgarhuset i november 1985.

              Det där hade nog kunnat gå vägen om inte Palmeåklagaren Claes Zeime – trots alla signaler om att sitta still i båten som han fått från RÅ och justitiedepartementet – bestämde sig för att spräcka bubblan och offentligt förklara att PKK-spåret bara var luft.

              När Ebbe Carlsson med hjälp av Lidbom satte igång andra varvet av PKK-utredningen var det, menar jag, med samma strategi. Någon egentlig vilja att försöka få till stånd en riktig bevisning mot PKK för Palmemordet fanns det inte. Slående nog höll inte Ebbes vapendragare Kegö och Barrling några som helst förhör med sin rekryterade polisagent, den förre toppledaren i PKK Ali Cetiner, om organisationens möjliga inblandning i Palmemordet. De hade fullt upp med att förbereda den provokation mot den svenska PKK-kretsen som Cetiner skulle trigga igång.

              1. Det måste väl ändå ha varit Rikspolischefen Holger Romander´s ansvar för tillsättningar, eventuella omplaceringar och att i värsta fall ge någon sparken.
                Eller var Holmérs befattning politisk?
                1984 blev han länspolismästare i Stockholms län, en befattning som han lämnade 1987.

                Biskopen som fick i uppdrag att begrava Olof Palme gjorde en ungefär lika lång karriär i Stockholm, Krister O. Stendahl.
                Stendahl var biskop i Stockholms stift 1984-1988.
                Vem som tillsatte honom vet jag inte, troligtvis Ärkebiskopen i Uppsala, eller kunde regeringen påverka en sådan tillsättning?

                https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMdUp2bFpXVVAwSU0/view

                1. Det var regeringen som utsåg Holmér till polismästare 1976 och senare till länspolismästare 1984. Holger Romander hade inte minsta kontroll över Holmér. Och Romanders försök att få hand om Palmeutredningen tillbakavisades bestämt av regeringen, vilket framgår med all önskvärd tydlighet i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Romander berättade i efterhand att han hade utsatts för ren utpressning. Om han inte godvilligt fogade sig i att Holmér skulle leda Palmeutredningen så skulle Holmér få kontrollen över Säpo som på den tiden var en del av rikspolisstyrelsen.

                2. Manbar. Regeringen kunde inte bara påverka tillsättningen av Krister Stendahl som biskop i Stockholms stift. Regeringen tillsatte Krister Stendahl som biskop som en av tre av kyrka föreslagna kandidater.
                  Innan kyrkan skildes från staten 2000 tillsattes biskop av regeringen bland de tre personer som föreslogs av kyrkan.
                  Krister Stendahl hade som biskop en tydlig politisk profil och väckte uppmärksamhet med sina uttalanden t ex att skatteflykt kan vara synd
                  https://sv.wikipedia.org/wiki/Biskopsval_i_Svenska_kyrkan

  29. Ytterligare ett inslag för att påvisa att CIA inte alltid var/är en organisation av ‘filantroper’. Den ökände Howard Hunt (mest känd som hjärnan/organisatören av inbrottet i Watergate för att rädda president Nixon) som här påstås ha erkänt för sin son, på dödsbädden, sin vetskap om mordet på Kennedy, och att ”det gick ända upp till LBJ.”: (Även Bush nämns här, även om han inte var direkt inblandad i JFK:s mord).

    ”Only in America…?”

  30. Sista för idag, men den här är ganska intressant också. Angående Lyndon B Johnson och hans ‘handel & vandel’:

  31. Jag är väl medveten om vem denne Roger Stone är: Nixon’s ”Trickster”, etc. (han har jobbat för 8 st. republikanska presidenter, inkl. Donald Trump, och använt en del ‘metoder’ man kan ifrågasätta. Har bl.a. kallats för ”GOP:S Hitman”, dock inte något med vapen att göra). Trots detta – eller kanske tack vare allt detta i sitt ‘CV’? – så tror jag han är något på spåren i de här teorierna. Det är inte ‘löst grundat prat’, eller överdrivna spekulationer. Som han själv säger så gör han detta utifrån ett objektivt perspektiv, och går hårt åt även Nixon och Gerald Ford t.ex.

  32. Gunnar, har du sett filmen ”en pilgrims död” där Persson gav Hedberg en ” hälsning från folkhemmet” innan båten sprängdes ? Isåfall, tror du Olof Palme visste vem som sköt han, typ något liknande som i filmen ?

    1. Jag tror inte att Olof Palme visste att han skulle bli skjuten, inget tyder på att han försökte avvärja hotet från mördaren. Hade han sett mördaren innan denne sköt? Ja, om de vittnesuppgifter som pekar på ett möte är riktiga så hade han ju det. Var mördaren i så fall en person som han kände eller kände till sedan tidigare? Kanske, men det är inte säkert. Men det förefaller i vilket fall inte som om Palme kände sig fysiskt hotad av personen i fråga.

  33. Tvivlar. I så fall måste kontakten där sammanträffandet spikades skett så sent som på dagen för mordet och efter det att makarna Palme beslutat om besöket på biografen. Därtill hur tidpunkten för ett personligt sammanträffande kunde bestämmas med hänsyn till föreställningens längd ? Tycker nog bolinerna verkar mer än lovligt lösa både gällande plats och tid att ligga till grund för ett möte med deltagande av en representant på högsta politiska nivå. Att Palme inte förefaller känt sig hotad behöver inte betyda någonting. Han var ju van att kunna röra sig obesvärat bland folk precis som sina föregångare i förvissning om det otänkbara i form av politiska attentat som vår historia inte visat tecken på de senaste 200 åren.

  34. Det har diskuterats mycket ovan. Gärningsmannen kunde ha slagit sig i slang med makarna Palme genom att ha något intressant eller förtroendeingivande att säga; han kunde ha känts igen av dem eller ha bestyrkt sin roll i Säpo eller Stay Behind med kod eller något slags identitetshandling. Hela walkie-talkie-pådraget passar ju bättre med ett dylikt från makarna Palmes sida sett icke förbestämt möte; det skulle passa lika bra med vittnesmålen som ett avtalat möte. Mördaren skulle ha guidats till det uppdykande bästa tillfället och stället av de radiokommunicerande kumpanerna, kanske flera av dem eller alla beväpnade och lika beredda. Taxikaparen (beskriven av vittnet Eva som behandlades så obehagligt av polisen) nära bostaden skulle ha kunnat utgöra sista ledet i en plan att finna ett lämpligt tillfälle.

    1. Intressant. Kanske något på spåret, något helt annat än Holmers huvudspår ? Om än ”mötet” inte så ceremoniellt utan bara vardagligt eller möjligen påfluget för att distrahera och uppehålla paret Palme som mest troligt måste varit helt oförberedda på den situation som uppstod. Att mördaren var guidad till platsen verkar helt plausibelt liksom att det fanns alternativ utplacerade och beredda lite varstans efter ungefär samma principer som när man jagar älg.

    2. Intressant variant av en mötesteori.

      Något som talar för ett förutbestämt möte är väl annars att Palme valde att promenera hem och att walkie-talkie-observationer bara gjordes på ena hållet från biografen (vilket tyder på att man hade förkunskap om vilken väg Palme skulle ta).

      1. Robert Gustafsson kan ha sett walkie-talkies mellan biografen och Rådmansgatan (se länk nedan). Det skall finnas fler iakttagelser norrut som jag skall försöka hitta. Men man kan tänka sig att vandringens riktning snabbt kommunicerades varvid norra delen av nätet stoppade undan apparaterna eller drog sig söderut.

        Att de flesta iakttagelserna är sanna behöver ju sedan inte utesluta en viss skevhet i rapporteringen som koncentrerar dem kring mordplatsen.

        Nu vill jag fästa uppmärksamheten på något helt annat som också nämns i länken: mannen som hjälpte Palme på med ytterkläderna i biosalongen!!! Fick Lisbet ingen hjälp, bara maken – ej så konventionellt eller chevalereskt! Vem var han? Vitt hår men klädd som mördaren, som kanske dessutom hade mössa. Dock äldre. Fick han tillfälle att känna om Palme hade skottsäker väst? Meddelade han Palme någonting, t ex om annonspelaren vid Tunnelgatan? Begav han sig rentav dit snabbt för att återuppta kontakten? Förlåt min okunskap om detta är en känd oskyldig person.

        http://svenanerpalmemordet.blogspot.in/2010/09/forhoren-med-gustafssons-kamrater.html#.WwLjvVMvxBw

        1. Om det stämmer att mannen satt intill Olof Palme på vänster sida, bör han kunna avfärdas. I annat fall gäller det för konspirationsteoretikerna att förklara hur någon som skulle vara inblandad i den tänkta mordkomplotten lyckades med konststycket att hamna så nära offret i salongen. Det är ju allmänt känt hur Olof och Lisbeth kom över biljetterna.

      2. Ser inget konstigt i promenaden efter en dag med stillasittande inomhusaktivitet. Naturligt då att passa på att röra på benen ute i friska luften när tillfälle ges..

  35. Men Olof hade en bakgrund inom underrättelsetjänst.Han hade sett att han var förföljd av en trupp wt män,dem hade ju verkligen betett sig misstänkt.vad det angår lura Op… Näe det var nog ingen lätt sak.

  36. Den första reflexion jag fick helt spontant på morgonen den 1:a mars 1986 när jag slog på radion och fick höra nyheten om att Palme var skjuten var att den kulan kom från höger. Helt osökt mot bakgrunden av den inrikespolitiskt då rådande oförsonliga stämning löntagarfonderna sedan länge givit upphov till. En reflexion som med tiden övergått i något som ligger övertygelse väldigt nära.

  37. Tycker att själva tillvägagångssättet tilldrar sig alldeles för stort utrymme i diskussionen. Kretsar bara kring hur det skedde men säger inte ett dugg om varför det skedde, i själva verket kärnan i hela frågeställningen som skulle kunna ge bäring åt vilket håll eller i vilka kretsar ansvaret närmast kan finnas att söka. Sådana saker som motiv, resurser ställda mot bakgrunden av de skarpa klassmotsättningar som då var rådande kan vara några parametrar som skulle förtjäna en djupare analys. Intressegemenskap fast av olika skäl med likasinnade en annan tänkbar faktor. Tänker i första hand på 4:e oktoberrörelsen, ett nog så rymligt paraply under vilket det torde funnits plats för både det ena och det andra. Är lite förvånad över att inrikespolitiken från den här perioden med all sin dramatik är så underskattad i diskussionen och lämnad utan djupare analys. Bara för att den är sas hemvävd och så här på avstånd bara grå och vardaglig betyder inte att den åtminstone vid den aktuella tidpunkten saknade sprängstoff nog för att räcka till motiv för ett mord på den i det politiska spelet vitalaste pjäsen.

  38. Angående Filters nya rykte: skulle Lisbet Palme inte ha kunnat se skillnad på Skandiamannen och Christer Pettersson?

  39. Skandiamannen? Grymt besviken,varför går inte krister peterson ut själv och berättar skumt. Han höll ju inne med vad de arbetade med när han var hos GW nu går han inte själv ut men media AB EXP SVD går alla ut med att detta är PU´s spår. Precis som förr ville median vara en maktfaktor de vill ha kontroll på vad som ska skrivas (ägarstyrda) De gillade inte när zlatan och trump började skap egna bloggar eller skrev direkt på twitter. Superkonstig demokrati att den ansvariga christer peterson inte går ut med detta om så var fallet. Vill median sabba utredningen? Mårten och Joakim på bild men inte Mattias? mattias var den enda som sa att de försökt nå Säpo samband? Men det verkar ändå stämma median säger att man förhört Stig E:s änka. Varför skulle Stig E va intressant nu HH avfärdade honom som en elefant i porslinsfabrik snabbt. Hur kan sönerna Palme haka på detta de var ju säkra på CP? feltolkade i media?
    IM såg ju mördaren stå i hörnet i flera minuter? Såg Anna Hage Stig E på Mordplatsen?
    Kan Stig E ha till uppgift att förvilla genom att va klädd som mördaren springa uppför trapporna medans den riktiga mördaren vek bort mot Tegnergatan eller? På flashback är det en del som förvänansvärt är posetiva till detta som Furir Revär som jag tyckt verka ha stor kunskap tidigare medans boboslacke o iesho förnekar detta som trams o sista ensamma snubben man kan skylla på. Om nu Stig E var mördaren varför var han så farlig så man valde cp itället som gärningsman? Tycker klientelet inte stämmer man letade mördare bland Neilberg o birchan 2 st på fel sida om lagen underligt om man då skulle fråga försäkringsmannen i slips att utföra mordet. Sen att Stig E var så avslappnad o förklarande i intervjuen med aktuellt några mån efter skulle väl inte funka om man var mördaren? Kan Olof Palme ha känt Stig E,jag menar Palme kanske var inne på skandia ibland?Kan det finnas kopplingar till Leongrupperna Lennartgrupperna? Skulle va kul och läsa vad du tycker om de senaste uppgifterna-återigen en ovilja att lösa mordet med en ny falsk snubbe eller? Medierna var ju säkra på CP i 20-tals år nu skriver de säkert i expressen här är mördaren-Fasen trodde att nu var det dags Gw var dock orolig o pekade på en lösning o en annan som skulle vara dåligt för Sverige,tror att detta var den enkla lösningen. Om PU jobbar med detta så är detta ju sabotage från medierna-Har de insideinformation?troligen. Jag menar väl att Krister Peterson som arbetat med detta som varit mån om att va tyst o låta oss vänta så ska han presentera resultat-Vad händer media snor showen o påstår att Palmeutredningen arbetar med Stig E – Det är ju inte klokt-
    Om PU vänt sig till must och Fra trodde jag att man skulle presentera signalspaning o fångad trafik av de wt bärare inte Stig E med sin plunta o portfölj.

    1. Krister Peterssons uppklarningsperspektiv sträcker sig nio år framåt har jag läst och under den tiden hinner förmodligen flera presumtiva. lägga igen ögonen så de kan bli aktuella för utredning. Sett från den praktiska sidan måste det vara mycket enklare med döda än med levande gärningsmän både rent utredningsmässigt och inte minst medialt ut till folket med då obegränsade ”informationsmöjligheter”.

    2. Expressens papperstidningar går nog inte så bra. Lagt märke till vid sena besök i storköpen att Expressens tidningsfack verkar i det närmaste orört medan i angränsande fack det återstår bara några få ex om dom inte rent av är tomma. Nog därför dom måste salta rubrikerna och dramatisera innehållet.

  40. Om nu HH var på sveavägen och cruisade 6 min efter mordet borde han veta ifall det var skandiamannen(Stig E) med allt sitt folk inom knarkspan som satt i postholken mittemot dekorima
    Eller om det var folk från Stay Behind Must eller andra som nyttjade holken.
    Medierna kör stenhårt med ensam palmehatande man utan några kontakter med andra och så var biffen klar. Njae! Inte för mig för mycket folk med wt-HH på plats-Posthubbens folk på plats-springande män-oviljan att jaga mördaren från polisen schabblet!

  41. Förmodar det är din gamle bekanting ”skandiamannen” Aftonbladet slår upp som förstasidesrubrik i dag den 23 maj 2018. ”Het” igen, fast inte mer kött på benen nu än tidigare men får duga att sätta redaktionen i arbete med i brist på annat nyhetsstoff.

  42. Tänker på sättet på vilket mordet genomfördes. Klockrent i alla avseenden. Kan det vara just det tillfälle man var efter efter och förmodligen så varit ett antal gånger tidigare men inte hittat ? Att scenariot var inövat för att garantera omedelbar dödlig utgång som av flera skäl kan antas ha bedömts vara det allra viktigaste. Inte bara för att framgent slippa honom i Riksdagens talarstol utan lika mycket för att minimera riskerna för sig själva att bli uppdagade ifall han kom att överleva.. .

  43. Tänker också på makarna Palme, ett vid mordtillfället troligen tjugoårigt äktenskap och samliv, helg som ”söcken” tillsammans i livets alla skeden. Kan normalt inte ha undgått att dela varandras glädje, bekymmer och problem. I det här fallet knappast heller hans politiska om än inte fullt ut så i alla fall antydningsvis. Borde betyda att Lisbeth kan sitta inne med viktiga pusselbitar. Hur det sedan förhåller sig med hennes möjligheter att tala fritt vet jag inte. Skulle förmodligen kunna arrangeras inför något speciellt podium om den rätta viljan att klara upp mordet händelsevis skulle vara tillstädes. ,

  44. Lisbet Palme beskriver bla att gärningsmannen har brunt hår, inte ”direkt” sydländsk, raka ögonbryn-ljus blick, stirrande blick, spänstigt intryck.Hur får man det till att det är Stig E? En gubbfet man, i ikeps och glasögon.Och oavsett om han tagit av sig kepsen så har han ju tydlig flint. Hur skulle hon i så fall kunna missa det i all detaljrikedom hon övrigt beskriver?.

    1. Verkar vara i färd med att försöka tråckla ihop en ny historia á la CP tänkt som en slutredovisning tack och lov utan att riskera bli granskad av någon dömande instans som CP hade turen att få bli. Lisbeth Palme är väl den människa som måste ha något av värde i fallet att berätta från sin make. Kan inte föreställa mig att han i stunder av tyngande politiska bekymmer kunnat låta bli att lätta hjärta för henne som förstod, kanske om intriger, om hållningar och ställningstaganden och om sådant vid sidan av protokollet som rykten, korridorsnack, antydningar, stickord, vilket måste ha varit osedvanligt aktuellt i samband med spelet om löntagarfonderna och den frustration det gav upphov till i vida samhällskretsar. —- Skulle det vara så att hon avtvingats något tysthetslöfte av någon polisiär myndighet kan det ifrågasättas lagligheten i detta eftersom det i första hand är hon i egenskap av maka som jämte sönerna är att betrakta som målsägande och skadelidande och som i sådant fall förmenas rätten att föra den talan i målet som tillkommer dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.