Thomas Petterssons andra svar: Skandiamannen låter sig inte bortförklaras

De branta trapporna upp mot Brunkebergsåsen från Tunnelgatan är med största sannolikhet mördarens flyktväg. Thomas Pettersson anser sig också veta vem det var som flydde uppför trapporna den där mörka februarikvällen. Bild: Gunnar Wall

Debatten på denna blogg om Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren har varit omfattande. I boken pekar Pettersson ut en anställd på försäkringsbolaget Skandia som Palmes mördare och publicerar såväl namn som bild på mannen.

I min recension av boken invände jag mot Thomas Petterssons slutsatser. Han svarade och nyligen kommenterade jag hans svar.

Det här är ett andra svar från Thomas Pettersson.

I enlighet med policyn på denna blogg betecknas huvudpersonen i Thomas Petterssons bok inte med namn utan som Skandiamannen. /Gunnar Wall


Av Thomas Pettersson

GUNNAR WALL IFRÅGASÄTTER DET MESTA som rör Skandiamannen, ofta med metoder som låter ändamålet helga medlen. Men ju närmare själva brottsplatsen vi kommer, desto tommare ekar bortförklaringarna. Eller uteblir helt.

Av Gunnar Walls svar på bloggen kan jag se att jag uppenbarligen inte varit till räckligt tydlig vad gäller hans kritik av min bok Den osannolika mördaren. Då tar vi det igen.

Problemet med Gunnar Wall är att han blandar samman sina roller, ena stunden är han den sakkunnige experten, i nästa stund driver han sin egen agenda till stöd för konspirations-/mötesscenarioteorin och då får ändamålet helga medlen. Det gäller även hans granskning av min bok. Jag ska återkomma till det senare i texten och visa några exempel.

Att Gunnar Wall blandar ihop sina roller/intressen är inget nytt. Gunnar Wall anlitas ofta av media som sakkunnig, eller Palmeexpert om man så vill. En expert förväntas vara objektiv, saklig och opartisk. Problemet är att Walls intresse av att driva den egna konspirationsagendan allt för ofta övervinner sakkunskapen.

Ett färskt exempel. Förra veckan kom författaren Jan Stocklassas bok Stieg Larssons arkiv: Nyckeln till Palmemordet. I sin egenskap av Palmeexpert blir Wall ombedd av Expressen att i ett webbtv-inslag kommentera de nya uppgifterna som dyker upp i boken. En bärande del i boken är att en Palmehatare som pekas ut som en tänkbar Palmemördare av författaren. Ett bankfack tillhörande Palmehataren fick stort utrymme i media, där kunde nämligen finnas ett Palmevapen.

Enligt Expressen anser Wall att de här nya uppgifterna är ”anmärkningsvärda” och han förklarar dem ingående för Expressens reporter och bygger på spänningen med: ”Det här bankfacket skulle enligt tips innehålla vapnet, och vi får väl se vad som kommer mer om det”

Men, för Gunnar Wall är inte de här uppgifterna nya. Han har samarbetat med Jan Stocklassa under bokskrivandet, han har faktagranskat stora delar av innehållet. Ja, mer än så: ”Under Gunnar Walls nitiska överinseende har jag fått hålla tillbaka driften att presentera uppgifter och lära mig att det räcker med fakta. På vägen har han dessutom lärt mig en massa nytt om Palmemordet.” skriver Stocklassa i sitt efterord. Wall har under resans gång alltså fungerat som handledare för Jan Stocklassa. Eller ska vi säga mentor?

Palmeexperten Wall kommenterar alltså uppgifter ur en bok han som själv aktivt jobbat med och där han har påverkat innehållet. Om detta vet Expressens tittare givetvis ingenting. Jo, om man köper Stocklassas bok kan man konstatera att Gunnar Wall sitter på två stolar samtidigt. Om man läser författarens eftertexter ordentligt, vill säga.

Det här är en sammanblandning av roller vi inte tolererar i andra sammanhang. Att Gunnar Wall, i egenskap av Palmeexpert, avstår att kommentera en bok där han själv aktivt medverkar borde vara självklart. Alternativet är att han tydligt deklarerar sin roll i sammanhanget, så vi vet vilken relation han har till de uppgifter han kommenterar – eller själv är upphov till.

Nu över till Gunnars fortsatta granskning av min bok. Fokus ligger på mitt scenario där jag tänker mig att Skandiamannen upptäcker paret Palme vid Grand vid 21-tiden, övervakar dem vid 23-tiden återvänder till Skandia, stämplar ut och sedan skjuter statsministern.

Det andra scenariot, ett dråp i hastigt mod, lämnar Wall helt åt sidan. Det är dock inte mindre intressant. Det hastiga dråpet är Skandiamannens egen version av hur han tror att mordet gick till, berättat för en journalist med en inlevelse som får läsaren att undra om det är självupplevt. Problemet med varför en person skulle gå runt beväpnad, kommenterar han inte alls. Det verkar Skandiamannen inte tycka sig behöva förklara för journalisten på den tidskrift där intervjun med honom var publicerad.

Mitt tredje scenario, där en amatörmässig mindre grupp agerar under kvällen, tar Wall upp och i vissa delar är vi där överens. Problemet här är att inga grupper, med eller utan walkie-talkies, kunnat knytas till brottsplatsen och mordet. Eller till Skandiamannen.

Punkt 1 Var Skandiamannen vid Grand vid 21-tiden?

Här hänvisar Wall till några vittnesmål om personer som på olika sätt dragit uppmärksamheten till sig utanför Grand vid 21-tiden, bland annat Hubert F som ser en person som delvis liknar Skandiamannen (de jobbar också på samma företag).

När det gäller Skandiamannens observation av paret Palme vid Grand vid 21-tiden, har jag svårt att se att det skulle ha resulterat i att han själv dragit uppmärksamheten till sig.

Skandiamannen har enligt egna uppgifter varit ute och käkat (eller druckit middag) och då kan han ha promenerat förbi biografen Grand, sett paret Palme utanför bion och förstått att de väntade på nästa föreställning. Han kan även på avstånd ha sett eller blivit uppmärksammad på paret Palme på gatan. När de var ute på stan så spreds kunskapen om att statsministern i närheten snabbt . Att han skulle ha hängt kvar utanför biografen någon längre stund fanns det ingen anledning till.

Att vi ska hitta Skandiamannen i vittnesmålen från Grand vid 21-tiden är inte att räkna med, anser jag. Det är på andra grunder vi kan anta att Skandiamannen upptäckte paret Palme vid 21-tiden. Dels att han vid förhör nekar till att ha lämnat Skandiahuset under kvällen, dels att det är vid inpasseringen till Skandia han för första gången ger ett motiv för att han ska stanna kvar några timmar till. Långt senare, i tidskriften Skydd och säkerhet 1992, ska han berätta att han jobbar med en trycksak för finska företaget Valmet– ett uppdrag hans närmaste arbetskamrat aldrig hört talas om.

Punkt 2 Är Skandiamannen på plats vid Grand vid 23-tiden?

Det är flera personer som drar uppmärksamheten till sig vid 23-tiden utanför biografen Grand. Personerna har dock uppenbart olika signalement, men har varit av intresse för utredarna. Därför är det relevant att tala om flera Grandmän vid 23-tiden. Mårten Palmes Grandman, som liknar Skandiamannen, är en av dessa personer.

Mårtens iakttagelser kopplas ihop med vittnena Margareta S och Anneli K i Gärningsmannaprofilen. Det signalement och det uppträdande som de tre uppger är i stora delar samstämmigt, och av detta sluter sig profilerarna Åsgård och Olsson att det är samma person det rör sig om. Det är en rimlig slutsats, och pekar mot att det kan röra sig om Skandiamannen.

Punkt 3 Är Grandmannen och mördaren samma person?

Gunnar Wall berättar om förre polisen Elving Gruvedal som i en bok ansåg att vittnen på brottsplatsen talat om att gärningsmannen hade en lång fladdrande rock, vilket Grandmannen inte hade. Samt att Grandmannen tycktes ha keps, glasögon och jacka, vilket bara delvis stämmer in på gärningsmannen.

När det gäller den fladdrande rocken är en bra förklaring att vittnena vid Grand såg en stillastående man, inte en springande. Att en knäppt rock ska fladdra utan att personen rör sig, ska man nog inte förvänta sig. Inte heller är definitionen av jacka eller rock självklar, det beror helt på modellen. När det gäller glasögon är de lätta att plocka av och bära i en innerficka. Två av vittnena närmast brottsplatsen, Lars J och Anders D nämner keps eller kepsliknande huvudbonad.

Vittnesmålen från brottsplatsen är väldigt spretiga, och det som kokats ner till det troligaste signalementet på gärningsmannen är tillräckligt överensstämmande med Grandmannen för att det ska kunna vara samma person, anser jag.

Punkt 4 Om tiden för Skandiamannen att ta sig från Grand till Skandias reception.

Om det är Skandiamannen som står vid möbelaffären, lämnar han enligt polisens (Gärningsmannaprofilens) rekonstruktion platsen 23.15. Det ger honom 4 minuter för att ta sig till Skandiahuset, ta sig in på baksidan och genom huset fram till kortläsaren och stämpla ut 23.19. Det hinner han, utan att ens behöva småspringa på gatorna eller inne i Skandiahuset. Alla tider är förstås ungefärliga, både i polisens rekonstruktion och när det gäller Skandiamannens egen utpassering.

Punkt 5 Vilken person var det vittnet Nicola F såg?

Gunnar Wall vill fortfarande hävda att det är vittnet Anders B som Nicola F ser, trots att det uppenbarligen strider mot Anders B:s eget vittnesmål. Han har inte varit så långt upp på Sveavägen, enligt hans eget vittnesmål.

Wall anför också att personen gick underligt och att det passar bra ihop med att Anders B skulle ha varit påtagligt berusad.

Nu var inte Anders B synbart berusad, och han vinglade inte. Vittnet Jan-Åke S. som höll sig intill Anders B ända fram tills han lämnade sitt vittnesmål märkte inte att Anders B var berusad över huvud taget.

Inte heller gick Anders B underligt. Senare, bland annat i samtal med undertecknad, har Nicola F preciserat personens rörelsemönster till att ”han haltade”.

Att notera är också att Skandiamannen i sina rättsliga förhör placerar sig ute vid trottoarkanten. Där går han på ytterkanten av trottoaren tills han kommer fram till annonspelaren, där viker han in mot husfasaden. Det är svårt att förstå varför– vad ska han ut till den dåligt snöröjda delen av trottoaren att göra? I Rapportsinlaget från 1986 tar han den naturliga vägen från Skandias entré och går mitt på trottoaren.

Enda anledningen att placera sig ute vid trottoarkanten är att Skandiamannen kan hänvisa till detta om han skulle bli igenkänd vid en konfrontation. Då kan han hävda att han redan vittnat om sin placering på trottoaren – det är visserligen där han befinner han sig, men en stund efter den verklige gärningsmannen.

Punkt 6. Vilken tid stämplade Skandiamannen ut?

När det gäller tidpunkten för Skandiamannens utpassering fortsätter Wall att så tvivel. I första vändan hävdade han att Roland B misstagit sig på tiden, och hänvisade till hur svårt det kan vara att veta hur klockan ska justeras när vi växlar från sommar till vintertid och vice versa. Ingen logik i det, men ändamålet får helga medlen.

Wall håller fast vid att Roland B uttrycker sig på ett sätt så att han går att missförstå. Han syftar på ett bandat och utskrivet förhör som hålls i Fråga-Svar- form den 9:e juni 1986.

Förhöret är närmast ordagrant utskrivet och som erfaren journalist har Wall gjort tusentals bandade intervjuer. Skriver man ut långa intervjusvar ordagrant blir texten inte sällan svårläst för den som inte satt med under intervjutillfället. Oftast korrigerar man då texten så att svaret blir korrekt och samtidigt enkelt att läsa.
På annan plats i samma förhör och i andra sammanhang har Roland B aldrig tvekat om tidpunkten: 23. 19 drog Skandiamannen sitt kort i kortläsaren.

Att Wall ändå använder det här (inte särskilt otydliga) citatet för att så tvivel om Roland B:s uppgifter strider mot vad han erfarenhetsmässigt vet som journalist. Det är en synnerligen erfaren journalist som medvetet struntar i vad man lär sig under första året på landets journalistutbildningar – men ändamålet får helga medlen.

Mer centralt är att vi vet att Skandiamannen medvetet ljuger om sin utpasseringstid. Ja, det börjar med en redan lögn redan på lördag förmiddag när han i sitt första samtal med Roland B hänvisar till att tidningar, bland annat från Oslo, låg på och ville veta vad han haft för sig. Vid den här tidpunkten var han dock en okänd storhet för media, men det skulle han avhjälpa på egen hand.

Att han ljuger kan vi avgöra en gång för alla genom att titta på hans agerande i tingsrätten 1989. Där uppger han inför en något klentrogen advokat Liljeros att han stämplade ut 23.21. Stämpelklockan visade 23.20 men kontrollen mot Fröken ur dagen efter visade en minut fel, så enligt Skandiamannen passerar han ut 23.21.

”23.21?” frågar Liljeros och följer upp med ”… har du kollat det här?”

”Det här har jag kollat bara för några dagar sedan”, svarar Skandiamannen.

Den enda person som Skandiamannen kan kontrollera sin utstämplingstid med är Roland B. Någon sådan kontroll har inte skett. Och hade Skandiamannen gjort den kontrollen hade svaret blivit att utpasseringstiden var 23.19. Den senare tidpunkten 23.21 har aldrig varit aktuell i något sammanhang. Skandiamannen ljuger om sin utstämplingstid. Återigen.

Det här är förstås Gunnar Wall medveten om, han har återgett protokollen ordagrant i bloggen . Men han väljer att utelämna denna uppenbara lögn och hänvisar istället till att Skandiamannen ”slarvar”– ändamålet får hela medlen.

Punkt 7 Hur trångt om tid är det för Skandiamannen?

Skandiamannen stämplar ut 23.19, med den osäkerhet som stämpelurets minutvisning innebär. Sedan bör Skandiamannen åtminstone byta några ord med väktarna innan han ger sig ut på Sveavägen. Här är det svårt att tro på hans egen uppgift att han bara skyndat förbi väktarna, sin brådska har han andra skäl för att överdriva. Väktarna borde ha noterat hans ovanliga brådska, om de satt som vanligt på sina platser.

Även med en så sen utpassering som 23. 20 genom Skandias huvudentré har Skandiamannen 90 sekunder på sig till den position där skotten faller 23.21,30. Att gå från entrén till denna position tar högst 40 sekunder, vilket ger Skandiamannen 50 sekunder att agera på.

Paret Palme befinner, enligt polisman Jan Länninges beräkningar, 52 sekunder från platsen där skotten föll när Nicola F möter dem strax norr om Skandias huvudentré. Enligt Lisbet Palme skedde inget stopp på vägen, i alla fall inget som hon säkert kunde påminna sig. I hennes vittnesmål sker heller inget möte med någon tredje person.

Om vi ändå ger makarna Palme 10 extra sekunder för ett stopp på vägen fram till brottsplatsen, blir tidpunkten cirka 23.20, 30 då Nicola F möter paret Palme strax norr om Skandias huvudentré. Då har Skandiamannen en halvminut på sig att från entrén ta sig norrut, upptäcka paret Palme och vända om.

Även med ogynnsamma tidsmarginaler hinner Skandiamannen göra vändan norrut på Sveavägen. Skulle det INTE vara Skandiamannen som Nicola F i möter (mot min förmodan), har han förstås ännu mer tid på sig att ta sig till den position där skotten föll.

Gunnar Wall tar också upp Skandiamannens iakttagelse av vittnes Lars J. Just den iakttagelsen var avgörande för Palmeutredarna i ett tidigt skede av utredningen. Den visade att Skandiamannen varit på brottsplatsen (det var också hans avsikt när han ringde polisen dagen efter, att befästa sin närvaro på brottsplatsen EFTER skotten).

Frågan är: var befann han sig när han såg vittnet Lars J? Själv ger han sig positionen intill Palme, talandes med Lisbet. Efter att Lisbet pekat ut riktning och gett signalementet blå täckjacka, ser han Lars J där han står och tittar in mot brottsplatsen.

Att detta inte har hänt, råder det inget tvivel om. Skandiamannen befinner sig någon annanstans. På samma trottoar, några meter längre bort, men fortfarande i den sektor där Lars J kan iakttas är Gunnar Walls förslag. En förflyttning på tre meter som verkar räcka för att göra honom helt osynlig för övriga brottsplatsvittnen.

Vid den här tidpunkten är 8-10 personer i närheten av Palme. Tre bilar står på gatan, brottsplatsen en avgränsad yta där man inte kan försvinna i mängden. Ska man hävda att Skandiamannen befinner sig i den här positionen på Sveavägen får man stödja sig på uppgifter som inte finns.

Det finns andra positioner där Skandiamannen kan ha iakttagit Lars J. Det kräver dock en tidigare utpassering, och det finns inga vittnesuppgifter som stödjer att han befunnit sig i närheten av brottsplatsen.

Min inställning är att Skandiamannen ser Lars J under språngmarschen, passerar honom på Luntmakargatan och sedan med en huvudvridning kan se honom på vägen uppför trapporna, där sista chansen ges uppe på krönet.

Punkt 8 Skulle inte Grandvittnen och brottsplatsvittnen reagerat när Skandiamannen dyker upp i media?

Här återkommer Wall till att inga personer vid Grand eller på mordplatsen reagerat för Skandiamannen. Låt mig summera: brottsplatsvittnet Leif L reagerar spontant för Skandiamannen när han framträder i media under mars-april 1986, uppenbarligen gör det honom misstänksam men i det förhör där han yttrar sina misstankar låter förhörsledaren honom inte utveckla ämnet.

Brottsplatsvittnet Yvonne N reagerar starkt igenkännande när hon får en bild på Skandiamannen presenterad för sig i januari 1987, uppenbarligen för första gången.

Brottsplatsvittnet Lars J reagerar sommaren 2018 för första gången sedan 1986 igenkännande för en person. Det är ”mycket möjligt” att det var Skandiamannen som passerade honom på Luntmakargatan, säger han.

Grandvittnet Mårten Palme reagerar sommaren 2018 igenkännande för Skandiamannen när han för första gången får se bilder och videoklipp. Han liknar den person Mårten Palme såg vid en möbelaffär intill Grand.

Hur hade resultatet blivit om Skandiamannen presenterats för relevanta vittnen på brottsplatsen och vid Grand när minnesbilderna var någorlunda färska? Trots uppmärksamheten i våras är det förmodligen ett antal vittnen som inte har en susning om Skandiamannen. I vittnes Leif L:s fall var det bara på en direkt fråga från förhörsledaren som han tog upp att han sett Skandiamannen i media och reagerat för hans historia.

Punkt 9 Jerker Söderbloms utredning av vittnen på brottsplatsen

Här får Gunnar Wall vidgå att det fanns en utredning av den typ Stig Edqvist efterlyste, utförd av Jerker Söderblom Däremot verkar han anse att den höll låg kvalitet. Ingen utanför polishuset har sett den, så det är svårt att avgöra. Själv ansåg Söderblom att en av viktigaste uppgifter i utredningsarbetet var att rida spärr mot några Säpo-anställda som gjorde sitt bästa för hitta kurder där inga fanns.

Förre biträdande spaningsledaren Ingemar Krusell ansåg att Söderbloms utredning var ett bra exempel på polisiärt utredningsarbete. Krusell hade gott anseende bland journalister som inofficiell talesman för Palmeutredningen. ”Vittnesmålen från brottsplatsen, rekonstruktionen i april -86 och Jerkers utredning var vad vi hade att utgå från vad gäller brottsplatsen”, sade Krusell till undertecknad.

Delar av det material Söderblom arbetat med finns medtaget i den rekonstruktion som medföljer Gärningsmannaprofilen. Där finns exempelvis vittnesmål från personer som uppehållit sig vid eller passerat Dekorimahörnan minuterna före mordet. Gemensamt för vittnesmålen är att man inte sett någon väntande gärningsman.

Punkt 10 Skandiamannen är harmlös och kan inte vara mördaren

Gunnar Wall påpekar att vännerna lämnar omdömen om Skandiamannen som att han kan inte kan vara mördaren, han var för harmlös, han hittade på allt för att göra sig intressant. Det är värdeomdömen från vänner som inte vill se Skandiamannen som mördaren. Lika eniga är de också om hans bitterhet över att livet gick honom emot, uteblivna erkännanden, att vännerna inte tog honom på allvar, hans naiva fixering vid att få göra sig bemärkt, Palmehatet … allt delar i ett mönster som känns igen från forskningen kring politiska mord.

Det politiska motivet och hans psykologiska profil ser jag som tillräcklig förklaring till att han agerat på egen hand. Givet att tillfället gavs och i en situation och en miljö där han tordes agera. Tillsammans med en tillräcklig mängd alkohol.

Om Skandiamannen ingår i en grupp som drivs av ideologiska och patriotiska skäl skulle jag säga att det är samma psykologiska drivkrafter bakom hans engagemang i en sådan grupp som om han skulle ha utfört mordet på egen hand.

Slutligen ägnar Gunnar Wall ägnar mycket utrymme åt att befästa möjligheten av att det fanns walkie-talkieförsedda grupper ute under mordkvällen. Och där är vi överens.

Däremot finns det inget som binder någon sådan grupp till mordet eller gärningsmannen, trots att det har lagts ner åtskilligt arbete på att hitta sådana kopplingar. Inte heller i den senaste boken av Jan Stocklassa (där Gunnar Wall medverkar som faktagranskare och handledare/mentor) finns det några sådana bevisade kopplingar mellan huvudpersonen och brottsplatsen.

Och det är det som är så befriande – eller provocerande – med Skandiamannen. Där alla andra spår upplöses i tomma intet på brottsplatsen, där börjar historien om Skandiamannen. Det ska bli intressant att få ta del av sista kapitlet i den historien så småningom.

Annonser

176 reaktioner på ”Thomas Petterssons andra svar: Skandiamannen låter sig inte bortförklaras

  1. Det här måste jag ju kommentera, men först en eloge till Gunnars bild från trappan för att visa på hur svårt det är att se Lars däruppifrån.
    Punkt 1- Varför inte redovisa att det finns olika uppgifter om när Skandiamannen var ute och drack middag. Varför lita mer på egna samtal än på ett polisförhör? Kopplingen till 20.10 är ju ganska tydlig eftersom hon vet när hon vanligen kommer till jobbet och denna gång lite tidigare.
    Punkt 2- Varför aldrig skriva hur de olika personerna uppfattade Grandmannen utan bara lite svepande anse att de var väldigt lika. Så ställ upp signalementen på Grandmannen och Skandiamannen bredvid varandra och låt andra avgöra. Och nej, rock och jacka är två olika saker. Ska man vara så otydlig så kan man få alla till en Grandman. Och vad exakt i uppträdandet vid Grand pekar på Skandiamannen? Och inget luddigt om att Skandiamannen borde vara ångestfylld inför mordet och det passar in på XX:s beskrivning. Då kan ju vem som helst var mördaren eftersom vem som helst kan vara ångestfylld inför detta.
    Punkt 3- Se punkt 2.
    Punkt 4- Visst är det möjligt, men att få ihop det med vittnesmålet att de pratar flera minuter och att Skandiamannen ska ha gått norrut och sen söderut är ytterst konstigt. Det är inte gott om tid, det är snarare ytterst ont om tid.
    Punkt 5- Så det Nicola säger i polisförhöret stämmer inte? Ditt samtal (när då?) om att han haltade väger alltså tyngre? Och hur förklarar man den tydliga kopplingen på färg på jackan (jacka, inte rock) med telefonkatalogen? Anders B har exakt en sådan färg på jackan. Och ser man till filmen på Skandiamannen från Rapport så haltar han inte. Det blir en konstig koppling till att han (i så fall ibland) har ont så han haltar, vilket han inte visar på filmen, och då måste det vara den Nicola ser (men som han inte säger haltar).
    Punkt 6- Vet ej.
    Punkt 7- Det vet vi inte eftersom vi inte vet exakt när han gick ut och inte hur länge han pratade med vakterna. Att han pratade med Lisbet när han såg Lars tror jag inte ett dugg på, men tala om exakt vilka vittnen man frågat om Skandiamannen och vad de frågat innan man använder ”ingen såg Skandiamannen” som argument. Redovisa sen vilka vittnen som var på plats som man inte frågat. Nej, just det, det vet man antagligen inte eftersom utredningen är så uselt genomförd. Titta på bilden ovan, hur ser man att Lars är i 20-årsåldern med blå täckjacka med en snabb huvudvridning?
    Punkt 8- Vad är det Leif säger som pekar mot Skandiamannen? Han ”har teorier”, men det kan ju vara teorier om att Skandiamannen ljuger som en borstbindare, vilket är ganska uppenbart, speciellt i senare förhör. Att någon över 30 år sen säger att Skandiamannen liknar mördaren bedömer jag som av nästan obefintligt bevisvärde.
    Punkt 9- Se delvis punkt 7. Men att de som passerade inte sett någon gärningsman är ju inte så konstigt. Om någon står längs Sveavägen en fredagskväll så är det väl inte så troligt att man lägger märke till denna. Står man och skriker hotelser eller viftar med en revolver, visst. Men fundera själva. Hur mycket lägger ni märke till vem som står var när ni går en gata fram en fredagskväll med -5 grader och lite blåst om denne inte gör något speciellt? Man frågar ju också om Dekorimahörnan i sammanställningen, men det är ju egentligen fel plats om man tror vittnet Inge. Då står mördaren lite norrut från hörnan. Inge däremot sitter och tittar på platsen en stund (hur många minuter vet vi inte, 1 minut och uppåt är väl bästa gissning).
    Punkt 10- Innan vi vet vem som är gärningsman så blir det lätt spekulativt. Men problemet är ju som de flesta är överens om utredningen är dåligt genomförd och att anse att konspirationer/ grupper bakom mordet är väl utredda har väl Granskningskommissionen visat att så inte är fallet. Argumentet ”ner på Sveavägen” känner vi ju igen från Christer P och det kan ju faktiskt vara så att det är personerna TT, XX, YY och ZZ som planerade och genomförde mordet och dessa kanske inte finns i materialet eller har inte utretts tillräckligt eller inte utretts mot varandra. Då hjälper det inte att försöka hitta ”den mest skyldiga bland de nere på Sveavägen” och i detta fall Skandiamannen. Sen kan vittnesmålen bland dem nere på Sveavägen ge ledtrådar till vem mördaren är.

      1. Vi får väl tro på att Lars kunde se händelseförloppet på mordplatsen från sin position, precis som han berättat om i sitt vittnesmål. Och dessutom förefaller det ju som om Lisbeth Palme såg Lars från mordplatsen. Den iakttagelse som hon presenterade i rätten av en man som stod inne i gränden och tittade ut kan väl inte gärna handla om någon annan.

        1. Att se skeenden och detaljer är två olika saker. Jag påstår å det starkaste att det är omöjligt att se de detaljer vi pratar om. Ni som bor i huvudstaden – gör en praktisk undersökning. Slutligen, Lisbeth pekar ju också ut en viss missbrukare från Rotebro….i rätten.

        2. Om vi nagelfar Lisbeths förhörsprotokoll kan vi också skönja de motsatta. ”Det var mörkt på platsen”. Hon tror sig också vara säker på att LJ är densamme som GM. Hur som, från det avståndet ser hon inte det hon påstår sig se. Det är en myt vi helt kan avfärda. Det betyder att Skandiamannen inte kan ge det precisa signalement beträffande LJ från Sveavägens perspektiv. Det är omöjligt, såvida du inte besitter någon form av supersyn.

          1. Om Skandiamannen var kvar på mordplatsen bör han ha fått goda möjligheter att studera Lars J när denne kom ner dit för att höras av polis om vad han sett. Det kan ha fyllt i detaljer till Skandiamannens första observation av Lars.

          2. Om LP kunde i upplösningstillstånd se någon som tittar ut mot Sveavägen och troligen koppla ihop ihop Anders B:s blå jacka med Lars blå jacka tyder väl på att Lars var hyfsat synlig för Skandiamannen om han stod på plats.

            1. Det kan tilläggas att Skandiamannen i förhöret den 1 mars säger att ”väggen till det s k kulturhuset var upplyst” och att det var mot denna vägg han gjorde sin iakttagelse av en man i mörkblå täckjacka.

              Frågan om hur lätt det var att se Lars J från Sveavägen handlar alltså rätt mycket om ljusförhållandena där Lars stod. Om inte Skandiamannens uppgifter om den saken kan avvisas tycker jag inte heller hans påstående om att han såg en person där kan avvisas utan vidare.

  2. Återigen då. Thomas Petterssons scenario att Skandiamannen står vid Grand för att bege sig till Skandiahuset och stämpla ut i god tid håller inte. Då måste man ifrågasätta Lisbeth Palmes vittnesmål och det gör ju Pettersson inte.
    Det viktiga är inte om det är möjligt att ta sig från punkt A till punkt B på ett visst antal minuter, istället får man ha paret Palmes promenadtakt och rörelser som utgångspunkt och ställa det mot Skandiamannens påstådda rörelser.
    Pettersson menar att även utan att behöva småspringa så skulle Skandiamannen hinna. Nu finns det ju inte heller nån anledning för honom att springa eftersom Skandiamannen enligt detta scenario ångrat sig uppe vid Grand och gett upp planerna.
    Makarna Palme och Skandiamannen utgår från samma punkt. Makarna Palme i snabb promenadtakt. Skandiamannen åtminstone inte snabbare än så. Han kommer då, oavsett var han korsar Sveavägen, att först ha minst 50 meter extra sträcka att tillryggalägga samt den tiden det tar att gå från baksidan av Skandiahuset till receptionen, även det c:a 50 meter. På vägen ska han också stämpla ut och eventuellt dra sitt kort för att komma ut i receptionen, där han också pratar med väktarna en liten stund.
    När han sen kommer ut på Sveavägen igen ska han alltså enligt Pettersson ändå ha god marginal.

    För att göra det hela övertydligt. Skandiamannen kan från Sveavägen ta vägen Kammakargatan eller Adolf Fredriks kyrkogata till Luntmakargatan. Vilken väg han tar har marginell betydelse när det gäller tidsaspekten. Låt oss anta att han följer paret Palme till Adolf Fredriks kyrkogata där de sneddar över. Själv fortsätter han österut på samma gata. Med samma gångtakt kommer han inte ens hinna in genom Skandias bakdörr innan makarna Palme kommer fram till Skandias entré.

    1. Delar dina tankar Emma.

      1 Thomas Petterssons scenario utgår från att Lisbeth inte ser/alternativt ser fel. Detta trots att både Anders B och särskilt Inge M är relativt säkra i sin uppfattning om att hon tittar upp mot ”mannen som sköt”. Hon ser dessutom honom springa in i gränden. Jag tycker frånvaro av analys kring detta är en stor brist.

      2 Scenariot att Skandiamannen är vid Grand förutsätter att han har smitit bakvägen utan att ha stämplat ut. Det finns alltså en ”tickande stämpelklocka” som måste hanteras efter en aktion. Vid Grand kan han omöjligen veta hur palmeparet kommer att agera (om inte taxi) – går dom norr-, söder, öster- eller västerut? Stämpelklockan tickar…Alternativet att han ser paret gå söderut och följer efter en bit ser jag som uteslutet – såsom Emma beskriver finns inte tiden. Det andra alternativet är att han avbryter en tilltänkt action vid Grand och avviker. Då finns det ingen som helst anledning till brådska tillbaka och han vet då inte heller hur dom går – tiden räcker inte heller här. Det enda alternativet är den osannolika händelsen (inte mördaren😉) att spontant gå ut i famnen på palme, ha en kraftig revolver i fickan, komma på att han kan skjuta statsministern, skjuta statsministern och inte minst – skjuta en helt ”oskyldig” person i form av hans fru. Det är inte omöjligt men ”till visshet gränsande sannolikhet” -mycket osannolikt.

      1. Som så många andra har du inte ordning på begreppet sannolikhet och hur man beräknar den. Du måste se till hela mängden av möjliga utfall och sätta urvalet i relation till den.

        Ja visst, sannolikheten är extremt låg för att Palme skulle bli skjuten just där och då om du bara ser till den kvällen. Men om du lägger till alla tillfällen där Palme under 15-20 år varit exponerad för många människor, är det ganska hög sannolikhet att han någon gång under perioden skulle utsättas för ett attentat. Nu kanske det hände mer eller mindre slumpmässigt just vid detta tillfälle på denna plats.

        Oavsett när och var attentatet hade inträffat och om inte brottet klarats upp, hade sannolikhetsargumentet använts och en flora av olika teorier hade uppstått. Jag säger inte att det var ett rent slumpmässigt attentat men det kan mycket väl ha varit det och det är beklagligt att låg kunskap om sannolikhetslära bidrar till detta.

        1. Tack Erik för din synpunkt! Mitt inlägg är, om du missat poängen, skrivet med viss ironi mellan raderna – jag är mycket väl förtrogen med sannolikhetslära efter 30 år i juridisk tjänst. Det är omständigheterna i kring detta fall (med omnämnd gärningsman) som åsyftas – inte sannolikheten för ett spontant attentat generellt. Håller helt med dig om att det kunde skett när som, var som och av vem som helst i övrigt. Sannolikheten för det är snarare en akademisk fråga.

          1. Tack då förstår jag dig lite bättre! Min kommentar var också allmänt menad till andra på detta forum som väl lättvindigt avfärdar möjligheten av ett mer eller mindre slumpmässigt mord/dråp.

    2. Emma, du försöker slakta ett par av Petterssons hypoteser. Gott nog.

      Ytterligare en hypotes är att SE stämplar ut 23:19 och ser Sveavägens ljus 23:20. Tar skarp höger och går Sveavägen norrut. Möter paret Palme efter 50 m, vänder sig om och följer efter. Skjuter statsministern i hörnet Tunnelgatan/Sveavägen och försvinner uppför trapporna upp mot Malmskillnadsgatan.

      Poängen med ovanstående scenario, som är teoretiskt möjligt, är att det inte säger ett dugg. Man måste helt enkelt börja i andra ändan. Om Skandiamannen inte är mördaren – vad gjorde han då under de 20 minuter han säger sig ha snurrat kring mordplatsen? Ingen av Petterssons antagonister har hitintills svarat på denna fråga. Möjligen Gunnar, som i något sammanhang säger att Skandiamannen är missuppfatta. Att slakta Petterssons hypoteser är en sak. Att komma med dito när det gäller Skandiamannens förehavanden på brottsplatsen är något helt annat.

          1. Håller med dig Per om det men tillägger att det är helt lönlöst att, utifrån materialet, utpeka Skandiamannen med tvärsäkerhet. Om TP hade redovisat sitt verk som en påbyggnad av Lars Larssons bok och som ett starkt indiciespår hade vi inte haft dessa omöjliga (och delvis onödiga) diskussioner. Nu valde TP att proklammera ”sanningen” vilket var olyckligt för diskussionen.

      1. Ser inte att det är upp till oss som inte tror att Skandiamannen är mördaren att ta reda på vad han gjorde när han inte mördade statsministern. Om du är på väg hem från jobbet och råkar bli vittne till att en statsminister blir skjuten till döds är det inte så konstigt om du rör dig kring mordplatsen en stund och inte vet vad du ska göra innan du fortsätter din färd hemåt

  3. Makarna Palme kan inte ha hållit rask promenadtakt om de lämnade biografen klockan 23.15 och kom till Dekorima klockan 23.21 då sträckan bara är lite drygt 300 meter och tar 3-4 minuter i rask takt.
    Paret Palme stannade dock upp vid minst ett skyltfönster och stannade eventuellt och pratade med någon som kan ha varit mördaren vid reklampelaren 15 norr om mordplatsen.
    Skandiamannen kan som längst ha följt efter statsministerparet till Adolf Fredriks kyrkogata därefter måste han ha fortsatt denna österut och svängt in på Luntmakargatan medan Olof och Lisbet stod och tittade på skyltfönstret till Sari butiken. Han måste ha skyndat på stegen fram till bakdörren och genom huset till huvudingången. Teoretiskt sett kan han ha hunnit ut på Sveavägen lagom till Olof och Lisbet kom gående beroende på hur länge de stod stilla vid skyltfönstret. Frågan är förstås varför han skulle ha gjort denna underliga manöver och riskera att förlora makarna Palme ur sikte.

    1. När man ska sätta klockslag på paret Palmes promenad från bion får man förstås inse att starttiden 23.15 är en uppskattning. Det är också omöjligt att veta hur lång tid det kan ha tagit för dem att korsa Sveavägen – det är ju inte säkert att de kunde traska direkt över gatan, så där kan det lätt ha tillkommit kanske en halv minut jämfört med en promenad där inte trafiken var ett problem.

      Vad vi har anledning att utgå från är att de bara tycks ha gjort ett enda avsiktligt stopp innan de passerade Skandias entré, det vid Sari. Lisbeth uppgav i rätten att de stannade omkring tio sekunder. Det är rimligtvis inte en särskilt exakt uppgift, men det pekar ändå på att de inte stod där särskilt länge.

      Sedan de mött Nicola F utanför Skandias entré tycks det som om de stannat upp en stund innan de kom fram till Dekorimahörnan, precis som Jonas är inne på. Att det kan ha varit så får också stöd av taxiföraren Anders D:s vittnesmål om de tre stillastående personerna till vänster om hans bil när den väntar på grönt ljus.

      Men inget av detta gör att det – såvitt jag kan bedöma – framstår som särskilt realistiskt att Skandiamannen skulle ha följt efter Olof och Lisbeth en bit för att sedan ta sig in i Skandiahuset bakvägen, stämpla ut, prata med vakterna, komma ut på trottoaren, bege sig norrut, träffa på Palme, låta denne passera, uppta ett förföljande och sedan skjuta honom i Dekorimahörnan.

  4. Mårten Palme sitter i ett palmemordsprogram på tv3 och säger att Grandmannen är RUSKIGT lik Christer Petterson. Nu ändrar han sig och tycker den person passar in på SE istället.
    Vi pratar om två människor som helt saknar likheter.
    Med andra ord så bör man inte ta Mårtens ord på för stort allvar. Och definitivt inte använda hans nyliga svängning i ämnet, till sin fördel, när man försöker sälja in SE som gärningsman.
    Oseriöst av T Petterson

    1. Mårten Palme noterade också att Grandmannen hade ljusa skor. När han senare berättade om konfrontationen med Christer Pettersson, uppgav han att han hade reagerat över just den detaljen hos missbrukaren från Rotebro, när denne stod uppställd i konfrontationsgruppen.

  5. En allmän reflektion. I den här diskussionen blir det ibland så att man – undertecknad inkluderad – svävar över lite från den hypotes som läggs fram till att fundera över vad som är teoretiskt möjligt.
    Det behöver givetvis inte vara fel och öppnar upp för att diskutera utifrån andra premisser, men jag tycker att det är viktigt att skilja det ena från det andra när Thomas Petterssons bok och inlägg i debatten diskuteras.

    Jag har ställt mig tvivlande och i vissa fall avvisande till vissa delar av de hypoteser som Thomas Pettersson presenterar. Vad som är teoretiskt möjligt är en annan fråga.
    Till exempel skulle man kunna ge Skandiamannen ”tidsfördelar” genom att t ex spekulera i om han kanske kom snabbare över gatan, att paret Palme stod lite längre vid Sari och kanske gjorde ett uppehåll till, så som Gunnar beskriver här ovan. (Fick ta på mig dumstrut där en stund för att jag inte tänkte på trafiken)

    Dock tar inte Thomas Petersson själv upp dessa eller andra alternativ som kan förklara den uppenbara tidsproblematiken. Om något sådant senare inkluderas av författaren själv så hamnar saken i ett annat läge, men tills vidare så avser mina synpunkter bara hypoteserna så som de presenterats.

    1. Av nån anledning kan jag inte svara direkt på Thomas Petterssons text nu så jag lägger det som svar på mitt tidigare inlägg.

      Det är anmärkningsvärt att Thomas Pettersson upprepar uttrycket ”ändamålet helgar medlen” när han refererar till Gunnars svar. Enligt min mening är hans egna hypoteser och scenarion delvis en djungel av tendentiösa antaganden och påståenden.

      Thomas P skriver:
      ”Inte heller är definitionen av jacka eller rock självklar, det beror helt på modellen.”
      Den mörka rocken har ju tidigare varit ett centralt argument men nu relativiseras det plötsligt.
      Syftet är vad jag förstår att få en indiciekedja att gå ihop med hjälp av Mårtens Palmes och Lars J:s nyligen gjorda uttalanden om Skandiamannens likhet med mannen vid Grand respektive den flyende gärningsmannen.

      ”När det gäller glasögon är de lätta att plocka av och bära i en innerficka.”
      Förvisso, men då har Skandiamannen som enligt egen utsago behöver glasögon ute för att kunna känna igen folk på trottoaren, och alltså är närsynt, bestämt sig för att i något läge stoppa ner dom i innerfickan.
      Han går väl knappast ut på trottoaren utan dom. När tar han då av dom? Efter att han fått syn på paret Palme? Vad tänker han då? Nu gäller det att sikta rätt på nära håll så det är väl bäst att stoppa ner glasögonen? Och den lilla väskan får man förmoda. Ett eftertänksamt och sansat beteende av en alkoholpåverkad person uppfylld av uppflammande ilska kan man tycka.

      ”Vittnesmålen från brottsplatsen är väldigt spretiga, och det som kokats ner till det troligaste signalementet på gärningsmannen är tillräckligt överensstämmande med Grandmannen för att det ska kunna vara samma person”
      Det man kan koka ner det till bör då vara en inte helt ung person som troligen bär en mörk rock, men kanske bär en blå jacka. Som bär glasögon. Eller inte.

      Det andra alternativet då. ”Dråp i hastigt mod”
      Den bild som Thomas P. tecknar av Skandiamannen är en något svagsint och påverkbar person.
      I det borgerliga och militära sociala sammanhang han ingår finns ett utbrett och djupt hat mot Palme. Under inverkan av det och i kombination med ett delvis socialt och yrkesmässigt misslyckat liv puttrar och kokar han av ilska och bitterhet. Av en händelse promenerar så objektet för hans hat i stort sett rakt i famnen på honom och under alkoholrus så släpper plötsligt alla spärrar.

      Thomas P. hänvisar till gärningsmannaprofilen och att Skandiamannen är ”som kalkerad på den besvikna och negativt laddade personlighetstyp som enligt FBI hade stått för så många politikermord i USA”. Enligt min mening är det en ytlig beskrivning som även motsägs av den bild som Thomas P. själv tecknar av Skandiamannen.
      Man kan även beskriva Skandiamannen som en i stort sett välanpassad och hårt arbetande person, gift sedan många år, deltagande i många sociala sammanhang, angelägen om att vara accepterad och omtyckt. Han känner stor sorg över sin barnlöshet och antar rollen som fadersfigur åt sina vänners barn.
      Han ”kunde inte ens döda en fluga” säger ex-hustrun.
      Även om det finns exempel på utpräglade djurvänner som inte har nåt emot att ta livet av folk så pekar det väl ändå i en annan riktning gällande hans inneboende kapacitet att mörda någon.
      Och hur är det med hans Palmehat egentligen? Har någon överhuvudtaget sagt att han brukade uttrycka sig hatiskt eller hänge sig åt detta hat med liv och lust? Eller satt han bara på sin kammare och odlade det?

      Enligt Thomas P. har vi att göra med en obalanserad och känslostyrd person som i åtminstone halvberusat tillstånd begått århundradets brott. Redan under de följande minuterna förvandlas han dock till en person som har tillräcklig sinnesnärvaro och kyla för att besluta sig för att han inte har något annat val än att agera som vittne.
      Kanske återvänder han till brottsplatsen vilket knappast kan betecknas som kyligt och beräknande utan snarare rent dumdistrigt. Han är alltså både impulsiv och känslostyrd, iskall, smart, beräknande och rätt korkad under loppet av tjugo minuter.
      Det andra alternativet gör inte mycket för att bringa klarhet i detta märkliga kameleontliknande beteende. Han återvänder då direkt till Skandia och uppvisar då medkänsla med offret och hans hustru.
      Människor är komplexa och beter sig emellanåt motstridigt men om han är skyldig så uppvisar han, under den aktuella kvällen och därefter, talanger som skulle peta ner Christer P. från tronen som den man som kunde ha blivit Sveriges främsta skådespelare.

      Alternativet att Skandiamannen är del av en amatörmässig mindre grupp ser inte Thomas P. som troligt då inga grupper med eller utan walkie-talkies har kunnat knytas till brottsplatsen.
      Att ingen sån grupp hittills identifierats och knutits till brottsplatsen är knappast något argument.
      I själva verket finns det ju många frågetecken kring walkie-talkie iakttagelser.
      Jag tycker att det finns andra skäl som väger mycket tyngre.
      Hur amatörmässig är egentligen en grupp konspiratörer som beslutat sig för att Skandiamannen är deras man? En lite allmänt knepig och snacksalig person med dåligt självförtroende som behöver uppmuntran och stöd i det han företar sig. En person som uppträtt omdömeslöst och utan kompass när han fått möjlighet att befinna sig i centrum för omgivningens uppmärksamhet. En person som lider av reumatism som gör att han emellanåt har svårt att röra sig och som dessutom bevisligen har svårt att hålla sig nykter. Vad skulle möjligtvis kunna gå fel?
      Dessutom skulle väl även en amatörmässig grupp haft vett att på något sätt få tyst på honom i ett ganska tidigt skede.

      1. Insåg just att jag själv grovt trampade i den tendentiösa fällan. Det kan givetvis finnas skäl för Skandiamannens hustru att säga att han inte ens kunde döda en fluga. Bilden av Skandiamannen som gärningsman verkar dock te sig absurd för andra i hans omgivning som har uttalat sig.

    1. Av Inge M:s och hans medpassagerares vittnesmål framgår att Inge M upptäckte ”Dekorimamannen” högst en minut före skotten, troligtvis senare. Inges vittnesmål under första månaden är oklara och motsägelsefulla.

      Anders B hade upprullade kanter på sin mössa och kan av vissa vittnen på avstånd ha förväxlats med gm när Anders sprang till Dekorimas entré.
      Mindre troligt, men möjligt är att Inge M:s Dekorimamaman var Anders B och inte Skandiamannen.

  6. Antar att jag är skadad av Leif G W Persson och vad han ständigt hävdar i program som ”Veckans brott” och ”Brottsjournalen” mm, att vittnesmål är jäkligt vanskliga och egentligen saknar värde. Det som gäller är teknisk bevisning. Dock finns inte mycket av det sistnämnda i detta fall. Min poäng är att jag inte tror att man kan peka ut en gärningsman enbart baserat på vittnesmål, vilket ju i princip är fallet här.

    I motsats till de flesta anser jag att utredningen måste bort från Sveavägen, inte tillbaka dit. Min högst personliga åsikt är att det är vad folk råkat ut för efter mordet, som kan leda utredningen vidare. Läs tex vad Anna Hage råkade ut för efter mordet, i hennes egen bok. Inget bevis i sig, givetvis, men en viktigare pusselbit än ev vittnesmål från brottsplatsen.

    Vi vet trots allt att tidsangivelserna är synnerligen förvirrande, motstridiga och till och med manipulerade. Att kombinera detta med minst lika motstridiga vittnesmål, gör att man med lite god vilja kan peka ut just sin favorit till möjlig gärningsman. Personligen lägger jag större vikt vid vad som hände straxt innan respektive efter mordet.

    Thomas Pettersson har gjort ett gediget arbete med att kartlägga Grandmannen, något polisen borde ha gjort för längesen, och det ska han ha all heder för. Däremot är jag skeptisk till nämnda person som gärningsman. Det finns lite för många OM och MEN.

    Vet att denna min första kommentar här, inte tillför något nytt egentligen, men min poäng är ändå att man inte bör stirra sig blind på osäkra och motsägelsefulla vittnesmål och tidsangivelser från själva brottsplatsen. Som exempel, sök på SKÄNK på Tradera, och Du får fram allt från kommoder till chiffonjéer. Att folk vet skillnaden mellan tex mössa-hatt-keps eller rock-jacka, är tyvärr att överskatta dem.

    1. Så snart jag hade postat min kommentar så insåg jag att jag troligen varit både otydlig och för kategorisk. Vill därför utveckla det hela något.

      Så länge ”folk” klär sig som ”folk” så noterar man ytterst sällan deras klädsel, och i svensk vinterkyla klär vi oss (tyvärr) otroligt likartat och tråkigt. Det är egentligen bara om något avviker från det ”normala” som vi verkligen noterar det. Hade någon vid mordplatsen tex burit en klassisk barnkeps med en propeller ovanpå, så kunde vi ha varit säkra på att tämligen många hade vittnat om exakt det. Men om någon haft en mössa eller keps, med eller utan öronlappar, är inte något som en mänsklig hjärna brukar registrerar vid en hastig anblick. Därför är vittnesmålen vanskliga att utgå ifrån, så länge inte flera personer oberoende av varandra vittnar om något som verkligen ”stuckit ut”.

      Ergo – vittnesmålen från mordplatsen torde vara, som allra bäst, av sekundärt värde.
      Det som hände straxt innan samt straxt efter mordet, torde väga tyngre. Särskilt om dessa händelser i sin tur styrks av vittnesmålen från mordplatsen, eller åtminstone inte motsägs av dem.

      Jag vet att detta är något ”off topic” just här där Petterssons bok diskuteras, men det är ändå just intetsägande vittnesmål och motsägelsefulla tidsangivelser som de flesta kommentarerna kretsar runt.

      OCH när det gäller Stocklassas bok (som jag inte hunnit läsa än), förstår jag inte kritiken mot Gunnar. Tvärtom. Har själv funderingar på en bok om Palmemordet och vad vore då mer naturligt än att be Gunnar att faktagranska den? Detta oavsett vad han anser om ev teorier och spekulationer som framförs.

      Till sist måste jag erkänna hur otroligt imponerad jag är! Inte bara av Gunnar Wall som jag följt sedan länge, men av hur otroligt pålästa alla kommentatorer är! Att ni minns alla klockslag och enskilda vittnesmål är otroligt. Mitt eget minne fungerar sällan på det viset utan minns lättare ”the big picture”, om man säger så.

  7. En reflektion bland alla teknikaliteter och tidsangivelser…vem är det som INTE behöver belöningen på 50 mille?!

    1. Ingen kommer någonsin, någonsin få några 50 miljoner. Vi kommer bara längre om alla inser detta. Aldrig kommer de 50 miljonerna att betalas ut.

      1. 1. Stat
        2. Organisation
        3. Politiskt övertygade extremister(mord i fosterlandets tjänst)
        4. Politiskt övertygad, ekonomiskt oberoende privatperson med egen agenda för sin
        egen skull
        5. Politiskt övertygad, utan pengabehov privatperson med egen agenda för sin egen
        skull
        6. Pundare

  8. Jag måste bara återigen få påpeka hur oseriöst det känns när en journalist går ut med namnet på ”skandiamannen” och påstår sig ha löst mordet med dessa ”bevis”. Även om något är möjligt så gör inte det att det hela är sant. Pettersson borde skämmas över detta oseriösa beteende och be om ursäkt till ”skandiamannens” ev efterlevande och vänner. Att man anklagar en avliden person på detta sätt när han inte kan försvara sig är rent skamligt.

    Tack Pettersson för de få nya fakta som du har letat upp men dumstrut på för utpekandet och anklagelsen. Skäms!

    1. När Thomas P släppte boken hade Skandiamannen varit död i 18 år.
      Skandiamannens namn har varit känt flera år före boken.
      Hans enda levande närstående är hans exfru som har medverkat till boken och därmed inte motsatt sig att namnet avslöjats..

      Ingen ursäkt för namnpubliceringen men ger en förklaring.

  9. Det som gör MOP så speciellt är att det är ett mordfall med en mängd olika spår som alla stöds av sina indicier, men med ytterst få ‘hårda fakta’ att stämma av dessa spår mot. Vad vet vi egentligen med säkerhet om MOP mer än ungefärlig tidpunkt, plats och ganska vaga beskrivningar av GM? Inte ens de hittade kulorna kan vi vara 100% säkra på. Och tror man på en konspiration inom staten kan vi inte ens lita på obduktionsprotokoll eller någonting. Se t.ex. på mordet på JFK där det fanns film, kulor, vapen, fingeravtryck, vittnen etc och ändå har det inte hindrat otal med spekulationer genom åren om att bevisen är förfalskade.

    Skandiamannen är ett av flera sådana möjliga spår och TP, Lars Larsson m.fl. ska ha credit för det de grävt fram, men i stort sett är det inte så mycket nytt jämfört med vad vi visste redan i början av 90-talet. Kontakter med vapensamlare är förstås intressant men behöver faktiskt inte betyda någonting, så länge ingen provskjuten revolver gett positivt resultat. Eller någon kan visa trovärdigt att Skandiamannen faktiskt brukade gå omkring med en revolver på fickan, eller att han åtminstone hade en revolver på sig den aktuella dagen. Spekulationer om att han kan ha haft en revolver är förstås intressanta men det krävs mer än så för att detta spår ska bli verkligt intressant.

    /Mattias

  10. Det blir ju lätt tyvärr så, att människor i sin iver i tron om att ha knäckt koden till mordet, pekar ut individer. På den punkten skiljer sig Gunnar Wall från flera av sina kollegor. Vill man vara cynisk så kan man ju säga att det väl tur är, att personerna är avlidna.

    Anders Leopold var ju tidig med att peka ut 33-åringen. Även där precis som med Skandiamannen, så finns ju besvärande omständigheter.
    Bl.a hittades krutstänk på hans jacka.
    Sen lämnar hans uttalande i förtalsrättegången mot tidningen Arbetet ett stort frågetecken:
    ”Varför ger ni er på mig, jag är ju bara i periferin till organisationen som mördade Olof Palme?”

  11. En mindre sak. Jag kan inte se vad för (press)etiska problem det är med att Gunnar W kommenterar Stocklassas bok även om han bidragit till forskningen bakom den. Han ansvarar inte för vad boken väljer att föra fram, därför har han rätt att kommentera den. Samarbetet mellan de två framgick dessutom helt klart i rapporteringen förra veckan. Jag har själv bidragit med forskningsresultat till andras böcker – det är sånt man gör författare/forskare emellan, förhoppningsvis i utbyte mot en fotnot i slutet – men det innebär så klart inte att man avstår från att berömma eller kritisera boken i fråga. Ett icke-argument, tycker jag.

  12. Så här står det i Filter-artikeln: ”Där vände sig mannen om [från toppen av trappan] och LJ upplevde det som om denne iakttog honom.”

    Var kommer denna uppgift kommer ifrån? När jag läser förhören med LJ hittar jag inget som pekar på det. Från förhöret den 4:e mars 1986:
    ”F: Såg han dig vid Luntmakargatan?
    LJ: Inte när jag stod vid baracken, nej. Om han såg mig när han var -, vände blicken uppe vid trappan, det vet jag inte om han gjorde. Försvann ganska fort bakom skynket här så jag är tveksam ifall …”

    Dagarna efter mordet är LJ alltså tveksam till att mördaren överhuvudtaget sett honom.

  13. Hela diskussionen blir väldigt skev då resonemanget bygger på två mycket osäkra tidsuppgifter.
    1. Att paret Palme började sin promenad från Grand 23.15
    2. Att Skandiamannen stämplade ut någon gång mellan 23.19.00 och 23.19.59.
    Förutsättningarna för Skandiamannen är alldeles oavsett hur det ligger till med minuter och sekunder att han påbörjat sin promenad från Grand några sekunder efter paret Palme.

    Eftersom Thomas hävdar att Skandiamannen enkelt hunnit ta sig fram till baksidan av Skandiahuset och röra sig genom huskroppen fram till stämpelklockan och faktiskt hunnit småprata lite med väktaren innan han gått ut på Sveavägen, där han dessutom hade en halvminut till godo på makarna Palme och mött dem norr om La Cartiere

    Då skulle alltså Skandiamannen vara mannen i Tensonjackan som vittnet NF vittnar om.

    Jag skulle vilja angripa problemet på ett annat mer överskådligt sätt.
    Nämligen:
    En checkpunkt som både makarna Palme och Skandiamannen måste ha passerat är hörnet Adolf Fredriks kyrkogata och Sveavägen. Alltså samma adress där butiken Sari låg.

    Sträckan för Palme och Skandiamannen är fram till denna checkpunkt exakt lika lång oavsett var Skandiamannen korsade Sveavägen.

    Så tillvida Palmes inte gick anmärkningsvärt sakta så borde de alltså ha varit framme vid denna hörna ungefär samtidigt som Skandiamannen om han nu som Thomas hävdar gått i normal promenadtakt.
    Det kan han alltså inte ha gjort, utan han måste ha gått väsentligt mycket fortare, för i detta läge borde han redan ha loggat ut och vara på väg ut genom Skandias huvudentré.
    Palme som uppehöll sig utanför Sari i högst tio sekunder borde alltså precis ha lämnat Saris skyltfönster!

    Hur är detta möjligt att genomföra för Skandiamannen i vanlig promenadtakt?

    Om vi leker med tanken att Skandiamannen gått så pass mycket fortare än makarna Palme, att han redan när de är vid ”checkpunkten Sari” har hunnit gå de 60 meter som kortsidan på Skandiahuset
    mäter och in genom bakdörren.

    Nu är det mycket bråttom för Skandiamannen, för i detta ögonblick ska han för att tidsschemat inte ska spricka redan vara på väg ut på gatan, för nu lämnar Palme Sari och börjar promenaden söderut.

    Inte ens denna väsentligt mycket snabbare promenad möjliggjordes Thomas Petterssons hypotes, och då återstår bara att Skandiamannen måste ha sprungit mycket fort.
    Men enl Thomas egen logik ”det som ingen sett har inte skett” så måste det uteslutas.

    En mycket rask promenad från bokhandeln utanför Grand till ”checkpunkten Sari” tar ganska exakt två minuter. Därifrån till Skandiahusets bakdörr på Luntmakargatan tar det ytterligare 30 sekunder. Hur lång tid det sedan tar att från bakdörren ta sig hela vägen till stämpelklockan är det väl ingen som forskat i, men så vitt det inte var en rak korridor som ledde direkt fram till klockan så får vi utgå från att Skandiamannen kan ha varit ute på gatan tidigast två minuter efter att han gått in genom bakdörren.
    Tidsschemat har alltså spruckit rejält.

    Sedan kan man ju ifrågasätta logiken i att prioritera en utstämpling i ett läge då man har bestämt sig för ett mord.

    Sedan har nog Thomas faktiskt rätt i att Anders B knappast borde vara mannen som förföljt makarna Palme vid La Cartiere.
    Dennes position är 65 m för långt norrut.
    Så vem var det?

  14. Jag är väl inne på att Skandiamannen skulle kunna vara den skyldige. Speciellt tror jag på scenariot som han själv beskriver i tidskriften Skydd och Säkerhet, dvs att han gick ut på gatan, fick syn på makarna Palme, något hände, och sedan pang…

    Jag har läst både Lars Larssons och Thomas Petterssons böcker och gillar den pågående debatten. T ex är det bra att Gunnar Wall tar upp det där med tiderna och att Thomas Pettersson svarar.

    Några kommentarer:

    Om mordet skedde 23.21.20 och om vittnet Nicola F’s vittnesmål är korrekt och om hans uppmätta gångtempo stämmer, kan vi räkna ut att makarna Palme passerade Skandias entré ungefär 20.19.45 (23.21.20 minus de 1.35 minuter vittnet Nikola F promenerade från mötet med paret Palme till dess han hörde skotten). Från bokhandeln vid Grand till Skandias entré via bakdörren är det väl ungefär 400 m (260m + två av Skandiahusets kortsidor=260+140=400m). Skandiamannen bör ha hållit normalt gångtempo (som Emma påpekar, så har Skandiamannen inte haft någon anledning att skynda på i detta scenariot – han har ju gett upp tanken på att utföra dådet och istället bestämt sig för att åka hem). Normalt gångtempo har jag för mig är 1.4m/s (REF: internet, och Nicola F’s uppmätta gångtempo och dessutom även mitt eget). I så fall tar det 4.45 min för Skandiamannen att ta sig tillbaka från bokhandeln till Skandias entré genom bakdörren. Om man lägger till 30 sek för att stämpla ut, slänga något ord med vakten och sedan ut på Sveavägen så blir det totalt 5.15 min. Då har jag inte lagt till extra tid för eventuellt kludd vid passage genom halva Skandia (t ex eventuella extra dörrar och trappor). Om Skandiamannen påbörjar sin promenad 23.15 skulle han med andra ord kunna vara ute på Sveavägen tidigast 23.20.15.. Men paret Palme bör ju ha passerat 23.19.45. Felmarginalen är förstås stor. Vad detta betyder för Thomas Petterssons Grand-scenario låter jag vara osagt. Jag tror ändå inte på Grand-scenariot, det är för komplicerat.

    Liten miss i Thomas Petterssons senaste kommentar. Han får det till att paret Palme passerar Skandias entré 52 sekunder innan mordet. Men rätt tid är väl 1.35 min – rätta mig gärna om jag har fel.

    Snabb kommentar till Lars Larssons bok. Jag tycker det är en bra bok, men det är lite synd att författaren inte nämner Nicola F’s vittnesmål. Jag tycker inte att det vittnesmålet ligger Lars Larssons teori i fatet.

    1. Det är just detta som rör till det.
      Det rätta är att vi inte vet hur lång tid före mordet Palme passerade Skandiaentrén, vi kan bara göra mer eller mindre kvalificerade gissningar.

      Thomas har rätt i avseendet att det bör ha tagit ca 52 sek i normal gångfart.
      Men eftersom mötet med Nicola F ägde rum ungefär där, och Nicola F påstår att han var på en given plats vid skottögonblicket nämligen Sveavägen 56, så innebär det att Nicola F i normal gångfart hunnit gå 1 min och 35 sek. Dvs 43 sek längre.

      Slutsats. Det är vanskligt att dra slutsatsen att Palme gjort ett uppehåll på vägen efter mötet med Nicola F, men man kan leka med tanken. Den är intressant.
      Det kan också vara så att Nicola F misstagit sig på platsen där han hörde skotten.
      Tänk om även han hunnit gå 53 sek?
      Då skulle han ha befunnit sig strax norr om Adolf Fredriks Kyrkogata, vilket gör det mer logiskt att han kunnat göra de iakttagelser som han gjort av mannen i den blå jackan halvvägs inne i porten.
      Från Sveavägen 56 är avståndet allt för stort.

      Återigen vill jag påpeka att man inte kan räkna ”Skandiamannens” promenad från Grand separat och utifrån en given startpunkt. Allt fokus måste ligga på hans relation till makarna Palme, för det är den bästa referenspunkt vi har.
      Ställ sedan frågan, vad har Skandiamannen hunnit utöver vad Palme hunnit, och hur lång tid bör detta ha tagit.
      60 m extra promenad längs skandiahuset kortsida. Ta sig genom huset (var det ytterligare dörrar att passera, trappor att bestiga mm. mm.
      Allt detta måste Thomas ta reda på. Det borde intressera honom).
      Stämpla ut, samtala med väktare i någon minut, och lugnt och stilla gå ut på Sveavägen. Gå norrut mot mötesplatsen.
      Ska man vara realistisk så bör allt detta ha tagit minst 5 minuter extra,
      och om Thomas skulle få idén att pröva sin teori i en rekonstruktion, så tror jag att han skulle komma fram till den slutsatsen han också.

      1. Först en snabb kommentar. Jag kommenterade precis Mikaels inlägg och motiverade varför jag tror att Skandiamannen behövde 140m extra promenad jämfört med paret Palme. Skickade även följande länk till en gammal bild på baksidan av Skandiahuset se bild på ”kontorshuset”:
        http://bevarastockholm.blogg.se/2011/october/

        Jag var också inne på att undvika använda tiden 23.15 vid bokhandeln eftersom den är osäker, och i stället analysera Skandiamannens och paret Palmes promenader relativt varandra. T ex genom analysera den extra tid det tar för Skandiamannen att gå vägskillnaden (som jag vill ha till 140m).

        En anledning till att jag inte gjorde det är att jag tycker det finns två hyggliga referenspunkter från vittnet Nicola F’s vittnesmål. Kanske har jag missförstått resultatet av vallningen med Nicola F, men protokollet säger: ”[Nicola F] får i egen takt provgå den aktuella sträckan från mötet med makarna Palme och tills skotten hördes. Tiden klockas till minst 1 minut 35 sekunder. Sträckan från mötesplatsen till korsningen med Tunnelgatan, dvs makarna Palmes väg klockas till 52 sekunder i promenadtakt.” Jag vidhåller att detta kan användas för att räkna ut när makarna Palme passerade en punkt mellan La Cartier och Skandias entré och jag får det till strax innan 23.20. Men som sagt, kanske har jag missförstått resultatet av vallningen.

        Som du säger finns osäkerhet kring starttiden 23.15. Jag utgick helt enkelt från att den är tillräckligt bra och landade på att Skandiamannen var ute på Sveavägen tidigast 23.20.15. Självklart finns det stor osäkerhet där.

        Om vi i stället räknar relativt så har Skandiamannen gått 140 m längre sträcka än makarna Palme. Men promenadtakten 1.4m/s får vi en extra tid på 100 sek. Lägg till 30 sek för prat i receptionen, dvs totalt 130 sek. Dra ifrån tiden makarna Palme förbrukar vid Sari, t ex 10 sek och vi får 120 sek i skillnad. Problemet med metoden är att den inte tar hänsyn till skillnader i Skandiamannens och makarna Palmes normala gångtempo. Om makarna Palmes gångtempo är lågt, ökar sannolikheten för att Skandiamannen ska hinna.

        Men oavsett metod och detaljer så ser det ut som om Skandiamannen är för sent ute på Sveavägen för att Thomas Petterssons Grand-scenario ska gå ihop. Det är åtminstone min nuvarande ståndpunkt. Dessutom tycker jag att scenariot är alldeles för krångligt – det innefattar ju även middagen lite tidigare under kvällen där Skandiamannen påstås ha fått syn på makarna Palme. Mycket måste stämma för att scenariot ska fungera.

        Du tar upp en annan intressant sak som jag också funderat över. Kan vittnet Nicola F misstagit sid angående var han befann sig när han hörde skotten? Faktum är att i protokollet från det andra förhöret står det: ”När [Nicola F] hunnit gå några meter efter korsningen med Kammargatan hör han 2 skott”. Han förväxlar Kammargatan med Adolf Fredriks kyrkogata, men det anmärkningsvärda är orden ”hunnit gå några meter efter korsningen…”. Vid vallningen revideras detta till Sveavägen 56, men ändå… Det är ju en ganska märklig ändring.

        1. Bra!
          Jag har mätt upp avståndet via Google Maps och kommit fram till att husets kortända är ca 60 m, (ca 4 m bredare på den sidan än motsvarande gavel på Tunnelgatan.
          Jag har också gått AF kyrkogata mellan Luntmakargatan och Sveavägen något snabbare än promenadtakt och mätt upp tiden till 33 sek.
          Detta är då den tidsvinst som Skandiamannen bör ha gjort relativt Palme. Det är ett väsentligt mycket snabbare tempo. Men det räcker inte på långa vägar.

          Om vi föreställer oss att Palme nått Sari samtidigt som Skandiamannen hunnit gå dessa extra 60 meter och in genom bakdörren, då har han tio sekunder på sig att krångla sig genom det enorma husets korridorer och ta sig ut på gatan, eftersom den efterföljande mannen siktades tio meter bakom Palme vid prylbutiken La Cartiere.
          Det innebär att han befann sig ca 20 meter norr om Skandias entré då NF observerade honom.
          Skandiamannen måste alltså ha kommit ut på trottoaren ungefär samtidigt som Palme fortsatte promenaden efter det korta uppehållet vid Sari för att tidsschemat ska gå ihop.
          De måste mötas ungefär mitt emellan.

          Skandiamannen måste alltså vara ute på gatan 10 sekunder efter att han gått in genom bakdörren på Luntmakargatan, och ändå ska han ha hunnit med ett litet kallprat om ditt och datt med väktare Henry O någon minut. Kanske hade också tagit en sväng upp på rummet och hämtat vapen.
          Har för mig att även detta har framförts av Filter som en möjlighet, utan att de går närmare in på hur han skulle ha hunnit.

          Som om det inte vore illa nog ändå. 😀

          Jag vill nog hävda att Skandiamannen; trots att han var mycket snabb, ändå borde ha varit minst tre minuter försenad, och att Palme rimligtvis redan borde ha varit skjuten då han kom ut från Skandia.

          Beräkningen att han när allt är inräknat måste ha gått ca 140 meter längre känns rimlig, det var dessutom sannolikt mycket svårare och mer tidskrävande att ta sig fram inne i husets korridorer.

          Enl en skiss jag har är sträckan mellan Grand och mordplatsen 330 m. Lägger man till korsandet av gatan borde det bli ca 360 meter som Palme hade att promenera.

          Jag håller med om att de bör ha passerat La Cartiere ca 23.20. Det bör vara ca en och en halv minut kvar.

          Håller också med om att Nicolas uttalande att han precis passerat Kammakargatan i det första förhöret kan tolkas som en referens han verkar lagt på minnet.
          Den uppgiften försvinner i senare förhör, och man kan om man vill ta fasta på detta, göra antagandet att han egentligen avsåg AF kyrkogata.
          Då stämmer promenadtiden bättre i relation med Palmes promenadtid, och som sagt, han har bättre möjligheter att göra de observationer han gjort.
          Det är svårt att veta hur diskussionen mellan honom och Länninge gick, men det känns som något blev fundamentalt fel i vallningen.
          Ett fel som spelat oss stora spratt ända sedan den dagen.

          Mötesscenariot tror jag f.ö mycket starkt på, men av helt andra orsaker.

  15. Ingen har sett Grandmannen följa efter paret Palme från Grand. Bl.a. har Gunnar visat på att Mårten Palme aldrig påstått det.

    Skandiamannen kan i normal takt ha gått sträckan möbelbutiken till stämpelklockan via lagerdörren på Luntmakargatan, kortare än 300 meter, på omkring 4 minuter och stämplat ut 23.19. Efter misslyckandet vid Grand kan man anta att Skandiamannen var stressad och helst velat gå direkt norrut den korta sträckan till nattbussen vid korsningen mellan Sveavägen och Odengatan istället för att gå tillbaka till Skandia för att stämpla ut. Han kan alltså ha gått i raskare takt.

    Av Lisbeth Palmes vittnesmål den 25 mars samt Nicola F:s och Cecilia A:s förstås att paret Palme tog tid på sig från bokhandeln till korsningen. Av vittnesmålen framgår att makarna tittade i olika skyltfönster under sin promenad vilket förklarar att de inte mötte Nicola F förrän 23.19.55 och att de därifrån tog 40-45 sekunder längre tid på sig för den återstående korta sträckan på 70 meter än om de gått i normal promenadtakt. Cecilia A såg exempelvis att de gick fram till Dekorimas skyltfönster.

    1. Jag håller med dig om att Skandiamannen kan ha hållit lite högre tempo än normalt när han gick tillbaka från bokhandeln. Däremot håller jag inte riktigt med om att sträckan är mindre än 300m.

      Direkta sträckan (dvs inte via någon bakdörr) från bokhandeln till Skandias entré får jag till 260m. Jag vet inte var entrén låg exakt, utan har utgått från kartan som finns på Lennart Remstams itdemokrati.nu. Enligt den låg entrén precis mitt i kvarteret.

      Vad bakdörren beträffar så använde jag vittnesförhöret med Per H. Han antyder att dörren fanns i hörnan Luntmakargatan/Adolf Fredriks kyrkogata. Huskroppen är 70m bred. Eftersom man även ska gå tillbaka så räknade jag på 140m.

      Men sträckan kan vara lite kortare. Här finns en bild på hur hörnan såg ut förr: http://bevarastockholm.blogg.se/2011/october/
      Om man scrollar ner till ”kontorshuset” så ser man något som kan vara en garagenerfart. Absolut närmsta vägen är om dörren finns närmst Sveavägen och om man kan komma åt dörren utan att gå via Luntmakargatan. Mätning via Eniros karttjänst ger 40m som också ska dubblas. Totalt blir det i så fall minst 260+80=340 meter för Skandiamannen att gå. Med normalt gångtempo (1.4 m/s) så tar det 4 min. Men man behöver lägga till tid för pratstunden i receptionen, t ex 30s som Roland B på Skandia föreslår. Totalt 4.30 min, dvs tidigast 23.19.30.

      Men detta är alltså om bakdörren ligger endast 40m in från Sveavägen. Jag tvivlar på att man kunde komma åt den via Adolf Fredriks kyrkogata, i så fall måste man väl nästan hoppa ner. Därför tror jag fortfarande att man måste gå via Luntmakargatan, och i så fall får jag det till 140 m extra och totalt 400 m. Enigt mitt förra inlägg blir tidigast utpassage i så fall 23.20.15.

      1. Det verkar dessutom väldigt komplicerat att ta sig in via någon bakdörr. Den omtalade larmade gröna dörren tycks ha funnits inne i garaget. Innanför både grindar och garageport som man inte kunde ta sig igenom utan vidare.
        Övriga dörrar var larmade och man måste ha en sjutillhållarnyckel, vilket Skandiamannen knappast hade.
        Ingen öppen dörr direkt ut mot Luntmakargatan alltså, vilket ytterligare försvårar för Skandiamannen, och gör Filters teori än mer osannolik, men dom kanske har en annan idé?

        Så har jag uppfattat det i förhören med A-L G och Henry O, men kanske har jag förstått fel?

      2. JD

        Det som är känt är att filmen slutade 23.07, att Skandiamannen stämplade ut 23.19 och Nicola F mötte paret Palme 23.19,55 förutsatt att mordet inträffade 23.21,30.

        23.15 är enbart en uppskattad tid när Skandiamannen kunde ha gått från möbelaffären för att stämma med utstämplingen 23.19.
        23.14 är nog för tidigt och 23.16 för sent.

        Ingen har sett Skandiamannen följa efter makarna från bokhandeln.

  16. Jag vet inte om detta är korrekt men.

    När Skandiamannen gick ut och ”drack middag” vid 20-tiden tog han utgången från cykelgaraget i hörnan vid Adolf Fredriks kyrkogata.

    Han tog samma väg tillbaka en timma, senare men stötte då på väktaren Anna-Lisa G.

    Nästa gång han gick ut valde han därför istället lagerdörren mot Luntmakargatan och larmet gick igång 22.35.

    När han återvände 23.18 – 23.19 kan han ha tagit någon av ingångarna som han brukade ta när han smet in/ut för att slippa stämpla.

    1. Enligt polisförhöret med Anna-Lisa G kom Skandiamannen in efter sin middagsrast i samband med att hon anlände till jobbet. Det framgår av förhöret att det var i receptionen hon träffade honom. Han hade inte använt sig av kortläsaren utan bankat på entrédörren. Det framgår att det var vanligt att han gjorde så när han skulle in trots att det egentligen var mot reglerna.

      Anna-Lisa uppskattar – som vi vet – i polisförhöret tiden till sammanträffandet med Skandiamannen till 20.10. Det var alltså då han kom in efter middagen enligt hennes uppfattning. Enligt samma förhör inledde hon strax efter klockan 21 sin rond i byggnadskomplexet. Under denna rond träffade hon över huvud taget inte på Skandiamannen (vilket hon inte heller väntade sig att hon skulle göra – hon antog att han var på sitt rum). Hon såg honom varken i samband med att han – som Mikael gissar – tog sig in genom cykelgaraget eller i annat sammanhang.

      Det finns alltså, som jag förstår saken, inga bevis för att han var inne kring klockan 21, men inte heller för att han inte var det. Självklart kan vi spekulera om att han var ute först mellan 19 och 20 i samband med middagsrasten och kom tillbaka genom huvudentrén, sedan att han var ute en gång till kring klockan 21 och tog sig ut och in genom cykelgaraget och slutligen att han, som Mikael är inne på, tog sig ut genom en lagerdörr kring 22.35 för att vara vid Grand då Bröderna Mozart slutar. Men det här blir ju väldigt spekulativt.

      Vi kan förstås också tänka oss att Anna-Lisa G kom ihåg fel och att Skandiamannen inte alls kom in 20.10 utan att hon blandade ihop det med en annan dag. Men då kan det ju lika gärna vara som han själv påstod, att han inte var ute alls under kvällen innan han bestämde sig för att ge sig hemåt efter klockan 23.

      1. Nej jag hittar inte några uppgifter på att Skandiamannen har använt sig av någon annan ingång än huvudentrén. Varken denna kväll eller tidigare.
        Det känns som om denna larmade bakdörr blivit föremål för någonslags mytbildning, och det verkar finnas en utbredd föreställning om att den låg öppen ut mot Luntmakargatan fritt för vem som helst att gå in genom. Om jag förstår förhören rätt så fanns en låst grind ner mot garageporten.
        Mellan grinden och porten låg dörren till cykelrummet. Innanför porten nere i garaget låg den olarmade dörren.
        Man måste alltså passera både grind och port för att nå dit.

        Har du/någon mer information om hur det förhöll sig?
        En ritning över lokalerna möjligen?
        Om det förhöll sig på det sätt som jag förstått, så känns hela diskussionen om att denna dörr, i något läge kan ha spelat den minsta roll i mordet helt meningslös.

        1. Nej, jag tror tyvärr inte jag har tillgång till någon ritning över lokalerna eller andra verifierade uppgifter om huset och dess säkerhetslösningar vid tiden för Palmemordet. (Med reservation för att någonting kan finnas i mitt delvis svåröverskådliga arkiv.) Om någon av er som följer denna blogg har sådan information är den förstås mycket välkommen.

        2. På stadsbyggnadskontoret kan man i de flesta fall man hämta ut ritningar om man vet fastighetsbeteckningen. Man kan få ut en usb med alla ritningar och ändringar som gjorts med åren genom nya bygglov osv. Sen om något är extra säkerhetsklassat kanske det inte finns med i det material man får ut.

  17. Jag har tagit upp detta tidigare men tycker att det är så viktigt att det förtjänar att upprepas och utvecklas lite.
    Frågan är hur man ska förklara vittnesmålen från Karin J. och Anna H. angående någon som har synpunkter på hur livräddande åtgärder ska utföras och någon – eventuellt samma person – som försöker flytta på Palmes kropp.

    Karin J. talar om någon som säger ”jag vet att han ska ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här?
    Anna H säger ”..det var någon som började rycka i benen eller nånting…och då sa jag det att han låg så bra som han låg.”

    Jag har återigen gått igenom vittnesmålen från de som vi vet var närvarande vid tidpunkten då livräddande åtgärder utfördes. Först vill jag gå igenom vad Skandiamannen sagt vid olika tillfällen.

    Polisförhör 11/3. ”Hela munnen var fylld med blod så att man inte kunde se tänderna och det kom ganska kraftigt blodflöde ur näsan, varför sidoläge föreföll det enda E kunde tänka sig i form av hjälp att själv ge sig på.”

    Polisförhör 25/4. ”Flickan tar pulsen och vi två andra försöker och få den här personen som visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet ska kunna rinna undan.”

    Vittnesmål i tingsrätten
    ”Det jag ser då framför mig på marken det är en person som ligger på rygg med halvöppen mun och blodet som går så långt upp att tänderna syns inte…och då fick jag lära mig att under alla omständigheter så måste andningsvägarna vara klara så jag gör ett så kallat framstupa sidoläge.”

    Proletären nr 3 januari 1989
    ”Jag förstår att andningsvägarna måste frigöras och lägger mannen i framstupa sidoläge.”

    Skydd och Säkerhet nr 5 1992
    ”Min första impuls blev då att vända mannen och lägga honom i framstupa sidoläge för att försöka ge fria andningsvägar, som jag lärt.”

    Brev till Sven Anér
    ”Åsså har vi lilla Anna Hage med hjärtmassage på en person som hade andningsvägarna fyllda med blod. Då hjälper ingenting.”

    Hur förhåller det sig då med övriga vittnen som vi vet är på plats? Har de alla varit åskådare till de livräddande åtgärderna eller har någon varit mer konkret inblandad?
    Man får givetvis ha i åtanke att någon kan minnas fel eller att någon inte vill medge vad den har gjort.
    Mina tolkningar är givetvis gjorda utifrån förhören som helhet och inte bara från de citat jag uppger nedan.

    Vilka kan då enligt min mening genast räknas bort?
    Anna H, Stefan G, Karin J och Anders B givetvis.
    Jan A. då han har sin uppmärksamhet på Anders B tills polisen anländer.
    Anders E. som uppger att han fick ta hand om Lisbeth Palme för att de andra ska kunna utföra livräddande åtgärder.
    Lena B. som var så skakad att hon gick och ställde sig mot en vägg med ryggen mot händelserna.
    Jan-Åke S som säger att han aldrig gick fram till den skadade utan stod i hörnet.
    Susanne K. och Ulrika R. De sjuttonåriga flickorna i sällskap som hade en mycket passiv roll.
    Den sistnämnda säger ”Om vi hade kunnat hjälpa till eller så där, men då skulle vi kanske bara ha varit i vägen”.

    Hur det förhåller sig med övriga vittnen är inte fullt lika tydligt men i förhören finns inte något som tyder på att de skulle ha varit nåt annat än åskådare som undvikit att blanda sig i. Med ett undantag som jag ska komma till.
    Citat ur förhören.
    Anders D.”Två flickor och en man försökte hjälpa den skjutne och andra personer stod runt omkring.”
    Hans J. ”En av [J:s] passagerare, den ena grabben, påbörjade konstgjord andning på mannen som låg på trottoaren.”
    ”Dina passagerare vad sa dom?” ”Dom sprang ju ur direkt, det var strongt gjort, ena killen han sprang ju fram direkt och gjort mun mot mun metoden på han där. Och jag gick ju ut också och lyssnade och tittade där.”
    Leif L. ”Leif nästan kastar sig ut från sin förarplats och omedelbart i anslutning till detta kommer två yngre damer fram. Dessa sätter omedelbart igång med att hjälpa mannen och Leif märkte direkt att åtminstone den ena kunde sina saker.”
    Göran I. ”Han kan bara säga att det var en dam och en kille. Killen hade tydligen gjort upplivningsförsök för han var alldeles blodig om munnen.” ”När han kom fram till platsen kom det ytterligare två tjejer som också hjälpte till med upplivningsförsök.”
    Christina V. ”…där kom några stycken till under tiden och det var bland annat den här tjejen, som gjorde – ja hjärtmassage och så en kille, som gjorde konstgjord andning,”
    Per V. ”Men sedan det jag kommer ihåg, det är ju den här killen som gjorde konstgjord andning..” ”…och tjejen som gjorde – ja, tryckte på bröstet.”

    Ett undantag finns som sagt och det är Bengt P.
    ”[P] hade sett hur blodet liksom pumpade ur munnen på Palme, och han hade sagt till de som försökte hjälpa Palme att se upp så han inte kvävdes.”
    Ingen uppgift finns om att Bengt P handgripligen försökt hjälpa till eller nämnt framstupa sidoläge.
    Den enda person som tydligt och upprepat hävdat att han gjort det är Skandiamannen.
    Vem är annars upprörd över att Palme ligger på rygg? Vem är det annars som rycker i Palmes ben?
    Det är en fråga som måste besvaras.

    1. Kul att du tar upp detta!
      Jag har gjort precis samma tolkning av Anna H och Karin J.
      Att Skandiamannen inte var synbart blodig visar tydligt att han inte var direkt involverad i återupplivningen.
      Att han var mannen som drog i benen är inte heller någon vild gissning, vem annars?
      Karin J har snappat upp att en man kritiserat livräddarna på ett lite överlägset sätt.
      Att en kommentar om framstupa sidoläge fällts under pågående livräddning kan därför anses troligt.

      Skandiamannen säger sig ha gjort just detta, så varför tvivla på att det var han? Ingen annan har ju tagit på sig det.

      Intressant är också att notera att Palme låg på rygg när Han kom fram. Det borde innebära att AH redan hunnit vända honom, vilket hon verkar ha gjort tämligen omedelbart efter pulskontrollen.
      Skandiamannen är troligen på plats tidigast 20 sekunder efter skottet.

      ”Men han sa ju att han var på plats 6-7 sek efter skottet plus den tid det tar att titta på klockan”.

      Ja, men samtidigt måste man ta med i beräkningen var han befann sig och hur han beskriver sina rörelser.

      Han påstår att han var i höjd med annonspelaren då han hörde skotten, och sneddade sedan in mot götabankens fönster för att avläsa sin mörka urtavla. (även om han har svajat lite när det gäller kronologin, så är detta min tolkning)

      Därifrån har han drygt 20 m kvar till mordplatsen, och vid skottögonblicket kan det ha varit över 30 m.
      Att detta kan ha tagit upp till en halv minut är ingen djärv gissning. De 6-7 sek han själv anger kan inte stämma in i historien.
      Skandiamannen planterar små osanningar, som till slut blir en stor soppa. Delvis beror det nog på att han önskar sig en större hjälteroll, än han förtjänat, och delvis handlar det om missbedömningar och övertolkningar.
      Och visst är det så att benägenheten att skärskåda honom också successivt växer, och han har ju själv bjudit in till det.

      Mm, intressant.
      Jag vill inte medverka till att försöka rentvå Skandiamannen från alla misstankar om inblandning, mycket är fortfarande oförklarat, men vi får väl se om TP kanske hittar något nytt så småningom…

      1. Ser man till det första förhöret så säger han ju att det har samlats människor runt den skjutne. Det bör ju vara kanske minst 10-15 sekunder efter skotten. Det är väl mer sannolikt att han i så fall precis kommit ut från Skandia och det kan ju förklara varför han bara hör ett skott. Flera vittnet säger ju att det första inte lät lika mycket. På det avståndet (50-60 meter) kanske han inte uppfattade skott ett.

        1. Man ska nog inte tolka hans vittnesmål allt för bokstavligt. Det leder fel.
          Man måste väga in att han precis som många andra vittnen befann sig i chock. Något som väktaren Henry O vittnar om när Skandiamannen återvände till receptionen 23.40.
          Det var så illa att han undrade om han öht skulle klara att ta sig hem.

          Det är inte lätt att få ihop alla bitar till en sammanhängande berättelse i det tillståndet.
          Allt måste tas med en nypa salt. Om han befunnit sig exakt vid annonspelaren och därifrån vikit in mot götabanken hade han blivit tvungen att springa tillbaks några meter. Det låter inte rimligt, därför får man utgå ifrån vad som verkar naturligt.

          Om han sprungit i en liten båge ut mot trottoarens ytterkant och inte följt ytterkanten hela vägen, kan han ha hört skottet någonstans mittemellan skandiaentrén och bankomatkontoret, Sneddat in några meter norr om annonspelaren för att titta på klockan.
          Då har han inte ljugit, bara varit oprecis i sin framställning.
          Mer mystiskt än så behöver det inte vara.

          Om vi tittar på Anders B:s vittnesmål så innehåller den många mycket större frågetecken, vi vet ju inte ens om han var kvar vid bankomaten, eller om det var han som gick bakom Palme norr om Skandias huvudentré, och antagligen vet han det inte heller själv.
          Anna H bedömde att avståndet mellan sin position i bilen och mordplatsen var 6-7 meter när det i verkligheten var över 20 meter.

          Dylika felaktigheter har med största sannolikhet sin förklaring av adrenalinpåslag och chock. Det gäller i stort sett alla vittnen.

          Att inte Anna H sett Skandiamannen är inte heller konstigt. Hon säger själv att hon var hundra procent koncentrerad på livräddningen, och tittade inte ens upp. Därför kan hon inte identifiera en enda person på platsen förutom möjligen Lisbeth Palme och kanske Stefan G.
          Jag tror att det är i ljuset av dessa omständigheter vi måste bedöma Skandiamannens historia, och det olyckliga faktum att ingen verkar minnas honom.

          Om man vill lokalisera sig längs Skandiahuset 1986 utifrån hur det ser ut i dag, så har jag gjort ett försök att på ett ungefär placera in de adresser som var aktuella:

          Sari=Miss Clara
          Svensk hemslöjd =Gino
          La Cartiere= Dustin
          Skandias Huvudentré =Klarna
          Hotel With södra snurrdörren=bankomaten.

          Kom gärna med invändningar om jag har fått något om bakfoten.

      2. Jörgen G

        Jag har också tolkat det som att Skandiamannen kommer fram senare än han uppger.
        Liksom många andra har jag funderat en hel del på varför han lämnar uppgifter som är felaktiga eller inte verkar stämma om han bara är ett vittne. Tack vare Thomas Petterssons personteckning så ges det betydligt mer utrymme för spekulationer. Som du skriver så vill han nog ha nån slags hjälteroll och han trivs ju uppenbart med att vara i centrum för uppmärksamheten.

        Man skulle kunna tolka Skandiamannens beteende som att sanningen får ge vika när den skulle kunna motsäga bilden av honom som handlingskraftig och kompetent. Då blir vissa av de felaktiga uppgifter han lämnar mer logiska, t ex att han haft en central roll i livräddande åtgärder. Man kan kanske beskriva det som ett slags självbevarande och självförstärkande tunnelseende där han – kanske delvis omedvetet – lägger till och drar ifrån. Eller är han kanske en notorisk lögnare som försöker framhålla sin egen förträfflighet närhelst det ges möjlighet? Alltså en lögnare av en annan kaliber än den som försöker rädda ansiktet och dölja sina tillkortakommanden.

        Är det möjligt att Skandiamannen gjort språngmarschen efter poliserna?
        Inte om han springer när dom nästan är uppe vid Luntmakargatan som han säger. Han borde ha sett åtminstone någon polis och Yvonne N. samt Ahmed Z. Strax därefter kom också den eftersläntrande polismannen K.G springande längs Tunnelgatan.
        Kanske kom han att tänka på den blå täckjackan – om nu uppgiften om den var sann – alldeles för sent och sprang en runda kring barackerna nån eller några minuter senare.

        Är det möjligt att han hört nån lämna signalement som delvis överensstämmer med honom?
        Det verkar märkligt men inte omöjligt. Man tänka sig att han kanske hör t ex Anders D. lämna signalement. Mörk rock och keps kan han hört. Han säger även att han hört glasögon vilket verkar mindre troligt.

        Är det möjligt att polisen säger att dom inte behöver hans namn?
        Det tror jag är fullt möjligt. Med tanke på hur mycket annat som blev fel så det vore inte förvånande.

        Kanske du har några tankar kring det här Jörgen G? Eller nån annan kanske?

        1. Det kan finnas en psykologisk aspekt runt Skandiamannens agerande som kan ha en ganska banal förklaring.
          Han var kanske en person som brukade salta sina berättelser?
          Jag känner många av den sorten, och jag gör det själv ibland, inte för att framhäva mig, men för att roa både mig själv och andra (med varierande framgång).
          Det är högst naturligt, och blir man avslöjad är det ibland t.o.m. roligt.

          Skandiamannen kan ha varit lite av en ekvilibrist på området, men just denna gång gick det kanske inte riktigt som det brukar.
          Han fastnade i ett nät av sina egna överdrifter då han från början inte förstod att allt han sagt skulle stämmas av mot verkligheten.
          Dessutom kanske han kände att han inte agerat som han borde gjort. Som Anna H t.ex.

          Man kan tydligt utläsa en bitterhet mot henne i brevet till Sven Anér.
          Kanske hade de en schism direkt på plats om vad som borde göras?
          Ryggläge eller framstupa?

          En av de saker som förvånar mig mest med Thomas P är hans ovilja att ens tänka tanken att det kan ha varit ungefär så som Skandiamannen berättar när det gäller vittnet Lars J, som stod i siluett mot huset Luntmakargatan 14 under ett antal sekunder.
          Han verkar tycka att möjligheten är större att Skandiamannen befunnit sig i alla andra väderstreck, eller t.o.m. nere på västsidan av Sveavägen än att han befann sig på mordplatsen, trots att han kan ge en beskrivning av Lars som är utmärkande från just den positionen.

          Han har helt enkelt låst sig vid att ”ingen har sett honom, alltså var han inte där”

          Personligen önskar jag att Thomas i detalj redogör för hur Grand/Skandiamannen lyckats hinna med allt han tycks ha gjort från det att han lämnade Grand tills han kom ut på trottoaren via stora entrén på Skandia.
          Vilken bakdörr som användes m.m.
          Vägen genom Skandiahuset via trappor och hissar, fram till stämpelklockan och efter någon minuts samtal med väktaren och vidare ut på gatan.
          Jag medverkar mer än gärna vid en rekonstruktion, även om jag inte tror att det kommer att leda oss närmare lösningen.
          Sannolikheten att Skandiamannen befunnit sig på mordplatsen bedömer åtminstone jag som betydligt högre än att gå i mål med en sådan rekonstruktion.

          Språngmarschen efter poliserna är nog ett av de större mysterierna. Jag passar på den så länge.

  18. ” Det andra scenariot, ett dråp i hastigt mod, lämnar Wall helt åt sidan. ”

    Har du Gunnar kommenterat slumpscenariot; att skandiamannen kom ut och upptäckte palme vid skandiaentren ?

    1. I min recension av Thomas Petterssons artikel i Filter skrev jag specifikt om det fullständigt spontana dådet:

      Om det var han och om det var ett spontant dåd för att han råkade komma ut på gatan just som Palme passerade måste vi alltså föreställa oss att han hade vapen och ammunition nära till hands trots att det inte finns några uppgifter om att han sysslat med skjutvapen sedan militärtjänstgöring och aktiviteter i en skytteklubb i yngre år.

      Skandiamannen var inte dömd för våldsbrott före Palmemordet och blev det inte heller senare. Inte heller finns det vittnesmål om att han skulle vara en våldsam person. Att han skulle ha begått ett impulsdåd av det här slaget framstår som en väldigt spekulativ hypotes.

      Och det är väl ungefär det som behöver sägas, enligt min mening. Det alternativet är väldigt spekulativt.

      1. Ja du har ju kommenterat men ge inte upp än. Han kanske syftar på att din förklaring om hur han var inte passar in på skandiamannen eftersom han skriver ” ansträngt trevlig” om tebjudningen i skandiahuset menar han kanske att han bara spelade social och trevlig.Han stöder väl sig en del på Åsgård och Clarks profil.

  19. Brukar inte Leif GW säga att man inte ska krångla till det i onödan när man utreder ett mord??
    Pettersson gör lösa antaganden om att Skandiamannen ska ha stött på paret Palme utanför bion och bestämt sig för att mörda Olof för att sedan genast ångra sig och promenera tillbaka till Skandiahuset och ta sig in bakvägen bara för att skynda sig tillbaka ut på Sveavägen via huvudentren och möta makarna Palme på nytt och ångra sig en gång till och bestämma sig för att följa efter och skjuta Olof. Ett väldigt krångligt scenario som han verkar konstruera bara för att det ska stämma med stämpeluret och vad väktarna säger om Skandiamannens in och utpasseringar. Alldeles för krångligt för att vara sannolikt tycker jag

  20. Hej Gunnar,
    Personligen så undrar jag om inte Stocklassa är på rätt spår. Om Skandiamannen kan knytas till cirkeln av inblandade blir det kanske begripligt på ett annat sätt.
    Vad tänker du kring hans resonemang?

    1. Jan Stocklassas bok är värd en egen recension och den återkommer jag till. Det är givet att om det skulle gå att knyta Skandiamannen till de högerextrema personer som finns med i den mordkomplott som Jan Stocklassa skissar så vore det av stort intresse. Så långt är jag överens med dig. Men nyckelordet är förstås ”om”.

      Och så handlar det förstås om att värdera hur starkt Stocklassas mordscenario är.

  21. Det finns några saker i samband med Skandiamannen jag ville ta upp med. För det första är det tiden, när Skandiamannen kan ha kommit ut på Sveavägen. Thomas Petterson skriver i sitt andra svar „Även med en så sen utpassering som 23:20 genom Skandias huvudentré…“.

    Det är nog konstigt för att han nämner själv faktumet att stämpeluret visade inga sekunder. Så även om man går ut ifrån att utstämplingstiden fick rättas till 23:19, då kan själva utstämplingen ju har skett (senast) vid 23:19:59, så att det kunde absolut inte vara möjligt att vara ute vid 23:20:00 och med det har 90 sekunder kvar till mordet, som Petterson räknar. Dvs. „så sent som“ är inte korrekt i sammanhanget.

    För övrigt håller jag med om att uppgifterna i förhöret med Roland B om tiderna är inte alls så entydiga.

    Och sen så har jag kollat förhörsprotokollet med Nicola F än en gång. Och han pekar ju helt uppenbarligen på Anders B som den han hade sett följa efter makarna Palme.
    https://ibb.co/dSGgVL
    I det här hittar jag inget utrymme för att peka ut Skandiamannen som den som följt efter.

    Angående Skandiamannens vittnesmål, där han uppgett att han pekade för poliser, som anlände med piketbussen 3230, åt det hållet, dit gärningsmannen hade tagit vägen, så finns det ju två uppgifter från förhör med poliser som ger en viss stöd. Det är förhören med Gösta Söderström och Kjell Östling (befäl på piketen).
    https://ibb.co/nc9Dc0
    https://ibb.co/hkivqL
    Man måste nog tillägga att förhören är utförda i Augusti 1986, så det kan inte uteslutas att framförallt Söderström, som pratar om en enda man, var påverkat av Skandiamannens offentliga aktiviteter.

    Det finns en sak till jag funderar över hur den kan tolkas. Det är Skandiamannens uppgift från första meddelandet, att han bara hörde ett skott. Om han nu faktiskt vore mördaren, skulle han inte självklart ha stannat vid realiteten? Eller skulle denna förfalskning bekräfta bara hans djärva och skickliga sätt att vilseleda polisen, dem andra vittnen och offentligheten?

  22. Alltsedan ”Nationens fiende” släpptes 2016 började pusselbitarna äntligen falla på plats vem som var Olof Palmes baneman. Med ”Den osannolika mördaren” i år har ytterligare många oklarheter fått trovärdiga förklaringar. Eftersom spåret är kopplat till brottsplatsen blir klarläggandena logiska till skillnad från om de inte kunnat kopplas till mordplatsen.

    Ett av dessa frågetecken har varit gärningsmannens ålder.

    Skandiamannen var 52 år, vilket tidigare inte stämt med de osäkra uppgifterna om gärningsmannens ålder där vittnena sett en flyende man bakifrån.

    I och med Grandmannens hopkoppling med Skandiamannen kan två nyckelvittnen sättas samman och som nu talar för att mördarens ålder kan ha överensstämt med Skandiamannens.

    Nicola F, då 22 år, till skillnad från övriga vittnen, kunde PRECISERA åldern på mannen som gick efter paret Palme till äldre än 44 år. Anders D, då 28 år, kunde inom fem minuter (!) tipsa polisen om att mördaren var en äldre man. Anders D följde gärningsmannen från tjugo meters avstånd från skotten till flykten in i gränden.

    Mannen som gick efter makarna är dock knepigt.

    Om det inte var Skandiamannen försvinner tidsproblematiken att han tog sig de 35 – 50 meterna från stämpelklockan till ”norra reklamskylten” på maximalt 55 sekunder, 23.19,00 – 23.19,55.

    När det gäller samtalet med väktarna sa Skandiamannen den 1 mars att han gick direkt ut.

    Henry O berättade mer än tre månader efter mordet att han inte minns så mycket vad som hände före 23.40. Han uppskattade dock samtalet till ett par minuter. Några dagar innan, den 9 juni, hade han antagligen berättat för utredningsinspektören Per H att samtalet varade en halv minut.
    Hur många ytterligare gånger Skandiamannen hann berätta sin hjältehistoria för Henry innan han förhördes lär ha varit åtskilliga och inte helt enkelt att minnas och skilja tillfällena åt.
    Henry intervjuades i Expressen den 27 maj i år och vad som framgår av artikeln verkar han inte ha blivit förhörd på nytt till skillnad från exempelvis Per H. Är det någon som skulle kunna ge Skandiamannen alibi postumt är det just Henry. Palmegruppens ointresse kan tyda på att hans vittnesmål inte gör det.

    Den andra väktaren i receptionen Anette K:s förhör i juni ger ingen information.

    Trots den tighta tiden som många på bloggen påpekar, talar dock mycket för att den man som Nicola mötte var densamma som Grandmannen, Dekorimamannen, gärningsmannen och mannen som Yvonne N och Ahmed Z mötte uppe på Brunkebergsåsen.

    Ålder, gång- och löpstil, klädsel och beteendet att inte dölja sig pekar på en och samma och person. Bl.a. Margareta S (Grand), Nicola F, Inge M, Anders D, Lisbeth Palme, Lars J och Yvonne N ger delar i sina vittnesmål/uttalanden som sammantaget stöder det.

    Skandiamannens vittnesmål den 1 mars kan inte förklaras på annat sätt än att han såg Lars J stå vid ”Kulturhuset” (Luntmakargatan 14) någon gång under tiden omkring 23.22,10 – 23.22,30 när Lars befann sig där.

    Skandiamannens vittnesmål den 11 mars när han beskrev Lisbeth Palme som kontaktbar och Anders B som onykter och upprepande säga ”Är det Palme, är det Palme” är precis motsatsen vad mordplatsvittnena berättat i förhören. Om Skandiamannen var ett mordplatsvittne hade han ingen anledning att ljuga om det. Skandiamannen såg således Lisbeth Palme och Anders före skotten men inte efter varför han ljög om deras beteenden.

    Inget trovärdigt vittnesmål friar Skandiamannen eller visar på ett övertygande alternativ.

    1. Jag insisterar på ett klargörande från dig kring en sak som också andra tagit upp: vad har du för källa till att Anders D fem minuter efter mordet skulle ha talat om att mördaren var en ”äldre man”?

      1. Mikael B – Svar på ditt svar 16 november.

        Visst tror jag att Skandiamannen kan ha sett Lars J, men i så fall som vittne.
        — SVAR: Var befann sig då i så fall? Hur visste han att Lars stod just vid ”Kulturhuset”?

        I det första förhöret timmen efter mordet säger sig Anders D inte ha någon uppfattning om mördarens ålder, bara att han rörde sig lite långsamt och inte sprang med en yngre mans vighet. Dessa vaga uppgifter placerar sannerligen inte gärningsmannen i kategorin ”äldre man”. Du lägger helt enkelt ord i Anders D:s mun. Med den metoden kan man bevisa lite vad som helst. Huvudbonaden beskriver han ju i samma förhör som en grå herrhatt, vilket senare modifieras till en Sherlock Holmesmössa. Se i övrigt Gunnars invändningar.
        — SVAR: Efter polisen anlänt 23.24 berättade Anders D för dem att gärningsmannen var en ÄLDRE MAN. Se vidare mitt inlägg 19 november.

        Det finns mycket intressant att hämta i övriga mordvittnens vittnesmål som kraftigt försvagar teorin om Skandiamannen som gärningsman. Det gäller inte minst vittnenas förmåga att minnas eller beskriva andra personer på platsen. Låt oss ta vittnet Leif L som exempel. Han säger följande i förhöret 27/4 1986:
        -Man fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna som var på platsen. Det gjorde jag faktiskt inte. Man vart ganska upprörd själv måste jag säga.
        Detta understryks bland annat av att Leif L inte kan beskriva Anders B närmare. Som Gunnar också har påpekat kan vittnet Stefan G inte heller peka ut Anders B bland de foton som förevisas. Sedan är det ju ytterligare vittnen som av allt att döma inte ens ombeds göra några motsvarande utpekanden.
        Det här är högintressant i sammanhanget, eftersom Thomas Pettersson tar för givet att alla vittnen, till skillnad från Skandiamannen, kan ge oklanderliga beskrivningar av de övriga personerna på mordplatsen. Ja, inte bara deras utseende och klädsel, utan även deras uppträdande i olika skeden av händelseförloppet. Det synsättet utgör en del av den påstådda indiciekedjan mot Skandiamannen, som alltså brister rejält även på den här punkten.
        I likhet med Skandiamannen funderar Leif L också omkring Anders B:s nykterhet:
        -Han var borta utav chocken eller om han var onykter det vet jag inte, men nånting var det så att han var väldigt svår och föra en kommunikation med.
        Skandiamannen är alltså inte ensam om att antyda misstankar om att Anders B inte är riktigt nykter. Återigen kommer du alltså med ett felaktigt påstående.
        — SVAR: I ditt förrförra inlägg gled du på sanningen om vad Skandiamannen berättade för väktarna när han återvände 23.40. Du med din kunskap om mordet vet att många av Leif L:s uppgifter inte är sanna. Så sent som 29 maj i år uttalade sig Leif i Expressen, då han insett att han inte hade blivit kallad att vittna på nytt, att Skandiamannen kom till korsningen 4-5 minuter efter skotten. Leif som vet om att det var Jan-Åke S han såg och inte Skandiamannen.

        Och om vi ska fortsätta att hålla oss till fakta, så säger Anders B själv att han var berusad vid tillfället. Detta bekräftas också av hans kamrater. Sedan är det ju alltid svårt att närmare kategorisera graden av berusning.
        Här ser jag inte heller logiken. Skulle alltså Skandiamannen i egenskap av gärningsman lyckas uppfatta onykterheten hos Anders B? Hur då? Skandiamannen pekar som bekant också ut Anders B på ett foto.
        Enligt Thomas Petterssons tes ska Anders B inte alls ha rört sig på ett sådant sätt på Sveavägen att det fanns skäl att misstänka onykterhet. Vid den tidpunkt som SE i polisförhöret omtalar den eventuella berusningen har inte heller den uppgiften förekommit i media, vilket också Pettersson har undersökt.
        Kontentan av detta är rimligtvis att det är i egenskap av vittne som Skandiamannen gör sina observationer av Anders B, inte som gärningsman. Då har Skandiamannen möjlighet att iaktta honom närmare. Att andra, som befinner sig en bit bort och som är upptagna med sitt, kanske inte lägger märke till Anders B:s eventuella mumlande, kan givetvis inte heller tas som intäkt för att Skandiamannens observation inte stämmer. Det existerar ingen fullständig kartläggning av hur andra mordvittnen har uppfattat övriga personers uppträdande vid Dekorimahörnan, vilket Thomas Pettersson konsekvent ignorerar. Det är förstås fullt begripligt att han inte låtsas om detta faktum, eftersom hans hypotes annars inte skulle hålla.
        Den del som gäller Skandiamannens påstådda kontakt med Lisbeth Palme är det däremot svårare att sätta samma tilltro till. Här finns det skäl att misstänka att han broderar ut sin utsaga, för att göra sig själv intressant. Samtidigt ser jag ingenting i detta agerande som talar för att han skulle vara gärningsmannen, snarare tvärtom. Den verklige mördaren skulle knappast ha någon anledning att komma med uppgifter av det här slaget, som sedan lätt kan tillbakavisas. Det vore bara att dra till sig onödig uppmärksamhet i utredningen, och i värsta fall misstankar. Det enklaste för den skyldige hade ju varit att uppge att han hållit låg profil som vittne. Sedan hade det bara gällt att hålla fast vid den utsagan.
        — SVAR: Förutom paret Palme la Skandiamannen märke till en person före skotten vilket var Anders B. Skandiamannen, i rollen som ”Dekorimamannen” (alternativt mindre troligt omvänt att Anders var ”Dekorimamannen”), såg Anders följa efter makarna.
        I media fann Skandiamannen detaljer som gjorde att han kunde brodera ut sina vittnesmål 10 och 11 mars. Han kan också ha uppfattat att Anders var onykter och inget hinder för att våga skjuta.
        Skandiamannen kunde då identifiera två mordplatsvittnen den 11 mars, Lisbeth och Anders, som han sett före skotten. Deras beteenden efter skotten kände han dock inte till vilket avslöjades i förhöret, ”Är det Palme, är det Palme….”.

        Sedan häpnar jag. Menar du på fullt allvar att gärningsmannen inte bara återvänder till Skandia 15-20 minuter efter skotten, vilket förefaller osannolikt och dumdristigt nog, utan till och med beger sig ända fram till avspärrningen vid mordplatsen? Hur ser den riskkalkylen ut? Väl där, fortfarande bärande på revolvern, ska han till på köpet lyckas ta del av uppgifterna om hur Olof Palme lagts till rätta, om upplivningsförsöken, om hur Lisbeth Palme behandlats av polisen, och att det dröjde innan offret identifierades. Hur troligt är egentligen allt detta?
        — SVAR: I samband med ambulansernas ankomst ökade antal personer på platsen till ett tjugotal. Ytterligare personer tillkom eller lämnade fram till 23.40. ”Dom säger att Olof Palme blivit skjuten”, ”dom” är antagligen personer som berättat för Skandiamannen (eller att han hört) strax före 23.40 och kanske närmare Skandia, då ”dom” fortsatte sin promenad norrut.

        Man kan i varje fall inte anklaga anhängarna av denna hypotes för att sakna uppfinningsrikedom när det gäller att komma runt alla uppgifter som så starkt talar för Skandiamannens oskuld. Fortsätt gärna så, men särskilt övertygande är det inte.
        Att båda väktarna skulle minnas så fel måste, som sagt, närmast betraktas som uteslutet.
        — SVAR: Se mitt inlägg om 19 november om Henry N.

        1. För överskådlighetens skull vill jag rekommendera er som kommenterar att om möjligt sammanfatta de synpunkter ni vill invända emot och bara kort citera det väsentliga istället för att återge väldigt långa citat.

          Vill ni att andra läsare lätt ska kunna hitta den kommentar ni uppmärksammat går det utmärkt att kopiera dess länkadress och hänvisa till den eller bara ange kommentator och tidpunkt för den kommentar ni vill diskutera, t ex ”Kalle 16 oktober 2018 kl 18.15”.

        2. Mikael, jag upptäckte just att du formulerat ett svar här till en kommentar, som jag har skrivit i en annan tråd. Här är mina synpunkter och försök till svar på dina frågor.

          Observationen av Lars J

          Skandiamannen visste att Lars J stod vid Kulturhuset, eftersom det var där han iakttog honom från sin egen position på Sveavägen. Exakt var på trottoaren SE stod är svårare att fastställa, eftersom han inte deltog i någon rekonstruktion. Men otvivelaktigt rör det sig om ett begränsat område.

          Eftersom mordvittnena inte konsekvent har ombetts att beskriva övriga personer på platsen, befinner vi oss på osäker mark. Detta är något fundamentalt i utredningen, som alla har att förhålla sig till. Även Thomas Pettersson.

          Dessutom vet vi av utsagorna att vissa av de personer, som trots allt har tillfrågats, har svårigheter att beskriva eller peka ut övriga. Inte minst Leif L har uttryckligen påpekat att han inte var särskilt koncentrerad på andra vittnen i den närmaste omgivningen.

          Allt detta öppnar alltså för möjligheten att Skandiamannens egen vittnesutsaga om observationen av Lars J kan vara alldeles korrekt.

          Anders D:s vittnesmål

          En uppgift blir inte mer sann för att den upprepas eller skrivs med versaler. Det är inte klarlagt att Anders D talat om ”en äldre man”. Det vi har att hålla oss till är det första förhöret, där han inte alls vill ange något åldersintervall, eftersom han inte har någon säker uppfattning. Men min huvudsakliga invändning är att man inte bör bygga ett signalement på en enda utsaga när det finns fler att tillgå.

          Skandiamannens beskrivning av Anders B:s uppträdande

          Du får gärna hänvisa till vilka medieuppgifter som Skandiamannen kunde ha nytta av vid förhöret 11/3 när det gäller beskrivningen av Anders B:s uppträdande. Jag har verkligen letat, men inte lyckats hitta något. Vad jag förstår har TP gjort detsamma.

          Här tycker jag också att det bör framhållas att Skandiamannen, om han vore gärningsmannen, rimligen inte skulle kunna ha en susning om Anders B:s uppträdande efter skotten. Han kan till exempel inte veta något om hur aktiv eller passiv denne varit på platsen. Man skulle kunna tänka sig att vittnet varit involverat i livräddningsförsöken eller bistått med att larma efter hjälp. Inte heller kan gärningsmannen känna till i vilken utsträckning som Anders B har varit i kontakt med andra vittnen, bidragit med signalementsuppgifter, talat med polisen osv. Om den verklige mördaren bara hade gissat och fabulerat i den här delen, så hade han ju kunnat hamna hur fel som helst. Det gör inte Skandiamannen.

          Han beskriver Anders B som en person som det uppenbarligen är svårt att få någon närmare kontakt med. Detta styrks av andra vittnen. Likaså misstänker Skandiamannen att mannen är onykter, vilket också visar sig stämma. Han är inte heller ensam om att tänka i de banorna. Av Skandiamannens vittnesmål får man också intrycket att Anders B inte gör någon nytta på mordplatsen, vilket bekräftas av andra utsagor.

          Om nu gärningsmannen bara gissar, så får man väl säga att han har osannolik tur hela vägen.

          Thomas Pettersson försöker göra en stor sak av att andra vittnen inte har lagt märke till att Anders B också ska ha talat högt för sig själv. Samtidigt missar Pettersson det centrala, nämligen att Skandiamannen ger en beskrivning av Anders B:s uppträdande som i övrigt finner stöd i utredningen. Så nära verkligheten skulle knappast en spånande mördare ha kommit. Framför allt hade väl den riktige gärningsmannen avhållit sig från sådana utläggningar och undvikit att ge sig ut på djupt vatten.

          Till skillnad från t.ex. Stefan G lyckas också Skandiamannen peka ut Anders B på ett foto.

          Till detta kan läggas det välkända faktum att vittnesutsagor ofta spretar åt olika håll. Det gäller inte bara beskrivningar av personers yttre. Det kan även råda delade meningar om någons uppträdande. Det behöver inte betyda att det fabuleras.

          Skandiamannens redogörelse till väktarna direkt efter mordet

          Vad Skandiamannen sa till väktarna framgår av de förhör som Sanningskommissionen refererar. Det är deras punkter jag har citerat och jag kan inte se att man glidit på sanningen. Dessutom: Det Henry O säger sig minnas bäst i samband med Skandiamannen denna kväll är dennes återkomst till arbetsplatsen ca kl 23.40 och det han då berättar.

          Att väktarna skulle ha blandat ihop tillfällena går knappast att föreställa sig. Inte heller att Skandiamannen skulle ha fått reda på alla dessa centrala uppgifter av andra strax innan han kliver in på Skandia. Det är bara ännu en sällsynt dålig bortförklaring.

          Slutligen:
          När nu alla tänkbara aspekter av hypoteserna och spekulationerna i Den osannolika mördaren har stötts och blötts i omgångar, torde det stå klart för de flesta hur passande boktiteln är. Den efterföljande diskussionen visar också att författaren inte heller har något ytterligare att komma med. Vid det här laget får nog ämnet betraktas som uttömt. Det är dags att gå vidare och ägna sig åt andra uppslag. Låt oss också hoppas att Palmeutredarna har gjort detsamma.

          1. Mikael B,
            För min del ser jag spåret som levande till dess att Krister Petersson eller någon annan Palmeutredare gör tummen ner för det.

            Men jag ska absolut erkänna en sak. I början var jag tämligen övertygad om Skandiamannens skuld, men spåret känns inte lika hett längre. Kritisk och bra granskning av spåret på denna utmärkta blogg och även eget funderande bidrar till viss avkylning. Men spåret lever fortfarande.

            I skrivandets stund tycker jag att sannolikheten för hans skuld är nere på så där 50% och starkt fluktuerande.

          2. Mikael B – Ditt svar 23 november

            Jag hänvisar till mitt inlägg den 23 november.

            https://gunnarwall.wordpress.com/2018/11/21/thomas-pettersson-hojer-tonlaget-har-argumenten-tagit-slut/#comment-8934

            Några tillägg nedan.

            1) ”Observationen av Lars J”
            — SVAR: — Det hedrar dig att du accepterar att Skandiamannen stod vid mordplatsen så att han kunde se Lars J vid ”Kulturhuset” under de sekunder han stod där från omkring 23.22,10 till 23.22,30. Skandiamannen kan då ha kommit fram efter skotten till hörnet, kanske 23.22.20 och sett Lars J:s sista sekunder innan han försvann uppför trapporna. Då var alla andra vittnens fokus på Palme och Skandiamannen kan obemärkt ha ställt sig vid sidan om.

            Den här icke trovärdiga teorin, p.g.a. av vad som finns i andra vågskålen, skulle före ”Den osannolika mördaren” ha kunnat skapa lite osäkerhet kring att Skandiamannen inte var mördaren.

            Men inte nu, se mitt inlägg 23 november.

            2) ”Skandiamannens beskrivning av Anders B:s uppträdande”
            ”Du får gärna hänvisa till vilka medieuppgifter som Skandiamannen kunde ha nytta av vid förhöret 11/3 när det gäller beskrivningen av Anders B:s uppträdande.”

            — SVAR: — Gärningsmannen i egenskap av ”Dekorimamannen” såg två vittnen före skotten, Lisbeth Palme och den onyktre Anders B. Skandiamannen bedömde inte den korte ”Tompa Jahn-kopian” som någon anledning att inte fullfölja.

            Därmed kunde Skandiamannen helt riktigt peka ut 11 mars två vittnen på mordplatsen FÖRE skotten. Problemet var bara att deras beteenden EFTER skotten inte stämde med de andra mordplatsvittnenas redogörelser. Istället bekräftar de ytterligare Skandiamannens skuld.
            ”Är det Palme, är det Palme är det Palme…………………………”…

            3) ”Skandiamannens redogörelse till väktarna direkt efter mordet”
            —SVAR — Skandiamannen återkom 23.40 till Skandia och väktarna och berättade upphetsat ”Dom säger att Olof Palme har blivit skjuten” och återgav detaljer som han hade hört av ”Dom”.
            Att Olof Palme var offret blev känt först 23.26-27.
            Skandiamannen var inte kvar på mordplatsen efter skotten, då hade han inte behövt hänvisa till ”Dom”.
            Det är oomtvistligt som Lars Borgnäs skriver:
            ”Att Skandiamannen passar in på vittnens beskrivning av den flyende mördaren är oomtvistligt i två fall – vittnena Lars och Yvonne.”

            ————–

            Från Henry O:s förhör mer än tre månader efter mordet
            – ”Och ja, jag har pratat med honom ganska mycket”.
            – ”Men vad jag kommer ihåg är liksom från 23.40, ungefär”.
            – ”Han var klädd i mörkblå jacka, gubbmodell”.
            M.a.o, är det inte säkert att Henry kommer ihåg rätt tillfälle när Skandiamannen pratat med honom efter utstämpling. Exempelvis hur många samtalsdetaljer kommer man ihåg idag 26/11 från 15/8?

            4) ”Slutligen”:
            — SVAR: — Dina slutsatser samt hänvisningar till Leif L är förvånande med tanke på din ämneskunskap. Påminner om vissa andra inlägg här på bloggen där man inte kan förklara bort Skandiamannen utan kommer med icke faktastödda bortförklaringar och förminskningar av Skandiamanspåret.

            ”Det är dags att gå vidare och ägna sig åt andra uppslag.”
            — SVAR: — Vilka då andra trovärdiga med faktastöd från brottsplatsen finns?

            SKANDIAMANNEN GÅR INTE ATT FÖRKLARA BORT!

            https://gunnarwall.wordpress.com/2018/11/21/thomas-pettersson-hojer-tonlaget-har-argumenten-tagit-slut/#comment-8934

            1. 3) Som sagt, bara för att Skandiamannen passar in på beskrivningen så måste det inte ha varit han. Det kan ha varit en annan person som också passade in på beskrivningen
              4) Att fastslå vem som är mördaren handlar inte om att hitta den på mordplatsen som passar bäst in med olika vittnesmål och fakta från mordplatsen. Det kan såklart vara den personen som är skyldig men kan lika gärna varit någon som också stämmer in på vittnesbeskrivningar men inte lämnat några spår eller övrig fakta efter sig på mordplatsen. Kraven på bevisning FÖR att en person är skyldig bör vara hårdare än kraven på bevisning MOT en persons skuld. Jag anser fortfarande att det varken kan fastslås att Skandiamannen är skyldig eller inte men bedömer att det behövs fler logiska krumbukter för att förklara honom som skyldig än att förklara honom som oskyldig.

      2. Sammanfattning:

        Nedanstående är från Gösta Söderströms redovisning till sina chefer den 3 mars 1986, då han eller någon annan polis på mordplatsen, fick av en okänd person nedanstående signalement på gärningsmannen.

        ”I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement på en misstänkt gärningsman (äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar), och jag vet ej vem som meddelade detta.”

        D.v.s. redan på mordplatsen, kanske 23.25 (mellan 23.24 – 00.15), fanns ett signalement som stämde in på Skandiamannen.

        På Hans Holmérs presskonferens kl. 12 nästa dag är öronlapparna med och då uppvikta och på en keps. Men Holmér beskrev då inte mannen på brottsplatsen som den okände tipsat om, utan ”Grandmannen” som polisen trodde tillika var Olof Palmes baneman (Thomas Pettersson har trovärdigt 32 år senare visat i ”Den osannolika mördaren” att så nog ändå var fallet).

        Den 9 oktober 1989 var Söderström uppe i hovrätten där han berättade att det var taxiföraren Anders D som lämnat beskrivningen av gärningsmannen, d.v.s. ett av nyckelvittnena på mordplatsen!

        Således:

        23.19-20: Skandiamannen lämnar Skandia och kommer ut på Sveavägen. Han är 52 år, klädd i överrock och har keps med öronlappar.
        23.21: Taxiföraren Anders D, 28 år ser mordet från 10-15 meters avstånd.
        23.25: Anders D lämnar signalement på gärningsmannen till polis på plats: Äldre man, klädd i lång överrock och hade mössa med öronlappar.

        http://www.politiskamord.com/p4gosta.html

        1. Jag kan bara konstatera att det dokument du citerar inte alls är Gösta Söderströms redovisning till sina chefer den 3 mars 1986 utan ett föredrag som Söderström höll i november 1987.

          Föredraget, möjligen något nedkortat, återges på den sida ingående i sajten Svenska Politiska Mord som du länkar till. Det publicerade föredraget är inbakat i en osignerad text där det presenteras med orden ”Denna detaljerade redogörelse överensstämmer till alla väsentliga delar med den något mer kortfattade rapport som Gösta Söderström inlämnade till sina chefer redan den 3 mars 1986”.

          Det där med ”till alla väsentliga delar” är förstås en formulering som går ut på att föredraget i stora drag sammanföll med Söderströms rapportering kort tid efter mordet.

          Det kan mycket väl vara korrekt även om det är svårt att bedöma. Men för att vi ska förstå uttrycket ”till alla väsentliga delar” på ett meningsfullt sätt måste vi inse att såväl den osignerade texten på webbsidan som det citerade föredraget fokuserar på en enda sak: Söderströms uppfattning om tidpunkten för det områdesanrop han hörde över polisbilens radio innan han anlände till brottsplatsen. Den officiella tiden för anropet var 23.23, Söderström menade att det var 23.29.

          Det som var väsentligt för Söderström och för den som skrev texten på Svenska Politiska Mord var alltså att försvara hans uppfattning om larmtiden – inte att diskutera en vittnesuppgift från en okänd person som Söderström tyckte sig minnas att han fått upplysningar om vid ett inte närmare angivet tillfälle.

          Jag kan fortfarande inte se att du, Mikael, har gjort troligt att Anders D lämnat någon signalementsuppgift på mordplatsen om en äldre man.

          1. Gunnar

            Så du tror verkligen att nedanstående inte stämmer som Gösta S även återkom till i hovrätten den 9 oktober 1989 (13.38 in i inspelningen)?

            Du tror alltså att han hittade på att Anders D berättat för en polis på mordplatsen att gärningsmannen var en äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar?

            Signalementet fanns med dagen efter med lång rock, exempelvis i Svenska Dagbladet som gick i tryck på natten. Så även Anders D:s beskrivning ”utlarmades”.

            —–

            Nedanstående är från Gösta Söderströms redovisning till sina chefer den 3 mars 1986, då han eller någon annan polis på mordplatsen, fick av en okänd person nedanstående signalement på gärningsmannen.

            ”I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement på en misstänkt gärningsman (äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar), och jag vet ej vem som meddelade detta.”

            D.v.s. redan på mordplatsen, kanske 23.25 (mellan 23.24 – 00.15), fanns ett signalement som stämde in på Skandiamannen.

            —-
            13.38 in i inspelningen om Anders D

            1. Var och en kan ju själv lyssna på länken med Gösta Söderström i hovrätten. Där talar han inte alls om en ”äldre man” när han refererar ett signalement som han hörde talas om, han beskriver det bara som ”en man med lång rock, mössa med öronlappar. Söderström säger också att han ”ända tills för några dar sen inte kunnat begripa” vem som lämnat det signalementet. Men ”det tycks vara taxiföraren som larmade Järfälla Taxi”.

              Det vill säga: Söderström medger hösten 1989 att han gissar om vilket vittne som skulle ha lämnat en sådan uppgift (”det tycks vara taxiföraren”) samt att han vet inte hur det gick till när uppgiften lämnades. Det framgår också indirekt av vad han säger i hovrätten att när han pratade om saken på ABF-huset 1987 hade han inte ens kommit fram till sin gissning att det var Anders D.

              Vilken polis hade tagit emot den vittnesuppgift som Söderström tvingas gissa om? Det visste han tydligen inte, kollegan Ingvar Windén hade tagit emot en helt annan uppgift om en flyende man i blå täckjacka.

              När fick Söderström höras talas om uppgiften om mannen med öronlappar? Det är högst osäkert. Men av hans framställning på ABF-huset att döma (”I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement…”) låter det som om det var något han hörde på polisradion. Gick det ut en uppgift om en äldre man den vägen borde det ha satt sina spår i tillgänglig dokumentation. Något sådant känner inte jag till.

              Hur korrekt är Gösta Söderströms sammanfattning av denna utlarmade vittnesuppgift? Det är också högst osäkert. Om det var på mordplatsen han fick del av den var han fullt sysselsatt med annat, och det är i så fall begripligt om detaljer kan ha blivit fel när han påmint sig saker i efterhand. Var det något han hörde över radion rörde det sig dessutom om en uppgift i andra eller tredje hand.

              Exakt när dök uppgiften om att det skulle vara en äldre man upp i Söderströms berättelse?

              Det vet vi inte. Han nämner den alltså i november 1987 när han håller ett anförande på ABF-huset i Stockholm. Anförandet återges på hemsidan Svenska Politiska Mord och Mikael citerar en mening som är direkt identisk med en mening i detta anförande. Mikael påstår dock att han hämtat citatet ”från Söderströms redovisning till sina chefer den 3 mars 1986”.

              Det är ju skillnad om så är fallet, en skillnad på tjugo månader. Jag har inte tillgång till någon sådan redovisning från Söderström till sina chefer (men kan i bästa fall få fram den). Det jag nu undrar är om Mikael helt enkelt har dragit en slutsats, att den här speciella delen av Söderströms anförande är identisk med vad han skrev till cheferna den 3 mars.

              Det kan vara frestande att göra detta, eftersom hemsidan Svenska Politiska Mord skriver att anförandet ”till alla väsentliga delar” sammanfaller med Söderströms rapport från den 3 mars. Men som jag påpekat tidigare var det tiderna för områdesanropet som var väsentliga för Söderström när han talade på ABF-huset, inte den här signalementsuppgiften.

              Därför ställer jag nu en fråga väldigt tydligt till dig Mikael. Har du verkligen tillgång till själva redovisningen från den 3 mars 1986 – eller drar du bara den djärva slutsatsen att samma mening som du citerar från Söderströms föredrag i ABF-huset också återfinns i den tidigt lämnade redovisningen?

        2. Mikael „23.19-20: Skandiamannen lämnar Skandia och kommer ut på Sveavägen. Han är 52 år, klädd i överrock och har keps med öronlappar.“

          Man kan ju bara upprepa frågan: Vem som har påstått/vittnat att Skandiamannen bar keps med ÖRONLAPPAR den kvällen?

          Och med tiden är det inte heller så enkelt: Om (om!) utstämplingstiden faktiskt borde rättas till 23.19, då är det någonting mellan 23:19:00 och 23:19:59. Med tillägg för vägen från stämpeluret till dörren och samtal med väktaren av en minut blir det mellan 23:20:00 och 23:20:59 när han är ute på gatan.

          Om man tar Nicola F’s vittnesmål från den 3:e mars 1986 på allvar, att han ser den man med blå täckjacka som gick efter paret Palme stående i Dekorimas ingång efter att han – Nicola F – hört skotten, vänt sig om och tittat på situationen, då är åtminstone scenariot att Skandiamannen vände sig först norrut, mötte Palme, följde efter och mötte Nicola F uteslutet.

          Då förblir det bara ett slumpmässigt möte med Palme eller någon förberedd positionering vid hörnet (eller reklampelaren) innan paret Palme kommer dit. Och om det var planerat, är fortfarande frågan hur Skandiamannen skulle ha vetat, att Palme just vid denna tid skulle komma förbi – på den sidan av Sveavägen.

            1. Mikael

              OK, jag fick bekräftat att Anna-Lisa G faktiskt nämnde en rutig keps med öronlappar. Samtidigt anger hon att Stig E hade en duffel på sig, ingen vanlig rock.

              Angående Nicola F så bekräftar han i sitt förhör den 25e mars sina uppgifter från första förhör den 3e mars: Att han såg en man i entrén nära mordplatsen som hade identisk blå täckjacka som den han sett följa efter paret Palme. Det tyder nog på Anders B.

    2. Jag skulle gärna vilja veta tre saker. Dels hur du argumenterar för att mannen Nicola ser är Skandiamannen/gärningsmannen. Som jag ser det kan det finnas tre förklaringar. Anders B, Skandiamannen eller någon annan. För att argumentera för och emot kan man inte bara se till ålder. Visst Skandiamannen (52) är närmare Anders B:s 32. Men han säger också att han ”verkar något äldre” inte ser äldre ut. Sen får man får inte lämna ute annan information. Nicola är tydlig med färgen på jackan ( pekar ju på Anders/ någon annan inte Skandiamannen som har rock). Han ser också en person som tittar ut från ingången till Dekorima efter mordet som har en jacka i samma färg. Med största sannolikhet samma person (pekar ju definitivt mot Anders om inte två personer med jacka i samma färg befunnit sig i området). Han går lite långsammare än Palme/ verkade äldre på gången. Det kan ju egentligen peka på Skandiamannen som är lite äldre, på Anders som är lite alkoholpåverkad/ väntar på kompisarna och någon annan. Platsen Nicola pekar ut stämmer inte med Anders vittnesmål om var han traskade runt. Kan bero på att Nicola tagit fel på plats, Anders kommit ihåg fel, det är Skandiamannen som gått norrut/söderut eller att det är någon annan. Utifrån detta (om jag inte glömt något) så drar jag slutsatsen att det troligaste är att det är Anders B. Detta utifrån färgen på jackan som Nicola kan hänga upp på telefonkatalogen och vad Nicola ser efter mordet, d.v.s. en person med samma typ av jacka i ingången till Dekorima. Nummer två är nog i så fall någon annan som man inte identifierat och nummer tre Skandiamannen. Fel kläder och en krånglig hypotes med att gå norrut och sen söderut kopplat till utstämplingen. Så vill jag att argumentation går till. Sen förstår jag inte hur du får ihop Grandmannens ålder med Skandiamannen i förhören. Där är man samstämmiga med 35-45 år. Att få ner åldern på denne man till 35 bör väl vara svårt:

      Det blir lätt argument som om att vissa saker är sanning, exempelvis Grandmannens ålder. Det blir ju svårt att argumentera mot när du glider i sakfrågan.
      Och till sist. Du måste förklara återigen vad det är som är fel med Skandiamannens uppgift om Kulturhuset. Jag tror att det beror på att du hävdar att Skandiamannen aldrig stod ute på gatan och såg det, men du skriver ju aldrig det. Och om det är så, vilket du aldrig förklarar, vilket underlag använder du kring det? Det sägs ju att ”ingen såg honom”. Men vem/ vilka är ”ingen”. Alltså vem har man frågat och vad har man frågat.

        1. Ber om ursäkt. Läste fel personnummer. Å andra sidan styrker det tesen om att det var Anders B som Nicola såg. Ska läsa bättre nästa gång.

      1. Magnus D

        Jag hänvisar till tidigare inlägg, dock:

        Anders B var aldrig så långt norrut.

        Nicola F, då 22 år, till skillnad från övriga vittnen, kunde PRECISERA åldern på mannen som gick efter paret Palme till äldre än 44 år. Anders D, då 28 år, kunde inom fem minuter (!) tipsa polisen om att mördaren var en äldre man. Anders D följde gärningsmannen från tjugo meters avstånd från skotten till flykten in i gränden.

        Nicola kunde PRECISERA åldern. Om det var Anders B, 39 år, som Nicola såg, tror du då att det inte hade kommit fram i förundersökningen mot CP 1989?

        1. Jag hävdar fortfarande, tills jag ser riktiga källor, att påståendet att Anders D (eller något annat mordplatsvittne) fem minuter efter mordet (eller vid någon annan tidpunkt) skulle ha beskrivit mördaren som en äldre man framstår som fria fantasier.

        2. OK. Om vi antar att Anders B inte gick så långt norrut. Vem är det då och vilka argument har du att det är den du bestämmer dig för? Gärna för och emot den personen. Och att någon preciserar något behöver ju inte betyda att det är den absoluta sanningen.

    3. Det finns en hel del indicier som pekar mot att Skandiamannen skulle kunna vara gärningsmannen (signalementet, de märkliga historierna från Skandiamannen själv etc.) det håller jag med om. Detta är dock en mordutredning och oavsett om man är professionell utredare, polis, journalist eller bara intresserad så borde intresset för detta fall syfta till att man vill att någon utan rimligt tvivel ska kunna pekas ut som mördaren. Det är just detta ”utom rimligt tvivel” som jag vill fråga dig Mikael om. Du verkar väldigt säker på din sak men även dina främsta argument anser jag att det finns rimligt tvivel om. Skandiamannen kan ha sett Lars J från mordplatsen när han stod vid det du kallar kulturhuset, det är ju inte helt otänkbart att Yvonne N kan ha mött en annan person med rock och samma klädsel som Skandiamannen (och till och med en annan person än gärningsmannen). Sen finns det en del indicier som pekar mot att han inte är gärningsmannen (detaljerna han berättar om brottsplatsen efter mordet, misstankarna om att Skandiamannen är den som haft kommentarer om livräddningen etc.). Att uppgifterna från Grand skulle peka mot att Skandiamannen varit där tycker jag är extremt svagt, det kan ha varit så men behöver absolut inte ha varit det. Anser du Mikael att det utom rimligt tvivel att Skandiamannen är gärningsman eller anser du bara att av de personer som det är säkerställt var vid mordplatsen eller dess närhet så är Skandiamannen mest trolig som gärningsman?

      1. Jon, förklara gärna var Skandiamannen befann sig när han såg Lars J någon gång under tiden 23.22,10 – 23.22,30. :

        ”Du verkar väldigt säker på din sak men även dina främsta argument anser jag att det finns rimligt tvivel om. Skandiamannen kan ha sett Lars J från mordplatsen när han stod vid det du kallar kulturhuset”

        1. Det kan väl vara som Skandiamannen säger, att han kom ut från Skandia i samband med skotten. Om de föll 23.21.30 så har han väl 40 sekunder på sig att gå fram till mordplatsen och därifrån se Lars J?

          1. Jon

            Då måste han ha stått så han såg RAKT in i gränden.

            Där stod han då med ett tiotal andra mordplatsvittnen på en mycket begränsad yta där det inte gick att gömma sig. De i sin tur har kunnat pekas ut av en eller flera av av de andra vittnena.

            Däremot kommer ingen ihåg Skandiamannen. Han har pekat Lisbeth Palme och Anders B, de två vittnena som mördaren kunde se före skotten.

            Skandiamannen beskrev Lisbeth Palme som kontaktbar och Anders B som märkbart onykter upprepande säga: Är det Palme, är det Palme….

            De andra vittnena har beskrivit att Lisbeth inte var kontaktbar och Anders som tystlåten och chockad.

            Vad hade Skandiamannen för skäl att ljuga om deras beteenden om han var kvar på mordplatsen?

            Gösta Söderström ankom någon minut efter att Lars J försvunnit ur synfältet och börjat jaga uppför trapporna.

            Han beskriver brottsplatsen tydligt i nedan hovrättsförhör den 9 oktober 1989.

            Jon, tror du verkligen att Skandiamannen var kvar på mordplatsen efter skotten?

            1. Jag medger att det finns saker som talar för att Skandiamannens upplevelse av situationen på brottsplatsen är fabulerad men jag anser att det inte är helt uteslutet att han ändå kan ha varit där. Han kan ha ljugit om sina insatser i räddningsarbetet. Andra vittnen kan ha missat honom för att de hade annat att tänka på, åtminstone Anna Hage och Stefan G. Skandiamannen kanske smet in ett par steg i gränden för att kolla, eller stod ett par steg ut mot gatan. Det kan såklart låta som ett konstigt beteende men skulle kunna ha att göra med att han ville framställa sig som mer duktig än han var. Beskrivningen av Lisbets tillstånd kan ha att göra med att han har hög respekt för auktoriteter. Genom åren har väldigt många människor värderat in respekt för Lisbets sorg och sociala status vid utvärdering av hennes vittnesmål och agerande. Kontentan med min argumentation är att det ändå finns möjligheter att Skandiamannen såg Lars J från brottsplatsen. Det kräver en del krumbukter i logiken men det gör även alla scenarier där Skandiamannen är gärningsmannen. Jag anser att vi varken kan fastställa att han är eller inte är gärningsmannen utifrån den information som är känd idag.

    4. Nej inget trovärdigt vittnesmål friar Skandiamannen eller visar på ett övertygande alternativ. Det bevisar inte att Skandiamannen är skyldig bara att han inte kan uteslutas som gärningsperson. Inget vittne kan precisera åldern på en okänd person som denne bara möter på gatan och tittar några sekunder på en mörk vinterkväll.

      1. Jonas J

        Nicola F kunde precisera åldern till lite äldre än 44 år på den okände man som gick efter Palme.

        1. Mikael
          Som sagt är det omöjligt att avgöra ålder på en obekant person med den precisionen vid ett hastigt möte på gatan. En person som ser ut att vara kring 45 år kan förstås vara 52 år som Skandiamannen men han kan lika gärna vara 39 år som Anders B

        2. Man skulle nog vara så noggrann att förklara varifrån denna precisa åldersangivelse kom. Förhörsledaren var 44. Och Nicola blir citerat i förhörsprotokollet att ha angett att gärningsmannen ”verkade vara lite äldre, äldre an förhörsledaren (44)”.
          I mina öron låter det något obestämt. Mannen ”verkade” vara lite äldre. Och Nicola anger att han inte såg ansiktet. Att han framförallt fastnade på jackan som han åter upptäcker i Dekorimas entré efter skotten.

          1. Det kan ju också bero på att Nicola såg att mannen bakom Palme gick något långsammare än paret Palme. Man kan väl anta att han hade en hyfsad uppfattning om Palmes ålder och gick mannen bakom långsammare kanske han tolkade denne som lite äldre. Sen vet vi ju inte hur förhörsledaren såg ut. Om han av majoriteten ansågs se ut som 35 år så får man tolka Nicolas utsaga om mannen på Sveavägen utifrån detta (naturligtvis om majoriteten ansåg honom se ut som 50 år).

  23. Jag tycker att Thomas Pettersson har missat ett möjligt scenario där Skandiamannen fortfarande är gärningsman.

    Vittnet Nicola F har sett någon vid norra reklampelaren följa makarna Palme på 5-10 meters avstånd. Frågan är vem det är. Om det är vittnet Anders B blir det svårt att få till ett scenario där Skandiamannen går ut på Sveavägen och hamnar mellan makarna Palme och Anders B. Thomas Pettersson menar i stället att det är Skandiamannen. Men även det scenariot ger problem, eftersom det kräver att Skandiamannen tar en omotiverad högersväng (dvs norrut) så fort han kommit ut på Sveavägen.

    Men jag tycker nog det går att placera Anders B vid norra reklampelaren och ändå klämma in Skandiamannen mellan honom och makarna Palme. Det påstås att makarna Palme har tagit onormalt lång tid på sig att gå från mötesplatsen med Nicola F till mordplatsen (1.35 min) (se mötesscenariot). Men detta borde ju i så fall gälla även Anders B. Går även han för långsamt?

    Men det kanske är så att Anders B ännu inte hade påbörjat promenaden söderut när han blev sedd av Nicola F utan bara vankade lite av och an och spanade på resten av sitt sällskap?!? I så fall kommer avståndet till makarna Palme att öka, och Skandiamannen ges en bättre möjlighet att komma ut mellan dem och Anders B. Detta leder till följande möjlighet:

    23.17 (Ref: Åsa G) är Anders B’s bekanta klara med sina bankomatuttag. Hela sällskapet börjar gå norrut. Anders B avbryter promenaden vid den norra reklampelaren och börjar vänta in det andra gänget som förväntas komma söderifrån.

    23.18.30 Makarna Palme passerar Sveavägen och kommer till Sari. Anders B’s bekanta har redan passerat.

    23.19.45 möter makarna Palme Nicola F. Ett par sekunder senare passerar man Skandias entré.

    23.20.00 kommer Skandiamannen ut på Sveavägen och går åt vänster.

    23.20.20 påbörjar Anders B sin promenad söderut.

    23.20.45 kommer de långsamt gående makarna Palme fram till Dekorima och stannar till vid skyltfönstret.

    23.20.50 kommer Skandiamannen ifatt makarna Palme vid Dekorima och någonting händer.

    23.21.15 kommer Anders B ifatt de tre andra som nu går söderut. Första skottet avlossas inom någon sekund.

    Givetvis kan man hitta invändningar mot scenariot, men jag tycker i alla fall det känns lite bättre än Grand-scenariot. Och det kräver inte att det är Skandiamannen som står där vid norra reklampelaren.

    Och givetvis kan det vara så att Skandiamannen är helt oskyldig, och bara stod där lite tafatt i bakgrunden… Det kanske är det mest sannolika.

    1. JD

      Visst ditt scenario kan stämma, och så trodde jag själv innan ”Den osannolika mördaren”.

      Men med Grandscenariot faller dock många pusselbitar på plats.

      ”Thomas Pettersson menar i stället att det är Skandiamannen. Men även det scenariot ger problem, eftersom det kräver att Skandiamannen tar en omotiverad högersväng (dvs norrut) så fort han kommit ut på Sveavägen.”

      Jag tror inte att den är omotiverad då Skandiamannen antagligen hade tänkt att ta bussen från korsningen mellan Sveavägen och Odengatan alternativt från Odenplan. Det var nog hans naturliga väg hem kvällstid.
      I förhören rör han till det om tunnelbanan och han verkar inte ha haft någon koll hur man åkte och tjatar istället om det.

      När han kom ut från Skandia och gick höger upptäckte han paret Palme och följde efter som Nicola såg. Nicola kunde precisera åldern till lite äldre än 44 år. Anders B, 39 år var aldrig så långt norrut och mannen som gick efter har aldrig gett sig till känna. Om det hade varit Anders B hade utredarna stämt av det med Nicola som då, unikt bland vittnena, kunde precisera signalementet när det gällde åldern.

      GRK använde sig av profilerarna Robert Ressler och James W Clarke som menade att personlighetstypen pekade på en person som kunde agera med kort varsel och som inte ville åka fast.

      Det kan förklara varför Skandiamannen inte vågade skjuta vid Grand, men vid Dekorima. Då hade Skandiamannen bara 100 meter till säkerheten bakom lagerdörren på Luntmakargatan. Han hade dock inte räknat med Lars J.

      En stor osäkerhet med scenariot är att han hade bara maximalt 55 sekunder (23.19,00 – 23.19,55) att ta sig de 35-50 meterna från stämpelklockan till ”norra reklamskylten”,

      1. Mikael, från början tänkte jag så här (obs: jag har nyligen ändrat uppfattning):

        I vittnesförhöret 25/4 säger Skandiamannen att han tog nattbussen ”tio över tolv” från Odenplan till Täby. Troligtvis lämnade han Skandia 23.45 – 23.50 dvs 20-25 min innan bussen skulle gå. Då tänkte jag att den där nattbussen kanske gick en gång i halvtimmen, dvs det fanns KANSKE en buss (linje 691) som gick 23.40. Det skulle passa fint med att Skandiamannen lämnade sitt rum några minuter innan 23.19, dvs 20 – 25 minuter innan bussen skulle gå. I så fall skulle en högersväng efter utpassagen vara motiverad.

        Det finns åtminstone tre saker sam talar mot detta:
        Väktaren Henry O’s vittnesmål från 1986 och hans senare kommentarer i Expressen
        https://www.expressen.se/nyheter/vaktaren-henry-forhordes-om-engstroms-beteende/
        nämner endast T-banan och inte nattbussen.

        Dessutom, om makarna Palme mötte Nicola F 23.19.45 – 23.19.55 så blir det otroligt svårt för Skandiamannen att hinna med att ta sig till norra reklampelaren. Det säger du också men du nämner inte pratstunden med Henry O som väl tog åtminstone 30 sek.

        Även följande talar emot högersvängen. Säg att Skandiamannen var ute på Sveavägen så tidigt som 23.19.30. Då befann väl Nicola F sig max 20 – 30 m därifrån. Hur kunde han missa Skandiamannen? Han var ju bevisligen uppmärksam på makarna Palme 15 sekunder senare. Än värre blir det om Skandiamannen var ute lite senare (vilket är troligare) – då gick han ju nästan på Nicola F.

        På det hela taget ser högersvängen lite knepig ut. Därför försökte jag i mitt förra inlägg i stället placera Anders B vid norra reklampelaren, och jag tycker det fungerar rätt bra tidsmässigt.

        Jag tycker fortfarande att spåret med Skandiamannen är intressant, men kanske är det så att det svalnar lite ju mer man tänker på det.

        1. JD

          Anders B är 173 cm lång.

          Nicola F kunde PRECISERA ”förföljarens” ålder till lite äldre än 44 år. Vad innebär det? Troligt svar: Att Nicola såg mannen TYDLIGT i ett visst avseende. Det måste också utredarna insett och låtit honom kolla på många tänkbara personer, däribland Anders B. Nicola vallades bl.a. på årsdagen 1987. Hur många andra vittnen fick göra det? Nicola F är ett nyckelvittne.

          Från Henry N:s förhör mer än tre månader efter mordet (
          – ”Och ja, jag har pratat med honom ganska mycket”.
          – ”Men vad jag kommer ihåg är liksom från 23.40, ungefär”.
          – ”Han var klädd i mörkblå jacka, gubbmodell”.

          M.a.o, är det inte säkert att Henry kommer ihåg rätt tillfälle när Skandiamannen pratat med honom efter utstämpling. Exempelvis hur många samtalsdetaljer kommer man ihåg idag 21/11 från 10/8?

          Visst kan det ha varit så att Skandiamannen kan ha kommit ut direkt på Sveavägen 23.19-20 och upptäckt paret Palme. De tog dessutom upp till en minut längre tid på sig från Skandias entré till korsningen än om de gått i normal promenadtakt.

          Även om tidsutrymmet är mycket tight förklarar ”Grandmansscenariot” flera frågetecken trovärdigt i jämförelse med ”det enkla scenariot” där de kvarstår som exempelvis Grandmannen, dörren som larmas 22.35 och mannen som Nicola såg.

          Se vidare mitt inlägg nedan.

          https://gunnarwall.wordpress.com/2018/11/15/thomas-petterssons-andra-svar-skandiamannen-later-sig-inte-bortforklaras/#comment-8852

          1. Mikael

            Om ”Nicola F är ett nyckelvittne” och Thomas Pettersson pratade med honom, innan han skrev sin bok

            Varför frågade han inte om det var Skandiamannen, Nicola såg bakom paret Palme på Sveavägen ?

          2. Mikael,
            Jag håller med dig om att Nicola F är ett nyckelvittne. Men i vissa avseende lämnar han ganska motstridiga uppgifter. Visst, i förhöret 860325 uttalar han sig om personens ålder. Men i protokollet från den andra vallningen 870228 står det:

            ”[F] betonade att han aldrig såg ansiktet på den person som gick efter paret Palme på Sveavägen. [F’s] enda minnesbild är mannens jacka samt att han gick lite underligt”.

            Det stämmer inte riktigt med hans tidigare uttalande från 860325.

            Jag tänker även lite så här: om man möter statsministern och hans hustru, så tror jag att man i de flesta fall tittar mer på dem än på personen som går 10 m bakom.

            Jag kan inte riktigt se vilken betydelse Anders B’s längd har – jag hittar ingen kommentar från Nicola F angående längden, men jag har kanske missat det.

            1. JD

              Skulle du ha vågat ha tala om att du såg mördarens ansikte.
              Skulle du ha känt dig trygg under Holmérs beskydd?

    2. Att placera in Anders B tio meter norr om La Cartiere känns tveksamt, men inte helt omöjligt.
      Att han gått i sällskap med de övriga och vänt om verkar inte särskilt troligt, då ingen av de fyra vidhåller att så har skett. Det skulle innebära att de undanhöll sanningen, vilket är svårt att förstå.

      Om Nicola misstagit sig och att mötesplatsen i stället var någonstans mellan Skandiaentrén och bankomaten, då hade det stämt bättre med Anders B:s bild, men det skulle placera Palme mycket närmare mordplatsen, och tidsdifferensen i promenadtid skulle öka ytterligare. Det känns också osannolikt.

      Det finns alltid kompromisslösningar som man kan bolla med, och ett alternativ är att Nicola misstagit sig på mötesplats, platsen han befann sig vid i skottögonblicket, eller både ock.
      Som vi tidigare varit inne på, var Nicola redan i sitt första förhör inne på att han korsat Kammakargatan vid skottögonblicket.
      Att den detaljen försvinner är logiskt, eftersom hela mötet är förlagd ett helt kvarter för långt norrut. Kanske en vild gissning, men det skulle kunna förklara en del.

      Kanske just den lilla detaljen som korsandet av gatan är något att ta fasta på?
      Kan det ha varit Adolf Fredriks kyrkogata?
      Fortfarande lite väl långt norrut för att urskilja mannen i blå jacka, men förmodligen inte helt omöjligt.

      En annan möjlighet är att Anders B följt sina vänner på avstånd utan att de noterade honom, men att han tröttnade när han blev avhängd och vände om.
      Då är frågan: Varför uppger han inte detta i förhören?
      Kan det vara så att han inte kommer ihåg?
      Om bankomatuttagens tider stämmer någorlunda väl med verklig tid, så fanns ett tidsutrymme på kanske upp till fyra minuter.

      Det sista men inte minst troliga alternativet är att det varken var Skandiamannen eller Anders B, utan någon som förföljt Palme från Grand.
      Gärningsman nummer två?

  24. Innan ni nämner Nicola hundra gånger på den här sidan (hittils nämt 51 gånger) vill jag bara säga; Nicolas påstådda observation av paret Palme med en mann gående bakom utanför Sveavägen 44 är lika mycket påhitt som Nicolas påstådda observation av paret Palme med en mann gående bakom utanför Sveavägen 56. När lösningen presenteras kommer ni att se att detta är sant.

    Mordutredarna och privatspanarna har fastnat i detta 32 år

    Dagens Nyheter den 15 juli 1987

    1. Det betyder inte att Nicola F hittar på sin historia.
      Att han sett en man bakom Palme ungefär på den plats han uppgett är fullt möjligt.
      Vem det var får vi gissa oss till.
      Många tror att det var ”herr B” och det finns en hel del som talar både för och emot.
      Vad som talar emot är hans egen berättelse, att han redan innan vännerna kommit ut ur bankomaten börjat röra sig hemåt.
      Hans vänner berättar en något annorlunda version, där han inte alls börjat gå därifrån, uppfattade att han efter en kortare diskussion dem emellan bestämt sig för att stanna på platsen och vänta in flera vänner som borde vara i antågande.
      Vad jag tycker verkar klart är att ”herr B” var kvar på platsen åtminstone fram till tidpunkten vännerna lämnat platsen.
      Vad han sedan företog sig är mer oklart, och det förefaller omöjligt att med hjälp av klockslagen för kontantuttagen fastställa ens en ungefärlig tidpunkt för detta skeende.
      Om han vid något tillfälle varit uppe vid platsen där Nicola sett mannen i den blå jackan, så borde det ha varit efter att
      det övriga sällskapet gått vidare.
      Det är min uppfattning, men det finns också andra möjligheter, utan att Nicolas berättelse måste vara lögn.
      Det är ändå lätt att förstå frustrationen hos mordutredarna.
      Detta har fortfarande inte blivit klarlagt, och tyvärr fick ju sällskapet som ”herr B” väntade på skjuts av en bil strax innan de kom till platsen, så där kunde man inte heller få något svar.

  25. Det är intressant att läsa tidningar dagarna efter mordet. Här är några citat ur SvD (hämtade från det digitala sidarkivet). Kan dock inte se att någon talar om en äldre person som mördare:

    ”—en okänd man slet upp en pistol och sköt honom.”

    ”MÖRK MAN SÖKS. Enligt de fyra vittnena sprang en man från korsningen vid halv tolv tiden på kvällen. Vid denna upplagas pressläggning letade polisen fortfarande efter två män i 40-45-årsåldern. Den ena mannen hade mörkt hår och lång mörk rock. Enligt de senaste uppgifterna färdades mannen i en Wolkswagen (sic!) Passat på väg ut ur stan mot Tensta.”

    ”I allmänhet talades om en ensam gärningsman, en karl i 35-40-årsåldern. Han beskrivs som mörk, klädd i mörka kläder.”

    ”(återger inte namnet) , som arbetat över på Skandia på Sveavägen, var 20 meter från statsministern då denne sköts ned.”

    ”Den som polisen söker för mordet på statsminister Olof Palme är i 40-årsåldern. Han är cirka 180 centimeter lång och kraftigt byggd med ett framskjutande axelparti. Mannen ger enligt flera vittnen ett ´buffligt´ intryck.
    Den efterspanade bar vid tillfället för mordet en trekvartslång, blå täckjacka och grå keps med skärmen knäppt. Mannen hade stålbågade glasögon.
    När det gäller mannens ansikte är uppgifterna ännu så länge knapphändiga. Men enligt polisens signalement har mannen tunna läppar.”

    ”Hans Holmér bekräftade — att Lisbet Palme skulle sagt sig känna igen gärningsmannen från något tillfälle som hon inte kunde precisera. Våldsroteln hade dock, enligt kommissarie Reneborg, på sena eftermiddagen ett samtal med henne och då hade hon förnekat att hon skulle känt igen mördaren. Vid det samtalet förnekade hon också uppgiften om att Olof Palme skulle ha samtalat med gärningsmannen innan denne höjde sitt vapen och sköt”

    Under rubriken POLIS SÖKER TAXICHAUFFÖR: ”En taxichaufför ska alltså ha kontaktat en polis utanför Hotell Continental, blivit uppmanad att i stället lämna information till Norrmalms polisstation men sedan struntat i det.”

    ”Polisen har ett hemligt vittne —. Det är ett vittne som faktiskt sett mördaren och som också med risk för eget liv försökte ta fast honom.”

  26. Det sista citatet är ju verkligen ‘eggande’. Frågan är vad som hände med detta… ? Det anges att ”polisen har ett hemligt vittne”. Vart kom denna uppgift ifrån? Blev detta dementerat senare?

    1. När det gäller ”bortglömda citat” i sammanhanget, är detta en favorit:

      Under rättegångsförhandlingarna for en märkbart irriterad Gunnarsson plötsligt upp ur stolen, och under ett vredesutbrott riktat mot domaren för att denne, som Victor Gunnarsson själv upplevde det, snarare anklagade honom för vad som hänt än den tilltalade ansvarige utgivaren för Arbetet, skrek han: ”Varför ger ni er på mig, jag är ju bara i periferin till organisationen som mördade Olof Palme!”.

      Vad menade karln? Och försökte man ens ta reda på det? Så vitt jag vet hänger hans påstående outrett i luften.

      1. Ja, detta har jag också undrat många gånger över. Vad menade karln? Och varför gick ‘man’ aldrig/inte vidare med detta. Även om Gunnarsson var en notorisk mytoman/”spelevink” så är det ett anmärkningsvärt uttalande, speciellt som det yttrats i ”akut affekt” – och därmed SKULLE KUNNA anses vara mer ‘kommet ifrån hjärtat/”autentiskt… (ett slags ‘patos’ sprunget ur känslan av att vara ‘orättvist behandlad’, och med en ‘slip of the tounge’ som då antydde att Gunnarsson visste mer än vad han ditintills avslöjat… ). Väldigt märkligt. Gunnar/Någon annan?

      2. Inte så mycket glömt som ifrågasatt om det verkligen har hänt. Vad jag kan se så är det aldrig något som nämns av Leopold och Wingren trots allt de skriver som är emot VG. De skriver även om vittne som är med under förtalsrättegången mot tidningen Arbetet, men inget om det citatet. Finns det nån källa till detta?

        Kan det vara nån sammanblandning med det som han själv skriver i sitt manifest?

        ”Tjugo dagar innan Hallbergs brev erhölls av den välkände journalisten tillfrågade min högt krediterade advokat, Henning Sjöström, en ansvarig person inom utredningen, om min oskuld till mordet. Herr Sjöström fick beskedet att jag ”inte ens finns i periferin längre”.

    2. Det måste vara vittnet Lars som tog upp förföljandet. Men en kraftig vinkling på uppgiften. Och mycket av de som skrivs tidigt är rena missförstånd och gissningar från reporternas sida.

  27. Kan kanske vara Lars J. I Aftonbladet samma dag så beskriver ”Polisens hemliga vittne om jakten på mördaren”.

  28. Jag tycker det finns ytterligare en möjlighet för gärningsmannen att ha sett vittnet Lars J där inne i gränden. Jag kan inte se att den finns i TP’s bok.

    Låt oss säga att Skandiamannen stod och väntade vid avfasningen utanför Dekorima. Lars J promenerade söderut på Luntmakargatan och var under ett kort ögonblick synlig norr om baracken. Precis då råkade Skandiamannen titta in i gränden. Visst, det skulle kräva en del kyla att skjuta någon och därefter springa mot en punkt där man vet att någon just passerat. Men med lite whisky innanför västen är det kanske möjligt.

    Förresten, det där med att Skandiamannen påstår sig ha sett någon i gränden är inte det viktigaste. Det kan varken bevisa att han är skyldig eller oskyldig. Båda varianterna är ju möjliga. Det som är absolut viktigast är att veta var Skandiamannen befann sig de första 4-5 minuterna efter mordet. Han är oskyldig om man kan visa att han befann alldeles i närheten av mordplatsen just då. Detta skulle t ex kunna göras med hjälp av något fotografi. Men något sådant har vi inte sett.

    1. Ett foto taget 4-5 minuter efter blir nog svårt. Expressens Schönstedt och Melander var först på plats med kamera och det var senare än så. Det går förstås att spekulera i om nån annan tagit foton som ej blivit kända men jag avstår från det.

      Jag har verkligen letat efter Skandiamannen på foton, i nyhetsinslag, reportage och filmer och hittat en man – på foton och i reportage – med lång mörk rock, mörka byxor, ljusare keps och som det ser ut på en av fotona även glasögon. Mannen är ganska lång och ser ut att ha samma kroppsbyggnad som Skandiamannen.
      Dessvärre ser man honom bara från sidan och bakifrån.
      Tidpunkten är efter att avspärrningarna gjorts och människor skingrats men innan andra människor börjat samlats. Mannen befinner sig i närheten av respektive i sällskap med några polismän och vittnet Anders E.
      (sekretessbelagt vittnesmål)
      Jag kan inte riktigt tidsbestämma det.
      Nu var väl i och för sig inte medelålders män i rock och keps nåt sällsynt i stadsbilden men lite intressant är det iallafall.
      Jag antar att det inte är brukligt att länka till foton här, men jag kan givetvis göra det.

      1. Ja, det kan nog vara så att 4-5 minuter är för kort tid. Jag har också fått för mig att det var Schönstedt och Melander som var först på plats och sannolikt senare än efter 4-5 minuter.

        Du skriver Anders E. Vem är det? Kanske menar du D eller B.

        Du får gärna länka till fotografiet för min del, men det är förstås Gunnar som bestämmer!

        1. Jag har ju policyn på bloggen att i normalfallet beteckna vittnen med förnamn och initial i efternamnet. Ofta förekommer det länkar till dokument där hela namnet skrivs ut så det kan ju förefalla lite inkonsekvent. Anledningen att jag fortsätter med min policy är att jag på det sättet vill påminna om att vi i möjligaste mån ska visa respekt för personer som förekommer i diskussionen och inte exponera deras personuppgifter eller privata detaljer i den mån det går att undvika.

          Jag är rätt övertygad om att den Anders E som Emma refererar till är ett vittne som inte förekom i förundersökningsprotokollet i Petterssonmålet men som syns här, till vänster på bilden.

        2. De tidigaste fotona torde vara tagna av blåljusfotografen Ulf Karlsson. Han var på plats när polisen ännu inte var färdig med avspärrningen, vilket framgår av t.ex. denna bild:
          https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rLMr6R/han-var-forst-pa-mordplatsen

          Om han inte först hade åkt till ett polisingripande i hörnet av Mäster Samuelsgatan- Regeringsgatan hade han varit framme ännu tidigare:
          https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/3jVa9v/han-gav-aldrig-upp-och-han-var-nastan-alltid-forst-pa-plats

            1. Schönstedt har troligen rätt i att han var den förste journalisten på plats, men det fanns alltså minst en fotograf där tidigare innan han och Kalle Melander kom dit, vilket också framgår av de bilder som har publicerats. Avspärrningen var redan gjord när Schönstedt och Melander kom fram. Det som vore intressant att veta är om det finns fler tidiga mordplatsfoton av Ulf Karlsson i något tidningsarkiv, t.ex hos Aftonbladet, som aldrig har publicerats. Karlsson begav sig för övrigt snart nog till Sabbatsberg, där han ju också tog den där bilden på kvinnan med kappan.

          1. En förhållandevis välgjord rekonstruktion av händelserna på Sveavägen minuterna efter mordet gjordes i TV4-dokumentären Satans mördare av Stig Edling 1995. Man har visserligen komprimerat förloppet, men verkar i övrigt ha gått rätt grundligt tillväga, även om det säkert går att hitta fel. Sekvensen börjar ca 26 minuter in på del 2. Det ser ut som om man åtminstone inledningsvis har tagit med Skandiamannen i form av hans promenad fram till Dekorimahörnan.

            Vid 27:45 kan man se hur de olika fordonen vid mordplatsen troligen stod placerade minuterna efter mordet. Detta kan man ha som referens när man studerar de tidiga autentiska fotona från brottsplatsen.

            Här är del 2 av dokumentärserien, där ju Christer Pettersson pekades ut, men där han antogs ha förväxlat offret med Sigge Cedergren. Långsökt är bara förnamnet:

            1. Jag upphör aldrig att förvånas över hur vissa producenter och anhängare av teorier verkar leva under föreställningen att man kan bortse från normala krav på logik när det gäller detta brott. Så länge det är teoretisk möjligt att något kan ha hänt, även om det rör sig om knappt mätbar sannolikhet, så går det att pressa in diverse utvald information i teorin genom logisk akrobatik. Sen kränger man det till en allmänhet som oftast varken kan säga bu eller bä eftersom de inte har tillräckliga kunskaper för att bedöma om teorin är rimlig eller inte. Det är bedrövligt för att uttrycka sig milt.

              Det mest positiva med förväxlingsteorin, till skillnad från Thomas P:s teori är väl att Pettersson – även om han knappt visste vad som var fram och bak på en revolver – ändå genom sina kontakter möjligen kunde tänkas bära omkring på en revolver under begränsad tid av någon anledning. Man kanske kan sträcka sig till att han möjligen hade tillgång till ett vapen. Resten faller ju platt förstås.

              I Skandiamannens fall så hävdas det att han hade ”tillgång till vapen”. Om man är bekant med någon som innehar vapen så har man alltså per definition tillgång till vapen. Så kan det nog vara i kriminella kretsar men knappast i Täbys villakvarter och särskilt inte bland seriösa vapensamlare. Tror Thomas P. verkligen att vapensamlaren handskades med sina vapen på detta lättsinniga sätt? Hur skulle man kunna tänka sig ett dylikt scenario som utspelar sig i Täby?
              ”Jo, men visst min gode vän det är klart du ska få låna en revolver, man ska akta sig för buset på stan.”
              Eller kanske ”Vad säger du, är Palme på stan utan livvakter? Jag ska plocka ut ett lämpligt vapen till dig.Ta en taxi! Strunt samma med vapenlicensen, det personliga anseendet och friheten.

              Men det kanske inte var så. Kanske satt Skandiamannen och putsade på det gamla vapnet han kan ha stulit hos Armétygförvaltningen på 50-talet. Kanske spatserade han runt på Stockholms gator med en rejäl revolver i fickan för att skydda sig. Kanske var han så ängslig av sig att han inte brydde sig om eventuella påföljder. Kanske drabbades denna ostraffade, ej våldsbenägna, stillsamma man av nån slags mental härdsmälta. Täbys egna bohemiske Liberace med plastrong och för mycket rakvatten gick amok en enda kväll och han kom undan med det. Allt är teoretiskt möjligt.

            2. Ja, de verkar ha gjort ett väldigt bra jobb. Känns som de läst på vittnesprotokoll och sådant. Känns autentiskt, även vissa detaljer finns med. De har nog rätt bra koll på fordonen också.

      2. Du får gärna länka till bilden. Gissningsvis handlar det om samme man som finns på en av polisens bilder från platsen, tagen i samband med brottsplatsundersökningen. Se http://lennartremstam.blogspot.com/2018/07/thomas-pettersson-anklagar-mig-for-att.html

        Det Lennart Remstam betecknar som bild 1 i den diskussion han för på sidan är ett foto taget inifrån Tunnelgatan ut mot Sveavägen. Han har förstorat delar av fotot, se bilderna 4-6.

        Polisens foton från brottsplatsen togs med stor sannolikhet med start i samband med att brottsplatsundersökningen inleddes, vilket skedde 01.10 under mordnatten, se http://www.itdemokrati.nu/page35b.html

        Det skulle vara anmärkningsvärt om Skandiamannen var kvar på Sveavägen vid den tidpunkten, sannolikt är det en annan person som syns på den bild som Lennart Remstam gett numret 1 och som har beteckningen ”Foto 6” i fotobilagan till polisens brottsplatsundersökningsprotokoll, se länken ovan.

        1. Tack så mycket för klargörandet. Jag har en skärmdump – från ett nyhetsinslag om jag minns rätt – men den visar ungefär samma sak.

        2. Jag hade glömt bort att det även finns en Anders E. De andra två, Anders B och Anders D hade jag bättre koll på.

          Ja det kan nog stämma att bilden är tagen ganska sent – Dekorima ser lite mer nersläckt ut?!? Jag har ett väldigt svagt minne att det var något med Dekorimas belysning som ändrades under kvällen, men jag minns inte alls vad.

          Det skulle kanske fortfarande kunna vara Skandiamannen. Han har sagt (ref: Skydd & Säkerhet) att han tog linje 691 ”tio över tolv”. men Täby är väl tillräckligt stort för att kunna ha bussar hela natten. Kanske gick han tillbaka till mordplatsen efter att ha varit på Skandia vid 23.40. Men det förklarar inte hur han som eventuell gärningsman kunde veta så mycket när han pratade med väktarna.

          Jag har för mig att jag läst någonstans att Anders E och hans kamrat inte såg själva mordet. På bild 6 kanske de står i kö för att lämna vittnesmål. De blev förhörda, och därefter tog de sig till Sabbatsbergs sjukhus.

        3. Hej Gunnar!

          Detta som är min allra första kommentar på din blogg blev sent inkommen, men gällande detta med bilden som föreställer Anders E/Christoffer A samt en ickeidentifierad gubbe med som det verkar knälång mörk rock och möjligen keps.

          Jag har primärt en eller två invändningar mot tanken/hypotesen att den bilden skulle vara fotograferad någon gång från cirka 01.10 eller senare, som jag undrar vad du tänker om.

          Samtliga andra bilder som jag känner till, hittills i alla fall, där antingen Anders E eller Christoffer A förekommer verkar allihop fotograferade med marginal klart innan kl 24.00 (dvs klart innan midnatt). Möjligen kan Sabb-bilden däremot vara fotograferad runt midnatt.

          Skulle då denna enda ”undantagsbild” på småkillarna (med gubben) vara fotograferad över en hel timme senare? Vad gjorde i så fall småkillarna under hela den mellantiden i vinterkylan mitt i natten, och skulle dom verkligen ha tagit sig från mordplatsen, till Sabb, och sen tillbaka till mordplatsen igen?

          Däremot kom väl 1230 piketbussen (alltså den andra piketbussen som kom till mordplatsen) dit redan cirka 23.27 och det var även den som satte upp avspärrningstejperna från början?

          Man ser dock inte en enda faktisk brottsplatstekniker, mig veterligen, på just den bilden med småkillarna och gubben (inte ens i den stora originalversionen), men det verkar närmast märkligt folktomt förutom de fyra personer som står mitt framför piketbussen, så det bör ju nog åtminstone vara efter att rätt så många av de övriga vittnena tagit sig ifrån platsen. Samt ambulanserna försvunnit.

          Kan bilden i själva verket vara tagen mellan cirka 23.30 och cirka 23.40 någon gång, eller alternativ två runt cirka 23.50 snarare än 01.10/15?

          Den andra bilden, den som TP verkar ha menat skulle föreställa samma personer, föreställer uppenbarligen inte alls samma personer överhuvudtaget men på den syns däremot folk som kanske däremot skulle kunna vara brottsplatstekniker.,

          1. Jag ser att jag redan nu gjorde en blunder när jag skrev efternamn istället för förnamn och bara första initialien på efternamnet. ::(

            Ber om ursäkt för det!

            Men hursomhelst vill jag även minnas att flera av de andra bilder på småkillarna som förekommer från mordplatsen så syns antingen den ene eller den andre eller båda med FLERA av de riktigt kända andra brottsplatsvittnena, vilket väl ändå bör antyda att även om de kanske inte riktigt var vid brottsplatsen precis när mordet skedde så bör de inte heller ha kommit dit en så väldigt lång stund senare helller, utan att dom faktiskt fanns där åtminstone innan en del av de mer kända brottsplatsvittnena lämnade platsen?.

            Fotografen på dessa andra bilder på småkillarna tror jag antingen var Klecka eller Ulf Karlsson, eller båda.

            Jag vet väl inte om jag själv tror att det är Skandiamannen på just den bilden det pratas om, MEN om så skulle vara fallet så är väl bilden (liksom Anders E och Christoffer As vittnesmål) milt sagt intressant i sammanhanget?

            Vi är flera i Palmerummet-gruppen på FB som har försökt få ut förhör eller andra handlingar med AE och CA direkt ifrån PU..Båda råder under förundersökningssekretess vad det verkar, med möjligen något olika referenser till olika kapitel och paragrafer av lagstiftningen sinsemellan dom, även om beskeden vi har fått gällande CA specifikt har ändrats en del från gång till gång.

            1. Som synes ändrade jag namnen. Det är min uppgift att kontrollera att mina publiceringsregler följs, så du behöver inte be om ursäkt. 🙂 Men som sagt, jag brukar oftast se till att vittnen betecknas med förnamn plus initial i efternamnet – inte för att hemlighålla deras identiteter men för att påminna om att det vi skriver ska präglas av största möjliga hänsyn och respekt för personers privatliv samtidigt som vi ju diskuterar en angelägen samhällsfråga.

          2. Hej Örjan och välkommen att kommentera på bloggen! Det skulle förstås vara anmärkningsvärt om de unga killarna Anders E och Christoffer A (jag undviker uttrycket ”småkillarna” så att inte yngre personer som följer bloggen ska bli provocerade i onödan) återvände till Sveavägen efter besöket på Sabbatsberg – men inte omöjligt. De hade ju varit med om en extrem händelse. Jag har varit i kontakt med en person som försökt få klarhet i detta, dock hittills utan att lyckas såvitt jag vet.

            Allt som kan bidra med klargöranden kring detta är förstås välkommet.

            1. Tack så mycket Gunnar! 🙂

              Givetvis är det inte omöjligt att killarna ifråga skulle ha tagit sig från brottsplatsen till Sabb och sen tillbaka till brottsplatsen igen. Det kan ju finnas begripliga anledningar bakom en sådan sak, men däremot undrar jag lite om tidsintervallen mellan alla bilder på killarna verkligen kan vara fullt så pass stora?

              Det kanske iofs kan vara så också att alla övriga bilder på dom är fotograferade precis innan de övriga kända brottsplatsvittnena lämnade platsen? Har för mig att det antingen var Anna H eller Karin J eller något liknande tidigt brottsplatsvittne som fanns på någon av de övriga bilderna på någon av killarna, och möjligen var fotografen Klecka på åtminstone en del av dessa övriga bilder?

              Hursomhelst vore det kanske intressant att försöka identifiera ”gubben med knälång mörk rock och kanske en keps” på den aktuella bilden, men hur man skulle lyckas med det när vi inte får ut någrasomhelst handlingar eller förhör med varken Anders E eller Christoffer A ifrån PU vet jag ej säkert. Fullt begripligt iofs att vi inte får det. Men en tanke som kommer upp istället är ju kanske att försöka få tag på respektive fotograf för dom olika bilderna eller annars tidningarnas egna bildarkiv? Som sagt tror jag att det rörde sig om Klecka, med kanske även Ulf Karlsson.

              Det fanns/finns ganska så många Anders E i Sverige i hyfsat lämplig ålder 1986 medan Christoffer A har verkat extremt svår att alls hitta i offentliga folkbokföringsregister och liknande, vilket innan vi fick klart för oss att såväl handlingar som förhör även med honom råder under förundersökningssekretess så trodde en del att han kanske i själva verket inte ens heter Christoffer A utan möjligen något annan namn, eller att han inte ens var folkbokförd i Sverige. Jag vet iofs inte om jag borde ha skrivit detta. Men det beskriver i alla fall en del personers i Palmerummet på FBs olika försök att (oavsett den aktuella bilden med gubben med knälång mörk rock och kanske keps) försöka begripa vad dessa killar var för några vittnen som vi knappt tidigare var särskilt uppmärksamma på.

            2. Jag kom på ett par frågor till nu som hastigast.

              Stämmer det att piketbussen på den aktuella bilden med killarna och den ickeidentifierade ”mannen med rocken och kepsen” ifråga rör sig om 1230 piketbussen?

              Kom den inte till brottsplatsen relativt märkbart INNAN midnatt åtminstone och det var väl den som därefter satte upp avspärrningstejperna? Kan den då verkligen ha parkerat på exakt precis samma ställe som ADs taxibil som Mikael B tycks prata om på annat ställe här i tråden (eller snarare väldigt nära den kanske, men kanske inte på exakt samma ställe)?

              Och medföljde Anders D (tillsammans med Anna H och Karin J och Theodoros A) till KCV med Ingvar W i deras 2520-polisbil eller åkte han dit med sin egen taxibil? Detta sistnämnda kommer jag själv just nu inte riktigt ihåg pinsamt nog. Men jag har bifogat en länk på annat ställe i denna tråd, som just rörde spekulationen om Anders Ds tider och frågan om var exakt som hans taxibil var parkerad i jämförelse med piketbussen ifråga (OM det nu är 1230 på den aktuella bilden).

              1. Kanske omparkerade piketbussen något efter det att ADs taxibil försvann från brottsplatsen då? OM det nu rör sig om exakt precis samma ställe som det parkerades på för båda bilarna, och OM som sagt det ens rör sig om 1230 piketbussen (som väl kom till platsen klart innan midnatt), men det trodde jag åtminstone tidigare att det faktiskt rörde sig om (piketbussen 1230 alltså)?

                Den aktuella bilden är dock så beskaffad att man inte riktigt jättetydligt kan se vad som fanns bakom piketbussen i bilden (om jag minns rätt) om någonting alls fanns där, men ej heller vad som fanns till höger om piketbussen i bilden om någonting alls fanns där. Alltså exempelvis ADs taxibil då. Detta innefattas inte riktigt i bilden (om jag minns rätt)?

          3. Att döma av övrigt bildmaterial stod Anders D:s taxibil parkerad på gatan åtminstone fram till midnatt. På den aktuella bilden återfinns däremot en polisbil på taxins plats. Detta tyder på att fotot är taget efter midnatt, mest troligt i samband med den senare brottsplatsundersökningen. Killarna lär alltså ha besökt mordplatsen på nytt, troligen efter att de hade varit på Sabbatsberg.

            Det finns inte heller något som tyder på att något av de andra fotona vid brottsplatsundersökningen skulle ha tagits före midnatt. Se även diskussionen i denna tråd:
            https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-7694

            1. Aha. Detta hade jag själv missat Mikael B. Tack för infon och länken! 🙂

              Då får jag nog ta tillbaka en del av vad jag skrev i så fall.

              Spekulationerna som ursprungligen fördes redan för flera månader sedan i Palmerummet-gruppen på FB, angående de andra bilderna på killarna från brottsplatsen, var att de var tagna av Klecka (har jag för mig) och troligen åtminstone innan att en del övriga kända brottsplatsvittnen hade försvunnit därifrån, i och med om det nu var Anna H eller Karin J eller riktigt vem eller vilka det var på samma bilder minns jag inte riktigt just nu dock, men jag har för mig att vi trodde redan innan midnatt då., eller åtminstone inte märkbart mycket senare än så.

              Dock har jag något visst minne av att Klecka hade daterat åtminstone någon av bilderna till 1/3 nu när jag tänker efter, men det var flera månader sedan så jag minns inte riktigt alla detaljerna angående varje enskild bild för sig.

              Gällande de andra fotona från just brottsplatsundersökningen så är jag med dig vad gäller att tro att de är fotograferade märkbart senare i tiden dock, men just på den aktuella bilden dock så ser åtminstone inte jag att det skulle finnas några brottsplatstekniker på den ens i den stora originalversionen. Och piketbussen rör sig väl om den andra piketbussen som kom till brottsplatsen och som var den som satte upp avspärrningstejperna ursprungligen, och som dessutom var kvar där ganska så hyfsad lång tid eller?

              Man kan ej heller se vad som kanske eller kanske inte fanns bakom den piketbussen på bilden, och ej heller till höger om den, på bilden, för det innefattas inte av bilden. Stod verkligen Anders D:s taxibil på pricken på exakt samma ställe som piketbussen på just den aktuella gör?. .

              1. Anders D:s taxibil stod på ungefär den plats, där man ser den vänstra polisbilen på bild 6. Vi talar alltså inte om piketbussen:

                Det skulle kunna vara samma polisbil som man ser på bild 2 här:
                https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/8wxzWQ/nya-vittnen-forhorda-om-palmemordet–har-vallats-pa-mordplatsen

                I denna filmskevens (vid ca 8:10) ser man brottsplatsundersökarna inne i gränden, inklusive en tekniker med kamera på magen. Sedan klipps till en sekvens med polispiket 1230 (reg.nr EOR 6111) på gatan. Den delen är dock inte filmad precis när bild 6 är tagen, eftersom det står ytterligare en piket bakom i det fallet.

                  1. Mikael B,
                    När jag klickar på länken till ”Janne Schmidts bilder” så hamnar jag på Pressreader.com Vet du hur man får fram bilderna i Pressreader? Jag har aldrig varit där förut – verkar vara en betaltjänst?!?

                    Om jag gör samma sök som du, dvs
                    ”Janne Schmidt” palmemordet
                    i Google, och därefter klickar på ”bilder” i Google’s meny så får jag fram tre bilder som finns på Pressreader:
                    Ett collage där man ser Anders D på översta raden.
                    Ett collage där man ser flera bilder på Anna H.
                    En bild på negativen, (som väl borde ligga i tidordning).

                    Collaget med Anders D överst är helt klart intressant. På den andra raden längst till vänster tycker jag mig kunna skönja Anders E och Christoffer A bredvid en polispiket. På samma bild syns en polisbil stående på trottoaren. Bilden är tagen söderifrån och kan kanske innehålla intressant info. Tyvärr är bildupplösningen alltför dålig. Det hade varit intressant att se Janne Schmidts enskilda bilder. Vet du om det är möjligt?

                    1. Man klarar sig här utan Pressreader. Strunta i att klicka på collaget i Google-miljön. Använd istället zoomfunktionen i webbläsaren (CTRL och +). Upplösningen blir helt OK. På bilden längst ned till höger ser man tydligt taxins position.

            2. Jag vet ej om detta kan bringa någon klarhet i någonting riktigt säkert vad gäller frågan om Anders Ds tider, men i följande anmälan som lämnades in av Ingvar Ws enligt vad det står cirka kl 00.20 (men tiderna verkar snarare följa Gösta Ss klart försenade tider och är därmed månne inte särskilt säkra utan det kan tänkas att man behöver dra av ett antal minuter från det där först?) så står det också att bl.a Anders D (tillsammans med Anna H och Karin J och Theodoros A) medföljde till KCV och dom bör ju nog ha varit där åtminstone en stund innan att Ingvar Ws anmälan lämnades där, och dessutom bör de ju ha lämnat brottsplatsen ytterligare ett tag dessförinnan med tanke på att den bilfärden väl också lär ta ett litet slag?

              https://sanningskommissionen.com/2018/06/glad-midsommar-med-ett-nytt-mordplatsvittne/

            3. Dock verkar det inte framkomma i Ingvar Ws anmälan, så vitt jag kan tolka det i alla fall, riktigt exakt när i tiden som 1230-piketbussen kom till brottsplatsen (förutom att det troligen var efter den första eller andra ambulansen) och inte minst när lite mera exakt i tiden som den satte upp avspärrningstejperna, men jag vill åtminstone minnas att 1230 anlände relativt bra tag innan midnatt? Däremot framkommer det där att det var just den som satte upp avspärrningstejperna från början.Jag vill dock minnas att spekulationen om när 1230 anlände till platsen rör sig om redan runt kl 23.30 eller kanske redan lite innan dess?

              OM 1230 kom dit redan hyfsat bra tag innan midnatt så hur kan den då ha parkerat på exakt precis samma ställe som ADs taxibil redan stod parkerad? Omparkerades 1230 något lite grann senare kanske? Eller åkte i själva verket ADs taxibil därifrån något tidigare innan midnatt?

              Jag vet iofs absolut inte säkert om piketbussen på den aktuella bilden ifråga rör sig om 1230, men det var vad jag åtminstone tidigare faktiskt trodde?

              https://sanningskommissionen.com/2018/06/glad-midsommar-med-ett-nytt-mordplatsvittne/

  29. Här förs diskussioner om Skandiamannen hej vilt, mycket intressant, men det som nästan glömts bort är nog Inge M:s viktiga iakttagelse om den väntande personen i hörnet. Har inte läst Tomas bok ännu, men hur förklaras denna ”väntande i hörnet, kontra Skandiamannen? Var det han som stod och väntade? Nästan helt omöjligt enl. min mening.

  30. Tänkte lite kring Christer Pettersson, fastän spåret är rätt ”utnött. Man kan nog tycka att ser man en gång Pettersson fastnar nog bilden, vad som gäller både utseende och gångstil. Många säger sig ha sett honom där vid platsen. Däremot kan Lisbet ha misstagit sig om vem som utförde själva mordet, även om hon sett Pettersson. Undrar om Petterssons skallskada efter fallolyckan var av den graden att han inte kunde berätta? Viljan tycks ha funnits, han ville ju berätta för Mårten.

  31. Gunnar och Juan har skickat länkar till en intressant kommentar på Sanningskommissionen.
    https://gunnarwall.wordpress.com/2018/10/31/thomas-pettersson-svarar-ett-bokslut-utan-bett/#comment-8677
    https://gunnarwall.wordpress.com/2018/11/25/lars-borgnas-om-skandiamannen-han-var-inte-mordaren-men-kan-ha-varit-mannen-pa-asen/#comment-8949
    https://sanningskommissionen.com/2018/11/ett-kort-inlagg-om-skandiamannen/?fbclid=IwAR15_dH6lkKh1Mv3bJxkeqtwf95OCIOh0GUNjhATVViwRxovicK-pxuF3P4

    Där finns några punkter som är väldigt besvärande för tesen att Skandiamannen är skyldig. Hur kunde Skandiamannen veta så många detaljer om brottsplatsen redan 23.40? Som skyldig har han ju bara varit där en kort stund. Som någon påpekat, så kom han kanske tillbaka till brottsplatsen och fick där reda på detaljerna. Jag ska därför ge mig på ett möjligt scenario för att se om en tillbakavandring kan vara möjlig.

    Efter dådet springer Skandiamannen in i gränden och uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan.

    Han springer åt höger på Malmskillnadsgatan för att nå T-banan men ser kanske ryggen på piket 3230 och blir rädd och väljer istället David Bagares gata.

    Ungefär 23.23 möter han vittnet Yvonne N och hennes sällskap. Mötet sker strax väster om korsningen med Johannesgatan. Han fortsätter österut på David Bagares gata (Yvonne N 860304).

    Han svänger söderut på Regeringsgatan. Från början har han siktet inställt på Kungsgatan och Hötorgets T-banestation. Lite längre söderut på Regeringsgatan ser han piket 3230 i hög fart och med blåljusen på. Han svänger västerut på Brunnsgatan precis innan mötet.

    På Brunnsgatan bestämmer han sig för att gå tillbaka till brottsplatsen i stället för att åka direkt hem. Varför? Tror han sig missa T-banan? Eller är det som Lars Larsson menar, att han helt enkelt ger upp, och i stället bestämmer sig för att gå tillbaka för att erkänna? Eller styrs han på ett märkligt sätt tillbaka till brottsplatsen för att där på ett slugt sätt göra sig synlig och smälta in bland vittnen och poliser och därmed skaffa sig ett alibi? Jag är lite inne på den sista varianten.

    Han kommer till korsningen Brunnsgatan/Malmskillnadsgatan. Han ser polisaktivitet norrut vid trappkrönet men lyckas passera västerut osedd.

    Han kommer fram till korsningen Apelbergsgatan/Luntmakargatan. Han är rädd att poliserna han just såg vid trappkrönet på Malmskillnadsgatan ska gå söderut och på så sätt kunna se honom när de kommer fram till Apelbergsgatan om de tittar västerut. Han väljer därför att gå höger in på Luntmakargatan. På Luntmakargatan är det tomt – Yvonne N är redan nere vid mordplatsen.

    Vid korsningen Luntmakargatan/Tunnelgatan ser han aktivitet uppe på krönet. Han går genom gränden förbi barackerna.

    Han kommer flåsande tillbaka till brottsplatsen. Ambulansen har precis kört därifrån. Han befinner sig på brottsplatsen ca tio minuter och hinner snappa upp en del och försöker göra sig synlig för polisen.

    23.40 är han svårt chockad tillbaka på Skandia och pratar med väktarna. Eventuellt går han tillbaka till brottsplatsen ytterligare en vända innan han tar nattbussen 691 från Odenplan.

    Dagen efter inser han sitt fatala misstag: eftersom han kom tillbaka till Tunnelgatan och Skandia är han för evigt bunden till platsen, på något sätt. Nu kan han inte säga att han tog T-banan hem, lyckligt ovetandes om mordet. Han börjar koka sin historia.

    Varför säger han att han sprungit efter poliser? Det känns ju inte speciellt trovärdigt. Kan det vara så att han vill förklara bort en del av sin bortavaro från brottsplatsen? Eller är det så att han känt sig betittad på vägen tillbaka. T ex när han åter befann sig i korsningen Luntmakargatan/Tunnelgatan fanns det kanske fortfarande någon polis uppe på krönet som han befarar kan ha sett honom. Än värre sista biten genom gränden fram till brottsplatsen där han kom flåsande – hur ska han förklara det i fall någon sett honom? Är det därför han säger att han sprang efter poliserna? Då kan han hävda att han var på väg tillbaka efter språngmarschen efter poliserna.

    Nu hoppade sannolikheten för Skandiamannens skuld upp till 60%.

    1. Skandiamannen återkom till Skandia och väktarna och berättade upphetsat ”Dom säger att Olof Palme har blivit skjuten” och återgav detaljer som han måste ha hört av ”Dom”. Att offret var Olof Palme blev inte känt förrän 23.26 – 23.27 vilket ger förklaring till ”Dom” och att Skandiamannen kunde känna till detaljer från mordplatsen som han hörde om strax före 23.40.

      1. Ja, så skulle man förstås kunna tolka ordvalet ”Dom”. Men även som oskyldig skulle man kanske kunna använda det ordvalet, så jag tycker det är lite svårtolkat.

        I mitt resonemang ovan glömde jag korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan när Skandiamannen (om det nu var han…) var på flykt. Varför sprang han inte åt höger på Luntmakargatan och mer direkt mot T-banan? Ett möjligt svar är att OM han väntade på makarna Palme vid avfasningen utanför Dekorima kan han ha fått syn på Lars J som var synlig ett kort ögonblick under sin promenad söderut på Luntmakargatan. När Skandiamannen flydde vågade han inte springa åt höger, in i ryggen på Lars J. Det är förstås rätt vilda spekulationer från min sida.

      2. Tjenare Mikael!

        Missförstår jag dig nu eller du kan alltså tänka dig tanken med andra ord att Skandiamannen eventuellt befann sig någonstans i närheten av brottsplatsen någon gång mellan cirka 23.26/27 och cirka 23.40 om jag förstår dig rätt nu?

        1. Örjan, jag ser att du ställer frågan till Mikael och jag hoppas att han svarar. Jag passar på att klämma in en kommentar.

          I scenariot jag beskrev fick jag det till att Skandiamannen utan större problem skulle kunna vara tillbaka på brottsplatsen 23.27-23.28. Då har han ca 10 minuter på sig att snappa upp ett och annat innan han går tillbaka på Skandia och drar detaljerna för väktarna.

          1. Ett av argumenten från Thomas Pettersson när han pekar ut Skandiamannen som märdare är ju att det inte finns några tydliga vittnesobservationer av honom från mordplatsen efter mördarens flykt. Jag håller med JD om att han kan ha funnits där ändå eftersom andra vittnen knappast hade fokus på perifera personer som höll sig i bakgrunden. Men det är lite svårare att föreställa sig att han först skulle ha begått mordet och då observerats av ett antal personer och sedan kommit tillbaka helt iskallt och uppehållit sig på mordplatsen i upp till tio minuter utan att någon reagerat på att mördaren kommit tillbaka.

            1. Rätta mig om jag minns fel Gunnar/ni andra – men visst tillstyrker Leif L i tingsrätten att han har sett ”vittnet med rock/keps” (dvs skandiamannen) på mordplatsen strax efter mordet och lämnat en redogörelse som till vissa delar stämmer med Skandiamannens egen?

        2. Örjan.

          Det stämmer.

          Fakta är att Skandiamannen kom in på Skandia 60 meter norr om brottsplatsen 23.40.

          Dessförinnan efter 23.26 – 23.27, troligtvis strax före 23.40 kan han ha hört från ”Dom”. Ambulanserna lämnade 23.28 och då fanns ett tjugotal på mordplatsen. Kan tänka mig att närmaste tio minuterna därefter fortsatte folk att lämna brottsplatsen och gå norrut och tala om vad som hänt.

          Om han hade varit mordplatsvittne hade han uttryckt sig på ett annat sätt för väktarna och inte väntat tjugo minuter på att återvända.

  32. Anna H. Gärningsmannen försvann på en sidogata till höger. Skandiamannen säger sig ha pratat med Anna, hon berättade att det var Olof Palme. Näms Anna H. i TP:s bok?

  33. Mikael B
    Tack för ditt svar angående Janne Schmidts bilder. Kan inte skicka svar på det direkt eftersom WordPress inte tycks klara fler nivåer.

    Tack för tipset angående zoom direkt i webbläsaren. Visste inte om att möjligheten fanns. Men zoomen går bara till 300%. Jag högerklickar i stället på bilden (collaget) och laddar ner den på datorn. Bilden blir 179kB. Då kan jag zooma in mer än 300%, men det blir förstås ”mosaik”.

    Hursomhelst, det collaget jag främst menade var detta:
    https://www.google.se/search?q=%22janne+schmidt%22+palmemordet&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ved=2ahUKEwjywtT71ZDfAhUGEywKHdv4AqIQsAR6BAgGEAE&biw=1517&bih=695#imgrc=5ZUbqWRi-EFjHM:

    Ursäkta den långa länken, men jag vet inte hur man editerar kommentarer i WordPress. På bildsviten ser man Anders D på de fyra bilderna på översta raden. På andra raden och bilden längst till vänster ser man en polispiket och några personer som troligtvis är Christoffer A och Anders E och eventuellt några andra. Man måste zooma rejält.

    Bilden är intressant eftersom de troligtvis står bredvid samma piket som de gör på polisens bild nr 6, dvs bilden vi tidigare diskuterade.

    Polisens bild nr 6 är som tidigare sagt troligtvis tagen rätt sent. Men bilden på collaget är kanske tagen lite tidigare, dessutom från en annan vinkel. Därför blev jag nyfiken på om Christoffer A och Anders E står bredvid någon som liknar Skandiamannen även på denna bilden, men upplösningen räcker tyvärr inte till. Det var därför jag eftersökte ursprungsbilden.

    Det verkar förresten som om Janne Schmidt har tagit uppemot 40 bilder. Man får anta han började fotografera strax efter 23.28. Man kan ju tycka att Skandiamannen borde synas på någon av dem om han nu var där…

    1. Janne Schmidt lär ha kommit till platsen strax efter Schönstedt och Melander, dvs en god stund efter att avspärrningen var gjord. Ulf Karlsson var däremot framme redan innan det arbetet var avslutat. Schönstedt/Melander lämnade Marieberg strax efter att tipsaren hade hört statsministern omnämnas i radiotrafiken. Det kan ju ha varit Gösta Söderströms anrop eller en kvittens på detta. Det ger en hyfsad uppfattning om när Expressenjournalisten och fotografen tidigast kan ha varit på plats. Schmidt ska ha varit hack i häl på dem. Den som borde ha haft störst chans att befinna sig vid hörnan samtidigt som Skandiamannen torde med andra ord ha varit Ulf Karlsson.

  34. Var Skandiamannen nära hörnet när skotten föll? Blev vett skrämd och tog till flykten uppför trapporna? Chevamannen tror det var Skandiamannen som/ ”Återvände” kom till platsen ca. 6 min. efter skotten. Den enda person som setts i ”trapporna” och på åsen, var här rätt säkert Skandiamannen sökande i sin väska efter nycklar eller annat. Här var det en flykt undan enl. bland annat Yvonne N med flera. Gärningsmannen måste ha tagit en annan väg enl. denna teori och inte trapporna. PS/ Filters teori att SE. skulle vara mördaren tror jag dock icke ett dugg på.Tyvärr pojkar, ni har/ fel, fel, fel!

    1. Niklas, vi använder Yvonne N’s vittnesmål på lite olika sätt. Om jag förstår dig rätt så menar du att det är Skandiamannen som Yvonne ser, och att detta visar att den riktige gärningsmannen har tagit en annan flyktväg.

      För min del var kombinationen av Yvonnes vittnesmål tillsammans och den där bilden som finns på Lennart Remstams blogg – där Skandiamannen syns framifrån med sin handväska – det som triggade mitt intresse för honom som GM. Bilden är nästan lite kuslig. Hur många män springer runt med en handväska? Vad har han i den? Whiskypluntan? Revolvern?

      En annan sak som jag har tyckt är besvärande för Skandiamannen är att han enligt egen utsaga ska ha befunnit sig ca 20 m från brottsplatsen när första skottet föll. Det betyder att han har befunnit sig max 10 m från Anders B. Men ingen av dem har sett den andre. Hur är det möjligt? Inget vittne, t ex Inge M, har sett fem personer vid brottsplatsen när skottet föll. Man har sett fyra personer. Enligt vittnesmålen tycks det inte finnas plats för fem personer på scenen vid den tiden. Vem av de fem ska tas bort? Vart ska han placeras i stället?

      Förresten, i ett tidigare inlägg frågade du om Anna H omnämns i TP’s bok. Svaret är ja. Är det något speciellt du letar efter, så kan jag kolla.

  35. Tänkte komma med ett litet tillägg om vad som gäller Skandiamannens ev. flykt uppför trapporna. Om det trots allt var Skandiamannen uppe på åsen och hans fumlande med väskan. Att efter en lång stillasittande dag på sitt kontorsrum plötsligt bli skrämd till livet mycket nära en plötslig skottlossning och ett mord skulle nog stressa vem som helst till max. Att sedan företa en tung språngmarsch uppför trapporna kanske ledde till att han ev. sökte någon medicin/ astma/ andning kanske ev. en fickplunta i sin väska. Man borde fråga före detta frun om hur det stod till med konditionen och hälsan, vill minnas att hon varit sjukskötare. PS/ Allt detta är ju blott en teori bland många många andra.

  36. JD, Kan du kolla i TP:s bok om det nämns något om Anna H:s iakttagelse när hon i förhör säger att gärningsmannen försvann rakt fram och till höger.Tackar på förhand.

    1. Nej, där tycks inte finnas någon kommentar om det. Det finns några fraser om Anna H och Stefan G angående deras livräddningsförsök, men inte någonting angående deras uppfattning om flyktvägen.

  37. Märkligt vad Christer Pettersson var spänd inför resningsansökan 1997. Svetten lackade i pannan och nerverna var på helspänn. Var detta trots allt en skrämselaktion mot Sigge Cedergren? Detta helt orimliga mordet? Jag börjar tro det! Denna teori ger nog gärningen en rimlig förklaring på alla de sätt och vis. Så lite om Skandiamannen/ Har det framkommit av den övriga personalen på Skandia om SE. alltid gick med handväska ute på stan?

    1. Skulle inte du vara nervös inför en resningsansökan om du visste att du blivit oskyldigt dömd i en instans trots obefintlig bevisning? Christer kunde inte alls lita på att nästa instans skulle göra samma bedömning som hovrätten, förmodligen framstod rättsmaskineriet i bästa fall som ett lotteri för honom, i sämsta fall som riggat för samhällstopparna. Glöm Christer Pettersson och glöm framför allt den här förväxlingsteorin, det är bara långsökt

  38. Jon; Kan tyvärr inte glömma Christer Pettersson. Sett till mordets meningslösa orimlighet, passar nog Pettersson in, men någon mördare var han inte. Svårt att säga om vissa teorier är mera långsökta än andra. Fördjupar man sig i ”skrämsel och förväxlingsteorin” är den nästan skräddarsydd. Palmemordets lösning är fortfarande på ruta ett, men vi jobbar vidare med alla dörrar öppna. Hoppas det kommer nya fakta så småningom, den nya utredaren har ju lovat att en lösning är på gång. Olof Palme var fredsduvan och min absoluta favorit och är det fortfarande, vem var ”idioten” som ville honom illa, allt är så orimligt.

    1. Niklas, mordet är väl knappast att beteckna som meningslöst? Många regeringschefer är/var hatade och Palme var mer hatad än någon i regeringen. Glöm inte att han både i officerskretsar och i högerextrema grupper sågs som en fosterlandsförrädare och en säkerhetsrisk!

      CP var som person knappast en lämplig kandidat. Jag har själv läst polisprotokollen från de dryga tjugotal vittnesförhören. Som alltid går de isär, men mycket litet stämmer överens med signalementet på CP- klädsel och uppträdande. Inte en enda får något intryck av missbrukare eller att gm är spritpåverkad; CP hade tryckt i sig ett helrör vodka samma samma kväll enligt uppgift.

      Och som påpekats: två av varandra oberoende vittnen gav honom alibi

  39. Det där med att Skandiamannen sa att ha gjorde ett jobb åt Valmet, som TP nämner, behöver inte vara så konstigt – han kan ha tagit på sig ett frilansjobb åt Valmet och sedan gjort det på sin arbetsplats. Lite fult, men sådant förekommer. Det passar ju bra med den sena kvällen. Han hade ju också goda möjligheter att dölja sina förehavanden för kollegorna, eftersom han kunde låsa sin dörr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.