Nya pusselbitar om Stocklassas bok

Det israeliska underrättelseföretaget Psy-Group opererade internationellt med fula tricks åt stora och små kunder. Det företaget har försvunnit men det finns många andra.

VILL DU HYRA EN EGEN LITEN underrättelsetjänst? ”Private Mossad for Hire” är rubriken på en artikel i internetupplagan av den ansedda amerikanska tidskriften The New Yorker. Det syftar på temat för artikeln, att den som betalar kan få tillgång till en egen agentorganisation – som helt enkelt utför vad som beställs.

På senare tid har det dykt upp ett antal privata underrättelseföretag runtom i världen. Ett antal av dem är baserade i Israel även om de jobbar internationellt. Och de har ofta personal med bakgrund i underrättelsetjänsten Mossad. Det gemensamma för dessa företag är att de arbetar för den som betalar.

En annan gemensam egenskap tycks vara att de inte drar sig för att syssla med lögner och fula tricks.

Artikeln är intressant inte minst för den som nyligen läst Jan Stocklassas bok Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet.

Ett centralt inslag i boken är författarens kartläggning av en man som han valt att kalla Jakob Thedelin men som i själva verket heter något annat.

Denne Thedelin var i många år en sorts hjälpreda till den Palmehatande opinionsbildaren Alf Enerström. Och långt efter mordet på Palme har Thedelin fortsatt att publicera texter på nätet som uttrycker avsky mot den skjutne statsministern.

Jan Stocklassa pekar i sin bok ut Thedelin och Enerström som dem som utförde mordet. Enligt Stocklassa befann sig båda två på Sveavägen med skjutvapen i hand. Den nu avlidne Enerström blev den som sköt, Thedelin tog efteråt hand om revolvern.

Allt enligt Stocklassa.

Någon egentlig bevisning presenterar inte författaren. Men boken håller intresset uppe kring Thedelin genom att Stocklassa berättar om hur han kartlade denne med hjälp av en hemlighetsfull kvinna som i boken presenteras med det fiktiva namnet Lída Komárková.

Stocklassa och Komárková arrangerar en ”honungsfälla” för Thedelin på typiskt spionmaner – Thedelin blir intensivt uppvaktad av henne. Hon spelar på hans fåfänga, spelar in sina samtal med honom och försöker få honom att medge en roll i Palmemordet.

Med hjälp av Lída Komárková får Stocklassa också tillgång till resultatet av en hackningsoperation som ger honom möjlighet att läsa en omfattande mailkorrespondens Thedelin haft med en annan Palmefientlig figur, exilsvensken Bertil Wedin – bosatt på norra delen av Cypern.

Den innehåller inte heller något som klargör vem som mördade Palme, men Stocklassas referat och citat av mailväxlingen mellan dessa två lite udda personer är förstås kittlande för läsaren.

När boken går mot sin klimax befinner sig Thedelin i Israel. En av Lídas kontakter, Schmuel (inget efternamn anges), antyder i telefon för Stocklassa att han har beröringspunkter med Mossad. Han erbjuder Stocklassa ett erkännande från Thedelin om Palmemordet inom 48 timmar och tillägger: ”Oavsett om han gjort det eller inte.”

Stocklassa nappar inte på erbjudandet, men fortsätter i boken att föra fram sin övertygelse om Thedelins skuld till mordet.

För den som läser boken rakt upp och ner är det naturligt att föreställa sig att personer med anknytning till Mossad kan ha varit inblandade i operationen mot Thedelin från början till slut.

Det som främst kan framkalla tvekan hos en genomsnittsläsare är väl att det låter lite väl dramatiskt – spioner och hemliga agenter är ju något som de flesta av oss framför allt känner till från underhållningsböcker och actionfilmer.

Där bidrar den välresearchade artikeln i New Yorker med en del pusselbitar.

Författare är två av tidskriftens medarbetare, Adam Entous och Ronan Farrow.

I pappersupplagan heter samma artikel ”Deception, Inc” – alltså ungefär ”AB bedrägeri”. Och det verkar vara ett välfunnet sätt att beskriva den verksamhet som skildras.

Artikeln tar sin utgångspunkt i en enskild händelse fjärran från den världspolitiska scenen och därmed också fjärran från underrättelseagenters vanliga verksamhetsområden. Men den är inte mindre intressant.

En ung student, Alex Gutiérrez, bosatt i staden Tulare i Kalifornien, jobbade som kypare på en restaurang och kom en kväll 2016 att servera Yorai Benzeevi, direktör för staden sjukhus. Denne var där i sällskap med en av styrelseledamöterna för sjukhuset, en man vid namn Parmod Kumar. De firade med dyra viner och var på ett strålande humör.

Benzeevi hade med olika diskutabla metoder dragit in miljontals dollar till sig själv, och det hade han lyckats med på grund av uppbackning från en majoritet av styrelsen. Samtidigt gick sjukhuset på knäna. Den unge studenten Gutiérrez hade just gått med i en medborgargrupp som utkrävde ansvar för hur sjukhuset drevs. Efter att ha sett Benzeevis och Kumars festande övertalade han sin mor, Senobia Gutiérrez, att ställa upp mot Kumar i valet till sjukhusstyrelsen.

När Benzeevi fick veta det insåg han att han egen inkomstbringande verksamhet var hotad. Han kontaktade ett privat israeliskt underrättelseföretag, Psy-Group.
Psy-Groups slogan var ”Skapa verkligheten” och i dess metoder ingick att manipulera människor, bland annat genom att arbeta med falska identiteter. Bland verktygen ingick också att svärta ner personer med hjälp av hemliga inspelningar där innehållet sedan spreds för att uppnå önskade syften.

Företaget arbetade över hela världen. Ett projekt i USA handlade om att trakassera amerikanska studenter som ville sätta ekonomisk press på Israel på grund av regimens behandling av palestinier. Kampanjen finansierades av Israelvänner i USA. Psy-Group hade också gjort tappra försök i det amerikanska presidentvalet 2016 att skaffa sig kontrakt på operationer med syfte att manipulera väljare.

I sitt eget informationsmaterial gjorde Psy-Group reklam för att man använde sig av ”honumgsfällor”, alltså just sådant som Stocklassas partner Lída utsatte Jakob Thedelin för.

I Tulare satte Psy-Group igång en kampanj med hjälp av agenter som arbetade i det fördolda. Deras uppdrag var att smutskasta de personer som gick i spetsen för ha bort Parmod Kumar från sjukhusstyrelsen. Bland annat dök det nu upp ett antal webbsidor som drevs av anonyma personer men som hade det gemensamt att de riktade anklagelser mot Kumars motkandidat, Senobia Gutiérrez.

Hon beskrevs som inkompetent. Hennes mexikanska brytning framhölls. Och det ifrågasattes om hon verkligen var amerikansk medborgare.

Kampanjen på webbsidorna gick också ut på att anklaga henne för att ta mutor. Någon hade – synbarligen demonstrativt – parkerat en dyr bil utanför Senobia Gutiérrez bostad. Och vid ett tillfälle hade en kvinna ringt på hennes dörr och lämnat över ett kuvert till en av hennes familjemedlemmar. Samtidigt hade en fotograf tagit bilder av överlämnandet. Bilderna dök senare upp på en av de anonyma webbsidorna tillsammans med anklagelser om att Gutiérrez skulle vara korrupt.

Smutskastningskampanjen misslyckades. Senobia Gutiérrez vann en överlägsen seger i valet till sjukhusstyrelsen. Och företaget Psy-Group är numera nedlagt sedan den tidigare FBI-chefen Robert Mueller börjat utreda om Psy-Groups aktiviteter i presidentvalet också innefattade möjliga kopplingar till ryska intressen.

Men som artikelförfattarna understryker: efterfrågan på den här typen av företag växer. Det förekommer till exempel att de får i uppdrag att agera på fastighetsmarknaden för att med bluffmetoder hålla uppe priserna.

Och just israeliska underrättelseföretag ligger långt framme, Som det framhålls i artikeln har dessa företag en stor fördel. I förhållande till folkmängden är det ”få länder som producerar fler högutbildade och krigstestade underrättelseproffs än Israel”.

Och det tycks alltså som om det fanns hemliga operatörer av det slaget involverade i Jan Stocklassas bokprojekt.

Det är genom utpekandet av Thedelin som Stocklassa kunnat hävda att han presenterat lösningen på mordet. Med hjälp av detta i kombination med hänvisningarna till den legendariske Stieg Larsson har författaren lyckats få sin bok utgiven i mer än femtio länder, i alla fall enligt förlagsreklamen.

Fick han all denna hjälp med honungsfällan och de hackade mailen utan att betala för det? Ja, boken redovisar i alla fall ingen affärsuppgörelse. Det skulle betyda att han kommit billigare undan än andra som anlitat krafter från den privata underrättelsesektorn. Har han i så fall funderat över varför han fått allt detta gratis?

Andra frågor inställer sig också. Ska vi tro Stocklassa hade han alltså med ett enkelt ”ja” i ett telefonsamtal kunnat beställa ett erkännande – falskt eller äkta var likgiltigt – från Thedelin när denne befann sig i Israel.

Stocklassa beskriver att det är Lída som talar om för honom att Thedelin plötsligt rest till Israel. Hon har tagit reda på det, men det är oklart hur. Boken förmedlar intrycket att Thedelin rest dit på eget initiativ. Det kan ju vara så. Men samtalet med Schmuel där denne kommer med sitt erbjudande om att få Thedelin att erkänna väcker ju frågan om denne helt enkelt blivit lurad till Israel. Där är han ju i en mer utsatt position än i Sverige – och där är samtidigt de personer Stocklassa fått hjälp av i en mer bekväm sits om de själva ska trappa upp operationen.

Jan Stocklassa har valt att inte svara på mina tidigare frågor om hans bok, i alla fall inte här på min blogg. Det är hans rättighet. Men frågorna finns kvar och blir flera.

Annonser

15 reaktioner på ”Nya pusselbitar om Stocklassas bok

  1. Man kan ju också möjligen tänka sig att JT:s säkerhet äventyrades oavsett om JS tackat ja eller nej till erbjudandet.
    Om Schmuel funnit det potentiellt lönsamt att på eget initiativ sondera läget med JT, så var det väl fritt fram att göra detta?
    50 miljoner ligger ju som bekant i potten.

    Jag vet inte, men tycker att det möjligen kan finnas en viss logik i ett sådant resonemang, men alldeles oavsett så är hela upplägget så oerhört sjaskigt att det förtar de
    delar av boken som faktiskt är relativt intressanta.

      1. Andra svenskar som öppet berättat om sina kontakter med Mossad är Olof Frånstedt, Pelle Svensson och Gunnar Ekberg.
        Möjligt att jag missat någon.

        Säkerhetsmannen Lev Morozov blir vittne till en händelse på hösten 1986 som påstås ha anknytning till mordet på Olof Palme.
        Vet du Gunnar vilket företag Morozov arbetade på 1986?

  2. Boken Konspirationen av pseudonymen Ed Moeng (rätt dålig bok) kopplar ju också in Israel. I den boken (som är en roman, inte en faktabok) sägs det att israelisk underrättelsetjänst har vetat vem (vilka) som mördade Palme hela tiden, och att de släpper ifrån sig informationen efter att svensk militär gjort dem en tjänst. Det är som sagt fiktion och ganska långsökt därtill. Men man kan undra varför både Stocklassa och pseudonymen Moeng kopplar in just Israel. Israel har såvitt jag vet aldrig utpekats som inblandat i mordet på Palme på något sätt, och vad skulle landet ha för intresse av att sprida desinformation, alternativt bidra till uppklarandet – på detta sätt?

    1. Det skulle vara ytterst märkligt om han inte kände till alla delar i ”honungsfällan”

      Att spekulera i denna sak tvingar möjligtvis ut Stocklassa för att avge ett svar, för han vill alldeles säkert inte att diskussionen drar iväg i felaktiga slutsatser.

      Min slutsats är dock att han i.o.m. användandet av Lida inte bara utsatt Jakob Thedelin för en stor personlig kränkning, utan också för direkt fara då de uppenbarligen delgivit information till någon typ av maffia som verkar vara beredda att gå hur långt som helst för att få fram ett erkännande.
      Hur kan Stocklassa garantera att hans ”nej” till erbjudandet från Schmuel förblev sista ordet?
      Det finns uppenbarligen stora pengar att tjäna för den som avslöjar mördaren
      En belöning kan visa sig ha en baksida, då den riskerar att utsätta människor för livsfara.
      Det var väl inte riktigt så det var tänkt?

      Att då peka ut en person inför en kriminell organisation som inte verkar ha några större moraliska betänkligheter framstår i mina ögon som ogenomtänkt och vårdslöst.

      Detta hade inte varit försvarbart ens om denne Jakob Thedelin skulle visa sig ha en direkt inblandning i palmemordet.

      Nu har inga bevis presenterats som skulle styrka någon inblandning, utan endast indicier som består av luddiga och svårtolkade formuleringar, ett ovanligt stort personligt agg mot Palme, och kopplingar till vissa personer som skulle kunna ha en mer direkt inblandning, men inte ens det är givet.
      Resten är ju bara spekulationer som efter hand vuxit fram i huvudet på författaren själv.

      Det jag förstått om Stieg Larsson är att han var en person med stor heder och god moral, och jag tror knappast att han skulle lånat ut sitt namn till denna boktitel om han haft möjligheten att välja.

      Visst vore det önskvärt att han kommenterar Gunnars frågeställningar, men kan det vare möjligt att det endast är här på bloggen frågorna formuleras?
      Vore det inte lämpligt att exempelvis Aftonbladet kunde prestera någon liten kritisk vinkel?

  3. Jag ser i Svensk Bokhandel att den engelskspråkiga upplagan av Jan Stocklassas Palmebok nu kommit ut i USA, att den marknadsförs hårt med Stieg Larssons namn och att den säljer väldigt stort.

    Stocklassa, givetvis nöjd och glad, intervjuas och får frågan om det inte var så att i Sverige kom hans bok i skymundan av Thomas Petterssons bok om Skandiamannen. Han medger det (Vad ska han göra? I Sverige är ju debatten om hans bok stendöd) men tillägger: ”Men nu ser vi att polisen utreder materialet som ligger i Stieg Larssons arkiv och lägger betydligt mindre krut på Skandiamannen.”

    Det var väl ungefär vad jag förväntade mig att han skulle säga. Och på kort sikt är det nog ganska riskfritt för hans del.

    Jag får ibland lite upplysningar från olika håll om vilka utredarna pratat med på senaste tiden. Det pekar snarast på att de jobbar tämligen brett.

    Själva har de inte berättat för mig vad de tror och tänker. Och om de händelsevis gjorde det skulle de nog sluta göra det ifall jag förde sådana uppgifter vidare.

    Bland annat mot den bakgrunden tvivlar jag på att Jan Stocklassa är mer välinformerad än jag.

    Men just för att de är så tystlåtna kan man också säga så här: tills vidare är det fritt fram för var och en som känner för det att hävda att polisen säkert jobbar stenhårt just med till exempel ”Jakob Thedelin” (skurken i Stocklassas bok). Eller alternativt: med Skandiamannen. Eller kanske med Conny Larssons enarmade mördare, aktiespekulanten Christer A eller 33-åringen. Risken att utredarna ska dementera tydligt är helt enkelt inte så väldigt stor vad man än drar till med.

    1. Tyvärr är det ju så, att man relativt riskfritt kan hävda att det spår man själv driver också är Palme-utredningens huvudspår så länge utredningen sitter bakbunden och varken kan bekräfta eller dementera. Även Claes Hedberg skulle kunna hävda detsamma, men jag har inte hört att han gjort det.
      Som tur är.
      Personligen har jag inget emot de som skriver böcker i ämnet, och vill man dessutom samtidigt tjäna pengar, så är inte jag den förste som moraliserar.
      Det jag vänder mig emot är att ingen presenterat något som når längre än hypotesstadiet, och min slutsats är att de läst vittnesmålen som fan läser bibeln.
      De får inte ihop ett trovärdigt mordförlopp, och det är väl endast den promille av befolkningen som jag själv anser mig tillhöra; som vridit och vänt på dessa svårtolkade dokument som verkligen kan se bristerna i deras framställningar.
      Det inger en känsla av hopplöshet när man ser hur ogenomarbetade hypoteser får fäste bland allmänheten.

      Det mest tragiska i allt detta ligger på det mänskliga planet.
      Att verkliga och lättidentifierade människor blivit föremål för direkta utpekanden. Namngivna och avlidna, eller icke namngivna men levande, är nästan lika illa.

      Palmemordet är en tragedi som skördar offer ännu över 30 år efter själva händelsen. Så har det alltid varit, och så kommer det att fortsätta.
      Om PU kände något ansvar för detta trista faktum, så hade de väl ändå kunnat gå ut och tonat ner författarnas trosvissa utspel.
      Kan man kräva det av dem?

Lämna ett svar till Manbar Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.