Mordgåtan Olof Palme som ljudbok med nyskrivet kapitel

NU KOMMER MIN BOK Mordgåtan Olof Palme från 2010 som ljudbok, uppdelad på fem avsnitt. Och med ett nyskrivet kapitel som uppdaterar utredningen fram till nutid. Uppläsare är radioproducenten och röstskådespelaren Per Juhlin.

Avsnitten finns tillgängliga för köp genom nedladdning via nätbokhandeln.

Första delen, Skotten på Sveavägen, släpptes igår, måndag 25 februari. I dag släpps Spaningsledare Hans Holmér. Sedan kommer ett nytt avsnitt varje dag den här veckan till och med fredag 1 mars. Det nya kapitlet ingår i avsnitt nummer 5, Kan mordet få sin lösning?

Och den som har tillgång till ljudbokstjänster som Storytel eller Bookbeat kan lyssna utan att betala något extra.

Här finns till exempel en detaljerad genomgång av bakgrunden till bajonettdådet 1970 då Christer Pettersson högg ihjäl en man på Kungsgatan. Det var den tragiska händelsen Pettersson syftade på när han under Palmerättegången presenterade sig med orden: ”Jag är alltså en dråpare, men jag är ingen mördare och jag har varken mer eller mindre att säga i den saken”.

För var och en som vill förstå Christer Petterssons personlighet är det här en nyckelhändelse.

Här finns också en lång intervju jag gjorde med Anders B, vittnet som kom att befinna sig närmast makarna Palme när mördaren utförde sitt dåd.

Boken innehåller även en utförlig genomgång av Grandavsnittet. Den förklarar de häpnadsväckande turerna i Ebbe Carlssonaffären. Och här finns också en kritisk genomgång av advokaten Pelle Svenssons märkliga utspel om ”bombmannens testamente”. Samt mycket mera.

Några omdömen om Mordgåtan Olof Palme när den kom:

“Denna bok är den bästa som hittills skrivits om mordet på Olof Palme. I mångt och mycket innehåller den faktauppgifter som är nya för mig, t.ex. vad som hände bakom ryggen på oss i den nya spaningsledningen.”

Ingemar Krusell, biträdande spaningsledare i Palmeutredningen vid tiden för rättegången mot Christer Pettersson

”Nog den bästa genomgången av utredningarna kring mordet på Olof Palme.”

Kjell-Olof Feldt, svensk finansminister 1982-90

”Gunnar Walls bok Mordgåtan Olof Palme är ovärderlig. Den är en föredömlig genomgång av spaningsarbetet. Men det viktigaste är att han placerar in mordutrednngen i ett vidare samhällsperspektiv och följer ansvaret för den skandalösa handläggningen långt upp bland den statliga och politiska maktens toppar.”

Kjell Östberg, professor i historia vid Södertörns högskola och författare till Palmebiografin ”I takt med tiden/När vinden vände”

”Gunnar Wall ska ha en eloge för sitt jobb med boken. Det är verkligen bra om folk läser den. Om Sveriges största brott blev så dåligt utrett, hur är det då med alla mindre utredningar?”

Författaren Lillemor Östlin som som kände Christer Pettersson och som är övertygad om att han inte mördade Palme

För den som inte har märkt det finns dessutom min Palmebok från 2015, Konspiration Olof Palme, som ljudbok. Det gör också en rad avsnitt ur mina tidigare böcker om olika ämnen, till exempel Jimmy Hoffas försvinnande, Watergate och Upproret i Sobibor.

Annonser

20 reaktioner på ”Mordgåtan Olof Palme som ljudbok med nyskrivet kapitel

  1. Vad roligt! ”Konspiration Olof Palme” måste jag köpa direkt! 84 kr för en nedladdning är ju ingenting.
    Men varför i fridens namn krånglar de till ”Mordgåtan Olof Palme” genom att släppa den i fem separata delar? Och där varje del dessutom kostar nästan lika mycket som hela ”Konspiration….”.
    MEN det nyskrivna kapitlet gör ju att jag troligen faller till föga och betalar 5 x 75 kr trots allt =)

      1. Är det bara jag, eller skrev ni båda en liknande debattartikel för ett år sedan? Inkluderat tanken på en ny Granskningskommission? Cartago delendam est, eller vad det heter. Kan bara hålla med.

        1. Jodå. I Svenska Dagbladet den 21 februari 2018. Vi har ju inte fått som vi vill än, så vi var tvungna att säga det en gång till. 🙂

          Mer allvarligt talat, vi tog fram lite olika aspekter av frågan i de två debattartiklarna. I den i SvD som kom förra året, tillgänglig bakom betalvägg, diskuterade vi bland annat vilka befogenheter en sådan kommission borde ha:

          Den bör ha mycket vidsträckt mandat, goda resurser och vara frikopplad från de politiska partierna. Kommissionen kan med fördel innefatta personer med brottsutredningskompetens, gärna också från andra nordiska länder. Den måste få tillgång till allt arkiverat material inom svenska myndigheter, och – till skillnad från den förra kommissionen – kunna höra personer under ed.

      2. Löjets skimmer faller över dagens statsminister om det inte tillförs resurser till PU så att åklagaren kan fullfölja sitt arbete.
        De så kallade politiker i Sverige har inte nämnvärt varit intresserade av att medverka.
        Några få undantag finns inom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
        Jerry Martinger (M).
        Varför ekar tystnaden?
        Utrikesminister Sten Andersson berättar i en intervju att tre personer på sin fritid bevakade Olof Palme sista tiden innan mordet. Dessa tre var anställda av Säkerhetspolisen i Sverige.

  2. Hade det varit en vanlig rättegång så hade Christer Pettersson fällts är ett vanligt omdöme bland de som anser att fallet är polisiärt uppklarat. För det första kan man ju oroa sig för rättssäkerheten om det är riktigt, men för det andra missar man ju något intressant. Ska man jämföra med ett ‘vanligt mordfall’ måste man väl rimligen låta jämförelsen gälla hela förloppet och inte bara de avgivna domarna.

    Hade C åtalats om det varit ett vanligt mord?
    Hade polisen genomfört en vittneskonfrontation med den bevisning man hade mot C?
    Hade polisen tillmätt Lisbet så stor trovärdighet om hon inte varit gift med statsministern?
    Hade mordutredningen öht varit i gång på allvar så långt efteråt som C blev intressant för polisen?
    Hade C ens blivit förhörd av polisen?

    Jag är benägen att svara nej på alla de frågorna. Jag tror t.ex. att vittnet Anders B:s beskrivning om att han sett tre personer gå som i ett sällskap framför honom precis innan skotten, hade lett till en mycket större skepsis mot Lisbets vittnesuppgifter.

    /Mattias

    1. Jag tror du har helt rätt. Det är väl bara att spekulera i hur polisen hade agerat om den mördade och den mördades maka hade varit från samma samhällsklass som den utpekade C.

  3. Gunnar.
    I avsnittet ”Dömd och frikänd” nämns att en grupp civila spanare som – vid sidan av sitt huvuduppdrag – att övervaka gatuprostitutionen, också bevakade spelklubben Oxen.
    De var alltså,i egentlig mening inte narkotikaspanare.
    En av dessa nämns vid namn, men vet du antalet och identiteten på de spanare som ingick i denna grupp på kvällen?
    Vet du var de var lokaliserade under själva mordet, samt i vilken utsträckning de stod i kontakt med de som jobbade i det s.k. Bjurärendet ( de fyra som bedrev avlyssning och spaning mot Sigge Cedergrens lägenhet på Tegnérgatan 16?
    Använde de WT på gatan?
    Kort sagt: allt som finns att veta om denna verksamhet är intressant eftersom det florerar så mycket rykten om både civila spanare och WT mellan Grand och Kungsgatan.

    1. Tyvärr har jag inga svar till hands. Jag intervjuade kriminalinspektören Hans L i tidningen Internationalen nr 41/89. Där kan möjligen finnas lite ytterligare information. Länge hade jag kopior på alla mina Internationalenartiklar i en pärm. Men så lånade jag ut pärmen och när jag fick sent omsider fick igen den bad låntagaren om ursäkt för att den inte längre var komplett. Och när jag nu tittar ser jag att artikeln från nr 41/89 är en av dem som saknas.

      Men tidningarna finns ju mikrofilmade på forskningsbibliotek. Ska komplettera mina samlingar själv vid tillfälle.

      1. Nedan kommer en avskrift av nämnd artikel i Internationalen nr 41 1989. Har även tagit med ytterligare en artikel skriven av Gunnar på samma sida i tidningen, som till stor del berör samma ämne.

        Med reservation för smärre felaktigheter och stavfel i avskriften.

        Rubrik: Poliserna vid ”Oxen”: Vi såg inget…

        Ingress: Det fanns en grupp civila polser som höll koll på spelklubben Oxen kvällen då Olof Palme mördades
        Och det var på deras initiativ som klubben utsattes för en razzia efter midnatt.
        Ändå har deras iakttagelser inte funnits med i den offentliga delen av förundersökningen mot Christer Pettersson.
        – Vi såg inget av intresse, säger kriminalinspektör [Hans L] till Internationalen.
        Samtidigt förnekar han bestämt att de personer med walkie-talkies som setts nära Oxen under mordkvällen hörde till hans grupp av civilspanare.

        [Hans L] arbetade vid tillfälllet med en civil spaningsgrupp som bevakade gatuprostitutionen på Malmskillnadsgatan. Precis i området ligger klubblokalen som då gick under namnet Oxen. Alldeles intill, i Gallerianhuset, ligger också spanarnas kontor.
        – Vi kände till klubben ganska väl och visste att det förekom spel där. Jag tror den var i gång redan när jag började patrullera på Malmskillmadsgatan i januari 1985.
        – Vi hade lagt märke till at runt lokalen samlades det gangsters av olika kaliber. Horor och narkomaner brukade också gå in där. I februari 1986 tyckte vi att kvaliteten på stället sjunkit – det hände att gatans narkomaner gick in för att värma sig.
        – Den här kvällen tittade vi till stället då och då, med någon timmes mellanrum. Vårt arbete bestod annars i att ta bilnummer på dem som uppehöll sig på Malmskillnadsgatan och slå i registret om bilarna var stulna eller inte.
        Spaningsgruppen lämnade dock Malmskillnadsgatan omrking 21.30, säger [Hans L]. De hade tagit en person som var efterlyst och lämnade över honom till kriminalen.
        – Det tog väl ungefär en timme. Vi kom sedan tillbaka till vårt kontor strax före mordet. På radion hörde vi sedan att Olof Palme blivit skjuten.
        – Vi beslöt att jobba över och göra det vi kunde, säger [Hans L].
        De tar då kontakt med kommissarie Christian Dalsgaard, befälet i bil 1520 som antas ha missat den flyende mördaren med en hårsmån på Brunkebergsåsen.
        Under ledning av Dalsgaard företar en styrka poliser, däribland [Hans Ls] grupp, en razzia mot Oxen. Det sker dock först klockan 1.15, nästan två timmar efter mordet.
        Orsaken är, enligt Dalsgaard, att Oxen anses så ”het” att vakthavande befälet på ledningscentralen, Hans Koci, först vill ha godkänt från dåvarande chefen för ordningspolisen Sune Sandström.
        De närvarandes namn antecknas. På Oxen påträffas också den fullmakt som långt senare kommer att spela en roll i Petterssonrättegången.
        Vad såg då [Hans Ls] grupp före mordet eftersom de ansåg att lokalen var så viktig att den borde kontrolleras?
        – Inget särskilt, säger [Hans L]. Jag kan inte säga att vi såg Christer Pettersson överhuvudtaget. Jag kände inte till honom då och vi hade ju inte heller koll på stället hela tiden.
        – Spelklubbsägaren Sigge jag till, men jag såg inte honom heller.
        [Hans Ls] grupp var utrustad med stora och väl synliga kommunikationsradioapparater.
        Kan det vara dessa poliser som gett upphov till ett par av vittnesmålen om walkie-talkie?
        * Spelklubbsägaren Sigge påstod att han såg en grupp människor, troligen poliser, med walkie-talkie på Malmskillnadsgatan när han begav sig hem från Oxen – enligt egen uppfattning vid tiden för mordet.
        * Ett par som spelat bingo vid Hötorget (strax intill korsningen Sveavägen/Tunnelgatan) såg en man med walkie-talkie röra sig på Sveavägen i riktning bort från mordplatsen för att sedan svänga upp på Oxtorgsgatan nära den plats där Oxen ligger. Tidpunkt: minuterna efter mordet.
        – Ingen av de observationerna gäller vår grupp säger [Hans L].
        Samtidigt medger han att personer med walkie-talkies normalt inte förekommer på Stockholms gator under sena vinterkvällar.
        -Unga grabbar har man väl sett leka, men inte vuxna män ute på stan sent på kvällen. Och 1986 såg man inte heller de ”yuppie-nappar”, trådlösa telefoner, som blivit populära senare.
        Så långt [Hans L].
        Enligt hans uppgifter framstår det alltså som en slump att en av de mest omfattande polisåtgärderna under mordnatten kom att riktas mot en lokal där Christer Pettersson befunnit sig.
        Men redan tidigt i utredningen förekom det uppgifter om Oxen – uppgifter som inte förefaller syfta på den typ av ensamma vansinnesdåd som åklagarna hävdar att Pettersson begått.
        Ett anonymt brev till Lisbet Palme kom via statsrådsberedningen i Palmeutredarnas händer i april 1986. Det talar om att en mördare av utländsk härkomst skulle ha ”gömt sig på en illegal sprit- och vapenklubb under restaurang Oxen” och att denne skulle ha fått en kvarts miljon kronor för att mörda Palme.
        Brevskrivaren hävdar också att han/hon tidigare ringt Norrmalmspolisen om saken men vill att Lisbet Palme går vidare till den höga polisledningen och pressen eftersom inget händer.
        En mördare kan mycket väl ha tagit sig till Oxen efter mordet via trapportna vid Tunnelgatan – osedd av [Hans Ls] grupp som vid tidpunkten satt inne på sitt kontor och hörde på polisradion att Palme var skjuten. Och han kan i så fall också ha försvunnit från klubben innan razzian sattes in.
        Det är inte bevisat att Palmes mördare – vem det än är – uppehöll sig på Oxen kvällen och natten då Palme sköts.
        Men gjorde han det, då slank han lyckosamt för honom själv, genom en polisbevakning av klubben som faktiskt bedrevs både före och efter mordet.

        Gunnar Wall

        Fotnot: Uppgiften om att [Hans Ls] spaningsgrupp tog initiativet till razzian mot Oxen blev offentligt känd först sedan tidningen Proletären till kammarrätten överklagat hemligstämpeln på ett avsnitt av en PM från kommissarie Dalsgaard.
        Dalsgaard skrever att [Hans L] rapporterade att hans grupp hade ”särskild bevakning av en nyupptäckt klubb”, en uppgift som [Hans L] alltså modifierar ovan.

        Rubrik: … Och spaningarna mot ”Sigges” bostad: Inget värt att berätta där heller(!)

        Ingress: Det var inte bara spelklubben Oxen som var utsatt för polisövervakning den 28 februari 1986 redan innan Palme mördades.
        Spelklubbsägaren ”Sigges” bostad på Tegnersgatan övervakades från en lägenhet tvärs över gatan av narkotikaspanare.

        En stor del av misstankarna mot Christer Pettesson har koncentrerats kring om han kan ha stulit en revolver hemma hos ”Sigge” under mordkvällen. Spanarnas iakttagelser – eller brist på iakttagelser – har ett givet intresse i det sammanhanget.
        Ursprunglingen var det meningen att alla uppgifter av någon betydelse om vad dessa spanare sett skulle ingå i den offentliga förundersökningen. Så sent som i april i år hävdade Palmespaninganas chef Hans Ölvebro att så skulle bli fallet i en intervju i tidningen Arbetet.
        När Internationalen nu frågar honom vad som blev av den saken säger Ölvebro:
        – Det blev inte så. Vi ville inte avslöja knarkspanarnas namn och inte heller deras arbetsmetoder.
        Samtidigt säger Ölvebro att de inte såg något av vikt för målet mot Pettersson.
        – Och hans försvarare har haft möjligheter att begära att materialet ska föras in i målet om de velat.
        Ölvebro säger att spaningarna bedrevs mellan 19 och 22 mordkvällen men att det aldrig kom att upprättas någon skriftlig dokumentation.
        Huruvida Pettersson, som det påståtts, besökt ”Sigge” vet man inte, hävdar Ölvebro, eftersom spanarna inte kände igen honom.
        Däremot, medger Ölvebro, kan Pettersson under denna tid inte ha tagit sig in i Sigges lägenhet fönstervägen – en hypotes som också förts fram av åklagarna.
        – Det skulle spanarna märkt.
        Det har också förekommit pressuppgifter om att ”Sigge” skulle ha utsatts för buggning av polisen på Holmérs tid.
        – Det vet jag ingenting om, mer än att jag läst om det i tidningarna, säger Ölvebro.

        Gunnar Wall

        1. Agnes.
          Tack för att du tog dig tid för detta.
          Den information Gunnar fått fram här är intressant, och Hans L dementerar att någon av WT observationerna gällde hans grupp.
          De borde då inte ha varit på platsen efter kl 23 då Sigge påstår att han gjort sin observation, och inte heller den som gjordes efter mordet, på Oxtorgsgatan.
          En observation på Apelbergsgatan kl 20.30 skulle möjligen kunna handla om dem, men så vitt jag förstår så har de inte direkt gått runt och flashat med radiokommunikationsutrustningen.

          När de med någon timmes mellanrum tittade till Oxen får man uppfattningen av att de satt kvar i sina bilar.

          De verkar inte heller som om de var direkt inblandade i knarkspaningen, men det vore ju konstigt om de inte stod i någon som helst kontakt med narkotikaspaningen som pågick ett par kvarter bort.
          Eller omvänt.
          Att knarkspaningen inte hade kontakt med denna civila spaningsgrupp som bevakade klubben där huvudobjektet (Sigge) uppehöll sig.
          Jag vet inte vad som är rimligt?

          Två knarkspanare i bil, en som satt i en lägenhet mittemot Sigge plus denna grupp av civila spanare som avslutade sin spaning på Malmskillnadsgatan kl 21.30.
          Det är allt som går att bekräfta så vitt jag förstår.

  4. Inget borde ha hindrat polisen från att deklarera var de använde walkie-talkies. De vore förpliktigade mot allmänheten att kasta ljus över detta om de kunnat. Och eftersom de första spaningsledarna var så fanatiskt måna om att inga walkie-talkie-spår fick tas på allvar eller sättas i samband med mordet, hade de väl deklarerat dylika fakta i eget intresse om de funnits.

    1. PS. Polisen försökte ju till och med desperat bortförklara Ulla S-L:s iakttagelser av waklie-talkie-män i Gamla Stan med hänvisning till narkotikaspanare som hade fel längd, ålder, utseende (inklusive frisyr) och klädsel. Dessutom hade dessa spanare kaffepaus när hon gjorde observationerna.

    2. Den första spaningsledningen förefaller i själva verket ha varit mån om att bringa klarhet i detta med walkie-talkies-observationer. Så till den grad att man redan under mars månad 1986 gick ut med flygblad i närområdet och efterlyste just sådana iakttagelser. Möjligen är det Anders Helin/Solveig Riberdahl/Jörgen Almblad/Hans Ölvebro (eller Ulf Karlsson) som du syftar på, dvs senare förundersöknings- och spaningsledare.

      Hans Ölvebro har ju också talat om att det fanns vanliga kriminella i det aktuella området som kan ha talat i walkie-talkies. Det framförde han i alla fall i samband med diskussionen om Dekorimamannen. Sedan kan man fråga sig i vilken utsträckning som t.ex. vanliga inbrottstjuvar använde sig av sådana vid den här tiden.

      Man skulle kunna förvänta sig att dagens utredare kunde tala fritt om saken, men de säger för närvarande i stort sett ingenting om någonting.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.