Vad ska man göra åt Palmeutredningen – och varför blev det så illa?

33 år sedan mordet – och frågorna kvarstår. Robert Aschberg på Aftonbladets morgon-TV slog ett slag för en gammal lösning, Christer Pettersson. Men han nöjde sig med att kalla den ”minst osannolik” av alla de lösningar som lagts fram. Det är ännu ett sätt att beskriva utredningens misslyckande. Och detta misslyckande väcker i dagens debattklimat frågorna om vad som bör göras med den.

I SAMBAND MED årsdagen av Palmemordet väcks förstås diskussionen om vad som ska göras med mordutredningen som efter 33 år inte nått resultat.

Som redan uppmärksammats på denna blogg publicerade Lars Borgnäs och jag igår ett debattinlägg i Göteborg-Posten där vi argumenterade för en ny kommission som skulle granska vad utredarna gjort – och inte gjort. Det är i år 20 år sedan Granskningskommissionen avslutade sitt arbete och den hade en del allvarlig kritik. Vad hände med den? Det vi vi inte, utredarna har fått jobba i fred sedan 1999.

En lite annan infallsvinkel på samma problem lades härom dagen fram av Lars Olof Lampers, redaktör på SVT:s Veckans Brott.

Precis som jag ofta brukar framhålla skriver Lampers inledningsvis att ”det tragiska är att trots alla dessa enorma insatser så vet vi inte mer om mordet än vad vi visste den där helgen i februari 1986 – Olof Palme sköts ihjäl med ett skott och hans hustru Lisbet skadades ytligt på ryggen av ett andra skott.”

Han spetsar till det ytterligare med formuleringen: ”Utredningen fyller närmast en funktion av att hålla en illusion vid liv, en illusion om att spaningsarbetet alltjämt pågår oförtrutet och att det förr eller senare kommer att ge resultat.”

Och hans slutsats är att utredningen borde läggas ner, men inte för att begravas:

”Hela utredningen borde tillställas forskningen där historiker, statsvetare, kriminologer, psykologer o.s.v. som under särskilda villkor kan gå igenom all dokumentation och sedan publicera sina rön i vanliga forskningsrapporter, understödda av rejäla forskningsanslag och väl tilltagna befogenheter.”

Lampers förhoppning är att svaret på mordgåtan ”finns begravt någonstans i materialet”. Och hans förslag är att ett sådant projekt borde ledas av Leif GW Persson.

Det finns förstås en rad invändningar mot hans förslag, till exempel att en lagändring härom året gör att mord inte ska preskriberas. Men Lampers utgångspunkt ligger annars på flera sätt i linje med vad Borgnäs och jag pekar på: vi har en misslyckad mordutredning på landets statsminister – och den granskas inte av utomstående.

Det finns andra synpunkter på sakernas tillstånd. I den stora Facebookgruppen Palmerummet diskuteras de flesta aspekterna av mordutredningen och förstås även vår debattartikel om en ny kommission. En debattör som är anhängare av teorin om Skandiamannen som gärningsman och som har hopp om att utredarna är inne på samma linje skriver:  ”Jag har fullt förtroende för dagens utredare, inklusive åklagare Petersson. Låt dessa nu få jobba ifred så ska ni se att vi strax har en lösning på bordet.”

Det finns andra som gärna vill tro att sanningen om mordet är känd för dem som dragit de rätta slutsatserna. I Aftonbladet TV på årsdagens morgon diskuterade programledaren Robert Aschberg med mig och författaren Thomas Pettersson. Aschberg som är en gammal envis förespråkare av spåret Christer Pettersson kunde inte avhålla sig från att slå ett slag för att missbrukaren från Rotebro var den ”minst osannolika” mördaren.

Det var för all del ett ganska försiktigt sätt att uttrycka sig. Och att Pettersson skulle vara mördaren är annars en mindre vanlig uppfattning i dag. Att även det spåret – en gång så upphöjt till självklar sanning – tycks ha fallit samman har för många understrukit att det var något allvarligt fel med mordutredningen från början.

Den som vill titta närmare på vad som egentligen hände i utredningens inledande faser uppmanas att lyssna på senaste avsnittet, del 161, i Dan Hörnings podd Palmemordet. (Finns även på Youtube.) Där tar jag upp centrala tankegångar i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Jag hävdar nämligen att Hans Holmér och hans samarbetspartner Ebbe Carlsson som båda arbetade nära regeringen helt enkelt inte trodde på det PKK-spår som de själva argumenterade för. De hade en helt annan agenda och jag diskuterar vad den handlade om. Avsnittet som lagts ut är del 1 av en längre intervju. Fortsättning följer hos Hörning.

I sammanhanget ska nämnas att Dan Hörnings podd vid det här laget tagit upp en lång rad aspekter av mordutredningen samt att den på en gång är saklig, spännande och lättillgänglig. En guldgruva för den som vill närma sig detta väldiga och spännande ämne. Rekommenderas starkt!

Annonser

148 reaktioner på ”Vad ska man göra åt Palmeutredningen – och varför blev det så illa?

  1. Ett flertal svenskar som tagit arbete i ledande positioner inom FN har fått ett tragiskt livsöde och ett förkortat liv.

    Folke Bernadotte † 17 september 1948 i Jerusalem
    Dag Hammarskjöld † 18 september 1961 i Ndola, Nordrhodesia
    Olof palme † 28 februari 1986 i Stockholm
    Bernt Carlsson † 21 december 1988 i Lockerbie, Skottland

    Terrorister ligger bakom flera av fallen men det återstår väldigt mycket att utreda och ofta förekommer det vilseledning och sabotering som gjort det svårare att få en rättvisande bild av händelseförloppet.
    En till synes uppenbar ovilja från svensk sida att bringa klarhet och ställa förövarna inför rätta gör att förtroendet för våra folkvalda minskar.
    Är det verkligen så vi skall tacka de svenskar som ställt upp för Förenta Nationerna (FN) att verka för
    fred, frihet och demokrati?
    Preskriptionstiden för mord är som de flesta vet avskaffad i Sverige just för att tydliggöra allvaret av brottets karaktär.

    1. En komplettering, Olof Palme krävde av den Israeliska regeringen att mordet på Folke Bernadotte skulle göras rättssak av. Vilket ännu inte har skett.

      1. Värt att notera är också att kung Carl XVI Gustaf heller aldrig har avlagt statsbesök i Israel, mest sannolikt av just detta skäl.

        1. Väl i Stockholm ville inte Shimon Peres gå på Olof Palmes begravning för att han inte ville åka bil, på grund av religiösa skäl.
          Det var Hans Holmér som näst intill tvingade honom att masa sig iväg till fots med dussinet välbeväpnade livvakter.
          Hade han något att oroa sig över i Sverige?

          1. Fortsättning:
            Amiram Nir har nämnts tidigare på Gunnars blogg och inte för så länge sedan var tvivelaktiga israeliska säkerhetsföretag på tapeten.

            Amiram Nir tjänstgjorde som kampanjchef för Shimon Peres 1977 och som partirepresentant för Peres parti. Han blev därefter korrespondent för israelisk tv, och var 1982 militär korrespondent för Channel One. Han steg också då till rangen av överstelöjtnant i Israels försvarsmakt.

            I november 1984 utsågs Nir till den nya posten, terrorismrådgivare under premiärministern Shimon Peres och blev sedan kvar i positionen hos Peres efterträdare, Yitzhak Shamir 1986.
            Premiärminister Yitzhak Shamir är en av de israeler som bär ansvar för mordet på Folke Bernadotte.
            Amiram Nir spelade en nyckelroll i den israeliska vedergällningsattacken av Achille Lauro kapningen 1985.
            Efter att ha lämnat regeringen öppnade Nir ett kontor i London för ett israeliskt säkerhetsföretag och arrangerade vapen och oljekontrakt för bland annat mexikanska köpare. Den 30 november 1988 omkommer Nir när han kraschar med sin hyrda Cessna i Mexiko.

  2. Det enda riktigt viktiga som framkom i samband med årsdagen denna gång var alltså att utredarna inte arbetar med något riktigt hett spaningsuppslag. Krister Petersson förklarade ju också att läget riskerade att se likadant ut om ett år igen.

    Han uppgav också att han bett om mer resurser, men att han nekats sådana. Detta säger ganska mycket. Vi får väl utgå ifrån att om PU verkligen vore nära mordgåtans lösning, så skulle de kanalisera detta uppåt i organisationen. I ett sådant läge vore allt annat än ett beslut om en utökad personalstyrka en överraskning. Samtidigt kan man tycka att detta i sig inte borde vara nödvändigt för att få mer resurser.

    Men även om mordspanarna inte ser någon omedelbar lösning runt knuten, så skulle de kunna göra en hel del på egen hand genom att skapa förnyat intresse runt utredningen. I detta ingår en ökad öppenhet. Detta borde egentligen vara en självklarhet när det handlar om ett statsministermord. Förundersökningsledarens intetsägande intervjuer har för länge sedan passerat gränsen för det parodiska. Nu senast gick han till och med så långt som att tala om mördaren som ”han eller hon”. Allt för att inte binda sig vid någon viss teori.

    Här skulle man önska att Palmegruppen återgick till den tillmötesgående attityd som rådde på Hans Ölvebros tid. Genom en sådan policy skulle det också finnas många vinster att räkna hem för utredarna själva. I ett läge där PU deltar mer aktivt i media kommer mordgåtan per automatik att inta en större plats i samhällsdebatten. Detta kan i sin tur faktiskt resultera i att Palmegruppen förstärks.

    1. Mikael B

      ”Det enda riktigt viktiga som framkom i samband med årsdagen denna gång var alltså att utredarna inte arbetar med något riktigt hett spaningsuppslag.” ??????

      Inte?

      Filter 27 februari:

      UNDER HÖSTEN PUBLICERADES också en intressant artikel i en liten lokaltidning i nordvästra Dalarna. Där berättade den person som lånat ut en stuga i Idre till [Skandiamannen och hans hustru] veckan efter mordet att han och hans fru förhörts under sommaren 2018.

      När de båda Palmeutredarna knackade på i villan i en av Stockholms kranskommuner började de med att ursäkta sig för att de kommit för sent. För sent? undrade stugägaren.

      – Ja, ungefär trettio år, sade en av utredarna och log.

      Sedan fick stugägaren av utredarna veta att »[Skandiamannen] är den mest intressanta och troliga gärningsmannen när det gäller mordet på Olof Palme«. Vilket stugägaren hade svårt att tro på. Enligt honom är det »befängt« att den i hans tycke »mesige« och »feminine fjanten« [Skandiamannen] skulle kunna vara gärningsmannen; detta talade han om för utredarna och upprepar för mig när jag talar med honom i februari i år:

      – Det handlar om psykologi. Hade han verkligen kunnat dölja en sådan gärning under alla år? upprepar stugägaren som i övrigt bekräftar innehållet i artikeln.

      Han och hans fru förhördes i skilda rum. Stugägaren fick redogöra för sina mellanhavanden med [Skandiamannen], men också svara på frågor om sin egen och familjens militära och polisiära bakgrund. Stugägaren säger sig ha blivit förvånad över dessa frågor, men de är förstås relevanta i sammanhanget. Är Skandiamannen gärningsmannen måste Palmeutredarna kartlägga hans omgivning. Att det fanns Palmefientliga politiker och före detta militärer i hans närhet är väl känt vid det här laget.

      Stugägaren fick även veta att [Skandiamannen] hade tillgång till möjliga Palmevapen genom sin vapensamlande vän samt att han varit med i en skytteklubb och tävlat i pistolskytte. Uppenbarligen gjorde detta inget större intryck honom, varför utredaren verkar ha ansett att det fanns anledning att markera allvaret när förhöret var avslutat: »Du tror inte att det var [Skandiamannen], men det här fallet är snart löst skall du veta!«

      Därmed slöts den polisära cirkeln: Palmeutredarna upprepade vad åklagare Petersson sagt redan i februari 2018 om att fallet snart kommer att vara löst. Den här gången med klarläggandet att det är [Skandiamannen] det handlar om.

      Jag ställer några avslutande frågor till stugägaren, bland annat om det var någon i trakten som kom ihåg paret [-] från vistelsen i Idre.

      – Nej det har inte kommit några särskilda reaktioner [på artikeln]. Det var ju så länge sedan. Paret [-] bodde bara hos oss en enda gång, det var den veckan.

      Några ytterligare förhör har inte hållits med stugägaren och hans fru.

      Nu får de, i likhet med alla andra, vänta vidare på att polisens utredning av [Skandiamannen] når vägs ände.

      https://www.expressen.se/nyheter/polisens-nya-palme-vittne-stugagaren/

      1. Som jag varit inne på förut får vi verkligen hoppas att dagens Palmeutredare inte har betett sig på ett så clownaktigt sätt som artikeln ger intryck av. På 33 år borde utredarna ha lärt sig att inte komma med påpekanden till vittnen om vem de anser är trolig gärningsman.

        Och om de till äventyrs har gjort sig skyldiga till ett sådant paradnummer av lösmynthet finns det kanske inte heller anledning att tro på deras förmåga att dra nyktra slutsatser i bevisfrågan för egen del.

        Men jag måste i ärlighetens namn säga att jag har högre tankar om dagens Palmegrupp än så.

        Med andra ord: jag känner en viss försiktig skepsis mot tanken på att sanningen om mordet uppenbarats genom artikeln i Kringelfjords-Nytt som nyhetsbrevet heter.

      2. Det är anmärkningsvärt att Thomas Pettersson verkar ha frångått vedertagna källkritiska principer, där det givetvis inte räcker att åberopa stugägaren och hans fru. Märkligt nog tycks också Pettersson se det som något positivt att två utredare skulle ha pratat bredvid mun. För alla oss andra ringer varningsklockorna i fall som dessa. Men åtminstone på en punkt har han faktiskt en poäng:

        Nu får de, i likhet med alla andra, vänta vidare på att polisens utredning av [Skandiamannen] når vägs ände.

        Om polisen ännu inte har nått till slutet av denna återvändsgränd, så lär det nog inte dröja särskilt länge till.

        Det är givetvis alldeles utmärkt att Skandiamannen utreds, även om det knappast leder till en lösning på mordgåtan. Här finns det också skäl att fästa större tilltro till vad Krister Petersson sagt under veckan, nämligen att man inte har någon misstänkt och att någon lösning inte är i sikte inom den närmaste tiden.
        Någon förstärkning har han inte heller fått, trots att han bett om det, vilket också indikerar att man inte har något riktigt hett spår att följa.

        Men, det är klart, varken förundersökningsledaren eller någon annan vet ju vad sanningssägaren Kringelfjords-Nytt kan tänkas berätta i sitt nästa nyhetsbrev. Sedan finns väl även Älvdalsposten, Särnakuriren, Nya Dalpilen och allt vad publikationerna kan tänkas heta, där Palmeutredarna kan komma att läcka.

      3. Glöm inte att Palmeutredningen genom åren haft fraktioner där vissa personer haft starka uppfattningar om enskilda gärningsmän som gruppen som helhet inte delat. Även om gruppen är mycket liten kan det finnas enskilda personer som favoriserar en viss teori. Det kan vara vilseledande att utifrån det dra slutsatser om att hela utredningen är inriktad mot detta spår

  3. Mycket bra och tänkvärd artikel av dig och Lars.

    Vad som krävs är att en större press sätts på PU, för vi är många som ser att utredningen måste öppnas upp, och att stora delar av det fördolda materialet måste släppas till allmän beskådan.

    Jag tror tyvärr att en anledning till den nyuppkomna slutenheten kan vara att vissa författare (naturligtvis inte Gunnar och Lars) som under sina respektive bokprojekt släppts in, men senare blivit en belastning för utredningen.

    När nu lösningar och mördare presenteras på löpande band, dras Krister P och hela utredningen in i deras bokprojekt, och media ligger på och kräver kommentarer om ”det nya huvudspåret” som kanske inte är något spår over huvud taget.
    Krister P är i det läget bakbunden av sekretess, och kan varken bekräfta eller dementera.

    Sannolikt kan det också vara så att det kan finnas upplysningar i det sekretessbelagda materialet som ger förklaringar till en hel del konstigheter som man bygger sina misstankar på.

    För att ta ett exempel så räcker det med att en skandiaväktares förhör ligger under förundersökningssekretess för att samma väktare ska misstänkliggöras som medgärningsman till en gärningsman som själv troligtvis bara är ett fantasifoster.

    Även jag har försökt att få ut ganska okontroversiellt material, men blivit nekad.
    Har lyckats betydligt bättre tidigare.
    Jag hoppas jag har fel och att orsaken till slutenheten är att de är lösningen på spåret.
    Men jag tvivlar starkt.

    Säkert är att mystiken runt det sekretessbelagda utredningsmaterialet i sig kan ge upphov till misstänkliggöranden av personer.
    Det är baksidan.

    Dan Hörning är värd en eloge för sin utmärkta Podd.

  4. Gunnar, har du läst Romanders bok?
    Citat:
    – Dåvarande justitieministern Sten Wickbom satte som villkor att jag ställde 300 poliser till förfogande för att fortsätta det spåret. Det var ett märkligt agerande från regeringens sida.

    ”regeringen själva bedrev mordutredning”.

    https://www.expressen.se/nyheter/300-poliser-beordrades-till-kritiserade-palme-sparet/

    Många videoavsnitt, texter, intervjuer jag läst och ögnat igenom, sammanfattningsvis finns det några som sticker ut och där jag upplever att personer inte talar sanning:
    KU-förhör med Per Gunnar Naess
    KU-förhör med Sten Wickbom
    Intervjuer med Oleg Gordievskij

    Ett axplock:
    https://www.oppetarkiv.se/video/16191011/ku-forhor-sune-sandstrom-pg-nass-m-fl
    https://www.oppetarkiv.se/video/17477550/ku-forhor-sten-wickbom

    1. Jag har läst delar av Romanders bok och tänkte komma igen senare med ett blogginlägg när jag gått igenom den ordentligt. Den är ju inte lång, men det har varit mycket annat.

  5. Har äntligen läst hela gärningsmannaprofilen och det är ju ett häpnadsväckande dokument. Finns ju hur mycket att säga om det, men jag fastnar lite i kapitlet om mötet med FBI. Man har ju lyft flera gånger att FBI håller med om deras slutsatser och att brottet är kaotiskt. Men läser man vad det bygger på så är det på att brottet sker på första bästa ställe, mördaren röjt sig vid biografen, att han följt efter så nära, opraktiskt vapen, brottet är så poänglöst och att mordplatsen inte valts själv.
    Här kan man ju se hur gruppen blåser FBI med sina förutfattade meningar. Hade FBI fått titta på detta själva så hade man nog sett det annorlunda. Poänglöst mord? En bland vissa hatad politiker försvinner och politiken svänger efter det. Den totala låsningen vid att Grandmannen och mördaren är samma person trots att signalementet skiljer sig rejält åt. Opraktiskt vapen? Tja, Palme dog ju direkt. Gått nära efter, första bästa ställe och inte valt plats. Inge och Andersx2 trollas ju bort. Och varför är inte Saari första bästa ställe i så fall?
    Häpnadsväckande ovetenskapligt och färgat av utredningens tunnelseende.

  6. Skulle det så här mer än trettio år efteråt vara möjligt att skärskåda SÄPOs agerande? Dels finns det starka indikationer på att man bedrivit en parallell utredning av mordet, dels finns frågetecken kring vad SÅPO gjorde under mordnatten. Var det deras gubbar som dödade verksamheten i ledningscentralen?

  7. En teori jag har är att Holmer verkligen började komma lösningen på spåren hösten 1986/våren 1987. Detta medan han undersökte Kurdspåret som blev det mer offentliga spåret. Nu tror jag att Holmer verkligen trodde på Kurdspåret, men kan även automatiskt fått en bra funktion då det kan ha skylt bra över ett annat spår. Sedan när han kände att han kom lösningen nära ville han kanske inte fortsätta som spaningsledare längre så att andra fick ta över. Orkade helt enkelt inte längre. Mitt intresse rör sig då en del vad som kan ha hänt hösten 1986/våren 1987, vilka andra spår man höll på med då och kanske inte ens har undersökt på allvar sedan dess. Min undran är om det inte där man borde gå tillbaka och titta
    Tycker inte att jag kommer bort från det nya som kommit fram om Skandiamannen under senare tid utan det skulle kunna finnas kopplingar tror jag.

  8. FEL TIDPUNKT ATT STÖRA PALMEGRUPPEN

    Visst kan det vara bra att granska Palmeutredningen igen och att lämna den till forskning som framgår av olika inlägg, men stör inte Palmegruppen nu.

    Trots gigantiska arbetsinsatser från säkert många inom PU har utredningen under åren kantats av flera häpnadsväckande misslyckanden vars orsaker och förbättringsåtgärder borde utredas, men senare.

    Exempel på frågor:

    — Hur kunde ”Polisiärt uppklarat” förklaras, d.v.s. att Christer Pettersson var gärningsmannen trots att det knappt fanns en tillstymmelse till koppling mellan honom och brottsplatsen?

    — Hur kunde tre fatala misstag ske 1987 som gjorde att Skandiamannen försvann från utredningen under 30 år? Konsekvenserna blev bl.a. att Christer Pettersson dömdes till livstids fängelse, Skandiamannen dog innan han eventuellt hann ställas inför rätta och 30 års spaningsarbete blev antagligen mer eller mindre resultatlöst.

    GP-artikeln talar också om en resultatlös utredning, vilket kanske stämde för två år sedan, men att komma med det nu när så mycket har blivit känt om Skandiamannen känns anmärkningsvärt dåligt tajmat. Som senaste exemplet stugby-artikeln där det framkommer att Palmegruppens huvudspår och trolige mördare är Skandiamannen.

    Det går därför inte att komma ifrån att gransknings- och forskningsinitiativen kanske bara är ytterligare sätt att försöka förminska Skandiamanspåret för att framhäva sina egna teorier som blir mindre och mindre sannolika för varje nyhet om Skandiamannen som kommer.

    MOP-insatta Skandiamantvivlare har accepterat att Skandiamannen befann sig på brottsplatsen och att han såg Lars J utanför ”Kulturhuset”. De håller då fast vid att Skandiamannen var ett oskyldigt mordplatsvittne. Det skulle då innebära att hans alibi skulle hålla, där han efter skotten la märke till en högljudd och alkoholpåverkad Anders B upprepande säga ”Är det Palme, är det Palme…”.

    Skandiamannens alibi bekräftas inte av de övriga vittnena på brottsplatsen utan de säger i förhören att Anders B var chockad och lågmäld. Det verkar även som nyckelvittnena har fått yppandeförbud av Palmegruppen efter släppet 2018 av ”Den osannolika mördaren”.

    En inte alltför vågad gissning är därför att utredarna har kunnat konstatera med stöd av vittnena att Skandiamannens ”Är det Palme, är det Palme…”-alibi inte håller och överhuvudtaget inget stödjer att Skandiamannen var kvar på mordplatsen efter skotten.

    Nu när utredningen äntligen har ett spår med substans och koppling till brottsplatsen stör då inte utredarna med granskning och forskning utan låt dem först utreda Skandiamannen klart.

    MOP-kunniga Skandiamantvivlare kan hjälpa till med att försöka trovärdigt och faktabaserat förklara hur Skandiamannen kan vara oskyldig.

    https://magasinetfilter.se/filterbubblan/annu-en-arsdag/?utm_source=Magasinet+Filter&utm_campaign=09e5ca1643-EMAIL_CAMPAIGN_2019_02_27_09_59&utm_medium=email&utm_term=0_90baf3894c-09e5ca1643-97047509&mc_cid=09e5ca1643&mc_eid=50ec0cfca6

    1. Mikael.

      Tack för länken, detta visar på fler intressanta saker.

      TP håller fast vid att Mårten Palmes uttalande om sin observation utanför Grand var ett stort framsteg.
      Då måste han trots att vi här i kommentarsfältet i detalj redogjort för det omöjliga i scenariot p.g.a. tidsbristen.
      Skandiamannen måste gå 400 m på samma tid som Olof och Lisbeth Palme går 200 m. Skandiamannen måste också passera minst två dörrar, transportera sig via hiss eller trappa en våning, stämpla ut och samtala med väktaren i lugn om sitt övertidsarbete och den stundande fjällsemestern innan han ger sig ut genom entrén på Sveavägen.
      För allt detta har han från Grand högst tre och en halv minut till sitt förfogande.

      TP lovade att han skulle återkomma med kommentarer till den kritik som riktades mot honom i kommentarsfältet, men har ännu inte gjort detta.
      Klarar han en sakdiskussion? Jag tror knappast det, och det förstår han också alldeles säkert, men trots detta framhärdar han i sin ståndpunkt.
      Det är i sig intressant.

      Det är också intressant att Mårten Palme tycks ha gått och Tvivlat på Christer Petterssons skuld i många år.
      Han verkar inte alls tro på att det var CP han såg snegla mot sina föräldrar då han passerade honom utanför möbelaffären.
      Den mannen var alltså nu lik Skandiamannen, och vi alla som sett bilder på honom och CP förstår det bisarra i en utseendemässig jämförelse dem emellan.
      Detta försvagar ytterligare Mårtens tidigare mycket svaga identifiering av CP utanför Grand.
      Frågan om vad han vill uppnå med sina tvära kast ör intressant.
      Han verkar inte tycka att Skandiamannen såg sympatisk ut, men är detta skäl nog?
      Har han blivit bearbetad av TP, PU eller både ock?
      Klart är ändå att både Skandiamannen i egenskap av ”ensamma galningar” som är lika politiskt lättsmälta.
      Kan detta vara en faktor som spelar in?

      Vad är då PU:s roll i allt detta?
      Driver man spåret mot allt förnuft för att precis som tidigare skydda oss från sanningen, eller har man verkligen hittat något riktigt starkt.
      Ett avskedsbrev där han med sin oefterhärmligt sirliga handstil erkänner och förklarar allt?

      För mig som inte har någon kandidat till gärningsman, men ändå ser vilka brister brottsplatsutredningen haft i 33 år och vilka frågor man konsekvent undvikit att söka svar på, är detta spel med utpekanden av stackars döingar extra intressant.
      Vad är det som är så laddat med dessa Walkie talkie iakttagelser?

      Känner dock inte att jag som ”Skandiamannentvivlare” har någon omvänd bevisbörda.

    2. Mikael
      Enligt dig föreligger redan övertygande bevisning för skandiamannens skuld eller hur??
      Så vad finns då kvar att utreda? Enligt dig är mördaren identifierad som en nu avliden man som inte kan ställas inför rätta. Då är det väl bara att avsluta utredningen här och nu och öppna förundersökningen för intresserade forskare och allmänhet.
      Du säger emot dig själv genom att hävda att skandiamannen är överbevisad och samtidigt säga att utredarna inte får störas av granskning och forskning för att de har ett viktigt spår att jobba vidare med.
      Utredningen måste fortsätta av den enkla anledningen att mordet inte är löst och mördaren är okänd och kan fortfarande vara i livet och möjlig att ställa inför rätta
      Men tillsätt gärna en ny granskningskommission

      1. Jonas J

        FEL TIDPUNKT ATT STÖRA PALMEGRUPPEN innan de har färdigutrett Skandiamannen denna gång. Gör inte om misstagen från 1986-87 att inte utreda klart eller?

        1. Mikael
          Du svarar inte på mina frågor utan upprepar dig bara hela tiden
          Vad återstår för utredarna att göra om bevisningen mot skandiamannen redan är övertygande bortom rimligt tvivel??

        2. Mikael
          Misstagen som begicks 1986-87 var att inte fortsätta förhören med skandiamannen och genomföra en fullständig rekonstruktion med honom och övriga vittnen men de misstagen är ju för sent att rätta till nu efter 33 år när skandiamannen är avliden och kanske även flera andra vittnen gått bort eller tappat minnet. En rekonstruktion bör genomföras så kort tid som möjligt efter ett mord. Även om alla vittnen varit i livet är 33 år alldeles för lång tid för att det ska vara meningsfullt.
          Frågan är alltså vad utredarna kan göra som de inte redan gjort som inte får störas av en ny granskning av utredningen

          1. Jonas J

            Palmegruppen har EN chans att presentera Skandiamannen som gm och som då kan accepteras av allmänheten och media.

            Den lilla Palmegruppen, fyra utredare måste därför få utreda Skandiamanspåret klart innan de börja serva forskare, granskare och media med vad de behöver.

            Exempel på uppgifter att göra KLART:

            – De måste klarlägga med de andra nyckelvittnena att SE inte kan ha varit ett vittne på brottsplatsen. Rent teoretiskt kan SE ha kommit fram till hörnet 30-60 sekunder efter skotten, sett Lars J och därefter försvunnit obemärkt.

            – Utreda om SE även var ”Grandmannen” och/eller ”Förföljaren”.

            – Försöka hitta mordvapnet bland Vapensamlarens spridda magnumrevolvrar.

            – Palmegruppen måste TYDLIGT kunna förklara varför övriga spår som t.ex. Christer Pettersson, Sydafrika och Stay Behind inte är aktuella.

            FEL TIDPUNKT ATT STÖRA PALMEGRUPPEN!

            1. Mikael

              Som sagt är det alldeles för sent att genomföra en rekonstruktion efter 33 år och kunna få klarhet i om och när skandiamannen befunnit sig på mordplatsen och utanför Grand och om han kan ha följt efter makarna Palme i något skede. Det måste göras när vittnena har händelsen i färskt minne. Efter 33 år har minnesbilderna förändrats och påverkats av medias rapportering. En rekonstruktion efter så lång tid kan varken styrka eller utesluta något

              Att skandiamannen kommit fram till hörnet någon minut efter skotten och sett Lars J för att därefter lämna platsen eller hålla sig i bakgrunden är inte bara en teoretisk möjlighet och den möjligheten kan inte uteslutas genom att fråga vittnen vad de kan erinra sig att de såg för 33 år sen

              Utgår från att Palmegruppen kontinuerligt fortsätter söka efter mordvapnet bland alla magnumrevolvrar som går att lokalisera men risken är att det aldrig kommer återfinnas tex om det dumpats på djupt vatten. Fast enligt dig krävs ju inget vapen eller annan teknisk bevisning för att bevisa skandiamannens skuld så varför fortsätta sökandet efter vapnet?

              Palmeutredningen har ingen chans att presentera skandiamannen som gärningsman på ett sätt som kan accepteras av allmänhet och media. Frågetecknen kommer att kvarstå. Utredarna har heller ingen möjlighet att förklara varför övriga spår kan förkastas.

              1. Håller med dig, problemet blir att det saknas konkreta bevis i så fall. Istället får man gå på vittnesmålen, precis som i fallet med Christer Pettersson, med den helt avgörande skillnaden att Skandiamannen bevisligen var där. Då blir det, åtminstone för mig en sannolikhetsfråga, à la Tage Danielsson om man så vill; en form av uppskattning i intervallet 0-100%.

                Hur sannolikt är det att två personer befinner sig på en slumpvis utvald plats, i detta fall området i och kring Tunnelgatan-Sveavägen den 28 februari 1986 kl. 23.21, som har samma längd, liknande klädsel eller mer specifikt: 1.) en kepsliknande huvudbonad; 2.) en knälång mörk rock av tunnare kvalitet (”fladdrande”); 3.) mörka byxor och 4.) lågskor, knappast ägnade åt utomhusverksamhet en kall vinterkväll. Till detta kommer att de båda bär 5.) en handledsväska av liknande format (ca 15 x 20 cm), något som iakttogs av ett vittne av den springande mannen på David Bagares gata. Dessa båda personer ska alltså samtidigt ha befunnit sig på mordplasten.

                Vad är sannolikheten för detta? För mig åtminstone under 50 %. Och det motsatta förhållandet, är de ovan beskrivna snarare en och samma person? Klart över nämnda procentsats, och därmed blir han, för min del, den solklart bästa kandidaten till gärningsman per dags dato, och därmed börjar vi närma oss något som gränsar till sannolikhet. Eller som Arthur Conan Doyle formulerade det: ”Once you eliminate the impossible, whatever remains, no matter how improbable, must be the truth.”

                1. Tage Danielsson konstaterade i sin berömda monolog att även osannolika händelser inträffar som tex härdsmältan i Harrisburg. Senare efter Tages allt för tidiga bortgång 1985 har som bekant ytterligare två lika osannolika ännu allvarligare kärnkraftsolyckor inträffat.

                  Enligt ditt resonemang är det så pass osannolikt att två personer med samma signalement samtidigt ska befinna sig på mordplatsen så att den möjligheten är försumbar och kan bortses ifrån.

                  Du resonerar med andra ord precis som kärnkraftens förespråkare innan Harrisburg inträffade att risken för en härdsmälta var så låg att den var försumbar. Sen inträffade Harrisburg och sannolikheten för en härdsmälta ökade plötsligt till 100 procent som Danielsson kunde konstatera i sin berömda monolog.

                  Nu är det ingen som påstår att både mördaren och skandiamannen ska ha befunnit sig på mordplatsen samtidigt. Alternativet om nu skandiamannen inte var mördaren är ju att han ska ha dykt upp på mordplatsen någon minut efter mordet när mördaren påbörjat sin flykt.

                  Vi diskuterar alltså sannolikheten för att en man med samma signalement som mördaren ska ha befunnit sig på platsen strax efter att skotten föll. Då kan vi konstatera att signalementet bara beskriver mannens ytterkläder och en handledsväska. Klädseln är ganska ordinär för välklädda män den aktuella årstiden vågar jag påstå och det kan inte ses som allt för osannolikt att någon eller några av alla personer som började samlas kring mordplatsen minuterna efter skotten var män som bar knälång mörk rock, keps eller liknande huvudbonad, lågskor och mörka byxor.

                  Detaljen som möjligen sticker ut är handledsväskan men hur säkra är egentligen vittnenas utsagor om just den? Uppgiften om att mördaren bar en knälång rock är inte heller säker. Vittnet Lars J exempelvis som såg mördaren passera på bara några meters håll uppger att han hade täckjacka inte rock

                2. Ska vi höja det till över 50% om jag kontrar med 1) Den enda som säger keps är Lars och han säger att han är osäker (han har ju med största säkerhet fel om klädesplagget på överkroppen). I övrigt så säger de flesta barhuvad eller några säger mörk stickad mössa och några mörkt hår eller mössa. 2) Rock bör det vara. 3) Mörka byxor troligen 4) Lågskor? Det är inte förrän vid förhöret av Leif J den 27/4 som lågskor överhuvudtaget dyker upp vad jag kan hitta. Då har hans signalement dragit iväg en hel del sedan de första förhören. Och även om det är ”lågskor” så hävdar jag att det lika gärna kan vara löparskor eller ”walkingskor” alltså låga skor till skillnad från höga kängor eller stövlar och de är bättre att springa med än högre skor om man vill ta sig bort fort från platsen. Halkar gör man oavsett skor om man inte har ståldubbar. 5) Ja, men den var av hård sort (vilket Skandiamannen inte verkade ha enligt de bilder jag hittat) enligt vittnet Yvonne och för liten för en revolver. Varför flytta över den dit om man inte haft en väska framme som inget vittne uppger att han hade på mordplatsen och dessutom för liten? Och är det överhuvudtaget mördaren?
                  Sen säger jag 6) Alla vittnen säger 35-45 år (förutom Jan N som säger yngre- men kanske någon annan). Någon borde väl sagt att han såg ut som en äldre farbror vilket jag definitivt tycker att han gör (ursäkta om någon tar illa upp) 7) Många pratar om spänstiga steg- hade Skandiamannen det? 8) Flera pratar om bred ryggtavla- de bilder/ filmer på Skandiamannen jag sett visar inte det enligt min mening.

  9. Gunnar du skriver följande:
    ”Jag hävdar nämligen att Hans Holmér och hans samarbetspartner Ebbe Carlsson som båda arbetade nära regeringen helt enkelt inte trodde på det PKK-spår som de själva argumenterade för. De hade en helt annan agenda och jag diskuterar vad den handlade om.”

    PKK är ännu klassat som en terrorist-organisation av Sverige.
    Men idag ansluter sig både svenskar och amerikaner till dess stridande gren YPG utan att råka ut för några missöden med myndigheter i sitt hemland då de återvänder.

    Varför har inte myndigheterna i Sverige tagit till med krafttag mot hemvändande YPG-krigare?
    Lagen ska väl tillämpas vare sig det gäller terrorklassade IS-soldater eller terrorklassade YPG-soldater som är svenska medborgare och som återvänder till Sverige?
    Har synen på PKK förändrats i Sverige idag jämfört med då de var anklagade för inblandning i mordet på Olof Palme 1986?

    Om du inte har tid att svara så välkomnar jag svar även från övriga eventuellt insatta i ämnet.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkets_f%C3%B6rsvarsenheter

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Kurdistans_arbetarparti

    1. Det är missvisande att kalla YPG för PKK:s stridande gren.

      PKK är inte heller riktigt samma sorts organisation som man var 1986.

      Och PKK hade av allt att döma inget att göra med Palmemordet.

      Vilka organisationer och stater som stämplas som terroristiska av den ena eller andra regeringen brukar vara en politisk fråga – se t ex ANC PÅ 80-talet.

      Det går att föra en lång diskussion kring detta, men frågan är om den ska föras här.

      1. Nej, ok, jag förstår att det inte är rätt forum och YPG som stridande gren till PKK är möjligtvis en lite för snäv slutsats:
        Wikipedia
        Citat:
        ”Organisationer som stödjer PKK (Kurdistans arbetarparti)
        PKK samarbetar med PYD via organisationen ENKS. ENKS och PYD har tecknat ett samarbetsavtal i juli 2012 och bildade Kurdiska högsta kommittén som har en väpnad gren, Folkets försvarsenheter (YPG).”

  10. PKK-spåret är intressant!
    Den kurdiske politikern och tidigare ledaren för den terrorstämplade militanta organisationen Kurdistans arbetarparti (PKK) Abdullah Öcalan har anklagats för mordet på Olof Palme.

    Upprinnelsen till PPK-spåret
    Ett telefonsamtal mellan en kurd i Västtyskland och en PKK-ledare i Sverige som säkerhetspolisen avlyssnat den 13 februari 1986, och som analyserades under sommaren 1986, innehöll en dialog om ett ”bröllop”. Polisen misstänkte att detta samtal var planering av mordet på Palme.

    Det visade sig 1987 att samtalet syftade på ett planerat mord, men inte på Palme, utan på en PKK-avhoppare.
    Öcalan greps inte förrän den 15 februari 1999 i Nairobi av CIA och Mossad, som körde honom till flygplatsen och överlämnade honom till turkiska säkerhetstjänsten.

    Vet du(Gunnar) vem eller vilka samtalet(Bröllopssamtalet) syftade på?

    1. Det mesta pekar på att det rörde sig om misstolkningar från personal på Säpo – möjligen oavsiktliga, men det kan diskuteras – av samtal som gällde förberedelser för firandet av det kurdiska nyåret, något som var viktigt för PKK-kretsen att klara av trots de repressalier de utsattes för från svensk polis vid den här tiden.

      1. Telefonsamtalet mellan en kurd i Västtyskland och en PKK-ledare i Sverige innehöll en dialog om ett ”bröllop”.
        Säkerhetspolisen avlyssnade samtalet den 13 februari 1986 och det analyserades under sommaren 1986.
        Två personer mördades den 29/5 1986 i Eskilstuna, rubriken i Expressen löd: Bröllopet blev deras död. De mördade hade gift sig i november 1985, båda var kurder. Fem personer från kvinnans familj misstänktes och anhölls.
        En stor mängd poliser arbetade med fallet när det var som hetast men hela utredningen strandade.
        Leif GW Persson har på senare år gått ut med att nya uppgifter har kommit in och ger sken av att fallet inte är något totalt mörker,

        Ett kontroversiellt mord som engagerade många kurder.
        Finns det någon koppling till Säkerhetspolisens avlyssning den 13 februari 1986?

        https://photobucket.com/gallery/user/daCosta_arkivet/media/cGF0aDpPdnJpZ3QvT3ZyaWdhIGJyb3R0c2ZhbGwvRWJyYWhpbSBvY2ggQmFmcmVlbiBGYXRhaCAxOTg2L0VYIDE5ODYwOTExX3pwc2NidGFsY2FnLmpwZw==/?ref=1

        http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/library/Ovrigt/Ovriga%20brottsfall/Ebrahim%20och%20Bafreen%20Fatah%201986?sort=3&page=1

        1. Så kan man ju alltid spekulera. Men hade det funnits en antydan till koppling hade nog Holmér och hans inlånade medhjälpare från Säpo gjort stor sak av den.

          1. Ja, men nu valde terroristroteln och Hans Holmér att tro/tolka att ´bröllopssamtalet` skulle innefatta mordet på Olof Palme och att PKK var misstänkta anstiftare.
            Även terroristrotelns avlyssning av ´diplomatsamtalet` tolkades som att Sovjet skulle ha förhandsinformation, avlyssningen skedde med hjälp av CIA/FBI.

            Det som kan ursäkta avlyssnarnas felaktiga bedömningar och tolkningar är att språk är jättesvårt att förstå och personer som är medvetna om eventuell avlyssning talar ofta i kod och i gåtor. I och för sig så skulle väl expertisen från USA ha kunnat vara mer behjälpliga.

            1. Sen är det ju alltid lättare att tolka saker efteråt, med facit i hand. Hade SÄPO vid den rådande tidpunkten tolkat det som att ett mord planerades på statsministern hade de antagligen vidtagit nödvändiga säkerhetsåtgärder och – paradoxalt nog – stoppat mordet på Palme, oavsett om tolkningen då var rätt eller inte.

  11. Citatet i denna blogg att ”jag har fullt förtroende för dagens utredare, inklusive åklagare Petersson. Låt dessa nu få jobba ifred så ska ni se att vi strax har en lösning på bordet” är ryckt ur sitt sammanhang. Låt mig citera vilka meningar som föregick det lösryckta citatet och lades upp i diskussionsgruppen ”Palmerummet”:

    ”Under 1990-talet prövade vi den transparenta varianten. Dåtidens spaningsledare och förundersökningsledare griljerades återkommande i massmedia. Även då var infallsvinkeln att det skulle vara en sammansvärjning med svängdörrar rätt in i statsapparatens moderkaka. Det gav noll och ingenting.”

    Sammantaget var citaten ett inlägg på den debattartikel som Wall och Borgnäs presenterade i Göteborgsposten i slutet av Februari där debattörerna kräver större insyn i palmeutredningen. Som tydligt framgått ser jag detta som djupt olyckligt i ljuset av att mycket pekar på att palmeutredningen just nu är inne i en mycket aktiv fas. Är det för att jag är ”anhängare” av teorin om Skandiamannen? Mitt självklara svar är: absolut inte! För mig handlar det enbart om att utreda det självklara, det vill säga vad hände egentligen på brottsplatsen. Så fort någon bevisar motsatsen om Skandiamannens förehavande så kan vi placera honom på hatthyllan. Hitintills har dock ingen varit i närheten av att påvisa hans oskuld. De som bäst utreder vad som egentligen hände på brottsplatsen är naturligtvis poliser.

    Nu handlade inlägget inte om mina teorier och hypoteser utan om något mycket allvarligare, nämligen tilltron till våra myndigheter och journalisternas roll som tredje statsmakt. Det har gjorts många allvarliga misstag i palmeutredningen. Allt i från Holmers självutnämnda roll som spaningsledare, till olyckliga omständigheter som gjorde att Christer Petersson fick bära hundhuvudet. I dessa klavertramp har den granskande journalisten en självklar roll som granskare av statsmakten. Allt annat vore tjänstefel och djupt odemokratiskt. När det gäller palmeutredningen anser jag dock att vissa journalister har förlorat sin självklara identitet någonstans påvägen i denna ändlösa mordgåta. I huvudsak kan detta bero på två saker. För det första att utredningen från början varit så misssköt och att det helt enkelt har funnits skäl att granska den samma. För det andra att journalisterna själva har förlorat sig på vägen. Att de helt enkelt frångått sin yrkesheder och förvandlats till konspirerande privatspanare. Förmodligen är det en mischmasch av ovanstående påståenden. Oavsett så har vi alla ett ansvar, det gäller både privatpersoner men i synnerhet journalister.

    När jag uttrycker att jag har tilltro till dagens palmeutredning så är det inte på modet. Tvärtom, idag florerar ett allmänt missnöje mot både politiker och statliga institutioner. Digitaliseringen har lett till att falska nyheter sprids som en löpeld, de grundläggande källkritiska principerna får stå åt sidan för snabba och sensationella nyheter. För oss som är intresserade av palmeutredningen är det vardag att sålla bland konspirationerna. Journalisterna, källkritikens ledsagare, får här en allt viktigare roll att hjälpa oss dödliga med att begränsa informationsflödet. Tyvärr är det många bland de s.k palmejournalisterna som inte gjort sitt jobb. I stället bidrar de till att öka på misstron mot statsapparaten och underminera demokratin.

    Slutligen, jag har alltid haft fullt förtroende för Gunnar Wall och Lars Borgnäs. Den senare gjorde stort intryck på mig genom sina orädda reportage i tv-mediet. På senare år har jag dock blivit mer ifrågasättande och kommit att alltmer intressera mig för journalisternas roll i palmeutredningen. Då du Gunnar är ägare till bloggen riktar jag frågorna till dig:

    1. Hur gör ni journalister för att isärhålla er yrkesroll från den konspirerande privatspanarens dito?
    2. Hur ställer ni er till de källkritiska principerna, beträffande tendens och oberoende, när ni presenterar era rön beträffande palmemordet?
    3. Är det svårt att skilja på journalistrollen och den djupt intresserade ”palmenörden”?

    1. Jag kan bara tala för mig själv, förstås.

      Mitt skrivande om Palmemordet och Palmeutredningen har inte haft som fokus att försöka bevisa att den ena eller andra personen utfört mordet. Det behöver inte vara fel att ha en sådan målsättning, men för min del har det hela tiden varit viktigare att fokusera på utredningen och på det politiska och rättsliga spelet kring den.

      I det sammanhanget har jag ofta kommit in på frågor kring varför vissa slutsatser lyfts fram som självklara från utredarnas sida – exempelvis Christer Petterssons påstådda gärningsmannaskap – trots att det funnits många och uppenbara invändningar. Jag har också intresserat mig för sådant som utredarna verkat bortse från och som de valt att inte undersöka fast det funnits högst rimliga skäl att göra det – till exempel vittnesmålen som pekar på att det kan ha funnits en kontakt mellan paret Palme och mördaren eller de många vittnesuppgifterna om walkie-talkies.

      Självklart inbillar jag mig inte att jag gör mina bedömningar på ett sätt som kan kallas fullständigt objektivt. Så fort man som journalist tänker en tanke som skulle kunna bidra till att förklara ett händelseförlopp så väljer man åtminstone i viss utsträckning bort andra tankar.

      Det jag försöker göra är att presentera uppgifter jag tycker är relevanta och diskutera dem med mina läsare. I bästa fall kan det inspirera andra att forska vidare från sitt håll och tänka tankar som antingen stärker och kompletterar mina resonemang eller pekar på att jag kan ha fel.

      Självklart vill jag vara källkritisk, men inser att jag kan göra misstag och är glad om brister i mitt arbete påpekas. (Men det innebär förstås inte att jag alltid håller med om den kritik som riktas mot mig. 🙂 )

      Jag upplever egentligen inga problem med att skilja mellan olika roller. Däremot finns det många andra saker som jag tycker kan vara problematiska: att hålla faktauppgifter i huvudet, att undgå att fastna i älsklingsresonemang, att hålla sig uppdaterad på all ny information osv.

      1. Gunnar, du tillhör tveklöst palmejournalisterna som hållit dig på rätt sida objektivitetsgränsen och syftet med inlägget var att det skulle vara mer allmängiltigt och att din blogg på föredömligt vis är ett öppet forum för allmänheten. Både du och jag vet dock att det finns många journalister som passerat objektivitetsgränsen för längesen. Därav mina frågor om objektivitet.

        Det känns som jag måste precisera mina frågor med ett par exempel. Du anger att det s.k Norrköpingsmötet pekar på att mordet leder rätt in i statsapparaten. Därav mitt intresse för källkritik. Både Granskningskommisionen och dåvarande spaningsledare ifrågasätter källan (se exempelvis SOU:88 sid 382 ff). På liknande sätt har det varit med andra källor som framförts via Borgnäs och hans samhällsmagasin på 1990-talet. De har vid närmare granskning helt avförts av polisen. I ett forum som exempelvis ”Palmerummet” frodas dessa påståenden som benhårda fakta. I dessa tider, när källkritiken får sitta i baksätet, tycker åtminstone jag att det är ett problem. Det får mig också att osökt tänka på när Hans Ölvebro ställdes inför det journalistiska drevet. Polisspåret var på ropet och drevs i mitt tycke in absurdum av ett antal journalister. I ren desperation svarade Ölvebro journalisten: vad vill du att jag ska göra! Ta in poliserna och tortera fram ett erkännande!

        Slutligen, många som driver konspirationsspåret har ett svalt intresse för vad som egentligen hände på mordplatsen. Det gör mig en aning konspiratorisk. Skulle konspiratörerna acceptera en lösning som pekar på en gärningsman? Ska vi tumma på förundersökningssekretessen nu när det finns starka indicier om att utredningen går stadigt framåt? När det nu kommer röster från flera håll på utökad insyn kan jag nästan tro att detta beror på polisens intresse för en viss Skandiaman….

        1. Det där kräver några kommentarer.

          Först om Norrköpingsmötet. En brist i Granskningskommissionens arbete var att kommissionen inte bedrev något som helst eget utredande utan enbart läste in sig på polisens material. När det gällde till exempel Norrköpingsmötet fick det olyckliga konsekvenser.

          Kommissionen godtog till exempel att kommunalrådet Henry Eriksson som fick höra talas om att det skulle ha pågått ett konspiratoriskt möte i polishuset skulle ha betraktat det hela som struntprat. Eriksson hade fått höra om mötet av en bekant, B, som hade en bakgrund i den militära underrättelsetjänsten och som sagt att han varit med på mötet och blivit chockad av vad han fått höra. Men Eriksson hade alltså, såvitt kommissionen kunnat se, inte fäst någon tilltro till uppgifterna.

          Men hur väl stämde detta? Som framgår av Lars Borgnäs bok En iskall vind drog genom Sverige kunde socialdemokraternas tidigare presschef Leif Gustafson berätta att han någon eller några månader före mordet blivit uppringd till sin arbetsplats på partihögkvarteret av en man som ville vara anonym. Tidpunkten är förenlig med Norrköpingsmötet som ska ha ägt rum den 16 januari.

          Borgnäs bok har varit slutsåld en tid, men finns nu i nytryck. Det är väl använda pengar att skaffa den, det är en av de allra viktigaste böckerna om mordutredningen.

          Jag citerar Borgnäs referat av Gustafson, sid 363 i boken:

          Från en trovärdig källa, sa mannen, hade han fått veta att det hade varit ett möte med poliser och militärer där man talat om att det förbereddes någonting riktat mot Olof Palme. Han tyckte det var allvarligt och ville informera. Leif Gustafson frågade om mannen kontaktat polisen. Mannen sa nej.

          Gustafson tyckte sig känna igen rösten och associerade till en hög socialdemokratisk politiker i Norrköping. När Gustafson senare berättade för Borgnäs om saken kom han fram till att mannen var kommunalrådet Henry Eriksson som han träffat några gånger genom åren – det vill säga samme Eriksson som enligt kommissionens sammanställning tycktes ha avfärdat uppgifterna om Norrköpingsmötet som struntprat.

          Det hade han uppenbarligen inte gjort om det nu var han som ringt Leif Gustafson. Men var det han? Gustafson och Borgnäs kom överens om att Gustafson skulle ringa Henry Eriksson och fråga – och för säkerhets skull spela in samtalet.

          Gustafson ringde upp Eriksson hösten 1999 – alltså efter publiceringen av kommissionens betänkande. Henry Eriksson var då nybliven pensionär.

          Under samtalet bekräftade Eriksson att han ringt upp Leif Gustafsson anonymt före Palmemordet och varnat för att Palme var i fara – alltså inte alls den bild han gett Palmeutredarna när han sagt att han avfärdat uppgifterna om mötet i polishuset.

          Om kommissionen hade försökt göra egna undersökningar och inte bara förlitat sig på vad som stod i papper de fått från Palmeutredarna är det mycket som pekar på att de kunnat komma fram till intressanta saker om detta möte. Nu gjorde de inte det.

          Trots allt bedömde kommissionen att man inte kunde vara säker på att uppgifterna om Norrköpingsmötet kunde avfärdas. Så här står det i betänkandet, sid 388:

          Det finns emellertid anledning att göra en reservation beträffande utredningen i detta uppslag. Det är uppenbart att de förhållanden som utretts berör säkerhetstjänsten, inklusive IB. Det framgår också av PU-materialet, där vissa förhörsuppgifter alltså redovisats särskilt just på den grunden. Annat synes emellertid inte ha kommit upp på bordet.

          Och om de uppgiftslämnare som avfärdat mötet och som själva haft anknytning till den ena eller andra hemliga tjänsten skriver kommissionen:

          Mot den bakgrunden finns det skäl att vara försiktig med tolkningen av de uppgifter som lämnats, eftersom uppgiftslämnarna kan ha haft intresse att dölja sakförhållanden för PU:s utredare och den ”öppna” polisen.

          Kommissionen noterar också som anmärkningsvärt att det brev med uppgifter om Norrköpingsmötet som den lokale Säpochefen Kenneth Nykvist påstod att han skickat till Säpo i Stockholm tycktes ha försvunnit från säkerhetspolisens arkiv.

          Kommissionen helgarderar sig alltså: Norrköpingsmötet var kanske inte något att bry sig om särskilt mycket, fast man kunde förstås inte veta säkert. Det är olyckligt, som jag ser det, att den valde att utreda uppgifterna kring Norrköpingsmötet på ett så passivt sätt.

          Man kunde ha väntat sig mer. Det var nämligen SVT:s Norra Magasinets avslöjanden om detta möte som sändes i november 1992 som spelade en viktig roll i att Thage G Peterson började arbeta för en ny kommission som skulle granska utredningen, alltså det som senare just blev Granskningskommissionen. Och eftersom kommissionen särskilt skulle granska hur utredningen hanterat uppgifter om polisinblandning i mordet borde det ha varit självklart att den skulle ha gjort betydligt mer än vad den gjorde när det handlade om Norrköpingsmötet.

          Det kan också nämnas att när Norra Magasinets reportage om Norrköpingsmötet sändes 1992 ledde det direkt, innan det var tal om en ny kommission, till att Ingvar Carlsson, då oppositionsledare, begärde att statsminister Carl Bildt skulle kalla till ett särskilt partiledarmöte där spaningsledningen fick redogöra för vad man kände till om detta möte.

          Det är inte konstigt att Ingvar Carlsson kände sig manad att reagera. Självklart var uppgifterna om en konspirativ sammankomst mot Palme som ägde rum i polishuset i en större stad extremt alarmerande eftersom de pekade på aktiviteter inte bara från en liten grupp bisarra fanatiker utan på något som var större än så.

          Och efter det att Granskningskommissionen avslutat sitt arbete kom det alltså fram att kommunalrådet Henry Eriksson – tvärs emot vad kommissionen gav intryck av – hade reagerat starkt över vad han fått höra om mötet. Ja, han hade fyllts av ett sådant obehag att han kände sig tvungen att kontakta partihögkvarteret samtidigt som han inte vågade göra det i eget namn.

          Genomgången av omständigheterna kring Norrköpingsmötet hittar man på sid 358-366 i Borgnäs bok. Har du läst det avsnittet i Borgnäs bok, Per, och har du några konkreta kritiska synpunkter på det?

          Leif Gustafsons samtal med kommunalrådet Henry Eriksson där denne medger att det var han som larmade partihögkvarteret har också återgetts i SVT-programmet Striptease från 1999. Det kan hittas i detta klipp, lyssna från ca 5:40 in i klippet.

          Låt mig vara tydlig: det finns mycket som talar för att någon sorts konspirativt möte verkligen ägde rum i polishuset och det finns likaså mycket som talar för att saken utretts mycket illa. Men det är förstås inte samma sak som att dra slutsatsen att vad som än skedde i Norrköping ingick i en mordkomplott där deltagarna, eller en del av dem, visste att det var något sådant det handlade om. För att komma till klarhet om sådant krävs just utredningsåtgärder av ett slag som i alla fall inte tycktes ha genomförts när kommissionen lämnade sitt betänkande.

          Slutligen: om jag förstår dig rätt, Per, för du fram misstanken att personer som vill ha utökad insyn i utredningen – till exempel jag – skulle drivas av en oro för att polisen är Skandiamannen på spåren och att vi på det sättet skulle vilja bromsa utredningen för att slippa konfronteras med att vi har fel eftersom vi tänker i andra banor.

          Jag tror verkligen inte du behöver oroa dig. Jag tycker det är angeläget med en ny kommission som både går igenom utredningen sedan den förra kommissionen avslutat sitt arbete för tjugo år sedan och dessutom går djupare in på centrala frågor än vad den förra gjorde. Men det finns än så länge inget förslag lagt i riksdagen, så vägen till att en sådan kommission skulle komma igång är inte alldeles kort. Om du tror att utredarna verkligen står inför ett genombrott så borde de lätt hinna presentera sina resultat innan kommissionen är klubbad och ledamöterna utsedda.

          Nu är det förstås så att om ett halvår eller ett år kommer det kanske att finnas andra spår som väcker entusiasm hos en del som intresserar sig för Palmeutredningen – och att de entusiasterna motsätter sig en ny kommission för att utredarna skulle behöva tid på sig att avslöja just deras favoritmördare.

          Vi vet att Krister Petersson själv nöjt sig med att flagga för att han tänker klara upp fallet innan han går i pension om åtta, tio år. Ska vi vänta så länge på en granskning, tycker du?

  12. Så här ser jag på mordet och jag är tyvärr pessimistskt inställd till att det kommer lösas pga all mörkläggning.
    Där det finns pusselbitar att hämta om mordet, där är det också stängt för vidare utredning.
    Varför tror ni annars att preskriptionstiden för mord ändrades så att det inte går att forska på materialet, eller att man aldrig tillsatt en komission för att utreda stay behinds verksamhet.
    Man flyttar fokus dit man vill att folk ska leta, m.a.o. bort från pudelns kärna. Pkk, pettersson, skandiamannen m.m. är villospår.
    Frågor man egentligen borde ställa sig är istället:
    Vem är det som stoppar en komission om stay behind?
    Vem är det som la fram idén om ändring av preskriptionstiden för mord?
    Osv, osv…

  13. En annan frågeställning som slår mig är att, vem behöver inte 50 miljoner i belöning?!
    Antingen är man avliden, ekonomiskt oberoende eller ideolgiskt övertygad.
    Säkerligen satt där en drös av människor inför 25-årsdagen och väntade på att få komma in med det avgörande tipset och casha in, helt riskfritt men så blev det inte.
    Priset hade blivit för högt, enl. Holmér så högt att det hade skakat Sverige i dess grundvalar om sanningen skulle komma fram. Så kanske svaret på vem som är ansvarig för ändringen av preskriptionstiden är staten. Och staten 1986 är symonymt med socialdemokraterna.
    Här på bloggen har väl då och då åtskilliga frågetecken rests kring ledande socialdemokrater och deras agerande och förhållningssätt till mordet.

  14. Har man tänkt sig en evighetsutredning av Palmemordet nu när inte längre grova brott preskriberas?

  15. Tack för svar Gunnar! Jag har naturligtvis läst Borgnäs och tagit del av hans samhällsgranskande program från 1990-talet.

    Jag försöker svara på dina frågor i omvänd ordning: nej, jag tror inte lösningen är att tillsätta ännu en kommission. För att utveckla det svaret och som också tangerar andra frågor du ställer – problemet sitter i förundersökningssekretessen. Så länge polisutredningen är aktiv får vi nog vackert sitta i båten och sluta värdera motsägelsefulla uppgifter. Då vi inte har möjligheten att jämföra källorna med den faktiska förundersökningen är det ju egentligen meningslöst att spekulera. Däremot anser åtminstone jag att vi måste nyansera debatten, försöka titta på helheten och inte bara välja ut enskilda citat i källor. För mig är det självklart att exempelvis Borgnäs inte sitter på sanningen och att det per automatik inte innebär att journalistiska källor har företräde om vad som är sanning. Hur välskrivna nu än Borgnäs böcker är. Tycker att det blir onyanserat och vidare hamnar man lätt i fåran att poliser är onda och staten har dunkla motiv. Att kommissionen skulle få polisiära befogenheter faller väl på sin egen orimlighet. Om det nu skall utses en ny kommission ska väl dessa bara granska polisens arbete – inte agera polis. Jag har väldigt svårt att se exempelvis Marjasin i uniform med pickadoll. Det hade varken han eller någon annan kommissionsledamot kompetens till.

    Problemet beträffande källor kan också härledas till förundersökningssekretessen. Jag vill påstå att det finns åtskilliga som åberopats som journalistiska källor, där det senare visat sig att det inte finns substans i dessa när de konfronteras som uppgiftslämnare hos polisen. Varför det är så är ren spekulation från min sida. Kanske det kan förstås i termer av skillnaden mellan att vittna inför ed än att chitchatta kring köksbordet. Det finns ett par goda exempel på ovanstående när journalisten Olle Alsén debatterar med dåvarande spaningsledare (se exempelvis paneldebatten från SR, https://www.youtube.com/watch?v=EcI4XKXTgVI). Samtidigt kan det med all säkerhet också vara rena missuppfattningar där man genom enkelt polisarbete reder ut missuppfattningarna.

    Apropå Norrköpingsmötet. Jag är väl medveten om att det måste vara knepigt att använda sig av hederlig källkritik när det gäller tips som leder in i Säkerhetspolisen. Det är väl hart när omöjligt att få till stånd två oberoende källor som bekräftar vad som sagts på det eventuella mötet. Däremot ställer jag mig lite tveksam till källa B och vad som framgår av honom i Granskningskommissionens rapport. Du Gunnar (och Borgnäs) hänvisar till andrahandskällan, det vill säga ”Kommunalrådet”. Vi vet att mycket kan ske med muntlig kommunikation och tradering. Så här skriver kommissionen när de sammanfattar Norrköpingsspåret:

    ”PU:s utredning av detta uppslag har skett snabbt. Utredningen är utförligt”.

    Precis som du skriver Gunnar sågs det inte med blidka ögon från politiker och spåret tycks ha fått hög prioritering. Det är väl dock inte det samma som att det har någon substans? Låt oss titta på ytterligare ett citat från kommissionens rapport beträffande B:

    ”Jörgen B uppgav alltså att han halvannan månad före mordet deltog i ett möte på polishuset i Norrköping. Namnen på de deltagande hade han ”undanträngt”. Antalet deltagare kunde inte anges; folk kom och gick under mötets gång. Man talade om Olof Palmes Moskva-resa och att Olof Palmse skulle ”sälja ut” Sverige. Han uppfattade att en kupp, som skulle utföras under Moskva-resan, förbereddes.”

    Själv ställer jag mig något frågande till förstahandskällan, det vill säga B:s agerande. Han säger sig vara på ett möte tillsammans med poliser och militärer (vilka eller hur många är oklart). Vad de sagt kan han heller inte precisera. Dessa uppgifter anses dock så viktiga att han ber sin förtrogne vän kommunalrådet att vidarebefordra dessa till partiledningen. Vidare blandar han in sin svärmor och hon får rollen som en slags biktfader. Detta låter i mina öron högst märkligt. Varför använder han sig inte av källskydd? Påstår han att ett statsministermord är i antågande finns det väl ändå bättre verktyg än svärmor? En förklaring skulle vara att han var rädd. Fast å andra sidan går han vidare med (diffusa) uppgifter genom högst märkliga val. Hursom, svaren kanske finns i polisens utredningsmaterial, ett material som vi vackert får vänta med att ta del av.

    1. Om Norrköpingsmötet: det vi säkert vet är att kommunalrådet Henry Eriksson ringde till socialdemokratiska partihögkvarteret för att berätta om ett möte i polishuset i Norrköping som framstod som hotfullt mot Palme och att samme Eriksson då valde att vara anonym.

      Att det samtalet ägde rum vet vi både från Eriksson och från Leif Gustafson som tog emot samtalet.

      Vi vet också att Säpochefen i Norrköping uppgett att han skickat en rapport till Säpo om att ett sådant möte skulle ha ägt rum men att någon sådan rapport inte gått att hitta när Granskningskommissionen försökte undersöka saken. Granskningskommissionen fick visserligen besked om att en kvittens på en inskickad försändelse från Norrköping hittats i Säpos arkiv, men inte själva försändelsen.

      Som du själv är inne på, Per, är det säkert ingen lätt sak att utreda ett tips av det slag som Norrköpingsmötet utgör. Deltagare på konspirativa möten är sällan villiga att prata, och det gäller inte minst om dessa deltagare är poliser och militärer – yrken med en stark tystnadskultur när det gäller att släppa in insyn från omvärlden. För att en sådan utredning ska vara framgångsrik krävs därför både tur och ett seriöst engagemang från utredarnas sida.

      När tipset om Norrköpingsmötet utreddes av Palmegruppen var Hans Ölvebro spaningsledare. Det är bekant att Ölvebro var helt fokuserad på att mördaren var Christer Pettersson eller möjligen en annan ensam gärningsman (han var ganska öppen inom de ramarna och intresserade sig under de många år han verkade som spaningsledare för ett antal enskilda personer som tänkbara mördare).

      Det var förmodligen inte den inställningen som krävdes för att Palmegruppen på allvar skulle ta itu med uppgifterna om Norrköpingsmötet, uppgifter som ju alldeles uppenbart bara var särskilt intressanta om utredarna var öppna för att mordet kunde vara resultatet av en konspiration.

      1. 8.20 in pratar Borgnäs med underrättelsemannen som är belagd med munkavle pga sekretess.

        Grävande journalistik när den är som bäst. Borgnäs dissekerar granskningskommisionens rapport.
        Som så ofta så slutar spaningsuppslagen vid dörren till säkerhetstjänsten och då är det locket på.

        Titta på ”Palmemordet 1999 Granskningskommissionen granskad – SVT Striptease” på YouTube

  16. En av anledningarna till att det kan vara svårt att ‘släppa’ tanken på en konspiration som på något sätt KAN ha förankringar in i statsapparaten är att det uppenbarligen finns en del trådar som aldrig dragits till sin spets.

    Vad hände t.ex. med Ivan von Birchans tips om sitt möte med en f.d. amerikansk underrättelseman (vilken han kände igen från en film om träningsläger för Contras) som erbjöd honom att mörda Palme, för några miljoner, som lämnades in till Alf Karlsson på Säpo, innan mordet? (trots att denne förnekat det). Ivan von Birchen gick då vidare med det och lämnade in det till ‘öppna polisen’, som tog emot det. Har detta undersökts grundligt? Hördes Alf Karlsson mer ingående om detta? (förutom av Borgnäs och några andra journalister). Vem skulle kunna haft ‘auktoritet’ nog att kunna göra det i så fall?

    Eller som Sven Anér skrev i sin blogg 4/5 2010:

    ”Bröderna Poutiainen skriver:
    Enligt Gösta Welander befann sig chefen för terroristroteln, Alf Karlsson, ´hela tiden´ i Stockholmspolisens ledningscentral som förbindelseman. Något som Karlsson själv, inför juristkommissionen, märkligt nog förnekar. Han hävdar att han över huvud taget inte satte sin fot i ledningscentralen på den öppna sidan!”

    Hur kan det komma sig att man inte kan belägga om dåvarande Säpo-intendenten Alf Karlsson varit i öppna polisens sambandscentral under mordnatten eller inte? Trots att han själv nekat till det, men att vittnesmål trots allt säger det helt motsatta? (närvarande ‘öppna’ poliser, men även Säpo-poliser)

    Och, om nu något sådant som en ny granskning skulle komma till stånd, någon gång, så skulle det vara av intresse att den också gick till botten med vittnet Anna H:s (som också försökte ge Palme första hjälpen), i hennes härom året publicerade bok, uppgifter om ‘ofrivilliga’ (p.g.a. att hon känt sig mer eller mindre tvingad) möte/-n med en man som bar något slags ‘ämbetsmannamässig’ kostym vid deras möte/-n. Den man som var så intresserad av vad hon sagt och inte sagt till ‘den öppna polisen’, och vem hon pratat med där. Vem var han? ‘Vilka’ tillhörde han? Har detta någon gång undersökts?

    Det finns flera sådan ‘lösa ändar’ (dit då även ‘konspirationsmötet i Norrköping’ räknas efter de belägg som Gunnar ger här) som inte fått några tillfredsställande förklaringar. Det gör också att tanken på en ‘konspiration’, av något slag, var vad som låg bakom mordet på Sveriges statsminister 1986.

    Ett exempel på en sådan konspirations-teori – bland så många andra – är denna (som då skulle ‘indikera’ på något slags koppling till Israels Mossad – vilka varit ‘på tapeten’ här nyligen). Även om den (kanske) låter långsökt – som många av dessa teorier kanske tenderar att göra ibland – så innehåller den flera ‘välkända’ komponenter i konspirations-teorierna om ”polisspåret” när det gäller mordet på Olof Palme:

    https://swedennyheter.blogspot.com/2017/01/palmemordet-och-estonia-massmordet.html

    1. ”När hon kommer till konditoriet är han redan där. Han tar av sig sin rock och hon ser att han har något som ser ut som en militär uniform med märken på axlarna. Efter några inledande fraser säger han att hon ska vara försiktig med vilka hon pratar med. Som han uttrycker saken är det ”väldigt viktigt att det inte blir fokus på fel saker. Vissa saker ska inte komma ut.”

      Mannen talar om ”vi” och ”oss” men förklarar inte vilka han representerar. Och han förmedlar bilden av att hon står under övervakning. ”Vi måste se till att det är lugnt i landet”, säger mannen.

      Anna som är skakad undrar vilka hon får tala med om vad hon varit med om. Han säger att familjen och vännerna går bra. Men inte ”fel personer”.

      Så är mötet över.”
      https://gunnarwall.wordpress.com/2018/02/07/ett-huvudvittne-berattar-om-palmemordet-och-om-en-mystisk-man-i-militar-uniform/

      Uniform skulle det ha varit men civil ytterrock – om den nu var det – vore synnerligen bisarr och regelvidrig, vilket skulle tyda på att han inte ville synas som militär utom inför Anna för att kuva henne mer.

      Ett annat mycket försummat uppslag tycker jag är taxikaparen i Gamla Stand med något skrymmande under ulstern.
      https://www.st.nu/artikel/halsingland/palmevittnets-sensationella-uppgifter-1

      1. Någon kommenterade, när Gunnar publicerade avsnittet om Anna H:s bok första gången, att mannen med märkena på axlarna och medaljerna på uniformen kanske var fejk, för att ytterligare ‘skrämma Anna till lydnad’. Att en riktig officer, etc. egentligen är förbjuden att ha en vanlig överrock utanpå sin militärkostym. Kanske var det så, eller kanske var det någon som kanske ändå hade något slags hög befattning (och ville dölja detta offentligt) – kanske inom marinen…? – som även var inblandad i Stay Behind eller *krigs-IB’ av något slag? De efterföljande bevakningarna av Anna H antyder ju att det var några i besittning av vissa resurser då… Man ville kanske försäkra sig helt om att inget kom ut angående ev. gärningsman som inte borde komma ut…?

        Det där med återkommande besök av poliser som kom två och två och visade bilder som hon skulle titta på låter ju också lite skumt. Hur många gånger skedde det, och vad var det för bilder hon skulle se på?

        Hennes kamrat Karin ‘tog ju hand om’ den chockade Lisbet Palme då de kom fram. Såg hon någon annan person som skulle kunna vara Skandiamannen? Har man frågat henne?

  17. Länkarna du bifogar går till sidor som den tysk-svensk juristen Henning Witte är ansvarig för.
    Witte var under 1990-talet och i början av 2000-talet ombud för två anhörigföreningar efter Estoniakatastrofen.

    Jag träffade Henning för fem år sedan och vi samtalade under ett par timmar, mest om M/S Estonia´s förlisning.
    Han verkar vara väldigt driven och nyfiken men till skillnad från till exempel Gunnar Wall så drar han ofta alldeles för långtgående slutsatser utan att presentera bevis eller tillräckligt med källor som styrker sina påståenden. Som jurist borde han veta att att trovärdigheten minskar med den sortens taktik.

    Det finns inget som säger att han inte har rätt i vissa frågor men det har sina risker att förhasta sig.

    1. Jo, det har sin a risker att förhasta sig, absolut! Ibland kan det t.o.m. bli lite ‘raljant’ från hans sida. Ville mest påvisa ‘generella mönster’ i ”polis-/underrättelse-/Sydafrika-spåret (och att dessa, sammantagna i något slags helhet leder till att man inte gärna kan/vill bortse ifrån ‘konspirations-teorier’. Det finns ‘komponenter’ som går igen många gånger. Intressant att du träffat honom. Känns som om att han fått ‘vittring’ på ‘något’, vad det nu kan vara i slutändan då…

      1. Beträffande Palmemordet:
        Witte har påstått att han har fått information från en person som arbetar inom svenska Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten(KSI).
        Personen skulle ha uttryckt att det i Sverige 1986 fanns ”en stat i staten” som var kontrollerad av Israeliska intressen.

        Eftersom källan inte går att kontrollera så blir informationen tyvärr i princip värdelös.

  18. Jag har blivit uppmärksammad på att mitt inlägg om vad som borde göras åt Palmeutredningen kan missuppfattas, att det gick att läsa som om jag och Lars Borgnäs hade samma tankegångar som Lars Olof Lampers, redaktör på SVT:s Veckans Brott.

    Så är det inte.

    Lampers argumenterade för att Palmeutredningen hitttills hade misslyckats med att komma närmare sanningen än vad man visste dagen efter mordet. Och där finns en likhet med den bakgrund som Borgnäs och jag skissade när vi argumenterade för en ny kommission.

    Men Lampers föreslog alltså att Palmeutredningen skulle läggas ner och att utredningsmaterialet skulle lämnas över till en rad forskare som med rejäla anslag skulle gå igenom och skriva om fallet.

    Jag pekade i mitt blogginlägg på att det inte var förenligt med att mord numera inte preskriberas i Sverige. Jag kunde också ha sagt att det inte är förenligt med det regelverk som innebär att sekretessen som regel tas bort kring nedlagda förundersökningar. Det Lampers föreslår är att brottsutredningen läggs ner men att en avlönad grupp forskare får förvalta utredningsmaterialet och presentera sin tolkning av det till allmänheten.

    Det känns inte som en lycklig lösning. Dels förstås för att det innebär att ingen kommer att kunna ställas till ansvar för mordet. Dels för att allmänheten tvingas lita på att en grupp handplockade forskare kommer att lägga fram en så sann bild som möjligt av det som går att hitta i utredningsmaterialet. Och slutligen för att dessa forskare knappast kan gå kraftfullt vidare i brottsutredningen med uppslag som pekar mot en lösning. Lampers skriver visserligen att forskarna ska ha ”väl tilltagna befogenheter”, men jag har svårt att tänka mig att de skulle kunna agera med samma mandat som poliser – eftersom de inte är poliser och eftersom utredningen i vilket fall skulle vara nedlagd med den här modellen.

    Lampers tycker att Leif GW Persson skulle kunna åta sig att leda ett sådant projekt. Jag tror knappast att LGWP vill det – det som gör honom så populär är ju att han nu för tiden är fri att säga vad han har lust och att han utnyttjar den friheten. Det skulle han inte kunna göra om han ledde ett statligt projekt för att ”under särskilda villkor” gå igenom utredningsmaterialet.

    Givetvis finns det ett problem med en ny kommission också – hur kan vi vara säkra på att den skulle vara modig och kompetent nog för att peka på verkliga brister i utredningen om dessa brister gällde frågor som fortfarande var politiskt känsliga?

    Det finns förstås inga garantier för det. Men om utredningen pågår är det samtidigt klart att frågan inte bara är att betrakta som historia. Och därmed finns det också ett tyngre ansvar att utkräva både från såväl nuvarande som tidigare utredare och från ledamöterna i en kommission.

  19. Många gånger under årens lopp har det funnits journalister och opinionsbildare som drivit tesen att Palmemordet egentligen är uppklarat, att det var Christer Pettersson och att bara personer med en osund längtan efter att formulera konspirationsteorier överväger något annat.

    Så ser inte debattklimatet ut längre. Palmemordet är en olöst gåta och många uttrycker en medvetenhet om att en orsak till detta är att utredningen genom åren dragits med stora brister. Maria Schottenius, kulturskribent på Dagens Nyheter (och tidigare kulturchef på tidningen) skrev en krönika härom dagen där hon uttrycker just det.

    Men inte bara det. Hon redovisar också uppgifter – för all del välkända för den som till exempel läst min bok Konspiration Olof Palme – om hur Chilejuntan under 70-talet planerade att mörda Olof Palme med hjälp av sin agent Michael Townley. Hon beskriver hur en svensk diplomat – jag intervjuade honom i min bok – försökte få Holmér att uppmärksamma alarmerande uppgifter om Townley. Men Holmér var demonstrativt ointresserad, han hade andra lösningar i sikte.

    ”På SVT går nu en brittisk dramaserie om kalla fall och historiska försvinnanden Saknad, aldrig glömd. Vi kanske kan be den intuitiva och geniala Nicola Walker titta lite närmare på Palmemordet”, skriver Schottenius.

    Nicola Walker är kvinnan som gör rollen som brottsutredaren Cassie Stuart. Och visst kan det vara frestande att drömma om att denna duktiga skådespelerska på riktigt skulle ta sig an den olösta gåtan på Sveavägen. Men en mer realistiskt uppmuntrande tanke är väl att det faktiskt finns många människor här i landet som på riktigt researchar och debatterar kring Palmemordet, ofta på en högst kompetent och seriös nivå, trots att de saknar polisiära befogenheter och insyn i sekretessbelagda delar av utredningen.

    En hel del av dessa personer medverkar med sina kunskaper och tankar på min blogg, vilket jag är glad och stolt över.

    Men det skulle sannerligen också behövas en initierad granskning av vad Palmeutredarna gjort under de många år som gått. Det är där kravet på en ny kommission kommer in. Och om många känner ungefär som Schottenius – vilket jag tror – så är kravet inte alls orealistiskt.

    1. I mina mörka stunder känns det som att många fortfarande vill sälja in en ensam galning som Palmes mördare för att dölja obekväma fakta. Bara med den skillnaden att den ensamme galningen som dessbättre är avliden och inte kan försvara sig och inte verkar ha några efterlevande som bryr sig om hans eftermäle numera inte är en alkoholist från Sollentuna utan en tidigare tjänsteman på Skandia

      1. I samband med rättegångarna då Christer Pettersson stod åtalad för mordet på Olof Palme blev Claes Borgström känd för en större publik, då han var anlitad av Sveriges Radio som expertkommentator.

        Ett senare klipp med Borgström om Palme:

        Den kontroversielle författaren Wayne Madsen pekar i sin bok ett svenskt företag som är under CIA´s inflytande.
        Det kan självklart finnas politiska skäl eller vara rent av felaktig information.

        https://books.google.se/books?id=rdw9DwAAQBAJ&printsec=frontcover&dq=isbn:1365111962&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiv5LXW8ofhAhUoz6YKHTlrBUsQ6AEIKDAA#v=snippet&q=borgstr%C3%B6m&f=false

        1. Leif GW Persson: Det Stefan Löfven sa om Christer Pettersson är förskräckligt

          Vad sa egentligen Stefan Löfven?

          När Stefan Löfven fick frågan om han tror att mordet på Olof Palme någonsin kommer att lösas så svarar statsministern ”Lisbet Palme säger bestämt att hon vet att det var Christer Pettersson och då tror jag på det”.

          Uttalandet får kriminologen och professor Leif GW Persson att reagera och förklarar att den högsta verkställande politiska makten inte får uttala sig på det här sättet.

          https://www.svt.se/articles/leif-gw-persson-det-stefan-lofven-sa-om-olof-palmes-mordare-ar-forskrackligt/

    2. Gunnar, ”Men det skulle sannerligen också behövas en initierad granskning av vad Palmeutredarna gjort under de många år som gått. Det är där kravet på en ny kommission kommer in. Och om många känner ungefär som Schottenius – vilket jag tror – så är kravet inte alls orealistiskt.”

      Ja det vore bra, men inte bara utredningen, Gk kom ju fram till att det fanns omständigheter som talade för tingsrättens fällande dom, och riktade kritik mot hovrättsdomen. Man undrar ju om hovrätten var tillräckligt insatt i ämnet ? Om hovrätten ej var det så spelade ju ingen roll hur dem än ansträngde sig. Isåfall bör man utreda detta också.

  20. Hej Gunnar. Fick i Hörnings podd idag höra talas om ett tidigare okänt mordplatsvittne med grekiskt namn. Du vet säkerligen vem jag menar. Mycket intressant, har du mer informaton kring detta?
    För övrigt gillar jag ditt uttalande under din senaste medverkan i samma podd där du talar om den systematiska bristen på förhör av lisbet palme och hur det talar för en mörkläggning. Klockrent tycker jag och någonstans känns det som problemets kärna. Det fattas så mycket material, åtminstone såvitt känt. Telefonlistor och en fullständig kartläggning av offret är ju standardåtgärder i dagens utredingsarbete vid mord(PUG). Även om metodiken gått framåt så inbillar jag mig att de kunde utreda mord 1986 också. Slutligen ytterligare en fråga. I A.Jallais senaste bok beskrivs hur Holmers flickvän blir angripen under en joggingtur. Är detta fakta eller fiktion?

    1. Jag är inte så bra uppdaterad på vittnet med det grekiska namnet och kvällen börjar bli sen. Jag skickar frågan vidare.

      Det var Hans Holmérs dåvarande hustru Ingrid (som han höll på att skilja sig från vid tiden för mordet) som uppgav att hon i april 1986 blivit överfallen i joggingspåret. Det ledde till att hon under en tid fick egna livvakter. Det har diskuterats om överfallet var äkta eller en produkt av hennes fantasi. Det var i alla fall aldrig någon som greps för det.

  21. Birger Schlaug kommenterar 33 års utredning ganska bra fastän intervjun är 20 år gammal. M.a.o. har vi inte kommit ett dugg framåt, endast blivit mer förvirrade, eller övertygade om att spåren leder till makten.

    Dom ljög om neutraliteten
    Dom ljög om registreringen
    Ljuger dom igen, för då spåren som leder till makten aldrig tillåts utredas så är det som att ljuga.
    27.14 in i pgmet.

    1. Karl-Gunnar Bäcks uttalande: ”Vem tar Palmeutredningar på allvar nu för tiden?” / 29.52 – ca 33.00 : Den berusade och hotfulle polismannen – från Norrmalms A-tur – som träffade ‘Georg’ och hans fästmö Mia (som här verifierade allt som Georg sagt i förhör tidigare) /

      1. Ja det är ännu ett i raden av makalösa reportage gjorda om mordet.
        Schlaugs uttalande är intressant. Att då som riksdagsledamot ”våga” uttala sig på det viset hör till ovanligheterna. Gött att höra nån ta bladet från munnen. Det osar illa om staten, det håller jag med Schlaug om.

        Jag tycker att de flestas åsikter och teorier har vänts på flera gånger om nu, det är liksom stopp.
        Är det inte dags att vända på stenarna till Jallais vänsterspår(författaren som gjorde helt om i sin åsikt och gick tvärtemot alla andra).
        Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Kändes mest ett ”jaha så kan det ju va” när jag läste boken för han är ganska övertygande, har aldrig tänkt i dom banorna heller för den delen. För oftast är det nån form av högerspår det handlar om när palmemordet diskuteras(förutom PKK då). Det är en jäkla bra berättelse Jallai fått ihop. Men är det just bara det, en uppdiktad berättelse.
        Kan mordet ha sina rötter i det forna östblocket?
        Jallai själv hävdar att han bytt ståndpunkt och tror inte längre på landsförrädarspåret.
        Det har varit väldigt få reaktioner i media om detta, så vad har ni här på bloggen för åsikter?
        Själv tyckte jag att det luktade sydafrikaspår innan jag läste jallais bok.
        Min tanke är, hade man kunnat spåra mordet till östblocket och ändå valt att knipa käft, så måste det ju vara för att inte dra igång en större internationell kris, t.o.m. ett krig med sovjet.
        Om mordet är utfört pga det s.k. landsförrädarspåret, ja då är det locket på för att inte sparka på en vän, nämligen USA.
        M.a.o. hur man än vänder sig har man ändan bak.

        1. Intressant, Andreas, har varit inne på liknande tankar, och även när det gäller Jallais senaste bok där han plötsligt vänder ‘helt om’. Som du säger så skriver han skickligt om det (även om hans skönlitterära berättande annars kan ha sina begränsningar, men det är inte ‘formen’ som är det mest intressanta med Jallais författande utan ‘innehållet’, där man ibland får läsa lite mellan raderna också). Det KAN vara så som han framställer det i senaste boken. Han använder skickligt sitt ‘saxande’ ur tidningar/med löpsedlar från dagstidningar för att väva ihop sitt ‘budskap’ denna gången, precis som många ggr. tidigare. Slutsatserna han lägger fram är också väldigt plausibla, och det SKULLE ha kunnat gå till på ett liknande sätt. Och samtidigt… ”När fan blir gammal…?”.

          ”Vi” har för vana att ofta misstänka USA/CIA/MI6/etc. för olika illdåd runt om på ‘den internationella arenan’, men det är ju heller oftast inte utan grund (ska t.ex. bli intressant vad man till slut kommer fram till angående Dag Hammarskjölds död…). Man har legat bakom mycket elände här i världen. Och ‘motiven’/motivbilden (jag förstår t.ex. inte varför GW Persson ville ‘avdramatisera’ den, till förmån för att ”ta ner mordet på Sveavägen” – jag är tämligen säker på att de två hänger samman) för ”USA” att få bort Palme var ju många (vapensmuggling; dubbelmoralen i Iran-Irak-kriget; att han var ‘motsträvig’ med utläggning av Sous-kabel i Östersjön; gick emot NATO, etc., etc.), men kanske en av de största var att han helt enkelt ‘stal USA:s’ initiativ’ gentemot Sovjet? (De ville knäcka Sovjet helt, Palme ville, i vart fall försöka, föra ‘dialog’; det ‘fanns inte plats för ‘en liten svensk världsförbättrare’ att gå emot USA:s/Reagans grandiosa planer på att knäcka ”Ondskans imperium”… Vad hade, egentligen, Sovjet att tjäna på att Palme ‘försvann’? (det är nog en fråga som man måste ställa sig till slut). Skulle det vara att ”USA:s marionett” (eftersom nu Palme faktiskt ‘gick deras ärende’ oftare) togs bort, och att detta skulle vara en signal att skicka till USA att man läste igenom deras dubbelspel? (även om det nu inte var en ryss som slutligen blev mördaren, utan en palestinier…). Har ändå lite svårt att svälja det motivet.

          En annan tanke som också föresvävat mig är att ”de” nu har skrämt Jallai också; att det får vara slut på hans ‘snokande’ i underrättelsevärlden, och att han ska ‘passa sig’ han med. Det är många som strukit med i kölvattnet av MOP; han ska kanske inte ‘tro att han är osårbar’…? Kanske var det så simpelt brutalt att Palme klämdes i supermaktskonflikten, och blev det ‘offerlamm’ som krävdes för att ”Väst” slutligen skulle kunna knäcka Sovjet? Det fanns kanske inget utrymme för ‘en tredje ståndpunkt/lösning’?

          Måste säga att jag instämmer i att Jallais ”vänsterscenario” är ganska bra ihopvävt i senaste boken. Samtidigt finns den där lilla känslan… (speciellt när man tittar på en video som den ovan, med alla de ‘detaljer’ som inte riktigt stämmer/blivit ordentligt undersökta).

          1. Bra skrivet, instämmer! En jäkel på att väva ihop storys med tidningsurklipp och reportage från verkligheten.
            Han var ju kanske den som gick hårdast fram med landsförrädarspåret och de fakta han presenterade kändes väl underbyggda för att nu göra heeelt om!
            Nåt jag noterat är att han sen förra boken är i princip tyst på sin blogg, svarar knappt sina läsare(min replik på boken publicerade han inte ens).
            Han utvecklar eller argumenterar inte ens om sitt nya spår i nya inlägg vilket han alltid gjorde förr, väldigt olikt honom med tanke på att han förr var väldigt aktiv så nåt har hänt känns det som.
            Jallai skrev själv en gång, att ”underrättelsevärlden är en värld av speglar. Svart är vitt och tvärtom”, tänkvärt!
            Han har även nämnt minns jag att jag läst att han sparat viss info om olika case/uppslag om spår och folk, för att ha en ”regnig dag”.
            Nån mer som har nåt att tillägga om östblocket som ansvarig för palmemordet?
            Gunnar kanske har nån klok tanke kring det?

            1. Jag har faktiskt inte hunnit läsa Jallais roman Källa Erik än, fiction om Palmemordet hamnar alltid lite längre ner på min läslista än faktaböcker (eller böcker som i alla fall utger sig för att vara det). Det hindrar inte att det kan stå viktiga saker i romaner i ämnet också. Och Anders Jallai är ju en kunnig person. Så jag hoppas kunna återkomma om inte alltför lång tid. Men andra som följer denna blogg är som vanligt välkomna med sina synpunkter.

            2. Här är det en person(Jallai) som har tillgång till arkiv och dokument som andra inte har.
              I tidigare inlägg har jag pekat på en del bekymmer som har sitt ursprung i mellanöstern. Terrorism.
              Sovjetunionen hade likt USA, personal i Libanon som kidnappades och mördades av Hezbollah.
              I den våldsspiral som satte igång 1947 har tusentals människor mördats.
              Den socialdemokratiska partistyrelsen bestämde sig 2017 för att lämna Socialistinternationalen.
              På 80-talet var det inte alls sådana tongångar.
              Olof Palme, Berndt Carlsson, Willy Brandt och Bruno Kreisky hade ett nära samarbete med Yassir Arafat. 1952 gick Arafat med i det Muslimska Brödraskapet 1956 deltog han i Suezkriget.
              Efter kriget började Arafat samarbeta med andra för den palestinska saken. 1958 grundade han Fatah, som planerade och genomförde väpnade attacker mot Israel 1965.
              Den israeliska segern i sexdagarskriget 1967 tystade de mer försonliga rösterna inom PLO, och Fatah blev en allt starkare maktfaktor inom organisationen. År 1969 blev Yassir Arafat ledare för PLO-Palestinska befrielseorganisationen.

                1. Att vara Arabernas vän har sitt pris.
                  Samtidigt som Hezbollah tog amerikaner, israeler och sovjetmedborgare som gisslan och även mördade dessa.
                  Han blev ett frimärke i Moskva. Inte många knyst annars. ” It was the West..” Muren föll tre år senare och strax även Sovjet. Russinen i kakan plockades ut av kriminella. Det är klart att man visste att kollapsen var ett faktum redan 1986 och därmed försäkrat sig om framtiden.

  22. Obegripligt hur Robert Achberg kan häva ur sig att Christer Pettersson är ”minst osannolik”. Undrar om han överhuvudtaget är insatt i mordutredningen

  23. Det var väl det här ”diplomat-buggningsspåret” som företräddes av Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling. Är det dessa uppgifter/detta uppslag som slutligen fått även Anders Jallai att ”svänga” 180 grader…? (dessa är något av generationskamrat till Jallai, och kanske känt dem sedan många år tillbaks. Har det, i så fall, spelat någon, avgörande, roll). Eller har Jallai gett upp om att någon gång kunna presentera ‘sanningen’, och istället ‘konverterat’ till att enbart ägna sig åt ett författarskap som går att köra några varv till på olika ‘hypoteser’?

    Är detta då den rätta ‘hypotesen’? (som fått Jallai att tro sig om att nu äntligen fått fram vad som ‘egentligen’ skedde?). Men denna fördes ju då – slutligen, efter många år – fram under Dag Anderssons tid. Varför slutade han i så fall utan att kommentera mer om det här innan han avgick? Fick Krister Petterson det här ‘ i knäet’ när han tog över då? Är det hans uppgift att slutligen ‘släppa ut sanningen’?

    Men allt annat som pekar väldigt mycket åt annat håll då…? (”Väst-spåret”)

    så, angående Jallais tidigare påpekande om att underrättelsevärlden är som en spegelvärld, där vitt kan visa sig vara svart, och tvärtom. Ungefär som i Shaeksepare’s Macbeth: ”…and nothing is but what is not…”

    https://www.expressen.se/nyheter/sapoman-pekar-ut-olof-palme-mordare/

  24. Efter att vi lite löst började diskutera Jallai och det s.k. vänsterspåret, har jag börjat läsa om hans bok Källa Erik. Kanske för att få lite perspektiv mot övriga spår. Det är ju lätt till halv galenskap när man läser om palmemordet.
    Jag tycker väl så här då lite småslarvigt 100 sidor in, att de är banne mig inte kattskit han bara rafsat ihop. Hotbild/motiv är glasklar, som en femrätters middag för en utredare. Det är på en helt annan nivå än ex. spåret om S.E.
    Statsmannamord sker på politiska grunder, så ser jag på det.
    Väst eller öst som utförare, där går skiljelinjen.

  25. Jag känner att jag också behöver läsa om ”Källa Erik” (jag läste de sista 20 sidorna idag igen…). Det är ju det här med att han placerar in sin hjälte Modin i alla ‘nödiga och onödiga’ skeenden (hans egen Bond/Hamilton), men det är ju för gestaltningens skull då. Men vad är det Jallai egentligen säger här? Att det var Sovjet-styrt? Att det var arabstyrt? (någon palestinskfödd irakier som hämnades att Palme ‘sanktionerade’ Bofors vapenexport till Iran, med Sovjets ‘goda minne’ och t.o.m. utbildad i Sovjet?). Att det fanns en liten hemlig grupp inom Säpo som visste om att Palme var en konkret måltavla under denna tid och försökte stoppa det, men misslyckades? Att buggningen av ”Källa Erik” klart bevisar att Sovjet kände till att mordet skulle begås? (Något som var frapperande var att radiotrafiken till/från Sovjet ökade med 500 % under morddygnet, alltså innan OP blev skjuten, och efteråt). Har Jallai fått lyssna på bandupptagningarna av *Källa Erik*? Försöker han ge Säpo ‘upprättelse’? Att ‘UD’ var tvungna att ta hänsyn till ‘Mellanöstern’-konflikterna (Israel-Palestina; Iran-Irak) och i ett större perspektiv inte driva USA och Sovjet i direkt konflikt med varandra? (och därför fick dölja allt de visste; bättre att hitta någon ‘meningslös syndabock’, a la Christer Pettersson?).

    Jag är enig med dig i det du säger i dina två sista meningar ovan här, Andreas! Statsmannamord sker – i huvudsak – på politiska grunder. Och, Väst eller Öst…?

    1. 14 juni 1985 kapas TWA-flyg 847 i Aten därefter tvingar kaparna besättningen att flyga vidare till Beirut.
      En passagerare, US Navy dykaren, Robert Dean Stethem , blev först misshandlad och därefter skjuten, kroppen dumpades på landningsbanan.
      Det är möjligt att Robert´s föräldrar, som båda låg i flottan, tjänstgjorde i Vietnam 1972 ombord på USS Midway tillsammans med en svenskamerikan som jag tidigare har nämnt.

      1985 i augusti inleds officiellt ”Vapen mot gisslan” IRAN-CONTRAS.
      Enligt en kongressundersökning började den första Reagan-sponsrade hemliga vapenförsäljningen till Iran 1981 innan någon av de amerikanska gisslan hade tagits i Libanon.
      Planen var att Israel skulle skicka vapen till Iran och att USA skulle leverera dessa till Israel som skulle skulle betala USA. De iranska mottagarna lovade att göra allt för att gisslan skulle släppas.
      Det blev senare mer komplicerad i slutet av 1985, när Oliver North från National Security Council avdelade en del av intäkterna från den iranska vapenförsäljningen för att finansiera Contras i Nicaragua.

      Fyra sovjetiska diplomater kidnappades i Beirut den 30 september 1985.
      Arkady Katkov , en konsulär attaché, dödades av sina fångvaktare; De andra tre (Oleg Spirin, Valery Mirikov och Nikolai Svirsky) släpptes en månad senare.

      Enligt Jerusalem Post 1986 blev den sovjetiska gisslan frisläppt efter mordet på en viktig Hezbollah-ledare som utfördes av KGB.

      Ola Tunander berättar i sitt PM om att MI6 fotograferat PG Näss och Christer Ekberg i Beirut i januari -86.
      Det framgår dock inte i vilket ärende de var ute i.

      I februari 1986 samlar Oliver North ihop sitt TEAM som ska arbeta med att lokalisera de ansvariga terroristerna för morden på 299 personer i Beirut 1983.
      North´s antiterrorteam, COREA i Wiesbaden, Västtyskland bestod bland annat av Matthew Gannon och Charles McKee. Båda omkom tillsammans med Berndt Carlsson och 267 andra personer i ett sprängattentat på ett passagerarplan av typen Boeing 747 som inträffade den 21 december 1988 över den skotska byn Lockerbie.
      Attentatet krävde totalt 270 människoliv, 243 passagerare och 16 i besättning samt 11 personer på marken. Den efterföljande rättsliga och politiska affären i anslutning till dådet kallas även Lockerbieaffären.

      1. Plockar upp dagsfärska(!) nyheter, från en konkurrerande kanal, om sprängattentatet över Lockerbie 1988 där den svenske FN-medlaren Berndt Carlsson omkom. CIA-agenten Matthew Gannon och kollegan Charles D. Mckee(DIA) var även bland de 270 personer som omkom.
        Den här gången ägnas intresset åt den östtyska underrättelsetjänsten STASI.

        https://www.theguardian.com/uk-news/2019/mar/20/lockerbie-investigators-question-former-stasi-agents

        https://en.wikipedia.org/wiki/Pan_Am_Flight_103

        https://sv.wikipedia.org/wiki/Bernt_Carlsson

        https://en.wikipedia.org/wiki/Matthew_Gannon

        https://wikispooks.com/wiki/Charles_Dennis_McKee

  26. Rättelse: det står inte att radiotrafiken ökade med 500 %; det står, ordagrant, som fakta – från Walter Kegö (i ”Inblick” 22 mars 2018): ”Radiotrafiken från Sovjet till Sverige var av gigantiska mått inför Palmemordet och fram till begravningen. Därefter gick den ned i omfattning.”

    Alltså ”inför”…

    1. Det är just såna fakta samt det jag nedan anger som är orsaken till att jag läser om boken.
      Jag glömmer, men kommer nu börja anteckna.
      Helt galet att det vid just den tidpunkten börjar öka!
      Din länk ovan har jag läst innan, jätteintressant.
      Det är också intressant att det inte vänts på många stenar i det här alternativet till spår. Det har varit hyfsat tyst från de stora redaktionerna. Både Stocklassa och Pettersson har fått stora löp men inte Jallai. Det är värt en tanke.

  27. I den fortlöpande handligen i böckerna är det konversationerna mellan Modin och andra karaktärer som är viktiga. Där finns infon, förutom i faktarutorna då.
    Han har ju utformat det så för att slippa skriva källor.

    Ganska tidigt i boken slår Jallai an tonen och på sid. 51-53, i ett fingerat samtal mellan Palme och karaktären Modin samt forskningstext med källhänvisning vilket ger tyngd, pratas det om att William Casey i ett hemligt möte med höga svenska representanter, ville att Sverige skulle blockera teknikexport till Warsawapakten.
    William Casey ville även ha hjälp av Sverige att smuggla in material till den polska motståndsrörelsen Solidaritet genom strategiskt rätt belägna Östersjöhamnar i södra Sverige.
    ”Sverige ska hjälpa polackerna att störta sin regering och förhoppningsvis få hela östblocket att skaka och det med USA:s hjälp”.

    Hållhake på Sverige…strypta handelsförbindelser med USA. Tusentals jobb i fara samt ekonomisk recession.

  28. Och så kom det ”En oväntad vändning” också, häromdagen… (Det var väl detta spår som Dammegård förespråkat tidigare?):

  29. citat från artikel:
    Dags att granska den dyra och resultatlösa Palmeutredningen

    av Lars Borgnäs och Gunnar Wall i GP den 2019-02-28.


    Något som inte ens förekom i utredningsmaterialet – och därför inte heller uppmärksammades av
    kommissionen – var den ytterst hemliga paramilitära organisationen Stay Behind, som varit i högsta grad aktiv vid tiden för Palmemordet.

    Detta kan jag verkligen hålla med om men jag ifrågasätter att inte information om AGAG, AktionsGruppen Arla Gryning, fanns i PU’s utredningsmaterial.

    se

    1993-08-21 AB – AGAG sköt Olof Palme
    https://drive.google.com/open?id=1R-rH0jFDd6H3TvGP8V6GWH8_O-JKK54o

    1993-08-21 AB – AGAG vapenfixerade – magnumklubben
    https://drive.google.com/open?id=1NV8ffAcbQtIgOzLy6Hp-o5gr04IKqY_p

    1993-08-22 AB – SÄPO mannen berättar – AGAG
    https://drive.google.com/open?id=1Hg3Cn6jvf2B0e0wfgK6JVH380N-UTYOG

    Idag tror jag det är en allmän uppfattning att AGAG var en del av eller åtminstone uppstod ur Stay Behind.
    Jag är tämligen säker på att GK hade uppgifter om AGAG och även ev. om Stay Behind men att de inte ville eller vågade gräva i detta.

    Vad anser du Gunnar.?

    1. Det finns formuleringar i Granskningskommissionens betänkande som jag tycker pekar på att de gjorde det lite lätt för sig i vissa avseenden.

      Förvisso fanns det ett antal omständigheter som pekade på att mordet kunde ha organiserats av, eller med hjälp av, krafter inom den svenska staten. Och det var också med den bakgrunden som Granskningskommissionen fick ett särskilt mandat att titta på hur utredarna hade hanterat ”polisspåret” som var den samlande beteckningen för spaningsuppslag med den innebörden.

      Och det finns några skarpa formuleringar från kommissionen om sådant som inte gjorts av utredarna i det avseendet. Men samtidigt heter det till exempel, sid 417 i betänkandet, att PKK ”förvisso” var ”ett mycket mer intressant ‘spår'” än polisspåret och att det ”rätteligen” prioriterades före mycket annat.

      På annan plats i betänkandet, sid 1004, heter det att ”PU:s vägval när det gäller såväl huvudinriktningen på ensam gärningsman, som den tidvisa inriktningen på Christer P, stöds av de utredningsresultat som framkommit och de analyser som kan göras av dessa.”

      Inget av det håller jag med om – och jag tror att många med mig idag reagerar över dessa slutsatser från kommissionen. Men jag tror de speglar debattklimatet kring Palmeutredningen på 90-talet då tron på Christer Pettersson som Palmemördare var stark och då de alternativ som då och då dök upp i debatten mest handlade om andra ensamma gärningsmän.

      Jag vet att framför allt Inga-Britt Ahlenius med envishet ville fästa Granskningskommissionens uppmärksamhet på spår som ledde in i staten. Men det räckte inte riktigt till för att kommissionen i sitt betänkande på allvar skulle ifrågasätta de rådande tankarna i Palmeutredningen. Den kritik som finns i betänkandet får därför tyvärr ibland mest karaktären av randanmärkningar om än stundtals mycket hårda sådana.

      Den som inte redan har tillgång till betänkandet kan ladda ner det här.

  30. Efter en förhållandevis amatörmässig omvärldsanalys av 1900-talet fram till våra dagar och efter ha tagit del av mycket som berör mordet på vår statsminister så kommer jag till följande slutsats:

    Granskningen av USA och Israel ska absolut fortsätta men även en del personer som befann sig bakom Järnridån kan vara intressanta att forska vidare om. Även Oliver North´s kontakter med kriminella vapenhandlare som Monzer al-Kassar i Marbella och Karl-Erik Schmitz i Malmö är av intresse.

    Organisationer i Sverige som Baltiska kommittén och Judiska församlingen är de mest självklara knutpunkterna för två utländska intressen, CIA och Mossad.
    Det ouppklarade mordet på ungraren, Peter Imre Virag, väcker ett visst huvudbry.
    Virag bodde i Judiska församlingens fastighet på Bergsunds Strand. Han mördades på hösten 1986.

    Det var just sådana dokument från dessa två organisationer som sjökapten, Joel Haukka visar på ett foto i Svenska Dagbladet den 8 september 1987.
    Haukka arbetade för den svenska Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten och hade fått i uppdrag att ta reda på vilka som låg bakom mordet på statsministern.

    https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMRExpUGpIUWx3ckk/view

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Kontoret_f%C3%B6r_s%C3%A4rskild_inh%C3%A4mtning

    http://jfst.se/events/stadsvandring-pa-det-judiska-soder/

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Baltiska_kommitt%C3%A9n

    1. Judiska församlingen som den mest självklara knutpunkten för det utländska intresset Mossad?
      Schablonartat men allt annat än mest självklart.

      1. Moske och/eller Synagoga är samlingsplatser som av tradition ofta har använts av kriminella element.

        1. Det där tycker jag låter som en slapp och fördomsfull formulering. Man kan förstås lika gärna säga att många skurkar har uppehållit sig i kristna kyrkor. Eller på biografer eller i köpcenter.

          1. Jag får be om ursäkt, det var blev lite väl kortfattat då jag skrev på mobilen.
            Ja jag kunde lika gärna tagit med alla olika religiösa samlingsplatser som till exempel Mormonkyrkan i Västerhaninge som uppfördes 1985 och att det var en naturlig samlingsplats för CIA.
            Men i det här fallet syftade jag mest på den utländska underrättelsetjänsten Mossad och dess kriminella handlingar som har skett och sker utanför israels gränser.
            Jag menar givetvis att det finns andra naturliga samlingsplatser för utländska underrättelsetjänster och de är nog oftast belägna i nationernas egna ambassader.

            1. Tillägg:
              Ett exempel på en kriminell person som uppehållit sig i Judiska församlingens fastighet på Bergsunds Strand är Peter Imre Virag som hösten 1986 blev skjuten med två skott i huvudet.

              1. Vad finns det för belägg för att han var kriminell? På Flashback hittar man uppgifterna att han visste något om mordet på Olof Palme, snart skulle höras av polisen (om vad anges inte) och var bekant med Milan Valverius, den ansvarige för Palmes obduktion, vilken felaktigt också kallas ungrare. Ivan v.B. kallas misstänkt för inblandning i mordet på Virag.

                Finns här överhuvudtaget någon substans? Man skulle vilja ha en trovärdighetsrankning av andra mord eller misstänkta dylika som kunde vara relevanta i utredningen av mordet på Palme. Algernons fall i tunnelbanan hamnar i topp. Men hur långt ned kommer Virags?

                1. Det finns anonyma personer som påstår att de kände till Virag och han var har kriminell dock inte tungt kriminell. Självklart kan personer påstå både det ena och det andra utan att det är sant men i det här fallet jag vet inte vilket intresse de skulle ha av att i så fall falskt svartmåla honom efter sin död. Det finns nog värre saker man skulle kunna tänka sig att säga än att han var en ”småtjuv”.
                  Mer information är självklart att önska.

                  Här finns en del av hela historien:
                  https://www.vaken.se/vaken-intervjuar-ivan-von-birchan-varnade-sapo-om-att-cia-skulle-morda-olof-palme/#

                  1. Vilka ”värre saker”?

                    Hittar inget där om Virags eventuella kriminalitet.

                    Jag är dock djupt chockad av förmedlan av länken utan vidare kommentar. En vidrig länk kan man visst referera till i diskussionssyfte. Men i anständighetens namn kan man bifoga en varnande brasklapp.

                    https://expo.se/2011/02/den-svenska-sanningsr%C3%B6relsen
                    https://expo.se/2011/02/vakense-lockar-antisemiter
                    https://www.expressen.se/debatt/broderna-salazar-maste-ta-avstand/

                    Uppbackning av Virags påstådda (på Flashback…) insikter om palmemordet vore intressant. Men den uppgiften var kanske gripen ur luften.

                    1. Jag ser att jag tidigare stoppat just den aktuella länken när Manbar postat den och meddelat honom orsaken: att en person pekas ut med namn som misstänkt för ett allvarligt brott utan att personen själv valt att framträda med namn – och utan att jag kan se något rimligt publicistiskt skäl till att sprida uppgiften.

                      Det är en väldig anstormning av kommentarer nu och även om jag läser alla innan jag godkänner dem kan det hända att jag har lite bråttom när det gäller länkarna. Till Manbar riktar jag nu en varning (jag mailar den också direkt till Manbar): har jag kontaktat dig och meddelat att jag avvisar en viss publicering så förväntar jag mig att du inte kommer igen med samma länk några veckor senare. Misstag kan alla göra, men inträffar det igen så kommer jag att stänga av dig från bloggen för viss tid.

                    2. PJ
                      Skulle tro att Virag hade i princip noll insikt om Palmemordet.
                      Jag har läst vad som står i den bifogade artikeln.
                      Vad exakt är vidrigt i artikeln menar du?
                      Information kan komma från alla möjliga håll och det är väl informationen i sig själv som ska avgöra om den kan vara intressant eller inte?
                      Du är precis som alla andra fri att göra dina egna bedömningar av vad som finns att läsa.

                      Artiklarna i länken som jag ville förmedla är klippta ur Aftonbladet och tidningen Gnistan.
                      Artikelförfattarna i tidningsklippen är inte vad jag vet förknippade med några obetänkligheter vad jag vet om.

                      Vilka ”värre saker”?

                      Ja till exempel det som mannen i artikeln råkade ut för, att bli anklagad som Peter Imre Virags mördare.

                    3. Gunnar,
                      vi hade det samtalet för ett tag sen om huruvida det skulle vara möjligt att publicera någon information om just detta. Nu trodde jag att du skulle göra en ny bedömning om det i den här formen var lämpligt eller ej.
                      Ber om ursäkt!

                    4. PJ
                      Utanför ämnet men lite funderingar kring källor som kan vara diskutabla. Gunnar får avgöra om det är värt att publicera.

                      Jag följer varken Vaken.se eller Expo utan läser det som jag bedömer vara intressant.
                      Det finns säkert de som tycker att både Vaken och Expo är riktigt urusla men hittar jag något intressant hos dem kommer jag antagligen att läsa det och eventuellt vilja dela informationen med andra, precis som du.

                      Ledarskribenten Håkan Boström på Göteborgsposten har riktat kritik mot Expo:
                      Citat:
                      ”Expo har snart åsikter att fylla ett helt partiprogram. I de senaste numren av tidskriften har vi bland annat kunna läsa olika skribenter som hävdat att EU:s uppgörelse med Turkiet om att syriska flyktingar ska tas om hand i Turkiet är ”en form av våldshandling”.
                      Vi har också fått veta att fri invandring är en nödvändighet i dagens marknadsekonomi och att nationalstaten är dömd att gå under.

                      Det är fullt legitim opinionsbildning som Expo för fram. Man kan återfinna samma tankar i vänsterorgan som ETC eller Politism.
                      Problemet är att Expo samtidigt gör anspråk på en expertroll, väl medvetna om att få vill komma ut som Expo-kritiker.

                      Avsaknad av konstruktiv kritik är dock ofta förödande för en verksamhet.
                      På senare år har antirasismen gått från ett självklart avståndstagande mot rasism till att bli något av en ideologisk allomfattande världsåskådning på vänsterkanten.”

                      https://www.gp.se/ledare/expo-p%C3%A5-villov%C3%A4gar-1.3500994

                    5. Ibland har jag anledning att fundera över vad som är utanför ämnet på min blogg. I det här fallet tolkar jag din kommentar, Manbar, som ett svar på den kritik som du fått för att du länkat till webbportalen Vaken.se. Att svara på kritik är förstås inte utanför ämnet.

                      Samtidigt inbjuder din kommentar till en debatt om exempelvis tidskriften Expo och om definitioner på rasism. För min del har jag den ungefärliga tumregeln att jag i ganska vid mening inbjuder till debatt om sådant som jag själv tagit upp i mina inlägg.

                      Det betyder att det finns ganska mycket som kan debatteras, men att jag kan sätta ner foten om kommentarerna går för långt bort från de ämnen som jag själv tagit upp. Den som vill diskutera andra ämnesområden än dem jag tagit upp har ju många forum att välja på.

                      Din kommentar ligger i den meningen i gränstrakterna till den diskussion jag tycker hör hemma på bloggen.

                  2. Manbar,
                    Du frågade nedan vad som var vidrigt och jag försökte svara att det är sajten Vaken.se i sig som är vidrig, vilket illustreras av länkarna (Stieg Larssons skapelse Expo och en paragraf i Samuel Nudels artikel) nedan från mig 21 mars…Det kom aldrig in antingen för att bröt mot reglerna genom att upprepa länkarna eller för att jag inte lyckats foga in kommentaren på det mest relevanta stället.

                    1. Nu hänger jag inte riktigt med. Du, PJ, kommenterade sajten Vaken den 21 mars och illustrerade vad du ville ha sagt med tre länkar.

                      Syns inte länkarna när du tittar på din kommentar? Vad kan det i så fall det vara för tekniskt problem?

                    2. Slut på tråden så jag svarar mig själv. Efter det att min kommentar med länkarna (helt synliga) kommit upp frågade Manbar ”Vad exakt är vidrigt i artikeln menar du?”. Då skrev jag ungefär som idag, ovan, men jag upprepade länkarna. Det kom aldrig in så jag tänkte att upprepningen var kanske ett regelbrott. Tydligen snarare tekniskt fel från min eller min dators sida…Jag ber om ursäkt!

  31. Manbar, för en som inte hänger med ordentligt i svängarna: kan du vara snäll att utveckla lite/en del?

  32. Intressant från Bo Theutenbergs memoarer ang. förhandlingar med Sovjet om gränsertvist i Östersjön.
    Här luktar det högerspår igen eller är det bara en ridå?
    ”Jag hade flera gånger varnat regeringen, utrikesministern och Pierre Schori för det farliga i att låta Palme själv föra dessa ”farliga förhandlingar” i den atmosfär av ”utförsäljning/förräderi” som rådde”.

    http://www.inblick.se/nyheter/2017/06/29/dagboksanteckningar-avslojar-oppen-konflikt-pa-UD

      1. Bo Theutenbergs bild av Palme som en som inte viker sig för Sovjet är helt riktig i mina ögon och att han inte heller gav vika för USA.
        Olof Palme blev utsedd till FN´s mellanöstern-medlare 1981, en obekväm världspolitiker (för somliga) som skaffade sig fiender för att han var beredd att samtala med alla oavsett politisk/religiös hemvist.
        Sverige var det första land som gav bilateralt stöd till Nicaragua och när Olof Palme som förste europeiske regeringschef besökte Nicaragua 1984 var det en nagel i ögat på USA. Men lokalbefolkningen jublade.
        Den 6 februari 1984 inleder Olof Palme ett tre dagars officiellt besök i Mexiko, innan det bär av mot Nicaragua.
        WACL-ledaren Jack Singlaub var inte så imponerad av besöket.

        Sep. 11, 1985
        TEXAS ADDISON, Texas (AP)
        World Anti-Communist League conference.
        ————-
        During the conference, members will participate in workshops and seek ways to aid resistance movements, Singlaub said. ”For example, if a big problem is a lack of understanding in Europe of Nicaragua, the solution might be to sponsor a visit to Europe.”
        ————–

        1974 träffade Palme första gången Yassir Arafat och 1983 bjöds Arafat in till Stockholm.
        Socialistinternationalen´s Bruno Kreisky är mest känd för sitt engagemang i Palestinafrågan.
        Kreisky, som själv var jude, miste en stor del av sin familj i förintelsen. När han 1979 organiserade ett möte mellan PLO-ledaren Yassir Arafat och Socialistinternationalens president Willy Brandt väckte det ett ramaskri i Israel.
        Premiärminister Begin rasade i Knesset mot Kreiskys initiativ. Israeliska telegrambyrån jämförde Kreisky med Hitler.
        Israels regering hade öppet planerat att skicka Arafat i exil, de diskuterat till och med att döda honom.
        Bilderna på Kreisky, Brandt och Arafat i Wien 1979 är historiska. Konflikten i Mellanöstern hade fått två parter, två sidor att ta hänsyn till.
        Bilderna visar tre modiga politiker. När mötet ägde rum ledde Arafat en väpnad kamp mot Israel.

        Undantag fanns:
        Den israeliske politikern, Uri Avnery skapade världssensation när han under slaget om Beirut gick över stridslinjerna och mötte Yassir Arafat den 3 juli 1982. Detta var första gången som en palestinsk ledare någonsin träffat en israelisk.
        Flera regeringsmedlemmar krävde att Avnery skulle åtalas för högförräderi, medan fredsaktivister hyllade mötet som ett historiskt genombrott, Det var höjdpunkten på ansträngningar Avnery påbörjade många år tidigare.

        https://www.aftonbladet.se/ledare/a/8wJvm2/aven-kreisky-ar-vard-en-staty
        http://www.svenbortz.se/AvneryBiografi.htm
        http://www.apnewsarchive.com/1985/An…80b4bdd953adac

  33. Precisera gärna vad som är oklart för dig?
    Joel Haukka blev kallad för KGB-agent efter sina eftersökningar om Palmemordet.
    Det finns fler exempel på detta, Anders Larsson från Demokratisk Allians som veckorna innan mordet lämnar tips till regeringskansliet blir även kallad för en KGB-agent.
    De extrema kretsar som Haukka nystade i befann sig på Wallingatan 34. Estniska kommittén Baltiska kommittén Demokratisk Allians.
    Dessa organisationer hade nära anknytning till World Anti Communist League(WACL) som ofta utmålats som en högerextrem organisation och bestod av latinamerikanska dödspatruller, antikommunistiska gerillor i Afrika, amerikanska högerextremister som Ku Klux Klan och europeiska nationalsocialister.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/World_Anti-Communist_League

  34. Jo, jag har hört/läst om World Anti Communist League tidigare, och deras antidemokratiska hållning/metoder. Angående mordet på Peter Imre Virag så har jag inte läst/hört om det, och vad för slags ‘signifikans’ det skulle ha i det hela…?

    1. Mannen som blev utpekad som Virags mördare var samme person som innan lämnat in tips till polisen om att Olof Palme skulle bli mördad.

  35. Gunnar!
    Hann du prata med Rolf Dahlgren innan han dog om han och Holmérs förehavanden på mordnatten?
    Eller har du kanske diskuterat den märkliga intervjun med Göran Rosenberg själv?
    12.40 in:

    Titta på ”Moderna Tider Special om mordet på Olof Palme (1991)” på YouTube

    1. Nej, jag har varken diskuterat saken med Rolf Dahlgren eller med Göran Rosenberg.

      Men jag håller gärna med om att frågan har sitt intresse. Skulle Dahlgren ha rätt rör det sig om en sensation.

      1. Jag tänkte fråga Gunnar en fråga och sen sticka ut hakan lite.
        Den typen av uppslag och därigenom frågor som Dahlgren bäddar för, klurar du nåt på det och gräver i det, eller släpper du det när det är så att säga stopp.
        Varför i skulle Dahlgren komma med ett sånt uttalande om det inte var sant?
        Min utgångspunkt är att Holmér är Stay behind och att det är dessa personer som observeras denna kväll. Varken observationerna på buss 43 eller Dekorimamannen går att skoja bort m.m.
        Om vi placerar Holmér på Sveavägen på mordkvällen, i vilken egenskap är han där?
        Antingen i ett aggressivt syfte, dvs. ser till att allt mordet går rätt till.
        Eller i ett skyddande syfte, dvs. han vet att nåt är på gång och leder bevakning av statsministern i hemlighet.
        Så alla W.T.- observationer osv. har en funktion denna kväll, men är dom på Palmes sida eller tvärtom?
        Jag tycker också att Holmérs berömda ”skaka Sverige i dess grundvalar” är intressant. Det är ett betydelsefullt uttalande.
        Vad är det som skulle skaka Sverige?
        Det måste vara nåt stort, betydelsefullt på nationell nivå som har internationella kopplingar.
        Jag tror att mordet på nåt sätt visar på spår som leder till partiet och sfären runt Palme. Det är skäl nog att skaka nationens så till den grad att det hade tagit kål på bilden av det trygga folkhemmet, landet lagom och vårt internationella anseende skulle bli till grus.
        Det är väl också så gott som bevisat att det fanns potentiella yrkesmördare i Stockholm vid tiden för mordet, stormakternas förlängda armar beredda att utföra våta jobb åt dem, från både Sydafrika och Iraks säkerhetstjänster, samt en drös med andra organisationer som inte skydde mord som utväg.
        Ang. hans promenad hem istället för tunnelbanan så kan det ju vara så att han fått direktiv av säkerhetsfolk om att gå istället för att ta t-banan. Han kan också ha upplevt nån form av hot och känt det som säkrare att gå, mer safe att hålla sig ovan jord. Det här(och mycket mer) är jag övertygad om att Lisbeth visste om.
        Vilken soppa!

        1. Det finns uppslag som är av det slaget att de kräver extra mycket research innan jag skulle vilja gå ut och säga att de bör tas på stort allvar. Uppgifterna om att Holmér inte var i Borlänge utan i Stockholm under mordnatten är ett exempel på sådant.

          Jag utesluter nästan ingenting när det gäller Holmér. Och den som har läst framför allt min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet vet att jag anser att han betedde sig bedrägligt och med en dold dagordning under sin tid som spaningsledare.

          Men jag har inte fördjupat mig särskilt mycket i hans vistelseort natten då Palme mördades.

          Biträdande riksåklagaren Axel Morath lät 1990-91 göra en utredning av frågan om var Holmér varit under mordnatten sedan det kommit upp offentliga ifrågasättanden av den officiella versionen. Utredningen resulterade i slutsatsen att Holmér varit i Borlänge. (Se Granskningskommissionen, sid 388ff.)

          Det behöver inte vara sant. Men den som vill spräcka den versionen får räkna med att ha mycket på fötterna. Författaren Sven Anér gjorde ett försök och presenterade sina slutsatser i boken Affären Borlänge som kom 1995. Det finns förstås anledning att vid tillfälle titta på såväl uppgifterna från Dahlgren och utredningen som gjordes på uppdrag av Morath som Sven Anérs bok. Jag har ingen kategorisk uppfattning i sakfrågan. Men jag är givetvis lika nyfiken som många andra.

          Och om Holmér var på Sveavägen, varför kan han i så fall ha varit där? Ja, där finns ju ett spektrum av möjligheter. Men det är lätt att föreställa sig att det i så fall kan ha haft samband med walkie-talkieobservationerna som ett antal vittnen rapporterat om. Om denna hemliga aktivitet hade koppling till polisen är det fullt tänkbart att länspolismästaren i Stockholm kan ha känt att han själv velat finnas på plats.

          Eftersom denna operation med walkie-talkies är så indränkt i hemlighetsmakeri så att Palmeutredarna inte lyckats få fram vad den handlade om – i alla fall hade de inte det 2016 då Dag Andersson tog upp frågan på pressträffen inför 30-årsdagen – torde den ha gällt något viktigt.

          Frågan är bara vad. Om vi till exempel tänker oss att det fanns ett känt hot mot Palme och att det handlade om att politiska fiender till statsministern ville röja honom ur vägen så var det i princip frågan om risk för en planerad kupp. Och som länspolismästare hade Holmér givetvis en central roll i Stockholms kuppförsvar.

          Men givetvis finns det andra tänkbara scenarion som även de placerar Holmér i Stockholm. Vi får väl se när något ytterligare kan komma fram kring detta. Överraskningarnas tid är säkert inte förbi i Palmeutredningen.

          1. Holmérs lokalisering och w.t.- männen som antagligen är stay behind, tror jag är viktiga pusselbitar för en vidare framkomlighet i i mordgåtan. Det är också därför det är stopp i det spåret för vidare framkomlighet. Locket på alltså!
            Jag måste också nämna Bo Theutenberg som jag precis upptäckt. En sällan omnämnd men viktig kugge nära Palme. Bl.a författare till Palmes protestnoter mot Sovjet ang. ubåtskränkningarna -81 och -83 och mycket annat. Han ger en helt annan bild av Palme än den som oftast hörs, bilden av Palme som rysk inflytelseagent.
            Han kanske t.o.m. har några uppgifter om vad Moskasamtalet i april -86 som ofta nämns skulle handla om. Det är det ju ingen som verkligen fått fram, bara rykten och dessa i negativ favör för Palme. Det kanske var tvärtom, han kanske satte upp käft mot Sovjet.
            Hade jag varit du Gunnar hade jag pratat med mannen ifråga hur han ser på Palme och vartåt han lutade samt Moskvabesöket i April -86.
            Tack för en kanonblogg och att du svarar!

              1. Jag spinner vidare här på bloggen med vänsterspåret som motvikt mot övrigt.
                Theutenbergs forskning och erfarenhet visar på en annan bild av Palme än den som rysk inflytelseagent. Han bekräftar dock rykten om Schori och Åhström som detta.

                Angående det nu nästan mytomspunna Moskvabesöket Palme skulle göra i April -86, där det nästan blivit vedertaget att Palme skulle förhandla fram ett avtal med Sovjet om en kärnvapenfri zon och därigenom försvaga Nato:s norra flank(landsförrädarspåret), där visar Bo Theutenbergs forskning på att det var Sovjet som var initiativtagare till detta genom massiv infiltration av Sverige och Norden.
                Han skriver bl.a:
                ”Det gällde alltså att genom
                olika ”fredsutspel” och genom lanserandet av olika planer på kärnvapenfria zoner och korridorer försöka få USA:s och NATO:s kärnvapen bannlysta från det ”sovjetiska storgrannskapet”, där det istället skulle vara de sovjetiska
                kärnvapnen som hade ensamrätt. Alltså planer som syftade till att bevara och traktatfästa det sovjetiska kärnvapenmonopolet i det ”sovjetiska storgrannskapet”.

                https://theutenberg.wordpress.com/6-dagbok-fran-ud-vol-4-1981-juni-1985/

                1. Theutenberg vill framhålla att han kommit fram till att Palme inte var sovjetisk inflytelseagent. Den slutsatsen tror jag de allra flesta skriver under på i dag. Men hans markering på den punkten bottnar gissningsvis i att det vid tiden för mordet fanns en hel del motståndare till Palme som betraktade statsministern som en landsförrädare som gick Moskvas ärenden.

                  Theutenberg vill väl själv inte räknas in i den gruppen. Och det kan ju vara förståeligt.

                  Men jag vet inte på vilket sätt detta skulle lägga grunden till vad du kallar ett ”vänsterspår” om du med det menar att Moskva skulle ligga bakom mordet.

                  Theutenberg må anse att de olika förslagen om kärnvapenfria zoner i Europa härstammade från Sovjetunionen (och inte från Palme).

                  Vad Palme ansåg om kärnvapennedrustning framgår klart av rapporten Gemensam säkerhet som 1982 lades fram av den oberoende kommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor, vanligen kallad Palmekommissionen. En sammanfattning av rapportens budskap kan man t ex få i denna artikel från den katolska kulturtidskriften Signum.

                  Vad hittar du för intressanta resonemang från Theutenberg på den punkten? Menar du att han lyckas ge bilden av att det i själva verket fanns en klyfta mellan Palme och Moskva när det gällde kärnvapennedrustningen – en klyfta som var större än den uppenbara klyftan mellan honom och Washington?

                  Och skulle det i sin tur ge belägg för att Moskva skulle ha mördat Palme?

                  Vad är det i så fall för omständigheter du vill peka på?

                  Eller syftar du med ”vänsterspåret” på något annat?

                  1. Min bild är att det fortfarande pratas om Palme som ”soft on communism” bland folk i allmänhet, så där håller jag inte med dig. Det har väl inte varit några större dementerande reportage/artiklar om det från tyngre håll som skulle förändra bilden av honom. Landsförrädarspåret är ganska cementerat vill jag påstå.
                    Därav anser jag det vara intressant att en person av Theutenebergs kaliber nämner detta. Vem i sfären runt Palme har gett uttryck för liknande; ingen vill jag påstå.

                    Neutralitet är svårt att upprätthålla. Det är enklare att ta ställning för eller emot något. Som neutral stat i det kalla kriget, där positionerade sig Sverige och där skulle Olof och partiet verka.
                    Vi vet alla att han avskydde förtryck och därmed även det politiska system som var i öststaterna.
                    I ett Sverige som verkar vara infiltrerat av öst från topp till tå, maskerar han sin agenda genom att vara ”soft on communism” genom att t.ex hylla vänsterdiktaturer i omvärlden.
                    Han kan också ha uppträtt pro-vänster/sovjetiskt för att behålla balansen i neutraliteten då vi naturligt lutade åt andra hållet. En neutralitet som vi idag vet inte var värt nåt. Boken Den dolda alliansen redogör för hur det låg till med det(rekommenderas).
                    Hans regering godkände försäljning av kärnvapenteknologi till DDR. Det får nog ses som en flört med öst. I Operation Norrsken kan man läsa om det(rek. också).

                    Angående mullvadar i statsapparaten och sovjetiska kopplingar till mordet, gav Richard Reeeves tidigt uttryck för att det fanns stora frågetecken kring UD och dess agerande.
                    Olof Frånstedt nämner mullvadar på Säpo i sina memoarer(rek.också) och allas vår Stig Bergling berättar närmast förbluffad, att han hade beskyddare högt upp i Säpos hierarki för att kunna få känsliga arbetsuppgifter.
                    Theutenberg skriver att:
                    som en 24- årig ung fänrik i Flygvapnets reserv erfor när han 1966 trädde in som attaché i det “röda UD”, vilket blev närmast “illrött” i takt med 1960-talsvänsterns “övertagande” ”
                    I Inblick står det:
                    ”Säpos Palme-utredare Walter Kegö menar att professor Bo Theutenbergs uppgifter om att det var fullt krig på UD i samband med Palme-mordet är högintressanta. Han beskriver också hur radiotrafiken från Sovjet till Sverige var av gigantiska mått inför Palme-mordet och ända fram till begravningen, för att sedan avta kraftigt”.
                    http://www.inblick.se/locked/2018/03/23/har-kant-till-manipulationen-i-20-25-ar
                    Även Jallai har i flera år talat om Åström/Schori/Forsberg som KGB-spioner och han brukar ha på fötterna.

                    Motiv då:
                    -Sosus-kabeln i Östersjön på svensk sockel var antagligen inte populär.
                    -Cocom och exportförbud av teknik till öststaterna sågs nog inte med blida ögon, samt smuggling av materiel från svenska hamnar till Solidaritet i Polen. Allt för att få Polen på fall och med lite tur, kanske dra med sig hela Warszawapakten samtidigt.
                    -Makulerade visum i väst för ryska diplomater som visade på misstänkt samröre med KGB. Som att tränga in ett redan frustande rovdjur, kämpande för överlevnad i ett hörn.
                    -Irak var nog inte heller jätteglada på Palme, neutral medlare i kriget som han var, som tillät svenska sjukhusplatser åt iranska soldater samtidigt som massor med vapen skickades till Iran från Sverige.
                    -Kurdo Baksi skriver i en debattartikel från 2003 att Palme var avskydd i Bagdad och sågs som en iransk agent.
                    Ett Irak som hade ett djupt samarbete med Sovjet genom sina u-tjänster och utförde jobb åt supermakten i väst. https://www.bokus.com/bok/9789185767939/pa-uppdrag-fran-bagdad-saddam-husseins-underrattelsetjanst-pa-svensk-mark/

                    Till sist, jag ser mordet som att nån av stormakterna klev in och ”justerade” ett avsteg i vår neutralitet. En rejäl varning att vi skulle passa oss.
                    Jag tar varken ställning för öst eller väst som anstiftare till mordet, men det är bara genom debatt kring fakta som vi förhoppningsvis tar kliv framåt.

              2. Min gissning är att den stora klyftan mellan å ena sidan Palme och å andra sidan t.ex. marinofficerarna kan ha berott på att de hade olika inställning till hotet österifrån. Marinofficerarna, tror jag, såg ett maximalt samarbete med NATO som bästa skyddet mot ett angrepp från Sovjet, medan Palme kanske såg detta som en riskfylld strategi. OM det skulle bli skarpt läge skulle Sverige i ett sånt läge sannolikt vara rökt.

                Därför ville kanske Palme att Sverige skulle uppfattas ha en lite mer självständig position gentemot bägge blocken. På så sätt skulle varken NATO eller Sovjet kunna vara riktigt säkra på var de hade Sverige, vilket skulle (allt annat lika) kanske minska risken för krig. Man pratar ibland om ‘deliberate ambiguity’ som en strategi i utrikespolitik.

                Ett annat sätt att tolka skillnaderna är att Palme som person kanske var mer av en ‘räv’ medan marinofficerarna, och de som tyckte som dem, var mer av ‘igelkottar’. Då är det inte konstigt om det skar sig mellan dem. Se https://en.wikipedia.org/wiki/The_Hedgehog_and_the_Fox

                Vad jag menar med detta är viljan att placera Palme antingen i lägret för Sovjetvänner eller USA-vänner sannolikt är för endimensionell.

                /Mattias

                1. Det tror jag är en klok analys. Och det kan vara bra att komma ihåg att den kommission kring nedrustningsfrågor som Palme ledde hade såväl Cyrus Vance som Georgij Arbatov som ledamöter. Arbatov hade varit utrikespolitisk rådgivare till en rad sovjetledare, Vance var en tidigare amerikansk utrikesminister. Se t ex denna artikel i New York Times.

  36. Förhöret med passagerarna i HJ:s taxi är trots att de är mycket kortfattade väldigt intressanta, och kan vara en fingervisning om något okänt på brottsplatsen de första sekunderna efter mordet.
    Om vi börjar med Lena B, så säger att hon kom till platsen samtidigt som en kvinna, och ytterligare en ung ljushårig man i grå jacka i hennes egen ålder (23)
    Den mannen pekade också ut flyktvägen.
    Kvinnan har hon sedan fått veta hette Anne, men det behöver absolut inte stämma, eftersom hon inte vittnar om att denna kvinna gjort någon livräddande insats.
    Det är inte heller självklart att den 23 årige Lena skulle kalla den 17 årige Anna H för ”kvinna”
    Någon fotoförevisning finns inte dokumenterad.

    Även om kvinnan faktiskt var Anna H så kan vi inte placera den unge blonde mannen bland övriga kända vittnen.

    Är det också dessa båda som Per V talar om som de första personerna han stötte på då han kom fram?

    En tjej som ”upplevdes som flinade” och en ljushårig kille bakom henne?
    Det känns inte långsökt.

    Innan vi går vidare till nästa vittne i taxibilen, konstaterar vi att ett av de allra mest centrala och viktiga personerna i ett tidigt skede på brottsplatsen Stefan G i princip inte alls är hörd.
    Om denna korta sammanställning är allt som finns är det knappast värt att kallas förhör.
    Fokuseringen verkar i stället ligga på att han utifrån fotografier ska försöka peka ut Skandiamannen.

    Nästa vittne i taxin som inte heller förhörs på riktigt är Göran I.
    Några ointressanta raderar nedtecknades, bl.a vad Lena hade för telefonnummer till jobbet.
    Två år efter mordet får han ändå ge ett kortare vittnesmål.

    Han berättar precis som sin kompis Lena B, att en ung man och en dam befann sig på platsen, och precis som hon berättar pekade han ut flyktvägen.
    Den mannen var enl Göran blodig runt munnen. Vilket inte automatiskt måste tolkas som att han förväxlat honom med sin egen kompis, utan han kan också ha råkat få blod på handen och råkat stryka av det i ansiktet.

    Är detta en indikation på att någon annan deltagit i upplivningsförsöket möjligen?

    Inte heller den siste personen i bilen Anders (Kenneth) E blir förhörd, men man nöjer sig med att konstatera att han säger att han inte sett något som kan sättas i samband med brottet.

    Man skulle kunna tycka att det ändå borde funnits ett litet intresse av att höra den person som ägnade tid till att ta hand om Lisbeth Palme, men det intresset fanns alldeles uppenbart inte.

    Att utredningen i avgörande moment har varit slarvigt skött tror jag alla är överens om, men på det sätt dessa de allra första personerna på brottsplatsen behandlats är provocerande uselt.
    Det måste finnas en bättre förklaring.

    Dessa så kallade förhör blottar delvis information vi troligtvis inte känner till, samtidigt som de är så kortfattade att de väcker frågor, vilket också är intressant.
    Någon information om hur de var klädda finns inte heller.
    Vilket vore önskvärt för att undvika risken för förväxlingar med andra vittnen.

  37. Det var länge sedan jag var inne och läste om Palmeutredningen på polisens hemsida, men nu är det gjort. Innehållet uppges ha granskats så sent som den 20 mars 2019:
    https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/palmeutredningen/

    Ett par reflektioner:

    – Det hela ger ett tunt intryck med ett nyckfullt urval av uppgifter.

    – Man är uppenbarligen angelägen om att tydligt peka ut alternativa vapentyper vid sidan av Smith & Wesson.

    – Samtidigt tar man särskilt upp Mockfjärdsrevolvern, dock utan att nämna uppgiften om att vapnet ska ha kastats i Djursjön redan 1983.

    – Som exempel på kända spår nöjer man sig med att nämna PKK, 33-åringen, polisspåret, Sydafrikaspåret och Christer Pettersson.

    – Flera gamla utnötta formuleringar känns igen. Till exempel har man i drygt 30 år ondgjort sig över privatspanare och författare som begär ut uppgifter, vilket innebär att utredarna får lägga mycket tid på sekretessprövningar. Frågan är bara hur relevant detta är för närvarande, då väl de närmast obligatoriska, nekande formuleringarna torde ligga fix och färdiga i datorerna.

    Är detta verkligen det bästa Palmegruppen kan prestera utåt?

  38. I bloggartikeln står
    ”Som redan uppmärksammats på denna blogg publicerade Lars Borgnäs och jag igår ett debattinlägg i Göteborg-Posten där vi argumenterade för en ny kommission som skulle granska vad utredarna gjort – och inte gjort. ” Artikeln i GP är låst, men jag har för mig att jag har läst den. Kanske var den initialt olåst.

    Hursomhelst, jag delar inte uppfattningen om att en ny granskningskommission bör tillsättas. Jag har en annan vinkling på detta.

    SVT och SR har genom åren visat en rad program som berör Palmemordet. De flesta av dessa tycks ha visats genom Norra Magasinet och Striptease. Lars Borgnäs har medverkat i dessa, jag förmodar som programledare – och ofta med någon bisittare. Här följer en lista över de program jag känner till och har sett och som jag tror har visats i Norra Magasinets/Striptease regi:

    1990 Program i SR. Möjligen två program.

    1992 Utfrågning, Hans Ölvebro

    1992 Tre olika program

    1994 Utfrågning, Hans Ölvebro

    1994 Två olika program, det ena en sommarupplaga

    1996 Utfrågning, Hans Holmer

    1996 Tre olika program

    1999 Mannen, Mordet, Mysteriet en tre timmar lång dokumentär

    1999 Granskning av Granskningskommissionen

    Jag kan hitta ungefär 15 olika program. Programmen lämnar inget förslag på lösning, utan presenterar i stället en mängd olika spår och uppslag. I programmen väcks frågor om huruvida Palmeutredningen har utrett dessa spår tillräckligt mycket. Det är väl helt i sin ordning att väcka den typen av frågor.

    Jag tittade på programmen för att bredda min kunskap på ämnet Palmemordet. Programmen har helt klart varit till god hjälp. Hade jag inte tyckte det, hade jag avbrutit tittandet långt tidigare.

    Det var över ett år sedan jag såg programmen och jag har inte allt innehåll aktuellt i mitt huvud. Jag orkar inte titta på alla programmen just nu så jag kan förstås ha fel. Men jag vågar ändå påstå att av förslagen som presenterades så var konspirationsteorier klart dominerande – milt uttryckt.

    Givetvis hade programmen även kunnat presentera förslag på ensamagerande GM. Bara i Granskningskommissionens rapport listades 100 sådana möjligheter. (Otroligt nog listades inte Skandiamannen). Så visst hade SVT även kunnat ta upp den typen av spår.

    Att detta inte är gjordes är inte bra.

    Jag vill inte kritisera just Lars Borgnäs. Lars Borgnäs är kanske själv mest inne på konspirationsteorier – och jag själv är helt och hållet inriktad på att GM var ensamagerande. Ingen av oss kan väl säga vem som har rätt.

    I stället kritiserar jag SVT, dvs statstelevisionen. Det som väl visades var OK, men den påfallande avsaknaden av alternativ till konspirationsteorier visar att att programmen totalt sett var för hårt vinklade och därmed inte hade nöjaktig bredd. De var helt enkelt inte tillräckligt opartiska. Tycker jag.

    Det är tämligen häpnadsväckande statstelevisionen under så lång tid kritiserade Palmeutredningen för att inte ha belyst alla spår tillräckligt, samtidigt som man själv i princip bara tog upp konspirationsteorier.

    Det återstår förstås att se, men det kan mycket väl visa sig att mordet begicks av en ensamagerande GM. Om det blir fallet skulle man väl kunna säga att SVT föll på eget grepp.

    Nej, jag tycker inte att man bör tillsätta en ny Granskningskommission.

    I stället borde man kanske granska granskaren. Fanns det uppslag om statstelevisionen borde ha tagit upp? (Man ska inte tolka förslaget bokstavligt; man ska mer se det som mitt sätt att uttrycka min åsikt).

    Återigen vill jag understryka att detta inte är menat som kritik till just Lars Borgnäs, Han gjorde sitt jobb förbaskat bra och är fantastiskt kunnig på ämnet. Där ligger jag i lä. Men SVT, nja…

    1. Jag menar att en bedömning av SVT:s bevakning av Palmeutredningen måste inkludera hela utbudet och inte bara de program där Lars Borgnäs medverkat. Framför allt måste man titta på nyhetsinslagen som ju har varit väldigt många under de år som gått. Jag skulle vilja påstå att den bild som TV-tittarna fått där i stor utsträckning speglat de budskap som gått ut från först Holmérs och senare Ölvebros spaningsledningar. Det är inte så överraskande. När vanliga nyhetsprogram ska redovisa lite mer komplicerade frågor brukar det bli de etablerade makthavarna på området som ganska långt styr vad som rapporteras – reportrarna har i allmänhet inte tillräckliga egna kunskaper för att på allvar ens väcka frågan om några andra infallsvinklar.

      Att Lars Borgnäs så länge fick ett utrymme att med skicklig och välunderbyggd journalistik redovisa uppgifter som gick på tvärs mot de etablerade budskapen hedrar SVT. Och det är ett gott betyg åt Borgnäs själv att han lyckades fortsätta med sin bevakning år efter år. Hade han gjort några allvarliga misstag så hade han ganska snabbt försvunnit ur rutan.

      Men oberoende av vad man tycker om detta förstår jag fortfarande inte varför du, JD, i sammanhanget lyfter fram åsikten att det skulle vara fel med en ny granskningskommission. Den saken borde vara relevant oavsett hur SVT skött sitt bevakningsuppdrag och oavsett om man själv tror på en mordkomplott eller en ensam gärningsman.

      Vi kan väl enas om att det är bekymmersamt att statsministermordet inte är uppklarat trots att mer än 33 år gått. Och att det, tjugo år efter det att den förra kommissionen avslutat sitt arbete, kan finnas anledning att det fortsatta utredningsarbetet värderas av utomstående.

      1. Tack för dina kommentarer, Gunnar.

        Innan jag skrev funderade jag på om jag skulle skriva ”SVT” eller ”Uppdrag Granskning och dess föregångare”. Nu valde jag ”SVT”, men det hade kanske varit mer pedagogiskt att endast tala om ”Uppdrag Granskning och dess föregångare”.

        När jag skrev inlägget var jag väl medveten om att Palmemordet har tagits upp vid ett otal tillfällen av SVT även utanför Uppdrag Granskning och dess föregångare. Visst är det väl så som jag förstår att du menar, att de har tenderat att spegla Holmers och Ölvebros utredningar utan att egentligen ifrågasätta dem. Jag tänkte inte på att det faktiskt är så. Jag upplever dock övriga program som tämligen neutrala i frågan om just konspiration eller inte.

        Du belyser svårigheten för övriga redaktioner att fördjupa sig i komplicerade frågor och jag håller med dig. Därför är förstås program som Uppdrag Granskning viktiga.

        Även om jag håller med dig i delar av det du säger, så tycker jag nog fortfarande att fler frågor angående ensamagerande GM hade kunnat ställas till PU. Intressanta sådana spår fanns, och den totala programtiden var väldigt lång. Jag vill absolut inte använda mitt inlägg för att plädera det där med Skandiamannen, men jag tycker ändå jag kan nämna Thomas Petterssons bok som exempel. Den har ett rätt långt avsnitt där TP försöker ta reda på varför PU hade gjort tummen ner just det spåret. Hans uppgift hade förmodligen varit enklare om detta redan hade tagits upp av någon granskande redaktion på SVT.

        Jag vill inte göra en stor sak av detta. Det är inte tillräckligt viktigt just nu. För 20 år sedan hade det varit en annan sak.

        ****************

        Nu till det där med en ny Granskningskommission. Jag hittade inte någon lämplig bloggartikel att lägga mitt inlägg under. Den valda var den jag ansåg passa bäst. Då passade jag på att göra det där infliket om att jag inte tycker att en ny kommission behövs. Jag hade egentligen inte behövt skriva det – det är ju två olika frågor, men nu är det gjort och jag står faktiskt för det. Eftersom du undrar ska jag försöka förklara vad jag menar.

        Faktum är att jag faktiskt har haft den åsikten alltsedan jag såg ”SVT’s” granskning av just Granskningskommissionens rapport. Då insåg jag hur svår uppgift de fem medlemmarna ställdes inför. Materialet är enormt stort och komplicerat. Antalet möjliga spår är säkert långt över 100. Jag försöker sätta mig in i situationen själv: jag får en uppgift att ta reda på om PU har tittat tillräckligt på t ex det där med Bofors. I vilken ände ska jag börja? Vilka hyllmetrar ska jag läsa? Vilka ytterligare personer behöver jag tala med? Osv… Och det finns hundratals spår.

        Direktiven belyses i programmet t ex mellan 14.22 och 17.30. Medlemmarna i Granskningskommissionen anses ha tolkat direktiven för snävt (Thage G Peterson och Sten Andersson). Det kanske stämmer. Men hur skulle de göra? Vilka spår skulle de välja att kontrollera lite extra noga? Hur skulle de göra ett sådant urval? Vad är rätt och fel i ett protokoll? osv…

        Jag vill även hänvisa till en fråga som Lars Borgnäs ställer ca 48.25 min in i inslaget: ”Varför nöjde sig kommissionen med att läsa polisförhören utan att kontrollera vad som stod i dem? Vem eller vad hindrade dem från att kontakta t ex Bertil i Norrköpingsärendet?” Men här på bloggen vet vi ju hur många och komplicerade polisförhör det finns, och hur osäkra vissa vittnesuppgifter är. Vi kan ju dividera sådant i timtal och ändå inte kunna dra någon säker slutsats. Och givetvis finns det många andra ”Bertil” man kanske borde ha pratat med. Det känns som väldigt tuffa krav på de fem medlemmarna.

        Visst skulle en ny Granskningskommission kunna vara värdefull. Men jag menar helt enkelt att uppgiften pga utredningens enorma omfång i princip är ogörbar. Givetvis hade man kunnat skriva om direktiven så att det blir lite mer snäva. Men vad blir då kvar?

        Jag ser nog hellre att den redan hårt brandskattade Palmegruppen får någon extra resurs!

        Här är SVT’s granskning av Granskningskommissionens rapport:

    2. Att Lars Borgnäs så oförtrutet fortsatte göra de program han gjorde hänger väl ihop med att såväl Palmeutredningen som övrig media nästan uteslutande ägnade sig åt den ensamme gärningsmannen. SVT har väl helt enkelt sett som sin uppgift att erbjuda ett alternativ. Väger du in alla Aschbergs ändlösa timmar av ältande med och om Christer Pettersson ter sig inte den totala bevakningen som särskilt konspirationsinriktad. Lägg därtill antalet gånger Mårten Palme intervjuats och tjatat om Pettersson i samband med ett nyhetsinslag med ett alternativt spår sänts. För mig är varken den ensamme gärningsmannen eller konspirationen spår som är tömda i botten men jag har fortfarande en stark känsla av att Palmeutredningen aldrig riktigt gått in för att utreda en grupp av gärningsmän (förutom PKK såklart och i viss mån även Sydafrika).

      1. Jag skulle i stället efterlysa en ordentlig rekonstruktion av hela mordförloppet inkl promenaden hela vägen från Grand inom en rimlig tidsram på låt säga fem minuter.
        i första hand med utgångspunkt från Lisbeth Palmes berättelse.
        Därefter kan olika varianter och scenarier diskuteras.

        En tillräckligt detaljerad rekonstruktion där samtliga av de viktigaste vittnesutsagorna vägs mot varandra så att motsägelser och frågetecken kan rätas ut i den mån det är möjligt.

        Det är helt enkelt inte möjligt att använda den (enl min mening) rent pinsamt undermåliga GMP rekonstruktionen för att söka svaret på centrala frågor.
        Den är i motsats till hur den var tänkt i stället rent vilseledande; Åsgård/Olsson må ursäkta.
        De borde också medverka i programmet och ges möjlighet att försvara sina slutsatser.

        De frågor man bör ta sikte på är t.ex. om gärningsmannen följde med från Grand, eller har han stått och väntat?

        Om det förra ska gälla blir följdfrågan hur han obemärkt passerat Palme två gånger under denna promenad?
        Har ett möte mellan Palme och gärningsmannen ägt rum, och i så fall var?
        Vilka vittnen styrker detta, och vilka motsäger detta?
        Finns övriga omständigheter som pekar i den riktningen, och vilka osäkerhetsfaktorer finns för övrigt?
        Därefter kan man också närma sig frågan om ”ensamagerande gärningsman” eller ”konspiration”.

        Frågor som kan tyckas vara av mindre värde kan visa sig spela en mycket stor roll.
        Jag har själv varit inne på vittnet Cecilia A, och hennes vittnesmål är intressant, och pekar i riktningen att observationen kan ha föregåtts av ett möte, men så länge vi inte kan fastställa hur länge bilen stått stilla i korsningen och om den ens gjort det, blir vittnesmålet mycket osäkert.
        Här måste man börja med att titta på vilken av bilarna Åke L eller Jan Åke S som faktiskt stod som förstabil.
        Det finns kanske många detaljer i deras vittnesmål som kan vägleda oss i den frågan?
        Jag ser åtminstone tecken som kan peka i en viss riktning.
        Dessutom skymtar det fram figurer i vittnesmålen som inte ens borde vara där.
        Att analysera dessa efter över 30 år är väl sent, men det måste göras eftersom det aldrig gjorts.

        Så pretentiöst behöver det inte vara, bara det är överskådligt med sträckor positioner och tider, och där de medt centrala delarna ur vittnesmålen lyfts fram.
        Detta borde göras i någon form av webb-TV produktion med fördjupande kommentarer av några som är väl insatta i ämnet.

        Risken är att det kan bli ganska rörigt, men vi måste få en helhetsbild över förloppet och utesluta teorier som inte håller, annars blir det svårt att komma vidare.

        Dessutom kan en sådan fördjupad rekonstruktion vara till hjälp för författare och privatspanare som tror sig kunna presentera den slutgiltiga lösningen.
        Den skulle därmed kunna bespara oss från nya ”säkra” utpekanden av olika gärningsmän.

      2. Jon,
        Visst är det så att SVT kan väga in även vad som visats i andra kanaler. Om det saknas något i dem, kan SVT ”rätta till” det.

        Men alldeles oavsett vad andra redaktioner på SVT eller andra TV-bolag visat så kan jag hänvisa till följande. Det är helt klart så att i nutid har speciellt två spår med ensamagerande GM rönt ganska stort intresse: Skandiamannen och GH: Det har skrivits flera böcker om dessa, och även gjorts podcasts (t ex Hasse Aro). Vidare vet vi att PU utredde SE så sent som i somras. Allt detta är fakta.

        Vidare kan jag konstatera att PU inte tick frågor om just de två spåren i något av alla program som visades. Det är inte UG som har triggat detta nutida intresse. Det är väl t ex Lars Larsson och Thomas Pettersson. Arne Irvell gick igång på SE för 33 år sedan. Sven Aner gick igång på SE för 25 år sedan. Det hade väl även UG kunnat göra, tycker jag. Infon om GH fanns i Granskningskommissionens rapport, så även det spåret hade väl UG kunnat ta upp.

    3. ”Jag vill inte kritisera just Lars Borgnäs. Lars Borgnäs är kanske själv mest inne på konspirationsteorier – och jag själv är helt och hållet inriktad på att GM var ensamagerande. Ingen av oss kan väl säga vem som har rätt.”

      Detta är för mig ett väldigt märkligt förhållningssätt, att bestämma sig för en teori på det sättet. Jag tror Lars Bornäs är bättre journalist än att han enögt låst in sig på ett spår. Det du tycks missa är att den teori som drevs officiellt och hade störst plats både i media och folks medvetande vid tiden för programmen var den om den ensamma gärningsmannen. Lars Borgnäs bedrev därigenom ett ganska klassiskt journalistiskt grepp, genom att granska den rådande bilden av statsministermodet och visa att man ignorerat fakta som pekar i annan riktning. Bilden av den ensamma gärningsmannen har minst sagt hållits levande genom åren, både från officiellt håll och via media, teorin om Skandiamannen är väl ett utmärkt bevis på detta. Konspirations-spåret verkar däremot stå still, det är svårt att komma djupare än vad Lars Borgnäs redan gjort om man ska få ordentlig klarhet i något, för att komma vidare och kunna granska Säpos förehavanden, omfattningen av Stay Behind-verksamheten i Sverige med mera behövs myndigheters godkännande och inverkan.

      Lars Borgnäs har genom sina program visat varför det finns goda skäl att göra detta, om inte annat för att kunna avskriva just konspirationsteorier. Det är väl en grund nog för att införa en ny granskningskommission. Som jag ser det hamnar konspiration mot ensam gärningsman just nu i obalans så länge den ena inte går att utreda förbehållslöst.

      1. Hej Sajo och tack för din kommentar.

        Jag tycker att du övertolkar det jag skrev i citatet du refererar till.

        Jag skrev det för att understryka att jag inte kan förebrå någon för att han eller hon tydligt förespråkar konspirationsteorier när jag själv gör det samma med motsatsen.

        Min åsikt om att Borgnäs ganska tydligt har förespråkat konspirationsteorier står jag för. Du eller någon annan får gärna rätta mig om jag har fel. Men jag har inte sagt något om hur Borgnäs eller jag själv har kommit fram till våra slutsatser.

        Jag är fullständigt övertygad om att Borgnäs gör mycket välgenomtänkta och smarta analyser. Hans kunskaper på ämnet kan ingen ifrågasätta.

        Men jag gör också analyser. Min tro på en ensam gärningsman grundar jag på en analys av mordplatsen. (Närmare bestämt: GM:s eventuellt sena ankomst till Dekorima, hans placering där och skottet som missade.) Jag är en amatör och har inte samma kunskap på ämnet som Borgnäs, men jag har definitivt försökt att tänka.

        Några övriga kommentarer. Visst är det så att PU under flera år jagade t ex den ensamme gärningsmannen Christer Pettersson och att detta tagit mycket plats i både media och folks medvetanden. Men jag tycker det är fel om det ska ligga till grund för att inte även ta upp andra ensamagerande gärningsmän med PU.

        Jag har trott att syftet med Uppdrag Gransknings programsvit var att ta upp frågor med PU oavsett om de berör konspirationer eller ensamagerande GM. Detta har enligt min åsikt inte riktigt skett.

        Men kanske hade jag fel. Kanske var syftet egentligen att endast beröra konspirationsteorier. Om det är fallet borde man åtminstone varit tydliga med det. Då hade diskussionen blivit en helt annan. Min åsikt hade i så fall varit att det även hade behövts ett kompletterande program.

        Du skriver ”…Skandiamannen är väl ett utmärkt bevis på detta”. Jag kan inte riktigt hålla med dig om det. Sven Aner misstänkte honom under en tid, och möjligen även Olle Minell ?!? Men mer än så var det väl inte (?) och totalt sett var det nog inte många som hade honom i åtanke som GM. Han blev väl påtänkt på allvar först på senare år.

        1. Jag har (nästan?) aldrig hört någon propagera för att Palmeutredningen fortsättningsvis INTE ska leta efter ensamma gärningsmän. Däremot är det vanligt med personer som helt avfärdar grupper av gärningsmän. Jag tycker inte att man ska släppa tanken på den ensamme gärningsmannen men faktumet att utredningen så tydligt avfärdat tanken på en konspiration gör att jag önskar att den lägger åtminstone lika mycket resurser (eller kanske lite mer) på att utreda en sådan än en ensam gärningsman.

          Jag respekterar att du tror på den ensamme gärningsmannen utifrån brottsplatsfakta och vittnesmål. Jag vill hävda att oddsen för en ensam gärningsman kontra en konspiration är ganska jämna, givet den information som är publikt känd. Jag har försökt bemöta dina (och andras) argument för att vittnesmålen pekar mot en ensam gärningsman med alternativa möjligheter som jag tycker är fullt rimliga. Tycker dock inte att jag fått så mycket respons. Hävdar fortfarande att det hade varit konstigt med en gärningsman som gömde sig bakom dekorimahörnan och behövde kolla fram, mördaren behöver inte ha varit sen till platsen utan kanske bara smälte in i miljön utan att någon tänkte på honom och angående missen så är det omöjligt att säga säkert att det var ett skott ämnat för Lisbet som missade. Det kan ha varit första skottet mot Olof eller så var det ett missat skott mot Lisbet men där mördaren trodde att han träffat henne dödligt.

          1. Du skriver:
            ”Jag har (nästan?) aldrig hört någon propagera för att Palmeutredningen fortsättningsvis INTE ska leta efter ensamma gärningsmän. ”
            Det har du väl rätt i. Men min poäng är ju att föregångaren till Uppdrag Granskning inte tog upp de frågorna, trots att möjligheten fanns. UG hade väl kunnat ta upp det även om PU jagade Christer Pettersson.

            En mördare som vet att offret snart kommer förbi behöver väl inte titta fram för att se? Det räcker väl att stå i prånget, och när offret kommer förbi ser mördaren det och går ut ur prånget.

            Du skriver :
            ”Det kan ha varit första skottet mot Olof eller så var det ett missat skott mot Lisbet men där mördaren trodde att han träffat henne dödligt.”

            Om det var så att skottet som gick mot Lisbeth var ämnat för Olof så var det väl en ännu grövre miss.
            Oavsett om skottet var ämnat för Olof eller Lisbeth så var det en miss. Tror du att det var ett proffs som gjorde det?

            Du skriver ” …mördaren trodde att han träffat henne dödligt.”
            Det känns ju inte heller speciellt proffsigt. Att inte kunna se det.

            Du skriver även:
            ”…mördaren behöver inte ha varit sen till platsen…”
            Men hur ser du på vittnesmålen från Nikola och Hlg? De har båda passerat Dekorima väldigt nära inpå mordet utan att ha sett någon där. Dekorima var väldigt upplyst och t om Inge kunde se GM från sin position längre bort. Detta menar jag pekar på att GM anlände väldigt sent till platsen.

            1. Visst hade UG/Striptease kunnat göra program om ensamma gärningsmän men problemet med ett sådant förfarande är ett sådant program blir väldigt utpekande. Thomas Pettersson nämner alla vid deras fullständiga namn och pekar tydligt ut Skandiamannen men SVT kan ha gjort en journalistisk bedömning att det inte är ok. Borgnäs hävdar ju aldrig att någon viss polis eller liknande är den skyldige utan pekar bara på att det finns märkligheter som utredningen tycks ha skippat att kolla närmare på. Det är samma med Gunnar, han har ju lyckats skriva en handfull intressanta böcker utan att någon behöver känna sig utpekad.

              Jag tycker det är ungefär 50/50 mellan en van och en ovan skytt, olika fakta pekar/kan peka på respektive alternativen. Något kan ha hänt i skottögonblicket som gjorde att revolvern riktades om, de enda som skulle kunna ha sett det är Anders B (och hans uppmärksamhet verkar inte perfekt) och möjligen Inge men han var ju en bit ifrån. I och med att Lisbet gick ner på knä och mördaren ganska snabbt sprang in på Tunnelgatan tycker jag inte att det är helt otänkbart att han drog slutsatsen att Lisbet hade träffats. Men det är ju också en möjlighet att han inte brydde sig om Lisbet utan stack iväg så fort det var uppenbart att Olof var dödligt träffad. Utifrån olikheterna i vittnesmålen drar jag slutsatsen att det är svårt att uppfatta vad som egentligen händer i ett snabbt skeende som Palmemordet. Först är ingen uppmärksam, sen smäller några skott, mördarens adrenalin rinner till och det blir bråttom iväg och övriga vittnen har inte många sekunder på sig att uppfatta situationen.

              Den gängse bilden är ju att gärningsmannen gömde sig bakom dekorimahörnan och det har ju Gunnar påpekat i flera av sina böcker är en värdelös plats att vänta på. Även om mördaren vet att makarna Palme är på väg så lär man vilja se offret så tidigt som möjligt och från den positionen är det inte lätt att se någon som kommer längs Sveavägen. Jag tycker inte att det är otänkbart att mördaren varit i närheten av reklampelaren och ibland varit synlig för Inge och ibland gömt sig vid reklampelaren. Det skulle isf kunna förklara varför Nicola inte såg mördaren. Hlg vet jag inte vem det är.

              1. Man kan diskutera i vilken utsträckning som SVT genom Borgnäs många program avhållit sig ifrån att peka ut enskilda poliser och antytt någon form av inblandning. Nog kan det ändå hävdas att man legat snubblande nära ibland. Polismännen förekommer i regel med sina rätta efternamnsinitialer och inte sällan presenteras kringuppgifter som underlättar identifiering. Det mest beryktade exemplet är förstås vapenhandlaren Ö, som valsade runt i SVT:s produktioner år efter år.

                1. Jo men det är ändå en enorm skillnad att skriva Ö eller det riktiga namnet. Även om du ganska snabbt kan få fram namnet nu var det skillnad när programmen sändes, utan internet kunde han fortsatt vara anonym för den stora massan.

                  Håller också med om att Lars Larsson hanterade saken mycket bättre än Filter. Onödigt också att skriva fullständiga namn på alla vittnen. Kanske inte är så kul att få sitt namn i tryck, även om det återigen är ganska enkelt att googla

              2. TP har skrivit en bra bok och säkert gjort en bra research men jag är enig med dig och många andra här i att det var illa att peka ut SE. Förklaringarna som TP och framförallt Mattias Göransson har gett har inte varit tillräckliga, tycker jag. Det där gjorde Lars Larsson betydligt bättre.

                Det är klart att du har en poäng när du säger att det kan ha varit svårt för UG att nämna enskilda spår och samtidigt undvika att göra utpekanden. Men jag är definitivt inte säker på att detta är anledningen till UG’s inriktning i programsviten.

                Jag har ingen ytterligare kommentar till det där med skotten just nu.

                Jag har för mig att Inge M säger att GM stod i närheten av Dekorimas ingång och väntade, dvs inte bakom avfasningen. Men han har kanske även sagt annat?!? Jag tycker inte det riktigt stämmer med Anders B:s vittnesmål, om GM anslöt från avfasningen, blir det inte mycket till promenad.

                Det är förstås inte omöjligt att han har rört sig, kanske till reklampelaren. Men det är i så fall lite märkligt att han gick tillbaka till Dekorima (Inge antyder ju att GM anslöt från ”väggen”).

                Hlg är mitt dåliga namnförslag på vittnet som anges i GMP. Tyvärr anges endast efternamnet och jag vill inte skriva ut det. Så här står det i GMP:

                23.20 [Vittnet Hlg], som gick Sveavägen söderut passerade Dekorimabutiken kl.23:20. Lade inte märke till något särskilt.

                1. Inge säger inte hörnan och ingen annan heller (vad jag vet) men av någon anledning verkar det vara den officiella bilden. Är så i alla rekonstruktioner. Aschberg skryter i något av sina program att de tagit fram den mest exakta rekonstruktionen och ändå innehåller den många fel, bland annat att mördaren gömmer sig bakom avfasningen.

                  Får läsa in mig på Hlg

            2. JD.
              Det ”andra skottet” har diskuterats tidigare och vi kan inte vara säker på att det var en miss.
              Gm sköt i steget och under förflyttning kan man skjuta s k jaktskott, dvs två skott i snabb följd.
              Hur tillämpligt det är på revolvrar vet jag inte men det var något jag lärde som infanterist.

              1. Mats, det tog väl mellan en och tre sekunder mellan skotten. Jag har ingen som helst erfarenhet på ämnet, men jag tvivlar att det går att skjuta dubbelskott med en revolver.

                Så jag tycker nog fortfarande att det känns som om det var en sorts miss. Egentligen är jag väl inne på att GM inte hade planerat dådet och inte visste vad han skulle göra med Lisbeth, och att skottet därför blev ”tafatt”.

  39. Denna har jag missat, blev jäkligt paff måste jag säga.
    Borgnäs bevisar att en revolver 38 med enkla medel går att bygga om för att kunna användas till magnum-ammunition.
    Samt att 356-ammunition går att använda i en EJ ombyggd 38-revolver.

    Titta på ”Striptease-95. Vapnet. Ö,D,G,K.wmv” på YouTube

    1. Sonny Björks reaktion på detta är ganska talande för utredningen. Han utesluter 38-or eftersom vanliga buset på stan inte brukar bygga om vapen på detta sätt. Det avslöjar att polisen varit helt låsta vid småbrottslingar. Sen verkar det så lätt att modifiera vapnet för magnumammunition att vem som helst kan göra det

    2. Mmm, ett litet smakprov på hur det kunde gå så illa med utredningen. Självgoda poliser som inte har ryggen fri.
      Fick ta fram skämskudden när Borgnäs drog ner byxorna på Sonny Björk och resten av utredningen.
      ”Är du säker på det?”…Borgnäs farligaste replik!

  40. En möjlig kuppövning på mordkvällen har inte vad jag vill minnas diskuterats nånstans.
    I en podd med Borgnäs/Hörning med fokus på walkie talkie-observationerna nämns detta.
    28.40 i podden:
    Finns rykten om en kuppövning. Att försöka komma så nära statsm. som möjligt för att testa beredskapen.
    Gick fel, medvetet/omedvetet, därav locket på ang. walkie-talkies.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.