Dags för Palmemordet och Sydafrika i TV-serien om Stieg Larsson

Stieg Larsson. var inte bara författare till Millenniumböckerna och eldsjäl bakom Expo. Han engagerade sig också under en period i Palmeutredningen.

TV 4 OCH C MORE VISAR JUST NU den TV-serie i fyra delar som är en utvidgad version av den dokumentärfilm om Stieg Larsson som släpptes på biograferna förra året.  TV-serien har samma namn som biofilmen, Mannen som lekte med elden. Men TV-versionen är dubbelt så lång, så här ryms mycket mer.

De olika avsnitten läggs allt eftersom ut på TV Play. (Den som betalar för att ha tillgång till C More kan se dokumentärserien utan reklamavbrott.)

Och tredje delen, den som släpps i dag 21 mars, handlar om mordet på Olof Palme. I biograffilmen togs Stieg Larssons intresse för Palmemordet bara upp mycket kortfattat, men här blir det mer utförligt.

Fokus ligger på Sydafrikaspåret, det var framför allt just den tänkbara lösningen på mordgåtan som särskilt engagerade Stieg.

Författaren Jan Stocklassa som förra året kom ut med boken Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet arbetade inledningsvis med detta filmprojekt. Men han avbröt sin medverkan för att i stället utveckla en egen hypotes i bokform. Hans bok handlar mycket om en person som Stocklassa kallar ”Jakob Thedelin”, en medhjälpare till den Palmefientlige läkaren Alf Enerström. Författaren vill placera honom på Sveavägen med ett mordvapen i handen. Och det är på den grunden som Stocklassa gör anspråk på att ha klarat upp den mer än 30 år gamla mordgåtan.

I min recension av boken på denna blogg riktade jag stark kritik mot den slutsatsen.

Men dokumentärfilmen innehåller ingenting om ”Jakob Thedelin”. Den är i stället en kompetent och väl berättad genomgång av de väsentliga existerande spaningsuppslagen som pekar på att apartheidregimen i Sydafrika kan ha legat bakom mordet eller åtminstone varit inblandad i det.

Här möter vi många personer ur det galleri som vittnat om Sydafrikaspåret och/eller själva figurerat i det. Och framför allt Craig Williamson, apartheidregimens superagent som infiltrerade den svenska biståndsverksamheten till motståndet mot apartheid och som organiserade ett antal mord på regimens motståndare.

Williamson erkänner inte Palmemordet, men medger förbehållslöst att han varit djupt inblandad i att ta livet av andra personer. För honom handlade det om uppdrag inom ramen för det kalla kriget, förklarar han, och hans försvar är att i krig dödas civila.

Som han säger i kvällens avsnitt: ”Jag fick göra smutsjobbet åt min regering här. Och vår regering fick göra mycket av smutsjobbet åt västländerna.”

Den sydafrikanska regimens roll som mördarkommando även åt andra är ett tema som är centralt i den nu aktuella biografdokumentären Cold Case Hammarskjöld. Den dokumentären handlar om den svenske FN-generalsekreteraren Dag Hammarskjölds mystiska död i en flygkrasch 1961. Och filmen redovisar de många spår som leder i riktning mot slutsatsen att han föll offer för ett attentat med skarp koppling till Sydafrika.

 

Annonser

12 reaktioner på ”Dags för Palmemordet och Sydafrika i TV-serien om Stieg Larsson

  1. Gunnar, hur mycket har du undersökt en ev. komplott från den tidens östblock?
    Beroende på om man tittar från vänster eller höger på mordet så har ju båda stormakterna massor med övertygande anledningar att ta bort Palme, men det känns som att bara det ena, högerspåret har blivit ordentligt genomlyst och diskuterat.
    Tunga argument och fakta pekar ju lika mycket i en annan riktning.
    Det är det som gör mordet förvillande och svårt att ta ställning i tycker jag.

    1. Min uppfattning är att det är vissa krafter som befunnit sig på västsidan i det kalla kriget som haft den mest tydliga konflikten med Palme och som kan ha haft mest att vinna på att han försvann – i den mån mordet hade storpolitiska orsaker.

      Men man ska så klart inte låsa sig i några slutsatser. Om det är någon särskild teori om att mordet kan han planerats inom östblocket som du tycker är trovärdig får du gärna ta upp den här på bloggen.

  2. Journalisten och författaren Anders Hasselbohm som skrivit mycket och initierat om Olof Palme och Sydafrika har också uppmärksammat avsnittet av Stieg Larssonserien som handlar om Palmemordet.

    På sin Facebooksida skriver Hasselbohm följande (jag lägger ut det med hans tillåtelse):

    I kväll kl 20 på TV4 sänds tredje avsnittet i Stieg Larsson-serien och det handlar främst om möjligheten att högerextremister och eller apartheidregimen i Sydafrika kan ha utfört mordet på Olof Palme.

    Stieg var tidigt ute med den tanken och fann både motiv och fakta som kan pekade i den riktningen. Från några år senare delade Stieg och jag tankar och vissa fakta med varandra om främst Sydafrika.

    I programmet finns några tungt vägande intervjuer, främst med den svenske polisen Jan-Åke Kjellberg som i flera år arbetade som utredare i Sydafrika åt den så kallade sanningskommissionen, The Truth and Reconciliation Commission, TRC. Vid regimens fall erbjöds både vita och svarta genom som begått brott för eller emot rasistregimen genom TRC nåd, till och med för mord, om de erkände allt de gjort i den kampen. Kjellberg vet vad han talar om!

    Dessutom intervjuas bland andra ärkebiskopen Desmond Tutu och den sydafrikanske journalisten Terry Bell som forskat i och skrivit om våldet och agentverksamheten under apartheidtiden främst i sin bok ”Unfinished Business”. Den slipade toppagenten Craig Williamson intervjuas också och förnekar självklart all inblandning.

    Själv förekommer jag helt kort i dokumentären.

    Desto längre har jag under många år studerat hur apartheidregimen och Sverige inte bara bekämpade varandra i ord och politiskt utan hur man också förde ett hemligt krig emot varandra. Regimen i Sydafrika använde skickliga och förslagna agenter för att störa det svenska motståndet mot dess politik och Sveriges stöd till ANC. Agenterna besökte också i största hemlighet eller under falsk flagg Sverige för att infiltrera de flitiga svenska kampanjorganisationerna mot apartheid, biståndsorganisationen Sida och UD – men framför allt det socialdemokratiska partiet, som inte minst genom Olof Palme, var besjälat av att dra med sig världen för att störta rasåtskillnads-regimen i Sydafrika.

    Williamson själv bodde, medan han ännu inte var avslöjad som agent och infiltratör, några gånger på hotell Birger Jarl. Där hade han nära till ”fiendeland” med Sida sbara runt hörnet på Birger Jarlsgatan och gick han nedför Tegnérgatan mot Sveavägen och om hörnet där så var han vid (s)-högkvarteret. Mittemot ligger för övrigt biografen Grand.

    Den som är intresserad av att läsa några av mina många artiklar om hur apartheidregimen förde sin kamp mot Sverige kan läsa dem i framför allt Aftonbladet (de senare av dem via öppna länkar) och tidningen VI. Klicka in dig på mitt namn på Wikipedia så finns tillgängliga länkar där liksom övriga med artikelnamn och datum.

    Och OBS jag tillhör inte dem som är övertygad om vem eller vilka som dödade Olof Palme. Så länge detta inte är klart så är det inte klart!

  3. Bra dokumentärserie om Stieg Larsson, som enligt min mening gjorde sig mycket bättre i tv-versionen (som sedan ett bra tag ligger ute i sin helhet på C-More) än i bioversionen.
    Vet du Gunnar närmare om det fanns någon specifik konflikt kring dokumentärserien gällande Jan Stocklassa och de övriga som står bakom filmen/serien, som har bäring på Jans ”Thedelin-spår”?
    Undrar också om du vill bemöta den kritik som jag uppfattade riktades mot dig från Stocklassa i en intervju i TV100 samt Palmemordspodden? Jag uppfattar att han tycker att du är konspiratorisk och oseriös gällande dina kommentarer kring huruvida Stocklassa själv blivit förd bakom ljuset i vissa hänseenden, Lida Komárkovás bevekelsegrunder i fallet tex.
    Gillade delvis Stocklassas bok och tyckte han verkade seriös, men den senaste tiden blivit lite tveksam efter ganska konstiga vändningar och uttalanden så som att han tex inte läst in sig nämnvärt på tidigare litteratur i fallet och slår ifrån sig aggressivt när man frågar om saker som haltar och är problematiskt.
    Jag tycker man skymtar att ”Thedelin” är väldigt skör, socialt missanpassad och utsatt rent allmänt oavsett hans åsikter eller annat, dvs lätt att ”förföra”.
    Men som sagt, gillade dock mycket av Stocklassas jobb i form av hans intervjuer med Alf Enerström och Gio Petré bla.
    Det är när ”Thedelin” så tydligt blir utpekad som jag inte är med längre utifrån det Stocklassa lägger fram. Hans argument att han ville göra en lättläst och inte så tungrodd bok (läs pik åt dig) verkar stå över att redovisa underbyggnad av fakta vilket jag inte förstår när det gäller så grova anklagelser.

    1. Först till den möjliga konflikten mellan å ena sidan dem som slutförde filmen och dokumentärserien och å andra sidan Jan Stocklassa.

      Jag vet egentligen bara det som är uppenbart: att filmarna avstod från att presentera ”Thedelin”-spåret. Och det tycker jag var ett klokt val från deras sida. Nu framstår dokumentärserien som seriös, välresearchad och som ett värdigt äreminne över Stieg Larsson, om vi ska vara lite högtidliga.

      Sedan till Stocklassas kritik mot mig: jag tog nyss del av vad han sa när han intervjuades av TV 100.

      Läsare av bloggen kan gärna ta del av denna intervju – inte för att den är klargörande i sakfrågor, men för att den är vad han väljer att gå ut med – i stället för att på min blogg svara på de frågor jag reste i min recension.

      Den som är intresserad av dispyten mellan mig och Stocklassa kan förslagsvis gå tillbaka till min recension, framför allt den senare delen av den. Eller läsa recensionen för första gången.

      Jag ägnade rätt mycket utrymme åt att peka på vad jag tyckte var bra och intressant med boken, och jag försökte dessutom sätta in vissa saker i ett sammanhang som jag tyckte var meningsfullt.

      Men jag hade rätt hård kritik mot avsnitten om ”Jakob Thedelin”. Och den kritiken gällde både de journalistiska metoderna och författarens slutsatser. Dessutom ställde jag frågor kring sådant som helt enkelt inte gick att förstå, besynnerligheter i skildringen av Stocklassas och Lídas hemliga projekt.

      Det ska understrykas att jag erbjöd Jan Stocklassa så mycket utrymme han ville ha för att svara på min kritik och förklara sådant jag undrat över, men han kom bara in med ett kort genmäle där jag nog vill mena att han faktiskt undvek att reda ut någonting. Däremot skrev han att min recension innehöll ”fem allvarliga fel och några mindre”. Tyvärr talade han inte om vilka dessa fel skulle vara.

      Jag skrev själv ett kort svar på hans svar. Jag tyckte det var lite märkligt med en författare till en faktabok som inte ville debattera sina påståenden. Men det var ju inte så mycket jag kunde göra åt den saken.

      Vad förde då Stocklassa fram för kritik av mig i TV100-intervjun?

      Han undvek att nämna mitt namn eller min blogg – vilket var synd, för det hade ju gett dem som tagit del av intervjun en chans att se vad jag verkligen påstått. I stället talade han svepande om att ”det gått ett rykte på internet” om att han ”skulle ha blivit lurad av” Lída Komarkova. Han utvecklar det med att enligt detta rykte skulle ”Mossad eller någon annan säkerhetstjänst ha satt upp en stor setup för att få mig att föra fram en ny teori om Palmemordet”, och det skulle de ha gjort för att de själva varit inblandade.

      Stocklassa säger under TV100-intervjun att han tycker reportern ska fråga Lída om hon arbetar för en säkerhetstjänst så att den frågan kan klaras ut. (!!) Som någon sorts ytterligare belägg för att det inte kan finnas hemligheter som är värda att titta närmare på tillägger han att han och Lída numera är ett par och att han just nu känner det som om de ska leva tillsammans hela livet.

      Så långt Stocklassa.

      Här finns det skäl att understryka att jag inte påstått något om Lída Komarkova (som för övrigt enligt vad Stocklassa själv uppgett inte är hennes riktiga namn).

      Däremot har jag konstaterat att Stocklassa själv bäddat för att en kritisk läsare ställer frågor som kräver svar – i synnerhet eftersom hans bok innehåller mycket allvarliga saker, anklagelser mot en identifierbar person för att vara en centralfigur i mordet på Olof Palme.

      Stocklassa beskriver i sin bok hur han kommer i kontakt med en hemlighetsfull kvinna, det vill säga Lída. Hon erbjuder sig utan betänketid att iscensätta en ”honungsfälla” med sig själv som lockbete mot ”Thedelin”, alltså en man som enligt Stocklassas resonemang kan ha spelat en nyckelroll i Palmemordet. Och syftet med ”honungsfällan” är att få fram bevis mot Thedelin.

      Men det uppdrag Lída ska ge sig in på är mer dramatiskt än så, om vi ska tro Stocklassa. Enligt hans teorier ingår ”Thedelin” i en stor konspiration med internationella förgreningar. Det jobb Stocklassa ger Lída bör i så fall betraktas som både farligt och kvalificerat. Men enligt boken låter han ändå Lída ge sig in i det, trots att han inte känner henne och inget vet om hennes kvalifikationer för ett sådant åtagande.

      Snart visar det sig att Lída har kontakter som har hackerkunskaper och som på det sättet ger Stocklassa tillgång till en omfattande mailkonversation mellan ”Jakob Thedelin” och Bertil Wedin. Hon kräver att Stocklassa inte ställer några frågor om dessa kontakter – och det accepterar han utan vidare.

      Mot slutet av boken beskriver Stocklassa hur ”Thedelin” plötsligt går upp i rök. Själv är Stocklassa beredd att ge upp sitt researchprojekt, men Lída tar snabbt reda på att ”Thedelin” åkt till Israel. Och så arrangerar hon en telefonkontakt där Stocklassa får tala med en man som befinner sig i Israel och som erbjuder sig att få fram ett erkännande av Palmemordet från ”Thedelin” inom 48 timmar, oavsett om denne ”Thedelin” är skyldig eller inte.

      Här reagerar Stocklassa till sist. Han skriver i sin bok att han drar slutsatsen att mannen arbetar för en säkerhetstjänst, och att det förmodligen är Mossad.

      Låt oss för resonemangets skull förutsätta att Stocklassas skildring av händelseförloppet fram till denna punkt är korrekt. I så fall borde han åtminstone vid den här tidpunkten börja ställa sig frågor om vad det är för typ av kontakter Lída samarbetar med. Men det finns ingenting i boken som tyder på att han pressar Lída i det här läget. I stället börjar han umgås alltmer intensivt med henne – och som vi vet leder det till att de hamnar i ett etablerat förhållande.

      Det är väl ganska självklart att jag ställde frågor i min recension om vad det var för personer Stocklassa samarbetat med. Frågorna blev än mer relevanta om man tog till sig ett resonemang som Stocklassa själv driver i boken, att mordet kunde ha ett samband med Iran-contras-affären – helt enkelt att Palme kommit att bli ett hot mot det hemliga internationella vapenhandelsprojekt som pågick vid tiden för hans död och där trådarna gick ända upp till president Reagan i Vita huset.

      En part i Iran-contras-affären var Israel. Så om Stocklassa ansåg sig rota i något åt det hållet kan man tycka att han borde vara mycket vaksam så fort det dök upp händelser som förde tankarna till Mossad.

      Nu finns det lite mer prosaiska förklaringar till den här touchen av Mossad som dyker upp i Stocklassas berättelse. Jag publicerade senare här på bloggen en text som handlade om framväxten av privata underrättelseföretag som arbetar med högst diskutabla metoder och som i ett antal fall är baserade i Israel och består av personal med erfarenheter från organisationer som Mossad.

      I så fall var de där personerna som skymtade bakom Lída . och som bland annat erbjöd sig att klämma fram erkännanden – förmodligen bara intresserade av pengar och struntade i Palmemordet.

      Frågan är dock då vem som betalade för deras tjänster. Har Stocklassa något att berätta på den punkten?

      Sammantaget tyckte jag – och tycker fortfarande – att de i boken beskrivna men inte förklarade omständigheterna gör att det finns skäl att ställa kvar på Stocklassa att han ska uppvisa transparens – genomskinlighet – omkring sina metoder och om den sorts nätverk han använt sig av när han skrev sin bok.

      Det kanske finns oförargliga och övertygande förklaringar till alla de besynnerligheter som skymtar fram i hans berättelse. Men låt oss då ta del av dem.

      1. Precis Gunnar, det kan finnas naturliga förklaringar till varför Stocklassa skriver som han gör, men svarar man på kritik som han gör så får man nästan för sig att vederbörande har något att dölja. Säger inte att han har det men av en sådan reaktion att döma, mär man inte kan svara normalt och hövligt så ligger det nära till hands. Kan förstå att Stocklassa känner sig privat angripen då ”Lida” och han är ett par men samtidigt blir det konstigt att inte få ifrågasätta/undra över henne bara därför. Konstig argumentflring att bara för att de är ihop så kan hon inte ifrågasättas likt Potifars hustru.

      2. Gunnar, jag har nyligen läst Stocklassas bok och har en fråga som du kanske kan besvara.

        Eneström hade fått i uppgift att få tag på en karl som skulle utföra dådet, men var hittade han JT ?

        Jag hittade en uppgift i boken om att JT sökt upp Eneström i hans hem, men det låter ju ej troligt att Enerström sökt efter en karl till jobbet och hade funnit honom där han bodde på sin egen adress någonstans kring Kungsholmen ?

        Tråkigt att JS pg näthat ej vill besvara på frågor här på din modererade blogg. Visst kan det gå hett till ibland, men han har ju varit modig och besökt farliga platser som Sydafrika och ställt frågor så vi får hoppas han ändrar sig vågar sig hit.

  4. Märklig dokumentär som helt döljer att Stieg inte bara var en stark individ påverkad av sin barndom utan också organiserad revolutionär marxist. Kan inte säga att jag var bekant med Stieg men diskuterade politiken hel del med honom under en kortare period.
    Och hans politiska skolning genom organisering i Socialistiska partiet var inte oviktig.

    Tragiskt att en figur som Stocklassa solar sig Stiegs goda namn. Hur kom han över Stiegs papper! År Stocklassas bok hans deckardebut eller en provokation? Vad betyder det när han i slutet på boken pekar övertydligt mot Israel. Man kanske inte ska bry sig så mycket om sanningshalten utsn vad syftet med den kan vara. Kanske bäst inte bryr sig och koncentrera sig på vesäntligare uppgifter. Hans svar på Gunnars kritik är mer än talande.

  5. Gunnar skriver följande:
    Citat:
    ”Williamson erkänner inte Palmemordet, men medger förbehållslöst att han varit djupt inblandad i att ta livet av andra personer.”

    Det ska bli intressant att följa en eventuell ny debatt kring och om Sydafrikaspåret.
    Per Wästberg, ledamot av Svenska akademien och sydafrikaexpert är något av en huvudperson i spåret.
    Den 5 mars 1986, alltså så tidigt som veckan efter mordet, får spaningsledaren Hans Holmér ett brev av författaren och sydafrikakännaren Per Wästberg.
    Dagen därpå kom ännu ett brev från Wästberg.
    I det pekade han ut mästeragenten Craig Williamson som en trolig organisatör av dödsskjutningen på Sveavägen.

    Senare samma månad skickade den förre kabinettsekreteraren Sverker Åström och dåvarande FN-ambassadören Anders Ferm två separata promemorior till polisen i samma ärende.

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gPr73q/experten-om-tv-bilderna-likheten-ar-slaende

    https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/han-pekar-ut-den-skyldige–i-en-bisats/

    https://www.sydsvenskan.se/2014-02-25/sydafrikasparet-hett-redan-fran-borjan

  6. Sydafrikaspåret är intressant. Som det sägs i dokumentären hade Sydafrika motiv och de begick den här typen av brott, även om det inte brukade gälla statsministrar. Det faktum att anti-apartheidmötet i Stockholm hölls en vecka före mordet väcker också frågan om Sydafrika vid denna tid hade agenter i Sverige.

    Dock är det underligt att Roy Allens reseräkning nämns i dokumentären, men att det faktum att den talar om var Allen befann sig den 29 februari (vilket man kan läsa när dokumentet är i bild), trots att det inte var skottår, kommenteras inte.

    1. Ja, Heine H som nämns i sammanhanget bor o lever i Florida. Heine H försökte kanske lura den svenska polisen att tro att det var Sydafrika som låg bokom mordet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.