PÅ 90-TALET GAV PALMEUTREDARNA kriminalkommissarien Jan Olsson och psykiatrikern Ulf Åsgård i uppdrag att färdigställa en gärningsmannaprofil.
Resultatet presenterades för utredarna av Olsson och Åsgård följande år. Deras slutsats var att Palme föll offer för en ensam, impulsstyrd gärningsman. Den kom att spela stor roll för utredarnas arbete under 90-talet.
Var det så bra att det blev så?
Det beror ju på vad som står i Olsson/Åsgårds dokument, kan man säga. Kunde de argumentera för sig var det kanske bra?
Det har inte alltid varit helt lätt att ta del av den saken.
Vi återkommer till det.
En del kritik mot gärningsmannaprofilen kom efter några år i Granskningskommissionens betänkande, framför allt i sammanfattningen av vad två experter från Riksrevisionsverket hade att säga om Olssons och Åsgårds arbete, se sid 892-896 i betänkandet.
Jag har för min del invänt mot resonemangen från Åsgård och Olsson i boken Mordgåtan Olof Palme (sid 431-442 respektive i ljudboksversionen, avsnittet Kan mordet få sin lösning?) samt i Sista föreställningen med Christer Pettersson?, ett kritiskt inlägg på min blogg om Mikael Hylins dokumentärserie Palme, träsket och mordrättegångarna. (Olssons och Åsgårds resonemang får i den serien tjäna som argument för att det nog var Christer Pettersson som var mördaren.)
Thomas Pettersson som i en artikel i tidskriften Filter och i boken Den osannolika mördaren pekat ut den så kallade Skandiamannen som Palmes mördare har precis som Hylin lutat sig rätt hårt mot Olssons och Åsgårds gärningsmannaprofil.
Det är förståeligt: Pettersson menar också att Palme föll offer för en ensam, impulsstyrd mördare.
Filter har på sin hemsida lagt upp en länk till Olsson/Åsgårds rapport (se punkt 28 i listan över källor). Vad som inte framgår hos Filter, men som märks om man tar sig tid att gå igenom den version av rapporten som tidskriften erbjuder till nedladdning är dock att ett antal sidor saknas.
Vissa av dessa sidor är helt centrala för den som vill bedöma rapportens värde, till exempel Olsson/Åsgårds genomgång av Palmes sista dag i livet, klockslag för klockslag.
Dessutom saknas delar av sidor, något som i vissa fall inte framgår tydligt för den som inte kan jämföra Filterversionen med originalet.
Jag har nu laddat upp de sidor som Filter inte presenterat och de som bara förekommer i stympad form i Filters version. Se nedanstående lista:
• Saknade sidor i Filter: 47-64 (om Palmes sista månader, sista veckor och sista dag i livet).
• Ofullständig sida i Filter: sid 67 (avsnitt om ammunitionen och om i Sverige registrerade revolvrar saknas).
Här är sid 46-67 i komplett skick.
• Ofullständig sida i Filter: sid 77 (vissa uppgifter om planeringen av makarna Palmes biobesök saknas).
Här är sid 76-77 i komplett skick.
• Ofullständig sida i Filter: 89 (hänvisning till diagram om walkie-talkies på följande sida saknas).
• Saknade sidor i Filter: 90-93 (om walkie-talkies och tecken på konspiration).
Här är sid 88-93 i komplett skick (jag ber om överseende för dålig kvalitet på sid 90).
• Ofullständig sida i Filter: 111 (uppgifter om personer i FBI som Olsson/Åsgård hade kontakt med saknas).
Här är sid 111 i komplett skick.
• Ofullständig sida i Filter: 124 (förteckning med rubriken ”PKK-mord” saknas).
• Saknade sidor i Filter: 127-130 (tabell över signalement mm för gärningsmannen).
• Ofullständig sida i Filter: 131 (kortfattade uppgifter om utredningen av en utpressare kallad ”C” saknas).
Här är sid 124-131 i komplett skick.
• Saknad sida i Filter: 135 (om gärningsmannens sociala bakgrund, utbildning, personlighet med mera).
Här är sid 134-135 i komplett skick.
• Ofullständig sida i Filter: 141 (källförteckning över bl a vissa polisdokument saknas).
Här är sid 140-141 i komplett skick.
Det var det hela.
Gärningsmannaprofilens genomgång av Palmes sista dag i livet (sid 52-64) finns (sånär som en kort inledning) redan tidigare publicerad på den alltmer användbara webbplatsen MOP-arkivet, direktadress till dokumentet här. MOP-arkivet har för övrigt hämtat texten från Sven Anérs bok Cover-up: Palmemordet från 1999.
Med andra ord: väsentliga delar av det som är bortfiltrerat i Filterversionen har haft rätt stor spridning tidigare.
Så varför har inte Filter publicerat hela dokumentet?
Det finns ett enkelt svar. Den stympade versionen som tidskriften publicerat var vad Thomas Pettersson fick ut när han nyligen bad utredarna att ge honom Gärningsmannaprofilen. Det går i linje med en relativt ny policy från Palmegruppen att säga nej till det allra mesta som utomstående försöker få ut.
Nu har i alla fall den som hittat hit tillgång till Olsson/Åsgårds dokument – inklusive det som utredarna kommit på att de helst velat gömma undan.
Är det intressant läsning? Det får man nog säga, inte minst de delar som Palmeutredarna inte velat lämna ut.
Samtidigt finns det förstås anledning att vara vaksam när det gäller enskildheter i det Olsson och Åsgård skrivit – de driver en slutsats och det kan definitivt ha påverkat vad de brytt sig om att notera, hur de noterat det och vad de valt bort.
Inte desto mindre: vad de skrivit är förstås ett viktigt komplement till exempelvis förundersökningsprotokollet mot Christer Pettersson. För det kvarstår att Olsson/Åsgård – till skillnad från de allra flesta av oss – hade tillgång till mordutredningen och att de noga studerat händelseförloppet under mordkvällen.
Eller kanske snarare: vad som finns dokumenterat om detta händelseförlopp.
Det är ju inte riktigt samma sak.
Men det är vad vi har.
I vilket fall: just den lilla skillnaden gör det lite vanskligt att värdera enskildheter hos Olsson/Åsgård. Som alla andra skriver de alltså om vad som påstås ha hänt, inte nödvändigtvis om vad som verkligen hände.
Hur knepigt, men samtidigt intressant, det kan bli att rota i sådant kan illustreras med ett avslutande exempel. Det handlar om en uppgift från sidan 60 i Olssons och Åsgårds dokument, en uppgift som kom upp till diskussion på denna blogg härom dagen.
Låt oss alltså titta på den som hastigast. Vi befinner oss i deras kronologi över händelseförloppet efter biobesöket. Intill tidsangivelsen 23.17 heter det:
Paret Palme dröjer sig kvar vid SARI-butikens skyltfönster på Olof Palmes initiativ.
Det där kan nog få de flesta som är intresserade av Palmemordet att reagera. Skulle Palme ha velat stanna vid Sari? Det var inget Lisbeth Palme sa i rättegången mot Pettersson och inte heller något hon sagt i tidigare kända förhör. Så vad betyder det? Varför skulle hennes make dröja sig kvar? Knappast för att titta på klänningar, väl? Det låter inte som Olof Palme. Och det har ju hetat att det var Lisbeth, inte han, som kom på att de skulle titta i skyltfönstret.
Vad gör då den som vill veta vad detta betyder? Ja, ett sätt att att försöka komma underfund med var uppgiften kommer ifrån.
En närmare titt på Olsson/Åsgårds uppställning visar att de refererar till dokumentet T 116-L.
Första delarna av denna kodbeteckning, ”T 116”, tyder på att det är ett förhör med Lisbeth Palme. Och det är det mycket riktigt. Det visar sig när jag tittar i de offentliggjorda delarna av Tilläggsprotokoll H till förundersökningsprotokollet mot Christer Pettersson. Tilläggsprotokoll H sammanställdes i samband med Riksåklagarens resningsansökan mot Pettersson. Stora delar av det är fortfarande hemliga. Men inte allt. Och faktiskt inte ett dokument som just har beteckningen T 116-L.
Det är ett förhör med Lisbeth Palme som hölls den 3 november 1993.
Förhörsledare var kriminalkommissarie Paul Johansson och biträdande förhörsledare var kriminalinspektör Lars Hamrén.
Det kan knappast sägas att förhöret innehåller något som ger argument i resningsansökan mot Pettersson. Däremot är det intressant ändå, inte minst för att de övriga polisförhörsprotokoll med Lisbeth Palme som offentliggjorts är få och korta.
Och här har vi alltså ett till.
Vad står det då om Sari i detta förhör? Jo, här finns en formulering som anknyter till vad Olsson/Åsgård skrivit, även om det inte låter riktigt likadant:
När dom passerat Sveavägen [dvs korsat gatan, GW] och Lisbeth Palme ville att dom skulle titta i skyltfönstret till butiken Sarin så uppfattade hon att Olof Palme dröjde något. Efteråt har Lisbeth Palme spekulerat i om han märkt att de var förföljda.
Exakt var och när dröjde Olof Palme enligt Lisbeth? Innan de kom fram till skyltfönstret eller efter? Det framgår inte av protokollet.
Inte heller vet vi om detta var en efterhandskonstruktion eller något som Lisbeth genuint kom ihåg från mordkvällen. Förhöret hölls ju närmare åtta år efter mordet och vid den tidpunkten förefaller uppgiften vara splitter ny för utredarna – Olsson/Åsgård har ju inte någon hänvisning till något tidigare förhör med Lisbeth när det gäller just detta. (Och jag har inte heller sett att hon skulle ha sagt så här tidigare.)
Gärningsmannaprofilerarnas formulering är med andra ord lite förledande eftersom den kan tolkas som att den beskriver ett erkänt faktum och inte bara ett påstående från Lisbeth. Den är också förledande av ett annat skäl, kan man tycka: den ger intryck av att Olof Palme tydligt markerade att han ville att han och hustrun skulle stanna upp ett tag längre än vad Lisbeth tänkt sig innan de gick vidare. I förhöret låter det mer som om Palme tvekade en aning i steget alldeles innan eller alldeles efter det att de stannat upp vid skyltfönstret.
Inte desto mindre har Olsson/Åsgård satt fingret på en intressant formulering från Lisbeth. Hon är alldeles tydligt inne på att hennes make kan ha känt sig förföljd under promenaden.
Det borde han knappast ha känt om det bara var så att någon gick efter honom och han inte var orolig redan innan.
Det kanske han var. Lisbeths formulering här ligger nämligen i linje med vad hon säger i slutet av förhöret. Protokollets två sista stycken lyder så här:
Lisbeth Palme tillfrågades om den så kallade Harvardaffären ökade hätskheten mot Olof Palme. Hon uppgav att den användes i den allmänna förföljelsen av Olof Palme samt i valrörelsen av Bildt och andra som politiska ‘dirty tricks’.
Tillfrågad om förföljelsen ökade de sista 6 månaderna så ansåg Lisbeth Palme att den då ökade till ett crescendo. Förföljelsen skedde i media. Dom sista veckorna innan mordet hade dom talat om det, vilket dom i vanliga fall inte gjorde. Man kan inte utesluta att förföljelsen kan ha påverkat någon våldsbenägen människa.
Lisbeth Palme talar alltså om en kraftigt stegrad hatkampanj mot hennes make, något som de båda var medvetna om och för en gångs skull diskuterade med varann. Och hon säger alltså också att hon tror att han under promenaden kan ha misstänkt att någon följde efter dem.
Det är en obehaglig atmosfär hon skissar upp.
Men det ligger i linje med att Palme på andra sätt tycks ha gett uttryck för oro den här dagen.
Ett av tillfällena – det här är välkänt – var under en intervju med en fackförbundstidning. Palme skulle fotograferas och först ställde han sig vid fönstret, men ändrade sig och gick in i rummet med orden: ”Ingen vet vad som finns där ute”.
Och Mårten Palme har berättat att hans far reagerade när ljuset släcktes i en butik intill biografen medan Olof, Lisbeth, Mårten och hans flickvän stod där och pratade efter bioföreställningen. Som Mårten sagt i en tidningsintervju:
Jag kommer ihåg att han tyckte det var en konstig händelse. Han kände sig på något sätt förföljd av omständigheterna och försökte kika in i affären för att se om det fanns någon där. (Expressens extratidning om Olof Palme 21.2.96)
De här olika uppgifterna understryker att det går att ställa sig en del frågor om hur det ändå kom sig att paret Palme denna fredag gjorde något som de sällan gjorde: de gick på bio. Och det till och med på en sen föreställning i centrala Stockholm och utan livvakter.
Det finns ett drag av planlöshet kring detta biobesök som också är anmärkningsvärt – de hade inte ordnat biljetter innan och det var bara med lite tur de fick plats i salongen, att döma av vad utredningen visat.
Och efter föreställningen skyndade de sig hemåt på egen hand i stället för att välja att umgås en stund med sonen och dennes flickvän. Och sättet att ta sig hem var samtidigt inte det snabbaste: de valde att promenera hem genom den råkalla och stökiga staden.
Var de på väg mot någonting som var beslutat innan? Och var det därför mördaren fanns på plats och försvann så effektivt efteråt?
Jag har länge fångats av tanken att det var så mordet gick till. Lisbeths uppgift om sin orolige make gör inte det alternativet mindre sannolikt. Det är som om ytterligare bitar faller på plats.
Det kanske inte var så. Men en förutbestämd mordplats och att Palme lockades i en fälla är för mig det är det mest logiska alternativet till Olsson/Åsgårds scenario med en ensam person som råkar få chansen att begå ett impulsmord.
PS 29 mars: En av den här bloggens läsare, signaturen laggargunnar, har nu laddat upp en version av Olsson/Åsgård där Filters version är kompletterad med de saknade sidor som jag laddat upp. En fullständig text, alltså.
Gunnar Walls blogg 
spännande.. sanningen sipprar fram långsamt
Tack, då har vi det kompletta materialet tillhanda.
Det är ju intressant att de väljer att lyfta fram denna väldigt sent inkomna och väldigt vagt formulerade uppgift om att Olof dröjde lite på steget.
Är det för att de hade en tanke om ett scenario med en efterföljande man som plötsligt fått ändrade planer då han av någon anledning blivit störd.
Det framgår ju att GMP anser att hörnan Adolf Fredriks kyrkogata var ett bättre val av mordplats.
Då måste det naturligtvis till en förföljande man, vilket Olof Palmes oro skulle styrka.
Inte helt otänkbart, men vart tog han vägen sedan?
Antingen måste det väl då vara som Paul Smith är inne på: att förföljaren fortsatt på västsidan och korsat gatan senare, eller att han sneddat förbi makarna Palme vid korsningen Adolf Fredriks kyrkogata, och sedan gått före. Alternativt väntat bakom den norra reklampelaren för att återigen ta upp förföljandet när Palmes passerat.
Mannen var då inte AB, utan samma man som gått bakom Palme förbi grillkiosken.
Den mannen behöver förvisso inte ha varit GM, utan han kan ha varit en medhjälpare.
Det finns en del möjligheter, och det går bra att forma sitt eget scenario utefter de hypotetiska förutsättningarna.
Dock sätter Nicola F och Inge M käppar i hjulet för ett par av varianterna.
Om avgångstiden från Grand var så tidig som 23.15, och korsandet av gatan så tidig som 23.17-23.18, så måste ju ett uppehåll mellan 1-2 minuter ägt rum någonstans under vägen, men det hjälper ju inte teorin om Skandiamannen.
Däremot öppnar det upp för ett mötesscenario, och jag vet inte om Åsgård/Olsson hade just detta i tankarna?
Ska gå igenom materialet mer noga när jag har tid.
Ja, gör gärna det! Du har ju bidragit med skarpa iakttagelser tidigare.
Tack för vänligheten!
Det finns nästan alltid nya saker att upptäcka i detta fascinerande ämne.
Det är en mycket stor brist i GMP i det att den utgår från att GM befann sig vid Grand, dvs den utgår från någon form av Grandscenario.
Den utesluter alla scenario av lokal karaktär där mordet är ett resultat av en impulshandling. Förlopp som i sin helhet utspelade sig vid Dekorima och där hela förloppet inte varade längre än en minut analyseras inte.
GMP utesluter möjligheten att GM var en frisk person som drabbades av en fatal kortslutning/impuls. Det är en stor brist och enligt mitt förmenande är analysen i GMP inte komplett. Alla ensamagerande mördare är inte psykiskt störda.
Jag tror du pekar på en fundamental brist med Gärningsmannaprofilen där. Och jag tror också att anledningen till att Olsson/Åsgård var så fast i att gärningsmannen väntat vid Grand var att de var påverkade av sin kännedom om utredningen mot Christer Pettersson. Åtalet mot Pettersson byggde ju helt på att han agerade ensam, att han upptäckt paret Palme vid Grand och att han följde efter dem när filmen slutat. Det scenariot underbyggdes i åtalet med ett antal vittnesmål från Grand och dess omgivningar som med lite fantasi också skulle kunna användas för att peka ut någon annan person än Pettersson.
Allt det här kände ju Åsgård och Olsson till. Och när de fick uppdraget att göra sin gärningsmannaprofil visste de dessutom att Ölvebros spaningsledning fortfarande tänkte i de här banorna. Vill man vara lite tillspetsad kan man säga att Åsgård/Olssons jobb var att hjälpa utredarna att hitta tänkbara gärningsmän som hade agerat som Pettersson gjort enligt åtalet.
Så här skrev jag i Mordgåtan Olof Palme, sid 434:
Egentligen var det rätt vanskligt av Åsgård och Olsson att åta sig uppdraget. De var väl medvetna om att en bärande princip i gärningsmannaprofilering är att den som utför den inte ska känna till något om eventuella personer som är misstänkta för brottet. Anledningen är lätt att förstå: den som profilerar kan inte följa någon alldeles given instruktionsbok utan måste i viss mån lita till sin egen intuition. Sitter man då inne med något som kan framstå som facit är det nästan omöjligt att inte påverkas av den kunskapen.
Och jag tillade, sid 435:
Hur gick det då för Åsgård/Olsson att bortse från Christer Pettersson? Inte så bra, om vi ska tro de två experterna från Riksrevisionsverket som för Granskningskommissionens räkning gjorde en egen analys av Palmeutredningen. De reagerade till exempel över följande markeringar om gärningsmannen som Åsgård/Olsson gjorde: det är ”tänkbart att han är förtidspensionerad”, ”olaga hot eller misshandel kan ha blivit följden av hans oförmåga att hantera frustrationer och kränkningar”, ”han kan ha ägnat sig åt ett missbruk av amfetamin och alkohol vid tiden för mordet och hans eventuella kontakter med den psykiatriska vården har inte varit frivilliga”…
Så långt var det ju Pettersson upp i dagen. Och det illustrerar, tycker jag, att Åsgård/Olsson rätt mycket ägnade sig åt att spänna vagnen framför hästen. Det vill säga: började i galen ända.
Ja det du har skrivit på sid 435 verkar stämma in rätt bra på CP.
Idag tror Åsgård på Christer A och han stämmer inte jättebra inpå det som står på sid 435. Men jag har fått för mig att Asgård tog till sig spåret med Christer A först efter det att GMP publicerats.
TACK Gunnar för detta.
Jag har i den tidigare tillgängliga versionen adderat dina tillägg så att allt ligger i en PDF fil. Jag kallar den version nr 0 eftersom dina tillägg ligger på ‘tvärsen’ och inte längs men det går att läsa utmärkt fast man ibland måste gå åt höger och det syns ju tydligt var dina tillägg finns. Jag skulle senare kunna dela upp dina tillägg så att de ligger i läs riktningen uppefrån och ner.
1994-05-09 Gärningsmannaprofilen – total version nr 0
https://drive.google.com/open?id=1_O0CHYzQ-dgkJyfsFCPtq1-E_A1prtnQ
Hör av er om något verkar fel…
Stort tack för din insats från mig och säkert från andra! Jag kunde i och för sig ha laddat upp min kompletta utgåva. Men det hade tagit tid som jag inte riktigt hade. Och dessutom var den tekniska kvalitén bättre på den sidorna i ofullständiga versionen som Filter laddat upp.
Jag lägger in en länk till din uppladdning som ett PS i mitt inlägg.
Läst Gmp nu. Tusen Tycker man borde ta ett steg tillbaka och respektera dessa herrars yrkeskompetens. Finns en anledning till att man går mååånga år för att lära sig såna här samband hur mördare agerar. Det är ju inget hittepå. Det är forskning, mängd insamling av mördares beteende som ligger bakom. De har givetvis inget svar och facit, men de hittar ju inte på. Alla scenarier är möjliga, mötesscenariot spänno och intressant, men gmp är väldigt logisk och genomarbetad. Men varför sökte man inte igenom efter avlyssningsaperatur på Palmes jobb och sedan skriver att de inget sånt hittades i bostaden eller på arbetsplatserNA. Tror ikke de var CP, men det verkar ändå tillhöra kategorin ett kaotiskt mord och där kan väl ändå mötesteorin ingått i den form att han lockade ropade på Palme, kanske palme tom pratade, gick med honom och paret en stund. Lisbeth tyckte det var obehagligt Och gick lite före. Inte hörde allt förträngt det. GM beskrivs ju som en psykopat och är det är någonting man lärt sig i livet är dom manipulerar skiten ur en. Man kan inte stå emot. Finns det någon i Erlanders el Palmes dåvarande stab som kan passa in på delar av gmp? Säkert nån gammal juguslavmilitär/ustasja också. Palme var ju irriterad vid lunchen troligen över Harwardaffären i ett samtal står det ju. 80% kan ju stämma i gmp och 20 övriga vara öppna. Två scenarion kan ju sammansmälta. Ena behöver inte utesluta det andra. Ja, varför gömmer man ett vapen när man kanske måste behöver det.
Jag har alltid trott att det var Iraks ambassadör han träffade 11.30 28/2, inte Irans.
Där ser man!
Ja, som alla lätt kan konstatera var det förstås Andreas som trodde rätt och Olsson/Åsgård som hade lite bråttom. 🙂
Om vad som avhandlades under det mötet kan man till exempel läsa i Granskningskommissionens betänkande. På sid 192 redogör kommissionen för handlingar som efter mordet hittats på Palmes tjänsterum och där står det så här:
Det kan nämnas att det bland handlingarna finns en promemoria över det samtal som Olof Palme fört med Iraks ambassadör vid dennes besök hos Olof Palme den 28 februari 1986. Det framgår därvid att samtalet främst rört det rådande läget i Irak vid denna tid. I slutet av samtalet framförde ambassadören att man från irakiskt håll var bekymrad över uppgifterna om svensk vapenexport till Iran. Olof Palme hade instämt i denna oro.
Det där snuddar vid vad som förut varit uppe på denna blogg, möjligheten att mordet på Palme kunde ha kopplingar till att han kunde tänkas vilja avslöja vad han möjligen vetat om Iran-Contrasaffären.
Senare under året blev den affären en offentlig skandal av ungefär samma dignitet som Watergate. Den hotade att beröva Ronald Reagan hans presidentpost.
GMP bygger till stor del på att Palmes omgivning; både yrkesmässigt och inom familjen inte undanhåller någon information för Åsgård/Olsson när de utformat sin profil.
men information som kan få obehagliga politiska eller/och personlig fokusering kan det ju finnas all anledning att tala tyst om.
Några djupare efterforskningar verkar de inte gjort utöver vad som redan fanns nedskrivet.
Förbluffande naivt.
”Inga kända hotbilder, och om det ändå fanns en hotbild var den i så fall bara känd av Olof Palme och av konspiratörerna själva”
Hur dom nu vet detta!?
Om en hotbild med politiskt eller personligt känsligt innehåll funnits ligger det i sakens natur att locket ligger på så länge konspiratörerna själva inte avslöjar sig.
Eller att utredningen inte vågat rota i känsliga motivbilder.
De avfärdar de möjliga hotbilder som låg för handen på löpande band med några korta rader.
”Palmehatet” är väl så vitt jag vid en snabb överblick kan se det enda de inte kategoriskt avfärdar.
Det fanns ju hur många tecken som helst på att han retat upp näringslivet.
Vi vet inte heller vilken roll regeringen haft i vapensmugglingen till mellanöstern via DDR och andra skumma upplägg.
Därmed vet vi inte vilka effekter stoppade vapen och krutleveranser nu skulle få.
Ingångna avtal gäller även på den marknaden.
Då polisen gjorde razzia på Bofors hittades intressanta anteckningar skrivna av dåvarande VD:n.
Bl.a: ”Om Olof Palmes inblandning blir känd kommer regeringen förmodligen att falla”.
Detta pekar kanske inte i någon särskild riktning, men det ger fog för att anta att Palme och regeringen satt ordentligt i kläm när nu tullkriminalen börjat nysta i härvan.
Var det detta som föranledde Palme att lägga så stor energi på att driva igenom Indien-ordern?
Kompensation för stoppad vapensmuggling?
Livlina för både regeringen och företaget?
-Och bankerna!?
Någonstans, kanske långt i periferin fanns en part som blivit lidande av Palmes hantering av denna affär.
Det kan inte Åsgård/Olsson se.
GMP har gjort det mycket lätt för sig genom att inte resonera i banorna om inte helt klara, men högst sannolika hotbilder.
Sydafrika och högerextrema konspirationer är andra exempel.
Åsgårds roll i GMP som psykiatriker är viktig och helt självklar, men kanske de hade behövt lite assistans inom områden de inte riktigt behärskar.
Den ensamme hataren i all ära, men om det inte är svaret, så leds ju hela utredningen rakt ner i diket.
Som du var inne på Gunnar.
Delar av flera olika utländska underrättelsetjänster var inblandade i handel med vapen och narkotika i samband med kriget Iran-Irak. Den illegala handeln överbryggade politiska barriärerna mellan öst och väst. Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling har lämnat uppgifter till PU där de påstår att mördaren är knuten till en utländsk narkotikaorganisation.
Anders Leopold
Citat:
”Woodward skrev att CIA var en stat i staten som ”bedrev ´utrikespolitik´ med hjälp av hemliga militära operationer och aktioner där lögn, bedrägeri, mutor och mord kom till användning”.
”Under ett års tid hade Iran/Contras-affären behandlats av media över hela världen.
Det var CIA:s drog- och vapenhandel i samband med kriget Iran-Irak det handlade om. Det krig som Olof Palme varit fredsmäklare för innan han mördades 1986.”
”-Här fanns tips som var väl fantasifulla, men också tips med substans, säger Ingemar Krusell.
Det kanske tyngsta kom faktiskt från FBI.”
http://www.leopoldreport.com/Pierre.html
Expressen 12 jun 2016
Citat:
”DEN NYA UTPEKADE PALME-MÖRDAREN
Han kan kopplas till Sovjetunionen och kan knytas till en knarkliga.
Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling har tidigare i Expressen lämnat flera uppgifter om den man som nu utreds av Palmegruppen.
Detta är känt:
KNARKORGANISATION: Mannen som mördade Olof Palme ska enligt Kegös och Barrlings material vara knuten till en utländsk narkotikaorganisation.
SOVJET: Mördarens nationalitet är oklar, men han ska vara utbildad i Sovjetunionen och ha kommit till Sverige på falskt pass 1985.
ATTENTATSGRUPP: Mannen ska ha ingått i en attentatsgrupp som stod bakom mordet. Kegö och Barrling har lämnat uppgifter om hur gruppen kunde lokalisera Palme före mordet, hur attentatet förbereddes och vilka som hjälpte till. Det finns också ett särskilt namn för attentatsdagen.
SVEAVÄGEN: Det ska finnas uppgifter om att sågs av en annan person, som visste vem han var, när han utförde mordet på Sveavägen.
FLERA MORD: Mannen kan kopplas till ytterligare två mord i Sverige, i det ena fallet som gärningsman.”
https://www.expressen.se/nyheter/sapoman-pekar-ut-olof-palme-mordare/
Citat:
”Woodward skrev att CIA var en stat i staten som ”bedrev ´utrikespolitik´ med hjälp av hemliga militära operationer och aktioner där lögn, bedrägeri, mutor och mord kom till användning”.
”-Här fanns tips som var väl fantasifulla, men också tips med substans, säger Ingemar Krusell.
Det kanske tyngsta kom faktiskt från FBI.”
http://www.leopoldreport.com/Pierre.html
Anders Larssons analys av de, enligt honom, medvetna utlagda falskspåren:
https://www.dropbox.com/s/r9c451w2aess3nf/ALs%20analys.pdf?dl=0
Vi har ju också diskuterat denne mans personlighetsprofil, inklusive hans mordbenägenhet här på bloggen:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1MGEJ/komiske-alis-okanda-liv
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/l13nRo/forhor-bagdad-bob-om-palmemordet
En annan sak om de nya GMP-uppgifterna: Olof Palmes korta dröjsmål vid Sari. Hur passar det in i ett mötesscenario? Ville han se sig om och förvissa sig om att ingen var bakom samt söka urskilja någon vid annonspelaren eller Dekorimahörnan? Det borde Lisbeth ha noterat. Mötesscenarier måste delas upp i dem i vilka Olof Palme hade förkunskap och dem i vilka någon spontant drog in honom i en konversation med något lockbete. Den första kategorin måste i sin tur delas upp i exklusiv förkunskap för Olof Palme eller delad sådan med Lisbeth (låt oss lämna exklusiv förkunskap för Lisbeth därhän). Beroende på Lisbeths vetskap skulle hennes beskrivning ha varit ärlig eller undanhållande. Men varför skulle hon inte ha varit ärlig? Obegripligt.
Man kan dock tycka att Lisbeth skulle ha haft rätt att bli förhandsinformerad om ett planerat möte för att kunna avgöra om hon ville deltaga.
Apropå: ”Ett av tillfällena – det här är välkänt – var under en intervju med en fackförbundstidning. Palme skulle fotograferas och först ställde han sig vid fönstret, men ändrade sig och gick in i rummet med orden: ’Ingen vet vad som finns där ute’”.
Referat av intervju med fackförbundstidningens fotograf John Wahlbärj: ”’Jag skulle vilja ha en bild till sa jag. Något annat än då du bara sitter här. Kan du sitta vid skrivbordet?’. Nä det tyckte han inte var något vidare roligt. Och då sa Ygeman [Obs! till Wahlbärj], ’Kan han inte stå vid fönstret då?’ sa han. ’Ja’, sa jag, ’visserligen vet jag att fönstren här är säkrade alltså, att det är ett säkerhetsfönster. Men man ska väl inte ta någon risk’, sa jag. Och då sa Palme, han stod och tittade och tänkte, och tittade på mig och [så] sa han: ’Ja man vet aldrig vad som finns där ute’, sa han”.
Min kommentar: Wahlbärjs beskrivning av sin minnesbild är inte ett bevis för att Palme där och då, kl 14:55 den 28/2/1986, var extraordinärt orolig. Uppgiften att ”han stod och tittade och tänkte” och sedan uttryckte stöd för Wahlbärjs riskmedvetenhet, tyder dock på kunskaper om skäl för honom att känna allmän oro. Undrar exakt vad sådana kunskaper var kunskaper om.
Länk till Wahlbärj-intervjun: https://www.youtube.com/watch?v=S7FyB249uUE#t=07m08s
Men de va hans fotograf som pekade på säkerhetsriskerna när Ygeman tyckte Palme skulle stå vid fönstret. Palme höll med, sa de berömda orden och satte sig i soffan. Palme har aldrig vägrat ett foto vid fönstret på eget initiativ.
Tack för detta! En sak som jag reagerade över är att personen som tog ett foto med blixt inne i salongen när filmen skulle börja är identifierad. Detta måste Lars Borgnäs ha missat när han skrev om blixten i sin bok, som något som inte fått någon känd förklaring. En annan sak är att Olsson och Åsgård inte nämner mannen i beige rock som ska ha talat med Palme utanför biografen efter filmen (och som Borgnäs skriver om i samma kapitel).
Man får inte heller ge GMP enbart negativ kritik, utan det finns även omständigheter i uppdraget som är så svåra att de är ursäktande, och passager som faktiskt är tänkvärda.
Det gäller framför allt just den kritik de riktar mot förutsättningarna.
De pekar på det svaga underlaget som är grundläggande för hela arbetet, men de ansåg samtidigt att det trots allt fick duga.
Det gjorde det väl inte, och de borde ha övervägt att inte åta sig uppdraget, eftersom de själva i stället blir en del av; och dessutom förstärkte de omständigheter de kritiserade.
För att tala klarspråk: det finns inte underlag för att dra de slutsatser de gjort, eftersom de saknar full inblick i de politiska frågor som Olof Palme var involverad i tiden som föregick mordet.
En GMP skulle i detta fall ha mycket små förutsättningar att träffa rätt om motivet skulle ligga utanför det område de själva har möjlighet att kontrollera med fakta.
Om sanningen ligger utanför ”ensam galning” ör det helt enkelt kört, och GMP bidrog själva till att spika igen locket.
Jag glider trots allt in på kritik, jag kan inte låta bli:
Det till synes något fumliga försöket att upprätta en någorlunda logisk tidtabell över de sista viktiga sex minuterna skvallrar om slarv.
Mycket står på spel, och kronologin är i väsentliga delar nyckeln, men här gick allt fel.
Nu till vad som är värt beröm:
De riktar berättigad kritik till PU för de luckor som finns i utredningsmaterialet, och inte minst när det gäller förhören av mordplatsvittnena.
Min egen reflektion är att man inte ställde de frågor som väcktes då två vittnesuppgifter krockade.
Man har inte heller kompletterat förhören med de fyra personer som troligtvis var först på mordplatsen; passagerarna i Hans J:s taxi.
Centrala vittnesmål med ganska häpnadsväckande uppgifter som går på tvärs med den vedertagna bilden av förloppet sekunderna efter mordet.
Först på mordplatsen var de troligen, men det vi vet om dem finns i torftiga förhörssammanfattningar; sällan mer än en, och till rekonstruktion var de inte kallade.
Jämför man med den tid och energi man lagt ner på att förhöra Roger Ö och Sigge C väcks vissa funderingar.
Vi vet inte hur passagerarna i HJ:s taxi var klädda och såg ut.
Ej heller om de kan ha varit upphov till förväxlingar och missförstånd från andra vittnen.
Denna typ av misstag kritiserade Åsgård/Olsson med rätta. men funderade de någonsin i banorna om det var rent slarv eller medvetet?
Om vi inte har en riktig bild av dessa sekunder kan vi aldrig heller förstå Skandiamannens vistelse på mordplatsen.
Han kanske bara är ett offer för vår övertro på den sanning vi tror oss ha.
Risken är att den är så förenklad att den blir direkt missvisande.
”Han har fel och ljuger”, men då ska man också presentera vad som är sanning, och i det avseendet är vi minst lika handikappade som Åsgård och Olsson.
Vi är alla hänvisade till spekulation.
Du har säkert skrivit det tidigare någonstans, men vad menar du är häpnadsväckande med vittnesmålen från Hans J:s taxi? Att de var framme före Anna H och Karin J?
Jakob.
Jag missade ditt inlägg, och din fråga.
Ber om ursäkt för det.
Det häpnadsväckande har jag skrivit om här:
https://gunnarwall.wordpress.com/2019/03/01/vad-ska-man-gora-at-palmeutredningen-och-varfor-blev-det-sa-illa/#comment-10996
Summariska förhör som är motstridiga den officiella bilden är intressanta.
Framför allt då man inte från utredningen söker klarhet i de motstridiga delarna.
Lägger man locket på?
Granskningskommissionen kritiserade hovrätten avseende gärningsmannaprofilen. Är det någon som vet vilka invändningar hovrätten framförde mot gmp?
Gärningsmannaprofilen kom 1994. Hovrättens friande dom mot Christer Pettersson kom redan 1989, så den innehöll förstås ingenting om gärningsmannaprofilen.
Man undrar ju varför allt dröjer så länge när det gäller en lösning. Man börjar inbilla sig att själva misstanken att det kan ha funnits några personer som närde hat mot Palme, som hjälpte till i regeringsarbetet gjort att man undvek att undersöka någonting just där. Det vill säga något som kan ha legat för nära makten. Har man till exempel kollat upp personal som hyrts in? Man kan tänka sig att enbart en dålig stämning som den mellan Palme och Feldt kan ha spridit sig. Inte för att jag tror att Feldt och Palme var ovänner. Det tror jag inte alls. Nej, det jag tänker istället på är illojala personer som kan ha jobbat tillfälligt speciellt, som man inte hade bra koll på som kanske närde hat mot Palme från början och att då elaka rykten som spreds kan ha fått bägaren att koka över. Det var ju en fredag också så det kanske inte var så främmande då heller för en individ till exempel att ta sig upp till kvarteren vid Malmskillnadsgatan, detta för någon som sagt att man bara skulle jobba sent och i de sammanhangen tar man då gärna med sig en pistol för att skydda sig.. Vet att det är
väldigt mycket fantasier. Men känns ändå som det kan vara rimligt att fundera kring lite till hur väl några bitar här skulle kunna platsa in.
I nedanstående spekulation utgår jag från att GM stod och väntade vid Dekorima och att hans placering var norr om dess hörna och nära dess fönster. Han var alltså inte gömd bakom avfasningen eller i något prång.
Spekulationen lyder:
Där stod alltså GM vid det upplysta Dekorima, fullt synlig för de annalkande makarna Palme och för andra vittnen i bilar eller till fots.
Om personen som stod och väntade vid Dekorima visste att han skulle skjuta Palme, borde han istället ha ställt sig bakom Dekorimas avfasning för att åtminstone gömma sig för makarna Palme – eller ännu bättre – ha gömt sig i något av Dekorimas prång.
Men det gjorde han inte trots att det hade varit så enkelt. Hans synliga placering visar att han inte hade någon tanke eller plan på att skjuta Palme när han stod där och väntade. Han agerade på impuls.
Impulshandlingen och avsaknaden av plan pekar på att han var ensamagerande. Han var inte med i någon konspiration.
Jag har tidigare anfört att GM’s till synes ogenomtänkta hantering av Lisbet Palme pekar i samma riktning. Han hade ingen plan för hur han skulle göra med Lisbet. Nu finns alltså ytterligare en sak som pekar i samma riktning.
https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-9661
Jag menar alltså att
– GM’s ogenomtänkta hantering av Lisbet, och
– GM’s val att exponera sig vid Dekorima istället för att gömma sig
ger fog för följande slutsats:
– GM hade inte planerat mordet. När han stod synlig och väntade vid Dekorima hade han ingen som helst tanke på att skjuta Palme.
– Mordet var resultatet av en negativ impuls som varade max 15 sekunder.
– GM var ensamagerande.
GM’s placering vid Dekorima röjer viktig information. En placering som säger mer än tusen ord.
Det är, som vi vet, omdiskuterat om gärningsmannen verkligen stod och väntade väl synlig annat än möjligen en mycket kort stund. Olsson/Åsgård skissar i sin gärningsmannaprofil ett scenario där mördaren passerar paret Palme någon gång mellan Saributiken och mordplatsen och att han sedan gick framför dem. Han stannade sedan upp vid Dekorima och inväntade sitt offer, men kan inte ha stått där mer än högst 30 sekunder enligt Olsson/Åsgård.
Och när åklagarsidan utvecklade brottsbeskrivningen under åtalet mot Christer Pettersson handlade det om att Pettersson skulle ha stått dold bakom avfasningen, osynlig för makarna Palme.
Jag föreställer mig för min del snarare ett händelseförlopp som ligger närmare det Inge M beskrivit, att mördaren stod på plats i mer än två minuter och att han stod väl synlig på trottoaren. Något liknande är vad du, JD, också än inne på, förstår jag. Och då kan vi diskutera hur ett sådant beteende ska tolkas. men jag tyckte det var bra att påminna om att den bilden av händelseförloppet inte är den enda som finns.
Du utgår från att den väntande gärningsmannen exponerade sig genom sin synliga placering och inte bara hastigt – och att det tyder på att han inte hade några planer på att skjuta Palme. Han skulle alltså ha stått där med ett laddat vapen i alla fall, av någon annan anledning.
Det kan förstås inte uteslutas att det var så. Men om vi i stället utgår från hypotesen att han stod och väntade på Palme för att skjuta honom tycker jag inte att hans val av position var långsökt.
I städer står människor ofta i gathörn och väntar. Det kan handla om att träffa någon som kommer till fots eller att få skjuts av en bil som är på väg. Kanske om att bli insläppt i en port. En och annan som står och hänger har i stället en väntande narkotikaaffär som ska göras upp. Nu för tiden, men inte 1986, stannar folk upp hela tiden för att pilla med mobilen.
Handlar det om mycket korta stopp kan förklaringen vara ännu mer alldaglig. Någon har stannat upp för att leta efter sina cigaretter eller nycklar. Eller för att bestämma sig för om det trots allt är dags att åka hem. Även om det inte handlade om ett kort stopp i det här fallet kan givetvis personer ha passerat gärningsmannen utan att ha vetat om han stått där länge eller inte. Och ju kortare tid, desto mindre intressant kanske man kan tycka.
Vittnesuppgifterna i Olsson/Åsgårds gärningsmannaprofik pekar på att flera personer passerade gathörnet kort tid före mordet utan att lägga märke till mördaren. Det kan tolkas som att han inte var där, men också – menar jag – på att han inte väckte uppseende. Inge M:s beskrivning av gärningsmannen handlar ju om att han själv länge hade personen i blickfånget och att han hann bilda sig en uppfattning om att denne till synes målmedvetet stod och väntade. Om vi antar att Inges beskrivning av sina observationer är någorlunda korrekt är det samtidigt lätt att tänka sig att hans slutsatser kommer sig av att han gjort en serie iakttagelser och börjat forma sig en uppfattning av att något var på gång.
Ur Inges perspektiv hade det förstås sett ännu mer anmärkningsvärt ut om den väntande mannen gömt sig bakom avfasningen. Inge hade fortfarande sett honom, men samtidigt sett att mannen försökte undvika att bli upptäckt av personer som kom gående på trottoaren. Det borde verkligen ha väckt larmklockor. Och samtidigt hade mannen själv inte haft uppsikt norrut på trottoaren, det vill säga i den riktning där statsministerparet väntades komma gående. För en väntande gärningsman hade en sådan position varit väldigt ofördelaktig. Självklart kunde han ha stuckit fram huvudet för att så att säga kika runt knuten, men det hade ju sett ännu mer misstänkt ut än något annat tänkbart beteende.
Det ska förstås tilläggas att du i din spekulation inte tar upp de vittnesmål som tyder på att gärningsmannen tog kontakt med makarna Palme. De uppgifterna kan däremot, om man så vill, förenas med att han utförde mordet på impuls för att kontakten utföll negativt för honom själv.
Gunnar
Jag känner att vi är någorlunda ense om att GM har stått norr om hörnan. Givetvis finns det, som du också påpekar, andra möjliga förlopp.
Det där med att GM ska ha stått norr om hörnan har jag grundat på någon sorts cocktail av tre personers vittnesmål. Anders B såg personerna promenera ”tillsammans” och även om Anders inte preciserade längden på promenaden kan man väl anta att den påbörjades innan de kom till hörnan – annars blir det inte mycket till promenad. Vidare har Inge M sagt att han sett någon precis söder om Dekorimas ingång. Jag har även använt vittnesmålet från Anders D.
Men däremot är jag inne på att GM stod där under ganska kort tid, max en minut eller så. Det har jag grundat på Nikolas och vittnet Hlg. i GMP. Jag får det till att Nikola passerade hörnan någon gång mellan 23.19.00 och 23.19.30 (jag tror mest på den senare tiden) och rapporterade att han inte såg någon. Hlg passerade 23.20 och inte heller han såg någon..
Men visst är det så att både Nikola och Hlg kan ha missat GM även om han stod exponerad. Dessutom har Nikola inte nämnt att han såg Hlg trots att de bör ha passerat varandra ganska nära Götabanken. Men nu har båda personerna rapporterat att det var tomt i hörnan, och det tycker jag ökar på sannolikheten att det faktiskt var så, men givetvis är den inte 100%. Dessutom var det väldigt upplyst.
Hursomhelst, längden på GM’s väntande känns väldigt viktig. Om han väntade så länge som t ex tre minuter lutar det kanske mer åt att han hade en plan och att dådet inte var en impuls. Men som sagt, jag har tagit vittnet Hlg. på orden och därför tror jag att han väntade max en minut.
Du nämner några rätt alldagliga anledningar till varför folk kan tänkas göra ett stopp. En variant som jag ibland funderat över är att någon känd våldsverkare som brukar gå beväpnad kanske gick norrut från Kungsgatan och ställde sig i hörnan för att ta en cigarett. Kanske är han kraftigt påvevkad av alkohol eller droger och av någon anledning rejält ur humör. Palme kommer förbi och något går väldigt illa. Just avsaknaden av den typen av scenario gjorde att jag skrev ett tidigare inlägg om GMP där jag tyckte att analysen i GMP inte var komplett när den i princip krävde Grandscenariots existens.
Det du skriver i sista paragrafen är egentligen min huvudtes. Dvs att GM tog första kontakten och att något gick fel. Som du också säger, finns det vittnesmål som styrker att GM tog kontakt. Jag valde dock att inte ta upp detta i mitt inlägg. Jag fokuserade på GM’s exponering.
Om en ensam gärningsman tog kontakt med makarna Palme innan skotten är frågan varför Lisbet säger att ingen sådan kontakt förekommit?? Finns ingen anledning för utredarna att dölja den uppgiften för allmänheten??
Jonas
Förloppet jag förespråkar ser ut såhär:
1. GM står vid Dekorima.
2. När makarna Palme passerar, ansluter GM till vänster om Olof.
3. GM säger några ord i ett försök att få kontakt.
4. GM blir avsnäst.
5. GM blir ursinnig och tar fram revolvern ur innerfickan och sackar under tiden efter max en meter.
6. GM lägger sin vänstra arm på Olofs axel i syfte att stoppa honom.
7. Skotten faller.
Att inte Lisbet märker denna mycket korta ordväxling har jag inga större problem med.
JD
Har väldigt svårt att tänka mig att du inte uppfattar att någon söker kontakt med en person som du promenerar i armkrok med så att en kort ordväxling uppstår
Om gärningsmannen inte hade uppsåt att mörda från början utan bara att få kontakt borde han ha nöjt sig med att hota Olof med revolvern för att tvinga honom att stanna
Dessutom siktade gärningsmannen väldigt noga för att åstadkomma ett ögonblickligt dödande skott. Kan inte köpa hypotesen att han bara ville ha kontakt och blev avvisad och på bråkdelen av en sekund beslöt sig för att genomföra en blixtsnabb avrättning eller att han bara råkade skjuta ett skott som slet av både ryggraden och halspulsådern och var omedelbart dödande. För mycket slump för mig
Om inte Lisbeth själv ville dölja något, då hon inte litade på polisen. Känner man misstro från första stund och allt läker som ett såll det man berättar kanske man lägger lite locket på med hänsyn till familjen. Att inte kunna känna tillit är vidrigt. Men vi vet långt ifrån allt hon berättat, hon stökade ju och bökade en del, säkert med all rätta vissa gånger.
Ja det är mkt märkligt, men:
1. Hon kan missat det.
2. Det kan ha varit ett väldigt kort ”möte” hon helt enkelt inte visste om.
3. Det kan ha varit av privat och känslig natur.
4. Hon blev rädd när polisen läckte och drog öronen åt sig.
5. Hon kanske under alla år höll tyst pga rikets säkerhet.
6. Hon lurade sig själv att tro att det var CP till hon själv trodde det på riktigt.
7. Kan ha stött på nån och det blev ett väldigt kort spontant samtal med någon de kände och hon satte det inte i samband med mordet i första läget.
8. Hon kanske har berättat det i sekretessstämplat material.
9. En mor kan göra mkt för att skydda sina barn från hot från okända människor.
Mötesteorin är oerhörd spännande. Det krävs dock att Palme bestämt mötet extremt snabbt och impulsivt och sannolikt utan Lisbeths vetskap.
Men det rimmar illa med att dom först på plats visste vilken bio dom skulle gå på och då inte kunnat veta tidpunkt när dom skulle kunnat möta människan. Då måste dom stött på människan precis innan eller efter bion.
Men oerhört märkligt att man beger sig mot och i riktning mot skandiahuset. Ett av Sveriges hemligaste hus, mitt i natten, utan livvakter. Palme ville röra på benen säger Mårten. Låter rimligt. Men provicerande oförsiktigt. Palme var inte orädd och inte eller dum.
Sprokket. Håller med om att mötesteorin är spännande. Jag har funderat i ett tidigare inlägg om att om inte mötet bestämdes tidigare under dagen så kanske den man som vittnena Gun T och Katrin E ser (var för sig) prata med Olof kan vara den som gör att ett möte blir av. Vittnena beskriver honom som en man med ljus överrock och Gun T uppfattar det som om mannen stoppar Palme snett bakifrån och Katrin E uppfattar det som om det är en dispyt mellan honom och Palme. Har de sett rätt eftersom det här inte återkommer längre fram i utredningen? Båda beskriver klädseln på ungefär samma sätt och även att något mer än ett vanligt samtal utspelar sig. Åldern verkar däremot skilja sig åt litegrann. Av Guns sällskap Kjell-Åke J så uppfattar han ett sällskap med 5-6 personer så det pekar ju på att det kan vara en man där förutom Olof, Lisbet, Mårten och Ingrid K. Är det en händelse som Palmeutredarna inte fått att passa in i åtalet mot Christer P eller t.o.m. inte vill komma ut? I GMP-rekonstruktionen så nämns ingen av dessa iakttagelser. Varför har man inte gått vidare med detta (om det nu inte finns i det sekretessbelagda FU-materialet)? Kan mannen har berättat något som fått Palme att istället för att ta taxi hem eller dricka te hos Mårten ta sig till Skandiahuset för ett möte?
I GMP-rekonstruktionen så finns iakttagelser av Tammeleht av en man både en stund innan bion och efter bion av en och samma man. Det vore intressant att veta hur den personen såg ut. Är det någon som inväntar Palme för att säkerställa att denne går på Grand för att efter bion ta kontakt?
Jag tror det nästan är omöjligt att påvisa om någon följde efter från Grand och isåfall hur länge. Tycker det är mindre intressant och jag tycker folk låser sig för mkt vid om detaljer. Varför? Så många vittnen, så mkt oklart och ofullständigt. Anders kan va Skandiamannen, Skandiamannen kan va vemsomhelst, vemsomhelst kan va mördaren och mördaren kan varit Skandiamannen fast i beige rock. inge m kan ha sett nån osv i oändlighet. Verkar inte gå klarlägga allt i mörker och chock med så många folk. Det enda vi vet är att han blev skjuten vid dekorima och att mördaren kom dit. En konstig man vid grand. (Fanns många) Olof verkar ha segat den sista stunden. Lisbeth har en tanke om han märkte att han blev förföljd. Vi vet eg inget mer om promenaden. Ja att de gick över vägen och tittade i fönster. Det som är intressant är ju hur de logiskt, utan svar att de utesluter vissa saker. Det verkar enligt psykologi och forskning vara ett sk kaotiskt mord av en kaotisk gm. För att han uppträder så. Men det kan mkt väl varit planerat, kanske inte så organiserat som maffian eller landskupp, men ett möte kan mkt väl varit på g. Kan ju räckt med att mördaren Får en impuls och säger kort, gå till skandiahuset fort, Xx vill dig något, kolla upp vad det var om. Olof blir skeptisk å misstänksam, men går dit och han skjuts. Kanske fick han infon strax efter bion och gm rusade i väg. Kram
Vad tror du Gunnar om gmp att han inte velat gått om dem, men ”tvingats” till det för att de gick sakta. En impuls i impulsen?
Jag tror ganska mycket på Inge M:s vittnesuppgift om att gärningsmannen stod på plats i flera minuter. Och i så fall kan mördaren knappast ha gått om paret Palme på Sveavägens östra sida, då bör han ha posterat sig utanför Dekorima senast när Olof Och Lisbeth korsade Sveavägen.
Och det betyder i sin tur att han inte följt efter dem från bion.
Det är vad jag tror, och det var ju det du frågade om. Men visst finns det utrymme för osäkerhet.
Han verkar vara ett trovärdigt vittne. 👍🙂 men får man invända – tror du inte alla som aldrig sett ett nackskott och mord (nu vet jag inte om inge m sett det många mord) på öppen gata – skulle beskriva det som en slakt oavsett vem som utfört det? För ett nackskott är ju en slakt. Hursomhelst – tycker man borde börja om och utreda om det finns nåra som liknar gmp inom en area på 2 km igen på Sveavägen på nytt och ja knacka dörr igen och höra med gamlingar om de känner till nån som passar in på gmp vid den tidpunkten. Kanske nån som kommer ihåg nån kuf om det får frågorna efter gmp och kanske aldrig nånsin lagt märke till eller varit intresserad av mordet? Vore den en fantasivärld. Här måste msn börja om med hederligt polisarbete. Kanske sitter nån hyresvärd med oviktig men otrolig viktig info? Är jag pinsam!? 😅
Nej, jag tycker inte alls att du är pinsam.
En del som skriver på den här bloggen brukar ibland ursäkta sig och tro att alla andra vet så mycket bättre. Men när diskussionen gäller Palmemordet har vi det gemensamt att vi faktiskt inte vet svaret på de viktiga frågorna. Pinsam är man möjligen om man är omotiverat tvärsäker eller väldigt tjatig – inte för att man ställer frågor eller medger att man saknar vissa kunskaper. Men här på bloggen vill jag att man ska kunna diskutera utan att vara orolig för att vara pinsam även om man i någons ögon skulle vara det.
Däremot händer det att jag sätter ner foten om jag tycker att någon går utanför de regler som jag på egen hand bestämt mig för att upprätthålla. Inte ens då vill jag att någon ska känna sig pinsam, bara att personen i fråga gör som jag säger. 🙂
Gunnar,
Jag tror inte att Inge M såg GM under speciellt lång tid, speciellt inte under flera minuter. I det följande anger jag två skäl.
Det första skälet är vittnesmålen från Nikola och Hlg.(GMP).
Nikola passerade förmodligen Dekorima någon gång mellan 23.19.00 och 23.19.30 (jag tror mer på den senare tiden). Nikola såg ingen när han passerade.
Hlg passerade Dekorima 23.20 och har heller inte sett någon.
Visst kan Nikola och Hlg ha haft fel, men det är trots allt två personer som vittnat om en tom hörna och tillsammans ger det extra styrka.
Vidare bör vi komma ihåg att Dekorima var upplyst och att det borde varit enkelt att se GM. T ex vet vi att Inge M såg honom från en position betydligt längre bort. Dessutom säger Inge att GM stod på trottoaren, strax norr om hörnan, dvs att han i praktiken var väldigt exponerad. Att två personer ska ha missat honom är tveksamt.
Detta pekar på att GM anlände först efter 23.20.
Det andra skälet är Inge M’s vittnesmål.
Jag kan inte hitta någonting i förhören från 14/3 och 8/4 som pekar på att Inge såg GM under flera minuter. Den tolkning jag gör är snarare tvärtom, att han ser GM första gången väldigt nära inpå mordet. Men det är alltså en tolkning jag gör.
Sen träffades ju Inge M och Thomas Kanger vid 3-4 tillfällen och hade 5-6 timmar långa vilda diskussioner (ref Inge M i tingsrätten eller hovrätten).
Vid förhöret 12/11 1987 lämnade Inge M helt andra besked och sade helt plötsligt att han såg GM under 3-4 minuter. Mötena med Thomas Kanger kan ha haft en stor påverkan på hans vittnesmål. Detta är ju milt uttryckt beklagansvärt.
Åklagaren Almblad gick ganska hårt åt Inge angående detta och Inge medgav att han kände sig väldigt osäker.
Du kan ha rätt men problemet med denna typ av resonemang är att det ofta finns en möjlighet att tolka saker på helt annat sätt.
Mördaren kan ha velat undvika att väcka misstankar, vilket han gjort om han gömt sig bakom avfasningen eller i ett prång. Därför valde han att ställa sig relativt öppet på gatan och lita på att ingen tog notis om honom. Gömd hade han dessutom behövt kika fram för att hålla koll på makarna Palme när de kom vilket hade väckt ännu mer uppmärksamhet.
Angående Lisbet så kan han ha skjutit mot henne men trott att han träffat då hon faktiskt föll/drogs/böjde sig ner mot gatan efter att Olof fallit. Ytterligare en möjlighet är att han faktiskt inte ville skjuta Lisbet alls eftersom han inte kunde rättfärdiga det av politiska skäl. Det finns argument för att det andra skottet var det dödande och att det istället var det första som träffade Lisbet och att det var ett vådaskott.
Proffs (egentligen tränad och van skytt) eller amatör har diskuterats länge och det finns rimliga argument för båda. Jag anser att vi inte har tillräckligt mycket information för att avgöra huruvida det är en ensamagerande impulsstyrd gärningsman eller ett planerat mord.
Jon
Visst är det så att det finns andra möjligheter än de jag nämner. Min tro på en ensamagerande GM, triggad av en impuls växer sig förvisso allt starkare, men jag är givetvis inte helt säker.
Jag känner mig tämligen säker på att det första skottet träffade Olof. Det andra skottet – som jag upplever som rätt tafatt (min spekulation) – berättar för mig att GM inte hade någon plan för Lisbet. Hade han haft en plan borde han antingen skjutit och dödat Lisbet eller inte skjutit mot henne alls (jag tror inte på vådaskott). Men jag tror som sagt att han inte klarade av det av moraliska skäl, även om det sista kan låta lite konstigt i sammanhanget.
Jag skrev mer om det här:
https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-9661
Som sagt, jag tror inte riktigt på något vådaskott. Det var ju en revolver, och en sådan torde kräva en del beslutsamhet och kraft för att avfyras.
Självklart får man tro på ett alternativ men jag tycker att det är bra att du inte är helt säker. Alltför många har varit alltför säkra vilket är tröttsamt. Ett vådaskott kan ha orsakats av en plötslig rörelse eller händelse utom gärningsmannens kontroll. Det finns ju vissa tecken på interaktion mellan mördaren och Olof och då kan man tänka sig att något hände som gjorde att revolvern i sista stund styrdes åt höger men att mördaren sedan snabbt samlade sig och sköt ett skott till. Det som talar mot ett sådant scenario är såklart att många tecken tyder på att Olof sköts i ryggen utan att han var medveten om att det fanns en revolver i närheten. Tycker dock inte att man helt kan avskriva något av skotten som det dödande även om det såklart krävs bra argument för att ifrågasätta den officiella versionen.
Angående ensam gärningsman eller konspiration så tycker jag egentligen att det är mer intressant för Palmeutredningen att säkerställa att det inte är det senare än att fastställa vem gärningsmannen är om denne är ensam. Var det en ensam gärningsman spelar det inte lika stor roll för svensk historieskrivning som om det skulle vara en konspiration av politiska fiender. Förutom att juridiken kräver att det ska vara bortom rimligt tvivel att någon är skyldig för en fällande dom tycker jag det vore olyckligt om man genom att på lite för lösa boliner utropa en ensam gärningsman som mördaren också ”friar” en sammansvärjning som kanske är de verkligt skyldiga.
Sannerligen tack till Gunnar och alla här som med kunskap och eftertanke tolkar den relativt skrala fakta, motsägelsefulla vittnesmål och indicier som föreligger. Vad som svider i oss alla är den bristfälliga rekonstruktion, brottsplatshantering och vittnesbehandling som företogs under den första kritiska första tiden. Tänk om…..
Vi vet ju ytterst lite om vad vittnen sagt/inte sagt, gjort/inte gjort, sett/inte sett osv. Det enda vittne som jag anser inte finns några tveksamheter kring är Lars J (därmed enligt mig fakta att GM på platsen och uppe på kröner är en och samma person – inget utrymme för fler personer). Resterande vittnen får vi tolka utifrån sannolikhet och egna föreställningsramar – och det sker på bästa sätt i detta forum. Guldsleven till er alla”
Så var det inte – det var fotografen som föreslog att dom inte skulle stå vid fönstret trots skottsäkra fönster och Palme höll med, sa den kända meningen och satte sig i soffan. Så uppfattade jag det när jag lyssnade på honom.
Kul att få följa denna blogg och hoppas jag får följa denna blogg och skriva trots jag är ”nybörjare”. alltid varit intresserad av mordet, är tjej 37 och skev mitt första jobb om Palme som 12 åring ☺️ Mina tankar. Vittnen hit och dit.. det är inte konstigt att folk inte minns. Prova själv att låtsas det sker ett mord på stan. Ta fram mobilen och filma utan att titta på filmen. Prova sedan att säga hur folk gick, hade för kläder, längd. Nästintill omöjligt fast man är förberedd. Kläder kommer man nästan bara ihåg om det är samma märken man har själv, nån anhörig har en liknande jacka, att man aktivt tittat och då helst utan stresspåslag. Tycker folk lägger för mkt vikt vid vad vittnen sagt och säger och ändrar sig hit och dit. Vi är levande väsen som vill va duktiga och till lags. Självklart ska man lysssna på vittnen, men låt oss sansa oss. Likadant med polisarbetet. Man kan hitta saker i varje arbetsdag/arbetslag där misstag begås. För vi är människor, vi är levande varelser med olika känslor, värderingar, dåliga dagar på jobbet. Vissa verkar tro att varje ord folk säger är en konspiration. Vore konstigare om inga misstag begicks. Därmed inte sagt att inte vissa saker inte är mkt märkliga i utredningen. Här mördas stadsministern på öppen gata en mörk natt. Han hade många fienden. Han hade inget skydd. I en miljonstad. En fredag. Mängder av brott begicks skett samtidigt. Alla prostituerade, knarkare, bus och vanliga människor levde som vanligt och hade ingen connection till Palme. Alls. Så jag går på fakta, sunt förnuft. Att palme skulle bli skjuten av en alkis som inte hade en aning om att Palme var på bio utan skydd, som dessutom hade en skarpladdad pistol på sig och hade sån tur att han lyckades springa rätt. Nej. Vilka visste att Palme skulle på bio skyddslös? Där måste man börja tror jag. Min teori, 2-3 poliser som hade nån kontakt med ustasja rörelsen. Det förklarar att Säpo kan varit inblandad, det förklarar rädslan att ta i ngt annat spår än en ensam gärningsman. Det förklarar att Lisbet nämner ustasja först Som gm, att dom var flera gm på mordnatten. Det kan förklara Harvard dokumenten. Nån utpressning. Kan förklara mötesteorin. Är det ens kollat upp om det finns nån koppling ustasja – Harvard på ngt vis? Om nån studerat där, lyssnat på Palme, känt nån polis i Sverige? Vilka hade Joakim och Palme kontakt med därifrån? Högerextremism i kombo med någon säpoanställd är mitt stalltips. Vill gärna ha feedback och synpunkter om ni tycker jag är ute fel och en foliehatt. Kram på er!
Välkommen till bloggen! Det finns ingen anledning att slå fast att du skulle vara mer fel ute än någon annan. Tills brottet är uppklarat vet vi inte vad som är rätt. Dina tankegångar är lika rimliga som många andra, som jag ser det.
I övrigt finns det säkert fler som är aktiva här på bloggen som har konkreta synpunkter på det du skrivit.
En jättedum fråga? Är rent personliga skäl, det som inte har något med politiken utrett? Eller kan det finnas i sekretessmärkta materialet? Tänker på hans anteckningsbok som ingen verkar veta var den finns eller vill säga något om. Jättekänsligt att ta upp, men Palme hade väl ett privatliv och var väl rätt mån om det också.
Det finns en del i Granskningskommissionens betänkande om den här frågan, framför allt på sidorna 197-199 och 257-262. Där framgår att utredningsåtgärderna om den mördade statsministerns privatliv tycks ha varit rätt ofullständiga. Sammanfattningsvis skriver kommissionen att det finns ”tydliga brister beträffande utredningen av Olof Palmes privata förhållanden” (sid 259).
Vem var det Nikola såg i blå tenson-jacka vid den norra reklampelaren?
Nu prövar jag hypotesen att personen var en GM som följt efter makarna Palme från Grand i syfte att skjuta Palme (i princip GMP’s förslag). I så fall hände detta:
GM följde efter makarna Palme från Grand i syfte att skjuta Olof.
GM följde efter makarna Palme när de korsade Sveavägen.
När makarna Palme stannade vid Sari avstod GM från att skjuta. Varför? Kände han sig exponerad?
En stund senare mötte Nikola makarna Palme vid La Carterie och såg samtidigt GM vid norra reklamskylten följa efter.
Men hur såg rörelsen ut mellan Sari och La Carterie? Valde GM att passera makarna Palme vid Sari för att stunden senare låta sig bli passerad av de samma? Märklig rörelse. Eller väntade GM vid Sari och tog rygg på makarna Palme när de tittat färdigt i butiksfönstret?
Söder om norra reklampelaren passerade GM återigen makarna Palme. Varför? Det känns ju som en ytterst svårmotiverad omkörning om man vill skjuta Palme. Det hade väl varit bättre att smyga sig på bakifrån.
Någonstans mellan La Carterie och Dekorima passerade GM vittnet Anders B utan att Anders B märkte något.
Det finns även en risk att GM såg Anders B och trots detta valt att skjuta. GMP tror det, men jag tror inte att någon GM skulle skjuta Palme med vetskap om Anders närvaro.
Någonstans mellan La Carterie och Dekorima passerade även makarna Palme Anders B utan att de märkte varandra.
GM ställde sig synlig vid det upplysta Dekorima och väntade. Varför ställde han sig helt plötsligt synlig när han stunden innan var så mån om att inte bli exponerad vid Sari? Varför gömde han sig inte i ett prång eller bakom avfasningen?
Förloppet innehåller för många märkliga rörelser och beslut för att jag ska kunna tro på det.
Min slutsats blir:
Personen Nikola såg vid den norra reklampelaren i blå tenson-jacka var inte någon GM som följt efter makarna Palme från Grand i syfte att skjuta Olof.
Om Palme snabbt inte pratade med mördaren? Får en inre magkänsla att dom kände varandra sedan tidigare på något vis. Lisbeth kan mkt väl gått lite före och missat en snabb ordväxling om det var en människa Olof kände till. vi vet väl inte allt Lisbeth sagt? Hon kanske tidigt uppgett att Olof pratade med nån men att det är under FU sekretess fortfarande! Därav det officiellt lilla som kommer fram om 3 gm. Rätta mig gärna om jag har fel.
JD.
Jag har gjort samma reflektion angående detta märkliga jojo-samspel mellan makarna Palme och Blåjackan
Hur kunde han obemärkt passera dem på den i övrigt folktomma trottoaren, och dessutom kommit i så god tid före att IM upplevt att han stått där flera minuter?
Om även han passerat Anders B har vi ytterligare en person utöver makarna P som han inte registrerat.
Kan blåjackan ha varit ett okänt fyllo som inte kom speciellt nära, utan var någonstans norr om bankomaten då det small?
I så fall har han inte passerat Anders B.
Eller kanske hade han en roll som extraresurs om något skulle gå fel?
Om ett möte ägt rum på någon plats längs sträckan, och att vi tänker oss att tidsskillnaden på 43 sekunder också är ett tecken på ett sådant scenario, så kan ju detta möte ha inbegripit blåjackan och makarna Palme.
Eller är svaret att det verkligen var Anders B som i efterhand helt enkelt glömt bort att han gått efter sitt sällskap och ångrat sig och vänt tillbaka?
Han såg ryggarna på dem, men kan detta verkligen ha ägt rum utanför bankomaten?
Detta kanske är den minst krångliga förklaringen?
Ytterligare en möjlighet at att något gått snett i vallningen med Nicola, men vad?
Det finns möjliga förklaringar, men alla varianter säljer sig dyrt, och förutsätter att man misshandlar något vittnesmål ganska ordentligt.
Jörgen,
Som jag ser det finns åtminstone fyra möjligheter:
1. Blåjackan är GM som följt efter makarna Palme från Grand. Ungefär enligt GMP.
Den möjligheten uteslöt jag i mitt ovanstående inlägg, och du verkar vara inne på samma linje.
2. Blåjackan är Skandiamannen (som GM).
Skandiamannen är som bekant min huvudmisstänkte, men jag tvivlar på att det är han som är blåjackan vid norra reklampelaren. Det skulle kräva att han tagit en omotiverad högersväng när han kommit ut på trottoaren. Omotiverad så till vida att han pratade T-banetider med Henry innan han gick ut. Dessutom ställer högersvängen krav på att han kommit ut ännu tidigare, och tiderna är redan ansträngda för hans del. Och dessutom skulle han ha passerat Nikolas synfält utan att Nikola märkte det.
3. Blåjackan skulle kunna vara en okänd person, våldsam, berusad och beväpnad och som kommit längre norrifrån i snabbare takt än makarna Palme, och passerat dem ungefär vid Skandia utan att se dem. Han stannar och tar en cigg vid Dekorima och råkar se Palme när han också kommit dit. Han söker kontakt, får negativ respons och kortsluter. Konkurrerande alternativ till mitt favoritscenario med Skandiamannen.
4. Blåjackan är Anders B. (klart mest sannolik, enligt mig)
Detta har hela tiden varit min favoritförklaring.
Jag vet att den gör avsteg från Anders vittnesmål (max 10 meter norr om banken), men avsteget ligger på insidan om vad som kan anses vara tillåtet, tycker jag. I TR och HR pekade han ut Götabanken som liggandes mitt i kvarteret. Han kanske tog fel. Jag tror inte att han var speciellt berusad, utan snarare trött och längtade hem till frugan. Uppmärksamheten var kanske inte på topp.
Förloppet (4) med Anders skulle kunna vara:
Han står några meter norr om bankomaten (kan det vara de max 10 metrarna han talar om?!?).
När vännerna är klara med sina bankomatuttag swishar de förbi honom och han sugs med.
Under snabb promenad försöker han nå vännerna verbalt utan att lyckas.
Vid norra reklampelaren ger han upp och ställer sig och väntar.
Vännerna lämnar kvarteret en stund innan makarna Palme kommer dit.
När makarna Palme nått La Careterie påbörjar Anders sin promenad söderut.
Nikola får syn på dem.
GM dyker upp vid Dekorima.
GM ansluter till makarna Palme när de kommit dit.
GM ser inte Anders som är skymd av makarna Palme.
Anders har börjat snedda inåt trottoaren och får syn på de tre.
Egentligen inga konstigheter, förutom avsteget från Anders vittnesmål om de tio metrarna.
T ex blir det enklare att förlåta Anders och makarna Palme för att de inte sett varandra.
Man kan även förstå att en väntande GM vid Dekorima inte såg Anders som kanske var skymd av makarna Palme.
Och Anders färg på jackan stämmer med Nikolas vittnesmål.
Så på det hela taget känns Blåjackan = Anders B klart mer logisk än det första alternativet dvs att blåjackan = Grandmannen. Och även bättre än de två andra alternativen.
Du nämner en variant med ett oskyldigt fyllo. Jag har inte funderat över det innan, men det är ju också en möjlighet.
Mötesscenariot tror jag inte riktigt på. T ex pga Lisbets vittnesmål.
Det är mycket jag kan skriva under på, men Anders B är ganska tydlig med att han observerar tre personer som till synes promenerar tillsammans och verkar ha inbördes kontakt. Han anser att de går en kort sträcka på det sättet innan mördaren skjuter – vilket då kommer som en fullständig överraskning för Anders. Det stämmer för mig bra med att gärningsmannen har slutit upp strax söder om annonspelaren, inte att han står i hörnan och skjuter när paret Palme kommer förbi.
Gunnar, tack för kommentaren.
Jag kanske rörde till det i mitt inlägg så att det blev lite missförstånd. Så som du beskriver det är också så jag menar att det gått till!
GM väntar någonstans norr om Dekorimas hörna men söder om den södra annonspelaren. GM står alltså inte vid själva hörnan.
GM ansluter när Palme passerar.
Alla tre promenerar. Någon form av kort kontakt äger rum.
Under tiden har Anders kommit ifatt och ser alla tre promenera och att de tycks vara goda vänner. Skottet kommer därför som en överraskning för honom.
Promenaden är kort.
I förloppet som förespråkas i GMP går först GM och därefter makarna Palme förbi Anders utan att de märkt varandra. Jag menar alltså ögonblicket då de går förbi Anders. Han har inte märkt omkörningen. Däremot såg han alla tre stunden senare när alla tre gick tillsammans.
JD, Gunnar och alla andra.
Jag anser nog också att det är mycket sannolikt att det var Anders, med viss reservation för teorin om extraresursen.
Mördaren kan det knappast ha varit.
Växelspelet mellan honom och makarna Palme längs promenaden
vore allt för uppseendeväckande.
Han hade inte heller hunnit ta plats vid Dekorima under så lång tid som Inge M beskriver.
Inte ens om vi halverar tiden.
I dagsläget tycker jag så, men jag har nog inte riktigt landat slutgiltigt om jag känner mig själv rätt.
Frågan är svår, och kräver att man i någon mån gör starka ifrågasättanden av vittnesutsagorna från Anders B, Nicola F, eller Lisbeth Palme.
Ytterligare en fråga som dyker upp här blir då huruvida Nicolas observation gjordes efter att vännerna gått vidare norrut enligt JD:s modell, eller om den gjordes då de fortfarande var kvar i bankomaten enligt Gunnars modell.
Båda varianterna väcker nya frågeställningar.
I den första varianten bör ju Anders gått bakom över 70 meter, och vi vet ju inte om detta var den exakta vändpunkten, eller om han varit ytterligare en bit längre norrut.
Hur kan han ha missat denna promenad?
Den andra varianten förutsätter att Anders gått norrut, och vänt tio meter norr om La Carterie och kommit åter innan vännerna kommit ut.
Även då måste han ha gått bakom hela sträckan.
Antingen som en obruten promenad fram till skotten, och att han tittade bakåt och såg ryggen på sina vänner som lämnade bankomaten och gick norrut i samband med att han precis passerat.
Eller som en promenad uppdelad i två delar; där han gör ett kortare uppehåll utanför bankomaten för samtal och överläggning med vännerna.
Precis i enlighet med hur vännerna beskriver.
Jag tror att det kan röra sig om en promenad på totalt 120 meter tur och retur.
Har han hunnit detta, under tiden då vännerna var inne?
120 meter kan göras på två minuter, så visst är det möjligt.
Men det finns ingen antydan om detta i vittnesmålet, och någon av de övriga sade också att de var inne alla fyra, så även den varianten med sina undervarianter blir knepig att få ihop om man ska tolka vittnesmålen bokstavligt.
Att han i hovrätten säger att han observerat de tre personerna max två meter innan skotten blir ju också mycket svårt att få in i en passande kontext till samtliga ovanstående varianter.
Det enklaste kanske är att avfärda Nicola F:s vittnesmål som opålitligt, avseende positionerna mellan blåjackan och makarna Palme, men det är lika svårt att hitta en alternativ position för var hans observation egentligen borde ägt rum.
Jörgen
Första varianten:
Hur kan han ha missat denna promenad? Jag vet inte om du menar att han missat sin egen långa promenad, eller om du menar att han missat att han gått bakom makarna Palme så länge. Båda frågorna är väl egentligen rätt bra. Att han missat sin egen långa promenad kan bero på att utfrågarna aldrig ställde frågan angående dess längd direkt (OBS: jag har inte förhören aktuella, så kanske är jag ute och cyklar). Att han inte märkt makarna Palme förrän efter ca 60 meter erkänner jag känns märkligt. Jag brukar tänka att han gick långt ut på trottoaren, dvs inte rakt bakom Palme, och sneddade in bakom dem rätt sent. Kanske lite krystat.
Den andra varianten antar jag utgår från att Inge M sett en grupp på 5-7 personer väldigt nära inpå mordet. Jag tror att IM tagit fel och att han på något märkligt sätt krympt tidsaxeln. Vidare skulle detta innebära att Nikola befann sig norr om Anders vänner när det small. Då borde kan kanske sett dem när han vände sig om. Erkänner att jag inte vet vilken väg Anders vänner tog. Antar att de gick förbi Bonnierhuset, precis som Nikola gjorde.
JD.
Jo jag menar båda promenaderna, fram och åter, och jag är oerhört ambivalent i denna fråga. Jag kan inte hitta något bra svar, utan att grovt modifiera något av vittnesmålen, vilket jag inte vill göra. Jag nöjer mig med att resonera mig fram till några möjliga alternativ, och sen får dagsformen avgöra vad jag tror.
Det jag i resonemanget med dig fått klarare för mig är att blåjackan åtminstone inte var gärningsmannen.
Jag hade egentligen inte någon tanke på gruppen som IM sett passera, men det är klart att det är ytterligare en omständighet som komplicerar bilden.
Jag tror så här:
1/ GM väntade vid Dekorima enl. Inge M, han var en rutinerad spanare som kunde hålla ”sig osynlig”, få lade märke till honom. GM var kanske inte svensk och skulle behöva en ”judas” för att med 100% mörda rätt Olof Palme.
2/ ”Blåjackan” Tenson-mannen var denna judas som kunde peka ut OP för GM.
Han var även en extraresurs om något gick fel.
Han har nog aldrig passerat Dekorima och MP, efter mordet avvek han norrut, och teorin att Anders B var Tenson-mannen uppkom.
JD
Nicola F ser detsamma som GM och Jan-Åke S ser, en man i blå jacka, som promenerar bakom makarna Palme. Det är ingen annan än vittnet Anders B, som själv säger han promenerade bakom makarna Palme, några meter innan mordet.
Jan Olsson och Ulf Åsgård skriver på sida 88 ” Den slutliga bedömning gärningsmannen gjort i detta läge bör ha innefattat följande komponenter: Vittnet Anders B kommer gående alldeles bakom paret Palme….. Upenbarligen ansåg sig gärningsmannen kunna bortse från Anders B”
Jan Olsson och Ulf Åsgård har rätt, Palme föll offer för en impulsstyrd gärningsman. Mordet var resultatet av en negativ impuls.
Mitt intryck är att gärningsmannen behövde Olofs hjälp till något, han ville bara prata med Olof om något. Det var därför han bortså från Anders B och bilarna i korsningen. Det är för att Olof avisar honom, att han skjuter.
Lisbeth vänder upp och ner på detta och säger GM avisar hjälpa dom efter skotten.
Det som stör mig är slumpen. I min värld är det långsökt att Palme av en slump när han är ute, när ingen eller få vet att han är oskyddad, råkar ut för en ensam galning på sin i det närmsta impulsstyrda kväll. Som av en slump råkar ha vapen på sig, som av en slump är galen nog att skjuta. Som är så kall att han skjuter så bra? Som sedan kommer undan. Någon hade koll. Sedan när den kollen började är ju mest intressant. Kan ju va timmars koll, men också veckor, månaders. Visst kan impulser mörda, men då brukar det andra bli rätt impulsstyrt också. Hur skulle skandiamannen kunnat veta att Palme skulle gå förbi? Då måste nån informerat honom och det är ju mkt mkt möjligt. Men vem informerade honom/ när och hur länge hade han/dem isåfall väntat på detta tillfälle?
sprokket
För mig är Skandiamannen en ganska het kandidat som GM. Men inte så som du skriver i de tre sista meningarna.
Jag är mest inne på att Skandiamannen fick syn på Palme först när han gick ut på trottoaren. Därefter gick Skandiamannen till Dekorima och väntade in Palme i syfte att säga goddag i all välmening. Han blev avsnäst och reagerade väldigt negativt.
Jag tycker inte att man kan utesluta en sådan möjlighet, Visst är det slump i kombination med en impulsstyrd handling och sådant är ovanligt, men det kan ju ha hänt…
Inget är löst så allt är möjligt – din teori är möjlig såklart! 💁♀️ Men om jag får invända mot det – utan att du tar det personligt utan som ett bollplank – skulle Lisbeth inte kommit ihåg om Olof snäste bort någon? Varför skulle hon skydda en som Skamdiamannen? Klart man kan missa en kort ordväxling om hon går framför och trafiken ljuder etc. är mkt väl inne på att alla tre pratat med varandra på ca 45 sek. Då har Lisbeth uppfattat vem och vad det handlade om. Jag tror dom kände till varandra. Då blir ju givetvis frågan varför och vem hon ville skydda? Om hon kände att hon behövde det, hon litade då inte på polisen som läckte allt hon sa från första stund. Kanske hon redan berättat mkt mer nu i hemligstämplat material som fortfarande utreds? Tror och hoppas att någon innan den dör lägger korten på borden och berättar när denne inser att denne inte har ngt att förlora. Barnen kanske vill berätta något mer sen, vad som helst, men som av respekt för deras föräldrar och att de kanske inte orkar leva de år de har kvar med en till sväng av världspressen igen. De är ju enorma påfrestningar som förändrat alla vittnens liv över en natt. Vi kan nog inte ens tänka oss hur stort det blev för dem. En blev ju riktigt sjuk av allting. Nåväl. Vi kommer att få ett svar, det är jag helt övertygad om. Någon kommer vilja lätta sitt hjärta när vi minst anar det när tiden är kommen.
sprokket
Jag tror också ”dom kände till varandra” i alla fall Lisbeth och GM. Du frågar ”varför och vem hon ville skydda” Svaret är, hon ville först och främst skydda sig själv, men kunde inte göra det, utan att samtidigt skydda GM. GM drog henne in i något hon inte hade förutsett skulle kunna hända, ett mord.
Anders
Mitt enda syfte med mitt ursprungliga inlägg var att försöka utröna vem det var som Nikola såg vid den norra annonspelaren: vad det Anders B eller någon annan?
I första inlägget försökte jag vederlägga teorin om att det var ”Grandmannen” som Nikola såg.
Min slutsats i andra inlägget var att Nikola såg Anders B.
Tyvärr nämnde jag ordet GMP, men mitt syfte var aldrig att göra vare sig tummen upp eller ner för teorin i GMP. Nu hamnade diskussionen utanför mitt ursprungliga syfte, och det är mitt eget fel…
Men jag vill ändå kommentera det du skriver.
Absolut var det Anders B som gick bakom makarna Palme de SISTA metrarna vid Dekorima.
Däremot är det oklart i GMP om man menar att det var Grandmannen eller Anders B som stod vid den norra annonspelaren. Man beskriver promenaden på två ställen: sid 87 och 97. Jag vet faktiskt inte vad de menar…
Du använder ordet impuls. Då vill jag passa på att ge min definition:
A. Med ”impuls” menar jag ett förlopp som varar under max en ,minut. Ett slumpscenario.
B. Med ”halvplan” menar jag det tre timmar långa förloppet som finns i Grandscenariot.
C. Med ”plan” menar jag något som var planerat månader i förväg.
För mig är A och B väsensskilda.
Enligt B har GM tre timmar på sig att ångra sitt beslut att döda Palme.
Enligt A finns ingen tid för ånger.
Det är en enorm skillnad, och kan ställa helt olika krav på GM’s personlighet.
Anders, du får givetvis använda vilka ord du vill!
Jag tror på slumpscenariot enligt A.
Jag tycker att din mening ”Mitt intryck är att gärningsmannen behövde Olofs hjälp till något” är ganska vettig.
Men som sagt, mitt enda syfte var egentligen att utröna vem det var som Nikola såg, och jag tror det var Anders B.
Som proffessorn Leif G.W Persson säger: Hata slumpen.
Bra resonerat!
Det finns alldeles för mycket som ‘diskvalificerar’ slumpen i MOP. Det finns också alldeles för mycket ‘runt omkring’ – både före och efteråt – som också indikerar att det var allt annat än slumpen som spelade roll då Olof Palme sköts ner sent på kvällen på öppen gata.
”Det händer HÄR också, i Sverige…”
Hörrni – HJÄLP – slog mig när jag lyssnade på Mårten Palme igår, som tyckte föräldrarna borde tagit Taxi för fritt citerat, ”det var så mkt skumt folk vid restaurangen monte Carlo” där dom skulle gå förbi. Vet någon var den ligger? Vet någon om Balkan maffian härjade där och när dom i så fall började ”ta över”- har för mig att jag läste det på Flashback! Gick dom förbi där? De kan förklara att Lisbeth omedelbart efter skotten, sagt ustasja och två gärningsmän till Åke R, polisen som skrev det första rikslarmet, och också skyttens ”erfarenhet” var fick hon just det ifrån annars? Nån som ”kan” monte Carlo, som festat där? Var ligger den och ägdes den av balkanfolk? Synpunkter på teorin från Gunnar tack! 😁
Hade samma män haft span utanför lgheten och koll sen tidigare hade dom ju världens chans när dom såg avsaknaden av livvakter. Det förklarar dock inte Lisbeths mystiska och tysta beteende i den fortsatta utredningen och inte eller Säpos märkliga agerande såvitt ingen i Säpo hade connection med ustasjarörelsen! Vet någon det?
Det är jätteintressant att du nämner ustasjarörelsen. Har du någon mer kunskap?
Vilka personer har du i åtanke med ustasjarörelsen förutom Miro Baresic som satt inspärrad vid tiden för attentatet?
nej ingen mer kunskap alls annat det jag läst på. Det är mer en kvinlig magkänsla jag alltid haft. Någon från ex Jugoslavien.
1. Lisbeth sa direkt namnet enligt polisen som först förhörde.
2. Mårten har berättat själv i intervju att han inte tyckte dom skulle ta taxi och fritt citerat ”det rörde sig mystiskt folk vid monte Carlo”
3. Det jublades från vissa inne på restaurangen enligt en servitris som intervjuats av SvD när tidningen efterlyste minnen från mordnatten.
Vilka ägde restaurangen, eller vilka var där? Inte en alltför vild gissning att många jugoslaver hängde där. Har läst det på Flashback så ta den uppgiften för vad den är. Liknar ju mkt ett maffiamord i min värld och ja – har man stridit i Jugoslavien kan man oftast skjuta.
4. Teorier/spekulationer/sanning – nån som vet konkret? finns att Palme/Säpo skulle lovat Miro nåd men så blev det ej. Nån på säpo/polisen kanske ville ha bort Palme, vi vet säkert att såna sympatier fanns hos vissa poliser. Dom kanske hade kontakt med Ustasja tom iom deras gemensamma intresse.
5. Förklarar mötesteorin, rädslan och ”tystanden” hos Lisbeth om Palme stannade och växlade nåra ord med en någon de känner väl till, som sedan drar och sedan får ett skott av antingen denne eller en nazist i långrock från Balkan
Jag tror, om jag får gissa att sanningen finns i det sekretessmaterial som fortfarande är under utredning och kanske hos någon 80+ fd militär nånstans i Zagreb.
Massakera gärna min teori 🤗😘
Restaurang Monte Carlo som hade ett visst rykte om sig att vara ett stökigt ställe låg i korsningen Sveavägen/Kungsgatan, på nordvästra sidan. Jag har inga kunskaper om ägarförhållanden.
Åsgård/Olsson analysera promenaden mellan SARI och Dekorima.
…”Enl Lisbeth Palme stannade man vid ytterligare något butiksfönster. I detta läge tvingas gärningsmannen passera Palme, och ett rimligt val i den situationen är att gå en rejäl bit framför och invänta vid en lämplig plats…”
(Prövning av konspirationshypoteser sid 87)
Det som förbryllar mig är Att Åsgård/Olsson påstår att Lisbeth säger att man stannade vid ytterligare något butiksfönster och att man också konstaterar att promenaden gick långsamt.
Några sidor längre ner låter det lite annorlunda ändå:
”Lisbeth minns inte om de stannade vid ytterligare något skyltfönster, däremot framgår att paret gick långsamt”
(Prövning av hypotesen om ensamagerande gärningsmän 97)
Nu minns hon inte det hon tidigare bekräftat -att de inte tittade i fler skyltfönster.
Då undrar man:
Säger hon att de stannade vid något skyltfönster, eller säger hon att hon är osäker på den saken?
Framgår det att de gick långsamt?
Varifrån kommer uppgifterna i GMP?
Vad säger hon då i de förhör vi har tillgång till?
Anteckningar 86.03.01
”Något längre fram gick de över gatan för att se i ett skyltfönster varefter de fortsatte på den västra trottoaren.
De gick arm i arm med fru Palme till höger om Olof Palme”.
Anteckningar från samtal med Holmér 86.03.25
”När de kom över på motsatt sida gick de och tittade i några affärer, ibland gick de var för sig, men när skotten föll gick de arm i arm”
Sammanfattning förhör 86 04 29:
…”De sneddade över Sveavägen i riktning mot affären SARI, där Lisbeth en kort stund tittade i skyltfönstren.
De fortsatte sedan Sveavägen i samma riktning.
Lisbeth Palme höll då maken under armen och gick ytterst mot gatan.
Under promenaden hade hon inte lagt märke till några personer, varken framför eller bakom.
De stannade inte på Sveavägen och tittade i fler skyltfönster, utan gick framåt i promenadtakt”.
Förhör 89.01.26:
Efter att Lisbeth och Olof Palme korsat vägen stannade Lisbeth Palme själv högst tio sekunder framför butiken SARI.
Vad säger hon i tingsrätten då hon får frågan av Helin?
AH
-Går ni fort?
LP. Ja ganska fort.
Och i hovrätten då hon svarar på samma fråga ställd av försvaret.
Lars Ekman:
-Ni berättade att när ni korsat Sveavägen och kommit fram till andra sidan tittade ni hastigt, 5-10 sekunder i en affär och fortsatte sedan Sveavägen söderut. Kan ni säga något om i vilken takt ni promenerar söderut fram mot Tunnelgatan?
LP. Ganska raskt tror jag.
Ekman. Ganska raskt,Ja tack.
Lisbeth säger alltså inte någonstans i dessa förhör att hon tittade i fler fönster, och att de gick långsamt, utan är tydligare med motsatsen.
Vad är det då enl Åsgård/Olsson som gör att det framgår att de gick långsamt, och var kan man läsa att Lisbeth säger att de tittade i ytterligare något butiksfönster?
Angående gånghastigheter så har jag ett scenario som jag funderat på som är relaterat till det. I denna teori så vill jag prova ett scenario där Grandmannen är GM och att personen Nicola ser är vittnet Anders (Som jag tycker är mest sannolikt även om det inte är uteslutet att det är GM). Hur kan Grandmannen ta sig till mordplatsen till synes obemärkt utan att vittnen tar notis om det?
Mitt Scenario är:
1. Grandmannen/GM är tillbaka till Bion kl 23 efter att anskaffat vapen mellan 21-23
2. Grandmannen/GM ser att paret Palme börja gå söderut på Sveagatan ca 23.15 och drar då (den felaktiga) slutsatsen att de är på väg till tunnelbanestationen vid tunnelgatan
3. Grandmannen/GM behöver då obemärkt ta sig förbi makarna Palme och väljer då att gå hastigt/småjogga på Luntmakargatan i stället för den mycket mer trafikerade och befolkade Sveavägen, dvs han har bra lokalkännedom.
4. Grandmannen/GM kommer fram till korsningen Tunnelgatan/Sveavägen efter ca 5 min (23.20) för att invänta paret Palme som går långsammare och tittar i skyltfönster(motsägs dock av Jörgens inlägg ovan). Grandmannen/GM observeras då av Inge M någon minut innan gärningen (Enligt JDs teori)
Svagheter i teorin ovan är punkt 2 att Gärningsmannen drar slutsatsen att makarna Palme är på väg till tunnelbanestationen. Dessutom att makarna Palme behöver ta lång tid på sig och GM måste vara snabb trots en omväg.
Men det skulle förklara scenariot där det är en ensam Gärningsman (har svårt att se en ensam gärningsman om det inte skulle vara Grandmannen) och hur han helt plötsligt bara dyker upp på mordplatsen utan att vittnen ser det.
Johan.
Det är inte helt olikt teorin att gärningsmannen/Grandmannen i stället fortsatt på Sveavägens västra sida som Paul Smith lanserat.
Det finns tidsmarginal för att dra båda scenarierna i hamn, även om din teori förutsätter en extravända på ca 110 meter.
Att han ändå har en hel minut till godo måste innebära att han sprungit ordentligt.
Teorin är betydligt bättre än den orimliga Filter-teorin med färd genom Skandiahuset samtal med vakt m.m.
Alla tre teorierna har ändå den gemensamma nämnaren att gärningsmannen inte passerat makarna Palme på trottoaren; vilket förefaller mer svårsmält.
Vi har dock ett problem med Inge M, som såg skytten vänta flera minuter innan.
Den är svår att komma runt, och kräver att Inge missbedömt tiden, eller förväxlat den väntande mannen med gärningsmannen precis innan mordet.
Jag har inga svar, men Filter-teorin går helt enkelt bort för min del.
Jag tycker definitivt att Lisbeth Palmes beskrivning av promenadhastigheten, och hennes beskrivning av den fullständigt händelselösa promenaden mellan Sari och Dekorima bör ifrågasättas.
Mycket pekar på att den inte var lika händelselös som hon beskrivit, och jag undrar hur Åsgård/ Olsson kommit fram till den slutsatsen.
Den kan ju knappast grunda sig på hennes vittnesmål.
Hej Johan!
Jag ser min signatur i ditt inlägg och behöver nog göra ett förtydligande.
Du skriver:
” Grandmannen/GM observeras då av Inge M någon minut innan gärningen (Enligt JDs teori)”
Det har kanske missförstått något av det jag skrivit. Saken är den att jag inte tror på någon Grandman alls. Jag tror att GM dök upp vid Dekorima först efter 23.20. Jag tror inte att han har varit vid Grand och sett makarna Palme. Jag tror att han fick syn på dem väldigt nära inpå mordet, max en minut.
Eller för att vara lite mer konkret: jag tror att Skandiamannen kan ha varit skyldig och att förloppet är ungefär såhär:
1. Han går ut på trottoaren strax efter 23.20.20 och får syn på Palme.
2. Han skyndar sig till Dekorima för att invänta makarna Palme. Han är där strax innan 23.21. Han har ingen plan på att skjuta Olof. Han vill bara säga goddag till statsministern.,
3. När makarna Palme kommer förbi,hakar han på. Han tilltalar Olof men blir avsnäst.
4. Han blir ursinnig och tar fram sitt vapen ur innerfickan och skjuter.
Ett alternativ jag kan tänka mig är att SE inte såg Palme när han kom ut på trottoaren. Vid Dekorima stannade han för att tända en cigarett (han var rökare). Innan han hann tända kom makarna Palme dit. Därefter enligt ovan.
Mitt främsta skäl till att inte tro på SE i ett Grandscenario är min tro på att ett så långt förlopp (tre timmar) indikerar en psykiskt störd person, och det är inget epitet jag kan sätta på SE. Däremot tror jag definitivt på honom i ett ”impulsscenario”.
Johan
I mitt första inlägg försökte jag endast reda ut ett missförstånd om vad jag egentligen sagt innan.
I detta inlägg kommenterar jag ditt förslag.
För det första förutsätter jag att du inte talar om Skandiamannen.
Du skriver inte i vilket skede GM ska ha gått förbi makarna Palme. Låt oss säga att han väljer att gå förbi direkt vid Grand. Det är en viktig förutsättning att han går om tidigt. T ex skulle han ha kunnat korsa Sveavägen redan vid Grand.
Normalt avstånd mellan Grand och Dekorima är 330 m. Lägg till en geometrisk vägskillnad på dubbla kortsidan av Skandiahuset dvs ungefär 2*60=120 m. Total väglängd blir 330+120=450 m. Normal gånghastighet för en vuxen människa är 1.4 m/s. Det betyder att GM – om han startade gå 23.15.00 – skulle kunna nå Dekorima vid 23.20.20. Då klarar du enkelt steg 4 i ditt förslag, även med normal gånghastighet.
Observera att GM måste gå om Palme vid Grand. Om han följer efter en bit kommer han tappa tid, pga makarna Palmes långsamma promenad, och då måste han springa runt Skandiahuset. Du behöver precisera ditt förslag avseende när du menar att han passerade Palme!
Vidare gäller det att Inge M gjort sin initiala observation av GM först efter 23.20. Det är kanske lite kontroversiellt, men jag tror att det kan ha varit så!
Johan, jag tycker att ditt förslag är kreativt och kanske skulle kunna användas på GH. Jag tror att Asgård/Olsson missat förloppet du beskriver.
Däremot tror jag ändå inte på ditt förslag eftersom min tro på Skandiamannen – i ett extremt kort scenario som i sin helhet utspelar sig mellan Skandias entré och mordplatsen – är för stor.
Förresten har jag tidigare kritiserat GMP eftersom det kräver en Grandman och därmed utesluter alla förlopp som involverar en GM som snedtänder under en extremt kort impuls, mindre än en minut. Se här:
https://gunnarwall.wordpress.com/2019/03/28/har-ar-de-saknade-sidorna-och-raderna-i-garningsmannaprofilen/#comment-10801
En viktig detalj som jag tjatat om, vet inte hur många gånger, är att sista gången Mårten iakttog mannen vid möbelaffären var föräldrarna redan vid Kammakargatan. Avståndet mellan makarna Palme och mannen är då redan 40 meter.
Det bör då ha tagit mannen minst en minut att komma i kapp.
Som tidigast bör det kunna ha skett strax efter Adolf Fredriks kyrka, och där har Palmes bara ca 200 m kvar att traska till Dekorimahörnan.
Allt som Grandmannen från denna punkt kan tänkas ha hittat på måste relateras till denna 200 m korta promenad.
Min magkänsla har alltid varit att GM inte följt med från Grand. Det är fullt möjligt att det var så men jag tycker det känns lite konstigt att GM ska ha gått om makarna Palme och sedan ställt sig och väntat. Om han nu bestämt sig för Dekorimahörnan, varför inte bara gå några meter efter och sedan med några hastiga steg gå ikapp och skjuta när de kom fram till Tunnelgatan? Dessutom är vittnesmålen från Grand väldigt brokiga. Det verkar vara flera personer som beskrivs. Antingen är någon av dem gärningsmannen men det kan också röra sig om flera Grandmän som är på bevakningsuppdrag. Eller så är det helt enkelt så att vittnena skenat iväg lite och övertolkat situationen.
Ja, det är värt att notera att av alla personer som befann sig vid Grand efter föreställningen lyckades inte Palmeåklagarna inför rättegången mot Pettersson hitta en enda person som påstod sig ha sett att det fanns någon som förföljde paret Palme därifrån.
Mårten Palme var den som kom närmast. I Börje Wingrens förhör med honom från mordnatten heter det att mannen som stått och tittat i skyltfönstret börjar gå efter makarna Palme. Men i rätten där vi tar del av Mårtens egna ord är det annorlunda. Jag citerar ur min bok Mordgåtan Olof Palme (som nu även finns som ljudboksserie och även e-bok), sid 104-105:
Hans vittnesmål kännetecknas av en uppenbar vilja att vara exakt och korrekt. Och så här förlöper en bit av försvararen Arne Liljeros förhör med honom i hovrätten. Liljeros har just återgett en uppgift från ett förhör om att Mårten bara såg mannen i en sekund.
Mårten Palme: ”Det var mer ett uttryck för att jag gjorde observationen under kort tid.”
Arne Liljeros: ”Under kort tid.”
Mårten Palme: ”Ja.”
Arne Liljeros: ”Såg du den här personen i ansiktet vid något tillfälle?”
Mårten Palme: ”Ja, som jag sa så tittade han först in i fönstret och sedan när jag var i jämnhöjd så tittade han mot mina föräldrar, ser dem i ryggen.”
Arne Liljeros: ”Men du har tydligen inte sett honom rakt i i ansiktet?”
Mårten Palme: ”Jo, jag såg hans ansikte, men inte rakt in i ögonen.”
Arne Liljeros: ”Inte rakt in i ögonen.”
Mårten Palme: ”Nej.”
Arne Liljeros: ”Och när du passerar då, har du sett honom röra sig över huvud taget?”
Mårten Palme: ”Han vrider ju kroppen.”
Arne Liljeros: ”Men har du sett honom gå?”
Mårten Palme: ”Nej.”
Arne Liljeros: ”Det har du inte gjort?”
Mårten Palme: ”Nej, jag tror inte det i alla fall, nej.”
Arne Liljeros: ”Och du säger att han tittar då mot Kungsgatshållet?”
Mårten Palme: ”Ja.”
Arne Liljeros: ”Är det så?”
Mårten Palme: ”Det är jag säker på.”
Arne Liljeros: ”Men kan du då över huvud taget uttala dig om han så att säga fixerar någon person eller om han bara tittar i största allmänhet söderut.”
Mårten Palme: ”Jag fick intryck av att han tittade mot mina föräldrar.”
Arne Liljeros: ”Du fick ett intryck av det.”
Mårten Palme: ”Ja.”
Mårten säger alltså att han troligen aldrig sett att Grandmannen följde efter hans föräldrar. Det är en viktig markering han gör ur försvararens synpunkt eftersom det försvagar åtalet mot Pettersson.
Så långt Mordgåtan Olof Palme. Självklart kan någon ha förföljt statsministerparet utan att det observerades. I så fall pekar det mot en mer professionell förföljare och inte mot en impulsstyrd person som plötsligt får för sig att han ska skjuta Palme.
Värt att notera är dock att skillnaderna mellan signalementsuppgifterna på Grandmannen och motsvarande uppgifter om gärningsmannen skiljer sig åt en hel del. Mycket pekar på att det fanns en Grandman på plats vid bion med keps, glasögon och jacka – medan mördaren troligen hade en rock och förmodligen inte bar keps och glasögon.
Till det kommer vad vi tidigare diskuterat, att det är ont om tid för någon att först se paret Palme försvinna från Grand och sedan ta sig till Dekorimahörnan för att invänta dem där. Om vi fäster tilltro till Inge M:s vittnesmål om en gärningsman som stått på plats i minuter är det närmast omöjligt om han stått i en minut eller mer.
Gärningsmannaprofilerarna Åsgård och Olsson har för sin del löst det problemet på sitt eget sätt. De föreställer sig att mördaren var hack i häl på makarna Palme när de korsade Sveavägen i höjd med Adolf Fredriks kyrkogata. Här lutar sig Olsson/Åsgård mot vittnet Kerstin N:s osäkra uppgifter. När Olof och Lisbeth stannar upp vid Saributiken passerar mördaren dem. Han väntar sedan in dem så att de kan passera honom innan de kommer fram till Skandias entré – på det sättet får Olsson/Åsgård in Nicola F:s observation av en man som kommer efter paret Palme. Slutligen passerar mördaren statsministerparet en gång till, menar gärningsmannaprofilerarna – och så kommer han fram till Dekorimahörnan mycket kort innan Olof och Lisbeth kommer dit.
Allt detta är för all del tekniskt möjligt om vi godtar att Olof och Lisbeth inte märkte att en mystisk figur omväxlande befann sig bakom och framför dem hela vägen från bion till mordplatsen. Men för mig framstår det som en väldigt racklig hypotes och inte mer än så.
Vi kan förstås lägga till att han under denna besynnerliga promenad också lyckades ersätta sin jacka med en rock och stoppa ner kepsen och glasögonen i fickan. Men jag tycker inte att det höjer trovärdigheten i grundhypotesen.
Jag håller med dig helt när det gäller Åsgård/Olssons hypotes Gunnar.
Den förutsätter i stort sett att båda makarna Palme tappar fokus under dessa märkliga platsbyren längs trottoaren.
För detta krävs att de uppehåller sig vid något ytterligare skyltfönster, och att de går sakta.
Men jag kan inte finna stöd för något sådant i Lisbeths redogörelser av promenaden. Tvärtom säger hon ju uttryckligen motsatsen.
Enl GMP:
…”Enl Lisbeth Palme stannade man vid ytterligare något butiksfönster. I detta läge tvingas gärningsmannen passera Palme, och ett rimligt val i den situationen är att gå en rejäl bit framför och invänta vid en lämplig plats…”
”Lisbeth minns inte om de stannade vid ytterligare något skyltfönster, däremot framgår att paret gick långsamt”
Hade de bara framlagt scenariot som den teori det faktiskt är, hade det varit begripligt, men att de faktiskt hänvisar till Lisbeth är märkligt.
Vill bara deklarera enighet med de sista paragraferna angående de ytterst märkliga rörelserna på trottoaren utanför Skandia. Min slutsats är att förloppet GMP föreslår sannolikt är fel.
I fall Johan inte sett det: jag skrev om just detta i ett tidigare inlägg:
https://gunnarwall.wordpress.com/2019/03/28/har-ar-de-saknade-sidorna-och-raderna-i-garningsmannaprofilen/#comment-11069
Jag gjorde tillägg i ett senare inlägg där jag i princip använde uteslutningsmetoden för att komma fram till att Nikola förmodligen såg Anders B vid den norra annonspelaren. Verkar som även Johan och andra är inne på det. Bra!
Svar till JD: Jag syftade mer på det faktum att (som jag uppfattar det) du tror Inge såg GM ca en minut innan inte flera minuter, jag syftade inte på att du köper hela Grandmanscenariot. Dvs att Inges observationer är korrekta men att tidsaspekten på observationerna är felaktiga. Om Skandiamannen är GM så tror jag att det gått till så som du beskriver, men jag ser det mer sannolikt att han inte är GM efter att följt debatten här på bloggen.
Jörgen; Jag håller med, scenariot kräver att makarna Palme har rört sig sakta och att GM har åtminstone joggat för att tiderna ska stämma. Det är bristerna i GMP med flera ”omkörningar” och det faktum att ingen sett GM följa efter(undantaget vittnet i lägenheten) som jag försöker ”lösa” i min teori, dock så är jag den första att medge att även min teori har brister.
Jag tror mest på teorin om en ensam GM pga den slumpvisa och spontana händelseförloppet efter Bion. Om vi antar att det är en ensam GM och det faktum att Grandmannen inte har gett sig tillkänna så har jag svårt att smälta att det skulle vara en annan gärningsman även om vittnesbeskrivningarna mellan Grandmannen och GM skiljer sig åt en del.
Johan,
tack för förtydligandet, Du har nog uppfattat min ståndpunkt korrekt! Och det stämmer att jag tror att Inge såg GM under rätt kort tid, typ max en minut.
Det där med Inges iakttagelser är intressant. Jag föredrar definitivt de inledande förhören, dvs innan han hade ”5-6 timmar långa diskussioner” med Thomas Kanger. De inledande förhören tycker jag pekar på att Inge såg GM först strax innan mordet.
Det du säger om att Grandmannen inte gett sig till känna (om han är oskyldig) är ju förstås intressant. Men han kanske inte ens vet att det finns en massa folk som undrar vem han är…
JD
Enklaste förklaringen till att grandmannen inte hört av sig är att han var en av flera inblandade i mordet dvs att mordet inte var ett impulsdåd utfört av en ensam galning som råkade stöta på Palme utan livvakter och råkade vara beväpnad med en revolver just då. Om man accepterar hypotesen att flera personer var inblandade i mordet och att det var planerat långt i förväg så slipper man krångla till det för sig och det krävs inte en massa osannolika slumpmässiga sammanträffanden
Grandmannen höll koll på vart makarna Palme tog vägen efter bion och meddelade Dekorimamannen i Walkie talkie att de promenerade Sveavägen söderut utan livvakter
Det finns mycket som talar för dina slutsatser, Jonas J. Men ett par, tre saker kan väl läggas till:
1. Det är inte helt säkert att alla de olika vittnesmålen om en mystisk Grandman handlar om samma person. Det skulle i så fall kunna öppna för att övervakningen av Palme vid bion inte bara utfördes av en ensam man utan var mer omfattande.
2. Vi har ju inte bara Grandmannen som tecken på en övervakning av Palme utan också observationerna av män med walkie-talkies respektive av uppsnappad radiotrafik. Om det handlade om personer som hade till uppgift att ha koll på statsministern – vilket åtminstone är en rimlig gissning – så behöver de inte nödvändigtvis ha varit inblandade i en mordkomplott. Efter mordet kan de ändå haft anledning att tiga om sina hemliga och kontroversiella sysslor under fredagskvällen. Och det kan gälla såväl personer som figurerar i walkie-talkieobservationerna som person eller personer som observerats utanför Grand.
3. Oavsett om Palme föll offer för en mordkomplott eller inte så är det inte säkert att observationerna från Grand hade med mordet att göra. Personer som beter sig konstigt finns det gott om. Och det är givet att när biobesökarna från Grand och andra som uppehållit sig i området i efterhand påminde sig vad de noterat under mordkvällen kom de att tänka på alla personer som på något sätt stack ut.
Jag säger inte detta för att avfärda observationerna av Grandmannen, tvärtom tycker jag att de bör tas på största allvar. Men det irriterande är att inget är riktigt säkert i detta frustrerande mordfall.
Att någon person som var kvar vid bion när paret Palme började sin promenad söderut skulle vara identisk med mördaren menar jag i alla fall är högst tvivelaktigt.
Jonas,
Ja, om han var med i en konspiration kan det förstås vara anledningen till hans tystnad.
Nu har jag dock en annan kommentar. Den berör inte det där med om GM agerade ensam eller i en konspiration. Min kommentar gäller endast ditt ordval ”krångla till det”.
Några av konspirationsteorierna är: Ustasja, PKK, Iran, Bofors, Sydafrika, Cypern, Sovjet, CIA, Harvard, EAP, RAF och diverse polisspår t ex de där med möten i Norrköping och Södermalm och det där med flyktbilen på David Bagares gata, etc… Det var bara några exempel.
Alla dessa spår är så ofantligt mycket mer krångliga och komplicerade än det en minut långa ”impulsscenariot” som involverar en ensamagerande GM. Det är så enkelt att man kan i princip kan sammanfatta förloppet från start till skott med en eller ett par meningar.
T ex som SE beskrev det i Skydd och Säkerhet: ”Tänk om den beundrade statsministern snäser av vederbörande på ett föraktfullt sätt. Avvisade och vända ryggen åt blir några av oss förbannade. Om då någon av oss också går omkring med ett vapen – så kanske vi tar till det vid ett sådant tillfälle. Sinnet rinner till – vi tar några steg efter mannen, lägger handen på hans axel för att stoppa honom – din Djävel! – pang. Det är tyvärr mänskligt – eller omänskligt.”
Krångligt? Inte om du frågar mig.
Givetvis är den mest okomplicerade gärningsbeskrivningen när det handlar om ett mord eller ett dråp alltid att någon får en plötslig impuls och sedan snabbt utför dådet.
I den meningen är förstås den enklaste förklaringen till mordet på Gustav III att Anckarström – som råkade ha ett par laddade pistoler och en slaktarkniv på sig – fick en hastig ingivelse och på nära håll smällde av ett skott i kungens rygg.
Nu fanns det en rad omständigheter som pekade på att saken verkligen var mycket mer komplicerad än så. Och i alla fall vissa av dessa omständigheter klarlades under en till en början effektiv mordutredning. (Den avslutades dock hastigt när indicierna började peka på kungens bror, och med största sannolikhet var det bara en del av de skyldiga som blev åtalade och straffade.)
När det gäller Palmemordet vore det väl att tänja på sanningen att hävda att det brottet ens inledningsvis utreddes effektivt. Strulet under mordnatten – vad det nu berodde på – är ökänt. Och sedan kom Hans Holmér som antingen var komiskt inkompetent eller bedrev en avsiktlig mörkläggningsoperation. Att inte någon eventuellt existerande konspiration avslöjades under Holmérs tid är inte förvånande.
Vad det handlar om när det gäller Palmemordet är rimligtvis att försöka värdera de olika kända uppgifter som pekar på hur mordet kan ha gått till. Om det visar sig att de mest tillförlitliga av dessa uppgifter pekar på en konspiration av något slag så innebär det också att sanningen om hur mordet förbereddes och utfördes är mera krånglig än den skulle vara om det var en impulsstyrd gärningsman som råkade träffa på Palme.
Omvänt kan man förstås säga att åtminstone vissa scenarion med en ensam impulsstyrd gärningsman är väldigt krångliga rent psykologiskt. Tänker vi oss den i vanliga fall stillsamme och kontrollerade Skandiamannen i rollen som en sådan impulsstyrd gärningsman står vi förstås inför en extremt krånglig psykologisk process.
Jag säger inte att något sådant är omöjligt, det mänskliga psykets vindlingar är ofta mycket svåra att förstå. Men erfarenhetsmässigt vet vi att vissa typer av beteenden från vissa typer av personer är väldigt ovanliga. Att en narkotikapåverkad Christer Pettersson skulle kunna snedtända om han blev provocerad och att det kunde gå illa om han hade en bajonett till hands – det vet vi. Vi vet också att han ofta var beväpnad med den typen av vapen och varför han var det. Att en prydlig och laglydig försäkringstjänsteman av okänd anledning skulle gå omkring med en laddad revolver och plötsligt skjuta en statsminister för att han blev sur – det är åtminstone för mig krångligare att förstå.
Om den samlade bevisningen är tillräckligt stark kan förstås en domstol strunta i det kanske jättekrångliga motivet. Så är det ju. Men då måste den bevisningen fram först.
JD, skandiamannen säger ju att han tog en veckas ledighet och åkte på skidsemester med gumman till Idre efter MOP. Det låter ej som en tänkbar gm ?
Skidsemestern var redan inplanerad. Jag vet inte om han själv var speciellt sugen på resan, men att ställa in den hade nog fått frugan att undra.
Om han är skyldig kan jag nog tänka mig att han tog med vapnet till Idre och ”begravde” det där.
Jonas J.
Detta håller även jag som sannolikt.
Ser det också som möjligt att den efterföljande mannen – oavsett om han kommit från Grand, eller hakat på någon annanstans på vägen – hade en del i själva genomförandet, men att han höll sig på visst avstånd vid själva mordet.
Inga fler passager av makarna Palme längs trottoaren så som GMP vill ha det till.
Den hypotesen är för ”racklig”som Gunnar uttryckte det.
”Blåjackan” kan ha gjort halt uppe vid reklampelaren och sedan försvunnit i någon riktning.
Anders B som hade ungefär samma nyans på jackan började nu gå söderut, vilket kan ha fått till följd att Nicola F på det långa avstånd han befann sig förväxlat honom med den efterföljande.
Anders hade inte heller fullt så lång jacka som mannen som Nicola beskriver.
Sedan har vi den besvärlige ”mannen i beige”
Det skulle kunna innebära att det fanns ytterligare en person stående några meter norrut från mordplatsen.
Eller fler.
Nicola F vittnar om en grupp människor på 4-5 personer som befann sig norr om den liggande mannen.
När någon flyttade på sig framträdde offret som låg på trottoaren.
Skandiamannen kan mycket väl ha varit en av dessa, liksom mannen i beige och ”blåjackan”
Eller gruppen av människor som passerat norrut.
Jag har tidigare räknat upp fler vittnen vars berättelser antyder att det fanns fler människor på trottoaren.
Jag kan också tillfoga Skandiamannen bland dessa.
F. ”Har du någon minnesbild av något förhållande före skottet?”
E. ”Ja jag såg en och annan människa på trottoaren. Det brukar ju röra på sig lite granna ungefär vid den tidpunkten i Stockholm. Det var ingenting som jag la märke till i detalj…”
Även Anders B antyder detta.
”Det fanns folk, men det var nog mer på den andra sidan”
Lisbeth är väl då relativt ensam om att hävda att trottoaren i stort sett var folktom: ”Vi mötte något par kanske”
Det är inte givet, eller ens troligt att dessa personer har någon inblandning i mordet, men någon kan ha haft det.
Det verkar finnas vittnen som inte ingick i FUP mot CP.
Den ljushåriga killen i grå jacka som Lena B vittnar om kan vara samma som Per V också lagt märke till.
Han kan inte ha kommit från någon av de kända bilarna. Lena B kände inte igen honom, och i övriga bilar fanns bara tjejer som var i samma ålder.
Vi har inte helhetsbilden då vi analyserar händelseförloppet, och det är svårt att lägga pussel om viktiga bitar saknas.
Det är dock bra att ha i bakhuvudet att det kan ha funnits ytterligare några personer i närheten.
Har funderat på den ”besvärlige mannen i beige” som du skriver. Kan ju vara Anders E i tidningsartikeln nedan, eller kan det vara den man som Gun T och Katrin E sett Palme prata med efter bion? De beskriver ju en lite längre man med beige rock. Kan han ha följt efter paret på lite avstånd?
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMMkdXY2VCUm1ObDA/view
Det huvudsakliga argumentet mot en konspiration med flera inblandade gärningsmän som folk brukar framföra är att någon av dem då borde ha läckt. Många av de märkliga omständigheter som omger Palmemordet får sin förklaring av en konspiration av personer som inte med namn figurerar i den offentliggjorda delen av utredningen. Hur sannolikt är det då att de kan ha hållit tyst? Borde inte varit omöjligt tänker jag. Alla har väl ett intresse av att inte avslöjas som inblandad? Sannolikheten ökar om konspirationen inte är svensk, då har de kunnat återvända till sitt hemland och sedan helt sluppit tänka på och påminnas om mordet i februari varje år. Det är ínte säkert att en ensam gärningsman har lättare att hålla tyst. Kanske vill han lätta sitt hjärta eller skryta om sin gärning? För mig framstår såväl en konspiration som en ensam gärningsman som fullt rimliga alternativ.
Det kan tilläggas att det är fullt möjligt att en konspiration faktiskt har läckt.
Det finns ju åtskilliga kända uppgifter som pekar på den möjligheten och den som har läst min bok Konspiration Olof Palme har fått ett antal exempel på det. Det gäller bland annat Anders Larssons mystiska brev till regeringskansliet en vecka före mordet med något som framstod som en anspelning på Palmes död och företagsledaren ”Johans” berättelse om att han av en polis fick frågan om han ville åta sig att skjuta statsministern.
Frågan är alltså inte bara om en konspiration har läckt utan också om vad mordutredarna har gjort med uppgifter som pekar i den riktningen.
Osökt kommer jag att tänka på Elving Gruvedals hypotes om Grandmannen som delaktig, men inte gärningsman.
Eftersom jag inte läst hans bok vet jag inte vad han hade för uppfattning i frågan om Nicola F:s telefonkatalogsblåa förföljare.
Medhjälparen eller Anders B?
Vet du Gunnar vad han ansåg i frågan?
Jag tittade som hastigast i hans bok men hittade inget. Får återkomma senare om inte någon annan som har boken hinner före. Har lite påskfirande att ta itu med nu. Glad påsk på er allihop!
Jag har nu lite mer noga gått igenom Elving Gruvedals bok Den slutliga sanningen om Palmemordet. Bakgrunden var alltså att Jörgen G undrade vad Gruvedal kan ha skrivit om Nicola F:s iakttagelse av mannen som kom gående bakom makarna Palme.
Jag hittade inget om just den frågan. Det kanske inte var så konstigt. Gruvedals bok hade, trots namnet, en mer begränsad målsättning. En mer korrekt titel hade nog varit: Den slutliga sanningen om åtalet mot Christer Pettersson. Hans ambition var framför allt att visa att Pettersson var oskyldig och att utredningen länge varit inne på fel spår.
Gruvedal är avliden sedan 2014. Hade han levt i dag hade han sett att hans ståndpunkt blivit i det närmaste allmänt accepterad. Hans bok är dock fortfarande värdefull som en genomgång av mycket av bevisningen från Grand och mordplatsen.
Nicola F:s vittnesuppgifter hade dock ingen egentlig betydelse i Palmemålet. Han vittnade varken i tingsrätten eller hovrätten eftersom varken åklagare eller försvarare tyckte sig hitta något som var användbart i diskussionen om skuldfrågan. Och det är förmodligen därför som också Gruvedal lämnar hans berättelse åt sidan.
Däremot är den ju, som Jörgen G, påpekar, intressant att diskutera i samband med den mer generella frågan om det är tänkbart att gärningsmannen följde efter Palme från Grand eller inte.
Tack för att du tog dig tiden att kolla upp saken.
Jag har nu beställt boken för det facila priset av 188 kronor.
Läsvärd är den säkert alldeles säkert ändå.
Det jag inriktar mig mest på för tillfället at att försöka gå till botten med vem Nicolas observation egentligen kan ha varit.
Jag blir allt mer tveksam till att det var Anders B, och allt mer övertygad om att det var en medhjälpare av något slag.
Om Anders gått upp och vänt 60 m norr om bankomaten borde han gått 30-40 meter framför Nicola innan han vände, men något sådant verkar han inte sett.
Det borde innebära att mannen kommit från en plats betydligt längre norrut, eller från den västra sidan av Sveavägen innan han kommit inom synavstånd för Nicola.
Det är svårt att värdera rekonstruktionsfotot med mannen placerad på utsidan av den norra annonspelaren, då inget sägs om den i Nicolas vittnesmål, men om detta ändå framgått under vallningen, utan att det av någon outgrundlig anledning blivit nedtecknat, så vore det en exakt positionsangivelse.
Men det kan man bara spekulera om.
Tillsvidare.
Det mest bekymmersamma med hypotesen att det inte var Anders B som Nicola såg komma gående efter paret Palme är att Nicola i så fall inte såg Anders B alls – fast denne måste ha befunnit sig i närheten, och rimligtvis någonstans på trottoaren, när Nicola mötte paret Palme.
En tänkbar variant är förstås att Nicola var ännu lite längre söderut än han senare minns när han mötte paret Palme. Då blir det lättare att godta att det var Anders B han såg.
Om det är så, och om det fortfarande stämmer att han var vid Sveavägen 56 när han hörde skotten, blir det ännu lite mer påfallande att Olof och Lisbeth gått en mycket kortare sträcka än Nicola sedan han mött dem. Vilket i sin tur pekar på att paret Palme helt enkelt stått stilla en stund, vid annonspelaren eller någonstans ganska nära den.
Har man identifierat mannen som Nicola såg arbeta i skyltfönstret till ”La Carterie” just när han passerat makarna Palme? Det borde inte vara så svårt eftersom man har arbetsplatsen att utgå från. Han skulle kunna ha gjort observationer som är intressanta i sammanhanget.
Jag låter frågan gå vidare, kanske någon annan har koll på detta.
Ja frågan (som jag har okommenterad sedan tidigare på denna blogg) är ju vilken tilltro vi ska ha till Nicolas vittnesmål. Skulle gärna höra era tankar om vad som stöder sanningshalten i det. Som jag skrivit tidigare tycker jag det har ett stråk av ”påbyggnad” a la SE (undviker dock ordet mytomani)
Ja, jag håller med om att Nicola borde observerat honom då han passerade bankomaten.
En möjlig förklaring skulle kunna vara att han tillfälligt uppehöll sig innanför dörrarna.
Någon i sällskapet hade också minnesbilden av att även Anders var där inne en liten stund.
Redogör för mina dagsfärska funderingar här.
Först vill jag klargöra att även jag tror på ett mötesscenario, men i en lite annorlunda form.
Det kommer att framgå.
Det finns några omständigheter som gör mig tveksam till att mannen i blå jacka som följde efter makarna Palme var vittnet Anders B:
Att Anders B gått några meter norrut i väntan på att vännerna skulle bli klara med sina bankomatuttag behöver i sig inte vara något märkligt, men hela 60 meter norrut känns inte inom rimlighetens gräns.
Jag har uppmätt sträckan och är ganska säker på att 60 m är korrekt.
Om han ändå gjort denna promenad och vänt precis på platsen där Nicola F sett honom, borde Anders B också ha gått 30-50 meter framför Nicola på väg norrut innan han vände, men Nicola har inte sett denna man gå framför eller vända om.
Det borde innebära att mannen kommit från en plats betydligt längre norrut, eller från den västra sidan av Sveavägen innan han kommit inom synavstånd för Nicola.
Alternativt att mannen stått stilla på platsen en längre tid innan han så småningom blev passerad av makarna Palme, och strax därpå börjat gå efter.
Dold av den norra annonspelaren.
Om Anders kan har varit längre upp, eller stått och väntat 60 meter norr om bankomaten får var och en bedöma, men jag tycker att det verkar mycket egendomligt.
Om Nicola egentligen mött makarna Palme betydligt närmare Tunnelgatan innebär det att även mannen i blå jacka kommer närmare bankomaten.
Ytligt sett kan ju detta se ut att gagna hypotesen om att mannen är Anders B, men som du Gunnar påpekar så blir ju tidsglappet mot Nicola större ändå.
Om vi då drar det till sin spets och föreställer oss att observationen egentligen ägde rum hela 30 meter längre söderut.
Då är mannen fortfarande 30 meter norr om bankomaten och makarna Palme ca 20 meter norr om bankomaten.
Det skulle placera Nicola F precis utanför bankomaten, men då växer det redan stora tidsglappet på 43 sekunder till minst en och en halv minut.
Palme skulle ha 35 meter kvar till mordplatsen vid mötespunkten med Nicola och Nicola skulle ha 170 meter kvar till Sveavägen 56.
Det går också att laborera med alternativ däremellan, och få lite större trovärdighet i hypotesen.
Det största problemet med att flytta mötesplatsen närmare mordplatsen blir att Anders B som nu också strax befinner sig utanför bankomaten måste göra ett lika långt uppehåll i sin promenad som makarna Palme.
En och en halv minut vid en förflyttning på 30 meter.
Eftersom vi utgår från att mötet ägde rum strax söder om annonspelaren så kan inte avståndet mellan honom och mötesgruppen bestående av Palme och gärningsmannen vara längre än tio meter, och ju kortare mötet var desto större möjlighet att det gått Anders obemärkt förbi.
Om vi återgår till alternativet att Nicola har angett rätt plats för mötet, så måste Anders minst ha gått 60+60 meter, vilket bör ha tagit runt två minuter.
Den tiden kan jämföras med tiden för de två bankomatuttagen som gissningsvis borde varit avklarade under den tiden.
Till detta ska då tilläggas tidsdifferensen 43 sekunder som ligger till grund för mötesscenariot.
Det är alltså efter omständigheterna givet att Anders börjat sin promenad hemåt två minuter och 43 sekunder efter att han startat sin första något omotiverade lov upp och förbi La Carterie.
Ett mer lättköpt scenario blir kanske att makarna Palme passerar bankomaten alldeles innan vännerna kom ut och att makarna Palme stannat upp en bit längre upp på Sveavägen men efter att de mött Nicola F.
Ett uppehåll som kan haft något med den efterföljande mannen att göra.
Det möte som Anders D sett kanske endast var en kortare ordväxling?
Det finns också en möjlighet att adressen Sveavägen 56 är den felande länken.
Om han i stället befann sig vid nr 52 förändras förutsättningarna totalt.
———————-
En tanke som slog mig när jag nu redan dömt ut ”blåjackan”som gärningsman
Är att det kan finnas en teoretiskt möjlighet till detta om makarna Palme stannat upp ungefär vid Skandiaentrén för att släppa förbi förföljaren, om de fått obehagliga föraningar.
I tron att han försvunnit har de sedan gått vidare mot Dekorimahörnan där de träffat på honom igen.
Det scenariot ger Inge M ca 40 sekunder till sin observation.
Det finns dock en rad omständigheter som motsäger även detta scenario.
Jag har ändå stora förhoppningar att vi kommer att lösa denna omöjliga ekvation till slut, och i det avseendet ligger denna blogg i framkant 😀
Ja sanningen inte lätt att hålla reda på alla vittnen. Man måste utgå från att att några minns detaljer fel, uppskattat tiden fel. Inte för att ta ifrån dem deras berättelse, men för att det är så oerhört mänskligt. Man upplever människor som skumma fast dem inte är det, samtidigt som man kanske missar viktigare saker osv.
Går man bakom en onykter man som låter, tenderar man nog att lägga märke till denne istället för en snabb mörk skugga på andra sidan vägen. Vittnenas berättelser är ju bara en del, en hjälp att få ihop ett scenario, berättelse. Några minuter, några meter, en missad människa, så faller ju allt. Inge M är spännande och jag är nyfiken varför Gunnar tror så starkt på honom. Han verkar redo, klar, better sig bra, nykter, men mer? Sätter du, Gunnar större tilltro till honom än andra?
Som sagt – vi vet – Palme sköts av en mördare som befann sig bakom dem när han sköt och försvann.
Vad som hände innan vet vi inte helt klart.
Därför tycker jag att GMP varit så spännande dessa dagar, inte för att det är facit på något vis, utan för att den resonerar utifrån hur det brukar gå till när stora män mördas utifrån teser. Också intressant ur en social aspekt, hur en befolkning beter sig. Finns säkert massa hål och misstag i gmp såklart och de utesluter inte en konspiration även om den är mindre sannolik. Men inte ett dugg konstigt att folk funderar efter allt som varit. Palmemordet och Palme har ju allt som krävs för att vara /är något eller bli någonting enormt stort i befolkningen. Så brukar det vara när stora ledare dör oklart. Faschinerande hur människor i grupp och hur ett samhälle fungerar! Så lägger vi HH och Ebbe Carlssons beteende på det och vi har fått något totalt ogreppbart. Som Gunnar så alltid vackert understryker kan ingen teori vara utesluten för det inte är löst. En demokrati är en flytande gräns och har alltid ett rött snöre. Vår låånga tid av fred och utveckling har givetvis ett högt pris. Några får lida för att vi har det så bra. En av dem blev symboliskt nog han som i min mening bidragit till vår välfärd. En annan blev Anna Lindh. Några andra blev de fem i min närkommun som blev skjuten i Ådalen när de kämpade för rättigheter. Andra är fattiga i andra länder som hela västvärlden har skuld i. När jag skriver detta påminner mig detta om något tal palme om varför han blev denokratisk socialist! 🙈 för mig född 5 år innan detta hände är det extra intressant hur vissa äldre resonerar ibland. ”Samhället förändrades efter Palme, det var en tid då Palme kunde gå öppet på gatan” vänta – nej det var ju exakt det han inte kunde göra och tron att 80 talet var ett rosa fluffmoln visar i mina ögon istället hur gott folket verkade tro om allt. Jag tror verkligen att allt är möjligt men lutar mig i dag iaf åt att Palme dröjt sig lite kvar, gått sakta för att kolla upp vad som händer omkring honom och då tvingades mördaren ta sig om. Det verkar finnas en tro om att Palme var orädd och okänslig. Jag tror han både var väldigt rädd och känslig men att han hade en god förmåga att sovra bort det snabbt. En människa med på och av knapp han lärt sig använda bra. Ett långt inlägg på en ledig dag! 🤗
Tack Jörgen för en genomtänkt kommentar!
Bara ett par fortsatta tankegångar om ett av de alternativ du diskuterar: att Nicola F har fel i bara ett avseende, att han placerar sitt möte med paret Palme 30 meter för långt norrut.
Du lägger fram två invändningar mot det alternativet. Jag tycker inte de är så starka.
Den ena invändningen har att göra med att Nicola i så fall går en ännu längre sträcka jämfört med makarna Palme innan han hör skotten. Under förutsättning att Nicola respektive Olof och Lisbeth skulle ha gått i samma takt får vi ett tidsglapp inte på 43 sekunder, utan ett som blir dubbelt så långt, omkring 90 sekunder. Det vill säga: en indikation på att paret Palme stått stilla i hela 90 sekunder någonstans efter det att de mött Nicola.
Jag tolkar det som att du menar att det är orealistiskt. Men behöver det vara det?
Om vi tänker oss att paret Palme stannat upp vid annonspelaren efter mötet med Nicola så har vi förvisso en omständighet som inte redovisats av Lisbeth, i alla fall inte i offentligt kända förhör. Det gör förstås tanken om ett sådant stopp kontroversiell. Enda anledningen att vi trots det kan diskutera den är att ett sådant förlopp tycks ha stöd inte bara av Nicolas uppgifter utan också av andra vittnesmål.
Men det intressanta är: problemet med den hypotesen blir knappast större om vi tänker oss ett stopp i 90 sekunder i stället för 43 sekunder. Det finns nämligen inga rimligt tillförlitliga iakttagelser av paret Palme mellan Nicolas möte med dem och taxiföraren Anders D:s observation av personerna som står stilla på trottoaren till vänster om hans bil, sannolikt alldeles söder om annonspelaren. (Det som finns är Cecilia A:s uppgift om att tre personer skulle ha sneddat över Sveavägen och kommit upp på trottoaren söder om annonspelaren, men jag tror det är en feltolkning från hennes sida av det hon sett. Gissningsvis såg hon de tre personerna snedda över trottoaren från annonspelaren sett och tänkte sig då att de kommit från gatan.)
Det här betyder att det egentligen inte finns några vittnesuppgifter utom Lisbeth Palmes som gör det svårt att tänka sig att de stått stilla söder om annonspelaren så länge som 90 sekunder, alltså ungefär från 23.20. Om de gått från biografen 23.15, vilket är fullt möjligt, bör de utan svårighet ha hunnit fram till denna annonspelare 23.20.
Taxiföraren Anders D skulle då ha sett dem alldeles i slutet av detta stopp, och så skulle de – med den blivande gärningsmannen i släptåg – ha gått vidare fram mot Dekorima medan Anders ägnade sig åt att kolla hur trafikljuset slog om och återuppta körningen.
Om man så vill kan man säga att ett annat vittne, Inge M, borde ha gjort tydliga observationer av ett så långt stopp. Han satt ju i sin bil väster om Sveavägen och gjorde återkommande iakttagelser av området kring mordplatsen. Men vad vi kan konstatera är att han faktiskt gör ett antal kommentarer som pekar i den riktningen. Han tycker sig ha noterat något anmärkningsvärt vid annonspelaren, han säger att när han första gången ser paret Palme är de just i jämnhöjd med annonspelaren och han säger också att när han ser makarna Palme första gången befinner sig mördaren bredvid dem.
Slutligen talar han om ett sällskap som han sett och som bör ha befunnit sig tio, femton meter ifrån mordplatsen när skottlossningen kom. Han säger att han tidigare sett sällskapet passera norrut förbi Dekorima och att det varit folk på festhumör, vilket leder tankarna till Anders B och hans arbetskamrater. Men de hade ju passerat ett par minuter före mordet eller något sådant. En möjlighet är därför att Inge först sett Anders B och hans vänner passera norrut och att han sedan, mycket kort före mordet, noterat vad han uppfattade som ett sällskap vid annonspelaren och kopplat samman det med det glada gänget han tidigare sett passera.
Den andra invändningen du gör mot 90-sekundersscenariot, Jörgen, är att ”Anders B som nu också strax befinner sig utanför bankomaten måste göra ett lika långt uppehåll i sin promenad som makarna Palme.
En och en halv minut vid en förflyttning på 30 meter.”
Du tycker att det är det största problemet med att flytta mötesplatsen. Men jag ser inget större problem där. Anders väntar utanför bankomaten medan hans vänner är inne och tar ut pengar. Han står säkert inte blick stilla utan vankar fram och tillbaka. Paret Palme passerar utan att han noterar det och utan att de noterar honom. Däremot uppmärksammar Nicola såväl paret Palme som Anders. Anders dröjer sig kvar intill bankomaten en stund till, ungefär i 90 sekunder. Det är ingen lång tid i sammanhanget. När han slutligen bestämt sig för att dra sig hemåt och närmar sig annonspelaren upptäcker han att han har tre personer framför sig och att de går söderut, precis som han.
Behöver det vara så här? Självklart inte. Men jag tycker inte att det är särskilt långsökt. Invändningar är som vanligt välkomna.
Jörgen G
Gunnar Wall har rätt när han säger ”att Nicola var ännu lite längre söderut än han senare minns när han mötte paret Palme” men han har inte rätt när han säger ”att han var vid Sveavägen 56 när han hörde skotten” Att Nicola kunde urskilja färgen på jackan till mannen i porten efter skotten, bevisar att han inte var vid Sveavägen 56 när han hörde skotten.
Även jag tror på ett mötesscenario utan Nicolas påhittade sekunder och promenader. Om vi verkligen drar det till sin spets och föreställer oss att observationen egentligen ägde rum hela 60 meter längre söderut. Då är mannen vid bankomaten och makarna Palme ca 10 meter söder om bankomaten. Nicola passerade makarna Palme och mannen, hörde skotten men ”fortsatte framåt ca 10-15 sekunder innan han stannade och vände sig om”
Nicola var vid bankomaten när han vände sig om och såg färgen på jackan till mannen i porten.
Så kan det förstås vara. Men uppgiften om Sveavägen 56 etablerades under den vallning på Sveavägen som polisen gjorde med Nicola och därmed har den en rätt stor trovärdighet. Men om Nicola verkligen sett Anders B när denne befann sig på mordplatsen och känt igen jackan från sin tidigare observation förutsätter det en sak: att Nicola gått tillbaka en bra bit i riktning mot mordplatsen sedan han hört skotten.
Några uppgifter om det finns inte i polisförhören med honom. Men det kan han ju ha gjort ändå.
Nicolas uppgift om att han var vid Sveavägen 56 är fel. Följande nio vittnen, som gick på östra gångbana, såg inte Nicola norr om bankomaten. Lisbeth P, Stig E, Anders B, Niklas F, Klas N, Åsa G, Carina P, Sirpa L och Hellgren.
Gunnar.
I princip har du rätt om att 90 sekunder egentligen inte behöver vara mer anmärkningsvärt ån 45 sekunder.
Mötet som sådant kan ju bara det håller sig inom vissa givna tidsramar variera i tid.
Det jag tycker skär sig lite, vilket också är min huvudsakliga invändning, är att mötet uppenbarligen ägt rum med Anders B i så omedelbar närhet.
Jag uppskattade det till tio meter, eftersom de här står på var sida om annonspelaren.
Under förutsättning att han väntar utanför dörrarna, vilket var den varianten jag kalkylerade med.
Men om han var 20-30 meter norrut, upp mot Skandiaentrén, då blir ju möjligheten att mötet gått Anders förbi betydligt större.
Ju längre tid mötet ägt rum desto större möjlighet att det också uppmärksammats av honom, Inte minst då han hade sin fokusering på den eftersläntrande gruppen som förväntades dyka upp från den riktningen.
Visst borde mötet också uppmärksammats av Inge M om det ägt rum i en minut eller mer, och som du skriver så finns visst tolkningsutrymme för att han gjort en sådan vag iakttagelse.
Det var ju något ”med den jävla annonspelaren”.
Det skulle kunna handla om en grupp som samtalar, men inte nödvändigtvis så länge.
Jag tänker mig därför att något också kan ha ägt rum ”utanför bild”.
Något som sinkat dem under den okända delen av promenaden mellan La Carterie och annonspelaren.
En händelse som förklarar en stor del av tidsglappet.
Därför hade jag en liten förhoppning om att hitta stöd för det i förhör T 116-L, eftersom GMP verkar ha tagit fasta på just detta förhör, och de tycker sig dessutom ha stöd för att ”promenaden längs den östra trottoaren gick sakta”
(4 min!?)
Det känns ändå mer naturligt om Anders missade en händelse som ägt rum längre norrut, och definitivt även att Inge M gjort det om den ägde rum utanför hans synfält, som begränsades av det nordvästra hörnhuset i korsningen.
Anders D:s observation är nog också riktig, men den skulle också kunna handla om en kortare ordväxling som triggade själva gärningen.
Detta något kortare möte kan också ligga i bakhuvudet på Inge M.
Cecilia A är självfallet också intressant, och om hon har rätt så innebär det ju att deras bil stått stilla ca 15 sekunder vid trafikljuset innan skotten.
Det är naturligtvis inte otänkbart, trots att föraren Åke L upplevde att skotten föll vid inbromsning.
Vem som har rätt i det avseendet är också en fråga som troligtvis kunnat klarats ut med några kompletterande förhör i ett tidigt skede, och det går inte att hitta någon klart svar i förhören med Karin J och Anna H.
Det är svårt detta, och det kräver att man kompromissar och viktar vittnesmålen lite efter eget behag.
Själv tycker jag att jag byter fot hela tiden.
I morgon kan man ha en helt annan idé 😀
Tack för ett givande meningsutbyte.
Anders W
Jag var på vippen att ge dig ett visst medhåll innan jag insåg vad du egentligen skrev.
Det går egentligen inte att förstå på annat sätt än att du tror att Nicola F passerade mordplatsen i samma stund som mordet begicks.
Är det rätt uppfattat?
Det finns definitivt inte stöd för en sådan hypotes i något vittnesmål.
Lite längre norrut vill jag nog ha honom 😀
Jörgen G
Det är inte helt rätt att det inte finns ”stöd för en sådan hypotes i något vittnesmål”
Inge M säger en hel grupp personer passerade norr ut strax innan paret Palme kom söder ut.
Jag utvidgar hypotesen med,
Nicolas man i skyltfönstret på mötesplatsen = Inges man i skyltfönstret på mötesplatsen
Den centrala punkten är: efter skotten tänker och förstår Nicola ”Nu är det Palme som har blivit skjuten” samtidigt som han ser urskiljer färgen på Anders B:s jacka i Dekorimas port. Nicola kan inte vara långt borta från platsen.
Och långt kan inte Anders vänner vara eller… för mig är det ett mysterium hur man kan gå och ta ut pengar vid 23:17 vid Sveavägen vid den tidpunkten och vara ute på nattklubb eller bli upphämtad av bil på Sveavägen utan att märka ngt eller bli vetande om mordet vid 1:30-2:00. Påstår inte att nån av dessa mördar Palme OBS. Men lösningen i spaningsmord /mord brukar finnas hos de som såg offret allra sist. Vill också veta vem ynglingen som gångvittnena såg, ynglingen som rusade ut till mordplatsen från en bil och tillbaka kan vara.
Anders W
Han borde mött Palme någonstans mellan bankomaten och Skandiaentrén och han borde ha hört skotten ungefär vid Svensk Hemslöjd.
Därifrån finns möjlighet att urskilja jackans nyans.
Tidsglappet jämnas ut men ger fortfarande lite tid över för ett mötesscenario, och Anders B är inte riktigt så långt ifrån där han borde ha varit.
I den bästa av världar borde det varit så, men vittnesmål är svåra saker, och anpassar sig sällan efter hur det ”borde ha varit”.
Vi får jobba vidare.
Jörgen G
Jag tror Nicolas vittnesmål är en förvrängd/förskjuten bild av den verkliga mötesplatsen
den norra reklamskylten = den södra reklamskylten
butiken La Carterie = butiken Dekorima
mannen i skyltfönstret = mannen framför skyltfönstret (GM)
mannen bakom makarna Palme = mannen bakom makarna Palme (AB)
Om Grandmannen nu inte gett sig tillkänna och är oskyldig så är jag ganska säker på att han vet om det(svårt att missa). I så fall finns det andra mer troliga anledningar till att han inte vill ge sig till känna, inblandad som medhjälpare till GM, eller aktiv i annan brottslighet.
Jag håller med mycket de du skriver JD och tycker också det är mest troligt med en ensam och impulsstyrd GM. Och kan även tänka mig att det gått till på andra sätt som du beskriver (Skandiamannen, eller en annan GM som spontant dyker upp vid dekorimahörnan någon minut innan mordet).
Det som jag har svårt att släppa är att om det skulle vara en annan person än Grandmannen så har vi två mystiska personen som närmar sig/iaktar Palme inom loppet av någon timme, det tillsammans med att Grandmannen inte gett sig tillkänna gör att jag tycker det är mer sannolikt att han antingen följt efter Palme eller på något sätt obemärkt tagit sig förbi makarna Palme antingen såsom Paul Smith beskriver eller enligt mitt scenario ovan.
Även Paul Smith kandidat till GM (CA) är den mest troliga av de som dykt upp hittills i utredningen enligt mig. Stämmer mycket bättre än Skandiamannen om man ser till personlighet etc.
Johan
GH är faktiskt nr två på min lista.
Lite om hur jag har tänkt om SE.
I början trodde jag på SE i diverse olika förlopp, dock ej i någon konspiration.
Därefter ratade jag Grandscenariot eftersom jag tyckte att det var krångligt och krävde att mycket skulle stämma.
Därefter ratade jag Grandscenariot ännu mer i detta inlägget:
https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-10042
Det är framförallt första punkten om att Grandscenariot är för långt för att stämma in på SE. I stället menar jag att ett så långt förlopp tyder på en tämligen störd GM, och det tror jag inte om SE.
Jag ratar alltså inte diverse Grandcenarios pga tider.
Kvar blir då SE i ett mycket kort impulsscenario.
Därefter funderade jag på:
– GM exponerade sig vid Dekorima i stället för att gömma sig.
– GM’s hantering av Lisbet känns ogenomtänkt/icke planerad.
Jag menar att dessa två punkter också pekar på en ensamagerande GM i ett mycket kort (icke planerat) impulsscenario.
Motivering finns här:
https://gunnarwall.wordpress.com/2019/03/28/har-ar-de-saknade-sidorna-och-raderna-i-garningsmannaprofilen/#comment-11031
och här:
https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-9661
När jag då försöker matcha t ex GH i ett Grandscenario med ovanstående ser jag några problem. Han har bestämt ett par timmar innan för att skjuta Palme. Varför exponerade han sig då när han stod vid Dekorima? Han kunde ju ha gömt sig. Och varför hade han inte en mer genomtänkt plan för Lisbet? Han hade ju haft tre timmar på sig. Hans psykiska hälsa vågar jag inte uttala mig om. Han är fortfarande med på min lista, men avståndet till SE har blivit större.
Det där du skriver om två mystiska män. Jag kan nog tänka mig att Olof Palme ofta blev betittad, även av en del märkliga personer.
JD
Gärningsmannen exponerade sig på liknande sätt i alla situationerna som:
– Grandmannen. som väckte Margareta S och Anneli K:s uppmärksamhet.
– Förföljaren, som Nicola F mötte och kunde precisera åldern på mannen.
– Dekorimamannen, om han nu var gm, stod upplyst.
– Mannen som Yvonne N och Ahmed Z mötte, som väckte Yvonnes uppmärksamhet.
JD: Anledningen till att han inte gömmer sig tycker jag Gunnar ger en rimlig förklaring till, dels behöver han veta när makarna Palme är på väg och dels ser det mindre misstänkt ut att stå och vänta på någon mer öppet.
Angående Lisbet så tror jag han helt enkelt var så fokuserad på Olof Palme(någon slags psykos) att han inte tänkte på hur han skulle hantera Lisbet (jag vet att det är en vag förklaring men enda jag kan komma på)
Angående GH vs Skandiamannen så är GH högst på min lista pga att han hade tillgång till rätt vapen(enda registrerade vapnet i Stockholmstrakten som inte hittats), hade en personlighet som stämde, betedde sig misstänkt efter mordet, passar bra in på gärningsmannaprofilen tex hade lokalkännedom, detta väger tyngre för mig.
Anledningen till att GM inte slog till tidigare kan vara en kombination av olika orsaker:
1. Han vågade inte innan
2. Han känner till att denna plats ger en bättre möjlighet att fly.
3. Han tror att paret Palme är på väg ner i tunnelbanan så det blir ”nu eller aldrig” val.
Jag har inte heller uteslutit en liten konspiration av något slag (man kan inte utesluta något i detta fall) men ser det som mer sannolikt med en ensam GM med viss vapenvana, Huvudanledningarna är:
1. Både biobesök och beslutet att gå från bion och att korsa gatan verkar alla vara spontana beslut (dvs svårt för en eventuell grupp att planera för)
2. GM tog väldigt stora risker, mord på öppen gata med massa poliser i närheten (bara lyssna på senaste avsnitten från Palmepodden där en polispiket var uppe på David Bagares gata någon minut innan mordet)
3. Oproffsig bevakning (Grandmann som stirrar in i bion) och GM som inte verkar ha beslutat vad de ska göra med Lisbet
4. Vapnet, som troligtvis inte är det ultimata att hantera i sådana situationer.
5 En sådan oproffsig grupp borde ha varit avslöjad vid det här laget.
Slog mig igårkväll hur OERHÖRT svårt det är att lämna signalement. Igår hörde jag ett riktigt riktigt avgrundsskrik från en kvinna ute på gatan när jag höll på låsa upp min dörr vid halv 1 kvart 1 i natt. Ringde på hos min granne och vi sprang ut. På vägen möter vi en ung kille som förklarar att hans flickvän fått ett frispel när hon kommit från krogen. Men att hon är inne hos sin pappa nu. Han går vidare ledsen och vi kastar ett öga upp mot huset ovanför. Vi står kvar ett tag och funderar vad vi ska göra, vi köper inte riktigt hans förklaring. Efter vi kommit in hör vi samma typ av skrik och går ut igen – då har en polisbil och en väktarbil kommit på plats, så vi andas ut och går in. Det verkar varit en efterkrogsgrej med någon som inte kunnat hantera sprit. Men skulle någon fråga mig hur killen vi pratade med såg ut, skulle jag inte ha kunnat svara, än mindre vilka kläder han hade på sig, ändå pratade vi med honom – vi var inriktade på att se var kvinnan var och hade det. Reptilhjärna att rädda nån ut ev fara som tog över. Extremt sidospår, hoppas det får plats i bloggen men det visar på hur lite man minns när flykthjärnan och adrenalinet går upp. Så att minnas färg på ev kläder längre Ifrån när en sån mkt mer dramatisk händelse inträffar måste ju vara nästintill omöjligt. Oavsett tror jag alla borde träna på att lägga märke till det som händer omkring en. Kan man nog öva upp.
Insiderprogrammen 20 år efter är intressanta!
Det finns ju saker som talar både för emot attentat alt. ensam gm.
Man får se en helhetsbild.
Finns de som hävdar att valet av magnum är idealisk för att man planterar spår och att den kan gå genom skottsäkra västar, hans anonymitet och att ingen kan känna igenom honom tyder på proffs. Han hade en flyktväg och blev inte hittad, val av trappor visar på att risken att en bil följer efter honom minskar och att en bil kan ha väntat på honom nånstans. Kvarteren är roddiga och stökiga och lätt att försvinna i. Tycker Palmegruppen borde sätta sig vid ett bord vid Sveavägen och slå på stora trumman och efterlysa vittnen som ALDRIG lämnat tips genom åren. Dvs HELT nya tips. Nåt barnbarn till nån farmor som haft nån konstig granne, något förråd som inte är tömt på många år, nån måste gjort iakttagelser som det kastat bort och glömt bort eller inte fattat att de var av vikt. Gruppen borde ha en podd som de delar friskt på nätet och intervjua mordutredare, specialister som får berätta hur de jobbar när de löser mord. Då kanske poletten trillar ner hos nån inom en 2 km radie som kanske kommer ihåg nåt. Bli moderna Palmegruppen. Dörrknackning, fler rekonstruktioner i 3D program och samtal igen. ☺️👊
Väldigt bra tänkt! Det händer väl att medarbetare i Palmegruppen håller ett öga på den här bloggen. Men skriv gärna till Palmegruppen, Polismyndigheten, Box 12256,
102 26 Stockholm. Eller slå dem en signal via polisens nummer 114 14.
Ja ju mer jag tänker på det! Jag tänker så här, gemene man, gemene svensk undviker väl gärna kontakt med polisen om de inte behöver. Likväl polisen jobbar förebyggande i städer med att visa sig och promenera för att bygga trygghet i samhället borde väl palmegruppen göra likadant. I över 30 år har detta mord varit höjd i mystik i anledningar man inte ens kan räkna upp. Folk är eg rätt rädda att själva ta kontakt med polis och kan tänka mig att en polis är kanske det sista man vågade gå till om man bodde ensam i lägenhet runt Sveavägen vid den tiden. Man förtränger nog och förminskar sina iakttagelser. Händer ju vid vanliga mord och vid detta mord blir ju allt 1000 ggr mkt större. MEN. Nu kanske tiden är inne att bygga upp folks förtroende igen. Dom kanske kan börja med att vara med i morgonsoffan på tv och sedan sätta sig ute för att sedan dra igång en podcast och sedan sätta sig ute nån dag. Utefter de folk berättar får de göra bedömning av hur Sveavägen med omnejd har mognat fram under åren. Tror man också är mer villig att prata om någon vänligt ringer på dörren och förklarar sitt jobb och undrar om det är okej om de får komma in en stund. De får sätta upp info och förvarna innan så folk får tänka. Han, Palme som förespråkade möten med vanligt folk, och var duktig på det borde få en polisutredning som jobbar likadant. I mina ögon kanske det tar en veckas jobb med förberedelser och en ingång. Får man värdefull information så är det värt det. Om inte kanske det kommer senare och man har byggt upp lite förtroende igen, vilket vi svenskar förtjänar och Det är obetalbart ur en demokratisk synvinkel. Skaffa snapchat för fasen, ut på instagram, ta selfies, sänd live Palmegruppen. Better er egocentriskt och väck uppmärksamhet på ett mycket bättre sätt. Nu när jag valt att sluta att spekulera, det blev så fel förut kommer lösningarna framåt i min kreativitet istället! Lite bättre! Vad tycker ni? 🤗 tänk om Palme haft instagram/Facebook förresten, vilket otroligt stort konto han hade fått och jag tror nog han varit rätt härligt provokativ där! 😃
Vad var det här med att en Walkie Talkie sägs ha hittats 2 dagar efter Palmes död – och där man hoppats på att ”DNA finns kvar” – men lämnats in först igår? Någon som vet/läst mer?
Storyn dök först upp i Aftonbladet igår 20 april (betalvägg): https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Xg9MKB/walkie-talkie-inlamnad-till-palmeutredningen
Den finns också refererad i Expressen: https://www.expressen.se/nyheter/palmeutredarnas-nya-spar-walkie-talkie/
Uppgifterna i Aftonbladet kan sammanfattas som följer: ”Fyra eller fem grabbar i 20-årsåldern” hade två dagar efter mordet (alltså den 2 mars 1986) gått nerför Jutas backe mellan Regeringsgatan och Birger Jarlsgatan. En av dem, i artikeln kallad ”Anders” (ett fingerat namn enligt tidningen), hade hittat en walkie-talkie i snön. Alla de unga männen hade fingrat på den, och det hade slutat med att en i gänget, i artikeln kallad ”Mikael” (även det ett fingerat namn) till sist tagit hand om den. ”Mikael” hade sedan gett den till sonen till en kompis därför att den kunde vara rolig att leka med.
”För fyra, fem år sedan” (alltså kring 2015, nästan 30 år efter mordet) hade ”Anders” tagit del av tidningsuppgifter i Expressen om att walkie-talkies kunde ha spelat en roll i dådet på Sveavägen. Han hade då försökt få tag i apparaten som hans kompis ”Mikael” lämnat vidare, lyckats med det och tagit hand om den för egen del. Han hade kontaktat Expressen, men tidningen hade inte visat intresse. Och då hade ”Anders” inte gjort något mer åt saken.
Stocklassa hade under arbetet med sin Palmebok hört rykten om walkie-talkiefyndet men hade först nyligen fått kontakt med ”Anders” som då hade kvar walkie-talkien. Och under den gångna veckan har Stocklassa och ”Anders” gemensamt lämnat in apparaten till Palmegruppen. Jonas Englund i Palmegruppen bekräftar för Aftonbladet att en walkie-talkie lämnats in men vill inte lämna fler kommentarer.
Stocklassa säger för sin del att han tror att utredarna ”kommer att ta detta på stort allvar”.
Det ska tilläggas att allt ovanstående – utom att en walkie-talkie nyligen lämnats in till Palmegruppen – bygger på vad Jan Stocklassa och ett par anonyma personer uppgett.
Är det trovärdigt?
Att walkie-talkien dyker upp så sent trots att det sedan mycket länge varit känt att det funnits vittnesuppgifter om just walkie-talkies är förstås en lite problematisk punkt. Man kan givetvis tänka sig att ”Anders” och hans vänner varit rädda för att bli inblandade i något farligt och att de därför inte lämnat in apparaten till polisen. Men det finns inget i artikeln som ger stöd åt den tolkningen – i stället heter det att walkie-talkien fick bli leksak åt ett barn. Och den bild som målas upp är att ingen av de unga män som var med vid fyndet verkar ha reagerat över att apparaten skulle kunna ha samband med Palmemordet förrän många år senare.
Kan det vara så? Ja, för all del. Men det är kanske klokt att vara försiktig med slutsatser än så länge.
Enligt Aftonbladsartikeln är Stocklassa inne på att fyndet kan ha ett direkt samband med mördarens flykt, att gärningsmannen själv passerat Jutas backe.
Det är inte en adress som brukar förekomma i diskussionen om vart mördaren tog vägen, Jutas backe ligger en bit norr om David Bagares gata. Kanske ännu mer intressant i förhållande till Stocklassas tidigare skriverier är att denna gatstump och trappa även ligger påtagligt norr om Smala gränd. Det var där, på Smala gränd, som en kvinna gjorde den observation som kom att utgöra grund för fantombilden. I sin bok Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet lutar sig Stocklassa hårt mot denna fantombild och menar att den föreställer en man som han i boken kallar ”Jakob Thedelin”. I boken anklagar han ”Thedelin” för att ha utfört Palmemordet tillsammans med ännu en person som enligt Stocklassa befann sig på platsen, den Palmehatande läkaren Alf Enerström.
I Aftonbladsartikeln tycks Stocklassa ha valt bort Smala gränd som flyktväg, Han är i stället inne på att mördaren skulle ha tagit vägen David Bagares gata – Johannesgatan – Drottninghusgränd – Regeringsgatan – Jutas backe – Birger Jarlsgatan.
Så länge inget är känt som styrker att detta verkligen var flyktvägen måste väl Stocklassas hypotes betraktas som en ren spekulation. Och att mördaren skulle ha haft en walkie-talkie med sig har inte heller stöd av uppgifter från de vittnen som såg mordet.
När väl detta är sagt: det här betyder ändå inte automatiskt att uppgiften om fyndet av en walkie-talkie i Jutas backe skulle vara ointressant.
Det finns som bekant ett antal observationer av personer med walkie-talkies från mordnatten och det får verkligen anses troligt att sådana personer rörde sig i grannskapet. Om de var inblandade i en mordkomplott mot Palme är givetvis mer osäkert. Men faktumet att de inte trätt fram väcker frågor och pekar på att det finns saker de föredrar att dölja.
Om det verkligen går att styrka att ”Anders” och hans vänner den 2 mars 1986 hittade en walkie-talkie i Jutas backe är det förstås mycket intressant i det sammanhanget. Det må för all del vara optimistiskt att vänta sig användbara fynd av fingeravtryck eller DNA. Men mer troligt är kanske att typen av apparat kan ge värdefull information.
Enligt Aftonbladsartikeln rör det sig om en walkie-talkie med 140 cm lång antenn och med en märkning med texten ”danita beta III” samt uppgifter om att den är godkänd av Televerket och tillverkats i Taiwan.
Ytterligare synpunkter från er som följer denna blogg mottages gärna.
Och även Jan Stocklassa är givetvis – precis som tidigare – mycket välkommen att presentera sina teorier om Palmemordet på min blogg. Om han känner sig bekväm med det. Efter min delvis mycket kritiska recension av hans bok skrev han för all del ett svar. Det var dock mycket kort (fast han kunde ha fått utveckla sina tankar på valfritt utrymme). Det mest anmärkningsvärda i svaret var att han uttryckligen valde att avstå från att närmare kommentera min kritik med motiveringen att han ”inte tror att munhuggning medelst tangentbord leder till att Palmemordet blir löst”.
Jag har kommenterat Stocklassas besynnerliga ovilja att ta en sakdiskussion i det här inlägget. Och vidareutvecklat min kritik av hans slutsatser och metoder här.
Alla mina frågor kvarstår – möjligen med tillägget att de framstår som allt mindre angelägna att få svar på ju längre Stocklassa väljer att tiga.
De uppgifter han nu kommer med har förstås ingen uppenbar koppling till dessa frågor som ju gäller den tes han driver i sin bok och hans arbetsmetoder i samband med det.
Och uppgifterna om walkie-talkien kan självklart vara viktiga och värdefulla oavsett om bokens huvudtankar inte är det.
Med andra ord: låt oss se vad som kommer fram och inte dra några förhastade slutsatser åt vare sig ena eller andra hållet.
Om nu inte Stocklassa helt omvärderat vikten av den s.k fantombilden med den för Jakob Thedelin så karaktäristiska vårtan på kinden
återstår väl bara alternativet att
ytterligare en medhjälpare sprungit via Jutas backe och slängt ifrån sig apparaten.
Då kan ju fantombilden fortfarande ha viss relevans.
Mördaren var väl den långe i beige (Enerström) om jag minns rätt, och han skulle ju ha sprungit mot Kungsgatan.
Hur han därefter hamnat nere på Jutas backe blir ju i sig ett nytt mysterium.
Eller kanske idén med med detta är att tecknerskans observation ägde rum 15-20 min efter mordet, och då måste Thedelin ha sysselsatt sig med något under tiden, och varför inte med att kasta Walkie talkie i buskarna på Jutas backe, och därefter fortsatt att irra runt i kvarteren för att till slut hamna på Smala gränd och där sammanstråla med tecknerskan?
Tja, det vore väl intressant att veta hur det är tänkt åtminstone, och att spekulera måste vi tillåta oss.
Hur vanligt var det att walkie Talkies användes på 80-talet? Liksom av vanliga människor ute på stan? Det fanns ju vissa biltelefoner på marknaden och kan det inte varit såna man också såg? Visserligen otympliga och ofta i väska men 87 fanns det telefoner som i princip såg ut som walkies! Kan ju varit så att folk observerar vanliga telefoner också i vissa Fall? För att man inte var vana att se dom? Men ja – så många… bara en tanke som slog mig. Borde bli rätt lätt att kolla upp vilka som använde sig av just denna modell. Företag, organisationer. Ja det blir spänno att se! Hur lång tid brukar det dröja innan Palmegruppen kommenterar ytterligare såna här typ av fynd? Vad tror ni dom kollar på? Rent polisiärt?
Walkie-talkies användes förstås av olika myndigheter som polisen och tullen när de agerade operativt. Privatpersoner kunde till exempel använda det när de var ute i naturen. bland annat i samband med jakt. Och så fanns det leksaksvarianter som fungerade även om de hade begränsad räckvidd och som kunde användas av barn. Biltelefoner gick i och för sig att flytta från bilen, men de var mycket otympliga. Och mobilanvändningen startade i Sverige först året efter Palmemordet.
I vilket fall var det inte vanligt att civilpersoner använde sig av walkie-talkies i centrala Stockholm 1986.
Om Palmegruppen inte dragit helt andra slutsatser än de som Dag Andersson presenterade i samband med 30-årsminnet av mordet så är de rimligtvis fortsatt intresserade av walkie-talkies.
Tack, Gunnar! Det var lite så jag tänkte när jag såg den artikeln i Aftonbladet igår. Därav min modesta fråga. Såg att artikeln är borttagen idag-
Åsgård/Olssons antagande att promenaden mellan Sari och Dekorima gått långsamt, och att de tittat i fler skyltfönster på vägen väcker en del frågor.
Åtminstone hos mig.
Att de dragit sina slutsatser utifrån Nicola F:s vallning och den tidsdifferens som där uppstod känns inte troligt.
Dock räknar de med att Sveavägen korsades 23.17.
Att slutsatsen att Olof ville dröja sig kvar vid Sari kommer från ett förhör som heter T 116-L vet vi nu.
Men om de kalkylerar med att de första 200 meterna tog två och en halv minut, och att de sista 120 meterna tog hela fyra minuter är det ju ytterst anmärkningsvärt.
Kan det finnas ytterligare uppgifter om den långsamma gångfarten och fönstertittandet i tilläggsprotokoll H och förhör T 116-L?
Jag kan inte hitta förhöret genom Google.
Du gav mig impulsen att lägga upp förhöret: https://gunnarwall.wordpress.com/2019/04/22/hela-polisforhoret-med-lisbeth-palme-3-november-1993/
Och du och andra är mycket välkomna att kommentera det.
Stort tack!
Som den försynte person jag är vågade jag inte ställa den raka frågan😀
Har kollat iigenom det, och det finns väl en del intressant. Återkommer med det.
Dock inget som antyder något om någon speciell händelse längs promenaden.
Åsgård/Olssons rekonstruktion och deras slutsatser att promenadens sista drygt 100 meter gick långsamt är och förblir en gåta,
Extremt långsamt dessutom.
Åsgård och Olsson hade väl bara i uppdrag att skapa en gärningsmannaprofil och inte att rekonstruera händelseförloppet från Grand till mordplatsen? Verkar som de både skapat en profil på en ensamagerande gärningsman och gjort en rekonstruktion som ska ge gärningsmannen tillräckligt med tid att först följa efter makarna Palme från Grand för att sedan när de korsat gatan passera förbi makarna som stannat upp vid Sari för att ställa upp sig vid Dekorimahörnet och hinna stå där ett par minuter och vänta in dem så det också stämmer med Inges vittnesmål om att mördaren var på plats i god tid i förväg.
I stället för att utgå från kända fakta dvs Lisbets uppgifter om en rask promenad med bara ett kort uppehåll vid Sari konstruerar Åsgård och Olsson ett helt annat förlopp för att det ska stämma överens med den ensamme galning de redan på förhand bestämt sig för att mördaren måste vara. Uppenbarligen gör de antagandet att Lisbet antingen ljuger eller minns helt galet om i vilken takt promenaden från Grand till Dekorimahörnet gick!
Kort sagt så har Åsgård och Olsson anpassat verkligheten efter sin karta i stället för tvärtom
Är ledig idag så jag skriver igen. Ryktet om Boforsanställda som avtackat en jugoslavisk arbetskamrat den kvällen?
Det kan förklara sällskapet som Inge M sett. Läste att boforanställda varit på Sveavägen men har inte orkat läsa mig in mig på det
När man tror sig minnas rykten om Palmemordet och vill ta upp dem på den här bloggen tycker jag det är bäst att man försöker hitta skriftliga källor eller länkar till ljud- eller videoklipp och skickar med dem.
Annars är det risk att man drar igång en diskussion som redan från början bygger på minnesfel, missuppfattningar eller skrönor.
Är det något som känns väldigt angeläget går det förstås att ställa frågan om det finns någon annan som känner till sådana uppgifter och kan komma med källhänvisningar (och det är kanske så jag ska tolka din kommentar, Sprokket.
Och går det inte att hitta något som liknar seriösa källor så får diskussionen helt enkelt falla bort.
Vad som är känt är att Anders B och hans arbetskamrater som varit ute tillsammans jobbade på Bofors Aerotronics, ett företag som alltså ingick i Boforskoncernen. Och att de gått på restaurang för att avtacka en arbetskamrat som slutade.
Det är alltså mycket som tyder på att Inge M sett några av dem, inklusive Anders B, passera mordplatsen minuterna före mordet. Men den jugoslaviska kopplingen som jag vet att du letat efter tidigare känner jag inte till något om. I vilket fall vill jag påstå att det inte går att hitta något märkligt i själva faktumet att dessa arbetskompisar gick ut på stan och att några av dem passerade Dekorimahörnan före mordet.
Ja – det är så du ska tolka detta. 😙 Jag undrar om någon här med mkt kunskap kan minnas sig hört ngt liknande? Att Bofors avtackade en jugoslav och har säkra källor på det. Ska vara ärlig, läste på
Fb och det är ju ingen säker källa, men vill minnas att jag läst det förut. Jag tror det är ett rykte, spekulation. Så undrar jag om någon vet var Anders B jobbade med, vilket företag han jobbade vid tillfället? Tack! 😀
Jag uppdaterade min kommentar strax efter att jag skrivit den, kanske du bara läste den första versionen. Anders B och hans arbetskamrater jobbade alltså på Bofors Aerotronics, så långt var det rätt.
Herregud det har jag totalt missat. Hur kan jag gjort det? Då blir mötesteorin ännu mer spännande. Försöker tänka som en polis. Vilka såg Palme sist, vilka hot hade han. Kaotisk mördare. Reellt motiv. Realistiskt scenario. Brukar ju vara så att man har svaret i de som sett offret allra sist och närmast. Spontant känner jag att det måste funnits många som också stämmer in på gmp i Bofors. Man ska inte komplicera saker i onödan.
Jag vet inte riktigt hur det där ska tolkas. Men om din tanke är att det skulle vara något mystiskt med personer som varit ute och festat under fredagskvällen och passerat mordplatsen bara för att de arbetade på ett företag i Boforskoncernen så vill jag anmäla avvikande uppfattning.
Vill verkligen understryka att jag inte på ngt sätt tror att ngt av vittnena har ngt med mordet att göra. Inte eller Bofors som förtetag. Obs. Livrädd att skylla på någon. Det jag vill åt är mera att lösning och detaljer finns oftast hos de som sett mordet och varit närmast. Därtill mutskandalen och att Bofors de facto handlar med vapen. En festkväll i sig behöver inte betyda något som helst konstigt. Såklart. Men det kan finnas företagshemligheter, sekretess från politiken, polisen från något håll, någon information någon ville antingen ha eller dela med sig av. OBS – vill INTE hänga ut någon, men ibland vet man saker och någon är ute efter det i ont syfte. Vem eller år vilket håll vet jag ej. Var detta klarare?
Nej det kanske inte blev jättemycket klarare!
Du pekar inte ut Anders B och hans vänner och jugoslaven som inblandade, men jag tycker att du kopplar ihop Bofors med mordet ”genom dessa personer”. Det blev nog rätt konstigt. Tycker jag.
Jag är inte speciellt bevandrad i alla teorier som finns. Många verkar vara rätt komplicerade och involverar många personer. Själv tror jag att lösningen är enkel. Vi får väl se…
Ja – det blev inte genomtänkt och inte sammanhängande, ber om ursäkt för det. Håller med. Borde läst igenom texterna ett tag eller låtit de vila och inte stressat iväg dem.
Men pratar man om mord och olösta fall generellt så finns lösningen oftast i närheten och de små detaljerna för att lösa det i de som varit närmast och sett/pratat med allra sist. Jag tror på de som varit närmast, för de har sett mest. Då har jag utryckt mig med piggt huvud och med en mening dit jag ville komma. 👊
Visar på hur lätt det spretar i väg utan någon som helst avsikt. Visar på hur om hur lätt det är att spekulera och hur dumt, missförstått och rent Av fult det kan bli. En läxa för mig.
Men jag kommer fortsätta ställa generella frågor och läsa och lyssna på.
Du är välkommen!
Om mötesscenariot skulle stämma så är ju den som Palme pratat med allra sist gärningsmannen, och då finns ju lösningen hos den som varit närmast och sist pratat med offret 🙂
Ingen fara! jag hoppas att du fortsätter att tänka och skriva. Det gör många här, och vi har ofta olika uppfattningar. Helt lugnt.
jag har en fråga om vittnesförhöret med Mårten Palme som ligger ute på it-demokrati… ?
är delar sekretesskyddat – den delen när förhörsledaren säger
”Men så blev det alltså inte”. När Mårten berättade om theplanerna efter föreställningen. Typ första sidan.
Då är halva sidan svart på itdemokrati.nu
Är det en teknisk grej som inte fungerar eller är det FU sekretess på det?
theplanerna ?
Mårten kom med förslaget att de skulle kunna gå hem till föräldrarna och dricka the. Lisbeth avrådde dock till detta då klockan blivit mycket.
http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-marten.html?m=1
Sid 5 – eller orkar min telefon inte ladda alla sidor? Hur ser det ut för er?
Jag får upp svart på halva sidan.
Logisk Förklaring?
Han säger att de står och pratar 5-10 minuter. Sedan skiljs de år och Mårten och flickvän går norrut.
Han observerar då mannen vid möbelaffären….
Det är nog en teknisk grej, och inget som är sekretessbelagt. från tingsrättsförhöret. Viktigt avsnitt från förhöret, och det är alltid bättre att lyssna än att läsa.
Därför rekommenderar jag att lyssna igenom vad som sägs.
2.35.50. In i detta ljudklipp börjar avsnittet som fallit bort från förhörsutskriften.
[audio src="http://www.nationensfiende.se/wp-content/uploads/fup/Part7.mp3" /]
Länken fungerade tydligen inte?
[audio src="http://www.nationensfiende.se/wp-content/uploads/fup/Part7.mp3" /]
Kopiera bara in texten inom citattecknen och öppna en ny flik så fungerar den. Eller klicka här: http://www.nationensfiende.se/wp-content/uploads/fup/Part7.mp3
Bra, tack!
En intressant passage i Mårtens vittnesmål kommer ca 2t 59 min in i klippet.
Här illustreras tydligt svagheten i hans utpekande av CP.
Att de ljusa skorna som CP hade i konfrontationsvideon spelat en stor roll i utpekandet blir tydligt.
Mårten associerar dessa med vad han läst i en tidningsartikel över tre år tidigare.
En misstänkt tysktalande man på Hotell Klara hade köpt ett par ljusa Ecco-skor enl receptionisten.
Detta gav Mårten en vag känsla av att mannen vid möbelaffären också kan ha haft ljusa skor, vilket i sin tur fick en inverkan på hans utpekande av CP.
Det är bra att Mårten redogör för tingsrätten att denna faktor spelat en roll i utpekandet, och tillsammans med övriga osäkerhetsfaktorer borde säkerheten i hans utpekande vara lika med noll i rättens bedömning.
Så blev det tydligen inte.
Alldeles oavsett om mannen faktiskt hade ljusa skor; det vet man ju inte
Mårtens association kan möjligen stämma.
Men vad CP har på fötterna tre år senare måste ses som fullständigt ovidkommande i det sammanhanget.
En viss betydelse har det uppenbarligen haft i hans utpekande. Det är värt att notera.
Vid 2.35.35 säger Mårten ”som jag föreslog”
Det är Lisbeth som inte vill att Mårten och flickvännen ska gå med dem till Västerlånggatan. Det är också Lisbeth som några minuter senare vill över vägen till skyltfönstret. En indikation på att Lisbeth vet om mötet.
Om folk tror att de tagit fel på cedergren kan man ju tänka sig att mördaren var ute efter nån i Bofors också, det var ju inte lite pengar de rörde sig om. Nu rör jag om i grytan och tror inte på teorin själv eg, men man måste kunna tänka sig det iaf. Som ett möjligt scenario.
Det är givetvis OK att spekulera så länge vi inte har svaret på vad som hände. Det jag ville understryka var bara att man måste vara försiktig när det handlar om verkliga identifierbara personer. När det gäller sällskapet som var ute på firmafest så tycker jag att jag fick en bra och övertygande bild när jag talade med Anders B – det finns redovisat i min bok Mordgåtan Olof Palme som nu också finns som ljudboksserie.
Tillsammans med förhören med Anders B själv och hans arbetskamrater Klas N och Åsa G tycker jag det ger en beskrivning av en vanlig festkväll som samlade några arbetskompisar men som fick ett mycket märkligt slut.
Ja, det finns en övertygande samstämmighet i deras berättelser, som indikerar att Anders B kan ha varit mer berusad än vi tidigare trott, och kanske också han själv.
Alternativt att han drabbats av en minnesförlust till följd av den traumatiska upplevelse han var med om.
Fler vittnen berättar om hur chockad och osammanhängande han i verkligheten var.
Detta är inte någon anledning till att misstänkliggöra honom eller hans sällskap.
Jag tycker att det intressanta i detta är av ren teknisk natur.
Det har en direkt betydelse för vår bild av brottsplatsen, och vilka förväxlingar och missförstånd som kan tänkas spela in när vi ska dra slutsatserna.
Om han p.g.a berusning eller posttraumatisk stress inte minns att han var längre upp på Sveavägen,och att han inte heller minns att han hade ett kort meningsutbyte med kompisarna innan de gick norrut, eller att han inte minns att han kanske dröjt sig kvar på platsen ett par minuter i all ensamhet innan mordet.
Vi söker ju svaret på vem mannen i den blå jackan var, och i det avseendet är hans och hans vänners rörelser oerhört viktiga.
Säkert är att alla kan inte ha helt rätt, och det mest troliga är att det är Anders som har mest fel.
Jörgen G
Klas N, Niklas F och Åsa G säger Anders B blev kvar vid Götabanken. Det samma säger Anders B.
Klas N, Niklas F och Åsa G säger de inte mötte paret Palme på sin väg norrut mot Adolf Fredriks kyrkogata.
När Anders B börjar gå söderut från Götabanken, är paret Palme 10 meter framför honom.
Förklaring,
medan Klas N, Niklas F och Åsa G gick norrut på den östra gångbanan mot Adolf Fredriks kyrkogata, gick paret Palme söderut från Adolf Fredriks kyrkogata på den västra gångbanan och korsade Sveavägen söder om Anders, B närmare Tunnelgatan.
Det var inte bara utpekande av Christer P, två gärningsmän och vi gick i armkrok när skotten föll som var påhittad, också vi korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata var påhitt.
Den här var ny för mig. En av polisen borttappad revolver som hittades 36 timmar efter mordet.
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMNnNqc0tDQzYtNGs/view
Onekligen en historia som väcker intresse. Det handlar alltså om en revolver som ett par privatpersoner uppgav att de hittade den 2 mars 1986 i ett fönsterprång på Markvardsgatan, ganska nära mordplatsen, och som de lämnade in till polisen – men som sedan dess är spårlöst försvunnen och som inte finns registrerad hos mordutredarna. I artikeln beskrivs hur Aftonbladet låter de personer som hittat vapnet träffa Karl-Erik Lexne, en vapenexpert som visar dem ett antal revolvrar. Lexnes slutsats blir att det kan vara mördarens vapen.
Aftonbladsartikeln om den upphittade revolvern var införd den 7 december 1986. Dagens Nyheter hade följande dag, den 8 december, en artikel om saken. Rubriken är ”Funnen revolver spårlöst borta”. Dagens Nyheter har talat med Wincent Lange, vid den tiden chef för Stockholmspolisens tekniska rotel och medlem i spaningsledningen. Lange säger: ”Vi har inga som helst papper om detta vapenfynd. Jag känner inte alls till uppgifterna. Jag har kollat det här i vårt spaningsregister, både på vapen och på upphittarnas namn, men det finns ingenting.” Han tillägger: ”Men eftersom inget finns här kanske det rörde sig om en leksakspistol.”
Ytterligare en dag senare (9 december 1986) publicerade Dagens Nyheter en artikel från TT, Tidningarnas Telegrambyrå, med rubriken: ”Funna vapnet ointressant för polisen”. Där heter det att polisen redan samma dag vapnet hittades konstaterade att det var en startrevolver, att den var ointressant för mordutredarna och att den överlämnats till polisens hittegodsavdelning.
Det kan tilläggas att startrevolvrar inte är att jämföra med leksaksvapen. De laddas med för ändamålet avsedda patroner och kräver vapenlicens. Lexne menade i Aftonbladsartikeln att det inte tycktes vara en sådan som hittats på Markvardsgatan, eftersom de som hittade vapnet beskrev pipan som längre än en startrevolvers.
Här är ett exempel på en startrevolver som i dag säljs på svenska marknaden.
Slutsats? Kanske det är som TT-artikeln uppgav. I så fall kan det ändå, tycker jag, riktas kritik mot att det rätt ovanliga vapenfyndet inte registrerades hos Palmeutredarna – och att inte Wincent Lange informerades. Om inte annat borde sådana åtgärder ha utförts så att fyndet lätt skulle kunna stämmas av mot eventuellt senare inkommande vittnesuppgifter från folk som sett att någon placerat en revolver i fönsterprånget på Markvardsgatan.
Här är polisens egen dokumentation om det aktuella vapnet, med serienummer och allt:
https://iesho.blogspot.com/2015/08/26-anvandes-en-startpistol-i-samband.html
Tackar. Det ser ju ut som om det upprättades en anmälan samma dag som vapnet hittades där det fastslogs vara en startpistol. Vapnet rubricerades som ”misstänkt stöldgods” och det förekommer ingenting i anmälan som ens väcker frågan om det skulle kunna ha att göra med Palmemordet. Det framgår i ett tillägg att det skrotades samma månad.
Det är förstås mycket som pekar på att startrevolvern kan ha varit stöldgods som bara lämnades på stan av tjuven eftersom den vid närmare besiktning verkade sakna värde.
Men det är anmärkningvärt att polisen hade så bråttom så att man skrotade vapnet tämligen omgående, det hade trots allt upphittats mycket nära Grandbiografen. Inte minst eftersom Palme kunde ha varit övervakad vid bion var ju fyndet av ett vapen som i alla fall såg ut som ett riktigt vapen av visst intresse.
Men man ska kanske inte förvånas. De kulor som påträffades vid mordplatsen och som troligen var de som avlossades av mördaren tvättades av polisens tekniker innan man hunnit analysera beläggningen på dem.
Polisens hantering av det upphittade vapnet väcker onekligen frågor. Förklaringen till att Wincent Lange inte kände till fyndet var alltså att ärendet aldrig kopplades till utredningen, vilket ju är egendomligt. Det var väl annars betydligt mer perifera uppgifter än ett upphittat vapen i mordområdet som hamnade på Palmeutredarnas bord i detta tidiga skede av förundersökningen.
Här är för övrigt en direktlänk till dokumentet i bättre upplösning:
För de som är intresserade av diverse dålig kuriosa kan jag kanske tillägga att startpistolen är den Arminas 381434 som Lasse Krantz hävdade hade ”använts” pluggad vid Dekorima.
2.50.10. in i inslaget.
Jag kanske borde förtydliga att med ”dålig” menar jag Lasse Krantz inlägg. Era inlägg var det inga fel på.
Ja, det är ytterst märkligt att redaktionen gav Lars Krantz detta utrymme i direktsändning. Det står förresten fel i polisprotokollet, vilket inte heller Krantz tycks ha uppmärksammat. Det rör sig om märket Arminius.
Vad menar han med pluggad?
Kan man skjuta vanliga skott med startpistol?
Bara en generell fråga!
Startpistoler och startrevolvrar är gjorda för att skjuta med lös ammunition. Vapnet skjuter ut en patron, men den är väsentligen tillverkad av till exempel plast. Det smäller och det blir en mynningsflamma, men i den mån inte patronen går sönder vid avskjutningen far den bara iväg en kort sträcka i snabbt sjunkande hastighet.
Ett pluggat vapen är något annat, det är ett vapen som inte går att skjuta med, till exempel genom att pipan har svetsats igen. En startpistol eller en startrevolver kan förstås också vara pluggad.
Kul teori – men tror ändå inte… eller. Förklarar ju varför gm gömde vapnet och inte vaktade sig själv med det som ett proffs gör. Men vem skulle träffat så träffsäkert längre ifrån? Osannolikt
Mycket anmärkningsvärt iallafall, både fyndet och polisens handskande av ärendet.
Ett högst annorlunda föremål hittas dagarna efter ett mord, i anslutning till platsen där ett mord begåtts som dessutom är landets statsminister…sannolikheten för det är ju noll egentligen!
När läste nån senast om samma sannolikhet?!
Vad betyder det då och kan det ha nåt samband med mordet? Det tål att spekuleras i.
Hanteringen av det här vapenfyndet har, slår det mig, också slående likheter med polisens hantering av stölden av Palmes överklagande i Harvardärendet. Stölden, liksom en radering i länsrättens datoriserade diarium, utfördes efter kontorstid på mordkvällen. Det är svårt att låta bli att formulera i alla fall en misstanke om att det kan ha funnits ett samband mellan händelserna på länsrätten och mordet.
Men saken kom att utredas på ett besynnerligt passivt sätt och ledde inte till att någon kunde bindas till brottet eller ens till något åtal. Granskningskommissionen skriver bland annat så här i sitt betänkande, sid 693:
Utredningen av Harvardärendet uppvisar bl.a. följande brister.
Den första utredningsomgången påbörjades först den 25 mars 1986 då förundersökning inleddes efter en formell polisanmälan från länsrätten. Av arbetsmaterialet framgår att polisen redan den 12 mars kallats till länsrätten efter det att det upptäckts att Olof Palmes besvärshandlingar försvunnit och DAFA konstaterat att ärendet raderats. Polis och företrädare för länsrätten kom vid detta tillfälle överens om att en formell polisanmälan skulle avvaktas tills dess att saken utretts internt. Vi anser att polisen mot bakgrund av mordet på eget initiativ borde ha påbörjat utredningen redan när den erhöll kännedom om att Olof Palmes besvär raderats och handlingarna försvunnit, eftersom ett eventuellt samband skulle kunna tänkas föreligga. När utredningen väl kom igång blev den inte så grundligt genomförd som den borde ha blivit, bl.a. inriktades den i stort sett på de personer som flexat ut efter kl. 18.23 (då raderingen skett). Men flexregistreringen kunde inte användas som grund för en sådan prioritering, eftersom det gick utmärkt att gå både in och ut utan att använda flexkort.
Bristerna i den första utredningsomgången uppmärksammades av PU redan under hösten 1987 då en andra utredningsomgång vidtog. Denna utredning synes emellertid av någon anledning ha runnit ut i sanden vid årsskiftet 1987/88.
Först kring årsskiftet 1990/91 påbörjade PU en fördjupad genomgång av ärendet, vilket var uppseendeväckande sent. Eventuella brott skulle komma att preskriberas den 28 februari 1991. PU höll dock dessförinnan förhör med de två yngre män som misstänktes i sammanhanget.
Hur vet vi egentligen att stölden utfördes samma kväll som raderingen?
Frågan är befogad. Det är bara en slutsats, om än en rimlig sådan. Raderingen i diariet av överklagandeärendet utfördes mordkvällen klockan 18.23. Att den fysiska akten med Palmes överklagande saknades tycks inte ha konstaterats förrän den 12 mars då registratorn letade efter den men inte kunde hitta den.
Överklagandet kom in den 26 februari, två dagar före mordet. Det framgår av Granskningskommissionens betänkande att en praktikant, i betänkandet kallad P, berättat att han plockat fram överklagandet och tittat på det den 27 eller 28 februari. Han uppgav att han sedan lagt tillbaka det i akten. Om P verkligen lade tillbaka handlingen kan vi inte veta. Men åtminstone den del av hans berättelse som handlar om att han tagit fram och tittat på överklagandet före mordet framstår som sannolika.
Jag har också svårt att tänka mig att någon raderade i diariet före mordet och stal akten efter mordet. Mer rimligt är väl i så fall att någon stal akten tidigare än raderingen – tidigare samma dag eller dagen före – och senare fullbordade brottet genom att, som det kanske kunde verka, avlägsna alla spår av att ärendet kommit in genom att ta bort posten ur datordiariet.
Att det fortfarande gick att slå fast att det skett en radering i datorsystemet berodde på att DAFA, en svensk myndighet som sysslade med databehandling, hade ett online-band med backup-information från länsrätten. Det behöver ju personen som utfört raderingen inte ha känt till.
Tack så mycket för den kompletterande informationen! Jag håller med om att det verkar rimligt, men när vi ändå håller på och ifrågasätter mer eller mindre rimliga antaganden om vilka personer som olika vittnen har sett i samband med mordet kan vi lika gärna ifrågasätta det med. Desto större anledning att inte begränsa sig till personer som flexat ut efter 18.23.
Dessutom spelade alltså utflexningstiden egentligen ingen roll eftersom alla som jobbade på länsrätten kunde komma in i respektive lämna byggnaden när de ville utan att flexa vare sig in eller ut. Så här står det i Granskningskommissionens betänkande, sid 590 om den information Palmeutredarna hösten 1987 fick av den utredare inom Stockholmspolisen som först skött utredningen av Harvardärendet, i princip avskilt från Palmeutredningen:
Utredningsmannen uppgav vid denna kontakt att in- och utpassering till respektive från länsrätten kunde ske utan att flextidskort användes, vilket innebar att sådana passeringar inte registrerades. Mot den bakgrunden utökades kretsen av de som kunde misstänkas ligga bakom raderingen och handlingarnas försvinnande från de sex personer som utredningen tidigare varit huvudsakligen inriktad på till hela länsrättens personal – ca 250 personer.
Se också det avsnitt från betänkandet som jag citerade i den här kommentaren.
En tanke – vill få reflektioner på det.
Kan Skandiamannen observerats vid reklampelaren av Inge M som även uppmärksammat en ev dekorimaman? De är båda bägge ungefär lika klädda och det är därför ”han inte får ihop det” med det som hände vid reklampelaren?
Då leker vi med scenariot att det ändå fanns en dekorimaman som väntat där och inges vittnesmål att han först observerar paret Palme och mördaren vid pelaren? Paret Palme kan ha sneddat ut vid reklampelaren för att de uppmärksammat att de hade Skandiamannen bakom sig och ville få honom att gå om? Det är därför han inte ser Palme
Samtidigt han tittar på son klocka? Sedan skjuts Palme vid dekorima av GM. Tror Skandiamannen han höll sig chockad på avstånd ett tag och observerade innan han började försöka få kontakt med folk? Då kan ju Skandiamannen varit en av de tre som Anders B sett? Fast han missförstått avståndet men ändå är av uppfattningen att de tre går i sällskap. Sedan hänger inte Anders B med i allt när det stiger fram en äkta mördare so to say. Skandiamannen tittar på klockan, rusar på, Palme sneddar ut diskret och han ser inte dem. Han fortsätter stanna till för att verkligen se hela klockan och sedan händer allt väldigt snabbt?
Från GMP:s rekonstruktion:
23.05.
”Av IM-meddelande framgår att polis kl 22.50 varit på Johannesgatan 6 för ett rutinungripande. Minnesanteckning skrevs 1987-03-04. Polismännen lämnade lägenheten 23.05, gjorde inga relevanta iakttagelser.”
Från GrK:
”Iakttagelse av polisbil på Johannesgatan. Den 18 mars 1986 kontaktade Marianne U PU och uppgav att hon på mordkvällen gjort vissa iakttagelser kring sin bostad på Johannesgatan. Hon hade kommit hem från sitt arbete på Sveriges Radio omkring kl 22.50. Hon hade då iakttagit två män vid Johannes kyrkogård. När en polispatrull sakta kom åkande hade männen försökt gömma sig. Hon gick in till sin lägenhet, där hon hämtade sin hund, som skulle rastas. Hon iakttog då männen igen och kände obehag inför dem. Beträffande en av männen lämnade hon vissa signalementsuppgifter.
I februari 1987, dvs. ett knappt år senare, besökte Marianne U PU för att kontrollera vad som hänt med hennes tips. I det uppslag som då upprättades framgår att Marianne U fått läsa dokumentationen från mars 1986. Hon gjorde därefter vissa påpekanden. Hon hade sett två män. Hon hade sett dem vid tre tillfällen: när hon kom hem ungefär 22.50, när hon kom ut med sin hund och när hon kom tillbaka ca 23.10. Det var vid detta senare tillfälle som hon såg polisbilen. Hon lämnade nu ytterligare uppgifter om männen och deras beteende samt uppgav att hon även hade lagt märke till en röd bil som stod vid hennes port. Bilen gick på tomgång men det satt ingen i den.
Marianne U bad att få en kopia av förhörsutskriften. Enligt order från befäl nekade förhörsledaren henne detta. Förhörsledaren har i uppslaget noterat att Marianne U identifierat sig med legitimation från Sveriges Radio.
I december 1987, dvs. snart två år efter tipset, hölls förhör med Marianne U. Hon lämnade då samma uppgifter som tidigare men de var mer detaljerade. Bl.a. sade hon att hon tagit bussen från radiohuset kl 22.30 och att det innebar att hon var hemma vid sin port senast 22.50. Tillfrågad om tiden för polisbilens förbipasserande, kunde hon inte ange den exakt, ”men hon är ganska säker på att kyrkklockan inte hade slagit kvart över, dvs. 23.15”. Hon hade sedan iakttagit männen ännu en gång från sitt fönster i bostaden eftersom hon hade blivit nyfiken på deras avsikter. Detta hade upprepats ett par gånger innan hon hade gått och lagt sig, vilket hon förmodligen gjort ”runt 23.30”. Hon uppgav sig inte ha noterat några sirener eller annan speciell verksamhet i kvarteret, förutom de två männen.”
”I uppslaget finns vidare en utskrift ingiven av journalisten Sven A, från radioprogrammet Kanalen i februari 1987, och ett tidningsklipp med en artikel av Sven A.
I Parlamentariska kommissionens promemoria sägs:
I utredningsmaterialet finns såvitt gäller kvinnan bara hennes anmälan och de uppgifter som hon lämnade ungefär ett år senare då hon hos polisen efterhörde vad som skett med hennes anmälan. Polisens utredare har för en kort tid sedan funnit att två polispatruller mordnatten omkring kl. 22.50 beordrades till Johannesgatan för ett ingripande i en lägenhet. Polismännen hördes några dagar efter mordet men upplyste då inte om ingripandet. Nya förhör har att hållits med polismännen i de två patrullerna.
Förutom förhöret med Marianne U, som hölls kort efter det att denna promemoria skrevs, har enligt dokumentationen hos PU inga ytterligare åtgärder vidtagits. Det finns heller ingen dokumentation avseende de polispatruller som enligt vad som uppges i promemorian skulle ha varit identifierade eller beträffande de förhör som skulle ha hållits.”
De båda männen som iakttogs av Marianne U befann sig utanför nr 16 ungefär 70 meter norr om Nr 6 där polisen gjorde sitt påstådda ingripande, och de bör alltså ha passerat dem ungefär den tid som vittnet Marianne U uppger.
Frågor:
Är polisens minnesanteckning från 87-03-04 den enda dokumentation som finns avseende detta s.k. rutiningripande?
Är den tillförlitlig?
Vilka polispatruller handlar det om?
Som de flesta känner till passerar södermalmspiketen 3230 platsen bara några minuter senare av anledningen uppges var att parkera om en privat bil.
Har någon utomstående bevittnat detta?
Johannesgatan är annars en mycket lugn gata där sällan någon polisbil passerar.
Här kommer det två eller tre ekipage tätt inpå varandra strax innan mordet i olika ärenden.
Dessutom två skumma figurer som smyger i buskarna.
Jag vill minnas att uppgifter om WT förekommit, men hittar ingen direkt källa.
Jag brukar sällan driva grundlösa konspirationshypoteser, men min direkta känsla är att något inte stämmer med polispatrullernas påstådda aktiviteter på Johannesgatan .
Jag är nästan lika övertygad om att de inte ingick i någon konspiration.
Vad som då återstår är att de hade grund för att anta att det fanns en hotbild, och att de misstänkte att någon typ av operation pågick.
”Jag brukar sällan driva grundlösa konspirationshypoteser, men min direkta känsla är att något inte stämmer med polispatrullernas påstådda aktiviteter på Johannesgatan .
Jag är nästan lika övertygad om att de inte ingick i någon konspiration.”
Bra frågor. Detta är kanske utanför ämnet men vad gäller ”konspirationsteorier”, om man googlar på ”mordkomplott avslöjad” så kan man läsa om olika exempel på hur en mordkomplott avslöjas. Här är ett ex ;
https://nyheter24.se/nyheter/utrikes/78865-mordkomplott-mot-president-avslojad
Tänkte att när vi ändå diskuterar mordkomplotter kan det vara bra att känna till något om Hur en mordkomlott avslöjas ?
Komplotten är naturligtvis högst tänkbar även i Palmemordet, men när det kommer till den storskaligt polisiära inblandningen är jag mer tveksam, och då är vi inner på avd konspirationshypoteser.
Det är lite för magstarkt för mig.
Jag tror snarare att det kommit tydliga signaler om att Olof Palme var hotad till livet, och att man haft en höjd beredskap för att något var på gång. Varningar från Ivan von B, Anders L, och Säpos övervaknings PM bekräftar att polisen kände till detta.
Poliserna på Johannesgatan kan vara ett tecken på att de sökte igenom närområdet efter dylika aktiviteter.
Jag tror mig nu veta vilka polispatrullerna var, och det var som jag förmodade.
Det måste finnas mer dokumentation om ”rutiningripandet” i lägenheten på Johannesgatan 6.
Någon borde ha ringt polisen, eller larmcentralen i detta ärende, eftersom polisen inte åker dit helt opåkallat.
Jag vill gärna ha detta bekräftat innan jag tror på det helt.
Samtidigt vill man ha bekräftelse från utomstående vittnen som sett Piketen rullande genom gatorna på Norrmalm med en liten VW bubbla på släp, eller tvärtom, vilket borde väckt en del uppseende.
Som det ser ut så har vi ju bara polisernas egna berättelser, vilket i sammanhanget inte är värt så mycket.
Men förhoppningsvis finns dokumentation som styrker deras berättelser?
Jörgen G,
Du skriver:
Johannesgatan är annars en mycket lugn gata där sällan någon polisbil passerar.
Varifrån är det påståendet hämtat? Jag tycker det förefaller märkligt att det sällan skulle förekomma polisbilar på Johannesgatan. Det borde rimligen finnas rätt stor anledning för Stockholmspolisen att patrullera i dessa kvarter och det förefaller märkligt om man inte med jämna mellanrum också larmades till området. Att just Johannesgatan skulle vara en vit fläck i sammanhanget bör väl i så fall på något sätt beläggas.
Mikael B.
Jag läste också att Marianne U tyckte detta. Kan ej hitta källa.
Nu vet vi ju att det låg en och annan festlokal där som inte finns idag. Yvonne N kom ju från något sådant ställe.
Nu grundade sig inte mitt omdöme på vad andra sagt, utan vad jag själv upplevt.
Utan att vidare gå in på den detaljen, men jag känner till denna gata mycket väl. och målade polisbilar har varit mycket sällsynta under de senaste 20 åren.
Däremot förekommer de oftare på Döbelnsgatan.
Att två från varandra helt separata polisärenden under mycket tveksamma omständigheter nästan krockar med varandra, på denna gata måste vara ytterst ovanligt.
Frågeställningarna kvarstår: har någon sett 3230 sakta glida fram längs gatan med en liten folka i släptåg, och finns bekräftelse på rutiningripandet på Johannesgatan 6?
Mikael B och Jörgen G
Föreslår att ni tar en titt på en karta över Stockholm
Johannesgatan är en kort bakgata intill Johannes kyrkogård som inte leder någonvart. Döbelnsgatan är mycket längre och leder ända upp till Vanadislunden i norra Vasastaden. Dessutom utgör den en direkt fortsättning på den beryktade Malmskillnadsgatan som börjar vid Brunkebergstorg. Malmskillnadsgatan och Döbelnsgatan utgör därmed en nord-sydlig förbindelse mellan nedre Norrmalm och stadens norra utkanter. Inte konstigt alls att polisbilar syns mycket oftare på Döbelnsgatan än på den korta Johannesgatan.
Jonas J.
Visst är det så, vilket jag också gav uttryck för i mitt inlägg.
Det finns helt enkelt ingen anledning för en polisbil att svänga vänster på Kammakargatan och upp mot Johannesgatan.
Därför händer också mycket sällan.
Gatan är faktiskt en vit fläck på kartan sitt centrala läge till trots.
För egen del räcker det med att vicka lite på persiennerna för att konstatera detta.
Antalet gånger jag sett poliser där under de senaste 20 åren kan räknas på den ena handens fingrar.
Men det kan hända att de åkte där något oftare på 80-talet när kommersen på Malmskillnadsgatan var mer frekvent.
Hursomhelst så stämmer inte Marianne U:s observation tidsmässigt med rutiningripandet som skulle ha ägt rum 22.50.
De bör alltså ha passerat platsen 20 minuter innan hon gjorde sin observation runt 23.10. Hennes tidsuppgift stämmer betydligt bättre med piket 3230, men enl Marianne U var det en vanlig polisbil.
Lite märkligt kan man tycka.
Gunnar.
Du som var med där i början på -86…
Jag håller som bäst på att läsa Börje Wingrens och Anders Leopolds bok ”Jag sköt Olof Palme”. Förhören och bevisen mot V.G. är omtumlande måste jag säga.
Jag ser V.G:s förehavanden som en person, vars uppgift var förvilla och flytta fokus i en större konspiration, inte som mördare. Tänker inte ge mig in i detaljer, läs själva. Men jämfört med den vaga bevisningen mot C.P. och som kunde dömas på det, så skulle egentligen V.G. varit dömd innan sommaren blev höst året 1986. Så upp till knäna i skit står han faktiskt V.G.
Men så blev det inte.
Min uppfattning är att det fanns människor som såg till att V.G. kunde komma undan, vilket jag tycker skildras i inledningen av boken, skrivet av Börje själv.
Det är ganska dramatiska motsättningar och konstiga beslut som han ger uttryck för. Han är faktiskt ganska upprörd milt sagt.
Mitt i stormen för detta, åter H.H.
Har du Gunnar läst Börjes redogörelse för spaningsledningens hantering av ärendet som ju utspelar sig i ett initialskede av mordet, eller träffat Börje eller Anders för att prata om det här?
Vad är din syn?
Jag har inte ägnat mig särskilt mycket åt Victor Gunnarsson sedan jag skrev <em>Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. (Jag skriver ut Gunnarssons namn eftersom det har figurerat i många år och han dessutom är avliden sedan länge.) Min slutsats då i själva skuldfrågan var att Gunnarsson med all sannolikhet inte hade att göra med mordet och att Wingren var helt otillförlitlig som utredare. Men minst lika intressant tyckte jag det var att följa hur Holmér agerat i utredningen av Gunnarsson.
Holmérs första reaktion var att VG var helt ointressant, och i det avseendet tror jag att han hade sakligt rätt. Men snart insåg han fördelarna med att ha en misstänkt anhållen under Palmes begravning då Sverige besöktes av en rad prominenta internationella gäster och då mediabevakningen av utredningen var extremt stor. Sedan drev Holmér – i strid med åklagaren K G Svensson – under några veckor tesen om Gunnarsson som gravt misstänkt ända tills han plötsligt släppte det spåret för att i stället lägga all energi på det som skulle bli ”huvudspåret”, PKK.
Det finns ingen egentlig redovisning från Holmérs sida om varför han så plötsligt bytte fot. Det är inte så konstigt. Hans agerande tålde inte någon granskning eftersom det inte hade att göra med egentligt brottsutredande. Det handlade bara om taktik i det maktspel och mörkläggningsarbete han ägnade sig åt.
Enligt min bestämda uppfattning satsade Holmér på hypotesen om VG som mördare under den tid han behövde för att konsolidera sin ställning som spaningsledare. Han insåg med all säkerhet att bevisningen mot VG var undermålig och att den inte skulle hålla, så han släppte Gunnarsson-hypotesen så fort han hade kommit igång med den variant han trodde skulle bli mer användbar. Det fanns nämligen en väsentlig skillnad mellan Gunnarssonspåret och PKK-spåret: det senare kunde hanteras inom ramen för en terroristutredning som kunde omges med sekretess. PKK skulle kunna utpekas som organisation och fallet skulle kunna lanseras som löst även om PKK-spåret aldrig gick till åtal mot enskilda personer.
Och enligt min mening måste varje analys av misstankarna mot Gunnarsson utgå inte bara från en genomgång av de manipulationer av vittnen som Wingren ägnade sig åt utan också från agendan bakom Holmérs agerande.
Det där är en sammanfattning av min uppfattning i sakfrågan.
Men låt oss ända diskutera frågan om Gunnarssons eventuella inblandning i Palmemordet.
I så fall kan man tänka sig fyra olika varianter: 1) VG är mördaren; 2) VG är fullständigt oskyldig och har inget att göra med mordet; 3) VG är medvetet delaktig i en mordkomplott utan att själv ha utfört dådet; 4) VG har utan att själv inse det lockats att spela en roll i mordkomplotten.
Om VG skulle vara mördaren kan man förstås tänka sig både att han agerade ensam eller att han ingick i en konspiration. Men eftersom du inte menar att han var gärningsman kan vi lämna det alternativet tills vidare.
Du menar alltså att VG hade till uppgift att förvilla utan att själv vara mördaren. I så fall måste du precisera om det är variant 3 eller 4 du talar om. Jag tror inte på någon av dem, men är förstås villig att diskutera sakargument.
Och om han hade till uppgift att förvilla, menar du du att Wingren föll för denna förvillelse och koncentrerade sig på fel person i stället för den riktiga mördaren?
Vidare: vad skulle Holmérs syfte ha varit i ett sådant sammanhang? Om VG hade till uppgift att förvilla – förstod Holmér att det var så? Och vad ville Holmér i så fall uppnå med att satsa på att odla misstankarna mot VG? Ville han bidra till förvirringen? Och slutligen: varför släppte han intresset för VG framåt senvåren -86?
Det där är några av de frågor som den som vill placera in Gunnarsson i en mordkomplott måste fundera över.
Wingren manipulerade vittnena, intressant. Men hur då?
Jag menar att Wingren inte hade förmåga och insikt där och då -86 att lägga pusslet, då han inte kunde se Gunnarssons förvillande artisteri som en del i ett större sammanhang. Han var en vanlig krimmare som utredde mord som just mord.
Ebbe sa det tydligt i din intervju med honom:
– Man ska inte föreställa sig att det här kan utredas ungefär som man utreder ett vanligt misshandelsmål. Det går inte till så i den här världen. Det är för stora intressen som står på spel.
Victor Gunnarsson eller Vic Gunnison som han kallade sig på kafé Mon Chéri , ser jag som en nyttig idiot, spelandes en roll i en komplott mot statsministern. Som han betedde sig och for fram under mordkvällen är inte nåt annat tänkbart.
H.H. uppfattar jag som en som fått jobbet för att lägga locket på. I mina ögon en gryningssoldat i stay behind-organisationen. Tillsättandet av just honom som spaningsledare är anmärkningsvärt. Och vad H.H. INTE gör när han skiftar spår från V.G. till terrorstämplade PKK har du själv skrivit om, han tar ingen internationell hjälp trots att det kanske hade varit det
normala.
Så två villopår lämnade han efter sig samt ett vittnesmål från sin chaufför om att han ljugit om sin vistelse under mordnatten. H.H. är inte att lita på.
Som gryningssoldat i stay behind blir det Holmérs uppgift att se till att organisationen förblir okänd för den stora massan och ej utvalda.
Ang. Gunnarsson. Om det är det så
att han i tingsrätten i förtalsmålet mot Arbetet brast ut i nedan kommentar, så är det kvicktänkt fyndigt eller ärligt från hjärtat.
”Varför ger ni er på mig, jag är ju bara i periferin till organisationen som mördade Olof Palme”.
Det är flera som har försökt bringa klarhet i om Victor Gunnarsson verkligen skulle ha uttryckt sig på det här sättet i förtalsmålet. Inte minst Anders Leopold har gjort sina efterforskningar, men mig veterligt har han inte kunnat finna något belägg för att citatet är riktigt. Det är många obekräftade uppgifter som valsar runt. Källkritiken kommer alltför ofta i andra hand. Det gäller i synnerhet om en påstådd uppgift skulle råka gå hand i hand med ens egen favoritteori.
För att börja med det sista först: vad är din bästa källa till vad Gunnarsson skulle ha sagt i tingsrätten om att han var i periferin till organisationen som mördade Palme? Jag hittar inte något sådant citat i Anders Leopolds Jag sköt Olof Palme, en bok som väl bör betraktas som ett av de mer seriösa försöken att knyta Gunnarsson till mordet.
Däremot finns det en passus i det ”manifest” som Gunnarsson författade efter frisläppandet och som återges på på Anders Leopolds hemsida. Där heter det att Gunnarssons advokat Henning Sjöström i ett relativt sent skede frågat en Palmeutredare om misstankarna mot hans klient. Gunnarsson skriver:
Herr Sjöström fick beskedet att jag ”inte ens finns i periferin längre” /…/
Det är ju inte riktigt samma sak.
Oavsett vad Gunnarsson kan ha sagt i tingsrätten får man ju ha i minnet att han av allt att döma var en person som hade en benägenhet att komma med yviga påståenden för att framstå som intressant.
Granskningskommissionen återger i sitt betänkande (sid 551) en uppgift från ett par bekanta till Gunnarsson om att han sagt att han var utbildad av FBI och CIA. Det finns vad jag förstår inte mycket som pekar på att han skulle ha fått en sådan utbildning. Och man kanske kan tänka sig att en person som kvalificerat sig för att bli tränad av båda dessa organisationer knappast skulle gå omkring och skryta om det.
Vad gäller Wingren är det, tycker jag, uppenbart att han bestämde sig för att det var han som skulle lösa mordgåtan – och att han hade en benägenhet att dra slutsatser innan han kollat fakta. Hans första gärningsman var en man som inom mordutredningen kom att bli känd under beteckningen ”den galne österrikaren”. Denne hade under en period före mordet ringt till polisen och uttalat sig hatiskt om bland annat den svenska socialdemokratin, judar, Hans Holmér och Olof Palme. Han hade uppfattats som hotfull och hans telefonsamtal var ett av många rutinärenden som utreddes inom Stockholmspolisen. Wingren hade varit inkopplad på saken och när han fick veta att Palme var skjuten gick han igång på österrikaren och försökte få ett utpekande av denne från Mårten Palme. Det visade sig vara helt fel, österrikaren var bevisligen oskyldig.
Wingren fastnade också under mordnatten för ett annat spaningstips som handlade om en man som kommit in på biografen Saga en stund efter föreställningens början, någon gång efter mordet. Och han har själv berättat att han ”intuitivt” kände att detta var ”rätt spår”.
Jag citerar ur min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, sid 84-85:
När nattradion sände sin första extra nyhetssändning om att Palme var mördad satt Wingren – har han själv berättat – hemma i sin lägenhet och slölyssnade medan han löste ett bridgeproblem. Han bodde på Agnegatan, alldeles intill polishuset. Eftersom han hastade direkt ner kom han att bli en av de första som satte igång med det improviserade spaningsarbetet.
Ett av hans jobb denna natt blev att höra Mårten Palme. Mårten berättade att sedan han tagit adjö av sina föräldrar efter bioföreställningen hade han lagt märke till en man som tycktes följa efter dem.
I det läget gjorde Wingren något som åtminstone var diskutabelt: han visade Mårten en bild på sin egen hotfulle Palmehatare, den ”galne österrikaren” och frågade om det var den mannen som befunnit sig utanför Grand.
Det tveksamma i att låta Mårten se bilden var att det enligt regelboken nu inte längre kunde bli frågan om att låta honom försöka peka ut samma person i en valkonfrontation. Ändå kunde fotovisningen möjligen rättfärdigas med att det var bråttom att försöka fånga en farlig statsministermördare och att österrikaren kunde vara en rimlig misstänkt.
Vad som väcker mer frågor är en annan sak. Och det är att Mårtens och Wingrens skildringar av hur det hela gick till går helt isär. I tingsrättsförhandlingarna mot Christer Pettersson vittnade Mårten om att han genast noterat att bilden på österrikaren inte stämde överens med den man han sett, exempelvis var inte läpparna likadana. Wingren hade då sagt att bilden var gammal och hade också gjort grimaser för att visa att ett ansikte kan se ut på olika sätt. I det läget hade Mårten medgett att det var möjligt att det var mannen på fotot som varit vid Grand.
I Wingrens protokoll – förhöret bandades inte – beskrivs saken annorlunda:
”För Mårten framvisas ett stycken foto på en person, man, som kan tänkas ha med mordet att göra. Mårten reagerar direkt och säger att fotot mycket väl kan vara identiskt med den man han såg på Sveavägen.”
Det hade naturligtvis varit en ordentlig fjäder i hatten för Wingren om det varit österrikaren som skjutit Palme. Men han fick snabbt överge hypotesen, trots det medgivande han fått från Mårten. Det visade sig nämligen att österrikaren hade ett utmärkt alibi. Han hade dragit omkring full ute på stan denna fredagskväll och blivit stoppad av en polispatrull vid Slussen.
Klockslaget för ingripandet var 23.20 – en minut före mordet.
Wingren tappade inte sugen för det. Redan innan han hörde Mårten hade han fått ett annat spaningstips. Klockan 2.15 på mordnatten hade en ung kvinna, Jessica S, ringt till polisen och berättat att hon och hennes väninna sett nattföreställningen av filmen ”Morrhår och ärtor” på biografen Saga på Kungsgatan. Föreställningen hade börjat klockan 23. Sedan filmen pågått i tre kvart hade det kommit in en man i salongen och sjunkit ner i en bänk.
När Jessica senare hört om dådet på Sveavägen hade hon undrat om det var Palmes mördare som smugit in och gömt sig i det skyddande mörkret.
Wingren hade åkt direkt hem till Jessica S och hört henne. Mannen hon sett hade varit omkring 180 cm lång, han hade haft en mörk rock, normalt klippt hår. Han hade tagit sig in i salongen snabbt och tyst. Efter föreställningen hade han lämnat bion lugnt och sansat. När Wingren senare talade med Jessicas väninna, Diana Z, bekräftade hon berättelsen.
Det är givet – och oklanderligt – att Wingren ansåg att saken snabbt skulle undersökas. Men han gick längre än så. Som han själv skriver i sin bok:
– Redan när jag timmarna efter mordet hört de båda Sagavittnena kände jag intuitivt att här var vi inne på rätt spår. Vad som behövdes nu var ett snabbt anhållande av en person som uppehållit sig i området, en som tidsmässigt mycket väl kunde ha gömt sig på Sagabiografen omkring 23.40 och vars klädsel och utseende stämde överens med damernas iakttagelser.
Snart kopplade Wingren ihop Sagavittnesmålen med Gunnarsson som det kommit in ett annat tips om, från caféet Mon Chéri. Och vad som följde – vilket jag beskrivit detaljerat i Mörkläggning – var en rad försök från Wingren att påverka olika vittnen så att de skulle bekräfta hans teori om att Gunnarsson var mördaren.
Hypotesen om Gunnarsson som mördare framstår som orimlig av många orsaker, vare sig man tänker sig honom som ensam gärningsman eller som hitman i en komplott.
Därför är det väl inte konstigt att många som fascineras av denne besynnerlige karaktär – som dessutom själv mördades under uppseendeväckande omständigheter – väljer att satsa på hypoteser om att han var inblandad, men att han inte utförde mordet.
Men då ska man komma ihåg att den sortens slutsatser går helt på tvärs med Wingrens. Den som laborerar med att Gunnarsson var inblandad utan att vara mördaren har alltså redan avfärdat Wingrens hela teoribygge. Och för den delen även Anders Leopolds eftersom även han gett uttryck för den bestämda uppfattningen att det var Gunnarsson som sköt.
För min del fortsätter jag tills vidare att betrakta Gunnarsson som en udda figur som råkade hamna i polisutredningen genom sitt yviga beteende på Mon Chéri och som hade så speciella åsikter, så udda personliga egenskaper och en så brokig bekantskapskrets att han snabbt – men felaktigt – kom att framstå som intressant när det gällde Palmemordet.
-Det sista var en fråga i ett resonerande om Gunnarsson och om ett möjligt uttalande i tingsrätten; ”Om det är så…” Har ingen källa på det.
-Hans manifest har jag ej kommit till än.
-Hans personlighet har jag också förstått att den är som du beskriver ovan. En ganska tacksam person att manipulera. En som vill verka viktig och vill vara del av ett sammanhang.
-Österrikaren lägger jag ingen tanke på alls.
-Jag tror inte på tillfälligheter vilket gör att sannolikheten ökar för att Gunnarssons framfart och övrig avvikande aktivitet för tiden kring mordet och mordkvällen, bör ha ett samband.
Datafilerna i länsrätten, wt-männen, Uppsalasamtalet och Heine Hümann, Ebbes uttalande som jag också tror är medlem av Stay behind.
Tja vad har vi mer, uppsnappade wt-konversationer, Ö:s blixtutskrivning från sjukhuset, Holmérs påstådda Borlängevistelse, Norrköpingsmötet osv.
Sen har det ju rests frågetecken kring hans död och utförare samt vad jag förstått, våldsamma död.
-Om mitt resonerande kring Wingren och Leopold ovan är att slå undan benen på dem, så är det så det är.
Ebbes kommentar(din intervju) som jag hänvisar till är klockren. Så måste man se på och utreda mordet om man vill lösa det. Där har inte dessa inte nåt hela vägen fram.
Och om vi leker med tanken att vi plockar bort Gunnarsson från ovan resonemang, så återstår övrigt i listan jag radade upp. Dom går inte bortse ifrån. Alldeles för mycket ”brus” hände i samband med eller i anslutning till mordet för att bara vara slumpen.
eller också är det för mkt brus i utredningen. Jag lovar att om man tar en genomsnittlig gata i en stad och ett kommunhus och reder ut alla relationer, händelser och folk så kommer man även där få en deckare! 🙂 det finns många märkliga omständigheter, men det första felet var att vi inte fick en riktig mordutredare som letade utifrån platsen och inte en som aktivt letade och ledde folk TILL platsen. Men som sagt – Holmer kanske gjorde oss alla en jättetjänst i slutändan. Jag vägrar tro att han var fullt så ikke intellektuell. Han hade ändå en rätt gedigen meritlista och mkt studier! Däremot utnyttjade han säkert sin possition många ggr och fick smak på makt, men det är en annan femma.
Holmér var en bufflig byråkrat, ej polis och sossarnas/IB:s förlängda arm in i svenska myndigheter. Läs Olof Frånsteds memoarer så får du en bild av hur kollegor upplevde honom och vilken ledarstil han körde.
Hej Andreas
Du skriver först
”-Jag tror inte på tillfälligheter vilket gör att sannolikheten ökar för att Gunnarssons framfart och övrig avvikande aktivitet för tiden kring mordet och mordkvällen, bör ha ett samband.”
Direkt därefter skriver du en lista på åtta olika företeelser som jag har för mig brukar förknippas med olika konspirationsteorier:
”Datafilerna i länsrätten, wt-männen, Uppsalasamtalet och Heine Hümann, Ebbes uttalande som jag också tror är medlem av Stay behind.
Tja vad har vi mer, uppsnappade wt-konversationer, Ö:s blixtutskrivning från sjukhuset, Holmérs påstådda Borlängevistelse, Norrköpingsmötet osv.
Sen har det ju rests frågetecken kring hans död och utförare samt vad jag förstått, våldsamma död.”
Menar du att VG har ingått i någon sorts ”jättekomplott” med kopplingar till alla dessa åtta företeelser?
Nämnda aktiviteter har både hänt, uttalats och uppmärksammats. Konspirationsteorier är nåt helt annat, ex. att mordet var fejk.
OK, då får jag omformulera min fråga.
Menar du att VG och nämnda aktiviteter har någonting med mordet på Olof Palme att göra?
Vad hade Victor Gunnarsson för viktiga kontakter i USA? Efter att ha varit misstänkt för mordet på FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister Olof Palme som gärningsman 1986, fick den arbetslöse, ekonomiskt utblottade svensken Victor Gunnarsson arbets- och uppehållstillstånd i USA.
Ingen med denna bakgrund skulle ha en chans att få bosätta sig i USA. Men han fick det.
När Gunnarsson i december 1993 eftersöktes som försvunnen från sin bostad i Salisbury, North Carolina, gick FBI ut med en efterlysning över all de stora TV-kanalerna i USA. Något absolut otänkbart om det handlat om en fattig, okänd utlänning…
På förmiddagen fredagen den 7 januari 1994 fann man honom mördad: naken och skjuten med två skott i huvudet. Ett svartsjukdedrama – eller blev han ”eliminerad”?
Ja, det menar jag.
En fråga som inställer sig är väl: om Gunnarsson bar på sådana känsliga kunskaper att han måste elimineras – varför tog hans mördare då åtta år på sig att utföra den uppgiften?
Wingren/Leopold slår undan benen på sig själva enl ditt sätt att se det Gunnar:
”Eftersom jag hävdar i mitt material att VG var en tänkbar gärningsman – eller informatör till proffsen…”
Kapitel 7 i boken:
http://www.leopoldreport.com/OPbok9.html
Wingrens bok från 1993 heter Han sköt Olof Palme och den som åsyftas är Gunnarsson. I boken framför Wingren inte ett ord av tvivel på den slutsatsen. Tvärtom inleder han boken med orden:
Jag blev förhörsledare för den man som sköt Sveriges statsminister Olof Palme i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan i Stockholm klockan 23.21.20 den 28 febrauari 1986. (Sid 9)
Wingren skrev boken med hjälp av Anders Leopold.
Anders Leopold har en hemsida, Leopold Report. På startsidan, senast läst idag 190512, skriver författaren om Gunnarsson och sina egna efterforskningar:
Jag har också nått fram till en slutpunkt i mitt sökande efter svaren Varför? Vilka? Vem? och redovisar den i min bok och håller mig så gott det går mest till fakta, inte till gissningar och troende som många kastar ur sig utan att ha tillgång till dessa fakta.
Vägen fram till skotten på Sveavägen kan du läsa om på http://www.leopoldreport.com och i min e-bok ”Jag sköt Olof Palme” och själv ta ställning till vem som sköt Sveriges statsminister – tillika fredsmäklare i kriget Iran/Irak.
Jag trodde aldrig han var kapabel att klara av det. Nu vet jag att han både hade styrka, mod och galenskap för att göra det: Åke Lennart Victor Gunnarsson sköt Olof Palme.
Case closed!
Jag tolkar detta som att Anders Leopold under resans gång tvivlat på att Gunnarsson var gärningsman, men att han nu är lika fast övertygad om den saken som Wingren var när han med Leopolds hjälp skrev sin bok för mer än 25 år sedan.
För mig är det en väsentlig skillnad att hävda att Gunnarsson var Palmes mördare och att han var utplacerad på stan för att skapa förvirring. Var och en som vill placera in Gunnarsson i förhållande till Palmemordet måste, som jag ser det, börja med att bestämma sig för den ena eller andra argumenteringen.
Det är lite grann, tycker jag, som att den som vill placera in Christer Pettersson i förhållande till Palmemordet måste bestämma sig för om han utförde det på uppdrag av ”bombmannen” Tingström eller om han tog fel på Sigge Cedergren och Palme. Argument som är användbara för att hävda den ena ståndpunkten blir ofta helt oanvändbara för att hävda den andra. Och samma sak gäller i fallet Gunnarsson. Den som vill hävda att han sköt är förstås väldigt intresserad av små partiklar på hans kläder som kan peka på att han skjutit med en revolver – men den saken blir ju rätt ointressant om han bara var utsänd på stan för att sätta myror i huvudet på utredarna. Och så vidare.
För många tror jag att Tingströms gärningar och förhållandet mellan Tingström och Pettersson är okänt.
Finns en kanonbra bok om rättshaveristen Tingström som heter Bombmannens testamente. Tragikomisk skulle jag sammanfatta den.
Författarnas slutsats om mordet drar dock ner betyget från mig då dom pekar på Pettersson som mördaren.
Såg en dokumentär om Christer Petersson igår. Tragiskt öde! Pettersson hävdade ju själv att han inte hade så mycket att göra med Tingström. Jag fattade det som att de inte pratade speciellt mycket och inte hade så mycket gemensamt! Att Tingström inte var hans cup of tea i. CP beskrev ju sig själv som en a-lagare och vad jag har fattat av intervjuer så ville han inte i va i kontakt med den tyngre undre världen. Men fascinerande hur smart han var ändå. Blixtsnabb i repliker, citerade fritt från avancerad litteratur osv. ”Skrattade” eller log varmt när han kom in påtänd eller full som sjutton i en hotelllobby och han diskuterade resningen med en portier som sade, ”jamen, hur ligger det till eg, det vet väl eg bara du”? CP blixtsnabbt: ”nä nu gör du fel i ditt räkneexempel om skulden, det är TRE som vet, det är jag, Gud och mördaren” fritt citerat. Det finns en människa bakom alla. Och jag tycker Aschberg och Fylking i mångt och mycket brutit mot god publicistisk sed i sitt hanterande av CP. Man bör inte använda människor som är onyktra eller påtända när man gör dokumentärer eller program, helt enkelt för att de inte är i bruk att bedömma sig själva, vad de säger och har sagt. Så bör man inte göra eller intervjua människor man umgås och känner väl när det handlar om såna här tunga saker. Spelar ingen roll om CP gick med på det.
Dina synpunkter på god publicistisk sed när det gäller hur Pettersson utnyttjades kan jag bara instämma i.
Fylking var förmodligen den som gick längst, han var aktivt med om att underhålla Petterssons alkoholism för att få användbara uttalanden från denne. Som Fylking själv skrivit i en krönika om hur hans umgänge med Pettersson kunde se ut: ”Vi åkte till min sommarstuga, drack sprit och spelade kort.”
Det är ett märkligt samspel mellan dessa båda.
Det är väl knappast troligt att Christer ödslat tid med Gert om han inte fått. något tillbaka. En belöning i form av pengar, mat och alkohol.
Lika svårt är det att tänka sig det omvända: Att Gert skulle ödslat tid på Christer om det inte vore för det eventuella erkännande som hägrade i horisonten.
Om ändamålet i detta fall helgade medlen, kan man ju ha olika uppfattningar om, och min uppfattning är klar, det gjorde inte det, och det eventuella erkännandet som enligt Gert framkommit i spritångorna har noll bevisvärde.
Gert skriver:
”Ett gruvligt misstag hade begåtts av en glappkäftad polis vid konfrontationen och Lisbet Palmes vittnesmål tvangs att strykas. Det som var det mest avgörande för hela rättegången och utfallet. Utpekandet!
”Det var han, nummer 8, som var på mordplatsen. Det var han, nummer 8, som sköt min man.”
Är det något jag missat, har hon någonsin gjort ett så klart utpekande?
Vad är det Gert citerar här?
Jag hittar det inte i något förhörsprotokoll trots att jag tycker att jag lusläst dessa i minsta detalj.
Hon går aldrig längre än att säga att ”han överensstämde” med mannen som hon inte sett skjuta, men att hennes slutsats var att det måste ha varit han som sköt.
Detta står att läsa i den kortfattade promemorian från konfrontationen på riksåklagarens kansli 88 12 14.
”Efter att Lisbet Palme sett de inledande bilderna, där samtliga deltagare i konfrontationen står uppställda säger hon det ser man vem som är alkoholist. Det är nummer åtta. Hon fortsätter. Men det är inte bara det. När Lisbeth Palme sett hela videotapen säger hon att, ja det är åttan, han stämmer på min beskrivning. Hans ansiktsform, ögon och hans ruskiga utseende….”
Frågan är om Gert medvetet eller omedvetet felciterar Lisbeth Palme, och i så fall vilket motiv kan finnas att hjälpa sanningen på traven.
Det ligger väl också o farans riktning att
det ”erkännande” han påstår ägt rum också grundar sig på en liknande övertolkning?
Felen staplas tyvärr på varann i Fylkings beskrivning. Det var inte ”en glappkäftad polis” som begick ett fel vid konfrontationen. Det fanns inte någon polis med när Lisbeth Palme fick se konfrontationsvideon med Pettersson, varken i december 1988 eller i januari 1989. Den som var ”glappkäftad” var Palmeåklagaren Jörgen Almblad – det var han som berättade för Lisbeth att det var en missbrukare som var misstänkt. Och det gjorde han för övrigt inte vid själva konfrontationen utan det var information han planterat tidigare – möjligen så mycket som vid tre tillfällen dessutom.
Dessutom förekom det inte att Lisbeth Palmes vittnesmål ströks vid rättegången. Hon hördes som målsägande i både tingsrätten och hovrätten och i båda domstolarna värderades tillförlitligheten i vad hon sagt, precis på samma sätt som skedde med andra vittnen. Att hovrätten ansåg att hennes utpekande inte räckte till för att fälla Pettersson är givetvis inte samma sak som att hennes vittnesmål ströks.
Det närmaste Lisbeth Palme i rättsliga sammanhang kom till ett direkt utpekande av Pettersson som hennes makes mördare (och inte bara en person som hon menade sig ha sett på brottsplatsen) var när Pettersson i slutet av förhöret i hovrätten sa till henne:
”Så jag skulle bara vilja be dig här och nu under tio sekunders tid se Birgitta Blom i ögonen och säga att det var jag som mördade din man”.
(Birgitta Blom var rättens ordförande.)
Protokollet anger att Lisbeth Palme nickar. Blom konstaterar: ”Du nickar, Lisbeth”. Och Lisbeth nickar igen.
Ja, denna nickning öppnar upp för tolkningar. Det vi vet om denna är bara att stenografen uppfattat det så, det kan vara allt från en hastig blick mot Birgitta Blom som en tydlig nickning,men fortfarande av oklar betydelse.
Klart är att Lisbeth tydligt värjer sig från att sätta ord på utpekandet av Christer Pettersson. Genomgående.
Hennes ”utpekande”är helt enkelt en myt som är vida spridd och mycket väl förankrad bland allmänheten.
Fråga vem som helst, och personen skulle svara att Lisbeth faktiskt pekat ut Christer Pettersson som mördare.
Det kan tyckas petigt att anmärka på att hennes ändå ganska tydliga utpekande av mannen som stod där i hörnet inte skulle vara ett klart utpekande av mördaren, men i rättslig mening borde man kunna kräva en större tydlighet för en fällande dom.
Jag har upptäckt att fler av landets mest framträdande jurister och debattörer inte på minsta sätt håller med mig i detta.
De anser att hon har pekat ut honom som mördare, och detta utpekande hade i normalfallet lett till fällande dom.
Att felaktiga citat sätts inom citationstecken är om inte omedvetet slarv, så något betydligt allvarligare. Då handlar det om att medvetet vilseleda.
För övrigt radar du upp en hel drös med allvarliga faktafel i Fylkings artikel.
Det är faktiskt anmärkningsvärt att han kommit så lindrigt undan all kritik genom åren.
Det moraliskt klandervärda utgör väl egentligen bara en del av helheten.
Med sådana vänner behöver man inga ovänner.
Aschberg berättade ju själv i en intervju att de betalat CP för att va med och för att det var bra tv att göra lögndetektortestet. Nä inte okej. CP var inte guds bästa barn men det har han aldrig utgett sig för att vara eller. Men svar på tal hade han! Jag blev berörd och ledsen av dokumentären. Speciellt när han blev så arg i bilen och sa ”hur skulle du själv va om du va anklagad för århundradets brott” nåväl – tycker det var lite rätt åt herrarna Aschberg och Fylking när CP ”blåste” dom på ett erkännandet dom skulle åt i TV3. 😂 allt föll ju som ett korthus. Och pengar hoppas jag han fick oavsett. Nu försvarar jag inte CP men tycker det visar på vikten att hålla god pressetik. Att betala pengar för folk att ställa upp är inte principiellt fel. CP hade nog kunnat stämma en hel del folk för förtal och fått oerhört mkt skadestånd. Men CP hade aldrig gjort en polisanmälan i sitt liv. Nåväl mkt tragiskt människoöde iaf oavsett skuldfrågan.
Gunnar W skriver: ”För Mårten framvisas ett stycken foto på en person, man, som kan tänkas ha med mordet att göra. Mårten reagerar direkt och säger att fotot mycket väl kan vara identiskt med den man han såg på Sveavägen.”
Ursäkta att jag drar upp en gammal kommentar, men tanken slog mig: finns det någon bild på denne österrikare, Walter K? Mårten P har ju hävdat att följande personer kan ha varit mannen han såg vid Grand:
Walter K (1986 – bevisat oskyldig)
Bild: ???
Michael T (1987)
Bild: https://img.soy-chile.cl/Fotos/2016/08/10/file_20160810103358.jpg
Christer P (1989-2020)
Bild: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/5/5f/Christer_Pettersson.jpg
Stig E (2020-)
Bild: https://static.wikia.nocookie.net/palmemordet/images/3/3c/2i8brqu.jpg
Mårten ritade också en fantombild år 1986.
Bild: https://cdn1.cdnme.se/4629000/8-3/grandmannen3_neo_5f15855f2a6b22b98b4e720e.jpg
Det vore kul att se alla fem ansikten sida vid sida. De fyra bilder vi har är inte precis enäggstvillingar, men kanske går det att hitta något gemensamt drag? Eller så går det åtminstone att illustrera svårigheten med att förlita sig på vittnesmål.
Fantombilden får dock sägas vara intressant. Sen är det ju en annan fråga huruvida Grandmannen själv är intressant.
Hur menar du här Gunnar?
”Det handlade bara om taktik i det maktspel och mörkläggningsarbete han ägnade sig åt”.
Ja, som jag skrev:
Enligt min bestämda uppfattning satsade Holmér på hypotesen om VG som mördare under den tid han behövde för att konsolidera sin ställning som spaningsledare. Han insåg med all säkerhet att bevisningen mot VG var undermålig och att den inte skulle hålla, så han släppte Gunnarsson-hypotesen så fort han hade kommit igång med den variant han trodde skulle bli mer användbar.
För att utveckla saken lite till: Holmér hade blivit spaningsledare för mordutredningen trots att det fanns mängder av skäl till varför en länspolismästare inte skulle ha den positionen. Men det fanns ett tidigt (och märkligt) samförstånd mellan honom och Ingvar Carlsson om att han skulle ha det här uppdraget. Och i varje konflikt mellan Holmér och åklagarna (liksom mellan Holmér och rikspolisstyrelsen) ställde sig kanslihuset på Holmérs sida – ända fram till hans påtvingade och oundvikliga avgång i början av 1987.
Under sin tid som spaningsledare samarbetade han informellt men tätt med sin gamle vän Ebbe Carlsson. Det var något som följde ett mönster: Holmér och Ebbe hade tidigare gemensamt jobbat med olika politiska mörkläggningsoperationer, framför allt sjukhusaffären från 70-talet.
Ganska snart såg Holmér till att spaningarna koncentrerades på PKK-spåret – och parallellt med det motsatte han sig aktivt andra utredningsåtgärder, sådana som till exempel gällde Grandavsnittet, Bofors vapenaffärer eller den chilenske agenten Michael Townley som försökt mörda Palme tidigare.
Holmér backade upp satsningen på PKK-spåret med tvärsäkra uttalanden om att han var på rätt väg. Detta visade sig efter hand sakna all seriös grund. Och – lika märkligt – när han drev sitt PKK-spår såg han till att inte involvera andra länders polisorganisationer. Det borde ha varit en självklarhet att göra det om han verkligen trodde på sin sak och hade någon form av riktig bevisning att komma med. Polisen i t ex Frankrike och Västtyskland hade under lång tid agerat för att försvåra PKK:s verksamhet i Västeuropa och Holmér skulle säkert ha fått all utredningshjälp han kunnat önska sig om han bett om det.
Enligt min mening var hans lansering av PKK-spåret en ren mörkläggningsmanöver, förankrad i regeringen. Men det hela tog inte slut efter hans avgång. Mot slutet av 1987 satte hans vän Ebbe Carlsson – även han med stöd i kanslihuset – igång med att återlansera detta spår, fortfarande utan seriöst sakunderlag.
Att Holmér under en kort period i början av utredningen satsade på Gunnarsson ser jag som en rent taktisk operation. Han kunde inte lansera PKK-spåret förrän han satt tillräckligt säkert i sadeln som spaningsledare. Hade han gjort det tidigare hade det framstått som uppenbart att utredningen hörde hemma hos rikspolisstyrelsen där både rikskriminalen och Säpo fanns.
Den som verkligen vill ha en genomgång av Holmérs och Ebbes operationer hänvisas – jag vet att jag sagt det förr – till min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Den är slutsåld, men tills det kommer en ny upplaga går det ju att låna den på bibliotek eller köpa den antikvariskt.
Intressant Gunnar.
Jag tror att det för många väcker frågor med uttryck som mörkläggare. Men det var ju så att herrarna Holmér och Ebbe ingick i det som hette IB och agerade städpatrull åt staten när saker inte gick som det skulle.
I sjukhusaffären fick det under inga omständigheter komma fram att det fördes åsiktsregister över politiskt oliktänkande(misstänkta kommunister), på precis samma sätt som i öststaterna. I praktiken kan man säga att det var sossarna själva som bedrev denna verksamhet och just därför var man tvungen att städa efter sig när saker gick fel.
Omsätter man detta om städning/mörkläggning till Palmemordet så inser man att det är stopp för vidare utredning om det här för inga spår får peka in i staten.
Läs om det grå brödraskapet.
https://www.google.com/url?sa=t&source=web&rct=j&url=https://www.regeringen.se/49bb97/contentassets/d9bed731a9574474a2583d7a581272d6/det-gra-brodraskapet.-en-berattelse-om-ib.-del-3&ved=2ahUKEwjZjbvd9ZbiAhXStYsKHTx7Bo4QFjABegQIBRAB&usg=AOvVaw1XwhWJFVmrue7oNdm-tf84&cshid=1557697278867
Jag har alltid undrat över återlanseringen av PKK-spåret om Ebbe och Holmér inte trodde på det själva.
Mörkläggningen var ju avklarad.
Nja, så var det faktiskt inte. Tvärtom präglades 1987 av en ökande misstro gentemot utredningen bland många svenskar. Det var det året som ”polisspåret” dök upp i medierna, framför allt i Sveriges Radios samhällsmagasin Kanalen och i den socialdemokratiska dagstidningen Arbetet.
”Polisspåret” kom faktiskt att ta en sådan plats i den offentliga debatten att den då tillsatta parlamentariska kommissionen tog ett särskilt beslut att granska just de frågorna. Efter en snabb granskning avfärdade kommissionen alla misstankar mot poliser i ett uttalande som lämnades långt innan kommissionens egentliga rapport offentliggjordes.
Att den slutsats som kommissionen fastnade för var väntad framgick redan den 18 november 1987, samma dag som kommissionen meddelade sitt beslut att granska polisspåret.
Den dagen går nämligen redaktionen för Siewert Öholms TV-program ”Forum” in i slutfasen för att förbereda kvällens studiodebatt om just polisspåret.
”Forums” reporter Thomas Bibin söker kommissionens ordförande Ragnar Edenman för att få honom att medverka i programmet. Edenman avböjer men gör några uttalanden som blir citerade i sändningen. Bland annat detta: ”Jag förstår inte varför ni inom massmedierna ägnar er så åt detta polisspår. Jag förstår inte syftet med det. Vi måste ju kunna lita på våra poliser och åklagare.”
Edenman må ha varit full av tilltro till både rättssystemet och det politiska systemet. Men särskilt informerad om vad som pågick i och kring Palmeutredningen var han nog inte.
Bland annat missade han och kommissionen totalt Ebbe Carlssons och rikspolischefen Åhmanssons långtgående samarbete kring PKK-spåret, ett samarbete som inletts just under den tid kommissionen arbetade.
När kommissionen lade fram sin slutrapport den 22 april -88 hade Ebbes projekt gått rätt långt – utan att Edenman och hans medarbetare fått höra ett dugg om vad som pågick. Själv blev Edenman så pinsamt berörd när hans okunnighet om detta avslöjades att han lämnade återbud till en serie föreläsningar om kommissionens arbete som han lovat hålla på polishögskolan.
Och för min del är jag tämligen övertygad om att Ebbe Carlssons hemliga projekt med att återupprätta PKK-spåret hade en direkt koppling till framväxten av besvärliga frågor som handlade om tilltron till rättsväsendets sätt att sköta Palmeutredningen – och till alltmer pockande frågor om möjlig statlig inblandning i mordet.
På samma sätt – om vi ska fortsätta – är jag övertygad om att åklagarnas och spaningsledningens beslut från sommaren 1988 om att försöka skaka fram en Palmemördare från kretsarna kring spelklubben Oxen var en direkt följd av att Ebbe Carlssonaffären då exploderat och kastade långa skuggor över alla myndigheter som hade något att göra med Palmeutredningen. Det faktiska kunskapsläget i utredningen motiverade inte på något sätt en ensidig satsning på figurerna kring Sigge Cedergren. Och ett halvår senare fanns det inte heller något faktiskt kunskapsläge som gjorde det sakligt motiverat att anhålla Christer Pettersson. Men det fanns ett enormt politiskt behov av att presentera något som liknade ett anständigt resultat som skulle kunna avsluta denna skamfilade mordutrdning.
Man iakttar med fasa att den av Trump tillsatte riksåklagaren (något liknande i alla fall) Barr ljuger om Mueller-rapporten, förhalar och sätter käppar i hjulet för kongressen. Men den korrupta sörjan ovan är ju ännu allvarligare och mer flagrant.
Om en vanlig medborgare tar upp polisens tid genom att hitta på ett brott eller på falska grunder leder in polisen på ett spår så kan han eller hon väl bli bli dömd för något slags brott. Kan inte Holmér ha begått allvarligare och mer systematiska brott än det han dömdes för? Hade Ingvar Carlsson immunitet? Stod han över lagen även efter det att han lämnat ämbetet? Regleras polisutredningar och regeringsinblandning i dem genom andra lagar idag?
Erhöll just boken från ett antikvariat. Utdrag borde läsas i samhällskunskap i skolorna.
Tack för de vänliga orden om boken. Och syftet med den var också att ge en bild av hur svenska myndigheter kan agera när de är under press. Det är definitivt något som hör hemma i samhällskunskapen.
Till sakfrågorna: om ett statsråd ska åtalas för något den personen gjort i tjänsten är det konstitutionsutskottet som ska besluta om åtalet. Det har inte skett sedan 1800-talet. Mera vanligt är att KU kritiserar ett statsråd vilket i sin tur kan leda till misstroendevotum.
Jag menar att både Holmér och Ingvar Carlsson klarade sig billigt undan från vad de faktiskt gjorde med Palmeutredningen. Justitieminister Anna-Greta Leijon tvingades däremot avgå i samband med Ebbe Carlssonaffären. Det hade varit sakligt mycket mer befogat att Ingvar Carlsson avgick. Och det finns mycket som pekar på att han borde ha ställts inför ytterligare konsekvenser. Den som läser den bok PJ hänvisar till – Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet får klart för sig varför jag anser så.
Signalementet på gärningsmannen har ju dryftats åtskilliga gånger och värdering av vittnesmålen har diskuterats. Utifrån protokollet från tingsrättsförhandlingen och förhöret med Jan A där så kan man anta att han pratat med Anders B. Här hör man antagligen Jan A prata med Anders B där den förste frågar ”har du något signalement på den där killen” 1.21 in i klippet och svaret kommer strax efter där man hör 1.27 in ordet mössa. Här har vi alltså en vittnesuppgift från runt 23.23 där någon (stor sannolikhet Anders B) säger mössa.
Bra Magnus D.
Anders B är den ende som uppfattat att gärningsmannen nar ”blå luva, mössa, så visst måste det vara han som säger detta.
Den som frågar efter signalementet tror jag är Leif L.
Lyssnar man på rättegångsförhören så är det väldigt likt hans röst.
Naturligt också att just han ställer frågan eftersom han väntar på att bli kopplad till polisen.
Med fröken ur pålagt så sägs detta ca 23.23.30.
Håller med. Blå/grå luva, mössa anser jag att han säger.
Det är helt klart Leif L som frågar efter signalementet. Sedan har jag alltid trott att det hans passagerare Jan A som svarar något med ”mössa”. Det låter som att det är någon som är nära och inte ute på gatan. Bröderna Poutiainen skriver på sidan 80 i ”Inuti labyrinten” att det är Jan A (”passageraren”). I den auktoriserade utskriften (https://docs.google.com/document/d/1AoNnakW0pPW9ugnMqLlGpgmj-AVTROWRwk7nA91766w/edit) saknas ordet ”mössa” trots att det är det som hörs tydligast! Däremot skriver Gunilla Thunberg, som gjort utskriften, att det är en man på gatan som säger det som hon uppfattar som ”..stor gul –a–”. Jan A nämner inte ordet ”mössa” i något förhör, även om det finns en uppgift om en keps, och i ett annat förhör (som svar på fråga) att mördaren kan ha haft en kapuschong (vilket möjligen skulle kunna förklara ordet ”huva” om det nu är det ordet som sägs och Jan A som säger det). Hur som helst tror jag inte att det är Anders B som svarar, han var förmodligen inte så samlad som rösten låter, och Dekorimas port är för långt bort för att det ska höras så bra. Och, Jörgen G, i vilket förhör säger Anders B att han har uppfattat en blå luva?
Det är intressant att Leif L frågar efter signalementet, eftersom han i senare förhör har gjort mycket detaljerade beskrivningar och till och med sagt att han kunde skönja mannens ansikte. Trots att han var upptagen med att svänga runt och med att ringa 90000! Jag har en känsla av att Leif L i själva verket inte såg särskilt mycket och jag har för mig att Jan A också har gett uttryck för detta (men minns inte var jag har läst det).
Jakob.
Det kan säkert vara så som andra är inne på att det var Jan A som nämde detta med huvan/mössan, jag drog slutsatsen att det var Anders B eftersom det ligger nära vad han sedan säger i förhöret.
Du undrade när han sagt ”blå luva”.
Just ”luva” vet jag inte om han sagt, men ”mörkblå stickad mössa” som är upprullad ett par gånger har han sagt genomgående, och första gången redan på mordnatten.
Jag tror nog ändå att det är Anders B. Jag tror att han säger grå och inte blå. Luva och mössa är ju synonymer och lyssnar man på rösten så är den lite släpig, möjligen lite påverkad av en trevlig utekväll. Som jag uppfattar Jan A:s vittnesmål i rätten så har han pratat med Anders B och då har denne troligen inte stått vid Dekorima utan närmare bilen.
Till de som absolut inte tror på att det kan ha legat någon konspiration bakom MOP, p.g.a. att man inte skulle kunna hålla samman, eller tyst om, ett sådant organiserat nätverk med ett sådant syfte. Men om man betänker en analogi med t.ex. IB så blir en sådan tanke inte särskilt svår att svälja.
Det slog mig när jag läste Andreas post ovan,12/5, och länken till ”det grå brödraskapet” (där bekanta namn som, bl.a. många andra, Elmér, Holmér (!), Frånstedt, etc., etc., nämns). Hur pass intrikat och komplicerat verkar inte det ha varit? Och hur många var inte inblandade i det? Och på olika ‘nivåer’? Det avslöjades förvisso så småningom, men poängen är att om en sådan ‘infrastruktur’ av hemlig verksamhet kan ha pågått så länge, och med så många, direkt och/eller indirekt, involverade, varför skulle då inte MOP kunna ha varit ett ‘projekt’ av något slags nätverk med hemliga aktörer, på nationell – och kanske t.o.m. internationell – nivå?
IB sägs ju också ha varit uppdelad i olika ‘avdelningar’, varav ett kallats ”Krigs-IB”, med förgreningar i Stay Behind (”Arla Gryning”). Att ‘tala bredvid mun’ är/var nog något som inte sågs med blida ögon i dessa sammanhang. Det skulle till ett idogt arbete/pusslande från några undersökande journalister för att det hela till slut skulle komma upp till ytan för allmänheten.
Så…
Bra skrivet James. Tummen upp!
Nånstans i stay behind-soppan ger jag mig…på att det finns spår om mordet. Otroligt svårutrett, ja kanske t.o.m. omöjligt att få fram nåt om då det antagligen vidrör förhållandet till främmande makt(USA).
Läste för ett tag sen att det t.o.m. fanns en backup för den ordinarie stay behind-organisationen enl. William Colby, CIA-operatör och på 50-talet organisatör av svenska S.B.
”Colby skaffade sig oberoende agenter vilka han använde till att bygga upp reservnätverk ifall det första som byggts i samråd med den lokala underrättelsetjänsten och regeringen, skulle fallera i ett gryningsläge eller i fall den lokala regeringen skulle bestämma sig för att samarbeta med ockupationsmakten och på så sätt förråda Stay Behind nätverket”.
Tänk om det var så att det var operatörer i detta skuggnätverk som aktiverades pga att man såg Palme som en rysk inflytelseagent och en fara för landet.
https://www.amazon.com/Honorable-Men-My-Life-CIA/dp/0671228757
https://www.jallai.se/2012/04/sveriges-hemliga-skuggregering/
Anders har ju dock svängt i sin uppfattning om anstiftare och motiv till mordet påstår han, men det gör ju inte hans grävande från förr mindre intressant. Colbys aktiviteter har ändock skett.
James, Olof verkade ju obekymrad om sin framtid. Hur kommer det sig att han ej kände till att en organisation förberedde ett mord ?
JB: ”James, Olof verkade ju obekymrad om sin framtid”.
Hur vet du det, JB? Enligt t.ex. Gro Harlem Brundtland så hade han uttryckt viss oro över ‘vissa personer’ som återkom till olika möten (och såg lite ‘aparta’ ut, alltså inte där främst för hans tal då…). Och vad var något av det sista han yttrade till någon utomstående tidigare på morddagen, till fotografen, när han inte ville låta sig fotograferas vid fönstret i sitt tjänsterum: ”…man vet aldrig vad som lurar där ute…”. Det skulle jag nog rubricera som vissa farhågor.
James, Lisbeth säger det i förhöret med Paul Johansson. Hon hade känt oro över Ustasja och att det hösten -85 hade det kommit fram en man till dem på Slottsbacken och att Olof var förföljd av Alf Enerström, Gustav petren, EAP via media och säger då att ”Olof Palme brydde sig inte så mycket om dem som förföljde honom.” men att förföljelsen hade ökat under dem sista 6 mån till ett crescendo. Dom sista veckorna innan mordet hade dom talat om det, vilket dom i vanliga fall inte gjorde, och antagligen kände dem motvilja mot att bli förföljda av media, känt oro för att det kunnat hända något. ” Man kan inte utesluta att förföljelsen kan ha påverkat någon våldsbenägen människa.”
Vem skulle haft sådant naivt tillit till en konspirationsgrupp att denne skulle vågat ta på sig utförandet av denna slakt? Det hade ju varit rena rama självmordet. Nej och åter nej, här var det den ensamme, tysta, ”synliga”, gärningsmannen, storhataren om man så vill/ 33 år och tyst som muren.
Det enda vi vet med säkerhet är ju att ingen har läckt. Du har ganska skrala argument för att detta implicerar att det måste ha varit en ensam hatare. Jag kan lätt tänka mig grupper med extrema åsikter och krav på obrottslig lojalitet där en medlem inte alls tvekar att ta på sig uppdraget att mörda Palme. Jag tänker på den japanska soldaten som blev isolerad på en ö och fortsatte andra världskriget in på 70-talet eftersom han var lojal och inte fått informationen att Kejsaren kapitulerat. Nu vet jag att inga vittnesmål pekar på en asiatisk gärningsman men en organisation med motsvarande lojalitet borde inte haft problem att hålla tyst. Jämför också med dagens självmordsbombare, de har inga problem att ta på sig orimliga uppdrag pga sin övertygelse.
Kända exempel på typer av människor som sällan läcker är ju medlemmar i underrättelsetjänster och maffiaorganisationer.
Sedan ska vi komma ihåg att vi faktiskt inte vet så mycket om i vilken utsträckning folk kan ha läckt. Det finns ett antal kända uppgifter som kan peka på läckor, till exempel Anders Larssons och Cenneth Neilbergs uppgifter.
Det kan förstås också ha funnits läckor som inte nått offentligheten. Antingen ligger tipsen hos Palmeutredningen, bearbetade eller obearbetade. Eller också kan ju en person ha läckt till någon bekant som i sin tur valde att tiga inför offentligheten. Eller slutligen kan personen ha läckt till en tidning som av det ena eller andra skälet beslutat sig för att inte följa upp tipset.
Här är en länk till en intervju med Cenneth Neilberg, angående MOP, för de som missat det tidigare:
http://www.whitetv.se/sv/palmemordet/491-vaerfoer-aer-det-sa-tyst-om-palmevittnet-cenneth-neilberg-daerfoer-att-han-har-raett.html
Har tittat, intressant!
Har sökt efter material om Anders Larsson men det finns dåligt med det.
Borgnäs ska ha gjort en intervju med honom -91 i ett radiopgm som heter Kanalen. Nån som vet var denna finns att lyssna på?
Hej Andreas
Det finns ett inslag med utdrag ur intervjun med Anders Larsson i Striptease från 94 (står ”ur radiointervju 1991”). Inslaget är 39.30 in i programmet.
Det hör väl dessutom till sakens natur att det är svårt att göra statistik över hur många konspirationer som har funnits och som inte har kommit till allmänhetens kännedom för att konspiratörerna har tigit.
Så sant.
Vi är ganska mycket inne på samma spår där, Andreas!
Och Colby gick ju själv ett oblitt öde till mötes till slut, vem det nu än var som såg till detta… (”ryssen”/KGB, eller t.o.m. kanske ”de egna” inom ”firman”, etc.). Han figurerar ju även i Anders Jallais senaste bok också, och där målas ett scenario upp om att han och Palme möts för att dra upp riktlinjer att underminera ”Öst”, via Polen/Solidaritet (det som kom att bli den ‘svaga länken’ i Sovjet-bygget). Han och Palme träffades väl mycket riktigt också, och eftersom Palme också kände till SB (och t.o.m. var med om att etablera rörelsen i början) så är det väl ingen ‘högoddsare’ att SB stod på agendan då. (Sedan – som i Anders Jallais senaste bok – att Reagan och Palme träffades på tu man hand, i Sverige någonstans, kanske vi får tillskriva det dramaturgiska ‘fiktions-byggandet’?).
Återkommer till det här med Jallai och hans ‘omsvängning’ i senaste boken då. Som jag kan försöka föreställa mig så kan den bero på ett par olika orsaker:
1) Han tycker sig faktiskt ha fått/hittat tillräckligt med belägg för att tycka sig ha förstått att det faktiskt var Abu Nidal/palestinska frihetsrörelsen, men också, i slutändan, ‘sanktionerat’ av ”Öst”/Sovjet/KGB som låg bakom MOP. Det tyngsta beviset lär då ha varit den grovt eskalerande radiotrafiken från/till Sovjet den närmsta tiden innan och efter MOP (Denna lär väl kanske Barrling, etc. ha tillhandahållit till Jallai…en gammal ‘kompis’ till Jallai i underrättelsevärlden?). Men denna radiotrafik skulle kanske också kunna förklaras med att Sovjet, via just underrättelseverksamhet, fick reda på att ‘något var på gång’, och, kanske, via ‘ombud’, försökte ‘alarmera’ Holmér & co i Stockholm, så att dessa skulle kunna ‘rädda Palme’? (eftersom Holmér förutsätts ha varit väl inblandad i den underrättelseverksamheten; dels via IB, och dels via ‘känningar’ i Säpo, etc.). Därav Holmérs konstiga manövrar runt tiden för MOP? Det verkar så väldigt ‘ologiskt’ att Sovjet skulle gå och sanktionera MOP när han var på väg till Moskva på ett officiellt statsbesök (men det kanske försiggick olika operationer på olika ‘nivåer’ där också? Och ‘undergrävandet’ av Warzawa-pakten kanske inte sågs med alltför blidas ögon i Moskva/KGB…).
2) Jallai har blivit ”övertalad att, en gång för alla, byta sida”(vad det kan innebära kan var och en använda sin fantasi till att försöka föreställa sig…).
3) Ett slags ohelig ‘mix’ av de båda scenarierna?
Jag/man undrar hur hans nästa bok ska kunna se ut, vad för slags spår/bevisföring han ska följa/presentera då? (vilket i.o.f.s. då skulle vara ett bra sätt att ‘mjölka kon’…).
Vi får se.
Undrar även om Krister Peterson & hans lilla grupp undersöker SB-spåret någonting?
Tankeöverföring James! Jag har också försökt tänka ”tvärtom” kring Holmér och radiotrafiken från sovjetiska ambassaden. Att Holmér kanske var ute på ett preventivt uppdrag, som nån slags beskyddare pga info han fått.
Jallais ståndpunkt har jag uttryckt mig om tidigare och där är vi helt överrens. Finns dock en massa annat matnyttigt på hans sida som är av intresse.
Som vanligt så slutar många uppslag vid dörren till u-tjänsten och dess sidogrenar och så även det här. Peterson har inte och kommer inte få nån access till denna dolda del av nationen.
Håller med, Andreas!
”Peterson har inte och kommer inte få nån access till denna dolda del av nationen.”.
Det är nog så det är, bom stopp där. Frågan är om någon ‘därifrån’ någonsin kommer att yppa något om det hela. Kanske gjorts försök…?
Jon.
Jag ser mördaren som en person som krävde hämnd. För vad? Om vi det visste, vore mordet löst.
Ja så kan det vara, men det är en gissning från din sida. Du verkar inte ha någon fakta som styrker din hypotes.
Jon, Vad tror du om LP:s utpekande av Pettersson?
Jag tror inte att Pettersson var på platsen och då finns det flera alternativ till varför LP pekade ut honom
1) Hon har misstagit sig (kanske för att mördaren var lik Pettersson)
2) Hon kan ha lurats av en tilltro till att Polisen verkligen hade något på fötterna när de lät LP genomföra en konfrontation där Pettersson ingick. Att just Pettersson pekades ut har nog att göra med att han var den som stack ut i gruppen.
3) Hon har en egen agenda, eller har övertalats, att peka ut Pettersson för att dölja något annat.
Överlag tycker jag inte att LP:s insats ger ett proffsigt intryck. Antagligen har hon påverkats av chocken. Dessutom tror jag att hon har en övertro till att hennes psykologyrke ska göra henne till ett bättre vittne. Jag tycker mig dessutom ana en hel del klassförakt. Hon vill bara prata med poliser med hög rang, hon förväntar sig att bli behandlad på ett visst sätt för att hon är statsministerns fru och att hon har rätt för att hon är psykolog. Det verkar också som att hon tar det för givet att folk av Petterssons karaktär är kapabla till vilka elakheter som helst.
Jon
”Att just Pettersson pekades ut har nog att göra med att han var den som stack ut i gruppen.”
I konfrontationen den 14 december 1988 pekade inte Lisbeth Palme ut mördaren utan vem som var missbrukare, vilket råkade just bara vara Pettersson.
Jon.
Här måste jag instämma i allt du säger när det gäller LP. Ett litet frågetecken dock, var Pettersson på platsen eller inte? Denna fråga hänger ju ihop med om huru trovärdiga vittnen är, som påstått sig sett honom. Det var väl närmast Lennart G. som påstod detta och blev då som en delorsak till resningsansökan, som dock inte blev av.
Jag tror att personer som varit på mordplatsen men inte kände till Pettersson sedan tidigare lätt kan ha fått för sig att det var Pettersson de såg när han började figurera i media. Särskilt om mördaren var lite lik Pettersson. Fallet med Jennifer Thompson Cannino och det där fallet i England som Gunnar skrivit om visar på att vittnesutpekanden är osäkra. Vittnen på plats kan alltså ha fel om Pettersson utan att för den delen ljuga eller ha låg trovärdighet i övrigt.
Av de som visste vem Pettersson är finns Lars J, Roger Ö och andra i kretsen kring Oxen, samt Algot och Einar från pendeltågsstationerna. Jag bedömer att Algot, Einar och Lars har mycket större trovärdighet. De är inte påverkade och verkar inte ha några personliga skäl att berätta att det inte var Pettersson som sprang förbi baracken respektive att Pettersson var på pendeltåget/stationerna i Väsby och Märsta strax efter mordtiden
Fallet med Jennifer Thompson-Cannino utspelades i USA, se t ex http://www.thestory.org/stories/2013-06/jennifer-thompson
Den före detta svart Taxi- driver, Lennart G. kallad vittnet C, påstod sig sett Christer P:son. 23.tiden vid Grand. När han senare kör förbi hörnet, hör han smällar och ser P:son. stå lutad över Olof Palme. Lennart hade kört många år svart- taxi i Stockholms innerstad och var säker på P:sons. lätt igenkända person som han sett otaliga gånger på stan. I förhör säger han även att varje gång han sett P:son, så hade han känt avsky. Då har vi ju ännu Cheva- mannen som var säker på att det var P:son. han sett fly in på T. gatan. Om dessa vittnesmål skulle stämma, behöver det ju ändå inte varit P:son som sköt. Var han blott åskådare och en form av medhjälpare? Vapen och annat? P:son . påstod att han visste vem som sköt, ett uttalande som dock är tolkningsbart. Ps/ Det tog ändå elva år innan Lennart kom med sitt vittnesmål. Detta kan ev. berott på att han var rädd för P:son.?
Granskningskommissionen kallar honom inte vittnet C, utan vittnet A, se betänkandet sid 755, 759 och 820f.
Och han dröjde inte alls elva år med att höra av sig. Väsentliga delar av hans berättelse fanns till hands redan i november 1989, innan hovrättsdomen i målet mot Christer Pettersson vunnit laga kraft.
Det här betyder att det hade varit fullt möjligt för åklagarna att överklaga den friande hovrättsdomen med hänvisning till Lennart G:s uppgifter, men de tog uppenbarligen inte Lennart G:s berättelse på större allvar. De följde inte heller upp saken med nya kontakter med honom förrän i oktober 1997 då de lade sista handen vid resningsansökan och samlade ihop allt de kunde hitta.
Granskningskommissionen som inte alls avfärdar misstankarna mot Christer Pettersson menar att Lennart G:s berättelse är ”osannolik”.
Se också min bok Mordgåtan Olof Palme sid 446f.
Ett tillägg till mitt senaste inlägg.
Blev LP. nånsin frågad och pressad på vem hon sett skjuta. Hade hon blott sett P:son, men inte sett honom skjuta? Det är ju en enorm skillnad!
Hon har aldrig i något känt sammanhang sagt att hon sett Pettersson skjuta.Och inte heller att hon sett ett skjutvapen i hans hand.
Får tacka dig Gunnar för sakkännedomen. LP. såg inte Pettersson skjuta och inget vapen heller. Liljeros bad LP. flera gånger att besinna sig och tänka efter. Men nej- Dit skulle hon ha honom på livstid. Det är så fult så man tror att det inte är sant. Hela rättssystemet och de inblandade borde skämmas ögonen ur sig. Lika inför lagen mot auktoriteter, sällan. Man borde ta upp denna fråga på nytt och ställa alla syndabockarna till svars.
Petterssons efterlevande borde kräva staten Sverige och det socialdemokratiska partiet på ersättning, efter denna fruktansvärda häxjakt på en människa. Vi väntar på den riktiga sanningen i detta mordet.
blir också ledsen när jag ser hur det verkade va skillnad på folk å folk. Undrar och hoppas att det blivit bättre idag, att man ser människan bakom alla. ”Tänk ett omvänt scenario. Mördaren sköt Lisbeth och Olof blev skadeskjuten, vittnade och gjorde ett utpekande av CP. Tror någon på fullaste allvar att CP skulle blivit friad i hovrätten” tror att de var Ulf Adelsohn som lekte med den tanken. Tänkvärt.
Till alla på tråden om CP
Här kommer lite spridda åsikter om det där med Christer Pettersson.
Jag tycker det var bra att Sprokket tog upp det där TV-programmet med Roger Ö. Jag delar dina åsikter.
Jag har aldrig riktigt trott på CP som GM. Det främsta skälet är signalementet. Det mesta pekar väl på att GM bar långrock. Några vittnen sade t om att den fladdrade, och det tycker jag stärker vittnesmålen. Jag har otroligt svårt att se CP klädd i långrock. Det känns nästan komiskt. Vad hade vännerna i Rotebro sagt? Och (den eventuella) handledsväskan ska vi bara inte tala om. Jag skrev om detta i ett tidigare inlägg. Det var faktiskt allvarligt menat även om man kanske inte kan tro det:
https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-9681
Jag brukar lite nonchalant tänka att den mannen hade jag avfört pga klädseln på en timme om jag bara hade fått bestämma!
Sen lite om Ölvebro. Visst, han drev spåret CP och jag trodde inte på det. Men jag måste säga att jag gillar Ölvebro och tycker att han verkar vara otroligt skärpt, rapp och analytisk. Jag tycker faktiskt att han klarade utfrågningarna riktigt bra. Det kan inte ha varit lätt att sitta där och svara korrekt på alla frågor. T ex det där med att vissa tips filtrerades av SÄPO. Det var förstås bra av UG att ta upp just det, men filtreringen skedde ju över hans huvud, och det tvivlar jag på att han var nöjd med.
Men det finns en annan sak men honom som jag inte riktigt kan släppa. Någonting inom mig säger att han inte kände sig riktigt bekväm med spåret CP. Jag vet inte hur man bestämmer inriktning i en utredning. Bestämmer åklagare, spaningsledare eller båda eller någon annan? Jag vet inte. Men jag är inte helt säker på att han verkligen gillade det spåret. Jag har troligtvis fel; det låter ju otroligt konstigt.
GMP är ett ganska intressant dokument. Läser man det från pärm till pärm så känns den genomarbetad och slutsatsen om en ensam gärningsman känns trovärdig. Men hur har man kommit fram till resultaten? Börjar man granska det så börjar det så smått att svaja. De har anammat en gärningsbeskrivning som följer vad som lades fram i åtalet mot CP till stor del. Här är ett problem. Man vill få det till att man varit objektiv och läst mängder av dokument. Men är mängden bra? Vore det inte bättre med centrala dokument, främst de tidiga vittnena? Ett exempel är att Grandmannen och gärningsmannen är samma person. Men läser man de tidiga vittnesmålen så avviker de stort i signalement. Där börjar slutsatsen om det kaotiska brottet att knaka. Sen vill man i det även få in mannen på Snickarbacken för att stödja tesen om kaotiskt brott. Men är det mördaren? Är det mördaren som vittnen krockar vid Regeringsgatan eller ens den som Yvonne ser. Här knakar det kaotiska brottet än mer. Man hävdar att det finns inga tecken på övervakning. Det verkar inte senare spaningsledningar hålla med om. Den ensamme kaotiske gärningsmannen svajar ännu mer. Vad skulle hända med slutsatsen om man ändrar ingångsparametrarna till att Palme var övervakad, mannen pratade med Palme en stund innan mordet, han har inte varit vid Grand och han vek ner mot Kungsgatan. Definitivt inga omöjligheter, snarare lika troligt som deras gärningsbeskrivning. Mordet var motivlöst? Märkligt antagande. Fanns ju mängder av motiv. Som grädde på moset brukar man hävda att FBI håller med om slutsatsen. Men om ingångsparametrarna kring brottet är helt fel, vilket inte är omöjligt, så är det väl inte konstigt att man även från FBI tolkar brottet helt fel. Lars Borgnäs har ju visat att man berättade om att det inte fanns någon hotbild kring Palme. Say no more… Fel data in blir fel data ut.
Jag förstår inte varför GMP ens kalkylerar med att gm sprungit Regeringsgatan norrut och sedan vikit ner mot Snickarbacken? Vilket vittne på snickarbacken stödjer hypotesen om ensamagerande gm?
Så vitt jag förstår så fanns det en lapplisa, vars observation är gjord flera minuter före mordet, och taxichauffören Hans H vars observation ligger något bättre i tid, men han har ju sett den misstänkte byta jacka och hoppat in i en bil.
Således är ju den enda rimliga slutsatsen att det är en konspiration.
Taxichauffören är ju annars ett vittne som vittnar om att ingen annan misstänkt person sprungit ner där eftersom han satt där tills polisen kom ner för samma trappor.
Förstår någon hur Jan och Ulf tänkte här?
Sen finns det lätt inkonsekventa inslag. På sidan 28 har man den nästan raljanta åsikten (som man hör ganska ofta) att många inte vill tro att ensamma galningar mördar kända personer utan ”stora män ska dö stort”. Här sätter man tonen. Men på sid. 29 så skriver man att de vanligaste morden på dessa personer är politiskt motiverade, följt av terrorism och sist av irrationella skäl (ofta psykisk sjukdom).