EN AV DE MEST ANMÄRKNINGSVÄRDA ASPEKTERNA av Palmeutredningen är att den person som borde haft mest att tillföra utredningen är mycket kortfattat hörd – i alla fall om vi talar om sådana förhör som är officiellt tillgängliga.
Vi talar alltså om Lisbeth Palme. I samband med åtalet mot Christer Pettersson presenterades ett omfattande förundersökningsprotokoll där ett antal korta förhör med Lisbeth Palme ingick i första delen, det så kallade huvudprotokollet.
Ett ytterligare polisförhör med Lisbeth har senare offentliggjorts, nämligen i samband med Riksåklagarens resningsansökan mot Christer Pettersson. Stora delar av det tilläggsprotokoll H som bifogades resningsansökan hemligstämplades. Även identiteten på ett antal hörda personer omgavs av sekretess. Men av någon anledning kom det förhör med Lisbeth Palme som hölls den 3 november 1993 med i det material som släpptes.
Kanske för att det inte innehåller några uppenbara sensationer. Det betyder dock inte att det ska avfärdas som ointressant. Med tanke på hur lite som redovisats av Lisbeth Palmes iakttagelser och påståenden är allt som finns att studera av uppenbart intresse.
En av de debattörer som ofta återkommer på min blogg, Jörgen G, efterlyste nyligen detta förhör. Han hade inte hittat det någonstans på nätet.
Nu lägger jag upp det, som en service åt er som följer bloggen. Men också med förhoppning att det kan leda till värdefulla iakttagelser och slutsatser från er sida.
Förhöret hölls av kriminalkommissarie Paul Johansson, biträdande förhörsledare var Lars Hamrén. I utredningen har förhöret beteckningen T 116-L.
Gunnar Walls blogg 
Frågan om varför paret byter till östra sidan av Sveavägen kvarstår. I förhöret framgår inte att de byter för att titta i skyltfönster utan det verkar mer bli så av en slump.
Vid första genomläsningen så är det inte några jättesensationer men det finns ändå några intressanta delar. Här säger Lisbeth att Olof inte förde dagbok, men det ska väl han ha gjort har det ju framkommit. Visste hon inte det, eller vill hon inte att det ska komma fram? Eller är uppgifterna om att Olof förde dagbok fel? Sen är ju kommentaren att Olof dröjde vid Sari för att han eventuellt kände sig förföljd. Det är ju inget jag läst i andra förhör. Är det något som lagts till i minnet men inte hänt eller är det faktiskt så att han dröjde lite? Men kan det kanske varit så att han inte kände sig förföljd utan tvekade lite inför ett kommande möte vid Skandiahuset. Var det något som oroade och som gjorde att han funderade på att dra sig ur mötet? Eller kunde han se någon person i närheten som han tidigare sett vid Grand och kände sig förföljd?
Sen är det ju intressant om uppgiften att polisen tyckte att paret Palme skulle skingra EAP-anhängare själva. Är det sant så är det ju intressant att polisen ber statsministerparet skingra demonstranter utanför huset. Sen säger hon ju att förföljelsen av Olof ökade till ett crescendo sista tiden innan mordet. Det är ju också intressant i skenet av att om man läser gärningsmannaprofilen och att man inför FBI verkade påstå att ingen särskild hotbild fanns runt Olof P (se Lars Borgnäs ”En iskall vind drog genom Sverige” och Striptease nedan).
I dagboken finns anteckningar om deras restaurangbesök.
Det kan ha varit en anteckningsbok snarare än en dagbok och det var slarvigt av polisen att inte precisera det genom följdfrågor.
Ang den nya Walkie-Talkien som det står om i tidningarna så undrar man varför en professionell liga lämnar efter sig en walkie talkie? Om inte annat än för att lämna ett villospår?
Intressant då att det står ”P&T” på baksidan av WT’n
Känns som en ”blinkning” från namngivna poliserna från buss 43 🙂
Lisbeth Palme har lämnat en lista till polisen med bland annat uppgifter om restaurangbesök.
Det första polisen frågar om är restaurangbesök ? De enda restaurangerna Lisbeth nämner är JASMINE CHINESE på Kornhamnstorg och BAKFICKAN på Jakobs torg och säger de inte hade någon stamrestaurang.
Polisen hade ett restaurang spår ?
GMP nämner en annan restaurang i Gamla stan, CAFE DE LA PAIX två veckor före mordet.
Min slutsats är att paret Palme brukade äta i Gamla Stan restauranger och att restaurangen polisen letar efter är en av Gamla Stans restauranger 1985/86
I polisförhören 29 april 1986 och 3 november 1993 säger Lisbeth att de onsdag 26 februari 1986 åt på JASMINE CHINESE på Kornhamnstorg, Gamla Stan. Medan GMPs rekonstruktion på sida 49 säger Restaurang ASIA Mälartorget, Gamla Stan
De var med andra ord på åtminstone tre restauranger i Gamla Stan februari 1986
CAFE DE LA PAIX
JASMINE CHINESE
ASIA
Det verkar som de föredrar utländsk mat.
Restaurangen polisen letar efter är en av de restaurangen i Gamla Stan som Lisbeth INTE nämner i sin lista över restaurangbesök.
Intressant, En upptäckt jag läste i förhöret som jag ej kände till nämligen att livvaktskyddet enligt Lisbeth fungerade så dåligt vid oplanerade händelser att vilken person som helst hade ju kunnat utföra dådet. Skyddet var alltså inte mera än som ett skämt ?
Dom vet nog vem som utfört mordet och även motivet, detta har dom vetat hela tiden. De flesta jag pratat med om Palmemordet under åren, är helt av samma åsikt.
Den här biten,
”Det förekom att folk kom fram till dem när dom var ute och gick, för att prata. Vid ett tillfälle, det kan ha varit hösten -85, hade det kommit fram en man till dem på Slottsbacken och tagit tag i Olof Palmes arm och klämt åt samtidigt som han var mycket aggressiv. Lisbeth Palme hade fått bryta loss mannens fingrar från maken”
påminner om mordet. En mann ”kom fram till dem när dom var ute och gick, för att prata” och tog tag i Olof Palmes axel.
Anders, att det där skulle ha haft något med mordet att göra känns osannolikt, milt uttryckt. Som politiker var han nog hårt ansatt. En del ville stöta sig med honom. Att någon tagit tag i hans arm och klämt åt känns inte sensationellt. Jag tror inte att PU går igång på det där.
Det är värt att notera att detta förhör med Lisbeth Palme har fått beteckningen T 116-L. En titt i MOP-arkivet ger vid handen att det näst sista förhörsprotokollet där är från den 26-27 januari 1989 och att det betecknas med löpnumret T 116-F. Det betyder alltså att det finns fem ytterligare handlingar/protokoll under perioden 28 januari 1989 – 2 november 1993, som alla rör Lisbeth Palme: T 116-G, -H, -I, -J och -K.
Sedan tidigare saknas protokollet T 116 C, som bör vara daterat någon gång under perioden 26 mars – 28 april 1986.
Sådana där iakttagelser är viktiga och det kan väl vid tillfälle vara värt att kontrollera om Palmegruppen börjat återgå till ett något mer avslappnat sätt att ta ställning till utlämnande av handlingar.
För övrigt vet jag inte om möjligtvis förhörsutskrifterna från tingsrätten respektive hovrätten med Lisbeth kan dölja sig under ett par av de beteckningar du nämner.
Att det åtminstone delvis kan röra sig om förhören i rätten har jag också varit inne på. Det lär väl i så fall visa sig om någon försöker att begära ut handlingarna.
Borde göra. Men när jag begärde ut ett antal handlingar förra året fick jag avslag på alltihop med hänvisning till förundersökningssekretess, trots att jag senare insåg att en av de handlingar som innehöll uppgifter som jag frågade efter hade släppts tidigare. Mitt intryck är att utredarna gör det lite lätt för sig nu och hänvisar till förundersökningssekretess utan att egentligen kolla vare sig uppgifternas känslighet eller om handlingarna som innehåller uppgifterna släppts i annat sammanhang. Vill man vara snäll kan man säga att de kanske gör det för att få tid att bedriva sina egna undersökningar.
Jag har denna skiss som jag antar att Ingvar Heimer gjort.
Den är överskådlig, och jag tror att Svensk hemslöjd låg ungefär där det står La Carterie, precis i norra änden på själva Skandiahuset och att La Carterie låg ca 20 meter söderut, och Skandias entré ytterligare 20 m söderut.
Längst norrut där den andra huskroppen tar vid upp mot Adolf Fredriks kyrkogata låg butiken Sari.
Enl dagens placering av Skandiahusets butiker och restauranger kan man göra ungefär denna jämförelse:
Sari = restaurang Miss Clara
Svensk hemslöjd =Gino
La Carterie = Dustin
Skandias Huvudentré = Klarna
Hotel With södra snurrdörren = bankomaten
Den norra reklampelaren vill jag ha till en plats mellan Dustin och Gino. Det står en taxiskylt där idag.
Den södra reklampelaren ca 5 meter söder om bankomaten, idag står en lyktstolpe på platsen.
Jag antar att resebyrån låg strax norr om bankomaten?
Tyvärr har jag ingen exakt karta eller skiss, men det är vad jag kan bidra med.
https://web.archive.org/web/20060412161500/http://biphome.spray.se:80/palmemordet/karta.htm
Jörgen G
Tack så mycket! Jag skrev en kommentar innan jag läste din och vi har samma bild.av förhållandena på platsen. Jag förstår att du undrar över resebyrån, fick just klart för mig att den senare flyttade in i Götabankens lokaler.
Tack för informationen. Har letat efter adress till SARI
Gunnar
Jag har lite tankar som bl a anknyter till promenaden och Lisbeths vittnesmål. Ska utveckla det senare men vill först fråga om du har en karta över Sveavägen sträckan Skandiahuset som inkluderar Sari, Svensk Hemslöjd, La Carterie, banklokaler, resebyrå samt reklampelarna.
Jag har inte någon riktigt bra karta till hands och har inte tid att leta så mycket just nu. Någon annan som anser sig ha en bra karta får gärna posta den här. Det är säkert fler än jag som är nyfikna på vad Emma kan ha att säga.
Jag bifogar i alla fall en av polisens bilder av Skandiahuset, tagen relativt kort tid efter mordet. Inomhusbankomaten är mitt för den tredje parkerade bilen från höger. Den som tittar riktigt noga kan se bankomatskylten titta fram under det låga taket som går ut ovanför bottenvåningen. Nedanför bankomatskylten syns ett gult papper som är fastsatt på en glasruta.
Jag bifogar också en annan bild, denna av okänt ursprung och tagen vid okänd tidpunkt. Den visar den norra delen av Skandiakvarterets fasad mot Sveavägen. Saributiken låg alldeles i början på kvarteret. Man ser dock inte spår av butiken på bilden. Svensk Hemslöjds skylt kan däremot anas för den som tittar noga, butiken ligger längst norrut i den byggnad som är det egentliga Skandiahuset och som börjar en liten bit in på kvarteret, alltså söder om Sari.
Gunnar
Tack så mycket! Det rätade ut en del frågetecken. Det andra fotot är nog från tiden kring 2010 när butikerna rensades ut i samband med kvarterets renovering. Vet någon om Sari hade fyra skyltfönster eller om det låg nån annan butik mellan Sari och Svensk Hemslöjd?
Söderut har vi sen då i tur och ordning La Carterie, Skandias entré, Götabanken, bankomatlokalen, Dekorima. Resebyrån flyttade senare in i Götabankens lokaler har jag förstått nu genom SE:s förhör i tingsrätten. Den norra reklampelaren stod i höjd med La Carterie vilket kan ha viss betydelse bl a när man försöker tolka Nicola F:s vittnesmål, vilket ju inte är det lättaste.
Det finns söder om Skandias ingång en port – alltså Götabankens ingång – samt ett ”prång” kanske en personalingång, söder om bankomatlokalen. Ska läsa om och höra en del förhör igen så återkommer jag.
23.19,55 – Norra reklamskylten
Nicola F möter paret Palme och ser en äldre man gå långsamt 5-10 meter efter dem.
23,21,15 – Södra reklamskylten
Cecilia A ser statsministerparet snedda in från reklamskylten mot Dekorimas norra skyltfönster. De går sakta. Bakom dem går en man i samma takt och som är något längre än Palme.
23.21.30 – Mordplatsen
Inge M ser en man komma ifatt Olof Palme och skjuter honom. Mördaren har mörk rock, längre än jacka och han är längre än statsministern. Cecilia A ser gärningsmannen fly in i gränden, mannen som hon tidigare sett gå långsamt efter paret Palme.
Samstämmiga signalementsvittnesmål från bl.a. Margareta S, Anneli K, Mårten Palme, väktaren Anna-Lisa G, Nicola F, Anders D, Lars J och Yvonne N pekar på en och samma person som mördaren. Flera av vittnena har iakttagit mannen under flera sekunder eller längre då han både har påkallat deras uppmärksamhet och inte dolt sitt utseende.
Hur svårt kan det vara?
Inge M såg mördaren stå på plats utanför Dekorima och invänta paret Palme samtidigt som Skandiamannen stämplade ut och småpratade med väktarna så han kan uteslutas som möjlig gärningsman. Hur svårt kan det vara undrar jag också.
Angående kartor kan jag just nu bidraga med:
Skandiahuset Sveavägen Tunnelgatan
https://drive.google.com/open?id=1Y4efIGifosWYO7O1CblmNJiX4SvbyJfy
Den kommer nog från Remstams itdemokrati.
Och
1989 Karta vid rättegång
https://drive.google.com/open?id=1hPeAm2FM6v7xWYxWAI666d7vGd7qsq8J
laggargunnar
Tack för det! Reklampelaren är längre norrut än jag trodde.
”Prånget” norr om Dekorima är alltså ett varuintag. Har hittills inte sett att det har varit med i diskussioner kring vilka som fanns på platsen och gärningsmannens eventuella position och rörelser, men jag har inte varit med så länge så jag traskar väl i upptrampade stigar.
Mikael, vart tog förföljaren vägen?
Skede 1. Inge M. ser paret Palme komma, det är två personer han ser komma, inte tre.
Skede 2 . Den väntande går upp bakom och skjuter. Mordet sker ju ungefär i mitten av Tunnelgatans bredd. Förföljaren kunde inte här varit mördaren, han måste ha bromsat in tidigare.
Niklas B
Han bromsade in redan vid norra reklamskylten. Därför gick han så långsamt när paret Palme sneddade in till sista skyltfönstertittningen i Dekorimas fönster. Bara den kollen innebar ett tiotal meter extra meter än om de fortsatt rakt fram. Enligt LP 25 mars kollade de i flera fönster efter Sari så de gick nog ett antal meter extra i förhållande till fågelvägen.
Inge M såg mördaren komma ifatt Palme, längre än OP (1 mars).
Niklas B
”Inge M såg mördaren komma ifatt Palme, längre än OP (1 mars)”.
Glömde:
Så såg även Cecilia A gärningsmannen göra, d.v.s.mannen hon såg fly in i gränden var samma person som ”Förföljaren” (1988-06-21).
Thomas Kanger och Inge M tror gissningsvis fortfarande att ”Dekorimamannen” var mördare, vilket kan förklara Kangers aggressiva tonläge.. Senaste rekordet skall vara att Inge såg gm åtta minuter före skotten.
Om ”Dekorimamannen” överhuvudtaget fanns tror jag att det det var Anders B med ”Gökboetmössan” eller Skandiamannen när han kom ifatt Palme.
Inge M observerade Dekorimamannen under flera minuter innan han såg honom begå mordet. Inget annat vittne har sett mördaren under så lång tid och han måste därför anses mera tillförlitlig än vittnen som bara sett mördaren ett kort ögonblick. Högst otroligt att Inge först sett Anders B utanför Dekorima flera minuter innan han såg Skandiamannen begå mordet och trott att det var samma person han såg. Skandiamannen stämplade ut 2-3 minuter innan skotten när mördaren redan stod och väntade utanför Dekorima.
Celilia A:s vittnesmål bör ses i ljuset av att förhöret ägde rum två år efter, och att hon alldeles uppenbart inte uppfattat något av händelserna som föregick mordet.
Jag sticker ut hakan lite när jag säger det.
Åke L berättar 86 04 05:
”…När det inträffar så kommer vi rullande va, så jag tittar hela tiden åt höger och ner mot platsen där mordet sker alltså, men jag var tvungen att titta på vägen också för att kolla.
Hur långt från själva trafiksignalen är du då med bilen?
Jag är nästan framme precis alltså.
Det är frågan om meter. Tio eller fem meter alltså…”
Jag tycker att detta låter trovärdigt, och det är den enda tydliga beskrivningen om i vilken position Anna, Karin och Cecilia befann sig i skottögonblicket.
Föraren av bilen bör dessutom vara den som haft störst anledning att fokusera på omgivningen.
Alltså tycker jag det mesta talar för att Cecilia inte kan ha gjort någon tydlig observation av makarna Palmes sista 20 meter eftersom den bil hon satt i i så fall befann sig vid Kungsgatan vid början av denna promenad.
Sträckan Kungsgatan-stoppljuset Tunnelgatan tar högst 15 sekunder utan stopp vid Apelbergsgatan.
Cecilia A säger att de tre personerna sneddat över Sveavägen, och att de gått långsamt och dessutom tagit sig tid att titta i skyltfönster.
En sådan promenad som hon beskriver borde tagit minst 40 sekunder.
Kan de ha stått stilla så länge?
Knappast.
Celilia hade dessutom dålig syn och hade inga glasögon på sig.
Makarna Palme har med mycket låg sannolikhet korsat Sveavägen vid Dekorima.
Att Lisbeth skulle ljuga om detta är osannolikt, liksom att Nicolas berättelse skulle vara rent påhitt.
Om Cecilia egentligen bara sett makarna Palme snedda över trottoaren från annonspelaren, och sedan långsamt gått mot mordplatsen samtidigt som de tittat i skyltfönstret kan det som sagt ha tagit 15-20 sekunder, men det stämmer inte med vad Åke berättat.
Ändå berättar Cecilia en historia som påminner om hur det skulle kunna sett ut när makarna Palme och mördaren gick. Som ett sällskap.
Någon som klippte till en annan person, och man får ju då intrycket att hon borde sett någon falla.
Men allt verkar bygga på antaganden.
Hon säger att hon inte sett vad som föranledde att en person blev liggande, men hon antog dock att han blivit nedslagen.
”Blev liggande”
Jag tolkar detta som att hon inte sett honom falla.
Grundar sig hennes minnesbild på vad någon i bilen kommenterat?
Hur mycket har bilden av vad hon sett förändrats under de två år som gått?
Vems vittnesmål förtjänas att lyftas och vems vittnesmål förtjänar att sänkas?
Jag ser många anledningar till att Åke L skulle haft en betydligt klarare bild av förloppet än Cecilia A.
Han såg bättre, hade fokus framåt eftersom körde bilen, och hans vittnesmål låg betydligt närmare i tid.
Mikael
Vi vet ju inte. Kanske förföljaren sneddade in efter att ha samtalat med paret Palme? Men efter ett samtal med en aggressiv mördare går man knappast och tittar i skyltfönster. I så fall var det ett vänligt samtal med Skandiamannen, eller någon annan. Klart att vem som helst kan få panik och fly i en dylik situation. Inge M. satt i bilen från Ca. 23:15. sex min. före mordet och var helt nykter. Vi kan inte lättvindigt bortförklara hans väntande gubbe, han såg ”TVÅ PERSONER KOMMA! Har ställt in på Engelska, så jag kan ha stavfel, även min finska kan försvåra.
Niklas B
Inge parkerade bilen 1,5 – 3 minuter före skotten, inte 6 minuter.
Se förhören.
1. IM parkerar bilen och ser att SL skall ta fram sitt kort vid bankomaten.
2. SL gör två problemfria uttag i följd.
3. SL återvänder direkt de 10-15 meterna till bilen via närmaste bakdörr.
4. SL sätter sig i bilen och det smäller 23.21,30.
Helena L gjorde ett uttag med ett problem och uttaget tog 41 sekunder.
Ett antagande kan då vara att SL:s två problemfria uttag i följd.tog omkring 60 sekunder.
När det gäller ”Dekorimamannen” berättade IM om honom först den 14 mars och ännu mer motsägelsefullt 8 april och i tingsrätten.”
Jag tror att Inges ”Dekorimaman” var antingen Anders B med ”Gökboetmössan” OM AB var vid Dekorima vid 23.20-tiden OCH att han var ”Förföljaren” som IM såg komma ifatt Palme enligt förhör 1 mars.
Inge M:s vittnesmål delar mordet i två olika spår – antingen finns det en väntande ”Dekorimaman” några minuter före eller också är Inges minnesbild ihopsmält av flera händelser. Vilken väg man väljer att tro ger två olika mord och det finns enligt mig inget som är starkare än det andra. Det är väl ganska klart, som Mikael skriver, att Inge troligtvis intar sin parkering (efter rundsvängen) och börjar ta synintryck från Sveavägen runt 23.18, vilket ger den maximala tidsrymden. Om man inte tror att det finns en Dekorimaman (mer än just innan mordet) så är det min tro att Inge ser Anders B som ensam person när de andra gör sina bankomatuttag. Tiden och sträckan på gatan flyter ihop och minnesbilden av vad han sett är att det stått en ensam person och att det sedan dyker upp någon bakom de två skjuter. Det förtar inte ett scenario om en händelse vid annonspelaren (”det är något med den där jävla annonspelaren”) som kan vara ett möte/vändning/förbipassage. Oaktat vilken väg man väljer av hans vittnesmål har min uppfattning alltid varit att ”gänget” som går norrut strax före handlar om Anders B o hans kamrater. Dessa tar ut på bankomaten och har troligtvis tillräckligt med tid att promenera norrut för att komma så pass långt att man dom inte reflekterar över skotten. Att det skulle finnas ett annat ”större sällskap” som skulle passerat norrut strax innan makarna Palme kommer in i Inges synfält ser jag som uteslutet. Märk, vilket jag tidigare skrivit om (utan någons kommentar) att jag är tveksam till Nicola F:s vittnesmål.
Inge M är tydlig med att han ser gärningsmannen stå och vänta utanför Dekorima. I förhöret den 14 mars då Inge första gången lämnar en mer utförlig redogörelse talar han om mördaren som att han ”stod vid kåken hörnan Sveavägen-Tunnelgatan”. Det är ganska långt från en position utanför bankomaten längre norrut.
Hur väl ser Inge trottoarsträckan utanför bankomaten? Här är en av polisens rekonstruktionsbilder, den visar den utsikt Inge har över mordplatsen från sin bil. Bilden har en sådan beskärning att den inte visar i vilken mån byggnaden till vänster om honom kan ha skymt entrén till bankomaten. Någon kanske kan hjälpa till med synpunkter på den frågan.
I vilket fall, om Inge ser Anders vänta där så kan han knappast ha uppfattat det som att Anders stod vid gathörnet.
Det pekar, tycker jag, på att Inge såg mördaren vänta i detta gathörn. Hur länge vet vi inte, men Inge lämnar alltså uppgifter om att mördaren stod där när ett glatt sällskap passerade norrut. Det var, gissar jag i så fall, Anders B och hans arbetskamrater.
Jag tycker inte förhöret med Inge den 14 mars är tydligt om hur länge gm har stått på platsen. Inge säger ju ”Jag är inte säker på den uppgiften, men jag uppfattade det som att han kom, han stod där redan när jag satt i bilen, och när paret kom så gick han ut från väggen och gick upp bakom. Jag uppfattade som att han stod, nu i efterhand så uppfattar jag det som att han måste ha stått och väntat”. Detta tycker jag inte är helt tydligt, däremot ger det styrka att gm står där när makarna Palme passerar (oavsett tid).
En annan sak jag tycker måste beaktas är var Inge har sin uppmärksamhet. Det dominerande i nämnd ordning bör vara backspegeln (vilket han själv uttryckt då han blockerad körfältet), hans sällskap vid bankomaten och sedan Sveavägen där hans synfält bör ha varit ca 20-30 m söder/norr om mordplatsen med tyngdpunkt norrut (eftersom han stod i högerfilen). Om man tänker sig att blicken i huvudsak växlar mellan backspegeln och bankomaten och däremellan nån/några sekunder åt gången mot Sveavägen är min tro att minnesbilderna lätt kan flyta ihop – på samma sätt som gäller ”sällskapet” som passerar och Anders B:s gäng. En syn av en ensam Anders B som kanske omväxlande står still/tar några kliv fram o tillbaka – vi vet ej hur långt (kanske mest söderut eftersom han tittade efter de eftersläntande kamraterna) skulle kunna kopplas ihop med att en stående man sekunderna innan mordet.
Jag tycker vidare det är mycket som talar för att Inge bara ser bara de sista 10-20 sekunderna innan mordet sammanhängande – men hur och när gm kom till platsen är ju en helt annan diskussion….
Ha en fin Valborg Gunnar och tack för ditt oförtrutna arbete, inte minst med denna blogg
Gunnar
Byggnaden till vänster kan inte ha skymt hela entrén till bankomaten, man kan ju bara göra en uppskattning av trottoarens bredd. Entrén ligger precis norr om fönstren bakom reklampelaren. https://gunnarwall.files.wordpress.com/2019/04/04.jpg
Skulle tro att även dessa fönster tillhör Götabanken. Annars har Skandiamannen vimsat till det eller ljugit -vilken man nu föredrar – eftersom han säger att han viker in mot bankens fönster i höjd med reklampelaren.
Tack Emma för bilden 😍😍 har HELA tiden trott att skandiahuset låg på andra sidan dekorima (men på samma sida gatan) Ojoj – där ser man! Jissses!
Tja det var ju egentligen Gunnar som postade den efter att jag efterfrågat det, men det är ju bra att du är nöjd. 😊
Jag tycker det här förhöret är intressant eftersom det är en avskrift vad Inge faktiskt säger. Många andra är ju sammanfattningar och då blir det ju mer strukturerat. Det bryter fram små brottstycken av information som är intressant, men eftersom man inte följer upp tillräckligt mycket med följdfrågor så blir det upp till oss att tolka. Men en sak som han säger är ju att gärningsmannen står där när en grupp om fem, sex personer passerar norrut. Det är en som jag ser det mycket central punkt i vittnesmålet. Är det Anders B:s sällskap så stod gärningsmannen där ett antal minuter innan mordet. Är det inte Anders B:s sällskap så är det något annat sällskap, i så fall vilka? Om det är Anders sällskap så har Inge fel om tiden när de passerar och det vore intressant att veta vad som gör att han missar den tiden. Det kan ju vara så att sällskapet passerar och strax efter så kommer Susanne L och Sven R in i bilen och Inge pratar kort med dem innan Inge åter tittar mot platsen och ser att något händer vid ”den där jävla annonspelaren”, han tittar bort mot Helena L för att se om hon är på gång och tittar åter mot andra sidan gatan och ser då mordet. Mellantiden mellan passagen av sällskapet och mordet har han glömt bort då. En fundering jag har är att Inge kan har sett Anders B:s sällskap två gånger och därmed blandar ihop tiderna. Först ser han dem passera Tunnelgatan och den väntande gärningsmannen och sen ser han dem igen när de kommer ut några minuter senare efter bankomatuttagen och går norrut. I sin minnesbild så är det bara en gång men den korta tiden han anger kan bero på att hans tidsuppfattning på 10-15 sekunder mellan sällskapets passage och mordet har att göra med den andra iakttagelsen av samma sällskap. Tiden är ändå för kort, men låt oss säga att den startar strax innan det jag beskriver ovan med att hans passagerare kommer till bilen så kanske tiden efter att det stora sällskapet gått iväg från bankomaten inte är så speciellt stort (någon minut eller två). Om det inte är en efterhandskonstruktion så är det ju också något hos den personen som Inge ser som gör att han faktiskt lägger märke till denne och undrar vad som ska hända. Då bör också en person ha stått där ett tag för att man ska börja tänka i sådana banor. Det verkar inte finnas något uppseendeväckande hos personen som gör att Inge direkt fattar misstanke, utan mer av en långsamt ökande känsla av att här är det något som kommer att hända. Jag tycker att mycket av det som framkommer i förhören av Inge tyder på en ganska bra uppfattning om vad som hänt och att han också säger i de längre förhören att han faktiskt inte såg olika saker och inte börjar breda ut sig om detaljer. Hur länge gärningsmannen stod där har ändrat sig och uppfattning om tid är ju svårt, men man ska inte avfärda hans vittnesmål utifrån detta. Motstridiga uppgifter finns överallt, men hans vittnesmål tycker jag i mångt och mycket är stringenta.
”Men en sak som han säger är ju att gärningsmannen står där när en grupp om fem, sex personer passerar norrut. Det är en som jag ser det mycket central punkt i vittnesmålet.”
I förhöret 14/3 sid 9 verkar det som att ingen fanns där när sällskapet passerade ??
F:” nu har du sagt att du såg en grupp personer, kanske fem, som just passerat platsen på väg ner mot vänster från ditt håll, var det någon annan i närheten ?
M: Just där var det ganska tomt.
F: det var det ?
M: Ja, det var, nej det var ganska tomt.
F: Det var tomt, inga…
M: Inte just då.
Här tolkar jag det som Inge menar någon annan utöver sällskapet, GM och paret Palme utifrån att läsa hela förhöret. Men i en mening tycker jag att Inge tydligt säger att mannen stod där när sällskapet passerade (s. 2 M rad 6). ”Han stod vid skyltfönstret/ väggen redan när sällskapet kom gående” (jag har klippt lite i meningen för att få ut essensen av den). Men som sagt det är ibland svårtolkat.
Jo han sade det. Men om du tittar genom förhöret på sid 3 M rad 4 sade han ” nu efteråt uppfattar jag det som att han måste stått och väntat ”. Förhörsledaren försöker reda ut allt det här och när IM tillfrågades på sid 9 om han verkligen menade det, tillkännagav han att han trodde det var tomt när sällskapet passerade. Förhörsledaren upprepar oxå frågan för att vara säker.
Visst finns det en möjlighet att han kan ha varit några meter söderut lika väl som han kan ja varit några meter norrut.
Beskrivningen av mössan stämmer relativt väl som någon påpekat.
Men.
Den förväxling som då måste ha skett bör ha ägt rum tidigare, då Anders B kanske stod på en plats strax söder om annonspelaren, vilket kan vara naturligt om han ville ha bästa uppsikt mot vännerna som fick skjuts av bilen som råkade dyka upp.
Han säger också att han gick snett ut från bankomaten, men i vilken riktning är inte helt klart.
Inges position är unik, och att han sett allt under fler minuter är han ensam om.
Det finns dock 3-4 personer som kan ha haft lika bra uppsikt över mordplatsen under någon eller ett par minuter strax innan.
Om Leif F har rätt stod de stilla någon minut 40-50 meter från mordplatsen på Dekorima-sidan, innan de passerade korsningen vid mordplatsen.
Om dessa potentiella nyckelvittnen har sett någon väntande man vid hörnan vore intressant att veta, men de verkar varken vara identifierade eller hörda.
Om de inte sett någon kan det tyda på att gm dök upp ganska kort före mordet.
Om denna skiss över mordplatsen är riktig, så bör han sett hela bankomaten till vänster om annonspelaren.
Det hänger dessutom på att Inges position är rätt angiven.
Ett par meter söderut beskär synfältet en del.
Man ser också att bilden från rekonstruktionen är beskuren ganska kraftigt, och om inges bil stod som på bilden bör han ha sett både Anders och hans sällskap rakt utanför bankomaten.
http://www.itdemokrati.nu/page36.html
Har varit på plats och kikat och stämmer det att bilen stod 5 meter från ljussignalen så kan man se bort dit, men det är en rejäl vinkel till vänster och delar bör ha skymts av annonspelaren. Kan Inge ha blandat ihop Anders B med gärningsmannen? Om inte Anders B gått ett antal meter söderut så är jag väldigt tveksam.
Jag har precis läst alla inläggen om det där med vad Inge M såg. Det får bli lite spridda skurar.
1. Jag tycker att Inge M är tämligen tydlig med att GM stod och väntade vid Dekorima.
2. En viktig fråga är förstås hur länga han i så fall stod där. Man bör ta vittnesmålen från Nikola och Hlg (GMP) i beaktande. De vittnar båda om en tom hörna när de passerade. Nikola passerade troligtvis mellan 23.19.00 och 23.19.30. Hlg lär ha passerat 23.20 (GMP). Att två vittnesmål pekar på en tom hörna är ganska starkt. Vi måste komma ihåg att Dekorima var väldigt upplyst och att Inge såg GM från ganska långt avstånd. Då kan man ju tycka att även Nikola och Hlg borde ha sett honom. Därför tror jag att GM anlände till Dekorima först efter 23.20.
3. Det har även funnits andra kända personer i rörelse vid Dekorima. Det finns ett par sällskap som omnämns i GMP. Ett av dem (troligtvis två personer) stannade ett bra tag vid Dekorima pga illamående. Enligt GMP stod de där mellan 23.17 och 23.19. Vidare har en kvinna med döttrar passerat ungefär samtidigt. Kan inte se att Inge har nämnt dem (hade han ännu inte kommit dit???). Han har inte heller nämnt Nikola eller Hlg. Han var förmodligen inte riktigt på topp. Han har sagt att han var förkyld och ville hem.
4. Inge M säger att GM stod mellan hörnan och Dekorimas ingång. Tveksamt om Anders B stod så långt söderut.
5. Någon här (Magnus?) påpekade möjligheten att Inge såg Anders med sällskap två gånger, dels när de passerade och även senare när de var klara med uttagen. Bra tänkt tycker jag, men om man tittar på tider tycker jag det lutar åt att Anders med vänner kom till platsen före Inge.
Det verkar som om Anders B är föremål för tre olika hypoteser om möjliga missförstånd/förväxlingsscenarier.
1. Nicola F och den efterföljande mannen på den norra halvan av trottoaren.
2. Att Inge M förväxlat honom med gm under tiden han stått eller gått omkring i närheten av bankomaten.
3. Att Lisbeth Palme misstagit eller sammanblandat honom med personen som sköt.
Av dessa tre alternativ kan man då välja ut kombinationer lite efter vad man själv anser mest troligt.
1+3, 2+3, eller enbart 1. 2 eller 3.
Men det finns ytterligare ett alternativ, och detta är att han inte är föremål för någon förväxling ö h t.
Han kan ha stått relativt dold för IM bakom annonspelaren, eller befunnit sig i en dold position bakom hörnet av posthuset.
Den man Nicola sett kan ha varit någon annan, lika väl som att Lisbeths observation syftar på den verklige gärningsmannen som kan ha stått vid avfasningen och stirrat en liten bit in på Tunnelgatan innan han gav sig av. Något som åtminstone inte Anders B kunnat se från sin plats vid Dekorimaingången.
Men just förväxlingshypotes nr 3 är ändå det som jag håller som mest sannolik, men utan att förkasta övriga alternativ som helt otänkbara.
Okej, Mikael, vi vet ju inte, tyvärr.
Det jag däremot grubblat på länge är skottet mot LP.
Det är nästan det viktigaste när det gäller motiv och
gärningsman, även skott- missen.
Ett politiskt hat räcker inte för att planlägga skott även mot LP.
Det torde funnits ett mycket starkare motiv till denna fruktansvärda
gärning.
Profil: Känd hatande mördare, nervös,aggressiv, inte rädd för att
bli fast. Pettersson -lik, eventuellt även utseende lik ”för utredarna.
Ett möte lika viktigt för båda parter.
Mördaren krävde sin rätt, tyvärr utan bevis.
Här var det bara LP. OP. och mördaren som ville
försonas. Alla hittills tilltänkta gärningsmän är det inte.
Mördaren är säkert vid liv och på fri fot.
Ett avslöjande av denna person och motivet, kunde vara
rena rama katastrofen. Detta var mina tankar om mordet redan för
33- år sedan. Tycker även att LP. i rätten var för ”säker” för att vara sann.
Var CP. här en väldigt tacksam syndabock, både för henne och utredarna?
Intressant – Skandiamannen sa ngt som fastnade ändå. ”Folk reagerar inte vid första skottet oftast, men vid andra har man hunnit göra det och uppmärksammar lättare det” mkt fritt citerat ur sitt sammanhang – men från ett förhör. Det stämmer ju väl. Ja Lisbeths beteende förblir ett mysterium. Gmp säger ju även att det är ovanligt att anhöriga blir beskjutna vid politiska mord. Hans Holmer sa en rätt logisk saker också på ett övertygande sätt. ”Är det proffs så ser man ju inte dem, det är ju själva grejen”, ”dom jobbar inte med walkietalkies i luften nära mordplatsen” fritt citerat. ”Kul” att folk vänt på teorin och satt sig in i mördarens huvud i boken den osannolika mördaren och i nationens intresse. Tänk om vi kan göra likadant med Hans Holmer. Vi bestämmer oss för att han utredningen igenom haft goda intentioner, talat sanning genom allt och hamnat mellan stolarna. Vi bestämmer oss för att han är the good cop. Utgå ifrån att han gjort allt rätt utan baktanke och stött på saker och personer som systematisk fört honom bakom ljuset. Som det här med livvakterna, hans hävdar ju själv att att blivit tilldelat dem av Nass och inte själv utsett dem. Tycker Hans Holmer känns rätt lugn och samlad i den intervjun när han blir utfrågad tillsammans med Marjasin. Hans säger, även om man inte vill tro det, många insiktsfulla och smarta saker. Tycker inte det känns konstigt att Lisbeth fick sådant förtroende för honom. Har ändrat mig i synen på honom faktiskt efter lyssnat mkt på honom på sista tiden. Men ingen är ju såklart felfri.
Lisbeths beteende kan förefalla som ett mysterium men mycket av det som framstår som irrationellt och märkligt har fullt begripliga orsaker. Förutom traumat att förlora sin make på ett fruktansvärt sätt är hon huvudperson i en inkompetent genomförd utredning där hennes egna insatser på grund av läckor blev redovisade i media. En betydande orsak till hennes förtroende för Holmér var att han gav intrycket att han skulle behandla hennes uppgifter konfidentiellt. Det gjorde han nu inte utan rapporterade utan samvetsbetänkligheter vidare till Dagens Nyheter och Ann-Marie Åsheden. Holmér var definitivt ingen ”good cop” i meningen en hyvens karl som gör sitt bästa. Dessutom var han en usel mordutredare.
HH gjorde massa fel, men det är intressant om varför han gör det och du har givetvis allt rätt i det du säger om Lisbeth, jag menar att behandlingen av henne är under all kritik. Men man måste ha i åtanke att HH visste mycket och hade mycket kunskap om källor, ingångar, arbete och väldigt information. Han kanske visste för mycket, hans intentioner var kanske väldigt goda men kanske indirekt tvingades till att fatta vissa beslut, kanske till och med tanke på rikets säkerhet. Sedan när han slutade som Säpochef kanske det va många som kapade kanalerna innåt? Att sitta med mycket konfidentiell information, känna folk kan nog bara väldigt svårt, samtidigt som man utesluts och man märker att folk vänder ryggen åt en. Hans bettende och beslut kanske hade väl avvägda anledningar. Just a thougt. Tycker Holmer såg väldigt ledsen, men ärlig och uppgiven ut i utfrågningen. Några har även vittnat om att han var en bra chef med mkt bra rättspatos och sinne för regler. Men jag vill eg bara vända och sätta mig in i holmers huvud, jag har ingen uppfattning eftersom jag inte jobbat för honom, inte ens träffat honom. Den som verkar svinigast kan i själva verket vara ngt annat och tvärtom för vi lever i en värld där lögner och svek oftast premieras istället för ärlighet och uppriktighet.
Jag är inte ute för att moraliskt döma Holmér. Men jag tror inte särskilt mycket på vad han sa om olika saker. Och jag tror inte alls att han själv hyste någon som helst övertygelse om att PKK-spåret var det riktiga. Som du är inne på, i denna värld premieras ofta lögner i stället för ärlighet. Och Holmér var säkert fullt kapabel att ljuga, exempelvis för att gynna vad han betraktade som rikets säkerhet. Det brukar säpochefer vara, och som du så riktigt påpekar hade han ju en bakgrund som en sådan.
Jovisst, för Holmér kan hans agerande vara rationellt och nödvändigt med tanke på omständigheterna medan man som okunnig om dessa omständigheter betraktar det som lögner och rävspel.
Kanske kan man ändå konstatera att för att göra hans jobb måste man vara kapabel till just lögner och rävspel, han har ju inte halkat in på ett bananskal. Men det behöver förstås inte vara svart eller vitt.
När det gäller sveket mot Lisbeth har jag dock svårt att se någon rationell grund i betydelsen att det var till någon nytta för något annat än hans eget ego.
Jag var verkligen inte ute för att ursäkta Holmér, lika lite som jag var ute för att moralisera. Att han pratade med Åsheden om Lisbeth är onekligen svårt att förklara utan att komma in på det du tar upp, att han byggde upp sitt ego.
Samtidigt kan vi komma ihåg att Lisbeth blev upprörd redan över att uppgifterna från förhöret med henne som hölls av Reneborg och Sjöblom den 1 mars 1986 kom ut i media. Ölvebro sa senare till Marjasinkommissionen att han trodde att det inte rörde sig om någon icke legitim läcka – vilket Lisbeth tydligen trodde – utan om att spaningsledningen helt enkelt ansett det rimligt att föra ut viss information som hon lämnat.
Det Holmér berättade för Åsheden om vad Lisbeth sagt var egentligen inte så väldigt dramatiskt och mestadels inte så väldigt nytt. Men Lisbeths reaktion över detta – liksom över den tidigare ”läckan” – vittnar om att hon kände starkt obehag inför att sådant hon berättat till en snäv krets fördes vidare. För min del tror jag det finns mer hon berättat för ett fåtal utvalda som inte kommit fram offentligt. Men troligen var det ingen av dem som hade lust att diskutera med henne om vad som kunde anses lämpligt att föra vidare och vad som borde förbli hemligt.
Med andra ord: jag tror inte Holmér ansåg att han läckte något känsligt när han talade med Åsheden. Och det beror i sin tur på att jag inte tror att han var ute efter att berätta några känsliga sanningar för henne över huvud taget. Det han delgav Åsheden var lite broderier kring den tämligen fiktiva berättelsen om hur han som spaningsledare kom fram till att det var PKK som låg bakom Palmemordet. Hon fick, gissar jag, tjäna som övningsobjekt när han skulle formulera sin story. Trodde hon på det så kanske det också fungerade när han berättade samma sak för andra.
Och så var det detta med egot. Det var säkert kul att hålla låda för en andäktigt lyssnande journalist.
Det Lisbeth inte gillade i DNs Holmérserie, var förmodligen detta.
Holmér säger att hon kontaktade honom för att precisera att det var Saris skyltfönster hon ville titta i. Det var då (25.03.1986) en nyhet. Tidigare (01.03.1986) hade hon bara sagt, ett skyltfönster.
Detta kan tyckas små detaljer, men är det inte. Det var inte vid Saris skyltfönster han väntade på Olof.
Tack Anders W för artikeln. Jag har tidigare tolkat detta (och gör än idag) som möjligen den enda klara minnesbilden som LP har från promenaden efter att ha korsat Sveavägen. Jag tror inte hon ljuger eller håller inne någon sanning utan minnet blev helt enkelt svart i från promenaden därifrån till mordplatsen. Skotten och händelserna 10 sek därefter var en så stor chock (vilket är förståeligt) att det helt raderade ut vissa förnimmelser fram till mordplatsen och gav sedan en osorterad bild av gm och andra närvarande. Mannen i beige är ett sådant exempel (om det möjligen inte är SE i feltolkad färgsättning).
Jag är naiv och tror gott om folk och vill se det bästa hos folk. Jag vill också tro att 99% av poliserna är bra och sökte sig till jobbet för att de vill hålla ordning och slåss för rättvisa och alla likas värde. Så finns det såklart eller fanns/finns det trista inslag inom kåren och några enstaka individer som söker enbart makt av olika skäl, främst för att höja upp sig själv, skulle jag tro. Poliskåren är också omstridd, kantad av rykten helt enkelt för att de sätter gränser mot ”fel” personer vid fel tillfällen. Nåväl – för att vara/bli säkerhetspolis och jobba med såna här frågor måste man vara smart och intelligent. De som jobbar med såna här frågor måste kunna se samband och tänka. De får lära sig att hålla käften om rätt saker och kan tänka mig att de hela dubbelfrågar människor de har kontakt med så att se att folks story håller ihop så att de inte blir blåsta eller stöter på falska rävar som fiskar efter information. Nåväl – tänk om Holmer kunde tala från sin grav och säga – ”hej svenska folket, jag var tvungen att ljuga, jag står för det och offra att Palmes mördare gick fri. Jag lurade er väldigt mycket och jag ville eg ni skulle få veta det. Jag ljög som sjutton. För din skull, för din trygghets skull, för att det fanns mörka krafter som ville annat, för att jag gjorde misstaget att lita på fel individ/er. Jag var tvungen. Förlåt, men jag står jag för det och ni tackar mig nu”
Sidospår men man vet aldrig.
Holmér sa förvisso ofta många självmotsägande saker. Men det är ingen tvekan om att han utsåg sina egna livvakter. Jag citerar ur min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, sid 57:
Det var Holmér som beslutade om att ge sig själv polisskydd. Så brukar det inte gå till. Han beslutade också om vilka konkreta personer som skulle vakta honom. Även det var onormalt. Och inte nog med det: han ratade personalen ur såväl säpos som stockholmspolisens specialtränade livvaktsgrupper och gav i stället jobbet till sin chaufför som sedan hjälpte till att rekrytera ytterligare poliser ur sin bekantskapskrets.
Frågan om varför Holmér inte ville skyddas av säpos livvakter har han senare avfärdat med att säpo inte klarat av att skydda Palme. Varför vände han sig då inte till stockholmspolisens egna utbildade livvakter? En förklaring han gett i ett JO-förhör är att han alldeles efter mordet inte kunde bedöma ”om hotet kunde komma inifrån polisen”, det vill säga om det var hans egna underlydande poliser som mördat Palme. Därför ville han bygga upp ett livvaktsteam just kring sin egen chaufför som han ”litade på som människa”.
Det kan tilläggas att två av dessa Holmérs handplockade livvakter också användes av hans vän Ebbe Carlsson i dennes smugglingsoperationer. Ett av inslagen i Ebbe Carlssons verksamhet var för övrigt att sprida rykten om Näss som misstänkt KGB-agent. Så att livvakterna skulle ha varit något som pådyvlades Holmér från Säpo och mer specifikt från Näss är helt enkelt inte korrekt.
Ja grundläggande mänskliga värderingar och rättfärdigandet av visst beteende varje människa har är oerhört intressant ur ett mänskligt psykologiskt perspektiv. Varför folk tar vissa beslut.
Han kanske gjorde hela svenska folket en tjänst som utsåg sig själv till spaningsledare med ev information han låg på från som tid som Säpochef.
Niklas B.
I GM:s värld, har Lisbeth lika mycket skuld som Olof, för att mötet misslyckas. Hans förhoppningar måste ha varit enorma, sedan besvikelsen blev så fruktansvärt stor. GM är ett litet barn, med revolver. Det hela är en emotionell reaktion på den avvisning han upplevde.
Anders W
Hur kan du veta att gärningsmannen är som ett litet barn med en revolver? Känner du honom?
Jonas J
Känner och känner, det er den känslan jag har, när jag läser om honom och känner efter hur det känns. Det jag känner, är ett litet barn med en revolver.
Intressant. Det är, tycker jag, en påminnelse om att vi alla har en tendens att fylla i när vi inte vet. Andra har sett en alkoholist som snedtänder, en svartsjuk äkta man, en högerextremist med storhetsvansinne eller en professionell agent som utför ett morduppdrag.
Och det är väl en av anledningarna till att det olösta mordet fortsätter att fascinera.
Som redan påpekats finns det inga sensationer i detta förhör. Det är samma uppgifter som framkommit i andra förhör med vissa variationer – dock med ett undantag – att Lisbeth uppfattat det som att Olof tvekat nånstans vid Sari och att hon reflekterat över om han märkt att de var förföljda.
När jag läste igenom Holmérs anteckningar, sammanfattningar och förhören i rätten noterade jag att Lisbeth i samtalen med Holmér inkluderat den odaterade sammanfattningen beskriver en annan bild av den delen av promenaden än vad som skett tidigare och senare.
I Holmérs anteckningar daterade 25 mars står det ”När de hade kommit över till motsatta sidan så gick de och tittade i några affärer. Ibland gick de var för sig, men när skottet small gick de arm i arm.”
I den odaterade sammanfattningen som följer ovanstående anteckningar står det: ”Därefter promenerade de Sveavägen söderut på den östra gångbanan. De gick inte arm i arm just då utan Olof Palme gick några steg före och ibland några steg efter Lisbeth Palme.”
Troligen är det just av skälet att man tittar lite i skyltfönster. Jag har svårt att se några andra anledningar till det gångsättet.
I tidigare och senare förhör ger Lisbeth en annan bild. I tings- och hovrätten det verkar snarast som att Lisbeth vill understryka hur kort den där titten i skyltfönstren var. I tingsrätten säger hon. ”Det var mycket kort vi stannade där. Jag gick fram till fönstret lite hastigt. Sedan gick vi.”
I hovrätten ”Jag vill påminna att det var mycket kort som vi stannade vid affären.”
Vad är då orsaken till den här diskrepansen? Kan Lisbeth ha glömt eller tycker hon att det är irrelevant?
Så kan det förstås vara, men en alternativ förklaring skulle kunna vara att Lisbeth i kontakten med Holmér – när han fortfarande åtnjöt hennes förtroende och litade på att hennes uppgifter skulle behandlas konfidentiellt – beskrev förhållanden som hon senare av någon orsak utelämnade.
Förhöret 1993 genomfördes nästan på dagen 4 år efter Petterssons frikännande. Är det möjligt att tidens gång gjorde att Lisbeth tillät sig att tala lite friare? Det är givetvis högst spekulativt men är det möjligen en mer sanningsenlig beskrivning av promenaden som skymtar fram i situationer där Lisbeth sänkt garden?
Jag vill bara tillägga att jag inte vill misstänkliggöra Lisbeth. Hon var vad jag förstår minst av allt en oärlig person. Om hon inte i alla avseenden har varit fullt sanningsenlig så utgår jag ifrån att hon har haft mycket goda grunder till det.
Små variationer är väl snarast mer förenliga med ärligt återberättande än en i alla detaljer konstant version såsom i en inlärd läxa. Men de enda goda förklaringarna till att inte berätta om ett verkligt möte vore en selektiv minneslucka eller ett allvarligt hot. Det senare borde polisen ha utrett på eget initiativ eftersom LP kunde ha varit varnad just för att berätta för myndigheterna.
Annars hade det naturliga för LP varit att vid rättegångarna insistera på att att berätta, om så på eget initiativ, att man talat med mördaren; att Olof spejade efter honom vid skyltfönstret eftersom de hade avtalat ett möte; eller att han som en blixt från en klar himmel dök upp, ingav förtroende och lockade med dokument om Bofors eller skattedeklarationen; eller att han gav sig ut för att vara extrainsatt livvakt och visste sådant som enbart en livvakt borde veta etc.
Utan minneslucka eller hot hade naturligtvis Lisbeth Palme vinnlagt sig om att berätta om ett verkligt möte även om polisen eller åklagarna av outgrundlig anledning inte velat låta det, pudelns kärna, komma fram.
Svårigheterna att sammanfoga alla vittnesmål kvarstår.
Om jag förstår det rätt så tolkar du mitt inlägg som argument för ett mötesscenario och det var inte riktigt vad jag menade även om jag inte utesluter ett sådant. Jag menade inte heller att det fanns en känslig sanning som aldrig kom ut i ljuset, och att Lisbeth i vissa situationer lät undslippa sig vissa förhållanden som hade med den sanningen att göra, men jag utesluter det inte.
Jag fann vissa inkonsekvenser och spekulerade kring vad orsaken kunde vara. Kanske är orsaken ointressant, det finns så många aspekter att ta hänsyn till när man försöker tolka Lisbeths vittnesmål.
Jag uttryckte det kanske inte så bra men min reflektion var att det är intressant att det i sammanhang där man iallafall kan förmoda att Lisbeth kände ett visst förtroende eller kände sig mindre sårbar, finns information som man (eller jag) inte finner i andra sammanhang.
Ett annat exempel är Åke Rimborn som ju Lisbeth uppenbart fick förtroende för. Under kaotiska förhållanden förvisso men mitt intryck är att Lisbeth stundom snabbt gjorde såna bedömningar. Det gjorde hon ju redan den 1 mars, Reneborg och Sjöholm var inte personer hon ville delge all information.
Jag tycker det ger stöd för att Lisbeth i samtalet med Rimborn talade om två personer som inte hade anknytning till de två som hon tidigare sett utanför hemmet.
Rimborn säger ”Det kanske var lite luddigt skrivet. Men hela tiden har det figurerat två personer, varav en har skjutit, om jag får förtydliga det så..”
https://www.expressen.se/nyheter/ake-teg-om-mordet-pa-olof-palme-i-30-ar/
Gunnar har ju också personligen talat med Rimborn angående detta.
(Huvudet på en påle s 379 ff)
En mycket försvårande omständighet när det gäller Lisbeths vittnesmål är att hon konsekvent överskattar sin förmåga och ser sig själv – eller vill framstå som – rationell, kompetent, pålitlig och redig i alla lägen.
Ett exempel på det som har stor betydelse är huruvida hon har jämfört sina minnesbilder av gärningsmannen – eller mer korrekt den man hon sett – med Mårten.
Det hävdar hon att hon inte har gjort. I tingsrätten säger hon ”Ja, men vi undvek att jämföra vår minnesbild.”
I hovrätten:
AL: ”Jag ska återgå ett ögonblick till förhöret den 1 mars med Reneborg och Sjöblom. Då var sonen Mårten närvarande.Har ni två diskuterat vad som hände på natten?”
LP: ”Vi försökte metodiskt undvika att diskutera våra minnesbilder. Vi hade en ambition att inte göra det.”
Ingrid K, har en annan bild. I förhör den 24 april säger hon: Lisbeth och fästmannen talar om vad man sett och bäda är övertygade om att, en man som Lisbeth sett, stämde överens med den man som fästmannen tidigare sett utanför biografen.”
Emma,
Nejdå, det var så tydligt. Jag menar bara att om ett möte ägt rum så kunde Lisbeth ha haft en minneslucka och då valde hon ingenting: det fanns en orsak till att hon inte omnämnde något möte men inga moraliska grunder.
De enda goda grunderna till att välja att förtiga ett möte vore att hon var allvarligt fysiskt hotad om hon avslöjade det (eller att någon annan människa skulle mördas eller stympas om hon gjorde det). Om hon räddade sig själv eller någon annan undan grovt våld genom att undanhålla sanningen, tycker jag att man kunde rättfärdiga det, åtminstone om hon hade skäl att tro att polisen inte skulle försöka förhindra dylikt.
Hon kunde alternativt ha varit utsatt för andra påtryckningar av politisk art. De vore allt annat än goda grunder – de skulle aldrig komma i närheten av att kunna rättfärdiga ett förtigande. Likaså om någon kom dragande med ”rikets säkerhet”, så borde det enkla svaret ha varit att framför allt den tarvade att en mördare eller mordkomplott med alla sina rötter avslöjades och oskadliggjordes.
Det är inte så att min fantasi tryter utan att goda grunder måste innebära att det inte fanns någon annan trolig utväg om man ville förhindra något värre än att mördaren med eventuellt anhang gick fria, vilket i sig innebar en mycket stor risk för fler mord och för ett inflytande över världspolitiken som kunde kosta miljontals människor livet under kommande årtionden.
sprokket/ Kan bara hålla med i det mesta.
Bör vi ändå börja tänka i andra banor när det gäller H: Holmer och den tidiga utredningen. Var det LP. som fick Holmer att haka på Kurdspår, Ustasja osv? (Boken, Olof Palme är skjuten)
Fanns saker LP. inte ville berätta, så behövde hon ju inte, så låt dom utreda detta om dom vill.
Fick månne LP. nånsin frågan: Varför hon tror att hon blev beskjuten? Är nästan hundra på att vill man hitta rätt, så är skottet mot LP. av stor betydelse. LP. måste ha vetat orsaken.
Hon måste inte alls ha vetat orsaken, som jag ser det. Man kan diskutera hypoteser, men att utnämna en älsklingshypotes till sanning leder ingenstans.
Helt rätt. Ingen vet vad som har hänt. Men att i af tänka i andra banor har aldrig varit skadligt.
Kanske. Brukar ju kunna vara så att när de som du tror ska skydda dig inte gör det söker man skydd hos nån annan, tryggare. Ingen har svaret, ”men man vet att när det är kallt ute, först när man går ut och känner att det är kallt”
Med det sista citatet menar jag bara exakt som Gunnar säger ”man vet fakta när man vet fakta”. För övrigt har jag ingen älsklingshypotes direkt, allt är möjligt och den enda k i Sverige som ät frikänd för på mordet är CP men olika saker har varit olika intressanta att läsa och följa och läsa om igen
Detta är ändå intressant avsnitt
Vad visste LP? Detta som ett svar till Gunnar Wall.
Hur stor insyn och påverkan hade LP. i Olofs politiska arbete och i synnerhet av de hot som under åren förekommit? Skall här svara på min egen fråga, mycket stor insyn och påverkan. LP. var en klok och aktiv person i många olika samhällsfrågor med god utbildning. För egen del är skottet mot LP: fortfarande ett bevis för att detta inte var någon politisk konspiration, jag tror fortfarande att det handlade om något annat. Om det var ett avtalat möte så visste nog LP. vem de skulle möta och varför. Tror inte heller att mordet handlade om något privat politislkt hat/ Att observera: LP. var ingen politiker. PS/ Båda skotten var knappast riktade mot Olof. Förberedelsen var, ett skott för var och en, ammunitionen slut.
Då har man lyssnat på 2 h KU förhör med Hans Holmer! Vilken första maj! 😁
”Förberedelsen var, ett skott för var och en, ammunitionen slut.”
Niklas B: Om man nu, trots allt, bortser ifrån allting annat i din hjärtehypotes, hur kan du då vara så säker på detta? (ovanstående citat)
Jag har fått uppfattningen att det här var färgen på Stockholmskatalogen A-M 1985/86? Nån som vet om det stämmer?
https://imgur.com/zrNyEH5
Det stämmer. Det var den färg som gällde på Stockholmskatalogerna under 1980-talets första hälft. Jag kontrollerade saken senast igår när jag besökte KB, där en mängd gamla kataloger förvaras i Mikrofilmsläsesalen.
Mikael B
Tusen tack!
Det är förstås Nicola F:s vittnesmål jag tänkte på om någon eventuellt undrar, och det överensstämmer ju inte med Anders B:s jacka. Hans jacka var ju inte heller en Tensonliknande jacka som räckte till lårets mitt. Vittnesmål om klädsel är ju inte speciellt tillförlitliga men om vittnen kan relatera till något specifikt de själva har erfarenhet av blir det mer intressant.
Nicola såg ju någon med samma jackfärg som kikade fram ur en port. Det fanns fler portar och prång på närmare avstånd än Dekorimas ingång: Dekorimas varuintag, Götabankens entré och Skandias entré, eventuellt något mer. Lite långsökt men kanske fanns det en chockad Tensonman som hoppade in nån annanstans.
Han skulle kunna vara identisk med den man som Anneli K, Margareta S och Mårten Palme ser, det finns mycket som överensstämmer med Nicolas vittnesmål: ålder, klädsel, dålig hållning eller liknande, troligen händerna i fickorna. Jag tänker mig inte att det är någon inblandad utan nån lite knepig person, kanske inte helt nykter som av ren nyfikenhet lufsar efter paret Palme.
Jo Du James.
Vi kan tänka oss en politisk konspiration om vi föredrar spänning och dramatik i mordet. Men, men, vi bör bedömma efter vad som verkligen hände. Vilken person skulle vara så dum att ta order av ett planerande mördargäng och vara villig att mörda med de enorma riskerna att bli fast. Även konspiratörerna skulle ta enorma risker om mördaren åkte dit och denne började skvallra. Ett Statsminister mord kan ingen ta så lättvindigt. Vi vet att det gått 33 år och det är tyst. Nej, mördaren var inget proffs, en sådan hårdförd person missar inte och skulle säkert ha avfyrat flera skott, även haft en helt annan klädsel för uppdraget. Att inleda samtal och sätta armen om Olof talar sitt tysta språk. Hur kan någon tro att de ev. konspiratörerna planerat att skjuta även LP? Det är så sjuk tanke att jag finner inte orden. Jag har levat länge och alltid haft förmågan att bedöma utan att klotta in mig i naiva fantasier. Står stadigt med fötterna på Jorden och håller fast vid min hjärtehypotes. Mordet var Pettersson likt, därmed inte sagt att det var han. Att dom var två kan jag tänka mig, men då utan någon djupare plannering. Olsson Åsgård, ganska mogen gärningsmanna profil. Vad gjorde Palme på Sveavägen en kylig fredagsnatt? Sagt av Ingvar C:s fru.
Skulle vilja säga att han hade alldeles ultimat klädsel, för han har inte åkt fast. Han smälte in alldeles utmärkt för han verkar liknat många på Sveavägen. Hans totala anonymitet tyder, enligt flera experter, på att han visste exakt vad han gjorde. Han är inte avslöjad ännu, vilket kan tydas på proffs. Eller ”tur” Jag köper inte det där alla säger om att någon borde tjallat. Ett statsministermord håller man tyst om, konsekvenserna kan bli för stora för landet. Vi pratar om stormakter. Det är mkt mkt möjligt att en liten grupp kan vara tyst en livstid. Det finns det pekar på att det var planerat, likväl som det kan pekas på att det var lite av en impuls. Det är enligt många experter mkt svårt att utläsa saker av enbart en mordplats. Detta mord är tämligen unikt och man kan bara jämföra det med andra liknande politiska mord, där det finns en lista på 10 punkter de kan utgå från generellt där morden liknar varandra. Dessa punkter gick aldrig igenom. 5 bör vara uppfyllda som jag fattat det. Det är ovanligt att anhörig beskjuts och Lisbet blev beskjuten och jag skulle nog säga att det var ett väldigt välplanerat skott som nog inte missar med bokstavligen ett hårstrå. En snabb vridning på en hundradels sekund kan alla missa. Mkt möjligt att det andra skottet var riktat mot O, men man vet ju inte. Man måste titta på offrets situation innan mordet, titta på dennes livsomständigheter, vad hände omkring honom i livet sista tiden, när man inte kan utläsa mer av GM beteende och signalement. Riskerade Olof att dela landet i två oroliga delar? Finns de som hävdade/Hävdar det. Att stå med båda fötterna på jorden är att vara ödmjuk och inse att ju mer man tror man vet, desto mindre kunskap har man i regel. Stay humble.
Mina slutsatser från känd fakta från mordplatsen är att det inte går att fastställa om skottet mot Lisbet var ämnat för henne eller ett misstag. Det går inte heller hundraprocentigt att säga vilket skott som dödade Olof och vilket som träffade Lisbet. Då går det inte heller att dra några slutsatser om mördaren utifrån om han planerat att skjuta bara Olof eller båda två och i vilken ordning han sköt.
Frågan är just vad Olof och Lisbet Palme gjorde på Sveavägen en kylig fredagsnatt utan livvakter. Lisbet har uppgivit att Olof ville sträcka på benen efter biobesöket och att de därför bestämde sig för att promenera hem till gamla stan. Kan knappast hört till vanligheterna att makarna Palme tog långa promenader genom centrala Stockholm nattetid. Var det verkligen bara en olycklig slump att så skedde just den här februarikvällen eller låg något annat bakom som exempelvis ett avtalat möte med någon utanför Skandiahuset?
Mordet genomfördes på ett professionellt sätt. Perfekt skott som dödade omedelbart och det tog blott några sekunder. Inget av vittnena gav något signalement på skyttens ansikte, vilket betyder att han utnyttjade det rums och tidsfönster där ingen kunde identifiera honom. Lägg märke till att inte heller Lisbeth gav något användbart signalement. Det här är inte bara mina egna spekulationer. Exakt samma bedömning gjorde Leif GW dagarna efter mordet OCH även Krusell i en artikel i Polistidningen. Samme Krusell som sedan låste sig helt för att en mordet genomförts av en pundare från Rotebro.
Hej ;Mats!
GM har alltså börjat med att stå väl exponerad vid Dekorima. Han valde bort möjligheten att gömma sig i t ex ett prång. Dekorima var upplyst och låg vid ett trafikstopp där bilar med vittnen kunde stå stilla på bara några meters avstånd.
GM sköt sitt offer enligt plan.
Därefter skulle han skjuta vittnet., Från avståndet en meter. Och missar.
Professionellt? Jag vet att många här på bloggen och även andra personer anser det. Men inte jag.
JD:
Inte tillräckligt exponerad för att någon kunde lämna ett klart signalement på gm. Och han kom lätt undan trots att polispatruller fanns på plats inom något hundratal meter och larmet gick direkt.
Beträffande vart det andra skottet var riktat så vet vi inte något med säkerhet.
Proffsmördare eller inte så måste det ha varit en person med vapenvana. Det krävs dessutom kyla för att agera på detta sätt. Inga jämförelser i övrigt men yrkesmilitären Anckarström kom sig inte för att ge kungen ett nådaskott eller ett nådastick med de vapen han hade till hands.
Han talar i gåtor den där Holmer. ”Vi var i trappan men kunde inte gå längre” symboliskt eller bokstavligt får vi nog aldrig veta.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/OnrxeO/polis-forfattare-och-charmor
Många olika varianter kan nog tänkas kring de två skotten.
Min åsikt är ändå att det första skottet var mot Olof som omedalbart kastades till marken.
Det andra skottet då mot LP. Tycker deformeringen av de upphittade kulorna skulle ha berätta tlite
om riktningen eller vinkeln av skotten. Vill minnas att ett ögonvittne berättade att det rök i marken. De flesta som hört båda skotten talar om ca: tre sek. mellan. LP:s, nej vad gör du, eller det utlänska språket, kom väl ändå mellan första och andra skottet. Min teori bygger på att gärningsmannen tänkt sig att knäppa båda och
hade laddat med två kulor. Gärningsmannen dröjde kvar en stund,så tid hade nog funnits att avfyra flera. Får nog omvärdera mina teorier om båda skotten var tänkta mot Olof, vilket jag dock inte tror. Man vet ju inte heller vilken information mördaren ansåg att LP. innehade och ville tysta?
Fast dröjde han verkligen kvar? Streaptease hade en bra sammanställning av vad vittnen uppgett i det första förhören. 15 av 19 vittnen uppger då att gärningsmannen sprungit direkt. Man ska nog överlag vara misstänksam när vittnesmål blir mer detaljerade i efterhand. Man vill hjälpa till och är övertygad. Tror jag. Men även inom vittnespsykologi än finns olika skolor hos de som blivit rejält chockade. I Bristol en gång blev en man oskyldigt dömd trots att han blivit 100% utpekad som ”ett fotografi” och jag ”glömmer aldrig hans ansikte” det var ett enkelt helt fel beskrivning när de hittade bevis hos en annan man som inte var speciellt lik. Då var det ännu i rätt snabb tid direkt efter brottet. Detaljer är vanskliga men tror spontana berättelser direkt efter ett mord speciellt om många säger samma sak ändå tyder åt ett håll.
Jag lutar också åt att det första var det som dödade Olof men tycker att det är svårt att säga huruvida det andra var ämnat att döda Lisbet eller någon form av misstag. Då tycker jag att det är fel att avfärda en konspiration baserat på kulan som träffade Lisbet och ett antagande att en konspiration inte skulle skjuta mot Lisbet. Även en gärningsman som var en del av en konspiration kan ju ha velat tysta det närmaste vittnet.
Jon, en konspiration borde väl ha haft en plan för hur man skulle göra med Lisbet. Om en konspiration skulle välja att skjuta henne eller inte har jag ingen uppfattning om, men planen tycks inte ha funnits där.
Jag brukar säga att i) GM’s till synes ogenomtänkta hantering av Lisbet och ii) hans val att exponera sig i stället för att gömma sig i ett prång, antyder att GM agerade ensam och att han inte visste att han skulle skjuta Palme när han stod och väntade vid Dekorima. Jag håller fast vid detta, men givetvis finns det även andra möjligheter.
Några vittnen säger väl att GM stannade upp efter att ha avlossat de två skotten. Kanske infann sig ånger redan där. Kanske stannade han upp och tänkte ”vad f-n har jag gjort”. Därefter springer han iväg i panik.
Jag kan hålla med om att den icke dödande kulan mot Lisbet är ett av de starkaste argumenten för en ensam gärningsman men man kan också tänka sig en gärningsman i en konspiration som skjutit mot Lisbet och trott att han träffade dödligt. Ett annat alternativ är en utländsk konspiration där gärningsmannen helt enkelt inte kände att han behövde bry sig om ett vittne. Han kanske tänkte att om han bara kommer undan för stunden och kan lämna landet snabbt spelar det ingen roll hur mycket Lisbet kommit ihåg av hans utseende om han inte lämnat spår i form av en kombination av verkligt namn och en bild på ett hotell eller liknande. Min starkaste tes är att man inte ska utesluta några alternativ om man inte är helt säker. Jag har fått intryck av att Palmeutredningen under de flesta av de 33 åren (sedan PKK-spåret lämnades) har fokuserat på en ensam gärningsman. Denna fokusering har dock inte resulterat i något. Då tycker jag att det kan vara idé att jobba lite med möjligheterna att det var en konspiration. Dessutom är det mer intressant för landet om man kan fastställa att det inte var än konspiration än om man kan få fast en ensam gärningsman. Den ensamme gärningsmannen har inte samma påverkan på Sverige som en konspiration.
Niklas B
Av bl.a. Lars J:s vittnesmål framgår väl att LP:s skrik kommer efter ”de kraftiga smällarna” som kom i ”tät följd”. Lars J är inte påverkad av trafiken eller andra störande ljud från Sveavägen och jag tycker det talar för en eller max två sekunders mellanrum.
Att ladda med två kulor kan jag inte se logiken i (såvida den ”slumpmässiga situationen gjorde att gm bara har två till hands). Dels måste gm vara extremt säker på att skotten ligger rätt i trumman, dels finns alltid risken att någon klickar (kyla är en komponent vid vapenavfyrning). Vem vet – kanske klickade ett och som det fick effekt på händelseförloppet……
Vad gäller antalet skott och att gm skulle skjutit flera (om han var ett ”proffs”) så tycker jag begränsningen till 2 skott talar lika mycket för att undvika ytterligare uppmärksamhet när han konstaterat tillräcklig effekt. För varje smäll kan flera lokalisera och se, för varje smäll finns större risk för mer teknisk bevisning. Han tar medvetet ett par steg bakåt in på Tunnelgatan (Anders B:s vittnesmål) och observerar effekten.
Delar din åsikt att skott nr 2 troligen var menat att slå ut LP – vilket gm kanske trodde det gjort när hon sjönk ner bredvid OP. Sen svänger Hans J med taxin och då – bort…..
Niklas B.
Vid förhöret på Sabbatsbergs sjukhus omedelbart efter mordet säger Lisbeth att mannen hon sett springande från platsen var en av två män hon sett i Gamla stan, för ett par veckor sedan.
Det var trolig det han ville tysta.
Du ska nog inte hugga din ‘hjärteteori’ i sten än, Niklas B, trots din långa livserfarenhet på denna jord (då borde du även vara varse att man ständigt måste revidera sig, från gång till annan…). Du ställer dock ett par intressanta frågor här ovanför.
Att det är/var en (politisk eller ej) konspiration går verkligen inte att utesluta, just med tanke på vem Olof Palme var, och i vilken kontext han befann sig i (i Sverige och i ‘världen’). Han är/var inte den förste stats-mannen som blivit mördad, och antagligen (tyvärr) inte den sista heller.
Se hur många amerikaner som nu för tiden är övertygade om att Kennedy inte mördades av Oswald,( i vart fall inte ensam i så fall). Varför har man/de kommit fram till denna slutsats? Jo, för att man idag vet så mycket mer om ‘den kontext Kennedy befann sig i’ (via vittnesmål, underrättelse-material, etc.). Kennedy hade inte en chans när bilen svängde in på sista sträckan; skott kom från olika håll.
Palme hade inte heller en chans när skottet föll. Frågan är – fortfarande – vem det var som sköt/låg bakom?
Att paret Palme gick hem ‘mitt i natten’ kan möjligtvis spela roll, vare sig det var ett möte inblandat eller ej. Glöm dock inte att det finns vittnesuppgifter (från mer än bara ett håll) om att paret var ‘övervakade’/iakttagna från det att de lämnade Gamla Stan och fram till Sveavägen.
Skulle det visa sig att du har rätt så ska jag gärna ge dig det erkännandet, Niklas B!
Men till dess förhåller jag mig skeptisk till dina vidlyftiga och omständliga resonemang, som mest verkar anpassade efter den tes du tycks vara så bergsäker på (du var väldigt länge bergsäker på att det var CP också, och förfäktade detta med att driva din ”förväxlingsteori” med stort patos).
Från min (och tydligen många andras) ‘bergstopp’ så ser jag ‘konspirationen’ som det mest troliga scenariot; det verkar ha funnits väldigt många (olika ‘aktörer’) som önskade livet ur Palme, och även ha haft planer på att (försöka) utföra det, för att det skulle vara något mer ‘banalt’/’vardagligt’.
Vi får – förhoppningsvis! – veta någon gång.
James, bara en kommentar till att du skriver ”vidlyftiga och omständliga resonemang”.
För två veckor sen skrev jag ett inlägg med bl a följande text:
”Några av konspirationsteorierna är: Ustasja, PKK, Iran, Bofors, Sydafrika, Cypern, Sovjet, CIA, Harvard, EAP, RAF och diverse polisspår t ex de där med möten i Norrköping och Södermalm och det där med flyktbilen på David Bagares gata, etc… Det var bara några exempel.
Alla dessa spår är så ofantligt mycket mer krångliga och komplicerade än det en minut långa ”impulsscenariot” som involverar en ensamagerande GM. Det är så enkelt att man kan i princip kan sammanfatta förloppet från start till skott med en eller ett par meningar.”
Jag tycker absolut att konspirationsteorierna är de mest komplicerade.
JD, vad jag menar med ”vidlyftiga och omständliga resonemang” när det gäller Niklas B är att han återkommer till samma sak/spår, fast hela tiden med nya, och mer fantasifulla aspekter. Det är som att ”femkanten bara måste passa in i fyrkanten”. Och han har här i ovanstående replikskiften noterat att något vittne vid något tillfälle noterat att det ‘rök i marken’ när kulan slog i efter att ha genomborrat Palmes kropp. Det kanske det gjorde, men det är inte en detalj som flertalet vittnen noterat. Däremot är det ett flertal människor som bevittnat att paret Palme på något sätt ‘skuggades’/följdes efter, eventuellt av några män som bar walkie talkies, från Gamla Stan ner till i vart fall Grand. Men detta tror inte Niklas B alls på, eftersom det inte passar in i hans ”fyrhörning”.
När det gäller MOP rent generellt så kan jag hålla med dig om att det rent logistiskt givetvis är enklare för en ensam GM än ett helt koppel av olika människor och ”infrastruktur” att ‘smita undan och hålla tyst.’ Men, med tanke på alla iakttagelser och ‘konstigheter’ som omger MOP så är det ju också så att det finns väldigt mycket som tyder på en väl organiserad ”apparat” kring det hela; även om inte ens 50 % eller 25 % skulle vara av relevans så är/vore det ändå tillräckligt för att låta sig undersökas grundligt. Betänk även att mycket – om än inte allt eller 50 % där heller – av det som du själv nämner på något sätt också är ‘sammanflätade’ i ett något slags ‘större scenario’. ”Kalla Kriget” – eller olagliga vapenaffärer – är/var inte en lek mellan ”cowboys & indianer på bakgården”. Det var blodigt allvar. Däri kan sanningen om MOP ligga förborgad.
Tack för infon James!
Mitt inlägg var egentligen inte menat som en kommentar till det du sade om Niklas. Jag tog tillfället i akt att understryka min åsikt att konspirationer verkar vara så komplicerade.
Många här på bloggen är nog inne på att GM ingick i en konspiration, men jag kommer förmodligen vara väldigt svårövertygad. Jag känner dock att jag har Ockham på min sida!
Förhoppningsvis får vi snart reda på mer. Jag tror det kommer något under året.
Här kan vara intressant. FBI har studerat 14 mord och mordförsök på presidenter och presidentkandidater. Se fann att alla gm hade 5 av dessa 10 punkter uppfyllda.
1. Sinnessjukdom
2. Känsla att vara utsedd av ödet.
3. Dålig kommunikation med alla offentliga personer.
4. Förföljer många offentliga personer.
5. Identifiering med tidigare gärningsmän.
6. För dagbok över förföljandet.
7. Gör efterforskningar om offret
8. Förmåga att kringgå säkerhetsanordningar.
9. Inköp av vapen, speciellt för ändamålet.
10. Upprepat närmande av offentliga personer.
Inte i ordning, källa streaptease om jag skrivit fel. Spontana reaktioner på detta?
Tycker denna lista är jätteintressant och kan också förklara både ”skickligheten” att närma sig Palme för ett möte och de som tyder på att han skulle vara övervakad? Kan förklara hur han kom så obehagligt nära. Ingen som har några tankar kring denna lista utan att hänga ut nån vid ev namn. Måste ju funnits en del obehagliga psyksjuka stalkers på 80-talet också. Inte min huvudtes men väl att fundera över och kombinera med gmp kanske så kanske ett nytt spår, människa dyker upp. Stalkers är obehagliga.
James,
Jag glömde bort svara på din fråga om de två kulorna.
Det var nog hatet som gjorde att gärningsmannen nöjde sig med en kula åt vardera.
Han sket totalt i om han blev igenkänd och tänkte inte heller skjuta sig fri. Detta är en sak enbart mellan OP. LP.och mig, Säpo får inte heller vara med. Blir jag fast har jag saker att berätta. Utredarna gör klokt i att hålla tyst. Som sprokket skrev om Holmers uttalande, ”vi kunde inte gå längre. På en skala från ett till fem känner jag att jag ligger på en fyra i detta nu. Förväxlingsteorin då på en svag trea.
Ju mer ju jag tänker på allt, desto mer är jag övertygad om att mördaren var psykopat eller bar på kraftiga psykopatiska drag. En psykopat är oerhört svår att upptäcka om man inte vet exakt vad och vilka punkter man ska titta på och efter. Generellt kan alla råka på en och de ställer till en jäkla oreda och kraschar samman allt i sin väg, förstör liv för folk, tar för sig och det går eg inte stå emot om man inte tillhör den lilla klick av människor som är immuna mot en psykopats spel. De duperar allt och alla i sin väg. Man upptäcker saker försent och även en statsminister kan haft en sån i sin omgivning? Kanske gick någon sån lös någonstans innan eller efter mordet och ingen såg signalerna, alt fel person såg signalerna för sent? Då var skadan oreparerbar. Tänkbar teori?
Jag kan inte uttala mig om huruvida GM var en psykopat eller ej. Däremot är jag väldigt intresserad av ämnet.
Jag gör skillnad på två olika fall med ensamagerande GM:
– ett impulsscenario som varar max en minut. Här har GM ingen tid för ånger. GM behöver inte ha varit psykiskt störd, men däremot väldigt impulsiv.
– ett Grandscenario som varar tre timmar. Här har GM tid för ånger. GM måste ha varit psykiskt störd. Detta är ingen impuls enligt min definition.
Men jag är alltså en amatör på ämnet.
Det finns 689 följare på Gunnars trevliga blogg. Finns det verkligen ingen psykiatriker eller läkare eller psykolog här på bloggen som skulle kunna hålla en föreläsning för oss andra? Ulf Åsgård eller motsvarande. Han kanske t om följer bloggen!
Även om GMP är bra tycker jag inte att den täcker alla fall. Åtminstone inte det en minut långa impulsscenariot jag beskrev ovan. Det är väldigt synd, tycker jag.
Övertygad… jag ska då alltid överdriva… 😂 klart jag inte kan va övertygad om det… men jag tror det kan vara mkt sannolikt att någon sjuk människa fått tillgång till hemliga saker som använts emot vår statsminister. Är också intresserad av psykopati och vad det kam ställa till med. Dom är experter på att få folk att få anförtro sig åt en och jobbar olika mot olika typer av personligheter och att knäcka dem. Att läsa på om det kan vara kunskap att skydda sig själv, mot känslomässiga och ekonomiska övergrepp om inte annat. Livesafer, bokstavligen talat om man kan se tendenser i tid. Ett problem det borde talas mkt mkt mer om i samhället. Historierna är många och skamfyllda. Ett litet sidospår dock. Boken ”Omgiven av psykopater och hur undviker att bli utnyttjad” är långt ifrån ett facit, kanske inte ens evidensbaserad, men iaf en lätt grundbult, översikt och en liten guide i hur man kan tänka och dra öronen åt sig.
JD
Psykiatern Ulf Åsgård säger psykopat medan psykologen Lisbeth Palmes säger borderline typ
psykopat = känslokall
borderline typ = känslomässigt instabil
Vilket tyder på att Lisbeth upplevt GM i olika känslomässiga tillstånd.
Kort sagt, hon känner honom.
Var hittade du hennes uppgifter om att mördaren skulle varit en borderlinetyp?
Det är en stor skillnad. För er som är intresserade är en borderlinetyp en människa som inte kan kontrollera sina känslor framförallt när det kommer till relationer. De kastar bort, hatar och älskar om vart annat helt enkelt för att de inte har spärrar i hjärnan som ”vanliga” människor har som stoppar känslostormar som kommer över en. Dessa känslor går inte att stå emot och men man kan hantera det med ångestdämpande och kbt. Man har en ”känslofylla” i huvudet hela tiden och den är ofta så jobbig att många har självskadebeteende och tar livet av sig. Borderlinetyper hamnar ofta i konflikter och många ser dem som opålitliga just pga de lika gärna kan bli överlycklig över ett sms och det kan rädda deras dag kan de göra slut med en partner om den inte svarar på ett sms på nån timma av rädsla för att partnern ska överge. En psykopat är svårare att upptäcka för den har exakt tvärtemot en borderlinetyp inga känslor alls. Den lär sig istället hur man SKA reagera för att nå sitt syfte. Den lär sig gråta vid rätt tillfällen för att det ska se bra ut och är oerhört bra på det sociala spelet, det är det som gör dem så farliga. En psykopat har många kontakter medan en borderline är i det närmsta värdelös på sociala spel och få vill umgås med en som gråter, har ångest och skrattar om vart annat. Men tröttast blir alltid den med diagnosen som ofta känner sig besvärlig och i vägen, därför drar den sig gärna undan och puttar bort folk ytterligare. Psykopater har oftast en tidigare dom och en tidig historia av våld mot, ofta mot djur. Dom kommer sällan undan ett liv utan en dom eller massor av polisanmälningar på sig, men går lätt vidare och skyller på alla andra för de är så övertygad om att de alltid gör rätt. En borderlinetyp brottas hela tiden med skuldkänslor och dåligt samvete för deras känslostormar. En psykopat kan också verka ha dåligt samvete, men det är ett spel för egen vinning.
Herregud, nu låter jag som en psykolog men det är jag INTE, men har varit i kontakt med borderline i min omgivning och har läst och fått förklarat för mig, så det blir ju ur minnet och egna erfarenheter och från böcker jag talar utifrån.
God morgon vänner – då har man sett ”Ebbe the movie” ☺️ Rekommenderas starkt och varmt.
Många ögonvittnes iakttagelser är ju inga absolutfakta, men man måste ändå försöka bygga hypoteser utgående från dessa och hitta en helhetsbild, ”aj- ja- så måste det ha varit, eller åtminstone hitta i rätt riktning.
Ögonvittnesskildringar kan vara vilseledande så man bör nog se nyktert på dessa och även sålla bort det mest osannolika. Jag anser att jag hela tiden har kommit närmare en lösning av Palmemordet.
Exempel/ En politisk konspiration hade varit avslöjad för länge sedan, det var nog något annat som gjorde att det tog stopp. När senare generationer läser historien om Olof Palme får det inte finnas någon smolk i bägaren, det tillåtes aldrig. Trots min så kallade älsklingsteori, är nog dörrarna på glänt, för tveksamt annat, här med betoning på tveksamt. PS/ Olof Palme hade man säkert fått bort med andra metoder. Folk som har hjärna, gör inte detta.
”En politisk konspiration hade varit avslöjad för länge sedan, det var nog något annat som gjorde att det tog stopp.”. Det är just det den har varit på väg att bli, under lång tid nu. Men man kommer bara till ‘en viss nivå’, sedan är det stopp. Något som även Holmér verkar ha konstaterat då. Han lär, förutom det klassiska om att Sverige skulle skaka i sina grundvalar när/om sanningen kom fram, även ha yttrat något i stil med att Palme själv valde vart han skulle bli dödad. Om det vore sant så visste ju Holmér betydligt mer än han avslöjade. Kan inte komma ifrån att man släppte honom lite väl ‘lättvindigt¨ i KU-förhören ´88, då han lugnt förklarade att han inte kunde/ville gå in på vissa detaljer. Och även det här med hans chaufför Rolf E som trots att han var livrädd ändå fortsatte att hävda att han körde HH runt omkring i Stockholm under morddagen, och förbi själva mordplatsen bara någon minut efter skotten. Vad skulle det möjligtvis finnas för något som denne kunde vinna på ett sådant påstående; det borde ju endast ställa till besvär för honom själv, vilket det också gjorde. Hans död blev väl heller aldrig helt klarlagd?
”Folk som har hjärna, gör inte detta.”. Nu förutsätter du att mördaren/mördarna tänker enligt din egen logik igen…
Holmérs chaufför hette inte Rolf E utan Rolf D om man ska vara noga. Kallades ”Dallas” för övrigt.
Tack, Gunnar!
Vad och vem skall man tro på? Påhittad historia?? Hmmm……
T:Asklöf hävdade för adv. T. Sjönander strax innan han dog att han visste om kopplingar mellan Da- Costa fallet och Palmemordet och ville berätta detta. Denne Asklöf hann inte berätta mera före han dog, svårt misshandlad av polisen. Vet någon mera? Båda mordfallen var nära i tid och lika brutala.
Advokaten hette Bengt Sjönander. I övrigt tycker jag det är diskutabelt om det verkligen är meningsfullt att diskutera uppgifter som bara förekommer som skrönor på nätet. Jag har i alla fall inte hittat några tillförlitliga källor som tar upp de uppgifter du hänvisar till. Rätta mig om jag har fel.
James.
Det jag menade var närmast att jag inte hittar någon logik i mordet överhuvudtaget.
Mordet var nog utförd av en människa med hjärna, men inte planlagt av konspiratörer med hjärna, det är så jag tänker.
Det förstod jag/vi nog, Niklas B. Och där tänker vi väldigt annorlunda. Jag kan hitta ‘massor med logik’ (utifrån en hel del motivbilder) på varför man ville bli av med Palme, och vad man skulle ‘tjäna på’ (förutom rena hämndmotiv) att han försvann från både nationell och internationell ‘inblandning’. De har alla redovisats grundligt här. Att bortse från dessa/detta är, i mina och många andras ögon, med stor sannolikhet väldigt naivt.
I mina ögon skulle Krister Petterson & co behöva en Inga-Britt Ahlenius och några likasinnade till. En/folk som har både intellekt, vilja och mod att gräva så djupt man kan för att få fram hela sanningen om vad som egentligen hände. Det tycks i vart fall som om att det på något sätt hade med Palmes/Sveriges relationer (officiella eller inofficiella; direkta eller indirekta) till ‘främmande makt’ att göra. Annars borde alla inblandade instanser ha samarbetat på ett mycket mer optimalt/fruktbart sätt. Nu framstår det istället som att ‘man’ – på olika ställen/positioner/nivåer – har obstruerat en väldig massa saker genom åren. Det gör att allt kring MOP framstår som väldigt ‘skumt’. Och ibland stämmer faktiskt det gamla ordstävet ”ingen rök utan eld”.
Man måste bara våga se och inte blint tro på att ”sådant händer inte i Sverige”. Och varför skulle det då trots allt kunna ske/ha skett i Sverige? Ja, det har ju belagts med info och fakta att Sverige faktiskt var något slags ‘kritisk spelplan’ i ”det Kalla Kriget”. Mycket som skedde i det fördolda, även om/av Palmes förehavanden, kom aldrig ut. Och Palme – verkar det faktiskt ändå som – försökte nog ‘balansera’ på en väldigt slak lina många gånger, inklämd av olika intressegrupperingar, allierade och fiender. Som han själv konkluderade den där sista ödesmättade dagen: ”man vet aldrig vad som rör sig därute”.
Tack Gunnar för att du rättade. Uppgifterna var hämtat från nätet. Då det då gäller Costa- fallet har jag ändå haft rätt bra koll, följde händelsen noggrant med allt jag kom över. Du har nog rätt i att vi inte bör dra in alla nätskrönor i funderingarna om Palmemordet här på bloggen. Tack även för att du Gunnar har haft tålamod med vissa av mina kommentarer som ibland ”skenat lite iväg. Många av mina kommentarer har även haft som syfte att försöka locka fram åsikter och olika teorier i Palmemordet. Det som hela tiden mal/ Hur var detta mordet möjligt och varför? Finns månne andra som vet, än blott mördaren? Trots 33 År- verkar allt fortfarande som ett tomrum.
Lika intressant som mordet är, tycker jag, människors engagemang.Man har all rätt att spelulera och vi har nog alla, låtit tankarna skena iväg. Spelulera kan bidra till en ny öppning och lösning. Helt okej, bara man faktiskt andas, och kommer ihåg att det finns riktiga människor bakom. Tre söner som förlorat sin pappa, Lisbeth som förlorade sin make och alla anhöriga och vänner. Barnbarn som aldrig fick träffa farfar. Viktigt att ta myt på nätskrönor och att vara självkritisk.
Om vi leker att det i värsta fall, var det en grupp på 20 pers inblandade, och gjort sig skyldig till någon form av brott och vi har 9 miljoner i Sverige är det alltså 0,000222% som ska sättas dit. Är det en helt ensam gm som inte betättat är det 0,00001% som vet. Den som är duktig i matte kan ju själva räkna ut då hur många som inte har en aning om vad som skett och som är helt oskyldiga. 😌
Angående Anders Jallais spektakulära ”omsvängning” från ‘Väst’ (NATO/USA/etc.) till ‘Öst’ (PLFP; Stasi/KGB) i sin senaste bok ”Källa Erik”. Så här står det på hans egen sida 23/1-19. Han tycks ha ändrat sig i sin uppfattning om vem som legat bakom mordet, och tycks också mena att det i själva verket är svenska UD som spelat en aktiv roll i att ha obstruerat vissa utredningslinjer:
http://www.inblick.se/nyheter/2019/01/23/jallai-pekar-ut-ud-som-morklaggare-av-palmeutredningen
I ett annat inlägg, 23/3 så refererar han till en artikel som – efter att skotsk polis hört f.d. Stasi-agenter – driver tesen att Stasi kan ha tillhandahållit detonatorn till den sprängning som skedde av Lockerbie-planet 1988. Därmed skulle då Stasi, via ”Gulit by association” , varit medskyldiga. (Därmed ytterligare koppling till ”Öst”, och även för deras kopplingar/sympatier till palestinska PLFP).
om ett det var ett möte mellan palme och gärningsmannen, så kanske inte Lisbeth uppfatta honom som som som ett hot, kanske tvärtom, som Olof ”vän”. när dom gick vidare så skulle gärningsmannen åt samma håll å därför kom han så nära utan att Olof reagerar, när han sen skjuter och Lisbeth vänder sig om så är det inte konstigt att han står där, hon kanske tror att han också chockad å därför ser förbi honom
Här hör ni 30 min in i intervjun Palme själv prata om livvaktsskyddet. Bra intervju för övrigt. Intressant att se honom hålla ett spontantal han aldrig läst innan. Vilken begåvning han besatt och vilken hjärna det var på honom!
Fascinerande att lyssna på den gamla intervjun. Palme var intensivt närvarande, vad samtalet än handlade om. Också intressant med de känslostarka kommentarerna på Youtube-sidan.
Tror ingen säkerhetstjänst var inblandad, men kanske en mindre terrorgrupp.
Lyssnade på en fd CIA agent som beskrev hur tex israeliska säkerhetstjänsten dödade. Det verkar va rätt standard att man skjuter i huvudet, två gånger, lämnar vapnet på platsen och har en bra plan för att fly. Man vill absolut inte ha vapnet på sig om man blir fast. Han nämnde det flera ggr att man bara inte riskerar att bli fast. Han gillade fö teorin om att Palme skulle misstagits för att va Cedergren eller nån annan knarkuppgörelse, vilket jag vet Gunnar inte håller med om 🙂 men jag utesluter inte det scenariot. Å andra sidan blev inte Palmes mördare fast eller och det tyder nog, tycker jag, på att det ändå fanns någon slags plan efter trappen. Eller så var mördaren så otroligt säker på att inte bli fast så han sket i alla risker. Men jag får ändå inte ihop det. Varför gömmer man bort ett vapen i jackan eller i väska istället för att kasta det på mordplatsen (om han nu gjorde det, men det verkar ju så)Ja man vill inte bli kopplad eller spårad till vapnet, men det måste väl va rätt enkla spår att sudda ut. För att man tror man behöver vapnet? Men då skulle man ju vilja skydda sig snabbt och vakta sig och ha vapnet i handen? Hursomhelst är det så otroligt riskabelt att skjuta en i ryggen och sedan gömma vapnet på sig i en mörk natt i Stockholm. Han kunde blivit skadeskjuten, påkommen av vilken vaken piket, andra kriminella eller polis som helst som rullade på gatorna. Med vapen på sig. Jag stör mig oerhört på det okonsekventa handlandet när det gäller vapenhanteringen. Att ta vapnet med sig och dessutom stoppa det på sig så ingen ser vapnet, måste vara mer riskabelt än att kasta det eller ha det i skjutläge i bägge händerna. Det är ju de två dummaste och osäkraste alternativen som gm som dödar Palme gör. CIA agenten var oerhörd tydlig med att man inte skjuter folk i ryggen på det viset om man är proffs. Om det var så pass planerat så skulle man göra på annat sätt. Men det utesluter inte en form av terrorattack från nån liten grupp eller ett mötesscenario med en psykiskt sjuk person inblandad i vilket jag ser som mest troligt. Psykopater skiter fullkomligt i risker, de fullkomligt älskar istället kicken av risk. Tänk på den.
Ni måste även se fortsättningen när Ölvebro blir nästan arg och svarslös när Borgnäs frågar ut honom om att Palme skulle pratat med mördaren. Ölvebro och Borgnäs är vassa 🙂
Håller inte alls med. Som rättsläkaren Kari Ormstad säger så är ryggen (där Palme sköts) bästa stället. Stor måltavla och direkt dödligt. Huvudet rör sig så det är lätt att missa och man kan överleva ett huvudskott. Sen är det ju märkligt att kasta vapnet. Då hade ju polisen haft mordvapnet nu, men det har man inte. Kan ju bero på att det är mördarens eget vapen och det vill han inte lämna. Och det bör ju vara bättre att ha ett vapen med sig om man möter någon som försöker stoppa en. Vad skulle mördaren gjort om någon längs Tunnelgatan fått fram exempelvis ett järnrör eller en träpåk? Försökt slå sig fram? Låter för mycket som GMP och de konstiga slutsatserna där.
Jag går bara på vad CIA agenten berättade, som faktiskt fick sin vän dödad i Paris av Israel tror jag de va. Dom spärrar av gatorna, tömmer magasinet i huvudet, kastar vapnet och flyr. Dom riskerar aldrig att 1. Offret inte dör och 2. Bli påkommen på gatan med gevär på. Det finns nog olika skolor, jag är ingen yrkrsmördare. Men varför skulle man skjuta en STATSMINISTER på Stockholms hala gator, när polisbilar rullar i varje gathörn med ett vapen på sig? Uppför en hal trappa när människor är fullt i rörelse. Jag får det bara inte att gå ihop. Han hade ju kunnat möta på fel gubbe i princip överallt. Halkat, dunsat in i nåns famn bokstavligen. Hejhopp – här har jag en gömd magnum innanför jackan, statsministern blev just skjuten. 20 st såg mig. Jag springer i lågskor (enligt vittnen) i den hala snön. Han hade lätt kunnat använda ett vapen som var svårt att spåra och binda till brottet. Slängt vapnet, fly obemärkt i flyktbil. Men är ändå djupt tudelad till detta. Han kom ju ändå undan och var anonym och smälte in. Antingen var han så säker att komma undan att han hade kunnat använda vilket vapen som helst och sett ut hur som helst eller så var det en bra skytt, High risky person med en himla tur. Det första alternativet är ju väldigt mkt mer skrämmande. Det andra kanske mer sannolikt.
Jag tror att man så lätt börjar polarisera. Antingen en konspiration med en professionell lönnmördare eller en ensam galning. Man diskuterar aldrig hela spännvidden mellan. Jag tror att den tidiga Palmeutredningen gärna ville ha det så eftersom man bara ville diskutera/utreda den ensamme galningen. Allt i Palmemordet som inte stämde in på en lönnmördare pekar alltså på den ensamme galningen. Men är det så? I detta får inte exempelvis en mindre ”konspiration” av poliser/militärer som såg Palme som landsförrädare plats. Alltså fanns det inte. Märkligt synsätt. Jag tror också att ett stort mördarkommando agerat annorlunda, men jag tror att några som såg Palme som en fara för landet agerar exakt som vad som skedde vid mordet på Palme. En person med vapenvana (jag tror militär) och ganska vältränad som fått underlag från polisen/SÄPO hur Palme skulle röra sig (utan livvakter och med ev. möte). Smälter in i omgivningen utan att märkas. Avrättar Palme och tror att han skjutit Lisbeth så hon snart dör. Jag tror inte på det där med lågskor. Det kommer inte förrän en bra bit efter mordet. Jag tror faktiskt ingen såg vilka skor mördaren hade. Vittnena hade väldigt svårt att avgöra huvudbonad och då tror jag att de inte har en aning om skor. Personen kan ha fått underrättelse av personer med WT och kan ha fått hjälp med att gömma sig i en lokal på Brunkebergsåsen eller åkt iväg via flyktbil. Jag tror att de som förespråkar CP gärna tar fram den där agenten. Men är det representativt för lönnmord?
Så sant. Holmer sa ju nån gång ”att man måste ju nånstans bestämma sig vad man letar efter, en ensam galning eller sammansvärjning”. Fritt citerat från en utfrågning. Jag har inte CP som gm i min värld. Men däremot att nån följt efter dem från gamla stan. Att ingen märker ett efterfölje av en individ är inte konstigt, det gör i folk i regel inte. De e ju det som e grejen. Alla visste var Palme bodde och det var kallt å blåsigt ute. Då märker inte folk som följer efter nån om denne är van att skugga. Gm kunde sin stad. Nu låter jag som GW. Och just ja – det är ju han jag lyssnar på ikväll. 😂 men han har viktiga poänger.
Magnus och Sprokket
Magnus, du skriver ”Jag tror att man så lätt börjar polarisera. Antingen en konspiration med en professionell lönnmördare eller en ensam galning.” Jag är benägen att hålla med dig, men vi har förmodligen olika uppfattning om vad det är som saknas. Väldigt många ställer konspiration och ensam galning mot varandra. Även GMP som ju involverar Grandscenariot i båda sina varianter. Men inte jag. En ensam gärningsman behöver väl inte vara galen eller psykopat eller vad det nu är för sjukdom. Alla ensamma mördare är inte galna eller psykopater, och alla ensamma mördare är definitivt inte som Mark Chapman, han som sköt John Lennon. Som jag sagt några gånger så kan mordet på Palme ha varit ett resultat av ett väldigt kort tillstånd av ursinne, där GM inte hade någon plan alls. Givetvis kan en sådan person vara galen, men det är inget krav. Det skulle kunna ha varit en ensam impulsiv gärningsman som sköt utan att tänka och som inte hade tid för ånger – en person som inte nödvändigtvis är galen.
Jag menar alltså att i fallet ensam GM finns två fall:
A: ensam, impulsiv, ej galen
B: ensam galning
Om en ensam GM haft god tid på sig och god tid för ånger, t ex som i Grandscenariot eller ännu längre förlopp, bör GM ha varit av typ B.
Om en ensam GM ej haft god tid på sig och mycket lite tid för ånger, t ex om han såg Palme först sekunderna innan mordet, bör GM ha varit typ A eller typ B.
Jag tycker att skillnaden mellan typerna A och B är väldigt stor och därför viktig i analysen. Att i fallet ensamagerande GM bara tala om ”ensam galning” är oerhört begränsande.
Sprokket, alla ensamma gärningsmän är väl inte psykopater.
Jag kan inte riktigt förstå varför du, JD, menar att spekulationerna om en ensam gärningsman bara bör omfatta två kategorier: a) ensam, impulsiv, ej galen och b) ensam galning. Varför kan man inte tänka sig en ensam planerande och icke galen gärningsman?
Jag har inte alls Niklas B:s övertygelse om en beslutsam ensam gärningsman med ett personligt motiv. Men om man resonerar om en ensam gärningsman – något som för övrigt om man så vill är fullt förenligt med ”mötesscenariot” och även med att Palmes aktiviteter kan ha övervakats av personer med walkie-talkies – har jag svårt att se att det går att avfärda att han skulle ha varit psykiskt välfungerande, kallblodig, systematisk och agerande utifrån en plan.
En sådan person skulle mycket väl kunna ha psykopatiska drag, för övrigt.
Att mördaren skulle ha agerat i stundens ursinne tycker jag det finns väldigt svaga belägg för.
Gunnar
Innan jag svarar vill jag göra tillägget att i samtliga fall med ensamagerande GM tror jag att motivet på något sätt var politiskt, dvs att det byggde på någon sorts hat mot Olof Palme.
Den tredje möjligheten du nämner: ensam, planerande och icke galen är något jag har funderat mycket över. Min slutsats har varit att jag inte riktigt tror på den, men jag erkänner att min slutsats är ganska kategorisk, och i en liten del av mig är jag fortfarande öppen för möjligheten. Kanske…
För det första har jag delvis gått på det som står i GMP som ju indikerar att GM i ett Grandscenaro var psykiskt störd. (Det är åtminstone min tolkning av GMP).
För det andra har jag tänkt lite på sådant som GW ofta pratar om, nämligen statistik. Jag tänker mig ett mordfall där GM är alltigenom frisk. Vad brukar det vara för sorts mord? Jag har ingen statistik, men jag tänker mig t ex följande alternativ:
– brusten kärlek,
– något inom familj t ex mellan barn och föräldrar,
– pengar på något sätt
– hämnd
– heder
Några av dessa typer av mord kan väl begås även i kort ursinne, men nu talar jag endast om fall där GM har planerat dådet. Då menar jag att GM, trots den uppenbara risken att åka dit på livstid ändå har utfört dådet. Risken över att åka dit har inte fått stå i vägen för dådet.
Frågan är då om man kan lägga till ett politiskt motiverat och planerat mord på Olof Palme – utfört av en frisk person – till listan . Jag har ju inte trott det. Jag har helt enkelt inte trott att en väl fungerande person som lever ett normalt liv, skulle riskera livstid för en sådan sak. I slutänden – dvs efter eftertanke – är mordet inte tillräckligt viktigt. Det är så jag har resonerat. Det är därför jag har uteslutit ” en ensam planerande och icke galen gärningsman”.
Men det är inte enkelt. T ex när jag funderar över Skandiamannen – som jag ser som frisk och med ett ordnat liv – har jag haft svårt att tänka mig honom i ett Grandscenario. Men ibland funderar jag på alkoholens eventuella inverkan. Han sägs ju ha druckit under kvällen (ref TP). Skulle berusning ha varit tillräckligt för att sätta rationellt tänkande ur spel under tre timmar, i en i övrigt frisk person? Jag har inte trott det, men…
Jag tänker även på GH, men det är otroligt svårt att sätta ett epitet på någon man endast har sett på ett passfoto. Informationen om honom är verkligen knapphändig. Låt oss t ex säga att han var helt frisk och att han påverkades väldigt negativt av det där med omsättningsskatten på aktier. Kan detta leda till hämnd i form av mord, trots risken för livstid?
Du skriver:
”Att mördaren skulle ha agerat i stundens ursinne tycker jag det finns väldigt svaga belägg för.”
Så kan man givetvis tycka, men egentligen kan jag kanske säga samma sak om väldigt många av de övriga teorier som har presenterats, För vissa av dem finns det också väldigt svaga belägg. Det gäller inte minst några av konspirationsteorierna.
Jag tycker att det är fel att endast tala om en ”ensam galning” i fallet ensamagerande GM. Man bör även ha en frisk, impulsiv ensamagerande GM i åtanke. Att utesluta möjligheten är begränsande, anser jag.
Du skriver förresten något om psykotiska drag. Jag tog upp det i mitt inlägg som en kommentar till Sprokket. Jag har ansett att en psykopat är ”psykiskt störd”, men egentligen vet jag inte om det är så. Kanske kan man sätta epitetet ”psykotiska drag” även på en i övrigt helt normal person. Jag kan det där för dåligt.
Tack för intressant kommentar. Just nu bara en sak: jag skrev ”psykopatiska drag”. Det är vanligt att människor sammanblandar ”psykotisk” med ”psykopatisk”. Men det är helt olika saker. Psykopati klassas inte som en psykisk sjukdom och personer som kan räknas som psykopater är ofta socialt välfungerande. Deras kännetecken är bland annat en låg grad av empati, en förmåga att manipulera och en längtan efter kickar. Allt tyder på att det finns en viss överrepresentation av psykopater bland människor som har ledande positioner i samhällslivet.
En person som befinner sig i ett psykotiskt tillstånd är däremot sjuk och har en förvriden verklighetsuppfattning. Det ska dock understrykas att det inte alls behöver vara en farlig person.
Sprokket och Magnus,
Sprokkets tidigare kommentar om att man ska lämna vapnet på plats får mig att tänka på klassikern Gudfadern: när Al Pacino ska begå sitt första mord instrueras han att lämna vapnet på stället (en restaurang). Vilket som är bäst att göra, lämna vapnet eller ej, har jag dock ingen uppfattning om.
Men det där med att skytten ska haft vapenvana, eventuellt ha varit militär och vältränad köper jag inte. Jag vet att många säger så, t ex GW. Men jag tror att personer med skyttevana, t ex vana jägare som GW, har en tendens att få skjutandet att verka mer märkvärdigt än vad det egentligen är.
Hur svårt kan det vara att döda en person med en så kraftig revolver från en halv meters avstånd? Jag skulle tro att 95% av den vuxna befolkningen skulle klara av att krama av en revolver, Jag är inte medicinare, men jag gissar att ett skott i ryggen med en så grovkalibrig ammunition, är dödande över en ganska stor yta.
Jag blir betydligt mer imponerad av tävlingsskyttar som träffar prick på 50 meters avstånd. Det kräver enormt mycket träning och skicklighet. Men att döda någon från en halv meter, nej…
Jag tror att du undervärderar den psykologiska aspekten om du inte tror att skytten hade vapenvana.
I princip kan vem som helst trycka på en avtryckare och träffa ett mål på det avstånd det handlade om här (faktiskt bara 20 cm, alltså inte ens en halvmeter). Men den som inte är van vid hur en magnumrevolver fungerar, inte riktigt kan föreställa sig hur högt det kommer att smälla och inte är särskilt bekant med rekylen känner sig förmodligen mycket obekväm med att använda ett sådant vapen för att skjuta ihjäl en annan människa på öppen gata.
Ett av de argument som brukar föras fram för att Christer Pettersson inte mördade Palme var att han inte var känd för att använda sig av skjutvapen. Hans beväpning handlade om knivar, bajonetter och stämjärn. Han skulle inte ha känt sig hemtam med en revolver. Jag tycker det är ett bra argument. Och då var Pettersson ändå, till skillnad från de flesta andra människor, van vid att bruka våld mot andra människor.
Gunnar, Om skytten Måste skjuta från 2o cm avstånd för att kunna träffa, då kan han väl ej anses vara vapenvan eller en skicklig skytt ?
Jag vet inte om jag formulerade mig otydligt. Jag skrev inte att mördaren måste skjuta från 20 cm avstånd för att kunna träffa. Jag skrev att det var det faktiska avståndet när mördaren sköt mot Palme. Just den omständigheten besvarar förvisso inte på något säkert sätt frågan om han var en skicklig skytt eller inte.
Däremot kan vi inledningsvis säga: även om mordet var planerat kan han inte ha varit säker på att han skulle få tillfälle att skjuta på så kort avstånd. Han skulle till exempel kunna ha varit tvungen att skjuta mot en flyende Palme. Kanske skulle han samtidigt också ha varit tvungen att väja undan för någon annan person som ville hindra honom från att skjuta.
När detta är sagt, låt oss återgå till frågan: att det nu blev så att han sköt på nära håll – tyder det på att han var en dålig skytt som var tvungen att vara så nära för att träffa eller tyder det på en viss kompetens?
En tanke i sammanhanget som jag ser det är att en nervös och ovan skytt kanske skulle ha tyckt att det var stressigt att vara så nära sitt tilltänkta offer när han sköt. Men en van och lugn och samlad skytt hade förstås de bästa förutsättningarna att placera skottet där det skulle ha maximal verkan om han var nära.
Dock inte alltför nära.
Det finns nämligen flera fördelar med att skjuta på kort avstånd (som i det här fallet) i stället för att avlossa ett påsittande skott – i alla fall enligt de två utredare från Riksrevisionsverket som gjorde en egen granskning av delar av Palmeutredningen för Marjasinkommissionens räkning.
Som jag sammanfattar deras slutsatser i min bok Mordgåtan Olof Palme, sid 62, om fördelen med att skjuta på kort avstånd i stället för med påsittande skott:
Kläder och blodrester riskerar inte att sugas in i revolverpipan. Vapnet riskerar inte att fastna i offrets kläder. Risken är mindre för att offret med en häftig rörelse knuffar pipan åt sidan. Och ett påsittande skott skulle också kunna ställa till bekymmer om offret har en skottsäker väst: det kan bli en kraftigare rekyl. Slutligen: om kulan inte går igenom västen kan den fastna i loppet.
Det kan väl dessutom tilläggas att en person som antingen regelmässigt går omkring med en laddad magnumrevolver eller som skaffar sig just en sådan för att skjuta statsministern kan förväntas vara en van skytt – och gissningsvis också hyfsat van att hantera en magnum.
När jag skrev inlägget menade jag inte ”vem som helst” utan jag menar en person som ju trots allt har ett vapen och därför förmodligen även har provskjutit det i något sammanhang. Alltså ingen total amatör, men inte nödvändigtvis ett proffs. Ungefär som i Gunnars sista paragraf.
Det där med fördelen med att skjuta från 20 cm jämfört med ett påsittande skott har amatören inom mig aldrig tänkt på. Det verkar förstås vara en bra poäng och ökar kanske sannolikheten för att det var ett proffs eller vad man nu väljer att kalla honom. Men jag hänger likväl upp mig på det där med ”missen” och lite annat och anser nog fortfarande att skytten inte måste ha varit någon militär eller proffs eller dylikt.
Instämmer delvis med dig Gunnar, men vad menar du att gm måste klara av ? Det måste väl vara mer än det du nämner.
”Det kan väl dessutom tilläggas att en person som antingen regelmässigt går omkring med en laddad magnumrevolver eller som skaffar sig just en sådan för att skjuta statsministern kan förväntas vara en van skytt – och gissningsvis också hyfsat van att hantera en magnum.”
Det finns ju uppgifter från vittnen b.la Anders D att dem sett tjock rök som slog ut från vapnet, kan det tyda på att vapnet ej var använt på länge eller smutsig pipa ?
Exakt min tanke. Vem som helst kan hålla ett vapen. Nästan vem som helst vågar skjuta ett provskott på skjutbana. Nästan Vem som helst klarar träffa en människorygg från 20 cm. Men steget att faktiskt göra det är oerhört och gigantiskt stort. Jag hävdar att de som överhuvudtaget tar livet av en människa saknar normala spärrar i huvudet och inte fungerar klart. Antingen psykopat, krigsskadad eller har blivit avtrubbad mentalt under lång tid, skador från barndomen. Etc. Något klickar inte i nerv och känslosystemet när man skjuter ihjäl en person. Visst – så kan gm absolut varit opsykopatisk och fullt frisk men allra mest troligt är att det är grava fel i signalerna från hjärnbalken. Slog mig nu att ett vittne (kom inte ihåg vem) – berättade om vad Lisbeth sa på mordplatsen ”dom har skjutit mig också” så hon verkar ha varit övertygad om att de var två GM direkt vid tillfället.
Det är väl även rätt troligt att gm skuggat på andra sidan och låtit Paret låtit välja mordplatsen. En van skuggare, iaktagare kan väl lätt smygit på andra sidan och kikat åt vilket håll Palme gått och tog chansen att pinna på till dekorima när han såg de korsa vägen. Alt. att han stod han där och hade full koll på vart paret gick. Som sagt eller som GW sa, 😀, så lägger man inte märke till om någon är förföljd. Inte ens om man själv iaktar och höjer på ögonbrynen för att det är en kändis. Förföljaren är förmodligen van och kikar långt ifrån och smälter in i en snålblåst stad. Ett väder som enligt gw drastiskt minskar uppmärksamheten. Tänk själv när man går snabbt i isvindar. Man tittar ner, spänner sig, går snabbt, knyter händerna och kroppen vill fort in i värme. Då höjer man inte blicken och iaktar en skugga långt bort in i en tvärgata som dessutom aktivt vill dölja sig. Där har GW väldigt stora poäng. Detaljer som de flesta inte tänker på. Ett förföljande är nog inte så ballt som vi vill tro. Man går inte 2 meter bakom med en walkie talkie och en tidning med ögonhål. (Jo CP gjorde faktiskt så med en tidning på bibliotek en gång när han var förföljd av polisen berättade en spanare 😁)
Såg för övrigt slutintervjun med Roger Östlund – att den ens fick sändas. Att Sätta micken i en döende, cancersjuk människa och fråga ut om Sveriges största mordhändelse är så otroligt oetiskt och ovärdigt. Och Harry verkade ju säga exakt vad reportern ville höra beroende på vem han pratade med. Fy sjutton vilket tufft liv missbrukare har. Inte kunna lita på nån, bli blåst och vara utan pengar och bostad. Leva med ångest och abstinens. Nä alla som utnyttjat dessa för att nå sina egna mål med journalistisk eller polisiär vinning borde verkligen skämmas. Däremot inte sagt att de inte ska tas på allvar, men på ett snyggt sätt.
Min tolkning beror på att både målet och skytten rörde sig hyfsat snabbt (runt 1 meter per sekund) samtidigt som mördaren sätter ett skott på rätt plats i ryggen med ett rejält tungt vapen. Nästa skott kommer direkt efter på samma plats i ryggen på Lisbeth från runt meterns avstånd samtidigt som rekylen ryckt vapnet rejält uppåt, men hon vrider sig samtidigt och klarar sig med en skråma. Mördaren hölstrar vapnet direkt och försvinner. Jag tycker det mer talar för en vapenvan person med ett ”uppdrag” än en person med snabbt uppblossande vrede. Jag tror att den personen hade skjutit hej vilt och stått kvar med vapnet i handen en stund och inte förrän det värsta raseriet lagt sig hade han sprungit därifrån, antagligen med vapnet i handen än. Men det är min tolkning.
JD m.fl
Det här med ”proffs eller inte proffs” kan ingen med tillgänglig fakta dra några slutsatser kring. Det är också ett problem att kategorisera det som det ena eller det andra (likt ensam galning eller inte). Det är ju en stor spännvidd och vad man lägger i van/icke van skytt men kanske framför allt van/icke van mördare(då kanske undantaget yrkesmördaren). Vad vi själva anser avgör vem vi tror på som gm och varför och vice versa, dvs den lösning vi tror på tolkar gm:s agerande därefter. Jag ska inte ta utrymme att belysa alla fakta för och emot det ena eller det andra utan nöjer mig denna gång med frågan om varför gm inte lämnar vapnet på plats. I min värld beror detta på följande (vilket väl talar mindre för ”den ensamma galningen”):
1 Vapnet kan mycket väl vara licensregistrerat (ev utomlands) – därav finns möjligheten till spårning
2 GM är inte säker på att fingeravtryck inte finns (hans egna eller andras om fler inblandade)
3 Vapnet är GM:s eget (jfr punkt 1) och röner dessutom ett stort affektionsvärdet för honom
4 GM kan ha blivit instruerad att hantera och lämna över mordvapnet i särskild ordning (kanske eftersom det är någon annans)
5 Vapnet är sedan tidigare manipulerat för att förvilla/vilseleda en teknisk undersökning av kulorna (jfr att han dessutom hölstrar/”gömmer” det omedelbart efter skott 2 – ingen kan ge någon närmare beskrivning)
6 Vapnet kan komma att behövas i en trängd situation
Jag kan nog tänka mig att alldeles oavsett vad det var för sorts GM, så känns det mest logiskt att ta med vapnet. Bl a pga några av punkterna du listar upp.
Sen kan man ju förstås alltid undra över valet av vapen, t ex revolver kontra pistol med ljuddämpare.
Sedan kan det ha varit slumpen att det blev just 20 cm och nej vi kan inte avgöra om det är ett proffs eller amatör. Eller ensam GM. Sedan beror det ju på vad man lägger i ordet proffs också. En som mördat förut? Maffia? Säkerhetstjänst? Yrkesmördare? Gängkriminell? Agent? Skytt på hobbynivå? Skytt på tävlingsnivå? Vapenhandlare?
Du slår huvudet på den berömda spiken som jag bankat på åtskilliga gånger. Varför måste det vara ett ”proffs” så fort det inte är en ensam gärningsman? Jag tror att man från PU tidigt har bankat in det för att kunna avfärda en konspiration med argument som motsäger en professionell mördarorganisation. För kan man argumentera mot det så återstår bara den ensamme gärningsmannen, gärna lite tokig och/eller missbrukare. Så vips har man trollat bort den lilla gruppen som vill få bort landsförrädaren.
Gunnar – vet du någonting mer om den stora silvriga opeln eller audin som ett vittne såg Palme/Palmeparet stå och prata utanför Grand? Som även Robert Gustavsson säger att han såg i sitt förhör?
Jag har fullt upp med annat just nu och skickar frågan vidare till någon annan som känner för att försöka svara.
Sprokket.
Jag tror att jag kan sammanfatta det på ett ungefär.
Robert G förhördes av en till synes mycket oengagerad polis, och där finns antecknat att Robert sett en silverfärgad Opel Senator av senare årsmodell. Den hade enl protokollet stått där både före och efter föreställningen.
Senare då Robert själv läst igenom förhörsprotokollet konstaterar han att mycket av vad han sagt inte finns nedtecknat, och att uppgifterna inte stämmer med vad han sagt.
Han nämner nu många år senare inget om den silverfärgade Opeln, men i stället om en mörkare Audi med tonade rutor både fram och bak. Han har också sett och hört personer med WT.
Hans sällskap Pia E som efter bion gick till busshållplatsen strax utanför bokhandeln berättar om en silvergrå bil som ca 23.16 åkte söderut mot Kungsgatan. Bilen hade stått parkerad utanför Grand och framfördes av en mellanblond tunnhårig man i 40 års åldern. Hon hade också sett när mannen klev in i bilen, och noterade att han bar en ljus knälång mockarock med skinnkrage. Han bar också på en svart handledsväska.
Den enda silverfärgade bil vi med säkerhet vet stått parkerad utanför Grand, är den så kallade flygledaren Lars-Erik E.
Han satt i en silverfärgad Volvo och väntade på sina föräldrar mellan 22.50 – 23.35 och färdades sedan vidare västerut på Kammakargatan. Det kan alltså inte vara den bilen som vittnet Pia E såg köra Sveavägen söderut.
Lars-Erik E berättar också att han iakttagit en vit hyrbil som stod parkerad utanför Grand strax framför honom. Eventuellt en Ford Escort med ett välklätt par. En kvinna och en man.
Den åkte vidare ca 23.15.
Tidsmässigt passar det med Pia E:s observation, men färgen, bilmärket och den kvinnliga passageraren överensstämmer inte.
Det föreligger sannolikt en hel del missförstånd och förväxlingar här, och det är mycket svårt att dra några säkra slutsatser.
Att Palme dessutom skulle ha varit involverad i någon konversation med föraren har jag aldrig hört, men det vore ju ytterst intressant om någon bevittnat detta, men jag tror inte det.
Wow!!!
Tack!
Det är ett grandvittne som jag lyssnade på i palmemordetspodden.
Har letat men hittar inte just nu. Återkommer! Jobbar. 😂
Super!
Nämner inga vittnesnamn – men har hittat det i podden nu 🙂 det var en silverfärgad Volvo (flygledarens) som det vittnet menade och inte Audi som Gustavsson sett och vittnets iaktagelse om ”samtalet” finns 33:26 i podden Palmemordet avsnittet grand del 2 – flera grandmän. Har inte läst flygledarens vittnesmål så det är nog gammal skåpmat för er. Men nämner det ändå.
32:26 ska tiden va sorry – trött och de ska ha sett Palme stanna till och prata med nån utanför bilen men såg inte vem
Det avsnittet är bra, ett vittne uppger ju också att en person hjälpt Palme på med kappan. Utan att vara utredare eller konspiratör vågar jag nog dra slutsatsen att Palme pratade med nåra styckna utanför familjen på Grand och utanför på gatan Många vittnesmål är hemliga och varför? Tror nog isåfall att samtalen handlade mer om väder eller hur filmen var. Tänk om man fick läsa allt som står hemligt och FU sekretess på. Men vi får hoppas att utredarna gjort en bra bedömning av vad inte bör veta för att kunna utreda ifred. Men konstigt med Robers vittnesförhör. Först får man inte ut det, sedan säger han att det inte stämmer och sedan har han sett walkie talkies och svart bil med tonade rutor. När han säger ”vad kan man göra” i intervjun får jag första gången i mitt liv känslan av att vara i typ Nordkorea. 😖 Någon följde efter Palme, någon lurade honom till dekorima. En ensam gm – javisst, mycket troligt / MEN Varför skulle annnars hederliga vanliga grandvittnens vittnesmål va hemliga? Bara de som säger de har uppmärksammat Palme att allt verkade normalt och de som har sett någon skum man verkar släppts. Kan de va så att Palme pratade om lite lagom känsliga saker lagom för att ett pussel skulle kunna läggas och att de som uppgett att de som hört delar av Palmes samtal hemligstämplats? Behöver ju inte vara hemliga saker, så dum var inte Palme, men i en helhet tillräcklig information för att ett pussel lösas eller en aktion som mörkas. Eller håller på att lösas som bäst. Beroende hur man vänder på det. Klart är nog att det finns mer Info från grand. Klart att Palme surrade på om random saker med folket på bion eller att dom stötte ihop med nån dom kände till.
Kan mannen Pia E ser i en silvergrå bil vara samma som Gun T och Katrin E säger sig se Palme prata med? Klädsel stämmer och tid när han försvinner iväg. Ännu en man med handledsväska…
Mkt riktigt – jag mindes rätt.
Från expressens nätupplaga.
Texten i citat är kopierad och skriven
av Niklas Svensson.
”Efter filmen stannade paret Rosengren utanför biografen och sade god natt. Då var klockan ungefär 23.
Mårten Palme var också där och när Agneta och jag fick uppför Sveavägen mot platsen där vi hade parkerat vår bil, såg vi hur Lisbet och Olof började vandra åt andra hållet i den gråfuktiga februarinatten. Det måste bara ha varit tio minuter innan skotten föll.”
Reporter: Niklas Svensson, expressen.
Publicerad 20 maj 2016
Apropå Robert Gustafsson: Som kuriosa kan väl nämnas att även hans senare medspelare Björne, alias Jörgen Lantz, tidigt hörde av sig till utredarna. Lantz uppgifter handlar om iakttagelser i Gamla Stan, men tillför knappast så mycket. Samtidigt är det ett lustigt sammanträffande att båda figurerar som uppgiftslämnare i utredningen. Detta var alltså innan de inledde sitt samarbete vid SVT. Gustafsson tycks dock ha bättrat på sin historia under åren.
Det finns mycket värdelöst vetande att hämta från Palmeutredningen.
Låter som början på den s.k. ”Eile-incidenten” som det står om längre ner i texten. Nedan är helt nytt för mig så jag har gjort ett urklipp från flashback. Gunnar och ni andra kanske vet mer. Uppmärksammades i AB 12/3-86.
”En lång blond man som talade något slags tyskt språk iakttogs av många vittnen i Stockholm i samband med mordet på Olof Palme.
En tid före mordet noterar en granne hur en lång blond tysktalande man befinner sig vid Victor Gunnarssons bostad i Stockholm.
En lång blond man klädd i en lång grön rock iakttogs av ett kvinnligt vittne på tunnelbanan i Gamla stan vid tre tillfällen dagarna före mordet. Mannen talade tyska och var i sällskap med två mörkhåriga män.
Riksdagsvaktmästaren Henry Nyberg iakttog tre män utanför ett konstgalleri på Västerlånggatan i Gamla stan veckan före mordet. Den ene var lång och blond och klädd i en grön rock. De tre männen talade tyska med varandra.
Vittnet Mare R befann sig på Västerlånggatan i Gamla stan två dagar före mordet. Hon skulle besöka en butik på förmiddagen men butiken öppnade inte förrän en halvtimme senare varför hon promenerade runt lite i omgivningarna. Då noterade hon en lång blond man med ”halmgult hår” som stod med en walkie talkie på en plats helt nära paret Palmes bostad. Mannen såg ut som en mellaneuropé, tysk eller österrikare.
Vid 22.50-tiden mordkvällen ser vittnet Max en lång blond välbyggd man i 35-årsåldern vid en telefonkiosk utanför biografen Grand.
Cirka klockan 23.25 ser en kvinna en mörkhårig man som springer Barnhusgatan västerut bort från området kring Tunnelgatan och Sveavägen. Mannen verkar jagad och ser sig om flera gånger. När han kommer fram till Norra Bantorget stannar en ljus bil. Ur bilen kliver en lång blond man och öppnar bildörren för den springande mannen. När de satt sig i bilen igen kör bilen hastigt från platsen.
AB 12/3-86 eile-incidenten:
Kvinnan (som kallar sig ”Bettan”) hade promenerat med en gift man vid Ulriksdal, mittemot Esso motorhotell vid avfarten till E18 klockan 23.30-23.40 på mordkvällen.
De såg en ljus 4-dörrars Volvo som backat ner på motorvägsuppfarten. Volvon kom från Stockholm. Bilen stannar och föraren släcker strålkastarna.
En kort stund senare kommer en mellanstor mellanblå bil ”med stor fart” från innerstan och stannar bakom Volvon.
Platsen är bra upplyst så kvinnan och den gifte mannen såg personerna vid bilarna tydligt.
En storvuxen ljus man går ur Volvon och öppnar bagageluckan. Ur baksätet på den blå bilen rusar en man klädd i en grön sportjacka med kapuschong. Han bär på en röd- och svartrutig väska av garderobstyp.
När han kastar in väskan i bagageutrymmet på den vita Volvon ropar den storväxte ljuse mannen ”några ord”. Kvinnan uppfattade ordet ”ajle”.
Aftonbladet spekulerar kring språket och säger att det vara det tyska ordet ”eile” som yttrades men även det arabiska ”ajal” eller ”ajala”. Som vi har sett i tråden kan ordet eventuellt även vara nederländska. Kan även varit det franska ”Allez”.
Den blå bilen gör en U-sväng, åker ner från motorvägsuppfarten och drar iväg med en rivstart E18 i riktning Enköping.
Strax därpå åker den vita Volvon snabbt iväg E4 i riktning Uppsala.
Kvinnan trodde först att det rörde sig om en knarkaffär men när hon fick höra nyheten om Palmemordet kopplade hon sina iakttagelser till mordet.
I samband med ”Brabantmorden” i Belgien åren 1982-1985 var det vanligen tre maskerade män som agerade. En av männen använde en Magnumrevolver när han sköt mot oskyldiga människor i olika varuhus. Han var lång och bredaxlad och talade bruten holländska. Han bar en lång grön rock. Ett vittne kände igen mannen och berättade för polisen att det rörde sig om den långe blonde ligaledaren i ett av Belgiens mer kända kriminella gäng vid den här tiden. Denne långe blonde ligaledare hade kontakt med de män som smugglade högteknologisk militär utrustning till högerextrema grupper i Sverige på 1980-talet. Ligaledaren berättade för sin far att han arbetade ”på uppdrag av en organisation bestående av farliga män med galna politiska idéer”. I januari 1986 sökte ligaledaren någon som kunde utföra ett kontraktsmord. Den organisation han arbetade för kan ha varit Westland New Post eller någon annan gruppering som vid tiden för Palmemordet ville åstadkomma bestående politiska förändringar i Europa.”
https://utsikterinsikter.blogg.se/20…t-del-6-7.html
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/4qWK1o/robert-gustafsson-om-palmemordet-ett-bestallningsjobb
Ny intervju idag från podden Nemo möter en vän, tror jag den heter.
Sprokket.
Ja, det är på sätt och vis intressant, och det finns ett par andra vittnesmål som också pekar starkt mot att Palme varit involverad i ett samtal med okänd person, eller t.o.m en dispyt.
Jag tänker framför allt på förhören med Gun T och Katrin E.
Om mannen var Mårten så har åtminstone Gun T misstagit sig ordentligt på åldern eftersom hon på en rak fråga svarar att ”han inte var så ung”.
Hon tror att det kan vara ”mannen som stod intill Palme i biljettkön”, och eftersom Kurt Lidgard fortfarande satt inne på bion så kan det inte ha varit han.
Återstår då Björn Rosengren, men hur länge – och om de ens hade någon konversation utanför är ganska otydligt i förhören.
För att klara ut detta måste man veta hur Mårten och Björn var klädda, men jag har inte hittat något svar på detta.
Kanske någon annan vet?
Katrin E var också i sällskap med väninna som själv ringde in ett spaningstips, men det förhöret har jag inte hittat.
Inte helt omöjligt att tänka sig att hon lämnat likartade uppgifter.
Frågan om Mårten och Hans flickvän kom ut från biografen något senare är också intressant.
Vi har ju även Pia E som uppfattat det så då hon berättar att makarna Palme rundade hörnet vid bokhandeln och gick norrut varpå han mötte upp med Mårten och flickvännen.
Jag har förstått det som att han var inne i den lilla arkaden (hittar inget bättre ord) mellan bokhandeln och Kammakargatan.
Har ett svagt minne att rosenström berättat nån gång att dom pratade utanför och de var där dom tänkte erbjuda skjuts. Men osäker, ska kolla upp intervjun. Ja det är intressant. Undrar vad som sades isåfall i något sånt samtal. Ett vittne dunsade ju in i Palme lite det är nog det Mårten berättar kanske. Tack för pratet – återkommer.
Rosengren.
En tanke angående vapnet och att mördaren stoppade på sig det och att det skulle vara icke rationellt handlande; Förvisso, men givet att man inte blir påkommen så finns det ett spår mindre att nysta i. Om vapnet hade kastats på mordplatsen så hade det eventuellt (eller troligen? Polisen verkar trots allt ha relativt bra koll på revolvrarna av det aktuella slaget) kunnat härledas till vem som ursprungligen ägt det och om det blivit stulet etc. Då hade det hade funnits ytterligare en ingång för polisen att nysta i.
Här 1 timme in i utfrågningen svarar Solveig på den Berömda vittneskonfrontationen med Lisbeth och hur dom resonerade. Döm själva. Så här förklarade hon det, köp hennes argument or not. Tycker det är så intressant att faktiskt lyssna på de som bestämde och hur de resonerade. De som faktiskt var med och inte massa antaganden och näthistorier. Intressant juridiskt sätt att dom hade 12 h på sig innan dom, enligt Sveas rikes lag var tvungen att släppa Pettersson. De har nog många inte tänkt på. Det kan ju man ju lämna öppet för tolkningar hyr man väljer att se det. Ett mynt har alltid 2 sidor. Kul att se Borgnäs in action och taggad! ☺️ Lämna gärna synpunkter.
Det mest slående med dessa längre utfrågningar är att de skulle vara fullständigt omöjliga att genomföra med dagens tillknäppta spaningsledning. Den nuvarande förundersökningsledaren vill ju inte ens uttala sig om huruvida mördaren var en man eller kvinna. De notoriskt duckande herrarna Petersson och Melander skulle inte vara till någon som helst nytta vid en dylik hearing. Sannolikt skulle de inte heller ställa upp. Vän av ordning undrar bara hur sekretessen kan vara så avsevärt mycket strängare runt ärendet 2019 jämfört med 1992. Jag tycker de kommer alldeles för lätt undan. Men sätter medierna ingen press på dem, så lär nog eländet bara fortsätta.
Så här ser jag det. Det är över 30 års arbete och hundratals meter papper. Hur mycket pengar som lagts vet jag inte. Resurserna är knappa och någonstans måste man väl fokusera för att få en ev lösning. Det kanske finns ett huvudspår som de inte vill riskera att förstöra med nya Fylkingwannabees, hundratalet nya böcker och tusentals förfrågningar om ordval och ännu fler privatspanare som riskerar att förstöra mer än hjälpa. Myndigheter ska givetvis granskas och vara öppna, men till vilket pris om det inte leder framåt? Hursomhelst kanske det finns spår som går utreda tack vare tiden och omvärldens ändring. Tystnad är en bra hjälp i polisutredningar. Att ligga före och inte efter. Att gm inte for veta vad polisen vet är klassiskt och beprövat. Att vara smart. Och alla hundratals människor i utredningen kan knappast vara inblandade i något hemlighetsmakeri. Just idag tror jag på den kompetens inom utredning som poliser har som inte du och jag har. ☺️ SpaningsLedningen kanske har lärt av sina gamla misstag och snart presenterar en ev lösning. På 80-talet fanns ju inte sociala medier på samma sätt och ja… däremot ser jag att de vore mer öppna men kanske mer i fråga om att efterfråga tips, finnas tillgängliga på iaf mail och visa sig ute. Men kanske inte i fråga om att besvara ord, gamla vittnesförhör och hinta om tänkbara gm och spår eller vifta med vapen ala Holmer. Mer att förklara hur poliser rent generellt jobbar med utredningar och vad som hjälper och inte hjälper dem. Att återbygga förtroendet. Det ser jag gärna. Vad tycker ni?
För att vara tydlig: Det är inte de nuvarande utredarnas kompetens jag ifrågasätter. Jag tror inte heller för ett ögonblick att de ägnar sig åt någon mörkläggningsoperation. Det är bara deras mediepolicy som jag ställer mig undrande till.
Det finns ett berättigat och odiskutabelt allmänintresse runt ett statsministermord. Dessutom är det närmast uteslutet att allt som PU sysslat med på senare år skulle vara för känsligt att tala om. Jag tror mera att det handlar om bekvämlighet.
Som jag ser det skulle utredarna också ha mycket att vinna på en ökad öppenhet, till exempel inom områden som de själva väljer. I slutändan skulle en sådan attityd dessutom kunna leda till en resursförstärkning, vilket ju är precis vad Krister Petersson eftersträvar. Att ägna sig åt meningslöst tomprat på årsdagarna är i varje fall ingenting som direkt gynnar Palmeutredningens existensberättigande.
Det du skriver kan jag ta dig i hand på. Men är det så himla fel att vara bekväm då när man, som jag skriver, skulle då få hundratalet böcker, tusentals förfrågningar, massa spekulationer, mer jobb. Man berättar om ett tips man slutade utreda om en röd hatt, för det var inget annnat än en röd hatt. Och in får man mer jobb om man svarar på alla frågor och lägger tid åt media. Tid man kunnat lägga på att gå vidare med tips om en svart hatt. Nä tycker faltiskt dom gör rätt som fokuserar och inte ägnar sig åt alla saker som inte spelar roll för utredningen. Utbildade poliser ska inte ägna sig åt att svara på frågor som saknar betydelse i utredningen. Däremot som jag tidigare skrivit vill jag gärna se att de sätter sig på Sveavägen, startar en podd och tar emot nya tips och knackar dörr och bara tar emot helt nya tips från folk i området som underskattat vad de märkt i området eller av folk som inte självmant vågat gå till polisen. Någon i området på Sveavägen har säkert sett eller hört något mer som de underskattat men som kan ha oerhörd stor betydelse under dessa år. Finkamma efter nya berättelser och gömmor utifrån mordplatsen. Kanske hittar man en dagbok i något förråd som indirekt kan leda oss till mördaren fast den som skrivit det för 30 år sen inte har en aning om det! Min idé som jag tänker POSTA via BREV till Palmegruppen 😂✌️
Nej, men den gamla mörkläggningen skedde antingen som en panisk reflex utan att man stött på något som man ville dölja, vilket ter sig bisarrt, eller att man trott sig eller verkligen börjat skönja något som inte fick komma ut.
Fanns det substans i något som sopades under mattan så skulle det kunna erbjuda den idag mest lovande nyckeln till mordgåtans lösning. Men polisen utreder troligen inte mörkläggningen alls. De saknar resurser, kompetens och befogenheter.
I varje fall borde mörkläggningen liksom Stay Behind utredas av experter och parlamentariker med rätt att höra svurna vittnen, oavsett om det leder till något som hjälper mordutredningen. Men finge vi bara veta vad som var så känsligt skulle ju mordutredningen rentav kunna styras in i en fruktbar riktning, den mest lovande, baserad på något man konkret vet eller tidiga övergivna spår.
En liten långsökt brasklapp: ponera att Kanslihuset hade förstått att en förutsättningslös utredning oundvikligen skulle avslöja en skandal som inte direkt hade med mordet att göra. Därför bestämde man sig för att hellre offra möjligheten att gripa de skyldiga. Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka ut en skandal av den arten. Men låt oss få veta 33 år efter. Man kanske hade fel och ett samband skulle kunna uppdagas nu. Då har vi igen den bästa hjälpen eller infallsvinkeln mordutredningen kan få.
Visst behöver Stay Behind genomlysas, men inte för att det nödvändigtvis skulle finnas någon koppling till Palmemordet. Den tror jag är obefintlig. Det fanns ett fönster för cirka 15 år sedan, då en utredning av SB nog hade varit möjlig att genomföra. Men nu har tåget gått. Det skärpta säkerhetsläget i omvärlden och de ansträngda relationerna till Ryssland utgör snarare en grogrund för att blåsa liv i denna sista försvarslinje, låt vara i något modifierad form. Känner jag den svenska säkerhetsapparaten rätt, så torde man vara i full gång med ett sådant arbete. En granskning av Stay Behinds förehavanden under kalla kriget befarar jag därför att vi får vänta minst ett par decennier på.
Hade man alls kollat om även knarkligor och kriminella använde WT:n vid Palmemordet?
Det som de flesta ögonvittnen ansett är att mördaren var en man. Det är väl nog det första man antar? Vissa saker kan dock tyda på annat. Var det en kvinna utklädd till man? I den då rådande halvskymningen kan man lätt tagit mist. Dessutom är det en ganska naturlig reaktion för oss alla att anta att detta måste ha varit en man. Anna H. tyckte att huvudet var för litet till kroppen, uppstoppade axlar? Lös stor opassande lågrock som fladdrade, synliga smala anklar med för korta opassande byxor, lågskor. Tungt att springa? Kvinna 180 lång? De flesta har ju ändå sett mördaren endast som flyende. Var mördaren en före detta storväxt kvinnlig polis? Palmemordet skulle nog förändras enormt mycket om mördaren var en kvinna. Allt detta verkar nog totalt omöjligt, men hela händelsen verkar ju på nåt sätt helt totalt omöjlig. Överraskningar kan nog komma!
Har det framkommit något nytt angående Säpo:s övervakningspm A 11544?
Vad tror ni om följande text?
”
Säpomän övervakade Palme
Sveriges dåvarande utrikesminister Sten Andersson berättade i en tv-intervju efter mordet att han från en trovärdig källa fått information om att tre anställda inom säkerhetspolisen på egen hand, utan ledningens vetskap, regelbundet övervakade Olof Palme eftersom de ansåg honom vara en nationell säkerhetsrisk.
En av de tre Säpo-männen hade goda kontakter med redaktionen för den högerextrema tidskriften Contra, dvs med det högerextrema nätverket i Sverige som tydligt i flera år markerat sitt oförsonliga hat mot Olof Palme.
Extremhögern uppfattade Palme som en kommunist som förstörde förutsättningarna för svenskt näringsliv med löntagarfonder, höga skatter och andra ”socialistiska påfund”, som struntade i att försvara svenska farvatten mot ”sovjetiska” ubåtskränkningar – och som var på väg att ”sälja ut Sverige” till Sovjetunionen.
Olof Palme skulle åka till Moskva för ett möte med de sovjetiska ledarna i april 1986. Besöket i Moskva väckte stor oro, förargelse och i vissa fall hat i högerextrema kretsar.”
https://utsikterinsikter.blogg.se/2019/january/brottsanalys-palmemordet-4.html
Tack, Kalle, för den länken! Texten var mycket tydlig och informativ i sin korthet, speciellt om Dekorimamannen.
Men en mening blir inte mindre intressant genom att den är nästan outgrundlig:
”I Säpos hemligstämplade övervaknings-PM från april 1986 kan finnas signalement som kan stämma in på särskilda personer som är förhållandevis enkla att identifiera för någon med information av det slaget.”
Vad syftas på där? En hemlig PM som upprättades efter mordet men rör signalement från tidigare? Hemlighållen från mordutredningen?
Här fanns det en hel del saker som pekar på att något slags konspiration var i görningen.
”Att Säpo avlyssnade Palmes telefon får vi anse som klarlagt. I en DN-intervju ställde reportern frågor till en Säpoman om de telefonsamtal Olof Palme ringde från bostaden innan paret Palme gick till Gamla stans tunnelbanestation.
– De samtalen har vi koll på, svarade Säpomannen varpå reportern ställde den naturliga följdfrågan att man endast kunde veta det om man avlyssnade telefonen.
Säpomannen rodnade och ville inte svara på några fler frågor om telefonsamtalen. Att inte försäga sig måste vara första budet i handboken för säkerhetspoliser.”
Och uppgifterna om övervakningen från Gamla Stan ner till tunnelbanan, och sedan från Grand.
Ta tag i det här nu Krister Peterson, det går inte att negligera längre!
Strax för LP:s tragiska bortgång kunde utredningen berätta med förunderlig säkerhet: Det var inte Christer Pettersson. Även sönerna Palme verkade ha detta ganska så klart, det inte var Pettersson. Allt förändrades som när man vänder ett blad. Hade LP:e tillsammans med sönerna gett helt nya uppgifter till utredningen?
Fanns här hemligheter redan från första början? I så fall var det nog det dummaste man kunde göra att hålla hemligheter och samtidigt klotta in sig i historien med Christer Pettersson. En ev. kommande offentlig lösning börjar hela tiden te sig totalt omöjlig. Denna historia kan bli världshistoriens värsta rättsskandal, om den inte redan är en sådan? Är den avlidne Skandiamannen bara en ”tänkt” offentlig lösning? Detta är ”intressant” sa Mårten Palme, när dessa nya uppgifter kom, nu var plötsligt nr:1 Pettersson, inte alls tänkbar längre. Nej Sverige, ut med sanningen, det blir bara ytter värre, ju längre tiden går.
Det finns mycket att säga om Palmeutredningen och de allvarliga fel som begåtts i och kring den under de år som har gått. Men det är säkert klokt att hålla proportioner på retoriken.
Innan jag skulle våga tänka mig att seriöst spekulera om vad som är ”världshistoriens värsta rättsskandal” skulle jag behöva sitta böjd över böcker och tidningssidor väldigt länge. Är Palmeutredningen verkligen värre än Dreyfusaffären? Är den värre än dödsdomarna mot Sacco och Vanzetti? Än Moskvarättegångarna på 30-talet? Än rättegångarna mot Sokrates eller Galilei? Det tror jag inte alls.
Och nu har jag bara nämnt några rättsfall som jag och många med mig känner till hyfsat väl. Andra rättsövergrepp är möjligen lite mindre bekanta, men nog så ruskiga – som till exempel den medeltida förföljelsen av katarerna eller krossandet av tempelherreorden.
Går vi längre bakåt i tiden och till samhällen som ligger längre från vårt språkområde – till exempel det gamla Kina – så är i alla fall min okunskap ännu mer avgrundsdjup. Och så tror jag det är för de flesta.
Förutom detta finns det förstås en annan komplikation om vi verkligen vill leta efter världshistoriens värsta rättsskandal. Och det är att de som skrivit historien under olika perioder med all säkerhet ofta har gjort sitt bästa för att dölja eller skönmåla riktigt fula saker som har pågått i rättsskipningens namn.
För min del nöjer jag mig därför med att säga att det finns mycket allvarliga problem med hur Palmeutredningen skötts – och att en del av dessa problem har handlat om att befattningshavare medvetet brutit mot lagen, avstått från att utreda känsliga uppgifter och vid flera tillfällen på mycket dåliga grunder riktat anklagelser mot personer som med stor sannolikhet är oskyldiga till mordet.
Jo.. Jo Men en häxjakt på en nästan redan utslagen människa som Pettersson och närpå villiga att begå justitiemord mot denne ?? Jag vet inte vad jag annars skall kalla detta? Det jag skrev var att detta KAN BLi världshistoriens rättsskandal när alla fakta någon gång i tidernas morgon blir offentliga. Ett demokratiskt modernt rättssamhälle som Sverige bör man inte jämföra med andra rättsskandaler, de hör alla till samma kategori, nämligen rättsskandaler och inget annat. Vi bör noggrant slå vakt om att lagen bör vara lika för alla
och inte vara rädda för att protestera mot felaktigheter. Staten får inte bli översittare åt befolkningen, folket bestämmer i alla lägen.
Demokrati och rättstat är ord folk slänger sig med lättvindigt nuförtiden.
Vad är en demokrati då? Det är aldrig något man ÄR tycker jag. Istället ett tillstånd, någonting som ändras varje dag och någonting man bör ta temperaturen på hur den mår.
Man är frisk tills man får massa symptom som snuva, halsont, feber, sängliggande, sjukhusvård, döende.
Att press och yttrandefrihet försvinner är bland det första symtomen på att vi har feber. (Tex förslag om att bojkotta public service)
Nä – ett sidospår, förlåt mig Gunnar, men demokrati är, enligt mig, ett tillfälligt tillstånd man ska vårda för att inte bli sjuk. Som att äta bra, sova och motionera. Som att fortsätta granska Palmeutredningen.
Jag anser inte direkt att dina kommentarer kan klassas som ett sidospår, Sprokket. Dessutom var du kortfattad och sa något viktigt, tycker jag.
Bra inlägg Sprokket!
Grundinnebörden av demokrati känner alla till, men i ett mer utvidgat sammanhang så innebär det ju också ett renhårigt samspel mellan staten och medborgarna.
Att föra medborgarna bakom ljuset, och att rättsapparaten så uppenbart gaddar ihop sig mot en av de absolut svagaste i samhället anstår inte en demokrati.
Jag tycker att begreppet håller på att urholkas så sakta.
Begreppet används inte sällan som ett slagträ där det gäller att blåsa upp sig själva som goda demokrater och sina meningsmotståndare som antidemokrater oavsett var man befinner sig på i den politiska skalan.
Jag har upptäckt att det demokratiska sinnelaget på individnivå inte går att inordna med så enkla medel.
Hursomhelst så väcktes mitt intresse för ämnet Palmemordet av att jag anade ett falskspel runt åtalet mot CP. Mordgåtan i sig var jag inte intresserad av alls.
Jag har efterhand fått mina farhågor bekräftade samtidigt som intresset för själva mordutredningen väcktes.
Det kan jag i huvudsak tacka Gunnar Wall och Lars Borgnäs för.
Någon lösning eller teori som jag verkligen tror på kan jag dock inte presentera.
Så länge nöjer jag mig med att krascha andras teorier. 😀
Ofta på goda grunder om jag får tycka själv, men jag får inte alltid medhåll, även om jag uppskattar det också.
Öppen debatt är nyckeln till lösningen.
Tack! ☺️
Jag håller med båda. Sanningen ligger väl, som han sade som försökte medla mellan dem som diskuterade huruvida Köpenhamn ligger i Europa eller i Amerika, någonstans mittemellan (tack till Tage Danielsson i Grallimatik, tror jag).
Tvenne faktorer bör vägas in.
1. Kunde samhället ifråga göra anspråk på att vara en rättsstat och en demokrati? Under Hitler och Stalin (eller antika Kina naturligtvis och inkvisitionen) blir det meningslöst att tala om rättsskandaler: följde man odemokratiskt instiftade rashatlagar eller skedde rättegångar enligt reglerna mot bakgrund av massakrer och avsiktlig svält till döds av miljoner människor; mördade och torterade godtyckliga despoter hej vilt eller enligt lagboken? I de fallen förblir avståndstagandet etiskt nödvändigt och viktigt men tarvar en annan etikett.
Sverige var, trodde man, exemplariskt både vad gällde demokrati och rättssäkerhet. Det höjer skandalvärdet av vad Gunnar ådagalagt och det stärker Niklas B:s argument.
2. Hur reagerade samhället, inklusive den skrivkunniga sektorn? Och hur blev slutresultatet av eventuell agitation? Dreyfus hade Zola och Proust m fl på sin sida (en futtig Strindberg och allehanda andra antisemiter samt franska proto-fascister emot sig) och slutade hur?…Ja, han överlevde ett mordförsök när man flyttade Zolas stoft till Le Panthéon. Men han fick hederslegionen och hedersbegravning i Montparnasse, med en inskription av hyllningsord på franska och hebreiska.
Sacco och Vanzetti hade H.G.Wells, John Dos Passos, Albert Einstein, Felix Frankfurter m fl på sin sida. Joan Baez och tusende, mig inklusive efter förmåga, sjunger fortfarande en vacker hyllningssång till dem som aldrig dör ut. Trots att det finns viss forensiska fakta som tyder på att Sacco men inte Vanzetti var skyldig, fick de upprättelse när guvernören Michael Dukakis (som kunde ha vunnit över George Herbert Walker Bush om inte den rasistiska propagandans olycka varit framme) deklarerat att deras rättegång och dom ogiltiga.
Christer Pettersson har blivit postumt dömd av de juridiska och moralfilosofiska världsauktoriteterna Ingvar Carlsson och Stefan Löfven med en hejakör i form av ett lämmeltåg av partifunktionärer, journalister och tyckare.
Hans monument är en cocktail gjord på Baileys och vodka som i folkmun och barer kallas The Killer.
Skandaler, liksom människor, har flera dimensioner.
Tack och lov att Christer Petterson inte avrättades (ej levde under ett dylikt system) innan hans oskuld styrktes. En drink som liknar The Killer kallas Mudslide, dvs slamström eller lerskred (kanske gyttjefors?).
https://www.kahlua.com/us/drinks/classic/mudslide/
Och det passar väl bättre på nämnda självutnämnda svenska makthavares segrar, maktsegrar, icke moraliska sådana.
Men jag föreslår i all anspråkslöshet att om någon vill inmundiga den där blandningen i en bar, kanske när ni smider planer på att som Vilhelm Moberg göra slut på rättsrötan: beställ The Innocent tills alla bartenders vet vad det betyder och tills gator och torg uppkallas efter Christer den Oskyldige.
Tack för kommentaren, PJ. Exakt var sanningen ligger när det gäller dimensionen på rättsskandalen kring Palmeutredningen tål förvisso att fundera över. Vi fick i alla fall en diskussion om saken, vilket alltid är nyttigt. Tack alltså även till dig, Niklas B, som väckte den.
Det blev fel i farten, ursäkta:
”Och det passar väl bättre på nämnda självutnämnda svenska makthavares segrar, maktsegrar, icke moraliska sådana.”
Skulle vara: ”nämnda svenska makthavares självutnämnda segrar”…
Ja, skandalen är i alla fall otäckt stor genom enbart vad vi vet. En sak kanske man kan konstatera: den kan idag bara förbli som den är i historisk dignitet eller bli större genom nya avslöjanden. Knappast någon utveckling skulle kunna leda till att vi säger: ah, då visade det sig inte vara så mycket skandal till sist.
Ytterligare från utsikterinsikterblogg.se, angående ”radiotrafik” på mordnatten:
”Vittnet Kjell F berättade för polisen att han hade för vana att lyssna på radiotrafiken i centrala Stockholm under kvällarna.
Han satt framför tv:n i sitt hem och lyssnade lite förstrött på radiotrafiken även under mordkvällen. Normalt var det polisens narkotikaspanare han hörde och han hade genom åren lärt sig känna igen de olika rösterna.
Kjell F:s radioutrustning kunde inte endast avlyssna polisens kommunikation utan all slags radiokommunikation.
Från cirka klockan 22.30 fram till cirka klockan 23.30 under mordkvällen hörde han något han varken förr eller senare hört.
Det var en serie korta kodade meddelanden framförda av personer han aldrig tidigare hört tala i radion. Rösterna var tydliga varför Kjell F drog slutsatsen att radiokommunikationen kom från Stockholms innerstad.
Det som sades framfördes således på ett kodat språk vilket gjorde att han inte förstod vad samtalen handlade om. Inga platser eller personnamn nämndes. Endast kombinationer av siffror och bokstäver.
Även detta vittnesmål finns tillgängligt för polisen och det kan utan större svårighet länkas till vittnesuppgifterna om män med walkie talkie nära Palme under mordkvällen.
Om de här angivna männen med walkie talkie inte ingick i en attentatsgrupp som planerat att mörda Sveriges statsminister den aktuella kvällen behöver polisen förklara varför dessa vittnesuppgifter inte ska vägas in i mordscenariot.”
Var det den omtalade ‘narkotikaspaningen? Men den sades försiggå tidigare på kvällen, och avslutad till ca 21-tiden. Vad var då detta?
https://utsikterinsikter.blogg.se/2019/january/
Kan detta ha att göra med de signalliknande ljuden från vinden ovan leksaksgrossisten på Kungsholmen som Lars Borgnäs rapporterade om (har tappat det fascinerande klippet)? En vind som blev lägenhet där en ur den suspekta polis- och militärkretsen flyttade in…
PJ.
Morseknackandet på vinden vet man inte vad man ska tro om.
Länge sedan man såg inslaget, men det jag undrade över var om Borgnäs fick korn på denna historia p.g.a. damens speciella berättelser, eller om det var något som kom fram när han spårade CGÖ:s boendehistorik.
Vinden byggdes om till bostadsrättslägenhet som han sedan köpte om jag minns korrekt.
Jag kommer inte ihåg när han flyttade in.
Om ljuden hade ett samband med både CGÖ och Palmemordet, borde han redan i detta skede haft tillgång till vindsutrymmet, och i så fall haft en väldigt god kontakt med hyresvärden vid tiden för palmemordet, men om han köpte lägenheten på den öppna bostadsmarknaden går i stort sett alla kopplingar bort.
Vet ej om man undersökte detta vidare.
Jörgen G,
Jag tror nog att Lars Borgnäs som den ärlige journalist han är skulle ha berättat om kronologin och orsakssambandet till fynden var de omvända. Annat vore vilseledande. Inget fel i att inleda programmet med leksakerna och den charmerande damen, men vad som ledde till vad har betydelse för hur signifikant historien blir tycker jag.
Och tack till Magnus D för det klassiska klippet. En klenod!
PS. Man satsar ingen stor slant på att polisen noggrant förhört hyresvärden och grannar! Att han visste att vinden skulle byggas om kunde vara nog som koppling. Kan relativ närhet till polishögkvarteret ha någon relevans för valet av sändningslokal eller bostad?
Här
Lite utanför ämnet.
Demokrati är besvärlig, det som en tycker, tycker inte en annan. Är det två mot en gäller majoritetsbeslut.
Frugan bestämmer hos oss och jag e så nöjd så nöjd. Diktat kan ibland ha sina fördelar. Använde måhända Olof diktat i sina starka ställningstaganden? Knappast, han var ju demokrat ??
Robert Gustavsson fett irriterad på att nån mixtrat med hans vittnesmål.
Robert Gustafsson om Palmemordet: ”Ett beställningsjobb” https://www.aftonbladet.se/a/4qWK1o
Hahaha – vi läser Aftonbladet om Robert, lyssnar på podden och springer direkt till Gunnars blogg 😂🙈 du har ett stort förtroende hos oss Gunnar! 😌
Jag är så glad över att ni som hittar saker med anknytning till Palmeutredningen tar upp dem här. Min ambition är att se till att upprätthålla ett seriöst forum. Och när det kommer tips är det väl inte bara ett utslag av att ni har ett visst förtroende för mig utan också ett uttryck för att att ni har förtroende för andra personer som medverkar på denna blogg.
Ja det är superkul och en mycket välskriven och välskött blogg.
Sven Anér fick ut förhören med Gustafsson om någon är intresserad att läsa mer om det.
http://svenanerpalmemordet.blogspot.com/2010/09/forhoren-med-gustafssons-kamrater.html#.Vu3E38rmpjo
Bra Emma! Ja, det är ju precis som RG själv hävdar, att det är ‘väldigt mycket negationer.’ Dessutom så har ju Anér gjort ett bra jobb, och har bra kommentarer här: varför skulle RG vilja bli hörd, och ännu en gång, om han inte noterat något speciellt vid/runt Grand…?
Mycket Väl värt att lyssna på vad Robert Gustavsson säger i söndagens avsnitt i podden ”Nemo möter en vän”. Obehagligt ändå.
Många svagheter och risker med WT. övervakning.
Man skulle kunna tro på en WT. övervakning av Palme om det skulle rört sig om någon enstaka iakttagelse
av dessa apparater, men som det lagts fram under alla dessa år så måste det nästan kryllat av WT:n ute på stan. Även Robert Gustavsson hade sett en hel massa av dessa apparater. För att lite ironisera: WT. meddelande till mördaren, fan, dom tog taxi hem till Gamla stan, dit hinner du väl inte springa? God natt. PS/ Flera beväpnade mördare borde vi haft utplacerade, nog är det själva fan- också, det gick snett, inte helt genomtänkt !
Jag skulle säga att ju fler oberoende observationer av Walkie Talkies desto mer sannolikt att det ligger en sanning bakom dem. Varje observation behöver inte vara en unik WT-bärare men fler som sett samma sak brukar betyda att det har större trovärdighet. Din analys blir därför lite märklig. Om WT-observationerna är korrekta och har med mordet att göra kan jag hålla med om att det är anmärkningsvärt att de använt apparaterna så öppet i en tid när sådana apparater väckte uppmärksamhet. Men det finns scenarier där bärarna kan ha känt sig så säkra på att komma undan att de inte brydde sig, kanske för att de hade nära kopplingar till dem de visste skulle leda den utredning som skulle följa. Jag säger inte att det är så, bara att det inte är otänkbart.
Ja, obehagligt. Och jag tycker att Krister Peterssons kommentar är lite ‘off’ också, när han säger att RG kanske inte har så stor insikt i hur ‘de’ jobbar med fallet. Självklart har RG inte det, KP; det RG syftar till var hur han behandlades av polisen för 25-30 år sedan, och då var det väl inte du och din lilla grupp som hade ansvaret för PU:n, eller hur? Dock, går ju alltid att försöka förbättra, även andras tabbar… RG är en offentlig person och vad han än har sett/sagt så lyssnar en del människor på honom/vad han har att säga. Då ska man inte bara ‘avfärda’ direkt, det är att gå i försvarsställning i onödan, och indikerar snarare att det kanske kan finnas något, även litet (?), i det han säger. Varför inte säga att man återigen ‘tittar på ALLT’? Då slipper man de här misstankarna om att det finns något i ‘polisspåret’ som för alltid är en stor ‘no go’-zon. Med den här kommentaren så cementerar KP endast detta intryck: ”hit/dit, men inte längre…”.
För övrigt anser jag att tråden från igår har en ganska ‘plausibel’ tes: det kan vara så att vittnet Inge har tagit lite fel i minnesbanken över vad han faktiskt såg – och vad som sedan, kanske, blev något av en ‘efterhandskonstruktion’; efter att han påverkats lite/en del av vad som stått i media, etc. – angående att GM stod och ‘väntade’ på paret Palme i ”flera minuter” (Kanske var det som skedde vid reklampelaren – och som han inte riktigt får/fick ‘kläm på’ – endast det att både paret Palme, och strax därefter GM, går utanför reklampelaren och sedan väljer att snedda in mot husfasaden/Dekorima igen). Kanske var det inte så, och/eller kanske var det heller inte något (avtalat eller ej) ‘möte’ (kan ha uppfattats så i en ögonblicksbild från något/några vittnen, då paret Palme och GM under en kort stund befann sig i parallell linje på trottoaren) mellan OP och GM. Istället kanske det var så att GM gick efter OP i lagom flanörtakt (vare sig han följde efter ifrån Grand, eller ‘avlöste’ lite senare), och även gick över Sveavägen när paret Palme gjorde så (höll sig på ‘anonymt’ 8-10 meters avstånd; dock lär väl ändå OP ha kastat en blick bakåt; kanske för att han kände sig ‘iakttagen’…), och sågs av vittnet Niklas/Nicolas (?) som gåendes utåt trottoarkanten, för att sedan när bara ett par meter återstod fram till Dekorimahörnan raskt snedda in – med paret Palme strax före – och smyga upp bakom OP:s vänstra sida, snabbt hala fram revolvern, ta tag i OP:s axel med sin vänstra hand – för att ‘fixera honom’ (eventuellt säga något till honom…) – skjuta först ett skott, och sedan någon sekund senare – när han sett OP omedelbart falla omkull som beräknat – även skjuta ett snabbt till med riktning mot LP:s rygg (det var bara det att rekylen, i kombination med den från första skottet + hennes lilla vridning när OP föll, gjorde att det skottet missade med minsta möjliga marginal; det pratas om ca 5 mm här.). Hela förloppet skedde/var över inom loppet av 10 sekunder, varpå GM lugnt, (också kanske för att ‘avskräcka’ Anders B ifrån att försöka komma med något ‘initiativ’) men ändå proffsigt raskt, började promenera/’lunka’ bort in i mörkret och mot trapporna där han lika proffsigt stegade sig uppåt i rakt takt med ca två trappsteg åt gången (inklusive GM:s lilla ‘paus’ för att se så att OP verkligen var oskadliggjord enligt planen, samt att han trodde att LP gått samma öde till mötes då hon vred sig snett neråt mot OP – och därmed måste ha haft blicken i på OP/ner mot trottoaren och inte sett GM:s ansikte när han ‘pausade’, utan lyft huvudet/blicken först när GM lämnade platsen och därmed bara såg nacken/baksidan av honom – och därmed bara sett vittnet Anders B i ansiktet, en 6-7 meter bort, när hon åter lyfte blicken, och sedan, p.g.a. av chocken/förvirringen, ‘mixat’ ihop sina synintryck). Det hela tyder på en väldigt kallsinnig och ‘effektiv’ GM, som åstadkom precis det han ville/skulle, samt även lyckades med en perfekt flykt i vintermörkret där han just skapat kaos, chock och förvirring.
Detta är/blir ”Utsikterinblicks” slutsats, och de drar även slutsatsen att det behövts i vart fall ca 3-4 man (även med hjälp av WT:s) att genomföra ‘operationen’ (med bevakning från Gamla Stan, till tunnelbanan, via den långa pausen vid Grand, samt slutligen för GM vid Sveavägen), och de tror även att de två män som tidigare, under någon/några vecka/veckor setts ‘övervaka’ Palme/Palmes bostad i Gamla Stan – en lite längre blond man, och en lite kortare mörk man – varit inblandade i ‘operationen’.
De är även av uppfattningen att de många WT-observationer som gjorts enligt denna rutt denna kväll inte behöver vara ‘unika’, utan kan vara samma personer, sedda från flera olika vittnens perspektiv/synvinklar (och därmed egentligen röra sig om ganska ‘få’ personer med WT:s). De anser alltså att övervakning av OP/LP skett, och detta med hjälp av bl.a. WT:s (och påpekar även att en sådan organisation som t.ex. Stay Behind precis nyligen fått en ny modell av WT:s, och sände i/med hjälp av kod; detta skulle – i så fall – även kunna tangera den ‘radiotrafik’ som vittnet Kjell uppfattat på sin kom.radio, och endast med enstaka siffror/bokstäver, ifrån röster han inte kände igen sedan tidigare, men som vara klara/tydliga och därmed kunde antas sändas från centrala Stockholm, och som skedde mellan 22.30 – 23.30, och sedan upphörde.
Jag tycker att deras tes/scenario låter VÄLDIGT plausibelt. OCH, det ‘tar också ner mordet på Sveavägen’. Inget ‘konstigt’, inget i ‘affekt’, 100 % effektivitet. (Sedan är ju frågan vad MOTIVET var; det kommer man aldrig ifrån; och där lutar även jag starkt åt konspirationshållet – som ”Utsikterinblick” konkluderar (och som jag själv upprepat många ggr. här): man måste sätta OP som person i den ‘kontext’ (nationellt/internationellt) som han befann sig i. De två sakerna hänger ihop. Kausalitet. Allt annat är ‘förnekelse’.
Och, detta skulle även tangera t.ex. Robert Gustavssons uppgifter om att han såg/hörde (”många”) WT:s vid/runt Grand runt denna tid (och även många andra vittnesmål om WT:s/’radiotrafik’ i de centrala delarna av Stockholm då).
Ja Roberts olika vittnesmål och Peterssons svar är mkt ogreppbart. Det är ju inga svaga ord Robert säger. Och det skiljer sig inte lite. Svårt att få någon ordning på det. Nåväl – bara för att man är offentlig och komiker betyder det inte per automatik att man talar sanning. Nu pratar jag inte om Roberts berättelse utan mer generellt. Jag blir också häpen över Peterssons svar. Insyn… kunskap? nej – men man vet väl om man sett en tonad mörk bil eller inte och om utskrifterna stämmer med de förhör han har sagt. Känns ändå Som att Robert fattar det här med sekretess och nu när hans vittnesmål är offentligt kanske han känner sig mer öppen att prata! Men som sagt, lyssna på honom, intressant! Han verkar uppriktigt tycka det hela är riktigt och ärligt obehagligt 30 år senare.
Det finns ingen anledning att misstro Robert i detta, men man ska nog vara lite försiktig och inte köpa hans slotsatser om att det var ”polisen som låg bakom mordet”.
Om så vore fallet är öppenheten i verksamheten något som väcker frågetecken.
Polisbilar om än civila kan säkert många känna igen, och förmodligen hade inte heller Palme något problem med detta.
WT trafiken skulle även han, och f.ö hela hans sällskap lika lätt kunna uppfatta.
Hur många andra av de flera hundra icke offentliggjorda vittnesmålen styrker Roberts iakttagelser?
Hade Kanske Palme ett livvaktsskydd trots allt?
LGWP:
” Det har varit känt sedan länge, man
gjorde ett större knarktillslag denna kväll i en fastighet som ligger i samma kvarter som biografen”.
https://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/gw-dissar-robert-gustafssons-palme-spår-en-utmärkt-skådis-men-ingen-mordutredare-11985020
Uppgiften att den inte alls särskilt omfattande knarkspaningen upphörde klockan 22, att något knarktillslag inte gjordes, samt att ingen av knarkspanarna befann sig utanför Grand, under kvällen har vi ju svart på vitt.
Old News!
Är det kanske LGWP som är felunderrättad?
Klicka för att komma åt Kompletterande-underlag-till-PM-8_4-Sigge-Cedergren.pdf
Ytterligare en vinkel kan ju vara att dessa knarkspanare, om de nu befann sig utanför entrén till Grand kl 23.15 hade varit de perfekta iakttagarna av en eventuell Grandman.
Såg den iögonenfallande duon Pettersson och Östlund, eller såg de inte Pettersson och Östlund?
Såg de någon annan?
Dessa båda välkända amfetaminister hade erfarna knarkspanare knappast kunna missa om de var där, och om de inte var där hade det varit lika intressant.
Något som inte stämmer. Varför detta evinnerliga tuggande om knarkspanare överallt både vid Grand, mordplatsen och i mördarens flyktväg?
Är det sant så bör man redovisa omständigheterna på ett trovärdigt sätt, i stället för att ge motstridiga uppgifter.
Dags att lägga korten på bordet nu!
Bra inlägg Jörgen G,
rätta mig om jag har fel men är följande påstående av Leif GW med sanningen överensstämmande:
” Det har varit känt sedan länge, man gjorde ett större knarktillslag denna kväll i en fastighet som ligger i samma kvarter som biografen”.
Gunnar, känner du till något större knarktillslag denna kväll.?
Borde vi inte veta detta efter 33 års utredande.?
En annan sak, jag tyckte att det lät som att Leif GW anser att polisen inte behöver anteckna en vittnesuppgift om polisen tycker att uppgiften har lämnats av andra, är tjatig…
Det är väl snarare tvärsom, om många vittnen lämnar samma uppgift så ska den antecknas eftersom det stärker uppgiften.
Robert G är förbaskad eftersom han tycker att polisen har förvanskat hans vittnesuppgifter, det borde Leif GW förstå, Robert G är ett vittne och ingen utredare.
Jag tror att vi är många som just nu är lite upprörda att Leif GW utnyttjar sin pondus för att köra över våran opinion med i mitt tycke desinformation…
Det faktum att ingen knarkspanare har använts som vittne i rättegångarna mot Christer Pettersson visar att antingen var Christer inte där över huvud taget (en knarkspanare hade sett honom om han varit i området) eller att det inte fanns några knarkspanare. Nog borde utredningen kunnat gå ut med fakta om den eventuella knarkspaningen, för att lugna allmänheten och för att övertyga oss om att WT-observationerna inte hade med mordet att göra?
Ja fast att de fanns knarkspanare ute i de områdena en fredagkväll är väl inte konstigt, inte eller att det var flera grupper av poliser ute. Sholm är en stor stad. Ibland slår det mig att det verkar som att många som diskuterar tror att allt vanligt liv stannade av hela den kvällen. Alla som var ute hade en gömd agenda. Så var det naturligtvis inte. Livet levde sin vanliga gång parallellt OCKSÅ. Man kan ju leka med tanken att poliser hade infiltratörer ute också I olika kriminella grupper. Dom röjer man inte namn på i första taget och hemligstämplar nog gärna vissa saker ang sånt för människors säkerhet. Polisjobb är komplext och ibland tycker jag att folk inte tänker hela vägen ut varför poliser måste jobba på ett smart sätt. Många är de utredningar som havererat pga polis läckt eller media varit för snabba på printknappen. Däremot Ska utredningen GIVETVIS granskas och synas och man ska inte vara rädd att tänka worst case scenario. En bra utredare och privatspanare för den delen måste kunna ”kill they darlings” byta spår och vända om och byta spår igen. Tänka outside den berömda boxen.
Då måste det handla om ett parallellt knarkärende som ME:s grupp inte hade något med att göra i en grannfastighet.
Man kan ju leka med tanken.
Jobbar narkotikarotelns personal med helt vattentäta skott mellan två så geografiskt närliggande ärenden?
Spaningen mot Sigges bostad 70 meter från Grand avbruten kl 22 p.g.a. att inget hände.
Utanför biografen är det däremot full aktivitet i ett annat ärende.
Om ”det stora knarktillslaget” som inte hade något med Sigge-ärendet att göra ägde rum i en annan lägenhet lika nära Grand borde det väckt en del uppmärksamhet, och borde väl också ha kommit fram på något sätt, men det har varit hemligt under alla år.
Kanske kan det vara så?
Som tidigare påpekats, borde dessa spanare lätt kunna svara på frågan om Christer Pettersson befann sig utanför Grand vid denna tid.
Ja men GW nämnde ju att det var old news och att ett tillslag gjordes i samma fastighet som Grand, att det är kända uppgifter om jag hörde rätt.
Ang CP? Hm, varfördå eg? Alla knarkspanare känner väl inte igen precis alla knarkare? Det förutsätter ju också att CP faktiskt varit där, vilket ju är oklart även i en indiciekedja mot honom.
Stockholm är en stor stad med många poliser och knarkare. Det var nog inte så att alla poliser Stockholm kände igen Pettersson? Fanns nog flera spår igång och i min värld är det inte speciellt konstigt att alla poliser inte vet om exakt alla detaljer och ingripanden i den undre världen? Grejen med narkotikaspaning är ju att vara så tyst man bara kan, även kanske till kolleger som inte jobbar med fallet. Just pga att tystnad är ett effektivt ”vapen” för att vara före och att pladder och prat och ju fler som vet är ett bra sätt att sabba ingripanden. Nä är ingen expert, vet ej, men det är en vinkling iaf.
För mig är det obegripligt. Om de hade knarkspanare vid Grand borde aldrig åtalet mot Christer Pettersson sett ut som det gjorde. Antingen hade det kunnat styrkas att Christer var där och då hade det blivit en fällande dom eller så borde man inte gått till rättegång. Som det är nu har Polisen gjort bort sig, med så många granskande journalister och privatpersoner kommer man inte undan sådana faktafel. Och man borde offentliggöra all knarkspaning i området och vad WT-observationerna kan ha handlat om. Som det är nu är det en väldigt bra grogrund för konspirationsteorier. Det måste ju vara mycket värre för Polisen än negativa effekter av att vara lite mer transparent. Särskilt nu 33 år efter mordet
Ibland tror jag att LGWP vet mer än han säger, och att han – precis som många andra, under ‘resans gång’ – fått veta att ‘det inte låter sig göras’ att avslöja vad som faktiskt hände, att det inte skulle vara ‘hälsosamt för någon alls’: bäst att göra som Storebror i George Orwells ”1984” vill att man ska göra, tänka tvärtom… ”Hat är Kärlek, Krig är Fred”.
Tror inte att polisen hade någon inblandning i mordet.
Däremot misstänker jag att de av goda anledningar haft en väldigt rigorös spaning i området som hade en direkt koppling till Palmes närvaro.
Därmed kan Robert Gustafssons WT observationer indirekt haft något med mordet att göra.
De kan förklara väldigt mycket av det som förefaller svårbegripligt.
Även att vissa polispatruller uppträtt mystiskt i området strax innan mordet.
De kanske bara gjorde sitt jobb?
Om det finns någon som helst sanning i en sådan teori har mördaren trots alla vidtagna åtgärder lyckats.
En del huvuden hade sannolikt fått rulla, och en debatt som inte var särskilt önskvärd i det läget hade tagit fart.
Teorin om en övning som gått snett har ju också framförts.
Det kan vara hur som helst med detta, men man kan inte både hävda att knarkspanarna avbrutit en viss tid, för att en timme senare vara i full aktivitet utanför Grand.
Å andra sidan är ju inte heller Leif någon talesman för polisen, även om det ibland är lite oklart.
Leif GW är ju/vill ju vara ‘oraklernas orakel’ när det gäller allting polisiärt. Ingen kan/ska komma och påstå att han inte har insikt i ‘det polisiära’, så långt är jag/vi alla med. Han har en enorm erfarenhet, insikt, kunskap, och därmed pondus i
‘dessa’ ärenden. Gör detta honom till expert just i fallet med MOP? Jag vill svara nej på den frågan. Där verkar han antingen vara lika ‘okunnig’ som de flesta av oss andra om vad som faktiskt hänt, eller så insinuerar han egna teorier (i böcker, i tv-program, t.o.m i egna specialprogram på tv:n där han tagit tittarna med på en ”Palme-runda” under de sista timmarna av dennes liv). Men om det nu är så att han har så överlägsen kunskap: prata ur skägget karl! (det som du/han vill att alla andra ska göra när han framkastar sina teser/frågor). Det enda jag kan se som skulle få detta ‘orakel’ att ‘knipa käft’ – eller förtiga liten eller stor vetskap – är om han också fått insikt om något så ‘ofattbart stort’ (som ”skulle skaka Sverige i dess grundvalar”) att det inte går (av många olika orsaker; hänsyn, mutor och hot, etc., etc.) att avslöja det. Då kan man istället ‘grumla med groggen’ (om nu ett sådant raljant uttryck kan tillåtas här, och i fallet med den spritbenägne – i perioder – LGWP) och släppa ifrån sig lite ‘pysningar’ ibland; för att hålla intresset vid liv, och låtsas som om att man åtminstone försöker.
Nej, Robert Gustavsson är ingen polis och har heller aldrig utgivit sig för att vara det. Det innebär inte att han var ‘helt dum i huvudet’ när han bevittnade olika slags ‘anomalier’ i den gängse gatubilden vid Grand den aktuella kvällen för MOP. Något konstigt var i görningen. LGWP:s förklaring/avfärdande av RG:s iakttagelser kan tyckas vara proffsiga och relevanta (även om han många ggr. är över hövan dryg i sina släpiga uttalanden) men nu har vi – som mycket riktigt påpekas av dig här Jörgen G – hört det där om ”knarkspaningar/-operationer” i de aktuella stadsdelarna ett par varv för många gånger för att det inte ska framstå som ‘tjatigt’. Upp med bevisen! Låt allmänheten få reda på vad för slags knarkoperation/-er det rörde sig om (var t.ex. Sigge Cedergren inblandad?) den kvällen i dessa kvarter. Det kan inte vara så att hemlighållande av detta/dessa 33 år efteråt skulle ha större ‘dignitet’ än mordet på landets statsminister. Dessa saker är nog förvisso sanna för alla grupper av Palmespanare/undersökningar som gjorts från officiellt håll genom alla år, MEN då skulle det nog förbanne mig vara på tiden och släppa på förlåten och låta allmänheten slippa sväva i tvivelsmål om det hela också. Man kan/ska inte bara sätta sig i ett bekvämt ‘von oben’-perspektiv och överlägset lägga ut en halvflummig text om att det rörde sig om en avancerad spanings-/knarkoperation som allmänheten inte har en aaaaaaaaaning om, och inte kan föreställa sig viiiiidddden av, och därför inte ska lägga sig i, och speciellt inte så här lång tid efteråt.
Upp med korten på bordet, LGWP och alla andra som vet något om denna knarkspaning/-operation. Allmänheten har rättighet att få veta vad det handlar/handlat om; polisen är faktiskt till för att tjäna allmänheten, och får sin lön betald via våra skattepengar. Nu får det vara nog med ‘diffust svammel’ på den här punkten. Svara rakt på våra frågor: vad var det för slags knarkspaning/-ar som pågick denna kväll? Vart pågick de? Vilka (även om man kanske inte behöver namnge precis alla) var inblandade? När påbörjades och avslutades de? Varför har det inte gått att redovisa dessa/detta för allmänheten? (vare sig då eller nu, 33 år efteråt).
Det kan väl inte vara så dj-kla svårt av svara på, om man nu sitter inne med den kunskapen, speciellt inte om man är ett ‘orakel’ av guds nåde?
Ojdå – här gick du hårt åt GW 😀😅 Han har ju själv sagt att han inte vet, precis som alla andra.
Han har inte eller utgett sig för att vara någon expert i detta mord.
Däremot har han som professor och som fd anställd vid polisen betydligt större kunskaper om det polisiära än vi.
Nyhetsinslagen med honom är korta och tidstighta.
Han spekulerar som alla andra, men har varit med så pass länge och är såpass pålästläst i utredningen att han ändå, måste jag säga, har mycket på benen i det han säger.
Men mig veterligen har han aldrig nånsin hävdat att han vet något mer om vad som hänt än andra.
Just kanske för att han helt enkelt inte vet.
I många fall gällande Palmemordet verkar Leif dock inte helt påläst. Han har fel i fakta lite titt som tätt, och även sådan fakta som ganska lätt kan kollas upp genom att läsa förhören
Vore väl konstigt om även inte han hade fel ibland. Nåväl, tycker inte eller att han raljerade speciellt över Gustavsson, han svarade på frågor och hävdade precis som det var, att Robert inte är någon polis. Men tror nog även GW tycker man ska respektera vittnenas berättelser. Det har nog GW aldrig motsagt sig. Vore kul om de kunde få prata till punkt med varandra i en intervju. Då kanske de skulle prata samma språk. Det är ju liksom så att GW många ggr påtagligt många ggr kritiserat utredningen också. Men man bör givetvis respektera att Robert tycker det hela är mkt obehagligt liksom alla andra vittnen. Men en inflikelse och intressant tanke jag plötsligt fick. Finns det öht någon i hela världshistorien, normalt funtat människa som INTE tycker att ett mord på öppen gata är djupt obehagligt? Och finns det någon demokrati öht som fungerar så bra att iaktagelser kring en mordplats på en statsminister på en öppen gata en mörk februarikväll inte skulle kännas som en livsavgörande vändpunkt i ens syn på sitt egna land och skapa en djup obehagskänsla man får leva med. Vore jag nära vittne till mordet skulle jag nog iaf överväga att flytta utomlands. Ingen demokrati är nog så stark att man klarar av att ge korrekt vittnesskydd, uppbackning och ge fullständig trygghet och tillit tilll ordningsmakten och staten till en sån händelse vill jag hävda, oavsett vem som bär skuldfrågan. Att dessa vittnen till mordet fortfarande uttalar sig, bor kvar och fungerar i Sverige visar ändå på en frisk del i Sverige. Just några kaffefunderingar.
Sprokket: jag säger redan i början av mitt inlägg att LGWP ÄR en STOR auktoritet inom ‘det polisiära’. Ingen tvekan om det alltså! Han har varit med om fler polisundersökningar än jag ens kan föreställa mig. Det är dock inte det som är min poäng, och det är inte ens så att det är enbart LGWP som jag riktar mina lidelsefulla ord åt, egentligen.
Jag håller med Jörgen G, Emma och Andreas här: LGWP är ingen expert på just MOP (och definitiv inte enbart av anledningen att han har suttit i tv och diskuterat det sedan 80-talet nu; han gjorde många bra inlägg redan då, och kritiserade bl.a. Hans Ölvebro på ett formidabelt sätt i ett program från just 80-talet där de båda debatterade).
Men, med ‘ålderns rätt’ känns det dock även som att polisprofessorn börjat bli lite ‘blase´’ på alla självutnämnda ‘privatspanare och förstå-sig-på-are’, av både låg och hög kvalité. Det kan, för en sådan som mig, t.o.m. vara fullt förståeligt, eftersom detta också är något som rört svensk folket som få andra saker, och under så många år nu, så att det är många som vill förstå/diskutera/framlägga teorier/svar/lösningar/etc. (inte minst vi här…).
Så där kan man kanske förstå att polisprofessor LGWP kan bli lite ‘trött’ ibland. Helt naturligt. Som sagt, få har sett och upplevt så mycket polisiärt arbete som honom.
Men, i det senaste utspelet så raljerar han friskt över Robert Gustavsson och hans iakttagelser på ett ganska dumdrygt och onödigt sätt. Vi VET alla att RG inte är någon polis, eller har någon erfarenhet av polisiärt arbete, i vart fall inte när det gäller MOP. Det är så att säga något av en ‘truism’ att så inte är fallet. MEN, sedan så refererar LGWP rent lojt reflexmässigt till det där med ”narkotikaspaningen/operationen” , som visst ”alla känner till ägde rum denna kväll”. Det var just det han gjorde i den här inlagan, som fanns utlagd på Aftonbladets hemsida.
Jag har inte känt till den där ”narkotikaspaningen/operationen” särskilt länge. Jag har, som många, följt detta, från och till, sedan 1986, och det är först de senaste 10 åren jag blivit varse – via andra- och tredjehandskällor (som här) – att det lär ska ha ägt rum något sådant den kvällen, i de kvarteren. Men jag har aldrig fått reda på vad det var som gjordes, av vem, hur många som var inblandade, vad resultatet blev, etc., etc. (borde ju stått jättemycket i pressen om detta om det var en sådan stor knarkspaningsoperation då, även fast det hamnade i skuggan av det, mediamässigt sett, ‘gigantiska’ Palmemordet). Hur många känner till något fakta om detta? Och, om det nu är så att ‘allmänheten’ inte fick reda på det som ‘alla inom polisen’ då tycks ha känt till, varför fick inte ‘allmänheten, reda på det då? Eller varför får inte ‘allmänheten’ reda på det nu, 33 år efteråt?
Det är det jag vill ha svar på! Och inte bara en massa blaserat svammel av varken LGWP, eller någon annan ‘polisiär auktoritet’, som uppenbarligen lär ha varit införstådd i denna polisiära operation som inte hade med MOP att göra just denna kväll. Min enkla fråga är: varför kan inte ‘vi’/’allmänheten’ få reda på det nu, 33 år efteråt?
Det skulle skingra många dimmor, och ‘korkade spekulationer’ från ‘oss’ då. Men om det istället förtigs, förlöjligas, och försöks att ‘mörkläggas’, då är det inte konstigt att dumma ‘amatör-teorier’ uppstår.
Det är det jag är ute efter, Sprokket. Leif GW Persson blir bara det mest uppenbara motivet för den kritiken, eftersom han så tvärsäkert och just blaserat ‘raljerande’ avfärdar allt annat än sina egna mer eller mindre proffsiga utsagor, gång på gång på gång i program som Veckans Brott, etc.. Kanske på tiden att någon berättar för honom att ‘vi’ inte köper dessa ‘rundgångsresonemang’ något mer nu? Vi vill ha riktiga svar. Kan han inte leverera detta så kan han – med all sin pondus och kloka erfarenhet – vara så god att kortfattat berätta det för oss istället för att ‘håna och förlöjliga’. Han har gjort många andra bra saker ‘inom det polisiära’ (och kanske även ‘litterära’? Tycker nog att hans prosa är ganska ok, och att han gjorde bra samhällsavslöjanden med t.e.x. ”Grisfesten”). Och han har nog med ‘fans’ som följer honom vad han än gör/säger ändå.
Om han, som nu är en sådan ‘gigant’ på området, verkligen ville bidra konstruktivt på något sätt så skulle han istället förklara för oss, den ‘obildade massan’, vad hela den där ”narkotikaspaningen/operationen” egentligen handlade om, eller själv gräva vidare i det, om det nu är så att han rent reflexmässigt bara refererade till den, men egentligen inte har en enda susning om vad det egentligen handlade om.
Annars är det lätt för oss, i ‘den obildade/korkade massan’ att börja misstänka att han bara går på bekväm ‘auto-pilot’.
Och för egen del så kan jag bara konstatera – efter att ha sett/läst mycket av honom i media, böcker, m.m – att så ‘dj-kla kul’ är det inte att glo på LGWP på auto-pilot.
🤗 tack för svar och vänligt inlägg. 😃 hm ja jag efterlyser också mer utbildning och förklaring hur polisarbete fungerar för svenska folket, speciellt Palmeutredningen (så länge den inte den å annat polisarbete riskerar att schabblas bort) men dom har väl inte tid eller i värsta fall lust. Ja GW blir väl också äldre och får mindre energi att älta saker han hållt på svarat på sedan 80talet.
Man döljer en mordoperation med en påhittad knarkspaning.
Står det knarkspaning i polisens liggare över mordkvällens aktiviteter så är de det som GW går efter när han uttalar sig.
Hur var det nu med nu med säkerhetspolisens PM A 11544. Det borde upp på bordet för diskussion som motpol till knarkspaningen.
”Man döljer en mordoperation med en påhittad knarkspaning.”
Touché, Andreas. Den tanken har slagit mig också – och ibland verkar den vara väldigt plausibel. Det verkar som om att ‘alla’ frenetiskt understryker att det minsann pågick en narkotikaspaning/-operation i dessa kvarter denna kväll. Men när det frågas om förklaringar/detaljer så blir det snabbt tyst som i…
Det är naturligtvis en närliggande tanke att man använder knarkspaningen för att dölja något annat.
Om det var en mordoperation vore det ju fruktansvärt, men så grisigt tror (hoppas) jag att det inte är.
Om man nu ska dra växlar på Robert Gustafssons berättelse, vilket jag tycker att man ska, så kan man konstatera ett par saker.
De verkar inte direkt ha smugit utan tvärt om agerat ganska öppet.
De har använt ett fordon som med sina tonade rutor lätt kan identifieras som en civil polisbil.
En tanke kan vara att den var ämnad för att skjutsa Palme hem till bostaden, men att de, av någon anledning trots allt valde att gå hem trots vetskapen om en potentiell fara?
Kan dispyten med den okände mannen i beige trenchcoat haft något med med den diskussionen att göra?
(Vittnesmål Katrin E)
Vad skulle orsaken vara till att ett sådant scenario måste hållas hemligt för all framtid?
Kanske hade hotbilden stärkts under kvällens sena timmar, men att Palme själv valde att ignorera faran?
Om ”knarkspaningen” visar sig vara en täckmantel för någon annan verksamhet, så börjar kanske mystiken runt detta luckras upp så sakta.
Tror inte att det är mordgåtans lösning, men landets medborgare har ju inte någon anledning att acceptera att man får lögner kastade i ansiktet.
Ens om de är förhållandevis oskyldiga.
Också en känsla jag har – något oväntat hände under timmarna ute. Hotbild eller möte. Med någon eller några. Förmodligen diskret. Kan inte dispyten varit han dom berättade att han dunsade in i Palme oavsiktligt eller har jag blandat ihop det? Han som även Mårten berättade om men inte fick nån ursäkt av.
Sprokket.
Tja, ”dispyten” kan dessutom ha varit en missuppfattning av vittnet.
Men om inte så kan denna dispyt vara en lös tråd att dra i.
Mannen bör inte ha varit Björn Rosengren eftersom denna dispyt ägde rum längre ner på trottoaren, och bilden man får av BR:s redogörelse för deras korta ”hejdå” är att den ägde rum precis utanför entrén.
Kanske var det Mårten, och om han bar en beige trenchcoat denna kväll så är ju den möjligheten stor.
Därför tycker jag att det vore väldigt intressant att veta hur han var klädd.
Hittar inget om den detaljen i något av vittnesmålen från Grand.
Ett ypperligt inlägg!
James!
Att raljera över RG:s polisiära kvaliteter var inte snyggt.
RG väcker en mycket angelägen debatt nu, och han ska ha all heder för det, och definitivt inte hånas.
Leif har tidigare uppvisat brister när det gäller grundläggande faktakunskaper. Inte minst då han hävdade att makarna Palme var på väg till tunnelbanan vid Tunnelgatan, trots att det framgår i alla förhör att de tänkte gå hela vägen hem.
Lika underligt självsäker var han när han hävdade att Christer Pettersson hade blivit dömd även i hovrätten om det inte handlat om mordet på statsministern.
Trots att det saknas teknisk bevisning, motiv, vittnen och att Lisbeth inte ens hävdar att hon sett den figur som muterat under tre års tid till att
bli CP skjuta hennes man.
Har skrivit och efterfrågat en förklaring utan att han svarat.
Han är bara talesman för sig själv, och han vet förmodligen lika lite som vi andra vad Krister Peterson grundar sina uttalanden på.
Troligtvis finns ingen substans alls i LGWP:s uttalande om det knarktillslag han åsyftar.
Men man får väl hålla det öppet så länge…
Jörgen
Nu blev det lite märkligt, hade inte läst ditt svar till James när jag skickade mitt. Vi är rörande överens iallafall. 😊
Emma.
Ja, det var många liknande tankar där.
Telepati.
Jag är inte heller direkt förvånad över att det var du som skrev det 😀
James. Bra inlägg!
LGWP har ju ofta en allvetande och ibland lite dryg och raljant framtoning. Ett av hans favorituttryck är ”det hela är mycket enkelt” eller nåt liknande vilket ju ger intryck av att han vet vad han talar om. Det gör han dock inte alltid när det gäller Palmemordet och det är emellanåt inga småsaker han har fått om bakfoten. Jag vill inte förminska LGWP men jag ser honom inte som någon expert i ämnet.
I Veckans Brott har han beskrivit sina hypoteser om händelseförloppet och gäningsmannen flera gånger.
Några citat:
”Hur gick mordet till då`Ja det är mycket enkelt och flärdfullt. Dom kommer här i rask promenad och dom ska ner här i tunnelbanenedgången som ligger här i hörnan.” (pekar på skiss)
”Om man sätter sig i mördarens ställe. Om jag hade gjort det här så skulle jag nog ha hållit mig framför dom. Jag har ju nu faktiskt en ganska bestämd vetskap om vart dom ska va. Dom ska till tunnelbanestationen för att åka hem och då är det för mig praktiskt att ligga före så att säga.”
LGWP beskriver en trolig gärningsman i ett antal punkter:
Camilla K: ”Är han svensk?”
LGWP: ”Ja det är han. Varför krångla till det? Det finns ingenting i hans yttre som vittnena säger och så vidare som tyder på att han skulle vara något annat än svensk.”
Och han talar utifrån sig själv och sin teori, inte något facit.
sprokket
Jo, men det blir lite problematiskt när LGWP uttrycker det som att det är enkelt när han inte koll på vissa grundläggande fakta. Det gör att jag förhåller mig lite frågande inför det han säger, som nu t ex med knarkspanare som ska ha upphållit sig vid Grand. Förvisso har inte utnämnt sig själv till nån expert i detta ämne och han gör säkert sitt bästa så jag får väl ge en känga åt redaktionerna på SVT och TV4. Dom kunde gott ge mer tid åt andra när det gäller att kommentera händelseutvecklingen.
Men det är just det här med att ‘man’ alltid kallar på ”GW” när det ska kommenteras något…(överhuvudtaget tycks det nu för tiden… Och han säljer böcker, och tv-serier – där bl.a. Robert Gustavsson varit med i en av honom skriven serie, något han själv var tvungen att påpeka också – och han säljer vin, och alla vill jaga med honom, etc. Han är lite som ‘jultomten’, vår ‘käre ”GW”; ”Gustavs grabb”.). Vad ska ‘vi’ ta oss till den dagen som inte ”GW” finns längre? (vilken han själv låter påskina kanske inte dröjer alltför länge till…).
Och inte minst så ska han kommentera allting kring MOP då. Trots många uppenbara faktafel och enbart självförhärligande kommentarer. Frågan infinner sig då till slut, och är även relevant i tankegångarna/resonemangen kring det här med hur en demokrati är/ska vara/utvecklas/avvecklas: ”Vem vaktar väktarna”? Vad gör ‘vi’ (vanliga medborgare) när/om vi inte längre kan lita på institutioner som vårt rättssystem? Vart ska vi då vända oss i hopp om insyn/upplysning? Till ”GW”…? Det kan lätt bli så att känslan att befinna sig i en Kafka-roman tar överhanden då – känslan att ‘allting’ sker i det fördolda. Vad kan vi som medborgare i ett demokratiskt samhälle förvänta oss att få insikt i? Uppenbarligen så sker mycket ‘i det fördolda’ , och har väl alltid gjort. Men med tanke på att vi lever i ganska ‘sofistikerade tider’ (vad gäller teknologi; och därmed upplysningsmöjligheter) så borde vi kunna få ta del av mer som sker av ‘det där andra’ (det som ligger bortom offentlig retorik och mediala ‘spel’). Annars bör vi nog börja ifrågasätta lite mer om hur vi vill att vårt samhälle ska se ut. Ifrågasättande var just vad Leif GW, Jan Guillou, Robert Aschberg, m.fl. gjorde ‘förr i tiden’. Vad hände med det?
Finns det något så stort och obehagligt i bakgrunden av MOP att hela vår demokrati riskerar att falla samman om vi skulle bli varse vad som egentligen skedde den kvällen/natten? (i vart fall ”skaka i sina grundvalar”….). Det antyddes, ‘på den tiden’, att det hela skulle ha med vår relation till främmande makt att göra. I t.ex. Anders Jallais böcker (och även i Gunnars och Lars Borgnäs) så visas ‘krackeleringarna’ i vårt demokratiska samhälle upp. I den förstas fall så skildras det ‘fiktivt’ (men med mycket underliggande material inhämtat ifrån underrättelsevärlden, där Jallai har ‘känningar/kontakter’), i Gunnars och Borgnäs fall så finns det en mer ‘dokumentär approach’. Man vill verkligen se och förstå vad som hänt. Och det tangerar då den underliggande frågan: ”Vem vaktar väktarna?”.
Och frågan blir också: vad kan vi förvänta oss att få insyn i i vårt demokratiska samhälle? Vad får vår demokrati ‘kosta’?
Det är grundläggande frågor som vi nog alla måste ställa till oss själva och varandra till syvende och sist.
Intressant svar. Ja folkkära människor i Sverige blir lätt ”hypade”. Personligen har jag svårt för väldigt folkkära personer, dom blir ofta ngt andra vill att dom ”ska” vara. Nån slags nationell sammanhållning som du beskriver. Leif GW är lätt att tycka om. Farbror som är kunnig, rapp, verkar empatisk och som inte är rädd att för att visa sina personliga brister – det som gör honom mindre perfekt och därmed ännu mer lättare att tycka om. Han dricker och älskar jakt och vin. Perfekt då är han som vilken medelålders farbror som helst man kan identifiera sig med… hade nog varit svårare att få en kriminalprofessor med kanske utländsk bakgrund och magrutor att få samma ”status” i folkhemmet.
Jag ser Leif GW som en mkt kunnig person, den som tycker annat bör tänka om – och man får ofta en ”aha” upplevelse när han påtalar saker. Han verkar sympatisk och jag ser nästan jämt hans klipp. Han gör ett otroligt viktigt jobb.
Men jag anser också att det finns hur många duktiga utredare och professorer i vårt land som helst som jag med varmt hjärta också lyssnar på. Också.
Jag tillhör kategorin som gillar när folk kaxar upp sig och vågar ta en strid. 🙂 (Inom lagen såklart.)
Tycker Ölvebro är roligast att titta på ändå. 😃 Hans minspel är obetalbart. Han liksom kan inte hålla tillbaka en känsla eller ett intryck när han tycker en fråga är dumt ställt. Ingen aning om vad han gjort eller inte gjort framåt eller bakåt i utredningen, men en intervju ned honom blir aldrig riktigt tråkig.
En liten bedömning av olika uttalanden.
Att inte utredare K. Petersson tar Robert Gustavssons på allvar tyder på att mordet handlar om något helt annat. Petersson vet saker som inte alls har med Roberts uppfattning om mordet att göra. Så naivt tänker jag och jag tror dessutom att jag har rätt.
Man kan nog tolka det på två vis – antingen som du säger – eller så var det knarktillslag eller andra grejer som var på g och Vissa delar av Gustavssons vittnesmål kanske var helt oviktiga för statsministermordet. Kort – hans iaktsgelser som ej kom med – handlade om annat, oväsentligt.
Niklas B.
Jag tror du har rätt. KP är övertygad om något helt annat.
Om LP:e varit ovetande om vad som låg bakom mordet hade hon nog samarbetat för att få fast mördaren.
Detta var en privat händelse som ingen hade något med att göra. Man har nog kommit så långt man komma i utredningen, åtminstone längre än våra WT. funderingar och om stora konspirationer. Klart att fam. Palme kände till alla de hetaste och akuta hoten mot Olof, i synnerhet LP. Samtal till sönerna från Sabbatsberg: Nu har det hänt det som vi så länge försökt undvika, här att märka, ”som vi”. allt enl. skötare Lena Ö.
Fast ”vi” här betyder väl ingenting? Hoten kan ju kommit varifrån som helst och ”vi” kan ju va familjen, landet, polisen, livvakterna, partier, ja va som helst, det behöver man nog inte lägga nån större vikt vid tror jag.
Om hon nu sa så, om det nu stämmer, så reagerar jag väl snarare på att deras beteende den kvällen inte pekar på att de aktivt försökt undvika ett attentat eller att de skulle varit särskilt rädda just då.
Så vill jag bara i all välmening påminna om sönerna fortfarande lever, har sorg, känslor och familjer i sin tur precis som alla som har förlorat sin pappa, farfar. Lätt att tänka att iaf Mårten blir någon slags omänsklig pusselbit i lösa spekulationer. Ja det gäller väl alla vittnen iofs, jag skenade iväg fult en gång. Men det finns en människa av kött och blod bakom.
Kanske Leif GW. insett att mordet inte handlat om de områden som är hans specialitet, nämligen polisen och har därför känt det bäst att hålla sig lite i utkanten. Har själv skrivit till GW. men inte fått några svar. Leif åberopade flera förhör med LP, som dock inte blev av. Undrar om LP, deltagit i en rekonstruktion om detta skulle ha underlättat en lösning av mordet, eller till och med löst mordet? Ställdes överhuvudtaget frågor till LP. just om de fem viktigaste vittnenas iakttagelser, de gick ju i princip stick i stäv med hennes egen uppfattning.
Olofs dagbok kom heller inte med i utredningen. Där kunde ha funnits material som underlättat lösningen av mordet. Boken borde väl finnas kvar om den inte förstörts? I detta kassaskåp på Olofs kansli kunde ju även annat som, brev, telefon nr. eller olika noteringar i livets gång förvarats. Tog Säpo hand om denna bok? Olofs privatliv blev aldrig satt under lupp av utredarna, detta misstag tror jag är en delorsak till att mordet inte klarats upp. Även fast man knappast kan misstänka Mårten Palme för något så borde man haft bättre koll på bostaden och dess besökare straxt efter mordet. Ville Mårten gå in i föräldrarnas bostad borde poliser följt med.
Rätta mig om jag har fel – men jag tror poliserna inte ens har laglig rätt att göra det utan tillåtelse från Lisbeth om inte polisen har brottsmisstankar. Vid mord tittar man alltid på nära relationer och om det finns ngt skumt eller misstänkt, men finns inga såna signaler efrån nån så finns det väl väl ingen anledning att vända upp å ner på det spåret. Blir man mördad av privata skäl så brukar oftast anhöriga ha en humm om vem som ligger bakom, ett svartsjukt ex, någon man uttryckt rädsla för? Någon man ogillat. Annars kommer nog ett sånt mord från från okänd gm. Klart, man betättar väl inte om ALLA kontakter man har för sin familj – en del glömmer man nog och då är dom oskyldiga och inte så märkvärdiga att man tänker på det. En sån neutral och till synes privat kontakt kan nog smitit igenom, men nog inte krångla till det här. Stora män som Palme har nog ett extremt ensamt och ”tråkigt” privatliv. han jobbade ju nonstopp och tror inte han hade tid, ork, lust, mod att skapa sig ett ”dramatiskt” privatliv med fienden som familjen eller polisen väljer att skydda. Inget tyder på det. Dessutom verkar han vara noga med att skydda sin familj och en högst normal och älskvärd far och make. Däremot är det nog mkt troligt att någon förföljde honom och kollade upp honom som känd person. Besatta och sjuka människor har gjort sjuka saker förut. Men då tror jag, om familjen, visste om det, skulle nämnt det omgående. Skulle du kunna framföra dina teorier till Mårten face to face? Så brukar jag försöka tänka innan jag numera postar saker. No offense – jag vill inte låta uppfostrande eller nedtrycka din kommentar, bara en påminnelse till oss alla att det är levande människor och deras föräldrars hem vi pratar om. Allt gott, hoppas på fler inlägg från dig.
Man måste alltid våga fråga, men man behöver ju inte besvara alla frågor om man inte vill. Respekt är en gammaldags tanke mellan människor från förut. Alla borde tänka: Fråga mig vad du vill. Vågade man fråga LP:e? Allt man ville?
De e mkt sant.,
Våga fråga måste man och det tror jag nog dom vågade.
De var inte Pettersson! Nehe…. Då vet dom att det va en annan, det visste dom redan från första början. Det att vi ännu måste vänta i Ca. tio år innan man avslöjar vem denne gärnings”hen är, eller var, har jag funderat länge på. Varför måste man vänta med detta avslöjande? Gärnings ”hen, vid mordet 45+33+10 = 88år! Inväntas här slutet före ett avslöjande? Eller är det andra orsaker, svårt att riktigt greppa och klura ut detta. En sak dock säker, dom har vetat länge. Kanske man även fått gärningsmannen eller ”hen att hålla tyst i alla år? LP.e var alldeles för säker i de förhör man höll med henne, verkade som om svaren var färdigt uttänkta, kanske med viss uppbackning av utredningen? Ville man här offra Pettersson, för att slippa undan ett mörkt avslöjande? Enl. min mening är nog Palmemordet löst för länge sedan.
Ett tillägg: Kan även vara så att: Straffar ni mig så börjar jag tala.
Lisbets vittnesmål och förhör har gäckat oss i många år. Vad såg och säger hon egentligen?Palmemordspoddens senaste avsnitt tar upp förhöret i hovrätten och där man bl.a. hänvisar till ”Huvudet på en påle” av dig Gunnar och som ger en bra bild och manar till eftertänksamhet. Du har ju även varit med i podden om detta – mycket bra avsnitt för övrigt. Jag har svängt fram o tillbaka över åren men lutar nog ändå att hon faktiskt sett GM:s ansikte – om än sekundsnabbt, i oklarara ljusförhållande och kanske inte framifrån och kanske dessutom växelvis Anders B. Hon har skaffat en bild som senare tyvärr förkroppsligades i CP. Med detta vill jag säga att GM inte bör vara väsensskild i utseendet (från syndabocken CP). Skulle vara intressant att höra er andras reflektioner kring detta.
Det kanske skulle kunna vara den person Gösta söderström beskrev här:
”Jag Gösta Söderström, och kollegan Ingvar Windén patrullerade i bil 2520 Kungsgatan västerut, och då vi befann oss i närheten av Norra Kungstornet, stoppades vi av en man som kom utrusande i körbanan och omtalade att det varit skottlossning på Sveavägen vid Tunnelgatan. Min minnesbild av uppgiftslämnaren är att denne var i 40-årsåldern, över medellängd, barhuvad och klädd i en brun överrock. Jag antog att mannen varit i närheten av den uppgivna adressen och sedan irrat omkring sökande efter patrullerande poliser.”
Brunt och beigt är rätt lika, längden, och han känner till att det varit skottlossning. Möjligen har han ej vågat hjälpa till på plats, men ångrat sig och försöker lite senare hjälpa till.
Din hypotes kan mycket väl stämma, men märkligt att han inte gett sig till känna då han (det verkar ju vara en han) skulle kunna sitta inne med viktiga iaktagelser.
Enligt granskningskommissionen så är det taxichauffören Anders A som tar kontakt med Gösta S på Kungsgatan (s.175 och 177) och denne har hört om skottlossningen via Anders D:s anrop till taxiväxeln.
https://www.regeringen.se/49bb76/contentassets/126003cf7f424174863bb0cc252ba919/granskningskommissionens-betankande-i-anledning-av-brottsutredningen-efter-mordet-pa-statsminister-olof-palme-del-1
Anna Hage intervjuas i länstidningen (Södertälje) 86.03.02:
Anna H 17 år och bosatt i Södertälje hade varit på bio när hon såg Olof Palme som just sjunkit ihop på trottoaren.
Anna berättar:
”Vi var på väg till centralen där min bror skulle hämta mig, när jag såg en man på gatan. En kvinna och en ung man hukade sig ner över honom, och jag förstod att det hänt något alldeles nyligen. När vi svängde runt såg jag att en man sprang iväg in på en sidogata.”
Det är en intressant intervju som i likhet med de första förhören berättar om att hon inte stått stilla vid trafikljusen då det hela inträffade, men det är inte ämnet för detta inlägg.
En ung man fanns där, och i förhören där han kallas Y joxar han med den liggande mannens huvud.
Den unga mannen hade smalt ansikte, var mörkhårig, bar blå täckjacka och jeans.
I TR frågas hon om detta, men anser att hon är missförstådd. ”Jag var där först, Stefan kom strax efter”
Men kan vi vara säkra på att Y var Stefan?
Så här berättar hon i TR:
Advokat Liljeros: …Och det var en kvinna med då tydligen? Hage: Ja.
Advokat Liljeros: Som visar sig vara Lisbet Palme?
Hage: Precis.
Advokat Liljeros: Ja. Och hur är hennes situation då, var befinner hon sig när Olof Palme faller omkull?
Hage: Precis bredvid honom. Advokat Liljeros: Bredvid. Du såg att han föll tydligen.
Hage: Ja.
Advokat Liljeros: Och fanns det någon ytterligare person i närheten där? Hage: Det fanns en man som stod i hörnet.
Advokat Liljeros: Och var stod den där mannen?
Hage: Vid Dekorima.
Advokat Liljeros: Jaha. Hur långt ifrån makarna Palme på ett ungefär?
Hage: Någon meter, en–två… två ungefär.
Advokat Liljeros: Tre–fyra meter har du sagt vid något tidigare tillfälle?
Hage: Ja det är mycket möjligt. Advokat Liljeros: Men det var inte så långt ifrån.
Hage: Nej.
Advokat Liljeros: Och hur betedde sig den mannen då?
Stod han still eller var han i rörelse eller hur var det?
Hage: Ja det gick ju så snabbt så jag såg ju bara att han gick iväg. Eftersom jag satt i bilen så var Olof Palme precis där och sedan han bakom…
Intressant att mannen Y som hon berättat om i förhör och även i Länstidningen nu är borta, men i stället står mördaren stilla vid Dekorimahörnet innan han försvinner in i gränden.
Åklagare Helin citerar ur mordnattens förhör:
”När hon kom fram till mannen, som låg på gångbanan, såg hon att han blödde ur munnen och näsan. En kvinna stod bredvid mannen och en man, Y, satt nedhukad vid den skadades huvud.” Det avviker ju litegrand från vad du sade i dag för du sade att du var den som först kom fram till Olof Palme och efter en stund kom en annan fram och frågade om han kunde hjälpa till.
Hage: Ja.
Åklagare Helin:
Hur är det med det där?
Hage: Nej, jag var framme först. Åklagare Helin: Du var först.
Hage: Stefan [G] kom ju strax… strax efter…
Hur ska man förstå denne Y, och hur ska man förstå Anna H?
Hon kan inte ha blivit missförstådd och felciterad på samma punkt vid tre separata tillfällen under tre dagar, utan hon måste verkligen ha upplevt att en man i blå täckjacka befunnit sig vid kroppen precis efter skotten, och joxat med Palmes huvud.
Vem var han, och varför vill hon inte kännas vid den uppgiften senare?
Jag tillåter mig att spekulera lite.
Mordutredaren Lennart Gustavsson intervjuas i polistidningen 2014, och uppger att följande uppgifter ang ett kvinnligt huvudvittne som misstagit ett hjälpsamt vittne för gm finns i en ingångsrapport.
”Huvudvittnet beskrev en person som hon ansåg var gärningsmannen, en man iklädd blå täckjacka och en mössa som påminde om den som Jack Nicholson bar i filmen Gökboet. Personen visade sig senare vara identisk med ett annat vittne som sprungit fram för att hjälpa”.
…”Ingångsrapporten med vittnesmålet, som felaktigt pekade ut ett annat vittne som mördaren, fick ingen större betydelse. Den föll i glömska, ett av otaliga dokument producerade under stress med hjälp av en Facit skrivmaskin och tippex.”
Ett kvinnligt huvudvittne har alltså misstagit sig och trott att ett annat hjälpande vittne var mördaren.
Ett hemskt missförstånd för den utpekade förstås.
Vilka personer syftar Lennart Gustavsson på?
Kan det felaktigt utpekade vittnet vara Y, och vem var han i så fall?
Tidigt på plats, och enl Anna Hage iförd blå täckjacka.
Jag tycker dock inte att Anna verkar passa in på att vara det kvinnliga huvudvittnet som gjort det felaktiga utpekandet, eftersom hon uppenbarligen inte uppfattat honom som mördaren.
Kan det ha varit Lisbeth som missförstått? En stackare som försökt hjälpa hennes man, men i stället blivit utpekad som gm eller medgärningsman?
Skulle det i så fall kunna vara en nyckel för att förstå alla konstigheter runt hennes uttalanden om två gärningsmän?
https://polistidningen.se/2014/05/lennart-gustafsson-tanker-pa-palmemordet-varje-dag/
Det är ju alltid vanskligt med intervjuer som källor. Risken finns att skribenten missuppfattat den som intervjuas, särskilt om skribenten inte har tillräckliga egna kunskaper i ämnet.
Det finns ett huvudvittne som talat om en mössa lik den som Jack Nicholson hade i filmen Gökboet, och det är Inge M. (Se här, sid 362.)
Men i intervjutexten framstår det som om det skulle handla om ett kvinnligt huvudvittne. Och detaljen om den blå täckjackan motsvarar inte vad Inge säger.
Ett kvinnligt huvudvittne som verkligen talar om en blå täckjacka (men inte om en Jack Nicholsonmössa) är förstås Lisbeth Palme.
Det kan slutligen tilläggas att vittnet Anders B som berättat att han såg gärningsmannen bakifrån har ritat av den mössa som han påminde sig att gärningsmannen hade. (Bilden finns här sid 115, se även beskrivning sid 114.) Det är definitivt en mössa som är snarlik den Nicholson hade i Gökboet, se till exempel här.
Ja, den risken måste man självklart vara medveten om, och även LG kan ju ha gett felaktiga uppgifter. Både AB och IM har ju uppgett att gm bar en sådan mössa, och IM associerade till Jack Nicholsons karaktär i filmen Gökboet, så man kan ju förstås undra hur den formuleringen smugit sig in, och plötsligt kopplats ihop med det kvinnliga huvudvittnet.
Uppgifterna är dock för intressanta för att man ska avförda dem som missförstånd.
Grunddraget i historien kan trots allt vara riktig, dvs att ett kvinnligt huvudvittne misstagit sig på ett annat vittne.
Att Lennart i detta fall pratar gallimatias, är också en möjlighet, men det känns inte troligt att han skulle göra det, med de stora kunskaper i ämnet han sannolikt besitter.
Det är dock värt att fundera över, lika mycket som det är värt att fundera över den behjälpliga yngre mannen i blå täckjacka som inledningsvis förekom i Anna H:s vittnesmål.
Om mördaren bar en mössa liknande den som Nicholsson bar i gökboet så är det rätt rimligt att personer som ser mördaren på håll skulle tolka att han inte hade någon huvudbonad då mössan, speciellt på en mörkhårig person, inte ”står ut” så mycket och blir väldigt lik personens hår. Se exempelvis bilden nedan från omslaget.
Den utbuktning som finns där mössan är dubbelvikt skulle också kunna tas som öronlappar av vissa.
https://images.app.goo.gl/p9DqohbhcuPgG4eA6
Jo, precis. Vore jag tvungen att välja skulle jag gissa på det här alternativet.
Vittnet Anders D talade om en Sherlock Holmes-mössa, det är ju lite avvikande och Andes D framstår som ett bra vittne. Men en sådan mössa han nämnde behöver inte heller vara helt olik en Nicholsonmössa, se t ex den här varianten.
Vad man tycker sig se har förstås en del att göra med vad man har sett i andra sammanhang och vad man av någon anledning associerar till i en viss situation.
Känns kanske inte som den mest typiska mössan som en mördare bär men jag förstår vad du menar 🙂
Något vittne med Jack Nicholson mössa kan jag inte komma på.
Närmast tänker man på Anders B och hans toppluva, men det är nog inte han som misstagits för att vara gm i detta fall, eftersom han inte rusade fram för att hjälpa.
Det måste ha varit någon annan, och denne ”någon annan” bör då ha varit där i ett så tidigt skede att han kunnat bli förväxlad av det kvinnliga huvudvittnet, som också är lika svår att fastställa identiteten på.
Om informationen i artikeln bygger på en rad missuppfattningar mellan intervjuaren och intervjuobjektet kanske det inte är så spännande, men om framställningen i huvudsak är riktig tycker jag att ett par följdfrågor till LG vore på sin plats.
Tank om LP i ett tidigt skede av misstag verkligen pekat ut något oskyldigt vittne.
I så fall devalveras värdet av hennes utpekande av Christer Pettersson ytterligare.
Detta vill man få klarhet i.
Tack Jörgen för att du tog upp denna märkliga artikel om veteranen i Palmegruppen, Lennart Gustafsson, som alltså uttryckligen säger i Polistidningen:
”
– Det är ju ingen hemlighet att det är den förhärskande åsikten, men jag har aldrig köpt att det var en missbrukare från Sollentuna som sköt vår statsminister. Delvis är det detta faktum som gjort att jag orkat jobba kvar under så lång tid.
De delar av sin övertygelse om att Palmes mördare finns där ute, som Lennart Gustafsson har möjlighet att berätta om, bygger på den ingångsrapport som gjordes strax efter mordet. Huvudvittnet beskrev en person som hon ansåg var gärningsmannen, en man iklädd blå täckjacka och en mössa som påminde om den som Jack Nicholson bar i filmen Gökboet. Personen visade sig senare vara identisk med ett annat vittne som sprungit fram för att hjälpa.
..
Ingångsrapporten med vittnesmålet, som felaktigt pekade ut ett annat vittne som mördaren, fick ingen större betydelse. Den föll i glömska, ..
– Det glömdes bort och nämndes inte i rättegångarna.
”
https://polistidningen.se/2014/05/lennart-gustafsson-tanker-pa-palmemordet-varje-dag/
Hur kan detta förstås och stämma med vad vi vet?
Jag kan bara spekulera enligt följande. Ett kvinnligt huvudvittne, jag tror att Lisbet P åsyftas, lämnar en ingångsrapport strax efter mordet. Denna rapport har sedan aldrig offentliggjorts då den ansågs oriktig. Och dessutom är detta vittne helt okänd för den intresserade allmänheten.
Ett alternativ skulle kunna vara Anna H, som i så fall skulle ha gjort ett tidigt uttalande och syftat på vittnet Y, som ju är okänd för oss. Detta uttalande hemligstämplades tidigt.
Vad menade Lennart Gustafsson ?? Kanske Gunnar har pratat med honom.?
Lennart säger även: ”Bland annat vill han skriva en bok om sitt arbete och mordet som präglat merparten av det.”
Jag har tidigare bett Lennart Gustafsson om en intervju, men då valde han att säga nej. Jag kan försöka igen vid tillfälle, men inte nu.
Ja, det är värt en funderare.
Det framställs på det sättet; att just denna ingångsrapport, och denna förväxling har en avgörande betydelse för att LG ska tro att ”mördaren finns kvar där ute”
Det måste i så fall finnas något i denna förväxling som är så pass avgörande att Christer Pettersson inte kan komma på tal, och då ser jag som den mest närliggande förklaringen att LP har sagt något som fullständigt tar udden av hennes senare utpekande, men att det gömts undan.
Kan man gå så långt i sina spekulationer?
Det tycker jag att man kan göra.
När Krister Petersson intervjuades i Veckans Brott den 27 februari 2018 sa han inte bara att han inte trodde att Christer Pettersson var gärningsman.
Lika viktigt var kanske följande replikskifte i samma program:
Camilla Kvartoft: Lisbeth Palme, förhör ni henne igen?
Petersson: Inte kontinuerligt.
Kvartoft: Men du har talat med henne sedan du tillträdde?
Petersson: Jag vill inte kommentera om vi har pratat med henne eller planerar att prata med henne, men hon är naturligtvis en central person i den här utredningen.
Kvartoft: Ja jag tänkte just säga det, är inte det naturligt för dig som nytillträdd åklagare att tala med brottsoffret?
Petersson: Självklart.
Med tanke på Lisbeth Palmes kategoriska utpekande av Christer Pettersson som hon hållit fast vid i många år skulle det vara besynnerligt om Palmeåklagaren hade förhoppningar om att få till stånd ett bra samtal med henne efter att han själv offentligt avfärdat Pettersson – såvida hon inte redan hade sagt något som innebar att hon själv var inne på att Pettersson var, eller kunde vara, oskyldig.
Den slutsatsen förstärks av något som inträffade bara tre månader senare efter det att tidskriften Filter gått ut med sin artikel om Skandiamannen. Då gjorde helt överraskande både Mårten och Joakim Palme uttalanden som visade att de kunde tänka sig en annan mördare än Pettersson – och det efter att i nästan trettio år backat upp Lisbeth i hennes till synes tvärsäkra utpekande.
Mårten Palme som befann sig på resa i USA när Filter kom ut sa till Expressen:
”Jag kan bara säga att det här verkar intressant och jag kommer att köpa den här tidningen, Filter, och ta del av detta så snart jag kan.”
Och Joakim Palme sa i samma tidningsartikel, synbarligen något försiktigare:
”Jag har hört talas om det men inte läst originalartikeln. På det som jag hört i radio så är det väldigt svårbedömt. Det är klart att man blir luttrad av olika spår som leder i lite olika riktningar. Det har väl lärt en att vara kritiskt granskande till nya uppgifter som kommer fram och det tänker jag fortsätta med.”
Mårten Palme intervjuades av New York Times sedan han hunnit sätta sig in i vad Filter presenterade. Han sa att de nya uppgifterna om Skandiamannen ”kom som en överraskning” och tillade:
”Jag tycker det är en övertygande historia. Det är så klart en lite knepig situation eftersom vi alla trodde att Christer Pettersson var skyldig. Men om ny bevisning presenteras måste man uppdatera sina uppfattningar.”
När Mårten intervjuades i Aftonbladet i augusti samma år fick han frågan: Tror du idag mer på Skandiamannen som gärningsman än på Christer Pettersson? Han svarade:
”Jag vet faktiskt inte. Jag har väldigt svårt att värdera den frågan, att väga det mot varandra.”
Med andra ord: Christer Pettersson var inte längre den självklara mördaren ens när Lisbeths söner uttalade sig. Och när de gjorde det levde fortfarande Lisbeth. Det skulle inte ha varit likt sönerna Palme att offentligt redovisa ett ifrågasättande av modern om hon fortfarande höll fast vid vad hon så länge hävdat. Det är inte långsökt att tänka sig att hon helt enkelt hade gått ifrån sin tidigare tvärsäkerhet både i förhållande till sönerna och till Palmeutredarna.
Om det nu var så – vad kan den ändrade inställningen från hennes sida i så fall ha representerat? Där hamnar vi i mer långtgående spekulationer.
Något hände med Krister Petersson och familjen Palme mellan den 27 september 2017 och den 27 februari 2018. Den 27 september 2017 begärte Krister Petersson uppgifter från Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, då han trodde på teorin om Täbys tidigare hemvärnschef (vapensamlaren) Medan familjen Palme fortfarande trodde på Christer Pettersson. Den 27 februari 2018 var plötsligt Christer Pettersson helt ur bilden och en lösning skulle presenteras innan Krister Peterssons går i pension.
Jag tror att det som hände var att familjen Palme kontaktade Krister Petersson med något nytt, varpå Krister Petersson på nytt kontaktade vittnena vid brottsplatsen och därmed såg lösningen.
Anders W
Intressant och möjligen är man lösningen på spåren, men jag tror personligen inte det. Utan att betvivla Christer Petersson och PU:s seriositet och integritet – det har jag ingen grund för – så är är det lite för mycket kratta manegen över det hela. Peterson pratar om att han ser en lösning innan han går i pension vilket då är samma år som sekretessen för förundersökningar normalt upphör. Vidare säger han att det skulle bli en herrens liv – eller nåt liknande – om man hemligstämplade utredningen så man kommer om gärningsmannen inte längre är i livet att presentera en förklaring.
Om nu Peterssons aningar om vem som är gärningsman eller vilka som står bakom stämmer kan vi nog sluta oss till en sak; det har ingen anknytning till ett landsförrädarspåret med kopplingar till militären/AGAG/Stay behind/EAP/WACL/högerextrema poliser eller andra med en antikommunistisk agenda som mer eller mindre lösligt samarbetade över gränserna. Det skulle inte vara möjligt att presentera en sån lösning. Möjligen om man kan påvisa att det är en enskild person som ingått i några av de här nätverken som agerat helt på eget initiativ, inte annars.
Kollade för säkerhets skull om jag fått nåt svar och ser att jag behöver förtydliga. Vad jag menade var att oavsett om Peterssons aningar stämmer eller inte så kan det inte handla om ett landsförrädarspår med svenska operatörer – med eller utan stöd från annat håll.
Jag tycker artikeln är luddigt skriven och det är oklart vad Lennart menar med sina uttalanden.
Min tolkning är att han menar att huvudvittnet LP initialt pekar ut ett annat vittne (Anders B) som mördare. Och att man därifrån kan dra slutsatsen att LP aldrig såg skytten. Och att det ger att utpekandet av CP inte har något värde.
Får dock inte ihop det med Jack Nicholsson-mössan som väl borde sitta på mördaren snarare än ett vittne. Men kanske har han blandat ihop uppgifterna alternativt har den som skrivit artikeln blandat ihop det han sagt.
Johannes B.
Javisst är det luddigt.
”En mössa som påminde om den Jack Nicholson bar i filmen Gökboet”
För oss som är någorlunda pålästa i vittnesförhören är det en beskrivning som Inge M gav avseende gärningsmannen, och min gissning är att Lennart Gustavsson har påverkats av Inges beskrivning då han återger det kvinnliga huvudvittnets beskrivning.
Han blandar ihop det, men det förväxlade vittnet kan ju likafullt haft en likartad mössa.
Men Lisbeth kunde ju inte ens avgöra om gärningsmannen bar mössa eller ej.
Att Lisbeth faktiskt förväxlat gm med AB känns ju troligt eftersom han stod ungefär där hon beskrivit, iförd blå täckjacka.
Om en sådan förväxling redan var känd, utredd och lagd till handlingarna som det misstag det var – redan innan hon gjorde sitt utpekande av Christer Pettersson – handlar det ju om den enskilt största skandalen i hela historien.
Värdet av hennes vittnesmål är ju då nere på noll.
Anders Helin och Jörgen Almblad kan knappast ha varit helt ovetande.
Men, jag är inte helt övertygad om att det kvinnliga vittnet måste vara Lisbeth, och att det utpekade vittnet måste vara Anders är ju långt från säkert.
”Personen visade sig senare vara identisk med ett annat vittne som sprungit fram för att hjälpa”
Den beskrivningen stämmer inte på Anders, och tyvärr vet vi inte hur killarna i Hans J:s taxi var klädda.
Om någon av dem bar en blå täckjacka och mössa kan det ha varit någon av dem, även om de borde varit på platsen 10 sekunder efter mordet som tidigast.
Eller ett för oss okänt vittne.
Skandiamannen klarar sig åtminstone denna gång.
Jörgen, LG menar hur förväxlingsteorin uppstod.
”Ingångsrapporten med vittnesmålet, som felaktigt pekade ut ett annat vittne som mördaren. Den föll i glömska, ett av otaliga dokument producerade under stress med hjälp av en Facit skrivmaskin och tippex.– Det glömdes bort och nämndes inte i rättegångarna. ”
Jag antar att LG menar att förväxlingsteorin var fel och att Lisbeth sett gm.
JB.
Ingångsrapporten bygger på en felaktig slutsats om att Lisbeth sett gärningsmannen, men att de upptäckte detta senare.
”Personen visade sig senare vara identisk med ett annat vittne som sprungit fram för att hjälpa.”
När, och hur drogs den korrekta slutsatsen som man inte drog i ingångsrapporten?
Genom ytterligare förhör med Lisbeth, eller genom konfrontation?
Jag drar slutsatsen att det kan finnas ett icke offentliggjort vittnesmål där det tydligare framgår att det är ett missförstånd som ligger till grund för hennes utpekande.
Jag ser inte att Lennart Gustavson tycker att förväxlingen går i den riktning som du beskriver JB.
Tvärtom så har han ju en helt annan teori om vem gärningsmannen är, och han underkänner hennes utpekande, och det kan ju knappast bygga på någon annan slutsats än den han beskriver.
Att frågan inte aktualiserades av försvaret eller av utomstående ”expertis” som bevakade rättegångarna har alltid förundrat mig.
Allt låg ju vidöppet, och vittnet med blå täckjacka satt ju där i rättssalen och berättade exakt var han stod och hur hon tittade på honom och vädjade om hjälp.
Att det inte ringde en klocka någonstans är häpnadsväckande. Likheterna med hennes egen beskrivning är ju slående.
Vid det tillfället stod gärningsmannen ett par meter snett bakom henne inne på Tunnelgatan innan han tog sina berömda studsande steg och försvann
Jörgen, vad gäller LG så tror jag att han menar att Lisbeth såg gm, men han tror ej på CP-spåret.
” När, och hur drogs den korrekta slutsatsen som man inte drog i ingångsrapporten?
Genom ytterligare förhör med Lisbeth, eller genom konfrontation? ”
Nej, den tillkom troligen under villkor att inga såna ansträngning fick göras. AB var ju inte speciellt lik signalementet hon gett därför hade en konfrontation kunnat omintetgjort hela slutsatsen – om hon sagt att hon såg nån annan än AB. Sedan föll den i glömska.
Inser nu efter ytterligare en genomläsning att det med största säkert rör sig om Lisbeth.
Varför skulle vittnesmålet annars tillmätas så stor betydelse för hans ”övertygelse om att mördaren är kvar där ute.”
”Han tillägger att det kan vara svårt att sätta sig in i stämningen och den enorma arbetsbörda som präglade polisarbetet den första tiden. Ingångsrapporten med vittnesmålet, som felaktigt pekade ut ett annat vittne som mördaren, fick ingen större betydelse. Den föll i glömska, ett av otaliga dokument producerade under stress med hjälp av en Facit skrivmaskin och tippex.
– Det glömdes bort och nämndes inte i rättegångarna. Det fanns så enormt många lösa trådar, uppslag och spår att ingen, kunde hålla koll på allt.”
Det är osannolikt att ett vittnesmål från Lisbeth Palme kan ha fallit i glömska bara sådär.
Det ligger närmare till hands att tänka sig att man högst medvetet smög det åt sidan, eftersom det var en pinsamhet, och inledningsvis var man ju också fullständigt ointresserade av hennes vittnesmål.
Det var senare spaningsledningar som plockade fram henne som huvudvittne, men då måste man ju förstås sopa detta vittnesmål under mattan.
Skandalöst!
Ja, det är helt klart att det inom den tidiga Palmeutredningen fanns tydliga tankegångar som gick ut på att Lisbeth pratade om Anders B, inte om mördaren. Så här skriver jag i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, sid 787:
Tvivlet på att Lisbet verkligen sett mördarens ansikte fanns tidigt i utredningen. Den 25 mars förhörs hon alltså av Holmér själv, för övrigt hemma hos Ebbe Carlsson. Han låter henne prata utan att ställa några kritiska motfrågor. Hon kommer nu, nära en månad efter mordet, med nya distinkta detaljer i signalementet på gärningsmannen: han har ”ljus” och ”stirrande” blick, bulliga kindknotor, vit överläpp, ett ”kompakt” utseende.
Holmér protesterar inte men han tror inte på henne. Till sin förtrogna Åsheden säger han:
– Hon har ögonvittnets skräck när hon beskriver den här mannen. Men om hon har rätt…
– När är det hon tittar upp? Det kanske är mycket senare än hon upplever. Den här mannen som tittar på henne kanske är en skräckslagen åskådare som drar sig undan? Det kanske är den berusade herr B…?
Är det sant som Holmér själv skriver att han vid det tillfället var benägen att klassa Lisbet som ett mindre tillförlitligt vittne? Det är mycket troligt. Låt oss notera denna bakgrund: drygt en vecka före förhöret hade Lisbet deltagit i en valkonfrontation med ”33-åringen” och inte kunnat peka ut honom. Kort tid därefter hade K G Svensson försatt den misstänkte på fri fot. När Holmér hörde henne hade han själv fortfarande inte släppt detta spår utan var tvärtom mitt inne i kampen mot Svensson. Lisbets oförmåga att peka ut ”33-åringen” gjorde det därför naturligt för Holmér att ifrågasätta om hon verkligen sett gärningsmannens ansikte.
Inte desto mindre talar mycket för att han den här gången har rätt i sak: Lisbet kan mycket väl ha försökt beskriva Anders B i tron att det var han som var mördaren. Holmérs slutsats att Lisbet gör denna fatala sammanblandning har för övrigt fått stöd av K G Svensson – just detta är en av de få frågor där de två gamla fienderna är eniga.
Det kan tilläggas att den Åsheden som nämns är DN-journalisten Ann-Marie Åsheden. Holmér hade under sin tid som spaningsledare ett hemligt avtal med Dagens Nyheters chefredaktör. Innebörden var att Åsheden och han skulle ses återkommande och prata om mordutredningen utan att hon fick skriva ett ord om saken. Först när – och om – han gav sitt tillstånd skulle hon få använda sitt material. Arrangemanget var inte ens känt av DN:S kriminalreportrar som bevakade Palmemordet. Däremot hade Holmér genom överenskommelsen skaffat sig en hållhake på DN:s chefredaktör – om han irriterade sig på tidningen kunde han helt enkelt stoppa publicering av det unika materialet.
Åsheden kom under 1987, med Holmérs tillåtelse, att publicera en rad artiklar i DN om samtalen med Holmér. De publicerades också samma år i bokform under titeln Jakten på Olof Palmes mördare: de tre första månaderna. Inte oväntat gav de en mycket positiv bild av Holmér. Hon återkom långt senare till temat i en uppföljande bok, Förbannelsen – Hans Holmérs öde.
K G Svensson redovisade sin uppfattning att det i själva verket var Anders B Lisbeth när han hördes av juristkommissionen den 7 januari 1987. Det är ett långt förhör, jag hoppas kunna presentera det här på bloggen vid tillfälle.
Tack Gunnar för förtydligandet.
Vad var det för uppgifter som HH och KG Svensson fått veta som gjorde att dem misstänkte att hon förväxlat gm med AB ?
Var detta allt ?
”Hon kommer nu, nära en månad efter mordet, med nya distinkta detaljer i signalementet på gärningsmannen: han har ”ljus” och ”stirrande” blick, bulliga kindknotor, vit överläpp, ett ”kompakt” utseende.”
Som jag tolkar det handlade det helt enkelt om:
– att Anders B befann sig ungefär där Lisbeth placerar mannen hon beskrev,
– att Lisbeth bör ha kunna se Anders tydligt från sin egen position,
– att hennes beskrivning av mannen hon sett stämmer hyfsat bra på Anders
– samt att hennes berättelse om att mannen inte verkar benägen att hjälpa henne när hon söker hans blick stämmer väl överens med det som är känt om Anders, han höll sig kvar i porten en stund eftersom han inte visste om skottlossningen var över.
Gunnar Wall
DN:s Holmérserien är ett viktigt dokument i Palmeutredningen. Men det är också DN:s artikel om Olof Palme, på årsdagen för mordet, det kommer att vara tydligt när lösningen presenteras. Hade DN:s och PU:s samarbetet varit bättre och inte bara begränsat sig till Holmér/Åsheden, då hade mordet lösts 1987.
Detta förhör med K-G Svensson vore mycket intressant att läsa.
Jag är betydligt mer övertygad nu än jag tidigare varit om att han hade helt rätt i det avseendet.
Anders B har då blivit central i två förväxlingsdebatter, och den andra debatten är jag betydligt mer osäker i.
Jag tror inte att vi kommer att få något bra svar där, och för min del varierar det lite från dag till dag vad jag tror.
Var han vid La Carterie eller inte?
Den enda möjligheten att komma närmare svaret på den frågan tror jag är om mannen i skyltfönstret gått
att belägga i något förhör.
Här knyter Nicola an två observationer som skett mycket nära inpå varandra, och man kan i så fall med betydligt större säkerhet fastställa platsen för mötet.
Intressant om man förhört denne man.
Det borde inte ha varit något problem om man sökt svaret, men gjorde man det?
Också den tjänstgörande väktaren Anette K kan ha fått frågan i sitt fortfarande sekretessbelagda förhör.
Tänk att en intet ont anande man på väg hem från en festkväll, en kock och en man som knåpar i ett skyltfönster diskuteras 34 år senare.
Det måste tillhöra ovanligheterna.
Förhör och annat material från Juristkommissionen, Parlamentarikerkommissionen och Granskningskommissionen finns på Riksarkivet i Marieberg i Stockholm. Det är sammanlagt ett mycket omfattande material. Det allra mesta omfattas inte av sekretess. Det betyder att sakuppgifter som inte Palmeutredarna lämnar ut kan finnas tillgängliga i kommissionernas material.
Jag har med största sannolikhet det nämnda K G Svenssonförhöret någonstans i mina gömmor men hinner inte leta nu.
För den som är intresserad av hur material av den här typen kan se ut rekommenderas ett besök på MOP-arkivets avdelning för material från Juristkommissionen. Där finns tyvärr inte det nämnda förhöret, inte ännu i alla fall. Däremot ett annat men betydligt kortare förhör med K G Svensson. (Det kan tilläggas att kommissionen använder beteckningen ”intervju” eller ”samtal” i stället för förhör. Det kan låta lite slappare. Men kvaliteten på materialet är generellt högre än på många polisförhör.)
Jörgen G
Jag kan inte förstå varför du tror Nicola såg Anders B gå bakom paret Palme vid La Carterie butiken, 25 år efter det att kriminalkommissarie Jan Olsson och Ulf Åsgård i Gärningsmannaprofilen sa att Nicola ”säger sig ha mött Palme vid La Carterie butiken” (GMP s. 97) och 33 år efter det att Anders B sa att ”han gick bakom sällskapet från banklokalen fram till dess att händelsen inträffade” (FUP 110)
Det är uppenbart att Nicola såg Anders B gå bakom paret Palme vid Dekorima butiken, eftersom Anders B bara gick bakom paret Palme från banklokalen till Dekorima butiken. Utredningen kommer ingenstans förrän alla har förstått detta.
Anders W.
Nej jag uttryckte mig dåligt. Jag skrev ”var han vid La Carterie
eller inte?”
Den riktiga formuleringen borde ha varit ”Var Nicola vid La Carterie eller inte?”
Jag tror alltså inte att Anders var ända där uppe, utan jag tar ett ja på den frågan som en intäkt för att det var en annan man som förföljde.
Däremot kan han ha mött Palme närmare mordplatsen, och ju närmare desto mer sannolikt att det var Anders.
laggargunnar
Den enda personen som var ”iklädd blå täckjacka och en mössa som påminde om den som Jack Nicholson bar i filmen Gökboet” var GM. Enligt Lisbet P, Inge M, Ann-Charlott H och Leif L gick han och tittade på den liggande mannen, några sekunder, innan han jogade in i gränden,
Varför sköt inte mördaren flera skott, om meningen var att även skjuta Lisbet? Var båda skotten mot Olof i alla fall? Enl. ögonvittnet Eva L. så gick Olof i backen först efter det andra skottet. Enl. prov utförda av SKL. sköts Olof på ett avstånd av 10- 30 cm:ers avstånd och Lisbet på ett avstånd av 70- 100 Cm:ers avstånd. Anders D. säger att dom stod vända mot varann och pratade. Försökte mördaren vända Olof för att nå ryggen och det första skottet då missade och nuddade Lisbet i stället? Ser man bilder av Lisbet:s kappa tyder det på att skottet gått rätt vågrätt genom, som om hon varit stående ännu vid det första skottet.??
”Var båda skotten mot Olof i alla fall? ” Det är mycket troligt eftersom det andra kom så snabbt och GM inte skulle ha haft tid att sikta om, inte möjlighet att rikta ett lika välriktat skott mot ett rörligt mål, en människa som han inte kunde pricka lika optimalt bakifrån i ryggen för att döda. Om Palme hade fallit någon bråkdel av en sekund senare, dvs först raglat aningen, hade det andra skottet sannolikt träffat honom i ryggen och kanske upp genom hals och huvud underifrån om siktet var konstant. Ett tredje skott mot Palme hade vait överflödigt, obefogat.
”Försökte mördaren vända Olof för att nå ryggen och det första skottet då missade och nuddade Lisbet i stället? ” Nej, vittnesmålen inklusive Lisbets är tydliga att kronologin var den omvända.
Den mest sofistikerade mördare kan stöta på komplikationer. Jag har spekulerat att mördaren ville att myndigheterna skulle få reda på att ett kort möte ägt rum: annars hade brottet blivit professionellt och noggrant utrett, vilket inte har skett. Om Lisbet dödats, hade mördaren haft svårare att komma undan. Att hon nu träffades och som överlevande med fog blev paniskt rädd för sitt och de sinas liv kunde ingen mördare ha räknat med om han så hade försökt rikta ett skadande men icke dödande skott – inget man kan göra med någon större visshet om framgång. Det blev bara en bonus för mördaren. Till yttermera visshet ledde till spekulationer om bristande professionalitet.
Tvenne offer, ingen som kunde tala direkt (med undantag för vittnena som sett en grupp, vilket mördaren inte kunde ha förlitat sig på eller ha påverkat mycket med planering): vad skulle då ha stoppat en utredning? Hur hade Holmérs kupp då blivit möjlig?
PJ
Är helt enig med dig i din bedömning att båda skotten var avsedda för Olof.
Därmed faller argumentet som ofta anförts mot en professionell attentatsgrupp att mördaren måste varit en amatör eftersom han missade Lisbet.
Nu var det ytterst nära att även Lisbet hade strukit med eller blivit allvarligt skadad av det andra skottet men mördaren var säkert likgiltig inför risken att Lisbet eller någon annan som råkat hamna i skottlinjen kunde dödas eller skadat. Det var en risk man fick acceptera för att uppnå målet att eliminera Olof.
Jonas,
Ja, din andra punkt var närbesläktad med vad jag slarvade till. Det skulle ha stått: ”Till yttermera visso ledde det till spekulationer om bristande professionalitet.” Man hade extra tur med andra ord. Mördaren hade kunnat vidtaga många utstuderade åtgärder för att te sig amatörmässig men ett skott som ger endast en rispa i huden är i svåraste laget. Kanske däremot mordplatsen – om ett möte kunde förbli hemligt för alla utom vissa myndighetspersoner – var just ett sätt att inte te sig professionell (GM eller hans anhang kunde nog en del mordhistoria).
Mer än sannolikt har du rätt i att risken att döda Lisbet eller andra inte skulle ha givit den kallhamrade mördaren samvetskval. Och kanske fyra välriktade skott, att arkebusera Olof och sedan Lisbet, hade varit väsentligt mer än dubbelt så vanskligt att uppnå som två, och med liten extra vinst. Men min spekulation igen: Lisbet i livet kanske kunde ha spelat en viktig passiv, ovetande roll i en konspiration som inkluderade att stoppa en riktig utredning. Det är klart att ett möte i kombination med Lisbet i livet kan tyckas ha varit en stor nackdel för en komplott: möjlighet till perfekt identifiering av GM. Men om poängen var att vissa makthavare snabbt skulle få nys om att ett möte ägt rum var det ett pris man var redo att betala.
Skottvinkeln genom Lisbeths kappa är svår att dra några säkra slutsatser av, allt handlar om hennes kroppsvinkel i förhållande till skottvinkeln.
Skottet ser ut att ha aningen uppåtriktat, men det gäller ju bara om hon stått helt vertikalt, med kappans söm exakt horisontellt.
Men ju mer hon vinklar kroppen till höger desto högre kommer utgångshålet i kappan att vara i förhållande till ingångshålet.
Om hon vinklat kroppen i riktning mot Sveavägen (höger)samtidigt som hon vridit sig moturs (vänster) så kan det se ut precis som det gjorde.
Gör man en sådan kroppsvridning kommer också kroppen automatiskt att vinklas ut mot Sveavägen i samma rörelse.
Skottvinkeln kan t.o.m. ha varit svagt nedåtriktad, trots att det ser annorlunda ut om man bara ser till hålen i kappan.
Men hon måste ha stått upp.
Om Olof sköts med det andra skottet, och det första som träffade Lisbeths kappa; blir ju slutsatsen att han missat Olof av någon anledning.
Kanske blev Olof varskodd och vred sig undan i riktning mot tunnelbanenedgången? (vänster)
Det var ju också i den riktningen kulan hittades.
Niklas B.
Det första skottet var ett vådskott/en miss som nuddade Lisbet, meningen var inte att även skjuta Lisbet. Efter det andra skottet tar han två steg bakåt och två steg till vänster österut in i Tunnelgatan, vänder sig och tittar på Olof från norr, går därefter några steg över Tunnelgatan och tittar på Olof från söder, kanske även en tredje gång från väster, innan han joggar iväg, 10-15 sekunder efter skotten. Efter 25 meter vänder han sig igen och tittar på mordplatsen, innan han börjar springa mot Luntmakargatan.
Vittnet Inge M: ”Han som sköt, efter skotten så tog han ner handen lugnt och fint, tog ett par steg bakåt och kvinnan hon vände sig om och ropade. Då rör han sig lugnt och försiktigt, backar han och vänder sig om och går – och tittar ett par gånger, sen så försvinner han och joggar bort.”
Lisbeth P: ”Det är en väldigt kort tidsrymd. Det börjar komma folk. Men jag uppfattar att den personen som jag har sett stirra har förmodlingen under tiden som jag sökt mig bakåt för att få hjälp gått över till
andra sidan Tunnelgatan, och jag noterar fragmentet av at han springer bort.”
Du verkar veta exakt hur allt gått till. Själv är jag öppen för tre alternativ: Första skottet var ett misslyckat skott mot Olof som träffade Lisbet, Andra skottet var ett misslyckat skott mot Lisbet men där mördaren trodde att han lyckats döda henne, Andra skottet var ett extra skott mot Olof som dock träffade Lisbet och när mördaren såg att Olof träffats brydde han sig inte om att skjuta mer. Vet du förresten också vem mördaren är, du som verkar så säker på allt?
Verkar som om Skandiamannen visste på förhand vem som ”låg där.”
Jag var alldeles bakom affischpelaren när jag hör skott nr. två. Sedan när jag kommer ner på insidan av trottoaren, är jag nära att snubbla över en person som ligger på marken. Jag börjar fundera om jag skall stanna eller skynda vidare.
Många frågor inställer sig här: Stod Skandiamannen och pratade med paret Palme vid affischpelaren?
Varför nämna just denna pelare? Det normala hade väl ändå varit att skynda vidare och inte stanna kvar om det var så som han själv trodde, ett fyllebråk? Nehej… Plötsligt var det ingen brådska hem.
Niklas.
Förstår inte hur du kan utläsa av förhören att han på förhand visste vem som låg där när han säger precis tvärt om.
Han trodde att det var någon ut A-laget, och tänkte gå vidare till tunnelbanan, men upptäckte snart att det rörde sig om något betydligt allvarligare eftersom det rann blod ur munnen.
Vad i detta tyder på att han pratat med Palme vid annonspelaren?
Jörgen G.
Om du tror att Skandiamannens förklaringar är riktiga, så stämmer ju inte mitt resonemang. Min teori var ju här att Skandiamannen ville dölja en ev. inblandning i mordet med sitt då, ”påhittade” uttalande om A- lagare. Om Skandiamannen verkligen trodde att detta var en A- lagar -uppgörelse hade han nog åkt hem, så brott som han påstod sig ha, detta hade varit det mest naturliga beteendet enl. min uppfattning.
Här ett möjligt scenario/ Skandiamannen dröjde sig kvar vid annonspelaren efter diskussion, paret Palme gick då vidare tillsammans med mördaren. Svårt att få allt till enbart tillfälligheter, när det gäller denne Skandiaman.
Niklas B skriver ” Skandiamannen dröjde sig kvar vid annonspelaren efter diskussion, paret Palme gick då vidare tillsammans med mördaren. ”
Paret Palme skulle alltså ha mött både mördaren och Skandiamannen vid annonspelaren. Konstigt att taxiföraren Anders D bara såg tre personer på trottoaren inte fyra.
Ser inget konstigt i att Skandiamannen först tror att det rör sig om ett fyllebråk men när han tittar närmare på den liggande mannen ser han en kraftig livshotande blödning som skiljer sig från de skador som brukar uppstå vid fylleslagsmål och inser att det rör sig om något helt annat. Han erinrar sig smällarna han nyss hört och förstår att det han ser kan röra sig om en livshotande skottskada. Han hade ju en viss medicinsk utbildning i Första hjälpen så han har en viss förmåga att bedöma en skadebild
När han väl insett att mannen på marken kan ha blivit skjuten är det naturligt för honom att börja spana efter vart skytten tagit vägen. Då tittar han inåt gränden och ser Lars J titta fram bakom byggbarackerna och tänker att det kan vara skytten som står där
Niklas B
Jag förstår inte riktigt varför vi ska sitta och skarva fram fantasifulla scenarier om vi inte har någon grund att bygga dem på.
Annonspelaren stod ju där, och att han anger den som referenspunkt i ett sammanhang är ju inte alls speciellt konstigt.
Menar du kanske att det misstänkta är att Inge M också säger något om en händelse vid samma annonspelare, som han inte riktigt kan sätta fingret på, och att det skulle ha med Skandiamannen att göra?
Långsökt i så fall tycker jag.
Det är väl ganska naturligt att man kan omvärdera sitt beslut att gå vidare till tunnelbanan om man upptäcker att händelsen är betydligt allvarligare än man först trott.
De flesta normalt funtade människor som mött Lisbeths vädjande blick hade förmodligen stannat.
Hade han skyndat vidare så hade det verkligen sett konstigt ut.
Han ville ju förstås hinna med tåget, men livet hängde ju inte på det.
Vi har lite olika syn på vad som är märkligt, men jag förstår att du inte vill knyta honom till mordet I så måtto att han höll i revolvern alla fall.
Jonas J / Jörgen G.
Har för vana eller ovana att i mina kommentarer lämna öppet för läsarnas egna tankar, inte så detaljrika kommentarer helt enkelt. Som Du Jörgen själv gissar, så ingår Inges reklampelare i mina funderingar, fast jag inte skrev ut dem. Även Du Jonas förstår nog att det är lätt att gömma sig bakom annonspelare, dessutom i den då rådande skymningen. Den som Anders D. ser samtala med paret Palme är endera Skandiamannen eller mördaren, ”han ser tre personer”. Det som tyder på inblandning i mordet är nog att Skandiamannen stannade kvar vid platsen, han kunde ju inte bara åka hem. LP:e talade om två, men inget kom ut offentligt om ”dessa två”, var Skandiamannen den ena? Jörgen G/ Skandiamannen var nog en för skör person, för att utföra själva mordet. Jörgen G/ Var sätter du gränsen mellan fantasi och verklighet, när vi alla står på ruta ett i Palmemordet ? Min kommentar kan nog betraktas som en trovärdig lösningsmodell, som följer vissa fakta.
Niklas B skriver ” Det som tyder på inblandning i mordet är nog att Skandiamannen stannade kvar vid platsen, han kunde ju inte bara åka hem. ” Ser inte det anmärkningsvärda i att Skandiamannen i likhet med andra vittnen stannar på mordplatsen i stället för att bara åka hem. Står du några meter ifrån när en människa blir ihjälskjuten hade det varit mera anmärkningsvärt om du bara ryckt på axlarna och gått därifrån. Kom ihåg att 1986 var dödsskjutningar på allmän plats ytterst sällsynt till skillnad från i dag när det dessvärre nästan har blivit vardagsmat.
Att Skandiamannen eller mördaren stått gömd bakom annonspelaren medan den andre pratat med makarna Palme är en hypotes som inte stöds av några kända fakta
Niklas!
Den omständighet som till hundra procent varit den drivande faktorn i Samtliga hypoteser om Skandiamannen är att han inte varit på platsen efter mordet.
Att han helt enkelt ljuger om sin närvaro.
Den slutsatsen bygger på en övertro på förhörsprotokollen, och att man däri kan hitta stöd för en sådan slutsats.
Det kan man inte.
Tvärtom.
I din teori var han kvar på mordplatsen, och ska just därför misstänkliggöras för inblandning.
Du har absolut noll fakta bakom dina spekulationer, så säg inte att du bygger dem på fakta, men fortsätt gärna att spekulera, det står dig helt fritt.
Att Skandiamannen passerade annonspelaren på väg hem kunde han knappast påverka. Och att han i efterhand kommit fram till att den knall han hörde när han befann sig någonstans norr om pelaren måste ha varit det andra skottet är helt normalt.
Jonas J./ Som jag skrev, allt kan knappast bara vara tillfälligheter när det gäller Skandiamannen. Är man inblandad och har fört samtal, kan man bara inte åka hem, polisen hade nog hämtat honom redan samma natt. Det som är ett mysterium är nog att LP:e inte nämnt något om Skandiamannen och inte heller om några samtal överhuvudtaget.
Niklas B skriver ” Är man inblandad och har fört samtal, kan man bara inte åka hem, polisen hade nog hämtat honom redan samma natt. Det som är ett mysterium är nog att LP:e inte nämnt något om Skandiamannen och inte heller om några samtal överhuvudtaget. ”
Vem har sagt att Skandiamannen var inblandad och förde samtal ? Niklas förutsätter ju det som är upp till honom att bevisa. Som jag påpekat är det inget anmärkningsvärt med det faktum att skandiamannen stannade på platsen och inte bara åkte hem som tyder på att han skulle vara inblandad i mordet.
Att Lisbet inte nämnt något om Skandiamannen är inget mysterium om han inte var inblandad utan bara ett av ett stort antal vittnen. Att LP inte nämner något möte eller samtal med mördaren och eventuella medgärningsmän i offentliggjorda förhör beror antingen på att inget möte ägt rum eller att Lisbet fått instruktioner från högre ort om att ett möte inte fick komma till allmänhetens kännedom av hänsyn till exempelvis Olofs eftermäle som statsman eller förhållande till främmande makt.
Jörgen G. Kan tänkas att Skandiamannen stod och iakttog händelsen skymd bakom pelaren. Chevamannen säger att han kom fyra till fem min. efter mordet och kan inte ha gjort det. Man behöver inte vara så synlig alla gånger, det går att hålla sig lite på avstånd i det då rådande mörkret. Gissar att de flesta samlades i en snäv cirkel kring den liggande efter skotten, då är det inte alls lätt att iakttaga omgivningarna. Skandiamannen ljuger inte om sin närvaro, han var bara inte i händelsernas absoluta centrum. Skall pausa lite med kommentarerna en tid, vi närmar ju oss småningom årsdagen av mordet, hoppas att man då kommer med någon form av information om utredningsläget. Min åsikt är nog fortfarande att Skandiamannen är inblandad i mordet, dock inte som gärningsman. Jörgen, fakta kan man nog hitta, men svårare att hitta absolutfakta. Tror inte någon heller kan bygga teorier i detta läge på absolutfakta, åtminstone inte jag.
Niklas.
Jag menar att om Skandiamannen befunnit sig på platsen och således talar sanning i allt väsentligt han berättat om, så finns inte något kvar man kan misstänkliggöra honom för.
Jag trodde åtminstone så, tills dess du lanserade motsatsreorin: att det i stället är att han stannade kvar på mordplatsen som gör honom suspekt.
Man undrar då vad den stackarn skulle ha gjort för att inte bli misstänkliggjord.
Du tänker dig att han talat med Palme vid annonspelaren, just för att han nämner att han var på väg i den riktningen när han hörde skottet.
Om jag då förstår rätt så ljuger han om sina förehavanden fram till skedet då han står vid Palmes fötter och funderar på vad han ska företa sig härnäst.
Sedan börjar han tala sanning.
Den första delen i hans vittnesmål där han ljuger grundar sig på Inge M:s ”det är något med den jävla annonspelaren som jag inte kan komma på”
Jag håller med i din slutsats att han inte var i händelsernas absoluta centrum, och jag tror personligen att han kom drygt en halv minut efter mordet.
Jag grundar det antagandet på en del omständigheter som jag tidigare redovisat.
Det befann sig minst 13 personer på vid mordplatsens omedelbara närhet inom 45 sekunder.
Och då räknar jag inte in de som satt kvar i bilarna.
De tidigaste förmodligen bara tio sekunder efter mordet, och sedan droppade de in vartefter.
Att en ensam försynt stackare försvinner i villervallan är inte konstigt. Tvärtom.
Lisbeths upplevelse av två gärningsmän kan man faktiskt fundera över, men jag kan inte se ett enda argument varför en av dem skulle vara Skandiamannen?
(Vet inte hur jag börjar på ny tråd så jag skriver här. Du får gärna flytta posten, Gunnar.).
Sven Anérs tillbakadragande av anklagelserna mot polisen AA.
Vet inte om du Gunnar, eller andra, vetat om/hittat fram till detta material tidigare, fast tydligen ska Sven Anér innan sin död ha dragit tillbaka sitt 31-åriga, tvärsäkra, påstående om att AA varit ”Dekorima-mannen”, som stod med Walkie Talkie, och blev sedd av två ‘finska kvinnor’ på mordnatten, innan han själv dog? (jag sätter frågetecken efteråt, för att fråga om detta verkligen är/kan vara sant). Syntaxen i nedanstående länkade text påminner förvisso väldigt mycket om Sven A:s något snåriga formuleringar i tidigare (blogg-)sammanhang. Men var det så att han verkligen ångrade sig, och drog tillbaka sina tvärsäkra påståenden om AA, innan han dog, och att detta aldrig kom till ‘allmänhetens’ kännedom? Jag blev själv något snopen eftersom jag trodde att SA verkligen, och för alltid, huggit sin tes i sten, och aldrig någonsin kunde tänkas göra avbön ifrån denna. Men när jag läst den länkade texten så förefaller den vara autentisk. Är denna text ‘allmänt känd’ i dessa sammanhang/här på din blogg, eller är det något nyupptäckt? Jag hade aldrig tidigare stött på detta.
Avgör/bedöm/Kommentera själv:
https://moparkivet.wordpress.com/dokument/utpekandet-togs-tillbaka-2017-sven-aner/?fbclid=IwAR119VV7fqumQiQXLAHzqtn_PQiWLBz6rJj-13vsHAZOyYr2xZV6cBSI_Rc
Jag låter din kommentar ligga kvar där den ligger. Hade jag haft mera tid för bloggen så hade jag nog postat ett inlägg med en egen rubrik om detta. Men jag sliter, som jag nämnt tidigare, med en bok som snart ska vara klar och sköter bloggen så lättsamt jag kan.
I vilket fall: det här materialet är nyligen utlagt på MOP-arkivet som är en seriös webbsida med fokus på att publicera dokumentation kring mordet på Olof Palme. Jag har så mycket koll på omständigheterna kring denna publicering så att jag kan garantera att texterna som nu lagts ut är skrivna av Sven Anér. Men jag kände inte till dem förrän helt nyligen och jag visste inte heller att han under den sista delen av sitt liv ändrat uppfattning och backat från sitt utpekande av den före detta polisen, numera politikern AA.
Debatten om Sven Anérs utpekande av AA har dykt upp många gånger på den här bloggen under årens lopp. Och jag har – som en del av er vet – hävdat att detta utpekande byggde på lösa spekulationer. Som en liten avslutning på den debatten kan det därför vara av intresse att det blir känt att Sven Anér till sist backade från alltihop.
Däremot menar jag att den förklaring han kom fram till är lika verklighetsfrämmande som hans tidigare utpekande. Han menade alltså i dessa sena skriverier att de som låg bakom mordet hade arrangerat en sinnrik komplott för att lura honom själv och journalistkollegan Olle Alsén att tro att det var AA som var mördaren. I förbifarten utnämner han då också de två kvinnorna, Anneli och Anki, som vittnat om sina iakttagelser på Sveavägen, till medagerande i komplotten.
Det är enligt min mening fullständigt bisarrt att komma med en sådan anklagelse, i synnerhet som AA aldrig pekats ut av Anneli och Anki. Det var Anér och Olle Alsén som på lösa grunder kom fram till att den walkie-talkieman kvinnorna berättade att de hade träffat på var AA. Ska man leta efter någon som lurat Sven Anér i denna fråga så var det rimligtvis han själv.
Det är inte första gången – och säkert inte heller den sista – som personer med intresse för statsministermordet har dragit tvärsäkra slutsatser i skuldfrågan på grundval av bristfälligt underlag. Publiceringen av Sven Anérs sista tankar om AA är en påminnelse om den saken och kan också ses som en maning till försiktighet i den fortsatta debatten i ämnet.
Finskorna har mig veterligen aldrig någonsin pekat ut AA, och några kopplingar till gymet i fråga tycks inte heller finnas.
Har för mig att AA bodde på södra sidan dessutom.
Vilken roll Olle Alsén spelat i SA:s slutsatser vet jag inte, men jag gissar att den är betydande.
Mannen skulle ha ett typiskt finskt namn och det har inte AA.
Han har ett estniskt namn.
Estniska är ganska likt finska för ett otränat språköra, och många ord är lika, men att två äkta finskor skulle luras till att en svenskfödd estländare var finne är helt orealistiskt.
Man sökte någon lämplig person och hittade AA.
Det är väl ett bra exempel på att spänna vagnen före hästen…
Ansvarslöst.
Rätta mig om jag har fel, men visst fanns det även ett annat ”kort namn” (finskt) som det även talades om istället för AA?
Jag har för övrigt alltid tänkt mig att flickornas observation inte är ett falsarium men att det inte skedde vid mordplatsen utan i närliggande omgivning – vilket torde tillstyrka WT-observationerna.
Vi kan väl säga att uppgifterna går lite i sär.
De verkar inte vara överens om i vilken riktning de gått, eller vilken biograf de besökt.
Hon pratar om en film som med största sannolikhet är ”Manhunter” (Röd drake) men den hade premiär på vårkanten 1987.
Lite konstigt också att de kommer på att gå att titta i en möbelaffär som ligger en halv kilometer från Kungsgatan kl 23 på kvällen i minus 7 och snålblåst. (F.ö samma möbelaffär som Mårten sett grandmannen stå vid)
Nedsläckt och stängt.
Nej finskornas trovärdighet kan nog ifrågasättas en del.
De har kanske sett något någon gång, men det verkar minst sagt luddigt i fråga om när och var.
Att SA på eget bevåg skarvat in AA i historien gör det hela inte bättre.
SA fick dock en del hotfulla mail och avsändaren ville tydligen att AA skulle kopplas till dem, genom att använda bokstavsomkastningar i hans egentliga namn.
En elaking som jävlats med SA och AA troligtvis.
Jörgen
Delar att kvinnornas trovärdighet kan ifrågasättas vad gäller plats, klockslag och orsaker till rörelsemönster. Jag har dock svårare att avfärda kärnuppgiften, dvs att man observerat någon med WT i området och att det är den aktuella kvällen det skedde (annars torde det vara ointressant) Av det jag läst/hört ser jag inte anledning till att ljuga fram uppgiften många år efter mordet. Synd dock att uppgiften kom att misstänkliggöra vissa personer.
Ok, tack för klargörande, Gunnar!
Då undrar jag, vem var det Anki och Anneli pekade ut?
Är AA intervjuad nån gång om detta?
Märkligt i sammanhanget är också att AA som offentligt pekades ut som statsministermördare, som fick en hel bok upkallad efter sig, inte gjorde nåt väsen av det. Enda orsaken jag kan tänka mig är att AA inte vill att gamla synder från polistiden ska framkomma i en ev. förtalsrättegång och förstöra hans civila karriär.
Det var bara den ena kvinnan, Anki, som tyckte sig känna igen en man från ett gym i Upplands Väsby. Även om vi utgår från att hennes och Annelis berättelse i stora drag är riktig behöver hon inte ha haft rätt i just den detaljen. Och såvitt jag vet finns det ingen person som utredarna har knutit till deras observation.
För min del menar jag att det är troligt att de verkligen såg en man med walkie-talkie på Sveavägen under mordkvällen. Jag har heller ingen anledning att betvivla att Anki associerade till en man med finsk bakgrund som hon träffat på i Upplands Väsby. I övrigt får man vara lite försiktig, inte minst eftersom kvinnorna lämnade sina uppgifter flera år efter mordet. Eftersom ingen annan sett en man med walkie-talkie på mordplatsen tänker jag mig att de kan ha gjort observationen på en snarlik och närliggande plats, korsningen Sveavägen-Apelbergsgatan. Det finns nämligen andra walkie-talkieobservationer med koppling till just Apelbergsgatan.
AA har avstått från att uttala sig offentligt och han stämde inte heller Sven Anér. Jag tror att det är svårt att dra några säkra slutsatser ur det förhållandet. En förtalsrättegång skulle i princip ha skapat samma sorts offentlighet som om han själv gått ut i media. Och det skulle ha gett ännu mycket större spridning åt Sven Anérs anklagelser mot honom. Om han inte hade ett glasklart alibi skulle de anklagelserna ha försvårat hans fortsatta karriär och säkert också inneburit bekymmer för honom på andra sätt. Han kan självklart ha varit orolig för att ”gamla synder” av något slag skulle komma fram. Men det är inget nödvändigt inslag för att förklara varför han valde att inte gå till motattack.
Andreas, som svar på din fråga om AA är intervjuad någon gång om detta så är jag tämligen säker på att svaret där är ‘ja’, eller det vill säga att han blev förhörd snarare än intervjuad (vet inte om han blivit intervjuad om detta). Han blev förhörd några gånger i anslutning till dessa teorier, och något/några av dessa förhör blev väl också hemligstämplade vilket ytterligare spädde på ‘mystiken’ kring hans person.
Kan, precis som du, nog också tänka mig att han drog sig för att ”göra nåt väsen” av det hela för att det fanns en del sådana ”gamla synder” som skulle komma fram då, och ev. förstöra för honom framöver (han var väl t.ex. med i en viss skytteklubb, och jobbade väl även på ett visst distrikt i Stockholm runt denna period, och kände väl till ‘de andra’ i detta distrikt. Något som skulle kunna tolkas som underlag till vissa indicier…).
En annan sak, som kanske är av visst intresse, är tydligen att även om SA backade på denna punkt så tycks han inte ha backat på teorin om LP:s ”kappbyte” på väg till Sabbatsberg på mordkvällen. Vet dock/kan inte tänka mig mer om varför det förhöll sig så. Det förklaras inte i dessa avslutande mejl i länken.
En vänlig själ har på facebook i gruppen ”Palme-Rummet” lagt ut en kopia på brevet som Bo H skickade till Olle Alsen . Bo H var alltså mannen som träffade Anneli på Finlandsfärjan. Det är den kända historien om att mannen har pistol och WT/mobiltelefon, är igenkänd men ska ändå utföra det. Att han lever som en vanlig familjefar i Upplands-Väsby. Och att Anki ej vill prata om det då hon ej tror sig kunna vara säker ens om hon skulle få ny identitet. Det som är riktigt uppseendeväckande är slutraden – ”En raggarbil plockade upp mördaren efter skottet”. Anneli nämner något om att det kom en raggarbil i förhöret med polisen. Då är frågan om det är Bo H som missuppfattar henne på färjan eller om hon verkligen uttryckte sig så?
Kan tyvärr inte påminna mig nu vart jag läst det någonstans, men fanns det, eller fanns det inte, en vittnesuppgift (alternativt fler) som ville göra gällande att en bil som var placerad längre upp på gatan drog iväg i en väldig fart åt motsatta hållet någon kort stund efter mordet? ( = ”raggarbil”?).
Sven Anér menar ju på att det inte ägt rum något möte alls på någon finlandsfärja, att det hela varit ett arrangerat falsarium – ‘levererat’ via BH, till Alsén – för att lura in dessa båda erfarna journalister i tankegångarna kring AA. Låter lite långsökt, men SA höll ju fast i sin ”AA-tes” fram tills han dog nästan.
Inga Å ska också ha pratat om en raggarbil. Har inte förhöret tillgängligt men det måste väl i så fall ha varit omkring Grand det hände då hon är ett av grandvittnena.
Johannes
Vill bara kort inflika att McDonalds på Sveavägen (bredvid stadsbiblioteket) på 80-talet – och kanske både före och senare – var ett populärt tillhåll för motorburen ungdom. Sveavägen var nog för övrigt också en plats där man gärna cruisade. Så minns jag det iallafall även om det nu är 30 år sen jag bodde i Stockholm.
Johannes.
Hon talar om två bilar som spelade hög musik. Inga raggarbilar utan bilar av nyare typ.
Det finns ett avsnitt i GrK sid 813 där det står så här:
Thomas B m.fl.
”Bakgrunden till förhören var att fem ungdomar enligt vad som uppgavs i massmedia i januari 1997 skulle ha varit ögonvittnen till mordet. Dessa vittnen var okända för polisen.
Personerna i fråga identifierades och kallades omgående till förhör, som hölls redan dagarna efter publiceringen av de nämnda tidnings- uppgifterna. Förhören gick ut på att utröna huruvida de fem personerna hade bevittnat mordet och om någon av dem i så fall sett gärnings- mannen. Det entydiga resultatet av förhören är att de fem personerna, som då alla var i tjugoårsåldern, samtliga uppgav sig ha passerat mordplatsen i en bil samtidigt som skotten föll, men att ingen av dem hade sett någon gärningsman. Däremot hade flera av dem sett en man sträcka armarna i luften och sedan falla till marken. De hade goda möjligheter att iaktta detta, eftersom de såg händelsen framifrån. De befann sig i en bil på väg norrut, vid ett trafikljus 20-35 meter från mordplatsen. De hade först trott att det var fråga om någon berusad person, men sedan sett att blod rann ut på gatan och då förstått att något allvarligt hänt. Eftersom de haft hög ljudnivå från bilens stereoan- läggning inne i bilen hade de inte hört några skott och associerade därför inte till skottlossning. Någon i bilen hade velat stanna, medan någon annan tyckt att det såg otäckt ut. Eftersom flera andra personer redan skyndat till ansåg de sig inte kunna göra någon nytta. En taxibil hade svängt upp framför dem och blockerat körfältet; föraren i ung- domarnas bil fick lov att ta sig ut i vänsterfilen för att komma förbi. De hade alla dagen efter förstått vad de bevittnat, men gjort bedömningen, att eftersom de inte ansett sig ha iakttagit något av värde, behövde de inte höra av sig till polisen.
Samtliga pressades hårt i frågan om de verkligen inte sett någon som kunde vara gärningsmannen, men svaren var entydiga, det hade ingen av dem gjort.
Ungdomarna åberopades inte i resningsansökan.”
Tack Jörgen, påläst som alltid:)
Undrar om det någonstans finns något som styrker den rivstartande raggarbilen?
Tack Johannes.
Det framgår ju inte av killarnas berättelse om det var en raggarbil de satt i.
En sådan uppgift skulle kunna ge viss tyngd åt de finska flickornas berättelse.
Inga Å berättar ju om två bilar i korsningen Kungsgatan Sveavägen på väg norrut, och att det talades mellan bilarna.
Vi vet ju också att det spelades hög musik i Åke L:s bil, och det är ju tänkbart att hon kan ha upplevt det som om bilarna var i sällskap.
En intressant information i killarnas berättelse är att de sett att Palme sträckte armarna i luften. Det kan betyda att han var förvarnad på vad som skulle ske.
Men uppgifterna kom in 11 år efter mordet, och det drar ju ner det hela en del…
Jörgen: ”En intressant information i killarnas berättelse är att de sett att Palme sträckte armarna i luften. Det kan betyda att han var förvarnad på vad som skulle ske.”
Det är kanske lite svårt att sia exakt om det, ja. Skulle det då ha varit något slags ”Hands up”-situation? (likt en ‘rånsituation’), eller var det kanske snarare att han ”slängde upp armarna”, som en konsekvens av den kraft som sköt honom i ryggen, när han då föll framåt? (som man kanske instinktivt gör när man faller framåt/neråt, och innan ‘allt är för sent’).
När det gäller bilen/’raggarbilen” är det ju en väldigt tydlig beskrivning du ger av sällskapet i den bilen. Men jag har för mig att jag läst någonstans – och då kan jag tyvärr inte delge detta med samma ackuratess som du gör med din officiella vittnesmålsuppgift – att det snarare var så att en bil stod parkerad vid trottoaren (vet inte vilken sida, men bör antagligen varit på motsatta sidan Sveavägen då) och att den ‘plockade upp en man’ och drog ifrån med väldig fart, bort ifrån Grand-riktningen så att säga (blir det norr eller söderut då?). Det behöver/måste inte betyda att detta hade med MOP att göra. Jag ska försöka hitta denna uppgift igen.
Kan det möjligen vara detta du tänker på, James?
Holmér skriver i sin bok Olof Palme är skjuten!, sid 16, om ett vittne han kallar Tommy Andersson. (Holmér blandar riktiga och påhittade namn i sin bok utan att redovisa när eller varför han gör på det ena eller andra sättet. Något vittne som motsvarar denne ”Tommy Andersson” finns inte med i förundersökningsprotokollet till Petterssonmålet.)
Enligt Holmér har ”Tommy” varit ute med ”sin Yvonne” på restaurant Monte Carlo. ”Yvonne” har blivit berusad och de har gått ut för att ta lite luft. När de går på Olofsgatan nästan framme vid Adolf Fredriks kyrkogata hör ”Tommy” två eller tre smällar. Ljudet kommer från Sveavägen. Holmér fortsätter:
Någon minut därefter kommer en man springande från Tunnelgatan. Han törnar emot Andersson då han springer förbi. Andersson blir förbannad och skriker ”djävla turkdjävul” efter mannen, som hoppar in i en bil som kör ut på Sveavägen. Mannen är i 30-35-årsåldern, mörkhårig, har kanske mustasch och bär en mörk täckjacka.
Gunnar och James.
Ja, den uppgiften stämmer relativt väl med den James beskriver.
Kan bara tillägga att det finns en snarlik observation mycket nära platsen.
Kan inte ange källa på den, men gissar på Anér.
Enl vad jag minns:
Vittnet Johnny W som ska hämta upp sin fru, cirkulerar med sin bil runt Tunnelgatan väster om Sveavägen. Första gången ca 23.15 ser han en man med kurdiskt utseende stiga ur en bil på Olofsgatan, ytterligare två män satt i framsätet.
När han återkommer till korsningen Tunnelgatan/Sveavägen kl 23.20 ser han samma ”kurd” spana Sveavägen norrut.
Om det var samma turk/kurd som vittnet Tommy sett, eller om det handlar om två olika personer kan man spekulera om, men sambandet tycker jag ändå är tydligt.
Uppgiften om Johnny W finns också i GMP:s rekonstruktion, men där står inget om att mannen skulle haft kurdiskt utseende, och inte heller att det skulle röra sig om samma man vid båda tillfällena, så de uppgifterna vill jag ha källa på.
Hittade faktiskt en beskrivning av vittnet Johnny W:s uppgifter i Holmérs bok ”Olof Palme är skjuten”
”Jan Westerberg skall hämta upp sin fru med bil på Målargatan den här kvällen. Han förbannar trafikregleringen i Stockholm som tvingar honom att köra runt flera kvarter i onödan för att nå adressen. Det gör att han två gånger inom loppet av några minuter kommer att passera korsningen Sveavägen-Tunnelgatan och hörnet vid postkontoret. Den första gången blir han irriterad över att en man öppnar bakdörren på en bil som just stannat och tvingar honom att bromsa in. Det är precis före Olofsgatan. Den andra gången ser han samme man stå i hörnan och glo Sveavägen norrut i riktning mot kyrkan. Mannen är i 35-årsåldern, av meddellängd, har mörkt hår och en svart, kraftig mustasch”
Ja, kanske, tack Gunnar. Förutom att jag inte läst Holmérs bok/böcker alls… – men kanske har jag läst något referat av denna någon annanstans.
”En sådan uppgift skulle kunna ge viss tyngd åt de finska flickornas berättelse.” Det låter intressant. Skulle du vilja utveckla? Jag kommer inte inte ihåg vad de skulle ha sagt om någon raggarbil. Eller missar jag resonemanget.
En annan kanske försummad sak som likaledes skulle skänka tyngd åt deras vittnesmål är att mer än en som vandrade där, i sällskap tror jag, skulle ha sett två unga damer tala med någon just innan mordet skedde. Till och med någon detalj om händelseförloppet, upprördheten eller vad det var, återgavs av dessa vittnen och stämde med finskornas egen version. Kan inte hitta källan, men den omnämns nog i Dan Hörnings pod. Tacksam för bekräftelse och källa eller rättelse.
PJ och andra
När man inte kommer ihåg källan kan man ibland ha nytta av Moparkivets sammanställning av vittnesmål då majoriteten numera är OCR-skannade och sökbara. Det är inte helt pålitligt p g a skiftande bildkvalitet men kan ändå vara användbart.
Tack, Emma. Ja, det verkar vara ett mycket rikt arkiv. Men jag hittar inte de finska kvinnorna där. Det jag for efter fann jag jag ett referat av på, dock ej i original:
https://utsikterinsikter.blogg.se/2018/october/polisman-var-dar-och-de-sag-palmemordet.html
”En detalj som talar för att de båda unga finska kvinnorna talar sanning om sitt möte med mannen vid Dekorima är att de säger att ett ungt par passerade platsen när de stod där. Den ena kvinnan uppger att hon fick ögonkontakt med paret.
Den uppgiften är korrekt. Ett ungt par passerade Dekorima ungefär en minut före mordet. Paret gick söderut i riktning mot Sergels torg och hade ungefär en halv minut tidigare mött ett annat mordplatsvittne, vittnet Niklas (se tidigare blogginlägg), som i höjd med Sveavägen 44 mötte paret Palme.”
Men att de som vandrade norrut skulle sett samtalet mellan möjlig gärningsman och finskorna var tydligen fel. Niklas är tydligen Nicola och sajten har en del som tycks gå stick i stäv med Inge M:s iakttagelser. Eller såg han GM framför Dekorima ytterligare någon tid tidigare och när vissa som nämns här vandrade norrut hade GM dragit sig ut mot annonspelaren, när andra gjorde det hade han inte kommit? Eller lade de bara inte märke till honom.
”Eftersom Palmemordet begicks cirka klockan 23.21.30 och gärningsmannen flydde cirka klockan 23.21.40 bör vittnet Niklas ha mött paret Palme vid Sveavägen 44 norr om mordplatsen cirka klockan 23.20, dvs cirka 1,5 minut före mordet.
Niklas mötte även ett ungt par som promenerade söderut på den östra trottoaren ungefär en halv minut innan han mötte paret Palme. Det unga paret bör ha passerat den blivande mordplatsen cirka klockan 23.20 eller några sekunder senare. Inte heller detta par har, enligt polisens officiella rapportering, uppgett att de sett en väntande gärningsman på Tunnelgatan.
Utöver det unga paret ska även ett annat vittne, vittnet H, enligt Gärningsmannaprofilens rekonstruktion av mordkvällen ha passerat Dekorima vid 23.20-tiden. Inte heller H såg någon gärningsman stå och vänta på paret Palme.
Det är så att inget vittne som passerade Dekorimahörnet cirka klockan 23.13-23.20 såg någon ensam man stå och vänta där.
Anders B och hans arbetskamrater bör ha passerat cirka klockan 23.13-23.14 eller 1-2 minuter senare (beroende av om tidsangivelserna i Bankomaten var korrekta eller inte).
Biobesökarna Anja L och Inga Å bör ha passerat cirka klockan 23.15-23.16.
Sällskapet där biobesökaren Ami R ingick bör ha passerat cirka klockan 23.17-23.18.
Niklas bör ha passerat cirka klockan 23.19.
Det unga paret och vittnet H bör ha passerat cirka klockan 23.20.
Inget av dessa vittnen såg någon ensam man stå och vänta utanför Dekorima.
Den uppgiften talar alltså emot att det någon eller några minuter före mordet stod en man med walkie talkie vid mordplatsen – den så kallade ”Dekorimamannen”. Han borde med säkerhet ha upptäckts av de förbipasserande vittnena såvida han inte såg till att dölja sig inne på den mörka Tunnelgatan när de passerade.
Det som talar för att ”Dekorimamannen” stod där vid den tiden är att de båda finska flickorna mindes att de såg ett ungt par passera Dekorima samtidigt som de stod och samtalade med mannen. Som framgår ovan passerade ett ungt par Dekorima cirka klockan 23.20.
Läget rörande ”Dekorimamannen” är således fortsatt oklart.
Även om vittnen inte med nödvändighet registrerar alla personer de möter i stadsmiljön så framstår det som högst osannolikt att inget vittne som passerade Dekorimabutiken minuterna före mordet skulle ha sett den väntande gärningsmannen om han stått där och inväntat paret Palme.”
Sedan noterar jag förbryllat att Ulla S-L tycks lysa med sine frånvaro i MOP-arkivets avsnitt om Gamla Stan.
PJ.
Emma gav precis tips om den enl mig bästa sidan där vittnesmålen är samlade och är ingrupperade på ett överskådligt sätt.
Annelis samtal med Alsén ligger längst ner på sidan, och du behöver inte läsa länge innan hon berättar om raggarbilen (bilarna).
Därför skulle naturligtvis ungdomarnas berättelse ge hennes berättelse betydligt större trovärdighet om det visat sig att de åkte raggarbil.
Din uppgift vittne som sett två unga damer tala med någon strax innan mordet är intressant, men jag kan inte i stunden komma på vad den uppgiften kan komma ifrån.
Inga Å och hennes väninna passerade, det vet vi, och de stannade till kort och tittade in mot den öde Tunnelgatan innan de gick vidare.
Nicola mötte ett ungt par någonstans på sträckan.
Det kan säker ha varit två unga damer också utan att han minns några detaljer.
Länk till Mop-arkivet.
https://moparkivet.wordpress.com/dokument/vittnesforhor/
PJ, Jörgen och andra
För säkerhets skull om jag var otydlig. Att vittnesmål går att finna i Mop-arkivet vet nog många men man kan alltså numera söka på enskilda ord i vittnesmålen tack vare OCR-scanning, vad nu det är för nåt.
Det betyder helt enkelt att ett datorprogram har analyserat ett inscannat dokument och hittat former som det tolkat som bokstäver. Den informationen kan sedan sparas i dokumentet. OCR = Optical Character Recognition.
Tror inte att det någonsin kommer en tydlig och trovärdig förklaring till Palmemordet. Lösningen finns väl i den hemliga dagboken. Finns den hos Säpo? Är sidor bortrivna, då är det ju för sent.
Tydlig och trovärdig förklaring? Väldigt tveksamt, enda möjligheten är att någon myndighet har gjort en egen ännu ej offentliggjord utredning som kan beskriva och trovärdigt visa vad som verkligen hände. Problemet om en sådan utredning blir offentlig är att folk kommer fråga sig varför den utredningen ej kom Palmeutredningen till del. Men finns en sådan utredning så kanske den släpps om sisådär 40-50 år tidigast. Då Palmemordet bara är en historisk händelse och alla inblandade är avlidna sedan länge.
Några tidiga frågetecken i Palmemordet.
H. Holmer förhörde LP:e den 25/3 – 86. i Ebbe C:s privata lägenhet på söder i Stockholm. LP: tillät ingen som helst bandning och att hon inte sett någon mördare överhuvudtaget och kunde inte heller beskriva någon sådan. Varför hålla förhör i Ebbes privata lägenhet på söder? Vilka andra fanns med i detta tidiga ”hemliga” förhör, var även Mårten med? Hur kunde LP:e gå med på ett förhör i en privat bostad på söder? Mig veterligt var alltid Mårten med vid förhören med Lisbet. Två år efter detta tidiga förhör, pekade hon ut Pettersson. Mer om detta i S. Marjasin, Granskningskommisionen. Det som håller liv i intresset för Palmemordet är att ingenting tycks stämma.
Niklas B
Holmér bodde i Ebbes lägenhet under sin separation från hustrun och den 25 mars var vad jag förstår Lisbeths förtroende för Holmér fortfarande orubbat. Ebbes bostad – även om den då var på annat håll – var även tidigare en mötesplats för ledande socialdemokrater med Ebbe som spindeln i nätet.
Kan varmt rekommendera denna artikel för att få en större förståelse för Ebbes roll inom socialdemokratin och hur han hamnade i maktens centrum. https://www.fokus.se/2016/02/vannerna-pa-singelbacken/
I artikeln finns ett citat av Inga-Britt Ahlenius som fastnat. Hon säger angående sitt arbete i Granskningskommissionen:
”Jag insåg att världen är mycket ondare än vad jag föreställt mig.”
Hittade just nåt som jag blir brydd över. Det är väl inte känt att Lisbeth skulle ha sagt nåt om vapnet?
Per Arvidsson, anställd på FMV och expert på handeldvapen, tillika en av medlemmarna i den beryktade Försvarsskytteföreningen säger i en intervju:
”Morgonen efter mordet hämtade de mig, vi körde förbi FMV och hämtade mina kataloger. Sedan fick jag se kulorna och fick veta att Lisbeth Palme sade att vapnet hade lång pipa. Då var det lätt för mig att säga vilket sorts vapen som använts.”
https://www.fmv.se/sv/Nyheter-och-press/Nyheter-fran-FMV/Status-Quo-har-alltid-varit-en-favorit/
Kan förstås vara en sammanblandning med Anders D:s vittnesmål eller så minns Per A. fel, annars är det väl högintressant.
Om vi kan lita på att Lisbeth Palme sagt att vapnet hade en lång pipa är det verkligen mycket intressant. Tittar vi på vad Lisbeth sagt i kända förhör så får man det bestämda intrycket att hon inte alls sett något vapen och att hon inte heller såg mördaren i samband med att han sköt. Hon talar ju i rätten om tre observationer: mannen som står vid Dekorimabutiken och tittar på henne när hon söker hjälp, mannen som hon ser bakifrån när han försvinner in på Tunnelgatan och mannen som lite senare står långt in på Tunnelgatan. Med varierande grad av säkerhet uttrycker hon att dessa tre observationer handlar om samma person. Men i inget fall ser hon ett skjutvapen.
Mycket talar för, som jag ser det, att de tre iakttagelserna egentligen handlar om 1) vittnet Anders B, 2) den flyende gärningsmannen respektive 3) vittnet Lars J. Jag tror dessutom att hon observerar hur gärningsmannen försvinner in på Tunnelgatan innan hon ser Anders B.
Men frågan som återstår är: såg hon inte gärningsmannen i samband med skottlossningen? Han sköt ju ett skott mot henne då hon var halvvägs vänd mot honom och de bara befann sig en meter från varann. Det finns vittnesmål från mordplatsen som pekar på att hon och mördaren tittade på varann i samband med skottlossningen. Men någon sådan observation har hon inte redovisat i något känt sammanhang.
Och om hon såg mordvapnet bör det ha varit i samband med just en sådan observation.
Det finns ju också uppgifter som pekar på att hon såg mördaren redan före skottlossningen – i samband med ett kort samtal som denne skulle ha haft med hennes man. Men då visade han säkert inte vapnet.
Gunnar skrev ”Men frågan som återstår är: såg hon inte gärningsmannen i samband med skottlossningen? Han sköt ju ett skott mot henne då hon var halvvägs vänd mot honom och de bara befann sig en meter från varann.”
Nej, när han såg att Lisbeth vände sig om mot honom flydde han. Se förhöret med Lisbeth 1/3-86 (116) Han sprang in en bit på tunnelgatan, men stannar upp en bit in och vänder sig om. Förmodligen undrar han över om han träffat. Det är då Lisbeth ser han ordentligt, 40 års ålder, ca 180cm, brunt hår, blå jacka ,gråa/mörka byxor. Han stirrar häpet på henne, och plötsligt begrep han att hon klarat sig och sprang vidare.
Förhörsprotokollet från den 1 mars 1986 utgör en sammanfattning av vad Lisbeth sa, inte en ordagrann utskrift.
Det öppnar för möjliga missuppfattningar. Om man vill kan man förstås läsa det som att hon gjorde en tydlig iakttagelse av gärningsmannen först sedan han sprungit in på Tunnelgatan. Men jag tror att det är en rejäl feltolkning av vad hon påstod i förhöret. Det stämmer i alla fall inte alls med vad hon sa under rättegången. Där talar hon om tre observationer. Den observation där hon hävdar att hon ser mördarens ansikte är när hon tittar upp från sin skjutne make och ser sig om efter hjälp. Hon ser då en man som står på brottsplatsen utanför Dekorima, men ett antal meter bort. Hon ser att han inte tänker hjälpa henne. Sedan ser hon, säger hon mördaren bakifrån när han flyr in på Tunnelgatan. Och slutligen ser hon en man som hon tror är mördaren stående in bra bit in på Tunnelgatan, tittande ut mot Sveavägen. Men då gör hon verkligen ingen tydlig observation av personen som står där. Som hon berättar i hovrätten:
”När jag ser in i gränden vid ett annat, senare tillfälle – allting sker ju mycket snabbt, det är svårt att ha en tidsuppfattning – står en person med ryggen mot baracken som fanns då inne i gränden …”
Hon minns att han stirrar mot henne och tillägger:
”Jag får då en uppfattning att det är samma person. Men det är på längre avstånd. Mörkret ligger ganska djupt där inne. Genom att jag såg ansiktet så tydligt första gången får jag ett intryck av att det är samma.” (Se till exempel Konspiration Olof Palme, sid 141.)
Att man måste vara mycket försiktig med att använda sig av förhöret från 1 mars om man vill ha en bild av Lisbeth Palmes vittnesberättelse understryks också av vad hon i tingsrätten och hovrätten sa om de poliser som höll detta förhör. Båda gångerna underströk hon att hon inte kände förtroende för dessa poliser och att det gjort att hon inte varit särskilt utförlig om vad hon sett. Se till exempel min bok Huvudet på en påle, sid 342.
Av de tre observationerna som Lisbeth redovisade i rätten tror jag att bara en handlar om mördaren, den där hon ser en man försvinna in på Tunnelgatan. De två andra tror jag handlar om vittnena Anders B och Lars J. Men det finns alltså, menar jag, vittnesuppgifter som starkt pekar på att Lisbeth såg gärningsmannen i samband med att han sköt mot henne. En del av dessa uppgifter kommer från vittnet Leif L, ”Chevamannen”.
Leif var ett av de två vittnen som genomgick hypnosförhör en tid efter mordet. Förhören hölls av psykiatrikern Ture Arvidsson och gjordes för Palmeutredningens räkning.
En bit in i förhöret med Leif berättar han om vad han ser direkt efter det andra skottet:
Leif L: »Där står han alltså och tittar då ner på Lisbeth Palme, va. Och han står ganska lugnt och avslappat, trots att han har avskjutit såna salvor.«
Ture Arvidsson: »Det gör han?«
LL: »Ja.«
TA: »Lisbeth Palme, är hon på knä där eller?«
LL: »Nej, hon står och tittar upp i ansiktet på honom och sen så faller hon ner, då över offret, ja över kroppen som ligger.«
TA: »Vad sa du först? Vad gör hon?«
LL: »Hon tittar alltså gärningsmannen rakt in i ansiktet. »
TA: »Hon tittar honom rakt in i ansiktet?«
LL: »Ja, jag upplever det så.«
TA: »Jaha, och sen så sa du?«
LL: »Så faller hon ner på knä över offret, och samtidigt avviker då gärningsmannen från platsen, lugnt.«
Om Leif L:s uppgifter i detta hypnosförhör är tillförlitliga har vi alltså ett händelseförlopp där mördaren står kvar några ögonblick på den plats han befann sig när han sköt och att han och Lisbeth Palme tittar varann i ansiktet när hon fortfarande står upp. Inte förrän efter det går hon ner på knä.
Leif L medverkar i TV4-dokumentären Palme – sista timmarna från 2016.
Han filmas på mordplatsen och berättar:
»Först ser jag att han har ögonkontakt. Eller frun har ögonkontakt med gärningsmannen. På cirka en meters avstånd.« (Redogörelsen för Leifs observationer finns i Huvudet på en påle, sid 396.)
Okay tack för svar, Jag tror jag förstår din version – GM stod kvar på den plats han befann sig efter skottlossningen.Det första hon såg var hans ansikte och dem tittade på varann. Detta är hennes första iakttagelse av gm ?
Bara för att du inte skall missförstå mig så tror jag att hennes första iakttagelse av gm var när hon vred sig sig snett bakåt och såg att någon sprang. Chevamannen kan ha missat detta då han kan ha tittat på trafiken, och ser den andra iakttagelsen när gm stannat en bit in mot tunnelgatan vänder sig om och tittar på Lisbeth.
Chevamannen Leif L:s beskrivning stämmer bra med vittnet Inge M:s. Denne hörs utförligt den 14 mars 1986. Så här låter det i det polisförhöret, Inge M har just förklarat att han tror att Lisbeth gick något framför sin make, men att de gick nära varann.
Förhörsledaren: Men gjorde hon någon rörelse i skottögonblicket?
IM: Hon vände sig ju om.
F: Såg du det?
IM: Om hon vänder sig om direkt i skottögonblicket, det törs jag inte svara på, men jag vet att när jag tittade eller som jag uppfattade får man väl säga, så när jag reagerade på kvinnan så började hon ropa på hjälp. Då var hon vänd mot mannen som jag uppfattade det.
Inge förklarar att mördaren sedan tar ett par steg bakåt, och så försvinner han från platsen i ganska lugn takt.
Lisbeths kända vittnesuppgifter, förutom den som handlar om att hon ser mördaren bakifrån när han slinker in på Tunnelgatan, gäller för det första mannen hon ser när hon tittar upp från sin make för att söka hjälp. Hon ser då en man som står vänd mot henne och den första avståndsbedömningen hon gör är att han står 10-15 meter bort. När hon hörs i rätten säger hon att mannen kanske bara stod fem meter från henne.
Det finns i vilket fall ingenting utöver hennes egna uppgifter som ger stöd för att mördaren under sin flykt skulle ha stannat upp på ett avstånd mellan fem och femton meter från paret Palme. Hon själv är också tydlig med att hon inte ser att mannen som hon observerar har något vapen. Och hon betonar att det är först i efterhand, när hon reflekterar över att mannen inte hjälpte henne, som hon kommer fram till att han skulle vara en gärningsman.
I själva verket pekar det mesta på att det är vittnet Anders B hon ser. Han fanns där, ungefär tio meter bort. Och han har berättat att hon vände sig mot honom för att få hjälp men att han var så chockad att han inte kunde förmå sig till att göra något.
Så gör Lisbeth alltså också en iakttagelse av en man en bit in på Tunnelgatan. I förhöret som rikskriminalen håller med henne 1986 säger hon att han befinner sig 75 meter in i gränden. I rätten ändrar hon det till att han bara stod 20-40 meter in på Tunnelgatan. Men även där fanns det en man som stod på en plats som stämmer ganska bra med hennes uppgifter. Vittnet Lars J stod ungefär 50 meter in på Tunnelgatan.
Det finns alltså ingen särskild anledning att tro att mördaren stannade upp en bit in på Tunnelgatan heller. Vittnet Lars som såg honom komma springande har i alla fall inte sett något sådant.
För min del tror jag alltså att Lisbeth såg mördaren i samband med att han sköt mot henne, samt när han försvann in på Tunnelgatan. Men jag menar att det dessutom finns mycket som pekar på att hon kan ha sett honom redan före skottlossningen. Vittnesmålen från framför allt Anders B och Anders D pekar på det.
Men om Lisbeth gjorde sådana iakttagelser, varför har det inte nått ut till offentligheten? Det är ett centralt tema i andra halvan av min bok Huvudet på en påle. Där diskuterar jag utförligt Lisbeths vittnesuppgifter.
”Chevamannen Leif L:s beskrivning stämmer bra med vittnet Inge M:s. ”
Ja, så gott dem nu kunde beräkna det i mörkret. Man bör nog vara lite försiktig och inte bygga hela sin teori på deras uppgifter och räkna bort Lisbeths.
”Det finns alltså ingen särskild anledning att tro att mördaren stannade upp en bit in på Tunnelgatan heller.”
Jo Gm missade ju Lisbeth. Den omständigheten gör att gm mycket väl kan ha stannat upp en bit in på Tunnelgatan.för att titta. Han kan ju trott att han sett fel
”Men jag menar att det dessutom finns mycket som pekar på att hon kan ha sett honom redan före skottlossningen. Vittnesmålen från framför allt Anders B och Anders D pekar på det.”
OP skulle ju ställt till med nån slags skandal och lämnat ut sig åt media om det kommit ut att han hade hemliga möten i natten. Varför skulle han vilja utsätta sina väljare för den risken ?
Olof Palme hade självklart många diskussioner med olika personer som aldrig kommit till allmänhetens kännedom. Han hade ingen redovisningsskyldighet för vare sig övriga regeringsledamöter eller journalistkåren när det gällde sådant.
Det besvärliga för honom med en del av dessa kontakter kan förstås ha varit att innehållet i dem kan ha varit kontroversiellt. Som statsminister måste han räkna med att kunna vara avlyssnad av både svenska hemliga tjänster och främmande makt. Ville han undvika att någon lyssnade på vad han sa var det väl en väldigt praktisk lösning att se till att stöta ihop med en person på gatan och stå och diskutera en stund för att sedan promenera vidare. Även om en eller annan förbipasserande skulle ha sett att Palme småpratade med någon som han mött, hur skulle det ha skadat honom?
Det bär samtidigt inte sannolikhetens prägel att Olof Palme skulle ha stämt träff med någon på Sveavägen en sen fredagskväll. Till på köpet tillsammans med hustrun. För mig har detta alltid varit en verklighetsfrämmande tanke.
Jag håller det inte för uteslutet att statsministern i ett pressat läge hade varit beredd att stämma träff med någon ute på stan. Men absolut inte där och då. Man kan knappast beskylla honom för att vara korkad.
Palme hade inget speciellt inbokat under helgen, så det borde ha gått att få till en mycket lämpligare tid och plats under t.ex. lördagen. Han var säkerligen angelägen om att själv kunna styra förutsättningarna och ha kontroll över omständigheterna vid ett sådant sammanträffande. Det kan man knappast hävda att han hade i samband med biobesöket. Osäkerhetsfaktorerna och riskerna var här betydande.
Detta är bara en av flera självklara invändningar man kan ha mot mötesscenariot. Om man dessutom försöker antyda att det hela skulle ha handlat om Harvardärendet, så tror jag man är helt fel ute. Det råder inget tvivel om att denna affär tog Palme hårt, men i februari 1986 hade det mesta redan blåst över. Sedan må han alltjämt ha varit nedtyngd av mediehanteringen. Hur som helst var det nu bara den rättsliga hanteringen som återstod. Det faktum att överklagan raderades och försvann samma dag, har jag svårt att se som kopplat till mordet.
Jag har heller aldrig träffat på någon mordutredare som fäst något avseende vid teorin om ett avtalat möte. Det närmaste man kommer är väl Leif GW, som i alla fall har varit inne på det, vilket förvånar mig. Samtidigt hävdar Guillou att GW i likhet med honom själv längre tillbaka i tiden trodde på ensammördaren (tvärtemot vad han idag påstår). I så fall är det en rätt ombytlig gammal professor vi talar om.
Är det inte på tiden att skrota idén om mötesscenariot? Det lilla stöd som går att finna i vissa av vittnesmålen är sannerligen inte mycket att luta sig emot.
Jag ska inte dra alla argument jag brukar anföra om varför det finns skäl att överväga om Palme lockades i en fälla genom ett avtalat möte, det går att läsa sig till hur jag argumenterar – exempelvis i min bok Konspiration Olof Palme eller vid ett otal tillfällen härpå blogen..
Låt oss bara konstatera att om det var ett planerat och organiserat mord – vilket verkligen inte kan uteslutas – så blir själva platsen för dådet besynnerlig om mördarna inte i förväg bestämt sig för den. Varför improvisera kring frågan om var mordet skulle äga rum när det fanns så oändligt många möjligheter att i förväg bestämma en mordplats och planera genomförande och flykt utifrån den saken?
Och om platsen var bestämd i förväg så betyder det att de som planerade mordet räknade med att Palme skulle dyka upp där.
Det behöver inte vara så mordet gick till, men för att vi ska skrota den hypotesen skulle jag vilja se en annan som är entydigt mycket bättre.
Tillägg:
Dessutom är scenariot minst lika osannolikt ur ett mördarkommandos synvinkel. Varför i förväg välja denna mycket märkliga tid och plats, när det finns ett flertal betydligt bättre alternativ, där Palme också saknade livvakter?
Eventuella konspiratörer som hade för avsikt att ta Palme av daga, kunde efter ett par veckors övervakning lätt ha kunnat konstatera var och när statsministern saknade livvakter. Riskfaktorerna skulle ha kunnat minimeras betydligt om man hade valt någon av dessa platser jämfört med det osannolika högriskprojektet Dekorimahörnan.
Mycket talar därför för att mordet föregåtts av kort planering, högst ett par timmar, och att någon bestämd plats knappast kunde ingå i planen. Av de alternativ som gavs under promenaden var detta dock ett av de bättre ställena, relativt sett. Det resonemang som förs i GMP kan mycket väl ligga nära sanningen. I så fall kan vi lämna mötesscenarier och långtgående konspirationsteorier därhän.
Mikael B
Vad du tror du i så fall om Ingvar Carlssons kända samtal med Ulf Adelsohn som enligt uppgift ägde rum några dagar efter mordet och som återges i Adelsohns memoarer, som jag inte har tillgång till, men som citeras i En iskall vind drog genom Sverige:
”När nu detta har hänt” sa Carlsson, ”hade det varit bättre om det varit en enstaka vettvilling. Men det verkar vara mycket väl planerat lång tid i förväg. Det är ett tecken på att det finns en grupp som inte drar sig för något för att skada det svenska samhället. Det är i så fall mycket allvarligt.”
Här kan enstaka ord i återgivningen av samtalet potentiellt ha stor betydelse och Adelsohn kan rimligen inte återge samtalet ordagrant, men jag antar att kärnan i Ingvar Carlssons uttalande sannolikt är korrekt. Jag ska inte spekulera just nu även om jag kan tänka mig ett antal förklaringar, men eftersom du tror att GMP mycket väl kan ligga nära sanningen så undrar jag just nu bara vad du tror om det.
Mötesscenariot förutsätter att mördarna på något sätt tagit kontakt med Olof Palme. Redan här börjar man undra över riskkalkylen. Kontakten i sig borde innebära en ofantligt stor risk, varför det är svårt att förstå varför de skulle utsätta sig för något sådant om de inte vore tvingade. I så fall är väl detta plan Å, Ä eller Ö efter att alla övriga, mindre hasardartade mordplaner misslyckats.
Förutom att mördarna röjer sig och lämnar spår genom själva kontakten, kan de inte vara säkra på att Palme svalt betet eller om han bara spelat med och invaggat dem i falsk säkerhet.
Nej, det trotsar all logik att det skulle vara nödvändigt att lura statsministern i en fälla. Det vore sannerligen att krångla till saker och ting helt i onödan och dessutom riskera att hela operationen går i stöpet.
Med tanke på att det inte är särskilt lätt att hitta en plats och en tidpunkt som är lämplig, utifrån offrets dagliga rörelsemönster, så kan det ju vara en bra idé att lura honom till en plats en viss tid och helst på kvällen.
Jag håller med om att korsningen Tunnelgatan/Sveavägen är en konstig plats.
Inte för att den är illa vald, snarare tvärtom, utan för att det inte är lätt att se hur man kan få honom att komma dit.
Det finns då två alternativ:
Att bion är ett svepskäl för själva mötet. Jag ska träffa X vid Tunnelgatan, men behöver en anledning för att på ett naturligt sätt befinna mig där. Vi går på bio först.
Att mötesplatsen bestämts av logistiska skäl som kopplats till bions geografiska läge.
Ungefär: jag ska på bio i kväll, och vi kan ses kort vid Skandiahusets södra sida på Sveavägen.
Vad mötet i så fall kan handla om kan inte vi som är oinsatta i de politiska förvecklingarna veta, men rimligtvis mottagande eller överlämnande av känsliga dokument, som kanske ingen ens inom regeringen hade insyn i.
Eller pengar.
Kanske handlade det om utpressning?
Men varför ta med sig sin fru i ett så farligt ärende?
Jag tror inte att han anade någon större fara.
…Eller att mötesplanerna läckt, så att tredje person fått kännedom om mötet.
Om ett faktiskt möte ägt rum är svårt att säga, det enda som finns att stödja detta på är ett par vittnesuppgifter som jag tycker är lite svajiga.
Framför allt gäller det vittnet NF och tidsdiffen.
IM har ju inte sett något möte med gärningsmannen, så då bör det ha skett längre upp längs promenadvägen.
Ett mötesscenario av de skälen behöver inte föregåtts av speciellt lång planering, det kan räcka med några timmar.
Jag tycker definitivt inte att tanken är speciellt svår att ta till sig, det är ju i så fall inte första gången någon lurats i en liknande fälla, och behöver inte heller betyda att Palme var en skum figur på något sätt.
Argument som ”inte ens Palme själv visste att han skulle på bio förrän i sista minuten” tycker jag inte är hållbara, för vem kan egentligen säga vad han visste?
Om någon förutom Olof och Lisbeth kände till detta, är det ju också logiskt att de inte berättar om det.
Jag är annars väldigt neutral i frågan om ett mötesscenario.
Tycker därmed inte att idén kan förkastas rakt av.
Emma,
Ingvar Carlsson ger här uttryck för den allmänna uppfattningen kort tid efter mordet. Holmér hade redan på en av sina tidiga presskonferenser slagit fast att det handlade om ett professionellt mord och att det alltså inte var fråga om någon vettvilling. Spaningsledaren hade sannolikt sagt samma sak till den nytillträdde statsministern, som dessutom hade tillgång till en egen representant med insyn i utredningen.
En invändning mot mötesscenariot som jag läst och som jag inte vet om du har kommenterat (eller om den ens stämmer då jag inte hittar igen vittnesmålet i fråga) rör att när Mårten och Olof diskuterade utanför biografen så ska det ha varit Olof som insisterade eller åtminstone var mest intreserad av att dricka te med Mårten och hans sällskap.
Stämmer det? Och om det stämmer, hur ser du på det? Det skulle ju rimligen tala emot att möta någon vid Sveavägen/Tunnelgatan tänker jag.
Enligt detta förhör med Mårten Palme så är det han som frågar om de andra vill följa med hem och dricka te och Olof Palme som bestämmer att han och Lisbeth ska gå hem.
https://drive.google.com/file/d/1VECpciOyFZtGqv_73F-jYmkwnNjQ-Nq2/view
Magnus D: Tack! Där faller den invändningen.
Johannes, Johanna, Mikael B och andra
Det var slut på utrymme så jag tar det här.
Mötesscenario eller ej så kan man ha i åtanke att Palme hade en närmast fatalistisk inställning när det gällde sin egen säkerhet. Exempelvis bar han enligt en nära släkting aldrig skyddsväst. Möjligen kan det ha hänt emellanåt, det är mer än jag vet. Dessutom såg han livvakter mest som ett nödvändigt ont och som jag uppfattat det pågick det emellanåt nån slags spel mellan Palme och Säk med anledning av det. Att Palme skulle ha tyckt att ett snabbt stopp på Sveavägen skulle ha inneburit en påtaglig risk har jag svårt att förstå. Om man resonerar så skulle själva promenaden i sig ha inneburit en risk, en tjugominuters promenad i centrala Stockholm en lönehelg, bara tanken hade sannolikt fått en och annan på Säk att få hicka. Följdfrågan blir då vem som hade övertygad Palme om att ett möte just där och då var en bra idé och där är jag som alla andra svarslös, men jag föreställer mig att medlemmar i en konspiration nog skulle kunna ordna med den saken också, det var knappast några duvungar det i så fall var fråga om.
Just nu slår mig en tanke, kan Palme möjligen själv ha föreslagit att man kunde ses vid Skandia för en snabb ordväxling i avskildhet eller överlämnande av något? Om någon föreslagit att man snabbt skulle ses kunde man ha överlåtit till Palme att bestämma var det skulle ske och det kan ha skett i all hast mitt i planeringen för biobesöket. Det finns förstås argument för att det eller ett möte överhuvudtaget är orealistiskt och långsökt, men samtidigt finns det mycket vi inte vet något om, t ex kan personer som stod Palme nära och som han litade på ha varit ofrivilligt inblandade. Man ska nog som sagt inte underskatta eventuella konspiratörers förmåga att manipulera och styra händelseförloppet under kvällen.
Beträffande samtalet efter bion så drar jag inga höga växlar på detta med tedrickandet, men jag drar mig särskilt till minnes en detalj, att Lisbet sa att dom hade tänkt ta en taxi, men det fanns ingen. Lisbeth uttryckte ju att hon var trött och det mest naturliga hade väl varit att vänta tills en taxi kom eller be biografpersonalen att ordna med det. Trots det bestämmer man sig för en lång promenad i vinterkylan för att Olof ville sträcka på benen. Min gissning är att Lisbet nog hade sista ordet när det gällde såna vardagliga beslut. Dessutom avskydde hon all uppmärksamhet så den promenaden, vid den tidpunkten, denna dag var nog inte något hon såg fram emot gissar jag.
Med detta resonemang följer av nödvändighet ett ifrågasättande av om de uppgifter som Lisbeth lämnat är riktiga, oavsett om det beror på trauma och/eller att hon av synnerligen starka skäl har sett det som nödvändigt att inte berätta hela sanningen. Det kan förstås också gälla Mårten.
Oavsett vad man tror om ett eventuellt möte kommer man osökt in på Inges M:s vittnesmål. Tror man inte på Inges iakttagelser om att gärningsmannen fanns på plats några minuter före och att han därefter agerade mycket målmedvetet och professionellt så blir ett mötesscenario mindre troligt om än inte omöjligt, men det ska jag inte resonera vidare kring just nu.
Kloka ord Emma, en reflektion om din reflektion,
Om det var personer som på något sätt (genom övervakning, infiltration etc) hade insikt i Palmes vanor när det gällde säkerhet, exempelvis att han som du skriver, nästintill aldrig bar skyddsväst. Varför väljer man i sådana fall metal piercing ammunition? Då borde man med rimlig säkerhet veta att det inte är nödvändigt, eller finns det andra skäl till att nyttja det?
Det mest sannolika skälet är väl att mördaren/mördarna inte ville chansa. Palme tillhörde en kategori av människor, framstående och kontroversiella politiker, som kunde tänkas ha skyddsväst.
De flesta människor som kör bil sätter på sig säkerhetsbältet även om de inte tror att de kommer att krocka eller bli stoppade av polisen. För mig framstår valet av ammunition som ett utslag av ambitionen att undvika alla onödiga risker för misslyckande.
Jag känner till argumentet att det finns annan ammunition som gör mer skada när den träffar en människokropp. Men i det här fallet, med skottets placering, spelade det ingen roll. Rättsläkaren Kari Ormstad hävdade i samtal med Marjasinkommissionen att det fanns en god marginal både i höjdled och sidled för ett skott som sattes mellan skulderbladen på det sätt som skedde. Den som träffades hade ingen chans att överleva.
Det pekar i sin tur på att mördaren räknade med att ha goda chanser att placera skottet där han ville, alltså att det inte skulle uppstå tumult. Och så blev det ju också.
Det skulle också kunna vara så att man resonerade kring att Palme hade skäl att känna sig hotad antingen för ett specifikt hot eller mer generellt för tidens polariserade stämning och därför bar skyddsväst. I synnerhet om man hade anledning att tro att attentatsplanerna hade läckt.
Men det är spekulationer.
Eller också var det så enkelt som att det var just den här typen av ammunition som mördaren råkade ha till hands. Det finns ju en tydlig tendens att övertolka och uppförstora allting i det här ärendet. Lika lite som mordplatsen var bestämd i förväg var valet av kulor det. Så kan det faktiskt ha varit. Det skulle i så fall gå hand i hand med den improviserade flykten in i den isiga gränden osv., där gärningsmannen mest räddades av turen. Han kunde lika gärna ha sprungit i famnen på polisen.
Den improviserade flykten: det mesta tyder väl egentligen på att mördaren hade åtminstone viss lokalkännedom; han måste ha vetat att det funnits lite olika håll att försvinna åt när han försvann in i gränden och begav sig uppför trapporna. (Kanske fanns det t.o.m. en bil eller en trappuppgång med en lägenhet att försvinna in i när han väl försäkrat sig om att inte vara omedelbart förföljd. Detta vet vi ingenting om). Han måste antagligen också ha varit medveten om att inget vittne skulle ha någon större lust att försöka ‘ta rygg’ på en flyende mördare med en pistol i handen in i en mörk gränd där denne ev. skulle kunna känna sig trängd. Skulle du (eller någon av oss) gjort det helt förbehållslöst?
Om mordplatsen var bestämd i förväg? Ja, då måste det ha rört sig om ett förutbestämt möte. Annars kan ingen ha vetat att OP och LP skulle gå exakt just där. Om man var väldigt förberedd så kanske det fanns lite olika ‘alternativ’ när ‘man’ väl insett att OP/LP skulle vandra hemåt ifrån Grand, och man kunde räkna med att de befann sig runt denna gata/väg (med olika möjligheter till tvärgator, etc.) en bit framåt (kanske var detta inte paret Palmes egentliga intention, de kanske ville ‘plocka en ledig taxi’ på vägen…?). Sådan information kan givetvis ha tillhandahållits via walkie talkies. Dessa tycks det inte ha rått brist på enligt olika, men samstämmiga, vittnesuppgifter.
En fråga man kan ställa är ju varför de korsade gatan? De tycks ju inte ha uppehållit sig särskilt länge framför det nämnda skyltfönstret. (Skulle det kanske vara lättare att ev. stoppa en ledig taxi om man – som när man går på en mindre väg – gick mot trafiken och kunde se bilarna som kom emot en istället för bakifrån?). Var det mer upplyst, mindre ‘skumt’, på andra sidan gatan? Var det då fråga om ren ‘instinkt’?
Och varför gick man på yttersidan av trottoaren på andra sidan gatan, och utanom reklampelaren? Vore det inte enklare att gå inanom denna? Var det denna ‘manöver’ som bilvittnet Inge M uppfattade som något lite ‘apart’, när man sedan svängde inåt igen efter att ha passerat reklampelaren?
Sannolikheten att han skulle springa på en polis inne i gränden måste ha varit försumbar, men en liten risk man ändå måste ta.
Om det hänt hade han i stället haft en förbannad otur.
Nu vet vi ju att det bara någon minut innan befunnit sig poliser ovanför trappen, så visst hade han tur trots allt, men trots det borde ju sannolikheten ha varit mycket låg att de stått poliser i flyktvägen, de kan knappast vara där särskilt ofta.
När det gäller kulorna kan han ju ha tagit det som fanns till hands, men det är ju inte någon anledning till att utesluta alternativet att han valt dem med viss omsorg heller?
Av skjutproven i den kriminaltekniska rapporten framgår att kulan i samtliga provskjutningar oavsett om det var kataloger tvålblock, djurkroppar eller skivmaterial voltade över så att basen ville gå först.
Det hände när kulan stötte på motstånd och därigenom tappade sin stabiliserande gyroeffekten.
Kulans tyngdpunkt låg mycket närmare basen, och strävade efter att tvärställa sig för att till slut gå med basen före.
Vincent Lange hade aldrig stött på en sådan typ av kula, och man kan ju se på bilderna att kanalen därmed blev dubbelt så stor i jämförelse med en kula som gått rakt igenom.
En sådan kula bör ju rent logiskt vara mer dödlig, och man kan ju tänka sig att man valt den av den anledningen också.
Det är väl problemet med hela palmemordet att vi vet så lite så det går att spekulera och tolka åt så många håll. Men en sak som är central i hela mötesscenariot är ju om vittnet Inge har rätt om hur länge han såg mördaren innan paret Palme kom. Har han fel och mördaren dök upp precis innan så kan ju det tolkas hur som helst. Men har han rätt att mördaren stod där några minuter så tror jag att en konspiration som tar tillfället i akt faller. Hur kunde man förutspå att de skulle hamna på östra sidan av Sveavägen? Alternativet skulle vara att ett helt gäng mördare står och väntar på olika platser längs vägen och det verkar högst osannolikt. Är det planerat och Inge har rätt om när mördaren dyker upp vid Dekorima så har jag svårt att tolka det på något annat sätt än att Palme lockats dit. Sen kan det ju naturligtvis vara en ensam person som stått i hörnan ett tag och som i uppflammande vrede skjuter Palme. Men jag tycker inte riktigt mördaren agerar så, men vittnesmålen kan ju förvilla.
Emma. Tror inte vännerna på Singelbacken hade något med själva mordet att göra, eller på något sätt varit inblandade. Synd bara att dessa amatörer började leka mordutredare, i synnerhet Holmer och Ebbe, som inte alls hade den rätta kompetensen. Man borde genast ha bett om hjälp av kompetenta och professionella mordutredare, utan att då politikerna ev. lagt käppar i hjulen. Holmer var expert på att göra utredningen till en media- cirkus redan från första början. Så kan man inte bedriva en mordutredning av denna dignitet, om man vill nå resultat. Bilden utåt skulle visa att man var engagerade, det tycktes vara det absolut viktigaste. Skottsäkra glas runt utrednings burarna? Fruktansvärt barnsligt, bara en sån sak. Kanske kunde man börja från ruta ett och avsätta den nuvarande utredningen och kalla in professionella mordutredare, knappast fick man grönt ljus för en sådan åtgärd, men man kunde ju försöka. Efter av vad det verkar skall lösningen till Palmemordet fortfarande nedtystas. Varför denna rådande tystnad, varför?
”Vännerna på Singelbacken”, i ytterst ‘informella sammanhang’. Ebbe C, Sverker Å, Carl L, Sven A, Anna-Greta Leijon, etc. Hmm… Varför får sambandet dem emellan, och speciellt mellan Ebbe C och Carl L, en att ”ana ugglor i mossen”? (även med tanke på någon/några träffar dem emellan, och även med Hans H, också efter mordet…). Inte för att insinuera att de deltog i någon mordkomplott, men hur gick ‘narrativen’ dem emellan efter mordet? Vad behövde de dryfta? Var det Ebbes teorier om att mordet planerades i Damaskus och effektuerades av ‘någon iransk kurd’? Något annat/mer? Och vad drog man upp för ‘riktlinjer’ för ”outsidern” Ingvar Carlsson att följa när man ‘tog kommandot’ över mordutredningen? Och varför ville inte IC ha något mer med dem att göra efter att kurdspåret sprack? Och varför avgick han så plötsligt, och kom till presskonferensen dagen efter en nattlig incident? (och med gipsad fot; vilket i.o.f.s. inte behöver betyda något alls i det sammanhanget).
Läste någonstans här på bloggen att några ungdomar i passerande raggarbil skulle ha uppfattat att Olof gjort Hands-up men hittade tyvärr inte inlägget.
Skulle detta stämma är det ju troligt att mördaren hotat och tilltalat Olof, som då även Lisbet borde ha hört.
Man har nog skapat trumf på hand när man ändrade preskriptionstiden för grova brott i Sverige.
T.e.x I Palmemordet behöver man inte släppa handlingar fria någonsin, när mordet aldrig kommer att preskriberas. Att dom sätter punkt för utredningen hjälper inte heller. Vi kan få vänta på svaren länge, om dom nånsin alls kommer? Har nog märkt att man ”halar och försöker låta tiden gå.
Niklas.
Jag tror att PU leddes fel under Holmér och Ölvbro.
Den ende av dessa båda som lever är Ölvebro, och han bör ställas inför mycket skarpa frågor, inte minst om Christer Petersson.
Hur anklagelserna kom upp och hur de sedan byggdes upp till ett åtal. Åklagarna kan vi inte fråga, men han vet naturligtvis allt.
Den nuvarande utredningen är förmodligen bara hämmad av tidigare misstag, och jag tror inget illa om Ölvebro, men det politiska tryck som fanns på den tiden tror jag inte finns idag.
Han kan vara ett offer under de förutsättningar han hade, och de kan ha varit betydligt snävare än vi ens kan föreställa oss.
Alla som hade en aktiv roll bör på något sätt tvingas berätta vad de vet.
Möjligheten att söka en lösning utanför det smala ” ensam gärningsman” spåret blir förstås svårare för varje år, och snart kan vi räkna till 34.
Inlägget om killarna som sett Palme sträcka upp armarna i luften var nog detta:
https://gunnarwall.wordpress.com/2019/04/22/hela-polisforhoret-med-lisbeth-palme-3-november-1993/#comment-13593
Håller som bäst på att plöja igenom En iskall vind drog genom Sverige, och har jämsides boken tittat på serien Mannen, mordet, mysteriet som finns på Youtube. Man kan se serien som en kortare sammanfattning av boken skulle jag vilja påstå men ändock fullmatad med fakta.
Först nu förstår jag vidden av snedsteg i utredningen med gärningsmannaprofilen i centrum. Skriven för att peka ut en ensam gärningsman med Pettersons profil, han hade ingen chans är min syn.
Jag kan nu också mycket bättre förstå Gunnars inlägg:
https://gunnarwall.wordpress.com/2019/03/28/har-ar-de-saknade-sidorna-och-raderna-i-garningsmannaprofilen/
Ölvebro/Krusells roll då samt övr. span.ledn; dom agerar mer fyrkantiga byråkrater med GMP som sin bibel, än nyfikna poliser med öppet sinne för andra spår. Hur ensam var Alf Andersson egentligen i sin kritik mot span.ledningens inskränkthet? Krusell känns mest, ursäkta uttrycket, korkad.
Ser man Ölvebros reaktion i TV när han försvarar sig mot Lars Borgnäs och Tomas Breskys kritik, ser han uppriktigt irriterat ärlig ut när han inte kan förstå att reportrarna inte kan förstå, att dom har en GMP att följa. Således tror jag ej att han är en mörkläggare. Endast en hårt ansatt spaningsledare.
Mer intressant är ju då hur info till GMP tillkom, hur data till den valdes ut av Olsson och Åsgård. Är det dom som är s.k. mörkläggare eller bara dåligt insatta?
Jag har tidigare för objektivitetens skull och som motvikt till landsförrädarspåret, argumenterat om Jallais vänsterspår som är mycket intressant och trovärdigt.
Men efter senaste inputen så är ju landsförrädarspåret absolut det spåret som bör vara det hetaste.
Norrköpingsmötet, Anders Larssons varning, w.t-observationer, det outgrundliga hatet kring tiden för mordet, försvunna varningar på Säpo, Säpos undfallenhet kring utredning av vissa poliser, skottet föll i samtid med Sovjetbesöket osv. osv.
Sammantaget för mig ger det en tydlig riktning att vänsterspåret är fel och det andra känns mer riktigt.
Andreas
Eftersom du är påläst och har läst Jallai vet du säkert att det strax innan mordet lades en proposition om att polisen inte längre skulle få ingå i kuppförsvaret. Det är mitt intryck att det kommit lite i skymundan av Moskvaresan, så vill bara lite allmänt påminna om det.
Den proppen var inget Palme som person stod bakom. Däremot är min bild att Palme fick ta skit offentligt för allehanda förslag som hans partikollegor och parti la fram och därigenom tillslut blev klassad som soft on communism.
Jag kan starkt rekommendera biografin ”Underbara dagar framför oss”, där man får en bra bild av Palmes tankar kring utvecklingen av samhälle och nation och vart han ville.
Som jag tolkar det, bottnar mycket av hatet och misstänksamheten mot Palme i dåligt informerade och pålästa motståndare, då han var den som gick i första ledet och tog smällen.
Tillägg till min kommentar ovan:
Nåt som ytterligare bidrog till misstron mot Palme var löntagarfonderna. Dessa var inte heller nåt han kommit på eller ställde sig bakom. Däremot fanns det starka krafter runt Palme som verkade i en riktning för dessa.
Andreas
Olof Palme ställde sig tydligt bakom löntagarfonderna. Jag kommer ihåg att han bland annat sa att ”Fondmotståndet är en skymf mot arbetarrörelsen”
Initiativet till löntagarfonder kom däremot inte från Palme eller socialdemokraterna utan från LO och dess ekonom Rudolf Meidner
Jag vet. Läs boken så förstår du.
Jörgen G och alla
Jag tror som du att det var betydligt snävare än vi kan föreställa oss men jag tror inte att det politiska trycket har minskat nämnvärt, eller vilken sorts tryck det nu kan röra sig om. Inga-Britt Ahlenius fann ju tydligen en helt ny nivå av ondska när PU granskades och det säger väl en del om de krafter som var och säkert fortfarande är i rörelse.
Det dräller inte av hederliga människor med mod och integritet men bland utredarna fanns det åtminstone en, Alf Andersson. I det här korta inslaget sammanfattar Alf A det mest väsentliga om utredningen som väl ingen som varit knuten till PU – vad jag vet – har vågat göra på samma sätt. Jag dristar mig till att gissa att det inte finns någon motsvarighet till Alf A bland dagens utredare. Inte heller tror jag att man börjat gräva i eventuella politiska konspirationer som det enligt Alf A knappt fanns något om i utredningen, ”trådar som ledde in i näringslivet och försvaret” som Lars Borgnäs uttrycker det i inslaget.
Det hade närmast varit tjänstefel av Hans Ölvebro om han inte hade fullföljt Christer Pettersson-spåret.
Både han själv och Anders Helin hade dock sina dubier om att det hela skulle kunna räcka för ett åtal. Där blev tydligen Helin överkörd av RÅ.
Med trettio års distans till händelserna uttryckte sig Ölvebro på detta sätt om CP i Veckans brott i mars 2018:
När vi drev utredningen var jag av uppfattningen att han var en mycket tänkbar gärningsman, men så länge som man inte kan få teknisk bevisning så kan man inte anse att det är den personen. Hade det varit ett vanligt mord, och med den bevisningen, hade jag aldrig sagt att det här måste vi ta till domstol när vi inte har teknisk bevisning.
Det är möjligt att det är en skönmålning i efterhand.
Vi som längtar efter en lättillgänglig och öppen spaningsledning drömmer oss dock gärna tillbaka till den här tiden. Som alla vet ställde Ölvebro ofta upp i media, bara för att mötas av Lars Borgnäs och Tomas Bresky, som ställde samma slags frågor varv efter varv. Inte att undra på att spaningsledaren någon gång tappade tålamodet. Hatten av för Ö! (ej syftande på en uttjatad polis och vapenhandlare).
Dagens Krister Petersson eller Hans Melander skulle aldrig kunna stå pall för något liknande. Ja, de skulle givetvis inte ens ställa upp.
Om någon undrar vad Ölvebro sysslar med nuförtiden, så kan jag meddela att han gör betydelsefulla insatser på det lokala planet:
https://kommun.redcross.se/atvidaberg/vart-arbete/
Jörgen G. / Mycket bra funderingar.
LP:e/ Det tillhör ju polisen att utreda, inte till mej.
Det blev ju ett enormt tryck från alla håll och kanter på att få Pettersson fälld. Kanske det även för LP:e blev det bästa alternativet. Hon måste ha sett mördaren och kanske även visste vem denne var? Kan det möjligen vara så att hon inte alls hade berättat för någon om detta drama? Det får bli en privat hemlighet.
Hade ev. samtal förts med LP:e under de sista åren? Det verkar som om hon velat fria Christer Pettersson före sin död. Vi vet ju den nye utredarens offentliga uttalande. ”Det var inte Pettersson, där även Mårten Palme nu tycks ha bytt uppfattning, från den tidigare så tvärsäkra Pettersson.
Emma, Niklas och andra.
Ja, jag tror att polisen i allmänhet varit ärliga och uppriktiga personer, och jag vill nog också tro att Hans Ölvebro är en hederlig karl.
Däremot finns uppenbara undantag, och jag behöver inte nämna namn, jag tror att de flesta förstår vad jag menar.
Jag hoppar alltså inte på tåget om en utredning som styrts av ondsinta människor som systematiskt jobbat för att styra in utredningen på fel spår.
Jag tror i stället att de begränsats till att driva ensam galning hypotesen eftersom den lösningen inte riskerar att i onödan solka ner Palmes och Sveriges rykte.
Jag tror alltså att utredningen var stenhårt kontrollerad från politiskt håll, och det slog mig hur tydligt Kjell-Olof Feldt uttryckte detta i samtalet med Gunnar Wall:
Gunnar frågar något i stil med att om det var viktigt att Holmér hade sina politiska lojaliteter hos Socialdemokraterna, och Feldt svarar:
Feldt:
”Det tror jag spelade en roll.
Holmér förväntades inte driva några egna politiska linjer i det här, utan han skulle vara upptagen med en sak.
Att avslöja en mördare, utan att i onödan svärta ner Palmes namn och rykte.”
Den sista meningen avslöjar att det alltså fanns begränsningar till vad man inom utredningen fick titta på, och även om Feldt inte var direkt inblandade i de diskussionerna, så kände han ändå till att det förhöll sig så.
Kanske har jag övertolkat, men det väcker en del tankar.
De som var inblandade i dessa diskussioner börjar bli gamla, och många är redan borta, och jag tror att sanningen riskerar att följa med dem i graven så småningom, och därför kan man bara hoppas på att någon vill berätta om vad som verkligen hänt, och hur det kunnat gå så käpprätt åt pipsvängen…
Jörgen G och andra
Eftersom det var jag som använde ordet ondska vill jag understryka att jag inte tror att Inga-Britt Ahlenius mötte ondskan i form av enskilda poliser. Man kan hoppas att de flesta har varit ärliga och uppriktiga i sitt uppsåt att finna gärningsmannen, men om det vet jag inte tillräckligt för att uttala mig.
Utan att nämna några namn så finns det ju åtminstone två enskilda poliser som inte dragit sig för att ta genvägar och missbruka sin ställning för att sätta dit sin personliga favorit som gärningsman. Nu var det nog inte heller det Inga-Britt Ahlenius syftade på. Tyvärr lär vi inte få veta vad hon menade, ens om hon trots allt skriver sina memoarer vilket hon tyvärr har förklarat att hon inte tänker göra.
Jo, med den kontext vi fick/har så kan man nog läsa in lite extra betydelse i den ordalydelsen:
”‘Holmér förväntades inte driva några egna politiska linjer i det här…’/…/’Att avslöja en mördare, utan att i onödan svärta ner Palmes namn och rykte.'”
Alltså: ”…utan ATT I ONÖDAN svärta ner Palmes namn och rykte.”
‘Någon’ borde fråga herr Feldt – medan det fortfarande låter sig göras – vad han egentligen menade med en sådan formulering. (Kanske ingenting alls egentligen, utan det kanske bara var ‘som orden föll’ vid det aktuella tillfället; men det kan ju också vara något slags ‘slip of the tongue’…).
Att man omedvetet strävade efter att styra in utredningen till den typ av utredning där man kände sig mest hemma på mammas gata kan också vara ett inslag i att det gått åt pipsvängen.
Sådana enkla motivbilder behärskade man, och sållade därför bort alla komplicerade politiska spår.
Dessa skulle också ta en hel del tid och resurser i anspråk.
Har för mig att de inte ens ville titta på den mycket komplicerade Boforsutredningen, utan avfärdade den möjligheten mer eller mindre på stående fot.
Precis som GMP:s slutsats:
”Rent allmänt kan man fråga sig varför man skulle avrätta en eventuellt besvärlig kunskapare i dessa förhållanden. Riskerna att det ändå skulle komma fram torde ha varit betydande”
Rent snömos!
Regeringen var inte heller speciellt medgörliga, och polisen Sten Lindström som bedrev den utredningen vittnar om den arrogans och motstånd han möttes av.
Om krigsmaterielinspektören Algernons död hade någon koppling till Palmemordet är höljt i dunkel, men även där har man försökt att sopa bort vittnen som sett att han blivit knuffad, bara för att landa i den enkla lösningen, olycka eller självmord.
Ett mord skulle kunna även i detta fall riskera att ”svärta ner regeringen och Palmes namn och rykte.”
Kanske skulle man också kunna se ett samband mellan Cats Falks död och polisens strävan efter den ”enkla lösningen”. Olycka.
Fyra utredningar under loppet av ett par år, med direkta kopplingar till varandra, och var och en med tydliga tecken på mörkläggning och medvetet utlagda dimridåer.
Sådana mönster är i de flesta fall inte slumpmässiga.
Märkligt när LP:e bilden utanför Sabbatsberg kl:23:45 inte alls är helt förklarad eller ens utredd, det så kallade ”kapp bytet. Om bilden inte föreställer LP:e, vem är det då? Varför har personen inte hört av sig? Även den fotograf som tog bilden är själv osäker. Hur är detta möjligt? I vilken tidning fanns bilden och vad var temat i så fall? Har granskat alla förekommande bilder som finns tillgängliga och anser att det är Lisbet Palme på bilderna. Det skall mycket till, förrän jag byter den uppfattningen. Har tidningen alls förklarat bilden?
Bilden på kvinnan publicerades i Göteborgs-Posten kort tid efter mordet. Bildtexten angav att det var Lisbeth Palme. Bildtexter är inget som tidningar normalt lägger ner särskilt mycket jobb på. Tidningen hade en bild tagen utanför Sabbatsbergs akut och någon fick tydligen uppfattningen att det var Lisbeth man såg på bilden. Det är med all säkerhet fel, på samma sätt som det finns massor av fel i tidningar varje dag.
Alla andra förklaringar blir extremt krångliga.
För närmare detaljer kring bilden och en argumentering kring varför det är orimligt att det är Lisbeth, lyssna gärna på avsnitt 155 av den väldigt genomarbetade podden Palmemordet.
Avsnittet har fått namnet Mytmosarna, del 2: Lisbethbilden. Det presenteras av Tobias Henricsson. researchen är gjord av honom tillsammans med Juan Esposito och Peo Fallmo.
Ett par nätsidor som berör saken och innehåller bra bildmaterial är denna och denna, utlagda av Lennart Remstam.
Tack Gunnar. Lyssnade på podden Lisbet bilden del 2. men blev inte helt övertygad. Här intygar polisman Åke R. att han anländer till Sabbatsberg kl:23/ 35. och då fanns LP:e redan där. Bilden som Ulf.K. tog var kl: 23/ 43. åtta min. senare. Bortser man från Aners konspirationsteorier så kan man även tänka sig att Mårten hämtat en ny kappa åt Lisbet i hemmet. Hon hämtar då nya kappan från polisbilen kl:23/43. Ingen annan har ju trätt fram, så bilden är utan tvekan Lisbet. Har du Gunnar haft kontakt med Ulf K. som tagit bilden? Förstår nog om Lisbet ville byta kappa och även att polisen så fort som möjligt tog den genomskjutna som utredningsmaterial. Vi vet ju även här att Mårten besökte hemmet mitt i natten och fick säkert därifrån polis eskort till Sabbatsberg.
Nej, jag har inte haft kontakt med fotografen som tagit bilden. Han är numera avliden för övrigt.
För min del har jag inga problem med slutsatsen att det är en annan person än Lisbeth, det är den enklaste förklaringen. Mårtens flickvän Ingrid är ett alternativ, men det kan ju vara någon annan. Det sprang mycket folk där, en del var till exempel från Säpo och deras verksamhet under mordnatten finns inte offentligt redovisad.
Jag skulle gärna vilja vara helt säker på vem det var. Men när jag inte är det behöver jag ju inte dra några tvärsäkra slutsatser om saken.
Din hypotes om att det är Lisbeth och att hon helt enkelt skulle ha hämtat en annan kappa i en polisbil, en kappa som t ex Mårten haft med sig, har åtminstone någon sorts rimlighet i sig – till skillnad från Anérs besynnerliga konspirationsteori. Och är det som du säger finns det inget mysterium.
Men hur troligt är det att Mårten skulle ha fått med sig en kappa när han och flickvännen Ingrid fick skjuts till sjukhuset? Det finns inget som pekar på något sådant. Och varför skulle Lisbeth i så fall ha behövt gå ut och hämta kappan själv?
Dessutom: varför ser inte frisyren ut som Lisbeths (se länkarna till Lennart Remstams sidor)?
Själva rörelsemönstret som antyds på fotot får mig inte heller att tänka på någon i Lisbeth Palmes situation. För mig framstår det som om vi ser en rätt samlad person som nyss anlänt till platsen och är ivrig att komma in på akuten så fort som möjligt.
I vilket fall tycks vi vara överens om att Sven Anérs konspirativa tolkning av bilden inte håller. Därmed kan vi ju egentligen lämna diskussionen.
kan man inte fråga Mårten om bilden?
Blir inte denna förklaring ganska krystad? Lisbeth kommer in till Sabbatsberg runt 23.30 eller strax därefter. Innan 23.43 ska alltså hon följt med in på sjukhuset, bett någon ringa sonen för att dels naturligtvis berätta om mordet men också för att få en ny kappa. Någon ringer till sonen som blir hämtad i polisbil och där finns också en ny kappa med. Men när han kommer till Sabbatsberg så lämnar han kappan i polisbilen så att Lisbeth får hämta kappan själv (eller har han skickat en kappa ensam i polisbilen?). Har hon lämnat den genomskjutna kappan inne på sjukhuset så går hon med den genomskjutna blusen ut till bilen, tar på sig kappan och springer in. Varför tog inte polisen som körde bilen med sig kappan in? Annars, om hon har den genomskjutna kappan på sig, så lämnar hon den i polisbilen. Varför om man nu vill ha den som bevis? Allt detta ska alltså skett på drygt 10 minuter. Sen verkar hon ju även ha ändrat frisyr under den tiden också. Varför krångla till det när den enkla förklaringen är att det är fel bildtext. Och att rätt person inte trätt fram är ju inte konstigt alls. Hon vet med stor sannolikhet inte om hela den här debatten. Och har hon sett den felaktiga bildtexten så varför skulle hon gå ut och dementera en sån sak som är så uppenbart fel?
Tyvärr grumlar den här typen av debatter andra stora problem med palmeutredningen. Om man vill styra det mot den ensamme galningen, och då främst Christer P, så är det här mumma för dem. Här kan man visa på hur tokiga ”privatspanarna” är och så kan man avfärda dem som konspirationsteoretiker och den stora allmänheten tycker, med rätta, att de har rätt i det. Och så har man lyckats lägga ut snygga dimridåer för seriösa granskare av mordet som Gunnar W och Lars Borgnäs med flera. Man kan då på ett effektivt sätt bunta ihop dem med stollar (ursäkta uttrycket om någon känner sig träffad) som lanserar den ena efter den andra konstiga teorin.
Ulf Karlsson befann sig på mordplatsen 23.37 då han tog den första bilden, då satt avspärrningsbanden uppe.
Det är inte logiskt att han som Sven Anér menar befunnit sig på Sabbatsberg 23.43, och knäppt bild på Lisbeth med annan kappa.
Det är teoretiskt möjligt, men knappast troligt.
Bilden då Mårten och Ingrid är på väg till minnesstunden den 3/3 visar att huvan på kappan med största sannolikhet är densamma som på bilden från Sabbatsberg.
De hade varit på Västerlånggatan innan de kom till Sabbatsberg, så fotot är taget närmare halv tolv på natten.
Den felande länken som i detta fall är konspirationsteoriernas moder är att Sven Anérs tidsangivelse inte är korrekt.
Blev Christer Pettersson och Ingvar Heimer mördade?
Kan det vara möjligt att C.P. ändå mördade på uppdrag av en auktoritär hjärna, som verkligen hade motiv, en person som Olof kände och som fick honom lurad till hörnet. Mårten ville inte ha något möte med Christer, bättre då att han försvann. Mördad eller olycka? Vem vet? Samma med Heimer som lite stack näsan i blöt.
Magnus D.
Skall nog lämna frågan om kappan, men vill ändå komma med åsikter om LP:es frisyr. Det är vintermössan som plattat till håret och frisyren ser därmed helt annorlunda ut än ett noggrant lagt hår. Jag tror LP:e hämtade själv sin kappa för att passa på att tala lite avskilt med Mårten om saker som hon inte ville att någon annan skulle höra. Man kan nog tänka hur en genomskjuten kappa stinker av bränt tyg och svart krutrök och sot och då ännu värre när man kommer inomhus. Man vet ju inte heller om Säpo (polisen) haft nyckel- kåd till Palmes bostad? Det är ju en viktig sak man borde diskutera. Vet någon mera om detta? Vet bara att Olof haft ett privat skåp på Regeringskansliet, som man blev tvungen att bryta upp. Hittar inga hemligheter i kapp- bytet, det var i det närmaste en naturlig sak.
Naturlig sak eller inte så blir tiden till att få en kappa från bostaden innan 23.43 väldigt kort. Någon ska alltså åkt till deras bostad på uppmaning av en fullständigt förtvivlad Lisbeth, hämtat kappan, kört till Sabbatsberg, meddelat Lisbeth som sen gått ut och bytt om. Allt på kanske 10 minuter. Skulle en polis tagit sig in i deras bostad och letat upp kappan eller skulle man först hämtat Mårten, kört honom till Gamla stan för att hämta kappan och sen till Sabbatsberg? Allt på 10 minuter?
Som sagt, varför välja den krångliga teorin och inte det enkla att bildtexten är fel?
Niklas B
Har du precis varit med om att din make blivit ihjälskjuten inför dina ögon så är du inte bekymrad över att din kappa är sotig och luktar krutrök. Dina tankar är på helt annat håll i den situationen
Hur skulle det sett ut om Palme avgått t.e.x. av hälsoskäl? Och sedan ”locket på.
Nytt inlägg på denna, Gunnar?
Jag blev väldigt förvånad över Anders Jallais plötsliga ‘kovändning’ i hans förra bok ”Källa Erik” (där han plötsligt frångick det s.k. ”Landsförrädarspåret”, och istället menade på att MOP var ett resultat styrt via *Öst*, och en konsekvens av att Palme – som var fredsmäklare i kriget mellan Iran-Irak – ändå ‘sanktionerade’ vapenhandel till Iran, och att mördaren skulle ha något slags ‘mellanöstern-identitet’.
Jag undrade också över hur Jallai skulle kunna gå vidare efter den boken, och hans ‘jakt’ på sanningen om MOP. Här är då svaret, i hans nya bok ”Spinndoktorn”, där han ‘grottar ner sig’ i ”Ebbe-Carlsson-affären”.
Kommentarer?
https://www.jallai.se/
Som jag kanske berättat håller jag på att skriva klart en bok om andra världskriget. När det är gjort kommer jag att titta närmare på ett och annat kring Palmeutredningen som jag fått tips om eller uppmärksammat under det senaste året.
Då tittar jag gärna på Jallais spekulationer också. Men bloggen är förstås öppen för synpunkter från andra.
God jul på er allihop, för övrigt!
Har inte läst hela boken, så någon recension kan jag inte ge, men visst är det lätt att se motivbilder med potential i detta.
Vapensmugglingarna är bekräftade, liksom regeringens kännedom om dessa.
Krut avsett för kalasjnikov tillverkades på beställning från DDR och smugglades sedan omdöpt till civilt krut via tåg till öststaterna.
Krut och vapen som kommit innanför DDR var naturligtvis tillgängligt också för andra länder inom Warszawapakten samt att de därifrån kunde smugglas vidare till krigförande länder.
Däribland Iran.
Singapore var bara en av flera smugglingsvägar.
Jag ser inte nödvändigtvis detta ur ett höger vänsterperspektiv, eller som ett utslag av politiska ställningstaganden, även om det i slutändan också fått sådana konsekvenser eftersom det uppenbart gynnade den ena parten i en konflikt.
Denna typ av affärer handlade om pengar, och vill man dra det till sin spets, så var det en livlina för Bofors, och minst lika viktigt för DDR eller för den delen Iran.
Bofors sålde till de som ville köpa utan några ideologiska bryderier.
Regeringen var beroende av Bofors, och värnade därför om företaget.
Jag har dock förstått av Jallai att en Iransk delegation tidigt i februari 1986 varit inbjudna av Bofors till Karlskoga.
Eftersom Iran var förbjudet exportland kan man faktiskt fråga sig i vilket ärende de var där.
Att Palme hade möte med Iraks ambassadör så sent som samma dag han blev mördad, är ju en omständighet som väcker funderingar.
Med lite perspektiv på dessa komplicerade affärer, blir det ju verkligen skrattretande när en psykiatriker och en mordutredare (förvisso erkänt duktiga) i GMP avfärdar alla möjligheter till sådana motiv med:
”Man kan fråga sig varför man skulle avrätta en eventuell kunskapare i dessa förhållanden. Riskerna att det ändå skulle komma fram torde ha varit betydande”
Ingen av dem verkar väl egentligen vara särskilt skickade att göra just den bedömningen.
De filade ju på sin ”ensamma galning” på beställning kan man tro.
En GMP skulle knappast heller vara möjlig att göra om mordet bottnade i ”sådana förhållanden”. ”Kunskapare” eller i en roll som är mer oklar?
Dessa herrars slutsatser övertygar i alla fall inte mig.
Däremot slår jag gärna ett slag för Anders Jallai, som vågar gå sin egen väg, och dessutom visat sig vara mottaglig för nya infallsvinklar.
Klädsamt också att han inte pekar ut någon enskild person som gärningsman.
Att världens största mordutredning inte gått på djupet med motivbilder som denna är ju en stor brist.
Tack för kommentarer, Gunnar och Jörgen G!
Jo, vet att du är sysselsatt med din andra bok också, Gunnar. Tänkte bara att detta var lite väl väsensskilt ifrån en tråd om förhör med Lisbeth, fast ändå värt uppmärksamhet!
Intressant input Jörgen G!
Jag har tänkt i liknande banor – för att nu ‘se utanför boxen’ (de gängse konspirationsteorierna) – och försökt att även se det med de ‘glasögon’ som Jallai tar på sig i byggandet av denna tes. Onekligen så har ”Boforsaffären” ett stort intresse i detta scenario.
OM det nu var så att Palme var satt att mäkla fred mellan Iran-Irak, samtidigt som den svenska regeringen – direkt eller kanske mer indirekt – sanktionerade vapensmuggling till någondera länderna (och då kanske även i ‘samklang’ med svenska näringslivet/eller delar av det, och kanske var det detta som även Cats Falck var på spåren, innan hon blev tystad) så vore det väl skäl nog till såväl ett motiv för MOP som att det skulle förändra (bilden av)Sverige (det här med uttrycket ‘skaka Sverige i sina grundvalar’ tycks vara något slags ‘efterhandskonstruktion’, ord som lagts i Holmérs mun…). Om den svenske statsministern – som också tycks ha haft möjlighet att få en hög FN-post i samband med detta – med ena handen försökte skapa fred mellan dessa länder, medan ‘nationen’ Sverige med den andra handen sålde vapen till ena parten – så vore det ju förståeligt om det kallades för ‘dubbelmoral’ inte bara i Västvärlden (speciellt om samma statsminister också stoppat en hemlig rutt för amerikansk dito ‘export’ – vilket ju spädde på ryktena om CIA Black Ops som hämnd för detta), utan i allra högsta grad även i de berörda länderna i Mellanöstern. Då var ju OP:s roll som internationell fredsmäklare, mellan just dessa länder, helt skadeskjuten, och han själv givetvis mer än måttligt frustrerad (på både Bofors och ev. de svenska regeringsrepresentanter som, ‘bakom kulisserna’ – och med ‘näringslivets’ goda minne – sanktionerade denna handel. Och som du säger så är det ju ytterst anmärkningsvärt att en iransk delegation var inbjuden till Karlskoga i början på februari 1986! Hur tänkte man där? Detta måste ju ha varit endast på Bofors/’näringslivets” initiativ?), OM OP då, officiellt, satte P för dessa leveranser av Robot 70 till Iran (som sköt ner så många irakiska plan) så måste detta ha skapat ‘frustration’ hos både Iran, ‘svenskt näringsliv’ OCH ev. också hos de svenska regeringsrepresentanter som tidigare sanktionerat dem. Det vill säga, då skulle OP ha väckt ‘irritation’ hos 3 parter, dels hos ett av de krigförande länderna i denna konflikt, dels ‘delar av svenskt näringsliv’, SAMT, kanske, även hos någon/några av de egna regeringsrepresentanterna – därav incitament för dessa att efteråt lägga locket på/blanda bort korten). Ponera då att leveranserna i slutet av februari ännu inte hunnit stoppats – officiellt – utan fortsatt att via, ‘alternativa rutter’ – levereras till Iran, via ombud. Hur kan man då förvänta sig att Irak skulle ha reagerat? Och vad sades egentligen mellan OP och ”Bagdad Bob” på det där mötet den sista dagen på OP:s kontor? Det vore väl ganska naivt att tro att detta ärende inte var uppe på agendan… Kanske trodde inte ”Bagdad Bob” på att OP hade tagit ett initiativ att stoppa leveranserna till Iran, eller kanske trodde han att OP verkligen var köpt av USA och ”sionisterna”?
OM det nu var i närheten av detta scenario, då skulle OP ha dragit på sig missnöje av uppemot 3-4 parter (1) ifrån Iran, som skulle få inställda leveranser; 2) ifrån ”svenskt näringsliv”; 3) KANSKE även ifrån någon/några svenska regeringstjänstemän; 4) SAMT även ifrån Irak. Det vill säga ifrån BÅDA de krigförande länderna, samt även ifrån ‘svenskt näringsliv’, OCH KANSKE även ifrån representanter ifrån sin egen regering. (Någon av de kommentarer som efter MOP antyds ha fällts ifrån någon/några svenska regeringsrepresentanter till engelska/amerikanska/internationella journalister ‘off the record’ tycks ha varit något i stil med: ”Vi var så naiva som trodde att vi kunde bidra till fred i dessa länder…”. OM man ser det i detta ljus så är det verkligen en ironisk kommentar till det hela.
Och vad var det egentligen som hände med Bernt Carlsson – som (enligt Jallai) sades ha medverkat vid några av dessa kritiska möten, och vars plan sedermera blev nerskjutet över skotska Lockerbie? Det sades att han visste vem det var som mördat OP, och att han skulle avslöja detta, men att han aldrig hann. Varför ‘försvann’ han helt ifrån ‘radarn’ efter sin död? (som om han aldrig varit med i Socialdemokraterna alls ens…). Var han också en pusselbit i det som skulle ‘förändra (bilden av) Sverige för all framtid’?
Sedan har vi ‘affären Algernon’, där denne krigsmaterielinspektör fick i uppdrag av OP att reda ut hur det förhöll sig med svensk vapenexport (legal som illegal). (Detta är då samma Algernon som även sägs ha varit närvarande vid hemliga Stay Behind/NATO-möten i England i slutet av 1985 där man också diskuterade ‘fallet Palme’, och hur man skulle behandla denna ‘fredsduva’ som vill göra Norden till kärnvapenfritt område, och sades vilja diskutera detta i ett möte med Gorbatjov på sin förestående resa till Moskva…). Algernon måste ju ha kommit på hur det förhållit sig med affärerna till Iran (under OP:s fredsmäklaruppdrag), och var på väg att redovisa detta offentligt när han ‘förolyckades’ på en t-baneperrong i Stockholm (där något vittnesmål påstått att man sett att den/de som var inblandade i detta hade ev. ”mellanöstern-utseende”; och, varefter någon även påstås ha ringt hans änka efteråt och beklagat detta, men också påstått att det var ”den dj-a Palmes fel”).
Bofors kom sedermera att dömas i mångmiljonklassen för mutbrott, efter att Svenska Freds dragit fram deras ”Indien-affärer” i strålkastarljuset, men detta var som sagt då i samband med affärerna med Indien (där Palme själv – i god kompanjonskap med Bofors-ledningen – sägs ha varit mycket drivande, och vilken slutligen gjordes upp i Stockholm i samband med OP:s begravning – en begravning som Jallai även karakteriserar som väldigt ‘spartansk’ om man nu, ifrån socialdemokratiskt håll, ville hylla OP som en internationell fredshjälte). Det var inget som ‘bestraffade’ Bofors mer än att denna smuggelaffär till Iran så småningom kröp fram.
Jallai driver i ”Källa Erik” (den buggade ryske diplomat-historien) att mordet i själva verket var initierat av ‘vänner till Irak’, dvs. ”Öst”, dvs. Sovjet, och utfördes av ‘ombud’, där mördaren mycket väl kan ha haft något slags kurdiskt/arabiskt ursprung, och vara känd i kretsar i/kring PKK (utan att det för den sakens skull ska ha varit själva PKK som skulle varit inblandat), utan snarare med irakisk eller palestinsk ursprung/inblandning. Terrorgruppen Abu Nidal nämns som tänkbar utförare av själva dådet. Han lutar sig mot de bevis som Säpo-männen Barrling och Kegö tagit fram – i samband med ”Källa Erik” – och som bl.a. sägs påvisa att radiotrafiken mellan Sverige och Sovjet strax innan och strax efter mordet ökade med flera hundra procent, och sedan sjönk igen, och att Sovjet (på någon nivå – Jallai menar att Gorbatjovs ”Peretsrojka” inte kunnat inkludera KGB/GRU och deras ‘operationer’ i kriget mot Väst), också varit medvetet om att Palme skulle mördas, och att det därifrån också skulle varit sanktionerat som hämnd för att Sverige/Palme tillät Sverige som transitland för teknologi/utrustning till Polen/”Solidaritet” i ett led i att undergräva och få Warzawa-pakten på fall. Detta tangerar då ”Ebbe Carlsson-affären” – något han då tar upp i senaste boken ”Spinndoktorn” – och skulle på något sätt ytterligare förtydliga den (och kanske även ge Carlsson/Holmér något slags postum ‘upprättelse’). Detta skulle även vara anledningen till att t.ex. Margot Walström tidigare stoppat att ”Källa Erik” offentliggjorts, och att även Barrlings/Kegös dåvarande chef på SÄPO (PG Näss, som ryktades vara ‘under sovjetiskt inflytande’) också skulle ha undanhållit dylika uppgifter. Det sägs att han hade handlingar/dokumentation som innehöll ytterligare bevis (och som han skulle använda sig av i sina memoarer) men att dessa ”försvann”.
Det ÄR intressanta tankegångar, och det KAN finnas något däri (Jallais ‘pusselläggande’ KAN ha en inneboende logik i sig). Samtidigt kan jag inte låta bli att undra över Jallais egen relation till Kegö/Barrling. De är ungefär i samma generation, och har säkert stött på varandra en del gånger, och i olika ärenden, sedan 80-talet och MOP. Hur kan sådana ‘relationer’ ha påverkat Jallai och hans ‘perception’?
Och hur ska man då ställa sig i förhållande till (hans) tidigare argumenterande, att det var ”Väst” som gjorde sig kvitt en (lands-)förrädare (antingen via NATO/USA/CIA:s Black Op-operationer, chilenska mördarpatruller, sydafrikanska diton, svenska poliser/militärer, eller ‘alltihop på en gång’?. Det verkar då som om att ‘hela världen’ var emot Olof Palme, och att han egentligen var dömd hur han än agerade. Eller som han konstaterade i sin sista officiella fotografering: ”…man vet aldrig vad som döljer sig därute…”.
Men det är onekligen ett nytt, och ‘något plausibelt’, spår ibland konspirationsteorierna. Frågan är om det går att bekräfta eller vederlägga det?
Vad tror du, Jörgen G?
Det skall bli spännande Gunnar, är minst lika intresserad av andra världskriget som av Palmemordet, skulle nästan kunna delta i frågesport. Här en kontrast till Olof Palme. Adolf Hitler: ”Demokrati är de dummaste styrelseskick”. God- Jul åt alla!
Jag vill återvända till veteranen i Palmegruppen, Lennart Gustafsson, och hans märkliga artikel i Polistidningen:
”
– Det är ju ingen hemlighet att det är den förhärskande åsikten, men jag har aldrig köpt att det var en missbrukare från Sollentuna som sköt vår statsminister. Delvis är det detta faktum som gjort att jag orkat jobba kvar under så lång tid.
De delar av sin övertygelse om att Palmes mördare finns där ute, som Lennart Gustafsson har möjlighet att berätta om, bygger på den ingångsrapport som gjordes strax efter mordet. Huvudvittnet beskrev en person som hon ansåg var gärningsmannen, en man iklädd blå täckjacka och en mössa som påminde om den som Jack Nicholson bar i filmen Gökboet. Personen visade sig senare vara identisk med ett annat vittne som sprungit fram för att hjälpa.
…
Ingångsrapporten med vittnesmålet, som felaktigt pekade ut ett annat vittne som mördaren, fick ingen större betydelse. Den föll i glömska, …
– Det glömdes bort och nämndes inte i rättegångarna.
”
https://polistidningen.se/2014/05/lennart-gustafsson-tanker-pa-palmemordet-varje-dag/
Hur kan detta förstås och stämma med vad vi andra utanför Palmegruppen vet.??
Artikeln skrevs alltså för över 5 år sedan och Lennart Gustafsson fortsatte att jobba i Palmegruppen åtminstone 2 år till.
Jag har funderat väldigt mycket på Lennart Gustafssons uttalande och kommit till följande slutsats.:
1 – Det kvinnliga huvudvittnet måste åsyfta Lisbeth P.
2 – En sådan ingångsrapport, strax efter mordet, har aldrig offentliggjorts. Varför?
Dessa uppgifter lämnade, strax efter mordet, har inte glömts bort, de har hemlighållits.
Detta betyder att Lisbeth har lämnat fler uppgifter än de som har redovisats…
3 – Ett vittne, enligt ovan, är helt okänd för den intresserade allmänheten.
Anders B hade klädsel enligt ovan men han gömde sig i en port och kom aldrig fram för att hjälpa.
Varför lämnade Lennart G dessa uppgifter.?
Först tänkte jag att det handlar om en lapsus, han tänkte inte på att detta var fullständigt okända uppgifter utanför Palmegruppen. Men i samma artikel säger han också:
”Jag är naturligtvis mycket lojal mot utredningen och förundersökningssekretessen och skulle aldrig säga något som riskerar att skada. Samtidigt måste också jag kunna uttrycka en åsikt efter så lång tid. Väldigt mycket gick fel på ett tidigt stadium och det bör belysas.”
Vi får tacka och ta emot, nu vet vi lite mer vad som hände på mordplatsen och att Lisbeth var mycket chockad av förklarliga skäl och att ingen rättegång borde ha hållits baserade på hennes uppgifter.
Vad betyder detta för oss idag.? Jo – att det finns fler vittnen än vi känner till, som utredningen har hemlighållit:
att ett vittne direkt efter mordet kommit fram för att hjälpa, vittnet en man iklädd blå täckjacka och en mössa som påminde om den som Jack Nicholson bar i filmen Gökboet.
Troligen är det detta vittne som vänder Olof Palme på rygg, Olof hade fallit framåt och hamnat i framstupa läge efter skottet i ryggen.
Anders B: ”han ser att den man som gick i mitten sedermera identifierad som Palme segnar ner och blir liggande i framstupa läge mitt i gatan” (FUP 107)
Stefan G, Göran I och Anders E: ”De hoppade ur allesammans och [Göran I] rusade fram till den på rygg liggande mannen. Han kan inte säga åt vilket håll huvudet pekade. Han vände mannen med andras hjälp i framstupa/sidoläge”
Det här är givetvis mycket intressanta frågor. Problemet är att man inte vet hur korrekt artikeln återger Lennart Gustafssons uppfattningar och inte heller hur väl Gustafsson minns detaljer i en intervjusituation. Jag bad honom om en intervju för några år sedan, då avstod han från att ställa upp. Det finns anledning att fråga igen vid tillfälle.
Jag har nyligen läst Chris Moseys ”Sverige och mordet på Olof Palme” i svensk utgåva (engelsk titel ”Blood on The Snow”). Originalet gavs ut 1988. Mosey var korrespondent baserad i Stockholm för brittiska Observer och The Times när mordet begicks.
Låt mig citera ett stycke på sidan 214:
”Till en början hoppades man att också Lisbet skulle kunna ge ett signalement, men det visade sig snart att hon befunnit sig i ett sådant chocktillstånd att den man som hon för polisen beskrivit som mördaren sannolikt endast var en berusad fotgängare. Denne hade kommit raglande längs Sveavägen och i panik gömt sig i en butiksingång när han hörde skotten, varefter han dock kommit fram för att vara till någon hjälp. Han hade också sett mördaren men befann sig i ett så betänkligt tillstånd att hans vittnesmål bedömdes som värdelöst.”
Vittnet som åsyftas här är utan tvekan Anders B. Jag tycker det är intressant att beskrivningen i så hög grad överensstämmer med det Lennart Gustavsson säger i Polistidningen långt senare. Märk särskilt ”varefter han kom fram till att vara till någon hjälp”. Hade det inte varit för artikeln i Polistidningen 2014 så hade jag nog avfärdat påståendet som ett av flera faktafel i Moseys bok.
Tyvärr saknar boken detaljerad källhänvisning men det är inte omöjligt att uppgiften ursprungligen kommer från den svenska mediabevakningen i samband med mordet. Kan delar av den ”ingångsrapport” Gustavsson nämner i något skede ha läckt?
I bokens litteraturförteckning anges endast Hans Holmérs ”Olof Palme är skjuten”, ”Jag och Palmemordet” av 33-åringen samt Lars Krantz ”Mordet på Palme: ett verkligt drama” (vid tidpunkten för när Mosey skrev sin bok hade inte annat givits ut). Jag saknar tyvärr möjlighet att själv se efter om något liknande finns skrivet i någon av dessa böcker.
Tack för att du plockade fram detta citat ur en annars tämligen bortglömd bok.
Först en detalj om boken: mycket riktigt anges i den svenska utgåvan att originaltiteln är Blood on the Snow. Den bok på engelska av Mosey om Palmemordet som det går att hitta uppgifter om heter dock Cruel Awakening: Sweden and the Killing of Olof Palme. Den kom ut 1991.
Min gissning är att Mosey fick sitt manus utgivet på svenska innan boken kom på engelska och att boken hade en preliminär engelsk titel som senare aldrig användes. Saken är inte helt oväsentlig eftersom det finns en annan Palmebok på engelska som faktiskt heter Blood on the Snow men som är skriven av Jan Bondeson. Den kom 2005 och finns inte på svenska (trots att författaren är född och uppväxt i Sverige, dock sedan länge bosatt i Storbritannien).
Bondesons bok är förmodligen den bästa introduktionen på engelska till Palmeutredningen och är väl värd att läsa även för intresserade svenskar. Han menar att mycket talar för att mordet har att göra med svenska vapenaffärer.
Över till citatet från Mosey:
Ja, givetvis handlar det om Anders B. Han kom fram från sin position i butiksentrén och hjälpte till i den meningen att han gav sina personuppgifter till polisen. Han blev också hörd lite senare under mordnatten. Jag har själv talat rätt utförligt med Anders. Det finns redovisat i min bok Mordgåtan Olof Palme – som numera också i utökad version finns tillgänglig som ljudbok i fem avsnitt.
Det som inte stämmer överens med Anders och andras berättelser om hans roll i sammanhanget är den här formuleringen i intervjun i Polistidningen: ”Personen visade sig senare vara identisk med ett annat vittne som sprungit fram för att hjälpa.” (Min kursiv, GW).
Där låter det som om den åsyftade personen kommit rusande efter skottlossningen. Men jag föreställer mig att det är journalisten som formulerat sig olyckligt.
Vad som är klart är i alla fall att både Holmér och den förste Palmeåklagaren K G Svensson menade att den person som Lisbeth beskrev nog var Anders och inte mördaren. Journalisten Ann-Marie Åsheden citerar Holmér i sin bok Jakten på Olof Palmes mördare – de tre första månaderna (sid 78): ”Den här mannen som tittar på henne kanske är en skräckslagen åskådare som drar sig undan? Det kanske är den berusade herr B…?”
K G Svensson är inne på samma tankegång i juristkommissionens förhör med honom från 7.1.87. Och han återkommer senare till saken i en intervju i Örnsköldsviks Allehanda. Jag har inte den intervjun tillgänglig, men den refereras i Expressen den 30 juni 1994. Expressenartikeln har rubriken Holmér var en diktator, K G Svensson avslöjar alla misstagen. Ur texten:
Det dröjde fem veckor innan Hans Holmér lät K G Svensson ta del av det första förhöret med Lisbet Palme.
– Det var ett ytterst bristfälligt protokoll som tydde på att fru Palme inte sett just någonting alls av mördaren, säger K G Svensson.
Han menar att Lisbet Palme inte alls sett Christer Pettersson – som hon senare pekade ut som mördaren vid en konfrontation.
– I stället är det troligt att hon sett ett vittne i blå jacka som kom fram mot paret Palme just efter mordet. I sina första utsagor har hon nämnt just en man i blå jacka, säger K G Svensson.
– Därför blev jag mycket förvånad över med vilken säkerhet Lisbet Palme kunde peka ut Christer Pettersson.
Jag tror inte böckerna av ”33-åringen” och Krantz har något att tillföra i detta. Den som har Holmérs Olof Palme är skjuten! till hands kan ju leta där. Men generellt kan sägas att Holmér under sin tid som spaningsledare var närmast demonstrativt ovillig att ägna något aktivt intresse åt vad Lisbeth Palme kunde tänkas ha att berätta om mördaren.
Vad kan det ha funnits för argument till att inte reda ut detta stora frågetecken med Lisbeth själv, helt enkelt genom att konfrontera henne med Anders B, och sedan förklara för henne vem han egentligen var?
Vad hade man att förlorat?
Man hade väl knappast riskerat att bränna henne som vittne, tvärtom.
Hade hon gjort en negativ identifiering av honom hade ju hennes vittnesmål blivit så mycket värdefullare.
Eller kanske gjordes detta?
”Personen visade sig senare vara identisk med ett annat vittne som sprungit fram för att hjälpa.”
”Visade sig senare” antyder att det skulle ligga något mer bakom än en kvalificerad gissning från utredarna.
LP har uppenbarligen inte lagt märke till honom på mordplatsen efter mordet, för annars hade hon sannolikt ställt till ett stort obehag för Anders B. Tur att han höll sig i bakgrunden.
Ja, visst hade det varit bra om Lisbeth konfronterats med Anders B, helst på plats.
Men komplikationerna som tydligen omgav Lisbeth Palme visar sig kanske bäst i att hon – till skillnad från nästan alla andra vittnen från mordplatsen – över huvud taget inte deltog i en rekonstruktion på plats. Varför så inte skedde har aldrig redovisats ordentligt.
Hur ska detta förklaras? Den vanliga förklaringen som framskymtar är helt enkelt att hon var krånglig att ha att göra med. Det är ju en rätt ofullständig förklaring, kan man tycka. Hon var utan tvekan det viktigaste vittnet och om det bara handlade om att få fram ett tillförlitligt resultat i mordspaningarna borde en rekonstruktion med henne ha allra högsta prioritet.
För min del tänker jag mig att förklaringen till att något sådant inte genomfördes kan vara ett mindre antal personer fått del av känsliga uppgifter från henne och att det i samband med det kom till stånd någon sorts överenskommelse om att dessa uppgifter tills vidare inte skulle föras in i den officiella mordutredningen.
Om de uppgifterna handlade om vad hon upplevt och observerat på Sveavägen så gick det rimligtvis inte heller att genomföra en rekonstruktion på plats med henne – inför ögonen på vanliga poliser i utredningen och med nyfikna representanter för media och allmänhet i faggorna.
Och i så fall var det ju inte heller att tänka på att låta henne möta Anders B utanför Dekorimabutiken för att testa hur hon skulle reagera.
Laggargunnar, och Gunnar.
Förhör med Anna H 86 03 03
” I samband med att Anna steg ur bilen såg hon också en kvinna som stod intill den liggande mannen. Vidare fanns där också en yngling som uppehöll sig vid mannens huvud. De båda iakttagna höll på att ”joxa” med den liggande mannen, Ynglingen vid den liggande mannens huvud var iklädd en mellanblå midjejacka, typ dunjacka och jeans. Han hade smalt ansikte och var mörkhårig”
Här har vi ändå en person i blå täckjacka som försökt att hjälpa till.
Det är svårt att tänka sig att Lisbeth misstagit Stefan G som gärningsmannen eftersom Stefan G var så centralt placerad vid hennes man under åtminstone två och en halv minut.
Sedan är det ju en stor brist att vi inte vet hur Stefan var klädd.
Det vi tror oss veta är ju att hon för ett ögonblick misstagit Anders B som gärningsman, men inga uppgifter finns om att han skulle ha varit framme för att hjälpa till.
Det vore väldigt intressant att veta vad Lennart Gustavsson menar med dessa bortglömda uppgifter.
Expressen 86 03 01:
”Lisbeth Palme förhördes strax efter ankomsten till Sabbatsbergs sjukhus.
Hon var svårt chockad. Vi kommer senare att hålla ett mer utförligt förhör med henne säger kriminalkommissarie Nils Linder vid Stockholmspolisens våldsrotel.
En av kopiorna av förhöret med Lisbeth Palme gick i natt direkt till säkerhetspolisens ledningsgrupp i stora högkvarteret på Polhemsgatan 30.
Förhöret hemligstämplades.”
Frågan är om detta förhör är samma som Åke Rimborn höll, eller om det handlar om något annat?
I vilket fall som helst har man ju i ett senare skede konstaterat att hon misstagit sig på ett vittne, och då undrar man ju hur det gick till när man kom fram till den slutsatsen – och om Lisbeth själv var införstådd med att hon sett fel.
Vidare kan man fundera på om denna miss ligger till grund för utpekandet av Christer Pettersson.
Tillåter mig att skriva lite fritt så här på lördagskvällen och generalisera något. Även om vi är många som reflekterar över olika motiv och scenarier så behöver vi nog ifrågasätta det som vi kanske ser som självklart och vara öppna även för det osannolika och orimliga – och då menar jag inte på Hedbergskt manér eller de som har föregått honom för den delen. Den 28 februari 1986 hände det osannolika och orimliga. ”Inte i Sverige” som tösen på Sveavägen sa, och de flesta hade nog samma känsla. När det kommer till motiv och tänkbara gärningsmän är det dock som om vi – med undantag förstås – inte vill se att även det kan röra sig om nåt osannolikt och orimligt med undermeningen ”det händer inte i Sverige”.
Efter allt ståhej kring Skandiamannen och ett lite mindre ståhej kring Stocklassas gärningsman tycker jag mig ana att vinden har vänt något. Även om man kan kritisera Petterssons och Filters utpekande så har det iallafall haft den positiva effekten att intresset har ökat.
Om man bortser från Hedbergs fanclub så verkar människor vara mer intresserade av att se mordet i ljuset av Palmes politiska gärning och de förhållanden som rådde för snart 34 år sen och det tycker jag bådar gott.
Oavsett anledning ska ingen beröva oss vår historia och sanningen.
Utan att säga att det förhöll sig på det ena eller andra sättet vill jag citera Ola Tunander som åtminstone vågade närma sig det orimliga och osannolika, oavsett vad man tycker om hans teorier.
”Och där låg han, död, på trottoaren invid Skandiahuset – tidigare Thulehuset, efter försäkringsbolaget Thule, grundat och styrt av Olof Palmes far och farfar – som om mördaren medvetet hade valt denna symbolmättade plats: Palmesläktens hus, Moder Sveas väg.”
Gott- Nytt- År på er alla !
I vilket läge befinner man sig i utredningen? Förunderligt tyst. Vet man inte, eller arbetas det månne på ett nytt avslöjande? Så att säga ett step by step avslöjande. Var mordet politiskt borde Sverige få veta, oberoende. Hade däremot mordet privat karaktär får vi nog aldrig veta och kanske heller inte behöver.
Det var nog denna uppgift, tagen ifrån Ola Thunanders ”Den osynliga handen och den vita”, som jag syftade till för någon vecka sedan då det talades om en ”raggarbil” som något/några vittnen hade sett komma/åka i hög fart i närheten av mordplatsen. Min minnesbild var då inte helt glasklar, men jag syftade snarast till denna uppgift om ‘snabba bilar i närheten av MOP’:
”Ett annat vittne – som befann sig några hundra meter från mordplatsen någon minut efter mordet – berättade för tidningen Expressen att en vit Mercedes kom i hög fart för att sedan bromsa in hastigt. En kvinna rusade in i ett hus och sedan tillbaka till samma bil, medan en man i Mercedesen sprang över till en röd Golf, varpå båda körde åt var sitt håll.” (s.8).
Vet inte vad den informationen kommer ifrån, men har den gått vi Expressen kan den ju som så ofta skruvats till på vägen, men intressant kan det ju förstås vara ändå.
En röd Alfa Sud som sladdat sig fram längs Sveavägen minuterna innan mordet finns det också uppgifter om.
http://runeberg.org/palmenytt/1993/0045.html
Jag kommer in på ett nytt ämne här, så om du ursäktar James.
Det är riktat rent allmänt.
Några olyckliga myter har frodats genom åren och även Thunander bär tyvärr dessa vidare.
En av de allvarligaste är att kommissariebil 1520 skulle ha varit på David Bagares gata innan larmet.
Det är en allvarlig anklagelse, eftersom det antyder att poliserna haft en förhandskunskap om mordet och befann sig där som en del i en konspiration.
Teorins ursprung är så vitt jag förstått tidningen Proletären och vitboken.
Där kan man läsa att Kommisariebilen kom upp på David Bagares gata senast 23.23.30, alltså före eller precis i anslutning till larmet.
Hela den teorin bygger på en pinsam felräkning av sträckor och tider.
Undermålig research helt enkelt.
Låt mig en gång för alla avliva den myten.
Mördaren befann sig på trappkrönet en minut efter mordet, alltså 23.22.30. Ca 20 sekunder senare befann han sig nere vid Johannesgatan.
Lars J som stod på Luntmakargatan startade sitt försiktiga efterföljande efter att mördaren försvunnit från trappkrönet. Han kan ha avvaktat ytterligare något fåtal sekunder innan han började röra sig mot trappan.
Det bör ha tagit Lars drygt en minut att först gå 30 meter fram till trappfoten och sedan gå de 89 trappstegen upp till Malmskillnadsgatan.
Påräknat ett antal sekunders fördröjning för mötet med Yvonne N innebär att han är på trappkrönet 23.23.40. han går nu och ställer sig i korsningen och spanar David bagares gata österut, och gör då vissa iakttagelser av rörelser bakom en parkerad bil.
Vi vet inte exakt hur många sekunder han stått där, men ett rimligt antagande är att klockan är 23.24 när han sakta börjar gå nedför gatan, och befinner sig vid Johannesgatan 23.24.45.
Någonstans under den promenadsträckan möter han Kommissariebilen som svänger upp från Regeringsgatan.
Mina beräkningar är naturligtvis bara ungefärliga, men ligger betydligt närmare sanningen än den seglivade myten.
Myten att kommissariebil 1520 svängde upp på David Bagares gata innan områdeslarmet bör därmed vara avlivad.
Jörgen G
Jag är djupt imponerad av dina kunskaper och beräkningar om händelserna under kvällen. Kanske skulle du nån gång kunna göra en sammanfattning av vad du kommit fram till beträffande de mest centrala personerna, händelserna och tiderna? Det skulle jag och säkert fler uppskatta mycket, själv har jag inte riktigt har tid och tålamod att sätta mig in i det mer just nu.
Tack för lovorden Emma.
Jag ska göra en sammanställning av de viktigaste tiderna så småningom.
Det handlar om att matcha mordtiden, områdeslarmet, mördarens flykt, polisens ankomst (från båda håll), ambulansens ankomst, Lars J:s förföljande, och YN/AZ:s promenad.
Tider, sträckor och rörelser som var och en är svårberäknade, men det går, att komma fram till ett relativt trovärdigt förlopp, och man bör ha gjort egna beräkningar på platserna.
Det har jag faktiskt gjort, och kommer att redovisa resultatet så småningom.
Nöjer mig då med att redovisa ett medelvärde, i stället för en massa olika alternativ.
En del undrar förstås varför detta är så viktigt, men bara en sån sak som att slå hål på föreställningen att kommissariebil 1520 var där för tidigt är för mig värt allt besvär.
De poliser som satt i bilen är värda upprättelse, och ska inte misstänkliggöras pga en felkalkylering, som genom ständiga upprepningar upphöjts till sanning.
Jag tror/hoppas inte att det finns någon illasinnad baktanke med detta från de som driver den tesen, utan det handlar troligtvis om att de suttit hemma på kammaren och räknat fel, och det kan ju vara bekvämt om man bor i Göteborg eller annorstädes utanför Stockholm.
Tyvärr tillkommer också den oönskade bieffekten att felkalkyleringar av den typen också skymmer sikten och hindrar oss från att se att det finns viktigare saker att fokusera på än att misstänkliggöra områdespoliserna.
Det kommer aldrig att leda någon vart.
Däremot tycker jag att viss polisaktivitet uppe på åsen måste få en mer trovärdig förklaring, men inte av den anledningen att de skulle vara ute några ljusskygga ärenden.
Snarare att det kan ha funnits där i en viss beredskap för någon eventuellt förestående insats.
Det är bara en gissning.
Hej Emma, här en länk till en artikel från eFOLKET om bröderna Poutiainens mastodontverk Inuti labyrinten, som i mycket tar upp tider och händelser i direkt anslutning till mordet
https://efolket.eu/spaningarna-efter-olof-palmes-mordare-fordrojdes-med-avsikt/
Fantine
Tack så mycket! Jag läste faktiskt den artikeln igår kväll och så har jag Inuti Labyrinten här bredvid och försöker kombinera läsningen av den med andra efterforskningar. Inte en helt lyckad kombination, hyperfokusering är nog rätt metod för en djupare förståelse av Poutianiens resonemang, åtminstone för mig. Dock finns det mycket värdefull information som är lätt att förstå även vid en mer översiktlig läsning.
Det är utmärkt att den kommit ut i ny upplaga, hoppas att Gunnars ”Mörkläggning” också gör det. Något nytt på den fronten, Gunnar?
Så fort jag får tid, sannolikt under 2020, ska jag se till att det kommer en ny upplaga av Mörkläggning.
Toppen! Nu slog jag faktiskt till och köpte den på Bokbörsen så nu blir det vatten och bröd nästa månad,
😊nej inte riktigt så men oj vilket andrahandsvärde och det stiger hela tiden. Sen har jag, så att säga, inte fördjupat mig i ämnet under så lång tid annars hade jag givetvis haft den i min ägo redan.
Hoppas den motsvarar dina förväntningar. Och gott nytt år till dig och alla andra som följer den här bloggen!
Det ska bli spännande att se vad 2020 kommer att föra med sig. Inte minst om det kommer några klargöranden om vad som skedde på Sveavägen. (Ja, jag vet att jag har ett optimistiskt stråk i min personlighet. 😀 )
Tack så mycket Gunnar och Gott Nytt År till dig också och alla andra, som jag i och för sig just redan har skrivit. Ser också fram emot nästa år med spänning och förväntan.
I den mån det kommer klargöranden under året, så tror jag i varje fall inte vi ska förvänta oss dem från officiellt håll.
Det ryktas förresten att någon smygläst nedanstående tvetydiga rader i en utredares anteckningsblock vid ett av de senaste mötena:
Palmeutredningen är ett jävla skit,
nu har vi baxat den ända hit.
Här hamnade man fast man inte ville.
Dags att packa ihop. Vi skyller allt på Krille!
Gott Nytt År till er alla!
Tack för den! 🙂
Då återstår bara att fundera över om det är misslyckandet som ska skyllas på Krille P, eller mordet som ska skyllas på Chrille P – eller kanske Chrille A.
Jag uppskattar bröderna Poutiainen
arbeten i många avseenden, men min personliga uppfattning är att de gått vilse när det gäller larmet.
F.ö gäller mina tidsuppskattningar bara förhållandet mellan de olika aktörerna.
Om Poutiainens på ett trovärdigt sätt lyckas leda i bevis att mordet i stället skedde 23.23.30 så är jag med på att larmet kan ha gått 23.25.
Annars stämmer ingenting, Lars J måste ha väntat i två minuter, och en massiv kedja av manipulation av tider och rörelser måste ha ägt rum. Samt att både ambulans och polispersonal varit delaktiga.
Endast för den saken krävs en jättekonspiration från de aktiva på fältet upp till högsta ledningen plus LJ.
Nej, jag tror att de har helt fel, men de har rätt i mycket annat, och boken har verkligen stora kvaliteter.
Dessutom vilar deras argumentation på väldigt svaga grunder.
Gott Nytt År till alla!
Jörgen G
Oj, ”väldigt svaga grunder”, det var ord och inga visor och väcker förstås mitt intresse, men den diskussionen kan vi kanske ta framöver vid ett lämpligare tillfälle.
Önskar också jag alla ett Gott Nytt År!
Först måste jag säga att
”Inuti labyrinten” utan tvekan är en bra bok. Jag har inte läst den från pärm till pärm, utan använder den mer som uppslagsbok.
Ett berömvärt arbete helt enkelt.
Nu till frågan om larmtiden.
Om allt utom mordtiden skulle flyttas fram två minuter skulle det innebära att Flera personer ljuger om anropet.
Av vilken anledning kan man undra?
Är det inte lite meckigt att hålla på så, och måste inte ganska många människor vara inblandade i denna manipulation?
Det starkaste argumentet för att den officiella larmtiden är korrekt är vittnet Lars J och hans redogörelse för förloppet.
Det finns inget utrymme i hans berättelse för en tvåminutersfördröjning, utan hela flödet stämmer i stället mycket bra med den officiella bilden, mördarens flykt och polisernas ankomst till David Bagares gata och Malmskillnadsgatan.
Annars skulle det innebära att kommissariebil 1520 svänger upp på David bagares gata ca 23.27, och då måste LJ verkligen ha gjort ett längre uppehåll någonstans som han inte berättat om.
Vi har också Egon E som vittnar om att polisen kom då han gått ca 70 meter upp till Tunnelgatan.
Jag tror inte att det är en helt exakt uppgift eftersom hans sällskap Annika B har en något annorlunda uppfattning.
Väl framme vid Tunnelgatan försökte hon hitta någon som kunde larma polis, så uppenbarligen hade de inte kommit riktigt så fort som Egon upplevde det, och det vore ju konstigt om de bara hunnit gå 80 meter. Vi får nog räkna på ytterligare någon minut.
De kan ju ha stått nere vid Monte Carlo och avvaktat ett okänt antal sekunder också.
Jag vet också att Leif L och Jan A är av uppfattningen att det dröjde flera minuter efter att Leif lagt på luren innan polisen kom. Vi vet att 23.23.40 hade ännu inga poliser kommit.
Här är ett axplock av vad andra vittnen sagt:
Per W
Hur lång tid dröjde det sen innan ambulans och polis kom dit?
W: Ja, jag tyckte det gick väldigt fort, men det är ju också väldigt svårt att bedöma tiden där, men det rörde sig om någon minut, skulle jag tro.
Christina W.
Hur länge dröjde det innan polis kom till platsen? Har du någon upp fattning om det?
W: Jag tyckte det gick fort. Tre till fem minuter.
Egon E:
F: På hur långt avstånd är ni då?
E: ”Det är snett över gatan, kanske 75-meters avstånd eller
någonting, 60, 70, 80 meter någonting. Vi vet först inte riktigt hur vi skall göra, men vi.. nyfikna som man är, det är ganska sällan man hör och är med om sådana här saker, så gick vi tillbaks fast på samma sida som vi kom.
Gick tillbaks ner mot det övergångsstället som finns. När vi har kommit ungefär till övergångsstället så kom första polisbilen. Det kan jag säga”
Vi har också den mystiske taxichauffören Andersson på Kungsgatan, och om hans historia stämmer bör Söderström ha varit på väg före 23.24.
Det går att räkna upp ytterligare vittnen som har sina högst personliga uppfattningar, men jag kan inte se att det finns något starkare stöd för att larmtiden skulle ha varit tidigt 23.25 mer än att den skulle ha varit sent 23.23.
Det är helt enkelt ett väldigt vanskligt företag att hitta något starkt stöd för det ena eller det andra, och så länge inte motargumenten är starkare än så, tycker jag inte att det finns anledning att ifrågasätta den officiella versionen.
Några av vittnena har helt enkelt helt fel, vissa har sannolikt mindre fel, någon kan ha nästan rätt eller t.o.m. helt rätt, men hur ska vi kunna fastställa larmtiden utifrån den skiftande informationen?
Det är helt sant att två centrala vittnen hävdar en fördröjning av polisens ankomst, men det är också sant att andra inte gör det.
Personligen gissar jag på att områdesanropet gick ca 23.23.45, och att den första polisbilen med Gösta S och Ingvar W var på plats ca 23.24. Runt 20 sekunder efter att LL lagt på luren. Under den tiden hade han också hunnit gå ut och klappat Lisbeth på axeln, och frågat ”Snälla frun varför sköt han?”
Poutiainens tar också fasta på ambulanspersonalens uppgifter att de befann sig på mordplatsen 3-4 minuter, och de tycks också mena att ambulansen lämnade mordplatsen 23.28, precis som LAC bandets fröken ur slinga anger. De tycker att detta talar för en larmtid mellan 23.25-23.26, men närmare 23.25.
Det går att ifrågasätta.
Ambulanspersonalen såg piket 3230 från Kungsgatan, och den observationen skedde ca 30 sekunder efter larmet enl piketpolisens uppgifter.
Därefter får ambulansen rött ljus i korsningen, och om det slog om precis då, bör de ha stått stilla ca en minut innan det åter slog om till grönt så att de kunde åka vidare.
De bör alltså ha rullat från korsningen upp mot mordplatsen en och en halv minut efter områdeslarmet, och om larmet gått efter 23.25 bör de ha varit i gång med livräddningen runt 23.27 som tidigast.
Uppgiften om trafikljusomslaget har Poutiainens inte tagit upp, utan menar att ambulansen ankom mordplatsen 30-60 sekunder efter larmet.
Med hänsyn tagen till den uppgiften skulle de endast få en minut på platsen, och den bilden stämmer mycket dåligt in på deras berättelse.
För att få dessa 3-4 minuter som de hävdar, bör de ha varit på plats senast 23.25, alltså samma tid som Poutiainen hävdar att larmanropet gick ut.
Den omständigheten talar i stället för att den officiella tiden ligger närmare sanningen.
Ur GK:
”En ambulansman på Kungsgatan iakttar en polispiket på väg mot mordplatsen. En ambulans från Sollentuna, som sedermera skulle komma att vinkas in vid brottsplatsen (”Sollentuna-ambulansen”), färdades Kungsgatan västerut, för tillfället utan utryckningsuppdrag. En av ambulansmännen har uppgett följande. När ambulansen befann sig 50-100 meter från korsningen Sveavägen iakttog han en polispiket under utryckning. Den körde Sveavägen norrut förbi Kungsgatan i hög fart. När ambulansen kom fram till Sveavägen slog ljuset om till rött och den stannade för att invänta grönt ljus. Därefter svängde ambulansen till höger på Sveavägen och körde i lugn takt norrut”
Om detta är en riktig beskrivning bör alltså ambulansen kommit över en minut efter piketen.
Ett centralt inslag i Poutiainens argumentering är förstås den information som kan utvinnas från LAC-bandet, det vill säga inspelningarna från länsalarmeringscentralen (den gemensamma växeln för samtal till 90 000, nuvarande 112). En del av dessa inspelningar täcker LAC:s kontakter med polisen, andra är intressanta för att de indirekt berör vad polisen gjort.
Den som vill kan fundera särskilt över följande samtal (finns i utskrift på MOP-arkivet):
Samtal 3, samtal 5, samtal 6, samtal 11, samtal 13 och samtal G.
De väcker en del frågor. Till exempel: varför tycks det som om polisen i samtalet med LAC mellan 23.24.40 och 23.25.20 inte känner till skottlossningen? Först 23.26.00 kontaktar polisen LAC och säger att man fått in sådana uppgifter ”alldeles nyss”.
Och hur kommer det sig att kommissarien på polisens ledningscentral reagerar med ett ”Det var som fan!” när han så sent som 23.43.50 får hör att det är Palme som är skjuten?
Att jag väcker sådana frågor handlar inte om att jag misstänker att poliser på ledningscentralen var inblandade i en mordkonspiration. Men man visste definitivt att Palme var skjuten långt innan kommissarien brister ut i sin till synes chockade svordom.
Nu ligger det i poliskulturen att hålla en hög grad av sekretess mot utomstående. Man kan tycka att det inte borde varit så i kontakterna med LAC. Men det är en påminnelse om att man gör oklokt i att ta uttalandena från olika poliser på LAC-bandet som absoluta sanningar.
Det är fullt möjligt att läsa LAC-utskrifterna som om att man på polisens ledningscentral har tvekat innan man skickat ut ett områdesanrop och att det sker först sedan det visat sig att ambulans är på väg. Kan det vara så att det är först då som polisen inser att det är ett skarpt läge och börjar agera på det som man borde ha agerat på redan lite tidigare?
Jag föreställer mig att i vanliga fall sitter inte erfarna poliser och tvekar när de får in larm om skottlossning. Kan det ha funnits någonting vid det här tillfället som gjorde att de först inte tog det på allvar? Kan det exempelvis vara så att de haft information om en operation, en kuppövning eller liknande, som skulle pågå i centrala Stockholm – och att det fått dem att tveka om de skulle agera? De kan ha trott att larmet från Järfälla Taxi inte gällde ett faktiskt brott utan bara en träningssituation.
Någon sådan hemlig övning eller operation finns ju inte redovisad i efterhand. Däremot finns det ju åtskilliga uppgifter om män med walkie-talkies i närheten av mordplatsen vid den här tidpunkten. Ifall det försiggick en övning – eller något liknande – som omgavs med sekretess kan det inte uteslutas att detta spillde över så att det påverkade polisens agerande. Och om så var fallet blev det uppenbarligen mörkat tämligen direkt.
Det behöver inte vara så. Men vi kan utgå från att det vid tiden för Palmemordet rätt ofta förekom hemliga övningar som inkluderade till exempel kuppförsvaret, Säpo, delar av Stay Behindnätverket och så vidare. Och samtalen på LAC-bandet är lite förbryllande.
Det är i sammanhanget kanske också av intresse att det i samtal G visar sig att polisen i efterhand vill ha ambulansens uttid, det vill säga när ambulansen fick anropet från LAC. Det kan ju tolkas som ett led i att skaffa underlag för en officiell version som ska släta över att det faktiskt skett en viss fördröjning innan polisen gick igång.
Hej Gunnar.
Det här med kuppförsvarsövning är intressant. Läste precis ut En iskall vind drog genom Sverige, och har funderat.
Det finns alltså en mycket väl utarbetad plan och ett kuppförsvar som i olika steg ska agera vid aggression och händelser mot huvudstaden/statsledningen som ej aktiverades.
Mina tankar är, att antingen så funkade inte larmkedjan för kuppförsvaret men det verkar föga troligt.
Eller, så är centrala figurer inom kuppförsvaret medvetet invaggade i falsk säkerhet, om att en övning pågår denna kväll och dom kan bortse från att det skulle vara skarpt läge vid larm, och behöver inte dra igång hela kedjan av motåtgärder.
Eller, så blockeras larm medvetet inom ramen för kuppförsvaret av rätt människor som använder kuppförsvarsövningen som förevändning för att locka Palme i fällan.
I dessa scenarion passar mötesteorin in, ihop med w.t-observationerna.
Vidare är min tanke att såna här övningar kan och måste kunna genomföras med kort varsel(en potientiell fiende vill ju gärna överraska) och då är det snabba puckar som gäller även om man ex. är sjuk.
Jag tänker mig att polisman A som hastigt skrev ut sig på f.m. morddagen, fick info om att nåt skulle genomföras inom närtid och därför avviker från sjukhuset. Som jag ser på honom är han del i första ledet i kuppförsvaret och fick order om att snabbt stå på fötterna för att genomföra sin uppgift. Polisman A:s hastiga utskrivning, kuppförsvarets passivitet och w.t-männen, alla observerade söder om Grand kan ha ett möjligt samband.
Ett utredande av kuppförsvarets inaktivitet hade gett en del svar tror jag. Eller ligger det för nära och sammanvävt med stay behind och alla oidentifierade w.t-män månntro?
Ja, det är ju rätt märkligt att mordet på statsministern inte utlöste några kända insatser för att motverka en möjlig statskupp.
Vid den här tiden, med alla ubåtsincidenterna, var det vanligt att svenska militärer varnade för en sovjetisk attack mot Sverige. I resonemangen ingick att attacken kunde förberedas genom mord på nyckelpersoner i landet, utförda av sovjetiska specialenheter, så kallade spetsnazförband.
Ett mord på statsministern borde enligt ett sådant synsätt vara en tydlig signal om att det möjligen pågick kuppverksamhet som kunde följas av en invasion. Det hade därför inte varit överraskande om soldater snabbt kommenderats ut på Stockholms gator för att till exempel bevaka strategiska byggnader.
Men inget sådant skedde. Var det så självklart för höga militära befattningshavare att ett skott mot Olof Palme inte innebar ett hot mot rikets säkerhet?
Gunnar.
Jag håller med om att det finns en hel del att fundera på här. De band du hänvisar till väcker en del frågor.
Du skriver:
”Det är fullt möjligt att läsa LAC-utskrifterna som om att man på polisens ledningscentral har tvekat innan man skickat ut ett områdesanrop och att det sker först sedan det visat sig att ambulans är på väg. Kan det vara så att det är först då som polisen inser att det är ett skarpt läge och börjar agera på det som man borde ha agerat på redan lite tidigare?”
Det är teoretiskt möjligt. Uttid 23.24, och ambulansen på plats 23.27, men det blir svårt att se hur polisen ändå hunnit dit så pass långt före, och hur Sollentunaambulansen -som kom kom dit över en minut efter larmet – kan ha hunnit få något gjort innan Sabbatsbergsambulansen kom på plats.
De hade ju uppenbarligen hunnit så långt som att påbörja ilastning.
Jag får inte tiderna att gå ihop helt enkelt.
Kan man inte tänka sig att Ulf Helin på SBC agerat lite på solokvist här, och att övriga medarbetare på SBC av den anledningen eller någon annan anledning varit ovetande i ett par minuter?
Man kan väl tänka sig olika förklaringar. Men som jag minns det så hade alla poliserna på ledningscentralen en datorskärm framför sig där de såg aktuella ärenden. Ett områdesanrop och vad det handlade om borde enligt rutinen ha varit synligt för alla. Den som har tid får gärna läsa relevanta avsnitt i Inuti labyrinten och komma igen med tankar om hur LAC-utskrifterna kan tolkas.
Jag tror att det är meningsfullt att försöka fundera en del över vad som skedde på ledningscentralen också på grund av en annan omständighet som finns redovisad i Poutiainens bok – nämligen att så få poliser där kom att bli engagerade i mördarjakten under resten av natten.
Mordet på statsministern borde ha tagit över i stort sett allting annat i prioritet. Det vill säga: alla borde ha sysslat med det och i stort sett bara med det. Men så blev det inte. Läs till exempel sid 170-174 och sid 236-238 i Inuti labyrinten. Där framgår att under de första 40 minuterna efter mordet var det fler polispatruller ute på fältet som sattes på andra uppgifter (som lägenhetsbråk, stölder och trafikbrott) än de som arbetade med Palmemordet.
Och på ledningscentralen avsattes bara två (av tio) radiooperatörer för att arbeta med Palmemordet, färre än vad som enligt reglerna skulle sättas in vid ett vanligt våldsbrott.
Det där är besynnerligt. Man kan tänka sig förklaringar, till exempel att Säpo mycket snabbt gick in och tog över ansvaret för spaningarna. Och att det ledde till passivitet inom den öppna polisen. Det fanns folk från Säpo på ledningscentralen under natten, så mycket är klart. Se till exempel sid 481-486 i Poutiainens bok. Men vad de gjorde är däremot mindre klart.
Allt det där illustrerar för mig att vi bara har en ofullständig – och troligen delvis felaktig – bild av vad som hände på polisens ledningscentral. Det kan tänkas att en fortsatt diskussion om den saken kan bidra till att besvara en del sakfrågor om vad som egentligen utspelade sig på Sveavägen.
Har kollat lite på dessa samtal, och tror att det är den mänskliga faktorn som spökar, och att polisens förfrågan via ambulansmannen Lavrell i samtal G är helt nödvändig för att klara ut ett missförstånd:
SAMTAL 4 – (från LAC-bandets spår 9)
—”23:24 och 20″ Kenneth Ed (LAC): ..men då..då kommer vi med en gång hörru..med ambulans..hej)
”23:24 och 40″
(Signaler av digital karaktär, ambulanssökning, två upprepningar av samma serie)
”23:24 och 50”
Claes Bystedt (LAC): nio-tolv..ambulanslarmet vid Tunnelgatan-Sveavägen
—————
SAMTAL 6 – (från LAC-bandets spår 9)
—”23:26 och 30”
Claes Bystedt (LAC): Adam 1
Kenneth Lavrell (ambulansman) (via radio): ja nio-tolv..SveavägenTunnelgatan
—”23:26 och 40”
Claes Bystedt (LAC): uttid…ska ni ha också..23 och 24.
—————
SAMTAL E – (från LAC-bandets spår 15)
(Ur: ”23:45 och 10”)
Birger Engström (LAC): ja det är Birre här
Polisman (ej namngiven men enligt SKLs sakkunnigutlåtande 1988-11-25 ”troligtvis polisen”): ja tjena Birre..när skickade ni sjukvagnen till.. Tunnelgatan-Sveavägen
—”23:45 och 20”
Birger Engström (LAC): vi ska se här när vi fick..larmet här hördu..det är alltså 23:29 hörru
Polisman: 23 och 29
——————
SAMTAL G – (Från LAC-bandets spår 9)
Claes Bystedt (LAC) ja det är Claes
Kenneth Lavrell (Ambulansman): ja tjena..det är Kenneth..nio-tolv
—”23:53 och 20”
Claes Bystedt (LAC): tja..
Kenneth Lavrell (Ambulans): hörrudu när fick vi uttid på det här Tunnelgatan/Sveavägen
Claes Bystedt (LAC): ska titta här..
Kenneth Lavrell (Ambulans): poliserna vill ha det..
Claes Bystedt (LAC): ja jag förstår det…öh..ni fick uttid 23:24
Kenneth Lavrell (Ambulans): mm..det är bra.
———-
Min tolkning av detta är att ut-tiden var 23.24 precis som framgår i samtal 4.
Detta bekräftar Claes Bystedt till ambulansföraren Kenneth Lavrell under färd mot mordplatsen kl 23.26.40 i samtal 6.
Kl 23.45. Frågar en polis Birre Engström på LAC om ut-tiden och får då beskedet 23.29, vilket alltså är felaktigt.
Detta i samtal E
Sedan har vi då samtal G, som kanske inte är så märkligt egentligen.
Kenneth Lavrell ringer återigen upp Claes Bystedt för att fråga efter ut-tiden och får samma besked som tidigare ut-tid 23.24.
Anledningen tror jag är så enkel som att Birre Engströms felaktiga uppgifter åtta minuter tidigare skapat förvirring hos polisen som nu fått en uppgift på 23.24, men också en annan på 23.29. Det måste vara anledningen till att de ber Lavrell ringa och dubbelkolla.
Det får bli min tolkning.
Ja, jag tvivlar inte på att ambulansens uttid – den tid då LAC ger uppdraget till ambulans 912 – är ca 23.24.
Du har rätt i att när det i samtal G kommer fram att polisen vill ha ambulansens uttid finns det en helt oförarglig förklaring till det, nämligen att det lite tidigare (i samtal E) lämnats en uppenbart felaktig uppgift från LAC om den saken (rimligtvis ett rent misstag från befattningshavaren på LAC, ett misstag som han upprepar i samtal F för övrigt.
Det borde jag ha noterat och därmed håller jag med om att den detaljen nog kan lyftas bort ur diskussionen.
Men det besvarar inte frågan om varför polisen inte tycks känna till skottlossningen omkring klockan 23.25.
Och för den delen inte heller en annan typ av fråga: varför kommissarien i samtal 13 så sent som 23.43.50 låter som att han inte känner till att statsministern är skjuten.
Gunnar
Vill anknyta till det du tidigare skrev om en eventuell kuppförsvarsövning. Operatören Ulf H mottar från Ann-Louise Ppå Järfälla taxi uppgiften att någon är skjuten på Sveavägen. Det kanske är en korkad fråga men hur skulle det kunna vara en del av en sådan övning? Skulle en del av övningen bestå i att sprida falska uppgifter om en skjuten person som sen av nån anledning vidarebefordras till Järfälla taxi? Eller tror Ulf H att samtalet egentligen inte kommer från Järfälla taxi? Varför skulle en operatör på sambandscentralen i förhand vara informerad om att det pågick en sån övning, det skulle väl motverka själva syftet? Och om det ändå av nån anledning skulle förhålla sig så – hur kan han veta att just detta samtal inte är autentiskt. Jag begriper verkligen ingenting.
Min tanke är helt enkelt följande: om det fanns någon instans inom totalförsvaret eller någon svensk hemlig tjänst som skulle bedriva en sorts övning eller hemlig operation i centrala Stockholm kan ansvariga för operationen ha ansett det lämpligt att informera polisens ledningscentral om saken, kanske bara i allmänna ordalag. Syftet med det kan i så fall ha varit att man ville få hålla på i fred och inte riskera att störas av undrande poliser som fått tips från allmänheten.
Om det var sagt att övningen skulle genomföras under ett tidsspann och i ett område som innefattade korsningen Sveavägen-Tunnelgatan kring klockan 23.20 så kan jag tänka mig att en rapportering från Järfälla Taxi om skottlossning just där och just då inte automatiskt tolkades som att det verkligen hänt något ”på riktigt”.
Låt oss komma ihåg att skottlossning då var en ganska ovanlig företeelse på Stockholms gator. Och låt oss också komma ihåg att telefonisten på Järfälla Taxi bara rapporterade in vad någon annan sagt till henne, inte vad hon själv observerat.
Här finns det alltså ett tänkbart utrymme för viss begriplig tvekan inne på ledningscentralen. Allt under förutsättning att det i förväg kommit in information om en hemlig övning eller någon annan sorts operation som låg utanför den öppna polisens ansvarsområde.
Nu blev det genast mer begripligt, tack för klargörandet.
För det första: Ingen svensk hemlig tjänst som skulle ägna sig åt en hemlig övning skulle meddela detta till polisens ledningscentral. På sin höjd skulle någon enstaka person i högsta polisledningen ha haft kännedom om övningen, absolut ingen annan.
Den eventuella senfärdigheten hos ledningscentralen kan alltså inte ges den förklaringen.
För det andra: Ingen svensk hemlig tjänst skulle springa omkring och exponera walkie-talkies på det sätt som vittnesutsagorna beskriver.
Hör gärna med vem som helst som har erfarenhet av svensk säkerhets- eller underrättelsetjänst. Jag har själv haft tillräcklig insyn i det svenska underrättelsesamhället för att vara säker på min sak.
Det är inte helt lätt att bilda sig en säker uppfattning om vad som i ett specifikt fall kan ske inom svenska hemliga tjänster. Ett område som jag behärskar rätt bra är dock Ebbe Carlssonaffären. Som vi vet bestod Ebbe Carlssons grupp av en märklig mix av personer. Där ingick ett par säkerhetspoliser, ett par stockholmspoliser som fungerade som smugglare åt Ebbe och där den ene samtidigt hade uppdraget som Ebbes livvakt, dessutom Ebbe själv samt slutligen den nazistanstrukne vapenhandlaren och före detta polisen Ö.
Till detta kan läggas att Ebbe hade ett nära samarbete med Parisambassadören Carl Lidbom.
Den kombinationen av personer borde inte ha varit möjlig kan man tycka. Men så var det.
Och inte helt överraskande: den smugglingsoperation som avslöjades och ledde till den stora skandalen var i sanning långt ifrån professionellt utförd.
Även Säpos egna hemliga avlyssningsoperationer mot personer i PKK-kretsen som senare gick till åtal innehåller för övrigt en del smått komiska detaljer, som till exempel den misslyckade buggningen av en cykel som placerats utanför det kurdiska bokcaféet på David Bagares gata.
Tills vidare förbehåller jag mig rätten att lämna öppet för att det i svenska hemliga tjänster och kretsar omkring dem kan förekomma en del mindre professionellt beteende.
Jag går inte in i den diskussionen som du och Mikael B för, eftersom jag inte behärskar den.
För min del kan det få vara hur det vill med den saken, men först och främst; och det var ju också kärnan i mitt senaste inlägg, även om jag inte uttryckte det bokstavligt:
Hela resonemanget, och även andra resonemang som antyder att larmet fördröjts måste grunda sig på att upphovsmannen kan göra det trovärdigt att så har skett.
Annars blir det ju som att ”spänna vagnen före hästen”.
Ett märkbart fördröjt områdeslarm som redovisas på ungefär samma sätt som jag gjorde med den officiella versionen.
Halvminut för halvminut.
Det är detta jag saknar.
Jag är f.ö helt med på att polisen agerat osedvanligt taffligt i mördarjakten, men det är ju en något senare fråga.
Som jag antar har framgått så menar jag inte att en möjlig kortare fördröjning av larmet skulle bottna i en mordkonspiration på ledningscentralen. Inte heller tror jag att det skulle göra någon uppenbar skillnad för det fortsatta händelseförloppet om larmet gick 23:23 som är den officiella tiden eller 23:25 som är Poutiainens tid.
Oavsett vilken tid vi tänker oss är det uppenbart att mördaren försvunnit från platsen när Söderström och strax därefter Södermalmspiketen hunnit fram.
Däremot är det tydligt att hela nattens mördarjakt var behäftad med de mest häpnadsväckande brister. För att omfattningen av de bristerna ska framgå lite tydligare kan det vara bra att vi tittar på juristkommissionens bedömning av saken. Det ska på en gång sägas att kommissionen inte ifrågasatte tiden för områdesanropet. Det ligger i linje med dess genomgående attityd att den inte ifrågasatte sanningshalten i de uppgifter den fick från polisen. Men den var desto mer hård i sin konkreta kritik av hur verksamheten bedrevs timmarna efter mordet. Här kommer några centrala avsnitt ur kommissionens första delrapport. Jag har fettat det jag tycker är av störst intresse, men tagit med betydligt mer så att den som vill få ett bättre sammanhang ska kunna få det.
Man kan enligt vår mening inte komma förbi att det gjordes förbiseenden och begicks misstag i polisarbetet under de första timmarna efter mordet på Olof Palme. Självfallet kan man i det läge som nu råder, när brottet ännu inte har blivit uppklarat, inte påstå att resultatet av polisens insatser skulle ha blivit ett annat och brottet blivit uppklarat om den ena eller andra åtgärden som förbisågs eller fördröjdes hade blivit vidtagen på ett riktigt sätt eller om verksamheten i stort hade genomförts efter andra linjer. Lika givet är att man i varje diskussion om polisens arbete måste hålla i minnet hur svår uppgiften faktiskt var, särskilt om brottet var noggrant förberett och planerat. Likväl måste man från mer allmänna utgångspunkter konstatera att polisens arbete under första natten lämnade mycket övrigt att önska. Enligt vår mening är det viktigaste att vissa åtgärder underläts eller fördröjdes, fastän de måste bedömas som betydelsefulla och höra till vad som i vidsträckt mening måste vara rutin, och framför allt att det brast i samordningen av insatserna och den fasta ledningen av verksamheten.
(Sid 57-58)
Vi vill som utgångspunkt hänvisa till de uppgifter om personalsituation och organisation hos polismyndigheten i Stockholm som vi har lämnat i det föregående. Ser man till tillgången på personal i olika funktioner och med behövliga kvalifikationer, måste man enligt vår mening säga att beredskapen och resurserna även för en större insats var goda.
Det har efter mordet satts i fråga om den tidpunkt för skotten mot makarna Palme (kl. 23.21) som polisen har fastställt är den riktiga eller om det i själva verket förflöt längre tid mellan skotten och den tidpunkt då polisen efter larmet först korn till platsen. En ingående utredning har gjorts på den punkten.
Vi har inte funnit något som tyder på att tidsangivelserna inte skulle vara korrekta. Det finns därmed inte skäl för att anta annat än att de första polismannen kom till platsen inom bara ett par, tre minuter. Såvitt vi kan finna har också de allra första åtgärderna, bl.a. att sända ut polismän efter gärningsmannen, att ta upp vittnesuppgifter och att förbereda avspärrning av brottsplatsen vidtagits på ett invändningsfritt sätt. En ambulans förde mycket snart makarna Palme till Sabbatsberg.
I nästa skede var polisens främsta uppgifter att få igång en bredare upplagd serie åtgärder för att söka finna och gripa gärningsmannen, att spärra av, bevaka och preliminärt undersöka brottsplatsen, att ta hand om vittnen och i övrigt förbereda den kommande utredningen och att inom och utom polisorganisationen lämna information om vad som hade inträffat och om de åtgärder som vidtogs.
(Sid 58)
Det material som vi har samlat ger vid handen att sökandet efter den som sköt Olof Palme kom igång inom några få minuter efter brottet och att ett ganska stort antal patruller kom att delta redan i ett tidigt skede. Protokollföringen inom SBC var emellertid bristfällig och protokollets uppgifter i synnerhet från det inledande skedet är fåtaliga, kortfattade och delvis fragmentariska. Det är därmed inte möjligt att efteråt mera i detalj fastställa t.ex. vilka områden i citykärnan som verkligen blev genomsökta och vilka som inte blev det, vilka som sökte var eller hur noggrant man arbetade. Vad som står klart är i alla händelser att sökandet inte genomfördes med någon sådan systematik som anvisningarna syftar till eller under någon direkt och konkret ledning från SBC. Ett antal patruller beordrades visserligen av SBC till brottsplatsen och området däromkring. Andra sökte sig dit på eget initiativ. I brist på direktiv från SBC med bestämda undersökningsuppgifter fick patrullerna emellertid i stor utsträckning handla efter eget bedömande och inriktningen av sökandet blev i hög grad beroende av det enskilda initiativet.
(Sid 59)
Någon grund för att rikta anmärkningar mot de enskilda insatserna under sökandet har vi inte funnit. Däremot behöver det enligt vår mening inte råda något tvivel om att eftersökandet som helhet blev lidande på att det brast i överblick och fast ledning.
Såvitt vi har kunnat finna övervägdes inte inom SBC att överlåta ledningen av polisens sökande efter gärningsmannen på polisbefälet på platsen och att ställa personal till hans förfogande. Det vill också förefalla som om en sådan handlingslinje, som i och för sig är en möjlighet i vissa fall, inte var lämplig.
Den som förde befälet på platsen hade andra uppgifter som krävde hans uppmärksamhet, han hade inte samma möjlighet till överblick som SBC och inte samma praktiska förutsättningar att kontrollera verksamheten när denna växte i omfattning. Enligt vad vi har kunnat finna förekom emellertid inte heller något egentligt samråd mellan SBC och befälet på brottsplatsen om uppläggningen av sökandet.
Vi anser oss vidare ha kunnat konstatera att de resurser i polispersonal som SBC förfogade över inte utnyttjades i den utsträckning som hade varit möjlig. Arbetsbelastningen i annan pågående verksamhet synes inte ha varit särskilt stor när brottet blev känt för SBC. I jämförelse med den samlade resurstillgången var det få patruller som togs i anspråk för att söka efter gärningsmannen.
Under den första timmen beordrades, enligt vad som kan utläsas av dokumentationen, ungefär lika många patruller till andra uppdrag som får bedömas ha haft låg prioritet i jämförelse med detta brott. Även under de närmast följande timmarna sattes bara en begränsad del av resurserna in på uppgifter med anknytning till mordet på statsministern. Viss personal hölls i beredskap under natten utan att tilldelas några uppgifter och vissa uppgifter tilldelades annan personal än den som hade den lämpligaste utbildningen och utrustningen. Ett exempel på det sistnämnda är att man inte sände en piketgrupp som fanns i beredskap för att bevaka Rosenbad. Inom själva SBC arbetade i inledningsskedet av hela styrkan egentligen bara tre med mordet på statsministern.
Någon allmän information till all tjänstgörande polispersonal lämnades inte eller nådde i alla händelser inte fram under de första timmarna efter mordet. Som vi tidigare har nämnt skall enligt gällande föreskrifter inom SBC bl.a. av skyddsskäl alltid ett s.k. larmanrop, dvs ett anrop som bryter all annan radiotrafik, sändas ut när skottlossning har ägt rum. Läget blev nu i stället att det under flera timmar förblev okänt för många polismän i tjänstgöring på olika håll i staden att statsministern hade blivit skjuten på öppen gata och att en beväpnad mördare befann sig på flykt från brottsplatsen. Detta förhållande behöver man inte närmare värdera. Skyddsaspekten har redan nämnts. Det är givet att ett omedelbart larm måste nå ut till all polispersonal när en sådan händelse som denna har inträffat. De som inte själva direkt engageras i sökandet efter gärningsmannen eller i andra därtill knutna uppgifter måste i varje fall få kännedom om vad som hänt för att kunna skärpa sin uppmärksamhet och handla på ett riktigt sätt om något skulle inträffa som kan sättas i samband med mordet. Också från mer allmän synpunkt, och inte minst med tanke på allmänhetens förtroende för polisen, måste all tjänstgörande personal vara underrättad innan händelsen blir mer allmänt känd genom information i massmedierna och på andra sätt. Det kan tilläggas att rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning fick information först när dess radioexpeditör ringde till SBC i anledning bl.a. av en förfrågan från pressen.
I polisens åtgärder under natten ingick inte någon avspänning av någon större eller mindre del av centrala Stockholm. I debatten efter mordet har detta kritiserats. Det har talats om att Stockholm är en stad på öar och att det är jämförelsevis lätt och borde i alla händelser ha varit rimligt och naturligt att man så snabbt som möjligt vidtog avspärrningsátgärder, för att om möjligt hindra gärningsmannen och eventuella medbrottslingar att komma undan.
Mot detta har invänts bl.a. att möjligheterna att uppnå något var små när det inte fanns något tillnärmelsevis klart signalement eller andra någorlunda säkra uppgifter att gå efter, att en avspärrning måste beröra ett stort område och kräva tid och stora resurser och att i alla händelser möjligheten att gärningsmannen hade lämnat Stockholms centrala delar redan en kort stund efter mordet var väl så stor som att han fanns kvar inom ett område som kunde spärras av.
Såvitt vi kan förstå har dessa motargument i och för sig goda skäl för sig. I vad mån de skall betraktas som avgörande är väl en fråga som står öppen för olika åsikter. I alla händelser måste å andra sidan konstateras, att SBC inte heller tog initiativ till mer begränsade åtgärder, såsom spärrning av vissa gator eller områden, t.ex. genom att söka slå en ring kring de närmaste kvarteren i området mellan brottsplatsen och Birger Jarlsgatan. Såvitt vi har kunnat finna anordnades ej heller kontroll av fordon vid utf arterna eller någon systematisk utplacering av polispatruller på strategiska punkter eller liknande. Det är oklart om avgående kommunikationsmedel kontrollerades. Arlanda vaktdistrikt fick under de första timmarna inte någon underrättelse om vad som hade hänt. Ett antal polispatruller utförde i inledningsskedet självmant vissa kontroll- och avpärrningsátgärder men någon uppföljning eller central styrning förekom inte.
Att något allmänt larm inte nådde ut till all personal bör rimligen ha bidragit till att de spontana åtgärderna blev begränsade. Självfallet är det i hög grad osäkert om åtgärder av det nu beskrivna slaget skulle ha lett till något resultat. När det nu fanns goda resurser att tillgå år detta dock inte något starkt argument, liksom inte heller att man saknade ett säkert signalement på den eller dem man sökte.
Någon underrättelse om mordet gick i inledningskedet inte heller ut till andra polisdistrikt, vare sig de närmast angränsande distrikten eller andra distrikt inom länet eller inom landet i övrigt. Detta skedde inte trots att ett meddelande lätt hade kunnat sändas till övriga distrikt i länet på radio. Rikslarm började sändas ut först efter kl. 02.00 på natten. Larmets text var missvisande. En rättelse gjordes senare men då beaktades inte vittnesutsagor som tydde på att det fanns ytterligare fel i uppgifterna i larmet.
Att de närmaste polisdistrikten inte blev varskodda synes böra föranleda i princip samma synpunkter som att all personal inom Stockholmsdistriktet inte fick någon underrättelse. Man kunde rimligen inte utgå från att polisinsatserna bara skulle komma att behöva beröra Stockholms polisdistrikt. Brottsplatsen ligger ju på bara några minuters avstånd med bil från andra distrikt och det kunde dessutom ha visat sig värdefullt att kunna utnyttja deras personal som en extra resurs. De allmänna synpunkterna på vikten av snabb information till all tjänstgörande personal gör sig gällande även här.
(Sid 60-62)
Det här är starka ord för att komma från en statlig utredningskommission. Det kan sammanfattas som att väldigt mycket gick väldigt fel.
Om vi utgår från att det i alla avseenden bara handlade om inkompetens – vilket vi nog inte ska vara alldeles säkra på – kanske denna beskrivning av tillståndet inom den öppna polisen också kan bidra till att kasta ljus över en annan diskussion vi för här, den om vilken kompetens man kan förvänta sig inom de hemliga delarna av den svenska statsmakten. Finns det verkligen skäl att utgå från att de som arbetade där var så oerhört mycket mer kapabla? De är ju skyddade från insyn på ett helt annat sätt än den öppna polisen, och sådant brukar kunna få förödande effekter i vilken organisation som helst.
Avslutningsvis vill jag bara lägga till att när det gäller detaljerna i Poutiainens argumentering tror jag det är bäst att de som vill diskutera den läser deras bok från pärm till pärm. Jag har inte läst om hela boken på ett tag och hinner inte göra det nu. Men vid en bläddring hittar jag hela tiden mycket mer än vad jag hållit i minnet.
Nej det förstår jag Gunnar.
Det skulle förvåna mig mycket om du trodde att en eventuell fördröjning skulle bottna i en konspiration.
En fördröjning på en minut till 23.24.40 någonstans tycker jag fortfarande skulle kunna gå att bygga ett hållbart scenario på, men inte mer, men då börjar vi komma ner till ganska menlösa spekulationer på sekundnivå, och då kan det lika gärna vara så som det sagts.
Det finns inget stöd för något annat förutom att LL och JA långt efter mordet uttryckt en uppfattningen att det tog ytterligare några minuter.
Dessutom att någon polis på SBC uppenbarligen inte tycks känna till larmet efter att det påståtts gått ut.
Kan det finnas andra och mer närliggande orsaker till det, mer än att man tagit för lätt på larmsamtalet p.g.a en känd kuppövning, eller av någon annan betydligt mer konspiratorisk orsak?
Övningsteorin är definitivt en av de mest sympatiska och säkert inte heller orimlig. Kanske WT iakttagelserna därigenom kan få sin förklaring?
Jag är med på den, men vet som sagt för lite.
Jag konstaterar ändå att det finns ganska varierande uppfattningar om polisernas ankomst.
Någon känd debattör tycker att 1520 var där alldeles för tidigt, men har då räknat på att Lars J mötte polisen nere vid Johannesgatan kl 23.23, vilket är en orimlighet för Lars del.
Lustigt nog har den slutsatsen luftat i TV flera gånger utan att den ifrågasatts.
En sådan tanke misstänkliggör poliserna i fråga, och det blir ju resultatet oavsett om ”misstänkliggörandet” är avsiktligt eller inte.
Andra anser då uppenbarligen att mötet skedde 23.27 eftersom larmet gick efter 23.25, vilket i stället skulle bero på en fördröjning, som också misstänkliggör polisen, men då genom att de hållit inne på larmanropet, och i efterhand iscensatt en bluff för att dölja det.
I det fallet bör Lars J ha rört sig ytterst långsamt eller stått och väntat orimligt länge vid Luntmakargatan eller uppe på åsen.
Kanske hittar vi sanningen någonstans mittemellan, dvs att Lars var där 23.25, och det är ju också den tid han bör vara där…?
Dalsgaard skulle i så fall tala sanning, vilket åtminstone inte jag har några problem med, och förstås inte du heller…
Det borde dessutom vara mer närliggande att människor som f.ö visat sig vara oförvitliga talar sanning än att de ljuger.
Det finns mycket man kan – och absolut bör – kritisera polisen för, men jag kan inte hitta stöd för att de tagit för lång tid på sig initialt.
”Inuti Labyrintens” stora förtjänst är annars att de verkligen minutiöst redogör för polisens riktigt förvirrade insatser under kvällen och natten.
Hur kunde de bli så lamslagna?
Det väcker verkligen frågor, men frågorna har konstant bemötts med tystnad.
Även du Gunnar och Lars Borgnäs har ju visat detta.
Hela utredningen har sedan präglats av till synes helt medvetna felgrepp.
Man kan undra vad som ligger bakom?
Troligen politiskt, men den dimensionen tror jag inte fanns de första minuterna efter mordet.
De tog sin form när Hasse H kom in i bilden.
Jag håller helt med i juristkommissionens slutsatser, och jag ska läsa boken från pärm till pärm, men för tillfället är jag upptagen med en Gunnar Wall, (konspiration Olof Palme) som man f.ö kan läsa om och om igen.
Man hittar som sagt nytt hela tiden 😀
Det är kanske i det skenet av eventuell övning som man ska se fotografen Åke M:s uppgift om den märkliga ordväxlingen över radio han hör och som avslutas med ”statsministern skjuten”.
Det ligger förstås i sakens natur att vem som helst kan spekulera tämligen fritt runt mordet, eftersom vi inte har facit. Men ibland går det faktiskt att genom vanliga journalistiska metoder ta reda på saker och ting. Allt behöver inte vara gåtfullt eller höljt i dunkel.
Det kan inte vara särskilt svårt för en grävande journalist att skapa sig en uppfattning om hur sannolikt det skulle vara att nyckelpersoner på polisens ledningscentral vore informerade om en pågående kuppövning i regi av en svensk hemlig tjänst.
Alltjämt bör det finnas personer i livet, som kan ge besked i frågan, i synnerhet hos den öppna polisen.
När man gör en sådan undersökning bör man självklart inte avslöja att det hela handlar om Palmemordet. Men det är ju formulär 1 A, så det behöver väl knappast påpekas.
Sedan kan man förstås ständigt hävda att många av intervjuoffren bara lägger ut dimridåer och att man inte kan lita på de svar man får. Men det är väl å andra sidan den journalistiska vardagen och alltså en del av jobbet.
Det finns flera liknande inslag i den brokiga diskussionen i mordet. Ibland får man en känsla av att det är intressantare och mer spännande att gissa och spekulera än att faktiskt försöka ta reda på vad som är troligt, sannolikt eller ens möjligt. Det måste väl ändå vara bättre att så långt möjligt ta reda på fakta än att allt som oftast skapa teoribyggen som inleds med frasen ”Det kan inte uteslutas att…” (Nej, vad kan det?).
När det kommer till Inuti labyrinten har jag alltid saknat referensmaterial, som belyser ledningscentralens vanliga hantering av allvarliga våldsbrott. För att bilda sig en uppfattning om ifall larmet på mordnatten inledningsvis behandlades annorlunda, måste man ha tillgång till en lika minutiös redovisning av ett par liknande fall. Detta saknas i bröderna Poutiainens bok.
Vad jag vet har inte heller någon journalist på egen hand grävt fram sådana högst relevanta uppgifter. Det tycker jag är märkligt. Däremot har det ju gissats och spekulerats åtskilligt. Där har det minsann inte saknats energi.
Mikael
Jag hade inte tänkt skriva något här på ett tag men skriver några ord ändå. Gunnar avgör förstås var gränsen går och svarar givetvis för sig själv, men vi är ju andra här också och jag tycker att din arroganta och nedlåtande attityd förgiftar klimatet här. Det är varken trevligt eller konstruktivt och det är ju just det senare som du efterlyser, eller hur?
Det finns två anledningar till att jag ställer mig frågor kring polisens agerande under mordnatten.
Den ena är den anmärkningsvärda passivitet som utmärker ledningscentralen när det gäller att organisera spaningarna efter statsministerns mördare, ett brott som snabbt måste ha framstått som ett av de allvarligaste som inträffat på svensk mark under 1900-talet.
Den andra är de omfattande observationerna av personer med walkie-talkies som hittills inte fått någon förklaring.
Vad gäller hur lätt eller svårt det är att få klarhet i vad som skett har jag en annan bedömning än du, Mikael. Erfarenheterna från hur effektivt IB:s respektive det svenska Stay Behindnätverkets existens och verksamhet länge hemlighölls understryker tydligt att folk som vet saker inte pratar bredvid mun hur som helst. I fallet IB kunde FiB/Kulturfront nysta upp att organisationen fanns och vad den sysslade med genom hjälp från en tidigare IB-anställd. Och han dömdes i likhet med Guillou och Bratt till fängelse för spioneri. Det var säkert en fingervisning om vad som kunde vänta för alla andra som satt inne med liknande information.
När det gällde Stay Behindnätverket kom ingenting fram i offentligheten förrän efter kalla krigets slut då det kom dramatiska avslöjanden i Italien, vilket steg för steg ledde till att saker avslöjades också i andra länder. Och Stay Behind i Sverige bestod förvisso inte bara av anställda inom säkerhets- och underrättelsetjänst utan också av personer i en rad andra samhällsfunktioner. Givetvis också polisen.
Fortfarande har svenska myndigheter valt att inte tillsätta någon offentlig utredning om svenska Stay Behind, trots att det var en omfattande verksamhet som bedrevs helt i strid med Sveriges officiella politik. Det är en hint till folk som vet något att de lämpligen kan fortsätta att hålla tyst.
Till det kommer förstås att om någon med insyn i känsligt myndighetsagerande under mordnatten redan valt att binda sig vid en tvättad version så kostar det på alla sätt på att medge att det egentligen förhöll sig annorlunda. Om inte annat kan det leda till att personen som kommer med de nya uppgifterna utsätts för förtal som går ut på att han eller hon är mytoman, dement eller något liknande. Ju känsligare frågan som det handlar om är, desto värre konsekvenser kan det rimligtvis få för den som inte förstår att tiga.
Jag påminner mig hur Hans Holmér avfärdade den pensionerade säpochefen i Göteborg, Pehr Synnerman, som gaggig för att denne kom med för Holmér obekväma uppgifter i samband med utredandet av sjukhusspionens verksamhet. Och sjukhusspionen är en mycket liten affär i jämförelse med Palmemordet.
Ytterligare en reflektion på LAC banden som jag f.ö tycker att man drar alldeles på tok för stora växlar på.
Kl 23.24.40 rings ett samtal från Kenneth Ed på LAC till polisen, och det är Janne Hedlund som svarar.
Det visar sig att Janne inte känner till Järfälla Taxis tidigare larm om att det begåtts ett mord på Sveavägen.
Detta samtal äger alltså rum ca en minut efter att kollegan Ulf Helin sänt ut områdesanropet.
Vi måste fråga oss vilka naturliga och lättförklarade orsaker det kan ha funnits till att Janne inte visste något. Det handlar ju trots allt endast om en minut.
Det kan ha räckt med att han varit på toaletten, eller att han varit en sväng nedåt kaffeautomaten, alternativt att han varit uppbunden i ett annat ärende.
Samtalet avslutades 23.25.20.
23.26.00, dvs 40 sekunder efter att det första samtalet avslutats återringer Hedlund LAC, och har tydligen under den korta tiden informerat sig om att de faktiskt fått in larmet:
”du kan..eeh..dämpa ner honom som skulle ringa Järfälla Taxi för vi har fått in det där alldeles nyss också..”
”Alldeles nyss” kan nog syfta på tre minuter.
Konstigare saker har hänt i denna mordutredning, och det finns ju oerhört många historiska exempel på hur polisen och SOS alarm agerat segt, men i detta fall tycker jag inte att man kan hitta något anmärkningsvärt att gnälla på.
Emma, jag beklagar om min kommentar uppfattades som arrogant. Syftet vara bara att försöka föra diskussionen framåt.
Gunnar, genom dessa exempel har du väl redan själv indirekt gett ett svar på hur sannolikt det skulle vara att någon tjänstgörande polis på ledningscentralen skulle kunna vara informerad om en eventuell hemlig kuppövning.
Just för att verksamheter av det här slaget var topphemliga hölls informationen i en mycket snäv krets. Där ingick inte vanliga poliser. Inte heller mellanchefer. Det var precis detta jag pekade på i ett av mina tidigare inlägg.
Jag är också rätt övertygad om att det visst går att få fram en sådan uppgift genom grävande journalistik. Det finns flera författare och journalister som har skrivit initierat om svensk säkerhets- och underrättelsetjänst.
Att polisarbetet under natten fungerade skandalöst dåligt kan vi vara eniga om. Det jag talar om är inledningsskedet. Där menar jag att det inte är bevisat att polisens agerande på ledningscentralen var så senfärdigt eller anmärkningsvärt att det föranleder lanserandet av några teorier. Om en undersökning dessutom skulle visa att polisen inte sällan gjorde liknande avsteg från protokollet, faller mycket av resonemanget platt till marken. Men av någon outgrundlig anledning har varken bröderna Poutiainen, de olika kommissionerna eller den samlade journalistkåren grävt djupare i detta.
Svårigheten när det gäller att bedöma exakt vilka slutsatser man kan dra av polisens senfärdiga agerande på ledningscentralen under mordnatten är väl att det är svårt att hitta jämförbara situationer.
Lyckligtvis brukar inte statsministrar bli skjutna på Stockholms gator. För min del betyder det att även om man skulle kunna hitta exempel på senfärdighet hos polisen vid andra tillfällen så har det inte så stor relevans för diskussionen om den till synes extrema passiviteten i samband med Palmemordet. Den är fortfarande häpnadsväckande.
Vad vi vet är i alla fall att från och med en stund efter mordet förekom det omfattande aktiviteter från Säpo på ledningscentralen. Dessa aktiviteter måste rimligtvis ha observerats i rätt stor utsträckning av företrädare för den öppna polisen. Vad gjorde då Säpo på platsen? Juristkommissionen har tyvärr inte mycket att bidra med där. Bröderna Poutiainen gjorde ett tappert försök att skaffa sig en bild av vad Säpo sysslade med, men de kom inte så långt. Men där kan vi alltså konstatera att det faktiskt förekom hemlig verksamhet i ledningscentralens lokaler vars innehåll inte har läckt ut.
När jag läser vad du skriver, Mikael, så får jag nästan intrycket att du tror att Säpo egentligen inte skulle kunna ha skickat folk till ledningscentralen eftersom de då skulle kunna ha blivit iakttagna av folk inom den öppna polisen och att saker skulle kunna ha läckt ut. Men de fanns där och de gjorde saker.
Möjligen är vi oeniga här, men jag har i alla fall inte uppfattningen att Säpos och andra hemliga strukturers verksamhet som regel bedrivs i total avskildhet från befattningshavare i öppen verksamhet. Den sortens hermetiska slutenhet skulle inte fungera. Däremot är det nödvändigt för företrädare för de hemliga strukturerna att markera för sina externa kontaktytor vilken sträng sekretess som råder kring det de sysslar med.
Alldeles tydligt blir detta om vi funderar kring Stay Behindnätverket. Dess funktion var ju att sammankoppla personer inom verksamheter av skilda slag, inte bara anställda inom hemliga tjänster. Somliga kuggar i maskineriet fick förstås veta väldigt lite. Men de fick med all säkerhet veta att de skulle hålla tyst. Och det fungerade väldigt väl genom hela det kalla kriget.
Jörgen en fråga till dig ang ”SAMTAL G – (Från LAC-bandets spår 9)
Claes Bystedt (LAC) ja det är Claes
Kenneth Lavrell (Ambulansman): ja tjena..det är Kenneth..nio-tolv
—”23:53 och 20”
Claes Bystedt (LAC): tja..
Kenneth Lavrell (Ambulans): hörrudu när fick vi uttid på det här Tunnelgatan/Sveavägen
Claes Bystedt (LAC): ska titta här..
Kenneth Lavrell (Ambulans): poliserna vill ha det..
Claes Bystedt (LAC): ja jag förstår det…öh..ni fick uttid 23:24
Kenneth Lavrell (Ambulans): mm..det är bra.”
Varför var det så bråttom för polisen att få in uttid ?
Återigen talar vi förbi varandra, Gunnar.
Jag diskuterar fortfarande ledningscentralens agerande de första minuterna och huruvida operatörerna där skulle ha fått förhandsinformation om en hemlig kuppövning.
Det är i det sammanhanget det finns skäl att understryka att det inte är klarlagt att larmet om mordet skulle ha hanterats på ett undermåligt eller senfärdigt sätt.
Nog lär det kunna gå att jämföra agerandet vid larm om andra grova våldsbrott, i synnerhet som offrets identitet inledningsvis var okänd.
Det finns knappast heller fog för att tala om ”extrem passivitet” i samband med larmet. Det gäller i så fall den senare valhänta mördarjakten under natten.
Förutom att nyckelpersoner säkert var tagna av stundens allvar och inte agerade professionellt, så förefaller det som om Säpo rörde till saker ytterligare genom sin närvaro i ett senare skede. Det vore i så fall inte första gången. Där finns det absolut anledning att skapa ytterligare klarhet om beslutsvägar och händelseförlopp. Dock tror jag inte att man kommer att finna något dramatiskt.
1986 var polisen helt enkelt inte förberedd på att hantera en situation av det här slaget. Möjligen hade det gått aningen bättre om persongalleriet på plats hade varit ett annat.
Vi kan jämföra med flera större händelser på senare år. Att till exempel polisen lyckades så väl med dådet på Drottninggatan 2017, berodde inte minst på att man dagarna innan hade genomfört en stor övning med ett liknande scenario.
Sedan ska man inte blanda ihop Säpo med de militära tjänsterna eller nätverket Stay Behind. Idag finns det en stor samsyn mellan de olika delarna av säkerhets- och underrättelsesamhället, som inte existerade på 1980-talet. Då var det viktigt att slå vakt om sina respektive revir. För du tror väl inte att man på Säpo hade insyn i SSI (senare KSI) eller Stay Behind och vice versa?
JB.
Jag tror att det sker rutinmässigt, och i ett sådant fall som ett statsministermord är det ju extra viktigt.
Det kan ju finnas massor av orsaker till att polisen vill veta när ambulansen blivit tillkallad, jag kan inte räkna upp alla, men enbart att vi sitter här och diskuterar det betyder ju att det är viktigt av utredningsskäl.
Man kan ju föreställa sig hur diskussionen gått om det felaktiga 23.29 inte blivit korrigerat t.ex…
Att det tillhör polisens uppgift att rutinmässigt dokumentera tider för utryckningsfordonens ankomst utgår jag ifrån, och tycker inte att det behöver vara så konstigt att polisen vill ha det underlaget.
Jörgen, visst,du kan ha rätt. Men jag tycker det är konstigt att dem bara ställer En fråga av utredningsskäl ? Fanns det inga andra upplysningar som var viktiga ,typ om resan gick bra ,eller om det var nåt hinder på vägen.
Det vet jag inte JB, men uppenbarligen hade ju resan gått bra, och inga hinder på vägen tycks ju ha förekommit.
Jag tänker mig också att den frågan borde ha riktats till ambulansen, om man misstänkte att några sådana hinder sinkat själva körningen.
De var ju på Sabb strax efter 23.31, så det gick säkert bra, och vi har ju inte hört något annat.
Hade man t.e.x. klämt in ett kappbyte så hade det förmodligen gått obemärkt förbi rent tidsmässigt, men det skulle också förutsätta att två ambulansbesättningar varit inblandade i en konspiration som tajmats med mordet, och även dom måste ju redovisa sina uppdrag i en loggbok.
Vet inte om det är detta du tänker på, men en resa från Tunnelgatan upp till Sabb borde ha tagit runt tre minuter, och det verkar ju som om det gjorde det.
Jag tror inte att det är märkligt att polisen efterfrågar ambulansens uttid, och det verkar ju inte heller telefonisten på LAC tycka.
Jörgen, Nej jag tänker inte på kappbyte. Uttiden är en rutinfråga, tror man, men i verkligheten är det kanske nåt viktigt. Därför undrar jag vad polisen skulle ha uppgiften till. Eller kanske det inte var något viktigt -nån polis som velat åkt med på resan i ambulansen.Fast den hade ju åkt redan så det kan det ju inte vara. Men om vi vet vad dem skulle ha den till är saken klar ?
JB.
Tänker mig att ambulansens uttid hänger ihop med ambulansens ankomsttid, och så vidare…
Liksom polisens områdesanrop och polisens ankomst.
Alla sådana uppgifter är ju värdefulla då man så småningom ska utvärdera förloppet, och det tror jag sker rutinmässigt.
Exempelvis blir det ju anmärkningsvärt om larmet gick till polisen kl 23.23, men att ambulansen blivit tillkallad först 23.29, men ankom Sabbatsbergs sjukhus kl 23.31.
23.29 var den senaste uppgiften de hade fått av Birre Engström, och de stod nog och funderade på om det verkligen kunde stämma.
Polisen i fråga hade sedan uppenbarligen fått in 23.24 av Kenneth Lavrell som var med i ambulansen som fått den tidsuppgifter av LAC kl 23.26.40 då han var på väg till mordplatsen.
Detta finns ju dokumenterat i samtal 6.
”Claes Bystedt (LAC): uttid…ska ni ha också..23 och 24..”
Det var alltså angeläget att även ambulansen fick uttiden, och det är inte heller det minsta konstigt.
Samtal G:
23.53.20.
Kenneth Lavrell (Ambulans): hörrudu när fick vi uttid på det här Tunnelgatan/Sveavägen
Claes Bystedt (LAC): ska titta här..
Kenneth Lavrell (Ambulans): poliserna vill ha det..
Claes Bystedt (LAC): ja jag förstår det…öh..ni fick uttid 23:24
LAC verkar alltså inte heller det minsta förvånad över att poliserna ville ha den korrekta uttiden, och det låter ju på Bystedt som om det är rutinmässigt, och helt i sin ordning.
Dessutom, ett statsministermord och media ligger på och vill ha svar på detaljer. Allt kommer så småningom att nagelfaras in i minsta detalj.
Nej allt förefaller mycket naturligt enl mitt sätt att se.
Ang diskussionen om polisens ankomsttid.
En ordväxling mellan Leif L och Anders Helin från tingsrätten:
Helin: Hade du någon kontakt med polisen när dom kom dit?
LL. Jaa.
Helin: Då hade du gått ur bilen va?
LL. Jag hade gått ur bilen ja, och då möter jag polisen som kommer med en radiobil.
Helin: Så det är precis samtidigt som polisen kommer dit som du går ur bilen, är det så?
LL. De kom strax efter, precis strax efter.
Just denna sekvens är bärande i bröderna Poutiainens teori om att larmet gick efter kl 23.25, eftersom LL till dem påstår att polisen kom ett par minuter efter att han gått ur bilen, men den uppfattningen verkar han inte alls ha i tingsrättsförhöret.
Helin vill ha det till att polisen kom samtidigt som Leif klev ur bilen. Leif går faktiskt inte med på det, men är – som de flesta normalt samarbetsvilliga vittnen – villig att instämma så långt han kan i det åklagaren säger. Det blir då ”strax efter, precis strax efter”.
Det är alltså mer än tre år efter mordet som förhöret i tingsrätten hålls. Jag tror det är vanskligt att dra så stora växlar på en enskild formulering från Leif som svar på en ledande fråga. Det går säkert att analysera tidiga polisförhör med Leif för att få fram ett bättre underlag som kan hjälpa till att bedöma tillförlitligheten i bröderna Poutiainens slutsats. Återkom gärna med det, jag hinner inte göra det just nu.
Leif säger i det första förhören att han satt kvar och försökte få kontakt med polisen i ”sex, sju signaler” steg ut ur bilen, träffade på och såg AH med sällskap som påbörjade HLR. Han lägger märke till Lisbet som är chockad. Och det står ”i detta nu” kommer Första patrullen. Sedan säger han längre ner att Första polisen kom ”Två tre minuter däromkring va” ”däromkring” och ”i detta nu”. Inte så många vid platsen. Så beskriver han även en ljus man som snabbt avviker från
platsen söderur på Sveavägen mot Kungsgatan. Känns väl ”rimligt” mot de ”kända” offentliga och ikke konspiratoriska vägarna. 2-3 minuter, i detta nu bli väl omkring ca 23:24. Eller vad missar jag?
Så kan det vara Gunnar.
Jag konstaterar bara helt torrt att han sagt så, och att han några månader innan uppenbarligen sagt annat till Poutiainen.
Upplever kanske inte när jag lyssnar på bandet från tingsrätten att LL känner sig så pressad, eller motvillig, men situationen som sådan är ju pressande, men Helin tycker jag är ganska mild i tonen.
Du skriver: ”Leif går faktiskt inte med på det”
Jag kan konstatera att han inte opponerar sig märkbart i just den stunden i alla fall, utan säger detta helt spontant som det verkar.
I förhör 86.04.27 får han frågan om det strömmade mycket folk till platsen, och då säger han:
”Nää, jag tyckte inte det vart så mycket folk i alla fall.
För att polisen var ju där på ett par tre minuter, däromkring va.
Vi var väl då en fem, sex personer kanske där runt själva offret skulle jag tippa.”
Ett par tre minuter; från vad kan man ju då undra.
Från mordet, eller från att han steg ur bilen?
Jag har alltid trott att ”ett par tre minuter”handlade om den tid som gått från mordet, men eftersom frågan kommer i samband med en diskussion som handlar om händelser som ägde rum efter att han gått ur bilen så lämnar det ju en viss öppning för andra tolkningar.
Jörgen G
Gunnar har redan tagit upp en del frågor när det gäller kommunikationen mellan LAC och SBC som motsäger tiden 23:23, varav Poutiainen nämner några.
I övrigt vilar ju deras argumentation när det gäller ankomsttiden vad jag förstår huvudsakligen på att LAC-bandet visar att Leif L satt kvar i bilen 23:23:35, och att både han och Jan A angav att det tog åtminstone 3-4 minuter efter att de gått ur bilen tills polisen kom. En ungefärlig första ankomsttid skulle då bli c:a 23:26:35.
Leif anger i det första förhöret att han vinkar in ambulansen strax efter att polis ankommit, låt oss säga 23.27.00 till 23.27.30. Samtidigt meddelar ambulansen nästan exakt 23:28:00 att de är på väg till Sabbatsberg, så det går ju inte alls ihop. Kanske lutar sig Poutiainen mot Juristkommissionens tidsangivelse 23:30.00? Jag har som sagt inte kommit så långt med boken så det är nog allt jag har att säga för tillfället.
När det gäller dina tidsberäkningar har jag bara en reflektion för tillfället. Om ambulansen anlänt över en minut efter piketen, så är ju Klas G motsvarande tid på efterkälken efter de övriga piketpoliserna. Han säger ju att han ger sig iväg i samband med att ambulansen kommer. Får det några konsekvenser för tolkningen av händelseförloppet i andra avseenden? Att man kanske måste omvärdera något menar jag.
Andreas
Gunnars svar var en riktig tankeställare och du fortsätter med intressanta reflektioner.
Ett litet påpekande bara. Det är en spridd uppfattning att CGÖ skrev ut sig hastigt och i förtid och vissa har hävdat att han mer eller mindre rymde, man kan nästan se honom rycka ur droppet och springa ut på Ringvägen med rumpan bar och sjukhusrocken fladdrande runt benen, men utskrivningen var inte förtida och skedde under ordnade former. Läkare på Sös har vittnat om att han var tillräckligt återställd för att skrivas ut.
Emma.
Bara ett kort svar på din reflektion över Klas G.
Jag tycker inte att det kan tolkas som om ”han är motsvarande tid på efterkälken”.
Helt enkelt för att de övriga poliserna inte kom iväg omedelbart då de stannat bilen.
Hans J som för övrigt gör sin uppskattning av polisens ankomst till 2-3 minuter efter mordet, (han kunde vara max på toppen) berättar att det tog 15-20 sekunder innan den första gruppen poliser kommit iväg.
Det skulle innebära att Klas G kan ha sprungit när de övriga var vid trappfoten…ungefär.
Om han kom ikapp dem på krönet 23.26 stämmer det väl hyfsat?
Jörgen G
Ja just det, minnet är kort. Nu minns jag att Hans J var förbaskad för att dom ställde sig och dividerade om signalement var det väl, och då hade mördaren kommit ännu längre. (fritt ur minnet)
Skälet till att polisman A
hade lämnat sjukhuset trots att han var så dålig var att han inte trivdes
med miljön, personalen osv. uppger han själv.
Emma.
Vi kan och bör spekulera utifrån kommunikationerna mellan LAC, polis och ambulanspersonalen, men man får inte missa det viktigaste.
Allt måste följa ett trovärdigt förlopp,
och ska jag rikta någon kritik mot ”Inuti Labyrinten” så är det just detta att man inte kompletterat sin teori om en eventuell fördröjning av områdeslarmet med ett hållbart flödesschema från mordet till polisenheterna och ambulansernas ankomst/återfärd, så att det klaffar med övriga uppgifter vi har till hands.
Därutöver måste vittnesuppgifterna fogas in i ett sammanhang som stämmer med fastställda tider, och då finns en del andra utsagor att ta hänsyn till utöver killarna i Chevan.
Lars J är det absolut viktigaste vittnet i det sammanhanget.
Enligt mig, men vi har även Hans J, syskonen W, Egon E, och Jan-Åke S.
Min slutsats är att en larmtid på 23.25 inte heller går att passa in i ett trovärdigt förlopp om man inte vill göra kraftigt våld på många centrala uppgifter från både vittnen och utryckningspersonal.
Däremot harmoniserar allt väldigt väl med de första polispatrullernas ankomst ca 23.24.
Alla aktörer i nedanstående händelseförlopp är nästan lika samstämmiga som radiosymfonikerna i sina bästa stunder, men det kan ju möjligen bero på att jag själv (omedvetet) inte kunnat avstå från att hålla i dirigentpinnen…:)
I min skiss har Ulf H på ledningscentralen dröjt 40 sekunder från dess samtalet med Järfälla Taxi inkom tills han ropade ut områdesanropet. Det är dock inget som ska ligga honom till last, eftersom vi inte vet hur länge samtalet pågick, hur lång tid det tog för Järfälla Taxi att hitta numret eller hur fort hon fått svar, vet vi därmed inte i vilken grad Ulf H agerat senfärdigt.
Tiderna bör alltså tas med en nypa salt men inte mer.
Här är alltså den tidtabell du tidigare efterfrågat.
Mord 23.21.30
23.22.00: Samtal från Anders D till Järfälla Taxi.
23.22.30. Gärningsmannen på trappkrönet.
23.22.45. gm möter YN/AZ
23.23.00 Järfälla Taxi ringer till Polisen (Helin)
23.23.40.: Områdesanropet (Helin) sänds ut till bilarna.
YN/AZ möter Lars J.
Leif L lägger på luren.
Järfälla Taxi ringer LAC.
23.24: Gösta Söderström på plats.
Lars J i korsningen Malmskillnadsgatan David bagare.
23.24.10: Söderpiketen på plats.
Sollentunaambulansen i korsningen Kungsgatan/Sveavägen står för rött ljus.
23.24.30: Poliserna tar upp förföljandet
Sabbatsbergsambulansen larmas av LAC.
(+ 15 s) poliserna möter YN/AZ vid Luntmakargatan.
23.25. Lars J vid Johannesgatan.
Sollentunaambulansen anländer, Poliserna vid trappfoten, Klas G ger sig av.
23.25.30. Kommissariebilen 1520 som passerat LJ nu vid trappkrönet där han möter poliserna. Klas G nu vid trappfoten.
23.26. Klas G är uppe och ansluter.
Ilanropet skickas från trappkrönet av Peter W.
23.27. 30 Sabbatsbergsambulansen på plats.
Båren lastas ut och patienten bärs in.
23.28.30. Båda ambulanserna lämnar mordplatsen och åker mot Sabbatsberg.
23.31.30. Ambulanserna anlänt till akutintaget på Sabbatsberg.
Jörgen G
Tusen tack! 😊 Kan föreställa mig hur oerhört mycket arbete som ligger bakom. Som sagt har jag inte tillräckliga kunskaper för att diskutera det i någon högre grad nu, men jag kommer genast att skriva ut ditt inlägg för att ha till hands vid läsningen av boken.
Jörgen, Att ingen verkar förvånad över att poliserna vill veta uttid är inget märkligt. Teoretiskt kan dem ställa vilka frågor dem vill utan att någon opponerar sig. ”Alla sådana uppgifter är ju värdefulla då man så småningom ska utvärdera förloppet, och det tror jag sker rutinmässigt. ” Ja, men vem är polisen/poliserna på bandet. Vad vet vi om dem ? Var det befäl, vilken uppgift hade dem, om Birre eller Lavrell, (eller Gösta Söderström som stod bredvid ambulanserna) velat kontakta dem för att ge ytterligare info och kunna utvärdera förloppet tillsammans ?
JB.
Lavrell befann sig på Sabb vid tillfället, och det gjorde möjligen polisen också. Dock inte Söderström.
Det är egentligen en omöjlig diskussion för mig eftersom jag har min uppfattning om att inget konstigt och fördolt ligger i denna ordväxling, och jag tycker mig ha argumenterat tillräckligt för min sak.
Däremot tycker jag nog att det vore på sin plats att du redogör för vad du tycker är märkligt.
Jörgen, Om polisen var angelägen om att följa rutiner och absolut inte ville göra något fel, varför presenterar han sig inte på bandet ? Vi vet ju ingenting om honom. Inte ens vilka arbetsuppgift han hade. Han kände till Birre, Lavrell och Söderström och säkert många poliser, men ingen verka veta vem han var. Det gör att jag blir misstänksam. Vi skulle ju vetat för länge sen vad han skulle med uttiden till om inte han hade försvunnit. Vem var han och vart tog han vägen – och varför – verkar vara en gåta.Det förvånar mig att du inte tycker det är märkligt ?
Håller med om att 23.25 blir väl sent om man ser till allas rörelser, men låga 23.23 känns helt orimligt också. Som starkast stöd för detta är ju vittnet Leifs larmsamtal som pågår till 23.23.40, och varför fortsätta larma om polisen är där (plus att han säger att han är ute ur bilen en stund innan polisen kommer)? Utifrån hur poliser, vittnen och ambulanser rör sig så känns spannet för larmet 23.23.45-23.24:30 mest troligt. Jag är ju en sådan som faktiskt tror att Lars J väntade en stund innan han sprang efter mördaren.
Gott nytt år!
Som en rent allmän kommentar om polisens handfallna agerande på mordnatten så ska man nog akta sig för att överdriva den generella ”högstanivån” (för att tala med en f.d. svensk förbundskapten i fotboll) i sådana här situationer. Kunde en länspolismästare – en administratör helt utan erfarenhet av mordspaning – självsvåldigt och utan någon som helst självinsikt få för sig att ta befälet på det sättet, så ska vi nog inte bli överdrivet förvånade över att polisen inledningsvis agerade både tafatt och lamt den där februarinatten för 34 år sedan (även om dessa två faktum inte är förknippade med varandra). Även poliser är människor och det finns många exempel i såväl Sverige som utomlands på hur statens förlängda arm i form av rättsväsende, kriminalvård o.s.v. har begått fadäser som i efterhand framstår som fullkomligt obegripliga. Tänk exempelvis Stig Berglings flykt eller Lee Harvey Oswalds död i parkeringsgaraget i Dallas. För svenskt vidkommande ifrågasattes t.ex. även räddningsinsatsen i samband med Estonia-katastrofen 1994 starkt, för att inte tala om den massiva kritik som den svenska katastrofberedskapen vid juldagstsunamin 2004 (när den högste ansvarige bara vände sig om i sängen och somnade om) och mer specifikt vad gäller polis och rättsväsende räcker det väl att peka på fruktansvärda rättsskandaler som Dacosta- eller Quick-fallen, för att inte tala om den befängda teorin om bortträngda minnena av sexuella övergrepp som satt mer än en oskyldig familjefar i fängelse. I sammanhanget ter sig ju den snabba lösningen på mordet på utrikesminister Anna Lindh snarast som ett undantag.
Hur säker kan man vara att den som sköt tog just trapporna som flyktväg? Uppe på åsen var väl ofta en plats för polisens spaningar en fredagskväll. Många ögonvittnen iakttog en flyende in i gränden men ändå ganska få som såg den flyende ta just trapporna. Det säkraste vittnet är ju Lars J. men var det mördaren han såg? Tänker lite i de banorna att de var två, olika klädesplagg och färger har ju även iakttagits. Att ta tunga trappor och inte veta vad som finns uppe på krönet? Njaaa…? Varför såg inte Lars J.några poliser i trapporna och inga andra heller, senare på sitt förföljande?
Tycker faktiskt att vi/allmänheten har rätt att få höra någonting om hur det har gått med utredningen det senaste året, i vart fall rent övergripande, och i vart fall till årsdagen 28/2. Hur låter det ifrån Krister P nu? Är han lika ‘optimistisk’ som när han tog vid? Som någon påpekade här tidigare så var t.ex. Hans Ö mer tillmötesgående på sin tid, även om han ändå var ‘ute och cyklade’ med utredningen. Var det inte han som också yttrade att det verkade som att det ‘tog stopp’ någonstans när de gjorde sina efterforskningar? (i ‘statsapparaten’). Vad säger Krister P om det? Har det ‘tagit stopp’?
Gott Nytt År!
”Rosornas Krig”, var väldigt intensiv redan under valet 1985. Djupa meningsskiljaktigheter i partiet mellan vänster och högerfalangen då redan. En traditionell socialdemokratisk politik fick börja ge efter för mera höger- liberala åsikter. I de stora frågorna som t.e.x. löntagarfonder, U-båtar med mera, fanns säkert hökar som ansåg att Palmes politik totalt spårat ur. Tror ändå inte att dessa motsättningar var så oövervinnerliga att de ledde till att utföra mord, ej heller då bland några aktiva ”höger- hökar. Politiker är ju ändå tänkande människor, fast man ibland kan undra. Tror heller inte att någon i Sverige ens skulle tänkt tanken att mörda för att uppnå i stort sett, ”ingenting. Diktatorer brukar bli mördade i länder med politiskt kaos.
21.2-86 hade Suzanne Ostens Br. Mozart premiär. Gick filmen både dag, eftermiddag och kväll? Gick filmen en vecka två eller längre? Känns som om det varit en akut stress situation över detta bio- besök, man måste helt enkelt ut på gatan. Att hot fans massor mot Olof Palme vet ju de flesta, men var det just denna kväll som hoten blev akuta och saker måste utredas? Om ev. Olof varit utsatt för hot där det inte fanns någon rimlig lösning hade det nog varit bättre att avgå, med motiveringen, privata hälsoskäl.
Var Lisbet P pressad av någon,några att inte berätta allt hon visste.
Kan till exempel Holmer och/ eller Dahlsten sagt till Lisbet P att det fanns en del saker hon inte skulle prata om,
Skulle detta kunna förklara hennes ibland avoga svar när hon förhörs i tingsrätt och hovrätt.
Enligt Leif GW Persson var Holmer en av få poliser Olof Palme hade förtroende för och det kände nog Lisbet Palme till .
Cirka 35 minuter in i den följande länken: säger Borgnäs at han tror att Lisbet P inte berättat hela sanningen om vad som hände på mordplatsen.
Vet inte om han syftar på något sorts möte eller om han tror mördaren sa något till paret Palme eller vad han misstänker.
Borgnäs säger att det Lisbet säger ska ha hänt på mordplatsen inte kan stämma helt och hållet.
https://www.ilikeradio.se/podcasts/palmemordet/14496/
Walkietalkies med Lars Borgnäs del 4
Till alla,
Svar på den påbörjade diskussionen om Inuti Labyrinten, polisens förehavanden mm, det är inte möjligt att svara där.
Som en tillbakablick för den intresserade länkar jag till TV4:s nyhetssändning där man tar upp Kjell-Olof Feldts krönika publicerad i DN i augusti 1995 med anledning av att Feldt läst Inuti Labyrinten.
Där skriver han om det ”[…] oförsvarliga sjabbel minuterna och timmarna efter mordet som ledde till att någon effektiv spaning efter gärningsmän inte utfördes och att brottsplatsutredningen fick allvarliga brister.” Varpå Ingvar Carlsson dagen efter avgår, med gipsat ben och allt, som säkert de flesta vet.
Man tar också upp Alf Karlssons – alltså chefen för SÄPO:s terroristrotel – plantering av PKK-spåret. Det är svårt att se att det skulle röra sig om nåt annat än just plantering. Samma Karlsson som inför Juristkommissionen uttryckt att han inte satt sin fot på polisens sambandscentral under natten, vilket motsägs av Gösta Welander och andra, bl a en SÄPO-tjänsteman. Som vid många andra tillfällen i kommissionernas arbete får ord stå mot ord, motsägelserna sätts på pränt och väcker fler frågor än det besvarar.
Lite off topic men jag hajade iaf till av att inslaget var i samma nyhetssändning som första nyheterna om John Hrons död
Det är ju en intressant diskussion om mordnatten. Visst kan man hävda att det lamslogs när man fick veta att det var Palme. Men till syvende och sist är det ju deras jobb att få det att fungera. Men det som jag tycker är mest anmärkningsvärt med Poutiainens bok är ju att mycket runt ikring både inom ledningscentralen och på andra platser utanför fungerade det som vanligt. Och varför hade man en lägre beläggning på det här ärendet än vad reglerna föreskrev? Jag tycker att förklaringen att ingen ”ville ta i den heta potatisen” med risk att göra fel haltar också. Man borde förstå att inte göra något är ett ännu större fel. Och när sådant händer brukar man gå in i en ”fokusbubbla” där mycket sker reflexmässigt. Här funderar man både en och fyra gånger innan man gör något överhuvudtaget. Utan att ha någon ”mordbibel” så borde man innan 23.40 ha hunnit skicka fler allanrop (visst är det de som går ut i ett större område?), meddelat SÄPO, Regeringen, försvaret (om det är början till statskupp/ invasion), Arlanda, Taxi, SL, gränserna och kanske hunnit ut med rikslarm. Alla i vårt avlånga land hade skött det bättre än de som faktiskt var utbildade att göra jobbet. Mer än mycket märkligt.
Är det någon som vet om Palmemordet föranledde några förändringar inom de enheter som hanterade larm och samband? Agerandet är ju under all kritik och om det inte är några centralt placerade personer som aktivt gått in för att försvåra insatser efter mordet så var rutinerna extremt dåliga och borde resulterat i att ansvar utkrävdes. Bytte man ut några chefer? Initierades något åtgärdsprogram?
Jag har inte hört talas om att någon ställdes till svars för att det fungerade så illa under mordnatten och kan lugnt garantera att inget sådant skett i offentlighetens ljus i alla fall. Man kan förstås ändå tänka sig att en eller annan chef som visat sig särskilt inkompetent i tysthet byttes ut efter ett tag, till exempel genom att han fick någon på papperet finare tjänst där han inte kunde göra någon skada.
Men jag tvivlar på att ens något sådant skett. Den som var ytterst ansvarig för att den operativa polisverksamheten skulle fungera även under kris var förstås länspolismästaren. Han – det vill säga Hans Holmér – om någon borde ha ställts till svars för den bristfälliga insatsen på ledningscentralen under mordnatten. Tanken att han skulle kunna ha bytts ut är väl inte alltför långsökt. Men han fick som vi vet sitta kvar. Och tog till och med personligen hand om hela mordutredningen.
Det hela kan jämföras med spionen Stig Berglings rymning hösten 1987. Då utkrävdes det ansvar med buller och bång. Justitieminister Wickbom fick avgå liksom Ulf Larsson, generaldirektör för Kriminalvårdsstyrelsen. Ingvar Carlsson funderade till och med på att ersätta den nytillträdde Säpochefen Sune Sandström med den svenske Parisambassadören Carl Lidbom. Men Sandström som alltså var alldeles ny på sin post kunde inte gärna lastas för spionens flykt. Däremot tillsatte regeringen en säpokommitté med Lidbom som ordförande för att ytterligare markera att man såg allvarligt på att Bergling slunkit iväg och att Säpos verksamhet borde utredas noga.
Men något i närheten av detta kom alltså inte till stånd sedan spaningarna efter Palmes mördare under mordnatten fullständigt havererat – trots att Palmemordet enligt alla rimliga måttstockar var en mycket större händelse än att en gammal spion avvek under en permission.
Det har hänt mycket sedan Poutiainens bok gick i tryck, i synnerhet då det gäller tankar och teorier om den ensamme gärningsmannen, kontra konspirationer.
Mina egna funderingar går i detta nu ut på att LP:e ville helt fria Christer Pettersson före sin död. Visste hon att det var en annan? Eller hade den nya utredaren kommit med nya fakta som gjorde att hon kunde ändra sig? Även Mårten Palme övergav ju sin envisa Pettersson teori. Vem var det då? Tja, det har man säkert vetat länge. Hur kunde man ändra sig så snabbt bara för att en ny aspirant dök upp, nämligen Skandiamannen? Om denne säger Mårten, ”intressant”, ett underligt uttalande, denne var ju med i utredningen redan från första början. Vid den kommande årsdagen vore det nog dags att vi får veta sanningen och inte bli behandlade som en massa fårskallar. En skam för Sverige. Det jag frågat mig själv: Har man målat in sig i ett hörn med en massa ”ljug” från första början, som är omöjliga att avslöja?
Mikael B.
Jag håller med om att vidlyftiga spekulationer kanske inte leder någonstans och att en grävande journalistisk granskning är den bästa. Men i fallet med Palmemordet tycker jag att man via journalistiska metoder tydligt visat att det inte är CP som är mördaren. Men har det lett utredningen framåt? Och varför inte det kan man fråga sig? Och man har ju journalistiskt visat att mordvapnet inte behöver vara en .357 Magnum utan lika gärna en .38 special. Har det gjort att utredningen breddats? Och varför inte? Det finns ju oändliga sådana märkligheter och det är ju en bra grogrund för misstänksamhet och att man kan få uppfattningen att något döljs, även om det inte behöver vara så.
”Den upphittade WT:n”
Angående walkie talkies, och specifikt den walkie talkie som lämnades in i början av förra året till PU:en. I det 201:a avsnittet av podcasten ”Palmemordet” så framkom följande svar ifrån panelen (som också då varit i kontakt med Stocklasa, som i sin tur varit i kontakt med vittnen, polisen och PU:en). Det antyds här att den upphittade wt:n skulle kunna ha med MOP att göra. OM så är fallet så skulle det, per automatik, utesluta en ”ensam galning”, vilket är en ganska avgörande gränsdragning.
Lyssna här, ca 1.58 in:
https://www.ilikeradio.se/podcasts/palmemordet/17433/
Tack för länken James.
”Polisen har bekräftat för ett par veckor sedan att dom satte en person att undersöka WT:n.
Min bedömning efter att ha pratat med dem som hittade den, polisen, och jämfört med vittnesuppgifter etc, är att det är sannolikt att den har med mordet att göra…”
Det låter ju intressant, även om själva fyndet inte bekräftar Stocklassas teori om vilken grupp som ligger bakom mordet.
Vi får också komma ihåg att det är Stocklassas personliga bedömning, och då kan man ju undra vad de som hittade WT:n har kunnat bidra med för information utöver att de just hittat den i ett buskage.
Det visste vi ju redan.
Dessutom blir man ju lite nyfiken på vittnesuppgifterna som ytterligare stärker tesen är.
Har någon sett en person uppfört sig misstänkt på Jutas Backe t.ex?
Framför allt: hur har polisen uttryck sig då han varit i kontakt med dem?
Mitt intryck är att de varken säger bu eller bä nu för tiden, men de kanske öppnar sig för Stocklassa på samma sätt som de tydligen gjort för Thomas Pettersson tidigare…
Uttalandet väcker en del frågor, och WT:n kan ju inte avfärdas som ointressant.
”Sannolikt har med mordet att göra”?
Svårt att veta hur detta uttalande ska värderas.
Precis, Jörgen G!
Hur kan man egentligen överhuvudtaget avgöra om den skulle kunna ha med MOP att göra, och efter så lång tid? (finns det t.ex. ”intressant DNA” på den?, Är den av ett visst fabrikat/modell som går att knyta till någon specifik individ och/eller grupp, etc.? Eller räcker det med att någon påstår att man hittade den i närheten en kort tid efter MOP, och sedan ‘suttit på den’? Något som, i så fall, också väcker ytterligare frågeställningar ).
Skulle väl i.o.f.s. vara intressant att höra Stocklasa utveckla på just den punkten, för, som du också nämner Jörgen, någon kommentar ifrån polisen (eller nuvarande PU:n) lär vi väl knappast få (om inte en direkt fråga i t.ex. ”Veckans Brott” ställs angående detta vid den ‘årliga summeringen’, runt 28/2, ifrån ansvarig utredare. Kan någon vara snäll att vidarebefordra just den frågan till Krister P då?). Varför tycker Stocklasa sig kunna anse att den ”sannolikt har med mordet att göra”.
Men, som sagt, OM det skulle visa sig vara fallet så befinner ‘vi’ oss vid ett vägskäl där ‘man’ då måste välja att följa upp ”konspirationsspåret”. Men dit är det – väl? – I SÅ FALL en bit kvar?
Fanns det andra orsaker att gå ut på stan än just bio- besöket? Dessutom utan störande livvakter. Att få klarhet i vilken tid på dagen bio- besöket bestämdes går inte heller, LP:e gav inget riktigt svar i denna fråga. Inte heller vem eller vilka Olof pratade med i telefon straxt innan dom gick. Alla svar är lite ”svävande ur förhören. Finns några anteckningar om Olofs möte med Iraks utrikes minister tidigare på dagen och vem fanns med på detta möte? Och det allra värsta: Varför var Mårten alltid med vid förhören av LP:e? Väldigt förståeligt att mordet inte går att öppet förklara. Min åsikt är nog att det finns hemligheter, kanske i Olofs beslagtagna gula anteckningsbok, som fam. ev. tog hand om.
Det som talar för ett avtalat möte är väl nog ändå Inge M:s väntande gubbe i hörnet. Inge M. iakttar denne i minst 5- 7 min. stå och vänta. Mordet skedde ju ganska ungefärligt 23.21.20. Hur länge tar det då att gå med
normal gångfart hela sträckan/ Från Bio till Hörnet? Inges 7 min. minus 23.21.20 = 23.14.20. Var nånstans befann sig paret Palme vid detta klockslag? Är själv helt urusel på avstånd i dessa kvarter.
Har Du Gunnar tid att förklara detta närmare? Tycker bara att en så lång väntan tyder på ett avtalat möte, annars hade nog mördaren riskerat missa detta tillfälle. Men vi vet ju inte då helt säkert att just den väntande var mördaren. Har månne utredningen stegat upp detta avstånd och klockat?
Inge har lämnat olika uppgifter om hur lång tid mannen stod och väntade. Men redan när han hörs den 14 mars talar han om minuter. Han talar visserligen i samma förhör också om att han ser gärningsmannen bara några sekunder före skottlossningen. För min del menar jag att det är klart att han då talar om sin sista observation före mordet. Det vill säga: han har under den tid han suttit och väntat i bilen gjort flera observationer av en väntande man på andra sidan gatan. Däremellan har han kollat på bankomaten där hans resesällskap gör ett uttag, han har tittat i backspegeln för att försäkra sig om att han inte står i vägen och så vidare.
Förmodligen har han sett den väntande mannen i max två minuter före mordet. Men jag menar att om det var mördaren han såg – och det är troligt – och om mördaren stod där i en minut så kan denne knappast ha kommit efter makarna Palme från bion.
På den här bloggen har det många gånger diskuterats om verkligen mördaren kan ha stått där i förväg. I Gärningsmannaprofilen hänvisas det till vittnen som passerat gathörnet kort före mordet och inte lagt märke till någon väntande man. För min del tror jag att det är fullt möjligt att missa en person som står i ett gathörn när man själv passerar. Inge som faktiskt stod stilla med bilen en stund och hade gathörnet rakt framför sig hade större förutsättningar att lägga märke till en väntande man. Och hans kommentar i förhöret från 14 mars om att mannen stod där och väntade iskallt som en slaktare ger i alla fall mig intrycket att han hunnit reflektera över varför mannen stod där. Det förutsätter att denne inte kommit till platsen direkt före mordet.
Max två minuter, men ett sällskap stannar utanför Dekorima 23.17 till följd av illamående, och då står ingen där.
De stannar på platsen i två minuter.
Tiden är ju bara en uppskattning, men ger ju ändå en fingervisning om att gm ändå inte kan ha stått 4-5 minuter
Hellgren passerar kl 23.20 men märker ingenting.
Men intressantare är:
23.20.
”Anja L och hennes sällskap Inga Å stannar vid tunnelbanenedgången intill Dekorimabutiken . Funderar en
kort stund om de skall gå igenom tunneln. Ser inga människor, beslutar sig för att promenera Sveavägen söderut. När de kommit en bit hör de en smäll som när två bilar krockar.”
Och förstås Nicola F som gått norrut förbi mordplatsen utan att se någon.
Men det allra intressantaste i sammanhanget kanske är Anders B med sällskap som också passerat strax innan.
Anders har dessutom stått och väntat bara 15-20 meter från platsen där Inge M tycker sig ha sett den väntande mannen.
Ja, Anders B med sällskap är förstås intressanta eftersom de passerar Dekorimahörnan kort tid före mordet. Frågan är bara hur kort tid.
Åsa G i Anders sällskap säger i förhör att hon gjorde sitt uttag i bankomaten klockan 23.16, alltså omkring fem minuter före mordet. Den tiden godtas av Olsson/Åsgård i GMP. Om den tiden är riktig bör Anders B med sällskap ha passerat Dekorimahörnan omkring klockan 23.15. Det ger i så fall utrymme för mördaren att ha stått på platsen i mer än fem minuter sedan Anders grupp passerat.
Det kan vara så, men jag gissar (på ganska lösa grunder) att bankomatklockan kan ha gått fel och att Anders grupp passerade Dekorimahörnan senare än 23.15.
Det illustrerar i sin tur att man rimligtvis inte heller kan vara särskilt säker på de andra tidsuppgifterna – varken för sällskapet där en person mår illa eller för Hellgren.
Och i vilket fall kan vi konstatera att Anders B och hans arbetskamrater när de förhörts av polisen inte påmint sig några iakttagelser alls om vad de kunde ha sett när de passerade Dekorimahörnan. Varken av en väntande gärningsman, av ett sällskap där någon mådde illa eller något annat. Som framgår av förhören var de inte nyktra. Och de var, som vi vet, ute för att fortsätta kvällen och ha kul. Var och en som befunnit sig i den situationen vet att uppmärksamheten på personer i omgivningen kan vara ganska låg då.
Jag har tagit upp det tidigare och man kan ju även undra vad polisen frågat om? Man verkar ha en väldigt statisk bild av att mördaren stått i Dekorimahörnan och tryckt och väntat på Palme. Och är det så kan man ju tänka sig att förhören har tagit sin utgångspunkt i det och då kanske inte de förhörda har sett någon nära tunnelbanenedgången eller vid hörnet av Dekorima. Men enligt Inge så höll sig mördaren mer några meter norr om hörnet, mer mot ingången till Dekorima och frågorna från förhörsledarna kanske varit för ledande för att de, om de sett någon där, reflekterat över att någon (d.v.s. mördaren) stod på denna plats. D.v.s. vad svarar man på om förhörsledaren frågar ”såg ni någon vid hörnet av Dekorima” strax innan mordet. Svaret kan ju bli ”ingen” eftersom det ingen stod någon där utan mördaren stod ett antal meter norrut och denne person kanske inte ens syntes från tunnelbanenedgången.
Jag är ganska säker på att GMP inte hade ett bättre underlag för att fastställa den korrekta bankomattiden än vi har idag.
Har för mig att frågan togs upp i tingsrätten, och om det var Almblad eller Helin som hänvisade till de dokument som finns.
Utan att gå djupare in på denna komplicerade fråga med övervakningsapplikationer och enskilda bankomaters individuella klocka kan man säga att den teoretiskt kan ha avvikit fem minuter åt något håll från korrekt tid.
Bankomaten på den andra sidan vägen fastställdes till minus tre minuter med hjälp av Helena L:s bankomatuttag och den framräknade mordtiden.
Det enda vi vet är att Anders fortfarande var kvar, och hade befunnit sig där x antal minuter.
Eftersom han haft uppmärksamheten riktad söderut efter det efterföljande sällskapet tycker man att förutsättningarna för att se en man 15 -20 meter bort borde ha varit ganska stora.
Eftersom han inte gjorde det, kan man ju fundera på om gm trots allt dolde sig i avfasningen, eller kanske i Dekorimas dörrnisch.
Det skulle kunna funnits viss potential i vittnesmålen från den eftersläntrande gruppen också.
En av dem säger faktiskt att de stod en minut på en plats mellan Apelbergsgatan och Tunnelgatan och tittade norrut längs Dekorima-hörnan och upp mot bankomaten.
Så pass distinkt minns han detta att han kunnat urskilja Åsa G längre upp.
Avståndet kan vara 40 meter, och tyvärr frågade man aldrig medpassageraren eller föraren av bilen som sannolikt var helt nykter.
De passerade ju också korsningen strax efteråt.
En miss av utredningen.
Enda möjligheten jag kan tänka mig som tillåter att GM stått och väntat i flera minuter (med tanke på förbipasserandes vittnesmål) är att han inte stått vid hörnan eller skyltfönstret mer än något kort ögonblick utan istället på något mer diskret ställe. Borde det inte ha gått att undvika att bli ihågkommen av förbipasserande om man snarare står ute vid gatan i anslutning till reklampelaren?
Om vi utgår från Inges uppgift att mannen stod på plats i minuter så finns det ingenting i hans vittnesmål som direkt motsäger att mannen under denna tid förflyttat sig lite fram och tillbaka.
För en väntande person som står ute i kylan är det ju ett naturligt beteende att kliva runt lite. Och därför är det också, som jag ser det, helt tänkbart att en väntande mördare diskret flyttade sig lite för att undvika att komma alltför nära passerande personer. Han kan ha närmat sig trottoarkanten som om han skulle gå över gatan, han kan ha dragit sig något steg in i gränden osv.
Niklas B
Läs tingsrättsförhöret med Lisbeth så får du svar på några av dina frågor.
http://lennartremstam.blogspot.com/2015/04/lisbeth-palme-forhors-i-tingsratten-1989.html
Om du är intresserad av Lisbeths vittnesmål i ett vidare perspektiv rekommenderar jag Gunnars ”Huvudet på en påle”.
Om vi tänker oss att mördaren går före paret Palme och inväntar det rätta tillfället. När han då ser paret Palme gå över vägen, hinner denne då ner till hörnet och vänta i ca: 2 min. om denne då i detta läge har ett långt försprång. Inge M. ”han stod där redan när vi kom”, ca:23.15. Hur är detta möjligt? Mordet skedde ju 23. 21. 20. Var den väntande i hörnet trots allt någon annan, som straxt innan mordet hade försvunnit, ex.vis de två finskornas gubbe. ??
Inge M. såg två personer komma. Vart tog Cecilia A:s gubbe vägen? Hon såg ju tre komma.
Jag diskuterar utförligt både Inge M:s och Cecilia A:s vittnesmål i exempelvis min bok Konspiration Olof Palme, kapitlet Lockad i fällan?
Jag tror att Inge observerade paret Palme och gärningsmannen vid annonspelaren och jag för fram ett antal argument för varför jag tror det. Jag tror sedan att de tre förflyttade sig söderut, något som både Cecilias och Anders B:s vittnesuppgifter ger stöd för. Jag har redogjort för mina resonemang på den här bloggen åtskilliga gånger tidigare. Men jag ska inte göra det igen den här gången.
Dog Christer Pettersson i en olyckshändelse? Det påstods att Christer fallit och slagit huvudet i asfalten, varvid han ådrog sig hjärnblödning. Mig veterligt finns ingen dokumentation av denna skallskada, ej heller någon genomförd obduktion. Kom denna skada av att någon gett honom ett hårt slag mot huvudet? Normalt när någon faller och slår i huvudet brukar det oftast bli en allvarlig hjärnskakning, om man då inte faller från höga höjder. Ville någon förhindra det planerade mötet mellan Christer och Mårten, med risk för avslöjanden?
Christer dog den 29. sept. 2004. Han föll och det blev förunderligt tyst.
Niklas B
Händelseförloppet – som det är beskrivet – kan mycket väl vara förenligt med dödlig utgång. Även små blödningar kan orsaka stor skada då trycket i hjärnan kan öka och därmed orsaka ytterligare hjärnskador. CP:s allmäntillstånd var ju uruselt vid den tiden och hans blodkärl var förstås heller inte i bästa skick vilket ökar risken.
Hypotesen om att Christer Pettersson i själva verket skulle ha blivit mördad för att han visste för mycket lider i ett väsentligt avseende av samma svagheter som en liknande teori om Victor Gunnarsson. Nämligen att det tog alldeles för lång tid att tysta dem för att det skulle framstå som riktigt trovärdigt.
Gunnarsson som förvisso verkligen blev mördad avled 1993, mer än sju år efter mordet. Christer Pettersson avled 2004, mer än 18 år efter mordet.
Gunnarssons död väckte av begripliga skäl frågor eftersom han faktiskt mördats och dessutom under rätt speciella omständigheter. Att Christer Pettersson inte levde som om han satsade på att bli gammal är som Emma konstaterade allmänt känt.
Det finns en ju en omfattande debatt om mordet på president Kennedy, en händelse som verkligen kan tyckas ha paralleller till Palmemordet. Delar av den debatten är som jag ser det väldigt värdefull. Däremot har det länge funnits en tendens från en del debattörer att försöka pressa in så många dödsfall som möjligt i en teori om att människor systematiskt röjts ur vägen för att de visste för mycket.
Det kan självklart vara så att folk faktiskt röjts ur vägen för att sanningen om Kennedymordet skulle fortsätta att vara dold – det fall som sticker mest i ögonen är förstås Oswald som blev skjuten i polishuset innan han ens hunnit få en advokat. Men jag tror det är viktigt att spekulationer om sådant inte blir alltför yviga, annars motverkar debatten sitt syfte.
Okej- både Gunnar och Emma.
Måste nog erkänna att jag tillhör ”skaran” spekulerande”, tror inte på en enda människa och i synnerhet inte alls på någon när det gäller Palmemordet. Mårten ville inte träffa Pettersson, det tycktes aldrig passa, även den åsikten kan ju innehålla spekulation, men man får ta risken. En spekulation kan ju plötsligt bli fakta. Men som Gunnar här skriver, spekulationen får inte bli för yvig, det ger ju ingenting, varken till eller från. Måste ändå i detta sammanhang nämna Ingvar Heimer, olycka eller mord?
Jag blev både ledsen och uppskakad när jag hörde om Ingvar Heimers död. Och givetvis har jag undrat många gånger under årens lopp. Såvitt jag vet fanns det ingenting i hans hälsotillstånd som gjorde honom särskilt skör eller som gav anledning att förvänta sig att han plötsligt skulle falla och ådra sig dödliga skador.
Vad jag vet är att han var en orädd person som var djupt engagerad i att forska kring Palmemordet.
Självklart inträffar ovanliga olyckor ibland. I det här fallet tycks det tyvärr inte finnas några vittnen som vare sig kan bekräfta att det var en olycka eller ge stöd för uppfattningen att han blev överfallen.
Jag ska alltså inte försöka besvara din fråga, Niklas. Men det är relevant att den ställs.
Se också Wikipediasidan om Ingvar Heimer.
Gunnar
På den Wikipediasidan finns en länk till Ingvar Heimers hemsida om mötesscenariot, där han under rubriken Vittnen, har en bild av Nicola F och diskuterar ”vallning den 25 mars varvid man skall upptäcka underliga ting”
Hade någon annan före Heimer skrivit om eller analyserat detta på samma sätt som Heimer?
En annan som var tidigt ute med att uppmärksamma möjligheten av ett möte mellan Palme och gärningsmannen var journalisten Erik Amkoff. Jag vet faktiskt inte om det var han eller Ingvar Heimer som kom att lansera tanken först, det var Ingvar Heimer jag var i kontakt med.
Här är en intervju med Erik Amkoff i Folkbladet Västerbotten. Och här är en utskrift från ett av Norra magasinetprogrammen om Palmemordet där han medverkar.
Amkoff talar om ”högerpolisen” – syftande på poliser med högerextrema åsikter antar jag – och ”livvaktskretsen”. Kom att tänka på John-Erik Hahne, alltså en av Palmes livvakter. Det finns inte minsta anledning att misstänkliggöra honom, däremot finns det kanske en del frågetecken kring agerandet hos den person som sitter på SÄPO-jouren.
Men det var inte jag skulle ta upp utan något Hahne sa i ett föredrag för något år sen. Det är kanske helt betydelselöst men han säger ”Palme hade ingen livvakt denna kväll, då han enligt utsago skulle arbeta hemma.” Jag reagerade eftersom jag aldrig sett något om ”arbeta hemma” men å andra sidan vet jag inte så mycket.
Svårt att säga vad man kan dra för slutsatser. Palme hade sagt att han inte behövde livvakter för kvällen, vilket var rimligt att tolka som att han skulle vara hemma även om han inte sa så rakt ut.
Att han som statsminister i viss mån måste arbeta om han var hemma kan ju också framstå som en naturlig slutsats för livvakterna. Om inte annat kunde det ju bli telefonsamtal med partikamrater (vilket det ju blev under den tidiga kvällen, både med Bo Toresson och Sven Aspling).
Men jag håller med om att allt som Hahne säger om den här kvällen har sitt givna intresse. Inte minst för att Palme faktiskt gav sig iväg hemifrån utan att ha arrangerat med livvaktsskydd.
Det var inte unikt i sig, han hade gjort så i andra sammanhang. Men det fanns en överenskommelse med Säpo och han hade på intet sätt uttryckt att han struntade i den. Och en T-banefärd respektive promenad genom centrala Stockholm en fredagskväll var, kan man tycka, typiska tillfällen då ett livvaktsskydd borde falla sig naturligt för en kontroversiell politiker.
Några år tidigare hade han blivit aggressivt utbuad av Israelsupportrar då han talade i Storkyrkan om fred i Mellanöstern och han hade tagit rätt illa vid sig. Det är också dokumenterat att han under tiden nära före mordet kände sig förföljd av EAP. Och lite tidigare just den dag som slutade med hans död hade han fällt en bekymrad kommentar om att man inte visste vad som dolde sig utanför hans fönster på kanslihuset – och därefter låtit bli att låta sig fotograferas just vid fönstret.
Det var fotografen som av säkerhetsskäl föreslog att bilden inte skulle tas vid fönstret, därefter fällde Palme denna kommentar som jag iaf tycker folk har förstorat upp! En sån kommentar Om att man vet aldrig vad som finns därute kan nog fällas av i stort sett varje svensk om man pratar om säkerhet.
Ja, det är riktigt, det var fotografen som först tog upp den möjliga säkerhetsrisken.
Ensamt kan man därför inte dra så stora växlar på Palmes kommentar. Men det finns en del annat också. I min bok Konspiration Olof Palme, sid 151 tar jag upp uppgifter som Lisbeth Palme lämnar i ett förhör 1993. Jag citerar:
Förhöret är utskrivet i sammanfattad form och innehåller alltså inte hennes egna ord. Men just avsnittet om korsandet av gatan och Saris skyltfönster innehåller en liten intressant detalj som kan vara värd att stanna upp inför. Det står:
”Dom passerade över Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata. Troligen gick dom från norra sidan av Adolf Fredriks kyrkogata snett över korsningen så att dom kom över på slutet av övergångsstället vid syd-
östra hörnet av korsningen. När dom passerat Sveavägen och Lisbeth Palme ville att dom skulle titta i skyltfönstret till butiken Sari så uppfattade hon att Olof Palme dröjde något. Efteråt har Lisbeth Palme spekulerat i om han märkt att de var förföljda.”
Här låter det som att Lisbeth Palme förvisso markerar att hon vill titta i Saris fönster, men formuleringen antyder närmast att det är något hon kommer på sedan de korsat gatan. Lisbeths notering att Olof dröjer lämnar öppet för tolkningar – dröjer han innan de tittat i skyltfönstret eller när Lisbeth vill lämna Sari? Om den senare varianten är riktig pekar det på att Lisbeth ganska snabbt var mån om att gå vidare, precis det intryck hon gav i rätten.
Ska man i övrigt tolka hennes minnesbild som ett tecken på att de var förföljda – eller åtminstone att hennes make trodde det? Det är svårt att bedöma. Och det här förhöret hålls sju år efter mordet, hon har inte tagit upp den saken tidigare.
Det är fortfarande, precis som jag poängterar, vanskligt att dra några bestämda slutsatser av dessa Lisbeths uttalanden. Men det finns en sak till, jag citerar ur Konspiration Olof Palme igen, den här gången från sid 177-78:
Efter bioföreställningen står Olof och Lisbeth ute på trottoaren en stund och pratar med sonen Mårten och dennes fästmö som sett samma film. De befinner sig utanför en bokhandel. I en intervju för Expressen tio år efter mordet berättar Mårten:
”Jag hade tagit med mig en filmtidning från foajén, som pappa ville titta i för han ville veta vad en skådespelerska hette som han tyckte var bra. Han försökte bläddra i ljuset från Bokcirkelns skyltfönster för att kunna se bättre. Då slocknade ljuset plötsligt. Jag kommer ihåg att han tyckte det var en konstig händelse. Han kände sig på nåt sätt förföljd av omständigheterna och försökte kika in i affären för att se om det fanns någon där.”
Palme tycks alltså ha haft en känsla av att han måste hålla koll på tänkbara hot från omgivningen den här dagen, den som skulle bli den sista i hans liv. Kanske Lisbeths minnesbild av att han tyckte sig ana en förföljare under promenaden hemåt, när de stannat upp vid modebutiken Saris skyltfönster, speglade samma sak.
Desto mer anmärkningsvärt kan det då te sig, det här beslutet att ge sig iväg på bio utan livvakter.
Men visst, även detta kan bara ses som osäkra indikationer. Vad som är mer uppenbart som jag ser det är i vilket fall att Palme borde ha uppfattat det som potentiellt obehagligt att ge sig ut på stan en sen avlöningsfredagskväll. Han var kontroversiell, vilket ju speglas i rapporteringen om hur det skålades på en del restauranger när nyheten om mordet kom ut. Han borde åtminstone ha kunnat tänka sig att berusade politiska motståndare rörde sig i Stockholms centrala kvarter och det kan knappast ha framstått som en önskedröm en ledig fredagskväll. Jag tror inte han föreställde sig att han skulle bli mördad. Men att han gav sig ut på stan utan livvakter och att han valde att promenera hemåt är värt att stanna upp inför.
Men var det inte så att han försökte få tag på livvakter innan de gav sig iväg ‘ut på stan’, men inte fick tag i dem då? Eller är den uppgiften fel?
Det kan ju, i så fall, betyda att han faktiskt brydde sig om sin/deras säkerhet till slut, men att han kanske inte ville spoliera för Lisbeth och Mårten och dennes tjej genom att ställa in biobesöket?
OM det var så att han inte fick tag på livvakter då brister det väl i den kommunikationskedjan? (även om Palme tidigare på dagen avsagt sig skyddet; de ska väl vara beredda när som helst?). Och vem kan i så fall ha haft ansvaret för detta? ( föll inte detta också inom Alf Karlssons ‘domäner’?).
Uppgiften att Palme skulle ha försökt få tag på livvakter innan han gav sig iväg men inte fått det dök upp i TV-programmet Skavlan i september 2012, alltså mer än 26 år efter mordet.
Den var förstås sensationell om den var riktig.
Det var Joakim Palme som uppgav det i samtal med Skavlan. Han sa om sin far: ”Han ringde fast det funkade inte, han fick inte tag på dem och det var väl ett uttryck för att det var illa organiserat.”
Men som jag visar i min bok Konspiration Olof Palme så var detta troligen inte riktigt. Saken borde ha kommit fram mycket tidigare om den var sann, Säpos möjliga bristande ansvar för skyddet av Olof Palme var en stor fråga tiden närmast efter mordet. Och när jag pratade med Joakim om hans uttalande i Skavlan sa han till mig:
Det var en uppgift från min mor. Min far hade uppgett till henne att han skulle ringa om livvakter. Och så hade han gått för att göra det. Hon hade inte hört honom ringa, för han var visserligen hemma då, men på ett annat våningsplan. Och jag vet inte om han haft fel nummer eller om han glömt bort att ringa eller vad som kan ha hänt. Det finns i vilket fall inget skäl att tro att de här livvakterna som jag känner till mycket väl skulle ha vägrat att svara eller inte varit på plats.
Se min bok Konspiration Olof Palme, sid 175ff.
Ja och nej tycker jag. Du har Mkt bra poänger.
Beror hur man ser det.
Så här ser jag det.
Palme tyckte inte alls så illa om livvaktsskydd som det har ”blivit en sanning av”. Han var mkt väl medveten om vilka risker som fanns därute och värnade visst Mkt om sin säkerhet. Han var ingen idiot. Däremot värnade han också väldigt mkt om sin familjs rätt att vara så privata och vanliga som vilka andra som helst och var ändå villig att betala ett visst pris för den friheten – av ideologiska och personliga skäl.
Jag ser det som mest troligt att Palme tog en mkt medveten risk för att få möjlighet att spontant umgås med familjen och var därför på ”tå”, tittade sig omkring, reagerade över ljus som släckts osv. Det vore väl konstigt om han inte ”bröstade upp” sig lite? Och sedan sker ”det som de befarat” (lisbets ord) Ungefär som när man skrämmer upp sig själv på väg hem i mörker, ökar stegen, tittar sig omkring. Det känner nog alla igen. Det är nog inte ens konstigt att man inte kommer ihåg exakt om man bestämde för att titta i skyltfönstret efter eller innan man korsar vägen eller om skyltfönstret var anledningen till övergången. Jag tror så här – de kände sig förföljda och halvt uppstressade strax efter att de började gå från Grand. Kanske den detaljen om beslutet om skyltfönstret är så enkelt som ett polisförhör som blivit missförstått och utan eg vikt också. Ja hela kvällen var nog indirekt spänt hos familjen även om de Kanske inte visade det så mkt utåt. Nu tänker Ni kanske att ”ja men då borde de tagit taxi”. Ja möjligt, men ändå. Man har själv gått hem med viss ”rädsla” i kroppen, En mörk natt, men tänkt ”vi är ju två, det är skönt att gå” och när Palme blir skjuten kanske Lisbet ändå tonar ner lite att de kände sig otrygga och hade en viss otrygghetskänsla ute. Hon vill inte sprida onödiga spekulationer eller verka mer dum att de tog det ”dumdristiga” valet.
För i efterhand var det ett oerhört dumdristigt val men de ska såklart inte straffas för att de gick utan skydd. Och man vill ju kanske inte verka dummare än man var genom att späda på att erkänna ”jo vi kände oss rätt rädda, men gick ändå” ”Jo vi stannade till flera ggr och vände om huvudet, vi stannade vid fönstret för att se om vår känsla av att vara förföljd stämmer. Om Vi fick syn på någon vi kunde ha efter oss?
Men såklart finns det andra massa andra alternativ som går att lämna vidöppna för tolkningar.
Idag är jag icke konspiratorisk och ser det ur Lisbets vinkel.
Men en konspiration är givetvis mkt möjlig och väldigt trolig och faller inom ramarna för mkt och allt som ”inte stämmer”.
Tack för din kommentar som jag tycker innehåller flera intressanta infallsvinklar på problemet. Men den väcker också en annan fråga: om Palme var så angelägen att få umgås spontant med familjen att han tog en mycket medveten risk – är det då inte lite anmärkningsvärt att det faktiska umgänget med Mårten och dennes flickvän kom att begränsa sig till några minuters prat vid biografen? Paret Palme satt inte ens tillsammans med Mårten och Ingrid under föreställningen.
Ja – det kan man tycka.
Men jag fortsätter köra på en ikke konspiratorisk teori bara för att få en sammanhängande tanke.
De var och är en familj som vilken som helst.
Där faller väl planer, man diskuterar, gör en dålig planering, samma mekanismer som hos vilken familj med vuxna barn som helst.
De chansade att få platser bredvid sin älskade son.
Sedan har vi ju tefrågan som kom upp, enligt vittnesmålen, som tyder på att fortsatt umgänge kom på tal. Sedan om, som de säger, delar av sällskapet var trötta efter en arbetsvecka, kan väl ingen förutsäga.
Nu lämnar jag Mårten och Ingrid då de fortfarande finns i livet och jag vill inte ta mig den rätten att spekulera mer öppet.
Vad har det egentligen med något att göra huruvida makarna Palme satt tillsammans med sonen och hans flickvän i salongen? Vad hade det gjort för skillnad? Hur stor är egentligen möjligheten att umgås i biomörkret?
Gemenskapen består självfallet i att man ses och delar en och samma kulturupplevelse, som man sedan kan diskutera. Om än inte samma kväll, så kanske vid ett annat tillfälle. Liknande situationer har vi väl alla varit med om.
Ja – undrar om du inte svarar på Gunnar nu! Så är det ju. 🙂
Om nu de tog en medveten säkerhetsrisk, ja de gjorde de ju, utifrån vad de sagt i förhör och om allt Lisbet sagt stämmer och om vi inte tänker konspiratoriskt.
De utsatte ju även andra för en säkerhetsrisk genom detta val att gå hem. Någon onykter hade lätt kunde kastat sönder en flaska på paret. Demonstranter som hunnit mobilisera sig när de fått nys om vem som satt på bion. Rånrisk. Skumt kvarter och område. Tumult hade mkt väl kunnat uppstå på vägen hem i form av div konfrontationer. En man med revolver hade kunnat vänta vid en mörk fasad… Om det är exakt som alla säger i förhören. Vittnesmålet om den som liknade EAP ledaren på Grand tex är det väl inte ett dåligt antagande att de var rätt på tå och skyndande på fötterna lite, vände på huvudet och höll om varandra i detta ödesdigra val. Och vi vet inte än vilka de pratade med genom att många vittnesmål på Grand är hemliga. Som sagt Palme var nog ingen fegis, men ingen idiot, han letade nog inte indirekt eller aktivt upp farliga situationer där han utsattes för fara speciellt inte när familjen var med. Däremot kan även de gjort fel val vid enstaka tillfällen precis som alla andra.
Problemet med detta mord är också att det stämmer så ”väl” med våran självbild av Sverige och så har vi en ”upprorisk” och ”krigande” socialdemokratisk statsminister som inte bangar för att kalla stormakter både det ena och det andra. På det trotsar han, enligt mångas sätt att se, säpo, med näsan i vädret och går på bio och vill demonstrera hans rätt att gå på bio utan skydd. Och sedan faller han martyr. Det passar rätt bra politiskt för de som väljer se detta. Samma martyrfenomen som tex Che Guevara. Detta sett ur en politiskt vinkel.
Detta mord har kostat vårt samhälle så oerhört mycket pengar, lidande, psykiska besvär hos vittnen, oskyldigt utpekaden, rättegångar, förstörda liv, spekulationer. Men faktum kvarstår, detta val att gå hem själv, gjorde att även andra utsattes för risk i viss mån. Rikoschett mot Anders B, någon annat vittne som behövdes skjutas under flyktvägen, bråk, potentiell gisslansituation. Vi vet fortfarande inte den mentala statusen på mördaren. Mkt av säkerheten hade kunnat tryggas genom att stanna hemma och ha vakter, och det var nog Lisbeth Palme mkt väl medveten om och det är väl ett rimligt antagande att hon skämdes och hade enormt stora skuldkänslor när de, kanske med stor tveksamhet, ändå var så frimodiga. Det ligger i ett brottsoffers natur att skämmas och ta på sig skuld. ”Om vi inte gått själva”. ”Om jag inte haft kort kjol” ”om jag varit mer försiktig” ”Jag skulle tänkt på vi skulle ändå skulle tagit taxi” Och ur den aspekten kanske ”lägger locket på”, och känner att hon inte vill prata fullt ut om allt. Naturlig och mänsklig reaktion. Herregud, det var ju Dessutom inte ett mord som alla andra.
det är kanske inte alla som vill sitta i en talkshow och säga ”alltså hej Svenska folket, vi planerade att ändå leva lite farligt den kvällen hörrni. Vi tvekade jäkligt mkt och de va jag som slutligen sa ”vi går”. Min man blev skjuten, och ja – ska också berätta att vi var ändå rätt spända hela kvällen, gick snabbt, tittade oss om huvudet flera ggr, raskade av oss några fyllerister och, ja oturligt nog blev han ändå skjuten”
Nä – en människa fungerar inte så och SKA inte göra det. Och ett brottsoffer ska aldrig behöva skämmas. Aldrig någonsin.
Detta sett ut ur en ikke konspiratorisk vinkel även om jag som sagt tror att Alla möjliga scenarior är troliga. Konspiration, ensam GM, beställt mord.
Tack för en fin blogg och väl uppstyrt kommentarsfält !
”Efter bioföreställningen står Olof och Lisbeth ute på trottoaren en stund och pratar med sonen Mårten och dennes fästmö som sett samma film. De befinner sig utanför en bokhandel. I en intervju för Expressen tio år efter mordet berättar Mårten:
”Jag hade tagit med mig en filmtidning från foajén, som pappa ville titta i för han ville veta vad en skådespelerska hette som han tyckte var bra. Han försökte bläddra i ljuset från Bokcirkelns skyltfönster för att kunna se bättre.”
Det är Olofs intresse för filmen som gör att bio troligen var målet med kvällen. Om ett möte varit det viktiga hade han troligen varit ointresserad och inte frågat något om den. Visst kan man då hävda att han var skenbart intresserad av filmen, men det är ej troligt då det skulle betyda att Olof uppträder som en skådespelare. Det är nog dags att sätta upp mötesscenariot på det berömda snömos-kontot.
Jag tycker du går lite långt på rent psykologiska grunder, dvs tanke- och sinnesstämningsläsande tolkningar. Olof Palme var nog kapabel till att ha fler järn i elden aktivitets-, tanke- och känslomässigt än de flesta av oss. Ett avtalat eller – faktiskt något helt annat – ett påannonserat möte hade inte behövt vara allt uppslukande för Palme. Man kan föreställa sig ett helt spektrum, där en utpressningssituation med hela hans rykte och politiska framtid på spel blott är en extrem möjlighet. Den andra extremen: kanske ett litet oskyldigt tips om Harvard-dilemmat. Och, som sagt, mötet kunde ha kommit som en överraskning för Palmes.
Gunnar har ju lagt ihop pusselbitarna som Inge M bidragit med och därigenom kommer till och med hans vittnesmål att stödja ett mötesscenario. Men ponera att Inge M hade fel om att ha skymtat paret Palme och GM tillsammans vid annonspelaren. Hans mycket entydigare och tydligare vittnesmål om var GM stod mesta tiden förkastar ju likväl det den officiella versionen (om GM inte smugit bakom avfasningen just innan han attackerade och osynligt smugit sig ut igen). Paret Palme skulle ha promenerat rakt mot en person som mystiskt stod med ryggen mot dekorimaskyltfönstren, fullt synlig, kastande skuggor som skulle ha uppfattats i synnerhet om han flyttade sig ut mot eller bakom paret. Lisbet iakttog inget dylikt. Palme skyggade enligt Lisbet inte inför en dylik hotfull gestalt. Slutsats: avsaknaden av en omgruppering, t ex ett möte, är svårförenlig med det enda relevanta visuella vittne som är svävande eller indirekt på den punkten (i kontrast mot Anders D, Anders B och Cecilia A som direkt iakttog en konstellation; Nicolas var ej visuellt men ger visst indirekt stöd för möte).
Jag tror vi kan vara överens om att det vi vet om Palmes beteende under aftonen inte starkt pekar på ett förutbestämt möte. Jag vill dock hävda att det inte heller pekar mot – du har tydligen motsatt uppfattning. Men om man tycker att ett avtalat möte är snömos, då återstår att visa varför ett möte som kom som en total överraskning eller något han väntade sig men aldrig personligen avtalat likaledes skulle vara snömos.
PJ, ”Ett avtalat eller – faktiskt något helt annat – ett påannonserat möte hade inte behövt vara allt uppslukande för Palme. Man kan föreställa sig ett helt spektrum, där en utpressningssituation med hela hans rykte och politiska framtid på spel blott är en extrem möjlighet. Den andra extremen: kanske ett litet oskyldigt tips om Harvard-dilemmat. Och, som sagt, mötet kunde ha kommit som en överraskning för Palmes. ”
Det är detta att du tänker dig att dig att mannen vid dekorimaskyltfönstret väntade på att få tala öppet med OP på denna plats utan ha känt honom sen förut som är ett misstag. Men om det hade det varit en mer lämplig plats, om dem minglat på nån fest, eller på nåt cafe, eller om dem varit ensamma under en lång bilfärd är det kanske tänkbart att OP skulle talat öppet med en främling. Men inte på den plats du tänker dig. Ingen skulle väl öppna sig för främling på den platsen ? Det är lika omöjligt som om mannen smygit sig in i deras hem och väntat på den plats där Olof sover, och väntat sig att Olof skulle tala öppet till honom om ett tips.
Anmärkningsvärt är att Olle Stenholm påpekar att ett möte inte behövde vara förutbestämt. Han gör det på ett sätt som om det inte likaledes fundamentalt skulle ha förändrat synen på hur mordet gick till och inneburit att polisens version var i grunden missvisande, att Lisbet haft en stor minneslucka eller varit förhindrad att förtälja hela sanningen i rätten. Fakta talar för ett möte och det ställer i sig den officiella versionen på huvudet. Sedan kan vi spekulera om huruvida det var avtalat. Det finns så många intressanta möjligheter, t.o.m. mellanting: t ex att Palme var förvarnad om att någonstans under deras promenad hem, vilken väg än ginge, skulle någon från Stay Behind pocka på uppmärksamhet och inleda ett samtal (jämför med reaktionen vid det slocknade ljuset i skyltfönstret).
Här tycks vara en blandning av självbedrägeri, myndighetspropaganda och att inte se skogen för bara träd.
Skall nog sakta av med kommentarerna tills årsdagen av mordet. Läste härom dagen att Olof Palmes obduktionsprotokoll är hemligstämplat i 70 år. Redan detta visar att kulorna, vapnet och antalet skott som användes mot Palme inte kan avslöjas, ej heller på vilket avstånd de har skjutits. Användes ett vapen med svagare kaliber kan mycket väl en kula fastnat i ett ben i kroppen. Varför tvättades de upphittade kulorna och när? Var det mördaren själv som slängt kulorna för att förvilla? Kan man enbart genom analys av kulhålen i LP:es kappa bedöma vilka kulor som använts? Har vi någon vapenkunnig på bloggen, så hör av dig.
Obduktionsprokollet som ingår i del V i förundersökningsprotokollet i Petterssonmålet är numera offentligt tillgängligt. Uppgifter om kulorna finns i del IV. Alltihop hittar man på MOP-arkivet, en utmärkt källa till kunskap om Palmemordet.
Vad gäller de upphittade kulorna och om det var de som sköts av mördaren, se Granskningskommissionens till exempel betänkande sid 151f och 204ff. Jag gissar att du har tankat ner betänkandet från regeringens hemsida, Niklas, jag har hänvisat till det många gånger på den här bloggen. Här är i alla fall en länk.
Betänkandet laddas ner som tre sökbara pdf, så det är lätt att gå till det för att leta information. Den som är lite finurlig kan också lätt lägga ihop dem till en enda pdf så blir det ännu lättare att söka.
Tackar för länkarna Gunnar.
Som du säkert märkt vill jag helst hålla Palmemordet på avstånd och inte fördjupa mig onödigt mycket, bara komma med privata bedömningar av händelsen. Trots alla kommissioner och undersökningar är mordet olöst, men dessa kommissioner hade ju inte heller till uppgift att lösa mordet som så. De som propagerat för att Palme tänkte sälja ut Sverige och att detta skulle ha varit orsak till mordet tror jag inte det minsta på. Det hade ju i princip betytt att släppa in Ryska trupper i Sverige, Njet ! Fanns det däremot en uppskrämd vettvilling som var övertygad om detta i både själ och hjärta, kan ju allt vara möjligt. Jag uppfattar själv Sverige lite mera som: Sakta går de två i solen, smekta utav sommarns vind, ett bra land för den delen.
Jag tror du måste skilja på att Palme skulle de facto sälja ut Sverige som ju ter sig, om man ska vara försiktig, ytterst osannolikt och å andra sidan tron i vissa kretsar att det var så. Och det tycker jag däremot är högst sannolikt att sådana tankar fanns i en del kretsar. Man behöver bara tänka ubåtsupproret 1985 eller varför inte Norrköpingsmötet. Och då tror jag att det är mycket möjligt att planer på att röja ”förrädaren” ur vägen fanns och mordet kan vara sprunget ur sådana kretsar. Men andra motiv saknas ju inte direkt….
paret palmes beslut att gå över till andra sidan sveavägen är en gåta. att kika i ett skyltfönster mitt i natten är inte riktigt trovärdigt då dom dessutom bara stanna några sekunder. sanningen om det där märkliga beslutet kanske vi aldrig får veta. kanske berätta hon om det för sina söner.i så fall får vi hoppas att en av dom en dag berättar Lisbets sanning om promenaden och sekunderna innan skotten föll
Mats Olof d.y.
Även jag tror att LP:e styrde färdriktningen av andra orsaker. En orsak kunde ha varit den stängda T; bane nedgången, det hade ju varit bättre att skylla på. Åt vilket håll gick annars denna T- linje?
Extra rapport från/ 1986 -03-01. ( Dagen efter mordet )
Enl. uppgift har Palme skjutits i bröstet med två skott. Två mörkklädda män av utländsk härkomst har iakttagits.
om palme kände sig skuggad så blir övergången till andra sidan sveavägen och det korta stoppet vid skyltfönstret mer logisk. en manöver för att upptäcka eventuella förföljare. om dom gått efter paret palme så hade stoppet vid fönstret avslöjat dom eller hade dom bara gått vidare å då hamnat före paret palme. eventuella förföljare fortsatte nog på östra sidan ökade farten , korsade sveavägen längre fram, stanna vid dekorima och vänta tills palme kom, kanske för att fortsätta skugga, men ändra sig å tänke att platsen var perfekt, mörk gränd, trappor.. pang.
Om mötet bestämdes straxt innan dom gick fanns ju ingen tid för gärningsmannen att förbereda sig. Vi vet ju av LP:e att Olof fick reda på bioplanerna väldigt sent. Man kan ju heller inte veta var detta möte skulle ske och när. Det fanns ju möjligheter att mötas före biobesöket och på en helt annan plats.
Tror inte heller att Olof skulle velat möta någon på detta ruggiga halvskumma stället och utan livvaktsskydd mitt i natten, dessutom med risk för folksamlingar. Ur denna synvinkel ter sig nog ett avtalat möte lite ifrågasatt. Börjar lite luta åt tanken att detta mordet var styrd från utlandet och mördaren inte svensk. Anders B. uppfattade ju att Lisbet pratade ett främmande språk, straxt efter skotten.
Ännu en liten kommentar.
Enl. LP:e ville Olof sträcka på benen och gå hem. Jo då..? Var detta Lisbets beslut, eller bådas? Hmm……
Olof Palme i David Frost intervju.
Jag har aldrig trott på förbud för moralens skull, det är bara att sopa saker under mattan i stället för att låta dem synas. Gällde denna doktrin även för politiker på tunga poster, eller enbart för dessa?
Mårten Palme vid Christer Petterssons död: Christer ville möta oss och erkänna brottet.
Det är väl i ”En iskall vind” som det beskrivs hur det ”mötet” är en höna av en fjäder. En Expressenjournalist ska ha fungerat som mellanhand men när han pressas i frågan vill han varken stå för att Christer skulle gått med på något möte eller att han ämnade erkänna. Påståendet att Christer skulle träffa Mårten för att erkänna är alltså helt gripet ur luften. Niklas, du återkommer gärna till detta ”möte” men du kan glömma det. Om Christer ändå skulle velat få till ett möte så är det inte alls givet att det var ett erkännande han hade på agendan. Christer har ju offentligt sagt att han gärna skulle träffa Lisbeth för att få henne att förstå att han var oskyldig och det syftet är mycket mer troligt även om han skulle träffat Mårten.
Jon, Jag var tyvärr lite otydlig i min kommentar. Det jag ville få fram var nog Mårtens påstående att Christer ville erkänna brottet, varifrån hade han fått denna information, om ett erkännande? Tror även att om ett möte skulle blivit av vore det nog fam. Palme som avgjort tid och plats. Att Christer skulle erkänna var nog ett önsketänkande av Mårten, ingen hade pratat om något erkännande.
Enligt en iskall vind hade Mårten fått informationen av en expressenjournalist
Christer Pettersson är ju oskyldig. Det visste eller anade nog Mårten redan innan det planerade mötet. Gissar att Mårten sjöng med i samma kör som mamman och utredarna.
Holmer och co ägnade ju mycket tid att utreda kurder och ansåg tydligen att en grupp PKK-are konspirerat mot OP.
Men det verkar ändå som man inte lade så mycket krut på att utreda wt-observationer eller har jag fel uppfattning där?
Visste Holmer ursprunget till wt-observationer redan på förhand?
Såg en expressenartikel från 2018 som handlar om Holger Romander.
”Han var polisens högsta chef vid Palmemordet och ledde utredningen under de första turbulenta åren.
97 år gammal avslöjar förre rikspolischefen Holger Romander nu en mystisk resväska kopplad till en välkänd Palmehatare – och hur regeringen detaljstyrde utredningen genom att beordra 300 poliser till PKK-spåret.
– Det är fullkomligt unikt och tvivelaktigt, säger Holger Romander.”
https://www.expressen.se/nyheter/300-poliser-beordrades-till-kritiserade-palme-sparet/?fbclid=IwAR1krP0AviTdiNjJIHnPQ0hFTDKxkH4H1mDQZ2FjNP-wdvQ7FdFYV_cEmPU
Vet inte var jag ska lägga detta – en liten fundering bara. Det vore kanske bra om bloggen hade en allmän diskussionstråd under en post upplagd för det ändamålet.
Såg just en för mig tidigare okänd videointervju med vittnet Lars J på Tunnelgatan: https://vimeo.com/321858028. Mycket är förstås svårt att få bekräftat mer än tre decennier efter händelserna, men en intressant detalj är att han konkret visar hur han gick och ställde sig en bit ut på gatan, vid Luntmakargatan, för att se gärningsmannen när denne sprang mot/uppför trapporna. Han stod sedan där och tittade omväxlande mot trapporna och mot mordplatsen, fram till att mördaren nådde trappans topp och slängde ett ögonkast bakåt – då gick han tillbaka närmare barackerna på sydsidan av gatan.
Detta innebär att Lars J stod på samma plats och betedde sig exakt som den person som Lisbeth P såg när hon tittade in på Tunnelgatan. Hon trodde sig då se mördaren stå och titta mot henne, i vad som framstår som en orimligt lång tid.
Det stärker med andra ord det argument som bl.a. du, Gunnar, gör i dina böcker, om att Lisbeths vittnesmål om mördarens klädsel/utseende/beteende sannolikt i hög grad byggde på sammanblandningar – dels med Anders B (när hon tittade längs med Sveavägen), men i detta fall även med Lars J (när hon tittade efter mördaren in på Tunnelgatan). Inget banbrytande som sagt, men att han visar själv hur han gick ut stryker under ett argument som redan kändes ganska starkt.
Tack för förslaget om en allmän diskussionstråd. Jag ska fundera på detta och förhoppningsvis göra något åt det så fort jag blivit klar med det bokmanus jag nu är inne i slutfasen med.
I avvaktan på en allmän diskussionstråd undrar jag om Gunnar har någon kommentar till följande resonemang som förs under rubriken Tio myter och tusen frågor, punkt 8) på bloggen https://utsikterinsikter.blogg.se/
”Paret Palme gick över Sveavägen till den östra trottoaren först cirka 1,5 minut före mordet. Innan dess kunde ingen veta eller ana att paret Palme skulle passera Dekorima. Gärningsmannen anlände med andra ord mycket sent till mordplatsen. Vittnet Inge M uppfattade antingen situationen fel eller så såg han en annan man vanka vid Dekorima och då troligen vittnet Anders B som bevisligen vankade på platsen. Vi ska minnas att vittnet Inge M inte stirrade mot den blivande mordplatsen i flera minuter. Han såg sig omkring vilket är ett naturligt beteende när man sitter i en bil och väntar. Utrymmet för missförstånd är betydande. Granskningskommissionen drog slutsatsen att gärningsmannen befann sig vid Dekorima i högst en minut. ”
Kan Inge M verkligen ha blandat ihop gärningsmannen med vittnet Anders B?
Nej, det tror jag inte Inge kan ha gjort. Anders B befann sig ju utanför bankomaten längre norrut.
Jonas J.
Det är svårt att veta exakt var Anders B befinner sig, men i förhör uppger han att han gick ”snett bakåt” ut mot trottoarkanten då dörrarna började stängas.
Snett bakåt kan betyda snett tillbaka i den riktning de kom ifrån, men det kan också tolkas på annat sätt.
När vännerna sedan kom ut befann han sig på trottoaren strax söder om bankomaten, men det ungefärliga meterantalet framgår inte i förhöret.
Jag vill tolka det så att han gått lite snett söderut för att ha uppsikt över den övriga gruppen, och att det var några meter upp till bankomaten då vännerna kom ut.
Jag vill också tolka det så att de hade ett kortare samtal om huruvida de skulle vänta på de övriga, men att de gick skilda vägar utan att på ett tydligt sätt säga hejdå.
Det övriga sällskapet vände Anders ryggen och gick.
Det är mitt kompromissförslag när jag försöker samköra vittnesmålen till ett någorlunda trovärdigt förlopp.
Jag tror att man då har bäst förutsättningar att komma så nära sanningen som möjligt.
Vi har en annonspelare ca 7 meter söder om bankomaten nästan längst ute vid kanten.
Någonstans i närheten av den tror jag att han befann sig, vilket gör att han kan ha varit skymd för Inge M, men att han anat att någon kan ha befunnit sig där, Inge borde annars utan problem sett en bit norr om bankomaten, men Anders och hans sällskap kan ha befunnit sig i ögonvrån.
Det kan ha varit dem han har ett svagt minne av, men som han inte kan framkalla.
Runt 15 meter söder om Anders stod mannen, och jag tror inte att Inge förväxlat dem på något sätt.
Jag tror inte heller att Anders var den som gick bakom makarna Palme uppe vid den norra annonspelaren.
Den låg 65 meter norr om bankomaten, och jag tycker inte att det verkar finnas stöd för att han var norr om bankomaten öht.
Adam.
Jag tror nog egentligen precis som de flesta att hon sett LJ då hon tittade in mot Tunnelgatan. Hennes skattning av avståndet har jag för mig var ca 75 meter, vilket stämmer relativt väl ((60 är mer korrekt)
Det som inte stämmer är när hon sedan placerar mannen geografiskt.
Då hävdar hon i stället att han stod i framkant av barackerna, alltså närmare sidan som vetter mot Sveavägen, inte Luntmakargatan.
Avståndet borde då ha varit ca 30 meter.
Frågan är då vilken uppgift som är den rätta?
Placeringen, eller avståndet?
Tidsmässigt uppskattar hon det till 1-3 min efter mordet.
Jörgen – tack, god poäng.
I hovrättsförhöret, där de även citerar flitigt ur tidigare förhör, är hon inte helt klar över var han stod i förhållande till barackerna. Hon säger dock att hon såg honom stå ”med ryggen mot baracken” och att han då ”vänder huvudet” mot henne. I min tolkning borde det innebära att vederbörande står mot baracken/barackernas långsida, alltså med vänster axel mot henne. Om han stod framför barackerna med ryggen mot kortsidan och bröstet mot henne blir ju anmärkningen om hur han vände huvudet obegriplig – antingen stirrar han i det läget ut mot mordplatsen/på henne eller in i en vägg/barack.
Hon minskar även i det förhöret den ursprungliga gissningen till ett kortare avstånd, och säger att hon har förstått att hon nog överskattade avståndet tidigare. Hon gör som bekant detsamma med den första siktningen av mördaren vid Dekorimahörnet på omöjliga 10-15 meter, och är ganska irriterad över att advokaten fortsätter pressa på denna punkt.
Detta är i sig inte alls orimligt, tycker jag. Det är många människor som har väldigt svårt att sätta siffror avstånd. Jag har själv umgåtts med en tre fyra personer som tenderade att gissa rent komiskt fel på enkla ögonmåttsfrågor av typen ”hur högt är huset” – svaret kan bli ”100 meter” när det snarare är 15-20 meter. Sen säger ju just detta varken bu eller bä om huruvida Lisbeth P såg mördaren, Anders B eller Lars J eller alla tre. Snarast säger det nog att man egentligen kan strunta i hennes avståndsbedömningar, annat än som mycket grova uppskattningar av typen ”nära” eller ”inte så nära”.
En relevant passus i hovrättsförhöret är för övrigt också detta, om hennes syn: ”Jag har åldersförändringar på det sättet att jag behöver glasögon när jag läser. Därför har jag halva glasögon. Jag ser väldigt bra på litet håll.”
Nu var ju denna sista observation av den förmodade mördaren vid barackerna inte gjord på nära håll, utan på några dussin meters avstånd i en påtagligt mörk gränd. Hon nämner själv hur mörkt det är några rader senare. Och hon är dessutom ganska tydlig med att hon drar slutsatsen att det är mördaren främst eftersom hon såg honom röra sig ditåt tidigare, och att hon tycker det är egendomligt att han stått kvar och stirrat så länge.
Det är med andra ord väldigt lite som talar för att denna tredje observation skulle vara av mördaren. Men det verkar vi nästan alla vara överens om.