Fortsatt debatt om Skandiamannen från och med 3 juni 2019

DEBATTEN OM Skandiamannen på den här bloggen har nu förts i mer än ett år. Den inleddes med en text av mig, Är Skandiamannen lösningen på mordgåtan?, där jag diskuterade den uppmärksammade artikeln av Thomas Pettersson i tidskriften Filter.

Senare har jag publicerat flera blogginlägg i just den här frågan från Thomas Pettersson och från mig själv och dessutom ett från Lars Borgnäs. Och till dem har det kommit in ungefär 2 700 kommentarer i debatten om Skandiamannen.

Det är väldigt mycket, avsevärt mer än vad jag väntat mig. Vilket förstås gläder mig. Jag tycker att vi haft – och har – en bra diskussion. Men WordPress – i den version jag har i alla fall – är inte riktigt tekniskt utformat för den här typen av gigantiska debatter med svar på svar på svar.

En av de återkommande kommentatorerna i debatten, Jonas J, tog just upp problemen med överlastade kommentarsfält.

Jag föreslår därför att fortsatta kommentarer i debatten om Skandiamannen placeras i anslutning till det här inlägget – inte till tidigare inlägg. Den som i sin kommentar vill länka till vad någon skrivit tidigare kan givetvis göra det. Klicka bara på datumraden till den kommentar ni vill hänvisa till, kopiera länkadressen och lägg in den i er kommentar som en länk. Resultatet kan då se ut till exempel så här: https://gunnarwall.wordpress.com/2018/10/31/thomas-pettersson-svarar-ett-bokslut-utan-bett/#comment-8613

Med hopp om att allt ska fungera lite smidigare så här! /Gunnar

889 reaktioner på ”Fortsatt debatt om Skandiamannen från och med 3 juni 2019

  1. Ja det blir en stor mängd kommentarer! Vi som skriver här kan ju också starta en grupp i tex Supertext om intresse finnes?! ❤️ Kanske möter man nya vänner och bekanta?
    Men bloggens kommentarer får inte dö ut!!

    1. Det är en av de mera slående praktmissarna som brottsplatsundersökarna gjorde sig skyldiga till. Helt obegriplig, faktiskt. Kameran var dock inte kopplad till någon inspelningsutrustning. Dessutom bör den ha varit riktad mot själva entrén, eftersom detta var själva syftet med den. Så ser det även ut på bilderna från mordplatsen. Även om väktaren skulle ha haft uppsikt över kameran är det alltså föga sannolikt att hen skulle ha observerat något av större värde, i varje fall inte mördaren.

      1. Sedan måste man fråga sig om inte någon av väktarna hos Skandia reagerade när polisen rullade ut plastbanden och också var på väg att göra en fästpunkt alldeles vid entrén. Dessa poliser befann sig bevisligen i kamerans blickfång. Väktarna borde alltså i ett tidigt skede, senast kring 23.30, ha haft klart för sig att ett allvarligt brott inträffat på Tunnelgatan. Om de hade skött sitt jobb vill säga.

        1. Om jag nu inte förstått saken helt fel, så var det väktarna på Sveavägen 44 som hade denne kamera på Tunnelgatan 5 direkt kopplad till en monitor i expeditionen!?
          Anna Lisa G var på rondering, och Henry O borde ha varit inne. Annette K vet man ju inte riktigt var hon höll hus.

          Att de missade detta kan ha berott på bristande uppsikt, och att de haft annat för sig just vid tidpunkten. Mordet bör ha ägt rum en halv minut efter avslutat samtal med SE.
          Vet ej exakt vad kameran satt, eller vilken vy den visade, men om mordet gått live på en monitor inne i Skandias reception, så är det ju ganska fantastiskt.
          Denna kamera borde verkligen ha varit uppe för diskussion i samband med väktarförhören.
          Det kanske ändå var så simpelt att den bara visade vad som hände strax utanför ingången, eller visade den verkligen när polisen satte upp avspärrningsbanden vid tunnelbanenedgången?
          Jag tänker mig då att det var ingången till huset på Tunnelgatans södra sida som bevakades. Det satt ju en stor Skandiaskylt där.

          1. Övervakningskameran syns kanske bäst på denna bild, som är tagen av Expressens Kalle Melander, sannolikt på kvällen den 1 mars, sedan avspärrningarna hävts:

            Man ser den även här cirka kl. 23.30 på mordnatten, då poliserna i Norrmalmspiketen är i färd med att iordningsställa avspärrningen:

            Dan Hörning hävdar i ett filmklipp att kameran var riktad på annat sätt än vad bilderna visar. Jag vet inte varifrån han hämtat den uppgiften. En entrékamera ska rimligen vara riktad mot – just det – entrén, vilket den också tycks vara på bilderna.

          2. För övrigt misstänker jag att det hade varit omöjligt även 1986 att få tillstånd att sätta upp en kamera som fångade upp förbipasserande på allmän plats på det sätt som Dan Hörning menar.

          3. Kan ju va så enkelt att det ännu är FU sekretess på det som har att göra med denna monitor och kamera. Vissa förhör och info där innifrån huset är ju rödstämplade ännu vad jag förstått.

            1. Det finns ingenting som tyder på det. Utredarna har konstaterat att kameran helt enkelt har missats i ett tidigt skede.

                1. Det är ju inte särskilt mycket i den här soppan som är säkert, men när polisen erkänner ett svårartat misstag, ser jag inget skäl att ifrågasätta den uppgiften.

                  1. Liksom du Mikael så kan jag inte tänka mig annat än att kameran var riktat (så som bilden visar) mot entrén och med bildfång högts någon meter ut. Oavsett kunde detta ha hjälpt till med tekniska detaljer om inspelning varit igång (och sparats). Det jag i första hand tänker på är det flamsken som en revolveravfyrning avger och som förmodligen hade märkts i bilden på det korta avståndet. Då hade vi haft en exakt sekundtid för mordet. En mindre sannolik möjlighet är att GM har stått ”gömd” i entrén vid något tillfälle. Frågan man också kan ställa sig är om GM kände till kameran och därmed placerade sig på Sveavägen och dessutom valde (även om det var naturligt) att springa på tunnelgatans norra sida om barackerna.

                    En helt annan sak som inte så ofta diskuterats är tunnelbanenedgångens betydelse för mordplatsen. I det scenariot att GM inte stått och väntat en längre tid (och därmed konstaterat att den var stängd) kan det varit ett val att agera där om hen trott att paret Palme skulle ta tunnelbanan därifrån. Detta är nog närmast en mer konspiratorisk tanke där GM inte har full kännedom om Sthlm….

                    1. Också slagit mig. Ursäkta min okunnighet om sholms tunnelbana vid den tiden – men var den närmaste tunnelbanestationen vid Skandiahuset alltså stängd? Till vilken tunnelbana skulle Skandiamannen då han sprang till sista avgången? Tycker mig läst vittnen som varit på tunnelbanan vid mordtillfället? Men var det just den nedfarten som var stängd? Kan OP och Lisbeth ha trott den var öppen och vart på väg ner dit? Dom va ju tveksamma när dom skulle gå upp ur tunnelbanan. Det skulle ju också förklara Palmes vilkas att vilja sträcka på benen och att dom gick en ”omväg” lite längre. Isåfall om den va öppen eller precis stängd är ju valet av mordplats inte alls dåligt eller slumpartat. Nu får ni hjälpa mig.

                    2. Nedgången vid Tunnelgatan till T-banestation Hötorget var stängd så sent på kvällen. Men det fanns – och finns – andra kvällsöppna nedgångar till T-banestation Hötorget bara lite längre söderut.

                      Lisbeth Palme har i förhör sagt att planen var att promenera till bostaden se till exempel förhöret med henne i hovrätten, sid 8. Leif GW Persson har vid olika tillfällen hävdat – närmast som en självklarhet och utan att ange källor – att paret Palme tänkt ta T-banan från station Hötorget. Se till exempel den här artikeln i Expressen.

                      LGWP kan naturligtvis ha rätt i det i den mån han har haft någon tillförlitlig källa till vad han säger. Men i så fall har Lisbeth lämnat felaktig information, åtminstone i offentliga sammanhang.

                    3. Jamen då har jag haft rätt hela tiden ändå och inte fattat fel. Också fattat hela tiden under alla år att planen var att gå till hemmet. Men dom kan ju ha pratat om att ta tunnelbanan när dom gick och de kan va rödmärkt i förhören. Ponera dom kände bök och stök på vägen hem och bestämde sig att lämna fyllona på Sveavägen och inte hade full koll på kollektivtrafiken och tog bara sikte på närmsta tunnelbana och att polisen sagt åt Lisbeth att va försiktig med att prata om den uppgiften för dom vill kolla möjligheten att nån tänkt samma tanke som dem och väntat vid den stänga nedfarten. Men då måste ju också GM varit oklar om tiderna den stängde. Men en nedfart till en tunnelbana är ju alltid En logisk ”ta sikte på” en mörk fredagkväll på väg hem. Men tror gm var extremt sholms van och bor i stan ändå, alla som ”kan” ngt om psykologi och kriminologi verkar ju tycka det. Rimligt?

                    4. Det är tänkbart att det har en viss betydelse, om GM såg Palme vid biografen och starten av deras promenad söderut. Drar ”felaktigt” slutsatsen att de ska till en tunnelbansestation söderut och genskjuter makarna Palme på något sätt och vet att korsningen Tunnelgatan/Sveavägen är en bra flyktväg och är ”sista chansen” innan makarna Palme ska ner i tunnelbanestationen. Även om LP har sagt att intetionen var att gå hela vägen hem så tycker jag att det är mer sannolikt att GM(om han observerar makarna Palme promenad något sätt) drar slutsatsen att de ska ta tunnelbana med tanke på årstid väder etc.

                      Det matchar också GMP som indikerar en GM med lokalkännedom.

                    5. I scenariot med det slumpmässiga mordet tas det gärna för givet att gärningsmannen är klar över att paret Palme efter bion är på väg till Gamla Stan. Det har också lett till diskussionen om att det kunde ha funnits lämpligare ställen att slå till på under vägen, om nu revolvermannen bara varit kall nog att vänta.

                      Makarna Palme hade flyttat från Vällingby till Gamla Stan tre år tidigare. Det hade visserligen skrivits en del om flytten under perioden 1982-1985, särskilt i kvällstidningarna, men frågan är om man ändå törs hävda att det var allom bekant var paret Palme bodde vid tidpunkten för mordet.

                      Man kan förstås förvänta sig att en inbiten Palmehatare (om nu mördaren var en sådan) hade koll på det mesta runt statsministern, men helt säkert är det inte.

                      Även om det mycket väl kan sakna betydelse i sammanhanget, bör man nog ta med i bilden att gärningsmannen kanske inte visste var makarna Palmes bostad var belägen. Måhända överhörde han utanför bion att paret skulle promenera hem, men hur långt det var dit kan ha varit okänt för honom.

                      Och hörde han ingenting om en promenad, låg naturligtvis T-banan vid Hötorget nära tillhands, efter att makarna ägnat sig åt lite fönstershopping. I så fall var det angeläget att slå till före Kungsgatan.

                  2. Så är det nog. Helt klart. Om man inte tycker det är smidigare och enklare att bara erkänna ett misstag rakt av. Om de hade massa info saker från kameran som de utreder för fullt och är av största vikt att de får va ifred från allt tills allt är utrett så är det kanske bättre att bara säga, vi gjorde ett misstag, kameran spelade dessutom inte in. Tänk om de hela tiden suttit på info och svårutredda saker och nu ”hittar” de kameran på Flashback. då kanske det är taktiskt att lägga locket på och erkänna misstag istället för att säga ”vi är väl medvetna exakt vad monitorn och kameran visade” Hur mycket nyfikenhet och konspirationer bland svenska folket skulle det skapa? Nä det är inte troligt men ändå en tanke väl värd att tänka i generella termer. Förhör kanske pågått hela tiden om det som har synts där och kanske ger ngt i framtiden. Jag tycker, vi alla i större utssträckning borde acceptera att polisarbete i många fall görs bäst i tysthet, finess och med sekretess. Generellt Alltså. Det som var ointressant DÅ kanske blivit intressant genom alla förhör och med nya spaningsledare. Om jag vore spaningsledare för ett mord på en statsminister och hade film på personer vid mordplatsen skulle jag hellre dö än att släppa ifrån mig dem till allmänheten, det vore ett rent tjänstefel tycker jag och jag skulle nog tycka det var av sån vikt att jag nog skulle överväga att dölja det genom en vit lögn att det inte finns någon film alls. Dels för att inte få massa frågor och dels kanske för att vagga in mitt spår i en teknisk fint genom att inte låta ev mördare veta att hörrni, ni som gick förbi, ”vi har filmen”. Bara för att åtal väckts mot en person betyder det inte att det finns andra ev gärningsmän där en ev film kan vara det största beviset. Nu drar jag iväg i generella termer och är givetvis inte sannolikt, men ändå – poliser berättar inte allt dom vet, eller så berättar dom saker av taktiska skäl – så kan nog också vara.

                    1. Du glömmer en viktig sak. Under åtminstone de tio första åren läckte det en hel del från utredningen. En uppgift av det slag som du beskriver tror jag aldrig att man hade lyckats hemlighålla.

                      Sedan är jag inte heller övertygad om att dagens extrema locket-på-strategi är särskilt lyckad. Det finns ju ett flertal kalla fall, där polisen intagit en helt annan attityd och nått framgång. Rädslan att dränkas i tips kan ju knappast spela någon som helst roll. I så fall har man väl bara ännu bättre på fötterna för att kunna kräva en resursförstärkning.

                      Till detta ska läggas att det här rör sig om ett statsministermord, där det helt enkelt måste finnas ett minimikrav på att utredarna med jämna mellanrum berättar var de står, utan att nödvändigtvis säga för mycket. Jag har svårt att se att spaningsledningen kan fortsatta på den inslagna vägen särskilt länge till, med mindre än att man snart presenterar något mer substantiellt. Kritiken kommer annars med rätta att tillta.

                    2. Ja sannerligen inte lätta frågor…
                      och jäkligt viktiga.
                      En bra utredare bör, enligt mig, inte göra skillnad på om det är en statsman som ligger mördad eller om det är en missbrukare som blivit mördad.
                      Nummer 1. Nummer 1. Och Nummer 1 bör vara att det är ett människoliv som helt i onödan gått till spillo. En far, make, morfar, vän, kollega. Den som berövat en annans människas liv bör straffas och sona sitt brott.
                      En bra utredare, god polis bör i den bästa världar fullkomligt skita i om den får hela svenska folket emot sig i sina beslut om den tror det kan gynna utredningen att hitta den skyldige. Att dra den som orättvist berövat en levande människa livet inför rätta bör vara det viktigaste. Viktigare än vad någon opinion tycker. En bra polis vill skipa rättvisa. Men jag är ju inte dummare än att det blir annorlunda när det handlar om en statschef. Då kräver ju vi nästan en snabb lösning för att känna oss säkra. Ja jättesvårt med demokratifrågor. Det innefattar ju så otroligt mkt och har så många vinklar. Men den finaste demokratipresenten vi kanske kan få är att dom presenterar en lösning, åtalar en till som döms rättvist tack vare att dom lagt locket på? Frågan är om vi vill lösa mordet av rent egoistiska skäl för att slippa känslan av att det är ngt oklart i vår demokrati. Kan vi vara så oegoistiska? Sannerligen sjukt svårt.

                    3. Jag kan bara hålla med om att man nog måste räkna med en helt annan sorts utredning när det är en statsman (eller statskvinna) som är offret än om det är en okänd person. Det kan i bästa fall bli en bättre utredning. Men det kan i vissa fall – som i fallet Palme – bli tvärtom. Och det tror jag är värt att fundera över. Det är det som är huvudtemat i min första bok i ämnet, Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet.

                      Det är inte den mest lättlästa av mina Palmeböcker. Och den är väldigt tjock, bortåt 1 000 sidor. Men den kanske är den viktigaste.

                      Den är slutsåld för närvarande, men jag ska se till att det kommer en ny upplaga. Til dess går den att låna på bibliotek eller att köpa på antikvariat.

                      I övrigt, eftersom jag är en petimeter: Palme var inte Sveriges statschef, han var Sveriges regeringschef. Det var kungen som var statschef.

                    4. Lugn nu Gunnar – just köpt din ljudbok om Holmer 😎😀 lyssnat över halva 👊👌 men sen – absolut.

                    5. Det kan väl tilläggas att vi som önskar oss något mer från utredningshåll än innehållslös rappakalja knappast kan beskyllas för otålighet. Vi har trots allt väntat i drygt 33 år. Att tvingas lyssna på en förundersökningsledare som idag uttrycker sig betydligt vagare om gärningsmannen än man gjorde timmarna efter mordet, känns närmast förolämpande. Så sent som 2016 kunde den tidigare spaningsledningen presentera några av de högprioriterade spaningsuppslagen, utan att direkt värdera dem inbördes. Varför kan inte nuvarande PU prestera något liknande? Vad är det man är rädd för?

                    6. Hoppas det beror på att dom verkligen är på väg att presentera en lösning.

      2. Tack för infon, Emma och Mikael B.

        Ja det nästan så att man baxnar… Det är förstås mänskligt att missa något, men man kan ju tycka att någon borde reagerat,

        ”Den upptäcktes 2011 av en användare på Flashback.”. Det var faktiskt rätt bra gjort!

        1. JD
          Ja visst var det! För övrigt samma användare som med ett foto kunde bekräfta att det fanns utrymme mellan byggbarackerna, dom stod inte kloss i kloss.

  2. Svar till JD:s inlägg:
    https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-11988
    Jag håller med om att om han/hon har kunskap i rättspsykiatri så kan det väga tungt. Men samtidigt så beror det ju helt på hur inläst denne är på ämnet. När denne säger att mördaren hellre borde haft kniv så blir jag lite tveksam. Vad hade hänt om Palme haft skyddsväst eller kniven tagit i ett tjockt läderbälte? Palme kunde i så fall kastat sig åt sidan eller sprungit Sveavägen söderut och vad gör gärningsmannen då? Hugger vilt efter honom för att förhoppningsvis få in en fullträff? Och det här med vapen med ljuddämpare har avhandlats många gånger tidigare och det kan vara bättre, eller inte. Och sen listar du många om som tyder på tur, men å andra sidan så är platsen i så fall väl vald. Mörk gata med arbetsbodar som skymmer och en trappa som bilar inte kan följa efter uppför. Sen det här med vapnet. Hade Lars inte hört de höga smällarna och förstått att någon skjutit så kanske han bara sett någon ramla och Lisbeth skrikit och då kanske han försökt tackla mördaren, men nu avstod han eftersom han visste att denne skjutit med ett vapen. Även Inge säger ju i intervjuer att han inte ville springa efter p.g.a. skjutvapnet. Och vissa hävdar att ett proffs skulle kastat vapnet, men utifrån det du listar så är det väl bättre att ha ett muskedunder och hota eventuell förföljare med alternativt skjuta sönder motorn på en bil uppe på åsen. Så jag tror hur man än vänder på det så är det nog tron på den ena eller andra mördaren som gör hur man tolkar dennes beteende.

  3. I förhör 86-04-25 säger Skandiamannen ”eftersom jag har gått Röda körsets förstahjälpenkurs och håller på med lite sån verksamhet på Skandia dessutom, med bulkuddar och sådant, så förstod jag att eftersom munnen var fylld med blod och det rann ur näsan, att så fort som möjligt försöka och få andningsvägarna klara. Då har vi ungefär samtidigt kommit fram tre stycken personer. Jag har en ung flicka till vänster, och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra forsöker och få den här personen som visade sig vara Olaf Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan”

    Skandiamannen hjälpte först till med orden ”jag vet att han skall ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här” och efter det försökte han vända Olaf Palme i framstupa sidoläge.

    Förhör med Anna H ”det var någon som började rycka i benen eller någonting, i Olof Palmes ben och då så sa jag det att han låg så bra som han låg och så sa jag någon ting, vad håller du på med, för jag var ju så inne i mitt arbete men då tittade jag bara på armarna liksom att vad håller du på med och sen fortsatte jag”

    Anna H såg armarna till Skandiamannen !

    Förhör med Karin J

    1. Det verkar vara ett ganska tungt argument för att ”Skandiamannen” var på plats. Om Anna H ”bara såg armarna” på honom så är det väl ganska logiskt att hon inte har någon minnesbild av att han var där, eller att det var han som yttrade dessa ord. Hon var dessutom ‘inne i sitt’, att försöka ge OP mun-mot-mun, utifrån det som hon lärt sig som sjuksköterska; det var det som var hennes huvudsakliga fokus. Dock säger hon ju att ”det var någon som började rycka honom i benen”. Det är väl ingen annan, som vare sig utifrån egen utsaga, eller av något annat vittne pekats ut, som den som gjorde detta. Alltså måste detta kunna tillerkännas ”Skandiamannen” som själv säger att det var vad han försökte. Han påstod även senare – vid en förfrågan om han var på plats – att ”jag var i allra högsta grad där”.

      Vad sa den tredje personen då? Den ”unge grabben” som Skandiamannen sa var på plats tillsammans med honom och Anna H? Hans vittnesutsaga blir ju också viktig, om inte annat som en kompletterande eller dementerande uppgift. Var han också ”upptaget av sitt”, eller vad gjorde han? Om det är så att även han bekräftade att ‘någon’ drog i OP:s ben, och/eller sa ”Varför gör ni så…”, så torde det vara klart; då är det en slags ‘triangulering’ där Skandiamannen ringas in som varandes mitt i händelsernas centrum, som han faktiskt själv påstod (och att de ‘två yngre’ – Anna H och ‘den unge grabben’ – varit så upptagna av sin egna göromål/sin egen perception av vad som pågick att de inte ens noterat vem det var som drog OP i benen eller yttrade de orden).

      Alltså, om det är som Karin J sa i förhöret med henne – och vad skulle hon ha för anledning att ‘fabulera’ – då stämmer det att ‘någon annan person’ var där och yttrade orden ”jag vet att han ska ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här?”, då stämmer det överens med det som ‘Skandiamannen’ själv sa, och som även Anna H bekräftat (att ‘någon’ var där och drog i OP:s ben; någon som hon endast såg armarna på, eftersom hon själv höll på att försöka ge mun mot mun utifrån sin kunskap som sjuksköterska). Och eftersom ingen annan person trätt fram och bekräftat sig ha sagt/gjort dessa saker så måste det då tillskrivas ”Skandiamannen” som faktiskt säger att han själv faktiskt gjorde just detta.

      Att han efteråt begett sig tillbaks till Skandia kanske inte är så där jättekonstigt, han ville väl meddela någon han kände (”prata av sig”) att han varit med om något alldeles förfärligt, och att det faktiskt var landets statsminister som blivit mördad på öppen gata, strax utanför hans/deras arbetsplats. Och om han då var lite upprörd; dels av den chockartade händelsen i sig, och dels utifrån det bemötande han fått/fick (dels av Anna H; och kanske den ”unge grabben”, men kanske även av polisen, som kanske också ‘negligerade honom’) så är väl det kanske inte alldeles konstigt det heller, utan snarare en ganska naturlig reaktion.

      Jag tycker att ‘bevisningen’ MOT ”Skandiamannen” blir allt tunnare och tunnare.

      1. Även: det angavs ju (i den lokala tidingsartikeln där ett par spanare ifrån KP-gruppen åkte upp och intervjuade de som ägde stugan) att det i den fjällstuga som SE och hans familj åkt upp till efter någon dag efter MOP senare hittades någon slags blodig t-shirt (eller var det skjorta?). Är det verkligen så att om nu SE var mördaren så gick han omkring med en blodig t-shirt/tröja/skjorta efter dådet? (förutom att det vore ganska kallt att bara ha en t-shirt under själva rocken, så borde ju i så fall även en eventuell tröja/skjorta som bars ovanpå denna också vara blodig/-a, för att kunna tränga igenom till en t-shirt under). D.v.s. han skulle alltså ha gått omkring med blodiga kläder när han gav/försökte ge vittnesmål till polisen, och sedermera även när han åter klev in i receptionen på Skandia efter det. Och detta skulle han då ha gjort utan att någon – varken andra vittnen, polisen eller personalen i receptionen på Skandia – skulle ha upptäckt detta. Då vore han väl inte enbart ‘kallsinnig’, då vore han väl rentav dum i huvudet, för att uttrycka det milt.

        Och skulle han sedan (om man ska fortsätta på det ‘spåret’) ha packat med sig denna blodiga t-shirt/skjorta till sin fjälltur (kanske för att få den så långt bort som möjligt från mordplatsen) utan att hans fru/familj skulle märka att den fanns i stugan? Det låter lite konstigt, minst sagt.

        Nej, för mig så framstår ”Skandiamannen”/SE mer och mer som ett slags ‘misstrott vittne’ (bl.a. p.g.a. sin lite ‘aparta’ personlighet…), som på något sätt blev något slags ‘rättshaverist’ när han försökte förklara sin roll/position nere på Sveavägen (kanske delvis p.g.a. sin egen personlighet, och kanske även p.g.a. att en sådan som Hans Holmér snabbt ville få honom klassad som ”elefanten i glashuset”/”gubben som yrade en massa” – till skillnad mot ‘de yngre’ som kanske borde vara mer trovärdiga…?). Och när han inte blev omedelbart trodd/betrodd så förstärktes kanske hans försök till detta, och det blev att betrakta som just ‘apart’ (att lägga till hans något väl stela/fyrkantiga tjänstemanna-karaktär, som kanske uppfattades som rent ‘parodisk’, och därmed suspekt, när han t.ex. skulle visa hur mördaren sprungit in i gränden vid en rekonstruktion…). Och sedan var/blev väl denna ‘aparta tjänstemannakaraktär’ etablerad, via media, etc., och sedan ‘rullade det bara på’, och han ‘spelade med’ så gott det kanske kunde gå – så länge som han närde uppfattningen/illusionen att han/hans vittnesmål skulle få något slags ‘tyngd’, kanske t.o.m något slags ‘huvudroll’ i utredningen.

        Utan att ha läst Tomas Petterssons bok så synes det mig nästan – av det som avhandlats här – som att han nästan ‘drabbats’ av samma ‘fenomen’ som ”Skandiamannen”/SE (och många andra, inklusive oss här också då…) då: att vilja vara den som kommer fram med den rätta lösningen på MOP.

    2. Anders W

      Den 22 april sattes Skandiamannen upp på Palmegruppens aktivitetslista, för att han skulle utredas vilket sedan påbörjades i juni.

      Förhöret tre dagar senare den 25 april är således en fars där förhörsledaren varken bemöter eller ställer kontrollfrågor till Skandiamannen om hans lögner. Jämför exempelvis med Lars Jonssons förhör med Lars J 4 april.

    3. första förhören med vittnen ligger alltid närmast sanningen. min första känsla när jag läst Lars Larssons bok var att skandiamannen var skyldig. men precis som med vittnens berättelser kommer längre från sanningen när tiden går så blir min känsla när man läser alla för och emot inlägg så börjar man tveka på om han är gärningsman.. men första intryck/känsla var och en får är oftast det man ska hålla fast vid så länge det råder ovisshet.

  4. Det är kanske för mycket begärt, men de av oss som inte hinner följa alla dessa diskussioner i detalj, t.ex. just här kring Skandiamannen, skulle uppskatta en sammanfattning av dessa tusentals kommentarer. Har alla, eller de flesta, av er kunniga människor kommit fram till att Thomas Petterssons bok har något väsentligt att säga, eller ej? Hur ser bokslutet ut? Finns det ö.h.t. ett bokslut? Det handlar väldigt mycket om var vittnet X och vittnet Y befann sig. Vi lite utanförstående skulle nog också vilja se en (rätt enkel, syns det mig) datorisering/visualisering av vittnenas positioner under de där minuterna, med alla variabler inkluderade, en slags GoogleMap av kvällen. Mitt bekymmer är att diskussionen verkar drunkna i detaljer, där den ibland borde simma lugnt i något mer övergripande. Jag säger alltså detta i full beundran av allas kunskaper och insikter, det är ruggigt imponerande. Men ibland saknar jag alltså en översikt.

    1. Jag försökte för min del sammanfatta en del viktiga slutsatser man kan dra i mina inlägg om Skandiamannen. Med mitt sista svar till Thomas Pettersson beslöt jag mig för att mer eller mindre lägga debatten åt sidan för egen del i ett tag i alla fall.

      Samtidigt har jag noterat att det kommit fram en del viktiga detaljargument under den fortsatta diskussionens gång. Jag kommer nog längre fram att försöka mig på att göra en sammanfattning av den långa diskussion som förts. Men om jag inte ändrar åsikt kommer den sammanfattningen att präglas av att jag lutar åt att Skandiamannen är oskyldig. Så den som fortfarande tycker annorlunda kommer därför knappast att betrakta vad jag skriver som en godtagbar översikt.

      Med lite tur kommer det till sist att vara möjligt att göra en så tung genomgång av bevisläget när det gäller Skandiamannen så att det går att dra en någorlunda säker slutsats. Än så länge menar jag dock att vi inte riktigt är där. Och därför har jag också än så länge lite svårt att tänka mig en enda sammanfattning av diskussionen som skulle få riktigt bred uppslutning.

    2. Han kan mycket väl ha varit där, mycket tyder på det, men inga klara vittnen kan uppge honom exakt. Han säger olika saker beroende på. Han kan ha läst mycket från tidningarna och det blir svårt att få någon bild då han inte verkar riktigt sammanhängande och dessutom pratar mycket och med många.
      För mig är det inte konstigt. En till synes chockad människa som ingen olyckligtvis kan identifiera i mörkret och kaoset. När Anna H väl är på plats så har ju fler strömmat till och det är ofantligt svårt enligt mig att kunna ge exakta vinklar och positioneringar. Ibland överdriver människor sin betydelse och uträttning för att man vill visa att man tänkte klart även i chockat tillstånd. Man har en god vilja och vill väl och kanske tom tror och minns sin egna betydelse och berättelse pga chock. Min sammanfattning. Svårare än så behöver det inte va. Han kan ha sett mordet, blivit rädd, iakttagit saker från håll, gått fram när många va på plats, gått tillbaka nåra steg och rört sig in på nån tvärgata. Jag gillar enkla lösningar. Nu postar jag nog i fel tråd. Förlåt för denna gång.

  5. Här är ett svar på Erik A:s inlägg https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-12004

    Du skriver att man utan förutfattade meningar måste ge sig tid att se hela bilden, att många är fast i tanken att det inte kan ha varit ett slumpartat dåd och att många är också fast i föreställningen att bara för att CP felaktigt utpekades så får vi inte peka ut någon annan som huvudmisstänkt.

    Jag själv (och enligt min bedömning många andra på forumet) tycker det är väldigt viktigt att vara öppen för många olika lösningar. Det blir lite trist att du avfärdar alla som riktat tvivel mot Skandiamannenspåret som alltför bundna vid lösningen att mordet inte var slumpartat. Om man vänder på det, kan det inte vara så att du är fast i föreställningen att Skandiamannen är skyldig bara för att det finns en del märkligheter kring honom och att en del saker pekar på att han kan vara skyldig? De flesta har fått rimliga förklaringar i debatten här och på andra forum. Frågar du mig blir det en bedömningssport, beroende lite på hur man ser på saker kan Skandiamannen såväl vara gärningsman som ett oskyldigt vittne. Jag lutar åt det senare men utesluter inte det förstnämnda. Samma sak med slumpartat mord kontra ett planerat. Därför tycker jag inte man ska utesluta något av alternativet i dagsläget. Palmeutredningen har i huvudsak jobbat med en ensam gärningsman som mer eller mindre av slump mördat Palme, därför tycker jag att det kan vara rimligt att också lägga lite tid på en konspiration som planerat dådet (utan att för den sakens skull utesluta att det är en ensam gärningsman). Jag erkänner att jag är försiktig med att peka ut någon enskild, det är Gunnar också. Lagen kräver att det ska vara utom rimligt tvivel att någon är skyldig, det behövs betydligt bättre argument och bevis för att så ska vara fallet med Skandiamannen.

    Utöver detta skriver du ”Det är det mänskliga psykets tillkortakommanden i kombination med egots självhävdelsebehov som spelar oss ett sorgset spratt här”. Den meningen förstår jag inte alls.

    1. Tack för ditt svar. Det du skriver är i stora drag vad jag förväntade mig som ett standardsvar.

      Givetvis menar jag inte att alla som håller SE som oskyldig inte har skäl och argument för det. Min poäng är att jag sett mycket av medlöperi och brist på fördjupad insikt och därför väljer jag att i detta forum ta upp det.

      Nu är det min övertygelse att vi har ett fall där man inte kan komma till insikt enbart genom fakta. Man måste successivt vinna visshet genom intuition i kombination med fakta. Tillräcklig visshet kan man bara nå om man okritiskt granskar och lägger hela pusslet. Det leder ingen vart om man bara avfärdar individuella pusselbitar. Så vi har ett moment 22 där de flesta som hävdar SEs oskuld inte kan se hans skuld eftersom man inte lagt pusslet. Och man bemödar sig inte om att lägga pusslet eftersom man redan bestämt sig. Det är en psykologisk låsning således.

      Nu säger jag inte nödvändigtvis att det gäller dig, men jag menar att var och en som skriver i detta ämne bör ta sitt ansvar och genom självrannsakan moget överväga om graden av insikt är tillräcklig, dvs. om man genom sitt agerande bidrar till någon förbättring eller rent av – även om i all välmening – fördunklar sanningen/förleder andra.

      1. Erik A
        En brist på fördjupad insikt tycker jag kan tillskrivas såväl förspråkare som tvivlare i betydelsen att det krävs en hel del arbete för att tillägna sig materialet. Jag undantar inte mig själv men jag gör mitt bästa, precis som jag tror att de flesta gör. Att lägga hela pusslet är oerhört svårt.
        Jag hoppas att debattörer inte medvetet far med osanning eller manipulerar för att styrka sin uppfattning och det tror jag få gör. Om man gör sitt bästa och redovisar hur man kan kommit fram till sina slutsatser har man kommit en bra bit på vägen oavsett kunskapsnivå eftersom man då ger andra debattörer en chans att pröva dessa slutsatser.
        När man väl valt sida – eller lutar starkt åt det ena ellar andra hållet – så är det värdefullt att försöka falsifiera det man kommit fram till men det är verkligen ofta lättare sagt än gjort.
        Vad du menar med visshet genom intuition i kombination med fakta är jag intresserad av, främst vad du avser med initution i sammanhanget. Skulle du kunna ge ett konkret exempel på det?
        Jag har haft lite tankar i liknande riktning – om jag förstår dig rätt – och då handlar det i huvudsak om att tolka människors beteende och bedöma sannolikheten för att de ska agera eller uttrycka sig på det ena eller andra sättet, något som inte alltid är lätt att sätta ord på och som grundar sig i ens egen kunskap och erfarenhet om mänskligt beteende.

      2. Självklart löser man detta fall genom fakta. Däremot är det inte säkert att rätt och tillräcklig fakta är tillgänglig idag. Intuition kan leda i rätt riktning för att möjliggöra framtagande av rätt fakta men räcker inte enskilt för att lösa mordet. Man ska heller inte utesluta möjligheten att rätt och tillräcklig fakta inte går att få fram, mordet kanske inte kommer att vara möjligt att lösa även om det finns misstankar mot en viss person

  6. VARIFRÅN SÅG SKANDIAMANNEN SOM VITTNE LARS J VID ”KULTURHUSET”?

    Följer upp mitt inlägg från 1 juni. Jag har Ok från XX och YY.

    https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-11963

    ”Här ett intressant inlägg i Palme-rummet från XX och konversation med YY, som jag tycker baseras på kunskap om MOP (jag är varken XX eller YY)………………….”.

    ———-

    Skandiamannen kan inte ha hittat på att han såg Lars J vid ”Kulturhusets” sydvästra hörn, Luntmakargatan 14. Lars stod där i 20-30 sekunder från 23.22,10, d.v.s. 40 sekunder efter skotten, innan han började springa uppför trapporna efter gärningsmannen.

    För att kunna ha sett Lars som mordplatsvittne måste Skandiamannen ha befunnit sig så att han såg RAKT in i gränden. Han kan inte ha stått vid sidan om på Sveavägen och sett kartarkivarien 50-60 meter in på Tunnelgatan. Från Dekorimahörnet gick det inte heller att uppskatta Lars ålder till ”tjugoårsåldern”, även om hard core-tvivlarna har sina teorier.

    Från 40 sekunder efter skotten och 20 – 30 sekunder framåt befann sig cirka 17 andra mordplatsvittnen på en begränsad yta, typ 10 * 10 meter.

    Vid Palme och Dekorimahörnet, avfasningen befann sig omkring 13 vittnen, tre i två av tre bilar. Jan-Åke S (vid Anders B) och Jan A (från bil) höll koll på Anders B som stod utanför Dekorimas ingång.

    —– XX med viss modifiering (professor i rättspsykiatri och anlitad av rättsväsendet):
    ”Att Skandiamannen, med sin uppmärksamhetskrävande personlighet, skulle kommit norrifrån, gått rakt in bland dessa personer framför den upplysta ljusrampen bakom, trängt sig fram till positionen där han kunde ha fri sikt in i passagen, och alltså först passerat Jan-Åke S och Jan A:s synfält mot Anders B utan att någon uppfattade honom, vilket förefaller omöjligt.

    Till detta kommer att ingen av de som var där kände igen honom efteråt – fast alla de andra kunde identifiera andra inblandade – och att Skandiamannen själv bara kunde identifiera de tre personer GM bevisligen sett: Anders B, Lisbeth Palme och Lars J (plus Karin J som varit på bild i lördagsmorgonens tidning), fast med ett beteende som inte alls stämmer med det de bevisligen hade efter mordet, Anders B inåtvänd, Lisbeth P hysterisk.”

    Så varifrån såg Skandiamannen vid ”Kulturhuset”?

    Svaret är från nedre halvan av trapporna, troligtvis från första trappavsatsen, trappsteg 31.

    ————————————————-

    BROTTSPLATSEN – 23.22,10 – 23.22,30 – 40

    —– Lars J 25, kartarkivarie
    23.21,30 – 23.22,00 – Lars J bakom barackerna.
    23.22,00 – 23.22,10 – Lars J förflyttar sig till ”Kulturhusets” hörn.
    23.22,10 – 23.22,30 – 40 – Lars J vid ”Kulturhusets” hörn, återser GM vid trappsteg 15 (ca) av 89, tittar ned mot Sveavägen, återser GM igen vid trappsteg 50-60 (ca).
    23.22,30 – 40 – Lars J börjar springa uppför trapporna.

    Nära Olof Palme
    —– Lisbeth Palme 54
    Ser även Lars J i gränden.

    —– Anna H 17, studerande, från Åke L:s Ford Escort.

    —– Karin J 17, studerande, från Åke L:s Ford Escort.

    —– Stefan G 22, studerande, från Hans J:s taxi, vit Mercedes.
    Göran I rusade fram till OP, tillsammans med Anna Hage gjorde Stefan räddningsinsats. Han såg även Karin J, men inte Skandiamannen.

    —– Bengt P 40, kom från västra sidan av Sveavägen, från egen Mercedes.
    Palm parkerar mitt emot mordplatsen, en man 25-årsåldern med vit jacka springer över till brottsplatsen, upplivningsförsök pågår av Anna H och Stefan G, OP vänds från framstupa sidoläge till rygg, Bengt P sa till att se till så att inte OP kvävs, BP ser Bäsen på huk.

    —– Per W 23, studerande, kom från västra sidan av Sveavägen.
    När gm flyr springer han och syrran över till brottsplatsen, därefter kommer Stefan G, ser oberörd Anders B, antagligen Anna H och Karin J

    —– Ulrika R 17, studerande, kom från västra sidan av Sveavägen.
    Springer över till brottsplatsen, Anna H, Karin J och Stefan G på plats.

    —– Susanne K 17, studerande, kom från västra sidan av Sveavägen.
    Springer över till brottsplatsen, Anna H, Karin J och Stefan G på plats. Liksom Hans J i bilen eller utanför?

    Nära avfasningen
    —– Lena B 22, apotekstekniker, från Hans J:s taxi, vit Mercedes.
    Sprang ur taxin samtidigt som Anna H kom fram, blev chockad av OP, satte sig vid avfasningen med ryggen mot OP, Kenneth E kom fram och tröstade.

    —– Göran I 23, från Hans J:s taxi, vit Mercedes.
    Tog hand om medpassageraren Lena B.

    —– Kenneth E 23, timmerman, från Hans J:s taxi, vit Mercedes
    Kenneth hoppade ur Hans J:s taxi, tog hand om Lisbeth Palme, tröstade medpassageraren Lena B.

    —– Jan-Åke S 34, från egen BMW.
    Hör skott, parkerar framför (norr om) Leif L:s Suburban, går fram till Leif och Jan, därefter till Anders B och väntar där, går förbi Tunnelgatans mynning och polisen anländer i samband med det, berättar för poliserna åt vilket håll GM sprungit.

    —– Christina W 22, studerande, kom från västra sidan av Sveavägen.
    När gm flyr springer hon och brorsan över till brottsplatsen, ser oberörd Anders B, pratar med Hans J, hjälpte Lena B.

    Vid Dekorimas ingång
    —– Anders B 39, konstruktör (Bofors), 5-7 meter från mordet.

    I bilarna
    —– Hans J 32, taxiförare, vit Mercedes
    Hör skott, parkerar som första bil vid mordplatsen, kontaktar taxiväxeln, ser GM:s tre första steg i trappan, 5-7 trappsteg (LJ återser GM från ca trappsteg 15 kl. 23.22,10), dessförinnan 25 meter in i gränden hade GM kollat bakåt, försöker få kontakt med taxiväxel. Berättar för poliserna åt vilket håll GM sprungit.

    —– Leif L 42, egen företagare, i Chevrolet Suburban
    Hör skott, gör U-sväng till mordplatsen, stannar framför Hans J:s vita taxi av märket Mercedes, samtidigt försöker larma via mobil, ger upp efter cirka 45 sekunder, Jan-Åke S kommer fram och frågar om mobiltelefonen, går ur bilen, räddningsinsats pågår.

    —– Jan A 38, montör, i Chevrolet Suburban
    Bevakar Anders B.

    1. Två saker bara. Om Lars börjar springa uppför trapporna 23.22.30 så bör mötet mellan honom och Yvonne vara 23.23.00 och Yvonne bör då möta de springande poliserna från piketen runt 23.23.45. Då startar poliserna alltså språngturen kanske 23.23.15-23.23.20 från mordplatsen. Med en väntan på 10 sekunder innan de springer iväg (väldigt lite, jag tror på mer) så kommer de 23.23.05-23.23.10 till mordplatsen. Gösta S bör då varit där 23.22.55-23.23.00. Då undrar jag varför Leif J fortsätter sitt försök att nå polisen per telefon i 40-45 sekunder om nu polisen ändå är där? Och han säger ju själv att han går ur bilen och försöker prata med Lisbeth P innan polisen kommer. Kan det inte vara så att Lars stod kvar längre nere på Tunnelgatan än vad han själv tror och tiden för någon att se honom från Sveavägen är avsevärt längre? Att han skulle sprungit direkt när mördaren försvann ur synfältet blir svårt om nu inte Yvonne med sällskap stod och väntade någon minut i trappen innan de gick vidare och det säger de inget om.
      Nummer 2. ”alla de andra kunde identifiera andra inblandade” skriver du. Då ställer jag bara en kort fråga. Vem av de övriga vittnena har identifierat Theodoros A som ju var ett vittne som t.o.m. togs med till polisstationen för förhör på natten?
      https://drive.google.com/file/d/17Jab-CwWjTdbwdTr8YmmYact0xp4Oplr/view

      1. Tror som dig – mest logiskt att man plussar på sin egna betydelse. Är nog helt normalt att man vill framstå som att man har gjort ett helt perfekt agerande om man ser en mördare springa förbi i en mörk gränd. Får man sedan veta att det är landets statsminister så vill man tro att msn agerat perfekt. Inte illa menat, tvärtom, för att man vill va duktig, och man kanske minns det så! Man kanske väntar 2-3 min och upplever det som 30 sek. Man tror att man väntar kortare stund, springer fortare än vad man gör. För ens goda tanke har varit att göra rätt.

  7. Ju fler det var på mordplatsen desto mer troligt att Skandiamannen inte kändes igen utan smälte in i mängde. Jan A kan ha sett Skandiamannen. Om det inte var Skandiamannen, vem ryckte då i benen och försökte vända Palme i framstupa sidoläge?

    1. Jon.
      Absolut sant att han kan ha försvunnit i den allmänna oredan.
      Det kan han ha gjort.
      Vem personen som Jan A pratat med på mordplatsen är kommer vi aldrig att få veta helt säkert.
      SE, J-Å S eller kanske båda?

      Kanske var det någon tredje person?

      Mannen som stoppade Gösta S på Kungsgatan hade liknande utstyrsel, och hade uppenbarligen befunnit sig mycket nära mordplatsen.

      Det finns indikationer som ger stöd i både i den ena och den andra riktningen, och oavsett vilken skola man tillhör så kan man inte säga något med någon övertygande säkerhet.
      Magasinet Filter är dock helt säkra, men de har också en klar mening i skuldfrågan.

      Jan A fäste uppmärksamheten mot mannen i den blå jackan, som han ville ha kvar på platsen eftersom han befann sig så nära och borde ha sett vad som hände.
      Därför kan han ha sorterat bort den/dessa mer perifera figurer. Om inte helt så åtminstone när det gäller avgörande delar av deras personliga kännetecken.

      En av de intressantare observationerna
      Som Jan A gjort av mannens löpstil:
      ”Ett par stora kliv”.

      Det stämmer ganska bra med Lisbeths beskrivning, med skillnaden att mannen inte kom från tunnelbanesidan utan hela tiden befann sig närmare Dekorima.
      Lisbeth har troligtvis tappat orienteringen, men beskrivningen av löpstilen sammanfaller väl med Jan A::s beskrivning.

      Alldeles oavsett vem det nu var som sprang, så stämmer sättet att springa mycket dåligt med Skandiamannens korta och snabba stegfrekvens.

  8. Ett litet tillägg till det jag tog upp för några dar sen om uppgifter Gösta Söderström lämnat om händelseförloppet; det signalement som lämnats om en man i blå täckjacka, en man i rock och keps samt att ett vittne som pekat och sagt ”dom sprang ditåt”.
    Gösta S lämnar i stort sett samma uppgifter i hovrätten men han säger också att han uppskattar den pekande mannens ålder till omkring 40 år. Det stämmer något bättre med Hans J och Jan-Åke S med fördel Hans J. Jan Åke S säger att han omtalar flyktvägen för polisen medan Hans J uppger att han skriker det rakt ut, eftersom han tycker att polisen inte kommer iväg snabbt nog.
    Som sagt har inget annat känt vittne på brottsplatsen än SE talat om en blå täckjacka, en uppgift han säger sig ha fått från Lisbeth, som också enligt SE har använt ordet ”dom”. Det är ju också vad Åke R uppfattar i samtalet med Lisbeth på Sabbatsberg, två personer och en blå täckjacka. Ett visst stöd för SE:s uppgifter således.

    Jag har funderat över SE:s påstådda jakt efter poliserna.
    Nedan är uppskattade tider relevanta för nedanstående funderingar. De kan givetvis diskuteras men det ger en ram att utgå ifrån.
    23.21.30 MOP
    23.22.30 GM uppe på krönet
    23.23.00 Lars J tar upp jakten
    23.23.30 YN/AZ ser en man springa på DB gata
    23.24.30 YN/AZ möter LJ vid trappkrönet
    23.24.00 2520/3230 på plats
    23.24.30 Piketpoliser tar upp jakten
    23.25.00 Piketpoliserna möter YN/AZ nedanför trapporna
    23.25.00 Sollentunaambulansen vinkas in
    23.26.00 Poliserna når trappkrönet
    23.28.00 Ambulansen kör till Sabbatsberg

    Till och börja med kan man konstatera att Gösta S även i hovrätten säger att poliserna inte hade fått något signalement när dom gav sig iväg så det motsäger inte SE:s version.
    SE:s version om tidpunkten han springer efter poliserna blir dock lite problematisk.
    Han uppger att han ger sig av strax efter poliserna. I det långa förhöret säger han att poliserna hunnit nästan ända fram till Luntmakargatan när han springer efter.
    Till Luntmakargatan är det drygt 50 m, medan det från Luntmakargatan till trapporna är c:a 20 m, och någon språngmarsch i stil med TV-inslaget är det knappast fråga om, han säger själv att han tar det lite försiktigt eftersom det är halt.
    Borde då inte SE ha sett poliserna springa upp för trapporna? Det borde han nog ha gjort även om de kan ha hunnit en bit upp i trappan och han borde också ha träffat på Yvonne N och Ahmed Z som möter poliserna nedanför trappan.
    Finns det då nån möjlighet att han överhuvudtaget gett sig iväg som i stora drag överensstämmer med vad han beskriver? Det finns en liten möjlighet men den inbegriper att SE även här överdriver sin handlingskraft och ger sig iväg lite senare än när poliserna nått Luntmakargatan.
    Yvonne N vittnar om att när de kom ner till Sveavägen så har ambulansen anlänt men när SE springer efter poliserna så har den ännu inte gjort det. Jag stannar tiden där och uppskattar den till c:a 23.26 då YN/AZ når Sveavägen vilket är ungefär vid samma tid som poliserna når trappkrönet. Vid den tidpunkten kan då SE stå på Luntmakargatan och spana efter poliserna utan att se någon person alls men för det krävs såvitt jag kan se att SE och YN/AZ precis går om varann, SE på den norra sidan av barackerna och YN/AZ på den södra sidan. Det är möjligt, men det bör för de senare inte ha varit den naturliga vägen eftersom de då får vika av åt vänster på sin väg mot Sveavägen. Den södra sidan av Tunnelgatan vid trapporna är ju blockerad av en lång container. Det är alltså en del som måste stämma för att SE inte ska se någon person överhuvudtaget när han når Luntmakargatan.

    Hur väl stämmer då uppgifterna efter det? SE springer som sagt innan ambulansen kommer. Hur lång tid han står på Luntmakargatan är oklart. Det finns en tidsuppgift i ett förhör (63-B) men den är oläsbar. När han återkommer har ambulansen ankommit. Vittnesmål och uppgifter till Proletären ger en övervikt för att han ser att man då bar in OP i ambulansen.
    När SE påstår sig springa iväg vet ingen att brottsoffret är OP, men när han kommer tillbaka har som bekant Lisbeth efter mycket om och men skrikit till Gösta S: ”Är du inte klok? Känner du igen mig? Jag är Lisbeth Palme och där ligger Olof och så en svordom.” (citat från hovrättsförhör)
    Det är då han hör den Tompa Jan-liknande personen säga ”Är det Palme, är det Palme”?
    SE väntar på att få ge sitt vittnesmål och hör någon ge signalementet ”keps, mörk rock, stålbågade glasögon och handlovsväska”. Det måste jag medge är suspekt, men ett vittne har beskrivit en liknande klädsel, i förhör men även på plats.
    Gösta S i hovrätten:
    ”Sedan hade det också larmats ut ett annat signalement om en man med lång rock och mössa med öronlappar och det har jag tills för några dar sen inte begripit vem som larmat ut det signalementet, eller lämnat det signalementet. Det tycks vara taxiföraren som larmade Järfälla taxi.”

    Det ger alltså lite plus och en del minus för SE:s version. Längre än så har jag inte kommit för tillfället men kanske kan det bli en diskussion som leder framåt.
    TILLÄGG: Kommentaren har korrigerats i efterhand på Emmas begäran. Det stod först ”nästan ända fram till Tunnelgatan”, nu korrigerat till ”nästan ända fram till Luntmakargatan”./GW

    1. Jag håller med om att hans eventuella språngmarsch är mystiskt. En sak som jag funderat är kring det han säger att han kan ha blivit sammanblandad med mördaren. Jag har tyvärr inte TP:s bok här om det skulle kunna finnas någon förklaring, men i första förhöret (1/3) så säger han inget om någon keps utan bara att hans rock kan ha sammanblandats med det signalementet. Det tyder ju på att han inte hört någon lämna ett signalement som inbegriper en keps. Det är ju bara Lars som nämner det, men det bör ha varit flera som säger rock på mordplatsen. Han uppger ju istället att han hört blå jacka.
      http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/stig-engstrom-forsta-forhor-fran.html

      1. Om SE tagit del av Hans Holmérs presskonferens kl 12.00, så har han där hört att en keps med uppvikta öronlappar, knutna uppe på skulten, ingår i signalementet. I det första förhöret säger han också att han själv bar keps. Exakt hur orden föll vet vi i vanlig ordning inte när det bara handlar om ett kortfattat referat. Det är förstås fullt naturligt att han samtidigt vill göra polisen uppmärksam på mannen i täckjackan i gränden, som sedan mystiskt försvinner därifrån. Det är först i senare förhör som han inser att denne inte är inblandad i mordet. TP:s fantasier om att han medvetet vill blanda bort korten kan vi ju som bekant bortse från.

        1. Du har ju rätt. Min tanke var ju att eftersom vissa hävdar att orsaken till varför Skandiamannen ringer 12.20 är just för att Hans Holmer precis berättat om signalementet på presskonferensen. Skandiamannen tror då att han snart är fast och ringer in för att få blickarna riktad någon annanstans. Men då borde han väl ha tryckt mer på att han både hade rock och keps precis som mördaren. Men det där med keps kan ju ha ramlat bort i sammanfattningen. Eller så har han inte lyssnat på presskonferensen och vet inte om kepsen utan bara det där med rocken som han kan ha hört som vittne på Sveavägen.

        2. Mikael B

          Hans Holmérs presskonferens utgick ifrån Grandmannen, inte iakttagelserna vid mordet.

          Om Holmér kollat hade han upptäckt att de två vittnen som kunde studera gärningsmannens ansikte under en tid, d.v.s. Margareta S och Nicola F, stämde till 100 % in på Skandiamannen.

          Mikael B: ”Det kan väl tilläggas att vi som önskar oss något mer från utredningshåll än innehållslös rappakalja knappast kan beskyllas för otålighet. Vi har trots allt väntat i drygt 33 år. Att tvingas lyssna på en förundersökningsledare som idag uttrycker sig betydligt vagare om gärningsmannen än man gjorde timmarna efter mordet, känns närmast förolämpande. Så sent som 2016 kunde den tidigare spaningsledningen presentera några av de högprioriterade spaningsuppslagen, utan att direkt värdera dem inbördes. Varför kan inte nuvarande PU prestera något liknande? Vad är det man är rädd för?”

          Mikael B, nedan kunde Palmegruppen redovisa ostört just 2016, för att de inte hade vetskap om TP och Skandiamannen, trots att Sven Anér mycket tydligt talat om för dem 1989 (!?!) att SE var mördaren och det gick inte att förklara hur han kunde vara oskyldig.

          Mikael B, vad tycker du att Palmegruppen skall säga? Att ”Vi avvaktar ytterligare uppgifter från Thomas Pettersson innan vi kan berätta lösningen”?

          https://www.svd.se/sydafrikaspar-tydligare-i-palmeutredningen

          1. Om de nu tog så rätt på ansiktet (som Nicola enligt honom själv inte såg) så är det ju synd att de tog så fel på kläderna.

          2. Mikael,
            Det ett flertal av oss här har ägnat åtskilliga kommentarer åt är ju just att visa på allt som talar för att Skandiamannen är helt oskyldig. Den som tar del av alla dessa invändningar mot TP:s dåligt underbyggda hypoteser lär komma till slutsatsen att det inte finns någon som helst övertygande bevisning mot SE. Ju mer man granskar de illvilliga och vildsinta spekulationerna i boken, desto tydligare blir det att denne kvällsarbetande grafiker inte har något med mordet att göra.

            Sedan lär du knappast övertyga någon med påhittade uppgifter. Att Nicola F och Margareta S skulle ha beskrivit ett ansikte, som till 100 % stämmer in på Skandiamannen är helt enkelt inte sant. Detta är till exempel vad Nicola F säger i förhör 28/2 1987:

            F. betonade att han aldrig såg ansiktet på den person som gick efter paret Palme på Sveavägen.

            Margareta S beskriver en grandman, som signalementmässigt företer vissa likheter med SE. Det finns samtidigt inga uppgifter om att hon skulle ha reagerat på de bilder som tidigt förekom i media i samband med att Skandiamannen framträdde. Hon säger dessutom tre år senare att hon vid den tidpunkten inte skulle känna igen mannen som hon såg. Men det viktigaste av allt: Observationen görs cirka tio minuter före mordet. TP:s fantasifulla Grandscenario har ju redan pulvriserats med råge här på bloggen.

            Vad jag vill att spaningsledningen ska säga? Där har jag ganska låga krav. Förundersökningsledaren skulle till exempel kunna börja med att könsbestämma mördaren.

            1. Mikael B

              ”F. betonade att han aldrig såg ansiktet på den person som gick efter paret Palme på Sveavägen”.

              Jag tror att du själv har insett att Nicola inte vågade säga sanningen.
              .
              Exempelvis Hans Holmér omgav sig med livvakter för att skydda sig mot mördaren och dennes kumpaner. Hur stor är då sannolikheten att Nicola som enda vittne skulle våga säga att han såg mördarens ansikte? Vem skulle? Nicola, som dessutom är ett ofrivilligt vittne, skulle nog inte ha fått en bråkdel av Holmérs livvaktsarmé.

              Dessutom är ju den man, ”Förföljaren” som Nicola mötte, tillika mördaren vilket Cecilia A vittnade om. Den 28 mars 2015 intervjuade Gunnar Cecilia och hon gav då ett trovärdigt intryck. Framförallt stöds hennes berättelse av nyckelvittnet himself, Inge M:s första förhör den 1 mars, ”gärningsmannen kom ifatt Palme”. Den Thomas Kanger-stödda ”Dekorimamannen” var således bara en fantiserad minnesbild den 14 mars. Inge skulle ha kallats in redan 1 mars.

              Så även Palmegruppen har insett att Nicola är ett nyckelvittne som bl.a. vallades runt brottsplatsen på årsdagen 1987 (hur många andra vittnen fick göra det?) och var med på konfrontationsförhör för CP året efter. Lägg därtill Anders D, Anders B, Inge M, Lars J och Yvonne N.

              Skandiamannen går inte förklara bort.

              1. Visst, fantisera kan man alltid göra. Men det var ju inte bara det att Nicola F betonade att han aldrig såg mannens ansikte. När det kom till kläderna angav han dessutom att det rörde sig om en blå Tensonliknande jacka. Eftersom han refererade till telefonkatalogen när han skulle bestämma färgnyansen bör den ha legat åt det klarblå hållet. Man ska givetvis vara försiktig vid bedömningen av klädobservationer, men här förefaller det som om han har något att hänga upp iakttagelsen på.

                Sedan måste man i vanlig ordning fråga sig om Nicola F levde i medieskugga efter mordet och missade Skandiamannens olika framträdanden.

                Och nej, NF var inte den ende som vallades på årsdagen för mordet. Det exakta antalet tror jag dock aldrig har redovisats. Detta eftersom alla förhör inte lär vara offentliggjorda.

                Skandiamannen går inte att förklara bort – som vittne på mordplatsen. Det framgår med all önskvärd tydlighet av denna årslånga diskussion.

      2. Emma och Magnus
        Jag har en lite galen teori angående språngmarschen. Jag tror inte att han har gjort den, t ex pga det som Emma skrev ovan.

        Jag tror att SE (om han nu är GM) kom tillbaka till mordplatsen. Det är egentligen Lars Larssons ide, men han tror att anledningen var att SE skulle erkänna brottet. Jag har funderat mycket över det där, och tror inte att det var skälet. Det är ju tveksamt att han skulle gå tillbaka till mordplatsen för att erkänna och stå där inför alla och skämmas, milt uttryckt. Han kunde erkänt på annat sätt.

        I stället tror jag att han tog sig tillbaka för att säga till polisen att han jagade GM. Jag tror han sprang på David Bagares gata, tog höger på Regeringsgatan, höger på Brunnsgatan, rakt fram söderut, och sedan höger på Luntmakargatan (dvs norrut) efter det att poliser och Yvonne passerat den gatan, dvs det var ”fritt fram”. Vidare tror jag han gick söder om barackerna på Tunnelgatan. Han väntade tills ambulansen hade lämnat platsen.

        Vad har det med språngmarschen att göra? SE ville vara ett steg före polisutredarna för att föregå eventuella frågor. På vägen tillbaka och sista biten på Tunnelgatan kan han ha känt sig iakttagen och ville därför ha språngmarschen som täckning. Vi ska komma ihåg att SE under det stora förhöret i april, antydde att han gick tillbaka från språngmarschen söder om barackerna. Det är ju märkligt. Han sprang norr om barackerna när han jagade poliserna, men söder om på vägen tillbaka. Varför?

        Sen kan man tycka att det är galet att han tar sig tillbaka till mordplatsen. Han borde ju bli igenkänd. Men jag tror inte det. Jag tror att han upplevde hörnan vid Dekorima som helt tom. Jag tror inte han såg Anders B. Den enda personen han var rädd för var kanske Lisbeth, men hon åkte iväg med ambulansen. Han förväntar sig kanske inte att Lars och Yvonne ska dyka upp vid Dekorima (han kanske inte ens såg Yvonne?!?). Han trodde kanske det var helt ”grönt” att gå tillbaka.

        En helt crazy ide, men någon ska ju ha sådana…

        I övrigt har jag ont om tid, och lär inte kunna involvera mig i diskussioner på ett tag.

        1. JD
          Jag tycker det var synnerligen kreativt och inte helt ”galet”, Rent spontant har jag några invändningar men jag måste tänka över det lite. Jag lutar fortfarande starkt åt att SE är oskyldig, men jag försöker byta perspektiv för att inte fastna i tunnelseende och det är inte helt lätt.

      3. Magnus D

        Jo, SE uppger ju lite olika varianter i förhör och i andra sammanhang.
        När jag nu igen läste förhöret från den 11/3 så ser jag att jag missat nåt viktigt.
        Det exakta citatet är ”E väntade på sin tur att tala och hörde att uppgiftslämnaren lämnade signalementet på E som hade keps, mörk rock, stålbågade glasögon och handlovsväska.”
        Man vet ju inte hur SE har lagt orden men om man strikt tolkar det nedteckande så säger inte SE att det lämnade signalementet inbegriper alla dessa detaljer, han beskriver sin egen klädsel.

        Den 1 mars nämns bara ”mörk rock”. Den 10 mars blir det mer detaljerat. ”Engström hör att det är hans klädsel som beskrives. Engström hur hur hans keps och stålbågade glasögon, rock, omtalas.”
        Förhöret är anmärkningsvärt då det redan efter en inledande kommentar om utstämplingen följer en mycket detaljerad beskrivning av SE:s klädsel med tillbehör, t o m uppgiften att hans rock var knäppt. Vad kan då var orsaken till det? Har han under veckan i Idre slipat på sin version i syfte att etablera sig själv som vittne eller finns det en oskyldig förklaring där SE vill ge en detaljerad och korrekt version med sig själv i centrum?
        Jag lämnar den frågan öppen tills vidare. Vad tror ni?

      4. Magnus D
        Ett tilägg angående din frågeställning om förväxlingen. En förutsättning för att SE trovärdigt ska kunna hävda att en trolig förväxling ägt rum – oavsett om han är skyldig eller inte – är ju den påstådda jakten efter poliserna. Thomas P hävdar att det är en del av hans strategi för att etablera sig som vittne.

  9. Hej! Skriver ffg på detta forum, mest för att presentera mig och säga ngr korta saker ang citaten from Palme-rummet. Jag heter Henrik Anckarsäter, arbetar som professor/överläkare i rättspsykiatri vid Göteborgs Universitet, där finns mitt CV osv om ngn är intresserad. Mikael Aldensten hade stämt av med mig att vidarepublicera mina kommentarer, så det var helt OK! Vill bara säga igen att jag skrivit i två olika roller, i första hand som intresserad allmänhet, sedan ngr få saker i min yrkesroll, då jag tyckt att jag haft särskilda kunskaper att tillföra (och då har jag påpekat det). Samtidigt är det klart att jag har alltid ett ansvar som följer av yrket, särskilt läkarleg, när det kommer till att uttala sig om enskildas hälsotillstånd.

    Senaste åren har jag haft mer tid än jag velat på grund av sjukskrivning efter tumörbehandling, så jag har bl a läst ngr böcker, lyssnat på Palmemordspodden och fördjupat mig en del i Victor G och GMP. Kommer att skriva om de sakerna och kan få flagga för dem här.

    När det gäller Skandiamannen har det enda jag sagt med professionell säkerhet varit att jag inte ser något i hans personlighet som utesluter honom som gärningsman och att han kan passa den profil GMP tecknar, som jag i stort tycker är väl underbyggd och klok. Dock är jag tveksam till metoden att söka gärningsmän utifrån en profil, även om det lyckats i några kända fall. Min forskning är främst kliniskt inriktad. Det som dock ör viktigt i fallet med Skandiamannen är att han så ofta avvisats som tänkbar GM utifrån sin ”osannolika” personlighet. Polisen på 1980-talet kan ha haft svårt att se en lite ”androgyn” överklassman som GM, men jag tycker mig ändå kunna säga att det är fel utifrån GMP och vad jag själv läst mig till.

    GMP:n i Palmemplet tycker jag kanske lutar lite för långt åt de svårt sjuka. En förvirrad person med psykos, utvecklingsstörda, eller en person påverkad av missbruksdoser amfetamin, hasch eller opiater kan i stort sett uteslutas liksom ordentligt berusade personer och majoriteten av personer på autismspektrumet (de mer klassiska formerna med stora sociala samspelssvårigheter, viss tvångsmässighet, stresskönslighet och motorisk klumpighet). Likaledes har jag svårt att se en psykiskt frisk, icke-personlighetsstörd eller på annat sätt påverkad person ta denna extrema risk.

    Spekulerandet om vittnen på olika platser tycker jag är intressant men detta ör ju inget jag vet mer om än någon annan. Det verkar som att jag hade fel om antalet vittnen på plats efter en minut, men jag lät mig förledas av hur LJs uppgift stämde med de namn jag kände till. Naturligtvis var det inte alla på mordplatsen som såg rakt in i passagerna på ömse sidor av barackerna. Förhoppningsvis har Polisen mer material än det som är känt så att det går att rekonstruera mordplatsen i 3D. Om lösningen finns i mordplatsuppgifterna är det verkligen en Agatha Christie-lösning – och jag skulle tro att det är en mycket rimligare ingång än spekulationer om olika psykiskt avvikande personer i området som man inte vet har varit på platsen. Där ser jag ingen annan förklaring till de uppgifter Skandiamannen och övriga vittnen lämnat än att han absolut inte ”passar in i pusslet”, med sin uppmärksamhetsdragande person och uttalade upprivenhet 20 minuter senare, än att han haft ngt med mordet att göra, sannolikt som GM enligt Petterssons ”slumpen”-modell men också i en konspiration av något slag. Att mordet sker just vid Skandiahuset med dess historia är ju enormt märkligt.

    Detta med ”framstupa sidoläge” var ju det gängse sättet att lära ut första hjälpen till mitten av 80-talet, när HLR började introduceras brett. Det är typiskt att den unga AH gör HLR medan äldre personer på plats vill lägga i framstupa sidoläge.

    Det jag skrev om vapenval är förstås utanför mitt expertområde men jag föreställer mig att en professionell mördare skulle valt ett annat skjutvapen, annan ammunition och haft tillgång till ett stickvapen, som då kunde använts mot OP med mindre snabb uppmärksamhet som följd. Och framförallt, valt ett av de många tillfällen då mordet kunde planerats i detalj. Samtidigt är förstås apartheid-konferensen, Moskvaresan och lagförslaget om Polis/hemvärn tre fullt rimliga motiv som är knutna i tid till mordet

    1. Välkommen att delta i diskussionen här, Henrik! Dina yrkesmässiga kunskaper berör ju definitivt en del av de frågeställningar som kan formuleras kring mordet.

    2. Henrik Anckarsäter.

      Är inte problemet snarare att vi vet alldeles för lite om hans person för att kunna göra en bedömning.
      Hur har du själv kommit fram till din slutsats:

      ”När det gäller Skandiamannen har det enda jag sagt med professionell säkerhet varit att jag inte ser något i hans personlighet som utesluter honom som gärningsman”

      Handlar det kanske om att du inte kan utesluta Skandiamannen p.g.a. bristfälligt underlag, eller finns några mer handfasta vetenskapliga tecken i hans personlighet som du tycker är specifika för en mördare.

      Då efterfrågar jag vad du bygger detta på.
      Vad vet vi om hans personlighet i en djupare mening?

      Du skriver ”professionell säkerhet”, och det borgar ju för att du ser vissa tecken som vi icke professionella har svårare att upptäcka.

      Själv avvisar jag inte skandiamannen utifrån några tecken i hans personlighet, utan jag avvisar honom p.g.a det osannolika scenario som presenteras (”rövarhistoria” på ren svenska). Jag har skrivit om det många gånger, samt alla uppgifter han lämnat som binder honom till brottsplatsen långt efter mordet.

      Att mordet skedde vid ”skandiahuset med dess historia” behöver kanske inte vara märkligare än att huset låg 200 meter söder om den biograf makarna Palme besökte denna kväll, och slumpmässigt låg i deras promenadväg?
      Om promenaden trots allt inte var slumpmässig. kan inte se att ”husets historia” med alla stay behind-myter kunde vara en anledning till att de valde just den vägen.
      Ett mötesscenario bygger enl mig på helt andra förutsättningar.

      F.ö har jag inga större invändningar till det du skriver.

      Idén om 3D rekonstruktion tycker jag är alldeles utmärkt.

      Välkommen in i diskussionen!

      1. Tack för svar! Om detta med att utesluta: jag listar ju ett antal grupper, som tillsammans landar på runt 80% av alla män i rätt ålder, som jag tycker kan uteslutas. SE hör inte till dem, med vad vi vet säkert om hans alkoholism, uppenbara svårigheter att få ett arbete eller karriär som motsvarar de talanger han ändå hade, hans misslyckade skolgång trots massivt stöd, olycka över sin barnlöshet. Så det är ingen specifik bild för en mördare, bara detta att jag inte kan säga att han med stor säkerhet inte är mördaren. Hade han haft en karriär han var glad över liksom ett privatliv och inte druckit hade jag tyckt att han var extremt osannolik. Så det är verkligen ingen märklig djuppsykologisk analys utan de enklaste statistiska riskfaktorer (som brukar ge en träffsäkerhet runt 70% eller lite mer men som å andra sidan är svåra att överträffa med mer sofistikerade metoder). Naturligtvis hade det varit väldigt intressant att få veta mkt mkt mer om personen SE, hans livshistoria osv, för att bedöma svårighetsgraden av de problem han hade 1986.

    3. Oj vad spännande Henrik. riktigt kul att du skriver här, mindre eller inte alls kul med sjukdomen – ☹️ krya på!
      Är vansinnigt intresserad av psykologi och ser fram emot dina inlägg!
      Har några frågor – vad är en depandent psykopat? Vad kännetecknar en sådan? Vad jag förstått tyckte Olsson och Psykologen att det snarare lutade åt en sådan ån en vanlig psykopat. Vad jag förstått är en depqndent psykopat en som håller sig för sig själv och är innåtvänd. Är det stora skillnader mot en ”vanlig” psykopat och hur stora kan variationerna vara? När får man en sån diagnos eller är det ens en diagnos eller bara något man klassar in dem i?
      Varför tror du man drog såna slutsatser i gmp?

    4. Henrik skriver ”Likaledes har jag svårt att se en psykiskt frisk, icke-personlighetsstörd eller på annat sätt påverkad person ta denna extrema risk. ”
      Så länge vi pratar om en ensam gärningsman utan medhjälpare är det säkert en helt korrekt bedömning. Ensamma mördare lider sannolikt av någon form av psykiskt störning eller drogpåverkan som bidrar till att de utsätter sig för stora risker. Problemet med GMP i fallet Palmemordet är just att den förutsätter att gärningsmannen agerade helt ensam. GMP visar inte att gärningsmannen var ensam utan det är själva förutsättningen för att kunna göra en GMP. En mördare som ingår i ett mordkommando eller en attentatsgrupp har helt andra förutsättningar och behöver inte ha några psykiska problem eller vara drogpåverkad vid tidpunkten för dådet. Kretsen av tänkbara gärningsmän som ingått i en grupp bör vara betydligt större än kretsen av tänkbara ensamma gärningsmän

      1. Så är det absolut i nästan alla fall av våldsbrott, från ett par tonårskillar eller gäng till militärer. Jag har skrivit lite tillspetsat att vår förmåga att stå emot onda impulser är den naturliga förmågan hos envar delad med roten ur antalet i gruppen. Redan två har nästan halverad förmåga, sedan blir det bara värre. Men här accepterar jag GMPs slutsats att det är en enskild GM, eller en mkt liten, oprofessionell konspiration, på basen av det affektiva i brottet, den enorma risken att åka fast, vapenvalet, OPs livsstil som gav så många bättre tillfällen. Ni som tror på konspirationer istället bör förklara hur ni ser på detta. Det finns ju soldater som är beredda på ett livstidsstraff i Sverige men hur många och vilka? Varför valde de vapnet och tillfället, vad var meningen med skott #2 osv, precis som att vi som tror på ensam GM måste förhålla oss till de stora politiska motiven eller åtminstone ett motiv. Att bli känd är väl i så fall det enklaste men något motiv måste finnas – det bar väl ett av de riktigt stora problemen med CP-spåret. Psykiskt störda personer har också motiv för sina handlingar, och denna tror jag förutsätter ett någorlunda klart, opåverkat medvetande.

        1. Henrik A

          Enligt Lisbeth Palme och Robert Ressler var GM en borderliner-typ (SOU 1999:88 sida 762 och 908) Det finns ingen anledning att tro farbror SE var en borderliner-typ ?

        2. De saker du tycker att konspirationsförespråkarna bör förklara finns ju mängder av förklaringar till. Min bild är att nästan alla dessa parametrar går att se från båda håll med en logisk förklaring. Det kanske var jättesmart att använda revolver som inte kastar ut tomhylsor, den kraftiga smällen kan ha skrämt många vittnen etc. En kniv låter extremt osmart, nu har jag aldrig provat men jag gissar att det blir kladdigt och sen springer man runt på stan med massor av blod på sig. Risken att åka fast bedömer du som hög nu men om en väsentlig del av patrullerande polis den kvällen var en del av konspirationen var kanske risken närmare 0. Var de inte det kanske mördaren ändå hade medhjälpare som gjorde honom trygg i förvissningen att han skulle komma undan. Platsen var kanske väl vald för att undvika förföljare i bil och byggbarackerna gjorde ju minst sagt att han försvann i skuggorna snabbare. Skott 2 har debatterats länge, det kan ha varit ett vådaskott, det är inte uteslutet att det första skottet missade Olof och träffade Lisbet (även om det kanske är mer sannolikt att 1:a skottet dödade Olof), andra skottet kan ha varit avsett som ett extra skott mot Olof men pga parets rörelser kanske revolvern hamnade ur position. Du pratar om bättre tillfällen, hur vet du att detta inte var det optimala tillfället. Mördaren har trots allt inte åkt fast och effekten blev att Palme avled och svensk politik tycks ha förändrats. Jag säger inte att det är så här men hävdar att det finns logik både i förklaringarna som pekar mot en ensam gärningsman som mot en konspiration.

  10. Om det hela var ett beställningsmord då ökar sannolikheten för att leda utredning mot diffusa orienteringsavvägar. Fundering därför kring Dekorima ”personen” eftersom dessa uppgifter kommer in så sent och kan vara efterhandkonstruktioner. Beställningsmord utförs av team, så som var fallet med JFK. Med skott som går genom kroppen tyder på högdensitetsvapen, från avstånd. Således kan Dekorima personen ”stannat” vår statsminister i syfte att öka målsäkerheten.
    Bara funderingar, ………..men fullt tänkbara.

    1. Också inne på den linjen, men då förutsätter ju det att Palme stannat till lungt och tryggt, känner till personen som stannar till honom och inte haft nån anledning att gå runt, vikit av, gått över vägen igen, eller kollat sig om axeln speciellt många ggr. Jag får inte ihop det. Om nu Palme gjort känt sig förföljd och stressad är det ju logiskt att vilja byta sida av vägen i första skedet. Det gör man ju ofta i stadsmiljö om man vill ”gå ifrån något”. Men då dyker man på det som blir ens död istället. Då måste faran övervakat Palme från andra sidan vägen vilket i sig är ju helt rimligt. Då är det ju helt oturligt och då kan Palme inte märkt av en enskild gm, Grandman, whatever (om dom inte var två) alls utan bara haft en obehaglig känsla och valt fel sida vägen. Om makarna märkt sig vara förföljd och konkret sett förföljaren så borde de ju direkt stannat upp och tagit en närmsta taxibil eller stannat till där det fanns mkt folk och inväntat eskort på ngt vis hem. Eller hur? Deras beteende tyder ju inte alls på att de två skulle varit oroliga utöver det normala, snarare tvärtom. Är man orolig så stannar man nog inte och pratar med okänd människa om det inte är i syftet att konfrontera denne. Hur går du på en mörk kväll om du tror något var i görningen? Jo, förmodligen går du nära den du går ihop med, du går förmodligen fort och rappt, vänder dig om, kollar dig omkring med jämna mellanrum, byter sida av vägen, söker dig till upplysta områden med mycket folk, söker dig dit du känner dig trygg, stannar upp där du känner dig trygg. Så gör nog jag. Alternativt bröstar upp mig, går på adrenalin. reser ragg och facar det som jag tycker stör mig.

  11. Bara en mycket udda fundering som jag är nyfiken på. Hittar ingen lämplig tråd, tror jag, att posta i. Jag tror i regel inte på övernaturliga saker och medium, men i det här fallet vore det faktiskt intressant om någon vet om något medium blivit kontaktad och vad denne sagt? Man kan ta det med en nypa salt, men visst finns det många siare, sierskor som varit rätt ute många gånger ibland. Lite spännande om denne i såfall kan hitta nån detalj som denne i regel inte ska veta om. Någonting litet som för väl insatta kan vara en ledtråd.
    Sidospår men ändå intressant då jag ändå är rätt öppen av mig. Utesluter inte mycket.

  12. Det vore spännande om någon kunde sammanfatta de senaste veckornas debatt om Skandiamannen här på Gunnars blogg. Trots en defekt blogg lyckas jag läsa att det finns argument för ”…att det finns en hel del vittnen som styrker SE:s närvaro på ett trovärdigt sätt…”. Jag blir förstås nyfiken och undrar om det är någon som kan sammanfatta dessa argument.

    1. Att det ibland har funnits tekniska problem i samband med publicering av de väldigt många kommentarerna till den här bloggen tycker jag inte motiverar ditt uttryck ”en defekt blogg”, Per W.

      Och normal debattsed är väl att du riktar dig till den kommentator som formulerat den mening du citerar. Men det kan säkert finnas andra som har synpunkter på den fråga du reser.

      1. Gunnar, med defekt blogg syftar jag på tekniska problem i den tidigare tråden om Skandiamannen. Det finns inget underbyggande konspiratoriskt med denna mening! Bloggen i sig är det absolut inget fel på – tvärtom!

  13. Tillägg: meningen ”…att det finns en hel del vittnen som styrker SE:s närvaro på ett trovärdigt sätt…” är skriven av ”Jörgen”. Samma ”Jörgen” som här ovan talar om rövarhistorier. I första hand är därför min uppmaning till sammanfattning av dessa trovärdiga vittnesuppgifter ställda till denne ”Jörgen”.

    1. Per W.

      Det går bra att kalla mig ”denne Jörgen, men det är bättre att du riktar dig direkt till mig, annars är risken stor att jag missar frågan.

      Det finns inte många vittnen som pekar ut Skandiamannen som varande på platsen, men det finns vittnesuppgifter som starkt pekar i den riktningen.
      Jag uttryckte mig oklart.

      1. Ett vittne pekar dock ut honom på mordplatsen, och det är Leif L. Tyvärr försvagas värdet av utpekandet av tidsfaktorn eftersom det gått 32 år. Jämför dock detta utpekande med Mårten Palmes utpekande av SE som samma Grand-man som tidigare var Christer Pettersson, och vid den jämförelsen tycker ändå att uppgiften är betydligt starkare.

      2. Vi har Jan A:s uppgifter från TR där han beskriver en ”lite bastant karl”. (1.09)och några minuter senare (1.14.45) en äldre man 50-60 års åldern med keps. Vem kan det annars vara?

      [audio src="http://www.nationensfiende.se/wp-content/uploads/fup/Part10.mp3" /]

      3. Vi har den specifika uppgift av Lars J framför kulturhusets svagt upplysta hörn, beskriven från ett perspektiv från mordplatsen och inte från trappkrönet. Att beskriva denna uppgift från ett omvänt ovanifrånperspektiv under flykt är knappast möjligt, och fullständigt ologiskt att ens försöka sig på.

      4. Vi har uppgiften om ”blå täckjacka”, som han säger att han fått från Lisbeth Palme. Vilket stämmer. Han hade inte kunnat veta kl 12 dagen efter mordet att den kom från henne, och han hade inte heller kunnat veta att poliserna i piket 3230 som tog upp mördarjakten inte hade dessa uppgifter då de började springa. Bara en person som vid tillfället befann sig på mordplatsen kan känna till detta.

      5. Vi har poliskommissarie Gösta S uppgift om ett vittne som berättat för kollegan Ingvar W om signalementet ”blå täckjacka”

      6. Vi har Karin J och Anna H:s uppgifter om en person som drog i benen och talade om att han bör ligga i ”framstupa sidoläge”. Detta hävdar SE att han sagt. Uppgiften om framstupa sidoläge framkommer förvisso även i andra vittnesmål, men inte lika tydligt.

      När det gäller ”rövarhistorier” så syftar jag på scenariot med SE som grandman samtidigt som han hunnit stämpla ut på Skandia. Detta osannolika scenario är analyserat i detalj tidigare i kommentarsfältet.

      Jag syftar också på Lars Larssons uppgifter som bygger på missuppfattningar vad gäller positioner och rörelser.
      Även det har jag pekat på alldeles nyligen.
      Man kan inte bygga en anklagelseakt på direkta vanföreställningar.

      Ang artikeln i Proletären skriver Lars L.

      ”En bild visar just detta ögonblick: Sture står stilla, svagt framåtböjd, riktad rakt in mot Götabankens upplysta skyltfönster, noggrant studerande sin klocka. Armen är uppe i karaktäristisk vinkel mot det neråtböjda ansiktet. Exakt här står han när skottet brinner av. Positionen är ca två meter från ingången till Dekorima. Nästan exakt här står också ögonvittnet Anders B på sin promenad efter paret Palme. Det märkliga med detta är att varken Anders B eller Sture kan berätta om den andre. Detta trots att de i praktiken måste ha befunnit sig på nära nog exakt samma ställe”

      Två meter från Dekorima då skottet brinner av stämmer alltså inte alls, utan han befinner sig sneddande in mot fönstret vid Götabanken vid det tillfället.
      Det är ju vad han säger i artikeln.
      Det innebär att han i detta ögonblick är 15-20 meter från Dekorimas ingång.

      ”Just i denna rörelse, från ytterkanten av trottoaren strax innan reklampelaren och in mot Götabanksfönstret hör jag något som mest liknare en ”smällare”.

      Jag kritiserar även LL när det gäller beskrivningen av LJ:s rörelser.
      Hela tesen bygger ju på att endast mördaren kan ha sett LJ, vilket då inte stämmer, utan det blir i stället precis tvärt om.
      En fadäs som TP i görligaste mån försöker rädda genom att lansera teorin som beskrivs i punkt 3.

      För den som inte är riktigt påläst vad gäller avstånd mellan olika punkter, och vissa moment i vittnesförhören blir lätt försa bakom ljuset.
      Jag blev det.
      Trodde verkligen att SE var gärningsmannen.

      Jag vill nog kalla vissa avsnitt i Skandiamannen-spåret ”rövarhistorier”, även om jag inte tror att de är medvetet från författarna.

      TILLÄGG: Kommentaren har redigerats i efterhand på begäran av Jörgen, numret på piketen har korrigerats till 3230./GW

      1. Beträffande Leif L:s uppgifter 32 år efter mordtillfället får vi nog ta med en nypa salt. Eller en hel näve. Det gäller förstås även Mårtens utpekande av SE.

        Vi vet däremot att Leif L i tidiga förhör förnekat SE:s existens på mordplatsen (1apr 1986). Den uppgiften måste i källkritisk anda väga tyngre än vad som sägs 2018. Då var han säker på sin sak – SE var inte där.

        Jan A har vid fotokonfrontation pekat ut SE. Felaktigt, då detta i själva verket var ett annat vittne – Jan-Åke S.

        I tingsrätten, flera år efter mordtillfället, är berättelsen en annan. Du nämner att Jan A då talar om en liten bastant karl. Medellängden bland mönstrande män 1986 var 1,79. SE mätte 1,82 i strumplästen. Alltså en bra bit över medellängd och det kan väl ändå inte betraktats som litet? Tvärtom – SE var en ganska stor karl.

        Tillsammans med tidigare vittnesuppgifter från Cheva-gänget är de senare uppgifterna i TR väldigt motsägelsefulla. Jag väljer att förlita mig på de första vittnesuppgifterna. Det föreligger en stor risk att det är SE:s egna uppgifter som kommer ur Jans mun, efter att SE då valsat runt i media. Hursom – de stämmer inte överens med de tidiga vittnesförhören.

        Nu tidsbrist, jag får återkomma senare till dina andra punkter. Håller med dig om att LL positionerat SE felaktigt. Men, att samtliga vittnen inte lägger märke till SE vid skottögonblicken faller på sin egen orimlighet. Han kan inte varit vid Göta banken när puffran brann av. Frågan kvarstår då – var befann han sig?

        1. Per W.

          Ja, vi är överens om osäkerheten i Leif L:s identifiering.
          Jan A nämner också en man 50-60 år med keps. Om du lyssnade av vad han sade i tingsrätten.
          Känner vi till ytterligare någon med detta signalement?

          När du återkommer med svaret på övriga punkter får du ytterligare en fråga med dig:

          Du skriver:
          ”Men, att samtliga vittnen inte lägger märke till SE vid skottögonblicken faller på sin egen orimlighet. Han kan inte varit vid Göta banken när puffran brann av. Frågan kvarstår då – var befann han sig?”

          Vid det andra skottet säger han att han sneddade han in mot Götabanken. Om han då befann sig tio meter norr om annonspelaren så betyder det att han var 25 meter norr om mordplatsen.
          Närmare 30 meter vid första skottet.
          Är det då konstigt att ingen sett honom?
          Ligger inte svaret på din fråga just i detta faktum?

          Hur många såg Anders B som befann sig 5 meter från händelsen?

        2. Per och Jörgen

          Först en kommentar till punkt 1:
          Det där om Leif har sett SE eller inte har jag delvis berört i följande inlägg. Det berörde egentligen den eventuella språngmarsch, och är kanske inte direkt det om Jörgen berör i sitt inlägg, men jag tycker ändå att min kommentar passar ganska bra in i sammanhanget:
          https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-9725
          Min slutsats var:
          ”För mig är det tämligen klart att det Leif L säger om Skandiamannen och hans språngmarsch är inte vad han själv har sett utan snarare återger han vad Skandiamannen själv har sagt på SVT och till Expressen.”

          I artikeln i Expressen från 2018 nämner Leif signalement som i delar (ej kepsen) skulle kunna stämma in på Jan-Åke: ”Jag tyckte att han var mer ljusaktigt klädd och hade nåt beigeaktigt på sig med keps och glasögon. Det kan vara svårt med färger efter så många år, men min bild är inte mörk rock utan att han var ljusare klädd med portfölj i handen. ”. OBS: jag vet inte om Jan-Åke bar en portfölj.

          Jag tror inte att PU avför SE pga Expressens artikel från 2018.

          Kommentar till punkt 2:
          Jörgen skriver:
          ”Vi har Jan A:s uppgifter från TR där han beskriver en ”lite bastant karl””, och refererat till bandet och tidpunkten 1.09.

          Men sanning är den att på bandet hörs tydligt att Jan A säger:
          ”…lite mindre…lite bastant…”. Det är ju en ganska stor skillnad jämfört med vad Jörgen skriver. Jag menar att första delen ”lite mindre” måste vara med för att ge en korrekt bild.

          Totalt sett översätter jag ”…lite mindre…lite bastant…” till ”…liten och lite kraftig”, och det stämmer väl inte speciellt bra in på SE. Men det är förstås min tolkning av vad Jan A sade; det hade förstås varit bäst om Jan själv hade förtydligat.

          Själv har jag tidigare sagt att Jan A sade ”lite mindre…bastant” vilket ju också är fel om man jämför med ljudbandet. Men jag hoppas att jag är förlåten då jag faktiskt hade kopierat protokollet från TR. Det är ju ganska anmärkningsvärt att protokollföraren inte inte återgav Jans vittnesmål korrekt.

          1. JD.
            Kommentaren pm den bastanta karln är svår att tyda, men det är tydligt att det inte är Jan-Åke S. Återstår egentligen bara Bengt P och Stig E av de vittnen som vi känner till.
            Bengt P bar blå jeans, blå täckjacka med några färgglada inslag.
            Mannen 50-60 med keps som JA beskrev ligger mycket nära SE utseendemässigt.
            Det var inte Bengt P.

            När det gäller Bengt P, så tror jag att man inte ska räkna bort honom i konkurrensen om vilka som var bland de allra första på platsen.
            Även han hade synpunkter på HLR, och påpekade att offret riskerade att kvävas. Också han kan alltså haft en idé om framstupa sidoläge. Precis som Stig E
            Det ena utesluter inte det andra.
            Bengt P var dessutom kvar på mordplatsen fram till att ambulansen hämtat Palme, men precis som med SE, finns inget vittne som tydligt styrker hans närvaro.
            Ett exempel som kan ge ett någorlunda rättvist perspektiv till slutsatsen att ”SE inte varit på platsen”

            Bengt var också på platsen innan återupplivningsförsöket började, och när han kom fram låg Palme fortfarande framstupa.
            Det ger oss en bild av att Anna H kan ha komprimerat händelseförloppet med närmare en minut.
            Bilden att SG, AH och SE kom fram bara ett tiotal sekunder efter mordet tror jag är fel. Samtliga kan ha misstagit sig.
            Mannen i den ljusa jackan som sprang strax innan Bengt från en plats söder om posten på Sveavägens västra sida kan vara killen i grå jacka som Lena B berättat om.
            Han visade också ut mördarens flyktväg.
            Jag tror att man måste försöka revidera den stereotypa bild vi har över dessa viktiga minuter.
            Den bygger i stort sett bara på ett par enskilda vittnens upplevelser.
            Framför allt Anna H och Karin J, men tänk om de har missuppfattat tidpunkten för sin egen ankomst?
            Förloppet är komplicerat, och risken att vittnen ”kommer bort” är stor.
            I fallet SE har det fått förödande konsekvenser.
            Troligtvis dröjde det en halv minut innan någon vågade sig fram.
            Att kasta sig fram när mördaren inte ens har kommit iväg är inte bara ologiskt, utan direkt dumt.

          2. JD

            ”Men sanning är den att på bandet hörs tydligt att Jan A säger:
            ”…lite mindre…lite bastant…”. Det är ju en ganska stor skillnad jämfört med vad Jörgen skriver.”

            Tack för din uppmärksamhet JD.

            Kan tänka mig ramaskriet på bloggen om någon glidit liknande ”lite bastant karl” som skulle pekat på SE:s skuld istället. Krav på portning från bloggen hade nog kommit.

  14. Intressant utveckling, även med psykologen Henrik. Intressanta kommentarer, i allra högsta grad. Jag vill bara återvända till valet av ammunition: varför skulle någon som handlat mer eller mindre i affekt, eller i psykisk obalans (och reagerat på detta trauma genom att skjuta OP) ha kulor i en eventuellt medhavd revolver (vare sig Magnum , eller annan
    justerad’ sådan) som var avsedda att tränga igenom skottsäker väst. Det tyder ju , i så fall, på en viss förplanering, eller?

    Jag tror förloppet skett snabbt, och att GM la sin vänstra hand på OP:s axel för att ‘stadga/fixera’ honom i ‘rätt läge’ för att skottet skulle träffa i/nära ryggraden och få maximal effekt. Det tycker jag tyder på en rationell och ganska väl förberedd person – huruvida han var erfaren eller ej låter jag vara osagt; så länge det har funnits en grundläggande (‘professionell’ eller ej) vilja/motivation att göra mesta möjliga/’effektiva’ skada och GM fått/haft grundläggande kunskap om hur man går till väga för att åstadkomma detta så är detta en inställning nog som kan förtränga osäkerhet/nervositet/ambivalens/etc.

    Kanske kan man använda sig av ett slags idrotts-/fotbollsanalogi? När en fotbollsspelare har chansen att ‘skjuta i mål’, och är tillräckligt motiverad, och har ett väldigt fördelaktigt läge (som man tillskansat sig utifrån en egen motorisk ansträngning) så gör man det man har för avsikt att göra: man skjuter rakt in ‘i mål’. Det är väldigt, väldigt sällsynt att någon – på antingen amatör- eller proffsnivå – missar ‘öppet mål’ s.a.s. (det är faktiskt nästan svårare än att pricka ‘mitt i’). Så om bara intentionen funnits där att ‘göra mål’, och nu det fördelaktiga läget uppkommit, genom egen ansträngning, så skall det nog väldigt mycket till för att antingen avbryta sin målmedvetna intention/’tankefigur’, eller missa det man haft som ‘mäl’: att pricka rätt. Där vill jag mena att GM varit målmedveten nog att agera fullständigt rationellt, prickat sitt mål, sett effekten av det och sedan avvikit efter fullbordad intention/’tankefigur’. Tvivel eller osäkerhet skulle bara förstöra de målmedvetna psykiska impulserna. Och där tycker jag då även att det funnits en intention som varit med redan från början, i ett planeringsstadium som inbegripit kulor vilka kunnat tränga igenom en skottsäker väst.

    Det hela tyder på något slags ‘professionell attityd’ till det som ska göras, och som också då görs; allt enligt ‘planen’ och den fysiskt uppkomna situationen (”öppet mål”).

  15. Angående detta med att varifrån man kunde se vittnet Lars så finns några filmsekvenser som jag tycker säger en del. 1.01 in i klippet kommer Tomas Bresky in från höger. Här anser jag att det inte är några problem att se en person med kulturhuset i ryggen.

    I nästa klipp så filmas det uppifrån trapporna och ner mot kulturhuset. De svagt lysande runda lamporna tycker jag gör det i princip omöjligt att se någon vid kulturhuset. Vittnet Lars säger ju att han följde mördaren med blicken ända upp och inte förrän där kastade mördaren en blick nedåt.
    Filmningen nedåt är 0.41 in i avsnittet.

    1. Ja, det är precis så.
      Lamporna lyser framför LJ och ger ingen siluett av honom, utan bara ett motljus, och dessutom kommer det s.k ”kulturhuset” helt ur spel från den motsatta riktningen.
      Det är inte ens Skandiahuset som bildar bakgrunden, utan själva gatan.

      Med en snabb titt över axeln borde det vara mycket svårt att ens registrerat LJ där nere. Tänk också in den stora container med presenningar alldeles nedanför trappen.
      Den ”smala sektor” som TP brukar lyfta som argument för att LJ var osynlig från mordplatsen är ännu smalare från trappkrönet och containern skymmer också sikten en hel del.

      1. Halvvägs till Luntmakargatan finns en 250W- lampa och på Luntmakargatan precis norr och söder om Tunnelgatan finns också 250W-lampor. Längs Dekorimas fönster på Tunnelgatan finns också 22st. 75W spotlights. Däremot öster om Luntmakargatan upp till Malmskillnadsgatan finns bara ett fåtal 80W-lampor vilket bör tyda på att från Sveavägen till Luntmakargatan är det en hyfsad belysning medan öster om Luntmakargatan är det rejält skumt.
        https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMQzRRb0l6dTMtY0U/view

  16. Kan meddela att ett nytt nummer av kioskvältaren Kringelfjordsnytt just har kommit ut. Men den som förväntat sig de senaste läckorna inifrån Palmeutredningen lär bli grymt besviken. Det tycks inte finnas en enda stavelse om vare sig Skandiaman eller lösmynta ”detektivinspektörer” som avslöjar sanningen om mordet.

  17. Jag har följt inläggen och diskussionerna på bloggen en längre tid, men inte deltagit själv tidigare. Hoppas här kunna bidra med en liten pusselbit.

    Det har tidvis legat ett visst fokus på Gösta Söderströms redogörelser om sina minnen från brottsplatsen. Då tänker jag dels på inläggen från framförallt Emma och Jörgen G om vilka skeenden på brottsplatsen som borde varit okända för gärningsmannen (och allmänheten) dagarna efter mordet och dels på Mikael som med emfas hävdat att Anders D i sitt vittnesmål från brottsplatsen kännetecknade gärningsmannen såsom varande en ”äldre man” med hänvisining till Söderström.

    Faktum är att Gösta Söderströms första PM om händelsen, upprättad 1986-03-03, finns återgiven i sin helhet i Sven Anérs bok ”Polisspåret” från 1988, sid. 155. Texten bifogas nedan.

    Såvitt jag kan bedöma ligger redogörelsen i linje med det Söderström senare uppgav i förhör och intervjuer. Jag saknar dock djupare detaljkunskaper i ämnet. Ur källkritisk synvinkel har dock PM:et fördelen av att vara upprättad i nära anslutning till mordet. Det kan också snabbt konstateras att det inte finns någon formulering om att ett av signalementen som togs upp under mordnatten rörde sig om en ”äldre man”.

    Här är texten såsom den återges i Sven Anérs bok:

    1986-03-03
    Stockholms polisdistrikt
    Ordningsavdelningen
    Andra vaktdistriktet

    Iakttagelser och åtgärder i samband med mordet på Statsminister Olof Palme fredagen den 28 februari 1986 kl 23.20

    I min funktion av ansvarigt befäl på brottsplatsen får jag meddela följande:

    Min tjänstgöringstid var kl 16.00-01.00 enligt turlista, men eftersom jag dessutom var kommenderingschef för den samordnade ordnings-, trafik- och parkeringsövervakningen inom VD 1 och VD 2 under tiden 21.15-02.00 skulle den verkliga tjänstgöringstiden kunna bli 16.00-02.00. Jag förfogade bl a över rb 2520 med Ingvar Windén som förare.

    Klockan var 23.28 och vi patrullerade med tjänstebilen på Kungsgatan i västlig riktning, då vi i närheten av Kungstornet anropades av en upprörd man, som omtalade, att skottlossning ägt rum på Sveavägen vid Tunnelgatan. Vi begav oss i största hast mot platsen och när vi hunnit ett hundratal meter längre bort mot Sveavägen, hörde vi i polisradion att två bilar anropades och beordrades till samma plats dit vi var på väg. Vi anlände först till brottsplatsen, dvs klockan 23.30. Omkring 10 sekunder härefter anlände piketbussen 3230. Jag observerade först en mindre folksamling runt en starkt blödande man, och de uppehöll sig på gångbanan vid Sveavägens östra sida i höjd med Tunnelgatan. Den blödande mannen låg på rygg, och två personer var sysselsatta med upplivningsförsök. (En yngre kvinna utförde hjärtkompression och en man gjorde konstgjord andning.) En annan man pekade mot Tunnelgatan i östlig riktning, samtidigt som han skrek, att gärningsmannen sprungit ditåt. Jag beordrar piketgruppens befäl (SHA 3230) att omedelbart uppta förföljandet efter misstänkta personer, vilket omgående utfördes genom att fem polismän springande försvann in på Tunnelgatan i anbefalld riktning. En synnerligen förtvivlad och upprörd kvinna sprang runt i folksamlingen och ropade: ”Ni måste rädda livet på min man.” Hennes ansikte var blodstrimmigt, såsom om hon med en blodig hand försökt stryka sitt hår bakåt. De polismän som inte beordrats att söka efter gärningsmannen var på föredömligt eget initiativ sysselsatta med att anteckna vittnen och försöka få fram ett korrekt signalement på brottslingen. Två signalement samt gärningsmannens flyktväg utlarmades till ODL, under det att jag försökte lugna hustrun till den svårt skadade mannen, vilken på något sätt föreföll mig bekant. Då jag frågade efter hennes namn samt namnet på hennes make, skrek hon: ”Är Du inte klok! Känner du inte igen mig? Jag är Lisbet Palme, och (hon pekade) där ligger min man Olof!” Jag blev synnerligen förvirrad och misstrodde till en början hennes uppgift, men efter en närmare granskning av brottsoffret kände jag igen Statsministern, trots att hans huvud var nedblodat, ögonen stirrande och blodsprängda och överkroppens kläder nedblodade. I detta sammanhang anlände ambulansen – det var nu omkring 2 minuter efter vår ankomst – och ambulanspersonalen fortsatte till en början med upplivningsförsöken, som efter någon minut avbröts, varefter Statsministern fördes till sjukhuset dit hustrun medföljde. Efter en mycket kort betänketid meddelade jag per radio också att en polispatrull skulle beordras till sjukhuset för att om möjligt genom ett samtal med hustrun kunna få fram bättre uppgifter om gärningsmanen.

    Personal från kriminalavdelningen tillkallades. Brottsplatsen avspärrades genom personal (SHA 1230) försorg, vilka beordrades kvarstanna för bevakning. Fyra vittnen, bl a den taxichafför som larmat polisen samt den kvinna som utfört hjärtkompressionen, medtogs till KCV för förhör. Anmälan upprättades av min kollega Ingvar Windén. Personal hos KCV m fl informerades dessutom muntligt av undertecknad.

    G Söderström
    Pkom/VD 2

    1. Stort tack för detta.

      Ni som noga följt debatten på denna blogg vet att Gösta Söderströms anförande på ett möte på ABF-huset i Stockholm november 1987 diskuterats en del här. Det finns återgivet här på webbplatsen Svenska Politiska Mord som skapats av hans son Henry Söderström.

      I sitt anförande argumenterade kommissarie Söderström för att hans egen uppfattning om tidpunkten för områdesanropet var den korrekta – han hävdade att det gick ut sex minuter senare än den officiella tiden – och i konsekvens med det hävdade han också att han själv kom fram till brottsplatsen först klockan 23.30.

      Det är kanske inte så många som hävdar den ståndpunkten om tiden för polisens ingripande i dag. Däremot kan det väl tilläggas att bröderna Poutiainen i sin bok Inuti labyrinten lägger fram starka argument för att larmet faktiskt gick ut lite senare än den officiella tiden, om än inte sex minuter.

      Frågan om de sex minuterna var i alla fall det centrala temat i Söderströms anförande på mötet. Men i förbifarten nämner han alltså att det skulle ha funnits en signalementsuppgift på brottsplatsen om att gärningsmannen varit en äldre man. Den fråga som sysselsatt en del av oss på den här bloggen har varit hur stor vikt man ska fästa vid något som inte var centralt i Söderströms anförande och där det inte heller finns annan känd dokumentation från mordkvällen där uttrycket förekommer.

      Gösta Söderström är avliden, men jag kontaktade för en tid sedan hans son Henry som sa att hans fars anförande baserade sig på den rapport denne skrivit den 3 mars 1986. Henry kunde tyvärr inte hitta rapporten, men sa att han kunde slå vad om att signalementsuppgiften om en äldre man fanns med i den. Se den här kommentaren där jag refererar Henry Söderström.

      Det är lite genant att jag inte kom ihåg att rapporten finns i Sven Anérs Polisspåret, den av hans böcker om Palmemordet som jag nog betraktar som mest värdefull. Desto större tack riktar jag därför till Adam F som hittat vad jag och andra missat.

      Och slutsatsen är, som jag ser det, att hypotesen om att det över huvud taget funnits någon vittnesuppgift från mordplatsen om att mördaren skulle ha varit en ”äldre man” nu försvagats tydligt.

      En liten sak i den stora diskussionen, kanske. Men det är genom de många små klargörandena som vi förhopppningsvis kan komma någonstans.

      1. Hoppas detta är den mest relevanta pågående tråden:eftersom mötesscenariot passar dåligt ihop med Skandiamannen som mördare och det således kan bli ett rättesnöre. Lyssnade om på https://magicgatheringstrat.com/2016/10/36-motesscenariot-del-2/.

        Men på http://www.itdemokrati.nu/page36ad.html finns faktiskt ett vittne till som sett tre personer stå tillsammans, nämligen Christina V. Att senare förhör negligerar detta gör ju inte att hon skiljer sig från övriga mötesfördelaktiga vittnen. Det finns inget mötesofördelaktigt vittne förutom Lisbet. Räknar man in Nicola bland de mötesfördelaktiga, vilket jag medger att jag funnit svårt eftersom en ensam ung man kan promenera avsevärt mycket fortare än ett medelålders par utan att inse det, så blir det då sex vittnen som stöder mötesscenariot. Christina V:s brors blir neutralt.

        Jag satt i parken i solnedgången efter en lång vandring och läste i Gunnars Mörkläggning Del 1(Del 2 ilar med sändebud från ett annat antikvariat, även om det nu inte var Hallbecks vid Kornhamnstorg, definitivt inte folioformat i alla fall) – hur annars tillbringa en söndagskväll i juni anno 2019 – och funderar över Lisbets kommentar om Ustasja redan på brottsplatsen. I boken argumenterar Gunnar plausibelt för kroater eller kurder som politiskt och diplomatiskt mindre komplicerade syndabockar. Kunde Lisbet verkligen ha varit inriktad på vad som borde förtigas och vilka villospår som kunde användas för att dölja sanningen, och att den strategin verkligen var viktigare än alla anständiga mål, inklusive rättssäkerheten? Det kan jag inte få ihop även om den senare Carlsson-Holmér-Carlsson konstellationen knappast kan ter sig som om de haft annat i kikaren än att stoppa jakten på den verkligt skyldige.

        Vem hann tala med Lisbet innan hon utfrågades av Kommissarie Rimborn? I Jallais intervjuer med Frånstedt kan man skönja motiv till att kontrollera mordutredningen politiskt. När Palme efter att ha sett namnet på en med honom bekant amerikansk professors namn listad som sovjetagent förklarat mötet avslutat – ungefär som Gustaf V till Torgny Segerstedt i Dom över Död Man” ”Audiensen är slut” – då börjar det brännas. Om vissa i kretsen runt Palme verkligen var inflytelseagenter för den ena eller den andra sidan, eller skulle ha tett sig så i en gedigen utredning, kan man möjligen börja spekulera om varför politiker och maktlakejer i total avsaknad av etik ville sabotera mordutredningen.

        1. PJ.

          Jag har också funderat en del över Christina V, och den förhörssammanfattning som lyder:

          ” Wallin uppger att hon hade passerat förbi Sveavägen/Tunnelgatan när herr Palme blev skjuten. Hon hade sett tre personer som stått tillsammans. Hon hörde två skott och såg en man som sprang iväg utefter Tunnelgatan.”

          I förhöret 86 03 27 säger Christina V:

          F. Hade du lagt märke till de här personerna innan du hörde första skottet.

          V. Nej det har jag inte gjort”

          F. Och när du då hör det andra skottet, så är det en person som faller, eller har fallit omkull. Stämmer det?

          V. Mm.

          Även om frågan är konstigt ställd, så framgår det i tidigare delar av förhöret att hon inte kan säga om OP föll efter första eller andra skottet.

          Det bör ändå tolkas som hon menar att hon INTE sett dem stå tillsammans med gm innan mordet, och det finns inte heller tidsutrymme för det.
          Frågan är då om hon ändrat sig, eller blivit missförstådd i det första förhöret?

          Hon och hennes bror verkar ha varit några meter norr om korsningen vid skottögonblicket, men på den västra sidan, och hon säger också att de passerade över Sveavägen norr om övergångsstället. Det stämmer också väldigt väl med hennes brors uppskattning att de var 15 meter norr om Tunnelgatan.
          Då bör de ha kommit över Sveavägen i närheten av annonspelaren.

          Om Christina V sett ”tre personer stå tillsammans” måste man också väga in möjligheten att det kan ha varit tre andra personer; eftersom hon inte uttryckligen säger att det just var makarna Palme och gm hon sett.

          De enda vi känner till som gjort just detta är ju Anders B och hans kamrater. Det blir ju fyra, men om Anders B precis lämnat dem blir det ju tre kvar.
          Kan hon ha sett dem stå utanför Götabanken och konfererat strax innan de gick norrut?

          Lite svagt att de inte återkopplade till vad hon tydligen sagt i denna förhörssammanfattning.

          1. Jag håller med om vad du skriver men det är en intressant sak i slutet av förhöret den 27 mars och det är att Christina V säger sig minnas att de tre stod som en triangel vända mot varandra. Om hon har rätt kan det ju inte vara efter skotten.

          2. Jörgen,

            Du har rätt: sammanfogar man de två utsagorna tror hon sig ha sett tre personer stå tillsammans mellan skotten. Sedan finns andra oklarheter den 27 mars: huruvida hon bara ser två stående och en som fallit ihop. Förhören är så erbarmligt undermåliga – eller protokollen. Det första förhöret är ju på tok för knapphändigt eller bristfälligt nedtecknat men det är illa fall först och färskast.

            Med lite tänjande av ordalydelsen kan man också tänka sig att hon (i förbigående) sett de tre stå stilla men inte (precis) lagt märke till (något speciellt med) dem innan första skottet föll.

            I ett annat förhör säger hon nämligen om en man som borde vara Anders B: ”hon lade märke till mannen därför att han verkade oberörd över det som hade hänt.” Det är väl ett naturligt uttryckssätt, och kanske typiskt för henne, medan det hade varit besynnerligt om hon sagt att hon såg mannen därför att han verkade oberörd. Visst finns det en skillnad.

      2. Vi har tidigare på den här bloggen diskuterat en uppgift från kommissarie Gösta Söderström i ett föredrag han höll på ABF-huset i Stockholm i november 1987. Han sa där i förbifarten att det fanns en signalementsuppgift på brottsplatsen som gick ut på att mördaren var en äldre man.

        Söderström gjorde sig tidigt känd för att offentligt våga ta strid mot Holmérs spaningsledning när han ansåg att den gick ut med felaktiga uppgifter. Framför allt gällde det frågan om tiden för områdeslarmet till polisbilarna.

        När det gäller uppgiften om att någon beskrivit gärningsmannen som en äldre man finns det ingen annan känd dokumentation som går ut på detta. Men det har framgått att Söderströms anförande från hösten 1987 rent allmänt baserade sig på en rapport han skrev den 3 mars 1986, alltså bara några dagar efter mordet.

        När diskussionen om Söderströms föredrag och uppgiften om den äldre mannen kom upp på den här bloggen var det ingen av deltagarna i den som hade rapporten från 3 mars tillgänglig. Till sist hittade dock Adam F rapporten återgiven i Sven Anérs bok Polisspåret.

        För fullständighetens skull kan jag nu komplettera med att Gösta Söderströms son Henry hittat själva originalrapporten i sin fars efterlämnade papper. Den är, sånär som på några obetydliga detaljer, identisk med Anérs utskrift och Adam F:s avskrift ur Anérs bok.

        Tack för det, Henry!

        Och det visar sig alltså nu alldeles definitivt att signalementsuppgiften om gärningsmannen som en äldre man inte återfinns i Gösta Söderströms rapport från mars 1986 i den mån det funnits någon tvekan på den punkten. Jag publicerar en pdf-version av originaldokumentet här – bland annat också för att det ger tidsfärg att se texten utskriven på en gammaldags skrivmaskin, det lite ålderdomliga verktyg för att sammanställa rapporter som då fortfarande var standardutrustning för polisen.

        Det ska tilläggas att Gösta Söderström aldrig själv hävdade att gärningsmannen var en äldre man. Vad diskussionen har gällt är hur väl hans minnesbild från hösten 1987 om vad som sagts på brottsplatsen var förankrad i dokumentation från dagarna i nära anslutning till tiden för mordet.

        1. Har Henry Söderström möjligen kommenterat Göstas beskrivning av skeendet som finns på Svenska Politiska Mord? Det har varit uppe till diskussion förut, men jag citerar det igen.

          ”En knapp minut senare meddelade Windén att han från ett vittne erhållit ett vagt signalement på en misstänkt gärningsman (yngre man, klädd i en blå täckjacka), vilket jag tillsåg att Windén utlarmade från vår bil 2520. Samtidigt anlände ambulansen och dess personal fortsatte en stund med upplivningsförsöken genom att bl a använda syrgas. I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement på en misstänkt gärningsman (äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar)”

          http://www.politiskamord.com/pindex.html

            1. Tack Gunnar – och Henry. Vet att jag läst det tidigare, men hade glömt det. Ska använda sökfunktionen hädanefter.

        2. Tack för det Gunnar och Henry! Har länge varit sugen på att se orginalet. Dock, det blev lite antiklimax eftersom det överhuvudtaget inte framgår några specifika signalement i detta PM. Varken på den 1:a eller 2:a gärningsmannen. Inför skranket utvecklar ju Gösta detta och menar t.o.m att det är ”Taxichaffören från Järfälla” som vittnat om det 2:a signalementet (äldre man, rock, keps med öronlappar). Frågan är då hur vi ska tolka detta. I källkritikens anda borde det tidiga PM:et vara värdefullt. Å andra sidan finns det inte några uppgifter om signalementen i denna skrift. Beror det på att Gösta inte kommer ihåg, eller beror det helt enkelt på att det inte fanns ett intresse att återge signalementen i detta papper? Jag håller det sista alternativet som det mest troliga.

        3. Gösta Söderström kallades som vittne i hovrätten, där han redogör för sina upplevelser på brottsplatsen. Att två signalementsuppgifter cirkulerat är uppenbart, men inte heller här nämner han något om ”äldre man”.
          ”Man med lång rock, mössa med öronlappar” säger han.
          Vad han sagt under ABF föredraget är ju inte lätt att veta om det inte finns några bandupptagningar tillgängliga.

          Att signalementsuppgifter måste komma från Anders D utgår jag ifrån, och det är ju också Göstas slutsats.

          13:20

          1. Man kan spekulera i om det trots allt inte går ut ett signalement som också innehåller äldre man. Frågan är dock om det är så tydligt. Jag spekulerar och håller det för högst troligt att äldre yppades i ljuset av det första signalementet. Äldre blev en tydlig distinktion mot det första signalementets yngre figur. Hur som, något för vidare forskning är vilka poliser det är som uppfattat att det sändes ut två olika signalement och det andra är förstås vad signalementen innehöll för uppgifter. I detta har man ju fortfarande inte bringat någon klarhet. Det är väldigt viktiga uppgifter så här i efterhand – oavsett vem man håller för gärningsman/gärningsmän. Anmärkningsvärt att Granskingskommissionen tagit så lätt på detta. Att de tog detta i förbifarten kan ju också helt enkelt bero på att det inte finns några uppgifter som går att verifiera. Slutligen, tyvärr tror jag att fenomenet är vanligt initialt i brottsutredningar när personer skjuts på öppen gata. När det senare blir ett spaningsmord, kryddat med att det är självaste statsministern som blev mördad, ja då går det troll. Hoppas dock fortfarande att det går att få reda i de tidiga signalementsuppgifterna. Flera öron har trots allt haft tillgång till signalementen.

          2. Jag hittade en intressant passage då jag lyssnade igenom hovrättsförhöret med Gösta Söderström.
            Han talar om ett vittne som visade vägen med orden ”dom sprang ditåt”
            Ett missförstånd av Gösta?
            Han har sagt detta vid minst ytterligare två tillfällen, dels vid ABF föredraget, men också då han medverkade i Siewert Öholms debattprogram från 1987.
            Vad är ursprunget till denna vittnesuppgift?
            Två personer säger sig ha pekat ut flyktvägen Jan-Åke S och Taxichauffören Hans J, men ingen av dem har någonsin talat om fler än en person som avvikit från platsen.
            Återstår då Skandiamannen som även han påstår att han har pekat ut flyktvägen, men han gick ju bara på hörsägen från Lisbeth, och har inte sett någon springande man.

            Är det inte rimligt att anta att det är hennes yttrande ”förresten har ”dom” skjutit mig också” som ligger till grund för att han kan ha lämnat den upplysningen till poliserna?
            Vill för egen del inte väcka den avsomnande Skandiamannen-debatten till liv igen, men det vore intressant att höra någon alternativ möjlighet.

            Har någon som kände Gösta kanske något att berätta?

            06:20

            1. Jörgen G
              Intressant reflektion. Även i ”Det förbjudna spåret” säger Gösta ”dom sprang däråt”
              https://www.youtube.com/watch?v=87LEs7LbhOQ (10.08 )
              (Är det inte lite militärisk stil också? 😉)
              Det finns ju ingen känd uppgift om att något annan vittne än SE nämnt flera gärningsmän. Han insisterar ju på att Lisbeth sa just ”dom”. Det finns många om och men här. Är det möjligt att Gösta S minns fel. Jag tror inte det – om det var en eller flera gärningsmän är något centralt.
              Sen är det också Söderströms och SE:s uppgift om en (ung) man i blå täckjacka som inte heller det nämns av något känt vittne – förutom Lisbeth – förrän Leif L får uppenbarelser några månader därefter.
              Man kan invända att SE inte nämner att han gett signalementet till någon polis på brottsplatsen innan han ger sig iväg, men vem kan det annars vara? Nån som hört SE nämna det möjligen och vidarebefordrat det till Windén, eller att SE nämnt det till Windén men inte minns det? I allt kaos kanske hans omedelbara tanke var att det bästa var att jaga efter poliserna och att tanken att hans signalement vidarebefordrades till poliserna på åsen kanske inte föll honom in.
              Om man nu ska tro att Gösta S minns rätt när han säger att han fått uppgiften om en ung man i täckjacka av Windén från ett vittne på brottsplatsen – och inte genom kontakt med poliserna på åsen som möjligen fått signalement på Lars J av Yvonne N/Ahmed Z, vem har Windén då fått uppgiften av om inte direkt eller indirekt från SE?
              En möjlighet är förstås ett för oss okänt vittne. Det kan man ju inte bortse från även om det kanske förefaller mindre troligt.

              1. Emma.
                Jag håller med.
                Skandiamannen har satt sin signatur på tillräckligt många ställen där att man ska kunna fastslå att han var på mordplatsen efter att den förmodade gärningsmannen sprungit upp för trapporna.
                Gösta verkar ha tydliga minnesbilder om hur han uttryckt sig. Vid fyra tillfällen har han nu berättat samma historia, och här också kryddad med en militärisk gest.
                När Skandiamannen själv berättar om hur han uttryckt sig säger han bara ”åt det hållet” inget ”han sprang ditåt”, men inte heller ”dom sprang ditåt”
                Tänkbart här är att han vill framställa det så neutralt som möjligt, om han inte minns exakt hur orden föll.
                Han är dock den ende som skulle kunna ha en rimlig anledning att använda ”dom”
                Det förefaller orimligt att taxichauffören Hans J eller Jan-Åke S skulle ha gjort detta.

                När det gäller den specifika signalementsuppgiften ”blå täckjacka” är jag också enig. Även denna kommer med största sannolikhet från Skandiamannen.
                Den enda alternativa möjligheten som jag kan komma på skulle i så fall vara att Ahmed Z genom ett missförstånd lämnat signalementet på Lars J när han kom till mordplatsen, men detta alternativ känns mycket långsökt.

            2. Jörgen G :

              Mycket lustigt att du också har reagerat över det där när Gösta Söderström på Siewert Öholms SVT-program Fokus från November 1987 berättar den där historian om ”dom sprang ditåt”. Jag undrade också direkt när jag hörde det där om dels vilka två personer det handlar om som skulle ha sprungit i så fall och vilket vittne som det uttrycket skulle vara baserat på. Men ja det kanske kan handla om LP själv på något vis? Det vore möjligen en enkel förklaring.

              Nu var det längesedan jag läste förhör med båda dessa personer så jag minns inte riktigt detaljerna här, men har inte dels limousinföraren Jan N någon passage i något av förhören där han pratar om vad som nästan i alla fall just låter som någon som springer efter mördaren, eller tar ungefär samma väg, men som troligen inte kan vara mördaren med tanke på tiden i sammanhanget (att det helt enkelt är något lite senare i tiden)?

              Därutöver…. Är det inte månne vittnet Charlotte Eva L som också har en, mycket kort del av ett av förhören, där hon också i det närmaste får det att låta som om det är någon som springer efter gärningsmannen?

              Och då menar jag givetvis inte i något av dom här fallen Lars J som ju kanske annars kan ses som om han sprang efter mördaren en viss tid efter skotten?

              Det är åtminstone två sådana lite småudda saker från de olika brottsplatsförhören som jag tycker mig minnas.

              1. Örjan.

                Ja, det är ganska anmärkningsvärt. Gösta vill verkligen förmedla att en mansperson sagt ”dom”.
                Att det var flera personer som pekat ut flyktvägen är också tydligt. Ingvar Windéns redogörelse.

                ”När 3230 kom till platsen omtalade några vittnen att gärningsmannen hade sprungit in mot Tunnelgatan i östlig riktning…”

                Den bild som Författaren till ”den osannolika mördaren” vill förmedla att mannen som pekade in i gränden var identisk med vittnet Jan-Åke S är alltså mycket förenklad.
                Han var bara en av dem, och av vilken anledning skulle han uttrycka sig i pluralis?
                Den ende som – av vad som är känt – har en rimlig anledning att göra detta är Stig E genom de andrahandsuppgifter han fått från LP.

                De två vittnen som antyder att ytterligare en person sprungit är precis de som du skrivit om.
                Ytterligare en GM eller en person som under en kortare tid upptog jakten på mördaren?
                Ingen av dem kan dock vara den person som sagt ”dom sprang ditåt”.

                1. Jörgen G :

                  Är du alltså absolut säker på att det måste ha varit en mansperson som sagt ”dom sprang ditåt” till Gösta S? Jag får helt enkelt ta och kolla på och lyssna på klippet igen från SVT Fokus November 1987.

                  Jo det var ju just att uttrycket ”dom sprang dit!” var något som uttrycktes i pluralis som fick mig att reagera på det. Man undrar ju dels vilket vittne eller vilka vittnen som skulle ha sagt just detta i pluralis till Gösta S, källan eller källorna för det (vilket ju åtminstone Gösta S själv bör ha haft ett visst minne av vilket vittne eller vilka vittnen det där var), och så undrar man ju dels också lite om vilka ”dom” skulle ha varit, inte minst den eller dom förutom Gärningsmannen då.

                  Rimligen borde nog Gösta S själv ha minnts vilken källa det var han pratade om som vittnet som sagt detta dock.

                  Men hur förklararar man det där märkliga pluraliset?

                  Kan det ens ha varit någon av de vittnena som kanske åtminstone lyckats hinna med att snappa upp en skymt av den verklige skytten själv så att säga direkt under skotten eller kort tid efteråt eller åtminstone de första delarna av dennes flykt INNAN GM passerar LJ i gränden? Varför skulle detta vittne X i så fall ha sagt detta i pluralis till Gösta S? Varför blanda ihop skytten med ytterligare minst en person i det där ”dom” OM personen som sa detta till Gösta S själv hade noterat att det bara var en Gärningsman och själv sett åtminstone delar av dennes flykt?

                  Man får väl ändå anta, med tanke på den stora majoriteten vittnesuppgifter här, väl?, att det bara fanns en GM där i realiteten. Eller?

                  Kanske rörde det sig om något möjligen förvirrat eller upprivet vittne som kanske LP själv från början då, som sagt detta från början, om två eventuella GM, som kanske trott att ett av vittnena var en GM förutom den verklige GM då?

                  Eller så rörde det sig kanske om någon källa (vittnesperson) som själv inte riktigt var medveten om den person som väl ändå verkar mest troligt att han sprang efter GM (nämligen LJ då) om denna person (LJ då) också var en GM eller inte? Alltså om någon som sett GM och LJ springa iväg mot trappan efter varandra då, men inte riktigt själv kunde avgöra vem av dom som var skytten? Alltså som jag skrivit ovan någon som kanske inte såg skyttens flykt ens förrän efter denne redan passerat LJ i gränden? Eller åtminstone bra nära passerat LJ i gränden? Någon som då själv inte såg mycket av tiden precis vid själva skotten alltså, och kanske inte heller så mycket direkt efteråt heller av skytten?

                  Alltså att personen som sa detta (dom sprang ditåt) till Gösta S kanske inte riktigt var helt medveten om denna andra person (LJ då) var en GM eller inte, men som då åtminstone sett honom själv (LJ då) men som kanske däremot bara hört om den verklige skytten men i själva verket själv aldrig sett honom så noga själv (förutom kanske bara precis slutet av dennes flykt innan trappan)?

                  Vad gäller Jan N så har jag för mig, men det var längesedan jag läste just dom förhören, att han pratar om någon som sprang efter GM in i Tunnelgatan en stund därefter men då klädd i en skinnjacka eller liknande? Det lär ju inte kunna vara LJ det där heller (då signalementet inte passar på LJ), men jag har för mig att det även finns någon ytterligare detalj i förhöret där också som gör att det inte skulle kunna ha varit mördaren heller som han såg (någon tidsaspekt möjligen)? Det kan ju vara så att Jan N har fått saker om bakfoten också. Eller jag som minns lite fel här då det var längesedan för min del med just förhören med honom.

                  Och vad gäller Charlotte Eva L så är det bara någon enstaka mening som sägs av henne i förbifarten i ett sammanhang som i sig verkar rätt rörigt (småförvirrat uttryckt i förhöret kanske?) och det är inte ens så klart att det i det fallet ens handlar om någon som verkligen skulle springa HELA vägen in i Tunnelgatan-gränden efter GM. Utan låter mer som någon annan från brottsplatsen möjligen som kanske började röra sig lite åt just det hållet, alltså mer inåt mot Tunnelgatan-gränden, möjligen lite avskilt och på lite avstånd från dom andra vittnena runt det nerfallna LOP-paret då, men det framkommer om jag minns rätt ingenting om hur långt inåt mot Tunnelgatan-gränden och det är i stort sett inga detaljer alls där. Det är bara något väldigt kort som sägs i förbifarten i förhöret.

                2. Jörgen G :

                  Tillägg…

                  Ja nu när jag kollat på klippet med Gösta S från SVT Fokus 1987 så råder det ju ingen tvekan hur man bör tolka vad han säger där. Det rör sig tveklöst om en mansperson som skulle ha sagt ”dom sprang ditåt”. Gösta S upprepar till och med två gånger om att det rör sig om en mansperson som sagt så.

                  För att göra det hela lite simplare än mitt föregående långa inlägg…

                  Antingen Gösta S eller Ingvar Windén eller båda två bör ju nog kunna ha kommit ihåg dessutom (i bästa fall åtminstone) vem denne mansperson var så någon skulle kanske kunna rota i det där med Göstas anhöriga eller med Windéns eller bådas?

                  Jag tänkte nog även försöka komma med en noggrann citering av vad Gösta S faktiskt säger i programmet där om händelserna åtminstone fram tills att väl den första piketbussen kommer dit.
                  Rimligen bör väl folk som är bra på att räkna tiderna här dessutom kunna ha ett humm om vad man även kan tänkas tala om för tid, på ett väldigt stort ungefär då, som frasen ”dom sprang ditåt” kanske kan ha sagts till Gösta S? För då har man ju en eventuell möjlig tid också som detta kan ha sagts till honom. Kanske gör jag en för stor sak av det där ”pluraliset” dock. Men jag kunde inte låta bli att undra om det.

                3. Jörgen G :

                  Jag fick visst aldrig något svar på det där om mitt spekulerande om omständigheterna ikring det där att en mansperson, enligt Gösta S, och vad det låter på vad Gösta säger i klippet från SVT Forum November 1987 redan INNAN det att den första piketbussen kommer till brottsplatsen, skulle ha sagt till honom att ”dom sprang ditåt!”.

                  Men om jag ska försöka förtydliga min klart spekulativa och lite på en höft framkastade hypotes så tänkte jag själv faktiskt inte så mycket på bara LP i sammanhanget här (som kanske pratat om två möjliga GMs) utan jag tänkte snarare på motivet bakom att den där manpersonen själv skulle ha pratat om ”dom” till Gösta S. Alltså varför denne mansperson ens skulle kunna ha fått för sig att prata om ett pluralis ”dom” till Gösta S.

                  Kan det vara så enkelt att denne mansperson i så fall helt enkelt inte själv kunde avgöra riktigt säkert vem som var den egentliga skytten av GM och LJ (och ja jag menar verkligen LJ här och INTE AB)? Och då möjligen för att just denne mansperson själv aldrig riktigt sett så noga just tillfället innan eller samtidigt som skotten brann av utan kanske själv först började se lite mera av skeendet först när den verklige GM redan hade börjat lämna brottsplatsen in i Tunnelgatan-gränden på väg mot trappan? Att det helt enkelt vid ett så pass sent tillfälle inte blir så lätt kanske att avgöra om det var GM eller LJ som var skytten så att säga, om inte det mansperson-vittnet själv sett så himla mycket av skeendet under skotten? Kan med andra ord också LJ ha blivit utpekad som en möjlig GM av någon (och inte enbart AB då)? Vad hade LJ för signalement, blå täckjacka han också eller? 😉

                  Vilka manspersonvittnen eller vilket manspersonvittne skulle denna beskrivning/spekulation/hypotes på ett ungefär i alla fall i så fall kunna passa bäst in på av samtliga vittnen och deras vittnesmål som åtminstone vi känner till runt brottsplatsen? Skulle det passa in på en eller flera av mansperson-vittnena vid brottsplatsen eller ingen av dom? Skulle det passa in på Jan-Åke S eller på Jan N eller kanske på SE själv, eller på någon annan eller på ingen av dom?

                  OM det rör sig om någon annan än SE som skulle ha sagt det där ”dom sprang ditåt” till Gösta S dock så vore kanske inte just den informationen särskilt sensationell alls, men om det däremot vore just SE (och ingen annan) som sagt detta till Gösta S så vore det ju så klart en mycket sensationell uppgift däremot. För då skulle man ju i så fall ha Gösta S ord på att SE fanns vid brottsplatsen åtminstone vid en tidspunkt precis innan att den första piketbussen kommer dit. Därav också att jag skrev här att någon med kontakterna och möjligheterna kanske borde kolla med Gösta S/Henry S eller med Windén eller folk i deras kretsar så att säga?

                  Dock är detta ju baserat på väldigt hejvilda spekulationer från min sida. Enbart just det där ”pluraliset” som jag undrade över från början. Det kan också behövas påpekas att Gösta själv i samma SVT Fokus klipp från November 1987 så fort han där kommer in på att börja prata om den första piketbussen som dyker upp till platsen då ISTÄLLET pratar om att han beordrat polispersonalen från den piketbussen att springa efter eller leta efter något som snarare mer låter som EN gärningsman och inte ett pluralis där. Det går alltså från ett ”dom” till snarare ett ”den” där vad det låter på det inslaget. Men det larmades väl ut minst två olika grundläggande officiella signalement redan under mordnatten, via larmen osv?

                  OM Gunnar vill får han väldigt gärna själv lämna någon åsikt eller tanke om just detta ämnet, ”dom sprang ditåt” alltså. 😉

                  I

                4. Jörgen G :

                  Nu grävde jag lite vidare efter det där om ”dom sprang ditåt” och hittade det här på sidan Svenska Politiska Mord. Jag citerar rakt av här :

                  ”Jan-Åke [S] sitter också i en bil på Sveavägen och iakttar skeendet. Omedelbart därefter parkerar han bilen strax norr om Tunnelgatans mynning, kliver ur och går fram till ett vittne i en blå täckjacka (Anders [B]) och ber honom kvarstanna på platsen, då han förstått att denne måste ha gjort väsentliga iakttagelser av själva mordet. Omkring tre minuter efter händelsen, säger [S] i förhöret, anlände den första polisbilen och fortsätter: ”Så fort denna polisbil, som hade stannat på gångbanan, stoppat så hade [S] talat om för poliserna åt vilket håll gärningsmännen sprungit.”

                  Observera pluraliset ”Gärningsmännen” där på slutet. ”Dom sprang ditåt?”.
                  Men jag har även hittat mer på samma sida.

                  ”Vi var de första poliserna som med vår bil 2520 anlände till brottsplatsen, men piketbussen 3230 anlände strax efteråt. Jag observerade en mindre folksamling på en 10-12 personer runt en svårt blödande man och de uppehöll sig på Sveavägens östra gångbana vid Tunnelgatan. Den blödande mannen låg på rygg i en stor blodpöl, ögonen var vidöppna och stirrande, och ett blodflöde rann stötvis ut från hans mun. Två personer utförde enligt min bedömning fruktlösa upplivningsförsök bestående av hjärtkompression och konstgjord andning. Ett vittne pekade Tunnelgatan österut, samtidigt som han ropade: ‘Dom sprang ditåt!’

                  Jag beordrade piketgruppens befäl Kjell Östling att med sin personal omedelbart uppta förföljande efter springande och misstänkta personer, vilket utfördes utan dröjsmål. En hysterisk kvinna, som jag antog hade varit i sällskap med den svårt blödande mannen, sprang omkring och vädjade förtvivlat om hjälp. Jag gjorde flera misslyckade försök att kontakta henne för att få ett signalement på gärningsmannen. Jag lämnade henne därför tillfälligt och anropade istället polisens sambandscentral (SBC) och informerade, att 2520 fanns på plats…att en man blivit skjuten… att piketpersonal från 3230 upptagit förföljande efter misstänkta personer som sprungit Tunnelgatan österut mot Malmskillnadsgatan. Jag beräknar att denna min radiokontakt tog en minut efter vår ankomst till brottsplatsen.

                  En knapp minut senare meddelade Windén att han från ett vittne erhållit ett vagt signalement på en misstänkt gärningsman (yngre man, klädd i en blå täckjacka), vilket jag tillsåg att Windén utlarmade från vår bil 2520. Samtidigt anlände ambulansen och dess personal fortsatte en stund med upplivningsförsöken genom att bl a använda syrgas.

                  I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement på en misstänkt gärningsman (äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar), och jag vet ej vem som meddelade detta.”

                  Här låter det inte bara som det var någon mansperson-vittne som sagt ”dom sprang ditåt” utan även som om Gösta S beordat piketpoliserna att därefter uppta förföljandet efter springande och misstänkta personer (också i pluralis vilket det däremot inte låter som fallet i klippet från SVT Forum November 1987).

                  Gösta S tider kan man ju möjligen bortser ifrån.

                  Men baserat på det här så undrar jag allt om det inte var så enkelt att flera stycken personer (möjligen inkl ett par av poliserna) här vid brottsplatsen från början kanske inte var helt på det klara med om det bara var en GM eller två, eller vem av dom som det i så fall var som var GM, och vidare om det möjligen också var som så att den ena av dom in i Tunnelgatan möjligen misstänka springande männen, dels var den verklige GM och dels även LJ?

                  1. Det var ovanstående kommentar som Örjan skrivit och som han inte visste var den blivit av. Svaret visade sig vara att den av någon anledning sorterats som skräp av WordPress. Jag brukar kolla sådant samtidigt som jag modererar inkomna kommentarer. Men det händer att jag är ouppmärksam.

                    1. Gunnar Wall :

                      Nej jag tror dessvärre inte riktigt att det var ovanstående kommentar som jag tänkte på när jag skrev att jag inte visste var den hade blivit av.

                      Den kommentar som jag tänkte på som jag trodde att jag hade skickat/postat men som jag inte kunde hitta igen efter att jag trodde att jag skickat iväg det bland kommentarsspåren handlade inte på något vis om ämnet ”dom sprang ditåt” eller Gösta S.

                      Det handlade snarare om ett väldigt långt (det nog längsta jag skrivit) svar till Jörgen G om det han tidigare hade skrivit som svar till mig, som snarare gällde saker som övervakningskameror på baksidan av Skandiahuset, monitorer i receptionen, om TPs ”bakdörrs-teori” och andra bakdörrsteorier med Skandiahuset, om vad dom olika väktarna sett eller inte sett i övervakningsmonitorerna, lite skillnader mellan dom olika väktarna och vad vi vet om dom gällande tider pass osv och ganska mycket detaljinfo från förhöret med väktaren HO, och hur man ofta avvisat information som någon dragit fram som kanske skulle kunna peka bort från SE.

                      Det jag skrev var så otroligt mycket text i just det meddelandet/kommentaren som jag tänker på dock, att jag inte riktigt vet om jag klarar komma ihåg och skriva riktigt allt det där från scratch igen.

                      I allra värsta fall kanske det var så illa att jag själv råkat trycka på fel knapp när jag trodde att jag väl postade/skickade det meddelandet/kommentaren. I allra värsta fall kanske jag själv tryckte radera eller liknande istället för ”skicka kommentar”: Försvunnit så att jag inte själv verkar kunna hitta det igen verkar det i alla fall ha gjort.

                  2. Örjan.

                    Det är så vitt jag förstår Henry Söderström som ligger bakom denna sida, och jag är väldigt frågande till varför han skriver att Jan-Åke S sagt gärningsmännen”
                    Han citerar för övrigt Jan-Åke S korrekt från förhöret, men i förhöret står det ”gärningsmannen”

                    Henry har förmodligen läst, eller råkat skriva fel.

                    När det gäller SE är det svårt att genom förhören få grepp över om han uttryckt sig i singularis eller pluralis, eller på något mer neutralt sätt.

                    Han säger genomgående att han pekat och sagt ”åt det hållet”

                    Återkommer ev med fler kommentarer till dina inlägg så småningom, men just nu har jag lite begränsat med tid.

                    1. Jörgen G :

                      Javisst. Jag är med dig även där. Visst är det lite konstigt att det faktiskt står ”gärningsmännen” i pluralis på Henry S-sidan Svenska Politiska Mord vad gäller Jan-Åke S uttalande.där. Det skuille ju i så fall betyda att det möjligen just var han som sagt ”dom sprang ditåt” i pluralis till Gösta S från början.

                      Särskilt då så klart om Jan-Åke S själv aldrig uttryckt sig i det där pluraliset till Gösta S från början eller i de iofs senare då förhören så blir det ju märkligt. Jo det kan vara så enkelt så att det kan vara ett litet slarvfel eller minnesfel av Henry S. när han satte ihop den sidan.

                      En annan möjligen liknande småkonstig sak som jag redan skrev om som jag också tyckte mig märka när jag jämförde vad som stod skrivet på den där sajten som nog Henry S håller i (och uttryckt där som ur Gösta S eget ”jag-perspektiv”) om hur Gösta S sagt och agerat gällande EN misstänkt bortspringande person (i singularis) eller FLERA misstänkta bortspringande personer (i pluralis) efter det att den första piketbussen kom till platsen, och sedan jämfört detta med vad Gösta S däremot själv säger om ungefär samma sak (vad han säger och gör från och med att den första piketbussen kommer till platsen) i klippet från SVT Forum November 1987 verkar också lite konstigt.

                      På sajten Svenska Politiska Mord som sagt så låter det som om Gösta S efter det där tillropet ”dom sprang ditåt” har meddelat såväl piketbusspersonalen som även polisens sambandscentral (SBC) om att man ska ta upp jakten på misstänkta bortspringande personer (i pluralis) men det Gösta S faktiskt själv säger däremot på SVT Fokus November 1987 (som du själv väl har länkat?) verkar väl (om jag minns rätt nu) snarare vara att där pratar han snarare om det hela mera i singularis då snarare? Alltså vad han säger om hur han beordrar piketbussens personal att göra och där det då snarare låter som att han beordrat dom att ta upp jakten på den misstänkte bortspringande personen/gärningsmannen (i singularis)?

                      Är det rätt tolkat av mig? Och om det är rätt tolkat av mig så verkar inte även det lite småkonstigt i så fall? Han pratar om en mansperson som sagt ”dom sprang ditåt” på båda ställena (både i SVT Fokus och på Henrys S sajt) men på det ena stället är denna andra del av vad han själv beskriver (bortspringande person eller bortspringande personer) gällande hans agerande jämtemot piketbusspersonalen uttryckt mera i singularis medan på det andra stället är det uttryckt mera i pluralis?

                      På ena stället (SVT Fokus) så ska dom ta upp jakten på den misstänkte bortspringande personen (mera i singularis) medan på Henry S sajt så handlade det om att ta upp jakten på bortspringande personer (i pluralis)?

                      Ok. Så det där med om SE varesig uttryckt sig i singularis eller pluralis eller på något mer neutralt sätt i förhören är alltså svårt att riktigt säkert avgöra? Men hur många andra (givetvis högst spekulativa) idéer från min sida gällande typen av mansperson-vittne som kanske kan ha sagt något som ”dom sprang ditåt” till Gösta S skulle kunna passa in på just SE?

                      Har SE :

                      1) Själv inte så tydligt sett någon skytt varesig innan eller vid själva skottillfället och kanske knappt ens sett skytten tiden direkt därefter heller?

                      2) Har han först sett inåt Tunnelgatan-gränden när GM redan passerat LJ därinne eller nära nog passerat LJ och är på väg bort mot trappan och kanske då LJ själv efter det också har börjat titta fram och synas? Eller är det (vilket känns som en vildare hypotes) en tredje person som har sprungit in lite grann inemot Tunnelgatan-gränden (en tredje person förutom GM och LJ som det väl närmast enbart skulle kunna finnas något stöd i med vittnet Jan N)?

                      3) Har han med tanke på sådana omständigheter inte riktigt kunnat avgöra själv säkert om det antingen var GM eller LJ som var skytten eller båda? Eller mera långsökt denne tredje person? Ingen av dom AB dock.

                      4) Är det månne även därför som han eventuellt just utpekar LJ som en möjlig mördare?
                      Inte med så onda avsikter utan snarare just för att han själv antingen bara sett LJ därinne eller annars sett både GM och LJ men inte vetat själv riktigt säkert vem av dom som var skytten i och med det jag redan skrev under punkten 1)? Och kanske inte ens säkert kunnat avgöra själv heller om det var en eller två GMs?

                      Dessa frågor. På ett ungefär i alla fall, är ju sådana jag själv ställde mig nästan på direkten angående vilket manspersonvittne det nu än må vara som kanske sagt ”dom sprang ditåt” till Gösta S. Någon som möjligen inte sett hela skeendet från första början själv då utan kanske först sett GM och LJ på väg emot trappan båda två typ? Eller mera långsökt kanske den där ytterst hypotetiska tredje personen också?

                      Därutöver står ju även på Henry S sajten dels att Windén larmat ut signalementet ”yngre man, klädd i en blå täckjacka” (vilken kanske enligt min gissning här är LJ?) och dels har ett senare helt annat signalement också larmats ut utan att det riktigt framkommer vem som larmat ut det eller varifrån infon kom från om ”äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar”, vilket däremot möjligen (lite beroende på hur SE faktiskt var klädd den här specifika kvällen) kanske inte vore helt fördelaktigt för hans egen del.

                      Jag kom iofs på att även om det inte vore SE som skulle ha sagt ”dom sprang ditåt” så är nog frågan om kanske inte fullt lika stort avgörande intresse i så fall (om det inte vore SE som sagt då) så är det kanske ändå av visst intresse i och med att man ju ändå undrar inte bara vem som skulle ha sagt så, och hur det kom sig att manspersonen ifråga sagt så, utan även vilka ”dom” det i så fall rörde sig om förutom GM. Var det LJ eller en för oss möjligen mysko och tämligen obekräftad tredje person också?

                      Men sen kastar jag in brasklappan också att KANSKE antingen Gösta S eller Henry S eller båda kanske kan ha uppgivit åtminstone någon eller några detaljer här lite fel också? Vilket som sagt den där skillanden mellan SVT Forum 1987 och sajten Svenska Politiska Mord kanske antyder? ”Dom sprang ditåt” frasen verkar ha återkommit på flera ställen, men däremot i vissa fall verkar det också finnas skillnader i beskrivningen vad Gösta S därefter gjorde av den informationen?

                5. Jörgen G men jag riktar mig nog även till Gunnar Wall himself här också.

                  Kanske är detta ovidkommande men jag tror mig ha gjort en liten observation här (möjligen i alla fall) som jag tror att jag antydde redan i föregående postning. Men det kanske kan vara värt att påpeka det specifikt en gång till

                  Det gäller det där pluraliset ”dom sprang ditåt” eller snarare hur Gösta S själv, vid olika tillfällen genom åren möjligen (???), tycks ha beskrivit vad han därefter gjorde med den informationen.

                  I klippet från SVT Fokus November 1987 så låter det som han menar att ungefär så fort piketbussen anlände så beordrade han piketpoliserna att ta upp jakten på den misstänkte bortflyende gärningsmannen (mera i singular vad det verkar där) medan däremot vad som står på sajten Svenska Politiska Mord mera låter som det både till piketpoliserna och till polisens sambandscentral (SBC) informerades om misstänkta springande gärningsmän (mera i pluralis).

                  Är detta en feltolkning från min sida, eller är det en ren slump att det verkar så men som inte betyder någonting, eller har möjligen Gösta S själv berättat något olika historier vid olika tillfällen om detta med pluralis och singularis?

                  ”Dom sprang ditåt” verkar han i alla fall ha sagt på flera ställen, vid flera tillfällen, men däremot tycker jag mig redan ha märkt en skillnad här vad gäller hans beskrivning av vad som därefter hände när den första piketbussen anlände till platsen?

        4. Beskrivningen av mannen som pekade i östlig riktning mot Tunnelgatan och skrek påminner en hel del om hur Skandiamannen beskrev sitt agerande på brottsplatsen. Eller skulle det kunna vara något annat vittne som gör detta?

          Finns det förresten något som tyder på att mannen som larmade Gösta Söderström har blivit identifierad? Det förekommer ju inte såvitt jag vet någon redogörelse från detta potentiella vittne i de förhör som blivit tillgängliga från rättegångarna. Men kan denna person ändå blivit identifierad och förhörd utan att det tagits upp vid rättegångarna?

          Om personen inte blivit identifierad så läggs han väl till i listan på potentiella vittnen som inte identifierats. Tillsammans med ”Mannen i beige” (om det nu fanns en sådan), personen i skyltfönstret till restaurangen (eller var det butiken) som Nicola F säger sig ha sett, de fyra asiatiska flickorna i Jan N:s bil. Finns kanske ytterligare icke identifierade vittnen utöver dessa.

          1. Om mannen som stoppade Gösta Söderström kan man läsa på Gösta son Henrys hemsida Svenska Politiska Mord. Det går inte att länka direkt till undersidan men däremot till den avdelning som handlar om Palmemordet. Sedan går man vidare till Vittnen och polispatruller och därefter till Vittnesuppgifter. Där finns ett avsnitt om den personen, kallad ”Andersson”. För att det ska vara lite smidigare för denna bloggs läsare återger jag det nedan:

            Taxichauffören ”Andersson” är en mäkta besynnerlig figur i det här sammanhanget. Gösta Söderström har uppgivit att när han och Windén patrullerade med sin tjänstebil på Kungsgatan blev de i närheten av Kungstornen stoppade av en upprörd man som omtalade att skottlossning ägt rum på Sveavägen vid Tunnelgatan. Deras minnesbild är att det var en civil person, i 40-årsåldern, över medellängd, barhuvad och klädd i en brun överrock.

            Söderström tog aldrig namnet på vederbörande, utan körde omedelbart till brottsplatsen. I Juristkommissionens beskrivning av händelsen kan man läsa att ”de hejdades av en taxichaufför som uppgav att han hört på taxiradion att det var skottlossning på Tunnelgatan. ” (SOU 1987:14, s 41) Enligt Söderström innehåller detta två sakfel; mannen ifråga sa inget om någon taxiradio och det framgick inte på något sätt att han skulle vara taxichaufför.

            Redan den 12 mars fick Söderström av polisintendenten Curt Nilsson reda på att spaningsledningen hade förhört denne man. Det skulle ha varit en taxichaufför som från sin bil hört larmet till basstationen, Järfälla Taxi. (Skrivelse av Gösta Söderström angående bl a tidpunkten för polislarmet, vintern -89) Efter att denne ”Andersson” såg en polisbil komma körande lämnade han sin position utanför restaurangen Good Old Day för att ta kontakt med besättningen i den polisbil som han sett komma körande uppför Kungsgatan. (Skrivelse av Sven Anér till justitieminister Laila Freivalds, 1988-10-05)

            Söderström blev då nyfiken på om det var ”Andersson” de mötte på Kungsgatan. Han lyckades få ta del av det aktuella förhörsprotokollet, men polisens talesman Ingvar Eriksson, höll i papperet på så vis att mannens namn inte skulle röjas. Söderström uppsnappade heller inget om registeringsnummer, taxinummer eller liknande.

            Författaren Sven Anér har ägnat gåtan ”Andersson” en närmare studie och bl a talat med anställda på Järfälla Taxi, vilka för honom ”enstämmigt” uppgivit att någon annan chaufför från Järfälla Taxi än Anders Delsborn inte befann sig i Stockholm city vid detta tillfälle. Någon ”Andersson” kände man ej heller till. Det borde väl annars ha varit en enkel sak för polisen att sammanföra denne ”Andersson” med dels Söderström och Windén och dels med folk från Järfälla Taxi, men någon sådan konfrontation har ännu ej ägt rum, i alla fall inte med Söderström.

            Identiteten på taxichauffören avslöjades först den 25 april 1989, då Hans Holmér vittnade i Göteborgs tingsrätt under tryckfrihetsmålet mot tidningen Proletären. Nu omtalades det att mannen ifråga, som vid mordtidpunkten var i 25-årsåldern, ej längre var taxichaufför, utan polisaspirant tjänstgörande i Jakobsbergs polisdistrikt. (Skrivelse av Gösta Söderström angående bl a tidpunkten för polislarmet, vintern -89) Även nu visade det sig att han var okänd av personal vid Järfälla Taxi. (Poutiainen, s 108)

            Mannens ålder stämde inte heller med Söderströms och Windéns minnesbild. Vidare kan man fråga sig om ”Anderssons” hemliga vittnesmål kan åberopas som bevis för de officiella tidernas riktighet. ”Andersson” påstås ha lyssnat på Anders Delsborns samtal till basstationen – ett samtal som torde ha avslutats strax före 23.23. Det förefaller osannolikt att han därefter ska ha hunnit med att informera Söderström/Windén innan de ett fåtal sekunder senare, på väg till brottsplatsen, hörde ett områdesanropet som officiellt gick ut kl 23.23. Det går inte ihop. Frågan är alltså fortfarande outredd.

            Så långt Henry Söderström. Jag kan tillägga att jag var på plats i Göteborg och lyssnade på Proletärenrättegången. Med hjälp av Holmérs uppgifter om mannen som stoppade Gösta Söderström lyckades jag spåra mannen samma dag och talade kort med honom i telefon. Han bekräftade att han stoppat Söderströms polisbil men var annars ganska fåordig. Jag har tyvärr inte uppgifterna om samtalet tillgängliga just nu.

            Henry Söderström reser en del invändningar mot Anderssons berättelse. Vad som får anses vara klart är i alla fall att någon stoppade Söderströms bil på Kungsgatan. Kan det ha varit någon annan person än dennen Andersson? Jag vet inte vad Holmér skulle kunna ha haft för skäl att i rätten lansera någon sådan person. Men som vanligt när det gäller händelseförloppet kring Sveavägen finns det utrymme för spekulationer.

            Det finns i alla fall åtskilliga vittnen som lämnat uppgifter till polisen men som inte förekommer i förundersökningsprotokollet till Palmemålet. Till exempel lyser de många walkie-talkievittnena med sin frånvaro.

            Det där är i princip inget konstigt. Förundersökningsprotokoll sammanställs i samband med att en åklagare väcker åtal och ska innehålla det material ur polisutredningen som är relevant för åtalet. Det övriga materialet utgör ”slasken”. Det ska också vara tillgängligt för den misstänktes advokat. Se till exempel denna sammanställning från polisen.

            I Palmemålet var slasken dock gigantiskt stor, så stor att den var fullständigt omöjlig att gå igenom för Petterssons försvarare. Och eftersom Pettersson friades upphörde den att vara en slask och ingick i den fortsatta utredningen, den som pågår än i dag.

            Vad som för mig är klart är i vilket fall att förundersökningsprotokollet i målet mot Pettersson lider av stora brister. Det skulle ha innehållit också sådant som talade till Petterssons fördel. Till detta hör förstås uppgifter som pekade på att paret Palme utsattes för organiserad övervakning – något som var oförenligt med åtalet mot Pettersson.

            Men allt sådant trollades bort som om sådana uppgifter inte fanns i utredningsmaterialet. Och i rätten låtsades åklagarna som om det inte fanns några vittnesmål av det slaget som kunde tas på minsta allvar. Man kan fråga sig hur de kunde göra det. Svaret ligger av allt att döma i att de var tvungna om de ville få en fällande dom. Fanns det ett rimligt tvivel på Petterssons skuld kunde han inte fällas enligt svensk lag. Och de uppgifter som fanns om organiserad övervakning skulle räcka ganska långt för att ett sådant rimligt tvivel skulle finnas.

            Dessutom fanns det ju material i utredningen som pekade på andra tänkbara gärningsmän som inte kunde avföras. Inte heller sådana uppgifter var uppe under rättegången utöver att Petterssons försvarare gjorde några ganska lama antydningar i den riktningen.

            1. Tack för utförligt svar. Minns du om mannen som du pratade med sa att han körde för Järfälla Taxi? Något som hade kunnat skingra mystiken kring just honom är om man av misstag satt att han körde för Järfälla Taxi när det i själva verket var ett annat taxibolag han körde för. Tänker om de som hållit i denna del råkat blanda ihop Delsborns taxibolagstillhörighet med denna mannens, det är ju en hel del annat som klantats till i utredningen.

              Tack för klargörandet om slasken. Hade varit högst intressant att veta om det faktiskt fanns ett vittne i den butiken (eller var det restaurangen?) som Nicola F pratade om och om det vittnet varit hört. Det vittnet hade också potentiellt kunnat bringa klarhet i om det stod någon vid reklampelaren och om makarna Palme och mördaren gjorde sällskap/förde något samtal.

                1. Ja, återkom gärna om du hittar något mer kring det.

                  Om han körde extra så skulle det kunna vara förklaringen till att Järfälla taxi hävdade att de inte hade några bilar i området. Jag vet inte exakt hur taxibranschen fungerar men det skulle kunna vara så att man bara har koll på sina egna bilar alternativt att de med ”att de inte hade några bilar i området” syftar på att de inte hade några egna bilar i området. Eller båda. 🙂

              1. Johannes B.
                Mannen i skyltfönstret kan utgöra en intressant positionsbestämning för mötet mellan Palme och Nicola.
                Det finns också en del som tyder på att det kan ha varit någon i fönstret. Skandiavöktarna berättar att ägaren ”Lennart” brukade jobba sena fredagskvällar, och vid dessa tillfällen använde han sig av en grön dörr som ledde in till butiken La Carteries lager, och inte ut mot gatan.
                För att komma till dörren måste han först bli insläppta i garaget av väktare.
                Om någon gjort detta framgår inte i förhör, men det skulle möjligen väktaren Annette K kunna gjort. Hennes förhör är inte släppt, och mig veterligen finns inte heller något förhör med personen som eventuellt skulle kunna befunnit sig i butikens skyltfönster.
                Det är också denna dörr det talats så mycket om. Den stod öppen och stängdes 23.22 av ronderande väktare.
                Då hade den stått öppen en timme.

                Det enda intressanta jag kan se med detta, är att det skulle kunna ge stöd för att Nicola faktiskt mötte makarna Palme just där han sagt.
                Mötet borde ha ägt rum utanför tobaksbutiken som låg mellan Skandias huvudentré och La Carterie.

                Detta är vad jag kan tillföra i saken.

                1. Intressant, att han omnämns ”Lennart” gör att han borde vara känd och potentiellt hörd – om det nu var honom som Nicola F såg.

                  Jag tänker att han utöver eventuell positionsbestämmelse av mötet skulle kunna/ha kunnat kasta upplysningar kring om det hände något vid annonspelaren som Gunnar argumenterar för. Kanske något för Gunnar att titta närmare på i en eventuell kommande bok?

                    1. Johannes B, Jörgen G och Gunnar Wall

                      Eftersom Jan Olsson och Ulf Åsgård ”som studerat 15-20 000 skriftliga dokument” (GMP s. 20) i utredningen, säger:

                      ”Det har tidigare påpekats att det fortsatta förloppet under promenaden fram till mordplatsen är ofullstandigt känt och delvis fyllt av motsägelsesfulla uppgifter. Vittnet Nicola F, som säger sig ha mött Palme vid La Carterie butiken,..” (GMP s. 97)

                      finns det ingen anledning att tro, Nicola F mötte Palme vid La Carterie butiken eller att någon såg Nicola F möta Palme vid La Carterie butiken. Det är bara något Nicola F ”säger sig” ha gjort.

                      möte ägde rum närmare hörnan, vid Dekorima butiken.

                    2. Anders W
                      Kan du beskriva hur du kommit fram till slutsatsen att mötet ägde rum vid Dekorima?

                    3. Emma

                      Han säger han såg Anders B gående alldeles bakom paret Palme. Anders B gick bakom paret Palme ”från banklokalen fram till dess att händelsen inträffade” (FUP 110) Banklokalens entré var belägen cirka 25 meter norr om mordplatsen. Slutsats: mötet ägde rum mellan banklokalen och mordplatsen, vid Dekorima butiken.

                      (Kommentar: Ska förstås vara svar till https://gunnarwall.wordpress.com/2019/06/03/fortsatt-debatt-om-skandiamannen-fran-och-med-3-juni-2019/#comment-13354 /GW. Se gärna till att ni länkar till rätt kommentar när ni svarar.)

                    4. Men då bortser du, Anders W, helt från Nicolas egna uppgifter, bland annat från det han uppger vid vallningen på Sveavägen där han säger att han själv hunnit gå till Sveavägen 56 när han hör skottlossningen. Om han mötte paret Palme vid Dekorimabutiken skulle han ju själv i stort sett ha befunnit sig på mordplatsen när mördaren sköt.

                      Exakt var Nicola mötte paret Palme och exakt var han befann sig när han hörde skottlossningen har förstås debatteras en hel del, vilket är naturligt eftersom svaret påverkar våra föreställningar om händelseförloppet kring mordet samtidigt som tillgängliga uppgifter om saken spretar lite olyckligt. Men vad jag har svårt att förstå är hur du kan ha kommit till en så kategorisk slutsats som du gör.

                    5. Ja jag bortser från Nicolas uppgifter, eftersom Jan Olsson och Ulf Åsgård säger, Nicola ”säger sig ha mött Palme vid La Carterie butiken” (GMP s. 97) därför tror jag också Nicola säger sig ”hunnit gå till Sveavägen 56 när han hör skottlossningen”

                      Den kategoriska slutsatsen kommer av följande:

                      Nicola och Anders säger: Anders B var på trottoarkant (FUP 112, 102)
                      Nicola och Anders säger: Anders B gick efter paret Palme (FUP 91, 104)
                      Nicola och Anders säger: Anders B var 5-10 meter bakom paret Palme (FUP 91, 110)
                      Nicola och Anders säger: Anders B går saktare än paret Palme (FUP 93, Tingsrätten)
                      Nicola och Anders säger: Anders B gömde sig i en port (FUP 92, 104)

                    6. Vad tror du om att skriva ett blogginlägg och fråga om någon har uppgifter om denne Lennart? Misstänker att han tappas bort här nere i kommentarerna om någon skulle ha mer information om honom än vad som står här.

                  1. Johannes B

                    Tyvärr låg detta skyltfönster ca 50 meter norr om just den annonspelare som är mest aktuell för ett tänkt mötesscenario, men Lennart kan förstås ha gjort intressanta iakttagelser ändå av både Palme och mannen som då gått bakom. Vi kan ju inte vara säkra på att den mannen var identisk med det vittne som befann sig närmast vid skottögonblicket.
                    Lennart eller någon annan av hans anställda kan ha uppehållit sig i fönstret, och det är ju intressant eftersom Nicola då har en specifik iakttagelse som han kan relatera mötet till.

    2. Strålande, Adam!

      Det finns även ett förhör med Gösta S från augusti 86, men din referens är förstås färskare:
      http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/gosta-soderstrom-blir-intervjuad.html

      Förhör med Kjell Ö från augusti 86 finns här:
      http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/polis-kjell-ostling-blir-intervjuad.html

      Och från Christian D från juli 86 finns här:
      http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/poliskommissarie-christian-dahlsgaard.html

    3. Adam F

      Tack för det. Har själv letat efter Gösta S PM från 3 mars 1986 utan framgång och så visade det sig nu att det finns i en bok från 88 som jag själv införskaffade då.

      ”Två signalement samt gärningsmannens flyktväg utlarmades till ODL,”

      I Göstas presentation i ABF-huset den 4 november 1987 utvecklade han signalementen, där det ena då är Anders D:s ”Äldre man, iklädd långrock och mössa med öronlappar”. Vittnesmålet är sensationellt då det sker direkt på brottsplatsen när den chockade Anders har en klar minnesbild. Om Anders med ”Äldre man” avsåg löpstilen, ”inte med en yngre mans vighet”, så pekar det ändå bara åt ett håll.

      Vittnesmålet finns då på Göstas son Henrys sajt Svenska Politiska Mord och det finns ingen anledning att misstro äktheten i det.

      När det gäller förslag på Sven Anérs böcker så rekommenderar jag ”cover-up: palmemordet” från 1999, särskilt kapitlet ”Vid mordplatsen”, som precis som kapitelnamnet säger innehåller brottsplatsfakta istället för teorier. Anér kanske får en postum upprättelse i framtiden.

      1. Sven Anér har förstås varit en viktig person bland alla dem som slitit med att få fram uppgifter om Palmeutredningen och för det är han värd all respekt. Jag har skrivit om både kritiskt och uppskattande om honom på den här bloggen i inlägget Ett långt farväl till Sven Anér.

        När det gäller hans utpekanden av vem som skulle ha varit Palmes mördare bör man dock komma ihåg att den person han under den sista delen av sitt liv lyfte fram som gärningsman förvisso inte alls var Skandiamannen utan politikern och före detta polisen AA. Han hävdade också att Lisbeth Palme på något sätt ingick i en mordkomplott och att ett inslag i detta var att hon under färden till Sabbatsberg på ett mystiskt sätt skulle ha bytt fordon från ambulansen till en polisbil.

        Jag tror att han i högsta grad hade fel om både AA och Lisbeth Palme. Men min poäng i det här sammanhanget är att det är mycket tveksamt om Sven Anér – ifall han levt i dag – skulle ha varit tacksam över den upprättelse som Mikael vill ge honom.

        Och i sakfrågan: nej, det finns ingen anledning att ifrågasätta att Gösta Söderströms anförande på sajten Svenska Politiska Mord är äkta. Det är säkert ett korrekt återgivande av det tal – eller manuset till det – som han höll hösten 1987. Men det betyder ju inte att han kom ihåg rätt i sak, lika lite som han behöver ha haft rätt i att områdeslarmet gick ut klockan 23.29.

        1. Gunnar

          När det gäller Sven Anér så tål att upprepas:

          1989 uppmanande Anér rättsväsendet att höra Skandiamannen ytterligare. Sven A visade på att fakta från brottsplatsen inte stämde med Skandiamannens vittnesförhör och att SE dessutom befunnit sig på mordplatsen med gärningsmannasignalement.

          Senare uttryckte biträdande spaningsledaren att privatspanare (läs Sven Anér) som saknar insikt i fakta kan upphöra med sitt störande av riktigt polisarbete. Christer Pettersson var den odiskutabla gärningsmannen och baserat på FAKTA var mordet därmed ”polisiärt uppklarat”, slutdiskuterat.

          Vad fanns då för fakta att ta CP till domstol? Det enda var att Lisbeth Palme vid vittneskonfrontationen den 14 december 1988 kunde peka ut vem av personerna som var missbrukare. Att mördaren var en alkoholist hade hon uppfattat av gärningsmannens vaggande och lätt studsande löpstil när han flydde. Det var det fakta som fanns för ”polisiärt uppklarat”.

          Hade polisen lyssnat på Sven Anér 1989 och rett ut Skandiamannens eventuella skuld, hade Olof Palmes baneman blivit satt bakom galler.

          1. Jag vet att du tror att Skandiamannen var Olof Palmes baneman. Det jag ville påpeka var att du inte var ute för att ge den framlidne Sven Anér upprättelse i största allmänhet utan att ge vad som för mig framstår som godtyckligt valda delar av Sven Anér upprättelse.

          2. Inte ens om man lägger ihop alla Thomas Petterssons osannolika spekulationer och hypoteser hamnar man i närheten av något som skulle räcka för ett åtal. Därom tycks råda stor enighet. Därtill ska fogas att det är ett flertal uppgifter i utredningsmaterialet som högst sannolikt friar SE, eftersom mycket pekar på att han måste räknas in i skaran av mordplatsvittnen, vilket samtidigt utesluter honom som gärningsman.

            Ändå tror jag att det skulle gå att ta TP:s prisbelönta karaktärsmord till domstol, men i så fall under brottsrubriceringen förtal av avliden. Frågan är alltså vem som har gjort sig mest förtjänt av att skaka galler. Låt vara att författare och publicister som ägnat sig åt förtal sällan dömts till frihetsberövande påföljder.

    4. Apropå Gösta Söderström: Här är ett inslag om honom som sändes i samhällsmagasinet 20:00 tisdagen den 25 mars 1986, dvs en knapp månad efter mordet. Det tillför kanske inget nytt, utom möjligen hans mer personliga och känslomässiga reaktioner på mordet:

  18. Den här inspelningen är ju väldigt intressant eftersom det är den första med ljud och prat från mordplatsen. I tidigare inlägg har vi ju diskuterat det första kända signalementet på mördaren när någon säger luva/mössa. Men det finns mer. 32 sekunder in hörs svagt ”du måste ha sett något” med skånsk dialekt. Det bör ju vara Jan-Åke S som var från Malmö. 35 sekunder in säger någon samma sak men det hörs mycket bättre och bör då komma inifrån bilen, alltså från Jan A eller Leif J. De bör då tilltala Anders B som i så fall kommit ut från Dekorimas ingång. 42 sekunder in hörs en något släpig röst säga ”såg ni vart han tog vägen”. Rösten låter ju lite som från en chockad/lite berusad person och kan då vara Anders B. Men efter någon säger ”vi hörde bara ett skott” 26 sekunder in (Leif/Jan?) så säger någon med lite ljusare röst och lite längre bort något som låter som ”vagn” runt 30 sekunder in. Vem är det? Det bör ju vara en person som pratar med de i och runt bilen.

    1. Magnus
      Jag har också märkt det där med det det skånska tonläget och det är sannolikt Jan-Åke. Jag borde kanske nämnt det när diskussionen var igång. Det är troligtvis Jan A som repeterar det som Jan-Åke sade. I tingsrätten använder Jan A nästa exakt samma ordval som på bandet. Dessutom är Jan-Åkes röst svagare vilket förklaras av att han stod på vägen, längre ifrån Leifs mikrofon. Jan S:s röst är starkare, och han satt ju inne i bilen. Båda pratar säkert med Anders B.

      Jan-Åke är förmodligen den person som säger att GM försvann in i den smala gränden, ca 1.05-1.10 in i inslaget. Det låter också som skånska.

      Jag vet inte vem som säger ”Han vart skjuten”. Det har tidigare spekulerats i om det är SE, men jag kan lova er att det inte är fallet. Man pratar väl inte så om man kommer från småländska glasriket. Och man säger väl inte ”vart” där.

      1. Vart istället för blev är inte så vanligt i Nybrotrakten men Skandiamannen hade väl bott ett tag i Stockholm där det förekommer mer frekvent. Det är inte uteslutet att han lagt sig till med detta språkbruk efter flytten så så länge vi inte har mer detaljer om hur just Skandiamannen brukade prata går det inte att helt avfärda att det var han bara för att personen sade ”vart”.

        1. Jon, egentligen skrev jag inte hela sanningen i mitt inlägg. Har för mig att SE växte upp i Indien, men att han flyttade till Nybro och bodde hos sina far eller morföräldrar. Har för mig att han fortfarande var ett barn när han flyttade dit. Hans dialekt är lite tudelad. T ex använder han mest ”tungspets-r”, men i Nybro är det väl vanligare med ”tungrots-r”. Men jag tycker ändå att småländskan lyser igenom rätt starkt.

          Jag är faktiskt bokstavligt talat 100% säker på att det inte är SE som säger ”han vart skjuten” på bandet. Det låter inte småländskt överhuvudtaget. Hur SE talade vet vi från ljudupptagningar från SVT, TR och HR.

          Erik A, du har sagt att du är smålänning, Hoppas du läser detta och kommenterar. Jag är tämligen säker på att du håller med mig när jag säger att det inte är SE som säger ”han vart skjuten”.

          Och en ”fin herre” som SE (om ni förstår vad jag menar) skulle väl aldrig börja säga säga ”vart”.

          1. JD
            Thomas P har skrivit om det i boken. Tydligen baserat på en ljudanalys av LAC-bandet utförd av företaget Voxalys som varit konsulter åt Nationellt Forensiskt Center.
            Från s.19.
            ”Ja de e mord på Sveavägen.”
            ”Prata med polisen”, svarade operatören.
            ”Han vart skjuten”, fortsatte [Leif L], och hans passagerare Jan A fyllde i: ”Jag tror att vi hörde bara ett skott”.
            I bakgrunden anades hur Jan-Åke S försökte kommunicera med {Anders B]: ”Du måste ha sett det här?”

            1. Tack, Emma. Jag har boken, men hade glömt det avsnittet.

              Jag har förresten tankat ner en gratis programvara för Windows som heter Audacity. Programmet har en rad funktioner, bl a brusreducering. Jag har bara kört några gånger. Det är nog svårt att göra det bättre än LAC-bandet.

  19. SvD besökte ju SE den 1 mars. Har inte läst vad han sa då så letade upp det. (SvD:s arkiv betalvägg)

    SE, som arbetat över på Skandia på Sveavägen, var 20 meter från statsministern då denne sköts ned.
    ”Jag såg inte när skotten avlossades berättar han. Det smäller så mycket på gatorna. Men när jag lyfte blicken såg jag en man ligga på rygg på gatan.”
    [SE] gick fram för att se om han kunde hjälpa till. Olof Palme låg stilla på gatan, med slutna ögon. Han blödde ur näsa och mun. Blodet hotade att koagulera, så tillsammans med 17-åriga Anna H lade de Palme i framstupa sidoläge.

    Det känns obehagligt att skriva om öppna eller slutna ögon men vet nån hur det förhöll sig? Den enda jag kan dra mig till minnes nu är Gösta S som sa motsatsen.

    Här är fotot på SE från SvD:
    https://imgur.com/cvnrlUG

  20. I förhöret 86 04 25 lämnar SE en del uppgifter, som är svåra att förstå hur han kan känna till i detalj.

    Som tidigare nämnts sammanfaller hans uppgifter nästan exakt med vad Gösta S berättat.
    Via poliserna på brottsplatsen får de in två olika signalementsuppgifter.
    Detta sker strax efter att piketpoliserna sprungit iväg in på Tunnelgatan.
    Uppgifter som ligger helt i linje med vad SE berättat.
    Han prickar också in minuten då detta skedde.

    Han identifierar polisen som mottog uppgifterna som en ”ung relativt kort polisman”
    Stämmer inte detta ganska väl med
    Gösta S beskrivning av Ingvar W som ”ung och oerfaren”
    Var han också relativt kort?
    SE säger att denne unge polisman strax innan uppgifterna lämnades samtalar med en kvinnlig polis, och det fanns ju en kvinnlig polis i piket 1230.

    Utöver detta beskriver han ju på ett flertal punkter polisens agerande på brottsplatsen mycket träffsäkert.
    Att SE känner till vissa karaktäristiska kännetecken hos poliserna, och hur de interagerat med varandra 3-4 min efter mordet, är väl inte möjligt om han inte befann sig där?

    Vill man fortfarande ha honom som gärningsman, får man nog leta efter någon på brottsplatsen som serverat honom dessa uppgifter. Någon som också sett LJ i siluett mot kulturhuset på Luntmakargatan.
    En sådan debatt skulle ha den fördelen att den vore så befängd att man slapp svara.

    Mikael B skrev:
    ”Skandiamannen går inte att förklara bort – som vittne på mordplatsen. Det framgår med all önskvärd tydlighet av denna årslånga diskussion”

    En bra sammanfattning. Ett bra slutord.

    1. Jörgen G
      Slutord? Du tänker väl inte lämna debatten hoppas jag.

      Vi diskuterade tidigare signalementet blå täckjacka som Windén lämnade till Gösta S.
      Ser du att det finns nån möjlighet att ursprunget var Lars J:s signalement som larmades ut av Christian D?

      Det kan ju finnas något okänt vittne som sagt blå täckjacka men två omdiskuterade vittnen kan vi nog räkna bort; Anders E och Christoffer A. Till SvD uppgav de att de hörde två skott och när de kom fram var det blod överallt. (1 mars s. 6)

      1. Emma.

        Nejdå, jag känner bara att jag personligen är klar med ”Skandiamannen”, och ska försöka gå ner lite på sparlåga.
        Slutsatsen är att han varit på brottsplatsen under den tid han sagt, men att han stått lite på sidan och registrerat.
        Jag kam mycket väl förstå att han ifrågasätts, och jag tycker att ”varande på brottsplatsen” är en ganska träffande beskrivning.
        Det var nog inte mycket mer än så.
        Den information han ger innehåller för många detaljer som han inte kunnat känna till annars.
        Även om han också har fel i vissa avseenden.
        Svaret på frågan du ställde huruvida Palme hade slutna eller öppna ögon är att de var öppna.
        Gösta S har rätt Stig E har fel om han nu sagt att de var slutna.
        Att ögonen var öppna berättar Anna H om i sin bok ”30 år av tystnad”

        Thomas Pettersson som frågat runt en del i Stig E:s bekantskap ger bilden av en person som hade narcissistiska drag, sökte sig till utsatta situationer, led av dåligt självförtroende. Dessutom rigid och svårt att erkänna fel.
        Hade en förmåga att stjäla idéer av andra och göra de till sina.
        Feg dessutom.

        Det är inte bilden av en mördare, utan av ett vittne som står lite vid sidan av, registrerar, men inte riktigt vågar eller ser någon personlig vinning i att ingripa. Han visste ju inte i detta läge att han kunde bli nationalhjälte.

        Kan man stjäla andras idéer kan man säkert stjäla andras insatser och göra om de till sina.
        Vissa saker han sagt stämmer, andra stämmer mindre bra, men på brottsplatsen var han, och mördare kan han omöjligtvis vara.
        ———————

        Ja, jag antar att det kan finnas några ytterligare vittnen som vi inte riktigt har kläm på, och då också fullt möjligt att någon kan ha lämnat ett signalement ”blå jacka”
        Så enkelt som ett annat vittne som snappat upp det från Lisbeth, men själv kanske inte sett så mycket?

        1. Jörgen

          Delar verkligen din trötthet om Skandiamannen. Lars L skrev en värdefull bok (bra vittnessammanställning) men dock med en fantasifull lösning. TP tog upp stafettpinnen och gjorde detta till sanning och fick en guldspade (herregud) trots att ingenting nytt framkommit (nåja – undantaget en vapenintresserad granne). Detta ämne är helt genomtröskat för min del för länge sen och inget har dykt upp (mer än ”snömos”) som ger nån sprittning. Allt är nedkokat till tillfälligheten att SE kliver ut en fredagskväll från jobbet 50 m från mordplatsen och så ett eller två ord för mycket. Tänk så lite vi fortfarande vet om vilka människor som var på plats, vad vissa gjorde/inte gjorde och sa/inte sa. Detta är felet som grundar misstanken mot SE.

          1. Per Johan.

            Tack för supporten.
            Ja, man måste ha ett enormt tålamod för att orka med detta.
            Allt måste repeteras om och om.
            Vissa nya infallsvinklar dyker dock upp då och då precis som GW påpekat, och debatten lever vidare.
            Jag har dock inte sett några nya argument för Skandiamannens skuld sedan boksläppet. Allt går på repeat.

            Om det inte vore för att saken är så viktig hade jag lagt ner för länge sedan.
            Det vore katastrofalt om denna s.k ”lösning” får fäste bland allmänheten som generellt (förmodligen) är lika dåligt insatta k frågan som guldspadejuryn.

            Än värre vore det om PU hade planer på att stänga ner fallet genom att ”servera en liten historia”. Det var väl ungefär så Krister Petersson uttryckte det.
            Hoppas verkligen inte att det var Skandiamannen han hade i tankarna, men i så fall kommer åtminstone jag få ny vind i seglen.

            1. Ja, om det skulle vara så att Palmeutredarna skulle bestämma sig för att presentera Skandiamannen som en sorts polisiär lösning utan rättegång är det ju viktigt att det finns kompetenta kritiker som kan nagelfara deras argumentering.

              För min del har jag svårt att tro att de skulle våga sig på något sådant. Mordutredningen är ju redan nu en kyrkogård för tidigare spår som inte visat sig hålla. Skulle Krister Petersson och hans poliser verkligen vilja ta risken att producera ännu ett havererat huvudspår som kan läggas till listan?

              Det skulle då vara om de sitter på någon sorts uppgifter om Skandiamannen som åtminstone ser ut att vara av en helt annan dignitet än vad som kommit fram hittills.

              I vilket fall, dyker det ett upp sådant initiativ från PU tror jag diskussionen på den här bloggen har bidragit till att debatten om en polisiär lösning av den typen kommer att kunna föras på en kvalificerad nivå redan från början.

              Och så får vi räkna med ytterligare ett par tusen kommentarer i ämnet. Minst. 🙂

              1. Ja.
                De har ju redan tidigare bränt vingarna, så de borde vara ganska aktsamma.

                Tycker ändå att det finns skäl till viss oro.
                Dels kan man ju konstatera att Thomas Pettersson haft ett nära samröre med PU.
                Ett samröre som förefaller ganska unikt.
                Han har också – vad det verkar – lyckats förmå Mårten Palme att börja tvivla på sin tidigare övertygelse om Christer Pettersson.
                Problemet kom ju när Grand/Skandiamannen sedan skulle brytas och bändas in i ett trovärdigt verklighetsscenario, eller rättare sagt: problemet uppstod när hypotesen började granskas lite mer ingående.

                Den – här på bloggen bekanta – bygdetidningen Kringelfjordsnytt som ges ut två gånger/år fick ett litet uppsving genom en artikel skriven av en person som hyrt ut en fjällstuga till Skandiamannen.
                Thomas Pettersson tyckte det var intressant att någon utredare verkade säker på att mordet nu är löst.

                När TP såg det som en bekräftelse kände jag och många med mig, en viss oro över att PU kanske återigen var ute i någon typ sv mörkläggningsärende.

                När Krister Petersson sedan i TV vädrar en hoppfull optimism, samtidigt som han säger att de, om inte presenterar en lösning, så åtminstone en ”historia om hur det hela gått till” blir man både nyfiken förhoppningsfull och orolig.

                Det kommer väl så småningom att visa sig om det finns fog för en sådan oro.

                Förvånad blir man inte om det strax innan basuneras ut något i stil med:

                ”Skandiamannen erkände för en vän som nu mera är avliden: ”Jag kastade mordvapnet i Ålands hav”
                Nej, så illa är det nog inte, men tiotusen extra kommentarer i ämnet skulle det säkert bli. Du får i så fall anlita några moderatorer 😀

    2. Jörgen G.

      Men dom två eller tre vanliga förklaringarna/bortförklaringarna av mer eller mindre ALLT sådant här som man ofta brukar få höra brukar ofta antingen heta att han kanske kunnat se saker från krönet efter trappan, efter det att han flytt dig som GM (men då blivit kvar där en stund efter dådet), ELLER att det rör sig om en mediapåverkan ELLER att förhöret är så sent i tiden så det räknas inte osv.

      Alltså i just detta fallet då att SE på olika vis inför olika förhör osv lyckats pussla olika uppgifter som redan förekommit i media. I vissa avseenden kunde han i så fall lägga pussel minsann?

      Det gäller även bl.a något förhör (kanske något just i April?) där han (om jag minns rätt) något så när i alla fall lyckas pricka in också turordningen på polisbilarna som kom till brottsplatsen, tiderna innan och däremellan, och vilka typer av bilar som kom i tur och ordning. Alltså dels 1) Ungefär tiden innan den första polisbilen kom till brottsplatsen, dels 2) Vilken typ av polisbil som då kom och hur den såg ut, dels 3) Hur lång tid det dröjde ungefär innan nästa polisbil kom, dels 4) Vilken typ av polisbil som då kom och hur den såg ut.

      Först ett par minuter innan en vanlig polisbil dyker upp. Därefter en kort stund bara. Tills det dyker upp en piketbuss osv…. Det är ju också då någorlunda korrekt återgivet men förklaras/bortförklaras då gärna som att det rör sig om information som varit ute i media och som han pusslat ihop i efterhand. Inför förhören då. ELLER så har han sett saker från krönet efter trappan som sagt ELLER så rör det sig om så sena förhör så dom räknas inte.

      Likadant för övrigt vad gäller det som väktarna HO och ALG lägger märke till av SEs olika uttalanden om vad han säger sig ha sett vid brottsplatsen när han väl kommer tillbaka till Skandiahuset runt 23.40. Brukar också förklaras/bortförklaras som antingen mediapåverkan (i detta fallet väktarna som blivit mediapåverkade) ELLER att SE sett saker från krönet efter trappan (dit han sprang som GM då) ELLER att uppgifterna är så sent inkomna så då kan man ju inte lita på varesig HO eller ALG. Även om förhören med Per H och Roland B inte heller var direkt purfärska direkt efter mordet när dom gjordes heller (snarare ungefär samma månad).

      Dessutom fanns det övervakningskamera åtminstone vid garageingången på baksidan av skandiahuset och en monitor i närheten av receptionen, vilket kan förstås både genom att kolla igenom Proletärens gamla bilder från baksidan av skandiahuset och genom att bl.a läsa igenom HOs förhör där han tydligt och klart säger att han såg därigenom (genom monitorn i receptionen) när väktaren AK åkte iväg med sin bil. Så tekniken där funkade dessutom åtminstone just då som AK åkte iväg med sin bil cirka 23.30. Iofs har visst TP också angivit dock att det fanns TRE olika ingångar till Skandiahuset på baksidan så då återstår att kolla om det även fanns övervakningskameror och monitorer till dessa två övriga ingångar på baksidan av Skandiahuset. Det fanns för övrigt även en övervakningskamera i ingången till det lilla Skandiahuset, alltså tvärsöver Tunnelgatan vid mordplatsen, vid sidan av Tunnelbanenedgången. Just denna är sedan tidigare också belagt av PU. Givetvis blir ju frågan då också om hur många fler övervakningskameror till Skandia och monitorer vid receptionen som det kanske då också kan ha funnits? Inte för att det omöjliggör springande in och ut genom baksidan av Skandiahuset men det torde åtminstone krångla till sådana saker. OM man då inte vill börja få det till att någon av väktarna (som hade ansvaret vid vilken tid man nu än pratar om) i receptionen på att hålla koll på monitorerna där inte seriöst skulle ha misskött sitt jobb vill säga. Jag har redan börjat höra lite antydningar om att den där väktaren AK kanske var något kymigt med och hon misstänktes kanske lite av polisen och hennes pappa var minsann en palmehatare eller liknande.

      Man har hört argumenten. Man kan dom i vissa fall nästan i förväg innan dom ens kommer. Närmast förutsägbart med andra ord.

      1. Örjan.
        Det är intressant detta med övervakningskamerorna, den vid garaget fungerade uppenbarligen, och jag misstänker också att det är den vägen man bör ha tagit för att nå den bakdörr inne i garaget som stått larmad till kl 23.22.
        Ingen av de förhörda väktarna har sett SE i någon monitor, det är tydligt.
        Vissa företeelser har en tendens att förstoras upp, och i detta fall ”bakdörren” som när man läser förhören noga, visar sig inte alls vara någon bakdörr till Luntmakargatan.
        Om SE använt den måste han först ha tagit sig in till garaget via en bakdörr och ytterligare en för att 20 minuter senare dyka upp vid huvudingången på
        Sveavägen.
        De övriga två bakdörrar bör TP faktiskt redovisa var de ledde och hur man tog sig in.

        Det är ju sant att allt som han känt till förklaras med att han läst sig till informationen i tidningarna även om informationen inte varit ute i media vid den tidpunkten.
        Förklaringen om att han sett LJ från trappkrönet är egentligen mycket humoristisk, och förlöjligar den redan sönderkvaddade hypotesen ytterligare.

        1. Förtydligande:

          TP har ju en något annorlunda bakdörrsteori.
          Han vill ha det till att den använts före mordet, när vissa andra tycker att den använts efter mordet, så TP har ju aldrig hävdat att den larmade bakdörren varit aktuell.
          Så vitt jag känner till.

          1. Jörgen G .

            Jo åtminstone baserat på den infon jag har hittills så får jag nog säga att det verkar som att övervakningskameran till baksidesingången till garaget och monitorn i receptionen både fanns där och fungerade den 28e Februari 1986. Kameran verkar ha funnits precis ovanför ingången (ovanför nerfarten till garaget) där att döma också av de bilder jag sett från Proletären. Men detta då om man inte, vilket man nog iofs ju redan har gjort lite då å då, just vill ge sig på att ”hacka på” t.ex. väktaren HOs vittnesmål också vad gäller ”fungerandet den 28e Februari 1986”..

            Själv har jag inte den där absoluta järnkollen dessvärre (ÄN) på riktigt alla bakdörrar hit och dit vad gäller Skandiahusets baksida dock. Det viktiga där dessutom gäller ju hur det var med sakerna just på kvällen den 28e Februari 1986 då. Men eventuellt fanns det bland annat en ingång också lite norrut från garageingången på baksidan. Och då möjligen minst en till vid baksidan. Enligt TP då och om det nu var på den senaste TV4-Brottsjournalen årsdagen av palmemordet (eller något annat program som kom i den vevan) som man testade att springa denna sträcka mellan Grand och just den baksideingången norrom garageingången på baksidan?

            Hursomhelst har jag sällan hört ett ord ens nämnas just om övervakningskameror och monitorer dock. Larm har man ju hört om däremot. Påståendet lyder väl annars något i stil med att det just skulle ha varit en bakdörr någonstans (någon ingång på baksidan av skandiahuset) som stått öppen mellan ungefär 22.35 och 23.22 eller liknande och att genom denna öppna (men möjligen larmade, dvs larmet borde då ha gått?) bakdörr skulle då alltså SE ha smitit in och ut innan mordet?

            Vad tänker du på angående ”den bakdörr inne i garaget som stått larmad till kl 23.22”?

            Du skrev : ”Ingen av de förhörda väktarna har sett SE i någon monitor, det är tydligt.”

            Vad gäller om de förhörda väktarna har sett SE i någon monitor som går till någon av övervakningskamerorna så finns möjligen en osäkerhet där som heter väktaren AK. Förhören med just henne är inte offentliga. Dvs vi har bara väktarna HOs och ALGs offentliga förhör. Men inte väktaren AKs. Däremot kan man ju nog tänka att OM SE hade synts i någon av kamerorna/monitorerna så borde rimligen någon av väktarna inte bara ha sett det utan även möjligen meddelat det vidare till högre ansvariga osv.eller åtminstone till varandra. Åtminstone om samtliga väktarna skötte sitt jobb riktigt bra och inte minst då om det dessutom kanske var så (vilket jag ju inte vet än) om verkligen samtliga ingångar på baksidan av Skandiahuset var kameraövervakade (alltså fler än bara just garage-nerfartsingången då).

            Jag hittade inget om att HO skulle ha sett SE genom någon övervakningsmonitor dock. Han enligt egen utsaga kom till jobbet ganska sent den här kvällen dock, cirka 23.00 och gick inte på sitt skift förrän cirka 23.15 (enligt egen utsaga) men satt alltså i receptionen då mellan cirka 23.10/23.15 och det att SE kom tillbaka runt 23.40. .Både han och AK var t.ex. i receptionen troligen när SE just hade stämplat ut cirka 23.19 (eller vilken mer exakt tid det där nu än var). Det är också i förhöret med HO som diskussionen om samtalstiden efter utstämplingen är lite oklar hur pass länge den varade (då det både finns en uppgift där om ”ett par minuter” vilket tolkat bokstavligt kanske kan betyda allt från cirka enochenhalv minut till mer än två minuter, och en uppgift där om att SE runt cirka 23.20 ville börja bege sig därifrån vilket tämligen uppenbart iofs också verkar vara en rent ungefärlig tidsuppgift snarare än någon exakt tidsuppgift). Ungefär så fattade jag det i alla fall.

            Däremot var den som hade ansvaret i receptionen (med att då bland annat hålla koll på larmen och övervakningsmonitorerna) fram tills att HO väl kom och avlöste henne strax efter kl 23 just väktaren AK (som vi inte har några offentliga förhör med). Riktigt exakt när AK började passet i receptionen är jag dock lite osäker över. Väktaren ALG däremot ronderade runt i Skandialokalerna när det var AK som hade ansvaret i receptionen. Vet ej när ALG satt i receptionen riktigt men i så fall var det i alla fall INNAN väktaren AK gjorde det och då lär vi nog prata om ganska tidiga tider. ALG kom i alla fall tillbaka till receptionen efter ronderingen runt tiden då AK åkte iväg med sin bil, alltså runt 23.30 då, eller strax dessförinnan, efter sin rondering, och var den som tillsammans med HO då fanns där när väl SE kom tillbaka till Skandia cirka 23.40. ALG och HO då. Allt detta enligt förhöret med HO då. Möjligen var ALG-ronderingen så pass lång som uppemot eller runt en timme kanske? Jag låter det vara lite osagt. Har inte kollat just detta in i detalj. Minns inte helt säkert där.

            Är du säker på det att ”bakdörren som när man läser förhören noga, visar sig inte alls vara någon bakdörr till Luntmakargatan”??? Du menar att den eller de omtalade bakdörren eller bakdörrarna inte ledde direkt ut på själva Luntmakargatan eller från själva Luntmakargatan då utan snarare en bakdörr någonstans inne i Skandialokalerna som ledde vidare till garaget alltså, eller?

            Jag försöker processa riktigt exakt vad du menade när du även skrev ”Om SE använt den måste han först ha tagit sig in till garaget via en bakdörr och ytterligare en för att 20 minuter senare dyka upp vid huvudingången på Sveavägen.”

            Ibland blir det svårt när man kommunicerar enbart med skrift att riktigt helt se hela bilden av hur något verkligen såg ut och fungerade framför sig. Bilder eller kartor eller liknande skulle kanske däremot kunna hjälpa till?

            Men jag ställer nu en helt annan typ av fråga. NÄR i tiden dök egentligen detta pratet om (öppen men rimligen larmad?) bakdörr och bakdörrarna upp från TPs (och kanske Martin Gs) sida från första början? Fanns detta redan i de allra första Filter-artiklarna (och det lilla mini-mediadrev som dök upp runt Maj månad förra året) eller var det med ”det stora bakdörrspratet” snarare något som tillkom EFTER det att Mårten P plötsligt visade sin entusiasm vad gäller detta spåret (och inte längre CP då) eller åtminstone att han uttryckt att det kanske var något som han kunde tänka sig? Alltså mer i samband med TPs bok?

            Och på liknande typ av frågelinje. När i tiden dök egentligen pratet upp om att ett helt antal olika vittnen (både i kretsarna runt SE men även möjligen centrala vittnen vid brottsplatsen och i flyktvägen) skulle ha fått yppandeförbud av PU?

            Hur bevisar man från allmänhetens håll att det ens finns något som yppandeförbud på vissa av vittnena i detta sammanhanget, annat än att man testar om olika vittnen (runt SE eller centrala vittnen vid brottsplatsen eller flyktvägen) vill prata med en om någonting konkret gällande fallet? Men om vissa vittnen inte råkar uttala sig så mycket i media, betyder det verkligen att dessa då verkligen skulle ha yppandeförbud eller BARA att dom helt enkelt inte pratat i median?

            Jo. Jag kan hålla med om att ”de övriga två bakdörrar bör TP faktiskt redovisa var de ledde och hur man tog sig in”. Jag kände själv inte ens till att det skulle ha funnits fler än just den där garage-nerfartsingången på baksidan av Skandia förrän jag fick höra andra prata om detta i år då. Att dels TP skulle ha sagt att det fanns tre bakdörrs-ingångar på baksidan av Skandia och dels att man i något tv program eller liknande runt senaste årsdagen för MOP testade att springa mellan Grand och någon bakdörr på baksidan av Skandia som skulle ha legat norr om garagenerfarts-ingången om jag fattat det rätt nu vill säga.

            Jo rätt så ofta så har åtminstone EN av ”standardsvaren” vad gäller olika saker som SE redan känt till och sagt (och som faktiskt hör och häpna varit någorlunda korrekt/rätt återgivet av honom) antingen redan till HO och ALG när han kom tillbaka till Skandiahuset cirka 23.40 ELLER sådant som han sagt i de olika förhören förklarats eller bortförklarats med att han läst sig till informationen i tidningarna. Det finns dock flera fall när informationen varit ute i median INNAN det att SE tagit upp det i förhören, men då har han i så fall i flera fall även lyckats sålla bort rätt mycket felaktig information som också förekom i media inte minst den första tiden efter mordet då. Och i vissa fall har han då även lyckats pussla ihop bitar av info som fanns på ett ställe (i en media) med bitar av info som fanns på ett annat ställe (i en annan media) och lyckats få det att bli rätt ändå. Som t.ex. den där saken med polisbilarna som jag pratade om innan. Vilket består av sisådär två eller tre eller kanske till och med fyra olika pusselbitar som då alla måste ha pusslats ihop någorlunda rätt i det fallet. Men det inskränker sig inte bara till SE som har blivit mediapåverkad utan det skulle även då HO och ALG ha blivit i vad TP verkar ha sagt om vad dom båda berättat om vad SE sagt till dom om vad han såg och hörde vid brottsplatsen redan när han kom tillbaka till Skandia cirka 23.40.

            Men du menar alltså även att det finns saker som SE har angivit någorlunda korrekt i förhören som inte ens varit ute innan den tipspunkten som förhöret hölls? Du verkar i andra inlägg här har räknat upp lite sådant ja. Sådant som man åtminstone undrar om det verkar kan ha förekommit tidigare i median med så pass detaljerade saker.

            Det har iofs även dykt upp tillfällen när det inte enbart är så att man kört förklaringen om att SE sett LJ från trappkrönet eller från en position strax efter trappen tagit slut utan även att han skulle kunna ha sett olika händelser och saker på brottsplatsen från den positionen (strax efter trappan tagit slut). Det där om polisbilarna t.ex. och delar av det han själv berättade cirka 23.40 till HO och ALG på Skandia. Men bara det då att t.ex. piketbussen nog lär ha parkerat UTANFÖR synfältet därifrån då. Och vissa saker har även rört sig om hörselintryck gällande brottsplatsen. Lycka till att göra det på det avståndet typ.

            Men ja jag är självklart helt med på ditt ”Förtydligande”.

            TPs bakdörrsteori på Skandia vad jag åtminstone fattat hittills verkar mest handla om att han vill ha det till att den (eller i alla fall någon bakdörrs ingång/utgång) har använts före mordet, när det möjligen snarare är vissa andra som funderat på om något sådant även använts efter mordet. Är det inte någon tid i stil med mellan cirka 22.35 och strax efter 23.25 eller något sådant? Just nu minns jag inte de helt exakta tiderna där.

            1. Jag ska först säga som svar till Emma på hennes fråga om TP hävdat att det fanns två bakdörrar som ledde in till Skandiahuset från baksidan.

              Det vet jag inte, utan det var endast en replik på Örjans inlägg där jag uppfattade att han hade uppgifter på att
              TP hävdat att det fanns tre bakdörrar. Borträknat garaget så finns i så fall ytterligare två.
              Troligen fanns det fler än så, men frågan kvarstår var de ledde, och hur snabbt det var möjligt att nå stämpelklockan efter passage, och om man kunnat göra detta obemärkt utan att hamna i monitorn.
              Jag tycker att det åligger den som lanserar en sådan teori att bevisa huruvida detta var
              Möjligt.
              Därför bör skisser över alla möjliga vägar bifogas.
              Som det såg ut på rekonstruktionen på SVT så rusade de bara rakt genom huset och kom fram i någon typ av reception som jag antar tillhör Klarna.
              SE ska ju enl teorin ha både lämnat huset och återkommit ca 23.18. Vilket skulle omöjliggöra SE som Mårten Palmes Grand-man.

              Örjan.

              Jag har inte sett bilderna från Proletären, så jag har svårt att uttala mig.
              Den larmade dörren tror jag inte har det minsta med mordet att göra, utan jag tror att någon missat att stänga den, och att den stängdes av ALG kl 23.22.

              Polisen har ju naturligtvis läst förhöret med AK, och hade sannolikt reagerat om hon påstått att SE dykt upp i en monitor vid bakdörren under den sena kvällen. Jag ser det som uteslutet att sådana uppgifter skulle finnas i hennes förhör.

              Ja jag menar att den gröna dörren som stod larmad inte ledde ut i friska luften utan till garaget på den ena sidan och in i huset i den andra riktningen. Bl.a till La Carteries lager.
              Det beskrivs tydligt i förhören.

              Kanske ingår ändå denna bakdörr i teoribygget då det gäller utpassagen 22.35, det är i så fall mer än jag känner till, men förvånad blir jag icke.

              Bra fråga ang när bakdörrssnacket började, men gärningsbeskrivningen kräver ju en bakdörr om Skandiamannen varit mannen vid möbelaffären, så jag förmodar att idén kläcktes efter samtalet med Mårten.

              Så vitt jag känner till så är det ex-frun som belagts med yppandeförbud, och som källa på det har jag bara TP att tillgå.

              1. Jörgen G :

                Jag vill nog börja med att försöka förtydliga en viss sak bara så att det inte kan missförstås. Jag har själv inte hört eller läst TP personligen säga något om att det skulle ha funnits flera bakdörrs-ingångar till Skandiahuset året 1986 direkt in och ut från Luntmakargatan än just den som gäller garagenerfarts-ingången och just därikring,

                utan det var snarare några om jag för lätthetens skull kan kalla dom för ”TP fans” eller som verkar tro mycket på hans idéer om detta spåret som snarare är dom som för inte så himla längesedan berättade för mig att han skulle ha sagt i något sammanhang att det skulle ha funnits TRE olika ingångar eller bakdörrsingångar på just Skandiahusets baksida och jag tolkade det som att det med det menades just direkt in och ut från Luntmakargatan då. Eller åtminstone tolkade jag det som att det var var dessa som då pratade med mig hade menat på att TP i sin tur menat på.

                Detta var det dessutom någon i denna ”TP-crowd” eller vad jag ska kalla det som påpekade för mig just när jag dessförinnan dragit upp detta med att det nog allt fanns en övervakningskamera i garageingångs-nerfarten och att denna dessutom även tycks ha fungerat då eller åtminstone ha fungerat runt 23.30 dä (med tanke på vad HO säger i förhöret om att han såg AK åka iväg med sin bil cirka 23.30 genom övervakningsmonitorn i receptionen).

                Därutöver påpekade samma person/personer för mig att det visst var något tv inslag runt den senaste årsdagen för MOP som några hade testat att springa sträckan (eller gå sträckan) mellan Grand och vad jag förstod det som på vad jag fick beskrivet för mig en ingång från Luntmakargatan på baksidan av Skandiahuset som skulle ha legat norr om den där garageinfarts-nergången.

                Sålunda såg mina uppgifter ut. Det rör sig alltså inte om någon direkt förstahandsinformation från min sida här som jag skulle ha fått på något vis direkt ifrån TP. Utan snarare som jag har fått saker berättade för mig (och tolkat dom) som andra har sagt om saken i detta fallet.
                .
                Men jo det blev ju min tolkning av saken, att stämmer detta, så bör det i så fall borträknat garaget-ingången Februari 1986 ha funnits minst ytterligare två ingångar eller bakdörrs-ingångar direkt in och ut på Luntmakargatan på Skandiahusets baksida.

                Och ja det kanske fanns fler även än så, precis som du skrev. Men det kanske är möjligt att man med dessa två ytterligare menade just som verkligen ledde in och ut till själva Skandias egna lokaler i det huset också. Vet ej.

                Men JA frågan kvarstår om var de ledde, och hur man tog sig in och ut genom dessa (var dom öppna, stängda, låsta, larmade osv eller hade SE någon nyckel, och frågan om det KANSKE även fanns en kameraövervakning på varje av dessa eller inte) och som du skrev hur snabbt det var möjligt att nå stämpelklockan (och möjligen en revolver) efter passage därigenom, och om man kunnat göra detta obemärkt utan att hamna i monitorn (OM det fanns övervakningskameror även på dessa då och inte enbart ovanför garagenerfarts-ingången).

                Du skrev : ”Jag tycker att det åligger den som lanserar en sådan teori att bevisa huruvida detta var möjligt. Därför bör skisser över alla möjliga vägar bifogas.”

                Ja jag håller helt med dig om detta. Dessutom hade nog skisser bilder kartor etc gjort det lite lättare i vissa fall att verkligen se saker framför sig (hur det hela verkligen såg ut och fungerade osv).

                Jag har själv åtskilliga gånger försökt i andra Palmemords diskussionsforum påpeka argumentet till flera ”TP-entusiaster” att vad gäller bevisbördan så ligger den alltid huvudsakligen på den part som vill utpeka någon specifik person eller grupp av personer som skyldig till något så brutalt som ett mord att verkligen BEVISA att så var fallet också. Det svåra vad det verkar med Palmemordet dock (förutom att det verkar vara ett sådant svårlöst fall i sig) är att det är så många privatpersoner/privatspanare som tycks ha en sådan fast hypotes eller åsikt om vem den eller dom skyldige var att utpekanden av specifika personer eller grupper av personer på mer eller mindre lösa grunder tycks ha benägenheten att lite smått stå som spön i backen och ibland har det ju även tyckts som om vissa föregående PU-utredare också har haft sådan benägenhet också. Oavsett om det då gäller VG som ska utpekas, eller PKK, eller CP, eller CA, eller SE, eller för den delen vissa specifika poliser. Tunnelseende månne och månne det att många snarare söker info som ska bekräfta ens egen förhandshypotes snarare än att man är mottaglig för sådant som eventuellt snarare pekar emot den. En sorts självkonfirmerings-bias?

                Menar du att man nyligen på SVT försökt genomföra någon rekonstruktion där man rusade rakt genom huset och kom fram i någon typ av reception? Och som idag tillhör Klarna då? Detta har jag faktiskt själv missat. Men den var inte speciellt ingående på detaljerna där vad det låter på dig? Eller?

                För min del tänkte jag snarare att det jag och några andra precis bara börjat att försöka rota i gällande just bakdörrarna och baksidesingångarna till Skandiahuset, inte minst just detta med övervakningskamerorna och monitorn i receptionen möjligen skulle kunna tänkas komplicera scenarios och hypoteser gällande springande in och ut genom baksidan på Skandiahuset en del. Men det behövs möjlligen mer undersökningar av sakernas tillstånd gällande detta 1986. Jag själv har möjligen rätt stora luckor här. Inte minst om det fanns fler ingångar/utgångar direkt ut på Luntmakargatan från baksidan av Skandiahuset än enbart just den.

                Det skulle ju i alla fall EVENTUELLT kunna komplicera hypoteser eller idéer om att SE sprang in och ut genom baksidan på Skandiahuset riktigt hur lättvindigt som helst. Och därmed även möjligen komplicera scenarios och hypoteser gällande Grand också, och Mårten Palmes grandman då.

                Återstår i så fall eventuellt (om man kan stänga baksidesmöjligheterna eller åtminstone krångla till dom tillräckligt) snarare scenariot beskrivet i tidningen Skydd och Säkerhet. Alltså att SE snarare genomfört ett närmast spontant slumpmord genom att bara gå rakt ut på Sveavägen efter utstämplingen med en revolver. träffa på OP, bli irriterad och pang.

                Va? Skulle SE enl ”bakdörrs-teorin” både ha lämnat Skandiahuset och återkommit ca 23.18? Eller menar du snarare att han i det närmaste bara skulle ha på väldigt kort tid då bara gått rakt genom baksidan på Skandiahuset stämplat ut varit i receptionen och gått ut på Sveavägen igen och sedan skjutit OP? Eller menar du något annat?

                Bilderna från Proletären som jag har sett var i nummer av tidningen som var från antingen 1990 eller 1991 eller 1992. Början av 90talet hursomhelst. När exakt i tiden som bilderna däremot var tagna ursprungligen är jag iofs inte fullständigt säker på men jag VET åtminstone så mycket med säkerhet att det verkligen fanns en övervakningskamera i ingången till den lilla Skandialokalen som i Februari 1986 låg tvärsöver Tunnelgatan vid mordplatsen, brevid Tunnelbanenedgången där. Folk hade visst för ett antal år sedan (inte mer än tio) försökt fråga och påpeka om detta till PU och tillslut skulle visst PU då ha upptäckt info i sina arkiv om detta, men bara det att den då inte fanns i själva den rent brottsplatstekniska delen av undersökningen utan PU hittade info om den på något annat ställe istället. Hursom. Det är bekräftat av PU som jag förstått saken att just den kameran i ingången till den lilla Skandialokalen även fanns den 28e Februari 1986. Rimligen kan man då också tänka sig att det kan ha funnits övervakningskameror även på ett eller flera ställen till vad gäller den stora Skandiahuset byggnaden också. Därefter läste jag förhöret med HO och där blir det ju riktigt tydligt att han ser väktaren AK åka iväg med sin bil cirka 23.30 just genom en monitor som bör ha funnits i eller i närheten av receptionen då (28e Februari 1986) och det bör då rimligen också innebära att det var just den övervakningskameran som fanns ovanför ingången till garagenerfarten från Luntmakargatan på baksidan av Skandiahuset, och samma kamera som syns då troligen även på JUST dom där bilderna från Proletären. En kamera som satt ovanför ingången/utgången till garagenerfarten alltså, alltså på utsidan av byggnaden i närheten av själva Luntmakargatan trottoaren då. Själv vet jag inte ens om TP har NÄMNT något om detta? Förekom ämnet i någon av alla debatter mellan TP eller GW (Gunnar)? Mitt egna intresse är inte så mycket frågorna om Grand innan eller efter filmen dock, utan snarare tiden mellan ungefär 23.00 och kanske fram tills strax efter 24.00 och Skandiahuset, brottsplatsen och flyktvägen. Inte minst om vi pratar just om SE ämnet.

                Men var det inte just den larmade bakdörren som TP bakat in i åtminstone något av sina olika scenarios?

                Jo kan så vara att någon kan ha missat att stänga den ordentligt men om den samtidigt verkligen var larmad från början så borde väl även detta ha registrerats när den öppnades från början (eftersom larmet borde väl ha gått helt enkelt om den dörren var larmad redan innan den öppnades eller hamnade på glänt? Och inte minst just bland den ”larmregisteringsappartur” som väl också fanns någonstans i närheten av receptionen (om jag minns rätt från förhören med väktarna då?).

                Aha. Du tror att det var ALG som kan ha stängt den dörren någonstans mot slutet av hennes ronderingsrunda då? Det bör nog framgå i förhören med henne i så fall? Men jag minns inte just den detaljen just nu. Annars kanske det kan ha varit AK också som fixade bakdörren (och stängde den) i samband med att hon skulle åka iväg med sin bil kanske strax innan cirka 23.30? Det var hursomhelst just AK som hade ansvaret i receptionen (enligt HO) innan han själv kom till jobbet cirka 23.00. Alltmedan då ALG redan hade varit ute och ronderat ett tag, vid det laget som HO dök upp på jobbet..

                Ok. Den gröna dörren som stod larmad ledde alltså inte ut direkt i den friska luften utan till garaget på den ena sidan och in i huset i den andra riktningen. Bl.a till La Carteries lager. Just dessa detaljer hade jag lite halvtomhalvt glömt bort. Men om jag förstår dig rätt och riktigt där så om just denna bakdörr ändå skulle ingå i teoribygget då det gäller utpassagen 22.35 så blir det väl om jag förstår det rätt nu också en fråga om att lyckas passera just genom garage-nerfarts/utfarts-ingången/utgången från och till Luntmakargatan och DÄR som sagt fanns högst troligen just en övervakningskamera i själva ingången mot vägen/trottoaren,

                Jo. PU själva lär ju givetvis ha tillgång även till förhören med AK. Självfallet. Och jo dom bör ju ha reagerat om dom där läst att SE skulle ha synts i någon av övervakningsmonitorerna. Med reservation nu då för att jag ju själv än så länge inte vet om det kanske fanns fler övervakningskameror också eller inte, vid dessa eventuella 2 eller flera ytterligare baksidesingångar från Luntmakargatan till Skandiahuset som kanske SE skulle kunna ha tagit förutom garagenerfarts-ingången.

                Jo det är ungefär vad jag själv också har på känn. Just att merparten av eller kanske allt detta prat om bakdörrarna på Skandia kanske först inleddes så fort TP hade börjat få Mårten Palme ”med på båten” så att säga, efter att han redan signalerat ett visst intresse, men att det möjligen är tveksamt om i vilken utsträckning det verkligen förekom däremot i de allra första Filterartiklarna om ämnet. Och att just få det hela att funka med Grand och Mårten Palme då så kan man ju vara tvungen att komma på någon hypotes för hur SE tar sig fram och tillbaka där i så fall?

                Det är ju rätt intressant också dock om det verkligen stämmer att den egentliga enda direkta förstandshandskällan på att något vittne vad gäller SE spåret skulle ha fått yppandeförbud på sig av PU endast är TP (och kanske MG) själva? Man verkar väl iofs från det hållet ibland pratat om att någon eller några på SVT skulle ha fått saker bekräftat direkt från PU också? Det kan ju stämma så klart att åtminstone SEs exfru har fått yppandeförbud, och att detta fortfarande är huvudspåret, men (och här brukar jag få hela SE crowdens eller kanske snarare TP crowdens missnöje emot mig) det kanske skulle kunna vara ett försök av TP och MG att hålla liv och intresse i spåret också? Statusen och prestigen i allmänhetens ögon? Inte minst med tanke på hur pass storordat kaxigt och hårt dom gick ut från början? Det slutgiltiga svaret och lösningen. Det avgörande tipset till och huvudspåret för PU. Och allt annat är snömos. Osv. Att få det hela att verka större och viktigare för PU även i år och kommande år än vad det kanske är numera? Jag vet inte. Det är bara en skeptisk tankegång.

                1. Örjan, ja jag håller med.

                  Det är problematiskt då någon som påstår sig presentera lösningen på palmemordet inte gjort det nödvändiga researcharbete som krävs för att bevisa det.
                  Om jag varit TP och ansett att jag i stort sett varit i mål, så hade jag nog tittat lite mer ingående på det gamla Skandia-husets utformning, i de delar som är viktiga för själva hypotesen, innan jag gick ut med det offentligt.

                  Detsamma gäller förstås promenaden från Grand. Jag har påvisat det rent omöjliga i den promenaden tidigare.
                  Man har helt enkelt räknat med att SE lämnat Grand 23.15, men man har missat att räkna med att Palme lämnade Kammakargatan vid samma tid.
                  Det skulle innebära att det tagit Palme Sex och en halv minut att gå 290 meter, medan Skandiamannen blivit tvungen att gå 450 meter inkl bakdörrar och bromsande passager i huset. Han skulle dessutom hunnit stämpla ut och pratat med HO en stund och helst kommit ut innan Palme ens kommit fram till Skandiaentren.

                  Det rimligaste är att Palme passerade Kammakargatan 23.17, för att hans promenad skulle bli någorlunda normal inkl uppehåll på tio sekunder vid något butiksfönster, och eftersom Skandiamannen redan här låg 40 meter på efterkälken så måste han vara ute genom skandiaentren senast fyra minuter senare, med allt vad han däremellan skulle ha gjort.

                  Rekonstruktionen i veckans brott var därmed fullständigt oseriös journalistik, eftersom de inte tagit in verkligheten i sina beräkningar.

                  Jag har ingen direktlänk till klippet, men den fanns här i tråden tidigare. Om den fortfarande är öppen vet jag inte.
                  Jag minns att en researcher som heter Jenny Küttim var med, och om jag inte minns helt fel så hade hon starka band till magasinet Filter.

                  Tunnelseende är ett stort problem både inom polisen och de som på sidan om letar efter lösningen.

                  Jo, ALG säger uttryckligen i förhören att hon stängde dörren kl 23.22, så där borde det mysteriet vara löst.
                  Vem som öppnade den vet man förstås inte, men den informationen skulle dock AK kunna delgett i sitt förhör. Kanske någon från La Carterie varit där och jobbat?

              2. Jörgen G
                Jag har inte läst igenom dina och Örjans inlägg så noggrant ännu men när det gäller bakdörrar har Gunnar i ett tidigare blogginlägg citerat journalisten Mikael Holmström som i en artikel i SvD skriver:
                ”Organisationen hade ett hemligt litet kontor med egen ingång från Thule-husets baksida mot Luntmakargatan (ännu vintern 2009 fanns spår av en sådan liten dörr som då sattes igen vid en renovering). Fastigheten lämpade sig för dold verksamhet, den hade många ingångar och underjordiska kulvertar till närliggande fastigheter och var svår att bevaka.”
                https://gunnarwall.wordpress.com/2013/10/31/expolisen-nekar-i-expressen/#comment-570

                1. Tack Emma.
                  Jag visste att jag läst eller hört detta någonstans, och komme nu på att det var Gunnar som kommit med uppgifterna.
                  Troligtvis i Konspiration Olof Palme, men jag har den som ljudbok, vilket gör det svårt att söka de avsnitt man letar efter.
                  Nu tror ju inte jag att någon bakdörr över huvud taget varit aktuell i Palmemordet, men all information kan vara intressant information. Stadsbyggnadskontoret borde ha ritningar över huset i det utförande som gällde 1986.
                  Man skulle egentligen skicka en förfrågan, om inte annat för att få en klarare bild över hur man på kortast tid tar sig genom huset och fram till receptionen via Luntmakargatan.

                  1. Jörgen G
                    Jag skickade en förfrågan för några dar sen till en person som vad jag förstår har tillgång till ritningarna men har inte fått svar. Tror att jag kan hitta en länk till de som publicerades ändå, men det bästa alternativet är förstås att kontakta Stadsbyggnadskontoret.
                    Som du vet är jag inte särskilt intresserad av SE som tänkbar gärningsman, även om jag inte utesluter att han kan ha haft nån slags roll. I själva verket framstår det åtminstone för tillfället som fullt tänkbart.
                    Krister Petersson säger som bekant att man går tillbaks till brottsplatsen vilket Thomas P anser ger stöd för att SE är huvudspåret. Jag tror inte att man nödvändigtvis behöver tolka Krister P:s uttalande som att det bara avser händelseförloppet och personerna på platsen, utan även betydelsen av platsen i sig och då avser jag inte bara kopplingen till AGAG/Stay behind. Det är allt jag kan säga för tillfället.
                    Återkommer om jag hittar länken till ritningar.

                    1. Jörgen G
                      Som ofta har jag lite för bråttom när jag skriver. TP har ju faktiskt gjort kopplingen att platsen har betydelse och då i kontexten Skandiahuset-Stay Behind.

          2. Jörgen G :

            Jag postade. Trodde jag i alla fall. Ett mycket utförligt svar på vårt pratande om övervakningskameror och bakdörrar osv. men nu verkar jag inte kunna hitta själv riktigt vart det tog vägen. Hoppas att det hamnade åtminstone någonstans här bland kommentarsspåren för det himla långa svaret från min sida vet jag inte om jag klarar att skriva om från början och posta en gång till. 😦

              1. Tack Gunnar!

                Jo det är den där riktigt riktigt långa kommentaren om övervakningskamera på baksidan av Skandiahuset, TPs bakdörrs-teorier osv, som jag tänkte på.

                Jag var rädd för att den hade helt försvunnit. Så tack! Jag ser att jag nog var lite trött när jag skrev den för den innehåller ett antal stavfel och slarvfel och möjligen en eller annan märklig meningskonstruktion. Men det var den jag menade i alla fall 🙂

    3. Jörgen G :

      Jag ber om ursäkt. Mitt föregående meddelande som jag trodde att jag hade postat som svar eller tillägg till just den här saken som du hade skrivit härovan (som inleddes av dig med ”I förhöret 86 04 25 lämnar SE en del uppgifter” och avslutades av dig med ”En bra sammanfattning. Ett bra slutord.”).

      Men som det verkar la sig mitt svar eller tillägg till det där du skrev just där, eventuellt på ett HELT annat ställe här bland kommentarsspåren. Ursäkta för det.

  21. Jörgen, beträffande ditt påstående att SE fått uppgifter av Lisbeth om blå täckjacka. Det finns inget i materialet som tyder på att Lisbeth överhuvudtaget har gett några vittnesuppgifter i sitt chockade tillstånd på mordplatsen, snarare helt tvärtom. Vilka källor har du på detta?

    Själv hänvisar jag till exempelvis Karin J, som var det vittne som ”umgicks” mest med Lisbeth innan hon åkte till Sabbatsberg. Enligt Karin yppade inte Lisbeth något signalement. Även Gösta S säger (lyssna exempelvis på Gösta från rättegångarna mot CP) att Lisbeth överhuvudtaget inte pratade om en signalementsbeskrivning. Se också granskningskommissionen sid 158 att det aldrig har hållits ett signalementsförhör med Lisbeth och att hennes bild av GM växte fram successivt. När Lisbeth i första förhöret nämner blå täckjacka är detta förmodligen en mish mash av diskussion med Mårten och förväxling av vittnet Anders B.

    Vad ger då detta? I mitt tycke stärker det ytterligare SE som potentiell GM. Då Lisbeth aldrig yppat något signalement på mordplatsen beläggs SE med ytterligare en lögn. Han gör detta för misskreditera LP och flytta fokus från det riktiga signalementet – man i rock och keps. Hur som – det är en lögn. Lisbeth beskrev aldrig någon blå täckjacka. Märk väl att det under förmiddagen hade cirkulerat uppgifter om blå täckjacka, så att SE nappade på detta var inte konstigt. Han chansade på att Lisbeth berättade om detta signalement, då han i egenskap av GM inte hade någon annan att välja på.

    Som vanligt tidsbrist, men vill ändå kommentera det du skrev på slutet. Om SE stod vid Götabanken så skulle väl exempelvis Bengt P sett honom i sin bakspegel? Hade inte Anders B sett honom? Anna Hage? 30 meter till mordplatsen tillryggalägger man på ett fåtal sekunder. SE säger ju själv att han nästan snubblade på Palme när han i godan ro skyndade till t-banan. Så oavsett vad LL har för sakfel i sin bok har han i sak rätt. Skandimannen går inte att förklara bort.

    1. Per W.

      Jag vet inte var jag ska börja, men det faktum att Lisbeth senare på natten sagt ”blå täckjacka” måste väl duga som intäkt för att hon också kan ha nämnt detta på mordplatsen, oavsett vad övriga vittnen hört henne säga. Hon var chockad, men trots allt tillräckligt talbar för att kunna få fram två ord.
      Hon kan ha sagt detta, och det behöver inte ha varit direkt riktat till Stig E.
      Han visste dock att detta var hennes bild av gärningsmannens klädsel redan innan det var offentligt känt vad hon sagt.
      Gösta S hade då inte kommit till platsen, och kan därför inte ha uppfattat detta.

      Hade det visat sig att hon egentligen uppgett något annat så hade Stig E:s uppgifter varit mycket besvärande för honom själv.
      Tänk om hon sagt lång mörk rock?
      Men du menar att han var listig och ville förekomma ett utpekande av honom själv.
      Jag tycker att resonemanget är helt bakvänt och saknar helt logik.

      Jag håller med om att signalementet kan härröra från Anders B, men detta har inget med saken att göra.
      Hon var redan på mordnatten klar över gärningsmannens klädsel.
      Uppgiften om mörkblå täckjacka lämnade hon till Åke Rimborn på akuten ett par timmar efter mordet.

      På tal om källor.
      Vad har du Per för källa på att detta signalement, i detta skede blivit påverkat av Mårten Palmes minnesbild av mannen utanför Grand?
      Jag föreställer mig att den diskussionen fick bero till senare.
      Det är möjligt att hon redan då träffat Mårten haft till en sådan diskussion är väl hårfint.

      Att dylika lösa funderingar ytterligare skulle stärka bilden av SE som gärningsman har jag svårt att förstå.

      Han ”chansar” och chansar rätt på flertalet punkter som berör hans observationer på mordplatsen.
      Det är ett bekvämt sätt att komma ifrån sakdiskussionen.
      Allt som inte går att förklara kan man bortförklara som rena lyckträffar.

      Vad Bengt P såg i sin backspegel vet vi. En kula som rikoschetterat i snön. Att inte SE dök upp i snöröken ute på gatan tycker jag inte är speciellt konstigt.
      Troligtvis passerade han SE ungefär samtidigt som han tittade i innerbackspegeln.
      Det bevisar bara att SE inte befann sig mitt ute i körbanan, men det visste vi redan.

      Jag är inte heller säker på att SE lämnar en riktig historia, men tror snarare att han befann sig längre från brottsplatsen än han vill medge.
      Samtalet med väktaren Henry O kan ha pågått längre än två minuter.

      Han kan också ha stått och avvaktat en halv minut vid Götabanken innan han vågade sig fram.
      Ett beslut som vore väldigt logiskt, men om han nu var så funtad som TP beskriver, så ville han möjligen flytta fram sina positioner för att hamna i rampljuset.
      Så blev det, men kanske inte precis så som det var tänkt.

      1. Nej, att Lisbeth inte lämnat något signalement på brottsplatsen är väldokumenterat. För mig duger det inte med efterkonstruktioner och gissningar ”att hon kan gjort detta”. Det går ju fullständigt stick i stäv med det material vi har tillgång till. Dessutom då till SE som varit i periferin? Förstår inte logiken i ditt resonemang. Det finns förstås hypotetiska möjligheter att hon gjort det. Men att använda denna hypotes för att avfärda Skandiamannen så defenitivt som du gör – där går åtminstone jag vilse.

        1. Det vi kan konstatera är hon pratar om mördaren som en man med blå jacka i det första officiella förhöret som hålls med henne, det som hålls av Reneborg/Sjöblom den 1 mars. Det framgår tydligt av senare förhör att hon kopplar den blå jackan till den man som stått och tittat på henne på flera meters håll. Med all sannolikhet är det Anders B hon talar om.

          Låt oss alltså konstatera: det fanns en man med blå jacka på brottsplatsen i ett tidigt skede, nämligen Anders B. Lisbeth observerade en man med blå jacka på brottsplatsen – sannolikt Anders B – och började tidigt att tala om att mördaren var mannen med blå jacka.

          Det allra mesta talar för att mördaren hade rock och inte en blå jacka – och att Lisbeths uppgifter på den punkten var missledande. Men det intressanta här är inte om hon hade rätt eller fel, utan vad hon kan ha sagt utifrån det vi vet om vad hon bör ha sett och vad hon senare påstod.

          Vi kan vara säkra på att hon var högst talför på brottsplatsen, men det finns ju ingen nedtecknad dokumentation av vad hon sa just då. Därför får du Per W, gärna utveckla hur du kan dra slutsatsen att det är ”väldokumenterat” att hon inte redan på Sveavägen gav uttryck för det hon senare återkom till så ofta, att gärningsmannen hade en blå jacka.

          1. Ja, jag anser att det är väldokumenterat. Karin J, i egenskap av den som ”umgicks” mest med Lisbeth på mordplatsen, fick både frågan och kontrollfrågan: nej Lisbeth hade varken pekat ut riktningen eller gett gärningsmannens signalement (april 1986). Gösta Söderström försökte att kontakta Lisbeth tre gånger när han anlände till mordplasten. Nej, Lisbeth angav inget signalement på gärningsmannen (lyssna exempelvis på GS från hovrätten). Faktum är att ingen av mordplatsens vittnen styrker att Lisbeth basunerat ut blå täckjacka. Förutom då Skandiamannen.

            Jag bollar över frågan: Var finns det dokumenterat att Lisbeth yppade blå täckjacka på mordplatsen? Visst kan man ha hypotser, men att använda dessa (odokumenterade) hypoteser för att avfärda Skandiamannen som potentiell gärningsman duger inte för mig.

            1. Nu var ju inte frågan om var det finns dokumenterat om Lisbeth talat om en blå täckjacka på mordplatsen. Frågan var om det, som du menade, var väldokumenterat att hon inte gjort det.

              Det här är ju inga spetsfundigheter. Eftersom det är svårt att få fram en någorlunda exakt rekonstruktion av vad som hände på brottsplatsen är det desto viktigare att vara noga med varje enskild uppgift: är den väldokumenterad eller inte?

              Den uppgift som du bidrar med, Per W, är att Lisbeth Palme inte kom med något som helst signalement på gärningsmannen så långe hon var kvar på brottsplatsen. Du åberopar Karin J för att styrka det påståendet. Även om Karin J sagt så måste det förstås vägas mot andra uppgifter som skulle kunna peka i en annan riktning innan man skulle kunna tala om att din uppgift är väldokumenterad.

              Men Karin J säger inte något sådant.

              Polisförhören med henne finns här, så det är lätt för var och en att kontrollera fakta på den punkten.

              Det hon säger är förvisso att hon inte uppfattat någon beskrivning av gärningsmannen från Lisbeth. Men när hon får frågan om hon hade kontakt med Lisbeth hela tiden säger hon: ”jag försöker ju springa efter henne, hon var så stirrig, hon sprang ju omkring, det var inte så lätt”. Och på den upprepade frågan om Lisbeth sagt någonting om gärningsmannen svarar hon: ”inte hörbart för mina ögon i alla fall, Jag vet inte, jag var inte hos henne varenda sekund”. /GW: Förmodligen en felskrivning i protokollet, bör ju vara ”öron”./

              Karin har inte heller noterat att någon annan kommit med signalementsuppgifter om gärningsmannen utom ”taxichauffören” (Anders D) som lät henne komma in och sitta i taxin efter en stund. Han hade enligt Karin sagt att mördaren hade ”en halvlång kappa som var svart”. Men Karin minns inte om hon fick höra det inne i taxin eller medan hon fortfarande var kvar på trottoaren.

              Förutom det Anders D berättade för Karin uppfattade hon alltså inga som helst kommentarer om gärningsmannens signalement så länge hon var kvar på brottsplatsen. Ska vi av det dra slutsatsen att det inte förekom några sådana kommentarer? Det kan vi inte göra. Det räcker med att titta på den redogörelse Gösta Söderström lämnade den 3 mars. Söderström skriver där (se Sven Anérs: Polisspåret, sid 155): ”De polismän som inte beordrats att söka efter gärningsmannen var på föredömligt eget initiativ sysselsatta med att anteckna vittnen och försöka få fram ett korrekt signalement på brottslingen.” Enligt Söderström ledde det till att två signalement samt gärningsmannens flyktväg kunde rapporteras vidare till polisen centralt.

              Allt det Söderström skriver här är rimligt eftersom de senare upptecknade vittnesmålen från mordplatsen pekar på att ett antal vittnen verkligen gjorde observationer av den flyende gärningsmannen. Och det är sannolikt att det förekom ett antal kommentarer om den saken minuterna efter mordet, framför allt till de poliser som anlänt men kanske också vittnena sinsemellan – trots att Karin inte uppfattade något mer än det Anders D berättade för henne.

              För att återvända till frågan om vad just Lisbeth Palme kan ha sagt är det av intresse att titta på vad Karin J:s väninna Anna Hage berättat i polisförhör.

              Anna får i ett förhör den 2 april vid ett tillfälle en direkt fråga om det verkat som om Lisbeth känt igen gärningsmannen. Hon svarar:

              ”Det var någonting om att hon sa att han [var] en ruggig människa eller någonting sånt där.”

              Vi saxar vidare direkt på det stället i förhöret.

              Förhörsledaren: En otäck person, dum?

              Anna Hage: Ja, någonting om att det var någon buse eller någonting sånt där. Det är så svårt, det står helt stilla i huvudet när man väl vill ta fram där och det ligger på tungan hela tiden, att det är någonting hon sa.

              Förhörsledaren: Yttrade hon någonting om att det var han som gjorde det, däråt sprang han eller något?

              Anna Hage: Ja, det sa hon, däråt sprang han, och så stod hon och pekade mot gränden.

              I övrigt beskriver Anna Hage Lisbeths agerande så här:

              ”Jag har för mig att hon säger någonting om vad som hände, men jag var så inne i vad jag gjorde. men jag vet att hon pratade väldigt mycket på platsen. Hon var ju rätt så chockad.”

              Anna vill också minnas att Lisbeth försökt berätta någonting för henne medan hon var upptagen med hjärtmassagen. Men när Anna tittade upp mot Lisbeth för att få klart för sig vad hon ville säga hade Lisbeth redan vänt om och gått bortåt.

              Anna säger också på annan plats i förhöret om Lisbeth: ”Hon sa massor i och för sig, det var nästan så man stängde av öronen för att slippa höra på henne.”

              Utgår vi från Anna Hages uppgifter beskrev alltså Lisbeth gärningsmannen som ”en ruggig människa” och pekade ut vilken väg han flytt. Dessutom sa hon tydligen åtskilligt annat som Anna inte förmådde ta till sig, vilket var högst begripligt med tanke på att hon var aktivt engagerad i livräddningsåtgärder. Men Anna Hages beskrivning av Lisbeths agerande bekräftar Karin J:s – hon var i ständig rörelse och hon pratade mycket.

              För mig framstår det som tydligt att varje slutsats om vad Lisbeth Palme sa och inte sa måste formuleras med stor försiktighet.

              Sa hon något om att gärningsmannen hade blå täckjacka? Det skulle ju stämma med vad hon senare påstått – bara av den anledningen är det i alla fall högst tänkbart. Om hon sa det, kan hon i så fall ha sagt det till Skandiamannen i den mån han befann sig på brottsplatsen minuterna efter mordet? Ja, det är ju vad han själv uppger i polisförhör redan vid lunchtid den 1 mars. Varför säger han det? För att hon faktiskt sa så till honom – eller för att han på något mystiskt sätt vet att hon kommer att peka ut en man i blå täckjacka när hon senare förhörs av polis och åklagare?

              Det förra alternativet framstår i alla fall för mig som det rimligaste och mest okomplicerade.

              Men det skulle ju innebära att Skandiamannen inte är Palmes mördare. Är det därför det är så viktigt för dig, Per W, att påstå att det är ”väldokumenterat” att Lisbeth inte sa något på brottsplatsen om att gärningsmannen hade en blå jacka?

              1. Det som du skriver är möjligt. Frågan kvarstår, det är bara en spekulation att hon yppade blå täckjacka. Det är definitivt inte ett bevis på att SE är varande på brottsplatsen. Det som finns dokumenterat från flera: hon berättade inte om något signalement.

                1. Men den intressanta frågan kvarstår, Per W: Skandiamannen sa i polisförhör vid lunchtid den 1 mars att Lisbeth Palme uppgett att mördaren hade en mörkblå täckjacka. Hur kom det sig att han påstod något sådant, om det inte berodde på att Lisbeth faktiskt sagt så till honom?

                    1. Ja, i den motsägelsefulla information som lämnades där fanns det en uppgift om att gärningsmannen enligt vissa vittnen haft en mörk täckjacka, möjligen mörkt blå. Men det fanns inget i sändningen som tydde på att Lisbeth Palme skulle ha lämnat den uppgiften.

                    2. Gunnar, Per W

                      Lars J:s signalementsuppgifter om att gärningsmannen hade en mörkblå täckjacka och keps larmades ut av Christian Dahlsgaard i kommissariebil 1520 uppe på David Bagares gata strax före 23.30 (Poutiainen sid 257). Det kan ha legat som grund för SVT Rapport 04.00.

                      Till Holmérs presskonferens kl. 12 kompletterades signalementet med att kepsen hade öronlappar. Källan till det var Mårten Palme men avsåg då ”Grandmannen”.

                    3. Mikael

                      Tack! Nu gav du svaret på frågan jag ställt här flera gånger, om det överhuvudtaget var möjligt att de uppgifter Gösta Söderström fick av Windén om en (ung?) man i blå täckjacka härrörde från Lars J:s signalement utlarmat av Christian D.
                      Enligt Gösta S fick han den uppgiften två minuter efter ankomsten till brottsplatsen och då spelar det ingen roll om man utgår från den officiella ankomsttiden eller den tid Poutiainen beräknat vara ankomsttiden c:a 23.26, uppgiften om blå täckjacka från Windén kommer då minst 2 minuter innan Christian D:s larm 23.30.
                      Någon på brottsplatsen har alltså nämnt en blå täckjacka och det enda vittne vi vet har nämnt en blå täckjacka förutom Lisbeth är SE.

                    4. Ju mer jag funderar över Skandiamannens uppgift från den 1 mars om att Lisbeth sagt till honom att gärningsmannen hade en blå täckjacka, desto viktigare tycker jag den pusselbiten är.

                      Det där är ju en väldigt central och distinkt uppgift. Om den är sann kan man rimligtvis direkt avfärda alla misstankar om att Skandiamannen själv skulle vara gärningsmannen. Då befann han sig utanför Dekorima sedan mördaren hade flytt.

                      Om uppgiften är felaktig skulle han förstås kunna vara gärningsmannen, såvida han inte frias av andra omständigheter.

                      Vad vet vi då i sakfrågan?

                      I ett telefonförhör inlett klockan 12.20 den 1 mars säger alltså Skandiamannen att när han kom fram till den skjutne Palme sa Lisbeth att mördaren hade ”mörkblå täckjacka”.

                      Vilka uppgifter fanns det i svang om gärningsmannens klädsel när Skandiamannen uppgav detta? Det vill säga: var kunde han ha fått det ifrån, om inte från Lisbeth?

                      Klockan tio över ett på mordnatten sände Ekot en extrasändning i Sveriges Radio. Där hette det att gärningsmannen hade ”mörkt hår och en lång mörk rock”. Den sändningen kunde förstås Skandiamannen ha lyssnat på eller fått återberättad. Och den pekade ju alltså inte på att mördaren skulle haft en blå täckjacka och givetvis inte heller på att Lisbeth skulle ha påstått något sådant.

                      Han kunde också ha tagit del av Rapports extrasändning i Sveriges Television klockan 4 på morgonen. Där talas om ”en man i 35-40-årsåldern” som sköt ner Palme och det heter att polisen ”’ännu endast har vaga signalement att gå efter”. Rapport redovisar uttalanden från chefen för Stockholmspolisens våldsrotel Nils Linder som går ut på att ”de säkraste uppgifterna” kommer från ”tre personer som befann sig ungefär 50-60 meter från paret Palme”. Enligt dessa tre vittnen var det en gärningsman som hade ”mörka byxor och mörk täckjacka, möjligen mörkt blå” samt att han ”var barhuvad”. Andra vittnen hävdar enligt Rapport att det var ”två gärningsmän klädda i långa mörka rockar”. I programmet heter det att ”gärningsmannen eller gärningsmännen” flydde ”bort in i gränden, uppför trapporna”.

                      Någon ledtråd till vad Lisbeth Palme kunde ha sagt på mordplatsen fanns det alltså inte alls i den här sändningen.

                      I Svenska Dagbladet som kom på lördagsmorgonen fanns också ett antal motsägelsefulla uppgifter. I en nyhetsartikel stod det att polisen letade efter ”två män i 40-45-årsåldern” och att den ene mannen hade ”mörkt hår och lång, mörk rock”. På annan plats återgavs en efterlysning som gått ut till taxibilar under mordnatten. Där står det om ”en man som är mellan 30 och 40-årsåldern”. Det heter att han ”bär mössa el keps, eventuellt mörk jacka el mörkbrun dunjacka, kan vara i skinn. Han är ev mörkhårig.”

                      Dagens Nyheter rapporterade samma morgon om att polisen sökte två gärningsmän i 40-45-årsåldern. I en annan artikel i samma tidning berättade taxiföraren Anders D om att gärningsmannen hade en lång grå rock med svarta ränder.

                      Holmér inledde sin första presskonferens klockan 12 den första mars, tjugo minuter innan telefonförhöret med Skandiamannen påbörjades. Och Holmér uttryckte sig så här om gärningsmannen, jag citerar från TT:s telegramtext: ”Han är i 30 till 45-årsåldern, har mörkt hår och är 175 till 180 cm lång. Han var klädd i mellanblå täckjacka, mörka byxor, keps med uppvikta öronlappar.”

                      Holmér avfärdade också att det skulle ha rört sig om två gärningsmän.

                      I dag kan det lätt konstateras att Holmérs kortfattade beskrivning av mördarens klädsel stämde väldigt illa med vad de flesta vittnen faktiskt berättat. När det gäller gärningsmannens ytterplagg är den helt dominerande bilden att han hade en lång mörk rock, inte en blå täckjacka.

                      Det viktiga undantaget är den beskrivning av en man i blå täckjacka som Lisbeth Palme själv lämnade vid ett flertal tillfällen, tydligen med start under mordnatten. Kriminalkommissarien Lars Christianson som talade med henne på Sabbatsbergs sjukhus skrev i en PM att hon då beskrev gärningsmannens ytterplagg som en ”blå eller mörkblå täckjacka”. Och det är väl troligt att Holmér helt enkelt valt att satsa på Lisbeth Palmes beskrivning av gärningsmannens kläder när han under presskonferensen ratade andra uppgifter.

                      Skandiamannen kan, vad jag förstår, ha hunnit få del av Holmérs uppgifter från presskonferensen precis före telefonsamtalet. Däremot kan han inte genom nyhetsmedia ha fått del av några uppgifter om att just Lisbeth Palme skulle ha sagt att mördaren hade en blå jacka.

                      En enkel förklaring till att han sa som han sa i förhöret är att han faktiskt var där på mordplatsen minuterna efter dådet och hörde henne tala om en blå jacka, antingen hon sa det till honom själv när han frågade eller att han bara hörde henne säga det – kanske utan någon särskild adressat.

                      Om det inte var så framstår det ju som rätt vågat av honom att medvetet ljuga ihop att Lisbeth påstått något liknande. Vid den tidpunkten kunde han ju inte ha vetat att hon skulle göra några senare uttalanden om en gärningsman i blå jacka. Inte heller kunde han gärna ha vetat att hon redan talat om en blå jacka på Sabbatsbergs sjukhus.

                      Och om Lisbeth genom polisen fick veta att Skandiamannen lagt ord i hennes mun som hon inte alls ville kännas vid skulle det snabbt ge upphov till besvärande frågor rörande honom själv – väldigt besvärande om det var han som var gärningsmannen.

                      Om han bara var en oskyldig åskådare som var uppfylld av behovet av att stå i händelsernas centrum kan man förstås tänka sig att han broderade ut sitt vittnesmål utan att närmare reflektera över möjliga konsekvenser av att han varit alltför fantasifull. Men om det var han som begått mordet – och rimligtvis blivit observerad av Lisbeth – verkar det ju besynnerligt om han skulle ha dragit till med en klumpig lögn som direkt skulle kunna fästa polisens uppmärksamhet på honom.

                      Med andra ord: det är för all del inte bevisat att Skandiamannen fanns på mordplatsen med de andra vittnena sedan mördaren gett sig iväg. Men hans uppgift om att Lisbeth talat om en man i blå jacka är en av de omständigheter som pekar rätt starkt på att han var det. Och om han inte fanns där i händelsernas centrum (åtminstone inte i den utsträckning han själv velat ge intryck av), och om han inte talade med Lisbeth om signalementet – då är det mest troliga att han helt enkelt gav uttryck för sin alltför livliga fantasi och enskilda men osäkra uppgifter han snappat upp i nyhetsflödet.

                  1. Gunnar, direktsändes Holmérs presskonferens kl 12.20? Isf skulle man kunna tänka sig att Skandiamannen såg den och sedan nämnde denna uppgift under förhöret förutsatt att presskonferensen var kortare än 20 minuter eller att han nämnde uppgifterna om jackan innan 12.20. Om Skandiamannen inte kan ha tagit del av denna presskonferens verkar det otroligt att han fått uppgifterna någon annanstans ifrån än mordplatsen

                    1. Holmérs presskonferens började kl 12 och Skandiamannens telefonsamtal började 12.20. Jag har inte till hands uppgifter om TV- och radiosändningar direkt från presskonferensen, men det vore konstigt om inte det förekom. Den som har möjlighet får gärna kolla detta. Slutsatsen för min del är tills vidare att Skandiamannen kan ha hört vad Holmér sagt, men att varken informationen från presskonferensen eller från annan nyhetsrapportering gett upplysningar om att Lisbeth skulle ha talat om en blå täckjacka.

                      Vad som framgått av nyhetsrapporteringen var att uppgifterna om gärningsmannens klädseln var motsägelsefulla. Och vad Lisbeth ansåg sig ha sett var inte känt alls.

                    2. Jag kan bekräfta att Holmérs presskonferens direktsändes i TV, eftersom jag såg den själv. Dock vet jag inte om den startade prick kl 12. Sluttiden framgår i alla fall av lunchekot, där det kl 12.33 sägs att presskonferensen precis har avslutats.

                      Med tanke på Skandiamannens telefonsamtal är det värt att påpeka att Holmér avslutade sin genomgång med att lämna ut olika telefonnummer, dit tips kunde lämnas. Detta gjordes av allt att döma strax innan det lämnades utrymme för frågor.

                  2. Så är det.
                    Det är inte täckjackssignalementet i sig som ör intressant, inte heller om signalementet bygger på ett missförstånd eller inte, utan att SE redan 12.30 dagen efter visste att LP hade denna uppfattning.
                    Det är bara möjligt om han var på mordplatsen, eller om han fått information om detta plus väldigt mycket annat från en källa som måste ha varit mycket högt uppsatt, samt själv ha befunnit sig på mordplatsen.
                    Det är orimligt.

                  3. Hej, jag skrev en kommentar förra veckan som var behäftad med ett tekniskt problem, varför jag kontaktade Gunnar och bad honom radera den. Jag har också alltid tänkt att Skandiamannens tidiga uppgifter (12.20) efter Holmérs presskonferens om Libeths signalement på gärningsmannen som iklädd blå täckjacka är ett starkt indicium på att han faktiskt var på plats och fick uppgifter från henne. Men här har jag delvis ändrat uppfattning. Jag har inte letat fram vad Holmér sa på presskonferensen klockan 12, men det finns en beskrivning i Åsheden (1987:4) som ger intrycket av att han då meddelade ett signalement på gärningsmannen som iklädd just blå täckjacka. Detta signalement bygge dock inte på Lisbeths vittnesmål, utan på uppgifter från Mårten Palmes Grandman och Lapplisan på Birgerjarlsgatan. Detta talar samtidigt kraftigt mot att Holmér skulle ha sagt att signalementsuppgifterna kom från Lisbeth.

                    Om vi tänker oss Skandiamannen som en gärningsman som ringer in till polisen och bland annat har som syfte att styra bort signalementsbeskrivningen från hans egen mörka rock, så har han alltså av Holmér nyss fått information om att en ”blå täckjacka” är det bästa alternativet. Men han har inte någon information om att detta skulle vara uppgifter från Lisbeth. Däremot finns det en annan omständighet till att han har anledning till att påstå att Lisbeth gett honom just ett sådant signalement. Som förevändning till sitt samtal till polisen anger han att han vill berätta om en man som han observerat och som var placerad på Luntmakargatan, och att denne var klädd i just en blå täckjacka. Vi vet att den han beskriver är Lars J och att signalementet på honom stämmer. När man läser det första nedtecknade polissamtalet med Sandiamannen så får man känslan att han vill dra polisens uppmärksamhet till vittnet Lars. Om vi tänker oss Skandiamannen som gärningsman så kan vi alltså föreställa oss ett scenario där han vill styra bort uppmärksamheten från den man med rock som sprang iväg från platsen med fladdrande svart rock, till den man iklädd blå täckjacka som stod kvar i gränden. Holmers uppgifter torde då ha gett honom råg i ryggen, men för att ge extra tyngd åt uppgiften så åberopad han Lisbeth Palme som uppgiftslämnare. ”Blå täckjacka” var alltså den bästa uppgiften han kunde uppge, baserat på både det han hört från Holmér och det han visste om hur Lars J var klädd. Och nu slumpade det sig så att det alternativ som han måste gissa på också råkade stämma överens med Lisbeths egna signalementsuppgifter.

                    I den andra vågskålen tycker jag däremot man kan lägga en annan omständighet. Om vi tänker oss Skandiamannen som en gärningsman som hör av sig till polisen och vill göra sig till ett trovärdigt vittne så måste han i den situationen använda sig av de fakta som han faktiskt sitter inne med. Pettersson gör ju en poäng av att iakttagelsen av Lars J på Luntmakargatan just är en sådan uppgift som Skandiamannen känner till eftersom han befann sig på platsen. En annan omständighet som mördaren givetvis är medveten om är att det avlossades två skott i tät följd. Men när Skandiamannen ringer till polisen klockan 12.20 under lördagen, så menar han sig enbart ha uppfattat ett skott. Denna uppenbart felaktiga uppgift håller han fast vid fram till förhöret i hovrätten, där han istället förde något resonemang om att han upplevt den första smällen som något som kom från trafiken men att han uppfattade den andra smällen som ett skott. Om vi tänker oss Skandiamannen som mördaren som ringer till polisen dagen efter mordet och vill ge intrycket av att vara ett trovärdigt ögonvittne, så är det ju märkligt att han då inte anstränger sig att få rätt på frågan om hur många skott som avlossades.

        2. Per W.

          Du menar att det i vissa utvalda fall måste till två av varandra oberoende vittnesmål för att en uppgift ska kunna betraktas som riktig?
          Det finns annars väldigt många uppgifter från brottsplatsen som endast kan styrkas av en person, och motsägelserna står som spön i backen.
          Det kan inte vara ”väldokumenterat” att detta inte skett, och Karin J var inte hos henne precis hela tiden.
          Det enda vi vet är att ingen har lämnat dessa uppgifter i förhören.
          Vi saknar viktiga bitar, och förhöret med Anders E är ofullständigt.
          Även han ägnade en del tid till att lugna LP.
          Man kan helt enkelt inte som du gör avfärda detta på så svajig grund.

          Lisbeth har dock aldrig förnekat att hon sagt ”mörkblå täckjacka”, vilket ändå måste ses som någon slags bekräftelse på att det är troligtvis är sant.
          Han har ju lämnat sitt vittnesmål under ed i både TR och HR.

          För mig är den rätta vägen att gå innan man börjar peka ut någon, att man först och främst bör klara ut de omständigheter som pekar i motsatt riktning.
          Det går inte att avfärda de svåra bitarna med ”att han har tur när han gissar”

          Det är svårt att bevisa att någon är oskyldig, men det ankommer ju på er att presentera bevisningen.
          Den ”bevisning” som hittills presenterats är inte ens värda att kalla indicier, utan består mest av tomt skvaller, och scenarier som inte går att klämma in i verkligheten.
          Hela spåret bygger ju på ”gissningar” och ”kan ha gjort”
          Promenaden från Grand är direkt skrattretande.
          Krumbuktandet när observationen av LJ ska förklaras likaså.

          Av den anledningen, och fram tills något mer handfast kommer på bordet avfärdar jag Skandiamannen som Olof Palmes mördare.

          Vem kan ha lämnat detta signalement:”yngre man i blå täckjacka” till Ingvar W strax innan ambulansen kom?

          Lars J lämnade en liknande uppgift till den kvinnliga polisen, men han gjorde det efter att ambulansen lämnat platsen.

          Jag säger inte att det måste ha varit SE, men det är svårt att hitta någon annan.
          Du kanske har svaret?

        3. ”Dessutom då till SE som varit i periferin? Förstår inte logiken i ditt resonemang. ”

          Per, Om du läser förhören med Anders b och Lars j så uppger de att de hörde Lisbeth skrika. SE hörde ej Lisbeths skrik. Därför bör han befunnit sig i i skandiaentren när hon skrek.

          1. JB
            En mycket viktig notering att SE inte uppger att han hör Lisbeth skrika. Har inte tänkt på det och har inte sett att nån annan gjort det.

            1. Tack Emma !

              Det verkar som SE ser och hör Lisbeth först när han befinner sig på plats bredvid OP. Lars Borgnäs lade fram en intressant tolkning att SE redan från början visste att mannen som låg på gatan var OP, men det motsägs av SE, den infon kom från den yngre kvinnan (Anna h ?) som frågade om han visste vem mannen var. Han sade nej. Han visste ingenting om den döde mannen.

              1. En viktig notering är att väktaren Henry O som är den förste som har något att konkret att berätta om SE direkt efter mordet fått intrycket av att han varit en bit därifrån när det hela skedde.
                Sedan gått fram och tittat på när de övriga gett första hjälpen.
                Inte alls att han deltagit så aktivt som han senare påstår.
                Detta ligger bättre i linje med helhetsbilden.

                1. Och läser man det första förhöret från 1/3 så säger han ju att han ”just kommit ut på gatan” och att han ”såg dock snart att någon låg på marken och att det var folk omkring denne”. Då tolkar jag det som han kommer ut precis utanför dörren på Skandiahuset när han hör smällen. Det kanske är därför han bara hör en smäll, antingen för att den första inte låter så mycket eller så avlossas det första skottet när han är på väg ut. Att det är folk omkring Palme bör ju inte vara fallet förrän ett antal (15-20 kanske) sekunder efter skotten. Är det helt enkelt så att det här är den mest korrekta beskrivningen av händelsen men att han sen för varje förhör breder på så att han närmar sig brottsplatsen och till slut är så nära att han snubblar på Palme? Äntligen får han vara i centrum ett tag (15 minutes of fame). Kan han ha stått lite norrut på gatan och undrat vad som händer borta vid Tunnelgatan. Någon ligger ner och folk skriker och vissa springer både till platsen och från platsen och bilar gör märkliga manöver på Sveavägen. Ska han gå vidare eller vända om? Han tittar på klockan vid Götabanken för att se om han hinner med tunnelbanan. Han passerar förbi Leif och Jan som sitter i bilen och frågar om de har larmat (se sid 8 i förhöret 27/4, någon med glasögon och möjligen något på huvudet utan dialekt samt lite lågmält frågar),
                  http://www.itdemokrati.nu/page36j.html
                  och Jan uppfattar även att han pratar med en person, 50-60 år med keps:
                  http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-jan.html
                  Han går förbi personen på marken med flera människor runt om, kanske kommenterar han hur de borde göra det. ”Var borde mördaren tagit vägen” tänker han. Han tittar in längs Tunnelgatan och ser en yngre person vid Kulturhuset. Vilken konstig typ som står där och stirrar. Under närmaste tio-femton minuterna kretsar han runt lite planlöst vid mordplatsen, kanske går in längs Tunnelgatan och kikar. Mycket folk kommer och går vid mordplatsen plus att poliser och ambulans anländer. Han kanske redan nu förbannar sig själv att han inte kom ut en halv minut tidigare så han hade hamnat mitt i händelsernas centrum.
                  Behöver inte vara svårare än så.

                  1. Magnus, bra att du föreslår och analyserar ett förlopp med en oskyldig SE. Det brukar inte göras.

                    Jag har egentligen många frågor, men begränsar mig.

                    Du föreslår att SE kom ut ur Skandia när det small, dvs 23.21.30. Därefter har han gått mot mordplatsen, och pratat med Leif/Jan på vägen dit. Vid mordplatsen kommenterar han kanske hur de borde göra. Därefter tittar han in i gränden och får syn på Lars.

                    Frågor: när tror du han anlände till hörnan, och när tror du han tittade in i gränden?
                    Anledningen till frågan är förstås att han måste ha kommit fram i tid till hörnan för att hinna se Lars innan denne försvann.

                    Vidare kan man utläsa ur vittnesmålet med Helena L att hon hörde skotten när hon tog ut pengar och att hon, efter avslutat uttag, gick mot Inges bil. När hon kommit fram till bilen tittade hon mot mordplatsen och fick då se 5-10 personer. Eftersom vi vet när Palme sköts, kan vi uppskatta tiden då hon tittade mot mordplatsen till t ex 23.22.00 – 23.22.15.

                    Det betyder att enligt ditt förlopp bör det ha stått 5-10 personer vid mordplatsen när SE anlände dit. Du antyder också i ditt förslag att det fanns ”flera människor runtom”.
                    Fråga: varför sade då SE att de enda personerna som fanns på platsen när han kom fram var livräddarna? Hur kan han ha missat denna hop med 5-10 personer? Ljög han? I så fall varför? Är det för att han ville synas i media och framstå som hjälte? På vilket sätt uppnådde han i så fall det? Många frågor, men jag tror du förstår andemeningen.

                    1. Jag förstår definitivt andemeningen. Jag utgår väldigt mycket vad som beskrivs i första förhöret. Där säger han bara att det är folk omkring. Det är inte förrän han senare vill sätta sig själv i centrum som han säger att livräddarna Anna och Stefan kommer nästan samtidigt. Utifrån att få ihop tiderna med Lars möte med Yvonne och hennes möte med piketpoliserna (som jag beskrivit tidigare) tror jag att Lars inte springer efter mördaren förrän 23.23.30 eller om man utgår från Granskningskommissionens tider något efter det. Då tror jag att Skandiamannen pratar med Leif och Jan ungefär när det är avbrott i LAC-bandet runt 23.23 och han kommer fram till mordplatsen runt 23.23.15 och ser då Lars strax innan denne springer iväg. Och ja han vill om inte vara hjälte så åtminstone vara i epicentrum och inte stå och trycka 30 meter norrut i en bra stund.

    1. det känns som debatten är inne i en cirkel. åsikter och inlägg kommer tillbaka å går runt och återkommer, samma åsikter/inlägg fast med andra ord å vinklar.. för och emot.
      går dt å komma längre men skandiamannen, Gunnar?

      1. För min del tycker jag nog att trots en del upprepningar händer det att det kommer in nya synpunkter. Så länge det gör det kommer jag att hålla debatten i ämnet öppen här på bloggen.

        Men självklart vill jag uppmana alla – inklusive mig själv – att vara lite återhållsamma med att skriva sådant man redan tagit upp tidigare.

        1. Det var en bra kommentar tycker jag. Jag har börjat tröttna lite på att skriva om SE, och märkt att jag har börjat repetera vissa argument. Av den anledningen har jag börjat dra ner något på tempot och är nu lite mer passiv. Framförallt vill jag inte gå in i långa diskussioner. Jag vill leverera och motivera mina åsikter och lyssna på era. Vi kan nog inte övertyga varandra om allt ändå.

          Men jag känner redan en del abstinens så det blir inte enkelt att hålla helt tyst… Ett par hugg i veckan kan ni räkna med.

          En bra ide kan vara att referera till äldre inlägg i stället för att skriva om samma sak. Jag har redan tillämpat det en några gånger och tycker nog att det fungerar rätt bra.

          Om det kommer in nya ansikten kan det också vara bra att visa var man står även om det kräver viss repetition, t ex när Henrik Anckarsäter dök upp som psykiatrikern i lådan. Tyvärr missade jag honom då…

  22. Företeelser som tidigare debatterats på bloggen och som då visat på att Skandiamannen är gärningsmannen verkar försvinna efter en tid när motargumenten tagit slut. Sedan dyker inlägg upp som vill visa på att SE var oskyldig och som då helt bortser från vad som tidigare pekat på Skandiamannens skuld.

    Här är några exempel på saker som ”glömts bort” i debatten.

    1) Jan A:s tingsrättsförhör 1989 om en lite bastant man i 50–60-års åldern med keps.

    Jan A fick frågor om han såg andra personer på platsen i sitt förhör den 8 april 1986. Då anger han bara kända personer: Anders B, Anders D med flera.
    Ingen SE. Han satt ju dessutom kvar länge inne i bilen, uppenbarligen ända fram tills Gösta Söderström kom till platsen.

    Det som krånglar till det för Jan A är att han den 14 maj 1986 förevisas en bild på SE, bilden ingår i en fotosamling. Uppenbarligen kopplar han i förhöret SE:s bild till Jan-Åke S, som ju verkligen var framme vid Chevan och pratade en stund. Och vissa likheter har de två: glasögon, tunnhåriga och rock, men så mycket mer är det ju inte.

    Det är Jans minnesbild av fotovisningen på SE den 14 maj 1986 som spökar i tingsrätten, han verkar fortfarande blanda ihop J-Å S med SE. Den här personen i keps han talar om ska ha dykt upp “innan polisen kom” och då satt Andersson inne i Chevan. Vid bilen stod då Jan-Åke S och Anders B, båda går att identifiera på LAC-bandet vars upptagning med Leif L avslutas halvannan minut innan Söderström anländer.

    I så fall skulle alltså SE ha anslutit till kvartetten inne/utanför Chevan (Jan A säger ju att han talat med honom). Och det finns det inget stöd för i Jan-Åke S, Leif L:s eller Anders B:s vittnesmål. Eller, för den delen, i Skandiamannens eget vittnesmål.

    Kommentar: Förhöret med Jan A den 14 maj 1986 med tillhörande bildvisning av SE ingår i Håkan Ströms PM.
    (Källa: Thomas Pettersson)

    2) Lisbeth Palme kunde varken se färgen på gärningsmannens ytterplagg eller dennes anletsdrag.
    (Källor: Statssekreteraren Ulf Dahlsten och Hovrätten 1989)

    3) Nyckelvittnena från norra reklampelaren (23.19,55) till David Bagares gata (23.23) såg alla SAMMA man, gärningsmannen, även om signalementsbeskrivningarna skiljer sig åt.

    Nicola F såg GM vid norra reklampelaren, Cecilia A vid södra reklampelaren till mordplatsen, Inge M, Anders B, Anders D, Anna H vid mordplatsen, Lars J vid korsningen med Luntmakargatan och Yvonne N uppe på David Bagares gata såg alla samma man, mördaren.

    Blå jacka eller trekvartslång mörk rock har därför mindre betydelse.
    (Källor: Vittnesförhören)

    4) Förhöret den 25 april med Skandiamannen var ett spektakel.

    Den 22 april sattes Skandiamannen upp på Palmegruppens aktivitetslista, för att han skulle utredas vilket sedan påbörjades i juni.

    Förhöret tre dagar senare den 25 april är således en fars där förhörsledaren varken bemöter eller ställer kontrollfrågor till Skandiamannen om hans lögner. Jämför exempelvis med Lars Jonssons förhör med Lars J 4 april.
    (Källa: Thomas Pettersson).

    5) Skandiamannen kan inte ha hittat på att han såg Lars J vid ”Kulturhuset”.

    Det går inte trovärdigt att förklara bort att Skandiamannen befann sig på brottsplatsen eftersom han såg Lars J vid ”Kulturhuset” där kartarkivarien stod från omkring 23.22,10 och 20-30 sekunder framåt innan han själv började jaga uppför trapporna.

    För att kunna ha sett Lars måste Skandiamannen ha befunnit sig så att han såg RAKT in i gränden. Han kan inte ha stått vid sidan om på Sveavägen och sett kartarkivarien 50-60 meter in på Tunnelgatan. Därifrån gick det inte heller att uppskatta Lars ålder till ”tjugoårsåldern”, även om hard core-tvivlarna har sin teorier.

    Skandiamannen kan inte ha hört Lars placering vid ”Kulturhuset” från någon före lördag 1 mars 12.20. LARS SJÄLV OCH PALMEGRUPPEN BLEV INTE MEDVETNA OM VAR HAN STOD FÖRRÄN DEN 4 APRIL UTAN LARS TRODDE TILL DESS ATT HAN STOD VID TRAPPAS BÖRJAN SOM HAN BERÄTTADE OM I FÖRHÖRET DEN 3 MARS.

    Lisbeth Palme berättade 7 maj om en man inne i gränden vid barackerna, inte vid ”Kulturhuset”, d.v.s. Lars J. Lisbeth hann dessutom lämna brottsplatsen 23.28 med ambulans innan Lars återvände dit från Brunkebergsåsen.

    Inget annat av de vittnena på mordplatsen första 60 sekunderna kan ha känt till att Lars stod i hörnet vid Luntmakargatan 14, inte ens taxiföraren Hans J såg honom trots att han följde gärningsmannens flykt ända till början av första trappan. Lars kom fram till ”Kulturhuset” 5 sekunder efter att Hans hade slutat titta in i gränden.

    Så varifrån såg SE Lars J vid ”Kulturhuset”?
    (Källor: Lars J, SE m.fl.)

    6) ”Dekorimamannen” har aldrig existerat utan GM kom ifatt Palme.
    (Källor: Cecilia A och Inge M)

    7) Det Skandiamannen berättade för väktarna vid återvändandet 23.40 var detaljer som mördaren kände till, bl.a. ”spinal chock”.
    (Källa: Thomas Petterssons svar till den s.k. ”Sanningskommissionen” i mars 2019)

    1. ”Företeelser som tidigare debatterats på bloggen och som då visat på att Skandiamannen är gärningsmannen verkar försvinna efter en tid när motargumenten tagit slut. Sedan dyker inlägg upp som vill visa på att SE var oskyldig och som då helt bortser från vad som tidigare pekat på Skandiamannens skuld.”

      Jag tycker att de flesta, om inte samtliga, inlägg på bloggen som försöker visa på Skandiamannens skuld har fått mer eller mindre rimliga förklaringar. Däremot brukar inte du vara kommentera dessa motförklaringar. Istället brukar du vänta en stund och sedan publicera samma argument för Skandiamannens skuld igen. Hur många gånger har du skrivit om kulturhuset? Varje gång påpekar någon att Skandiamannen kunnat se Lars J även från mordplatsen, i videointervjun med Lars tycker jag att det framstår som mer troligt att Skandiamannen lättare kunnats se Lars J från mordplatsen än från trappen. Jag är långt ifrån övertygad om att Skandiamannen är mördaren men jag är inte heller helt säker på att han inte är det, men så länge det inte är bortom rimligt tvivel att det var han som sköt så tycker jag att han bör betraktas som oskyldig. Misstankar kan man få ha men då får man försöka ta fram fler och bättre belägg för dem.

      1. Jag kan väl ställa några frågor igen och se om jag får svar.
        Är det helt omöjligt att se vittnet Lars vid Kulturhuset om man ser denna film (1.01 in i filmen när Tomas Bresky kommer in från höger)?

        Och är det mycket lättare att se Lars från trappkrönet då mördaren kastar en blick över axeln (0.40 in i filmen)?

        Nästa fråga. Om Lars springer iväg 20-30 sekunder efter att han ställer sig vid Kulturhuset så gör det, om man räknar tider bakåt, att första polis (Gösta S) är på mordplatsen innan 23.23. Varför fortsätter då Leif ringa till polisen i 40-45 sekunder om de nu redan är där (både Gösta S och piketen)? Är inte tolkningen rimligare att Lars faktiskt väntade lite innan han sprang uppför trapporna och då skulle någon haft längre tid på sig att se honom från Sveavägen?
        En längre genomgång av hur tiderna räknas finns här:
        https://gunnarwall.wordpress.com/2019/06/03/fortsatt-debatt-om-skandiamannen-fran-och-med-3-juni-2019/#comment-12022
        Vore kul med ett svar innan nästa kommentar kring Kulturhuset kommer.

        1. Magnus

          1) Lisbeth Palme såg Lars J vid ”Kulturhuset” liksom SE. Det är de två som finns dokumenterade även om LP placerar LJ i passagen. Hans J följde gm:s flykt till omkring trappsteg 5 och missade precis LJ som kom fram när gm nått omkring trappsteg 15.

          2) Se exempelvis förhöret med Lars J 4 april. Lars var synlig från omkring 23.22,10 till cirka 23.22,40.

          1. Jo, så berättar Lars om sin upplevelse av situationen. Men frågorna kvarstår. Du skriver om och om igen att det inte går att se och beskriva någon från Sveavägen. Är det en omöjlighet utifrån filmen ovan? Och om Lars har rätt, varför fortsätter Leif larma eftersom då måste ju polisen varit på plats i 40-45 sekunder. Kan det inte vara så att Lars misstar sig lite om tiden och springer iväg kanske runt 23.23.30 och då kan ju någon ha längre tid på sig att se honom?

            1. Magnus D

              ”Du skriver om och om igen att det inte går att se och beskriva någon från Sveavägen.”

              Jag har kollat på plats några gånger och jag tycker att det är svårt att se detaljer som ”tjugoårsåldern” och mörkblå, alla mörka färger blir bara MÖRKA.

              Bortsett från det, om man kan se eller inte, så är ändå den avgörande uppgiften ”Kulturhuset” som binder SE till brottsplatsen.

              23.23,30 har inget stöd i förhören med Lars J. Se exempelvis 4 april och 27 augusti. LJ började jaga uppför trapporna 23.22,35 – 45. Det stämmer väl också med när YN och AZ möter GM vid David Bagares gata 26B och 50 meter senare i början av trappan ned.

              —–

              I nedan inlägg idag har jag sammanfattat vad jag tror.

              https://gunnarwall.wordpress.com/2019/06/03/fortsatt-debatt-om-skandiamannen-fran-och-med-3-juni-2019/#comment-12185

              1. Nu vet jag inte hur tiden som Yvonne mötte den springande mannen och när Lars mötte Yvonne stämmer med varandra, den hänger jag inte med på. Men då medger du alltså att vittnet Leif ringer till polisen trots att både Gösta S varit på plats i 40-45 sekunder och piketen i 30-35 sekunder. Och då avfärdar du också Leifs uppgifter om att han försökt prata med Lisbeth innan polisen kommer också. Hur var det nu med att lägga alla bitarna i pusslet som vi ”Skandiamansförnekare” anklagats att inte kunna.

                1. Magnus D

                  Hinner inte kolla alla detaljer just nu, så det är möjligt att jag minns fel.

                  Leif L ringde väl redan 23.21-22, varje fall första gången, och poliserna var på plats först 23.24-25?

                  Leifs vittnesuppgifter har i många fall visat sig inte stämma. Han påstod bl.a. att han stoppade ambulansen så att LP kunde få åka med till Sabb, vilket inte stämmer med ambulansförarnas berättelse.

                  1. Enligt LAC-bandet så avbryter Leif samtalet 23.23.40. Granskningskommissionen sätter tiden för första polisbil på plats till 23.24.00 eller strax efter och bröderna Poutiainen argumenterar väl för att anropet gick ut ytterligare något senare, dock inte så sent som Gösta S hävdar. Oavsett om polisen kommer 23.24.00, 23.24.30 eller senare så kan inte Lars ha sprungit efter mördaren redan 23.22.30. Då måste Yvonne och Ahmed stått i trappan över en minut och väntat innan de går vidare för att få ihop alla tider och det finns inget i vittnesmålen som tyder på det. Det som återstår är att Lars väntade en längre stund på Tunnelgatan än vad han själv kommer ihåg vid förhören.

                    1. Magnus D

                      I tidigare mätningar som jag har sett har man missat de 35 meter som Lars sprang före trappan.

                      Mycket ungefärliga tider:

                      23.22,10 / LJ återser GM vid trappsteg 15 av 89.
                      23.22,30 / GM uppe på trappkrönet efter att ha sprungit ytterligare 74 trappsteg.
                      23.22,45 / LJ börjar jaga, springer först 35 meter, därefter 80 trappsteg.
                      23.22,55 / GM möter YN och AZ efter 50 meter långsam löpning.
                      23.23,30 / LJ uppe på trappsteg 80 och möter YN och AZ efter att de gått 50 meter.

                    2. Magnus D

                      Fort och fel.

                      ”23.22,45 / LJ börjar jaga, springer först 35 meter, därefter 80 trappsteg.”

                      https://gunnarwall.wordpress.com/2019/06/03/fortsatt-debatt-om-skandiamannen-fran-och-med-3-juni-2019/#comment-12216

                      Skall vara:

                      ”23.22,45 / LJ börjar jaga, springer först 15-20 meter, från brunnslocket till trappans början, därefter 80 trappsteg.”

                      Från första trappavsatsen till brunnslocket är det 25-30 meter vilket möjliggör att kunna gissa åldern på en silhuett vid brunnslocket.

                    3. Jag tänkte lägga till ytterligare en parameter kring när Lars möjligen sprang iväg efter mördaren. Jag har ju tidigare lagt in piketens personal som kommer springande från brottsplatsen.
                      https://gunnarwall.wordpress.com/2019/06/03/fortsatt-debatt-om-skandiamannen-fran-och-med-3-juni-2019/#comment-12022
                      Om man även väger in polisbilen 1520 som Lars möter uppe på David B:s gata så tycker jag att det ytterligare stärker det att Lars stod kvar en liten stund nere på Tunnelgatan och därmed kunnat vara synlig från brottsplatsen. Granskningskommissionen bedömer ju att larmanropet går ut runt 23.24. Patrullen 1520 befinner sig då i Kungsträdgården och därifrån åker de sen Hamngatan-Regeringsgatan-David Bagares gata. Vid korsningen David B:s gata och Johannesgatan möter de Lars J. Vi har ju hört här på bloggen att Lars bara kan ha varit synlig vid Kulturhuset fram till ca 23.22.30. Om man antar att han efter det springer efter mördaren så, om man räknar en lite längre tid än vad jag gjort tidigare (jag har antagit runt 30 sekunder), så möter han Yvonne/Ahmed 23.23.15. Lars säger sen att han stannar och tittar David B:s gata ner innan han går iväg nerför. Han kanske börjar promenaden 23.23.30. Därifrån är det 65 meter till korsningen Johannesgatan där han möter 1520. 65 meter utför bör ta ca 45 sekunder. Hyfsad snabb promenad tar ca 35 sekunder men han kanske inte går på för fullt. Då möter han 1520 23.24.15. De minst 700 meterna, eller snarare längre om 1520 var inne i Kungsträdgården (700 meter är från närmaste hörn), bör ha tagit runt 1 minut knappast snabbare. Det är tre 90-graderssvängar och från Regeringsgatan-Johannesgatan tror jag inte att de körde för fullt eftersom Lars säger att poliserna ser forskande på honom och det tror jag inte att han skulle uppfattat om de körde förbi i full fart. De ska då ha startat sin körning från Kungsträdgården 23.23.15, alltså ungefär 45 sekunder innan larmet gick ut. Är man för en konspiration så vet poliserna i 1520 vad som hänt innan, vilket jag inte tror, utan min tolkning är återigen att Lars väntade lite längre innan han sprang iväg än han kom ihåg vid förhören. Det går nog att knapra några sekunder här och där så tiden blir kortare, men det går nog att lägga på några sekunder här och där också så tiderna ovan tror jag är ganska bra medelvärden.
                      Om Lars möte med 1520 är 23.24.15 så bör 1520 möta piketens poliser runt 23.24.30 vid trappans topp. Man får anta att tiden för poliserna, som ju stannar ju enligt Ahmed och frågar om någon sprungit förbi, att sig från Sveavägen till toppen på trapporna bör vara ca 1 minut. Då ska de alltså ha sprungit iväg från Sveavägen 23.23.30 och kommit till mordplatsen ca 23.23.15 och Gösta S är då på plats ca 23.23.05. Då är vi tillbaka till att vittnet Leif ringer till polisen fram till 23.23.40 och varför gör han det om poliserna redan är på plats?
                      Så jag tycker att hur man än vänder och vrider på saker och ting så har jag svårt att se att Lars sprang iväg 23.22.30 eller sekunderna efter. Tiderna går helt enkelt inte ihop om man lägger in fler parametrar (”lägger pusslet”). Jag är ganska övertygad om att Lars stod kvar längre nere på Tunnelgatan och kunde ses från Sveavägen än vad som han själv säger och som används som ”bevis” mot Skandiamannen. Den mest troliga tiden för Lars att springa efter mördaren ser jag alltså som 23.23.15-23.23.45 och då har han varit synlig minst en minut från Sveavägen, kanske 1,5 minut. Vid det tillfället är många på plats på mordplatsen och man som vittne kunde nog smälta in i mängden utan att någon lade märke till en.

                  2. Mikael skriver:
                    ”Från första trappavsatsen till brunnslocket är det 25-30 meter vilket möjliggör att kunna gissa åldern på en silhuett vid brunnslocket”.

                    Silhuett mot vaddå? Det är kärnfrågan.
                    För att en silhuett ska kunna bildas måste det väl finnas en ljus bakgrund som ger en kontrast.
                    Så vitt jag förstår.
                    Något upplyst kulturhus fanns definitivt inte från detta perspektiv.
                    Ursäkta mina upprepningar, men frågan har jag ställt återkommande under ett års tid utan att få något svar.
                    Jag är helt enkelt tvungen att fortsätta.

    2. Mikael.

      Jag tycker att denna bild som Gunnar knäppt uppifrån trappkrönet ger en bra fingervisning om att det är mycket svårt att se Lars J från denna position vid en snabb titt över axeln.
      Dessutom stod ett stort skjul nedanför trappen som försvårade sikten ytterligare.

      Att SE dessutom kryddar historien med att ”han stod i siluett mor det svagt upplysta kulturhuset på Luntmakargatan 14, blick stilla i flera sekunder”, innebär att han redan där måste haft övernaturliga förmågor eftersom den delen av huset som beskrivs ligger bakom hörnet, och är upplyst endast från mordplatsen.
      Hela spåret med Skandiamannen är på ett flertal punkter skjuter i sank,

      Kommentaren:
      ”LARS SJÄLV OCH PALMEGRUPPEN BLEV INTE MEDVETNA OM VAR HAN STOD FÖRRÄN DEN 4 APRIL UTAN LARS TRODDE TILL DESS ATT HAN STOD VID TRAPPAS BÖRJAN SOM HAN BERÄTTADE OM I FÖRHÖRET DEN 3 MARS”

      Helt fel.
      Det finns ingenting i det tidigare förhör som pekar på att Lars trodde detta.
      Det står bara i sammanfattningen att han gått fram till trappen då mannen kommit upp i den övre halvan.
      Dessförinnan har han stått och tittat ner mot Sveavägen.
      Förhörssammanfattningar ger sällan den exakta bilden, och med den ”övre halvan” kan menas att han kommit upp på trappkrönet.
      Att inget nämns om att han under några sekunder gick in och ställde sig bakom skjulet måste ses som en förenkling, typisk för en förhörssammanfattning.

      Vad nu detta spelar för roll, men eftersom du skriver med versaler antar jag att du tycker att det är viktigt för Skandiamannen-hypotesen att Lars J trodde fel inledningsvis.

      Jag kan inte se att det spelar någon som helst roll förutom att det kan tjäna som förklaring till att vissa författare missförstått LJ:s rörelser.

      På det sättet är det kanske ändå intressant.

      1. Jörgen G

        Med största sannolikhet såg SE från första trappavsatsen, trappsteg 31 Lars J vid ”Kulturhusets” hörn, vid kabelbrunnslocket, 25-30 meter ner, bort. Från första trappavsatsen var det möjligt för SE dessutom att kunna gissa Lars ålder utifrån kroppsbyggnad och hållning, även om den uppgiften inte är lika intressant som ”Kulturhuset”.

        Lars hade återsett gm omkring 23.22,10 när denne kommit upp till mitten av första trappan, omkring trappsteg 15. Därefter vände sig Lars om och tittade ner mot Sveavägen för att sedan titta tillbaka mot trappan när gm nått 50-60 trappsteg upp av de 89.

        Hur som helst är det just ”Kulturhuset” (lördag 1 mars 12.20) som bevisar att Skandiamannen befann sig på brottsplatsen någon gång mellan 23.22,10 – 23.22,30-40. Om han var ett vittne befann han sig vid ”Dekorimahörnet” med gärningsmannasignalement utan alibi.

        ”Kulturhuset” är inte helt enkelt att greppa om man inte befinner sig på platsen. I exempelvis den annars så suveräna ”Nationens fiende” är det fel om ”Kulturhuset”.

        1. Mikael
          Du skriver:
          ”Hur som helst är det just ”Kulturhuset” (lördag 1 mars 12.20) som bevisar att Skandiamannen befann sig på brottsplatsen någon gång mellan 23.22,10 – 23.22,30-40. Om han var ett vittne befann han sig vid ”Dekorimahörnet” med gärningsmannasignalement utan alibi.”

          Jag förstår fortfarande inte vad du menar när du säger ”brottsplatsen”. Du får det att låta som om SE är ett oskyldigt vittne. Vad är det för skillnad på ”brottsplatsen” och ”Dekorimahörnet”?

          Jag skulle tro att rätt många andra som läser ”brottsplatsen” har samma svårighet att förstå vad du menar. Jag har ställt samma fråga innan men vi lyckades inte reda ut det.

          Min definition av ”brottsplatsen” är ett område inom en radie av typ 10-15 meter från punkten där Olof Palme sköts. För mig är ”Dekorimahörnet” och ”brottsplatsen” i princip samma sak.

          1. JD

            Hur kunde Skandiamannen veta lördag den 1 mars kl. 12.20 att Lars J stod vid ”Kulturhuset”?
            Vad tror du?

            Jag hittar ingenting i materialet som stödjer att han kan ha hört det från någon och hittat på det.
            Lars J själv och PU blev inte klar över hans rätta position förrän 4 april, Lisbeth Palme såg Lars 75 meter bort i passagen, inte vid ”Kulturhuset”, var inte kontaktbar och lämnade brottsplatsen 23.28. Hans J följde gm fram till trappan, men då hade inte Lars kommit fram till ”Kulturhuset”.
            Tror du att SE hittat på det och i så fall hur?

            Skandiamantvivlare som har förstått ”Kulturhuset” menar då att SE såg Lars J från ”Dekorimahörnet”, precis som Skandiamannen säger i förhören.

            Jag tror istället att SE såg Lars J när Skandiamannen tittade bakåt vid första eller andra trappavsatsen. Lars J hade då blicken ner mot Sveavägen. Hans J, Lars J och Yvonne N såg att gärningsmannen tittade bakåt efter förföljare flera gånger, även uppe på David Bagares gata. Det beteendet hade gm även under tiden när Lars tittade ner mot brottsplatsen, lämpligtvis vid trappavsatserna.
            Se vidare förhöret med Lars J 4 april.

            Var tror du Skandiamannen befann sig när Lars J var synlig vid ”Kulturhuset” 23.22,10 – 23.22,30?

            Jag delar din uppfattning om definitionen av just den här brottsplatsen.

            1. Mikael
              Du har ställt tre frågor till mig:
              ”Vad tror du?” och ”Tror du att SE hittat på det och i så fall hur?” och ”Var tror du Skandiamannen befann sig när Lars J var synlig vid ”Kulturhuset” 23.22,10 – 23.22,30? ”

              Som svar på den första och sista frågan ber jag att få hänvisa till mitt tidigare inlägg:
              https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-11744

              (Notera förresten att jag i inlägget skriver ”Andra förklaringar kan nog också finnas.”.)

              Den andra frågan har jag inget svar på just nu,

              Du skriver det där med ”Lars J själv och PU blev inte klar över hans rätta position förrän 4 april…” osv,,, Jag aldrig riktigt förstått betydelsen av det. Det som avhandlades mellan LJ och PU kom väl ändå inte SE till känna. Jag har förmodligen missförstått något.

              1. JD

                Jag tittade nu på ditt inlägg från 24 maj och det stämmer mycket väl in på de fakta som finns och svarar på frågorna.

                ”Lars J själv och PU blev inte klar över hans rätta position förrän 4 april….”

                ==> I mars 2018 upptäckte jag att, den annars så sensationella och bra, ”Nationens fiende” hade missat Lars position vid ”Kulturhuset” (4 april, 5 april (rek) och 27 aug) utan placerat LJ vid trappans början (3 mars).Tvivlarna menade bl.a. att SE hade hört ”Kulturhuset” från Lars J, när han återvände ner till Sveavägen. SE hade då hittat på sin historia när han ringde 12.20 nästa dag. Men Lars hade inte yppat ”Kulturhuset” för någon på Sveavägen eftersom han inte visste om sin placering förrän 4 april. Därav betydelsen, SE såg LJ. SE ljög inte om ”Kulturhuset” 1 mars, bara varifrån han såg LJ.

        2. Mikael.
          Du som annars är så noga med detaljerna i vittnesmålen.
          Vad styrker att gm vänt sig om just på detta trappsteg?
          Lars J säger att han vänder sig om uppe vid trappkrönet.
          Finns inga belägg för något annat.
          Att SE såg LJ vid trappsteg 31 är helt taget ur luften

          I det förhör 86 03 03 som tidigare diskuterades framkommer faktiskt att LJ gömt sig en stund bakom skjulet på Luntmakargatan, och kommit fram när gm försvunnit på Malmskillnadsgatan.
          Därmed borde det vara klarlagt att han inte trodde att han var nere vid trapporna.

          .

          1. Jörgen G

            Jag hänvisar till Lars Jonssons förhör med Lars J den 4 april.
            Dessutom är det avstämt med Lars J på plats av en MOP-författare.
            ”Kabelbrunnslocket” bekräftas också vid vallning med Lars den 27 augusti 1986.

            1. Mikael.

              Jag är väl insatt i förhören med LJ.
              Vad är avstämt?
              Har LJ själv bekräftat att han missförstått sina egna rörelser, och att han blev klar över detta förhöret den 4:e april?
              Det förefaller som om han är fullständigt klar över sina positioner redan i de första förhören.

              1. Jörgen G

                Se rekonstruktionsfotot med Lars J från 5 april där GM kommit upp ca 20 trappsteg i första trappan. Jämför det med förhören 3 mars, 4 april och 27 augusti.

                1. Mikael.

                  Detta foto visar den ungefärliga positionen då LJ kom fram till sin position strax bredvid brunnslocket.
                  Den visar däremot inte det läge då gm tittade bakåt.
                  LJ har säkert under några sekunder då han tittade neråt Sveavägen tappat fokuseringen på gm, men han är väldigt tydlig med att han hade väldigt bra koll på honom.
                  Eftersom även du – vilket jag tror mig förstå – insett det omöjliga i att iakttagelsen skett från trappkrönet, så är ju ögonblicket då LJ tittade ner mot Sveavägen, den sista livlinan i hela Skandiamannen spåret.

                  Annars spricker allt.

                  Hypotesen bygger i så fall på möjligheten att SE (gm) under dessa obevakade sekunder gjort en iakttagelse av LJ.
                  Dock inte som han själv beskriver:
                  Mot hörnet av det svagt upplysta kulturhuset blick stilla under några sekunder; utan någonstans bakom skjulet i motljus med Skandiahusets sydöstra mörka hörn i bakgrunden. Turligt nog under samma sekunder som LJ vände huvudet mot Sveavägen.

                  De flesta förstår att det är fullständigt kört för de som fortfarande står fast vid denna helt orimliga hypotes, men det är på något sätt ändå beundransvärt att du/ni fortfarande orkar.

                  1. Jörgen
                    Du skriver ”…insett det omöjliga i att iakttagelsen skett från trappkrönet…”

                    I trappen, dvs mellan LJ och GM, fanns ett antal klotlampor.

                    Hur förklarar du att LJ på brunnslocket kunde se GM på krönet men att GM på krönet inte kunde se LJ på brunnslocket?

                    (OBS: I ett av mina förslag krävs inte att GM ser LJ från krönet, utan endast från t ex första trappavsatsen. Jag tycker t om det är bättre att GM inte ser LJ från krönet. Och jag är även öppen för helt andra förslag. Men jag är ändå intresserad av hur du kan dra slutsatsen ovan.)
                    https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-11744

                    1. JD.
                      Jag menar att förutsättningarna är mycket små.
                      LJ gjorde ju själv en bedömning av möjligheten, och gick därför in bakom skjulet. Han insåg alltså att det fanns en risk.

                      ”Omöjligt” blir det först i kombination med den väldigt målande beskrivningen om kulturhusets vägg från mordplatsperspektiv, och antal stillastående sekunder han sett denna figur med mörk bullig täckjacka (LJ) avteckna sig mot en vägg som inte var synlig från trappkrönet. Lika lite som den var synlig från den nedre trappavsatsen.

                      Det ljust målade huset på Malmskillnadsgatan gör det naturligtvis betydligt lättare för LJ att se den mörkt klädde gm avteckna sig mot bakgrunden än det motsatta.
                      Malmskillnadsgatan var dessutom belyst på ett betydligt bättre sätt än gränden där nere.

                  2. Jörgen G

                    Lars J vände sig om ner mot Sveavägen när GM nått 20-30 trappsteg upp.
                    Lisbeth Palme såg att LJ tittade ner mot brottsplatsen.
                    Under tiden sprang GM 20-40 steg upp till trappsteg 50-60 innan Lars vände sig om och återsåg mördaren.

                    Hans J, Lars J och Yvonne N såg att mördaren vände sig om och tittade efter förföljare. Detta repeterande beteende hade säkert även den höga frekvensen i trappan som Yvonne vittnade om uppe på David Bagares gata, ”han vände sig om 2-3 gånger (under 10 meter) under den tid tills han passerat dem”.

                    Gärningsmannen såg Lars från första och/eller andra trappavsatsen.

                    Se vidare förhöret med Lars 4 april.

                    Förstår inte ditt motiv att visa Gunnars foto från trappkrönet. I mörker går det att se en person vid ”Kulturhuset” från trappkrönet, men därifrån går det inte att gissa åldern.

                    1. Mikael.

                      Det var lustigt att du tog upp detta med HJ. Jag hade annars tänkt göra det.
                      Det är riktigt att HJ sett honom vända sig om, men det var efter ca 25 m. Annars är HJ ett vittne som bäst bekräftar att han INTE vände sig om i den nedre delen av trappen. Och alldeles oavsett, så hade inte LJ kommit fram i ljuset vid kulturhuset vid denna tidpunkt.
                      LJ säger själv att mannen då befann sig i den övre hälften av trapporna.
                      Att han då kunnat se LJ därifrån är alltså inte möjligt.
                      Att han vänt sig om vid trappsteg 30 finns inte heller några belägg för, och återigen: LJ hade inte kommit fram än.

                      Ur förhöret med HJ:

                      F. Såg du om han sprang upp för trapporna.

                      HJ. ”Jag såg de första tre stegen i vilket fall och jag tror inte att han vände sig om…”

                      Ur förhöret med LJ:

                      F. När gör du dom här iakttagelserna, var befinner gan sig då i trappan?

                      LJ. ”Då har han nog hunnit över hälften av trappan”.

                      Han har alltså då redan hunnit över 45 trappsteg innan LJ kommer fram och vänder blicken mot Sveavägen, men fortfarande finns inga belägg för att gm vänder blicken neråt innan han hunnit upp till trappkrönet.

                      LJ står då bortom kulturhuset från gm:s perspektiv, och kan då inte ha huset i bakgrunden. Bakgrunden blir i stället själva Luntmakargatan.
                      Titta på gubben till höger om det röda krysset. LJ:s position var dessutom längre ut på Luntmakargatan.

                      Du tycker inte att Gunnars bild var relevant förstår jag, men den bilden tycker jag tycker illustrerar perspektivet i kvällsmörkret riktigt bra.
                      Jag skrev dock att det bara var en fingervisning om vad gm kan tänkas ha sett. Väl medveten om att en bild kan förstärka det kompakta mörkret nere i gränden.
                      Mörkt var det dock, och lamporna stör sikten avsevärt.

                      Nu ställer jag återigen frågan: vilken bakgrund visar LJ i siluett då kulturhuset inte kan göra det?

                    2. Jörgen G

                      ”Det var lustigt att du tog upp detta med HJ.”

                      Du har missat hela ”Kulturhuset” och Lars J. Du kanske fortfarande tror att det inte är fastställt att SE befann sig på brottsplatsen utan alibi med gärningsmannasignalement?

                      Hans J följde GM fram till typ trappsteg 5 och därefter blev trappan mörk från Sveavägen. HJ slutade då att försöka följa GM.

                      Lars J däremot kom fram till ”Kulturhuset” och brunnslocket 23.22,10 och återsåg GM när denne nått omkring trappa 15.

                      ”Annars är HJ ett vittne som B Ä S T bekräftar att han INTE vände sig om i den nedre delen av trappen.”

                      B Ä S T………

                    3. Mikael.

                      ”Hans J följde GM fram till typ trappsteg 5 och därefter blev trappan mörk från Sveavägen. HJ slutade då att försöka följa GM”.
                      Ja, det stämmer.

                      Det enda vi då vet ganska säkert är att han INTE vände sig om så långt uppe i trappen.
                      Om jag då förstår dig rätt så anser du att detta bevisar att han vänt sig om på trappsteg 31?

                      Om det är jag eller du som ”missat hela kulturhuset och Lars J” överlåter jag till andra att bedöma.

                      Jag konstaterar bara att kulturhusets hörn enligt den beskrivning som SE ger i förhör efter förhör, och första gången redan på mordnatten INTE är synligt från trappen oavsett vilken nivå gm befann sig.
                      Jag konstaterar också att den enda uppgift som finns härvidlag är Lars J:s vittnesmål, där han säger att mannen kommit upp i den övre halvan av trappen då Lars J åter observerar honom.
                      Han springer upp med god fart och vänder sig inte om.
                      Det finns inte något som helst stöd för något annat.

                      Du skrev:
                      ”Lars J däremot kom fram till ”Kulturhuset” och brunnslocket 23.22,10 och återsåg GM när denne nått omkring trappa 15.

                      Ok, om vi utgår från att denna version är den rätta, så har vi ändå LJ:s ord på att han fortsättningsvis stod och tittade på mannen när han sprang.
                      Någon uppgift på att han vänt sig om i samma ögonblick som Lars J kastade en blick neråt Sveavägen finns inte.
                      Men även om gm nu lyckats synka ihop sin titt över axeln med Lars J:s ögonkast ner mot mordplatsen, vilket naturligtvis är osannolikt, men vi leker med tanken.
                      Lars J står fortfarande bortom Kulturhusets hörn och kan inte beskrivas som en siluett med kulturhuset i fonden.

                      Du skrev:

                      ”Från första trappavsatsen till brunnslocket är det 25-30 meter vilket möjliggör att kunna gissa åldern på en silhuett vid brunnslocket”.

                      Eftersom du inte svarar på hur och mot vilken bakgrund denna silhuett avtecknade sig, så får jag väl gissa på att du menar själva brunnslocket?

                      Jag tror inte att jag kan övertyga dig, men jag hoppas att de som läser vår konversation förstår mina argument.

                    4. Mikael, angående detta ”Du har missat hela ”Kulturhuset” och Lars J. Du kanske fortfarande tror att det inte är fastställt att SE befann sig på brottsplatsen utan alibi med gärningsmannasignalement?”

                      Har inte du och Jörgen G (och andra) debatterat huruvida SE såg Lars J vid kulturhuset från trappan eller från mordplatsen i hur många inlägg som hest? Vad menar du med ”missat hela kulturhuset”? Det är väl i princip ingen som tror att SE inte var på brottsplatsen vid tiden för mordet eller strax därefter och hade ett signalement som stämde hyfsat in på det som de flesta gav mördaren. Frågan är ju bara om han var där exakt vid tiden för mordet och hade exakt samma klädsel som mördaren eller om han var där strax efter och hade ungefär samma klädsel som mördaren

                    5. Jon.
                      Håller med.
                      Visst är detta diskuterat till leda.
                      Jag la på ett extra kol för att försöka få svar på en del frågor som rör just kulturhuset.
                      Tydligen förstår jag inte vidden av detta helt avgörande indicium, och att ”det inte går att bortförklara”.
                      Jag ser att det är precis tvärt om, och måste fortsätta hävda den ståndpunkten.

                      Min uppfattning är att ”kulturhuset” friar honom helt (!) eftersom gärningsmannen på sin höjd kan ha sett en liten skymt av LJ från trappkrönet, men inte ens det är särskilt troligt.
                      Om det osannolika ändå inträffat, tillkommer ytterligare oförklarliga moment; ja, du vet vad…Det som man aldrig lyckas få svar på.

                      Lars stod ingen längre tid och tittade mot mordplatsen när mördaren var i trappen, den silhuett SE sett av Lars bör då ha varit när han stått med ryggen mot Sveavägen.
                      En silhuett ser lika ut oavsett åt vilket håll kroppen är vänd.
                      Vad Lisbeth Palme sett är svårare att veta, men några ansiktsdrag som hon kan koppla med mannen i dekorimahörnan kan hon inte ha uppfattat. Och definitivt inte om hon tittat silhuetten av Lars.
                      Hon beskriver att mannens position var framför framför barackerna, alltså ca 30 meter närmare mordplatsen än var Lars stod.
                      Ungefär där Hans J uppfattat att gm vände sig om och tittade tillbaka.
                      Kanske det mest sannolika är att hon faktiskt sett gm i det läget, men hennes tidsuppfattning är rubbad.
                      Det bör ha skett senast 45 sekunder efter mordet, men allt sådant går också att ifrågasätta. Hans J uppfattade ju inte att han stannat upp någon längre tid, utan bara vänt sig om snabbt.
                      Vad Lisbeth sett är väldigt svårt att förstå.

    3. Bara en kort fråga kring punkt 3. Hur kan det vara samma man när du själv skriver att signalementet skiljer sig? Tyder det inte på att du bestämt dig för en person som gärningsman och sen kan vittnena säga vad som helst men det är ända Skandiamannen som är mördaren?

      1. Magnus D

        I Gunnars bok ”Mordgåtan Olof Palme” (2010) ger han exempel på hur varierande vittnesiakttagelser kan vara av samma person. Olika observationer som t.ex. jacka eller rock, mössa eller keps kan således gälla samma individ.

        När man läser vittnesförhören och lite kompletteringar för vittneskedjan i punkt 3 blir det ganska tydligt att de måste ha sett samma man trots av signalementen skiljer sig åt en del.

        Exempelvis första länken Nicola F – Cecilia A stöds av deras egna förhör, Gunnars intervju av Cecilia den 28 mars 2015 och Inge M:s första förhör den 1 mars. I dessa finns flera samband som pekar på samma man.

        Nicola F såg GM vid norra reklampelaren, Cecilia A vid södra reklampelaren till mordplatsen, Inge M, Anders B, Anders D, Anna H vid mordplatsen, Lars J vid korsningen med Luntmakargatan och Yvonne N uppe på David Bagares gata såg alla samma person, mördaren.

        1. Jag håller helt med dig om att vittnen kan beskrivs samma sak/person olika och det har jag exempelvis skrivit om för länge sen angående ett test jag gjorde med en högstadieklass. Men när det gäller mördaren på mordplatsen så beskriver de allra flesta hans klädesplagg på överkroppen som en lång mörk rock och de såg alla händelsen i direkt anslutning till skotten. Då blir det ju desto svårare att trycka in den person som Nicola såg som mördare. Han säger blå jacka i samma färg som telefonkatalogen. Mötet med den mannen skedde ca 80 meter norr om mordplatsen runt 1,5 min innan mordet. Då blir det extremt svårt att få ihop en vittneskedja där. Det kan ha varit Anders B, det kan ha varit någon vi inte vet vem det är. Men att säga att det helt säkert är gärningsmannen är bara önsketänkande.

          1. Magnus D

            Enligt vittnesförhören kan det inte ha varit Anders B. Då skulle dessutom Palmegruppen ha känt till det och inte låtit Nicola vallas på årsdagen eller konfronterats mot CP 88. Nicola mötte GM på 1-2 meters avstånd och är ett ofrivilligt nyckelvittne.

            Nicola säger också att ytterplagget räcker till lårets mitt, vilket stämmer in hyggligt på uppgifter om gm:s trekvartslånga ytterplagg.

            Gärningsmannen följde långsamt efter paret Palme och kom ifatt vid mordplatsen (Huvudkällor: NF, CA, IM och Gunnars intervju med CA 2015-03-28)

  23. Jon

    Tar man exemplet med ”Skandiamankopian” som Jan A påstår att han talade med innan polisen så svarade Thomas Pettersson på det för ett par månader sedan och visade på att det inte finns någon trovärdighet i det alls. Ändå kommer det upp igen efter ett tag att Jan A mindes rätt i tingsrätten. Det leder då till en skev korthusdebatt.

    När det gäller ”Kulturhuset” så har fler och fler accepterat det, men fortfarande dyker det upp påståenden liknande ”Skandiamannen stod vid sidan om” som tas som sanning.

    Du skriver ”Jag är långt ifrån övertygad om att Skandiamannen är mördaren”. Vad bygger du det påståendet faktamässigt på? Vad är det som du har som talar för att SE var oskyldig, trots att han befann sig på brottsplatsen, saknar alibi, stämmer in på nyckelvittnenas beskrivningar, Kringelfjorden m.m.?

    1. TP:s argument mot möjligheten att Jan A sett Skandiamannen har jag faktiskt inte tagit del av. Angående kulturhuset tycker jag att efter att ha sett videon med Lars J att det är mer troligt att Skandiamannen har sett Lars från mordplatsen än från trappan, just det där med den upplysta fonden och att huset sticker ut lite i gatan. Brunnslocket vet jag inte exakt var det ligger men om Lars sagt han stod nära det så kan det vara en detalj som man lätt kan ta fel på. Det är lättare att komma ihåg att man stod vid ett visst hus eller dör än vid ett brunnslock. Jag delar inte heller din uppfattning att Skandiamannen stämmer bra på nyckelvittnenas beskrivningar. Vissa saker passar in t.ex. rocken och lågskorna men vittnesuppgifterna är så motstridiga så att det är svårt att dra slutsatser ifrån dem. Jag har t.ex. en uppfattning att Skandiamannens rörelsemönster borde resulterat i mer entydiga vittnesmål. Får inte alls ihop Anna Hages uttalande om en attraktiv vältränad man. Sen vet jag att någon (Anders D) säger ”inte med en yngre mans vighet” etc. men Skandiamannen borde ha stuckit ut så mycket att det gav mer avtryck i vittnesmålen. Kringelfjordsnytt bevisar väl ingenting? Möjligen att PU jobbar med spåret men det behöver ju inte betyda att det är sant. Avsnittet om skjortan känns väldigt märkligt, det antyder att Skandiamannen tog med en blodig skjorta men så dum är väl ingen? Dessutom finns det inget som talar för att mördaren blev blodig.

      Överlag så är det så att man får lägga fram belägg för att någon är skyldig, sedan kan de granskas och motargument kan föras fram. Om tvivel på den positiva tesen föreligger så får man anse en person som oskyldig. Det är svårare att bevisa att någon är oskyldig (såvida denne inte kan dokumenteras ha varit någon annanstans). Som tankeexperiment kan du gärna försöka belägga att polisman Ö är oskyldig om jag berättar att jag var ute och joggade dagen efter blindtarmsoperation. En hel del argument finns som talar för Ö som gärningsman (ammunitionsfyndet hemma hos honom, lägenheten i området, den extremistiska bakgrunden etc) och få (om några) saker talar emot men ändå går det inte säga att det var han som sköt Palme.

      1. Jon

        Kul att du ger ett detaljerat svar.

        SE såg LJ från mordplatsen, inte från trappan kan man ha olika uppfattningar om.

        En kommentar till:

        ”Skandiamannen borde ha stuckit ut så mycket att det gav mer avtryck i vittnesmålen”.

        Det gjorde det så att SE den 22 april blev uppsatt på Palmegruppens aktivitetslista för vidare utredning, vilket skedde i juni 1986. Förhöret med Skandiamannen den 25 april var således bara en fars utan kontrollfrågor.

        I pressen blev det avtryck först i maj 2018. Nedan från sidan 140 i TP:s bok;

        ”Lika slående var vad andra journalister redan hade noterat: alla nyckelvittnenas beskrivningar av mördaren stämde – innan minnesbilderna hunnit påverkas av medieuppgifter och tidens tand – antingen hyfsat eller mycket väl in på Skandiamannen.

        Även om man vidgade perspektivet, och tog hänsyn till mindre centralt placerade vittnen som avgett vagare signalementen, återkom ett antal uppgifter som matchade [SE].

        Därmed gick det att vända på hela frågeställningen: Vad talade för att någon annan hade mördat Olof Palme?”

        1. Du missförstår mig lite och min text kanske inte var helt tydlig. Jag tänker mig att en speciell person med lite speciellt rörelsemönster borde sticka ut så mycket att så gott som samtliga vittnen uppfattat denna säregenhet. Christer Pettersson rörde sig på ett sådant sätt. Även om något vittnesmål skulle kunna tolkas som att mördaren rörde sig lite speciellt så är de flesta sådana vittnesmål från tiden efter att Pettersson gripits. Filmen på Skandiamannen visar att han också rörde sig ganska speciellt, om än inte lika säreget som Pettersson. Något vittnesmål kan tolkas som att mördaren sprang som Skandiamannen men min känsla är att Skandiamannens säregna springstil borde gett mer samstämmiga vittnesmål om löpstilen. Utifrån vittnesmålen tolkar jag det som att mördaren rörde sig ganska normalt, vittnesmålen spretar åt lite olika håll vilket jag bedömer kommer sig från att vittnena har fått försöka bedöma detaljer snarare än någon tydlig avvikelse. Får t.ex. inte ihop Anna Hages vittnesmål med Skandiamannen. Det är inget bevis för Skandiamannens oskuld men en indikation på att man bör ha mer på fötterna innan man pekar ut honom.

          1. Jon

            Lisbeth Palme var nog den som såg mördarens löpstil bäst. ”Vaggande och lätt studsande, typiskt för alkoholister” enligt henne. Lägger man till Anders D:s iakttagelse från 20 meter: ”Inte med en yngre mans vighet utan förde sig något långsamt i steget” så stämmer det i in på Skandiamannen: alkoholpåverkad, alkoholproblem, 52 år och framförallt hans svåra knäreumatism. Till det då Yvonne N:s vittnesmål om gärningsmannens klumpiga sätt att springa.

            1. Mikael och Jon

              Mikael, jag är tämligen oenig med dig i ditt senaste inlägg.

              Jag tror inte att det var Lisbeth som såg GMs löpstil bäst. Jag tror det var Lars J. Han blev förvarnad 10-15 sekunder innan GM sprang förbi. Han såg honom från sidan. Han såg honom från 10 meters avstånd. Han såg honom under 3-4 sekunder vilket är ganska länge i sammanhanget.

              Den där svåra knäreumatismen och ”klumpiga sätt att springa” lyste verkligen med sin frånvaro när den förre skolmästaren på 100m sprang in i gränden under SVT:s reportage. Han hade ett fruktansvärt klipp i steget, trots att han var 52 år och var klädd i långrock och lågskor. Beskrivningen ” ”Inte med en yngre mans vighet” stämmer verkligen inte in på mannen i reportaget.

              Av alla vittnen som fanns på plats, från 17 år och uppåt, tror jag att ytterst få hade hängt med SE när han kutade.

              1. JD. Håller med dig och det är p.g.a. hur ex. Lars beskriver mördaren som jag tror att han planerat mordet och hade en plan för hur och var han skulle. Hade det varit ett mord i raseri tror jag mördaren stuckit iväg i full fart p.g.a. panik/aggression och sett ut som i filmen med Skandiamannen. Det hade lett till en våldsam mjölksyra kort efter mordet. Nu avlägsnar sig mördaren i ett tempo som han kan hålla en längre sträcka. Kontrollerat och bra. Men du håller nog inte med mig 🙂

              2. JD, JON

                Inledningsvis verkar GM ha ”lunkat iväg” och där tror jag att Lisbeth Palmes detaljrika vittnesmål om löpstilen är starkast då det är på bara på några meters avstånd och under en tidsrymd. Den observante Anders D:s iakttagelser är mycket trovärdiga då han själv är/var kroppsbyggare.

                När GM kommit in i gränden uppfattar LJ att han springer snabbt och tungt vilket stämmer bättre med SE i Rapport-filmen.

                Men när GM möter Yvonne uppe på åsen är löpstilen totalt förändrad: Springer inte fort trots nedförsbacke och har jobbigt att springa.

                När ”Vapensamlarens” dotter visas Rapport-filmen säger hon: ”Skall man ljuga borde man åtminstone göra det bra”.

                I TB:s bok bekräftar också ex-frun Skandiamannens reumatism.

                GM flydde först vaggande och klumpigt, därefter snabbt och tungt och slutligen långsamt och jobbigt.

                Förutom allt annat, som t.ex. signalementet som framförallt Yvonne N beskriver, tycker jag att gärningsmannens löpstil under flykten från mordplatsen upp till åsen stämmer in på Skandiamannens egenskaper i form av alkoholpåverkad, alkoholproblem, 52 år och knäreumatism.

                Eller?

                1. Mikael och Jon

                  Hoppas att ni tillåter ett litet inflik. Det borde kanske stå under rubriken ”cherry picking”.

                  Apropå Lisbeths vittnesmål. Följande är bra:
                  ”Gärningsmannen har stirrande blick. Ljus blick. Kindknotorna är liksom bulliga, Han har vit överläpp. Kort hals, uppdragna axlar, ett kompakt utseende.” (25/3 86)

                  Eller från tingsrätten:
                  ”Ansiktet hade påfallande ljushet under näsan…, det var rektangulärt med markerade kindsidor. Munnen gav ett rakt intryck. Det fanns nästan en vikning under den ljusa ytan under näsan, liksom framskjutet käkparti – eller kanske snarare haka.”

                  1. JD

                    Hovrätten konstaterade 1989 att p.g.a. ljusförhållandena gick det inte se gärningsmannens anletsdrag och att Lisbeth Palme då mindes fel. Hon berättade själv för statssekreteraren Ulf Dahlsten att just p.g.a. ljusförhållandena kunde hon inte ens se vilken färg mördaren hade på sitt trekvartslånga ytterplagg trots att denne inledningsvis bara befann sig på någon meters avstånd.

                2. Faran här är att det handlar om nyanser. Scenariot du målar upp är hyfsat rimligt utifrån vittnesmålen men genom att ändra någon tolkning hit och nån observation där kan man säkerligen få det till att det var Usain Bolt som spettade upp för trapporna. Jag tycker du drar för stora växlar av dessa vittnesmål och utesluter några lite för lättvindigt. Springstilen är inte tillräckligt entydig för att det ska kvala in som belägg för den ene eller den andre mördaren. Förklaringsvärdet är för lågt eftersom osäkerhetsfaktorn är alldeles för hög.

            2. Ja det är några vittnesmål som talar för en udda springstil. Min poäng var att vittnesmålen inte är samstämmiga vilket jag har en känsla att de borde varit om springstilen varit riktigt udda. Och så klumpig var ju inte Skandiamannen på videon i rapport.

  24. Efter att ha tänkt fram och tillbaka ett antal gånger så tycker jag att Skandiamannen framstår mer trolig som gärningsman än som vittne, men ingetdera går att bevisa så övertygande att det går att utesluta det andra. Min hypotes är att han sprang däruppe på David Bagares med handlovsväskan och var så kall att han återvände till mordplatsen, precis som han säger att han gjorde. Där kunde han då inhämta mer information t.ex uppgift om mörkblå täckjacka och sin nya roll som vittne började redan ta form.

    1. Hej Erik
      Jag är väldigt enig med dig. Jag har länge trott att han kom tillbaka till mordplatsen, och jag har skrivit om det flera gånger, senast gången här:
      https://gunnarwall.wordpress.com/2019/06/03/fortsatt-debatt-om-skandiamannen-fran-och-med-3-juni-2019/#comment-12053
      Iden om att han kommit tillbaka har jag fått av Lars Larsson, men vi har olika uppfattning om anledningen.

      Jag tycker det är lite konstigt att TP inte har nappat på den iden. Vi vet ju att SE kom tillbaka till Skandia 23.40. Då är steget till att han även tog en vända förbi mordplatsen 65 meter längre bort några minuter tidigare, rätt litet.

      Det där med handlovsväskan uppe på David Bagares gata var det första som fick igång mig på SE-spåret. Jag hade läst Yvonnes vittnesmål: rock och handlovsväska (hur många män sprang runt med en sådan?) Därefter råkade jag titta på bilderna av SE på itdemokrti, speciellt den stora bilden, tagen på mordplatsen där han står med väskan. Jag slog bakut – det var case closed direkt. Du verkar också ha gått igång på Yvonnes vittnesmål. Vem var det hon såg med handlovsväska? Vilka är alternativen?

      Din kommentar om den blå täckjackan är bra,tycker jag. Han kan även ha snappat upp annat som han senare berättade för väktarna.

      1. Det förtjänar att påpekas att Yvonne N i förhör betonade att väskan påminde om en handledsväska, men att hon inte såg någon rem. Man skulle ju kunna tänka sig att det till exempel var ett fodral till en walkie-talkie. Eller till och med en väska speciellt avsedd för en revolver. Sådana finns faktiskt, det är inte bara axelhölster eller en rymlig rockficka som gäller se t ex: https://storgram.com/post/BpXbO60HV-I

        Enligt Yvonne var det i alla fall en väska med blixtlås, omkring 20 x 15 cm och ”stabil, hård i sin form”.

        Det kan också vara bra att komma ihåg att Yvonne uppskattade mannens ålder till 35-45 år, att hon inte såg om han hade glasögon och att hon inte lade märke till någon huvudbonad. Se: http://www.itdemokrati.nu/page36an.html

    2. Erik

      Vad finns det för stöd i förundersökningen att SE skulle ha varit ett vittne, bortsett från hans egna utsagor som inte stöds av någon annan på mordplatsen?

  25. Ännu en uppgift som indikerar att SE var närvarande i egenskap av vittne.

    I förhöret den 25 april säger SE:
    ”Ja som jag minns det två unga personer, en ung flicka som är till vänster, och en ung man som är till höger.
    Flickan är mest koncentrerad på att försöka ta pulsen och säger att umsom (sic) kan jag uppfatta pulsen, och umsom säger att nu kan jag inte känna pulsen.”

    Uppgiften att Anna H har uppfattat att det fanns en puls har i alla fall jag inte sett någon annanstans tills idag. 1 mars säger hon till Expressen: ”Palmes puls hade stannat. Jag började hjärtmassagen och efter en stund – ja kanske efter några minuter – fick jag igång pulsen några sekunder. Men plötsligt dog den ut.”

    Det är förstås möjligt, och kanske troligt, att SE läste Expressen den 1 mars och det är förstås möjligt att han infogat det i en fiktiv beskrivning två månader senare.
    Jag tycker inte att det lutar åt att SE suttit på sin kammare och snickrat ihop en historia utifrån vad han läst och hört i medierna. Om SE var åtminstone normalbegåvad, vilket man nog kan anta att han var, hade han väl då ändå varit mer konsekvent i sina redogörelser. Han beter sig som ett vittne som i likhet med vissa andra vittnen inte har en glasklar minnesbild. Liksom vissa andra vittnen lämnar han lite uppgifter som ter sig underliga. Liksom hos andra förändras en del av hans uppgifter med tiden och liksom andra har han inte riktigt koll på vad han har sagt tidigare. Dessutom ljuger han lite där det av nån anledning passar att göra det.
    Som vittne behöver han inte känna nån oro över det. Han kan kosta på sig att ta ut svängarna och njuta av uppmärksamheten kring sin egen person. Han dyker upp på sin arbetsplats tre dagar efter mordet och har lite roligt åt att han inte kan bära sin favoritkeps, han påstår ena stunden att han jagat poliser, andra stunden att han jagat efter mördaren. Om SE är gärningsmannen har jag bedömt honom fel. Då måste han antingen vara en av historiens mest korkade mördare som också lyckats undgå rättvisan – åtminstone i ett fall av den här digniteten – eller besitta nån slags övermänsklig förmåga där han lyckas manipulera och förvirra en av världens största polisutredningar där man i nån slags uppgiven frustration lägger honom åt sidan eftersom man inte kan avgöra om han var på brottsplatsen eller inte.

  26. Tillägg
    Om nu SE sett uppgifterna från Anna H i Expressen eller nån annanstans och memorerat det så borde han väl också ha lagt hennes utseende på minnet men han kunde inte peka ut henne i fotosamlingen.
    (Den osannolika mördaren sid 69)

    1. Emma
      Jag vet inte vilka foton som SE har förevisats, men det är väl i så fall lika märkligt att han inte kände igen Anna om han nu satt en halv meter ifrån henne och hjälpte till med livräddning.

      Men det finns något annat i Expressen 1/3 och SVD 2/3 som jag hänger upp mig rejält på.

      När SE kom tillbaka till Skandia nämnde han inte framstupa sidoläge. Han sade däremot att han hjälpt till att lägga offret på rygg (Ref: Henry O). Varför? Var det så att han inte visste om det framstupa sidoläget?

      Dagen efter, i Expressens artikel med Anna Hage står det:
      ”Palme låg i framstupa sidoläge. Det blödde ymnigt från hans mun. En ung kille kom fram och började ge konstgjord andning”.
      Det står inte uttryckligen vem det är som lagt Palme i sidoläget, men den kan väl upplevas som om den unga mannen kom fram först efter att detta skett.

      När han pratar med Roland B dagen efter mordet säger han ”och vi vände honom i framstupa sidoläge”. Han säger även att ”vi var några stycken”. Storyn har alltså ändrat sig: kvällen innan sade han att offret lades på rygg, men nu nämner han helt plötsligt framstupa sidoläge. Fick han infon från Expressen?

      I det mycket korta förhöret dagen efter nämner han ingenting alls.

      I SvD 2/3 står det:
      ”Blodet hotade att koagulera, så tillsammans med 17-åriga Anna H lade de Palme i framstupa sidoläge.”
      Det är ju ett ytterst märkligt uttalande. Om han är oskyldig: varför säger SE att det var han och Anna som lade Palme i sidoläge? Varför sade han inte att det var han och en ung man som gjorde de Däremot om han är skyldig, kan man kanske tänka sig följande: han läser artikeln i Expressen om det framstupa sidoläget och tolkar den som att det måste ha varit Anna som gjort det. Han återger detta när han blir intervjuad av SvD (han måste förstås ha läst Expressen innan han blir intervjuad).

      1. JD
        Håller med. Det är lite märkligt att han inte kunde peka ut Anna H, men inte främst för att han skulle ha suttit bredvid henne och hjälpt till, för det tror jag inte att han gjorde. Möjligen har han gjort något försök. Det är vad jag tror för tillfället.
        Desto märkligare tycker jag det är att han inte kommer ihåg henne från kvällstidningarna, eller om nu hennes foto fanns även i andra medier. Om han var gärningsmannen borde han väl ha lagt hennes utseende på minnet, som jag skrev tidigare.

        Varför nämner han då inte framstupa sidoläge till väktarna? Ingen av dom uppfattar det som att SE aktivt deltagit, förutom det Henry O nämner om att SE sagt att han hjälpt till att lägga OP på rygg. Henry O:s intryck, liksom Anna Lisa G:s är dock att han nog mest gått fram och tittat.
        Jag måste medge att det är svårt att växla perspektiv eftersom det finns en hel del som talar för att SE var där som vittne.
        Jag tror att han kom lite senare än han uppgav, att han gick fram och tittade när Anna H och Stefan G redan var på plats, när Lars J hade hunnit placerat sig vid Kulturhuset och gärningsmannen var utom synhåll. Möjligen gjorde han nåt halvhjärtat försök, kanske ”drog han i OP:s ben” och sa att han borde ligga i framstupa sidoläge men Anna H säger att ”han ligger bra där han ligger”.
        Thomas P gör ju en affär av att SE skulle ha varit mer än normalt chockad när han återvände till Skandia. Kanske var han mycket chockad men det finns väl ändå inte någon normalmall för hur folk kan förväntas bete sig i liknande situationer. Han var inte den enda som var svårt chockad, Leif L och Anders B.har själva berättat om det.

        När han återvänder till Skandia och nyligen fått reda på att offret är OP är nog inte hans första tanke att redogöra för sina egna insatser, men jag tror att det var just hans egna insatser som kom att uppta hans tankar relativt snart. Oundvikligen kommer han att få frågor om vad han hade gjort och det han verkligen har gjort är troligen inte särskilt imponerande, särskilt som han på sin arbetsplats är inblandad i första hjälpen kurser, bulkuddar och liknande.
        Nu spekulerar jag men utifrån vad närstående sagt om SE har jag dragit slutsatsen att han var en självmedveten man med sviktande självkänsla och sådana människor tenderar att vara mycket upptagna av hur de uppfattas av omvärlden. De behöver inte vara utpräglade lögnare men kan utveckla kompensatoriska strategier där lögner och självbedrägeri kan vara komponenter. Det är för övrigt samma tendenser som man brukar se hos alkoholmissbrukare.
        Det är – tror jag – i denna situation när SE börjar reflektera över sin egen insats, som lögnerna och överdrifterna framstår som ett bättre alternativ, och sen snurrar det på. Bidragande tror jag också var att han trivdes som fisken i vattnet med uppståndelsen och att stå i centrum.
        Jag tror att SE kan ha använt sig av tidningarna ungefär på det sätt som du beskriver men i syfte att bygga en berättelse som skapar ytterligare dramatik kring hans person och får honom att framstå i en bättre dager än om han sagt sanningen.
        Din sista fråga då: Varför säger SE att det var han och Anna H som lade OP i framstupa sidoläge?
        Jag tror inte han vet vad som hände just i den stunden när Anna H och Stefan G påbörjar livräddande åtgärder eftersom jag inte tror att han hunnit fram alltså måste han fabulera – förmodligen med hjälp av media.

        Jag har en känsla av att jag kanske missat något i dina tankegångar, i så fall kan du väl fråga igen om du orkar och känner för det.

        1. Tack Emma för ett bra svar. Jag tror jag förstår vad du menar. Du utgår från att SE egentligen kom fram till Dekorima senare än vad han själv sade. Därmed känner han inte till vad som hände där alldeles i början och tvingades fabulera. Det är lite märkligt, men jag måste tänka på samma sätt i mina teorier: han var tvungen att fabulera eftersom han inte visste vad som hände i början.

          I mitt inlägg
          https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-11744
          analyserade jag bl a fyra fall där SE är oskyldig. Jag hade fyra tillstånd och lät SE komma ut på trottoaren i dessa. Alltså fyra förlopp.

          I de två första förloppen var SE väldigt tidigt ute på trottoaren, ungefär som han sade i TR och till Proletären. Jag skrev att jag förmodligen aldrig kommer tro på dessa, och det håller jag fast vid.

          I de två andra förloppen var SE ute så sent att det skulle hinna stå 5-10 personer vid Palme när han kom fram dit. Jag hade två delfall: ett där Jan-Åke inte hade hunnit ut på trottoaren när SE passerade, och ett där han hade hunnit ut.

          Ditt förlopp tillhör något av de två sista. Det är väldigt bra att du nu kommit med ett konkret förslag (även Magnus gjorde det för någon timme sedan). Nu går det att ”leta fel” på ett mer konstruktivt sätt. Tidigare har det ofta hetat t ex ”SE ville synas i media: slutsats oskyldig, avför”. Det är för ytligt för min smak. Ditt och Magnus förslag är bättre och modigare.

          Det finns då några hinder i förloppet du skriver. Jag skrev lite om det i min analys, men låt mig sammanfatta ”problemen” här:

          1. SE måste hinna fram i tid för att hinna se Lars.

          2. SE måste passera Jan-Åke och Jan A och Leif och Anders B utan att de ser varandra (obs dubbelriktat). Jag menar att det är mycket svårt att göra. Jag vet att du och andra kanske tolkar vittnesmålen från Jan A och Leif L annorlunda. Men jag är av en annan uppfattning. Jag tror helt enkelt inte att de var i kontakt med SE när han var på väg till Dekorima. Vi kan nog inte lösa upp den knuten; vi tycker helt enkelt olika.

          3. Övriga personer (5-10) vid mordplatsen ska ha missat honom när han anlände. Är det rimligt?

          4. Han säger att endast livräddarna var på plats när han anlände. Det stämmer ju inte; enligt hypotesen (förloppet) befann sig 5-10 personer där. Din motivering är kanske att han fabulerar och vill säga att han var framme tidigare. Jag köper det resonemanget, det är klart att man kan resonera så. Men jag tror ju inte på det. Jag tror inte han ljög för att framstå som viktig vid mordplatsen involverad i livräddning och sådant.

          5. Borde han inte ha sett Lena B när hon stod vid Dekorima och mådde illa och Anders Er tröstade henne? Speciellt om han stod och glodde in i gränden under 5-10 sekunder. (Jag är osäker på deras position och exakt tidpunkt.). Han försökte ju detaljera mordplatsen. Varför nämnde han inte detta?

          6. Varför sade SE att han hade bråttom? De kommentarer jag sett om tider för sista T-banan i vittnesmål och i Skydd och Säkerhet indikerar knappast något behov för denna brådska. Tja, i ”ditt förlopp” ville han att det skulle se ut som om han kommit fram tidigare än han gjorde. Men jag tycker det låter märkligt. Som sagt.jag tror inte han ljög för att framstå som viktig vid mordplatsen.

          7. Varför sade han att samtalet med Henry var kort? Egentligen samma som punkt 6.

          8. Varför sade han att han sneddade in till fönstret nära bankomaten? Visst, i ditt förslag till förlopp behöver han inte ha gjort det i verkligheten, men han sade faktiskt så. Varför gjorde han det i ”ditt förlopp”? Jag tror att han stod stilla där vid fönstret under en kort stund innan Palme kom förbi, och ville föregå eventuella frågor från polisen.

          Jag har många fler ”grejor”, men det var vad jag kunde komma på som berör ditt förslag till förlopp. Det är inte menat som frågor till dig, utan snarare vill jag visa några av de hinder jag ser och faktiskt funderar över.

          Vi är ense om att han ljög. Men vi har väldigt olika syn på det där med att SE ville synas i media och ville framstå som aktiv vid mordplatsen. Jag tror helt enkelt inte att det var anledningen till lögnerna. Som jag (förstås) ser det ljög SE för att framstå som oskyldig. Han måste placera sig t ex 30 sekunder senare vid Dekorima, men då måste han förklara hur situationen såg ut just då i ett väldigt tidigt skede efter mordet. Det innebär i princip att han ”måste” vara livräddare och försöka räkna ut hur det gick till.

          Du skrev förresten det där om att Henry trodde att SE mest varit mest i skymundan. Resonemanget fungerar nog även då han är skyldig.

          1. Tack JD!
            Jag ska med intresse titta vidare på det du skrev nu och den kommentar du länkade till. Återkommer under helgen. .

          2. JD
            Jag läste din tidigare kommentar med olika scenarier och ska pröva ”SE kom senare” vid ett annat tillfälle annars blir det för mycket på en gång och för mycket text. Jag är inte alls övertygad om att han kom senare, det var snarast min senaste hypotes.
            Nu tänkte jag pröva scenariet ”SE var oskyldig och kom till platsen när han uppgav” – dvs c:a 23.21.45 – med utgångspunkt från dina frågeställningar. Jag har inga invändningar mot dina tidsuppskattningar så jag använder dom.
            Din första frågeställning är: SE måste på ett trovärdigt sätt hinna fram till Dekorima senast 23.22.25 och din förutsättning är att LJ var synlig vid 23.22.00 och 23.22.25.

            Låt oss titta på SE:s vittnesmål:
            1 mars: SE tittar åt Luntmakargatan när han passerar och ser LJ.
            10 mars: SE hjälper till med sidoläge, frågar Lisbeth om flyktväg och ser LJ.
            11 mars: SE får höra flyktvägen 20 sek efter skotten och ser LJ.
            25 april: SE blir ombedd att precisera sig. Här är versionen att han försöker bestämma sig för om han ska fortsätta, tittar sig omkring och ser LJ. Först därefter frågar han Lisbeth vart mannen sprang.
            I tingsrätten: SE säger att Lisbeth anvisat flyktvägen och därefter ser han LJ.
            Här ringer väl varningsklockor för dom som tror att SE:s problem är större än dåligt minne, men låt oss säga att det bara är sviktande minne och se vad som kan stämma.
            1 mars: För tidigt, kan inte se LJ.
            10 mars: Högst 40 sekunder för att vända OP i sidoläge och fråga LP om vägen. Möjligt att se LJ.
            11 mars: Kan inte stämma om man utgår från att 20 sek är rätt uppskattat. Om det är 30 sek kan han se LJ.
            25 april: Han står och tvekar i minst 15 sekunder. Möjligt att se LJ.
            Tingsrätten: Möjligt att se LJ.
            Det är alltså bara versionen från den 1 mars som man kan uteluta.

            Din nästa frågeställning: SE måste passera Jan-Åke och Jan A och Leif och Anders B utan att de ser varandra (obs dubbelriktat). Jag menar att det är mycket svårt att göra.

            Här håller jag delvis inte med. Som sagt med antagandet att han var på plats 23.21.45.
            Jan Åke S parkerar sist och har troligen inte hunnit ut. Han går sedan omedelbart till LL:s bil och frågar om dom har larmat och har alltså fokus på annat.
            Leif L och Jan A sitter kvar i bilen. Leif larmar och lämnar inte bilen förrän tidigast 23.22.45 vilket framgår av förhör. Hur är det med hans uppmärksamhet då? Inget vidare, den enda han nämner är Anders B och Leif säger att han inte fäste så mycket uppmärksamhet på personerna när han får frågan om han sett SE.
            Jan A har förvisso uppmärksamheten på AB och möjligen kan han ha hunnit se SE gå förbi, men varför skulle han lägga en mörkklädd man som passerar hans blickfång högst några sekunder på minnet? Han lämnar bilen senare än Leif L, hur sent är oklart.
            Anders B då, varför skulle han lägga SE på minnet om han nu ser honom några sekunder? Är han så skräckslagen att han särskilt uppmärksammar omgivningen eller är han så svårt chockad att han ”stängt av”. Jag tror mer på det senare.

            Om vi vänder på det då. Borde SE ha sett dessa personer 23.21.45?
            Jan Åke är inte synfältet framåt oavsett om han sitter i sin bil eller är på väg till LL:s bil.
            Leif L och Jan A sitter som sagt kvar i bilen. Anders B då? Det är mer osäkert. Borde han ha sett honom? Kanske.
            Om man ser på brottsplatsen som helhet när SE anländer borde han hört Lisbeth skrika, ha sett tre bilar som svänger in efter varann och personerna från Hans J:s taxi som rusar fram, men det säger han i alla fall ingenting om. Något som slagit mig är att så få personer vittnar om kaos och förvirring, det är bara några få. Kanske är det underförstått och behöver inte sägas. SE ges dock möjlighet att beskriva sakernas tillstånd i detalj i förhöret den 25 april och i hans beskrivning finns inget kaos, tjutande däck, eller skrikande människor.

            Nästa frågeställning: Övriga personer (5-10) vid mordplatsen ska ha missat honom när han anlände. Är det rimligt?
            Jag utökar frågan till när han anlände +10 sekunder. Han kan ju givetvis ha blivit sedd långt efter det men eftersom du skriver ”när han anlände” så inskränker jag mig till det och strax därefter.
            Som du säkert vet gjordes det inte nån systematisk kartläggning av vilka personer vittnena hade sett.
            Vad krävs då för att en annan person på brottsplatsen överhuvudtaget ska bli nämnd och identifierbar i ett förhör?
            Man måste ha uppmärksammat personen.
            Man måste minnas att man uppmärksammat personen.
            Man måste minnas personens utseende.
            Man måste antingen ha tyckt att personen var så viktig i sammanhanget att han spontant nämns
            eller frågorna måste ställas på ett sätt som gör att det finns anledning att nämna denne.
            Sen ska det ner på papper också och är det inte bandupptagning så tillkommer den aspekten.
            Det är dåliga förutsättningar undantaget personer som befunnit sig centrum för uppmärksamheten (Anna H, Stefan G) avvikit i utseende (Leif L) eller beteende (Anders B, Lena B). Om man varit i direkt kontakt med någon ökar chansen förstås. Det är dessa personer som vittnena minns bäst.

            Jag gjorde en översikt av identifierbara personer i de olika vittnesmålen.
            Det är sammanlagt 17 vittnen (exklusive Jan N och Stig E)
            För de olika vittnena rörde det sig om 1-6 identifierbara personer, givetvis bortsett från de som var i samma sällskap. Det betyder inte alls att det är personer som senare säkert kan identifieras, i många fall är det t ex flickan, pojken, taxichauffören m m. Medelvärdet är 2-3 identifierbara personer beroende på hur man räknar. De personer som var mest omnämnda var inte överraskande Anna, Karin och Stefan.
            Vissa återfanns inte alls i vittnesmålen; Bengt P, Christina V, Per V, Göran I, Susanne K och Ulrika R.
            Vilka kända vittnen var då på plats 21.23.45 +10 sek.
            Anna H, Karin J och Stefan L vid OP.
            Anders B i porten.
            Leif L och Jan A i bilen.
            Jan-Åke S i sin bil eller på väg mot LL:s bil.
            Hans J i sin taxi.
            Anders E, Lena B och möjligen Göran I kring OP.
            Övriga har antingen definitivt inte hunnit fram eller bör inte riktigt ha hunnit fram enligt min beräkning.
            Din fråga var hur alla dessa kan missa SE.
            Om han har gjort det han påstår; handgripligen hjälpt till att vända OP och pratat med Lisbeth, alltså befunnit sig i centrum, så tycker jag att någon av Anna H, Karin J, Stefan G, Lena B borde ha uppmärksammat honom. Troligen överdriver han sina insatser.
            Då återkommer vi till frågan: Vem säger att hen vet att OP ska ligga i framstupa sidoläge? Vem drar i OP:s ben? Det enda kända vittne som kommer i närheten av det är Bengt P som säger att de måste se upp så att inte OP kvävs.

            Nästa frågeställning: Han säger att endast livräddarna var på plats när han anlände. Det stämmer ju inte; enligt hypotesen (förloppet) befann sig 5-10 personer där.
            Jag håller med. Det kan rimligen inte stämma.
            Som en parentes har SE i alla fall rätt när han säger att flickan är till vänster och grabben till höger, något han knappast kan ha fått veta genom nyhetsrapporteringen. Den självklara invändningen blir förstås att han hade 50% chans att gissa rätt.

            Och den sista frågeställningen: Borde han inte ha sett Lena B när hon stod vid Dekorima och mådde illa och Anders E tröstade henne? Speciellt om han stod och glodde in i gränden under 5-10 sekunder.
            Jo, det tycker jag. Om han kommer till platsen 23.21.45 och direkt tittar åt Luntmakargatan så kanske hon ännu inte kommit dit men den versionen kan knappast vara riktig eftersom LJ ännu inte är synlig.

            Du hade några fler frågeställningar som delvis hör ihop med den här diskussionen, men för att det inte ska bli för långt och spretigt så tar jag inte upp dom nu.
            Tack för helgsysselsättningen JD. 🙂 Nu tar jag nån dags paus med detta.

            1. Bra sammanfattning Emma!
              Den enda invändning jag har är din beräkning av Bengt P:s ankomst till mordplatsen.
              Han borde ha vänt och varit tillbaka högst 15 s efter mordet, och framme vid mordplatsen en halv minut senare.
              Hans vittnesmål ger en mycket bra indikation på när livräddningen startade.
              Det kan inte vara taget ur luften att kroppen låg framstupa då han kom fram, och att man vände kroppen och påbörjade upplivningsförsöken då han befann sig på mordplatsen.
              Hans vittnesmål är en bra tidsreferens för Anna och Stefans insatser.
              Hur snabbt kan han som tidigast ha varit framme?
              Jag drar till med en halv minut, men tror att 45 s är ett rimligare antagande.
              Blå täckjacka blå Jeans.
              Var möjligen Bengt P figuren Y i Anna H:s tidigare vittnesmål?

              Bengt P är jämförbar med Stig E på det sättet att han var ensam.
              Sådana vittnen har en tendens att glömmas bort när historien ska skrivas.

              Tur för honom att bilen gav honom alibi, annars hade kanske också han blivit föremål för anklagelser.

              ”Inget vittne har ju sett honom, alltså ljuger han som en häst travar”

              1. Tack Jörgen!
                Förutsättningen var 23.21.45+10 sek, därför tog jag inte med honom som närvarande.
                Han var ju uppe vid AF:s kyrkogata och vände och väntade sen en stund i bilen.
                Nedslaget i tid var inte optimalt. Det var en slags anpassning till JD:s frågeställningar.
                Ska försöka ta ett helhetsgrepp på det senare som innefattar tiden efter 23.21.55.
                Den övergripande frågeställningen var ju hur vittnen kunde ”missa” SE.

                Bengt P:s vittnesmål begriper jag inte, men jag har inte särskilt fördjupat mig i det. Hur har hunnit tillbaka för att se livräddning påbörjas?

                1. Emma.
                  Ber om ursäkt att jag ledde in i en sidodiskussion här, men jag tyckte att det var värt en liten parentes. Upptäckte sedan att jag missförstått förutsättningarna 23.21.45( +-10 läste jag som 20) utgick dessutom från mordtiden 23.21.20. Bättre att inte ha någon mordtid alls att utgå från utan enbart beräkna sekunder efter det andra skottet.
                  Hursomhelst, han är där mkt tidigt. Kanske före AH och KJ.
                  Det finns en del som pekar på det.
                  Du tycker att det är konstigt att han var där före livräddningen påbörjades, men tänk då på att även Hans J körde nästan ”ända” ner till Apelbergsgatan innan han vände.
                  Avstånd är ytterst korta när man åker bil. Om Bengt P hörde/såg det andra skottet när han befann sig 70 m norr om korsningen, så kan han ha varit tillbaka tio sekunder senare. Ytterligare tio sekonder i bilen och om han sprang, så ja då var han vid kroppen mindre än 30 sekunder efter mordet, så han skulle gott kunna klassa in även i din beräkning.
                  Det kan låta förvirrande, men det finns en del indikationer som pekar i riktningen att Anna och Karin inte alls var först.
                  Kan vara så att det stod ett par tre personer på mordplatsen som såg ut som fågelholkar, innan hon kom och det plötsligt började hända något.
                  Det är i alla fall min bild.

            2. Emma

              Tack för en gedigen analys. Den är väl genomtänkt.

              Dock blir det hela lite märkligt och olyckligt. Jag ställde frågorna helt och hållet utgående från ett förlopp där SE kom fram till Palme samtidigt som 5-10 personer befann sig där.

              Flera av frågorna blir delvis inkompatibla med fallet då SE kom fram redan 23.21.45 (dvs att han kom fram tidigt, och ungefär som i proletären). T ex faller frågorna som berör 5-10 personer bort. Även det där med LJ: helt klart hade han hunnit se LJ om han kommit fram redan 23.21.45.

              Det hela kommer sig nog av ett missförstånd från min sida då jag möjligen övertolkade:
              ”Jag tror att han kom lite senare än han uppgav, att han gick fram och tittade när Anna H och Stefan G redan var på plats, när Lars J hade hunnit placerat sig vid Kulturhuset och gärningsmannen var utom synhåll.” Jag tolkade det som du var inne på fallet då SE anlände sent och att det redan fanns en hop av människor på plats.

              Så nu ångrar jag mina frågor. De var dessutom slarvigt ställda; jag vet att jag hade bråttom när jag skrev dem. Och jag var inte riktigt tydlig med att de flesta endast gäller i fallet då han anlände sent. Men jag hoppas att du ändå har nytta av din analys.

              Det gör att det blir lite svårt för mig att kommentera dina kommentarer. Jag tvivlar inte på att de är bra, men det är nästan bäst att vi bryter tråden så länge, och börjar om resonemanget från scratch vid något lämpligt tillfälle. Annars riskerar vi bara att röra ihop det och missförstå vad vi menar. Mitt fel…

              1. Tack JD!
                Förstår inte hur något kan vara ditt fel. Det är så många aspekter att ta hänsyn till och tider att laborera med, det är lätt hänt att man missförstår varann. Man kan ju inte heller kolla av vad andra menar hela tiden. Vi kan som du föreslår börja om från scratch nån annan gång.

  27. Filters ”avslöjande” publicerades i maj 2018. Palmeutredningen har således haft ett drygt år på sig att kolla upp SE. Borde man inte vara klara sin med bedömning om SE nu. Jag menar man kan väl inte hålla på att undersöka och fundera på SE i flera års tid.

  28. De flesta eller alla har väl sett Skandiamannens språngmarsch i Rapport.

    Jag vet inte om det här kan visa sig ha nån betydelse men tänkte jag skulle nämna det iallafall. Kanske nån har några reflektioner, själv är jag lite trött just nu.

    Skandiamannen sitter med en uppslagen tidning och Folke Rydén säger:
    ”Dagen efter läste han om mordet i tidningen och tyckte se sig själv avbildad som mördare. Polisens efterlysning i tidningen stämde överens med hur han själv var klädd på kvällen. Keps stålbågade glasögon, 1.80 lång och trekvarts lång jacka. Han ringde polisen för att återigen försöka påpeka möjligheten att det var en förväxling.”

    ”Dagen efter” kan inte vara den 1 mars som det beskrivs i inslaget. Tidningen SE har framför sig är SvD från den 2 mars (för övrigt samma datum där SE är citerad efter intervjun hemma hos honom) och där finns följande signalement:
    ”Den man som polisen söker för mordet på statsminister Olof Palme är i 40-års åldern. Han är cirka 180 cm lång och kraftigt byggd med ett framskjutande axelparti. Mannen gör enligt flera vittnen att ”buffligt” intryck.
    Den efterspanade bar vid tillfället för mordet en trekvartslång blå täckjacka och grå keps med skärmen (sic) knäppt. Mannen hade stålbågade glasögon. När det gäller mannens ansikte är uppgifterna ännu så länge knapphändiga. Men enligt polisens signalement har mannen tunna läppar.”

    Som Gunnar beskrev tidigare i diskussionen om den blå täckjackan så är signalementen i SvD den 1 mars helt annorlunda, så SE har alltså om det här ska gå ihop ringt polisen även den 2 mars och då fått följande respons enligt inslaget:
    ”Ja man sa att det var intressant att höra men antagligen så hade man inte tid att ta göra någonting åt det just då därför att det var ju många som ringde överhuvudtaget.”

  29. kan det finnas något om skandiamannen som alla, författare som övriga intresserade missat eller inte tänkt på? MUST och säpo har garanterat en mapp om denna man i sina arkiv som kan fria honom eller fälla honom?

  30. Angående detta att Leif säger att han inte sett någon med Skandiamannens signalement vid förhöret den 27/4. Läser man förhörsledaren fråga så frågar han ju om Leif sett en person i omedelbar närhet till platsen för skotten. Den frågan bygger naturligtvis på att här i slutet av april så utreder man Skandiamannens förehavanden och då har han ju uppgett att han var nära platsen för skotten och högst delaktig i livräddande (med största säkerhet inte sant). Så frågan är ju väldigt vinklad. Man frågar ju inte om Leif sett någon överhuvudtaget som har det signalementet. Sen säger Leif att ”en man vet jag hade glasögon men han hade ingen keps”. Det låter ju som Jan-Åke S. Men sen kommer en passus som är intressant. När han sitter i bilen så kommer någon fram och frågar om de har biltelefon. ”Han hade glasögon men om han hade keps vet jag inte”. Det är ju konstigt om det är samma person. Nyss hade han inte keps men här vet inte Leif. Leif får då frågan om mannen hade utpräglad dialekt. På det svarar Leif nej. Mannen pratade lugnt, lågt och lågmält. Har blir det intressant. Är det verkligen en och samma man Leif pratar om? Jan-Åke S har ju en bred skånsk dialekt hör man ju på LAC-bandet och Jan A uppfattar att han pratar mycket och hade bestämda åsikter om saker och ting. Stämmer ju dåligt med Jan-Å. Det finns ju en annan person som inte har lika utpräglad dialekt, rock och som har en mer lugn och lågmäld ton.

  31. Gunnar
    Kommentar till ditt inlägg
    https://gunnarwall.wordpress.com/2019/06/03/fortsatt-debatt-om-skandiamannen-fran-och-med-3-juni-2019/#comment-12198

    Jag känner inte till någon inspelning av just den presskonferensen. Däremot påbörjades lunchekot ungefär när presskonferensen slutade. Gissar att lunchekot började 12.30. Ca 4.30 in i inslaget återges en bandad version av Holmers beskrivning av signalementet.

    kl 10.00 3/1 sändes extra rapport. Drygt 11 minuter in i inslaget sägs:
    ”…åldern 30-45 år och 175 cm lång. Han hade mörka byxor och mörk täckjacka, möjligen mörkblå…”
    https://www.oppetarkiv.se/video/1154409/rapport-13-86-1000

    02.55 kom det följande rikslarm (till Expressen). Hur larmet hanterades vet inte jag:
    Klockan 02.05.42 kommer polisens rikslarm på teleprintern:

    ”MORD, STOCKHOLMS PD.

    SIGNALEMENT PÅ GÄRNINGSMÄN EFTER BESKJUTNING AV SVERIGES STATSMINISTER.

    2 GÄRNINGSMÄN, 40-45 ÅR, MÖRKHÅRIGA, EN AV GÄRNINGSMÄNNEN ÄR PÅFALLANDE LÅNG, EN AV MÄNNEN VAR IKLÄDD MÖRKBLÅ TÄCKJACKA, TILLHÖR EV USTASJARÖRELSEN.

    MEDDELA POLISEN STOCKHOLM, KCV, TFN 08-769 30 00.”

    Vidare var det väl så att SR sände en massa eko under natten och morgonen. Vad som sades i dem vet jag inte, förutom det fåtal som är kända.

  32. Teoretisk fråga.
    Vilken tidpunkt blir den senast tänkbara för SE att ha lämnat Skandiahuset för att kunna skjuta Olof Palme på mordplatsen 23,21,30 ?

    1. Kalle

      Ungefär 23.21,00 om han gick snabbt.

      Jag tror själv, genom Nicola F:s vittnesmål, att han kom ut omkring 23.19,30.

    2. Hej Kalle
      Man kanske kan säga 23.21.00. Därefter menar jag det är omöjligt att hinna. Men det är en orealistiskt tid och det är i praktiken omöjligt även lite tidigare.

      Jag har för mig att jag har fått fram att om han kom ut före 23.20.40 så är han förmodligen skyldig. Om han kom ut senare är det väldigt svårt att hitta något vettigt förlopp med honom som GM. Jag minns inte hur jag tänkte…

      Det hela är rejält knepigt, med många beroenden. T ex bör man bestämma sig för hur förloppet såg ut. Stod han och väntade vid Dekorima eller tog han rygg på makarna Palme redan tidigare? Hur rörde han sig i förhållande till Anders B och Nikola F? Vilka gångtempon hade de olika personerna? Det finns massor av beroenden och förvecklingar.

      Har för mig att jag tror att SE kom ut 23.20.20 med makarna Palme, Nikola och Anders B till höger om sig. Rejält med spekulation.

  33. Det är mycket med Skandiamannen som GM som förefaller ytterst osannolikt, men en avgörande detalj är ju hanteringen av vapnet efteråt. Återvänder han nervös och stressad med en stor nyss avlossad revolver, som använts vid ett statsministermord, till ett område som kryllar av poliser, vittnen och väktare, utan att väcka misstankar och kan klara att dölja vapnet? Sådan kyla låter rena James Bond. Eller var gjorde han av det – kastade han det var som helst längs vägen, utan att det hittades? Hade han en medhjälpare som plockade upp det? Gömde han det hos en bekant, i en bil/lägenhet/kontor/inne i Johannes kyrka eller preparerad gravsten för att senare hämta upp det utan att någon såg, trots att han strax efteråt reste bort? Förvarade han vapnet på arbetsplatsen även efter mordet, utan att det upptäcktes? Var det därför han gick tillbaka eller varför i hela fridens namn gjorde han det, när han redan stämplat ut? TP tycks förutsätta att han handlar irrationellt på brottsplatsen, men det är inte en rimlig grundhållning och ger ändå inte svar på dessa frågor.

    1. Hej Staffan

      Egentligen tycker jag att letandet efter vapnet är fel ände att börja i, åtminstone om man inte har något konkret som man enkelt kan kolla upp. Jag har skrivit om detta här:
      https://gunnarwall.wordpress.com/2018/05/24/ar-skandiamannen-losningen-pa-mordgatan/#comment-11499

      Jag har ändå försökt fundera en del på vapnet, men jag vet att jag aldrig någonsin kommer att kunna bevisa någonting om det. Polisen kan kanske göra det, men inte jag.

      Följande är spekulationer, på gränsen till fria fantasier:

      SE var ”officersutbildad före detta anställd vid Armétygförvaltningen”. Ref TP.
      SE var med i Armétygförvaltningens skytteklubb. Ref TP. Jag är osäker på tiden men gissar på tidigt 60-tal.
      Vilket vapen använde SE när han var med i skytteklubben? Han borde väl ha haft något.
      Smith & Wesson .38 infördes av försvarsmakten under hans tid vid förvaltningen. Ref TP.
      SE skaffade vapnet under den tiden.
      Hans andra fru (som fortfarande lever) visste inte om att SE hade ett vapen.
      SE förvarade i regel vapnet på sin arbetsplats.
      Han tog med sig vapnet endast vid väl valda tillfällen, t ex när han skulle gå hem sent på kvällen.
      Syftet var att skydda sig mot eventuella rånare.
      SE hade inte vapnet i handledsväskan, där är den ju svåråtkomlig. Han hade den i innerfickan där man normalt har plånboken.
      Mordnatten var ett väl valt tillfälle att ta med sig vapnet.
      Under flykten efter mordet bestämde han sig för att gå tillbaka till mordplatsen, i syfte att säga till polisen att han försökt följa efter mördaren.
      Han kom tillbaka efter det att ambulansen kört.
      När han stod och väntade för att avlägga sitt vittnesmål fick han kalla kårar. Möjligen fick han höra sitt eget signalement.
      Där står han med vapnet på sig och med en överhängande risk att bli visiterad.
      Han bestämmer sig för att gå tillbaka till Skandia, bl a för att lägga tillbaka vapnet som han absolut inte vill bära med sig på hemvägen.
      På måndagen kom han tillbaka till jobbet. Ref TP.
      Syftet var att hämta vapnet.
      Han tog med vapnet till Idre, och gömde det. Vinter i Idre kan dock ha inneburit vissa praktiska problem.
      Vapnet ligger kvar däruppe än idag.

      Jag har förresten aldrig riktigt gått igång på det där med vapenhandlaren. Teorin innebär väl att två personer var inblandade i mordet, och det tror jag inte. (SE såg Palme tre timmar innan mordet och ringde vapenhandlaren och bad honom leverera vapnet.)

      Dock finns en intressant delvariant på temat vapenhandlaren: kanske köpte SE vapnet och kulorna av honom flera år innan mordet, men efter mordet fattade vapenhandlaren aldrig någon misstanke mot SE, därav hans tystnad. Den varianten tål kanske att fundera lite över, trots allt.

    2. Instämmer i dina tankar Staffan. Återvändande till Skandia är bara en i mängden av uppgifter som enligt mig talar emot SE som gärningsman. En detalj som jag själv framfört tidigare är den distinkta, sötaktiga krutlukten som ett avfyrat vapen avger och detta sitter kvar, om än i avtagande form, tills dess vapenvård sker (infettning och viskning). Krutstoff fastnar även på armslutet om det är en revolver. Av erfarenhet vet jag att lukten blir särskilt påtaglig när man använt vapen i kyla och kommer in i rumsvärme. Detta är en liten detalj men borde märkts av Anna-Lisa G och Henry O när man släpper in SE 23.40.

      1. Ja, problemet med grundlösa spekulationer och väldigt långsökta förklaringsmodeller om handlingsmönster – som är så pass onormala att de gränsar till ren galenskap – är att sådana kriterier skulle kunna appliceras på närapå vem som helst och då blir antalet tänkbara GM praktiskt taget oändligt, vilket inte hjälper oss framåt. Att återvända till Skandia som GM med vapen bryter mot all vanlig logik & psykologi. Däremot är det fullt rimligt att en person som varit vittne till en sådan hädelse kan ha velat lugna ned sig och berätta för bekanta på jobbet. Det är extremt svårt att föreställa sig att GM inte skulle vilja försvinna så långt bort som möjligt så fort som möjligt – och i alla fall inte tillbaka till Sveavägen. Att han skulle ha vågat lämna vapnet på Skandia, utan att rengöra det innan – eller över huvud taget – borde också vara så gott som uteslutet att tänka sig. Det är bra att vara öppen och förutsättningslös, men kommer man inte ned till något substantiellt och förnuftsmässigt någorlunda godtagbart, så blir det bara konstigt. Vi vet ju faktiskt inte ens om mannen som sågs med något som liknade en väska ett par minuter efter mordet var GM, vilken kanske i stället vek av åt höger eller vänster eller in i en bil eller ett hus strax efter att han kommit upp för trappan.

      2. Per Johan

        Bra inlägg när du tillför fakta som för debatten framåt.

        Fakta som kan kopplas ihop med annan fakta som gör att det går att göra trovärdiga antaganden, baserat på realiteter, som att SE inte kan ha haft med sig vapnet in på Skandia 23.40.

        Lisbeth Palme (inte kontaktbar), Anders B (knappt kontaktbar) och Skandiamannen (osammanhängande) var de svårast chockade vittnena. Både Lisbeth och Anders drog till sig de andra mordplatsvittnenas uppmärksamhet p.g.a. sina chocktillstånd.

        Att Skandiamannen inte gjorde det, dessutom med sitt gärningsmannasignalement (182 cm, 80 kg, keps med öronlappar, tunn mörk trekvartslång rock, lågskor, mörk handledsväska i fast form 15 * 22 cm och avvikande gångstil) på brottsplatsen under de tjugo minuter som han saknar alibi för, överlåter jag till andra att svara på.

        I GMP beskriver Åsgård/Olsson att en flyende gärningsman söker sig mot trakter som är bekanta, som bostad och arbete. I Skandiamannens fall flydde han i så fall tillbaka till Skandia in genom någon bakdörr på Luntmakargatan, kanske via den mörka och ödsliga Johannesgatan då han där kom snabbast ur synhåll bakifrån, och gömde sig där. Skandiamannen kände lokalerna och bakdörrarna väl och på det sättet undvek han att stämpla ut/in när han lämnade Skandia för privata ärenden under arbetstid. Något som personalmannen Roland B upptäckte 1 mars att Skandiamannen inte gjort den 28 februari.

        Skandiamannen lyckades troligtvis inte få ner vapnet i handledsväskan uppe på åsen som Yvonne N vittnade om och det var besvärligt att ha den i rocken när han sprang. SE gömde därför vapnet inne på Skandia. Han kanske också var så förslagen med sin militära bakgrund, även om det är svårt att tro det, att han insåg att det inte var så bra ha mordvapnet på sig i närheten av brottsplatsen.

        Därefter gick han ut genom bakdörren, tog Adolf Fredriks kyrkogata ner till Sveavägen och in till väktarna där han var chockad och osammanhängande, ”Han var så liten!”.

        Ett problem återstod. Han skulle åka på en veckas skidsemester till Idre i hyrd stuga och han kunde inte hämta vapnet under helgen, även SE insåg att det skulle vara för misstänksamt. Resan fick han då ställa in eller åka så sent som på måndagseftermiddag 3 mars eller tisdag 4 mars när halva semestern gått.

        Pusselbiten varför Skandiamannen kom tillbaka på sin arbetsplats måndag 3 mars och offrade vintersemestern får en trovärdig förklaring. När gör man en sådan uppoffring?

        Mer sådana faktainlägg som för debatten framåt.

        ————————–
        https://www.vk.se/2013-10-01/darfor-atervander-de-till-brottsplatsen

        Thomas Pettersson har beskrivit Skandiamannens chocktillstånd i nedan svar till den s.k. ”Sanningskommissionen”. Professorn i rättspsykiatri Henrik Anckarsäter har i inlägg på bloggen stött teorin om ”han var så liten” (spinal chock).

        Olof Palme faktiskt såg liten ur där han låg närmast hopkrupen direkt efter skotten. Först när Anna H och Stefan G vänt på honom och man rätat ut hans ben låg han i sin fulla längd på rygg på trottoaren. Men då hade gärningsmannen redan lämnat platsen.

        https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/

        1. Mikael mfl

          Då kan vi kanske vara eniga om att det inte är troligt att SE har vapnet på sig 23.40. Som GM har han dock krutstänk på rockärm o hand – dock kan detta ev inte avge tillräcklig lukt för att väcka uppmärksamhet – vilket man naturligtvis bör ha utrett (eller?). Ditt nya scenario (in o ut på Luntmakargatan) innebär väl att det just adderats ett antal nya parametrar som gör det till en än mer komplicerad och osäker slutsats. Kunde han använda dörren denna kväll? Hur mycket mer exponering innebär det inte för nya vittnen? Hur såg polisbevakningen/spaningen ut på gatan 10 min efter mordet? Gick man med hundpatruller i området under helgen (som markerar vapen). Många nya frågor/svagheter föds i ett redan, fortfarande enligt mig, omöjlig teori. En detalj som kunde varit värdefull för oss alla är om väktarna kunde beskrivit/givit utryck från vilket håll SE kommer när han bankar på dörren. Det får vi aldrig svar på. Angående handledsväskan som du menar han hade det avfyrade vapnet i så måste han väl då ha införskaffat en likadan snabbt, som inte hade krutlukt, och som fick prepareras för att inte se för ny ut (för fru, kollegor och press) – eller?

          1. Per Johan

            1) Då kan vi kanske vara eniga om att det inte är troligt att SE har vapnet på sig 23.40.
            — SVAR: Ja, det är troligt.

            2) Ditt nya scenario (in o ut på Luntmakargatan) innebär väl att det just adderats ett antal nya parametrar som gör det till en än mer komplicerad och osäker slutsats.
            — SVAR: Förstår inte, tvärtom. Det ger ytterligare en trovärdig förklaring till varför vittnena la märke till Lisbeth Palme och Anders B men inte till Skandiamannen. Likaså att han offrar sin och sin frus vintersemester i Idre. Vad krävs för att offra en betald och antagligen efterlängtad semesterresa där en av fem semesterveckor ryker?

            3) Kunde han använda dörren denna kväll?
            — SVAR: Ja, han hade använt någon bakdörr när han var ute och ”drack middag” tidigare på kvällen vilket väktaren Anna-Lisa G berättat om.

            4) Hur mycket mer exponering innebär det inte för nya vittnen?
            — SVAR: Nästan ingen denna sena, mörka och kalla vinterkväll. Scenariot med de tomma bakgatorna som Johannesgatan via Johannes kyrkogård ner till en bakdörr på Luntmakargatan nära Adolf Fredriks kyrkogata talar för det. Likaså att den uppseendeväckande Skandiamannen som inte dolde sig för någon, inte exponerade sig för någon efter mötet med Yvonne N uppe på David Bagares gata, tyder på att han tog vänster in på Johannesgatan.

            5) Hur såg polisbevakningen/spaningen ut på gatan 10 min efter mordet?
            — SVAR: Ingen. Poliserna sprang upp för trapporna.

            6) Gick man med hundpatruller i området under helgen (som markerar vapen).
            — SVAR: Inga hundpatruller på brottsplatsen under natten, så troligtvis inte. Kan en hund lukta sig till ett gömt vapen inne på Skandia från Luntmakargatan? Hur som helst var nog inte 100 meter norr om Luntmakargatans korsning med Tunnelgatan prioriterat sökområde under helgen.

            7) Angående handledsväskan som du menar han hade det avfyrade vapnet i så måste han väl då ha införskaffat en likadan snabbt, som inte hade krutlukt, och som fick prepareras för att inte se för ny ut (för fru, kollegor och press) – eller?
            — SVAR: Du missförstår. Mordvapnet rymdes antagligen inte i handledsväskan. Se förhören med Yvonne N.

            Jag ställde en fråga i mitt svar till dig.

            ”Lisbeth Palme (inte kontaktbar), Anders B (knappt kontaktbar) och Skandiamannen (osammanhängande) var de svårast chockade vittnena. Både Lisbeth och Anders drog till sig de andra mordplatsvittnenas uppmärksamhet p.g.a. sina chocktillstånd.
            Att Skandiamannen inte gjorde det, dessutom med sitt gärningsmannasignalement (182 cm, 80 kg, keps med öronlappar, tunn mörk trekvartslång rock, lågskor, mörk handledsväska i fast form 15 * 22 cm och avvikande gångstil) på brottsplatsen under de tjugo minuter som han saknar alibi för, överlåter jag till andra att svara på.”

            Du svarar inte på det utan kommenterar istället:

            ”Många nya frågor/svagheter föds i ett redan, fortfarande enligt mig, omöjlig teori.”

            Ditt faktainlägg om krutstänk tillför debatten och initierar nya tankegångar, men ovan ingenting, bara snömos, och tyder på att du inte har något trovärdigt svar.

            1. Angående punkt 3 så säger aldrig Anna-Lisa G i förhöret att Skandiamannen gått ut bakvägen tidigare på kvällen.
              https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMazh4UjJvT0VwTGs/view
              Sen tror jag dina beskrivningar av Skandiamannens förehavanden mordkvällen och dagarna efter snarare ska kallas hypoteser än trovärdiga förklaringar. Att de är trovärdiga är ju din subjektiva uppfattning och dina hypoteser kan ha tusen förklaringar och det måste finnas något mer än gissningar och spekulationer för att nå upp till ”trovärdig förklaring”.
              Angående punkt 2 så är det väl inte så konstigt att man lägger märke till LP. Hon är ju mordoffrets hustru. Och de som beskriver Anders B beror ju på att de ser att han befinner sig i direkt anslutning till mordet och tar sen skydd. Helt naturligt att man ser och kommer ihåg den typen av händelser/ personer. Men en medelålders man som kommer fram strax efter drar ju ingen uppmärksamhet till sig och det är ju inget konstigt att inte vittnena kommer ihåg honom. För att vara ärlig så beskrivs inte Anders B av särskilt många heller.
              Sen förstår jag inte dels att Skandiamannen skulle vara ”uppseendeväckande”. På vilket sätt? Då pratar vi väl om någon med ytterst märkliga kläder, eller att han springer runt och skriker okvädningsord till höger och vänster. Det finns väl inget uppseendeväckande med Skandiamannen? Och hur du får det till att eftersom mannen som Yvonne möter inte skyler sig så visar det på att han svängt in på Johannesgatan. Den logiken övergår mitt förstånd (vilket kanske inte säger så mycket).

              1. Magnus D

                Johannesgatan är bara min teori. Den baseras på att Yvonne N la särskilt märke till honom eftersom han väckte sådan uppmärksamhet hos henne. ”en flyende man som stulit en handledsväska”, så att hon kunde ge ett detaljerat signalement.

                Om SE kommit ner till Regeringsgatan borde någon annan ha lagt märke till honom, den flyende mannen med fladdrande rock som hade svårt att springa, ens i nedförsbacke och inte brydde sig om att han väckte uppmärksamhet. Se även GMP.

                Därför TEORIN om Johannesgatan.

                1. Mikael
                  Att mördaren och Skandiamannen är samma person är bara en av flera teorier om ensamma gärningsmän som lanserats. Finns inga konkreta fakta som talar för att mördaren vek av in på Johannesgatan. Du begår samma fel som utredarna som försökte sätta dit Christer Pettersson genom att först bestämma dig för vem som är gärningsman och sedan konstruera ett scenario om hur gärningsmannen betedde sig som går att få ihop med kända fakta om skandiamannens förehavanden efter mordet.
                  Om mördaren inte hade någon fladdrande rock och inga svårigheter att springa kan han ha försvunnit in på vilken gata som helst och/eller in i en väntande flyktbil eller ett hus. Han behöver inte ha dykt upp på sin arbetsplats en kort stund senare.

                  1. Jonas J

                    ”Att mördaren och Skandiamannen är samma person är bara en av flera teorier om ensamma gärningsmän som lanserats.”

                    Befann sig på brottsplatsen.
                    Var vid centrala platser som grändens mynning och Palmes kropp.
                    Överensstämmer med signalementet på GM.
                    Saknar alibi, inget annat vittne kommer ihåg honom.
                    Kunde inte peka ut något vittne förutom de två som mördaren kunde se.
                    m.m. m.m.

                    ”bara en av flera teorier……?

                    1. Ja, faktiskt. Det finns ett antal välformulerade debattörer som lagt fram långa indiciekedjor när det gäller till exempel Victor Gunnarsson, Christer Pettersson och Christer A som ensamma gärningsmän.

                      Det är svårt att beskriva deras argumenteringar på annat sätt än just som teorier. Precis som Thomas Petterssons, Lars Larssons och andras resonemang om Skandiamannen är teorier.

                      Det finns som bekant också teorier om andra ensamma gärningsmän liksom om mordkomplotter.

                      Vad som behövs är en diskussion om vilken teori som svarar bäst mot verkligheten. Och förhoppningsvis kan vi någon gång komma till en punkt med en hög grad av säkerhet – men även då med risk för att nya rön kommer att rubba denna säkerhet. (Alla som har lite koll på till exempel historieforskning förstår vad jag talar om.)

                      Och för mig betyder allt detta att den som inte kan medge för sig själv att vi sysslar med teorier ger intrycket av en självutnämnd profet som predikar vad som ska föreställa vara den rena sanningen och som fördömer allt annat som falska läror.

                      Jag vet inte om en sådan inställning hör hemma någonstans över huvud taget. I alla fall inte i forskning och definitivt inte heller i diskussioner om olösta rättsfall.

            2. Hej igen Mikael och bra att du punktar upp – det gör det lättare att kommentera.

              Nu har Magnus D redan svarat väl på punkt 2 och 3 (inget att tillägga där). Magnus har också svarat på varför vissa drar uppmärksamheten till sig och andra inte. Det jag kan tillägga där är att Lisbeth och Anders B är de enda som (enligt min uppfattning) upplevt sig sväva i omedelbar livsfara, vilket naturligtvis innebär en helt annan chocknivå än andra – alltså mer naturligt att de ”uppmärksammas”. Att SE uppvisar ett chockliknande beteende tillbaka på Skandia anser jag också är helt trovärdigt då det är just minuterna efter att han och andra fått information om att det är landets statsminister som mördats.

              Punkt 4 – Två saker;1 Du förutsätter (scenario) att det var folktomt på gatorna – men det vet du inte och kan enligt min mening inte förutsätta. Om någon gått/åkt på gatorna den aktuella tiden och inte sett något så finns det naturligtvis inga vittnesmål (jfr ”tecknerskan” på Smala gränd, ”videohyraren” och kvinnan som krockade med en springande man och föll i gatan på Regeringsgatan).

              Punkt 5,6 – Kan vara så men vet vi/du det? I min värld är det mer troligt att poliser genomsökt området/lokaler – inte minst för att söka mordvapnet.

              Punkt 7 – Nu får alltså vapnet inte plats i väskan. Då måste han ha haft den i rockfickan, på väg från kontoret, när han talar om sin förestående semester med väktarna och dessutom i impulsscenariot – alltid i fickan var och varannan dag efter jobbet….På tal om väskan – varför har inget sett den på mordplatsen? Har Yvonne sagt att den inte rymde i väskan – tycker du anpassar väldigt mycket för att stämma in.

              Kanske var mitt tidigare svar lite luddigt (snömos överlåter jag till andra att bedöma) men jag orkade nog inte dra allt som är tuggat så många gånger (dvs på SE-fronten intet nytt).

              1. Per Johan

                Jag har svarat dig med ett andra svar nedan med ”— SVAR 2”.

                Skandiamanspårets kunskapsrymd täcks till största delen av Thomas Petterssons ”Den osannolika mördaren” (2018). För sitt grävande tilldelades Thomas en guldspade i år vilket är ett erkännande och en kvalitetssäkring.

                För att tillföra debatten något måste man ha belägg när man ifrågasätter Thomas grävresultat.

                Per Johan, innehållen i dina kraftfulla ifrågasättanden om Skandiamanspåret ger inget sken av att du är så insatt i spåret som dina uttryck ropar ut. Hur väl har du läst boken vars innehåll du ändå är inne och debatterar?

                ——-

                2) Ditt nya scenario (in o ut på Luntmakargatan) innebär väl att det just adderats ett antal nya parametrar som gör det till en än mer komplicerad och osäker slutsats.

                — SVAR: Förstår inte, tvärtom. Det ger ytterligare en trovärdig förklaring till varför vittnena la märke till Lisbeth Palme och Anders B men inte till Skandiamannen. Likaså att han offrar sin och sin frus vintersemester i Idre. Vad krävs för att offra en betald och antagligen efterlängtad semesterresa där en av fem semesterveckor ryker?

                PJ 2) Att SE uppvisar ett chockliknande beteende tillbaka på Skandia anser jag också är helt trovärdigt då det är just MINUTERNA EFTER att han och andra fått information om att det är landets statsminister som mördats.

                — SVAR 2: Vad menar du med ”minuterna efter”? Skandiamanens upprepande även dagen efter ”Han såg så liten ut” p.g.a. ”spinal chock” är ju innan Palme blivit vänd av Stefan G och Anna H vilket sker inom första minuten. Det är här när han ser Palmes kropp som Skandiamannen chockas svårt liksom Lisbeth Palme och Anders B. Varför märker inte de andra vittnena det, när de gör det på Anders B trots att han gömmer sig tio meter bort?
                Vad har du för trovärdig förklaring till det?

                3) Kunde han använda dörren denna kväll?
                — SVAR: Ja, han hade använt någon bakdörr när han var ute och ”drack middag” tidigare på kvällen vilket väktaren Anna-Lisa G berättat om.

                — SVAR 2: Källa Thomas Pettersson/Den osannolika mördaren. Du är med och debatterar Skandiamanspåret med kraftuttryck. Ditt svar på denna punkt ger ju skäl att tro att du har läst Pettersson väldigt slarvigt.

                4) Hur mycket mer exponering innebär det inte för nya vittnen?
                — SVAR: Nästan ingen denna sena, mörka och kalla vinterkväll.

                — SVAR 2: Förklara då istället vart den då uppseendeväckande gärningsmannen/Skandiamannen blev exponerad efter mötet på David Bagares gata.

                ”Yvonne N la särskilt märke till honom eftersom han väckte sådan uppmärksamhet hos henne. ”en flyende man som stulit en handledsväska”, så att hon kunde ge ett detaljerat signalement. Om SE kommit ner till Regeringsgatan borde någon annan ha lagt märke till honom, den flyende mannen med fladdrande rock som hade svårt att springa, ens i nedförsbacke och inte brydde sig om att han väckte uppmärksamhet. Se även GMP.”

                PJ punkt 5,6) – Kan vara så men vet vi/du det? I min värld är det mer troligt att poliser genomsökt området/lokaler – inte minst för att söka mordvapnet.

                — SVAR 2: Vad har du för trovärdigt stöd för att polisen sökte efter mordvapnet på Skandia under helgen 1-2 mars 1986, och i så fall var i materialet framgår det?
                Om du inte har det, varför svarar du då på ett sätt som inte tillför något?

                PJ 7) Har Yvonne sagt att den inte rymde i väskan – tycker du anpassar väldigt mycket för att stämma in.
                — SVAR 2: Vad har du då istället för trovärdigt tillförande svar till debatten att den flyende gärningsmannen som hade svårt att springa andå höll på med väskan enligt Yvonne N:s förhör 2 och 4 mars?

                Jag ställde en fråga i mitt förra svar till dig.

                ”Lisbeth Palme (inte kontaktbar), Anders B (knappt kontaktbar) och Skandiamannen (osammanhängande) var de svårast chockade vittnena. Både Lisbeth och Anders drog till sig de andra mordplatsvittnenas uppmärksamhet p.g.a. sina chocktillstånd.
                Att Skandiamannen inte gjorde det, dessutom med sitt gärningsmannasignalement (182 cm, 80 kg, keps med öronlappar, tunn mörk trekvartslång rock, lågskor, mörk handledsväska i fast form 15 * 22 cm och avvikande gångstil) på brottsplatsen under de tjugo minuter som han saknar alibi för, överlåter jag till andra att svara på.”

                Du svarar inte på det utan kommenterar istället:

                ”Många nya frågor/svagheter föds i ett redan, fortfarande enligt mig, omöjlig teori.”

                Ditt faktainlägg om krutstänk tillför debatten och initierar nya tankegångar, men ovan ingenting, bara snömos, och tyder på att du inte har något trovärdigt svar.

                1. Mikael, du skriver om Skandiamannen: ”han offrar sin och sin frus vintersemester i Idre. Vad krävs för att offra en betald och antagligen efterlängtad semesterresa där en av fem semesterveckor ryker?”

                  Jag har inte ägnat någon omfattande research åt Skandiamannens exakta aktiviteter veckan efter mordet. Men det tycks alldeles klart att han verkligen kom iväg på semesterresan. Jag citerar ur den på sista tiden ofta uppmärksammade publikationen Kringelfjords-Nytt där mannen som för en symbolisk summa (200 kronor) hyrde ut sin stuga till Skandiamannen berättar. Bakgrunden är att han mer än trettio år efter mordet blivit förhörd av Palmegruppen om sin tillfällige hyresgäst. Han skriver:

                  De förhörde oss om [Skandiamannen] med fru verkligen åkte upp till Kringelfjorden veckan efter mordet.

                  Det kunde vi bekräfta då det stod en stor genomskinlig ostkupa i storstugan full med godis och en handskriven lapp med tack för en trevlig vistelse.

                  Dessutom hängde det en lite solkig vit skjorta i ett av sovrummen som stank av [Skandiamannens] billiga rakvatten.

                  Det handlade alltså inte om att Skandiamannen offrade sin semester, den blev bara kortad. Och dyr var den inte heller.

                  1. Gunnar

                    Ja, eftersom det bara var en en veckas semester med två resdagar blev den kraftigt förkortad, om han exempelvis åkte till Idre på tisdagen. Förkortningen är ytterligare en till omständighet som skiljer sig från de andra nyckelvittnenas beteenden efter mordet.

                    En annan ytterligare märklig omständighet är att när SE ser OP, innan han vänds, ligga hopkrupen efter skotten och chockas av det. är det ingen som lägger märke till SE med sitt gm-signalement och hans tillstånd. Därefter vänder han han sig om och ser Lars J innan denne börjar springa uppför trapporna.

                    Konstigt är också att den uppseendeväckande flyende gärningsmannen, med fladdrande tunn mörk trekvartslång rock, som Yvonne N mötte och som dessutom hade svårt att springa inte väcker någon annans uppmärksamhet utan försvinner i tomma intet 23.23.

                    De här märkligheterna stämmer även de in på Skandiamannens försvunna tjugo minuter: Han flydde tillbaka till Skandia, vilket är naturligt enligt GMP, och gömde vapnet där som han kunde hämta först på måndagen. Därför märkte inte heller väktarna av någon krutlukt.

                    I debatten har ännu inte framkommit något konkret som talar emot scenariot med just de här omständigheterna.

                    https://www.vk.se/2013-10-01/darfor-atervander-de-till-brottsplatsen

                    1. Jag antar att din poäng med att Skandiamannen förkortade sin semester är att detta på ett misstänkt sätt skiljer sig från de andra nyckelvittnenas beteenden under veckan som följde efter mordet.

                      Det leder förstås till frågan: har du kartlagt de andra nyckelvittnenas beteenden under den veckan?

                      Jag medger gärna att jag inte har gjort det i detalj, trots att jag pratat med ett antal vittnen. Men ett av nyckelvittnena, Anna Hage, har ju skrivit en mycket läsvärd bok som på ett självutlämnande sätt beskriver vad mordet kom att innebära för henne. Och i Annas fall är det fullkomligt uppenbart att livet tog sig en annan bana efter det som hände i Dekorimahörnan – samt att dagarna efter mordet var extremt frustrerande.

                      Det tog henne trettio år att samla ihop sig så mycket att hon kunde ge offentlighet åt sina erfarenheter.

                      Jag har fått den bestämda uppfattningen att flera av de andra vittnena också hade rätt svåra dygn att gå igenom under veckan efter mordet – men att de inte nödvändigtvis velat berätta i detalj hur jobbigt det var och hur deras vardag påverkades.

                      Mot den bakgrunden förstår jag inte riktigt vad du anser dig kunna bevisa genom att peka på att Skandiamannen avkortade sin semester. Hade han varit mindre misstänkt enligt dig om han genomfört semestern utan några som helst ändringar i planerna?

                2. Att Thomas Pettersson fick en guldspade i år behöver inte vara en kvalitetssäkring, guldspadejuryn har ju fått en hel del kritik för beslutet. Självklart kan innehållet i boken vara korrekt men det måste inte vara det bara för att författaren fick en utmärkelse. Du verkar gilla att referera till formalia, utöver guldspaden även den här professorstiteln till vars inlägg du mer än gärna refererar. Jag menar att argumenten måste stå på egna ben, vem som kommer med dom och vilka utmärkelser och titlar denne har är oväsentligt.

                3. Precis som Jörgen G hade jag inte tänkt skriva mer kring Skandiamannen men jag gillar inte att man avfärdar andras åsikter med ”snömos” bara för att någon ifrågasätter ens hypoteser. Speciellt som vissa saker du tar upp inte är annat än spekulationer och hypoteser. Förutom det är ju inte Thomas P:s bok en sanning utan en beskrivning av hur han uppfattar mordet på Palme och vem som är mördaren. Och sen några punkter. Du säger återigen att Skandiamannen går ut en bakväg till Luntmakargatan när han dricker middag och kopplar det till Anna-Lisa G. Det enda hon säger är ju att Skandiamannen var ute och inte hur och var han gick ut. Hon var ju inte på plats när han gick ut. Han återkom ju ungefär samtidigt som hon kom till jobbet 20.10. Det är din hypotes och har inget stöd i hennes vittnesmål.
                  Det citatet du skriver om att personen var ”uppseendeväckande”, är det ett citat från Thomas P eller? I så fall är det ju hans tolkning och inte Yvonnes egna ord. Jag hittar inget i förhören att mannen är ”uppseendeväckande”. Det är ju mängder av personer som finns i utredningsmaterialet som vittnen ansett som ”uppseendeväckande” och tipsat polisen men som troligtvis inte är mördaren (mannen på fantombilden, personen som hoppar in i en VW Passat och drar iväg, personer med WT, mannen som springer som Sigge C ser m.fl., m.fl.).
                  Sen angående argumentet om personen på David B:s gata kommit ner på Regeringsgatan. Finns ju flera förklaringar än att han tog Johannesgatan norrut. Han kan ha lugnat ner sig och börjat gå när han kommit ner till Regeringsgatan. Han kan ha smitit in i en flyktbil någonstans. Han kan ha smitit in i en flyktlokal i närheten. Det finns ju flera sådana personer som finns i utredningen som har tillgång lokaler/ lägenheter i den eventuella flyktvägen. Det kan ju varit folktomt på Regeringsgatan just där när mannen sprang över gatan och ner mot Birger Jarlsgatan. Sen kan han ju tagit norrut längs Johannesgatan men svängt höger vid Drottninghusgränd eller Jutas backe och inte tillbaka till Skandiahuset. Som ni märker skriver jag den springande mannen och inte mördaren eftersom jag anser att det inte är helt säkert att det faktiskt är mördaren p.g.a. de tider jag skrivit om tidigare. Har Lars sprungit efter direkt som mördaren kommit uppför trapporna är det mördaren som springer på David B:s gata. Har han väntat någon minut eller mer, vilket många andra parametrar tyder på är det nog någon annan.

                4. Angående Mikaels förslag om att SE kanske använde någon bakdörr mot Luntmakargatan under flykten.

                  Det tål kanske att fundera över. Jag är dock osäker på vilken flyktväg Mikael menar att SE ska ha tagit. Först Johannesgatan, men sen då?

                  Under debatten hos Dan Hörning och Tobias H mellan Gunnar och Thomas nämner Thomas något om alternativa scenarion. Han har tydligen fått några ”hintar” av folk som arbetat på Skandia, men han preciserar inte. Man kan ju undra vad han menar. Han säger det mellan 14.30 och 15.00.
                  https://www.ilikeradio.se/podcasts/palmemordet/15687/

                  1. JD

                    Johannesgatan är då bara en teori.

                    Den förklaras av av att ingen har sett SE efter Yvonne N. Genom att ta vänster in på Johannesgatan kom han snabbast ur synhåll bakifrån. Därefter över Johannes kyrkogård, nedför Adolf Fredriks kyrkogata och in genom bakdörren på Luntmakargatan. Då faller flera pusselbitar på plats. I GMP står att en flyende GM söker sig tillbaka till bekanta trakter som t.ex. arbetsplatsen.

                    Kanske TP avser driftpersonalen på IT som arbetade i en lokal på Luntmakargatan. Många körningar vid månadsskiftet 28 feb/1 mars.

                5. Mikael

                  Jag vet faktiskt inte om det är lönt att svara längre på dina inlägg med den inställning du visar till ”skandiamantvivlare” (som jag vill minnas jag läst någonstans). Tycker faktiskt du tappat fotfästet vad gäller respekt för andras åsikter/kunskaper och brist på självrannsakan vad gäller svagheterna i dina egna. Jag känner inte till någon bok om mordet jag inte läst, plöjt förundersökningen mot CP och granskningskommissionens betänkande (som jag förutsätter du läst ingående). Man får faktiskt intrycket den enda referens du har är TP:s utvecklade kopia av LL:s Nationens fiende och helt insnöad på detta (på tal om snömos) – allt som TP har skrivit är sant – annat finns inga bevis för- ändamålet helgar medlen.

                  Jag har aldrig påstått att SE-teorin helt kan uteslutas men av det material som vi har tillgång till finner jag (efter 33 år av intresse och studier i ämnet) att det är mycket mer som talar för en annan gärningsman och händelseförlopp – vilket i allt väsentligt presenterats otaliga gånger på denna blogg.

                  Du talar om att föra debatten framåt – ge oss då något nytt och som kan liknas för bevis för teorin så vi får anledning att ompröva vår tolkning av fakta. Tills vidare kommer jag inte mer kommentera detta ämne.

                  P.s. Jag hade en korrespondens med LL för några år sedan om återvändandet till Skandia, vapnet och krutlukt – han hade inga fantasifulla förklaringar utan medgav rätt o slätt att det var en svaghet i teorin.

            3. Angående punkt 2. En fjällsemester behöver man ju inte missa helt bara för att man missar någon dag i början. Det är inte som en flygcharter utan kör man bil kan man ju komma efter en dag. Ett liftkort köpes sällan i förväg utan på plats, inga pengar i sjön alltså om man kommer senare. Egentligen bara stughyran som man då inte utnyttjar men enligt din favorittidning Kringelfjordsnytt var väl stugan lånad alternativt fick han ett kompispris, eller kommer jag ihåg fel?

              1. Det där med att han missade någon dag i början av semestern tycker jag nog är rätt intressant. Om han inte hann packa klart på lördagen, varför åkte han och frugan inte upp på söndagen i stället? Varför väntade de till måndagen? Jag tror det finns en anledning till dröjsmålet. Det kanske var något han ville göra på sin arbetsplats. Men vad? Jag är inne på att han skulle hämta revolvern.

                1. Kan det inte vara så enkelt som att det inte är varje dag man traskar rakt in i ett statsministermord på väg hem från jobbet? Det skulle väl kunna sinka en och annan på förhand uppgjord semesterplan inte bara i en utan till och med två dagar?

                  1. Jo, så kan det förstås vara. Det kändes nästan som om hela Sverige stannade. Och för Skandiamannen måste det ha varit en extrem händelse, oavsett om han var skyldig eller ej. Men jag tycker ändå att själva besöket på Sveavägen på måndagen är lite märkligt, det är ju trots allt en rätt bra bit från Täby till stan och semesterresan var förstås fortfarande aktuell. Men det är klart, han kanske bara ville ”snacka av sig” med kollegorna eller något, vem vet…

                    1. Från Skandiamannens bostad i Täby till Sveavägen är det bara 11 kilometer. En sträcka som Skandiamannen dagligen färdades till och från arbetet. Knappast någon lång omväg innan han påbörjade den 450 kilometer långa resan till Idre. Så länge han inte kan uteslutas som gärningsman kan det förstås inte uteslutas att han lämnade vapnet på sitt tjänsterum på mordnatten och hämtade det på måndagen. Vad uppgav han för kollegorna ha för anledning att dyka upp på jobbet på måndag morgon? Vad sa han till sin fru? Har någon rotat i det?

                2. JD

                  Det finns inget som tyder på att de åkte på måndagen. SE var på kvar på arbetsplatsen och berättade om sina bravader.

    3. Staffan G

      ”Det är mycket med Skandiamannen som GM som förefaller ytterst osannolikt”

      1) ”ytterst osannolikt”, blir bara en floskel om du inte först försöker förklara trovärdigt vad du tror om vilka förehavanden som SE hade på brottsplatsen med gärningsmannasignalement och utan alibi.

      ”men en avgörande detalj är ju hanteringen av vapnet efteråt.”

      2) Menar du då att eftersom inget svar finns på frågan pekar det på att SE är oskyldig?

  34. En liten reflexion.
    Varför återvände SE. till sitt kontor och samtalade med personalen? Vad gjorde han dit? Hur länge befann han sig där och vad gjorde han sedan? Tycker detta är allt för vågat om man mördat. I vilken utsträckning undersöktes SE:s kontor, klädsel med mera? Intressant läsning och stort kunnande om denne SE. här på bloggen. Håller dock fortfarande SE. som oskyldig.

    1. Niklas
      Per H undersökte SEs tjänsterum 12 juni. TP, sid 79: ”Jag hittade ingenting av värde, säger han. Det var för sent, det hade gått för lång tid efter mordet”.

  35. Om man ska ge en förklaring till något, utan bevis, så blir irrationella saker väldigt problematiskt, precis som när man i en vetenskaplig eller matematisk uträkning mitt i måste lägga till ”and then a miracle ocurs” – det saknar helt enkelt förklaringsvärde & evidens. Ifall någon hade sett SE hoppa in i en bil på Birger Jarlsgatan 10 min efter mordet, tagit reg.nr och det hade visat sig att det var vapenhandlaren som kört, då får vi en kedja som stärker misstankarna, på ett sätt som de inte gör om vi bara spekulerar i märkliga, mindre trovärdiga handlingsmönster. Tills vidare betraktar jag Skandiamannen naturligtvis som oskyldig, men kanske bland de 10-20 kända namn som inte definitivt kan uteslutas. Jag kan inte se att han skulle ha uppvisat något fanatiskt Palmehat & ha tillräckligt starka motiv, det tycks inte finnas någon i hans omgivning som verkar övertygad om att han skulle kunna vara GM och att han stämplar ut minuten före skotten och sedan återvänder talar inte för, utan emot honom som GM, liksom att han självmant söker upp medierna. Ifall han skulle ha klarat att kallt återvända med mordvapnet och sen ställa upp i Rapport, vända sig till Polisen etc, så tyder det på att han är ren psykopat, vilket ju inget stöder hos folk som känt och beskrivit honom. Han är ju ingen person som i sitt liv har hållit på och ljugit, manipulerat, förfalskat eller fräckt lurat folk till höger och vänster. Det stämmer helt enkelt inte in på hans personliga karaktär, därför blir förklaringarna alltför långsökta, så länge vi inte får fram något annat. Tystnad från polis & andra håll gör mig inte direkt optimistisk om att detta spår är en framkomlig väg.

    1. Staffan
      ”Tystnad från polis & andra håll gör mig inte direkt optimistisk om att detta spår är en framkomlig väg.”
      Om jag hade varit utredare hade jag nog också försökt vara tyst, t ex för att minska risken för att påverka vittnen. Pressträffarna vid mordets årsdagar ser man kanske som ett ”nödvändigt ont”. Vi som är ”nördar” inom ämnet hade förstås gärna fått reda på lite mer och blir irriterade när vi inte får det. Och allmänheten vill väl veta vart skattepengarna går. Men ur utredarnas synvinkel tycker jag som sagt inte det är så märkligt, och deras tystnad är svår att dra några slutsatser av.

      1. Man kan bara konstatera att tiden går och att redan 33 år förflutit. Hade folk i hans närhet misstänkt något eller kunnat ange något verkligt komprometterande, så borde detta ha kommit fram och utretts för länge sedan. En detalj i förhören med honom, som i mina ögon ännu mer försvagar ev misstankar mot honom är att han säger att han inte såg Palme falla och inte heller såg GM. Hade han själv varit GM och velat hitta på en historia skulle han ha haft allt intresse av att i stället lämna ett förvillande signalement på GM, för att skydda sig själv eller åtminstone leda bort identifikationen från sig själv och kanske bekräfta andra vittnesmål som inte påminner om hans egen klädsel eller stil. Det är svårt att tro att han inte skulle ha tagit tillfället i akt för detta, när han hade chansen. Han skulle t ex ha kunnat säga att GM liknade fantombilden, skulle ha kunnat vara VG eller vad som helst.

        1. Detta är en viktig poäng, som jag också slagits av. Visserligen pekar allt på att Thomas Petterssons osannolika teori fallerar redan vid utstämplingen eller allra senast vid Dekorimahörnan, men resonemanget haltar också betänkligt när det kommer till den uppdiktade gärningsmannens agerande veckorna efter mordet.

          Om nu SE till varje pris vill få utredarna att rikta sökarljuset bort från sig själv, såsom TP spekulerar, borde han rimligen ta varje chans som dyker upp. Under mars-april 1986 serveras flera sådana på silverfat av polisen. Det minns alla vi som var med då. Man kunde förvänta sig att det skulle ligga i Skandiamannens intresse att komma med kompletterande uppgifter om 33-åringen och/eller de båda fantombilderna. Det gör han inte.

          Som av en händelse är inte heller detta något som TP ens ägnar ett kommatecken åt i sin bok. Här finns alltså ytterligare en besvärande lucka i Petterssons redan så bräckliga korthus.

    2. ”Han är ju ingen person som i sitt liv har hållit på och ljugit, manipulerat, förfalskat eller fräckt lurat folk till höger och vänster.”

      Men Staffan, en stor del av försvaret av tesen SE är oskyldig går ju ut på att han ljög om lite av varje och hittade på sin story i syfte att få framstå som hjälte och få sin efterlängtade tid i etern.

      1. Han kunde ju mycket väl ha dramatiserat sin redogörelse med att han såg skotten och OP falla, liksom GM löpa sin väg, men det gjorde han inte. Att han ev försöker spetsa sin historia, komprimera den eller efter hand la till litet är bara mänskligt utefter hur vår psykologi fungerar. Det jag menar är att han inte har beskrivits som psykopat av sin fru eller kollegor, att han skulle ha förskingrat eller förfalskat saker som politiker, tjänsteman, äkta make eller annat. Han ger på det stora hela intryck av att vara en ärlig, korrekt, ganska noggrann man – att då plötsligt kunna uppträda som iskall mördare & fixa undan vapen & hålla borta misstankar från alla håll, inte avslöja sig, tycks mindre troligt. Han var ju uppenbart en pratglad person.

    3. Staffan.

      Jag är helt enig.

      ”Han är ju ingen person som i sitt liv har hållit på och ljugit, manipulerat, förfalskat eller fräckt lurat folk till höger och vänster. Det stämmer helt enkelt inte in på hans personliga karaktär”

      Ett sådant beteende är naturligtvis inte jämförbart med att av egocentriska orsaker flytta fram sina positioner en aning för att få synas.
      Det kan också gälla andra vittnen k varierande grad.
      Han kanske till slut övertygade sig själv om att versionen var den rätta, samtidigt som den inte alls behöver vara så fel som många tror. Samtalet med väktare O kan ha ägt rum i över två min, vilket skulle kunna placera honom Skandiaentrén vid tiden för mordet.
      Samtalstiden med väktaren är en minst lika stor felkälla som stämpelklockans eventuella felvisning.

      Från att gärningsmannen sprungit upp för minst halva trappen fram tills ambulansen kört iväg kroppen beskriver han händelserna på ett tillräckligt korrekt sätt, och det gör han mycket tidigt i sina förhör, men historien sväller vartefter han träder in i hjälterollen.
      Skandiamannenförfattaren och guldspadejuryn med sina Magasinet Filter-kopplingar bör ifrågasättas mycket starkt.

      Att som ”Föreningen grävande journalister” belöna förtal, snaskigheter och spekulationer inbäddat i någon slags ambition om att berätta sanningen drar ner journalistkårens anseende.

      I vilken grad någon enskild medlem i juryn utövat inflytande på andra medlemmar, är en intressant fråga som väl knappast kommer att besvaras.
      Att de är totalt oinsatta i fallet är ändå helt uppenbart.

      Inte särskilt vänligt mot den åldrige exfrun som i tio-års tid tålmodigt ställt upp med att besvara frågor både vid hembesök och per telefon; att spekulerar i om hon haft en egen dold agenda för att besvara den insinuante författarens funderingar.
      Kanske gjorde hon det för att hon i möjligaste mån ville ge en motvikt till de grundlösa anklagelserna mot hennes ex-man?
      Fullt begripligt.
      Men då får den prisbelönte författaren i stället nya uppslag, och fantiserar fram att gumman försöker mörklägga sanningen om Palmemordet genom att plantera villospår.
      Lägre kan det knappast bli.

      Detta får bli det sista jag säger i ämnet för en tid framöver.

      För övrigt kan man granska allt som sägs i förhören.
      Framför allt förhören 1/3, 10/3 och 11/3.

      Allt han säger i dessa förhör som är sant och bekräftat, men inte känt i media knyter honom till brottsplatsen i egenskap av vittne.
      Om han var mördaren återstår att förklara vem som sprang uppför trapporna.

  36. Kom att tänka på att Leif L till Expressen sagt att SE var på platsen men att han kom senare. (LL satt kvar i bilen flera minuter) Jag fäste inte så stor uppmärksamhet vid det då. Har tyckt att LL:s vittnesmål möjligen var lite osäkra bland annat på grund av att signalementet skiljer sig så kraftigt från andras och förändrades från en svävande till en bestämd minnesbild. Dessutom hade det trots allt gått 32 år när han uttalade sig.

    Kollade iallafall tingsrättsförhöret med LL och blev rejält förvånad för det här har jag helt missat.
    Man kommer in på SE då man pratar om att Leif L var säker på att gärningsmannen var barhuvud och Leif menar att signalementet med keps härrör från SE.

    Åkl: Men när kom han in i bilden, fanns han på mordplatsen när du går ur bilen då?
    LL: Det törs inte jag uttala mig om med säkerhet.
    Åkl: Har du haft någon kontakt med den personen?
    LL: Ja, jag har ju sett honom på platsen, det har jag gjort. Men i vilket skede han kom dit, det vet jag inte.
    Åkl: Han kan ha funnits där när du går ur bilen?
    LL: Kan ha funnits ja.
    Åkl: Men du har inget minne av det?
    LL: Nej.

    Här tar advokaten över:
    Adv: Det där med mannen med keps, jag har inte fått klart för mig, var skulle den mannen uppehållit sig?
    LL: Ja, nu vet jag ju var han kommer ifrån, när jag har facit i hand.
    Adv: Jo.
    LL: Han hade ju arbetat på Skandia och sedan kom fram till mordplatsen och sedan så kilade han runt hörnet och in där i gränden.
    Adv: Men din minnesbild från det här…om du försöker att bortse ifrån vad du har fått veta efteråt?
    LL: Ja, det är ungefär det att jag har sett honom gå in…kila in i gränden…
    Adv: Skulle han ha gått in i gränden?
    LL: I språng, mer eller mindre ja.
    Adv: Jaha, och inte fortsatt Kungsgatan söderut, Sveavägen söderut?
    LL: Nej, nej, nej, för jag tror att han hade några uppgifter…han skulle tala med nån polis…- ohörbart -, sprungit in i gränden, någonting sådant där. Jag ber om ursäkt men jag är lite osäker just på den biten.
    Adv: I vilket skede gör du den här iakttagelsen?
    LL: Ja, det var ju då kring det här med ambulans och…och polis och alltihop var ju på platsen då.
    Adv: Tack.

    Det framgår ju tydligt att han tagit del av nyhetsrapporteringen, men den viktiga frågan är egentligen hur påverkbar var/är Leif L? Skrev först ned förändringar i LL:s vittnesmål avseende gärningsmannens utseende men ändrade mig och lämnar istället frågan öppen.

    1. Tror att alla människor i viss grad är påverkbara.
      Media spelar nog en central roll, och jag föreställer mig att det är lätt att slinta iväg och antyda saker som man inte riktigt har täckning för.
      När man redan sagt något offentligt blir det svårt att backa.
      Av den anledningen finns anledning att ifrågasätta alla vittnen som inte hållit media på avstånd.
      Leif L var ju liksom Anna H ganska jagade av media.
      Gäller naturligtvis också SE, men gick ju lite mer offensiven 😀

      1. Jörgen G
        Jo, som du säger är alla i viss grad påverkbara och sannolikt mer än vi själva inser. Trots att det här är intressant kanske vi inte kommer så mycket längre. Jag har en del reflektioner här hemma i soffan men vill inte spekulera kring identifierbara vittnen på det sättet och det skulle hur som helst inte leda oss vidare.
        Vill understryka att jag inte ifrågasätter Leif L:s ärlighet men man kan konstatera att hans vittnesmål med tiden blir alltmer specifika, vilket normalt inte är förenligt med hög tillförlitlighet och som du påpekar ökar knappast kontakter med media tillförlitligheten.

  37. Jag tror, när allt kommer till kritan, att det – precis som i fallet Dag Hammarskjöld – finns ‘anglosaxisk’ inblandning i botten (där t.ex. delar av MI5/CIA varit insyltade; kanske även svenska och några andra länders ‘underrättelsetjänster också var inblandade). Det är denna ‘sanning’ som ‘för alltid skulle förändra Sverige” (skaka det i sina grundvalar). Sverige är en så liten nation i botten, och OP ansågs antagligen vara ett ‘försumbart pris’ att betala för att få Kalla Kriget dit man ville (först och främst tvinga ‘ondskans imperium’ på knä), och därmed också fastställa en ”New World Order” som bättre passade deras ‘utvecklingslinjer’. Därigenom lär det också bli svårt (omöjligt?) att få fram sanningen till slut. Kanske om 50-100 år… Se på t.ex. Kennedy-mordet; det är först de senaste 10-15 åren som det börjar utkristallisera sig en riktig alternativ ‘narrativ’ till varför han mördades och vem det var som låg bakom/utförde det. Sverige är ett litet land i det stora hela…

    Jag kommer aldrig att tro på ‘den ensamme galningen’, om jag inte får otvivelaktiga bevis presenterade för mig på ett helt otvivelaktigt sätt.

    1. James, om du har läst mina tidigare inlägg så anar du nog var jag står i frågan. Men som en kommentar till ditt inlägg ber jag att få referera till den danske chefredaktören som delgav sin sunda och balanserade syn på saken under Robert Aschbergs program om Palmemordet 1989. Se ca 21.30 in i inslaget.

      Jag förmodar att du inte håller med honom! Vi tänker väl lite olika, helt enkelt.

      1. Jag tolkar det som att du tycker att det pratats för mycket om konspirationsteorier. Men om man funderar på hur mycket energi det lagts på konspirationer (från utredningen och journalister etc) och ensamma gärningsmän så är min uppfattning att det väger över mot det senare väldigt kraftigt (se bara diskussionen på denna blogg). Jag tycker inte att man med känd information kan utesluta något av alternativen och för att väga upp måste man då snarare lägga mer krut på alternativet att Palmemordet var planerat

        1. Nej, det var inte riktigt det jag menade. James tog upp en teori om en komplicerad utländsk komplott och dessa tror jag definitivt inte på. Jag tolkade dansken som om det var just den typen av konspirationsteorier han menade och jag håller med honom. Palme var betydelsefull och berömd, men han utgjorde nog inte tillräckligt mycket problem för omvärlden för att de skulle döda honom – i vissa länder, t ex Sydafrika, Iran, Irak och Indien hade man nog betydligt värre problem än så att ta hand om. Dansken menade väl att vi i Sverige pratade lite väl mycket om just den typen av hot mot Palme.

          Jag håller med dig om din kommentar angående denna bloggen. Det får gärna dyka upp fler teorier på bloggen, givetvis även konspirationeteorier, och i vissa fall kommer jag troligtvis kommentera.

          På flashback däremot förekommer det en del rätt vilda konspirationsteorier.

          1. Jag har tittat igenom det här avsnittet igen, JD (påfallande Jag håller inte med ”dansken”, utan snarare ‘norrmannen’ som säger att Palme hade en ‘viss internationell status’ (bland annat p.g.a sitt uppdrag som medlare i mellanöstern; tungt skäl!) och att det fanns olika ”omständigheter före mordet”, och som istället tror på en ‘utländsk inblandning’. Jag tycker Aschberg är mer än lovligt buffelaktig (det var ju så han gjorde karriär!); Jan Guillou raljerar (som ofta) spydigt/nedsättande över Maj Wechselmann (som faktiskt har en poäng i sitt resonemang om SE), och Sven Anér är väldigt stringent och kommer med faktauppgifter (bl.a. om de två förföljarna med WT:s ifrån Gamla Stan). Jag tycker även om att han står upp mot både Guillous och Aschbergs ‘översitterier’/nedsättande attityder. I backspegeln sett så är det han som har mest poänger att bidra med i denna debatt, tycker jag (förutom Guillous påpekande att ‘kommunarresten’ mot kurden har varit rasistisk; och också att han blivit övervakad av Säpo-poliserna Bartling & hans kollega…).

            När det gäller danskens påstående om att ”endast en konspirationsteori” i så fall kan vara sann så är det väl inte heller helt med sanningen överensstämmande. Det KAN ju vara så att några av alla dessa konspirationsteorier på något sätt hänger ihop i en kausalitetskedja (kalla det ”polis-spåret” eller vad du vill!).

            Så, ‘dansken’ är inte särskilt övertygande i mitt tycke. Så, där har vi våra respektive uppfattningar. Tycker att tiden gett Anér mer rätt än både Aschberg och Guillou. (Jag fick även vid ett tillfälle möjlighet att ifrågasätta Aschbergs ‘öga mot öga’ och Fylkings fixerade övertygelse om att det var Christer Pettersson. Jag frågade bl.a. om ifall han hade läst Anders Jallais böcker, och de motivbilder som han förspråkade där i början. Han blev till slut irriterad så jag släppte det där; det var inte rätt tid och plats att driva det vidare).

      2. Återkommer, har varit/är upptagen med annat. Men det är nog så, att vi tycker lite olika där. Så är det med en del saker här i världen.

  38. De som håller SE.som skyldig borde förtydliga sina teorier ALT.1. Visste SE.på förhand att dom skulle komma och även ta denna vägen? Även fast SE. skulle ha sett dem gå på bio så måste han vetat vägen dom skulle ta för att kallblodigt kunna stå och vänta i Skandiahuset. ALT.2. Eller, var detta en plötslig spontan handling när han såg dem komma? Enl. min mening är nog ALT.2. det minst troliga.

  39. Niklas B

    För alternativ 1 gäller att gärningsmannen INTE stod och väntade på Palme utan kom ifatt honom.
    Se förhör med Cecilia A och Inge M samt Gunnars intervju med Cecilia 2015-03-28.

    Något trovärdigt stöd för ”Dekorimamannen” finns således inte. Thomas Kangers scoop var antagligen bara en minnesförvirring.

    1. Eftersom du ändå hänvisar till mig, Mikael: jag har ju också intervjuat Inge M som berättat om mannen som stod och väntade utanför Dekorima. (Mordgåtan Olof Palme, sid 497-505) Det var visserligen långt efter mordet. men uppgiften om den väntande mannen var verkligen inte något som först dök upp i Kangers bok från 1987, den finns redan i förhör med Inge från mars 1986.

      Jag kan ju inte garantera att den är korrekt ändå, men Inge är ett centralt vittne som hade uppsikt över Dekorimahörnan en bra stund före mordet. Och ett viktigt inslag i hans berättelse är att mannen stod och väntade. Jag citerar ur förhöret från den 14 mars 1986:

      Inge M: Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta, helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.

      Inge talar också i förhöret om en grupp personer som kommit från Kungsgatanhållet och som gått förbi Dekorima på väg norrut. Och redan då stod den väntande mannen där vid skyltfönstret eller väggen, säger Inge.

      Nu är förhöret inte särskilt bra genomfört. Sedan Inge beskrivit den väntande mannen som en slaktare låter det så här, jag citerar ordagrant enligt protokollet:

      Förhörsledaren: Hur lång tid innan var du observerade honom då. Hur nära var han första gången du ser honom?

      Inge M: Jag står ju alltså på andra sidan Sveavägen, jag hade precis vänt bilen och det här rör sig om minuter.

      Förhörsledaren: Man kan ju gå långt på en minut också.

      Inge M: Men han såg, när jag observerade honom det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga, paret Palme.

      Förhörsledaren: Sekunderna innan de möts?

      Inge M: Innan de går förbi honom, för han står, som jag uppfattade det, mot väggen och sen så när de går förbi så kommer han upp bakom.

      Det här kan förstås – om man vill – tolkas som att Inge först såg mördaren några få sekunder före mordet. Och det var just vad åklagarna försökte göra i Palmerättegången. De behövde till varje pris ha med Inge i rättegången eftersom han var det enda vittnet som gav stöd åt Lisbeth Palmes berättelse om att det inte förekommit någon kontakt mellan mördaren och makarna Palme före mordet. De kunde ju inte använda sig av Anders B:s, Andes D:s eller Cecilia A:s vittnesmål i det avseendet. Men då var det viktigt att mördaren inte stått och väntat på platsen, i alla fall inte särskilt länge – för åklagarnas upplägg var ju att det var Christer Pettersson som följt efter paret Palme från Grand. Inge blev därför pressad på frågan om hur länge mördaren stått där, och det just med hänvisning till passusen i det citerade förhöret där han talar om några få sekunder. Det var en tidrymd som åklagarna kunde leva med. Men särskilt mycket mer fick det inte bli. Inge påminde sig när jag intervjuade honom för min bok Mordgåtan Olof Palme att han ”blivit förbannad” när åklagaren Jörgen Almblad försökte styra vad han skulle säga på den punkten.

      Nu menar jag att den rimliga tolkningen av detta tidiga och korta uttalande om sekunderna måste göras mot bakgrund av att Inge inte tittade tvärs över gatan hela tiden utan svängde med blicken mot backspegeln eftersom han stod illa placerad med bilen och mot bankomaten för att följa sina passagerares uttag. Uttalandet om sekunder bör tolkas, menar jag, som hur länge han sett mördaren innan denne sköt just när han tittade över gatan i direkt samband med skottlossningen. Det rimmar väl med hans uppfattning om att mördaren stått och väntat som en slaktare och att han varit på plats när gruppen som kom söderifrån gick förbi norrut.

      Inges uppfattning om den iskallt väntande mannen kommer igen med lika starka formuleringar i förhöret med honom från april 1986. Det här måste man ta på allvar om man inte totalt ska underkänna Inge som vittne.

      För min del menar jag för övrigt att Inges observation av detta inte alls behöver strida mot Cecilias uppfattning att de tre personerna kom gående norrifrån alldeles före mordet. Som jag försökt visa i många olika sammanhang är det mycket som pekar på att gärningsmannen stod och väntade utanför Dekorima för att sedan – när han såg paret Palme – gå och möta dem vid annonspelaren.

      Det finns mycket i förhören med Inge M som tyder på ett sådant förlopp, Inge är till exempel bekymrad över att han gjort en observation som har att göra med annonspelaren som kan vara viktig, men han kan inte komma på riktigt vad han sett.

      1. Att mannen väntat tillräckligt lång tid vid Dekorimahörnet för att dra på sig Inges uppmärksamhet tycker jag är otvivelaktigt.
        Svårare bara att avgöra hur länge ”tillräckligt lång tid” är, och om han vid något tillfälle varit utanför synfältet.

        När det gäller Cecilia A är det mer osäkert. Dels ägde förhöret rum över två år efter mordet och dels hade hon enligt egen utsago dålig syn och saknade glasögon.
        Men det stora frågetecknet är Åke L, som menar att skottet mot Olof Palme föll under inbromsning, någonstans efter att de passerat Apelbergsgatan.
        Det skulle automatiskt innebära att Cecilia A inte skulle kunna gjort dessa observationer.
        Vad som ytterligare styrker den versionen är att Jan-Åke S anser att han stått som första bil i samma körfält i 15-30 sekunder innan mordet.

        Åke L borde som förare av bilen vara ett mer pålitligt vittne i det avseendet.

        Om Anna H sett någon falla, eller precis ta mark ägde detta i så fall rum precis innan de stannat bilen.
        Tycker att hon varit lite för svävande på den punkten för att man ska kunna dra några säkra slutsatser.

      2. Gunnar

        Jag har också trott att GM passerade paret Palme efter Skandia och gick och ställde sig och väntade vid Dekorima.

        Men förhören och vallningarna med Nicola F, Cecilia A och Inge M (1 mars) har flera trovärdiga samband som inte går att bortse ifrån.

        Nicola ser ”Förföljaren” gå långsamt efter Palme vilket även Cecilia ser vid nästa reklamskylt och att mördaren KOMMER IFATT Palme liksom Inge ser (1 mars).

        Det finns ingen anledning att tro att vittnena misstagit sig då händelseförloppet är rakt och de bekräftar varandra..

        Nyckelvittnet Inge M skulle ha kallats till förhör redan den 1 mars och inte fått vänta två veckor.

        1. Det finns ett par problem i ditt resonemang, problem som förstås diskuterats förut här på bloggen.

          1) Den man som Nicola beskriver var inte klädd som Skandiamannen, utan snarare som vittnet Anders B. Det skulle i så fall tyda på att det var Anders B som traskade fram och tillbaka i samband med att Nicola passerade honom. Nicola har själv sammankopplat sin observation just med Anders, utifrån färgen på dennes jacka.

          Hur troligt är det att det var Anders han såg? Den exakta positionen för observationen stämmer inte med var Anders befann sig om han uppehöll sig alldeles vid bankomaten. Men Nicola kan ha tagit lite fel på plats och Anders kan också ha tagit lite fel på hur mycket han rörde sig. Vad som i vilket fall är tämligen glasklart är att Anders befann sig på trottoaren en bit norr om Dekorima och att Nicola passerade honom. Eftersom Nicola inte nämner någon annan person som han passerade som också såg ut som Anders är det ganska troligt att det är just Anders han talar om i sitt vittnesmål.

          2) Nicola uppger i samband med vallningen att han hunnit gå en sträcka som är mycket längre än den makarna Palme hinner gå under samma tid. Det pekar – om han har rätt – på ett möte vid annonspelaren. Och då är det av olika skäl – främst Inge M:s vittnesmål – rimligt att föreställa sig att gärningsmannen kom till annonspelaren söderifrån.

          Självklart kan du säga att Nicola misstog sig i båda de avseenden som jag tagit upp ovan. Men om jag förstår dig rätt vill du inte gärna föreställa dig att Nicola kan ha misstagit sig i något väsentligt avseende.

          Låt mig förtydliga och betona att jag inte alls är säker på att det var Anders som Nicola såg. Inte heller är jag säker på att det försiggick ett möte vid annonspelaren. Men det finns mycket som pekar på det och båda dessa omständigheter försvagar starkt din hypotes om Skandiamannen som gärningsman.

          1. Gunnar Wall

            Kriminalkommissarie Jan Länninges slutsats var att Nicola inte mötte paret Palme vid Bonnierhuset (Sveavägen 56)

            Kriminalkommissarie Jan Olsson slutsats var att Nicola ”säger sig ha mött” paret Palme vid La Carterie butiken (Sveavägen 44)

            På sida 97 i Gärningsmannaprofilen skriver kriminalkommissarie Jan Olsson

            ”Det har tidigare påpekats att det fortsatta förloppet under promenaden fram till mordplatsen är ofullstandigt känt och delvis fyllt av motsägelsesfulla uppgifter. Vittnet ”Nicola”, som säger sig ha mött Palme vid La Carterie butiken,….Det finns således en betydande möjlighet att ”Nicola” kan ha haft svårigheter att såväl i verkligheten, som i sitt minne särskilja de olika delarna i förloppet”

            Sedan Nicola säger han såg Anders B komma gående alldeles bakom paret Palme, så måste Nicola ha mött paret Palme vid Dekorima butiken (Sveavägen 42) Det var det enda stället Anders B gick alldeles bakom paret Palme !

            På sida 88 i Gärningsmannaprofilen skriver kriminalkommissarie Jan Olsson

            ”Det kan ha rört sig om högst 30 sekunder innan paret Palme kom fram til Dekorima butiken. Den slutliga bedömning gärningsmannen gjort i detta läge bör ha innefattat följande komponenter: Vittnet [Anders B] kommer gående alldeles bakom paret Palme. Trafiken på Sveavägen har just stannat …”

            Det enda Nicola har gjort, är att blandat ihop tider och platser (de olika delarna i förloppet) Svårare än så är det inte.

            1. Visst är det så att Nicola kan ha blandat samman tider, platser och enskilda observationer när han försökt rekonstruera förloppet. Så är det ju med vittnen.

              Men just därför är det svårt att vara säker på hur det verkligen förhöll sig. Du skriver att han ”måste” ha mött paret Palme vid Dekorimabutiken, det vill säga i princip på själva mordplatsen.

              Jag tycker inte det finns något stöd från övriga vittnens berättelser för att man ska kunna dra den slutsatsen – och knappast heller från hans egna uppgifter. Helt klart är i alla fall att han vid vallningen på Sveavägen uttryckte att han själv hunnit ända fram till Sveavägen 56 när han hörde skotten.

              Syftet med en vallning är ju att säkerställa en vittnesberättelse genom att föra vittnet till platsen för händelseförloppet. Nicolas uppgift om var han befann sig kan därför inte viftas undan utan vidare.

              Det betyder å andra sidan inte heller att vi kan slå fast att den behöver vara riktig. Hans påstående om att han sedan han vänt sig om efter skottlossningen kunde göra observationer av vad som skedde vid korsningen Sveavägen/Tunnelgatan stämmer inte bra med att han skulle ha befunnit sig vid Sveavägen 56 – det är för långt bort. Antingen var han närmare mordplatsen när han hörde skotten (fullt möjligt) eller så gick han tillbaka i riktning mot mordplatsen och kom så nära att han hade överblick över den, men gav sig inte till känna för polisen vid det tillfället utan först senare (också fullt möjligt).

              Vad som dock kan sägas någorlunda säkert är att om han mött paret Palme och Anders B utanför Dekorima så måste skottlossningen ha ägt rum högst tio sekunder efter det att han passerat statsministerparet. Anders B borde ha sett honom. Och Nicola borde själv ha sett mördaren.

              1. Självklart var han närmare brottsplatsen när skotten föll, det var också därför han kunde se jackan till Anders B i Dekorimas port, efter skotten.

                Nicolas förklaring till att han inte såg mördaren (som dröjde sig kvar på brottsplatsen 10-15 sekunder efter skotten) är att han själv dröjde 10-15 sekunder med att vända sig om, efter skotten.

                Ja, jag tror skottlossningen ägde rum tio sekunder efter det att statsministerparet passerade Nicola, vid Dekorima.

                ”Det finns således en betydande möjlighet att [Nicola] kan ha haft svårigheter att såväl i verkligheten, som i sitt minne särskilja de olika delarna i förloppet” (Gärningsmannaprofilen sida 97)

                1. Jag vet inte var du placerar mördaren, men jag gissar att du tänker dig att han stod väntande i Dekorimahörnan. Eller?

                  Om vi följer din tankegång att Nicola observerade paret Palme så långt söderut som utanför Dekorima och att han då såg Anders B några meter bakom dem – borde han då inte också ha sett mördaren som måste ha befunnit sig alldeles intill?

                  Du kan förstås svara att Nicola inte var observant och därför missade mördaren även om han passerade denne på ett avstånd av bara ett par meter eller något sådant.

                  Men det är inte bara Nicola du får bekymmer med. Om vi håller oss kvar vid din tanke att han såg paret Palme utanför Dekorimabutiken alldeles före mordet rimmar det ju illa med vad till exempel Anders B har uppgett. Anders har för sin del beskrivit att han före mordet hade tre personer gående framför sig, tre personer som föreföll vara i sällskap. Och det stämmer ju inte alls med Nicolas vittnesmål om att han mötte paret Palme som kom gående ensamma men med Anders promenerande några meter efter.

                  Du kan naturligtvis svara att att Anders B hade fullständigt fel när han tyckte sig se tre personer som gick i bredd framför honom och att mördaren i själva verket stod och väntade i gathörnet.

                  Men jag har lite svårt att förlika mig med din inställning att det ”självklart” var som du säger. Samtidigt som du lutar dig mot vissa inslag i det Nicola berättat underkänner du obekymrat andra delar av hans vittnesmål – liksom de helt centrala aspekterna av vad Anders B skildrat.

                  Slutligen: Nicolas uppgift om att han fortsatte framåt i 10-15 sekunder efter skottlossningen innan han vände sig om är för mig en antydan om att han måste ha befunnit sig på ett visst avstånd. Om han var där du tänker dig honom – gissningsvis vid annonspelaren omkring 15 meter norr om mordplatsen om jag förstår dig rätt – tycker jag det förefaller besynnerligt att han bara skulle ha traskat vidare. Det måste ha smällt rejält och han bör ha uppfattat att det var på nära håll. Om han befann sig vid Sveavägen 56, 250 meter från mordplatsen, är långsamheten i reaktion mer förståelig.

                  1. Sedan också vittnet Jan-Åke S såg ”en man i blå jacka som hade, som han uppfattade, kommit gående efter de tre personer” är det du säger, Anders B har uppgett, en korrekt uppgift. Före mordet hade Anders B, tre personer gående framför sig.

                    Nicolas vittnesmål om att han såg paret Palme som kom gående ensamma men med Anders promenerande några meter efter, liknar det kriminalkommissarie Jan Olsson säger gärningsmannen såg högst 30 sekunder innan paret Palme kom fram til Dekorima butiken.

                    På sida 88 i Gärningsmannaprofilen skriver kriminalkommissarie Jan Olsson

                    ”Det kan ha rört sig om högst 30 sekunder innan paret Palme kom fram til Dekorima butiken. Den slutliga bedömning gärningsmannen gjort i detta läge bör ha innefattat följande komponenter: Vittnet [Anders B] kommer gåe30 till 15 sekundernde alldeles bakom paret Palme. Trafiken på Sveavägen har just stannat …”

                    Förklaringen är att promenaden som Jan-Åke S och Anders B såg, ägde rum 15 sekunder före mordet, medan promenaden som Nicola och gärningsmannen såg ägde rum 30 sekunder före mordet.

                    Det är Nicolas uppgift om att han fortsatte framåt i 10-15 sekunder efter skottlossningen innan han vände sig om, även om han tänkte ”Nu är det Palme som har blivit skjuten” som är problematiskt.

                2. Anders W.

                  Detta är inte så lätt.

                  Om man utgår från idén att mannen var Anders B, och att platsen för mötet är den rätta, måste man försöka föreställa sig var hans vänner befann sig vid den tidpunkten. Hade de redan lämnat bankomaten, eller var de fortfarande kvar där inne?

                  Om man utgår från att de var kvar, och samtidigt utgår från att resultatet av Nicolas vallning ligger nära verkligheten. Kan man tänka sig ett möte mellan Palme och gm på 30-40 sekunder någonstans runt annonspelaren.
                  Då bör Anders – under förutsättning att han gått lika fort som makarna Palme – också gjort ett motsvarande tidsmässigt stopp någonstans där han väntat på vännerna.

                  Om han väntat utanför bankomaten i 30-40 sekunder på att vännerna skulle komma ut, samtidigt som Palme stått 30-40 sekunder tillsammans med mördaren vid annonspelaren ca 5 meter söder om bankomaten, förutsätter det att makarna Palme och gm börjat röra sig mot Dekorimahörnan ungefär samtidigt som Anders B börjat gå hem.

                  Hur nära kan Anders och trion makarna Palme och gm ha varit från varandra under dessa sekunder beror på om AB stått rakt utanför bankomaten eller ett antal meter åt något håll.

                  Har Anders B.gått långsammare än Palme från mötet med Nicola, så kortas ju tiden för hans väntande ner, men hur långsamt kan han rimligtvis ha gått, och hur har han hunnit 65 m tur och retur under tiden bankomatuttagen ägde rum och dessutom få över en halvminut tillgodo?

                  Hur kunde han missa att lägga märke till makarna Palme som gick tio meter framför i över 60 meter och dessutom missat att de stannat till för att samtala med en man som stått och väntat?
                  Hade mannen positionerat sig där under tiden Anders var på sin promenad?

                  En förflyttning av mötesplatsen närmare dekorimahörnan bör resultera i ett betydligt längre möte, och möjligheten att detta möte uppmärksammas av Anders B ökar.

                  Om man i stället tänker sig att Anders B stannat upp 25 meter norr om bankomaten (nästan uppe vid skandiaentren) och väntat där, men börjat gå söderut i lagom tid innan makarna Palme och gm avslutat sitt möte, och började gå ”som ett sällskap” mot mordplatsen, kan förloppet möjligen få en rimlig förklaring, även om det inte finns stöd av det i hans vittnesmål.

                  I samma ögonblick han passerar bankomaten börjar Palmes och gm gå, och kort därefter kommer vännerna ut.
                  Antigen växlar de några ord i förbifarten så som vännerna beskriver att de gjorde, eller också säger de inget alls till varandra. De brydde sig inte om honom, och han såg bara ryggarna på dem när de gick vidare norrut – just så som han minns det.

                  Man kan inte heller bortse från möjligheten att han följt efter sina vänner en bit norrut, men beslutat sig för hemgång, och vänt strax efter att han mött Palmes på trottoaren, men detta borde ha uppmärksammats av Nicola F som kom gående strax bakom.

                  Det kan också vara så att platsen där Nicola mötte Palme stämmer, men att platsen där han vände sig om är för långt norrut, men det kan definitivt inte ha varit ända nere vid Dekorima.
                  Det är stor skillnad mellan 200 och 20 meter.
                  Tror knappast att han var vid Sveavägen 56 i skottögonblicket, men rimligtvis kan han ha varit mittemot grillkiosken.

                  Det finns ytterligare några mer eller mindre troliga alternativ, men man kan ju inte säkert utgå ifrån att Anders B beskriver sina rörelser helt korrekt och utgå från att han befunnit sig strax utanför bankomaten hela tiden; och utifrån det dra den säkra slutsatsen att Nicola mött makarna Palme vid dekorimahörnan.
                  Inget är självklart här.

                  Det är inte heller säkert att det var Anders B, och vem var han då?
                  Det är en av de viktigaste ouppklarade frågorna runt brottsplatsen, och det är svårt att förstå att varför man inte visade större intresse.

                  1. Jörgen G

                    Med Anders B:s vänner är det på följande sätt.

                    1. De går sträckan Tunnelgatan – Adolf Fredriks kyrkogata utan att möta paret Palme.

                    2. De går sträckan Adolf Fredriks kyrkogata – Tegnérgatan utan att möta Carina P och Sirpa L.

                    Med Carina P och Sirpa L är det på följande sätt.

                    1. Carina P och Sirpa L går sträckan Tegnérgatan – Adolf Fredriks kyrkogata utan att möta varken Anders B:s vänner eller paret Palme.

                    2. Carina P och Sirpa L korsar Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata och går sträckan Adolf Fredriks kyrkogata – Tunnelgatan utan att möta paret Palme.

                    3. När Carina P och Sirpa L anländer Tunnelgatan har paret Palme redan anlänt Tunnelgatan.

                    Slutsatser:

                    1. Om Paret Palme hade korsad Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata innan Carina P och Sirpa L korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata, hade paret Palme mött Anders B:s vänner.

                    2. Om Paret Palme hade korsad Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata efter Carina P och Sirpa L korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata, hade inte paret Palme nått Tunnelgatan före Carina P och Sirpa L anlände Tunnelgatan.

                    3. Paret Palme korsade Sveavägen söder om Adolf Fredriks kyrkogata och mötte Nicola F söder om La Carterie butiken inte vid La Carterie butiken.

                    Kriminalkommissarie Jan Olsson slutsats: Nicola ”säger sig ha mött” paret Palme vid La Carterie butiken är korrekt.

                    1. Anders W.

                      Det är på sätt och vis ett intressant grepp att jämföra Sirpa och Carina med Makarna Palme. De har ju gjort en spegelvänd promenad från Tegnérgatan sett, och vi vet ju att de befann sig ungefär vid posten på Sveavägens västra sida då skotten small.
                      Jag vet inte om det ger så mycket ändå.
                      Det går inte att säkert säga vilka de mött och inte mött under promenaden.
                      Man lägger inte alla människor man möter på minnet om det inte är något speciellt med dem.
                      Alltså kan de ha mött Anders B:s vänner någonstans på sträckan norr om Adolf Fredriks Kyrkogata, och säker ytterligare några personer utan att det står nedtecknat.

                      De fortsatte ju mot Sergels torg sedan utan att ens då göra några speciella iakttagelser av människor trots att
                      vi vet att de passerat en taxi full med människor och ytterligare en del fotgängare som lämnat vittnesmål.
                      Man skulle ju kunna tänka sig att det växlades någon kommentar, men det är ju ointressant i en förhörssammanfattning.

                      Tänk dig att Sirpa och Carina bytte sida av Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata ungefär samtidigt som Nicola möter Palmes strax norr om Skandias entré. Ett avstånd av närmare 60 m.
                      Detta är ingenting som man kan kräva av Nicola att han skulle minnas, eller än mindre nämna.
                      Det var folk i rörelse helt enkelt.

                      Jag säger inte att du har fel i dina slutsatser, men du behöver inte ha rätt. Man kan inte dra några större växlar av dessa kortfattade förhör.

                      Däremot tycker jag att det är ogrundat att påstå att makarna Palme korsade Sveavägen söder om Adolf Fredriks kyrkogata.
                      Det skulle innebära att Lisbeth Ljuger om att de stannade till vid SARI.
                      Varför?

                      Fortfarande vet vi inte var Anders B:s vänner befann sig i skottögonblicket, och därmed blir Anders B:s rörelser fortfarande okända.
                      Frågan om han var mannen i blå täckjacka förblir obesvarad, och det är inget som Sirpa och Carinas vittnesmål kan hjälpa till med.

                    2. Anders W

                      Tack för din befriande analys.

                      Första förhöret med Nicola F i början av mars utfördes av en utredare som Thomas Pettersson bedömer i den ”Den osannolika mördaren” bl.a. så här: ”Att göra en av dessa tavlor må vara hänt, men att rada upp alla tre……”

                      Därefter vallades Nicola F på platsen två gånger, 24 mars och i början av april där La Carterie som mötesplats stämde. Det gjorde Nicola till ett nyckelvittne som polisen då bl.a. vallade runt brottsplatsen på första årsdagen och Nicola fick även vara med på konfrontationen mot Christer Pettersson året efter. Dessutom då att det inte var Anders B som gick efter paret Palme 80 meter norr om Dekorima.

                      På en annan Palme-blogg, inte denna, pågick för något år sedan ett tag en debatt med rasistiska undertoner att Nicola inte var pålitlig, utan underförstått han kunde vara inblandad i den stora komplotten. Nicola har idag en position på svenska arbetsmarknaden över medelsvensson.

                      Därför är din analys så befriande.

                      ”Förföljaren” som Nicola såg var samma person som Cecilia A såg följa efter från södra reklampelaren och som även Inge M såg ”komma ifatt” Palme enligt förhöret 1 mars.

                    3. Mikael

                      Du har helt rätt i att Nicola var PU:s huvudvittne på årsdagen för mordet, att PU till fullo trodde på kriminalkommissarie Jan Länninges slutsats om att Nicola mötte paret Palme vid La Carterie butiken (Sveavägen 44) inte vid Bonnierhuset (Sveavägen 56)

                      Men saken är den att kriminalkommissarie Jan Olsson slutsats (några år senare) var att Nicola endast ”säger sig ha mött” paret Palme vid La Carterie butiken (Sveavägen 44)

                      Därför tror jag, Nicola mötte paret Palme ännu närmare mordplatsen, när han såg en man i blå jacka komma gående alldeles bakom paret Palme.

                    4. Jörgen G

                      Att Carina, Sirpa och Anders Bs vänner passerade varandra norr om Adolf Fredriks kyrkogata, utan att någon av dom minns det, är inte sannolikt. Lisbeth ville inte att någon skulle tro, de korsade Sveavägen för att träffa GM. Vittnet Ljubisa N såg paret Palme fortsätta på den västra sidan Sveavägen (vid busshållplatsen) efter att dom korsade Adolf Fredriks kyrkogata. Han såg inte att de gick på den östra sidan Sveavägen.

                    5. Anders W.

                      En annan anledning till att jag tycker att Anders B:s vänner är viktiga är att:
                      Om vi tänker oss att de faktiskt kommit ett stycke upp på Sveavägen innan mordet, lämnar de bankomatlokalen fri för en gärningsman eller en mindre grupp konspiratörer att gömma sig i under tiden Palme passerar.
                      Detta borde kanske Anders B sett?
                      Nej inte nödvändigtvis om han själv promenerat en bit norrut, och befann sig på en plats nära där Nicola sett honom.
                      Det finns ju en del som tyder på att det befann sig människor där uppe. Mannen i beige, och ytterligare ett antal vittnesmål pekar i den riktningen.

          2. Man måste ju vara skeptisk till att de tre personerna som släntrande från annnonspelaren alla var medvetna om varandra, som Anders D klokt inflikar: det kunde vara en slumpartad konstellation – han såg inte att de talade med varandra. Man måste vara det på grund av Lisbet Palmes vittnesmål: de av henne initialt misstänkta två männen hjälper ju inte ett ett mötesscenario. Men att hon inte såg mördaren i ansiktet eller med revolver tyder på en minneslucka som skulle kunna sträcka sig bakåt och innefatta ett möte och samtal.

            Om GM verkligen väntade det analkande paret framför Dekorima, som Inge M intygar att han gjort någon minut tidigare, kan makarna knappast ha undgått att se honom, i synnerhet om han skulle ha rört sig ett par steg norrut för att smyga sig bakom dem. Jag upprepar (från ett tidigt inlägg) att man ser rörliga skuggor och märker andedräkter som står som kvastar ur munnarna i dylik kyla. Vad har polis, åklagare och advokater fått fram om vad Lisbeth Palme såg snett till vänster framför sig? De tog bildligt talat tillflykt bakom avfasningen och frågade aldrig? Men därifrån skulle mördaren inte ha sett det analkande paret utan att kika ut. Han kan ha smugit sig till avfasningen sedan han sett paret, innan de hunnit se honom, visst. IngeM skulle ha missat det.

            Tillbaka till ett mötesscenario men nu utan minneslucka. Varför skulle Lisbet Palme ha undanhållit något så viktigt som ett möte, avtalat eller spontant. Ulf Dahlsten hade inte haft tillfälle att instruera henne ännu.
            1. Mördaren kan ha hunnit övertyga henne om att hon och familjen inte skulle bli långlivad om hon sade ett knyst.
            2. Hon kan ha tyckt både före och precis efter mordet att Olof Palme var synnerligen naiv om det var ett avtalat möte, dumdristig och hänsynslös mot henne till den grad att det skulle solka hans minne om fakta kom ut. Men då hade hon ju behövt bevara ett verkligt kallsinne för att specifikt kunna sålla i sitt vittnesmål när polisen kom.

            Ursäkta om dessa funderingar är triviala och går i utnötta banor.

            1. Jag tycker inte funderingarna var triviala. Däremot är det ju givet att de handlar om omständigheter som diskuterats många gånger. Men det ligger ju i sakens natur när vi har att göra med ett olöst statsministermord och ett begränsat antal pusselbitar.

              Jag är inte riktigt säker på om det är Anders D eller Anders B du hänvisar till när det gäller att de tre personerna – paret Palme och mördaren – skulle kunna vara en slumpartad konstellation. Båda två har uttryckt sig försiktigt och undvikit att dra några kategoriska slutsatser. Men Anders D uppfattade det ju som om de tre stod stilla mitt emot varann (något som i så fall bör ha förevarit alldeles innan Anders B upptäckte de tre personerna som då rörde sig söderut). Anders D:s iakttagelse, om den är riktig, pekar ju definitivt inte på att det skulle ha varit en slumpartad konstellation utan antyder tydligt ett samtal.

              Men om det var ett möte, varför skulle Lisbeth ha talat om två gärningsmän när det bara var en person som hon och Olof samtalat med?

              Det jag tänker mig är att Lisbeth alldeles efter mordet lägger märke till Anders B som hon inte sett innan. Hon har ju i olika förhör talat om en man som står ungefär där Anders B står och att hon med blicken söker hans hjälp. Hon får ingen hjälp, och hon har, till exempel i rätten, beskrivit att hon senare drog slutsatsen att det var mördaren hon måste ha tittat på.

              Nu tror jag att hon faktiskt när hon talade med Rimborn trodde att det funnits två gärningsmän på brottsplatsen, dels mannen som sköt (och som talat med henne och Olof) och dels mannen som stod stilla utan att hjälpa henne. Det är inte svårt att tänka sig att hon kan ha dragit en sådan slutsats och det stämmer ju bra med det Rimborn uppgett att hon berättat på sjukhuset.

              Frågan är förstås varför hon inte berättade för Rimborn om ett samtal före mordet om det nu ägt rum. Det finns olika tänkbara svar.

              Ett alternativ är det du delvis var inne på, att hon hade en åtminstone tillfällig minneslucka kring den delen av skeendet.

              Ett annat är att hon inte såg just samtalet som något väsentligt – någon kom fram och talade med Olof utan att hon engagerade sig i innehållet eller vem det var och att denne man senare sköt.

              Och slutligen kan man tänka sig att hon redan på brottsplatsen drog slutsatsen att samtalet på något sätt var så känsligt att hon inte ville berätta om den saken utan att ha hunnit tänka över hur hon skulle lägga sina ord och vem hon skulle berätta det för.

              Vad vi vet som är av intresse är att kommissarien Lars Christianson som också talade med Lisbeth på sjukhuset skrev en PM om sin insats. Han berättar hur han anlände till brottsplatsen omkring tio minuter efter larmet om skottlossning. Och så står det:

              Pkom [poliskommissarie] Söderström informerade: Det är statsministern Olof Palme som är skjuten. Vidare att vittnesuppgifter gör gällande att paret Palme hade sällskap av en tredje person. Plötsligt skjuter den okände Palme. Avviker.

              Christianson tillägger att ”vid det tillfället syntes det mig viktigt att försöka få ev identitet på gärningsmannen”. Det är ju en högst rimlig tanke från hans sida. Han åker till Sabbatsberg och uppger i sin PM att han vid två tillfällen får prata en kort stund med Lisbeth Palme.

              I hans beskrivning av samtalet heter det:

              Fru Palme berättar att de varit på biografen Grand och sett filmen om ”Amadeus”. De beslöt att gå hem till Gamla Stan. De hade INTE varit i sällskap med någon. Fru Palme hade ingen uppfattning om vem som kunde ha avlossat skotten. Signalement: stor, kraftig, mörkhårig iklädd midje- eller 3/4-lång blå eller mörkblå täckjacka.

              Det där kanske inte låter så konstigt. Men ett par saker bör noteras. För det första att ordet INTE är det enda ordet (förutom vissa förkortningar) i Christiansons PM som är skrivet med versaler, det vill säga stora bokstäver. Det här är alltså en sak som Christianson valt att särskilt markera.

              Det andra är att Christiansons PM är daterad den 24 mars 1986 – mer än tre veckor efter mordet. Det finns faktiskt ingen känd skriftlig dokumentation från Christianson av tidigare datum. Det är mycket anmärkningsvärt. Han var en av de första poliserna som talade med Lisbeth Palme efter mordet. Allt hon hade att säga borde förstås ha skrivits ner och gått in i utredningen omedelbart.

              Det finns ingenting som pekar på att Christianson var så inkompetent att han inte förstod detta. Inte heller var han själv så chockad att han direkt trädde ur tjänst – enligt samma PM fortsatte han att tjänstgöra fram till klockan 5 på morgonen.

              Men vad gjorde han under hela den tiden? Det är oklart. Bröderna Poutiainen som talade med honom flera gånger redovisar frågetecken kring hans insatser i sin bok Inuti labyrinten. Jag som också talat med honom diskuterar – med delvis andra infallsvinklar – hans roll i sammanhanget i min bok Huvudet på en påle.

              Vad som är klart är att Christianson var mycket hemlighetsfull om sina insatser under natten. Han är avliden sedan ett antal år och alltså inte längre tillgänglig för utfrågning. För min del tror jag inte att han ville förstöra utredningen eller hade andra dunkla motiv till sitt handlande. Men det mesta pekar på att han tidigt kopplades samman med folk från Säpo och att hans rapportering om samtalet med Lisbeth kom att hamna under en särskild form av sekretess.

              Lisbeth själv hördes på lördagseftermiddagen av två poliser, Inge Reneborg och Christer Sjöblom. Vid det laget uteslöt hennes berättelse såväl att det skulle ha rört sig om ett möte som att hon skulle ha sett två gärningsmän. Och den observation hon i fortsättningen pratar om handlar om mannen i jackan som stod ett antal meter bort och inte hjälpte henne, med all sannolikhet Anders B.

              Gärningsmannen skymtar i hennes berättelse som en ryggtavla som försvinner in i gränden (och som framstår som om den tillhör mannen i den blå jackan). Något samtal före mordet finns det inga spår av. Inte heller redovisar hon någon observation av gärningsmannen när han skjuter mot hennes make på 20 centimeters håll eller mot henne själv på en meters håll. Hon har, om vi ska tro hennes berättelse, över huvud taget inte sett skjutvapnet.

              Det är ett vittnesmål som väcker invändningar, men så fort hon bestämt sig för det (låtit sig övertalas till det, förmodligen) satt hon fast med det. Det var förmodligen en väsentlig orsak till att hon inte ville ställa upp i rättegången mot Christer Pettersson.

              1. Lisbeth associerade genast till Gamla stan och sydeuropeer efter mordet. Den 2 mars skrev Dagens Nyheter att Lisbeth ”uppgivit att hon tyckte sig känna igen mördaren … att hon eventuellt tidigare sett honom i Gamla stan i närheten av paret Palmes bostad”

                Gärningsmannen väljer Sveavägen eftersom han är känd i Gamla stan.

              2. Om utgångspunkten är att ett samtal ägt rum mellan Palme och ytterligare en eller två personer under ett antal sekunder.
                Trivialt, eller av känslig natur, alldeles oavsett så kan man ju undra:
                Varför nämner hon Ustasja så direkt?
                Vad får henne att associera till dem?
                Den kända hotbilden förstås, men det borde finnas något mer specifikt kopplat till mötet.
                Hade hon lagt märke till tydlig öststats-brytning?
                Fördes samtalet på knagglig engelska?

                Även om att hon kanske inte förstått samtalets syfte och innebörd, kan hon ändå ha uppfattat att någon av dem hade sitt ursprung från dåvarande Jugoslavien och därigenom gjort kopplingen till Ustasja.

                  1. Det här är en intressant diskussion tycker jag.

                    Vid första förhöret är LP ”spontan” och därför trovärdig som jag ser det, oavsett om Ustasja är inblandat eller inte.
                    Vad som senare hände vilket bl.a. annat innebar att hon inte medverkade i någon rekonstruktion och slöt sig på olika sätt och var allmänt ovillig att vara meddelsam, att vägra bli inspelad på band o.s.v. anser även jag tyder på att något kommit att prägla fortsättningen.

                    Palme uttryckte till Gro Harlem Brundtland att han kände sig förföljd av några han inte visste vilka de var, självklart tycker jag att han pratade även med LP om detta. Det fanns säkert flera funderingar kring detta i familjen men även i den närmaste omgivningen runt Palme.
                    Till John Wahlbärj sa han ”man vet aldrig vad som finns där ute”. Det fanns vad jag förstår en oro vid tiden före mordet.

                    Jag har fått en känsla av att Mårten Palme genom olika uttalanden varit anhängare av att mördaren var en ensam galning, absolut ingen politisk konspiration. När CP spåret havererade även i offentligheten för något år sedan anslöt sig MP ganska snabbt till att det kanske var skandiamannen istället då. Ett spår som till sin konsekvens är detsamma.

                    Har inte hittat någon källa att hänvisa till detta påstående att Mårten Palme varit ivrig att påstå att det var en ensam galning men ingen konspiration. Det kanske bara är en slutsats jag dragit själv, men jag skulle uppskatta kommentarer i denna fråga.

                    Eftersom jag tror, som de flesta förmodar jag, att utredningen haft en egen dold agenda, undrar jag om något reellt legat på bordet hos HH t.ex. eller i regeringen, eller om det bara varit antaganden man gått på och försökt få kontroll på vad som kanske skett, utifrån en eller flera rådande hotbilder.

                    Frågan är om någon verkligen visste vem som mördade OP eller om man möjligen trodde sig veta!?

                    Tänker man sig att ett sådant spel försiggått tycker jag att LPs och Mårten Palmes beteende hamnar i en kontext. I en kontext där man vill föra fram en ensam galning utan politiska motiv som kan ha med tex landsförädarspåret (stay behind, försvaret), Bofors, svenska näringslivsintressen, o.s.v. och OPs dagbok försvann lägligt också (https://www.expressen.se/nyheter/palmes-dagbok-ar-en-gata-for-utredningen/).

                    Visst är det intressant att LPs spontana reaktion var Ustasja! Var fick hon det ifrån och varför blev hon sedan så förtegen!?
                    Jag ser framför mig att det funnits en eller flera hotbilder mot OP som man varit medveten om och när OP blev skjuten utgick man därifrån och agerade utifrån det.

                    En annan fråga jag ställer mig är: vilka har isåfall hållit i trådarna i utredningen och hur har det gått till egentligen? Säpo, Regeringen, Dahlsten är nämnda.

                1. Min första tanke var att gärningsmannen hade sydeuropeiskt utseende, jugoslavisk utseende.

                  Hur var det med det sydeuropeer kring bostaden i Gamla stan 1986 ? Fanns det många ?

                2. Hade inte läst detta när jag nyss skrev och således oberoende av Jörgen G:s kommentar återknöt till den mystiska Ustasja-utsagan. Men den går inte ihop med brytning, tycker jag: för det borde hon uppenbarligen sett till att det kom med i det vidare tidigaste signalementet.

                  Så skall man foga in utropet ”Vad gör du?” om det inte var riktat mot Palme. Det är beklagligt att polisen inte skapat klarhet i vem det var riktat till genom direkt fråga till Lisbet och genom hur det tedde sig för dem som hörde det: orolig omtanke eller anklagande skräck?

              3. Tack, ja, jag vet att detta täcks minutiöst i Huvudet på en Påle. Om hon kyligt valt att spara en del av berättelsen ter sig omnämnandet av Ustasja som ett besynnerligt val av en känslig detalj om hon verkligen trodde så. Men i dessa versioner kommer vi snubblande nära att få henne att framstå som intrigant och oförsvarligt ovillig att ge den information som situationen tarvade akut.

                Mycket intressant att du pekar på att hon på eget bevåg måste ha valt bort att tala om mötet, såvida det inte var en minneslucka. Jag tror mycket mer i så fall på att hon gjorde det av taktiska-strategiska skäl – hon hade ju levt igenom IB-skandalen och dylikt och fått många råd och insikter som ingen vanlig medborgare har av Olof, genom resor osv. – än jag tror att ”…hon inte såg just samtalet som något väsentligt – någon kom fram och talade med Olof utan att hon engagerade sig i innehållet eller vem det var och att denne man senare sköt.” Dvs. hon borde ha insett vikten av att peka ut vem som sköt och hans signalement och vem som var förmodad medhjälpare och kallt tittade på. Men som sagt tidigare: ett möte behöver inte ha varit avtalat och om det var det kunde enbart Olof av makarna eller båda, knappast enbart Lisbet, ha vetat om det i förväg, med åtföljande olika grader av vikt som hon fäste vid det.

                Vad gäller revidering av scenariot på Sabbatsberg, vet man om Ulf Dahlsten träffade Christiansson?

                Du tror, antar jag, inte att mördaren haft tillfälle att snabbt väsa till: ”ett ord om mig och hela familjen är dödens lammungar!” Annars skulle det kunna ha inneburit att hon verkligen teg eller att Christiansson inte ville sätta vad hon sade på pränt av hänsyn till familjens säkerhet.

                Jo, det var faktiskt specifikt Anders D jag syftade på. I en tv-intervju sade han kanske överdrivet försiktigt att han såg tre personer stå vända mot varandra. Och nästan ordagrant lade han genast till: ”men om de sedan pratade med varandra eller bara hamnat där av en slump, det vet jag inte.” Strikt talat visste han ju inte det, men han visste nästan att de måste ha sett varandra. Sedan säger han mycket riktigt att han är alldeles övertygad om att Lisbet måste ha sett mördaren.

                1. Jag vet inte om Dahlsten träffade Christianson på sjukhuset. Däremot träffade han Lisbeth. Så här skriver han i sin bok Nirvana kan vänta, sid 180:

                  När regeringen formerats gav vi oss till sjukhuset för att hälsa på Lisbeth Palme. När jag kom in i hennes rum förstod jag att också hon hade beskjutits. Hon hade fortfarande samma kläder på sig. Varför vet jag inte. Det krävdes att jag gjorde våld på mig själv för att lyssna på det hon sade och inte se på hennes blodiga kläder och skorna som kippade.

                  Det hon ville ha sagt var: han kan ha varit kroat. Han såg sådan ut.

                  Man kanske skulle vänta sig av en statssekreterare med särskilt ansvar för säkerhetsfrågorna kring regeringen att han skulle vara rationell och fokuserad i ett läge av det här slaget, det gäller ju att informera sig så exakt som möjligt och bidra till att regeringen fattar rätt beslut. Om det var så är det i alla fall inte den bild Dahlsten valt att ge av sig själv. Det är ett återkommande inslag i hans bok att han betonar sina egna upprörda känslor i kontakterna med Lisbeth. Så här står det på ett annat ställe, det är när Lisbeth första gången har fått se konfrontationsvideon med Pettersson och ringer upp Dahlsten direkt efteråt. Enligt Dahlsten var hon då helt säker på att det var Pettersson som var mördaren men var förtvivlad över att hon inte sagt det utan i stället att man kunde se vem som var alkoholiserad. Nu riskerade hon att inte bli trodd.

                  Dahlsten fortsätter, sid 187:

                  Det skar i bröstet men jag hade ingen tröst att ge, ty jag visste att hon hade rätt. Vi slutade samtalet utan att jag kommer ihåg hur. När jag kom till sans befann jag mig i min fåtölj med telefonluren i handen. Det enda som hördes var tonen som talade om att jag var ensam på linjen.

                  1. Tack Gunnar

                    Med orden ”Det hon ville ha sagt var: han kan ha varit kroat. Han såg sådan ut.” bekräftar Dahlsten att det var gärningsmannens utseende som var sydeuropeiskt och det var därför Lisbeth genast associerade till Gamla stan och sa Ustasja.

                    Gärningsmannen var en sydeuropé från Gamla stan.

                2. PJ

                  ”någon kom fram och talade med Olof utan att hon engagerade sig i innehållet eller vem det var och att denne man senare sköt”

                  Ja, det hela faller i samma kategori som det här,

                  ”Vid några få tilfällen närmade sig enskilda medborgare Palme på et aggressivt sätt när han rörde sig utomhus utan livvakter. Någon tog tag i honom vid ett tillfälle och höll så hårt i honom att han fick et stort blåmärke. Vid ett annat tillfälle väntade någon på honom på hans väg hem för att diskutera ett privatjuridisk problem.” (Gärningsmannaprofilen sida 42)

                  Frågan är vilket privat problem gärningsmannen ville diskutera med Statsministern och hur Statsministern kunde hjälpa ?

                  1. Samt varför Lisbet aktivt skulle ha sållat bort något sådant i redogörelsen på platsen. Och om det först omtalats till Christiansson, varför skulle han och säpo ha börjat smussla med det?

                1. Jag instämmer. Och jag vill gärna lägga till att jag tänker mig att hon kan ha trott att det var Pettersson hon sett stå några meter bort utan att vilja hjälpa henne – och att han var där som skyttens medhjälpare.

                  I så fall var det moraliskt diskutabla för henne inte att hon pekade ut en oskyldig man utan att hon teg om sådant som skulle ha slagit sönder hela upplägget på åtalet. Och att hon genom att delta i rättegången bidrog till att sanningen om mordet skulle döljas under myten om Pettersson som ensam gärningsman.

                  Men vid det laget, efter alla bisarra turer med Holmér och Ebbe Carlsson, var det troligt att hon inte väntade sig att mordet någonsin skulle klaras upp eller att det fanns ett intresse för att göra det från politiker eller rättsväsende.

                  Om hon då, trots allt, kunde peka ut en man som hon trodde var medgärningsman så kanske hon kände att hon ändå gjorde något för att hedra sin döde makes minne.

                  I vilket fall var troligen situationen avskyvärd för henne. Och det hedrar henne att hon i sitt vittnesmål aldrig placerade ett vapen i Petterssons hand. Det hon sa var bara att det var Pettersson som stod där och tittade, ungefär på den plats där Anders B stod.

                  1. Gunnar. Du skrev.

                    ”Enligt Dahlsten var hon då helt säker på att det var Pettersson som var mördaren men var förtvivlad över att hon inte sagt det utan i stället att man kunde se vem som var alkoholiserad. Nu riskerade hon att inte bli trodd”

                    Att det var ett misstag att uttrycka sig på detta sätt är odiskutabelt, och fäller en mörk skugga över Jörgen Almblads agerande, och trovärdigheten i utpekandet blir ju följaktligen starkt ifrågasatt av försvaret, men att det var ett misstag att hon inte gjorde det distinkta utpekandet av mördaren, som Dahlsten hävdar att hon helst av allt ville gjort är inte heller trovärdigt.

                    Det skulle ju innebära att hon på ett mer direkt sätt placerat vapnet i handen på honom, vilket hon definitivt inte hade täckning för, och om så vore fallet, har hon faktiskt fått möjligheten i två långa rättegångsförhör att rätta till sitt misstag genom att säga just dessa ord: att ”det var Pettersson som var mördaren”, men hon gjorde aldrig det.

                    Att formuleringen: ”det ser man vem som är alkoholist” ändå kom på pränt beror kanske bara på rent slarv?

                    1. Jag tror inte det var ett misstag av Lisbeth Palme att säga att det gick att se vem som var alkoholist. Troligen var det hennes spontana tanke när hon såg Pettersson. Och jag har ingen anledning att tro att hon gick till konfrontationsvisningen i syfte att sätta dit en oskyldig person.

                      Vad som sedan hände, föreställer jag mig, var att hon reagerade på ”hans ruskiga utseende” som det står i den korta åklagarpromemorian från visningen. Hon gick tydligen också med på att Petterssons ansiktsdrag stämde med den ”beskrivning” som hon tidigare lämnat av mannen som stod och tittade på henne efter mordet.

                      Längre än så kom hon inte den gången, i alla fall inte enligt protokollet. Och jag tror att åklagarnas tveksamhet om hur hon skulle förhålla sig till det rätt vaga utpekande som hon gjort var orsaken till att de beslutade sig för att hemlighålla allt som sagts under konfrontationen och att de inte skrev ut någon formell PM förrän den 26 januari, alltså sex veckor senare. Den dagen var alldeles tydligt faran över för åklagarnas del, då hade Lisbeth bestämt sig. Samma kväll tittade hon på konfrontationsvideon igen och då var hon glasklar. Som det står i protokollet från det tillfället (ett protokoll som hon också själv signerade redan följande dag): ”Lisbeth Palme uppgav att utseendet på den man som hon pekat ut vid konfrontationen den 14 december 1988 /…/ till fullo överensstämmer med den minnesbild hon har av den man som hon iakttog i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen den 28 februari 1986 omedelbart efter mordet på Olof Palme.”

                      På sex veckor kan en emotionellt pressad människa hinna med att övertyga sig om ganska mycket. I fallet Lisbeth Palme hade hon redan knuffats vidare i riktning mot att klart peka ut Pettersson genom att åklagarna använt sig av resultatet av den första hemliga konfrontationsvisningen med henne för att få igenom en häktning av den misstänkte från Rotebro.

                      Hon viste att hon redan hade gjort ett halvt utpekande den 14 december. Då kunde det inte ha känts så väldigt lockande för henne att backa och framstå som en vimsig person.

                      Men det ska alltså observeras att hon inte heller efter sitt ställningstagande den 26 januari hävdade att Pettersson hade haft ett vapen i handen.

                      Vad berodde det då på att åklagarna sent omsider skrev ner sin PM från konfrontationsvisningen den 14 december med de lama formuleringar som finns där och med den kontroversiella passusen om att man kunde se vem som var alkoholist? Kunde de inte ha svängt ihop något som lät bättre?

                      Ja, för min del ser jag det som det definitiva beviset på att Lisbeth och åklagarna inte hade konspirerat om att hon skulle göra ett utpekande av Pettersson. Hon gjorde ett halvt utpekande den 14 december och visade samtidigt stora tecken på upprördhet. Det var omöjligt för åklagarna att veta hur hon skulle agera i fortsättningen. Och just därför var det säkert otänkbart för dem att skriva ned något som lät väsentligt ”bättre” än det samtal som faktiskt hade ägt rum mellan dem och henne – något sådant skulle kunna ha provocerat henne och raserat det mödosamt uppbyggda försöket att få till stånd ett åtal mot Pettersson.

                      Vad som var viktigt för dem efter den 14 december var att få till stånd ett nytt förhör med Lisbeth – gärna med en andra visning av videon med Pettersson – och då få henne helt med på banan. Det gick, men någon särskilt stabil allians var det ändå inte. Snart visade det sig att det var långt ifrån klart att hon skulle delta i rättegången. Och första gången hon kallades till tingsrättsförhandlingen kom hon inte heller dit.

                    2. Vi ska påminna oss att Christer Pettersson häktades den 16 december 1988 på sannolika skäl som misstänkt för mordet. Det får anses klarlagt att det var Lisbeth Palmes utpekande som aktualiserade den högre misstankegraden. Häktningsförhandlingen pågick i nästan en och en halv timme.

                      Även om tröskeln är relativt låg för att bli häktad i Sverige, så reser detta onekligen frågan om hur detaljerat Lisbeth Palmes reaktioner och ordval i samband med videokonfrontationen redovisades för rätten, liksom hur försvararen Arne Liljeros agerade.

                      Så här presenterade Jörgen Almblad Lisbeth Palmes utpekande vid häktningsförhandlingen, som alltså ägde rum två dagar efter att videokonfrontationen hade genomförts:

                      Efter första visningen av videotapen sade Lisbeth Palme ”man ser väl vem som är alkoholist”. Sedan sade hon ”ja, det är åttan”. (Pettersson var försedd med detta nummer). Efter en paus fick Lisbeth Palme ånyo betrakta nummer 8 (Pettersson) på videotapen. Enligt Lisbeth Palme var Pettersson gärningsman vid mordet på Olof Palme. Lisbeth Palme tillade att Pettersson ej bar mustasch den 28 februari 1986.

                      Protokollet kan läsas i sin helhet här (bild 33-36), inklusive Liljeros utläggning, som lämnar en del övrigt att önska:
                      http://www.nationensfiende.se/wp-content/uploads/fup/PP847_2396_13_G1_1089_02.pdf

                    3. Ja, det här är ju högst anmärkningsvärt. Häktningsförhandlingen hölls bakom stängda dörrar – förutom den avslutande delen då rätten meddelade sitt häktningsbeslut (se sid 28 i dokumentsamlingen som Mikael B länkar till).

                      Och under förhandlingen bakom stängda dörrar uppgav alltså Jörgen Almblad att Lisbeth entydigt pekat ut Christer Pettersson som gärningsman. Den beskrivningen har ingen täckning i den PM om videokonfrontationen som Almblad och Riberdahl senare skulle skriva ut. Men givetvis hade rätten ingen anledning att misstro Almblad och därmed var det ganska självklart att Pettersson skulle häktas.

                      Hur långt från sanningen uppehöll sig Almblad? En bra bit skulle jag säga. Det ska noteras att Lisbeth för det första inte gjorde ett tydligt utpekande av Pettersson som mannen hon sett stående i Dekorimahörnan. Ännu mindre påstod hon att hon sett honom skjuta Olof Palme.

                      Man frågar sig vad Liljeros skulle ha sagt och vad tingsrätten skulle ha beslutat ifall Almblad och Riberdahl gjort det enda anständiga: skrivit sin svajiga PM före häktningsförhandlingen och gett rätten och Liljeros tillgång till den.

                    4. Det kan möjligen tilläggas att åklagarsidan inte nöjde sig med stängda dörrar utan skärpte sekretessen ytterligare. När man närmade sig pudelns kärna, det vill säga Lisbeth Palmes kategoriska utpekande, krävde man följande:

                      På begäran av Almblad tillåts härefter förutom rätten och parterna endast bitr. rikspolischefen Ulf Karlsson, kriminalkommissarien Hans Ölvebro och Jerker Söderblom samt kriminalinspektören Ingvar Kjällås och Lars Hamrén att närvara.

                    5. När man läser vidare i förundersökningsmaterialet står det klart att protokollet från häktningsförhandlingen den 16 december 1988 är ofullständigt vad gäller Almblads återgivande av Lisbeth Palmes reaktioner och ordval vid konfrontationen. Man slutar aldrig att förvånas över det uppenbara slarvet i det här ärendet.

                      Vid ett förhör sex dagar senare, den 22 december, kommenterar nämligen Christer Pettersson de uppgifter som han har delgivits vid häktningsförhandlingen:

                      Beträffande uppgiften som framkom i samband med häktningsförhandlingen och på vilka punkter Christer Pettersson ej hörts, att Lisbeth Palme i samband med konfrontationen utpekat Christer som gärningsman för de delgivna brotten, så säger Christer att det är helt fel. Han säger: ”det är ofta som så att framtoningen av mig att folk fäster sig vid mina ögon”. ”Det är mitt öde”, säger Christer. Christer menar här att i samband med häktningsförhandlingen fick han reda på att hon fäst sig vid hans ruskiga utseende och att hon dessutom sagt att det hade synts vilken som var alkoholist samt dessutom påpekat att det var åttan som var gärningsman för brotten.

                      Uppenbarligen har Almblad sagt mer än vad som framgår av protokollet vid häktningsförhandlingen. Frågan är om även andra passager i hans redogörelse för konfrontationen har utelämnats. Uppgiften om ögonen och det ruskiga utseendet finns ju med i promemorian från den 26 januari. Är det rentav snarlika eller identiska noteringar som åklagaren har framför sig redan vid häktningsförhandlingen? Ja, kanske.

                      Dock får det anses vara klarlagt att Almblad framställer Lisbeths Palmes utpekande som mer säkert än vad den senare promemorian ger stöd för. Pettersson upprepar här att fru Palme, enligt åklagaren, identifierat honom som gärningsmannen. Den delen av framställningen tycks alltså vara korrekt återgiven i protokollet från häktningsförhandlingen.

                      Detta visar återigen vikten av ordagranna transkriberingar. Något annat borde vara otänkbart i ett protokoll som ligger till grund för ett häktningsbeslut.

                      Se bild 87 här:
                      http://www.nationensfiende.se/wp-content/uploads/fup/PP847_2396_13_G1_1089_03.pdf

                    6. Det finns trots allt en del som talar för att Jörgen Almblad vid häktningsförhandlingen faktiskt redovisar hela innehållet i den senare författade PM:en från konfrontationen. Men han gör det uppenbarligen på ett sätt som får utpekandet att framstå som säkrare än vad anteckningarna säger. Framför sig har han med största sannolikhet det koncept som ligger till grund för den senare promemorian. Formuleringarna känns nämligen igen därifrån. Att förhandlingsprotokollet är ofullständigt och inte redovisar hela Almblads utläggning om konfrontationen har vi redan kunnat konstatera.

                      Har någon begärt ut konceptet från konfrontationen den 14 december, som åtminstone 1999 förvarades hos Riksåklagaren?

                      Jag lyckas inte heller hitta någon uppgift om att Liljeros begärt att få ta del av anteckningarna. Det borde ha varit ett givet krav när han för första gången delges uppgifterna om Lisbeths utpekande, vilket sker vid själva häktningsförhandlingen den 16 december. Han fick ju själv inte vara med vid konfrontationen.

                      Granskningskommissionen har jämfört innehållet i konceptet från den 14 december med den senare PM:en den 26 januari och tycks inte ha funnit några väsentliga skillnader (Se betänkandet sid 729). Det enda man kommenterar är att PM:en finns i två versioner och att ett tillägg om Lisbeth Palmes känslomässiga reaktion saknas i den ena och i stället bifogats som en bilaga. Den uppgiften finns dock med redan i konceptet.

                      Om man för en stund betraktar det hela från ett annat perspektiv, får det väl anses renhårigt och korrekt av Almblad att han vid häktningsförhandlingen redovisar Lisbeth Palmes kommentar om att man ser vem i konfrontationsgruppen som är alkoholist, i synnerhet som det sannolikt är han själv som är upphovet till denna förhandsinformation.

                    7. Jag har inte begärt ut konceptet. Om någon gör det och får ut det hoppas jag att resultatet tillställs denna blogg. (Jag kunde förstås göra det själv, men jag håller på att skriva en bok om något helt annat än Palmeutredningen och försöker för tillfället begränsa mig när det gäller insatser på det området. Det räcker så bra med att sköta bloggen plus ett par, tre andra projekt.)

                  2. Ur Wikipedia om mordet:
                    ”När utredningen publicerade fantombilden den 8 mars 1986 hörde Olof Palmes änka av sig och ville komplettera uppgifterna. Dessa uppgifter hade hon innan stämt av med sonen Mårten. Enligt dessa uppgifter hade mördaren ett något rundare ansikte än på fantombilden.[64] ” Referensen är Borgnäs, Lars, En iskall vind drog genom Sverige. Mordet på Olof Palme, Norstedts 2006, sid. 91-92.

                    Anders B hade mycket riktigt ett rundare ansikte än det som fantombilden visar, Christer Petterssons var mera utmärglat. Det är dock frapperande att GM;s längd enligt LP inte stämmer med Anders B:s. Vittnesmålet, sedan det snävats in till en person, ter sig som ett kollage. Polisen har inte låtit LP jämföra de båda männens likhet med den ohjälpsamme man hon iakttog (?). En relativt stor skandal bland alla deras andra.

                    I övrigt förstod naturligtvis Lisbet att den mot henne ohjälpsamme mycket väl kunde vara totalt oskyldig – obehagligheter i blick och uppförande och närvaro bland flera oskyldiga har, skall vi generöst säga, ringa bevisvärde. Dessutom visste hon att medhjälp till mord mera sällan ger livstidsstraff än mord samt att en eventuell medhjälpare skulle ha haft rätt att få vidden av inblandningen prövad.

  40. Här följer ett långt inlägg i diskussionen om Skandiamannens vara eller icke vara. Det är skrivet som ett svar på de senaste veckornas debatt här på bloggen. Så mycket det bara går så har jag försökt referara till “materialet”, i form av exempelvis förhörsprotokoll. Det är svårt att inte väva in egna spekulationer. När så gjorts hoppas jag att det framgått av texten.

    Jag har återigen (vilken gång i ordningen….) gått igenom samtliga vittnesprotokoll i syfte att kika på vilka vittnen som observerar varandra, allt i ljuset av den senaste skandiamansdiskussionen. Som ni säkert redan vet, finns det inget i det dokumenterade materialet som ens ger en indikation på Skandiamannens ”varande” på brottsplatsen. Åtminstone inte som vittne.

    Flera vittnen kan bekräfta andra vittnen, utöver de personer som är i deras sällskap vid mordtillfället. Tveklöst flest oberoende observationer ger vittnet Bengt P. Han kan identifiera hela sju personer förutom då paret Palme. Dessa är:
    Stefan G
    Karin J
    Anna H
    Taxichaufför (Anders D?)
    Lena B
    Göran I
    Leif L

    På god 2:a plats kommer Leif L, som förutom sitt bilsällskap Jan A, identifierar sex personer. Sedan finns det ett centralt vittne, som trots att han utpekats som ”viktigpetter”, enligt förhörsprotokollen bara observerat tre vittnen. Det finns förstås många olika och rimliga förklaringar varför det är på det viset. Har man fått frågan under förhöret? Var befann man sig i förhållande till andra vittnen? Chocktillstånd? Etc. etc.

    De vittnen som andra vittnen observerat flest gånger, eller åtminstone då nämner i förhörsprotokollen, är Anna H och Stefan G. Båda är omtalade 11 gånger, exklusive deras sällskap. Även taxichaufförerna (Anders D och Hans J) nämns åtskilliga gånger i förhörsprotokollen. Här är det ibland lite trixigt att veta vilken chaufför som åsyftas, men man kan trots detta konstatera att åtminstone en chaufför har varit väl synlig för andra vittnen. Karin J, den yngre tjejen som lade sin uppmärksamhet på Lisbeth Palme, är observerad av fyra vittnen. Fler än ett vittne har också noterat den kräksjuka Lena B och den chockade Anders B. Utöver dessa observationer nämns också Jan-Åke S, Leif L, Jan A och Göran I vid enstaka tillfällen.

    Kan man då dra några slutsatser av ovanstående? Att Stefan G, Anna H och Karin J observeras av flera oberoende vittnen beror förmodligen på deras insatser vid brottsplatsen. De är alla centrala och aktiva gestalter vid mordplatsen och står i händelsens centrum. Även taxichaufförerna är tongivande och lätta att identifiera utifrån sina ”uniformer” och kan dessutom sammankopplas med sina bilar. Anders B och Lena B har avvikande beteende gentemot det gängse och normala. Båda sticker ut från mängden och detta tillsammans med vittnens position i förhållande till brottsplatsen gör att de blir lättare att identifiera.
    Vittnet Bengt P gör flest observationer, men observeras inte av något annat vittne enligt de förhörsprotokoll som är tillgängliga för dig och mig. Vad kan detta bero på? I huvudsak tror jag att det beror på tre saker. För det första åkte han förbi mordplatsen när det small och enligt egen utsago vände han inte bilen förrän 200 meter norr om mordplatsen. Därefter åkte han tillbaka och parkerade bilen på Sveavägens västra sida. Enligt det första förhöret med Bengt P satt han kvar i bilen 30 sekunder innan han skyndade över till mordplatsen. Han säger själv att han var bland de första på mordplatsen, men tittar vi på andra vittnens förhörsprotokoll är de mer eller mindre samstämmiga att Anna H och Stefan G, men förmodligen också Karin J var de första på mordplatsen. Jag misstänker också att åtminstone Lena B och Göran I redan befann sig på mordplatsen i samband med att Bengt P anlände. Dessa har han också identifierat. Från sin parkerade bil på Sveavägens västra sida, och genom sin förflyttningen över gatan, så hade han möjligheten att göra goda observationer. Nu var han inte först, vilket också stryks av att han inte vidtar några förstahjälpenåtgärder, samt då av andra förhörsprotokoll.

    För det andra finns det inga direkta frågor ställda i förhörsprotokollen beträffande om andra vittnen observerat Bengt P. Och för det tredje så är han en passiv åskådare. Hade han stått i händelsernas centrum, likt exempelvis Anna H och Stefan G, hade han med all säkerhet identifierats av andra vittnen.

    Jag tycker att det är på sin plats att jämföra Bengt P med Skandiamannen. Båda två gör sig ”osynliga” på brottsplatsen. Det finns dock väsentliga skillnader. Bengt P befann sig på Sveavägens västra sida, parkerad i bil, innan han anlände till brottsplatsen. Skandiamannen befann sig (enligt egen utsago) på Sveavägens västra sida, ett fåtal metrar från skotten. Här borde han ha observerats av ett flertal – eller åtminstone någon! Till skillnad från Bengt P har flera vittnen också fått den direkta frågan om de observerat Skandiamannen vid brottsplatsen. Enligt egen utsago stod Skandiamannen i händelsernas centrum. Stämmer hans berättelse hade han varit lika identifierbar som Anna H och Stefan G.

    Sammanfattningsvis tyder min analys av vittnenas observationer utav varandra entydigt på en sak: Passiva vittnen, det vill säga vittnen som inte står i händelsernas centrum, identifierar i regel fler, än vittnen som är upptagna i epicentrum av själva händelsen. Skandiamannen passar inte in i min analys, eller den analys som förts i debatten på denna blogg. Vore han ett aktiv vittne hade han identifierats. Var han en passiv åskådare borde han gjort träffsäkra identifikationer. Detta styrks också av den fotokonfrontation som Skandiamannen gör i april 1986. Han visar sig inte alls vara något speciellt bra åskådarvittne.

    Åter tillbaka till Skandiamannen. Oavsett vem som har observerat vem så är den tillgängliga dokumentationen som du och jag har tillgång till tveklös – det finns inga observationer av Skandiamannen. Ett par av vittnesförhören ger upphov till spekulation. Bland annat då att en person skulle ryckt i Palme under livräddande åtgärder. Då Skandiamannen inte observeras av något annat vittne på brottsplatsen får vi nog ta för givet att det är någon annan. Vet att Pettersson tidigare har spekulerat i att det kan ha varit någon som kom i sällskap med Stefan G. Varför inte Kenneth E eller Göran I? Åtminstone en av de påstår åtminstone att han var inblandad i livräddande åtgärder. Hur som helst – spekulera går alltid att göra, men inget i materialet pekar på att det är Skandiamannen.

    I denna mordsoppa återstår då andra typer av spekulationer, som det också skrivits en hel del om på denna blogg: Skandiamannen var ett vittne i periferin, eller Skandiamannen är ett ”osynligt” vittne som andra vittnen helt enkelt har missat. Det perifera vittnet kan vi utesluta med en gång. Skandiamannen identifierar Lars J och det gör honom allt annat än periferi. Såvida karln inte hade tubkikaren med sig och stod på den västra sidan av Sveavägen. Tror dock att vi kan utesluta även detta. Återstår då den osynliga- vittnet-hypotesen. Det är naturligtvis fullt möjligt att Skandiamannen lyckats att göra sig osynlig. Här måste vi dock ställa hans egen berättelse gentemot denna hypotes. Gör vi så spricker hypotesen. Det är åtminstone helt orimligt att denna företagsamme man skulle lyckas med att rationalisera bort sig själv på brottsplatsen. Vad återstår då?

    Skulle också vilja återkomma till vad Gunnar funderat på beträffande den blå täckjackan. Utan att bli rättshaverist, det finns inget i materialet som pekar på att Lisbeth basunerat ut blå täckjacka på brottsplatsen. Hur kunde då Skandiamannen snappa upp detta? Är Skandiamannen GM har han med all säkerhet bara stött på två vittnen från mordplatsen. Lars J och Lisbeth (förutom det förälskade paret uppe på åsen). Signalementet beträffande blå täckjacka gick ut via olika media innan Skandiamannen anmälde sig som vittne efter lördagens presskonferens. Det finns alltså inget konstigt med att han hade uppgift om just färgen blå. Att det var Lisbeth som sade detta är inte dokumenterat. Poliser som Söderström och Rimborn talar båda två om en starkt chockad kvinna som absolut inte kunde ge något signalement i inledningsskedet. Varför sa då Skandiamannen detta? En hypotes är att det var det enda vittne han hade att välja på. Någon annan hade han inte sett, förutom då Lars J. Ytterligare ett tillägg till hypotesen är att han ville misskreditera vittnet Lars för att själv undgå misstankar.

    Slutligen, det har funnits vissa inlägg mot att framför allt vittnena Leif L och Jan A skulle pekat ut Skandiamannen. Detta sker vid rättegången mot Christer P. Det stora problemet med dessa vittnesmål är att de fullständigt går stick i stäv med vad dessa chevamän berättar i förhörsprotokollen och som rent källkritiskt då ligger närmre beträffande den viktiga tidsaspekten. När jag valt att kika på hur vittnen bekräftar varandra har jag uteslutit förhör i tingsrätten. Inte för att de nödvändigtvis är felaktiga, utan just för att de går stick i stäv med förhörsprotokollen och ligger för långt från händelsen. Dessutom säger vittnet Leif L att han diskuterat sitt eget förhör inför tingsrättens förhandlingar med kompisen Jan A.

    Vi ska också komma ihåg att Leif L gör ändringar och tillägg till sin ursprungliga berättelse. Han berättar själv att han var väldigt tagen av stundens allvar och hade svårt med bland annat sömnen. Att Leif L var tagen bekräftas också av vittnet Hans J som fäst uppmärksamhet på hur ledsen och skärrad vittnet Leif var på mordplatsen. Detta är naturligtvis helt förståeligt, men det är något vi måste beakta. Det ligger i sakens natur att många av vittnena ville vara medgörliga och hjälpande till att mordgåtan fick en lösning. Det är ett under att advokat Liljeros inte ifrågasätter detta i egenskap av den tilltalades advokat. Men det är en helt annan diskussion.

    Så här på slutet kan jag inte låta bli att spekulera. Det är dock inte bara spekulation, utan kan också fungera som en tankeställare vad som kan hända med vittnens berättelse över tid. En påminnelse om att källkritiska principer alltid ska uppmärksammas.
    Vittnet Leif L säger att han är 99,9% säker på att GM inte bar någon huvudbonad (860301). I samma vittnesförhör berättar Leif om en ”cepsman”. Av allt att döma så tror Leif att vittnesmålen om GM med keps blandats ihop med Anders B. Förhöret och språket i protokollet är tvetydigt, men det framgår alltså att Leif tror att GM:s signalement blandats ihop med Anders B. Jag spekulerar i om det inte är Leif som blandat ihop signalementen. Det finns mycket som talar för att GM bar huvudbonad, både i förhörsprotokollen men också rent med tanke på mordnattens väderförhållanden. Med all säkerhet vet vi i alla fall att vittnet Anders B bar mössa och inte keps.

    När det sedan är dags för rättegång mot CP 1988 har Leifs berättelse kraftigt förändrats. Christer Peterssons försvarare Arne Liljeros gör ett tappert försök att gå tillbaka till de ursprungliga förhören – där Leif L då bland annat säger att han är 99,9% säker på att GM saknar huvudbonad. Leif L svarar och jag citerar från tingsrättens förhör:
    “…den här mannen var barhuvad…vilket då förmodligen var en förväxling med den här mannen från Skandia som sprang in i gränden, som var klädd på det viset”.
    Vi kan alltså konstatera att Leif L nu förvandlat Anders B till Skandiamannen. I princip blir det alltså ett citat av de uppgifter som Skandiamannen själv har basunerat ut i media.

    Om vi istället, och i källkritikens anda, går tillbaka ett par år i tiden, till ett förhör som ägde rum den 27/4-1986 så är det en helt annan berättelse än den Leif återger i tingsrätten:
    F. Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll och som sen stannade kvar tills polis-männen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern?
    L. Ja, det där är man ju influerad av vad man har hört och sett i massmedia.
    F. Mm…
    L. Där har man ju egna teorier. Jag vet inte att jag har sett honom på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med hans beteende va·, om det är rätt att uppge det i det här sammanhanget det vet jag inte.
    F. Men det är inget spontant att du minns den mannen?
    L. Nää, man fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna som var på platsen. Oet gjorde jag faktiskt inte. Man vart ganska upprörd själv måste jag säga.

    Leif L och Jan A färdades i samma stora amerikanska Chevrolet. Både till och från mordplatsen, men också i samband med tingsrättens förhandlingar (i gemensam taxi). Jag är ganska så säker på att Leif och Jan flitigt diskuterade vad de hade varit med om. Min hypotes är att signalementet blå täckjacka kom från Jan A och var förmodligen inte tänkt som ett signalement på GM. Däremot hade både Jan A och Leif L ögonen på vittnet Anders B. Förmodligen ville någon av de, troligast är Jan A, bara göra polisen uppmärksam på den chockade mannen som gömt sig i porten. Detta kom att missuppfattas som ett signalement på GM. Att Lisbeth senare vidhöll blå täckjacka är något helt annat. I juristkommissionens PM från förhör med Åke Rimborn berättar han att Lisbeth var djupt chockad och inte talbar. När den djupaste chocken lagt sig och när han senare samtalade med Lisbeth, kunde hon då bland annat peka mot sina misstankar mot Ustaja. Ytterligare någon timma senare uppgav hon för Rimborn att det stått ett par män utanför bostaden i Gamla Stan. Min hypotes är att Lisbeth här för första gången nämner blå jacka. Det som sker borta vid mordplatsen är helt enkelt en förväxling med vittnet Anders B och GM. Vittnet Lars J, som stod och lurpassade på GM bakom byggbarackerna bar också blå täckjacka. Det har tidigare förts en diskussion om inte Lars J förväxlats med signalementet beträffande den blå täckjackan. Det tror inte jag och det stryks också av vittnesprotokollen – ingen har sett Lars J. Förlåt, jag glömde, Skandiamannen hade noterat Lars J redan i sina första vittnesuppgifter till polisen. Det är han helt ensam om.