Tecken på övervakning av Palme under mordkvällen – ny utförlig sammanställning

Från Dagens Nyheter 28 mars 1987. Frågorna om män med walkie-talkies ställdes då även inom polisen – och samma frågor kvarstår i dag.

VAR OLOF PALME ÖVERVAKAD AV OLIKA PERSONER under den kväll som slutade med att han sköts till döds?

Det har länge varit känt att många tecken på den saken rapporterats in till mordutredningen. Bland annat, men inte enbart, har det handlat om personer med walkie-talkies. Och det har också handlat om märklig radiotrafik som utomstående personer råkat avlyssna.

För den som vill reflektera över de många observationerna har det inte varit alldeles lätt att få en överblick. Nu har nättidningen Efolket gjort en ambitiös och utförlig sammanställning av sådana vittnesuppgifter.

Efolket som beskriver sig som ”en folklig, lokal och kosmopolitisk Eskilstunatidning” utan partipolitiska bindningar har även tidigare intresserat sig för Palmeutredningen och publicerat flera texter, till exempel de här:

Efolket kräver: upp på bordet med alla fakta om CIA-skapelsen Stay Behind och mordet på Olof Palme

Palmeutredningen – mörkläggning från dag ett?

Småländsk smed kan leda utredningen om mordet på Olof Palme framåt

Den nya artikeln om övervakningen av Palme bygger alltså på vittnesberättelser som kommit fram under mer än trettio år. En del av dem är definitivt sensationella om de visar sig vara korrekta. Och mycket pekar på att dessa vittnesmål över lag bör tas på allvar även om de vanliga reservationerna när det gäller osäkerheten kring vittnesuppgifter förstås måste göras även här.

Vad som är anmärkningsvärt efter så många år och ett fortfarande olöst statsministermord är att omfattningen av dessa vittnesmål inte är  särskilt känd i vidare kretsar. Denna översikt bör därför kunna bilda utgångspunkten för en fördjupad diskussion i ämnet.

 

Annonser

101 reaktioner på ”Tecken på övervakning av Palme under mordkvällen – ny utförlig sammanställning

  1. Om observationerna av s.k walkie-talkie-män kan sättas i samband med mordet (vilket jag bedömer som tveksamt) så säger det en hel del om gruppen bakom. Då kan man stryka alla som har yrkesmässig erfarenhet av övervakning. Det skulle iofs vara helt i linje med det amatörmässigt utförda mordet.

    1. Möjligheten finns också att Palme var övervakad av personer med radiokommunikationsutrustning men att det inte var de som utförde mordet.

      Däremot är det i så fall tänkbart att de sett saker som skulle kunna hjälpa till att klara upp mordgåtan – men att de tigit för att deras övervakningsoperation var sådan att de inte ville berätta om den.

      Och då får man väl tillägga att om det bara var de själva som ville tiga om operationen borde utredarna – särskilt under den första tiden – ha kunnat få fram information om dem och tvingat dem att prata. Men det är ju inte helt långsökt att tänka sig att en övervakning riktad mot Palme var en så känslig sak att nyckelpersoner i kanslihuset och Holmér snabbt kom fram till att det inte var något som borde komma till offentlig kännedom.

      1. Detta är onekligen en svårbedömd del av utredningen.

        Om det verkligen rörde sig om en övervakningsgrupp som sedan lyckats hålla tand för tunga under alla år, så indikerar det närmast att det skulle vara fråga om personer med en sträng tystnadskultur, till exempel några med säkerhets- eller underrättelsebakgrund.

        Det som emellertid kraftigt talar emot att det skulle röra sig om en sådan gruppering är det flagranta och amatörmässiga sätt som man tycks ha uppträtt på. Det borde till exempel utesluta personer med en bakgrund hos Stay Behind eller liknande.

        Det är också svårt att föreställa sig poängen med att övervaka makarna Palme under en av deras lediga kvällar, och att dessutom göra det så klumpigt, att ett stort antal vittnen observerar dem.

        Men visst väcker iakttagelserna frågor. Varför har inte någon av dessa Blomkvistare trätt fram under alla år? Beror det på något helt annat, utan någon som helst koppling till Olof Palme?

        Teorin om att Palmeutredarna i ett tidigt skede ville hemlighålla walkie-talkie-observationerna stämmer dåligt med det faktum att man tvärtom gick ut offentligt och efterlyste fler iakttagelser av denna typ. Däremot stod det så småningom klart att åtminstone vissa av utredarna främst var intresserade av observationer som skulle kunna stämma in på PKK:are.

        I senare skeden av utredningen har man av allt att döma försökt att gå till botten med alla iakttagelser av kommunikationsutrustning, vilket också framkom på 30-årsdagen av mordet. I vilken utsträckning som Krister Petersson et consortes arbetar efter samma inriktning vet vi i vanlig ordning ingenting om. Men om det nu, mot all förmodan, skulle ha ägt rum en organiserad övervakning av Palme på mordkvällen, har jag utomordentligt svårt att tro att dagens Palmegrupp skulle vara mer lämpad än de tidigare att nå ett genombrott i den här delen. I så fall torde det mera handla om att gamla lojalitetsband tenderar att lösas upp med tiden och att människor till slut börjar berätta.

        1. Jag vet inte riktigt varför du vill utesluta ”personer med en bakgrund hos Stay Behind eller liknande” på grund av det ”flagranta och amatörmässiga sätt” som walkie-talkiemännen tycks ha uppträtt på.

          Stay Behindnätverket var väldigt omfattande men hade i det närmaste inga anställda. De som deltog var personer som hade andra uppgifter i samhället men som rekryterats för att de ansågs vara lojala patrioter, politiskt pålitliga och så vidare. Svenska Stay Behinds historia och inte minst vad som kommit fram om Stay Behinds verksamhet i andra länder visar att personer med högerextrema böjelser drog sig dit – men kunde arbeta sida vid sida med socialdemokrater och andra med mer etablerade ståndpunkter.

          Eftersom i princip inget fästes på papper, ingen hade överblick över hela nätverket och verksamheten aldrig granskades av någon kompetent utanförstående instans fanns det förstås utrymme för en hel del udda personligheter och besynnerliga funktionssätt – liksom för konspirationsmentalitet och fanatism.

          Det finns en mytbildning kring säkerhets- och underrättelseverksamhet som går ut på att den alltid eller oftast bedrivs med en väldigt hög grad av kompetens. Förvisso har tjänster som sysslar med sådant stora ekonomiska resurser. Men verksamheten kan vara tämligen utflippad ändå.

          För en del år sedan läste jag in mig på en av nyckelfigurerna i den moderna tidens underrättelsevärld, James Jesus Angleton. Han var chef för kontraspionaget inom CIA 1954-1975 och en mycket mäktig person. Samtidigt var han om inte spritt språngande galen så snudd på. Jag skrev om honom i en bok med namnet Historiens största spioner.

          Och nu talar vi om en figur på internationell toppnivå. Går vi tillbaka till Sverige är det svårt att gå förbi en person som Ebbe Carlsson som med största sannolikhet hade åtskilliga band med det svenska Stay Behindnätverket. Han samlade omkring sig en liten operativ grupp med ett par säpotjänstemän, ett par av Holmérs livvakter och en nazistiskt orienterad vapenhandlare. Pengar till verksamheten kom från finansmannen Thomas Fischer och politisk välsignelse kom från bland annat Carl Lidbom och Anna-Greta Leijon.

          Och som vi vet slutade allt med pannkaka. Bland annat, skulle jag vilja påstå, för en påtaglig amatörmässighet i genomförandet av den smugglingsoperation som slutade i tullen i Helsingborg.

          1. Jo, jag råkar också känna till den här världen och har även sett delar av den inifrån, dock inte på 1980-talet. Jag pekar just på hur motsägelsefullt det hela ter sig. Här skulle vi alltså ha att göra med någon typ av nationellt sinnad gruppering, som agerar korkat och klumpigt, men som samtidigt utmärks av stark inre disciplin och eventuellt beskydd uppifrån. Det talar i varje fall inte för den del av Stay Behind som hade fått professionell träning.

            Scenariot är också svårförenligt med klantskallar av Ebbe Carlssons kaliber. Om det hade funnits sådana personer på Stockholms gator denna kväll, så är det svårt att föreställa sig hur man sedan lyckades hemlighålla operationen, även om man hade hjälp från ledande kretsar. Att det blev pannkaka av Carlssongängets planer berodde ju inte bara på amatörmässigheten utan också på deras oförmåga att hålla tyst. Det talar i så fall för att de inte heller hade förstått något av den codex som förväntades gälla för medarbetare inom nätverket Stay Behind (om nu någon mer än Holmér ens hade någon koppling dit).

              1. Det var ju som bekant Expressens Pelle Wendel som avslöjade hela historien, efter att ha blivit kontaktad av Ebbe själv. Liknande kontakter hade dock tagits tidigare under våren 1988, bland annat hade Sveriges Radios medarbetare Jan Mosander approcherats.

                Det sätt på vilket hemliga uppgifter och hemliga handlingar hanterades lämnar också en del övrigt att önska. Lidboms inblandning i affären kan man ha olika uppfattning om, men han var inte heller direkt känd för att hålla hårt på formalia och sekretess, vilket också framkom i KU-förhören. Han förefaller ha blivit allt slarvigare med åren.

                När sedan hela historien briserade var det knappast bilden av en disciplinerad och enad konstellation som framträdde, såsom man skulle kunna förvänta sig om man var angelägen om att undvika läckor.

                1. Som andra nyckelpersoner som var engagerade i underrättelseliknande verksamhet arbetade Ebbe med journalister för att påverka utvecklingen i önskad riktning.

                  Per Wendel kom förvisso med ett avslöjande i Expressen som inte ingick i Ebbes planer. Men jag tror att de negativa effekterna för Ebbe och hans projekt hade varit begränsade om inte hans livvakt fastnat i tullen i Helsingborg senare samma dag.

                  Och omvänt: om inte Expressen skrivit om Ebbe Carlsson samma dag som livvakten åkte fast så hade Säpo säkert klarat ut incidenten med tullen utan att något läckt ut till nyhetsmedia.

                  Nu sket sig allting ordentligt. Den som vill kan dra paralleller med Watergateaffären: inbrottet som gick över styr och till sist fällde president Nixon. Man kan förstås hävda att Nixons hantlangare i någon mening var amatörer eftersom riktiga underrättelseproffs inte skulle ha gjort sådana misstag. Men då menar jag att man nog gör misstaget att skapa sig en idealbild av hur ”riktiga” hemliga agenter arbetar, en idealbild som inte alltid motsvaras av verkligheten.

          2. Det är säkert helt sant att u-tjänstemedarbetare kan vara mycket klantiga. Jag kände en som skulle rengöra sina skor i sin husvagn med hjälp av bensin då han stod parkerad på en parkering i en stad i södra Sverige. Han hällde bensin i en plasthink, tog fram en trasa och började putsa på skorna. U-tjänstmedarbetaren blir lite röksugen när han gnuggar på skorna, tänder en cigarett och plasthinken fattar eld direkt. Han tar tag i hinkens handtag, springer mot dörren och sparkar upp den med foten. Sedan slänger han ut hinken rakt på en annan bil som står parkerad bredvid. Andra gradens brännskador och båda händerna i stora, runda bandage en längre tid. Så jo, nog kan u-tjänstmedarbetare vara klantiga. Jag hoppas han skötte sitt u-tjänstjobb bättre men om det vet jag intet. Sånt är ju tyvärr hemligt.

  2. Spekulation här. Kan det vara så att efter Sven Aspling pratat med Palme på kvällen så meddelar han (Sven A) till sina kontakter inom Stay behind, som han varit med att bygga upp, att Palme ska på bio utan livvakter. Sven A vill ha en liten diskret bevakning av Palme så att inget händer när Palme är utan livvakter. Därav de olika uppgifterna om WT på kvällen. Tyvärr lyckades inte övervakningen, kanske p.g.a. någon inom SB snappat upp informationen och sätter igång mordplanerna. Då återstår återigen frågan varför Palme hamnade på östra sidan av Sveavägen. Lockades han dit och hur?

    1. Övervakningen var väl allt annat än diskret om wt-uppgifterna stämmer. Att Palme gick åt fel håll efter bion skulle möjligtvis förklara varför en helt oförberedd och otränad amatör fick skrida till verket i stället för de proffs(?) som stod och väntade vid Rådmansgatans tunnelbanenedgång.

      1. Pelle Nilsson
        Ser inte att Palmes baneman kan ha varit en oförberedd och otränad amatör. Tvärtom verkar han ha varit mycket väl förberedd och vältränad skytt. Han stod och väntade in sitt offer i god tid i förväg och utförde en blixtsnabb avrättning med ett enda direkt dödande skott för att sedan försvinna utan att lämna några spår efter sig. Efter 33 år är han fortfarande på fri fot.

        Kan inte tänka mig att en attentatsgrupp tar för givet att Olof kommer åka tunnelbanan hem samma väg som han kom till bion och inte har förberett sig på att han kan välja en annan färdväg och/eller färdsätt som t ex åka taxi hem eller få skjuts eller promenera en bit och kanske ta tunnelbanan från en annan station. Eller följa med sonen och hans flickvän hem som var på tal.

        Antingen fanns en plan B som också inbegrep en professionell mördare eller så var attentatsgruppen i sin helhet bara ett gäng glada amatörer som haft en osannolik tur att komma undan och inte lämna några spår efter sig.

      2. Pelle Nilsson

        Ingen har trovärdigt lyckats förklara hur Skandiamannen kan vara oskyldig.
        Det verkar helt osannolikt att han skulle ha fått varit en del av en planerad en komplott, hur amatörmässig den än var.

        1. Mikael

          Ingen har trovärdigt lyckats visa att Skandiamannen var inblandad i mordet över huvud taget. Han var troligen bara ett chockat vittne.

    2. Mycket intressant spekulation! Men telefonen kunde ha varit avlyssnad, vilket öppnar andra möjligheter.

      Två eller flera vittnesmål passar också dåligt med en allomfattande teori om övervakning som inte var en del av en mordkomplott: walkie-talkie-mannen de finska kvinnorna träffade på, om det verkligen skedde i hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan, och repliken som fotografen Ake M uppfattade i sin radio – övervakare borde inte bara kallt konstatera att statsministern är skjuten. Visst, Ockhams rakkniv kanske inte hör hemma i denna skäggiga skuggvärld och en mordkomplott kanske använde walkie-talkies samtidigt som t ex ett oskyldigt Stay Behind gjorde det. Men ett oskyldigt övervakningsnät, eller en oskyldig del av det, borde ha gett sig till känna omedelbart. Aven om de inte kunnat förhindra mordet borde de i alla fall direkt ha hjälpt till: att ha ett nätverk med walkie-talkie-män omkring en flyende mördare är ju en viss fördel.

  3. Det är mycket olyckligt att eFolkets sammanställning är så tendentiös och att man bestämt sig för mörkläggningsperspektivet. Man redovisar också en mängd vittnesuppgifter av skiftande slag, som man inte utan vidare kan jämställa. Inte heller har eFolket konsekvent redovisat de förklaringar som PU angivit. Synd att man inte har försökt inta en förutsättningslös och neutral hållning. Den här hårdvinklade partsinlagan tillför tyvärr ingenting i Palmeärendet. Man blir bara trött på all förutsägbarhet och alla utropstecken!

    Och hur man orkar hålla på och älta den gamla Barbro-gruppen, som var på tapeten på 1960- och i början av 1970-talet, är en gåta. Källor som Olof Frånstedt och Donald Forsberg, som väl eFolket i andra sammanhang inte skulle sätta särskilt högt, blir här plötsligt absoluta sanningsvittnen.Detta är riktigt, riktigt uselt.

    1. Det är kanske inte helt enkelt att konsekvent återge de förklaringar som PU angivit – eftersom dessa förklaringar inte har varit konsekventa.

      Ett tydligt exempel på det är vittnet Ulla S vars iakttagelser kortfattat beskrivs i Efolket. Hon har alltså berättat om två män med walkie-talkies i Gamla Stan strax efter klockan 20.30 mordkvällen, alltså ungefär vid den tidpunkt då makarna Palme begav sig hemifrån.

      Hennes vittnesberättelse har avfärdats av företrädare för Palmeutredningen på ett antal sinsemellan oförenliga sätt. Jag passar på att återge ett avsnitt om den saken som finns i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, sid 850-852:

      Omkring klockan 20.30 mordkvällen, i stort sett samtidigt som makarna Palme lämnade bostaden på Västerlånggatan, kom hon med T-banan till station Gamla Stan där hon klev av. Hon hade just slutat sitt arbete för kvällen på ett av Stockholms stora tidningsföretag. Nu hade hon ett ärende att uträtta. På perrongen såg hon en man i 45-50-årsåldern med bakåtkammat tunt hår och grå rock med skärp. Han hade någon sorts öronproppar och ur halslinningen stack det upp en metallantenn. Han stod och tittade bort mot den andra plattformen, den som hörde till tågen som gick norrut – alltså där makarna Palme lite senare skulle visa sig.

      Utan att ha sett statsministerparet gick Ulla ut från stationen och fortsatte in i Gamla Stan. Hon hade inte kommit långt förrän hon på Schönfeldts gränd – mellan T-banestationen och makarna Palmes bostad – mötte en springande man med en walkie-talkie i handen. Han ställde sig längst ner i gränden med uppsikt över tunnelbaneentrén. Mannen var omkring 40 och lite fet eller grov.

      Efter mordet reagerade Ulla över vad hon sett och berättade om det för en bekant, en poliskommissarie, som såg till att hon kom i kontakt med mordutredningen. Ett par Palmeutredare träffade henne på T-banestationen där hon fick återberätta vad hon varit med om. En kort tid därefter ringde en av dem till henne och sa att hon kunde glömma alltihop. Det hade varit ett par civila poliser hon sett. De hade spanat på knarkare.

      I och med det skulle saken kanske kunnat glömmas – om det inte visat sig att polisens utredning bedrivits på ett rätt märkligt sätt. Omständigheter kring detta började komma i dagen sedan Kanalen [ett samhällsmagasin i Sveriges Radios P1] inlett sin envisa kritiska bevakning av Palmespaningarna.

      Kanalen nöjde sig inte med att presentera Ullas vittnesmål och polisens lugnande besked. I november -88 konfronterade man också Jörgen Almblad med en uppgift om att han till Edenmankommissionen skulle ha gett en helt annan förklaring än att det rörde sig om vanliga civila knarkspanare.

      Han skulle i stället ha sagt att mannen på perrongen var säkerhetspolis.

      Almblad sa då att perrongmannen visserligen var polis men att han inte var från säpo. Han påstod sig inte komma ihåg att han sagt något sådant till Edenmankommissionen. När han långt senare åter tvingades svara på frågan i TV2:s Norra Magasinet Special hade hans minne synbarligen klarnat. Han hävdade då att ”någon” faktiskt gett honom informationen att de män Ulla sett var säkerhetspoliser:

      Reportern Lars Borgnäs: Vad skulle de ha gjort där på perrongen?

      Almblad: Kommer inte ihåg. Det vet jag inte.

      Borgnäs: Men var inte det intressant om det var så att det fanns säpopoliser i Gamla Stans tunnelbana omedelbart innan paret Palme kom dit?

      Almblad: Hur då menar du att…?

      Borgnäs: Skulle det inte vara intressant om det fanns säpopoliser…

      Almblad: Nej nej, det jag fick höra också var att de var där i ett helt annat ärende.

      Borgnäs: Vilket ärende då?

      Almblad: Det kommer jag inte ihåg.

      Almblads förvirring är anmärkningsvärd. Om han fått höra att det funnits säkerhetspoliser vid Gamla Stans T-bana när paret Palme begav sig till bion borde han ju ha dragit slutsatsen att dessa var högst intressanta vittnen som borde frågas ut noga.

      Utan att precisera sig förklarade dock Almblad i samma intervju att han fått fel information, att det inte funnits något folk från säpo vid T-banan.

      Det tycks som om Palmeåklagaren helt enkelt vidarebefordrat en lugnande förklaring till Edenmankommissionens granskande politiker utan att själv kontrollera fakta.

      Men Almblad var inte den ende som var snar att leverera lugnande förklaringar.

      I sin egen bok om mordutredningen antyder Hans Holmér att Ulla hittat på alltsammans, han skriver att hennes berättelse ”väcker misstro hos polisens förhörsledare”.

      Knarkspanare. Säkerhetspoliser. Fantasiprodukter. Tre sorters förklaringar till Ullas observationer är två för många, kan man tycka. Men det finns dessutom en fjärde. Hösten -89 kunde nämligen Lars Borgnäs i Kanalen redovisa vad som verkligen hänt med Ullas tips. Det hade utretts av säpo – som ju hade hand om misstankar mot poliser – och där hade man stannat för följande version: vad Ulla hade sett var två identifierade civilklädda polismän från Södermalms vaktdistrikt. De hade i samarbete med uniformerade poliser deltagit i spaningar på skinheads och de hade varit vid Gamla Stans T-banestation under mordkvällen.

      De två södermalmspoliserna fanns i sinnevärlden och Kanalen kunde utförligt redovisa en intervju med en av dem, Mikael L.

      Men var de identiska med de män Ulla såg? Det är mer tvivelaktigt. Mikael L hade visserligen haft en bärbar kommunikationsradio för att kunna hålla kontakt med en uniformerad polispatrull, men hans kamrat hade inte haft någon. De hade för all del varit vid Gamla Stans T-banestation under mordkvällen, men de hade missat makarna Palme.

      När Mikael L hördes av säpo hade han slagits av att varken han eller kollegan stämde på beskrivningen av någon av de två männen: han var 26 år då och kamraten ungefär jämngammal. Ingen av dem var fet. Själv hade han varit klädd i en turkosblå dunjacka och kamraten hade troligen haft en kort mockajacka.

      Säkerhetspoliserna hade förklarat för Mikael L att uppgifterna kom från en ”bag lady”, en som rotade i papperskorgar. Och därmed fick saken bero.

      I februari -92, sex år efter mordet, hade Hans Ölvebro i Norra Magasinet Special ingen annan förklaring än att det var dessa två poliser hon sett – men han kunde å andra sidan inte gå i god för att det var så. Saken var fortfarande ouppklarad. Och lika ouppklarad hade den förstås varit när Christer Pettersson av åklagare och polis kategoriskt utpekades som ensam gärningsman.

      Att Ulla S vittnesmål inte förekommer i förundersökningsprotokollet framstår som snudd på bedrägeri. Ett långt avsnitt – bestående av vittnesuppgifter från 31 personer – ägnas nämligen åt makarna Palmes tunnelbaneresa till bion. Vad vittnena har observerat är inte uppseendeväckande.

      Visserligen vill några av dem minnas att de sett någon som liknar fantombilden. Men helhetsintrycket av dessa publicerade vittnesmål är att statsministerparet nog inte utsatts för någon övervakning under sin T-baneresa – eftersom ingen märkte något. Och det är just den slutsatsen polis och åklagare vill att den som läser förundersökningsprotokollet ska dra – annars blir det svårt att skänka någon trovärdighet åt scenariot med Christer Pettersson. Ulla S med sina distinkta iakttagelser om professionell spaning passar inte in i det mönstret. Hon måste alltså bort.

    2. Är benägen att hålla med dig. Som vanligt skriver Efolket för de redan frälsta. Ingen kritisk och självständig läsare vill väl bli pådyvlad tvärsäkra åsikter på det här sättet. I synnerhet inte när underlaget är så bräckligt och mångtydigt som i det här fallet. Nog borde oberoende personer ha granskat texten före publicering. Det har jag svårt att tro att det har skett. Det finns ett antal lågvattenmärken den här gången, men priset tas nog när man betecknar en av utredarna som en ”tjuvaktig lögnhals”. Då är vi nere på Flashbacknivå, fjärran från granskande journalistik. Det är också tveksamt om detta mischmasch borde ha bevärdigats ett eget inlägg på denna blogg.

      1. Lågvattenmärket finner vi väl i det faktumet att utredningen använde gangsterpolisen, lögnhalsen och tjuven Thure Nässén som torped i projekten ”nita Pettersson”.Nässén var en tjuv. Enligt missbrukarna i Stockholmen notorisk sådan. Han dömdes i tingsrätten redan på 60-talet för stöld av ett guldsmycke som tillhörde en person som Nässén slagit till mot..En episod han naturligtvis lögnaktigt förnekade. Tills han av en med fakta beväpnad journalist ställdes mot väggen. Kollegor inom Stockholms-polisen har uttryckt bestörtning över att han inte på ett tidigt stadium avlägsnades. Hans dribblande med Cedergren, Östlund med flera kan inte beskrivas som annat än ett energiskt fotarbete i ett uppifrån dirigerat projekt syftande till justitiemord.
        Om eFOLKET inte drar sig för att kalla saker och personer vid deras rätta namn, så hedrar det tidningen.

        1. Invektiv hör inte hemma i seriös journalistik och det var följaktligen inte heller något som SVT använde sig av i sin utmärkta granskning. Efolket har åtskilligt att lära om de vill bli tagna på allvar. Det finns inget hedervärt i deras val av tonläge i denna artikel. Jag skulle närmast vilja beteckna det som pubertalt snömos.

          1. Debatter kan föras i många tonlägen. Att beteckna en text man kritiserar med termer som ”pubertalt snömos” handlar också om tonläge. På den här bloggen brukar jag förorda att vi fokuserar på sakfrågor och undviker känslomässigt laddade uttryck, speciellt i polemik mot personer som framför andra åsikter.

            Känslomässigt laddade uttryck gör förstås inte några sakargument vare sig bättre eller sämre. Men de kan bidra till att dra fokus från just sakargumenten. Och det är ju synd.

            1. Efolket förtjänar rätt hårda ord i det här fallet. Det är naturligtvis högst välkommet att någon försöker bringa ytterligare ljus över Palmeärendet. Desto tråkigare då att man argumenterar och formulerar sig på ett närmast gymnasiemässigt sätt. (Mina elever hade knappast fått ett särskilt högt betyg för ett alster av det här slaget). Artikeln motverkar helt enkelt sitt syfte, vilket är mycket beklagligt då ämnet är så angeläget. Detta måste sägas.

              1. Du är förstås välkommen att precisera dina kritiska synpunkter på argumenteringen i Efolkets artikel. Rent allmänt tror jag det är bättre med konkretion än med allmänna karakteriseringar i den här typen av diskussioner.

              2. Absolut är artikeln förenad med ett ganska tydligt ställningstagande men som sammanställning över övervakningsuppgifter fungerar den tämligen väl tycker jag. Jag tycker inte heller att den är mer vinklad än det mesta annat som skrivits i ämnet Palmemordet. Egentligen är det väl bara Gunnar Wall och möjligen Lars Borgnäs och kanske någon mer som avviker med en väsentligen högre objektivitetsnivå

          2. Vad är det som är ”snömos” i eFOLKETs artikel? Den är väl strukturerad, faktabaserad och tydlig. Själv tycker jag att resonemangen kring de tre av varandra oberoende källorna som pekar mot ett möjligt sydafrikanskt mordkommando är centralt. Och redogörelsen för hur Holmér och Ölvebro hanterat Nyberg och kvinnan från ”Röda Rummet” är tankeväckande..
            Ogrundade och i sak innehållslösa invektiv, som ”pubertalt snömos”, tycker jag inte hör hemma på denna blogg. Hemma här hör däremot tydliga redogörelser för bråddjupet i den fruktansvärda skandal som ”utredningen” under många år var. Och hårda, på fakta grundade, omdömen som i detta sammanhang är korrekta och höggradigt relevanta, ska inte avfärdas som ”invektiv”. Dessutom bör snorkighet undvikas. Anser jag.

            1. Problemet med uppgifterna om Sydafrika är att en av världens mest rutinerade säkerhetstjänster som dessutom hade ett stort antal liv på sitt samvete och erfarna operatörer knappast skulle skicka fram någon eller några som uppträdde med samma professionella finess som Jönssonligan. Mördaren var helt klart amatör. Eventuella WT-män likaså. Den som vill presentera en teori med underrättelseoperatörer har också bördan av att förklara varför en amatör kom att avfyra skotten.

              1. Man kan också säga: den som vill presentera vilken teori som helst om mordet måste försöka hitta en förklaring till varför mördaren inte åkt fast och varför det inte heller gått att skapa klarhet kring de personer som enligt så många vittnesmål rörde sig med walkie-talkies i kvarteren runt mordplatsen.

              2. Uteslut inte möjligheten att en professionell organisation väljer vapen, klädsel eller tillvägagångssätt utifrån en ambition att få mordet att se ut som en oplanerad impulshandling. Kanske långsökt men långt ifrån otänkbart

              3. Vem har sagt att en amatör avfyrade skotten?? Frågar du mig var det en skicklig skytt som med vana och precision utförde en blixtsnabb avrättning och avvek från platsen utan att lämna några spår efter sig.

                1. Jag har sagt så.

                  Precision? Han missade ju från ett avstånd av en halv meter. Det råder oenighet mellan oss på den punkten!

                  1. Det finns väl saker som talar för båda delarna. Exempel nedan, finns säkert fler:

                    Talar för professionell skytt:
                    * Placerade inte vapnet mot Palme så att han blev varse det.
                    * Placeringen av skottet i ryggraden
                    * Den ovanliga ammunitionen, klarar att ta sig igen skottsäker väst om jag förstår saken rätt.
                    * Valde en första flyktväg där han inte kunde bli förföljd av en bil
                    * Finns säkert fler argument här…

                    Talar för amatör:
                    * Ej maskerad
                    * Valde trapporna istället för rulltrapporna. I trapporna riskerade han att stöta på någon som skulle observera honom, i rulltrapporna hade han haft ”enkelfiligt” upp till Malmskillnadsgatan.
                    * Krävs en del tur (alternativt en väldigt hög grad av skicklighet) att få till ett dödande skott med endast ett skott. I synnerhet, om jag förstår saken rätt, den typen av ammunition som han sköt med orsakar mindre invärtes skador än ”vanlig” ammunition. Om det var en professionell skytt så borde han satt en andra garanterat dödande kula i Palme. Här kan man argumentera emot detta och säga att han under de sekunder han stod kvar kan ha konstaterat att första skottet var dödande, men är det rimligt att göra på ett fåtal sekunder? Jag är tveksam men är ingen expert i ämnet.
                    * Missade andra skottet (antingen om det var avsett för Olof Palme eller Lisbet Palme) från en kort distans.
                    * Oskadliggjorde inte det bästa vittnet
                    * Och finns säkert fler argument här också…

                    En hypotes skulle kunna vara att det var en amatör (i den mening att det var första eller en av de första gångerna som personen gjorde detta) som sköt men som läst på eller fått instruktioner, vapen och ammunition från någon mer kunnig inom området.

                    1. Håller med om att Johannes sammanställning är bra. Men jag tror att trapporna är ett minst lika bra alternativ. Man kan ha uppsikt framåt och bakåt. I rulltrappan vet man inte om ett gäng storvuxna män står beredda med knölpåkar när man kommer upp, det ser man från trappan. Det här inte menat som en debatt mot dig Johannes utan bara att det finns mänger av sätt att se på saken och min tolkning är att mördaren var vapenkunnig och hade planerat mordet, men det är bara min slutsats från ett ytterst tvetydigt material. Jag blir däremot skeptisk när jag ser tvärsäkra, lätt raljanta kommentarer. Då känns det som man bestämt sig utan att vilja lyssna på andras argument.

                    2. @Magnus D: Jag tänker att det inte är särskilt troligt att en flyende mördare skulle bli ”påhoppad” när han kommer upp från rulltrappan. Om det är någon som hunnit uppfatta vad som hänt så är väl det rimligaste att sätta sig i säkerhet snarare än att konfrontera mördaren.

                      Tycker spontant att vittnena som agerar är väldigt modiga. Lars J som tar upp jakten/förföljandet på en beväpnad gärningsman och Anna H, Anders D med flera som agerar snabbt för att rädda personen i fråga.

                      Dock när jag funderar på det så kanske inte valet av flyktväg trappor/rulltrappor handlar om hur van skytt (eller lönnmördare) som mördaren är utan snarare om planering/lokalkännedom.

                      Om vi antar att rulltrappan hade varit den bästa flyktvägen så skulle valet kunna tyda på något av följande:
                      A) Att mordet inte är planerat att ske just på denna plats.
                      B) Att mördaren har dålig lokalkunskap

                      Men också såklart på att en person kanske inte resonerar helt rationellt efter ett sådant utfört dåd.

                    3. Johannes B. Jag lägger kommentaren här istället för nedan och jag hade inte tänkt debattera skrev jag ju 🙂 Mitt inlägg var mer att visa att det är så svårt att tolka mördaren som den ena eller andra typen utifrån det magra materialet. Tanken med trapporna var att jag tror (betonar tror) att det blir en osäkerhet att ta rulltrappan. Man har ingen aning om vad som väntar där uppe eftersom man inte ser något. Står Pontus Kask där med handklovarna? Vad händer om man hör polissirener på Brunkebergsåsen? Ska man försöka springa nerför rulltrappor som går uppåt? Så tänkte jag. Men rulltrapporna har fördelar också som du skriver.

                2. Jag säger att skytten är amatör. Jag har hållit på med så väl civilt som yrkesmässigt skytte under tre decennier och utbildat personal i hur man använder enhandsvapen på ett professionellt sätt. Mördaren valde(?) sämsta tänkbara kula för ändamålet, hade en undermålig skottplacering och missade dessutom Lisbet på bara 70-100cm håll. Han sprang därtill iväg utan att ha en aning om hur pass skadade paret Palme var. Det visar på en näst intill parodiskt amatörmässigt nivå. Någon påpekade att det råder delade meningar om gärningsmannens professionalism. Det gör det inte. INGEN med gedigen utbildning eller erfarenhet i den typen av vapenbrott anser att det var skickligt utfört. Tvärt om. Solklar amatör.

                  1. Johannes lista är väldigt bra. Det är sådana här argument som jag tycker gör att man varken kan utesluta amatör eller proffs, ensamagerande eller en konspiration.

                    Per Nilsson, du vet inte om mördaren verkligen ville träffa Lisbet. Det kan ha varit ett till skott riktat mot Olof men där någon stötte till revolvern, kanske Olof i fallet, kanske Lisbet. Dessutom vittnar många om att mördaren dröjde sig kvar, han kan då ha hunnit konstatera att Olof träffats dödligt. På vilket sätt menar du att skottplaceringen är undermålig? Alla jag hört, bl.a. obducenten säger att det där är bästa stället.

                    1. Min replik ovan var riktad mot Per Nilsson. Jag håller med dig Jon, i ditt andra stycke (och en obducent – om än inte expert på ballistik – borde ändå vara ganska duktig på mänsklig anatomi, för att nu underdriva lite).

                  2. Per Nilsson skriver 4juli kl 20.32

                    ”Jag har hållit på med så väl civilt som yrkesmässigt skytte under tre decennier och utbildat personal i hur man använder enhandsvapen på ett professionellt sätt.”

                    Utan att veta tror jag att utbildning i professionell användning av enhandsvapen INTE går ut på att lära eleven hur man genomför en blixtsnabb avrättning på nära håll med ett enda skott. Snarare hur man oskadliggör en angripare på längre avstånd genom att avlossa skott som inte alls måste vara dödande utan bara tillfoga angriparen tillräcklig skada för att undanröja det hot som hen utgör.

                    Kan inte tänka mig att exempelvis blivande poliser utbildas i hur man snabbt och säkert dödar en farlig person med sitt tjänstevapen. Tvärtom är väl målsättningen med verkanseld att om möjligt kunna gripa personen levande? För såväl polis som militär är rimligen den primära uppgiften att undanröja fara inte att till varje pris döda ett på förhand utvalt offer. Dessutom måste poliser och militärer förhålla sig till det faktum att personen de skjuter mot som regel själv är beväpnad och benägen att skjuta tillbaka.

                    Den person som utförde mordet på OP hade en helt annan uppgift nämligen att så snabbt och säkert som möjligt avrätta ett utvalt offer som inte själv var beväpnad eller våldsbenägen

                    Någon formell utbildning i hur man professionellt använder enhandsvapen för att mörda ett utvalt offer existerar givetvis inte av uppenbara skäl

  4. Intressant och gedigen sammanfattning.

    När det gäller observation 22, har just den observationen tagits upp i GrK under avd ”polisspåret”, vilket iof inte behöver vara fel, då polisbilar passerat platsen vid denna tidpunkt i olika ärenden som båda kan ifrågasättas starkt. Den ene är södermalmspiketen 3230.
    Inte med en stavelse nämns att kvinnan Marianne U lämnat upplysningar om att de två männen burit WT.
    Varifrån kommer denna uppgift?

    Ska man tro på E-folkets sammanställning så har hon faktiskt observerat detta, och om det stämmer så är det väl ganska anmärkningsvärt att den delen av hennes berättelse är bortredigerad.
    Att PU i efterhand försökt att bortförklara de två tysta männen som ”tre högljudda fyllon” ligger också i linje med hur de avfärdat Ulla i gamla stan.
    Personligen tycker jag att Marianne U:s iakttagelse är ett strå vassare, just för att den ligger närmre i tid och rum, och är förknippad med polis-observationer vars ärenden är oklara.

    ”iakttagelse av polisbil på Johannesgatan. Den 18 mars 1986 kon- taktade Marianne U PU och uppgav att hon på mordkvällen gjort vissa iakttagelser kring sin bostad på Johannesgatan. Hon hade kommit hem från sitt arbete på Sveriges Radio omkring kl 22.50. Hon hade då iakttagit två män vid Johannes kyrkogård. När en polispatrull sakta kom åkande hade männen försökt gömma sig. Hon gick in till sin lägenhet, där hon hämtade sin hund, som skulle rastas. Hon iakttog då männen igen och kände obehag inför dem. Beträffande en av männen lämnade hon vissa signalementsuppgifter.
    I februari 1987, dvs. ett knappt år senare, besökte Marianne U PU för att kontrollera vad som hänt med hennes tips. I det uppslag som då upprättades framgår att Marianne U fått läsa dokumentationen från mars 1986. Hon gjorde därefter vissa påpekanden. Hon hade sett två män. Hon hade sett dem vid tre tillfällen: när hon kom hem ungefär 22.50, när hon kom ut med sin hund och när hon kom tillbaka ca 23.10. Det var vid detta senare tillfälle som hon såg polisbilen. Hon lämnade nu ytterligare uppgifter om männen och deras beteende samt uppgav att hon även hade lagt märke till en röd bil som stod vid hennes port. Bilen gick på tomgång men det satt ingen i den.
    Marianne U bad att få en kopia av förhörsutskriften. Enligt order från befäl nekade förhörsledaren henne detta. Förhörsledaren har i uppslaget noterat att Marianne U identifierat sig med legitimation från Sveriges Radio.
    I december 1987, dvs. snart två år efter tipset, hölls förhör med Marianne U. Hon lämnade då samma uppgifter som tidigare men de var mer detaljerade. Bl.a. sade hon att hon tagit bussen från radiohuset kl 22.30 och att det innebar att hon var hemma vid sin port senast 22.50. Tillfrågad om tiden för polisbilens förbipasserande, kunde hon inte ange den exakt, ”men hon är ganska säker på att kyrkklockan inte hade slagit kvart över, dvs. 22.15”.52 Hon hade sedan iakttagit männen ännu en gång från sitt fönster i bostaden eftersom hon hade blivit nyfiken på deras avsikter. Detta hade upprepats ett par gånger innan hon hade gått och lagt sig, vilket hon förmodligen gjort ”runt 22.30”.53 Hon uppgav sig inte ha noterat några sirener eller annan speciell verksamhet i kvarteret, förutom de två männen”.

    GrK avfärdar liksom GMP alla iakttagelser som helt ointressanta för utredningen, med undantag för Skelleftehamns- breven.

    1. Olle Minell skriver i ”Mordet på Olof Palme och polisspåret” (1989): ”De båda männen talar i något som liknar en walkie talkie …” (sid 22). Olle Minell skrev i tidningen Proletären. Det var han som redan 1992 med en grundlig genomgång fäste uppmärksamhet på Skandiamannen; vilket ju även Thomas Pettersson påpekat. i sin bok.
      Om utredarnas hantering skriver Minell att ”Eva” reagerar mot att det i förhörsprotokollet stod att ”tre män stått vid ingången till kyrkogården och pokulerat, varit fulla och stojat. Detta är inte riktigt. ”Eva” såg såg två män som stod och spejade och bar walkie-talkies”. (sid 52).
      Det är troligt att Minell fått uppgifterna direkt från Eva/Marianne U. Men hennes berättelse fanns säkert också med i Lars Borgnäs med fleras rapportering i P1.

      1. Tack.
        Frågan är då varifrån Olle Minell fått uppgiften då den inte finns redovisad i GrK?
        Kan han ha haft ett personligt samtal med henne, eller någon annan?
        Troligtvis är det som du skriver.
        Kanske Lars Borgnäs vet?
        Jag har mailat frågan till honom, och om han svarar kan jag publicera det här på bloggen; alternativt att han gör det själv.
        Sedan vet vi genom ett annat vittne att det faktiskt satt ett skrängäng nere vid kyrktrappan, men den ligger 200 m därifrån, och deras beteende stämmer dåligt på Marianne U:s redogörelse.
        De borde inte heller haft en bil stående på tomgång.

        1. Rättelse.
          Det rätta är att trappan där skrängänget satt ligger drygt 100 meter från platsen för Mariannes observation.

          Trots detta.
          Det kan inte handla om samma personer.
          Visst kan de ha varit vilka skummisar som helst, men om WT går att bekräfta så är observationen i kombination med polisbilarnas märkliga rörelser väldigt intressant.

        2. Har nu frågat Minell. Han vill minnas att Borgnäs och en intervju med Eva/Marianne U i P1 är hans källa.

  5. Viktigt från William Colby ur boken Honourable Men, My life in the CIA. Mannen som byggde upp SB-verksamheten och ansvarig för black ops i skandinavien. Här kanske man kan finna mördarna:
    Colby berättar det intressanta att han skaffade sig oberoende agenter (assets) vilka han använde till att bygga upp reservnätverk ifall det första som byggts i samråd med den lokala underrättelsetjänsten och regeringen, skulle fallera i ett gryningsläge eller i fall den lokala regeringen skulle bestämma sig för att samarbeta med ockupationsmakten och på så sätt förråda Stay Behind nätverket (sid 96).

    https://www.jallai.se/2012/04/sveriges-hemliga-skuggregering/

    1. man får känslan av att förra generationens poliser/åklagare gjorde precis allt för att inte lösa mordet utan snarare köra blindspår åt fel håll, alltså mörklägga, vilket kanske var deras mål? alla verkar nöjda med att palme var borta. sen vilka/vem som låg bakom var inte så viktigt

  6. Den enligt mig bästa sammanställningen av W.T observationer är Dan Hörnings intervjuer i fyra delar med Lars Borgnäs.
    Bl.a tas observationen upp som ej finns med i Granskningskomissionen.
    ”Kl.23.15, mordnatten ser en taxich. en man i brun skinnjacka vänd norrut mittemot mordplatsen med en W.T”
    Borgnäs berättar att åklagare Almblad bekräftar mannen, ”att dom jobbat med detta, säger Almblad”
    ”Dom har kört och härjat där uttrycker han sig vidare, om polisens rekonstruktion på platsen”.

    Sammanställer man majoriteten av vittnesmålen ang. W.T. observationer så som Borgnäs beskriver, så anger vittnena män pratandes schweizertyska/holländska/afrikaans.
    Lyssna själva! Finns bl.a på Spotify del 67-70.

  7. Intressant med att det, precis som Andreas säger, verkar vara flera av dessa personer som uppfattat att personerna som pratat i walkie talkies har pratat schweizertyska, nederländska eller afrikaans.

    En fundering: i vilken utsträckning är de uppgifter som handlar om dessa språk är oberoende av varandra? Dvs. har de lämnats till polisen innan eller efter att det kommit ut i media att någon påstår sig ha hört personer som pratar de aktuella språken prata i walkie talkies?

    Klipper följande från Wikipedia angående vilka språk som pratas i sydafrika:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Sydafrika#Spr%C3%A5k
    ”Landet hade ursprungligen två officiella språk: engelska och nederländska; det senare ersattes av afrikaans 1925. 1994 förklarades nio bantuspråk officiella: xhosa, zulu, ndebele, siswati (swazi), nordsotho (pedi), sydsotho, tswana, venda och thonga (tsonga). Bantuspråken talas av sammanlagt omkring 25 miljoner människor.

    Av den vita befolkningen talar cirka två tredjedelar afrikaans och en tredjedel engelska. Bland den asiatiska befolkningsgruppen dominerar indiska språk (bland annat hindi, urdu och gujarati). Den färgade befolkningen av blandat ursprung talar i stor utsträckning afrikaans.[38]”

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Afrikaans
    Afrikaans är ett västgermanskt språk som talas främst av de vita afrikanderna och de färgade i Sydafrika och Namibia. De härstammar från invandrare som kom från främst Nederländerna på 1600-talet. Språket afrikaans bygger därför i grunden på nederländska och utmärks bland annat av delvis förenklad grammatik och ett flertal iögonfallande språklån från malajiska, bantuspråk, khoisan, portugisiska med flera. Ordförrådet överensstämmer dock till 96 % med nederländskans, även om viss förskjutning i stavning och betydelse har skett. Tidigare kallades afrikaans på engelska ofta Cape Dutch eftersom boerna ursprungligen endast bodde i Kapprovinsen, eller mer skämtsamt baby Dutch[2].

    1. Vittnesmål om WT- observationer inkomna före det att Holmér gick ut och bad om sådana, bör väga tyngre än de inkomna efteråt. Men det finns naturligtvis undantag.
      En intressant detalj är hur spaningledningen försökte ”döda” vissa vittnesmål och belysa andra.
      Ulla S vittnesmål från Gamla Stans t-banestn. är ett sådant. Det vittnet försökte man vifta bort med alla möjliga bortförklaringar vilka Borgnäs slog hål på.
      I motsats till Ulla gjorde man tvärtom med fallet nedan.
      Jag poängterar åter att observationen ej finns med i Granskningskommissionen rapport. Ändå gjordes en grundlig genomgång på plats på Sveavägen.
      ”Kl.23.15, mordnatten ser en taxich. en man i brun skinnjacka vänd norrut mittemot mordplatsen med en W.T”
      Borgnäs berättar att åklagare Almblad bekräftar mannen, ”att dom jobbat med detta, säger Almblad”
      ”Dom har kört och härjat där uttrycker han sig vidare, om polisens rekonstruktion på platsen”.

      Märkligt hur man vill trolla bort Ullas vittnemål men grundligt gå igenom taxichaufförens.
      Ullas vittnesmål har visat sig mycket viktigt trots ihärdiga försök att få hennes observationer rent ut sagt förlöjligade.

      1. Framför allt lyfte man skelleftehamns breven till skyarna.

        Skelleftehamnsbreven (även om bara ett skickades från Skelleftehamn) kan vara villospår, och på det sättet ändå intressanta, då de möjligen kan kopplas till gm.
        Vi vet ju att Lena S som färdades i Anders D:s taxi gick ner Tunnelgatan mot Olofsgatan för att uppsöka en toalett, utan att varken hitta toalett eller se någon människa . Varken någon schweizertysk grobian eller någon handelsresande i dam-mode branschen.

        De kan naturligtvis ändå ha varit där någon minut tidigare eller senare, men historien verkar uppdiktad.

  8. 1:a artikeln av Efolket: I en skrivprocess (liksom i många andra ‘kommunikations-/gestaltningsprocesser’) så kan man applicera en stilistisk formel: Innehåll (vad?) + Form (hur?) = Effekt (i förhållande till mottagaren & kommunikationssituationen).

    När det gäller den texten så finns det, på en ‘teknisk’ (lexikalisk) nivå (dvs. ‘formen’/¨hur’) en del brister i meningsbyggnad (främst i form av uteblivna bokstäver, och ibland några hela ord, och t.o.m. meningar), och därmed också lite i syftning, vilket gör att texten kan uppfattas som lite slarvigt skriven på vissa håll. Det kan göra att man tycker att den ibland inte blir alldeles helt ‘seriös’, t.o.m. lite ‘amatörmässig’. Rent ‘tekniskt’ borde textförfattaren ha korrekturläst aningen lite bättre för att ha undvikit detta intryck.

    När det sedan gäller det ‘innehållsliga’/’vad’ så finns det mycket som är intressant. Vissa saker kan anses framföras tämligen subjektivt, men sammantaget så finns det alltför mycket som får anses som ‘inte korrekt’ i själva handhavandet/rapporteringar/dokumentation av vittnesuppgifter för att man ska kunna avfärda det som ”rent nonsens”.

    ”Effekten” av det hela ligger ju då i ”kommunikationssituationen” och ”förhållandet till mottagaren” (”in the eye of the beholder”). Själv tycker jag att det är alltför mycket som ‘inte är korrekt’, och menar följaktligen att det ‘innehållsliga’ övertrumfar ‘formen’ här. Det finns ett slags mönster här, som påvisar att ansvariga i Palmeutredningen har misskött handhavande/rapportering/dokumentation av alltför många vittnesmål för att det ska kunna anses vara ‘slumpartat’ (det finns dessutom källhänvisningar som är högt ansedda: t.ex. Lars Borgnäs och Gunnar Wall).

    2:a artikeln: Om man ska applicera samma stilistiska analys på den så verkar denna text vara skriven av en annan – mer noggrann – textförfattare. Här blir, trots allt (i slutändan) ändå mitt intryck lite tvärtom: det känns som att det ‘formmässiga’ på något litet sätt lite övertrumfar det ‘innehållsliga’. Det beror kanske, mest, på att de citat-utdrag/excerpter som görs för många (av oss ‘här inne’) är ganska välbekanta sedan tidigare, och har ¨pusslats ihop’ lite utifrån textförfattarens på förhand bestämda uppfattning/intention (det som skulle kunna kallas för ‘tendentiöst’ då…). Fast det finns ändå tillräckligt mycket som kan vara av vitalt intresse i jakten på sanningen om MOP.

    Helhetsintrycket av de två artiklarna tillsammans ger ändå mig (personligen) intrycket av att det finns väldigt mycket som känns ‘lite konstigt”, och därför skulle behöva undersökas närmre. Därför bör/borde dessa saker undersökas närmre/på nytt. Det vore egentligen en uppgift för den nya Palme-gruppen, och om inte de gör detta jobb så borde en oberoende PU (med folk från många olika ‘discipliner’, och kanske även från några andra länder, förslagsvis Danmark, Norge, Tyskland), så som just Lars Borgnäs och Gunnar Wall har föreslagit i en debattartikel i år, tillsättas så snart som möjligt.

    En bra ingångsvinkel vore kanske att en gång för alla undersöka alla vittnesmål om ”alla dessa walkie talkies”, och vad dessa kan tänkas ha berott på, utifrån ett helt förutsättningslöst perspektiv. Det har ju inkommit uppgifter – och inte ifrån vem som helst, utan ifrån f.d. statssekreteraren Ulf Dahlsten – som faktiskt gör gällande att det har förekommit ‘folk¨(ca 6-10 st.) som har befunnit sig vid Tunnelgatan någon tid före MOP med walkie talkies i händerna. Det går ju inte att bara ‘vifta bort’ detta, speciellt inte om det är så att Dahlsten fick dessa uppgifter ifrån ”Palme-utredningen”. Vilka var dessa personer? Och frågan infinner sig, åter igen: vad var det för slags föregiven ‘narkotika-spaning’ som sägs ha pågått i just dessa kvarter just denna kväll, vid just denna tidpunkt?

    Detta bör det svenska folket ha rätt att få lov att veta, så här 33 år efter MOP. Annars lever vi inte i en demokrati värd namnet.

  9. Jag tycker att artikel 1 är en mycket gedigen och välbehövlig sammanfattning av många av walkie-talkieuppgifterna och visar hur utredare och åklagare givit dem förklaringar som efter berömvärt journalistiskt arbete i många fall har visat sig inte alls stämma. Och det är ju inte bara när det gäller dessa uppgifter som tidigare utredare och åklagare har ”slirat” på sanningen…

  10. Efolkets spretiga sammanställning från den 22 juni leder tankarna till Sveriges Radios gamla satirgrupp På Håret, som tidigare förekom i P1:s Godmorgon, världen. På 1990-talet gjorde de en rätt lyckad parodi på Norra Magasinet och programledarna Lars Borgnäs och Tomas Bresky.

    I radioinslaget skildrades i en tänkt rekonstruktion hur statsministerparet lämnade Grand och hur sedan en mängd förföljare anslöt under vägen, flera med walkie-talkies. Stora delar av alfabetet var också närvarande med Ö i spetsen för bokstavssoppan.

    I gemensam tropp närmade sig det stora sällskapet Dekorimahörnan, där det nätt och jämnt fanns plats för makarna och mördaren i trängseln. Alltsammans kommenterades förstås ivrigt av duon Lars Påläst och Tomas Brasklapp. (Kreativa namnskapelser var På Hårets signum, t.ex. Bengt Westerberg => Vet Bästerberg)

    Inte tror jag att programledarna tog illa upp, för deras självironi var det säkert inget fel på. I bästa fall insåg de också att de nog presenterat dessa teorier alltför ensidigt och några varv för mycket på bästa sändningstid i TV. Steget till det parodiska blev därigenom ganska kort.

    Detta som en liten tankeställare, i all välmening, till eFolkets skribenter. Det är alltid en fördel om man kan hålla välbehövlig distans till sina egna teser.

  11. ”I bästa fall insåg de också att de nog presenterat dessa teorier alltför ensidigt och några varv för mycket på bästa sändningstid i TV. Steget till det parodiska blev därigenom ganska kort.”

    Tyckte inte det var så kul, egentligen, att Sveriges statsminister blev mördad på öppen gata (Satir, visst…). Undrar hur många som tycker det, egentligen? (oberoende på vilken politisk inställning man egentligen tycker sig ha). Vad gäller Borgnäs så är det väl, egentligen, få som varit lika saklig som han genom åren, eller? Man kan ju inte direkt påstå att ledande inom polis, PU och åklagarämbete varit det särskilt ofta. Kanske hade de för mycket ‘humor’?

  12. Har problem med min Androidlur och bloggen, men hoppas att det går ändå.
    Kommentar till Magnus.
    https://gunnarwall.wordpress.com/2019/06/28/tecken-pa-overvakning-av-palme-under-mordkvallen-ny-utforlig-sammanstallning/#comment-12573
    I slutet skriver du något om ”tvärsäkert” och ”lätt raljant” och jag förmodar att det är mitt inlägg du refererar till.
    Visst, jag var kortfattad och tvärsäker men det händer väl även att Jonas är. Dessutom har det skrivits att antal inlägg med tvärsäkra uttalanden om att gm var ett proffs.
    Du skriver något om att vi som tror att gm var en amatör inte lyssnar på andras argument.
    Jag tycker väl i så fall ungefär detsamma om motparten. Jag har skrivit om skottögonblicket vid ett flertal tillfällen och pekat på t ex det där med missen från kort avstånd och även det att gm valde att stå exponerad vid det upplysta Dekorima i stället för att gömma sig t ex i ett prång. Detta är väl också något att lyssna på.

    Jag står fast vid mina redan redovisade spekulationer:
    Den tafatta hanteringen av LP tyder på avsaknad av planering, och att gm ej var ett proffs.
    Exponeringen vid det upplysta Denorima tyder också på att mordet inte var planerat och att det inte utfördes av ett proffs.
    Bristen på planering tyder mer på en ensamagerande gm.
    Missen tyder på att gm inte var ett proffs.

    GM stötte ihop med makarna Palme mycket kort tid innan mordet. Något gick snett och Olof sköts. GM visste inte hur han skulle hantera Lisbeth.

    Jag tror på ”trottoarscenariot” och att mordet utfördes av en amatör. Palmemordet var i sina väsentliga delar över på 15 sekunder. Spekulation, förstås.

    1. Hej JD. Det var faktiskt inte dig jag åsyftade. Du har bra och tydliga argument även om jag inte alltid håller med och din tolkning av händelseförloppet kan definitivt vara den sanna. Och jag kanske har varit väl säker i mina uttalande tidigare (men jag tycker ändå att jag som oftast skriver tror/spekulation/tolkar etc.) och förhoppningsvis inte raljant. Om det är så ber jag om ursäkt. Och ja, jag tror att det var en vapenkunnig som hade planerat mordet (behöver däremot inte vara något längre planerande), men sen är det ju det här vad är ett proffs? Jag tror nog inte heller på en professionell mördarorganisation utan snarare en mindre grupp som ser Palme som en säkerhetsrisk, jag är alltså inne på landsförrädarspåret. Har jag varit för tvärsäker i mina uttalande tidigare så säger jag så här: jag tror att det är så, men det kan vara Skandiamannen, professionella mördare, mindre konspiration, en annan ensam tok (däremot inte Christer P). För svårt att veta utifrån vad vi vet om mordet. Det jag vänder mig mot är uttalande som snömos och liknande.

      1. Låter bra Magnus, då var det jag som tog fel.
        Det stämmer att du inte brukar uttrycka dig kategoriskt och tvärsäkert. Det gäller även några andra som jag brukar spåna med. Och du är definitivt inte raljant.

        Vi är ense om Christer P. Han är definitivt avförd. CP i långrock? Aldrig.

    2. JD, du skriver om den tafatta hanteringen av Lisbet men då undrar jag, hur var egentligen hanteringen av Lisbet?
      1) Mördaren siktade mot Lisbet men missade, därefter brydde sig inte mördaren om att skjuta mer?
      2) Mördaren siktade mot Lisbet men då hon vred sig i skottögonblicket undkom hon mirakulöst kulan men mördaren trodde att han träffat då Lisbet föll ner till marken.
      3) Mördaren hade inte för avsikt att skjuta Lisbet utan ett andra skott mot Olof men en rörelse i skottögonblicket gjorde att vapnet riktades om och kulan snuddade Lisbet.
      4) Det var egentligen det första skottet som snuddade Lisbet och missen förorsakades av att Olof ryckte till i skottögonblicket. Sedan sköt mördaren ett till skott som blev dödligt.

      Jag kan inte avgöra vilket alternativ som föreligger, som jag ser det är alternativen hyfsat lika sannolika.
      Utöver detta undrar jag lite vad du menar med bristen på planering? Vad vet du om det?

      1. Jon
        Jag börjar med:
        ”Utöver detta undrar jag lite vad du menar med bristen på planering? Vad vet du om det?”
        Svaret på den andra frågan är att jag egentligen inte vet detta, utan det är en ren gissning.
        Gissningen hänger ihop med den den första frågan (bristen på planering).
        Där tänker jag på följande sätt:

        Först bör jag göra tre förtydliganden.
        Med ”tafatt hantering” menar jag missen och det att han inte sköt ytterligare en gång. Det känns ologiskt, obeslutsamt, icke planerat osv… Tafatt är kanske ett knepigt ord att använda. Det hade kanske varit bättre att t ex skriva ”den till synes icke planerade hanteringen av LP”.

        Med planering menar jag ett Grandscenario där GM (ensam eller i konspiration) hade tre timmar på sig att planera, eller de fall där GM (ensam eller i konspiration) hade bestämt sig lång tid innan, och bara inväntade rätt tillfälle.

        Med ”brist på planering” menar jag ”ingen planering”.

        I planeringen borde det absolut ha funnits en plan för hur man skulle hantera LP ifall hon var tillsammans med OP vid mordtillfället. Tre timmar känns definitivt tillräckligt. Och då menar jag att det i planen endast finns två realistiska alternativ: döda LP eller inte döda LP.

        Ett tredje alternativ ”försök döda LP men avbryt ifall första skottet missar” ser jag som helt orealistisk i all planering. Men som jag ser det var det just det tredje alternativet som verkligen hände, och då kan jag – med mitt sätt att tänka – endast dra slutsatsen att mordet inte var planerat. Exakt detta är en av de främsta anledningarna till varför jag inte tror att mordet var planerat, och i stället tror på ett ”trottoarscenario” där GM såg Palme max en minut innan dådet. Det är alltså mitt sätt att läsa skottögonblicket, mitt sätt att tänka. Det är därför skottögonblicket är så viktigt i min analys, det ger mig så mycket information. Jag vet att många inte håller med mig och det accepterar jag givetvis.

        Nu till dina fyra alternativ.
        1) Det känns som en ”icke planerad hantering”, (eller tafatt, men det är ett knepigt ord).
        2) Jag kan tänka mig att LP vred sig i skottögonblicket, men GM bör ha sett att hon överlevde – några vittnen har väl sett att han dröjde sig kvar ett kort ögonblick efter andra skottet.
        3) Kan kanske ha hänt, men jag har dålig koll på rekyler och sådant. Dessutom bör väl Olof ha hunnit falla till marken innan dess?!?
        4) Den varianten tror jag inte på.

        Jag är inne på följande variant där jag förstås förutsätter ett helt oplanerat dåd. GM hann inte tänka och sköt endast obeslutsamt mot LP eftersom han inte visste vad han ville göra med henne, eller att han helt enkelt inte ”klarade av” att döda henne. Han stannade upp innan han började fly – jag kan tänka mig att ångern satte in redan här – ”vad tusan har jag ställt till med?”

        Men jag kan nog även tänka mig 1) som du beskriver det.

        1. JD

          Mördaren måste inte haft för avsikt att skjuta mot Lisbet över huvud taget. Min gissning är att båda skotten var avsedda för Olof. När Olof snabbt sjönk ihop efter första skottet råkade Lisbet hamna i skottlinjen eftersom hon drogs med i fallet och samtidigt vred sig åt hans håll. Andra skottet var mest för säkerhets skull om första skottet mot förmodan inte hade fått omedelbar och tillräcklig effekt. När mördaren tagit sikte mot Olofs rygg avlossade han två skott i snabb följd och kunde därefter konstatera att Olof var dödligt sårad.

          Även för en van och professionell skytt finns en risk att en person som befinner sig väldigt nära det tilltänkta offret som Lisbet gjorde ska råka bli träffad. En risk som mördaren troligen tog med i beräkningen och han var sannolikt likgiltig inför risken att även Lisbet kunde dödas eller skadas men målet var att undanröja Olof inte Lisbet.

          1. Jonas och Jon, jag tror jag förstår hur ni resonerar angående punkt 3) i Jons lista. Det kan givetvis vara så.

            Men jag hänvisar till den tekniska undersökningen.
            Lennart Remstam har gjort sin tolkning här:
            http://www.itdemokrati.nu/page18.html
            http://www.itdemokrati.nu/page19.html
            http://www.itdemokrati.nu/page20.html

            Från FUPen hittar man:
            http://www.nationensfiende.se/wp-content/uploads/fup/PP847_2396_13_G1_1096_03.pdf

            På grund av skottvinkeln vid anda skottet känns det som att Lisbeth hade vridit sig åt vänster men fortfarande stod upp. Vidare gissar jag att Olof rasade väldigt snabbt. Om det andra skottet var avsett för honom borde nog andra kulan haft en annan lutning än vad den faktiskt hade.

            Jag tolkar definitivt FUPen som att andra skottet var avsett för Lisbeth.

        2. JD m fl.

          Debatten om amatör/proffs/ensam/konspiration är ju en återkommande ”moment 22-diskussion” där det, beroende på egen uppfattning går det att hitta argument för det mesta (hur många gånger jag själv svängt och tolkat de olika bitarna ska jag inte tynga med här). En sak som jag dock tycker är ganska central är GM:s vapenhantering. Vet inte om saken nämnts i här debatten men jag har alltid hållit fast vid att Inge M:s vittnesmål om att ”efter skotten tog han ner handen lugnt och fint” visar på att GM har vapenvana och använt detta återkommande, förmodligen genom träningsskytte. Man höjer vapnet i en lugn samlad rörelse, skjuter det/de skott som avses och sänker sedan vapnet i samma lugna tempo – en reflexmässig aktion för en van tränings-/tävlingsskytt. GM har därmed en betydande vapenvana (inte sköt i ”lumpen” som ung) – vilket dock inte ger svaret på ensam/konspiration men bör utesluta vissa….GM är även medveten om OP:s frånvarande livvaktsskydd – antingen genom okulär beskådning eller information – av vilket det senare naturligtvis innebär planering (konspiration). Anders B är noterad som ”ofarlig”. Av detta följer att det inte är en impulsverk.

          1. Debatten om amatörskap/professionalism förs bara bland de som själva saknar kunskap. Ingen med gedigen utbildning och god erfarenhet av yrkesmässig vapenhantering skulle hålla med om att mördaren uppträder professionellt. Tvärt om så beter han sig parodiskt amatörmässigt. Att ägna sig åt nationellt tävlingsskytte har ungefär samma relevans till verkanseld mot mänskliga mål som golfsporten har till trubbigt våld, dvs ytterst perifer. Så: definitivt amatör. Hur amatörmässig? Det går inte att sia om. Skjutningen så som den utspelade sig hade lika gärna kunnat genomföras av en apa.

            1. Pelle Nilsson
              Utveckla gärna varför du anser att mördaren uppträdde amatörmässigt. Han utförde trots allt en blixtsnabb avrättning med ett enda direkt dödande skott och kom undan och efter 33 år är han fortfarande icke identifierad och på fri fot om han fortfarande lever.
              Var han bara en glad amatör måste han ha haft en otrolig tur att polisen var så klantig

            2. Där har du nog svaret! Det är säkert en apa som sköt Palme och det är därför polisen inte hittat gärningsmannen, de har bara letat efter människor

            3. Hej Pelle
              Min inlägg handlar inte om proffs/amatör – vilket är en omöjlig diskussion eftersom redan epiteten är omöjliga att gradera – utifrån händelseförloppet.
              Mitt inlägg handlar om frågan om vapenvana – inte om personen har vana av att utföra mord (vilket är en helt annan sak). Jag tror som sagt GM är mycket bekväm med vapenhanteringen i situationen. Det är det andra skottet som skapar debatten åt ”amatörhållet” men det får man väga in i helheten. GW (även om man ibland får ta honom med en nypa salt) har sin uppfattning – se 10 min in i inslaget.

            4. Möjligen har du en poäng i sista meningen. Det finns ju vittnesuppgifter om att mördaren ”går illa”.

        3. Jag tror nog mest på 3, sen på 2, sen 4 och sist 1. Men jag vet ju inte heller och bedömer inte något av alternativen som otänkbart. Jag är inte heller säker på att mördaren måste ha förstått att Lisbet inte var dödligt sårad och jag tycker det inte heller är helt otänkbart att en mördare som planerat dådet måste ha kommit fram till att det är självklart att skjuta Lisbet. Om mördaren räknade med att bara han kommer undan den initiala jakten så skulle han aldrig kunna bli igenkänd skulle det inte spela någon roll om Lisbet sett honom. Så kan vara fallet om mördaren är utländsk och inte är igenkänd i Sverige. Mördaren kan också ha vetat att ljusförhållandena vid Dekorima gjorde det svårt att känna igen ett ansikte. Det skulle i sådana fall tala emot argumentet att den upplysta platsen indikerar en amatör. Kontentan tycker jag blir precis som Per Johan skriver nedan. Det går att hitta bra argument för samtliga alternativ och det gör att diskussionen amatör/proffs saknar informationsvärde. Det går inte att avskriva något av alternativen (även om man såklart kan tro mer på något av dem) och då leder det inte till att man kan peka ut någon viss person eller grupp baserat på denna diskussion.

  13. Jag lyssnade på podkasten ”Palmemordet” där du under rubriken ”mötesscenariot” redogör för 2 alternativa gärmingsmän, den ensamme GM, eller en grupp konspiratörer. Utgångspunkten för ditt resonemang är att bägge alternativen stått inför problemet att det varit nästan omöjligt för GM att förutse makarna Palmes rörelser och därmed att utse en lämplig plats för attentatet. Oavsett vilken kategori GM tillhör, är det i mitt tycke märkligt att följande alternativ inte ens berörs i dina hypoteser:
    Alt 1. Den ‘ensamme’ GM vet att P är på Grand och skuggar dem på avstånd när de går Sveavägen söderut. De korsar gatan och stannar för att titta i ett skyltfönster. GM fortsätter att gå och passerar dem för att det är det mest naturliga för att a) inte väcka uppmärksamhet, eller b) han behöver försäkra sig om att det verkligen är P i skyltfönstrets sken. GM fortsätter söderut och inväntar sedan P gömd bakom Dekorimas ‘avhuggna’ hörn. Där ges han en kort tids möjlighet att bedöma platsens lämplighet för dådets utförande, med känt resultat.
    Alt. 2. ‘Gruppen’ har kännedom om Ps planer och rörelser under kvällen, det är således inte platsen som är viktig utan målets tillgänglighet i tid. Av detta skäl mobiliserar gruppen en flexibel plan, där mordplatsen avgörs enligt en förutbestämd beslutsgång baserad på ett antal i förväg bestämda kriterier såsom flyktmöjligheter, avskildhet, antal vittnen t ex. En eller flera ‘skuggor’ följer Ps rörelser när de lämnar biografen och övriga medlemmar konfererar kontinuerligt via radio. När P stannar vid skyltfönstret fattas beslutet att mordet måste ske snarast av ovan nämnda skäl och GM gör sig därför beredd vid Dekorima där han inväntar P där dådet sket några minuter senare.
    I ditt resonemang framför du tesen att Ps skyddslösa rörelser mellan bostad och arbetsplats skulle erbjuda bättre möjligheter för ett organiserat mord. Det är ett bra argument som gör Alt. 1 mera sannolikt. En omständighet som talar emot denna, är aktens rörande Harvardaffären försvinnande från Länsrätten samma kväll. Till detta kan läggas alla vittnesuppgifter om walkie-talkies mm, samt det faktum att knarkspans bevakning i området avblåstes utan tydligt motiv tidigare under kvällen, samt ev. flera omständigheter som jag inte känner till.

    1. Tack för dina synpunkter. Jag har varit mer utförlig i mina böcker än jag var i podcasten – därmed inte sagt att jag betat av alla tänkbara infallsvinklar på problemet.

      Låt mig i alla fall kommentera de två alternativen lite kortfattat här.

      Först några ord om varianten med en ensam gärningsman. Precis som du är inne på menar jag också att om det inte var ett uppgjort möte är det mest sannolika alternativet att mördaren på något sätt noterat att Palme var på Grand och att han följde efter därifrån.

      Det finns visserligen andra alternativ i debatten, till exempel varianten med att Christer Pettersson befann sig utanför Dekorima på jakt efter Sigge Cedergren som han av någon anledning tänkte skjuta, och att han tog fel på Palme och Cedergren. Eller en av Thomas Petterssons varianter, att Skandiamannen råkade komma ut från jobbet med ett laddat skjutvapen och träffade på Palme som han avskydde.

      Men av begripliga skäl var Palmerättegången upphängd på det alternativ som i alla fall har något som liknar realism, att mördaren följde Palme från bion. Problemet är bara att det blir väldigt ont om tid för gärningsmannen. Först får vi tänka oss att han följer efter statsministerparet utan att riktigt veta vart de tänker bege sig. När han sedan ser att de korsar Sveavägen gissar han att de kommer att fortsätta på den sidan åtminstone fram till Tunnelgatan. När han drar den slutsatsen bör han befinna sig bakom dem. Om vi nu ska få honom till Dekorimahörnan innan makarna Palme kommer dit måste han passera dem på västra eller östra sidan av Sveavägen. Det blir väldigt trångt om tid. Som jag ser det bör det innebära att han åtminstone bör ha halvsprungit och varit rätt andfådd när han kom fram. Och han kan inte ha befunnit sig på platsen många sekunder innan paret Palme dyker upp.

      Var det så det gick till? Jag tvivlar, bland annat för att det inte finns några vittnesmål om en skyndande gärningsman som betett sig på det sättet. Och Inge M:s berättelse motsäger förstås tydligt en sådan variant. Jag tycker dessutom att det känns som ett lite långsökt beteende för ett impulsdåd, begånget av någon som inte tagit sig tid att bedöma konsekvenserna för egen del. Vore det inte naturligare att gärningsmannen antingen sköt Palme redan vid bion eller också följde efter honom för att se om han kunde få ett bättre tillfälle?

      Det kan tilläggas att Ulf Åsgård och Jan Olsson i sin gärningsmannaprofil har konstruerat en variant där mördaren först befinner sig bakom paret Palme, sedan går om dem, så låter dem passera och till sist går om dem igen strax före Dekorimahörnan. Jag diskuterar deras krångliga och i min mening inte särskilt övertygande hypotes i kapitlet Förföljda? i min bok Mordgåtan Olof Palme.

      Alternativ två, att det var en grupp som låg bakom mordet och att det var planerat, kan förstås diskuteras utförligt. Jag ska vara kortfattad den här gången och bara peka på det jag tycker är det viktigaste argumentet: om vi inte tänker oss ett mötesscenario, och att gruppen inte i förväg visste att Palme skulle passera Dekorimahörnan, så blir valet av mordplats svårförklarligt.

      De som planerar ett mord brukar vilja skaffa sig kontroll över så mycket som möjligt av omständigheterna runt omkring, dels för att själva mordplanen ska fungera friktionsfritt men också för att flykten ska kunna genomföras framgångsrikt. Att då välja att genomföra mordet på en plats som inte är bestämd i förväg strider mot de förutsättningarna. Det betyder till exempel att flykten uppför trapporna på åsen måste vara ett beslut fattat av gärningsmannen i sista ögonblicket.

      En impulsmördare skulle kunna göra något sådant. Men som ett inslag i ett planerat attentat känns det mindre troligt.

      Om det i förväg var känt att Palme skulle komma till Dekorimahörnan förändras förstås förutsättningarna. Då kan flyktvägen vara välplanerad och det kan finns understödjande personer i närheten.

      1. Om man går igenom de olika alternativen är det svårt att hitta något enda scenario som förefaller lika sannolikt som detta med den ensamme mördaren, som agerar med ett par timmars planering. Någon troligare beskrivning av händelseförloppet än den som ges i gärningsmannaprofilen har i mitt tycke ingen annan lyckats prestera. Jag tror mig ha läst det mesta i bokväg omkring mordet sedan 1987 och framåt.

        Inge M utgör något av en solitär i vittnesskaran. Hans uppgifter styrks inte precis av andras iakttagelser vid Dekorimahörnan. En sammanvägning av vittnesutsagorna ger knappast vid handen att gärningsmannen kan ha väntat så mycket som flera minuter på makarna Palme.

        Däremot ska man givetvis ta fasta på Inges grunduppgift om att den person som han iakttagit stått vid infasningen och inväntat offret. Detta är typiskt sett en sådan observation, där utrymmet för misstag är mycket litet.

        Frågan är då: Hur länge måste någon stå stilla på en plats, med ett eventuellt fokus åt ett bestämt håll, för att man ska dra slutsatsen att personen väntar på någon? Ja, sannolikt inte mycket mer än 20-30 sekunder. Det torde vara fullt tillräckligt.

        Så särskilt mycket mer betänketid lär inte heller en mördare som känner sitt Stockholm ha behövt. Om inget oförutsett inträffade under den sista halvminuten, så skulle denna hörna kunna vara en nog så bra mordplats. I varje fall ett par snäpp bättre än de tidigare situationerna som nyss uppenbarat sig och där mördaren tycks ha gjort riktiga överväganden på det sätt som GMP redovisar. Att slå till redan vid Grand vore ju till exempel rena vansinnet med alla människor runt omkring.

        En variant är att mördaren en kort stund tog skydd vid den södra annonspelaren och sedan bytte position genom att snedda fram mot hörnan, där han ställde sig och väntade.

        Att makarna Palme rörde sig långsammare från Sari fram till Dekorima tycks både Palmeutredarna och anhängarna av mötesscenariot vara eniga om. Men istället för att försöka pressa in ett mycket osannolikt och verklighetsfrämmande möte vid annonspelaren, så kan man i likhet med GMP nöja sig med konstaterandet att det förefaller troligt att makarna stannat upp vid t.ex. ytterligare något skyltfönster under vägen och/eller att de på det hela taget rörde sig i maklig takt.

        Gärningsmannen behövde med andra ord inte alls halvspringa för att komma före paret till Dekorimahörnan.

        Jag skulle bli mycket förvånad om det i slutändan inte är ett scenario av denna typ som PU kommer att lägga fram som lösningen på mordet. Men vem som höll i vapnet – ja, det är en annan femma.

        1. Det var just teorin om det slumpmässiga mordet som Krister Petersson ifjol kommenterade med att den kanske ”har en del för sig”, samtidigt som han i andra ordet fortsatte att hålla alla dörrar öppna. Det skedde i Krimkvarten i TV4 hos Hasse Aro (se länk nedan). Den som ägnar sig åt den subtila form av kremlologi som handlar om att tolka nyanser i förundersökningsledarens ordval och minspel kunde inte undgå att notera denna inlindade randanmärkning och hur han sedan log i mjugg.

          Även de fortsatta kommentarerna runt en eventuell konspiration och det märkliga valet av mordplats gick i samma riktning. För att neutralisera diskussionen kunde bland annat ett mötesscenario ha förts på tal. Att Aro inte tog upp den aspekten var väntat, men inte heller Petersson nämnde detta, inte ens för att balansera resonemanget. Sedan går det kanske inte att dra några direkta växlar på det, men det är i alla fall värt att notera.

          Det har för övrigt framgått att PU utrett både konspirationen och den ensamme mördaren under det senaste året. Samtidigt är det högst förståeligt att utredarna i detta läge närmast är förpliktade att ägna sig åt allehanda disparata tips som hamnar på deras bord, så länge de är möjliga att följa upp. Det ligger i sakens natur och röjer inte nödvändigtvis någon bestämd spaningsinriktning.

          Intervjun inleds cirka 6 minuter in:

          1. Det var ett intressant snack.
            Han har ju rätt inställning i det han säger att man måste börja från brottsplatsen.
            PU har ju tillgång till ett betydligt större material än oss andra, så de har ju också förutsättningar att dra helt andra slutsatser.
            Det kan finnas personer utanför det släppta materialet som under alla år seglat under radarn.
            Eller tips som pekat i en viss riktning men drunknat i havet av oväsentligheter.
            Jag tror knappast att det är möjligt att komma lösningen närmare med det material som vi har tillgång till, och jag tror inte heller att mördaren går att koppla till någon av oss känd person nära brottsplatsen, men att bena ut vad som verkligen hänt är ju A och O.

            Att han säger att han inte jobbar med CP just av anledningen att han är död, bör han ju av samma anledning inte heller jobbar med den lika döda Skandiamannen, åtminstone inte i egenskap av ensam gärningsman.
            Det spåret lär ju vara lika ”juridiskt stängt”
            Eller?
            Han kanske har något helt annat som han tror mer på?
            Svårt att gissa vad det kan vara, och jag tänker inte försöka.
            Bäst att ge dem lite arbetsro, och kanske är inte utökade resurser svaret på allt?

            1. Nej, utökade resurser är förstås inte svaret på allt. Men på rätt mycket. Om utredarna ska kunna fram till något som leder till ett uppklarande behöver de rimligen förstärkningar, det är i alla fall min övertygelse. Fyra personer på polissidan – som dessutom delvis har varit utlånade till annat – är verkligen inte särskilt mycket folk ens i en vanlig mordutredning. Och här har vi att göra med en gigantisk och komplicerad utredning av ett mer än trettio år gammalt brott där spaningsuppslagen som pekar i alla möjliga riktningar hunnit bli oräkneliga.

              Palmeutredarna har velat få förstärkningar men har hittills inte fått det. Dag Andersson slutade som spaningsledare delvis för att han inte fick gehör för de önskemålen.

              Mot den bakgrunden är jag inte riktigt säker på vad du menar med att utredarna behöver lite arbetsro. Om du menar att man inte ska ringa upp dem i onödan för att prata strunt så är det klart jag håller med dig. Men viktigare är nog att den offentliga diskussionen om utredningen hålls vid liv så mycket så att spaningsarbetet inte tillåts självdö på grund av brist på resurser.

              1. Ja, jag håller med.
                Jag blir förvånad när du berättar hur få de verkligen är som arbetar aktivt med mordet.
                Jag hade en helt annan bild.

                Begär de själva utökade resurser så ska de självfallet få det.
                Om de dessutom är inne i ett skede då de för första gången på över 30 år inte trampar luft är det ju ännu mer angeläget.
                Att de har strypt sin tidigare mer öppna inställning till diverse förfrågningar kan vara en del av det.

                Jag tycker att Krister Peterssons optimism skvallrar om något helt annat än Ölvebro och Holmér på sin tid.

                Debatten håller utredningen vid liv. Inget snack om den saken, och troligtvis kan kloka debattörer också bidra med något matnyttigt.
                Jag inbillar mig att de mycket av vad som skrivs och sägs på olika forum och poddar inte är helt obekant för PU.

              2. Med arbetsro menade jag förstås just art man kanske inte ska hålla på och störa för mycket med en massa strunt.

                Jag menar också att alla tvärsäkra utpekanden av gärningsmän i genren:

                ”Det var han som sköt Olof Palme jag vet det för det känns så och nu ska jag skriva en bok om det men jag vet inte exakt hur det gått till men på nåt sätt har han lyckats”

                Framför allt detta tror jag ett störande moment inte minst när media tar tag i det, och PU dras in i en debattstorm som troligen både stör arbetsron, och riskerar att försämra utredningsläget.

                Utan att ge några vidare exempel på aktörer i genren.

      2. Hur besvärligt hade det då varit för en konspirerande grupp som inte visste var Palme skulle gå efter bion (alltså inget mötesscenario)? Det finns fyra huvudsakliga alternativ till hemfärd, tunnelbanan norrut, tunnelbanan söderut, gå hem (söderut) och taxi/bil. I det sistnämnda fallet blir det ju svårt för en konspiration att göra något över huvud taget, men det är ju svårt att utesluta att de kan ha gjort flera försök tidigare men blåst av då läge inte infunnit sig. Vid tunnelbanefärd hem från Rådmansgatan är det troligaste att makarna Palme skulle gått ner i tunnelbanan på Sveavägens västra sida (jag förutsätter att ingångarna var placerade som idag) och det intressanta då är att en mördare där lättast flyr Rådmansgatan västerut vilket gör att mördaren hamnar vid en trappa. Ovanför den är man på bakgator och vid Observatorielunden och Tegnerlunden. Lite likt terrängen ovanför tunnelgatan. Hade makarna Palme korsat Sveavägen och gått ner i den östra tunnelbaneingången blir det lite knivigare. Både Rådmansgatan och Tegnergatan är öppna och bättre lämpade för förföljande polisbilar. Tänker man sig tunnelbanefärd från Hötorget på västra sidan Sveavägen är man inte heller jättelångt från Tegnerlunden om läge uppstår att skjuta t.ex. vid Adolf Fredriks kyrka. En flyktbil eller annan flyktplan kan kombineras med det nordvästra scenariot. Samma sak gäller vid promenad hem eftersom makarna Palme troligen skulle valt att gå Drottninggatan (som Gunnar skrivit om i någon bok). Korsar de vägen hamnar man lätt vid Dekorimahörnan och det scenariot känner alla till. Fyra konspiratörer bör kunna ha täckt av dessa alternativ och det borde ha räckt med två till tre förberedda flyktalternativ. Med sambandsmöjligheter kan antalet konspiratörer kanske reduceras till en placerad norrut och en söderut och en spanare vid Grand.

        Självklart hjälper det gruppen om man i förväg känner till biobesöket men det är ju inte omöjligt även utan denna vetskap. Palmeutredningen uteslöt ju telefonavlyssning men jag tycker att Almblad/Helins avfärande av sådan är ganska svag. Om konspiratörerna såg makarna Palme på väg till bion har de 1-2 timmar på sig att ordna flyktvägar/flyktbilar. Kanske kan de ha parkerat två bilar på strategiska ställen och att två konspiratörer hade varsin nyckel till bilen. Självklart är allt detta krångligare än om man visste om platsen men jag tycker inte man helt kan utesluta detta alternativ. Det är främst om makarna Palme åkt hem med taxi eller gått åt nordost som det blir svårt men om det hänt kanske gruppen provat igen en annan dag.

  14. varför skulle ett professionellt mördarkommando krångla till det med ett möte med Palme på Sveavägen. det har kunnat vara hur mycket folk som helst, en busslast har kunnat stannat, taxibilar, massa folk till bankomaterna stora sällskap har kunnat gått förbi på väg hem eller ut på stan, lönefredag å allt. varför ta risken? om det varit mycket folk på mordplaten så kanske det fanns en plan B, nämligen utanför Palmes bostad, det kanske stod en där med, vilket vi aldrig få veta. eller skedde mordet i affekt av en iskall slaktare som vittnet Inge sa.

    1. Det går lite troll i det där med diskussionen om ensam gärningsman kontra konspiration när det gäller Palmemordet.

      En konspiration framställs ibland som mer eller mindre identisk med att gärningsmännen skulle ha utgjort ett professionellt mördarkommando.

      Sådana finns det ju inte så många i den verkliga världen. Och även när den typen av grupperingar är i farten kan det bli pannkaka. Se till exempel mordet på Ahmed Bouchiki i Lillehammer 1973. Det var israeliska Mossad som låg bakom, men de lyckades med att mörda en helt annan person än den de var ute efter. Ett antal av dem dömdes också för medverkan till mordet.

      I det fallet var det alltså verkligen något som kan betecknas som ett professionellt mördarkommando som var i farten. Men när vi diskuterar en möjlig konspiration bakom Palmemordet måste vi förstås också räkna med sammanslutningar som visserligen kan ha haft starka inre lojalitetsband men som inte alls var proffs på att utföra just mord.

      Med andra ord: jag tror vi gör oss skyldiga till en orimlig förenkling om vi reducerar alternativen bakom Palmemordet till antingen en grupp mer eller mindre ofelbara yrkesmördare (i den mån sådana finns) eller en ensam gärningsman.

      Om det var en konspiration finns det i alla fall skäl att tro att gärningsmannen fått hjälp med att komma undan.

      1. helt rätt, Gunnar det finns nog inte så många mördarkommandon, utan mer grupper som sluts samman för olika uppdrag. riktiga yrkeskommondon är nog mest i filmens värld. om en grupp bevakade Palme vore det inte enklare för dom att skjuta Palme utanför hans bostad, han var på väg hem, gamla stan vid midnatt, folktomt många gränder att försvinna i. bara ropa i WT att nu är han på väg hem och sen vänta. mötessenariot eller ensam person i affekt blir lättare att tro på med tanke på platsen, Sveavägen.

      2. Jag håller med om att ett mer eller mindre professionellt mördarkommando kanske inte är det mest sannolika scenariot men jag tycker inte heller att det är helt otänkbart. Jag ville mest spekulera i vilka resurser det skulle kräva att täcka av området runt bion för att få till ett hyfsat läge för att lyckas med en planerad mordoperation även om man inte visste var Palme skulle gå efter bion. Min bedömning är att det inte är så svårt och därmed inte ett scenario som kan avskrivas. Jag tycker att många är för snabba med att utesluta olika scenarier och landa i en egen favorithypotes, framför allt gäller det dom som är övertygade om att en viss namngiven ensam gärningsman är den skyldige.

  15. Jag skulle vilja ha svar på:

    * Vad var det för 22 poliser (enligt Donald Forsberg) som deltog i den beryktade knarkspaningen den kvällen?

    * Vilka var de 6 – 10 (enligt Ulf Dahlgren) som deltog i spaningen med WT nere vid Tunnelgatan?

    * Hur/Var rörde sig de inblandade?

    * Varför avbröts den just vid den tidpunkt som skedde?

  16. Man kan även tänka sig:

    * Vad var utfallet/resultatet/konsekvensen av den knarkoperationen?

    * Vem ledde det hela?

    * Var kan dokumentation om denna operation tänkas finnas?

    * Varför har inte allmänheten fått reda på något om vad denna/detta innebar den kvällen?

    Kan du Gunnar vidarebefordra detta till Krister Petterson? Eller på något sätt se till att han/de får ta del av dessa frågor? Eller kan någon annan det, i så fall? Han står inte i min telefonbok heller, så att säga. Tackar ödmjukast om det går att förmedla, och ännu mer om det skulle kunna generera något/några svar!

    1. Gunnar, tror du Sven Aspling, när han talede i telefon med Palme ordnade mötessenariot?
      sedan tipsade övervakningsgruppen om var Palme skulle möta någon, som visade sig vara mördaren. sen höll dom koll på att han inte avvek eller ändra sig.

  17. Vad tror ni om SÄPO:s övervakningspm A 11544?

    ”Vad det gäller fysisk övervakning kan noteras att denna fråga utretts av bl a
    SÄPO i olika omgångar. En särskild utredningsgrupp inom SÄPO
    färdigställde 1986-04-24 en rapport om detta. Den är registrerad vid
    Palmeutredningens diarium 1989-05-12. I denna rapport skiljer man mellan
    kartläggning, dvs en övervakningsform där objektets vanor och rutiner studeras från
    en eller flera dolda positioner under längre tid, respektive övervakning, dvs
    fasen efter kartläggningen som innebär ett efterföljande.

    Och så här skriver både kommission och revisorer:

    Gruppen bedömer att det under perioden fram till den 27 februari inte
    kan uteslutas att det förekommit övervakning av Olof Palme.

    Analysen talar för att Olof Palme varit övervakad på eftermiddagen
    den 27 februari samt från det att han lämnade bostaden på kvällen
    den 28 februari fram till det att han mördades kl 23.21.

    Det har ur analysmaterialet utkristalliserats två personer som kan ha
    deltagit i en övervakning. Därutöver kan ytterligare en person
    skönjas. Således bör operationen ha genomförts av minst tre personer
    förutom mördaren.

    På grund av att det saknas väsentliga iakttagelser kring centrala
    moment kan det inte bedömas hur denna grupp har varit organiserad
    eller vilken grad av kompetens och erfarenhet den haft. ” (SÄPO
    Särskild utredningsgrupp PM 1986-04-24 s 2-4) (Al 1544).

    ”Utkristalliserats”, säger Säk. ”Utkristalliserats”? Vet Säk vilka de är, dessa 2 + 1+1?
    Kan okända, anonyma personer ”utkristalliseras”? ”

    Ansåg SÄPO och /eller Holmer att denna grupp skulle ha bestått av medlemmar från PKK?
    En liten grupp bestående av tre eller fyra personer.

    http://runeberg.org/palmenytt/2001/0191.html

    1. Så här kommenterar Granskningskommissionen denna undersökning (sid 193):

      Undersökningen grundades på en värdering av de vittnesmål som vid tiden förelåg. Sedan dess har flera vittnesmål från denna tid omvärderats, se t.ex. om den s.k. Skuggan, under Publicering av de s.k. fantombilderna nedan. Någon direkt uppföljning av denna undersökning har såvitt framgår av PU-materialet inte gjorts. Bedömningen i GMP var närmast att det saknas tecken på såväl kartläggning som övervakning, se utdraget ur GMP i kapitel 7. Det torde också vara den gängse bedömningen inom PU numera.

      Enda gången som promemorian nämns i samband med ett visst spaningsuppslag, så är det i kapitlet om PKK-spåret (sid 635):

      I materialet från säkerhetspolisen finns också allmänt material om organisationen PKK, en promemoria från den 24 april 1986, där en särskilt tillsatt utredningsgrupp analyserat utredningsmaterial med utgångspunkt från frågan om Olof Palme varit utsatt för övervakning samt en promemoria av den 19 januari 1987, där personer i PKK-avsnitten studerats med sikte på signalementsuppgifter, alibi, tidigare
      förekomst i vapensammanhang och psykisk kapacitet att genomföra mord.

      Även om undersökningen kan ha haft ett brett och förutsättningslöst upplägg, så kan man nog utgå ifrån att PKK-teorin funnits med som en viktig komponent. Detta med tanke på RPS/Säks allmänna spaningsinriktning vid den aktuella tiden.

  18. Nättidningen Efolket har nu publicerat en ny artikel om Palmemordet, den här gången om de frågor som länge funnits kring polisens spaningsinsatser under mordnatten.

    Allvarliga brister i de insatserna togs upp av juristkommissionen (del 1 av dess betänkande finns här och del 2 här) och parlamentarikerkommissionen, men bröderna Kari och Pertti Poutiainen gick betydligt längre än kommissionerna i sin uppmärksammade bok Inuti labyrinten, en skrift på nästan 900 sidor som kom att hyllas av en av Palmes nära medarbetare, Kjell-Olof Feldt som var finansminister vid tiden för mordet.

    Artikeln i Efolket bygger på bröderna Poutiainens bok och kan fungera som en kort introduktion till den.

    https://efolket.eu/spaningarna-efter-olof-palmes-mordare-fordrojdes-med-avsikt/

    1. Gunnar
      Tack för tipsen angående Efolkets artiklar. Jag har läst alla tre.

      Jag har tyvärr inte läst bröderna Poutiainens (BP) bok. Det är fullt möjligt att jag skulle gilla den, jag gillar ju analys. Jag är dock övertygad om att Efolket har gjort ett korrekt referat.

      Kommentar 1:
      Jag känner till att BP menar att larmanropet kan ha gått ut två minuter senare än vad som är sagt (23.25 i stället för 23.23). Men om man senarelägger larmanropet så bör man väl även senarelägga polisernas (piket 3230) möte med Yvonne i samma utsträckning. Samma sak bör väl då även gälla för Yvonnes möte med GM uppe på Brunkebergsåsen och i slutänden även tidpunkten för mordet. Hur en senareläggning av tiden för mordet ska gå till begriper jag inte. Den tiden är ju tämligen exakt. Alternativet att i stället förlänga tiden för Yvonnes promenad från mötet med GM till mötet med poliserna med två minuter känns svårt att motivera. Jag kan inte se att Efolket (läs BP) har tagit upp detta, dvs hur man ska se på den förmodade senareläggningen av polisernas möte med Yvonne.

      Kommentar 2:
      BP hänger även upp sig på att någon på SBC sagt att man inte kände till skottlossningen när LAC ringde och frågade, trots att man (SBC) då borde känt till den pga tidigare larmanrop. Jag ser inget speciellt konstigt med det. Telefonisterna på SBC uppdaterar väl inte varandra i realtid om alla larm de tar emot. LAC pratade väl förmodligen med en annan telefonist.

      Kommentar 3:
      BP misstänker att tiderna har manipulerats. Men hur kan det då komma sig att BP själv kan ange tider? Hur vet de på vilket sätt tiderna har manipulerats?

      Med reservationer för feltänk. Jag ägnade detta ganska lite tid.

      1. Angående kommentar 1. Kan ju vara någon annan än gärningsmannen som Yvonne möter och då är det ju inga problem att senarelägga larmanropet. Gösta S säger ju att han hör det då han svänger upp på Sveavägen och skulle larmet gått (tidigt) 23.23 så får man inte ihop att Leif L larmar till 23.23.40 och därefter (enligt honom själv) går ur bilen och försöker prata med LP innan första polisbil kommer. Stämmer bättre med ett larm 23.24-23.25.

        1. Magnus,
          Jag håller med dig angående Yvonne, men jag har ju ”bestämt” mig för att det var GM hon såg…

          Larmanropet kan ha gått ut betydligt tidigare än tidpunkten 23.23.40 då Leif L lade på luren. Detta kan ha skett genom Anders D enligt följande.

          1. Anders D kontaktar växeltelefonisten på Järfälla Taxi
          2. Växeltelefonisten kontaktar inte LAC utan väljer i stället att kontakta SBC i Stockholm direkt.
          3. SBC ber växeltelefonisten på Järfälla taxi kontakta Anders D för att be honom stanna kvar.
          4. Växeltelefonisten på Järfälla Taxi kontaktar Anders D och gör som SBC anbefallt.
          5. Växeltelefonisten på Järfälla Taxi kontaktar LAC 23.23.40 för att få bekräftat att ambulans är larmad.

          Det var SBC som skickade ut larmanropet, och detta kan ha skett när samtalet i punkt 2 var avslutat. och detta var uppenbarligen tidigare än punkt 5 dvs 23.23.40, dvs den tid som råkar stämma med tidpunkten då Leif L avslutade sitt samtal,

          Jag säger inte att SBC skickade ut anropet direkt efter punkt 2, men möjligheten fanns att göra det. Med andra ord kan det mycket väl vara så att larmanropet gått ut en bra stund innan Leif L lade på luren.

          Om jag förstår det rätt så menar bröderna Poutiainen att SBC inte larmade direkt efter punkt 2. Som Gunnar påpekade i sitt svar till mig så är det nog bäst att läsa boken.

          Som du tidigare påpekat vet vi dock att polisen inte var på plats 23.23.40 eftersom Leif inte såg någon polis när han gick ut ur bilen efter avslutat samtal.

          1. Centralt i bröderna Poutiainens resonemang är den kommunikation mellan länsalarmeringscentralen (som skötte ambulanserna) och polisens sambandscentral som finns dokumenterad på det så kallade LAC-bandet. Notera särskilt samtalen 3 och 5 i den här utskriften.

            Det ser onekligen ut som om polisen inte gått ut med sitt områdesanrop förrän någon gång mellan 23.25 och 23.26.

      2. Bröderna Poutiainen senarelägger inte tiden för mordet. Den som snabbt vill få en uppfattning om deras resonemang kan gå till de sammanfattningar som de presenterar i anslutning till varje kapitel av Inuti labyrinten. Men kort kan sägas att de menar att larmet fördröjdes på ledningscentralen, det gick inte ut så snabbt som de borde ha gjort efter det att uppgifter om skottlossningen kommit in från Järfälla Taxi.

        Vad fördröjningen kan ha berott på och över huvud taget varför arbetet på ledningscentralen bedrevs på ett uppenbart ineffektivt sätt under mordnatten är centrala teman hos Poutiainen. Jag håller inte med om alla deras slutsatser, men läsning av boken bör närmast vara en självklarhet för den som bestämt sig för att försöka få ordning på händelseförloppet de där ödesdigra timmarna.

        Det är många sidor, men de skriver pedagogiskt och med tydliga hänvisningar till källor.

        1. Det starkaste argumentet som motsäger bröderna P:s beräkningar är som jag ser det Lars J. Han bör ha mött kommissariebil 1520 ca 23.25 uppe på åsen om hans historia inte innehåller några betydande luckor.
          Skulle detta möte skett 23.27 i stället blir det svårt att förklara vad han gjort under dessa två minuter.
          Alternativet är annars att polisbilen kommit samtidigt som larmet ropades ut, och detta är svårt att förklara.
          Det skulle då innebära att de ljuger.
          Lika svårt blir det att förklara mötet med de springande poliserna som just i detta nu kommer upp för trappkrönet.
          Hur har de hunnit dit?

          Vad gäller Leif L:s samtal som tycks pågått mellan 23.22.30 till ca 23.23.40 kan man väl tänka sig att han bröt då han ser den första polispatrullen komma.
          Det fanns ju knappast någon anledning att fortsätta. Jag vet inte om Leif någonsin förklarat i vilket läge han avbröt och varför?

          1. Poutianen har pratat med Leif L och Jan A vid tiden för skrivandet av boken. Leif L har då uppgett att polisen kommer till brottsplatsen ca 3-4 minuter efter att han avslutat sitt samtal. Jan A uppger att det tar flera minuter. Enligt denna uppgift avbryter han alltså inte samtalen för att första polispatrullen kommer.
            Leif L har även berättat om sitt samtal till 90 000 i en intervju i ”Kanalen” som jag dock inte har tillgång till.

      3. Kommentar 2: Operatörerna uppdaterade varandra i realtid, dock inte genom muntlig kommunikation utan genom det datasystem man använde på SBC. Där kunde operatörerna på sin bildskärm direkt se de 5 senaste larmen som lagts in i systemet, och man kunde även titta tillbaka på tidigare larm om man ville. Vilket bröderna Poutianen antar att operatören gjorde när LAC ringde upp honom . Detta enligt Poutianens bok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.