Tecken på övervakning av Palme under mordkvällen – ny utförlig sammanställning

Från Dagens Nyheter 28 mars 1987. Frågorna om män med walkie-talkies ställdes då även inom polisen – och samma frågor kvarstår i dag.

VAR OLOF PALME ÖVERVAKAD AV OLIKA PERSONER under den kväll som slutade med att han sköts till döds?

Det har länge varit känt att många tecken på den saken rapporterats in till mordutredningen. Bland annat, men inte enbart, har det handlat om personer med walkie-talkies. Och det har också handlat om märklig radiotrafik som utomstående personer råkat avlyssna.

För den som vill reflektera över de många observationerna har det inte varit alldeles lätt att få en överblick. Nu har nättidningen Efolket gjort en ambitiös och utförlig sammanställning av sådana vittnesuppgifter.

Efolket som beskriver sig som ”en folklig, lokal och kosmopolitisk Eskilstunatidning” utan partipolitiska bindningar har även tidigare intresserat sig för Palmeutredningen och publicerat flera texter, till exempel de här:

Efolket kräver: upp på bordet med alla fakta om CIA-skapelsen Stay Behind och mordet på Olof Palme

Palmeutredningen – mörkläggning från dag ett?

Småländsk smed kan leda utredningen om mordet på Olof Palme framåt

Den nya artikeln om övervakningen av Palme bygger alltså på vittnesberättelser som kommit fram under mer än trettio år. En del av dem är definitivt sensationella om de visar sig vara korrekta. Och mycket pekar på att dessa vittnesmål över lag bör tas på allvar även om de vanliga reservationerna när det gäller osäkerheten kring vittnesuppgifter förstås måste göras även här.

Vad som är anmärkningsvärt efter så många år och ett fortfarande olöst statsministermord är att omfattningen av dessa vittnesmål inte är  särskilt känd i vidare kretsar. Denna översikt bör därför kunna bilda utgångspunkten för en fördjupad diskussion i ämnet.

 

203 reaktioner på ”Tecken på övervakning av Palme under mordkvällen – ny utförlig sammanställning

  1. Om observationerna av s.k walkie-talkie-män kan sättas i samband med mordet (vilket jag bedömer som tveksamt) så säger det en hel del om gruppen bakom. Då kan man stryka alla som har yrkesmässig erfarenhet av övervakning. Det skulle iofs vara helt i linje med det amatörmässigt utförda mordet.

    1. Möjligheten finns också att Palme var övervakad av personer med radiokommunikationsutrustning men att det inte var de som utförde mordet.

      Däremot är det i så fall tänkbart att de sett saker som skulle kunna hjälpa till att klara upp mordgåtan – men att de tigit för att deras övervakningsoperation var sådan att de inte ville berätta om den.

      Och då får man väl tillägga att om det bara var de själva som ville tiga om operationen borde utredarna – särskilt under den första tiden – ha kunnat få fram information om dem och tvingat dem att prata. Men det är ju inte helt långsökt att tänka sig att en övervakning riktad mot Palme var en så känslig sak att nyckelpersoner i kanslihuset och Holmér snabbt kom fram till att det inte var något som borde komma till offentlig kännedom.

      1. Detta är onekligen en svårbedömd del av utredningen.

        Om det verkligen rörde sig om en övervakningsgrupp som sedan lyckats hålla tand för tunga under alla år, så indikerar det närmast att det skulle vara fråga om personer med en sträng tystnadskultur, till exempel några med säkerhets- eller underrättelsebakgrund.

        Det som emellertid kraftigt talar emot att det skulle röra sig om en sådan gruppering är det flagranta och amatörmässiga sätt som man tycks ha uppträtt på. Det borde till exempel utesluta personer med en bakgrund hos Stay Behind eller liknande.

        Det är också svårt att föreställa sig poängen med att övervaka makarna Palme under en av deras lediga kvällar, och att dessutom göra det så klumpigt, att ett stort antal vittnen observerar dem.

        Men visst väcker iakttagelserna frågor. Varför har inte någon av dessa Blomkvistare trätt fram under alla år? Beror det på något helt annat, utan någon som helst koppling till Olof Palme?

        Teorin om att Palmeutredarna i ett tidigt skede ville hemlighålla walkie-talkie-observationerna stämmer dåligt med det faktum att man tvärtom gick ut offentligt och efterlyste fler iakttagelser av denna typ. Däremot stod det så småningom klart att åtminstone vissa av utredarna främst var intresserade av observationer som skulle kunna stämma in på PKK:are.

        I senare skeden av utredningen har man av allt att döma försökt att gå till botten med alla iakttagelser av kommunikationsutrustning, vilket också framkom på 30-årsdagen av mordet. I vilken utsträckning som Krister Petersson et consortes arbetar efter samma inriktning vet vi i vanlig ordning ingenting om. Men om det nu, mot all förmodan, skulle ha ägt rum en organiserad övervakning av Palme på mordkvällen, har jag utomordentligt svårt att tro att dagens Palmegrupp skulle vara mer lämpad än de tidigare att nå ett genombrott i den här delen. I så fall torde det mera handla om att gamla lojalitetsband tenderar att lösas upp med tiden och att människor till slut börjar berätta.

        1. Jag vet inte riktigt varför du vill utesluta ”personer med en bakgrund hos Stay Behind eller liknande” på grund av det ”flagranta och amatörmässiga sätt” som walkie-talkiemännen tycks ha uppträtt på.

          Stay Behindnätverket var väldigt omfattande men hade i det närmaste inga anställda. De som deltog var personer som hade andra uppgifter i samhället men som rekryterats för att de ansågs vara lojala patrioter, politiskt pålitliga och så vidare. Svenska Stay Behinds historia och inte minst vad som kommit fram om Stay Behinds verksamhet i andra länder visar att personer med högerextrema böjelser drog sig dit – men kunde arbeta sida vid sida med socialdemokrater och andra med mer etablerade ståndpunkter.

          Eftersom i princip inget fästes på papper, ingen hade överblick över hela nätverket och verksamheten aldrig granskades av någon kompetent utanförstående instans fanns det förstås utrymme för en hel del udda personligheter och besynnerliga funktionssätt – liksom för konspirationsmentalitet och fanatism.

          Det finns en mytbildning kring säkerhets- och underrättelseverksamhet som går ut på att den alltid eller oftast bedrivs med en väldigt hög grad av kompetens. Förvisso har tjänster som sysslar med sådant stora ekonomiska resurser. Men verksamheten kan vara tämligen utflippad ändå.

          För en del år sedan läste jag in mig på en av nyckelfigurerna i den moderna tidens underrättelsevärld, James Jesus Angleton. Han var chef för kontraspionaget inom CIA 1954-1975 och en mycket mäktig person. Samtidigt var han om inte spritt språngande galen så snudd på. Jag skrev om honom i en bok med namnet Historiens största spioner.

          Och nu talar vi om en figur på internationell toppnivå. Går vi tillbaka till Sverige är det svårt att gå förbi en person som Ebbe Carlsson som med största sannolikhet hade åtskilliga band med det svenska Stay Behindnätverket. Han samlade omkring sig en liten operativ grupp med ett par säpotjänstemän, ett par av Holmérs livvakter och en nazistiskt orienterad vapenhandlare. Pengar till verksamheten kom från finansmannen Thomas Fischer och politisk välsignelse kom från bland annat Carl Lidbom och Anna-Greta Leijon.

          Och som vi vet slutade allt med pannkaka. Bland annat, skulle jag vilja påstå, för en påtaglig amatörmässighet i genomförandet av den smugglingsoperation som slutade i tullen i Helsingborg.

          1. Jo, jag råkar också känna till den här världen och har även sett delar av den inifrån, dock inte på 1980-talet. Jag pekar just på hur motsägelsefullt det hela ter sig. Här skulle vi alltså ha att göra med någon typ av nationellt sinnad gruppering, som agerar korkat och klumpigt, men som samtidigt utmärks av stark inre disciplin och eventuellt beskydd uppifrån. Det talar i varje fall inte för den del av Stay Behind som hade fått professionell träning.

            Scenariot är också svårförenligt med klantskallar av Ebbe Carlssons kaliber. Om det hade funnits sådana personer på Stockholms gator denna kväll, så är det svårt att föreställa sig hur man sedan lyckades hemlighålla operationen, även om man hade hjälp från ledande kretsar. Att det blev pannkaka av Carlssongängets planer berodde ju inte bara på amatörmässigheten utan också på deras oförmåga att hålla tyst. Det talar i så fall för att de inte heller hade förstått något av den codex som förväntades gälla för medarbetare inom nätverket Stay Behind (om nu någon mer än Holmér ens hade någon koppling dit).

              1. Det var ju som bekant Expressens Pelle Wendel som avslöjade hela historien, efter att ha blivit kontaktad av Ebbe själv. Liknande kontakter hade dock tagits tidigare under våren 1988, bland annat hade Sveriges Radios medarbetare Jan Mosander approcherats.

                Det sätt på vilket hemliga uppgifter och hemliga handlingar hanterades lämnar också en del övrigt att önska. Lidboms inblandning i affären kan man ha olika uppfattning om, men han var inte heller direkt känd för att hålla hårt på formalia och sekretess, vilket också framkom i KU-förhören. Han förefaller ha blivit allt slarvigare med åren.

                När sedan hela historien briserade var det knappast bilden av en disciplinerad och enad konstellation som framträdde, såsom man skulle kunna förvänta sig om man var angelägen om att undvika läckor.

                1. Som andra nyckelpersoner som var engagerade i underrättelseliknande verksamhet arbetade Ebbe med journalister för att påverka utvecklingen i önskad riktning.

                  Per Wendel kom förvisso med ett avslöjande i Expressen som inte ingick i Ebbes planer. Men jag tror att de negativa effekterna för Ebbe och hans projekt hade varit begränsade om inte hans livvakt fastnat i tullen i Helsingborg senare samma dag.

                  Och omvänt: om inte Expressen skrivit om Ebbe Carlsson samma dag som livvakten åkte fast så hade Säpo säkert klarat ut incidenten med tullen utan att något läckt ut till nyhetsmedia.

                  Nu sket sig allting ordentligt. Den som vill kan dra paralleller med Watergateaffären: inbrottet som gick över styr och till sist fällde president Nixon. Man kan förstås hävda att Nixons hantlangare i någon mening var amatörer eftersom riktiga underrättelseproffs inte skulle ha gjort sådana misstag. Men då menar jag att man nog gör misstaget att skapa sig en idealbild av hur ”riktiga” hemliga agenter arbetar, en idealbild som inte alltid motsvaras av verkligheten.

            1. det var ju också så att man byggde en av SB-organisationerna utan poliser, militärer, hemvärn och andra som kunde kopplas till statens myndighets/våldsutövning, för att ingen skulle kunna lägga iihop 1 och 1 och hitta personerna under en ockupation.
              Sverige hade sen ju minst 3 Stay behind, en CIA-kopplad, en officiell, en natoanstruken, troligtvis en fjärde.

          2. Det är säkert helt sant att u-tjänstemedarbetare kan vara mycket klantiga. Jag kände en som skulle rengöra sina skor i sin husvagn med hjälp av bensin då han stod parkerad på en parkering i en stad i södra Sverige. Han hällde bensin i en plasthink, tog fram en trasa och började putsa på skorna. U-tjänstmedarbetaren blir lite röksugen när han gnuggar på skorna, tänder en cigarett och plasthinken fattar eld direkt. Han tar tag i hinkens handtag, springer mot dörren och sparkar upp den med foten. Sedan slänger han ut hinken rakt på en annan bil som står parkerad bredvid. Andra gradens brännskador och båda händerna i stora, runda bandage en längre tid. Så jo, nog kan u-tjänstmedarbetare vara klantiga. Jag hoppas han skötte sitt u-tjänstjobb bättre men om det vet jag intet. Sånt är ju tyvärr hemligt.

      2. Hej Gunnar!
        Har nyligen läst om ”Huvudet på en påle” samt Borgnäs ”En iskall vind…” Vid båda läsningarna har jag haft den så kallade mötesteorin i tankarna. Den har länge intresserat mig, inte minst eftersom den enligt mig har mycket som talar för sig när det gäller de tidiga vittnesutsagorna från brottsplatsen. Den svaga länken är givetvis att Lisbet Palme, vad vi vet, inte har bekräftat ett möte mellan Palme och GM.

        Dina tidigare funderingar kring att Lisbet kunde ha drabbats av PTSD och att mötet därför inte var åtkomligt för hennes minne tyckte jag kändes lite sökt. Idén som du för fram i ”Huvudet på en påle” är mer intressant, mer trolig. Ändå väcker den undringar dom du kanske kan hjälpa mig att besvara. Vi tänker oss följande mycket kortfattade scenario:

        1. Ett möte äger rum mellan mördaren och Palme utanför Dekorima.
        2. Lisbet uppfattar detta och ser därmed den blivande GM före skotten.
        3. Lisbet rapporterar tidigt om detta till polisen/SÄPO och görs införstådd i att det, av olika anledningar, är information som bör behandlas konfidentiellt, inom en begränsad krets.
        4. Knappt tre år senare pekar bevisligen Lisbet ut en man som hon tror är GM, åtminstone medskyldig till mordet.

        Det är nu det blir problem för mig. Om den svaga länken tidigare var varför Lisbet inte har berättat om ett möte så är den svaga länken nu hennes utpekande av Christer Pettersson, om vi förutsätter att hon gjorde ett ärligt utpekande. Om alla punkter ovan är sanna bör Lisbet – precis som hon meddelade Rimborn – ha uppfattat två gärningsmän på mordplatsen, rimligtvis personen som Palme mötte/talade med OCH den man hon såg på 5-7 meters avstånd utanför, dvs den hon senare pekade ut som Pettersson (såvida hon inte trott att den Palme talade med senare inte alls hade med skotten att göra, vilket låter konstigt). Då är det svårt att förstå varför hon är införstådd i att endast den ene av dem bör behandlas med sekretess medan hon i en offentlig rättegång kan peka ut den andre som skyldig till mordet. Hur har dina tankar gått kring det?

        1. Det här är förstås hypotetiskt (liksom det mesta av det som skrivs om hur mordet gick till).

          Men låt oss alltså föreställa oss att Lisbeth uppfattade att hennes make blev skjuten av en person som han just hade haft ett kort sammanträffande med – och att hon berättade om det för Säpo och politiska befattningshavare på mordnatten.

          Det var givetvis känslig information och det är inte svårt att föreställa sig att personer i ansvarig ställning beslutade sig för att den biten måste omges med sekretess tills vidare. Exakt vilka personer som kan ha varit involverade i ett sådant beslut vet vi i så fall inte och jag ska inte spekulera om det här.

          Om Lisbeth fick del av en sådan bedömning är det i vilket fall troligt att hon accepterade den.

          Låt oss nu också utgå från att Rimborn hade rätt i sin återgivning av den kontakt han hade med Lisbeth. I så fall hade hon dragit slutsatsen att det fanns två gärningsmän på mordplatsen, något hon sa till honom innan hon hunnit tala med politiker eller folk från Säpo. Att hon inte berättade för Rimborn om ett möte kan förklaras med att hon bedömde detta som väldigt känsligt och inte något hon ville delge första bästa polis även om han verkade kompetent.

          Varifrån kom då hennes uppfattning om att det var två gärningsmän? Jag tänker mig att den hade att göra med att när hon såg sig om efter hjälp upptäckte hon en man som inte försökte hjälpa henne. Som hon själv berättat under rättegången drog hon i efterhand slutsatsen att orsaken till hans passivitet var att han själv hade med mordet att göra.

          Om hon någon gång efter kontakten med Rimborn blev ombedd att inte gå ut offentligt om något möte kan hon i samma veva ha blivit rekommenderad att inte heller nämna något om sin uppfattning om två gärningsmän. Tanken kan ha varit att ju mindre hon sa offentligt, desto bättre.

          Palmeåklagarna och den nya spaningsledningen som kom igång 1988 började som vi vet intressera sig för Christer Pettersson. De behöver inte ha haft kännedom om några känsliga tidiga uppgifter från Lisbeth som inte ingick i den officiella utredningen. Som vi vet hölls såväl åklagare och Ölvebros spaningsledning utanför Ebbe Carlssons hemliga operationer och det kan ha funnits annat som de inte heller fick insyn i. Det de däremot visste var att Lisbeth berättat om en man vars blick hon mötte när hon sökte efter hjälp och att hon kopplade samman honom med mordet.

          Utredarna hoppades förstås att hon kunde föreställa sig att den mannen var identisk med Pettersson.

          När Lisbeth kallades till visningen av konfrontationsvideon hade kvällstidningarna redan kommit ut och skrivit om en farlig kriminell man som polisen slagit till mot. Hon hade alltså inte bara förhandsinformation om att den misstänkte var alkoholist utan också att han hade en tung kriminell bakgrund.

          Vad Lisbeth än tänkte om mordet och motiven till det kan hon ha föreställt sig att mördaren hade anlitat en medhjälpare som fanns på plats för säkerhets skull.

          När hon såg Pettersson lät hon sig suggereras att föreställa sig att han kunde vara identisk med mannen vars blick hon mött efter mordet och snart var hon allt säkrare på att det var så.

          Problemet för henne bör i så fall ha varit att åklagarna bara var intresserade av honom och inte verkade vara inne på att det fanns en annan man på mordplatsen också, han som sköt och som talat med Olof innan.

          Det innebar att även om hon tyckte sig känna igen Pettersson och därför gärna skulle vilja ha honom fälld så skulle hon i en rättegång riskera att hamna i en besvärlig situation. Ingen skulle fråga henne om den andre mannen, men själv skulle hon veta vad hon upplevt. Och varje detaljerad utfrågning av henne skulle komma i närheten av de delar av hennes berättelse som tidigt bakats in i djup sekretess.

          Kanske hon hoppades att de omständigheter som hon gått med på att tiga om skulle undersökas vidare i en hemlig utredning och att brottet någon gång skulle få sin slutliga förklaring även om saken inte ens då presenterades offentligt. Eller också misströstade hon om detta men drog slutsatsen att det inte var lönt att nu gå ut till offentligheten med sådant som hon gått med på att tiga om långt tidigare. Om hon gjorde det skulle hon i alla fall inte mötas med entusiasm från polisens eller åklagarnas sida – de hade bestämt sig för Pettersson som ensam gärningsman.

          Vi vet att hon inte ville delta i rättegången och att när hon väl gjorde det försökte hon att undvika att svara på frågor så långt det var möjligt. För mig stämmer ett sådant förhållningssätt från hennes sida ganska väl med det jag skissat ovan.

          1. Tack för ett utförligt svar! Jag ska begrunda det noga. Och visst är det ett hypotetiskt resonemang, men så måste det väl bli om man vill pröva rimlig- och trovärdigheten i en teori.

            I Borgnäs bok finns det några stycken där det beskrivs hur Lisbeth kontaktar utredarna för att ge tips eller för att framföra en synpunkt i syfte att föra utredningen framåt. Sådant, ihop med hur sönerna har agerat i media/offentligheten kring mordet, väcker också en del frågetecken hos mig när jag försöker föreställa mig psykologin, så att säga, efter ett tänkt mötesscenario med en efterföljande sekretess son Lisbeth är införstådd i. Om vi – återigen hypotetiskt – utgår ifrån att ett möte ägde rum, att Lisbeth var medveten om att den person som Palme samtalade med också var skytten och att hon i efterhand blivit införstådd i att hålla den informationen inom en begränsad krets av personer – hur mycket har hon sagt till sönerna? Hur rimligt är det att tänka sig att hon höll dem utanför den informationen? Kanske inte så troligt. Hur väl rimmar det med Mårtens och Joakims uttalanden i media genom åren?

          2. Intressant, jag tänker att en annan möjlig förklaring till att Lisbet nämnde två gärningsmän är att hon drog slutsatsen (eller att hennes ord in är korrekt återgivna) att det var de två personerna som hon uppfattat hade övervakat lägenheten som hade utfört mordet.

            Men en annan fakta som är intressant är väl stavningen av hennes namn i olika sammanhang som du lyfte i någon av dina böcker Gunnar.

            1. I tidiga förhör talade hon om de två männen som tycktes ha bevakat lägenheten. Så det hade hon definitivt i tankarna direkt efter mordet. En tolkning av Rimborns uppgifter har därför varit att han missuppfattat henne, att hon egentligen talade om den tidigare iakttagelsen. Men Rimborn är säker på sin sak. Och jag föreställer mig att Lisbeth bör ha sett både mördaren och vittnet Anders B, en person som stämmer väl in på hennes uppgifter om mannen som stod och tittade på henne. I så fall är det naturligt att tänka sig att hon gjorde en koppling mellan två män som hon iakttagit på brottsplatsen och de två män som hon sett utanför lägenheten.

              Ja, det är märkligt med stavningen av Lisbeths namn.

              Det vanligaste nu för tiden är väl att stava förnamnet med ”h” på slutet, och det är också vad jag valt att göra i mina senare böcker. Men så var det inte före hennes utpekande av Christer Pettersson. I min första Palmebok, Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet från 1997, stavade jag därför hennes namn utan ”h”, vilket alltså var den stavning som hon i många år använt själv.

              Men i den promemoria som Palmeåklagarna Almblad och Riberdahl författade efter den första visningen av konfrontationsvideon för henne använder de stavningen med ”h”

              Denna promemoria – som ju kom att bli grunden för åtalet mot Pettersson – är märklig på en hel rad sätt. Och när jag noga studerade den i samband med skrivandet av Mörkläggning beslutade jag mig också för att ta mig en titt på detaljen med stavningen av Lisbeths namn.

              Jag citerar ur Mörkläggning, sid 801:

              Låt oss bara lägga märke till en sista detalj med promemorian. Det är hur åklagarna stavar Lisbets förnamn, de skriver det med ”h” på slutet. Det är förvisso så det står utskrivet i mantalsregistret och det är också den stavningen som använts i de flesta av polisens förhörsprotokoll. Men det är inte den stavning som hon själv brukar använda – hon skriver Lisbet utan ”h”. I tidningarna står det därför alltid Lisbet. Och så stavar också Holmér, men till skillnad från andra poliser känner han ju ganska väl till hennes personliga vanor.

              Intressant? Inte än så länge, kanske. Men nu fortsätter vi till protokollet från det andra sammanträffandet på riksåklagarens kansli, förhöret från den 26 januari. Som dokument är det inte så uppseendeväckande utom i ett avseende: det avslutas som vi tidigare konstaterat med Lisbets namnteckning som bekräftelse på att hon ”genomläst och vidkänt” texten. Och där har hon skrivit Lisbeth Palme.

              Hon fortsätter att använda denna nya signatur med viss konsekvens: när hon korresponderar med tingsrätt och hovrätt i samband med mordrättegången behåller hon sitt ”h”. I övriga sammanhang gör hon det inte.

              Som ordförande i svenska sektionen av Unicef, FN:s barnfond, fortsätter hon exempelvis att skriva sitt namn som förut, utan ”h”.

              Massmedia är noga med att stava kända personer rätt. När dokumenten med hennes förändrade namnteckning blir kända våren -89 utbryter stor förvirring. Pressen splittras i två läger: det som skriver Lisbet och det som skriver Lisbeth. På kvällstidningarnas löpsedlar kan man se båda stavningarna representerade, sida vid sida.

              En bagatell? För all del. Men en som ytterligare tycks understryka att Lisbet Palme befann sig i ett mycket ansträngt sinnestillstånd i samband med utredningen av misstankarna mot Christer Pettersson.

              Så långt Mörkläggning. Den fråga som uppkommer är helt enkelt om Lisbeth Palme genom att plötsligt i samband med Palmeutredningen stava sitt namn med ”h” ville markera att detta var den formella Lisbeth somt talade, den som stavade sitt namn som det angavs i mantalsregistret (sedan 1991 ersatt av folkbokföringen) och som tog sitt medborgerliga ansvar – medan privatpersonen, människan, Lisbet Palme fortfarande stavade sitt namn utan ”h”.

              1. Men det skulle också kunna vara en mycket diskret brasklapp om att ”det jag säger här stämmer inte/är inte sant men jag är till nöd tvungen att uppge det” och därför skriver jag inte under med mitt riktiga namn.

                1. Ja, det är en tolkning som egentligen inte ligger alltför långt från min. Det jag menade med att Lisbeth till sist valde att ta vad hon ansåg vara sitt medborgerliga ansvar var att hon kände sig pressad att göra det som framstod som politiskt nödvändigt – till skillnad från vad hon verkligen kände och tänkte.

              2. Anders B uppger i förhör (sidnr 109 Remstam) att han såg att Lisbeth var blodig i ansiktet. Jag har letat lite men har inte hittat att någon annan som sett det, men jag kan ju ha missat. Vet du om någon annan lade märke till att hon var blodig i ansiktet ?

          3. ”Det var givetvis känslig information och det är inte svårt att föreställa sig att personer i ansvarig ställning beslutade sig för att den biten måste omges med sekretess tills vidare.” Sekretess för att inte sabotera polisens arbete genom att låta en eventuell konspiration förstå hur spåren mot den låg i öppen dag – det tycker jag inte vore svårt att förstå, nej. Men sekretess gentemot mordutredarna, vilken skulle ha haft rakt motsatt effekt, dvs att totalt sabotera mordutredningen, finner jag helt obegriplig. Just precis: ”sekretess tills vidare”, inte senare. Til syvende og sidst hade ju sekretessen i detta avseende måst brytas för att identifiera och i en rättvis, dvs sanningsenlig, rättegång döma den verklige mördaren.

            ”Exakt vilka personer som kan ha varit involverade i ett sådant beslut vet vi i så fall inte och jag ska inte spekulera om det här.” Det tycker jag är synd, eller spekulera behöver man ju inte göra men att redovisa vem som man vet var på Sabbatsberg är väl relevant och oantastligt? Ulf Dahlsten? Säpo, vem ur övriga polisen? Det är klart att telefonkontakt med Ingvar Carlsson m fl kan kanske också ha avgjort mordutredningens öde. Men varför till men för den?

            1. Det är självklart relevant att redovisa vilka personer och institutioner som Lisbeth Palme hade kända kontakter med timmarna efter mordet. Du nämner exempel. Jag tog mig inte tid att göra något liknande, också för att jag ville vara noga med att undvika formuleringar som skulle kunna låta som insinuanta men illa underbyggda.

  2. Spekulation här. Kan det vara så att efter Sven Aspling pratat med Palme på kvällen så meddelar han (Sven A) till sina kontakter inom Stay behind, som han varit med att bygga upp, att Palme ska på bio utan livvakter. Sven A vill ha en liten diskret bevakning av Palme så att inget händer när Palme är utan livvakter. Därav de olika uppgifterna om WT på kvällen. Tyvärr lyckades inte övervakningen, kanske p.g.a. någon inom SB snappat upp informationen och sätter igång mordplanerna. Då återstår återigen frågan varför Palme hamnade på östra sidan av Sveavägen. Lockades han dit och hur?

    1. Övervakningen var väl allt annat än diskret om wt-uppgifterna stämmer. Att Palme gick åt fel håll efter bion skulle möjligtvis förklara varför en helt oförberedd och otränad amatör fick skrida till verket i stället för de proffs(?) som stod och väntade vid Rådmansgatans tunnelbanenedgång.

      1. Pelle Nilsson
        Ser inte att Palmes baneman kan ha varit en oförberedd och otränad amatör. Tvärtom verkar han ha varit mycket väl förberedd och vältränad skytt. Han stod och väntade in sitt offer i god tid i förväg och utförde en blixtsnabb avrättning med ett enda direkt dödande skott för att sedan försvinna utan att lämna några spår efter sig. Efter 33 år är han fortfarande på fri fot.

        Kan inte tänka mig att en attentatsgrupp tar för givet att Olof kommer åka tunnelbanan hem samma väg som han kom till bion och inte har förberett sig på att han kan välja en annan färdväg och/eller färdsätt som t ex åka taxi hem eller få skjuts eller promenera en bit och kanske ta tunnelbanan från en annan station. Eller följa med sonen och hans flickvän hem som var på tal.

        Antingen fanns en plan B som också inbegrep en professionell mördare eller så var attentatsgruppen i sin helhet bara ett gäng glada amatörer som haft en osannolik tur att komma undan och inte lämna några spår efter sig.

      2. Pelle Nilsson

        Ingen har trovärdigt lyckats förklara hur Skandiamannen kan vara oskyldig.
        Det verkar helt osannolikt att han skulle ha fått varit en del av en planerad en komplott, hur amatörmässig den än var.

        1. Mikael

          Ingen har trovärdigt lyckats visa att Skandiamannen var inblandad i mordet över huvud taget. Han var troligen bara ett chockat vittne.

      3. En fundering angående Rådmansgatans tunnelbana, finns det några uppgifter om observationer kring avvikande beteende däromkring?

    2. Mycket intressant spekulation! Men telefonen kunde ha varit avlyssnad, vilket öppnar andra möjligheter.

      Två eller flera vittnesmål passar också dåligt med en allomfattande teori om övervakning som inte var en del av en mordkomplott: walkie-talkie-mannen de finska kvinnorna träffade på, om det verkligen skedde i hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan, och repliken som fotografen Ake M uppfattade i sin radio – övervakare borde inte bara kallt konstatera att statsministern är skjuten. Visst, Ockhams rakkniv kanske inte hör hemma i denna skäggiga skuggvärld och en mordkomplott kanske använde walkie-talkies samtidigt som t ex ett oskyldigt Stay Behind gjorde det. Men ett oskyldigt övervakningsnät, eller en oskyldig del av det, borde ha gett sig till känna omedelbart. Aven om de inte kunnat förhindra mordet borde de i alla fall direkt ha hjälpt till: att ha ett nätverk med walkie-talkie-män omkring en flyende mördare är ju en viss fördel.

    3. En av de mera plausibla hypoteserna om samtalet med Aspling, Magnus D! Men Aspling kanske också varnade Palme för att kvarteret skulle myllra av walkie-talkie-män – tro inte att det är något fuffens! Jag har aldrig tyckt att det var något mystiskt i att paret Palme hamnade på östra sidan av Sveavägen, kanske för att jag själv nyckfullt byter sida när jag promenerar helt avkopplad och pliktfri: det kunde ha varit Sari eller nostalgi för Scandia (Thule). Men det kunde rent av ha varit nyfikenhet på något Aspling sagt om ett eventuellt centrum för Stay Behinds operationer: med ömsesidig vetskap kunde då en verklig eller infiltrerad Stay Behind-agent ha inlett ett samtal med: ”Tjena, Olof! Du hörde av Aspling vad vi sysslar med här ikväll…”. Palme: ”Javisst, hur går det, grabbar? Kallt har ni det, era stackare!” Så börjar de småpratande spatsera tillsammans. Lisbet skulle då mot Lisbeths förnekande ha vetat att mötet skulle kunna te sig som hart när komprometterade för den käre gamle Aspling eller åtminstone för Erlanders olycksaliga skapelse Stay Behind. Aspling kunde ha meddelat Dahlsten.

  3. Det är mycket olyckligt att eFolkets sammanställning är så tendentiös och att man bestämt sig för mörkläggningsperspektivet. Man redovisar också en mängd vittnesuppgifter av skiftande slag, som man inte utan vidare kan jämställa. Inte heller har eFolket konsekvent redovisat de förklaringar som PU angivit. Synd att man inte har försökt inta en förutsättningslös och neutral hållning. Den här hårdvinklade partsinlagan tillför tyvärr ingenting i Palmeärendet. Man blir bara trött på all förutsägbarhet och alla utropstecken!

    Och hur man orkar hålla på och älta den gamla Barbro-gruppen, som var på tapeten på 1960- och i början av 1970-talet, är en gåta. Källor som Olof Frånstedt och Donald Forsberg, som väl eFolket i andra sammanhang inte skulle sätta särskilt högt, blir här plötsligt absoluta sanningsvittnen.Detta är riktigt, riktigt uselt.

    1. Det är kanske inte helt enkelt att konsekvent återge de förklaringar som PU angivit – eftersom dessa förklaringar inte har varit konsekventa.

      Ett tydligt exempel på det är vittnet Ulla S vars iakttagelser kortfattat beskrivs i Efolket. Hon har alltså berättat om två män med walkie-talkies i Gamla Stan strax efter klockan 20.30 mordkvällen, alltså ungefär vid den tidpunkt då makarna Palme begav sig hemifrån.

      Hennes vittnesberättelse har avfärdats av företrädare för Palmeutredningen på ett antal sinsemellan oförenliga sätt. Jag passar på att återge ett avsnitt om den saken som finns i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, sid 850-852:

      Omkring klockan 20.30 mordkvällen, i stort sett samtidigt som makarna Palme lämnade bostaden på Västerlånggatan, kom hon med T-banan till station Gamla Stan där hon klev av. Hon hade just slutat sitt arbete för kvällen på ett av Stockholms stora tidningsföretag. Nu hade hon ett ärende att uträtta. På perrongen såg hon en man i 45-50-årsåldern med bakåtkammat tunt hår och grå rock med skärp. Han hade någon sorts öronproppar och ur halslinningen stack det upp en metallantenn. Han stod och tittade bort mot den andra plattformen, den som hörde till tågen som gick norrut – alltså där makarna Palme lite senare skulle visa sig.

      Utan att ha sett statsministerparet gick Ulla ut från stationen och fortsatte in i Gamla Stan. Hon hade inte kommit långt förrän hon på Schönfeldts gränd – mellan T-banestationen och makarna Palmes bostad – mötte en springande man med en walkie-talkie i handen. Han ställde sig längst ner i gränden med uppsikt över tunnelbaneentrén. Mannen var omkring 40 och lite fet eller grov.

      Efter mordet reagerade Ulla över vad hon sett och berättade om det för en bekant, en poliskommissarie, som såg till att hon kom i kontakt med mordutredningen. Ett par Palmeutredare träffade henne på T-banestationen där hon fick återberätta vad hon varit med om. En kort tid därefter ringde en av dem till henne och sa att hon kunde glömma alltihop. Det hade varit ett par civila poliser hon sett. De hade spanat på knarkare.

      I och med det skulle saken kanske kunnat glömmas – om det inte visat sig att polisens utredning bedrivits på ett rätt märkligt sätt. Omständigheter kring detta började komma i dagen sedan Kanalen [ett samhällsmagasin i Sveriges Radios P1] inlett sin envisa kritiska bevakning av Palmespaningarna.

      Kanalen nöjde sig inte med att presentera Ullas vittnesmål och polisens lugnande besked. I november -88 konfronterade man också Jörgen Almblad med en uppgift om att han till Edenmankommissionen skulle ha gett en helt annan förklaring än att det rörde sig om vanliga civila knarkspanare.

      Han skulle i stället ha sagt att mannen på perrongen var säkerhetspolis.

      Almblad sa då att perrongmannen visserligen var polis men att han inte var från säpo. Han påstod sig inte komma ihåg att han sagt något sådant till Edenmankommissionen. När han långt senare åter tvingades svara på frågan i TV2:s Norra Magasinet Special hade hans minne synbarligen klarnat. Han hävdade då att ”någon” faktiskt gett honom informationen att de män Ulla sett var säkerhetspoliser:

      Reportern Lars Borgnäs: Vad skulle de ha gjort där på perrongen?

      Almblad: Kommer inte ihåg. Det vet jag inte.

      Borgnäs: Men var inte det intressant om det var så att det fanns säpopoliser i Gamla Stans tunnelbana omedelbart innan paret Palme kom dit?

      Almblad: Hur då menar du att…?

      Borgnäs: Skulle det inte vara intressant om det fanns säpopoliser…

      Almblad: Nej nej, det jag fick höra också var att de var där i ett helt annat ärende.

      Borgnäs: Vilket ärende då?

      Almblad: Det kommer jag inte ihåg.

      Almblads förvirring är anmärkningsvärd. Om han fått höra att det funnits säkerhetspoliser vid Gamla Stans T-bana när paret Palme begav sig till bion borde han ju ha dragit slutsatsen att dessa var högst intressanta vittnen som borde frågas ut noga.

      Utan att precisera sig förklarade dock Almblad i samma intervju att han fått fel information, att det inte funnits något folk från säpo vid T-banan.

      Det tycks som om Palmeåklagaren helt enkelt vidarebefordrat en lugnande förklaring till Edenmankommissionens granskande politiker utan att själv kontrollera fakta.

      Men Almblad var inte den ende som var snar att leverera lugnande förklaringar.

      I sin egen bok om mordutredningen antyder Hans Holmér att Ulla hittat på alltsammans, han skriver att hennes berättelse ”väcker misstro hos polisens förhörsledare”.

      Knarkspanare. Säkerhetspoliser. Fantasiprodukter. Tre sorters förklaringar till Ullas observationer är två för många, kan man tycka. Men det finns dessutom en fjärde. Hösten -89 kunde nämligen Lars Borgnäs i Kanalen redovisa vad som verkligen hänt med Ullas tips. Det hade utretts av säpo – som ju hade hand om misstankar mot poliser – och där hade man stannat för följande version: vad Ulla hade sett var två identifierade civilklädda polismän från Södermalms vaktdistrikt. De hade i samarbete med uniformerade poliser deltagit i spaningar på skinheads och de hade varit vid Gamla Stans T-banestation under mordkvällen.

      De två södermalmspoliserna fanns i sinnevärlden och Kanalen kunde utförligt redovisa en intervju med en av dem, Mikael L.

      Men var de identiska med de män Ulla såg? Det är mer tvivelaktigt. Mikael L hade visserligen haft en bärbar kommunikationsradio för att kunna hålla kontakt med en uniformerad polispatrull, men hans kamrat hade inte haft någon. De hade för all del varit vid Gamla Stans T-banestation under mordkvällen, men de hade missat makarna Palme.

      När Mikael L hördes av säpo hade han slagits av att varken han eller kollegan stämde på beskrivningen av någon av de två männen: han var 26 år då och kamraten ungefär jämngammal. Ingen av dem var fet. Själv hade han varit klädd i en turkosblå dunjacka och kamraten hade troligen haft en kort mockajacka.

      Säkerhetspoliserna hade förklarat för Mikael L att uppgifterna kom från en ”bag lady”, en som rotade i papperskorgar. Och därmed fick saken bero.

      I februari -92, sex år efter mordet, hade Hans Ölvebro i Norra Magasinet Special ingen annan förklaring än att det var dessa två poliser hon sett – men han kunde å andra sidan inte gå i god för att det var så. Saken var fortfarande ouppklarad. Och lika ouppklarad hade den förstås varit när Christer Pettersson av åklagare och polis kategoriskt utpekades som ensam gärningsman.

      Att Ulla S vittnesmål inte förekommer i förundersökningsprotokollet framstår som snudd på bedrägeri. Ett långt avsnitt – bestående av vittnesuppgifter från 31 personer – ägnas nämligen åt makarna Palmes tunnelbaneresa till bion. Vad vittnena har observerat är inte uppseendeväckande.

      Visserligen vill några av dem minnas att de sett någon som liknar fantombilden. Men helhetsintrycket av dessa publicerade vittnesmål är att statsministerparet nog inte utsatts för någon övervakning under sin T-baneresa – eftersom ingen märkte något. Och det är just den slutsatsen polis och åklagare vill att den som läser förundersökningsprotokollet ska dra – annars blir det svårt att skänka någon trovärdighet åt scenariot med Christer Pettersson. Ulla S med sina distinkta iakttagelser om professionell spaning passar inte in i det mönstret. Hon måste alltså bort.

      1. Inte helt osannoligt om närliggande hotell på Västerlånggatan var inblandat övervakning av Palme. Hotellkedjan ägde flera fastigheter i Gamla stan och under tiden (84 -86) jag jobbade i hotellet där bodde bl.a en viss Emma familjehotellens lägenheter. Kolla gärna upp dåvarande ägarnas kopplingar till militären/polisen är en het tips från mig…

        1. En av de mer kittlande inläggen på länge. Du får gärna utveckla. Kan det teleskåp som Lars Borgnäs visade hur lätt det var att koppla upp sig på ha kopplingar till någon av de fastigheterna?

        2. Ja, jag förutsätter att du syftar på Emma Rothschild som vid tiden för Palmemordet var knuten till den Stockholmsbaserade fredsforskningsinstitutet SIPRI och som var nära personligt bekant med Olof Palme. (Det har spekulerats om en kärleksaffär, men det är som jag kan bedöma bara spekulationer. Vad som är uppenbart är att de har ett starkt gemensamt intresse, nämligen frågan om nedrustning.

          Palme var med all säkerhet övervakad av krafter som såg honom som ett säkerhetshot på grund av hans agerande i internationella politiska frågor. Och det innebär med all sannolikhet att även Rothschild var övervakad. Det du skriver om kan därför vara av stort intresse.

          1. Ja, jag syftar på Emma R. Hon hyrde en av hotelkedjans lägenheter under långa perioder. Jag var en som städade hennes svit. Jag observerade en hel polisiära aktiviteter under min tid på hotellet. Jag vill absolut inte peka ut någon men det är värt att undersöka spåret.

              1. Tack för länken till UPI-texten. Den ger stöd åt annan information med innebörden att Palme hade täta kontakter med Emma Rothschild och ansåg att hon var en viktig person att diskutera med. Den romantiska infallsvinkeln är fortfarande spekulationer.

                Jag uppfattade för övrigt inte Aimos kommentar som att Emma Rothschild bodde på hotell, vilket hon inte heller gjorde. Hon hade en lägenhet i Gamla Stan, men den kan hon ju ha hyrt av hotellkedjan, jag har inte kollat upp den saken.

                1. Emma bodde under flera tillfälken på Skomakargatan där familjen Bengtsson fortvarande äger lägenheter som då kallades för svit och var så pass dyra att väldigt få hade råd med den lyxen. Tyvärr kommer inte jag ihåg exakt när Emma bodde där men det var flera gånger och vi diskuterade ofta hur någon hade råd eftersom det var verkligen dyrt att hyra dessa lägenheter. Finns fortvarande i familjens ägo -googla gärna om ni vill se mera.
                  Polisen var ofta inne på hotellet och hade superkoll över kvarteret. Hade med sig bilder och frågade oss om vi hade sett vissa personer.

                    1. Adressen Prästgatan 44 har fortfarande c/o Rothschild. Men det behöver kanske inte betyda att Emma R äger lägenheten eller i varje fall inte att hon gjorde det redan under tiden Aimo refererade till. Hyrde hon av hotellkedjan tidigare på gatan intill? Men polisövervakning av henne om den inte var för att skydda henne, kan väl knappast ha varit laglig, framför allt inte telefonavlyssning? Och att hennes medverkan i mordutredningen förhindrades av Holmer – om det ar sant – är ju en oerhörd skandal.

                    2. Jag har tidigare kommit fram till att Emma Rothschild haft en lägenhet på Prästgatan 44. Men hur länge och från vilket datum vet jag inte. Och jag har inte tid just nu att försöka dyka ner i detta.

                      Det kan i alla fall vara av intresse att i Dagens Nyheter 1998 publicerades en intervju (betalvägg) med Emma Rothschild där det bland annat hette:

                      Hon har kvar en lägenhet i Gamla stan, kommer fortfarande hit då och då, senast för ett möte med Olof Palmes minnesfond. Hon var personlig vän med Palme och hans familj, en av sönerna bodde i hennes hem när han studerade i USA.

                      En annan sak som rör vad Aimo tagit upp: i en artikel i Svenska Dagbladet från 7 september 1987 (tillgänglig i tidningens digitala arkiv) berättar reportern Sune Olofson om en svensk 57-åring som då arbetar för SSI (efterföljaren till IB). IB-affären på 70-talet handlade framför allt om att den militära underrättelsetjänsten IB i strid mot svensk lag sysslade med inrikesspionage. Enligt artikeln i Svenska Dagbladet ägnar sig även 57-åringen som arbetar för SSI åt sådan verksamhet – det är det som är den dramatiska nyheten.

                      Det framgår att han jobbat för SSI i elva år och att han bland annat sysslat med kartläggning av flyktingar, svenska organisationer och utländska diplomater. Bland dem som 57-åringen kartlagt finns också enligt artikeln: ”Emma Rothschild, styrelseledamot i fredsforskningsinstitutet SIPRI och vän med Olof Palme”.

                      Artikeln innehåller även en uppgift om att 57-åringen kan ha arbetat för amerikansk underrättelsetjänst samtidigt som han utförde uppdrag åt SSI.

                      Om det förekom telefonavlyssning av Emma Rothschild så var den knappast laglig. Polisövervakning rent allmänt är det en annan sak med, polisen har rätt vidsträckta befogenheter att bedriva spaning så länge det inte kommer in på specifika metoder som begränsas i lag.

                      Att det skulle ha varit just Holmér som förhindrade att Emma Rothschild hördes är väl en viss övertolkning av vad som står i UPI-artikeln? Eller syftar du på någon annan källa?

                    3. Detta är svar på den här längre kommentaren från Gunnar som tycks sakna svarsfältet.

                      Jag vill erinra mig att någon lägre i mordutredningen fick blankt nej från Holmér när han ville tala med Emma Rothschild – det borde ha varit i ett TV-reportage som jag inte kan placera.

                      Diskussionen in fjol, 3 april, var inne på huruvida Holmér själv gjort det. Citat ur ditt inlägg:

                      ”När Hans Holmér kom in till polishuset tog han direkt över mordutredningen. Och när han byggde upp sin spaningsledning ingick Tommy Lindström i den. Det var också Holmér och Lindström som personligen tog hand om förhören med personer i Palmes omgivning. Så här skriver Juristkommissionen i sin andra delrappport om mordutredningen (1987:72), sid 140:

                      Utredningen rörande Olof Palmes personliga förhållanden handlades i huvudsak av en liten grupp utredare på rikskriminalsektionen. Arbetet leddes av polisintendenten Tommy Lindström. Holmér svarade för riktlinjerna och höll även en del förhör själv. Vissa delar av materialet framställdes i bara två exemplar av vilka Holmér hade det ena och Lindström det andra. Detta material registrerades inte. Innehållet gjordes tillgängligt bara för en mycket begränsad krets. Åklagarna fick inte del av allt materialet rörande den avlidne förrän efter lång tid.”

                    4. Tyvärr finns det en gräns i den version av WordPress som jag använder för hur många svar på svar som programmet har lust att medge. Efter tio svarsnivåer kommer det inte upp någon länk för den som vill svara. Ett skäl är väl att grafiken är gjord så att spalterna blir smalare hela tiden för varje svar. Den som följer bloggen i mobilen kan få problem då, men den rekommendation som varit uppe förut är att man kan hålla mobilen i horisontalläge så ska det fungera – då blir spalten bredare.

                      Men när man har problem med att hitta en länk till svar under en kommentar kan man skriva sin kommentar direkt under det ursprungliga inlägget som startade debatten och förslagsvis lägga in en länk till den kommentar man svarar på. Länkadressen hittar man om man klickar på datumraden, alltså den som finns i början av kommentaren och till exempel lyder 13 november 2019 kl 16:52.

                      Och vad gäller Holmér: jo, det är väl en ganska rimlig hypotes att han var involverad i att inte Emma Rothschild skulle höras, om hon nu inte blivit hörd. Men det kan förstås också finnas folk i parti eller regeringskamsli som kan ha varit med om att fatta ett sådant beslut.

        3. Det är slående att Claes Palme, Olofs storebror, argumenterade i programmet nedan för att det var precis det man borde ha gjort från säkerhetspolisens sida, alltså skaffat en lägenhet helst mittemot paret Palmes i syfte att observera skumma individers rörelser och om Palme gick ut utan förvarning. Claes Palme hade uppenbarligen aldrig hört om något dylikt i verkligheten. Om övervakning ändå skedde blir frågan huruvida Olof och Lisbet Palme var införstådda med den eller den var mera illvillig, rentav fientlig.

    2. Är benägen att hålla med dig. Som vanligt skriver Efolket för de redan frälsta. Ingen kritisk och självständig läsare vill väl bli pådyvlad tvärsäkra åsikter på det här sättet. I synnerhet inte när underlaget är så bräckligt och mångtydigt som i det här fallet. Nog borde oberoende personer ha granskat texten före publicering. Det har jag svårt att tro att det har skett. Det finns ett antal lågvattenmärken den här gången, men priset tas nog när man betecknar en av utredarna som en ”tjuvaktig lögnhals”. Då är vi nere på Flashbacknivå, fjärran från granskande journalistik. Det är också tveksamt om detta mischmasch borde ha bevärdigats ett eget inlägg på denna blogg.

      1. Lågvattenmärket finner vi väl i det faktumet att utredningen använde gangsterpolisen, lögnhalsen och tjuven Thure Nässén som torped i projekten ”nita Pettersson”.Nässén var en tjuv. Enligt missbrukarna i Stockholmen notorisk sådan. Han dömdes i tingsrätten redan på 60-talet för stöld av ett guldsmycke som tillhörde en person som Nässén slagit till mot..En episod han naturligtvis lögnaktigt förnekade. Tills han av en med fakta beväpnad journalist ställdes mot väggen. Kollegor inom Stockholms-polisen har uttryckt bestörtning över att han inte på ett tidigt stadium avlägsnades. Hans dribblande med Cedergren, Östlund med flera kan inte beskrivas som annat än ett energiskt fotarbete i ett uppifrån dirigerat projekt syftande till justitiemord.
        Om eFOLKET inte drar sig för att kalla saker och personer vid deras rätta namn, så hedrar det tidningen.

        1. Invektiv hör inte hemma i seriös journalistik och det var följaktligen inte heller något som SVT använde sig av i sin utmärkta granskning. Efolket har åtskilligt att lära om de vill bli tagna på allvar. Det finns inget hedervärt i deras val av tonläge i denna artikel. Jag skulle närmast vilja beteckna det som pubertalt snömos.

          1. Debatter kan föras i många tonlägen. Att beteckna en text man kritiserar med termer som ”pubertalt snömos” handlar också om tonläge. På den här bloggen brukar jag förorda att vi fokuserar på sakfrågor och undviker känslomässigt laddade uttryck, speciellt i polemik mot personer som framför andra åsikter.

            Känslomässigt laddade uttryck gör förstås inte några sakargument vare sig bättre eller sämre. Men de kan bidra till att dra fokus från just sakargumenten. Och det är ju synd.

            1. Efolket förtjänar rätt hårda ord i det här fallet. Det är naturligtvis högst välkommet att någon försöker bringa ytterligare ljus över Palmeärendet. Desto tråkigare då att man argumenterar och formulerar sig på ett närmast gymnasiemässigt sätt. (Mina elever hade knappast fått ett särskilt högt betyg för ett alster av det här slaget). Artikeln motverkar helt enkelt sitt syfte, vilket är mycket beklagligt då ämnet är så angeläget. Detta måste sägas.

              1. Du är förstås välkommen att precisera dina kritiska synpunkter på argumenteringen i Efolkets artikel. Rent allmänt tror jag det är bättre med konkretion än med allmänna karakteriseringar i den här typen av diskussioner.

              2. Absolut är artikeln förenad med ett ganska tydligt ställningstagande men som sammanställning över övervakningsuppgifter fungerar den tämligen väl tycker jag. Jag tycker inte heller att den är mer vinklad än det mesta annat som skrivits i ämnet Palmemordet. Egentligen är det väl bara Gunnar Wall och möjligen Lars Borgnäs och kanske någon mer som avviker med en väsentligen högre objektivitetsnivå

          2. Vad är det som är ”snömos” i eFOLKETs artikel? Den är väl strukturerad, faktabaserad och tydlig. Själv tycker jag att resonemangen kring de tre av varandra oberoende källorna som pekar mot ett möjligt sydafrikanskt mordkommando är centralt. Och redogörelsen för hur Holmér och Ölvebro hanterat Nyberg och kvinnan från ”Röda Rummet” är tankeväckande..
            Ogrundade och i sak innehållslösa invektiv, som ”pubertalt snömos”, tycker jag inte hör hemma på denna blogg. Hemma här hör däremot tydliga redogörelser för bråddjupet i den fruktansvärda skandal som ”utredningen” under många år var. Och hårda, på fakta grundade, omdömen som i detta sammanhang är korrekta och höggradigt relevanta, ska inte avfärdas som ”invektiv”. Dessutom bör snorkighet undvikas. Anser jag.

            1. Problemet med uppgifterna om Sydafrika är att en av världens mest rutinerade säkerhetstjänster som dessutom hade ett stort antal liv på sitt samvete och erfarna operatörer knappast skulle skicka fram någon eller några som uppträdde med samma professionella finess som Jönssonligan. Mördaren var helt klart amatör. Eventuella WT-män likaså. Den som vill presentera en teori med underrättelseoperatörer har också bördan av att förklara varför en amatör kom att avfyra skotten.

              1. Man kan också säga: den som vill presentera vilken teori som helst om mordet måste försöka hitta en förklaring till varför mördaren inte åkt fast och varför det inte heller gått att skapa klarhet kring de personer som enligt så många vittnesmål rörde sig med walkie-talkies i kvarteren runt mordplatsen.

              2. Uteslut inte möjligheten att en professionell organisation väljer vapen, klädsel eller tillvägagångssätt utifrån en ambition att få mordet att se ut som en oplanerad impulshandling. Kanske långsökt men långt ifrån otänkbart

              3. Vem har sagt att en amatör avfyrade skotten?? Frågar du mig var det en skicklig skytt som med vana och precision utförde en blixtsnabb avrättning och avvek från platsen utan att lämna några spår efter sig.

                1. Jag har sagt så.

                  Precision? Han missade ju från ett avstånd av en halv meter. Det råder oenighet mellan oss på den punkten!

                  1. Det finns väl saker som talar för båda delarna. Exempel nedan, finns säkert fler:

                    Talar för professionell skytt:
                    * Placerade inte vapnet mot Palme så att han blev varse det.
                    * Placeringen av skottet i ryggraden
                    * Den ovanliga ammunitionen, klarar att ta sig igen skottsäker väst om jag förstår saken rätt.
                    * Valde en första flyktväg där han inte kunde bli förföljd av en bil
                    * Finns säkert fler argument här…

                    Talar för amatör:
                    * Ej maskerad
                    * Valde trapporna istället för rulltrapporna. I trapporna riskerade han att stöta på någon som skulle observera honom, i rulltrapporna hade han haft ”enkelfiligt” upp till Malmskillnadsgatan.
                    * Krävs en del tur (alternativt en väldigt hög grad av skicklighet) att få till ett dödande skott med endast ett skott. I synnerhet, om jag förstår saken rätt, den typen av ammunition som han sköt med orsakar mindre invärtes skador än ”vanlig” ammunition. Om det var en professionell skytt så borde han satt en andra garanterat dödande kula i Palme. Här kan man argumentera emot detta och säga att han under de sekunder han stod kvar kan ha konstaterat att första skottet var dödande, men är det rimligt att göra på ett fåtal sekunder? Jag är tveksam men är ingen expert i ämnet.
                    * Missade andra skottet (antingen om det var avsett för Olof Palme eller Lisbet Palme) från en kort distans.
                    * Oskadliggjorde inte det bästa vittnet
                    * Och finns säkert fler argument här också…

                    En hypotes skulle kunna vara att det var en amatör (i den mening att det var första eller en av de första gångerna som personen gjorde detta) som sköt men som läst på eller fått instruktioner, vapen och ammunition från någon mer kunnig inom området.

                    1. Håller med om att Johannes sammanställning är bra. Men jag tror att trapporna är ett minst lika bra alternativ. Man kan ha uppsikt framåt och bakåt. I rulltrappan vet man inte om ett gäng storvuxna män står beredda med knölpåkar när man kommer upp, det ser man från trappan. Det här inte menat som en debatt mot dig Johannes utan bara att det finns mänger av sätt att se på saken och min tolkning är att mördaren var vapenkunnig och hade planerat mordet, men det är bara min slutsats från ett ytterst tvetydigt material. Jag blir däremot skeptisk när jag ser tvärsäkra, lätt raljanta kommentarer. Då känns det som man bestämt sig utan att vilja lyssna på andras argument.

                    2. @Magnus D: Jag tänker att det inte är särskilt troligt att en flyende mördare skulle bli ”påhoppad” när han kommer upp från rulltrappan. Om det är någon som hunnit uppfatta vad som hänt så är väl det rimligaste att sätta sig i säkerhet snarare än att konfrontera mördaren.

                      Tycker spontant att vittnena som agerar är väldigt modiga. Lars J som tar upp jakten/förföljandet på en beväpnad gärningsman och Anna H, Anders D med flera som agerar snabbt för att rädda personen i fråga.

                      Dock när jag funderar på det så kanske inte valet av flyktväg trappor/rulltrappor handlar om hur van skytt (eller lönnmördare) som mördaren är utan snarare om planering/lokalkännedom.

                      Om vi antar att rulltrappan hade varit den bästa flyktvägen så skulle valet kunna tyda på något av följande:
                      A) Att mordet inte är planerat att ske just på denna plats.
                      B) Att mördaren har dålig lokalkunskap

                      Men också såklart på att en person kanske inte resonerar helt rationellt efter ett sådant utfört dåd.

                    3. Johannes B. Jag lägger kommentaren här istället för nedan och jag hade inte tänkt debattera skrev jag ju 🙂 Mitt inlägg var mer att visa att det är så svårt att tolka mördaren som den ena eller andra typen utifrån det magra materialet. Tanken med trapporna var att jag tror (betonar tror) att det blir en osäkerhet att ta rulltrappan. Man har ingen aning om vad som väntar där uppe eftersom man inte ser något. Står Pontus Kask där med handklovarna? Vad händer om man hör polissirener på Brunkebergsåsen? Ska man försöka springa nerför rulltrappor som går uppåt? Så tänkte jag. Men rulltrapporna har fördelar också som du skriver.

                2. Jag säger att skytten är amatör. Jag har hållit på med så väl civilt som yrkesmässigt skytte under tre decennier och utbildat personal i hur man använder enhandsvapen på ett professionellt sätt. Mördaren valde(?) sämsta tänkbara kula för ändamålet, hade en undermålig skottplacering och missade dessutom Lisbet på bara 70-100cm håll. Han sprang därtill iväg utan att ha en aning om hur pass skadade paret Palme var. Det visar på en näst intill parodiskt amatörmässigt nivå. Någon påpekade att det råder delade meningar om gärningsmannens professionalism. Det gör det inte. INGEN med gedigen utbildning eller erfarenhet i den typen av vapenbrott anser att det var skickligt utfört. Tvärt om. Solklar amatör.

                  1. Johannes lista är väldigt bra. Det är sådana här argument som jag tycker gör att man varken kan utesluta amatör eller proffs, ensamagerande eller en konspiration.

                    Per Nilsson, du vet inte om mördaren verkligen ville träffa Lisbet. Det kan ha varit ett till skott riktat mot Olof men där någon stötte till revolvern, kanske Olof i fallet, kanske Lisbet. Dessutom vittnar många om att mördaren dröjde sig kvar, han kan då ha hunnit konstatera att Olof träffats dödligt. På vilket sätt menar du att skottplaceringen är undermålig? Alla jag hört, bl.a. obducenten säger att det där är bästa stället.

                    1. Min replik ovan var riktad mot Per Nilsson. Jag håller med dig Jon, i ditt andra stycke (och en obducent – om än inte expert på ballistik – borde ändå vara ganska duktig på mänsklig anatomi, för att nu underdriva lite).

                  2. Per Nilsson skriver 4juli kl 20.32

                    ”Jag har hållit på med så väl civilt som yrkesmässigt skytte under tre decennier och utbildat personal i hur man använder enhandsvapen på ett professionellt sätt.”

                    Utan att veta tror jag att utbildning i professionell användning av enhandsvapen INTE går ut på att lära eleven hur man genomför en blixtsnabb avrättning på nära håll med ett enda skott. Snarare hur man oskadliggör en angripare på längre avstånd genom att avlossa skott som inte alls måste vara dödande utan bara tillfoga angriparen tillräcklig skada för att undanröja det hot som hen utgör.

                    Kan inte tänka mig att exempelvis blivande poliser utbildas i hur man snabbt och säkert dödar en farlig person med sitt tjänstevapen. Tvärtom är väl målsättningen med verkanseld att om möjligt kunna gripa personen levande? För såväl polis som militär är rimligen den primära uppgiften att undanröja fara inte att till varje pris döda ett på förhand utvalt offer. Dessutom måste poliser och militärer förhålla sig till det faktum att personen de skjuter mot som regel själv är beväpnad och benägen att skjuta tillbaka.

                    Den person som utförde mordet på OP hade en helt annan uppgift nämligen att så snabbt och säkert som möjligt avrätta ett utvalt offer som inte själv var beväpnad eller våldsbenägen

                    Någon formell utbildning i hur man professionellt använder enhandsvapen för att mörda ett utvalt offer existerar givetvis inte av uppenbara skäl

  4. Intressant och gedigen sammanfattning.

    När det gäller observation 22, har just den observationen tagits upp i GrK under avd ”polisspåret”, vilket iof inte behöver vara fel, då polisbilar passerat platsen vid denna tidpunkt i olika ärenden som båda kan ifrågasättas starkt. Den ene är södermalmspiketen 3230.
    Inte med en stavelse nämns att kvinnan Marianne U lämnat upplysningar om att de två männen burit WT.
    Varifrån kommer denna uppgift?

    Ska man tro på E-folkets sammanställning så har hon faktiskt observerat detta, och om det stämmer så är det väl ganska anmärkningsvärt att den delen av hennes berättelse är bortredigerad.
    Att PU i efterhand försökt att bortförklara de två tysta männen som ”tre högljudda fyllon” ligger också i linje med hur de avfärdat Ulla i gamla stan.
    Personligen tycker jag att Marianne U:s iakttagelse är ett strå vassare, just för att den ligger närmre i tid och rum, och är förknippad med polis-observationer vars ärenden är oklara.

    ”iakttagelse av polisbil på Johannesgatan. Den 18 mars 1986 kon- taktade Marianne U PU och uppgav att hon på mordkvällen gjort vissa iakttagelser kring sin bostad på Johannesgatan. Hon hade kommit hem från sitt arbete på Sveriges Radio omkring kl 22.50. Hon hade då iakttagit två män vid Johannes kyrkogård. När en polispatrull sakta kom åkande hade männen försökt gömma sig. Hon gick in till sin lägenhet, där hon hämtade sin hund, som skulle rastas. Hon iakttog då männen igen och kände obehag inför dem. Beträffande en av männen lämnade hon vissa signalementsuppgifter.
    I februari 1987, dvs. ett knappt år senare, besökte Marianne U PU för att kontrollera vad som hänt med hennes tips. I det uppslag som då upprättades framgår att Marianne U fått läsa dokumentationen från mars 1986. Hon gjorde därefter vissa påpekanden. Hon hade sett två män. Hon hade sett dem vid tre tillfällen: när hon kom hem ungefär 22.50, när hon kom ut med sin hund och när hon kom tillbaka ca 23.10. Det var vid detta senare tillfälle som hon såg polisbilen. Hon lämnade nu ytterligare uppgifter om männen och deras beteende samt uppgav att hon även hade lagt märke till en röd bil som stod vid hennes port. Bilen gick på tomgång men det satt ingen i den.
    Marianne U bad att få en kopia av förhörsutskriften. Enligt order från befäl nekade förhörsledaren henne detta. Förhörsledaren har i uppslaget noterat att Marianne U identifierat sig med legitimation från Sveriges Radio.
    I december 1987, dvs. snart två år efter tipset, hölls förhör med Marianne U. Hon lämnade då samma uppgifter som tidigare men de var mer detaljerade. Bl.a. sade hon att hon tagit bussen från radiohuset kl 22.30 och att det innebar att hon var hemma vid sin port senast 22.50. Tillfrågad om tiden för polisbilens förbipasserande, kunde hon inte ange den exakt, ”men hon är ganska säker på att kyrkklockan inte hade slagit kvart över, dvs. 22.15”.52 Hon hade sedan iakttagit männen ännu en gång från sitt fönster i bostaden eftersom hon hade blivit nyfiken på deras avsikter. Detta hade upprepats ett par gånger innan hon hade gått och lagt sig, vilket hon förmodligen gjort ”runt 22.30”.53 Hon uppgav sig inte ha noterat några sirener eller annan speciell verksamhet i kvarteret, förutom de två männen”.

    GrK avfärdar liksom GMP alla iakttagelser som helt ointressanta för utredningen, med undantag för Skelleftehamns- breven.

    1. Olle Minell skriver i ”Mordet på Olof Palme och polisspåret” (1989): ”De båda männen talar i något som liknar en walkie talkie …” (sid 22). Olle Minell skrev i tidningen Proletären. Det var han som redan 1992 med en grundlig genomgång fäste uppmärksamhet på Skandiamannen; vilket ju även Thomas Pettersson påpekat. i sin bok.
      Om utredarnas hantering skriver Minell att ”Eva” reagerar mot att det i förhörsprotokollet stod att ”tre män stått vid ingången till kyrkogården och pokulerat, varit fulla och stojat. Detta är inte riktigt. ”Eva” såg såg två män som stod och spejade och bar walkie-talkies”. (sid 52).
      Det är troligt att Minell fått uppgifterna direkt från Eva/Marianne U. Men hennes berättelse fanns säkert också med i Lars Borgnäs med fleras rapportering i P1.

      1. Tack.
        Frågan är då varifrån Olle Minell fått uppgiften då den inte finns redovisad i GrK?
        Kan han ha haft ett personligt samtal med henne, eller någon annan?
        Troligtvis är det som du skriver.
        Kanske Lars Borgnäs vet?
        Jag har mailat frågan till honom, och om han svarar kan jag publicera det här på bloggen; alternativt att han gör det själv.
        Sedan vet vi genom ett annat vittne att det faktiskt satt ett skrängäng nere vid kyrktrappan, men den ligger 200 m därifrån, och deras beteende stämmer dåligt på Marianne U:s redogörelse.
        De borde inte heller haft en bil stående på tomgång.

        1. Rättelse.
          Det rätta är att trappan där skrängänget satt ligger drygt 100 meter från platsen för Mariannes observation.

          Trots detta.
          Det kan inte handla om samma personer.
          Visst kan de ha varit vilka skummisar som helst, men om WT går att bekräfta så är observationen i kombination med polisbilarnas märkliga rörelser väldigt intressant.

        2. Har nu frågat Minell. Han vill minnas att Borgnäs och en intervju med Eva/Marianne U i P1 är hans källa.

  5. Viktigt från William Colby ur boken Honourable Men, My life in the CIA. Mannen som byggde upp SB-verksamheten och ansvarig för black ops i skandinavien. Här kanske man kan finna mördarna:
    Colby berättar det intressanta att han skaffade sig oberoende agenter (assets) vilka han använde till att bygga upp reservnätverk ifall det första som byggts i samråd med den lokala underrättelsetjänsten och regeringen, skulle fallera i ett gryningsläge eller i fall den lokala regeringen skulle bestämma sig för att samarbeta med ockupationsmakten och på så sätt förråda Stay Behind nätverket (sid 96).

    https://www.jallai.se/2012/04/sveriges-hemliga-skuggregering/

    1. man får känslan av att förra generationens poliser/åklagare gjorde precis allt för att inte lösa mordet utan snarare köra blindspår åt fel håll, alltså mörklägga, vilket kanske var deras mål? alla verkar nöjda med att palme var borta. sen vilka/vem som låg bakom var inte så viktigt

  6. Den enligt mig bästa sammanställningen av W.T observationer är Dan Hörnings intervjuer i fyra delar med Lars Borgnäs.
    Bl.a tas observationen upp som ej finns med i Granskningskomissionen.
    ”Kl.23.15, mordnatten ser en taxich. en man i brun skinnjacka vänd norrut mittemot mordplatsen med en W.T”
    Borgnäs berättar att åklagare Almblad bekräftar mannen, ”att dom jobbat med detta, säger Almblad”
    ”Dom har kört och härjat där uttrycker han sig vidare, om polisens rekonstruktion på platsen”.

    Sammanställer man majoriteten av vittnesmålen ang. W.T. observationer så som Borgnäs beskriver, så anger vittnena män pratandes schweizertyska/holländska/afrikaans.
    Lyssna själva! Finns bl.a på Spotify del 67-70.

  7. Intressant med att det, precis som Andreas säger, verkar vara flera av dessa personer som uppfattat att personerna som pratat i walkie talkies har pratat schweizertyska, nederländska eller afrikaans.

    En fundering: i vilken utsträckning är de uppgifter som handlar om dessa språk är oberoende av varandra? Dvs. har de lämnats till polisen innan eller efter att det kommit ut i media att någon påstår sig ha hört personer som pratar de aktuella språken prata i walkie talkies?

    Klipper följande från Wikipedia angående vilka språk som pratas i sydafrika:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Sydafrika#Spr%C3%A5k
    ”Landet hade ursprungligen två officiella språk: engelska och nederländska; det senare ersattes av afrikaans 1925. 1994 förklarades nio bantuspråk officiella: xhosa, zulu, ndebele, siswati (swazi), nordsotho (pedi), sydsotho, tswana, venda och thonga (tsonga). Bantuspråken talas av sammanlagt omkring 25 miljoner människor.

    Av den vita befolkningen talar cirka två tredjedelar afrikaans och en tredjedel engelska. Bland den asiatiska befolkningsgruppen dominerar indiska språk (bland annat hindi, urdu och gujarati). Den färgade befolkningen av blandat ursprung talar i stor utsträckning afrikaans.[38]”

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Afrikaans
    Afrikaans är ett västgermanskt språk som talas främst av de vita afrikanderna och de färgade i Sydafrika och Namibia. De härstammar från invandrare som kom från främst Nederländerna på 1600-talet. Språket afrikaans bygger därför i grunden på nederländska och utmärks bland annat av delvis förenklad grammatik och ett flertal iögonfallande språklån från malajiska, bantuspråk, khoisan, portugisiska med flera. Ordförrådet överensstämmer dock till 96 % med nederländskans, även om viss förskjutning i stavning och betydelse har skett. Tidigare kallades afrikaans på engelska ofta Cape Dutch eftersom boerna ursprungligen endast bodde i Kapprovinsen, eller mer skämtsamt baby Dutch[2].

    1. Vittnesmål om WT- observationer inkomna före det att Holmér gick ut och bad om sådana, bör väga tyngre än de inkomna efteråt. Men det finns naturligtvis undantag.
      En intressant detalj är hur spaningledningen försökte ”döda” vissa vittnesmål och belysa andra.
      Ulla S vittnesmål från Gamla Stans t-banestn. är ett sådant. Det vittnet försökte man vifta bort med alla möjliga bortförklaringar vilka Borgnäs slog hål på.
      I motsats till Ulla gjorde man tvärtom med fallet nedan.
      Jag poängterar åter att observationen ej finns med i Granskningskommissionen rapport. Ändå gjordes en grundlig genomgång på plats på Sveavägen.
      ”Kl.23.15, mordnatten ser en taxich. en man i brun skinnjacka vänd norrut mittemot mordplatsen med en W.T”
      Borgnäs berättar att åklagare Almblad bekräftar mannen, ”att dom jobbat med detta, säger Almblad”
      ”Dom har kört och härjat där uttrycker han sig vidare, om polisens rekonstruktion på platsen”.

      Märkligt hur man vill trolla bort Ullas vittnemål men grundligt gå igenom taxichaufförens.
      Ullas vittnesmål har visat sig mycket viktigt trots ihärdiga försök att få hennes observationer rent ut sagt förlöjligade.

      1. Framför allt lyfte man skelleftehamns breven till skyarna.

        Skelleftehamnsbreven (även om bara ett skickades från Skelleftehamn) kan vara villospår, och på det sättet ändå intressanta, då de möjligen kan kopplas till gm.
        Vi vet ju att Lena S som färdades i Anders D:s taxi gick ner Tunnelgatan mot Olofsgatan för att uppsöka en toalett, utan att varken hitta toalett eller se någon människa . Varken någon schweizertysk grobian eller någon handelsresande i dam-mode branschen.

        De kan naturligtvis ändå ha varit där någon minut tidigare eller senare, men historien verkar uppdiktad.

  8. 1:a artikeln av Efolket: I en skrivprocess (liksom i många andra ‘kommunikations-/gestaltningsprocesser’) så kan man applicera en stilistisk formel: Innehåll (vad?) + Form (hur?) = Effekt (i förhållande till mottagaren & kommunikationssituationen).

    När det gäller den texten så finns det, på en ‘teknisk’ (lexikalisk) nivå (dvs. ‘formen’/¨hur’) en del brister i meningsbyggnad (främst i form av uteblivna bokstäver, och ibland några hela ord, och t.o.m. meningar), och därmed också lite i syftning, vilket gör att texten kan uppfattas som lite slarvigt skriven på vissa håll. Det kan göra att man tycker att den ibland inte blir alldeles helt ‘seriös’, t.o.m. lite ‘amatörmässig’. Rent ‘tekniskt’ borde textförfattaren ha korrekturläst aningen lite bättre för att ha undvikit detta intryck.

    När det sedan gäller det ‘innehållsliga’/’vad’ så finns det mycket som är intressant. Vissa saker kan anses framföras tämligen subjektivt, men sammantaget så finns det alltför mycket som får anses som ‘inte korrekt’ i själva handhavandet/rapporteringar/dokumentation av vittnesuppgifter för att man ska kunna avfärda det som ”rent nonsens”.

    ”Effekten” av det hela ligger ju då i ”kommunikationssituationen” och ”förhållandet till mottagaren” (”in the eye of the beholder”). Själv tycker jag att det är alltför mycket som ‘inte är korrekt’, och menar följaktligen att det ‘innehållsliga’ övertrumfar ‘formen’ här. Det finns ett slags mönster här, som påvisar att ansvariga i Palmeutredningen har misskött handhavande/rapportering/dokumentation av alltför många vittnesmål för att det ska kunna anses vara ‘slumpartat’ (det finns dessutom källhänvisningar som är högt ansedda: t.ex. Lars Borgnäs och Gunnar Wall).

    2:a artikeln: Om man ska applicera samma stilistiska analys på den så verkar denna text vara skriven av en annan – mer noggrann – textförfattare. Här blir, trots allt (i slutändan) ändå mitt intryck lite tvärtom: det känns som att det ‘formmässiga’ på något litet sätt lite övertrumfar det ‘innehållsliga’. Det beror kanske, mest, på att de citat-utdrag/excerpter som görs för många (av oss ‘här inne’) är ganska välbekanta sedan tidigare, och har ¨pusslats ihop’ lite utifrån textförfattarens på förhand bestämda uppfattning/intention (det som skulle kunna kallas för ‘tendentiöst’ då…). Fast det finns ändå tillräckligt mycket som kan vara av vitalt intresse i jakten på sanningen om MOP.

    Helhetsintrycket av de två artiklarna tillsammans ger ändå mig (personligen) intrycket av att det finns väldigt mycket som känns ‘lite konstigt”, och därför skulle behöva undersökas närmre. Därför bör/borde dessa saker undersökas närmre/på nytt. Det vore egentligen en uppgift för den nya Palme-gruppen, och om inte de gör detta jobb så borde en oberoende PU (med folk från många olika ‘discipliner’, och kanske även från några andra länder, förslagsvis Danmark, Norge, Tyskland), så som just Lars Borgnäs och Gunnar Wall har föreslagit i en debattartikel i år, tillsättas så snart som möjligt.

    En bra ingångsvinkel vore kanske att en gång för alla undersöka alla vittnesmål om ”alla dessa walkie talkies”, och vad dessa kan tänkas ha berott på, utifrån ett helt förutsättningslöst perspektiv. Det har ju inkommit uppgifter – och inte ifrån vem som helst, utan ifrån f.d. statssekreteraren Ulf Dahlsten – som faktiskt gör gällande att det har förekommit ‘folk¨(ca 6-10 st.) som har befunnit sig vid Tunnelgatan någon tid före MOP med walkie talkies i händerna. Det går ju inte att bara ‘vifta bort’ detta, speciellt inte om det är så att Dahlsten fick dessa uppgifter ifrån ”Palme-utredningen”. Vilka var dessa personer? Och frågan infinner sig, åter igen: vad var det för slags föregiven ‘narkotika-spaning’ som sägs ha pågått i just dessa kvarter just denna kväll, vid just denna tidpunkt?

    Detta bör det svenska folket ha rätt att få lov att veta, så här 33 år efter MOP. Annars lever vi inte i en demokrati värd namnet.

  9. Jag tycker att artikel 1 är en mycket gedigen och välbehövlig sammanfattning av många av walkie-talkieuppgifterna och visar hur utredare och åklagare givit dem förklaringar som efter berömvärt journalistiskt arbete i många fall har visat sig inte alls stämma. Och det är ju inte bara när det gäller dessa uppgifter som tidigare utredare och åklagare har ”slirat” på sanningen…

  10. Efolkets spretiga sammanställning från den 22 juni leder tankarna till Sveriges Radios gamla satirgrupp På Håret, som tidigare förekom i P1:s Godmorgon, världen. På 1990-talet gjorde de en rätt lyckad parodi på Norra Magasinet och programledarna Lars Borgnäs och Tomas Bresky.

    I radioinslaget skildrades i en tänkt rekonstruktion hur statsministerparet lämnade Grand och hur sedan en mängd förföljare anslöt under vägen, flera med walkie-talkies. Stora delar av alfabetet var också närvarande med Ö i spetsen för bokstavssoppan.

    I gemensam tropp närmade sig det stora sällskapet Dekorimahörnan, där det nätt och jämnt fanns plats för makarna och mördaren i trängseln. Alltsammans kommenterades förstås ivrigt av duon Lars Påläst och Tomas Brasklapp. (Kreativa namnskapelser var På Hårets signum, t.ex. Bengt Westerberg => Vet Bästerberg)

    Inte tror jag att programledarna tog illa upp, för deras självironi var det säkert inget fel på. I bästa fall insåg de också att de nog presenterat dessa teorier alltför ensidigt och några varv för mycket på bästa sändningstid i TV. Steget till det parodiska blev därigenom ganska kort.

    Detta som en liten tankeställare, i all välmening, till eFolkets skribenter. Det är alltid en fördel om man kan hålla välbehövlig distans till sina egna teser.

  11. ”I bästa fall insåg de också att de nog presenterat dessa teorier alltför ensidigt och några varv för mycket på bästa sändningstid i TV. Steget till det parodiska blev därigenom ganska kort.”

    Tyckte inte det var så kul, egentligen, att Sveriges statsminister blev mördad på öppen gata (Satir, visst…). Undrar hur många som tycker det, egentligen? (oberoende på vilken politisk inställning man egentligen tycker sig ha). Vad gäller Borgnäs så är det väl, egentligen, få som varit lika saklig som han genom åren, eller? Man kan ju inte direkt påstå att ledande inom polis, PU och åklagarämbete varit det särskilt ofta. Kanske hade de för mycket ‘humor’?

  12. Har problem med min Androidlur och bloggen, men hoppas att det går ändå.
    Kommentar till Magnus.
    https://gunnarwall.wordpress.com/2019/06/28/tecken-pa-overvakning-av-palme-under-mordkvallen-ny-utforlig-sammanstallning/#comment-12573
    I slutet skriver du något om ”tvärsäkert” och ”lätt raljant” och jag förmodar att det är mitt inlägg du refererar till.
    Visst, jag var kortfattad och tvärsäker men det händer väl även att Jonas är. Dessutom har det skrivits att antal inlägg med tvärsäkra uttalanden om att gm var ett proffs.
    Du skriver något om att vi som tror att gm var en amatör inte lyssnar på andras argument.
    Jag tycker väl i så fall ungefär detsamma om motparten. Jag har skrivit om skottögonblicket vid ett flertal tillfällen och pekat på t ex det där med missen från kort avstånd och även det att gm valde att stå exponerad vid det upplysta Dekorima i stället för att gömma sig t ex i ett prång. Detta är väl också något att lyssna på.

    Jag står fast vid mina redan redovisade spekulationer:
    Den tafatta hanteringen av LP tyder på avsaknad av planering, och att gm ej var ett proffs.
    Exponeringen vid det upplysta Denorima tyder också på att mordet inte var planerat och att det inte utfördes av ett proffs.
    Bristen på planering tyder mer på en ensamagerande gm.
    Missen tyder på att gm inte var ett proffs.

    GM stötte ihop med makarna Palme mycket kort tid innan mordet. Något gick snett och Olof sköts. GM visste inte hur han skulle hantera Lisbeth.

    Jag tror på ”trottoarscenariot” och att mordet utfördes av en amatör. Palmemordet var i sina väsentliga delar över på 15 sekunder. Spekulation, förstås.

    1. Hej JD. Det var faktiskt inte dig jag åsyftade. Du har bra och tydliga argument även om jag inte alltid håller med och din tolkning av händelseförloppet kan definitivt vara den sanna. Och jag kanske har varit väl säker i mina uttalande tidigare (men jag tycker ändå att jag som oftast skriver tror/spekulation/tolkar etc.) och förhoppningsvis inte raljant. Om det är så ber jag om ursäkt. Och ja, jag tror att det var en vapenkunnig som hade planerat mordet (behöver däremot inte vara något längre planerande), men sen är det ju det här vad är ett proffs? Jag tror nog inte heller på en professionell mördarorganisation utan snarare en mindre grupp som ser Palme som en säkerhetsrisk, jag är alltså inne på landsförrädarspåret. Har jag varit för tvärsäker i mina uttalande tidigare så säger jag så här: jag tror att det är så, men det kan vara Skandiamannen, professionella mördare, mindre konspiration, en annan ensam tok (däremot inte Christer P). För svårt att veta utifrån vad vi vet om mordet. Det jag vänder mig mot är uttalande som snömos och liknande.

      1. Låter bra Magnus, då var det jag som tog fel.
        Det stämmer att du inte brukar uttrycka dig kategoriskt och tvärsäkert. Det gäller även några andra som jag brukar spåna med. Och du är definitivt inte raljant.

        Vi är ense om Christer P. Han är definitivt avförd. CP i långrock? Aldrig.

    2. JD, du skriver om den tafatta hanteringen av Lisbet men då undrar jag, hur var egentligen hanteringen av Lisbet?
      1) Mördaren siktade mot Lisbet men missade, därefter brydde sig inte mördaren om att skjuta mer?
      2) Mördaren siktade mot Lisbet men då hon vred sig i skottögonblicket undkom hon mirakulöst kulan men mördaren trodde att han träffat då Lisbet föll ner till marken.
      3) Mördaren hade inte för avsikt att skjuta Lisbet utan ett andra skott mot Olof men en rörelse i skottögonblicket gjorde att vapnet riktades om och kulan snuddade Lisbet.
      4) Det var egentligen det första skottet som snuddade Lisbet och missen förorsakades av att Olof ryckte till i skottögonblicket. Sedan sköt mördaren ett till skott som blev dödligt.

      Jag kan inte avgöra vilket alternativ som föreligger, som jag ser det är alternativen hyfsat lika sannolika.
      Utöver detta undrar jag lite vad du menar med bristen på planering? Vad vet du om det?

      1. Jon
        Jag börjar med:
        ”Utöver detta undrar jag lite vad du menar med bristen på planering? Vad vet du om det?”
        Svaret på den andra frågan är att jag egentligen inte vet detta, utan det är en ren gissning.
        Gissningen hänger ihop med den den första frågan (bristen på planering).
        Där tänker jag på följande sätt:

        Först bör jag göra tre förtydliganden.
        Med ”tafatt hantering” menar jag missen och det att han inte sköt ytterligare en gång. Det känns ologiskt, obeslutsamt, icke planerat osv… Tafatt är kanske ett knepigt ord att använda. Det hade kanske varit bättre att t ex skriva ”den till synes icke planerade hanteringen av LP”.

        Med planering menar jag ett Grandscenario där GM (ensam eller i konspiration) hade tre timmar på sig att planera, eller de fall där GM (ensam eller i konspiration) hade bestämt sig lång tid innan, och bara inväntade rätt tillfälle.

        Med ”brist på planering” menar jag ”ingen planering”.

        I planeringen borde det absolut ha funnits en plan för hur man skulle hantera LP ifall hon var tillsammans med OP vid mordtillfället. Tre timmar känns definitivt tillräckligt. Och då menar jag att det i planen endast finns två realistiska alternativ: döda LP eller inte döda LP.

        Ett tredje alternativ ”försök döda LP men avbryt ifall första skottet missar” ser jag som helt orealistisk i all planering. Men som jag ser det var det just det tredje alternativet som verkligen hände, och då kan jag – med mitt sätt att tänka – endast dra slutsatsen att mordet inte var planerat. Exakt detta är en av de främsta anledningarna till varför jag inte tror att mordet var planerat, och i stället tror på ett ”trottoarscenario” där GM såg Palme max en minut innan dådet. Det är alltså mitt sätt att läsa skottögonblicket, mitt sätt att tänka. Det är därför skottögonblicket är så viktigt i min analys, det ger mig så mycket information. Jag vet att många inte håller med mig och det accepterar jag givetvis.

        Nu till dina fyra alternativ.
        1) Det känns som en ”icke planerad hantering”, (eller tafatt, men det är ett knepigt ord).
        2) Jag kan tänka mig att LP vred sig i skottögonblicket, men GM bör ha sett att hon överlevde – några vittnen har väl sett att han dröjde sig kvar ett kort ögonblick efter andra skottet.
        3) Kan kanske ha hänt, men jag har dålig koll på rekyler och sådant. Dessutom bör väl Olof ha hunnit falla till marken innan dess?!?
        4) Den varianten tror jag inte på.

        Jag är inne på följande variant där jag förstås förutsätter ett helt oplanerat dåd. GM hann inte tänka och sköt endast obeslutsamt mot LP eftersom han inte visste vad han ville göra med henne, eller att han helt enkelt inte ”klarade av” att döda henne. Han stannade upp innan han började fly – jag kan tänka mig att ångern satte in redan här – ”vad tusan har jag ställt till med?”

        Men jag kan nog även tänka mig 1) som du beskriver det.

        1. JD

          Mördaren måste inte haft för avsikt att skjuta mot Lisbet över huvud taget. Min gissning är att båda skotten var avsedda för Olof. När Olof snabbt sjönk ihop efter första skottet råkade Lisbet hamna i skottlinjen eftersom hon drogs med i fallet och samtidigt vred sig åt hans håll. Andra skottet var mest för säkerhets skull om första skottet mot förmodan inte hade fått omedelbar och tillräcklig effekt. När mördaren tagit sikte mot Olofs rygg avlossade han två skott i snabb följd och kunde därefter konstatera att Olof var dödligt sårad.

          Även för en van och professionell skytt finns en risk att en person som befinner sig väldigt nära det tilltänkta offret som Lisbet gjorde ska råka bli träffad. En risk som mördaren troligen tog med i beräkningen och han var sannolikt likgiltig inför risken att även Lisbet kunde dödas eller skadas men målet var att undanröja Olof inte Lisbet.

          1. Jonas och Jon, jag tror jag förstår hur ni resonerar angående punkt 3) i Jons lista. Det kan givetvis vara så.

            Men jag hänvisar till den tekniska undersökningen.
            Lennart Remstam har gjort sin tolkning här:
            http://www.itdemokrati.nu/page18.html
            http://www.itdemokrati.nu/page19.html
            http://www.itdemokrati.nu/page20.html

            Från FUPen hittar man:
            http://www.nationensfiende.se/wp-content/uploads/fup/PP847_2396_13_G1_1096_03.pdf

            På grund av skottvinkeln vid anda skottet känns det som att Lisbeth hade vridit sig åt vänster men fortfarande stod upp. Vidare gissar jag att Olof rasade väldigt snabbt. Om det andra skottet var avsett för honom borde nog andra kulan haft en annan lutning än vad den faktiskt hade.

            Jag tolkar definitivt FUPen som att andra skottet var avsett för Lisbeth.

        2. JD m fl.

          Debatten om amatör/proffs/ensam/konspiration är ju en återkommande ”moment 22-diskussion” där det, beroende på egen uppfattning går det att hitta argument för det mesta (hur många gånger jag själv svängt och tolkat de olika bitarna ska jag inte tynga med här). En sak som jag dock tycker är ganska central är GM:s vapenhantering. Vet inte om saken nämnts i här debatten men jag har alltid hållit fast vid att Inge M:s vittnesmål om att ”efter skotten tog han ner handen lugnt och fint” visar på att GM har vapenvana och använt detta återkommande, förmodligen genom träningsskytte. Man höjer vapnet i en lugn samlad rörelse, skjuter det/de skott som avses och sänker sedan vapnet i samma lugna tempo – en reflexmässig aktion för en van tränings-/tävlingsskytt. GM har därmed en betydande vapenvana (inte sköt i ”lumpen” som ung) – vilket dock inte ger svaret på ensam/konspiration men bör utesluta vissa….GM är även medveten om OP:s frånvarande livvaktsskydd – antingen genom okulär beskådning eller information – av vilket det senare naturligtvis innebär planering (konspiration). Anders B är noterad som ”ofarlig”. Av detta följer att det inte är en impulsverk.

          1. Debatten om amatörskap/professionalism förs bara bland de som själva saknar kunskap. Ingen med gedigen utbildning och god erfarenhet av yrkesmässig vapenhantering skulle hålla med om att mördaren uppträder professionellt. Tvärt om så beter han sig parodiskt amatörmässigt. Att ägna sig åt nationellt tävlingsskytte har ungefär samma relevans till verkanseld mot mänskliga mål som golfsporten har till trubbigt våld, dvs ytterst perifer. Så: definitivt amatör. Hur amatörmässig? Det går inte att sia om. Skjutningen så som den utspelade sig hade lika gärna kunnat genomföras av en apa.

            1. Pelle Nilsson
              Utveckla gärna varför du anser att mördaren uppträdde amatörmässigt. Han utförde trots allt en blixtsnabb avrättning med ett enda direkt dödande skott och kom undan och efter 33 år är han fortfarande icke identifierad och på fri fot om han fortfarande lever.
              Var han bara en glad amatör måste han ha haft en otrolig tur att polisen var så klantig

            2. Där har du nog svaret! Det är säkert en apa som sköt Palme och det är därför polisen inte hittat gärningsmannen, de har bara letat efter människor

            3. Hej Pelle
              Min inlägg handlar inte om proffs/amatör – vilket är en omöjlig diskussion eftersom redan epiteten är omöjliga att gradera – utifrån händelseförloppet.
              Mitt inlägg handlar om frågan om vapenvana – inte om personen har vana av att utföra mord (vilket är en helt annan sak). Jag tror som sagt GM är mycket bekväm med vapenhanteringen i situationen. Det är det andra skottet som skapar debatten åt ”amatörhållet” men det får man väga in i helheten. GW (även om man ibland får ta honom med en nypa salt) har sin uppfattning – se 10 min in i inslaget.

            4. Möjligen har du en poäng i sista meningen. Det finns ju vittnesuppgifter om att mördaren ”går illa”.

        3. Jag tror nog mest på 3, sen på 2, sen 4 och sist 1. Men jag vet ju inte heller och bedömer inte något av alternativen som otänkbart. Jag är inte heller säker på att mördaren måste ha förstått att Lisbet inte var dödligt sårad och jag tycker det inte heller är helt otänkbart att en mördare som planerat dådet måste ha kommit fram till att det är självklart att skjuta Lisbet. Om mördaren räknade med att bara han kommer undan den initiala jakten så skulle han aldrig kunna bli igenkänd skulle det inte spela någon roll om Lisbet sett honom. Så kan vara fallet om mördaren är utländsk och inte är igenkänd i Sverige. Mördaren kan också ha vetat att ljusförhållandena vid Dekorima gjorde det svårt att känna igen ett ansikte. Det skulle i sådana fall tala emot argumentet att den upplysta platsen indikerar en amatör. Kontentan tycker jag blir precis som Per Johan skriver nedan. Det går att hitta bra argument för samtliga alternativ och det gör att diskussionen amatör/proffs saknar informationsvärde. Det går inte att avskriva något av alternativen (även om man såklart kan tro mer på något av dem) och då leder det inte till att man kan peka ut någon viss person eller grupp baserat på denna diskussion.

  13. Jag lyssnade på podkasten ”Palmemordet” där du under rubriken ”mötesscenariot” redogör för 2 alternativa gärmingsmän, den ensamme GM, eller en grupp konspiratörer. Utgångspunkten för ditt resonemang är att bägge alternativen stått inför problemet att det varit nästan omöjligt för GM att förutse makarna Palmes rörelser och därmed att utse en lämplig plats för attentatet. Oavsett vilken kategori GM tillhör, är det i mitt tycke märkligt att följande alternativ inte ens berörs i dina hypoteser:
    Alt 1. Den ‘ensamme’ GM vet att P är på Grand och skuggar dem på avstånd när de går Sveavägen söderut. De korsar gatan och stannar för att titta i ett skyltfönster. GM fortsätter att gå och passerar dem för att det är det mest naturliga för att a) inte väcka uppmärksamhet, eller b) han behöver försäkra sig om att det verkligen är P i skyltfönstrets sken. GM fortsätter söderut och inväntar sedan P gömd bakom Dekorimas ‘avhuggna’ hörn. Där ges han en kort tids möjlighet att bedöma platsens lämplighet för dådets utförande, med känt resultat.
    Alt. 2. ‘Gruppen’ har kännedom om Ps planer och rörelser under kvällen, det är således inte platsen som är viktig utan målets tillgänglighet i tid. Av detta skäl mobiliserar gruppen en flexibel plan, där mordplatsen avgörs enligt en förutbestämd beslutsgång baserad på ett antal i förväg bestämda kriterier såsom flyktmöjligheter, avskildhet, antal vittnen t ex. En eller flera ‘skuggor’ följer Ps rörelser när de lämnar biografen och övriga medlemmar konfererar kontinuerligt via radio. När P stannar vid skyltfönstret fattas beslutet att mordet måste ske snarast av ovan nämnda skäl och GM gör sig därför beredd vid Dekorima där han inväntar P där dådet sket några minuter senare.
    I ditt resonemang framför du tesen att Ps skyddslösa rörelser mellan bostad och arbetsplats skulle erbjuda bättre möjligheter för ett organiserat mord. Det är ett bra argument som gör Alt. 1 mera sannolikt. En omständighet som talar emot denna, är aktens rörande Harvardaffären försvinnande från Länsrätten samma kväll. Till detta kan läggas alla vittnesuppgifter om walkie-talkies mm, samt det faktum att knarkspans bevakning i området avblåstes utan tydligt motiv tidigare under kvällen, samt ev. flera omständigheter som jag inte känner till.

    1. Tack för dina synpunkter. Jag har varit mer utförlig i mina böcker än jag var i podcasten – därmed inte sagt att jag betat av alla tänkbara infallsvinklar på problemet.

      Låt mig i alla fall kommentera de två alternativen lite kortfattat här.

      Först några ord om varianten med en ensam gärningsman. Precis som du är inne på menar jag också att om det inte var ett uppgjort möte är det mest sannolika alternativet att mördaren på något sätt noterat att Palme var på Grand och att han följde efter därifrån.

      Det finns visserligen andra alternativ i debatten, till exempel varianten med att Christer Pettersson befann sig utanför Dekorima på jakt efter Sigge Cedergren som han av någon anledning tänkte skjuta, och att han tog fel på Palme och Cedergren. Eller en av Thomas Petterssons varianter, att Skandiamannen råkade komma ut från jobbet med ett laddat skjutvapen och träffade på Palme som han avskydde.

      Men av begripliga skäl var Palmerättegången upphängd på det alternativ som i alla fall har något som liknar realism, att mördaren följde Palme från bion. Problemet är bara att det blir väldigt ont om tid för gärningsmannen. Först får vi tänka oss att han följer efter statsministerparet utan att riktigt veta vart de tänker bege sig. När han sedan ser att de korsar Sveavägen gissar han att de kommer att fortsätta på den sidan åtminstone fram till Tunnelgatan. När han drar den slutsatsen bör han befinna sig bakom dem. Om vi nu ska få honom till Dekorimahörnan innan makarna Palme kommer dit måste han passera dem på västra eller östra sidan av Sveavägen. Det blir väldigt trångt om tid. Som jag ser det bör det innebära att han åtminstone bör ha halvsprungit och varit rätt andfådd när han kom fram. Och han kan inte ha befunnit sig på platsen många sekunder innan paret Palme dyker upp.

      Var det så det gick till? Jag tvivlar, bland annat för att det inte finns några vittnesmål om en skyndande gärningsman som betett sig på det sättet. Och Inge M:s berättelse motsäger förstås tydligt en sådan variant. Jag tycker dessutom att det känns som ett lite långsökt beteende för ett impulsdåd, begånget av någon som inte tagit sig tid att bedöma konsekvenserna för egen del. Vore det inte naturligare att gärningsmannen antingen sköt Palme redan vid bion eller också följde efter honom för att se om han kunde få ett bättre tillfälle?

      Det kan tilläggas att Ulf Åsgård och Jan Olsson i sin gärningsmannaprofil har konstruerat en variant där mördaren först befinner sig bakom paret Palme, sedan går om dem, så låter dem passera och till sist går om dem igen strax före Dekorimahörnan. Jag diskuterar deras krångliga och i min mening inte särskilt övertygande hypotes i kapitlet Förföljda? i min bok Mordgåtan Olof Palme.

      Alternativ två, att det var en grupp som låg bakom mordet och att det var planerat, kan förstås diskuteras utförligt. Jag ska vara kortfattad den här gången och bara peka på det jag tycker är det viktigaste argumentet: om vi inte tänker oss ett mötesscenario, och att gruppen inte i förväg visste att Palme skulle passera Dekorimahörnan, så blir valet av mordplats svårförklarligt.

      De som planerar ett mord brukar vilja skaffa sig kontroll över så mycket som möjligt av omständigheterna runt omkring, dels för att själva mordplanen ska fungera friktionsfritt men också för att flykten ska kunna genomföras framgångsrikt. Att då välja att genomföra mordet på en plats som inte är bestämd i förväg strider mot de förutsättningarna. Det betyder till exempel att flykten uppför trapporna på åsen måste vara ett beslut fattat av gärningsmannen i sista ögonblicket.

      En impulsmördare skulle kunna göra något sådant. Men som ett inslag i ett planerat attentat känns det mindre troligt.

      Om det i förväg var känt att Palme skulle komma till Dekorimahörnan förändras förstås förutsättningarna. Då kan flyktvägen vara välplanerad och det kan finns understödjande personer i närheten.

      1. Om man går igenom de olika alternativen är det svårt att hitta något enda scenario som förefaller lika sannolikt som detta med den ensamme mördaren, som agerar med ett par timmars planering. Någon troligare beskrivning av händelseförloppet än den som ges i gärningsmannaprofilen har i mitt tycke ingen annan lyckats prestera. Jag tror mig ha läst det mesta i bokväg omkring mordet sedan 1987 och framåt.

        Inge M utgör något av en solitär i vittnesskaran. Hans uppgifter styrks inte precis av andras iakttagelser vid Dekorimahörnan. En sammanvägning av vittnesutsagorna ger knappast vid handen att gärningsmannen kan ha väntat så mycket som flera minuter på makarna Palme.

        Däremot ska man givetvis ta fasta på Inges grunduppgift om att den person som han iakttagit stått vid infasningen och inväntat offret. Detta är typiskt sett en sådan observation, där utrymmet för misstag är mycket litet.

        Frågan är då: Hur länge måste någon stå stilla på en plats, med ett eventuellt fokus åt ett bestämt håll, för att man ska dra slutsatsen att personen väntar på någon? Ja, sannolikt inte mycket mer än 20-30 sekunder. Det torde vara fullt tillräckligt.

        Så särskilt mycket mer betänketid lär inte heller en mördare som känner sitt Stockholm ha behövt. Om inget oförutsett inträffade under den sista halvminuten, så skulle denna hörna kunna vara en nog så bra mordplats. I varje fall ett par snäpp bättre än de tidigare situationerna som nyss uppenbarat sig och där mördaren tycks ha gjort riktiga överväganden på det sätt som GMP redovisar. Att slå till redan vid Grand vore ju till exempel rena vansinnet med alla människor runt omkring.

        En variant är att mördaren en kort stund tog skydd vid den södra annonspelaren och sedan bytte position genom att snedda fram mot hörnan, där han ställde sig och väntade.

        Att makarna Palme rörde sig långsammare från Sari fram till Dekorima tycks både Palmeutredarna och anhängarna av mötesscenariot vara eniga om. Men istället för att försöka pressa in ett mycket osannolikt och verklighetsfrämmande möte vid annonspelaren, så kan man i likhet med GMP nöja sig med konstaterandet att det förefaller troligt att makarna stannat upp vid t.ex. ytterligare något skyltfönster under vägen och/eller att de på det hela taget rörde sig i maklig takt.

        Gärningsmannen behövde med andra ord inte alls halvspringa för att komma före paret till Dekorimahörnan.

        Jag skulle bli mycket förvånad om det i slutändan inte är ett scenario av denna typ som PU kommer att lägga fram som lösningen på mordet. Men vem som höll i vapnet – ja, det är en annan femma.

        1. Det var just teorin om det slumpmässiga mordet som Krister Petersson ifjol kommenterade med att den kanske ”har en del för sig”, samtidigt som han i andra ordet fortsatte att hålla alla dörrar öppna. Det skedde i Krimkvarten i TV4 hos Hasse Aro (se länk nedan). Den som ägnar sig åt den subtila form av kremlologi som handlar om att tolka nyanser i förundersökningsledarens ordval och minspel kunde inte undgå att notera denna inlindade randanmärkning och hur han sedan log i mjugg.

          Även de fortsatta kommentarerna runt en eventuell konspiration och det märkliga valet av mordplats gick i samma riktning. För att neutralisera diskussionen kunde bland annat ett mötesscenario ha förts på tal. Att Aro inte tog upp den aspekten var väntat, men inte heller Petersson nämnde detta, inte ens för att balansera resonemanget. Sedan går det kanske inte att dra några direkta växlar på det, men det är i alla fall värt att notera.

          Det har för övrigt framgått att PU utrett både konspirationen och den ensamme mördaren under det senaste året. Samtidigt är det högst förståeligt att utredarna i detta läge närmast är förpliktade att ägna sig åt allehanda disparata tips som hamnar på deras bord, så länge de är möjliga att följa upp. Det ligger i sakens natur och röjer inte nödvändigtvis någon bestämd spaningsinriktning.

          Intervjun inleds cirka 6 minuter in:

          1. Det var ett intressant snack.
            Han har ju rätt inställning i det han säger att man måste börja från brottsplatsen.
            PU har ju tillgång till ett betydligt större material än oss andra, så de har ju också förutsättningar att dra helt andra slutsatser.
            Det kan finnas personer utanför det släppta materialet som under alla år seglat under radarn.
            Eller tips som pekat i en viss riktning men drunknat i havet av oväsentligheter.
            Jag tror knappast att det är möjligt att komma lösningen närmare med det material som vi har tillgång till, och jag tror inte heller att mördaren går att koppla till någon av oss känd person nära brottsplatsen, men att bena ut vad som verkligen hänt är ju A och O.

            Att han säger att han inte jobbar med CP just av anledningen att han är död, bör han ju av samma anledning inte heller jobbar med den lika döda Skandiamannen, åtminstone inte i egenskap av ensam gärningsman.
            Det spåret lär ju vara lika ”juridiskt stängt”
            Eller?
            Han kanske har något helt annat som han tror mer på?
            Svårt att gissa vad det kan vara, och jag tänker inte försöka.
            Bäst att ge dem lite arbetsro, och kanske är inte utökade resurser svaret på allt?

            1. Nej, utökade resurser är förstås inte svaret på allt. Men på rätt mycket. Om utredarna ska kunna fram till något som leder till ett uppklarande behöver de rimligen förstärkningar, det är i alla fall min övertygelse. Fyra personer på polissidan – som dessutom delvis har varit utlånade till annat – är verkligen inte särskilt mycket folk ens i en vanlig mordutredning. Och här har vi att göra med en gigantisk och komplicerad utredning av ett mer än trettio år gammalt brott där spaningsuppslagen som pekar i alla möjliga riktningar hunnit bli oräkneliga.

              Palmeutredarna har velat få förstärkningar men har hittills inte fått det. Dag Andersson slutade som spaningsledare delvis för att han inte fick gehör för de önskemålen.

              Mot den bakgrunden är jag inte riktigt säker på vad du menar med att utredarna behöver lite arbetsro. Om du menar att man inte ska ringa upp dem i onödan för att prata strunt så är det klart jag håller med dig. Men viktigare är nog att den offentliga diskussionen om utredningen hålls vid liv så mycket så att spaningsarbetet inte tillåts självdö på grund av brist på resurser.

              1. Ja, jag håller med.
                Jag blir förvånad när du berättar hur få de verkligen är som arbetar aktivt med mordet.
                Jag hade en helt annan bild.

                Begär de själva utökade resurser så ska de självfallet få det.
                Om de dessutom är inne i ett skede då de för första gången på över 30 år inte trampar luft är det ju ännu mer angeläget.
                Att de har strypt sin tidigare mer öppna inställning till diverse förfrågningar kan vara en del av det.

                Jag tycker att Krister Peterssons optimism skvallrar om något helt annat än Ölvebro och Holmér på sin tid.

                Debatten håller utredningen vid liv. Inget snack om den saken, och troligtvis kan kloka debattörer också bidra med något matnyttigt.
                Jag inbillar mig att de mycket av vad som skrivs och sägs på olika forum och poddar inte är helt obekant för PU.

              2. Med arbetsro menade jag förstås just art man kanske inte ska hålla på och störa för mycket med en massa strunt.

                Jag menar också att alla tvärsäkra utpekanden av gärningsmän i genren:

                ”Det var han som sköt Olof Palme jag vet det för det känns så och nu ska jag skriva en bok om det men jag vet inte exakt hur det gått till men på nåt sätt har han lyckats”

                Framför allt detta tror jag ett störande moment inte minst när media tar tag i det, och PU dras in i en debattstorm som troligen både stör arbetsron, och riskerar att försämra utredningsläget.

                Utan att ge några vidare exempel på aktörer i genren.

              3. Det tråkiga är ju också att vi tyvärr har en statsledning/statsminister som uttalat sig i skuldfrågan och därmed satt sig över rättsväsendet och Högsta domstolens beslut! Klart att inga nya resurser tillförs då. Till råga på allt beslutades om att preskriptionstiden skulle bort. Ska något döljas?

      2. Hur besvärligt hade det då varit för en konspirerande grupp som inte visste var Palme skulle gå efter bion (alltså inget mötesscenario)? Det finns fyra huvudsakliga alternativ till hemfärd, tunnelbanan norrut, tunnelbanan söderut, gå hem (söderut) och taxi/bil. I det sistnämnda fallet blir det ju svårt för en konspiration att göra något över huvud taget, men det är ju svårt att utesluta att de kan ha gjort flera försök tidigare men blåst av då läge inte infunnit sig. Vid tunnelbanefärd hem från Rådmansgatan är det troligaste att makarna Palme skulle gått ner i tunnelbanan på Sveavägens västra sida (jag förutsätter att ingångarna var placerade som idag) och det intressanta då är att en mördare där lättast flyr Rådmansgatan västerut vilket gör att mördaren hamnar vid en trappa. Ovanför den är man på bakgator och vid Observatorielunden och Tegnerlunden. Lite likt terrängen ovanför tunnelgatan. Hade makarna Palme korsat Sveavägen och gått ner i den östra tunnelbaneingången blir det lite knivigare. Både Rådmansgatan och Tegnergatan är öppna och bättre lämpade för förföljande polisbilar. Tänker man sig tunnelbanefärd från Hötorget på västra sidan Sveavägen är man inte heller jättelångt från Tegnerlunden om läge uppstår att skjuta t.ex. vid Adolf Fredriks kyrka. En flyktbil eller annan flyktplan kan kombineras med det nordvästra scenariot. Samma sak gäller vid promenad hem eftersom makarna Palme troligen skulle valt att gå Drottninggatan (som Gunnar skrivit om i någon bok). Korsar de vägen hamnar man lätt vid Dekorimahörnan och det scenariot känner alla till. Fyra konspiratörer bör kunna ha täckt av dessa alternativ och det borde ha räckt med två till tre förberedda flyktalternativ. Med sambandsmöjligheter kan antalet konspiratörer kanske reduceras till en placerad norrut och en söderut och en spanare vid Grand.

        Självklart hjälper det gruppen om man i förväg känner till biobesöket men det är ju inte omöjligt även utan denna vetskap. Palmeutredningen uteslöt ju telefonavlyssning men jag tycker att Almblad/Helins avfärande av sådan är ganska svag. Om konspiratörerna såg makarna Palme på väg till bion har de 1-2 timmar på sig att ordna flyktvägar/flyktbilar. Kanske kan de ha parkerat två bilar på strategiska ställen och att två konspiratörer hade varsin nyckel till bilen. Självklart är allt detta krångligare än om man visste om platsen men jag tycker inte man helt kan utesluta detta alternativ. Det är främst om makarna Palme åkt hem med taxi eller gått åt nordost som det blir svårt men om det hänt kanske gruppen provat igen en annan dag.

  14. varför skulle ett professionellt mördarkommando krångla till det med ett möte med Palme på Sveavägen. det har kunnat vara hur mycket folk som helst, en busslast har kunnat stannat, taxibilar, massa folk till bankomaterna stora sällskap har kunnat gått förbi på väg hem eller ut på stan, lönefredag å allt. varför ta risken? om det varit mycket folk på mordplaten så kanske det fanns en plan B, nämligen utanför Palmes bostad, det kanske stod en där med, vilket vi aldrig få veta. eller skedde mordet i affekt av en iskall slaktare som vittnet Inge sa.

    1. Det går lite troll i det där med diskussionen om ensam gärningsman kontra konspiration när det gäller Palmemordet.

      En konspiration framställs ibland som mer eller mindre identisk med att gärningsmännen skulle ha utgjort ett professionellt mördarkommando.

      Sådana finns det ju inte så många i den verkliga världen. Och även när den typen av grupperingar är i farten kan det bli pannkaka. Se till exempel mordet på Ahmed Bouchiki i Lillehammer 1973. Det var israeliska Mossad som låg bakom, men de lyckades med att mörda en helt annan person än den de var ute efter. Ett antal av dem dömdes också för medverkan till mordet.

      I det fallet var det alltså verkligen något som kan betecknas som ett professionellt mördarkommando som var i farten. Men när vi diskuterar en möjlig konspiration bakom Palmemordet måste vi förstås också räkna med sammanslutningar som visserligen kan ha haft starka inre lojalitetsband men som inte alls var proffs på att utföra just mord.

      Med andra ord: jag tror vi gör oss skyldiga till en orimlig förenkling om vi reducerar alternativen bakom Palmemordet till antingen en grupp mer eller mindre ofelbara yrkesmördare (i den mån sådana finns) eller en ensam gärningsman.

      Om det var en konspiration finns det i alla fall skäl att tro att gärningsmannen fått hjälp med att komma undan.

      1. helt rätt, Gunnar det finns nog inte så många mördarkommandon, utan mer grupper som sluts samman för olika uppdrag. riktiga yrkeskommondon är nog mest i filmens värld. om en grupp bevakade Palme vore det inte enklare för dom att skjuta Palme utanför hans bostad, han var på väg hem, gamla stan vid midnatt, folktomt många gränder att försvinna i. bara ropa i WT att nu är han på väg hem och sen vänta. mötessenariot eller ensam person i affekt blir lättare att tro på med tanke på platsen, Sveavägen.

      2. Jag håller med om att ett mer eller mindre professionellt mördarkommando kanske inte är det mest sannolika scenariot men jag tycker inte heller att det är helt otänkbart. Jag ville mest spekulera i vilka resurser det skulle kräva att täcka av området runt bion för att få till ett hyfsat läge för att lyckas med en planerad mordoperation även om man inte visste var Palme skulle gå efter bion. Min bedömning är att det inte är så svårt och därmed inte ett scenario som kan avskrivas. Jag tycker att många är för snabba med att utesluta olika scenarier och landa i en egen favorithypotes, framför allt gäller det dom som är övertygade om att en viss namngiven ensam gärningsman är den skyldige.

  15. Jag skulle vilja ha svar på:

    * Vad var det för 22 poliser (enligt Donald Forsberg) som deltog i den beryktade knarkspaningen den kvällen?

    * Vilka var de 6 – 10 (enligt Ulf Dahlgren) som deltog i spaningen med WT nere vid Tunnelgatan?

    * Hur/Var rörde sig de inblandade?

    * Varför avbröts den just vid den tidpunkt som skedde?

  16. Man kan även tänka sig:

    * Vad var utfallet/resultatet/konsekvensen av den knarkoperationen?

    * Vem ledde det hela?

    * Var kan dokumentation om denna operation tänkas finnas?

    * Varför har inte allmänheten fått reda på något om vad denna/detta innebar den kvällen?

    Kan du Gunnar vidarebefordra detta till Krister Petterson? Eller på något sätt se till att han/de får ta del av dessa frågor? Eller kan någon annan det, i så fall? Han står inte i min telefonbok heller, så att säga. Tackar ödmjukast om det går att förmedla, och ännu mer om det skulle kunna generera något/några svar!

    1. Gunnar, tror du Sven Aspling, när han talede i telefon med Palme ordnade mötessenariot?
      sedan tipsade övervakningsgruppen om var Palme skulle möta någon, som visade sig vara mördaren. sen höll dom koll på att han inte avvek eller ändra sig.

  17. Vad tror ni om SÄPO:s övervakningspm A 11544?

    ”Vad det gäller fysisk övervakning kan noteras att denna fråga utretts av bl a
    SÄPO i olika omgångar. En särskild utredningsgrupp inom SÄPO
    färdigställde 1986-04-24 en rapport om detta. Den är registrerad vid
    Palmeutredningens diarium 1989-05-12. I denna rapport skiljer man mellan
    kartläggning, dvs en övervakningsform där objektets vanor och rutiner studeras från
    en eller flera dolda positioner under längre tid, respektive övervakning, dvs
    fasen efter kartläggningen som innebär ett efterföljande.

    Och så här skriver både kommission och revisorer:

    Gruppen bedömer att det under perioden fram till den 27 februari inte
    kan uteslutas att det förekommit övervakning av Olof Palme.

    Analysen talar för att Olof Palme varit övervakad på eftermiddagen
    den 27 februari samt från det att han lämnade bostaden på kvällen
    den 28 februari fram till det att han mördades kl 23.21.

    Det har ur analysmaterialet utkristalliserats två personer som kan ha
    deltagit i en övervakning. Därutöver kan ytterligare en person
    skönjas. Således bör operationen ha genomförts av minst tre personer
    förutom mördaren.

    På grund av att det saknas väsentliga iakttagelser kring centrala
    moment kan det inte bedömas hur denna grupp har varit organiserad
    eller vilken grad av kompetens och erfarenhet den haft. ” (SÄPO
    Särskild utredningsgrupp PM 1986-04-24 s 2-4) (Al 1544).

    ”Utkristalliserats”, säger Säk. ”Utkristalliserats”? Vet Säk vilka de är, dessa 2 + 1+1?
    Kan okända, anonyma personer ”utkristalliseras”? ”

    Ansåg SÄPO och /eller Holmer att denna grupp skulle ha bestått av medlemmar från PKK?
    En liten grupp bestående av tre eller fyra personer.

    http://runeberg.org/palmenytt/2001/0191.html

    1. Så här kommenterar Granskningskommissionen denna undersökning (sid 193):

      Undersökningen grundades på en värdering av de vittnesmål som vid tiden förelåg. Sedan dess har flera vittnesmål från denna tid omvärderats, se t.ex. om den s.k. Skuggan, under Publicering av de s.k. fantombilderna nedan. Någon direkt uppföljning av denna undersökning har såvitt framgår av PU-materialet inte gjorts. Bedömningen i GMP var närmast att det saknas tecken på såväl kartläggning som övervakning, se utdraget ur GMP i kapitel 7. Det torde också vara den gängse bedömningen inom PU numera.

      Enda gången som promemorian nämns i samband med ett visst spaningsuppslag, så är det i kapitlet om PKK-spåret (sid 635):

      I materialet från säkerhetspolisen finns också allmänt material om organisationen PKK, en promemoria från den 24 april 1986, där en särskilt tillsatt utredningsgrupp analyserat utredningsmaterial med utgångspunkt från frågan om Olof Palme varit utsatt för övervakning samt en promemoria av den 19 januari 1987, där personer i PKK-avsnitten studerats med sikte på signalementsuppgifter, alibi, tidigare
      förekomst i vapensammanhang och psykisk kapacitet att genomföra mord.

      Även om undersökningen kan ha haft ett brett och förutsättningslöst upplägg, så kan man nog utgå ifrån att PKK-teorin funnits med som en viktig komponent. Detta med tanke på RPS/Säks allmänna spaningsinriktning vid den aktuella tiden.

  18. Nättidningen Efolket har nu publicerat en ny artikel om Palmemordet, den här gången om de frågor som länge funnits kring polisens spaningsinsatser under mordnatten.

    Allvarliga brister i de insatserna togs upp av juristkommissionen (del 1 av dess betänkande finns här och del 2 här) och parlamentarikerkommissionen, men bröderna Kari och Pertti Poutiainen gick betydligt längre än kommissionerna i sin uppmärksammade bok Inuti labyrinten, en skrift på nästan 900 sidor som kom att hyllas av en av Palmes nära medarbetare, Kjell-Olof Feldt som var finansminister vid tiden för mordet.

    Artikeln i Efolket bygger på bröderna Poutiainens bok och kan fungera som en kort introduktion till den.

    https://efolket.eu/spaningarna-efter-olof-palmes-mordare-fordrojdes-med-avsikt/

    1. Gunnar
      Tack för tipsen angående Efolkets artiklar. Jag har läst alla tre.

      Jag har tyvärr inte läst bröderna Poutiainens (BP) bok. Det är fullt möjligt att jag skulle gilla den, jag gillar ju analys. Jag är dock övertygad om att Efolket har gjort ett korrekt referat.

      Kommentar 1:
      Jag känner till att BP menar att larmanropet kan ha gått ut två minuter senare än vad som är sagt (23.25 i stället för 23.23). Men om man senarelägger larmanropet så bör man väl även senarelägga polisernas (piket 3230) möte med Yvonne i samma utsträckning. Samma sak bör väl då även gälla för Yvonnes möte med GM uppe på Brunkebergsåsen och i slutänden även tidpunkten för mordet. Hur en senareläggning av tiden för mordet ska gå till begriper jag inte. Den tiden är ju tämligen exakt. Alternativet att i stället förlänga tiden för Yvonnes promenad från mötet med GM till mötet med poliserna med två minuter känns svårt att motivera. Jag kan inte se att Efolket (läs BP) har tagit upp detta, dvs hur man ska se på den förmodade senareläggningen av polisernas möte med Yvonne.

      Kommentar 2:
      BP hänger även upp sig på att någon på SBC sagt att man inte kände till skottlossningen när LAC ringde och frågade, trots att man (SBC) då borde känt till den pga tidigare larmanrop. Jag ser inget speciellt konstigt med det. Telefonisterna på SBC uppdaterar väl inte varandra i realtid om alla larm de tar emot. LAC pratade väl förmodligen med en annan telefonist.

      Kommentar 3:
      BP misstänker att tiderna har manipulerats. Men hur kan det då komma sig att BP själv kan ange tider? Hur vet de på vilket sätt tiderna har manipulerats?

      Med reservationer för feltänk. Jag ägnade detta ganska lite tid.

      1. Angående kommentar 1. Kan ju vara någon annan än gärningsmannen som Yvonne möter och då är det ju inga problem att senarelägga larmanropet. Gösta S säger ju att han hör det då han svänger upp på Sveavägen och skulle larmet gått (tidigt) 23.23 så får man inte ihop att Leif L larmar till 23.23.40 och därefter (enligt honom själv) går ur bilen och försöker prata med LP innan första polisbil kommer. Stämmer bättre med ett larm 23.24-23.25.

        1. Magnus,
          Jag håller med dig angående Yvonne, men jag har ju ”bestämt” mig för att det var GM hon såg…

          Larmanropet kan ha gått ut betydligt tidigare än tidpunkten 23.23.40 då Leif L lade på luren. Detta kan ha skett genom Anders D enligt följande.

          1. Anders D kontaktar växeltelefonisten på Järfälla Taxi
          2. Växeltelefonisten kontaktar inte LAC utan väljer i stället att kontakta SBC i Stockholm direkt.
          3. SBC ber växeltelefonisten på Järfälla taxi kontakta Anders D för att be honom stanna kvar.
          4. Växeltelefonisten på Järfälla Taxi kontaktar Anders D och gör som SBC anbefallt.
          5. Växeltelefonisten på Järfälla Taxi kontaktar LAC 23.23.40 för att få bekräftat att ambulans är larmad.

          Det var SBC som skickade ut larmanropet, och detta kan ha skett när samtalet i punkt 2 var avslutat. och detta var uppenbarligen tidigare än punkt 5 dvs 23.23.40, dvs den tid som råkar stämma med tidpunkten då Leif L avslutade sitt samtal,

          Jag säger inte att SBC skickade ut anropet direkt efter punkt 2, men möjligheten fanns att göra det. Med andra ord kan det mycket väl vara så att larmanropet gått ut en bra stund innan Leif L lade på luren.

          Om jag förstår det rätt så menar bröderna Poutiainen att SBC inte larmade direkt efter punkt 2. Som Gunnar påpekade i sitt svar till mig så är det nog bäst att läsa boken.

          Som du tidigare påpekat vet vi dock att polisen inte var på plats 23.23.40 eftersom Leif inte såg någon polis när han gick ut ur bilen efter avslutat samtal.

          1. Centralt i bröderna Poutiainens resonemang är den kommunikation mellan länsalarmeringscentralen (som skötte ambulanserna) och polisens sambandscentral som finns dokumenterad på det så kallade LAC-bandet. Notera särskilt samtalen 3 och 5 i den här utskriften.

            Det ser onekligen ut som om polisen inte gått ut med sitt områdesanrop förrän någon gång mellan 23.25 och 23.26.

            1. Vet inte hur dessa samtal ska tolkas, men kvinnan på Järfälla taxi säger på bandet kl 23.23.50 att hon talat med polisen, ”det är en kille som har blivit skjuten..och antagligen kommer han behöva en ambulans..och jag har ringt polisen men jag vet inte om dom har ringt er”
              När detta samtal ägt rum kan man ju bara gissa, men tillräckligt långt innan för att hon ska anta att polisen kontaktat LAC. Hon har också berättat för polisen att händelsen ägt rum i korsningen Tunnelgatan/Sveavägen.

              Låt säga att polisen fått informationen från Jätfällas taxiväxel runt 23.23.20, så finns det möjlighet att ett områdesanrop gått strax efter.
              Allt detta bör ju i så fall ligga utanför LAC bandet som snarast utgör en referens till när ambulansen nåtts av informationen.

              Detta är inte mitt område, och bröderna P:s bok ska jag beta av under semestern om det hinns med.
              Det är Gruvedal som gäller för tillfället.

              Sedan råder det mycket skilda uppfattningar om när polisen kom. Vissa säger 7-8 minuter medan andra säger att gärningsmannen befann sig på trappkrönet (HJ). Båda dessa bedömningar är förmodligen helt fel.
              Själv gissar jag på att polisen kom runt 23.24.

              1. Tillägg.

                Det framgår alltså helt tydligt att Jan Hedlund på SBC vid 23.25 inte känner till att polisen blivit kontaktade av Järfälla taxi.
                Det har de alltså blivit av vad som framgår av samtalet med växeltelefonisten 23.23.50, och hon säger också att polisen är på väg.
                Det är inte heller något som Jan har fått kännedom om.
                Det borde han ju rimligtvis om samtalet gått via SBC.
                På något sätt har både SBC och LAC blivit rundade, och informationen kan ju möjligen nått radiobilarna ett par minuter innan.
                Hur detta kan ha gått till rent tekniskt får väl de som är insatta i hur systemen fungerar besvara, men jag ser det som den enda naturliga förklaringen.

                1. En annan förklaring som jag funderar över är om poliserna på SBC avvaktat därför att de trott att det rörde sig om en övning. När de sedan förstår att det är allvar börjar de faktiskt agera. De fortsatta insatserna under natten blir dock, som kommissionerna och Poutiainens visat, lama och förvirrade. En orsak kan vara att Säpo tagit över, något som inte finns redovisat men som framstår som rätt sannolikt.

                  1. Det skulle naturligtvis kunna vara en möjlig förklaring, men då skulle en uppriven växeltelefonist från Järfällas taxiväxel också ingå i övningen.
                    Jag tycker att det känns lite långsökt om jag ska vara ärlig.
                    En medveten fördröjning låter även det lite väl konspiratoriskt.
                    Nyckeln ligger nog i att spåra vem taxitelefonisten talat med, och vilka åtgärder den personen senare vidtog.
                    Vi vet ju också att Hans J vrålade ut detta till Solnaradion ungefär samtidigt. Hur den informationen behandlades är för mig okänt.
                    Dock tycker jag att en ankomsttid runt 23.24, och att piketpoliserna nådde trappkrönet runt 23.25.30 stämmer ganska väl med Lars J:s rörelser så som han beskrivit.

                    Man kan tänka sig att han låg en minut efter gm uppe på trappkrönet, växlar några ord med Yvonne N, stått och spanat i korsningen 10-15 sekunder. Han skulle då om han rört sig i maklig takt kunna vara nere vid Johannesgatan kl 23.25, där han ser kommissariebil 1520 svänga upp från Regeringsgatan.
                    Dessa möter sedan piketpoliserna en halv minut senare vid trappkrönet.

                    1. Jag vet inte om man behöver vara så konspiratoriskt sinnad för att tänka sig möjligheten av att personal på polisens sambandscentral fått höra att det var någon sorts övning på gång, kanske som ett led i kuppförsvar eller liknande – under förutsättning att en sådan övning faktiskt var på gång. Den personal på SBC som i så fall informerats behöver inte ha fått några detaljerade beskrivningar av vad som skulle ske, bara ungefärlig tid och plats.

                      Och mot en sådan bakgrund är det också förståeligt om de tvekade att agera på ett larm som kanske vara hade sitt ursprung i övningen.

                      Omständigheter som pekar på en övning är de många tipsen om radiokommunikation. Omständigheter som pekar på en fördröjning finns väldokumenterade i Poutiainens bok.

                      Den fråga som förstås uppkommer är varför inte en sådan övning redovisats i efterhand om den nu ägt rum. Det finns, som jag ser det, flera tänkbara förklaringar till det. De mest uppenbara är att kuppövningar är hemliga till sin natur och att en kuppövning som genomförts samtidigt som ett statsministermord skulle kunna ge upphov till obehagliga spekulationer och att därför hemlighetssträvandena i det läget blir ännu kraftfullare.

                    2. Ja, om det finns omständigheter som pekar i riktning mot en eventuell övning så blir ju saken en helt annan.
                      Med konspiratoriskt menade jag en medveten fördröjning just för att någon på sambandscentralen kände till att statsministern skulle mördas just denna kväll, och därför fördröjde larmet.
                      Det är konspiratoriskt så det räcker till.

                      Fråga:
                      Är det utrett vem som tog emot samtalet från Järfälla taxi, och vad den personen senare företog sig?

                    3. För min del menar jag att det skulle vara ett besynnerligt inslag i en mordkonspiration om konspiratörerna drog in poliser på sambandscentralen med instruktioner till dem att fördröja larmet. Risken för att det skulle läcka på något sätt skulle vara större än den eventuella fördelen. Men om mordet tidsmässigt sammanföll med annan hemlig verksamhet kan man tänka sig att det ledde till en rad besynnerligheter på SBC. Och man kan förstås också tänka sig ännu mer komplicerade samband än tidsmässiga – som att någon eller några med koppling till den hemliga verksamheten också hade att göra med mordet.

                      Bröderna Poutiainen funderar givetvis även de kring dessa frågor. Och de resonerar inte riktigt likadant som jag. Men jag uppskattar deras bok framför allt för dess gedigna presentation av anmärkningsvärda omständigheter, inte lika mycket för slutsatserna. Jag har den tyvärr inte till hands just nu, så jag ska inte gå in i detalj på det den här gången.

                      Någon som sitter med boken kan säkert kommentera vad den säger angående Jörgens fråga om samtalet från Järfälla Taxi.

                    4. Jag tror att det är alldeles nödvändigt att reda ut den frågan innan man ens kan börja spekulera om en eventuell fördröjning av larmet, alldeles oavsett vad orsaken till denna må vara.
                      Det framgår med all tydlighet att taxitelefonisten kontaktat polisen innan hon kontaktat LAC. Det kan röra sig om mer än en minut innan, och kanske t.o.m. före 23.23.
                      Den mest närliggande förklaringen till att Hedlund på SBC kl 23.25 dementerar att Järfälla taxi kontaktat dem, kan vara att det av någon mänsklig orsak gått honom förbi.
                      Han kan ha varit upptagen med annat de senaste minuterna.
                      Det känns ju också ganska naturligt med tanke på ärendets art att man då vänder sig direkt till de rullande bilarna utan att ta det via LAC. Ett väldigt rådigt beslut i så fall.
                      Eftersom mordtiden som är fastställd med ganska god precision inom spannet av ett 20 tal sekunder, så utgör Lars J:s rörelser, och i vilket skede han mötte poliserna en mycket bra referens till hur det låg till med larmtiden.
                      En senare larmtid än 23.24 tycker jag väcker fler frågor än det ger svar.
                      Varför komplicera det hela innan man sökt svaret på den mest närliggande frågeställningen?
                      Det kanske är gjort, och jag har Poutiainens bok hemma, men har den inte tillgänglig förrän tidigast om en vecka.
                      Vore väldigt tacksam om någon kunde sammanfatta vad som är skrivet ang detta.

                    5. Det hela beskrivs i Inuti labyrinten på sid 29-31. Växeltelefonisten ALP vid Järfälla Taxi får tala med operatören Ulf H på ledningscentralen:

                      Enligt H visste inte [P] mycket om händelsen. Han försökte få mer information av henne, när han inte lyckades uppmanade han henne att kontakta taxin och be den möta polisen på brottsplatsen. Med denna uppmaning avslutade han dialogen. Han uppskattar att samtalet endast tog cirka 20 sekunder.

                      I samband med detta larmsamtal lyckas H göra sig skyldig till hela fyra brott mot instruktionerna, vilket också juristkommissionen påpekade.

                      1) Om anmälan inkommer per telefon skall linjen hållas öppen tills första polispatrull anlänt till platsen. Detta gör alltså inte H. Han lägger på innan första polispatrull hunnit fram. Han försvarar sig med att P inte visste mycket och hade heller inte radiokontakt med taxibilen, så han bedömde att det var bäst att hon kontaktade taxin och meddelade att polisen var på väg.

                      2) H underlät att larma ambulans. Han försvarade sig med att han först ville ha bekräftat att skottlossning verkligen förekommit. Han tänkte att den patrull som kom först till platsen kunde larma ambulans om det behövdes.

                      3) H underlät att underrätta vakthavande inspektören, Anders T, som var arbetsledare för radiooperatörerna. T säger att han inget visste förrän han av en slump tog ett ilanrop, som enligt H kom in ungefär tre minuter efter det att han själv larmat de första poliserna till brottsplatsen. Juristkommisssionen anmärker:

                      Den som får larm om en allvarlig händelse, t ex skottlossning skall genast meddela arbetsledaren. Så skedde ej i det här fallet.

                      H:s försvar är detsamma som tidigare. Han ville först få bekräftat att en skottlossning verkligen hade ägt rum innan han kunde tänka sig att dra igång en ”stor apparat”.

                      4) H underlät att ta fram protokollet och starta protokollföringen som instruktionerna föreskriver ska ske vid svårare brott. Hans försvar för detta är av liknande slag som för övriga underlåtenheter ovan.

                    6. Det jag alltid har saknat är jämförande exempel på hur arbetet på SBC bedrevs. Det lär väl knappast finnas något annat ärende vid den aktuella tiden, där man så i detalj har gått igenom varje skede av händelseförloppet. Värdet av denna genomgång är samtidigt svårbedömt. Man skulle behöva några andra fall som belyses på samma grundliga vis, så att man har ett referensmaterial. På det sättet skulle man bättre kunna bilda sig en uppfattning om hur stora avvikelserna egentligen var från normala rutiner.

                      Jag kan mycket väl föreställa mig att det slarvades en del och att åtminstone vissa av de underlåtenheter som man på SBC gjorde sig skyldig förekom då och då. Det är inte alls säkert att de misstag som gjordes i inledningsskedet var så exceptionella för just den här händelsen.

                      När de ansvariga konfronterades med uppgifterna om det bristfälliga agerandet låg det givetvis i sakens natur att betrakta detta som ett undantagsfall. Sanningen kan dock vara en annan.

                      Däremot får det anses vara klarlagt att det fortsatta arbetet under natten avvek en hel del från gängse rutiner. Det förklaras väl enklast av att de inblandade var tagna av stundens allvar. Möjligen rördes det hela också till lite extra genom Säkerhetsavdelningens inblandning. Säkfolk brukar vara bra på att skapa oreda. Det är deras främsta disciplin.

                    7. Den informationen tackar jag för Mikael B
                      Om jag förstått turerna rätt, så har denne Ulf H, som jag också förstått av vissa misstänkliggjorts för att dels satt sig själv på SBC då han egentligen skulle haft en plats i södermalmspiketen, och dels för att han förhalat larmet.
                      Kopplingen man gör är då att han deltagit i en ljusskygg verksamhet som varit planerad på kvällen.
                      Det tror jag knappast, men han har säkert gjort en del formella misstag, kärnfrågan är ju när han skickade ut områdeslarmet till poliserna.
                      Har han varit sen eller inte?
                      Har hans okonventionella åtgärder i stället påskyndat polisernas ankomst till platsen?

                      Jag tycker att det ser så ut.
                      Det tycks ju av allt att döma som om han skickat iväg larmet ganska omedelbart efter samtalet med Järfälla taxi kommit in, och att varken LAC eller eller SBC ledningen haft kännedom om detta.
                      Han har uppenbarligen riktat sig direkt till bilarna, och som polis på fältet kände han säkert till vikten snabb information.
                      Möjligen kan han kritiseras för att han ville vänta med ambulanslarmet tills poliserna gjort sin bedömning.

                      Därmed blir ju trafiken på LAC banden obrukbara när det gäller att fastställa tidpunkten för den officiella larmtiden.
                      Faktum är att de är lika obrukbara när det gäller att fastställa ankomsttiden för den första ambulansen, då den ropades in från gatan då den av en slump passerade mordplatsen.
                      Det vi kan utläsa är endast att det strulat på LAC, och att ambulanslarmet drog ut på tiden.
                      Det verkar som om sabbatsbergsambulansen var där tidigast 23.27, och då får vi ju utöver Lars J – genom Yvonne och Ahmed ytterligare en referens på att anropet måste ha gått ut till bilarna i god tid innan 23.24, eftersom endast sollentunaambilansen fanns på plats då de kom fram.
                      Klockan hade alltså inte hunnit bli 23.27.
                      För min del är det tydligt att Poutiainens verkar gjort en miss här, och jag är medveten om att jag rör mig på minerad mark, så jag skriver ”verkar”.
                      Det betyder ju inte att boken som helhet behöver vara dålig.
                      Jag ska läsa den med stort intresse.

                  2. En Stay Behind-övning, meddelad t.ex. av Aspling, skulle kanske kunna ha varit ett tillräckligt lockbete för att få Palme att komma till ett möte; hur det skulle ha varit viktigt i övningen kan kännare av Stay Behind spinna vidare på.

                    Harvardaffären kanske inte var för futtig som lockbete men det borde ha funnits så många andra praktiska, riskfria sätt att få hemlig information om den, direkt eller via medhjälpare. Stölden av överklagan kunde ha varit en del i den omfattande smutskastningen: att göra skattebrott till ett faktum. Den kunde ha varit kopplad till en mordkrets eller helt fristående, hursomhelst perifer.

                    Som du nyss skrev, Gunnar, i ett annat inlägg om SBC, kunde en övning och mordet således vara kopplade till varandra. Jag tycker inte det behöver vara en onödig komplikation för det skulle förklara, fast inte urskulda, varför övningen aldrig blev offentlig och den paniska styrningen från Rosenbad. Intrikat blir det visserligen genom att de flesta som visste om att övningen skulle ske naturligtvis inte visste om mordplanerna. Men det kunde ha varit taktiskt avsett att ha ovetande inblandade, nästan delaktiga. En mordkrets kunde ha resonerat så: det är omöjligt att arrangera ett sådant mord och komma undan i ett så litet land och så öppet samhälle med en polis som har åtminstone ett uns av kompetens (det hävdade t ex Galtung). Därför var starka motiv till mörkläggning inbyggda i mordplanen.

      2. Bröderna Poutiainen senarelägger inte tiden för mordet. Den som snabbt vill få en uppfattning om deras resonemang kan gå till de sammanfattningar som de presenterar i anslutning till varje kapitel av Inuti labyrinten. Men kort kan sägas att de menar att larmet fördröjdes på ledningscentralen, det gick inte ut så snabbt som de borde ha gjort efter det att uppgifter om skottlossningen kommit in från Järfälla Taxi.

        Vad fördröjningen kan ha berott på och över huvud taget varför arbetet på ledningscentralen bedrevs på ett uppenbart ineffektivt sätt under mordnatten är centrala teman hos Poutiainen. Jag håller inte med om alla deras slutsatser, men läsning av boken bör närmast vara en självklarhet för den som bestämt sig för att försöka få ordning på händelseförloppet de där ödesdigra timmarna.

        Det är många sidor, men de skriver pedagogiskt och med tydliga hänvisningar till källor.

        1. Det starkaste argumentet som motsäger bröderna P:s beräkningar är som jag ser det Lars J. Han bör ha mött kommissariebil 1520 ca 23.25 uppe på åsen om hans historia inte innehåller några betydande luckor.
          Skulle detta möte skett 23.27 i stället blir det svårt att förklara vad han gjort under dessa två minuter.
          Alternativet är annars att polisbilen kommit samtidigt som larmet ropades ut, och detta är svårt att förklara.
          Det skulle då innebära att de ljuger.
          Lika svårt blir det att förklara mötet med de springande poliserna som just i detta nu kommer upp för trappkrönet.
          Hur har de hunnit dit?

          Vad gäller Leif L:s samtal som tycks pågått mellan 23.22.30 till ca 23.23.40 kan man väl tänka sig att han bröt då han ser den första polispatrullen komma.
          Det fanns ju knappast någon anledning att fortsätta. Jag vet inte om Leif någonsin förklarat i vilket läge han avbröt och varför?

          1. Poutianen har pratat med Leif L och Jan A vid tiden för skrivandet av boken. Leif L har då uppgett att polisen kommer till brottsplatsen ca 3-4 minuter efter att han avslutat sitt samtal. Jan A uppger att det tar flera minuter. Enligt denna uppgift avbryter han alltså inte samtalen för att första polispatrullen kommer.
            Leif L har även berättat om sitt samtal till 90 000 i en intervju i ”Kanalen” som jag dock inte har tillgång till.

      3. Kommentar 2: Operatörerna uppdaterade varandra i realtid, dock inte genom muntlig kommunikation utan genom det datasystem man använde på SBC. Där kunde operatörerna på sin bildskärm direkt se de 5 senaste larmen som lagts in i systemet, och man kunde även titta tillbaka på tidigare larm om man ville. Vilket bröderna Poutianen antar att operatören gjorde när LAC ringde upp honom . Detta enligt Poutianens bok.

        1. Hej Håkan,
          jag missade ditt inlägg. Jag tvivlar inte på att det du säger angående SBC:s datasystem är korrekt.

          Nu har jag inte läst Poutiainens bok, men efter att ha läst Efolkets artikel och andra kommentarer får jag intrycket att boken inte tar tillräckigt mycket hänsyn till den mänskliga faktorn.

          Min gissning är att växeltelefonisten på Järfälla taxi fick tag på SBC i Stockholm ganska tidigt och att SBCs larm kom ganska snart därefter. Jag tycker att granskningskommissionen har gjort en utmärkt analys och vad de säger passar ihop bra med andra händelser och andras vittnesmål, t ex från Yvonne och hennes möte med polisen från piket 3230. Det jag saknade i Efolkets artikel var hur de ser på motsvarande tidförskjutning av deras möte med två minuter. Jag kan tänka mig att Poutiainen faktiskt har missat detta. Det är ju mänskligt. Men som sagt, jag har ännu inte läst deras bok…

  19. Vad gäller tidpunkten för Yvonne N:s och Ahmed Z:s möte med gruppen av rusande poliser: Mötet sker längst ner i trappan. N och Z vet fortfarande inte något om skotten i korsningen Tunnelgatan/Sveavägen. De fortsätter, och enligt N är det när de närmar sig korsningen som de blir varse att en man ligger på gatan. Dessutom att ambulanspersonal håller på med livräddningsförsök och att strax därpå den skadade mannen tas in i ambulansen.
    Det betyder att N och Z är framme vid Sveavägen någonstans mellan 23.27 och 23.28.
    Att gå från trapporna kan väl ha tagit cirka en (1) minut.
    N och Z bör alltså ha stött samman med poliserna kring 23.26. Troligen något senare. Vilket talar för en larmtid 23.24.30 – 23.25.00.

    En ytterligare reflektion: Vittnet Lars J var den enda som sett att mördaren tagit vägen upp för trapporna. De förföljande poliserna visste det inte. Väl uppe på krönet spred de sig till vänster och höger på Malmskillnadsgatan. De lyste in i fönstren på den gamla brandstationen och dylikt. Även uppför trapporna hade de enligt uppgift kollat hiss och prång i väggen mellan rulltrappan och trapporna. Detta innebar förstås tidsförluster, och kan tyckas ha varit baserat på en hypotes om den flyende mördarens möjliga beteende som man nog kan ställa sig frågande till.

    Dessutom: Varför vidtogs inte en motsvarande undersökande aktivitet i samband med att man passerade Luntmakargatan? Poliserna hade ju då ännu inte stött på N och Z, och hade ingen information om att den flyende gärningsmannen fortsatt uppför trapporna?

    Vidare: Om N och Z stöter på poliserna cirka 23.26 så är det sannolikt så att det inte är gärningsmannen de möter på David Bagares gata. Och om det inte är mördaren så kan man inte utesluta att det har varit någon som varit mördaren behjälplig. Som kanske tagit hand om vapnet, och är i färd med att paketera det i fodralet/väskan som Yvonne N iakttog. Möjligen en person som i kraft av sin ställning var tämligen ”osårbar” i händelse av om han skulle stöta på poliser. Kanske han till och med kan ha varit bekant med flera av de poliser som ingick i gruppen. Kanske delade han med några i gruppen ett intensivt Palme-hat och högerextremistiska föreställningar i allmänhet. Möjligen hade han tillgång till en lokal i närheten. En lokal belägen i den riktning han joggade. Att den man som N såg enligt henne hade visa problem i sitt joggande kan ju tyda på att han uppfattade det som lite smärtsamt. Något som kan inträffa om man rör sig lite för energiskt i det fall man till exempel är nyopererad.

    Till slut: Resonemanget ovan om tiderna förutsätter att vittnet Lars J i den väldigt speciella situation som han hamnat i, misstagit sig på tiden som förflöt innan han tog upp förföljandet.
    Att han var omskakad tyder ju också hans beslut att uppta förföljandet på. Vad tänkte han att han skulle kunna uppnå? Varför inte bege sig till brottsplatsen för att invänta polisens ankomst och för polisen berätta om mördarens flyktväg? Och varför stoppar han inte kommissariebilen som han möter på David Bagares gata, och talar om att gärningsmannen flytt i motsatt riktning till den som polisbilen kryper fram i? Varför fortsätter han efter mötet med polisbilen nerför DBG, och efter att han tyckt sig se en man vika av in till vänster längre ner på gatan, kollar bakom en hängande presenning om personen kan finnas där? Vad tänkte han att han skulle kunna åstadkomma?!
    Allt talar för att vittnet Lars J befann sig ett slags chocktillstånd. Vilket sannerligen är lätt att förstå!
    Därför bör man inte utesluta att J:s uppfattning om förloppet tidsmässigt kan avvika ganska mycket från det faktiska.

    1. Anton.
      Tänk på att det var Sollentunaambulansen som befann sig på mordplatsen, vilken inte kom p.g.a anropet från larmcentralen, och sabbatsbergsambulansen hade ännu inte kommit till platsen. Yvonne och Ahmeds ankomst till mordplatsen är därför svår att relatera till någon tidpunkt.
      De kan teoretiskt ha kommit mellan 23.25-23.26.

      1. Tack för din kommentar Jörgen G.

        Jag tror ändå att slutsatsen att N och Z är framme vid korsningen tidigast cirka 23.27 är ganska säker.

        1) Vi vet (från LAC-band) att vittnet L och hans passagerare kliver ur bilen tidigast strax efter 23.23.35. Till bröderna Poutiainen har L uppgivit att efter det att han steg ur bilen dröjde det ”tre, fyra … fem minuter” innan polisbilarna anlände. Passageraren säger ”tre minuter nånstans … tre, fyra”. På följdfrågan.om det inte kunde ha varit omedelbart efter det att de klivit ur bilen som polisbilarna anlände svarar passageraren: ”Nej, o, nej.”. Låt oss anta att båda (L och passageraren) mycket kraftigt överskattar tidsintervallet, och att endast hälften så mycket tid förflöt, hamnar vi på, allra tidigast runt 23.25. Och att det förstapolislarmet därför bör ha gått ut tidigast cirka 23.24 45.
        Strax efter det att polisen har anlänt stoppar L Sollentuna-ambulansen. ”Ambulanspersonalen sätter bl.a in syrgas” enligt L. Som tillägger: ”Ganska omgående lägges Palme på ambulansbår och förflyttas in i ambulansen”.

        2) 23.28.00 meddelar Sollentuna-ambulansen att den stoppats på Sveavägen. ”jag kör honom till Sabbatsberg på ett par minuter bara. Skottskadad, va, slut”

        3).23.31.40 meddelar föraren i Sabbatsbergs-ambulansen: ”Jodå, det var en bil som var före oss på plats, så det är fixat här. Vi är två bilar och vi är inne på Sabb nu, kom.”

        4) N säger i förhör 1986-03-02: ”När de (N och Z) kommit ner för trapporna mötte de 4 poliser som kom springande med dragna pistoler. Nere på Sveavägen låg en man på trottoaren med en syrgasmask för ansiktet. där var flera poliser och en ambulans.

        Jag tycker att mycket pekar på att N och Z anländer till korsningen tidigast cirka 23.27. Eller – med ganska stor sannolikhet – något senare. Men jag tycker också att Jörgen har rätt i att en något tidigare tidpunkt inte med bombsäkerhet kan uteslutas.

        1. ack för kommentaren Anton.

          Jag har aldrig intresserat mig för detta tidigare, men börjar tycka att det är intressant.
          Känner att jag upprepar mig lite för mycket, så jag tänker hänvisa till min kommentar till Mikael B,
          Jag sammanfattar min bild av händelseförloppets viktigaste hålltider kronologiskt, samtidigt som jag i slutet av denna kommentar klistrar in några stycken från GrK. Jag rör mig med jämna halvminuter för enkelhetens skull.

          23.21.30. Mordet.

          23.22.00.
          Järfälla taxi larmas av Anders D.

          23.22.30.
          Järfälla Taxi ringer SBC.
          Samtalet pågår 20 sekunder.
          Gärningsmannen befinner sig på trappkrönet.
          Yvonne och Ahmed rundar hörnet Johannesgatan och går västerut upp på David bagares gata.
          Vittnet Lars börjar röra sig mot trapporna.

          23.23.30. Ulf H når fram med områdesanropet till bilarna.
          Samtidigt befinner sig vittnet Lars J på trappkrönet, där han sammanträffar med Yvonne och Ahmed.
          Järfälla taxi ringer LAC

          23.24.00.
          Piket 3230 når mordplatsen, och kommissariebil 2520 har kommit fram 15 sekunder tidigare.

          23.24.30.
          Piketgruppen lämnar mordplatsen och tar upp mördarjakten.

          23.25.00.
          Sollentunaambulansen som från Kungsgatan sett piketen köra Sveavägen norrut anländer platsen.
          Piketpoliserna har nu träffat Yvonne och Ahmed nedanför trapporna och börjar bestiga trapporna upp mot Malmskillnadsgatan.
          Vittnet Lars J som avvaktat i korsningen vid Malmskillnadsgatan går nu David bagares gata ner mot Johannesgatan.

          23.25.30.
          Sollentunaambulansen jobbar med Palme.
          Vittnet Lars J möter kommissariebil 1520 på David bagares gata.
          Piketpoliserna kommer upp för trapporna till Malmskillnadsgatan där de strax möter kommissariebil 1520.
          Norrmalmspiketen 1230 kommer till mordplatsen.

          23.26.00
          Yvonne och Ahmed når mordplatsen, men där finns bara en ambulans, och personalen jobbar med återupplivningen.

          23.27.00
          Man börjar lasta in Palme i ambulansen samtidigt som Sabbatsbergsambulansen ankommer till mordplatsen.

          23.28.00.
          Båda ambulanserna lämnar platsen och far mot Sabbatsberg.

          Från GrK:

          ”Den ambulansman som gjorde iakttagelsen av polispiketen under färden Kungsgatan västerut, upp mot Sveavägen, uppskattade att det tog en halv till en minut från det att han såg polispiketen till det att ambulansen blev invinkad vid mordplatsen.
          2. Ambulansmannen och hans kollega har uppgett följande om de åtgärder de företog på mordplatsen. De hade inget utryckningsuppdrag vid tillfället utan ”patrullerade” i väntan på uppdrag. När de vinkades in vid Tunnelgatan gick ambulansmannen ur för att bilda sig en uppfattning om vad som skett. En kraftigt blödande man låg på trottoaren. Ambulansmannen talade med folk på platsen. Samtidigt tog hans kollega fram bår, syrgas och sug. De satte in svalgtub och försökte få in syrgas. Den skadade – ingen av dem visste att offret var statsminister Olof Palme – blödde då ännu mera. De öppnade rock och kavaj samt klippte upp skjortan för att inspektera skadan. De fann ett litet hål omedelbart till höger om bröstkorgens mitt. De lyfte sedan upp den skadade på båren, rullade fram denna till ambulansen för att lasta in den. I det ögonblicket anlände den larmade ambulansen från Sabbatsberg och dess personal biträdde i arbetet. De försökte få Lisbeth Palme att åka i den andra ambulansen, vilket hon dock inte ville….

          …Ambulansmannen uppskattade den tid Sollentuna-ambulansen var på platsen till mellan två och fyra minuter.
          Uppgifterna innebär således att det skulle ha tagit minst två och högst fyra minuter för Sollentuna-ambulansen och dess personal att
          ◊ gå ur bilen samt bilda sig en uppfattning om händelsen och skador- nas art
          ◊ sätta in sug och syrgas
          ◊ öppna rock och kavaj samt klippa upp skjortan
          ◊ besiktiga skadan
          ◊ lyfta upp och spänna fast Olof Palmes kropp på båren
          ◊ rulla fram till ambulansen och lyfta in båren
          ◊ diskutera med Sabbatsbergs-ambulansens personal och Lisbeth
          Palme
          ◊ starta bilen och börja köra mot Sabbatsberg (den tidpunkt då rappor-
          ten att transporten var på väg registrerades hos LAC, se ovan)
          Med tanke på de förhållanden som enligt vad som framgått av vittnes- mål synes ha rått på platsen och på att personalen inte haft möjlighet att förbereda sig för de åtgärder som måst vidtas är det rimligt att utgå från att ambulansmannens tidsuppskattning stämmer, dvs. att det är möjligt att hela händelseförloppet kan ha passerat på två minuter, men att det kan ha tagit fyra minuter. Det förefaller troligt att det tagit i vart fall tre minuter.29
          3. Den taxichaufför, som gjorde poliserna på Kungsgatan uppmärk- samma på händelsen, Anders A, har uppgett följande i förunder- sökningen. Han stod och väntade på Kungsgatan vid restaurang ”King Creole”, när han hörde kollegan Anders D:s anrop till växeln om skottlossningen på Sveavägen. Efter det att taxiväxeln bekräftat att polisen var larmad, vilket Anders A uppskattade att det skedde en till en och en halv minut efter Anders D:s anrop, fick han syn på en polisbil på andra sidan Kungsgatan. Han steg ur sin bil, stoppade polisbilen och berättade vad som hänt. Han uppskattade att detta tog ca 20 sekunder, högst en halv minut. Polisbilen satte sedan full fart mot mordplatsen. – Innebörden av detta är att det skulle ha gått 1 minut och 20 sekunder till 2 minuter från Anders D:s anrop till taxiväxeln och polisbilens avfärd mot mordplatsen. I jämförelse med vad som gäller p 1 och 2 ovan, där tidsuppskattningarna kan jämföras med ett visst faktiskt skeende, vars tidsutdräkt kan bedömas i sig, är Anders A:s uppskattning i högre grad en subjektiv bedömning av hur lång tid han upplevt att det gått mellan de angivna händelserna. Emellertid kan den jämföras med vad växeltelefonisten har gjort, åtgärder som delvis finns dokumenterade.
          Det är klarlagt att växeltelefonisten vid Järfälla Taxi ringde till LAC 23.23.40. Dessförinnan hade följande skett.
          1. Anders D observerar mordet
          2. Anders D anropar taxiväxeln och får svar
          3. Anders D och växeltelefonisten kommunicerar om händelsen
          4. Växeltelefonisten tar fram telefonnummer och ringer upp SBC
          5. Växeltelefonisten rapporterar händelsen till SBC/Ulf H
          6. Växeltelefonisten anropar Anders D och ger honom Ulf H:s in-
          struktioner
          (7. Växeltelefonisten ringer 23.23.40 till LAC enligt ovan)
          Taxichauffören Anders A:s uppskattning innebar således att det skulle ha gått en till en och en halv minut mellan Anders D:s larm till taxi- växeln och växelns bekräftelse till Anders D. Det kan med hänsyn till vad som alltså försiggick under den tidsrymden (p. 3-6) förefalla rimligt, bl.a. med hänsyn till larmsamtalet. Med tanke på den tid de en- ligt ovan uppmätta LAC-samtalen tog i anspråk – växeltelefonistens påföljande samtal till LAC pågick t.ex. 40 sekunder – synes det troligt att det tog åtminstone bortåt en minut från det att hon avslutat samtalet med Anders D till det att hon avslutat samtalet med operatören på sambandscentralen.
          Om man till detta lägger Gösta Söderströms uppgift att han hörde larmet strax efter det att han gett sig av mot mordplatsen och antar att den är riktig, betyder det att larmet gick ut i runda sekundtal en och en halv till två minuter efter det att Anders D larmade sin växel. (Det talar också för att det dröjde ett tag från det att operatören på sambands- centralen avslutat larmsamtalet med växeltelefonisten vid Järfälla Taxi till det att larmanropet gick ut.)
          4. Vittnet Leif L larmade polisen via 90 000 på sin biltelefon direkt efter mordet, samtidigt som han gjorde en manöver med sin bil och parkerade. Detta samtal är inregistrerat på LAC:s band som påbörjat sekunderna före 23.22.20. Leif L avslutade samtalet utan att ha kommit fram till sambandscentralen. Det larm som nådde sambandscentralen kom alltså i stället via den taxichaufför, Anders D, som också var vittne till händelsen. Taxichauffören torde ha agerat i samma skede som Leif L – kanske något tidigare än denne; han uppgav att han tog radio- kontakt med växeln direkt efter skotten”.

      2. Anton, Jörgen

        https://gunnarwall.wordpress.com/2019/06/28/tecken-pa-overvakning-av-palme-under-mordkvallen-ny-utforlig-sammanstallning/#comment-12728

        En av mina anmärkningar i mitt ursprungliga inlägg är att Efolket/bröderna Poutiainens tycks föreslå en försening med två minuter utan att analysera motsvarade försening av mötet mellan Yvonne och poliserna från piket 3230 vid trappfoten. Jag börjar alltså tro att det är en miss i deras analys, dvs att de inte tänkt på att även den förseningen bör förklaras.

        Givetvis kan man även analysera mötet mellan Lars och Christian D i 1520 som också drabbas av samma tidförskjutning.

        Jag föredrog att analysera Yvonnes möte eftersom det skedde med poliser som kom till själva mordplatsen, och har därmed en ganska direkt knytning till Söderströms ankomst.

        Det går att relatera Yvonne möte med poliserna vid trappfoten till någon tidpunkt (alltså, till trappfoten och inte till mordplatsen).

        Granskningskommissionen har gjort en alldeles utmärkt redogörelse för allt detta och jag håller fast vid deras resonemang och tider. Jag brukar tänka att Söderström anlände ca 23.24.00 – 23.24.10 och jag hämtar alltså det från GrK:s resonemang. Deras förslag i kombination med lite analys av Yvonnes promenad resulterar i fullt realistiska tider för deras möte (tycker jag).

        Att Poutiainen lägger till två minuter utan att kommentera deras möte, tror jag helt enkelt att det är en miss/fadäs i deras analys. Att Yvonnes promenad från mötet med GM till trappfoten ska ha tagit uppemot fyra minuter tarvar verkligen en förklaring. Var finns den? Det är alltså den förklaringen jag saknar i Efolket/Poutiainens analys. Som sagt, motsvarande gäller förstås även för Lars möte med polisen.

        Sven Anér och LGWP diskuterar detta. Se t ex 17.15 in i inslaget. Programmet handlar dock om Gösta Söderströms förslag om att han anlände först 23.28.

        1. JD. Å andra sidan så kan man ju förklara förseningen med att det inte är mördaren Yvonne och Ahmed möter och att Lars inte springer efter mördaren direkt. Där kan man hitta den försvunna tiden. Är larmtiden senare så kan man få ihop det med Yvonnes möte med poliserna nedanför trappan och Lars möte med poliserna på Brunkebergsåsen om det är en annan person som springer på David B:s gata och om Lars tvekade någon minut. Det går också ihop med vad Anton skriver om vad Yvonne ser på Sveavägen och vad Leif J berättar i förhör och med bröderna Poutiainen om vad han gjorde efter sitt larmförsök. Antons beskrivning av personen på David B:s gata som enligt Yvonne har lite svårt att springa kopplat till en nyopererad person som finns i utredningen är ju även en intressant koppling till platsen.

          1. Magnus D.

            Om Lars J har avvaktat, så blir också angeläget att förklara hur Yvonne och Ahmeds promenadtider stämmer i förhållande till:

            1. Den springande mannen.

            2. Lars J

            3. Poliserna

            4. Sabbatsbergsambulansens ankomst till mordplatsen.

            Jag har provgått sträckan Johannesgatan – mordplatsen, och konstaterat följande:

            Johannesgatan till platsen för mötet med Lars = 55 s

            Trapporna ner till Tunnelgatan = 45 s.

            Trappavsatsen till mordplatsen = 60 s

            Allt som allt 2 min 40 sekunder.
            Om man lägger till 20 sekunder för uppehållen med Lars och poliserna, så hamnar vi på totalt 3 min.
            De bör ha varit på mordplatsen 23.26 eftersom Sabbatsbergsambulansen ännu inte kommit, vilket betyder att de startade promenaden från Johannesgatan 23.23.

            Detta är en och en halv minut efter mordet, och som av en händelse just den tiden som mördaren bör ha sprungit förbi om han tog den vägen.

            Det innebär också att de träffat poliserna strax före 23.25, och det innebär i sin tur att poliserna var högst uppe i trappen kl 23.25.30.

            Eftersom Yvonne och Ahmed mött Lars högt uppe i trappen bör detta möte ägt rum ca 23.24.
            En och en halv minut senare är alltså Lars nere i korsningen vid Johannesgatan, polisbilen rullar upp, och pikétstyrkan kommer upp för trappen.

            Hur man än räknar stämmer allt till punkt och pricka, och ett tiotal sekunders felmarginal förändrar inte bilden.
            Detta går lätt att rekonstruera med fyra personer.

            Om det ändå fanns grund för antagandet om ett fördröjt områdesanrop, så vore det en annan sak, men det gör ju inte det så vitt jag kan se förutom Leif L, men hans uttalande kom ju flera år efteråt.

            Egon E säger att de gått från Monte Carlo upp till korsningen vid Tunnelgatan då första polisbilen kom.
            De avvaktade lite på platsen innan de började gå, men det rör sig om en sträcka på 100 m.
            Osäkerhetsfaktorn är här hur lång tid de avvaktat, men historien berättar ändå tydligt att det inte kan ha rört sig om flera minuter.
            Att de kommit fram till Tunnelgatan inom två och en halv minut verkar rimligt.

            1. Jörgen. Bra och rimlig sammanfattning. Jag tror nog också att larmet gick ut runt 23.24, men kan inte utesluta en något senare tidpunkt. Man måste ju stressa argumenten och tiderna för att inte fastna i gamla hjulspår. När det gäller Sabbatsbergsambulansen, tror du inte att den kan ha kommit senare? Enligt granskningskommissionen (s.176) så kommer den när Sollentunaambulansen lastar in Palme. Om de kör iväg till sjukhuset runt 23.28, har det tagit så lång tid att komma iväg? Borde inte Sabbatsbergsambulansen i så fall snarare anlänt närmare 23.27.30?

              1. Tack Magnus.

                Ja, det låter inte helt osannolikt, och som du påpekar borde det inge tagit riktigt så lång tid att lasta in.
                Kan ju tänkas att det var något annat bestyr.
                Lisbeth skulle ju också med, och det kan ha krånglat lite där kanske?

                Man hör på LAC bandet 23.26.30 sjukvårdaren i Sabbatsbergsambulansen säga nio tolv Sveavägen Tunnelgatan.

                Operatör LAC: ”Sen är det någon skjuten där..polisen är på väg.. kom”.

                23.26.40. Sjukvårdaren: ”Ja där ser man”.

                Operatör LAC: Ut-tid ska ni ha också..23.24.

                Det är inte så lätt att veta om ambulansen var på plats eller på väg
                När detta samtal utspelar sig, och om ”nio tolv Sveavägen Tunnelgatan” är en direkt positionsangivelse.

                ”Ja där ser man” kan också tolkas bokstavligt som att han på avstånd ser vad som hänt, eller mer bildligt som ”jaha, där ser man”

                Ut-tid 23.24 skulle dock kunna stämma med en ankomsttid runt 23.26.30-23.26.45. Det kan ju ha gått ett okänt antal sekunder mellan larmet och att de kommit i väg?
                Det var ungefär så jag tänkte, men det kan förstås finnas många invändningar mot det resonemanget.

                Det enda raka är väl att fråga ambulansmannen själv i vilket läge han fällt dessa kommentarer.
                Vet någon om han uttalat sig i frågan?

          2. Visst, om det nu är så att Yvonne såg någon annan än mördaren. Men jag har väldigt svårt att tro att det var någon annan. Personen borde väl gett sig till känna, kan man tycka.

            Den andra personen som Anton och du refererar till är väl CGÖ. Men om det var CGÖ eller annan misstänkt som Yvonne mötte, påverkar väl egentligen inte bröderna Poutiainens ide om förseningen. Anledningen till att personen hade svårt att springa kan väl även ha berott på isbark i lätt nedförsbacke.

            Efolket säger: ”[Leif L] och hans medpassagerare påstår att det strax efter den tidpunkten tar några minuter innan polisen är på plats.” Jag vet faktiskt inte vid vilket tillfälle detta ska ha sagts. Jag känner inte riktigt igen att det skulle ha tagit flera minuter. Kanske var det Jan A som sade det?!? Jag kan ha fel.

            Jag tycker inte att Antons punkt 4) motsäger att polisen anlände t ex 23.24. Ambulansen anlände strax efter. Granskningskommissionen lämnar förslag på tider för när ambulansen anlände. Det Yvonne såg när hon kom till Dekorima tycker jag stämmer med hur jag ser på det hela.

            Jag har förresten tänkt mycket på de där alternativa polisspåren även om jag inte har skrivit om dem. CGÖ är helt utesluten som GM om du frågar mig.

            1. JD, en nyfiken fråga: vad gör att du utesluter Ö? Jag säger inte att jag tror att det var han men jag har inte heller hittat något som gör att han kan uteslutas. Jag ägnade mig åt viss idrottslig verksamhet väldigt nära inpå min blindtarmsoperation. Jag utesluter inte att det går att springa uppför trapporna även väldigt nära inpå en sådan.

              1. Tack för frågan Jon, jag ville faktiskt att någon skulle ställa den. Jag har ju funderat på CGÖ sedan tidigare och redovisar gärna vad jag kom fram till. Jag är okunnig inom psykiatri, men det hindrar förstås inte mig från att tänka och tala.

                Jag känner till att CGÖ hade en firma tillsammans med majoren vid korsningen Regeringsgatan/David Bagares gata.

                Jag vet även att CGÖ inte hade något alibi. Det där med att kunna gå direkt efter blindtarmsoperationen: efter att ha sett bilder på CGÖ tvivlar jag på att han ens hade bedövning under själva operationen.

                CGÖ heilade vid Brandenburger Tor. Det gör honom till någon sorts politisk avart.

                Han hatade Palme, men om vi ska vara ärliga så var han väl inte ensam om det vid den tiden.

                CGÖ hade ett enormt stort vapenintresse. Vapenintresset i sig är absolut inget jag hänger upp mig på. Sverige är tydligen med sina två miljoner registrerade skjutvapen, det femte vapentätaste landet i världen, räknat per capita. I Sverige är det inte speciellt anmärkningsvärt att någon är intresserad av vapen. Och inom poliskåren borde vapenintresset helt naturligt vara större än genomsnittet. Inga konstigheter alls, om ni frågar mig.

                Men hans vapenintresse var extremt. Det extrema sticker kanske ut. Men det är väl egentligen inte speciellt konstigt det heller. Många av oss människor har extra stort intresse för någonting, ofta något vi är bra på. I CGÖ:s fall råkade det vara vapen. Andra är kanske extremt intresserade av bilar, eller hundar eller flugfiske eller vad det nu kan vara. Många läser nördiga tidskrifter. Jag ser inga konstigheter överhuvudtaget med att hans intresse för vapen var extremt.

                Jag har även läst någonstans att CGÖ var intelligent och vältalig. Det förvånar mig inte alls (pga karriären).

                Hans stora vapenintresse och förmodade begåvning gjorde honom till en synnerligen aktad man inom polisväsendet. Han var väl genom sitt kunnande hur känd som helst – det var väl han som under 70-talet anförtroddes det hedervärda uppdraget att välja nytt tjänstevapen för landets poliser. Respekt.

                Vidare hade han uppenbarligen ett socialt liv, t ex genom skytteklubben och firman han hade tillsammans med majoren.

                Majorens firma hade väl inte riktigt kommit igång vid tiden för mordet, men vi vet att CGÖ snart sålde mängder med vapen (har för mig det var genom en annan firma?!?).

                Visst är det så att det möjligen förekom en del vänskapskorruption inom våra myndigheter, och att detta var CGÖ och hans vapenaffärer till gagn. Och visst är det så att allt gick åt skogen i samband med Ebbe Carlsson-affären. Men korruptionen och vapensmugglingen kan väl hamna under rubriken ”rejält dålig moral”. Inget ovanligt i sig. Han blev väl förresten inte ens dömd.

                CGÖ var genom heilandet politiskt extrem och han avskydde Palme. Han var oerhört intresserad av vapen och han hade inget alibi. Men detta gör honom inte till Palmes mördare.

                I CGÖ ser jag även en kreativ, kapabel, intelligent och vältalig person. Han hade den stora lyckan att få arbeta med det som han var så intresserade av, nämligen vapen.

                Vid tiden för mordet hade han ett socialt liv, och hade uppenbara planer för framtiden inom vapenindustrin. I honom ser jag ingenting som tyder på någon störning eller att skulle var en rättshaverist eller loner.

                Inte skuggan av en chans att en sådan person skulle riskera livstid för att döda en person han inte kände. Inte om ni frågar mig. Jag ser det som helt uteslutet.

                Jag har även resonerat i dylika termer i följande inlägg som var ett svar på en fråga från Gunnar:
                https://gunnarwall.wordpress.com/2019/04/22/hela-polisforhoret-med-lisbeth-palme-3-november-1993/#comment-11662

                I inlägget menar jag att det förvisso finns gott om exempel där fullt friska personer planerat och utfört mord. Jag nämnde några exempel:
                – brusten kärlek,
                – något inom familj t ex mellan barn och föräldrar,
                – pengar på något sätt
                – hämnd
                – heder
                Jag ser CGÖ som en frisk person. Men han matchar definitivt inte något av exemplen i listan.

                Som sagt, inte skuggan av en chans att en sådan person skulle riskera en livstid för Palmes skull. Mordet skulle inte på långt när vara tillräckligt viktigt för honom. Han var nog betydligt mer intresserad av vapenaffärer än av Palme.

                Det är min åsikt. Jag är ärligt kategorisk i mitt uteslutande av CGÖ som Palmes mördare.

                1. Tack för bra svar, nu vet jag mer om hur du tänker. Jag har en annan tolkning av ordet utesluta (åtminstone när det gäller Palmemordet eller andra kriminalfall. Jag menar då att om jag utesluter någon som gärningsman så är det för att det finns fakta som gör att personen i fråga omöjligen kan vara den skyldige. Nu deklarerar du att din uppfattning grundar sig på psykologi och lite annat, det är fine men bra att förstå bakgrunden till ditt uttalande. Personligen tycker jag nog att det är helt ok att intressera sig för att gräva vidare kring en möjlig gärningsman baserat på mjukare värden (alltså inte hård fakta) men att man inte bör avskriva någon baserat på annat än fakta. Vad skulle du säga om någon tog ett resonemang som påminner om det du använder för att avskriva Ö för att göra samma sak med Skandiamannen? Jag bedömer att Ö är betydligt mer trolig som gärningsman än Skandiamannen, men att ingen av dem är avskriven (och inte heller nödvändigtvis skyldig)

                  1. Juridiskt kan man kanske inte avföra någon med det du kallar för ”mjuka värden”. Men för en utredare tycker jag faktiskt att det är ganska OK. Speciellt om det finns mängder med uppslag. Man kan inte avföra allt pga hårda fakta. Man måste kunna chansa lite och försöka vara lite smart.

                    Du undrar vad jag skulle säga om någon avfärdade SE pga mjuka värden. Jag hävdar att det är gjort sedan dag ett. Det började med Holmer och har fortsatt även här på bloggen. Elefant i glashus, mytoman, vill vara hjälte, vill synas i media, osv… Hasse Aro som ju driver spåret CA avfärdade i princip SE med en fnysning utan att nämna vare sig hårda eller mjuka fakta. Stuguthyraren sade att SE var en ”feminin fjant” och ”löjlig” och avfärdade honom.

                    Så jag tycker nog att det redan är gjort. Jag har saknat djupet i dessa analyser. Jag hävdar att min analys av CGÖ är betydligt mer genomtänkt och djup än stuguthyrarens analys av SE.

                    Men jag har satt mig i SE-karantän till 15/8 och hoppar av SE till dess.

                    1. Ok, då tänker vi helt annorlunda. Jag tänker att ett av de främsta problemen med Palmeutredningen är att man chansat lite och försökt vara smart genom att gå all in på först kurderna och sen på Pettersson. Att man i ett initialt skede satsade mycket på VG är förståeligt men där ändrade de ju sig ganska fort. Det hade varit mycket bättre om de inte avskrivit Skandiamannen utan utrett honom närmare i början. Då hade vi inte behövt älta det nu så här långt efter. Samma sak med WT-observationerna, antingen hade man kunnat trovärdigt avskriva dem eller så hade man haft ett intressant spår.

                2. Nej det var blindtarmen som var brusten, förvisso inte ett uns av kärlek till Palme i hans fall. Men de tre sista punkterna tycker jag inte man skall utesluta rakt av. Enligt läckan från Cenneth Neilberg kunde mordet ha varit mycket lukrativt. Och CGÖ gillade tydligen att ta emot bra med flis från Holme’r. Att avrätta den man betraktade som en landsförrädare tror jag nog att CGÖ kunde ha sett som en ljuv, patriotisk hämnd och ett hedersamt, hjältemodigt dåd. En stark kandidat således till rollen som GM, intrasslad i otaliga, häpnadsväckande tunga indiciekedjor som aldrig utretts. Trots att han dessutom hade påfallande kort hals, tror jag dock mer på en biträdande roll i hans fall (se slutet av Konspiration Olof Palme: mordet, politikern och hans tysta fiender).

                  Lika vanskligt, om än inte alltid lika oetiskt, som att sinnessjukförklara personer baserat på uppgifter i media, vore det att friskförklara dem. Psykopati är ingen diagnos, men det som kallas psykopatiska drag tycker jag dock inte man kan utesluta i CGÖ:s fall. Och om man inte finner Hitlerhälsningar vara tecken på en mental störning, vad sägs om att posera för fotografi när man gör Hitlerhälsning på en judisk begravningsplats (vilket han gjorde tillsammans med Majoren)?

                  1. PJ

                    Nu är det ett bra tag sedan jag tittade på UG:s program där Cenneth N medverkade. Men jag minns att mitt förtroende för honom var lågt, speciellt avseende hans trovärdighet.

                    Jag är övertygad om att du förstått mitt inlägg. Jag vill dock passa på att understryka en av poängerna. Vid tiden för mordet såg CGÖ förmodligen optimistiskt på framtiden och hade mål som han gärna skulle kämpa för att uppnå. Företaget och vapenförsäljningen hägrade. Det var nog där han hade sina tankar. Fallhöjden ner till livstid på Kumla var nog enorm. Att han helt plötsligt skulle bli yrkesmördare kan jag inte tro.

                    1. Hur vet du att Ö inte kände sig säker på att slippa hamna på Kumlabunkern? Om han visste att polis i området var på hans sida riskerade han inte så mycket. Han kanske till och med fick meddelande om att Palme var på väg från en polis. Sedan bara att traska ner till Dekorimahörnan och sticka hem igen.

                      Jag säger inte att det var så här men tycker att du avskriver Ö på ganska lösa boliner.

        2. JD
          Ja, det finns sannerligen en del som måste förklaras.
          Jag har också förstått att Sabbatsbergsambulansen kom strax efter 23.26.30, vilket betyder att vi också kan avgränsa tidpunkten för Yvonne och Ahmeds ankomst till mordplatsen på ett ungefär.
          De var ju där före ambulansen.
          Att poliserna ankom mordplatsen runt 23.24 är en slutsats som känns väldigt solid.
          Alla skeenden flyter sedan enligt tidtabellen.

          1. N och Z var inte före ambulansen på mordplatsen. Se vad N säger i förhöret två dagar efter mordet. Inklippt från Antons inlägg om vad och när saker och ting skedde i anslutning till mordplatsen:

            ””När de (N och Z) kommit ner för trapporna mötte de 4 poliser som kom springande med dragna pistoler. Nere på Sveavägen låg en man på trottoaren med en syrgasmask för ansiktet. Där var flera poliser och en ambulans.”

            Jag kan förstås ha missat men kan inte erinra mig att någon tidigare har hävdat att N och Z var på plats på mordplatsen innan den första ambulansen var där. Hursomhelst, är det ju tämligen klart att N och Z inte var där före ambulansen.

            1. Fantine.

              Jag kanske har varit otydlig, eller också har du läst slarvigt. Jag tror att det är det senare alternativet 😀

              De var där före den andra ambulansen som kom ca 23,26.30.

  20. Ca. 6 minuter in i det här klippet säger Leif GW Persson att det var ett stort knarktillslag nära Grand, vilket skulle förklara walkie-talkie observationen utanför Grand som Robert Gustafsson gjorde, och att knarktillslaget var väl känt av polisen redan från första början.

    Då har ju åtminstone just denna walkie-talkie observationen sin förklaring.

    Jag tror inte jag har hört talas om detta tidigare och blir lite överraskad av uppgiften, det innebär ju att polisen faktisk var ute i kvarteren runt Grand med walkie-talkies, endast minuter före mordet!

    Hur hänger det här ihop? Vilka walkie-talkie observationer tillhör de från polisen redan kända från knarktillslaget och vilka gör det inte egentligen?

    https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/11985020

  21. Man ska inte ta allt Leif GW säger på så stort allvar. Hans utsagor är ofta svajiga och varierar från gång till gång. Att narkotikapoliser funnits i området tidigare under kvällen är allmänt bekant, men uppgiften om att operationen fortfarande skulle vara igång vid denna sena timme och att man då också använt walkie-talkies torde däremot vara något nytt för de flesta. Om GW pressades lite mera på detta med tid och plats är jag också rätt säker på att han skulle sväva på målet. Problemet är att han som regel stryks medhårs och sällan blir ifrågasatt. Han tenderar att komma undan med nästan vilka påståenden som helst.

    Hans Ölvebro och Anders Helin ansattes på sin tid vid åtskilliga tillfällen med ingående frågor om walkie-talkie-observationerna. Det hade väl varit gefundenes fressen om de hade kunnat hänvisa till en pågående narkotikaspaning vid 23-tiden i Grands omedelbara närhet. Varför gjorde de inte det?

    Å andra sidan finns det nog på samma sätt anledning att ta Robert Gustafssons uppgifter med en nypa salt. Det verkar som om han har byggt på sin historia efter hand. Jag har i varje fall svårt att tro att hela förklaringen skulle bestå i en ointresserad tipsmottagare hos polisen. Därtill är skillnaderna i utsagan mellan då och nu lite för stora.

    Trots allt skulle därmed kontentan bli ungefär densamma som LGW ger uttryck för, dvs ett tips utan större värde.

  22. Hur visste SE exakt var LJ stod placerad efter att gärningsmannen sprungit förbi?
    Silhuetten av Lars mot kulturhuset i bakgrunden kan bara ses västerifrån, dvs från mordplatsen och absolut inte vid en snabb huvudvridning från trappen.
    Det spelar inte heller någon roll var i trappen han befunnit sig.
    Lars stod bortom kulturhuset från trappen sett.
    Kulturhuset fanns helt enkelt inte bakom Lars från det perspektivet.
    Alla vet detta, även de som hävdar att SE var mördaren och att han gjort just denna observation från trappen, men av någon förunderlig anledning går man aldrig i svaromål då detta faktum förs på tal.

    Hur visste SE redan till lunch dagen efter mordet att Lisbeth Palme uppfattat att gärningsmannen haft ”blå täckjacka”?

    Hur visste han i vilken position Anna H och Stefan G befann sig i förhållande till Palmes kropp?

    Hur visste han att ambulans och norrmalmspiketen anlände mordplatsen strax efter att den första polisstyrkan tagit upp förföljandet?
    Han prickar in deras ankomst på minuten.

    Han radar upp detaljer från mordplatsen som mördaren omöjligt kan känna till, men ändå hävdar vissa att han är mördaren.

    Vad beror detta på?
    Jag kan se flera orsaker, men tänker inte att delge forumet mina innersta tankar i det avseendet, men jag konstaterar att argumentationen följer en ganska stereotyp mall som får mig att undra lite.

  23. Skälet till agerandet framgår tydligt i den tredje artikeln från 1987-12-07. Det hela var ett försök att värna om polismännens integritet. Polisledningen valde att hänvisa till förundersökningssekretessen, eftersom några av poliserna tydligen figurerade i mordutredningen. Romander pekade givetvis inte ut någon av dessa som inblandad i dådet, utan letade bara efter ett lämpligt lagrum för att kunna skydda polismännens identiteter. Ytterligare ett antal personer sveptes med i beslutet, som sedan kammarrätten omprövade.

    Att några av poliserna, tillsammans med tiotusentals andra personer, förekommit utredningen säger inte ett dugg om deras eventuella inblandning i dådet, vilket alltså inte heller den avgående rikspolischefen hävdade 1987.

    Romander gav för övrigt ut boken Såvitt jag minns förra året, som innehöll vass kritik mot den dåtida regeringen med Ingvar Carlsson i spetsen:
    https://www.adlibris.com/se/bok/savitt-jag-minns-9789188857729
    https://www.expressen.se/nyheter/300-poliser-beordrades-till-kritiserade-palme-sparet/

  24. Kan man med säkerhet säga så här?
    Det finns några walkietakie observationer där man inte har kunnat klarlägga vilka de är, vilket uppdrag de hade och vilken nationalitet de hade.
    Walkietalkie observationerna behöver dock inte ha någon koppling till mordet på Olof Palme.

    1. Jag vet inte om ordet ”några” är alldeles väl valt.

      Så här sa dåvarande spaningsledaren Dag Andersson 2016:

      Ser man till iakttagelserna vid och kring brottsplatsen vad det gäller walkie-talkies så är vi i dag uppe i ett 80-tal sådana iakttagelser och det är alldeles för många enligt min mening för att man inte ska ta det på största allvar.

      Men självklart – även om vi utgår från det Dag Andersson sa, att det fanns ett stort antal walkie-talkieobservationer som bekymrade honom så kan vi ju inte veta om de observerade personerna var inblandade i mordet.

      Oavsett det kan man ju mycket väl tänka sig att de gjort iakttagelser som de borde föra vidare till mordutredningen. Det förefaller som om så inte skett. Det tycker jag är bekymmersamt.

      1. Jag har mejlat till Krister Petterson angående de uppgifter som Donald Forsberg lämnade i en tidningsintervju (som du publicerat här Gunnar), att det fanns poliser nere vid Tunnelgatan (ca 22 st.), och att det också fanns ‘folk’ med walkie talkies (ca 6-8 st.) där den kvällen, någon/några timmar innan mordet. Det som sägs ha varit ett led i den ‘berömda’ narkotikaspaningen (var det riktat mot Sigge Cedergren? Oxen?).

        Jag har dock inte fått något svar ifrån KP.

        1. Bra initiativ. Men varken polis eller åklagare är ju skyldiga att svara på allmänhetens frågor, så jag är inte överraskad över att det inte kommit något svar.

        2. Detta är kanske ett sidospår, men ändå av visst intresse: Den dåvarande polismannen PW uppger sig ha åkt omkring som civilpolis tillsammans med en kollega i närområdet vid tidpunkten för mordet. Han ska ha tillhört ordningspolisen. Möjligen har han friserat sin utsaga en del i efterhand, för jag får inte historien att gå ihop riktigt, men grunduppgiften om att han och kollegan befann sig någonstans i närheten kanske ändå är med sanningen överensstämmande. Se den andra ljudfilen här (under inslaget om advokat Lars Ekman):
          https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3064&artikel=4368442

  25. Med risk av att detta är något som inte stämmer.
    Har läst nånstans att på LP:es arbetsplats kom då och då in en främmande person
    och lämnade över brev åt LP:e. som hon då satte undan, eller gömde. Minns att jag läst detta, men inte var, tyvärr.

    1. Det är förstås fritt fram att efterlysa uppgifter här på bloggen. Men jag förutsätter att den som gör det har letat en del själv först. Och så gäller det förstås att tänka på att uppgifterna skulle vara relevanta i den mån de är riktiga.

    1. Jag publicerar den här kommentaren bara för att påminna om policyn på den här bloggen. Jag är rent allmänt restriktiv när det gäller publicering av namn. Och jag blir ännu mer restriktiv när det handlar om utpekanden av personer för att ha mördat Olof Palme.

      När det gäller en del personer som med namn pekats ut som Palmemördare i den offentliga debatten – som Christer Pettersson för att ta det mest uppenbara exemplet – publicerar jag också namnen på den här bloggen. I andra fall avstår jag – ibland även när det är ganska lätt för den som följer bloggen att ta reda på vem som åsyftas.

      I det här fallet har signaturen Perkele skrivit ut ett namn som är okänt för de flesta utan att på minsta sätt redovisa varför den personen skulle vara intressant.

      Jag vet att det i en del kretsar faktiskt förts en viss begränsad spekulativ diskussion om den här personen som tänkbar gärningsman. Den sortens diskussion har ju förts om väldigt många andra personer också. Den som vill ta upp en sådan enskild hypotes på den här bloggen får bemöda sig om att redovisa uppgifter som tycks stödja hypotesen ifråga utan att komma med detaljer som i onödan fastslår exakt vem det handlar om. Den här bloggen är ju inte avsedd som ett forum där man utan vidare kan anklaga identifierade medmänniskor för allvarlig brottslighet.

      Däremot är den till för att främja en bred och öppen diskussion. Som en konsekvens av det finns möjligheten att vara anonym vilket också signaturen Perkele utnyttjat. Jag tycker den möjligheten är viktig, just för att det kan finnas människor som känner obehag inför att framträda öppet med kontroversiella men kanske angelägna synpunkter. Men lika viktigt är då att personer i som förekommer i sakdiskussionen behandlas med en rimlig grad av hänsyn.

  26. Det är ju intressant att man så totalt låst sig vid att Palme inte övervakats eller avlyssnats. Spaningsledning, åklagare, gärningsmannaprofilerare har det som ett mantra. Har missat det här programmet tidigare och 20-21 minuter in i programmet så ser man hur lätt det vore att avlyssna Palmes telefon. Och i programmet återkommer Hans Ölvebros förvrängningar av vittnenas uppgifter dels i gamla stan och dels vittnet Magnus P:s iakttagelse. Är det omedveten eller medveten vilseledning här?

  27. Jag tycker det är avslöjande att man inte vill gå in på frågan om övervakning/avlyssning. Ty sådan beter man sig främst om man har något att dölja. Självklart hade flera grupper intresse utav Palmes telefon, och ingen kan väl garantera att inte
    1) Någon knarkspanare höll fram med spaning, men då mot Palme, eller
    2) Andra grupper, till exempel sydafrikanska agenter, bedrev egen verksamhet i ly av knarkspaningen.

    När det gäller val av mordplats, var det väl ägnat för en lite större konspiration. Det var lätt att lägga ut villospår, GM kunde lätt dyka upp från ”intet”, och trapporna var et effektivt stängsel mot en förföljare utan vapen, vilket Lars J illustrerar. Polis var ett möjligt problem, så man hade två bilar med ”tillförlitliga” poliser på åsen vid tiden för mordet. [En av poliserna i besättningen] var orsaken till att ena piketen var där, men flyttade sin felparkerade bil till en ny felparkering! Och 1520 jagade mördaren, men stoppade inte Lars J, inte ens för att fråga honom.
    Men det bästa med Dekorimahörnan, var att det passar utmärkt in i ett ”förföljar”- eller ”galen GM”-scenario. Support-operationerna kan förnekas, evt förklaras på diverse sätt, och et mord på det stället måste ju vara ”oprofessionellt”, eller vad?

    Kommentar fr GW: Kommentatorn hade satt ut initialer på polisen som flyttade sin bil, jag har ersatt dem med en mer anonym formulering. Det måste vara möjligt att diskutera vad poliser gjorde i samband med dådet mot Palme och även resa frågor om de genom sitt agerande kan ha underlättat mordet och flykten. Men jag kommer att vara vara restriktiv med att publicera identifierande uppgifter.

    1. Frågan om Palme var övervakad i tiden vid mordet, kan väl trivialt besvaras med ”ja”, ut från SÄPOs PM från april 1986. Sedan kommer frågan, om man verkligen ansträngt sig för att ta reda på saken, och noggrant sortera ut dom olika komponenterna. I efterhand kan man väl svara nästan lika trivialt ”nej”. Trivialt av den enkla grund, att man tydligen ej har översikt, och att man inte försökt hitta dom mest informationsrika tolkningarna av vittnesuppgifterna, utan tvärtom uppträtt på et sätt som utav flera upplevs aggressivt/undertryckande, som det viktiga vittnet Lars J har berättat om.

      För att kunde analysera, måste man ju ställa upp och testa hypoteser utan censur – det kräver ett visst mån av anonymisering, och det vore bra om vi haft nån sorts terminologi till detta, så man kan diskutera effektivt utan att använda direkt identifierande uppgifter. Initialer är inte nog, det borde jag tänkt på i kommentaren ovan 🙂

      1. Jag tror inte jag mäktar med att konstruera ett allomfattande anonymiseringssystem för hela diskussionen om möjligen misstänkta personer i Palmeutredningen, även om det vore bra med ett sådant.

        Jag föreslår i stället att du – och andra – skriver ner tankegångar och använder så gott omdöme ni kan. Och så får jag göra mina bedömningar i samband med att jag får in kommentarerna. Förhoppningsvis kan problem lösas allt eftersom.

    2. En ytterligare fördel med trapporna är att det blir svårare för de personerna som samlas på mordplatsen att se vart mördaren tar vägen efter trapporna.

      Hade mördaren sprungit längs ett ”plant” plan så hade han kunnat vara synlig för de som samlades runt mordplatsen fram tills han vikt av från den ”raka” flyktvägen.

  28. eFolket: ”Som ett alternativ bör därför en särskild granskningskommission tillsättas. Denna skulle ha som uppgift att granska mordutredningen utifrån ambitionen att fastställa om och i vilken utsträckning förberedelse till justitiemord och skyddande av brottsling förekommit”.

    Jag har liten tro på att en ny granskningskommission med sådant mandat vill komma någon väg om den inte kan bygga på en rad statistiska analyser. Till exempel, så kan man anta att det är 50/50 om det finns någon ”tendens” i behandlingen av en sak (t.ex. et vittne) i en utav två givna riktningar, om den givetvis är ”neutral”. Därför kan man inte dra några slutsatser från 1 eller 2 tillfällen. Men redan vid 5 har man ”signifikans” på 5% nivå, om alla går åt samma hållet. Var för sig måste observationerna här rubriceras som ”slump”, som grupp är dom inte längre det. Det som gäller här, är att testa om det finns mönster, och så småningom bygga realistiska modeller med hög signifikans.

  29. Ber om ursäkt om detta kommer lite sidan-ifrån. Jag läste just idag en recension av Snowdens nyutkomna memoar, ‘Permanent Record’, av den alltid läsvärda Jill Lepore i New Yorker (https://www.newyorker.com/magazine/2019/09/23/edward-snowden-and-the-rise-of-whistle-blower-culture)

    Hon är inte helt igenom snäll mot Snowden – och det med visst fog, som jag ser det. Men Lepore skriver också en del intressant om ”visselblåsar-kulturen”, vars framväxt hon ser som ett naturligt tecken på ett alltmer korrupt samhälle, det är därför visselblåsare behövs. Inte mycket att argumentera mot där, enligt min mening.

    Över då till Palmemordet. Och det är som alltid bäst att vara försiktig, och någorlunda kortfattad, vad gäller detta. Den generation politiker, poliser, jurister, underrättelsefolk, affärsmän, Rotebrofyllon, journalister och privatspanare som höll på som bäst när det begav sig håller ju nu på att dö ut. That’s, som Frank Sinatra sa, life. Men så här långt har, såvitt jag vet, ingenting visselblåsigt kommit fram.

    OK, det kan ligga ett par manuskript i kassaskåpen på några advokatkontor som berättar hela sanningen. Upphävandet av preskriptionstiden 2011 kan ha hjälpt till att hålla dem kvar där. Jämför med USA också: det har (återigen: så vitt jag vet) inte kommit något avgörande visslande som skulle tyda på en konspiration bakom Kennedymordet. Antydningar, jo, men inget avgörande.

    Två förklaringar till den hittillsvarande visseltystnaden om Palmemordet. (1) En kåranda inom underrättelseväsen och andra institutioner stark nog att färdas ner genom generationer och blir s.a.s. edsvuren, en slags institutionell munkavle och inträdesbiljett till den världen – som förbjuder allt löst prat om fakta som det ändå bara är en utdöende generation människor som vet någonting om, ju längre tiden går. Kalla det ”ignore-it-and-it-will-go-away”-principen.

    Eller förklaring (2), mest chockerande av allt. Den generationen vet helt enkelt ingenting. Eller vet väldigt lite. De vet att något skedde som de borde haft kontroll över, eller åtminstone borde kunnat förutse. I stället för en järnhård hand som tar över kontrollen under mordnatten har vi bröderna Poutiainens interiörer av folk inte har A FUCKING CLUE vad de bör syssla med just då och en Balle Klantkvist som morgonen efter tar över, men som aldrig förut sett skymten av en mordutredning.

    Vad jag menar är att, efter att ha läst Jill Lepore, och efter nära femtio är i utlandet, så kanske det inte är mer märkvärdigt än att ”folk” som borde veta nånting helt enkelt inte vet nånting. Den avgörande frågan blir ju då om de inte vet för att de inte *kan* veta, eller att de inte *vill* veta.

    1. För min del är jag övertygad om att det från dag 1 i Palmeutredningen har funnits gott om folk som inte ”vill” veta. Det förklarar, som jag ser det, en hel rad icke-åtgärder, det vill säga avsaknaden av utredningsmässigt sett logiska kontroller av vissa omständigheter.

      Dessutom tror jag att det förklarar en hel rad aktiva åtgärder i syfte att avsluta mordutredningen genom att på svajiga grunder skaka fram ”lämpliga” skyldiga som PKK eller Christer Pettersson.

      Till exempel tänker jag på Hans Holmér som en sådan person som inte ville veta. Men listan är betydligt längre än så. Och det förtjänar att betonas att jag inte nödvändigtvis sätter likhetstecken mellan att inte vilja veta och att faktiskt inte veta.

      1. Hans Holmér kanske visste mer än han gav sken av – även om han lät tungan slinta i några dubiösa uttalanden vid några tillfällen. Tycker fortfarande att man lät honom komma ‘billigt’ undan i KU-förhören en gång i tiden, även om han på något sätt där ändå tycktes hysa viss respekt för Palme och hans hållning också (”Palme var inte rädd för någonting”…).

        Kan han ha suttit på 2 stolar s.a.s.? (Med order uppifrån ett mer ‘internationellt perspektiv’ om att delta/medverka i om inte själva ‘operationen’ så i vart fall mörkläggningen av den samme, samtidigt som han ändå hyste viss respekt/uppskattning för sin gamle ‘arbetsgivare’ Palme?). En ‘gordisk knut’?

        1. Ja, om man inte förutsätter att Holmér var så till den milda grad inkompetent och verklighetsfrämmande att han verkligen trodde blint på PKK-spåret så bör han ha haft vissa kunskaper som åtminstone innefattade att de på hög politisk nivå fanns en del tänkbara scenarion som helt enkelt inte fick utredas.

          Något annat rationellt skäl för honom att ta personligt kommando över utredningen och mer eller mindre förstöra den har jag svårt att se.

          Självklart kan man tänka sig att Holmér bara var ärelysten och inkompetent och att regeringen inte förstod det utan lät honom hållas i tron att han gjorde ett bra jobb. Jag kunde ha övervägt det alternativet om det inte varit för det som hände sedan: att kanslihuset 1987-88 gav hemlig uppbackning åt hans gamle vapenbroder Ebbe Carlsson som gjorde ett ännu mer bisarrt försök att lansera PKK-spåret.

          Både Holmér och Ebbe hade sedan tidigare ett snyggt CV som politiska fixare, inte som mordutredare. De gjorde vad de var duktiga på.

          1. ”Något annat rationellt skäl för honom att ta personligt kommando över utredningen och mer eller mindre förstöra den har jag svårt att se.”

            Varför han tog över utredningen kan ju också berott på att Hans Holmer var hängiven OP , och han kanske fick intrycket av att någon annan mindre pålitlig person på ett eller annat sätt kan försöka påtvinga sig utredningen för egen vinnings skull och därför tog han kommandot direkt. Enligt K-O. F, kände HH viktiga personer inom Socialdemokratin som litade på han. Med hjälp av regeringen fick han ju sedan en topptjänst som expert inom FN.

            1. Ja, den ytterst hängivna HH.
              HH hade ej fått ta över utredningen om det inte var klarerat högt uppe. HH och EC var sossarnas ”go to”-fixar-team, troligen hade HH också som SÄPO-chef levererat dom tjänster som beställts.
              Bokstavligen talat producerat dom resultat som behövs. Honom kunde man anlita. Trodde man. Jag vill tro, att ECs dokumenterade kyniska hållning reflekterar dessas tvås modus operandi.
              Och självklart var endast fixare ”pålitliga” i den här situationen. HH föll aldrig i onåd heller.
              Frågan som HHs nära relation till CGÖ reser, är: Var egentligen attentatet också förankrad bland några av sossarnas ledare? Man kan ju tänka sig, att med OPs höga politiska kompetens, såg dom ingen råd med att bli av med honom genom någon politisk process.

      2. Eller/och av andra omständigheter vara förhindrad att söka svar?
        Var utredningen bundna till både händer och fötter minskar ju också förutsättningarna att träffa rätt.

        1. Ja, lite så. Även Hans Ölvebro uttryckte ju sedan tankar i den riktningen, att de bara kom till en viss gräns, sedan var det ‘bom stopp’. Frågan är då vilka som var ‘grindvaktarna’ , och vad som fanns ‘på andra sidan grinden’?

          En annan sak som jag, och många andra, tänkt en del på: vad hände egentligen med Palmes dagbok? (den fanns ju uppenbarligen, men Lisbet tog väl hand om den…?).

    2. Det finns en tredje grund: Det finns ingen entydiga svar att alarmera om. Det har ju ”alarmerats” mycket, och det finns en rad väl kända element som sannolikt kan vara delar av ett komplott, men inte många ”smoking guns”.
      Det finns helt enkelt för många kandidater. T.ex. är ju CGÖ en sannolik operationsledare mordkvällen, men nödvändig är han inte. Vi vet, att det har försökts rekryteras till en mordkommando, men vi vet inte om dom kända försöken gäller en mordkommando med GM. Vi vet, att OP övervakats, men vi vet inte säkert om, och eventuellt hur många av, WT-männen som övervakade OP och koordinerade mordkvällen. Vi kan hålla för tämligen säkert, att CGÖ trott sig veta vem GM var, men vi kann inte veta, om det stämmer. (Om jag vore operationsledare, ville jag mörklägga lite för CGÖ och dylika högerextremister, man kan inte lita på, att dom håller tillräckligt tyst, vilket dom häller inte ha gjort.) Vi vet, att flera organisationer kan ha medverkat, men vi vet inte säkert vem som faktiskt gjorde det, om det var et attentat.
      Jag tror, att det säkraste spåret till någon sorts ”smoking gun” är den totala bannlysningen utav hypotesprövning. Det var en vägg som var satt upp länge innan Hans Õlvebro tog över, men som han fulländade – och självklart stannade mot. ”Grindvaktarna” var av metodisk karaktär.

  30. ”Jag tror, att det säkraste spåret till någon sorts ”smoking gun” är den totala bannlysningen utav hypotesprövning. Det var en vägg som var satt upp länge innan Hans Õlvebro tog över, men som han fulländade – och självklart stannade mot.”

    Ja, kanske det. Som ett slags ‘variationsteori’? (‘det som inte är’ är då en motsats-variabel till ‘det som är’: alltså det som syns är Inkompetens/viss typ av Mörkläggning, ergo måste det alltså då finnas någon annan typ av (mörkläggande) Verksamhet som – via ytterligare ‘anti-verksamhet’ – faktiskt hindrar att den (riktiga) sanningen kommer fram?

    ”‘Grindvaktarna’ var av metodisk karaktär”. Så kan förstås vara fallet. Vilket skulle förklara en hel del.
    Men du nämner själv lite saker som skulle kunna ‘spräcka muren/väggen’… På sätt och vis skulle man kunna tala om ”lite olika ‘smoking guns'”… Och då återkommer frågan: skulle ‘Sverige’ klara av att få veta HELA sanningen, eller skulle det för alltid förändra bilden av vårt land/ vår demokrati? (”Få Sverige att skaka i sina grundvalar”…).

    1. Kanske är den enda möjligheten att lösa mordet bakifrån, och glömma det mesta som har med mordplatsen att göra, åtminstone bör man inte stirra sig blind på vittnesförhör, exempelvis varför SE sagt si eller så.
      Sådant förblindar helhetsbilden, men självklart är det bra att ha på fötterna även där.

      Då får man se till de vitala spår som är möjliga, och para ihop dem med de frågor som utredningen konstant undvikit att söka svar på.
      Det skulle då kunna handla om frågor som hade potential att befläcka både personen Olof Palme och partiet.
      Kanske också Sveriges rykte i världen.
      Vad var Palme och regeringen inblandade i under denna tid.
      Vilka heta politiska frågor diskuterades, och vilka av dessa hade potential att skapa politiska problem eller t.o.m. skandaler?
      Ubåtarna, Moskva-resan eller vapen smugglingarna?
      Vem/vilka hade skäl nog att röja Palme ur vägen?
      Fanns ekonomiska incitament, och vad hade i så fall Palme som person för betydelse i sammanhanget?

      Självklart är jag inte etta på bollen när jag påpekar detta, men utredningens inkompetens verkar inte bero på inkompetens i ordets rätta bemärkelse, utan den är systematisk, och det finns tydliga tecken på att den övervakats och kontrollerats från politiskt håll.

    2. Mitt intryck, är att sanningen kunde vara för uppskakande dom första åren efter mordet, för mycket skakning i grundvalar kan vara skadligt. Men nu tycker jag vi har den motsatte situationen. Oviljan till reell utredning leder till misstro och skadar demokratin – och det vet egentligen alla.

      Att man, trots detta, kör vidare i dom gamla spåren kan tolkas som att mycket obehagliga fakta skulle kunde komma fram, om man driver reell utredning. Fast det är nog också en stor portion reell okunnighet, vill jag tro.

      Man måste vara lite noga med val av begrepp, tror jag. ”Konspiration” är ett så alltomfattande koncept, att det lätt blir kontraproduktivt i praktisk bruk. Jag tänker ”organiserat attentat” är bättre – bland annat är det mycket lättare att falsifiera än generell konspiration. Och nyckeln till framgång tror jag är klara hypoteser och enkla falsifieringar. Man bevisar ju inte en hypotes, utan styrker den genom att förkasta den alternative hypotesen, nollhypotesen. Och det kan vara många alternative hypoteser till nollhypotesen.

      ”Det här kan inte ha varit ett organiserat attentat” är ju en lämplig första nollhypotes, eftersom PU i stor grad har baserat sig på det antagandet.

      Så kan man ställa upp kriterier på organiserat attentat – jag vill tro tämligen enkel testning vill visa att första nollhypotesen måste förkastas. Det _kan_ ha varit ett organiserat attentat. PU är därmed troligen världens dyraste polisiära idioti.

      Redan näste steg är nog mycket svårare. Ty man kan ju inte utesluta 1) ”galen GM”, eller 2) ”attentat utförd av ensam GM”, även om 3) ”organiserat attentat” tycks mest sannolikt. CP vore ju exempel på 1), jag skulle vilja anse VG och CA som exempel på 2) (eller också 3) – dom hade ju båda stärk politisk motivation, och ensamt agerande utesluter ju inte att det också finns ”skottpremie” – ekonomisk motivation.

      Metodisk måste man dock utgå från 3), med generell modellering. Varför? Jag tycker vi till övermål har fått illustrerat hur mer specialiserade grepp leder in i återvändsgränder. Med gott attentat-organiserande, kunde ju inte ”Polisspåret” eller ”Sydafrikaspåret” lede till någon GM: Dom som organiserar, skall veta minst möjligt om dom som utför. Bl.a. är ju ”plausible deniability” en grundprincip. Om man kan ha med något organiserat att göra, så får man studera möjlig organisering. Man identifierar bitar utav ett pussel, man förföljer inte spår. (Och om man läser lite i GRK, ser man hur regelrätt komisk Ölvebros Sydafrika-resa var sett i en större kontext.)

      Jaha, generell modellering. Är det även möjligt att komma i gång på ett sådant abstrakt sätt?

      Till en början, kan man studera vad som finns av kunskap om organiserade attentat. Vad vet man t.ex. om attentat initierade av Chile och Sydafrika på 1970- och 80-talet? Finns det modeller därifrån som man kan försöka applicera på Palme-mordet? Den här sorten heuristik har diskuterats, men inte verkligen brukats.

      Om man ser efter paralleller, kommer man inte undan attentatet mot den chilenska kristlig-demokraten Bernardo Leighton och fru på öppen gata i Rom oktober 1975. Även om både överlevde, var det funktionellt ett lyckad attentat – i all huvudsak sattes dom utav spel, och det statuerades ett skrämmande exempel för andra frispråkiga exilpolitiker. Organisatoriskt var det inte så bra, i stor utsträckning blev det, över tid, uppklarad. Så jag hade studerat det som finns utav detaljer om den här operationen, och sett, om Palme-mordet kunde vara någon sorts förbättrad version – att det främst skiljer sig på detaljer som inte gick så bra i Rom.

      Jag skulle inte bli förvånat, om den här sorts vinkling fortfarande, efter 33 år, blir mött med vilda protester eller rentutav undertryckt.. 😉

  31. Ja, och per definition så tangerar vi då ‘motivbilden’. Även om man måste förankra mordet nere vid Sveavägen, och en hel del ‘tekniska saker/aspekter’ där, så går det inte att bortse ifrån att OP befann sig i en viss kontext. I denna kontext så fanns det gott om ‘intressenter’ och ‘motiv’ till att få honom avlägsnad, på ena eller andra sättet. Många/de flesta av dessa (med främst politiska och ekonomiska motiv) har diskuterats mycket genom åren. Någonstans i detta prisma så finns antagligen sanningen att återfinna. Och den är garanterat inte ‘snygg’, vilken motivbild ‘man’ än haft.

    Åter till min andra fråga denna gång: vart slutar spåren efter Palmes dagbok? Någon som har en aning?

  32. ”Den här sorten heuristik har diskuterats, men inte verkligen brukats.”

    Det är ju en variabel man skulle kunna titta närmre på. Det fanns väl en intention att mörda OP i Spanien redan 1975 också, men det stoppades väl av spanska polisen/underrättelsetjänsten? Hur gick mördaren till väga där? (innan han stoppades).

    Andra mönster från sådana här ‘operationer’? Från olika håll: Chile, Sydafrika, CIA, KGB/GRU, Stay Behind, Israel, arabiska terrorceller, etc.

    (en del av dessa har ju diskuterats i sammanhanget, och också mer än en gång så att säga

    Fast det krävs nog ändå lite olika metoder, olika ‘vinklar’ (”variabler”) på tänkt/-a scenarion. Vid olika sorters jämförelser kan kanske ett överensstämmande mönster skönjas.

    Skulle t.ex. vara intressant att få veta hur nunvarande Palme-gruppen arbetar rent operativt. (Även om man förstår att vi inte kan få veta det). Förhoppningsvis är det inte endast samtal med folk i fjällstugor som tycker sig minnas ”Skandiamannens” nedsolkade skjorta…

  33. Jag vill också koppla på diskussionen om motivet till dådet. Det talas ju om Palmehatet, men vad låg bakom det egentligen? Var det hans stil som retade gallfeber på folk eller var det det politiska innehållet? Ansågs han stå i vägen för en marknadsliberal utveckling, ett närmande till EU och NATO? Fick löntagarfonderna stora kretsat av etablissemang och företagare att slutligen sätta ner foten? Det är faktiskt bara ett år mellan Sveriges största demonstration 4 oktober 1984 mot löntagarfonderna, via valet till hösten 1985, när planerna verkar ha tagit fart på allvar. Trodde man i militära och högerkretsar på allvar att han skulle sälja ut Sverige till Sovjet vid sin förestående resa? Snarare tror jag att han hade kunnat och kanske velat prata med Gorbatjov om hans Glasnostpolitik och avspänningspolitik. Visst kan detta och talet om kärnvapenfri zon i Norden ha gått stick i stäv med USA’s försök att utmana Sovjet och via militär kapplöpning och provokationer få dem på fall, och visst kan CIA ha fått svensk militär att misstro honom. Om man tittar på vad som hänt i Sverige efter att Palme försvann från scenen, så är det ett närmande till EU och NATO och FN:s generalsekreterare har också varit av en annan kaliber än han kunnat vara, om han velat kandidera dit. Holmérs uttalande om att sanningen, om den kom ut, skulle skapa för stora konvulsioner i Sverige och vår kontakt med främmande makt, samt Ingvar Carlssons samtal med oppositionsledare Adelsohn dagen efter mordet, att det hade varit bättre om det vore en enskild gärningsman, tyder också på att etablissemang vetat rätt mycket och att sanningen absolut inte fick komma ut, utan till varje pris måste inlindas i gåtor och dimridåer.

    1. Anders J. ser nog detta med vår tids glasögon. Liberaliseringen av den svenska ekonomin började de facto ta form redan under Palmes regering hösten 1985, med avskaffandet av bank- och valutaregleringen (löntagarfondsfrågan hade dessförinnan förstorats upp till groteska proportioner; inte förstörde fonderna den privata äganderätten i Sverige). Vad gäller resonemanget kring EU är detta heller inte riktigt korrekt, det hette ju fortfarande Europeiska gemenskapen, EG. Namnbytet till Europeiska unionen skedde först i samband med murens fall och Maastrichtfördragets antagande under tidigt 1990-tal. Intressant nog med envetet motstånd från just en marknadsliberal – Margaret Thatcher (jfr. Brexit!). Mordet på Palme får nog i första hand ses som ett utslag av det närmast patologiska hatet, som i grunden har psykologiska förklaringsmodeller.

      1. Jo, patologiskt hat brukar väl ha psykologiska förklaringsmodeller. Men det utesluter ju inte att det kan finnas en politisk dimension. Och oavsett att liberaliseringen av den svenska ekonomin hade börjat redan under Palmes tid framstod Palme i mångas ögon som en symbol för socialistiska tankegångar. Och särskilt när det gällde utrikes- och säkerhetspolitiken fanns det en högst verklig konflikt mellan Palme och dem som ville se ett svenskt närmande till NATO och ett slut på svenskt stöd till vänsterorienterade befrielserörelser och regimer i tredje världen.

      2. Nåja, Palme stod på Pinochets dödslista – det var väl inte utslag av närmast patologiskt hat, Många i CIA (jfr Olof Frånstedt) ansåg att han var förrädare. Sydafrika-regimen mördade politiska motståndare, Palmes vänner. Vad Palme visste om Iran-Contras kan också ha spelat in, risken för att han kunde bli FN-generalsekretär likadan.

        Om Palme vore ett samlande symbol för Sverige, hade risken för ”backfiring” av et mord varit större, men dom som undersökte den möjligheten, fann, att dom kunde samarbeta med viktiga grupper i Sverige. Det innebär ju inte, att dom genomförde et attentat, Men nog, att vissa utländska tjänster inte hade gjort sitt jobb om dom inte tänkte på attentat. Och _om_ attentatet var en utländsk operation, så är ju det en illustration av att ett sådant hat inte måste leda till handling.

  34. Claes Elfsberg om sitt mest omtumlande minne som nyhetsankare:
    ”Sveriges statsminister blev mördad på öppen gata och jag blev uppringd kl.12 på natten av en medarbetare på BBC”.

    Då hade ju OP nästan precis dödförklarats och BBC visste det redan!!
    Inte ens IC hade väl info så tidigt? Märkligt är det.

    ”Jag gick hem och grät” https://www.aftonbladet.se/a/jdnemz

    1. Juristkommissionen presenterade i sin första delrapport en kronologi över händelseförloppet under mordnatten. Jag citerar ur den:

      ”En journalist ringer omkring 23.30 upp pressekreteraren i statsrådsberedningen Kjell Lindström och berättar att Olof Palme har skjutits. Andra journalister ringer omedelbart därefter och meddelar samma sak.”
      – – –
      ”En tipsare ringer kl. 23.40 till TT och berättar att den skjutne är Olof Palme. TT försöker genom kontakter med SBC [polisens sambandscentral] och regeringskansliet att få uppgiften bekräftad.”
      – – –
      ”En journalist, som har fått tips om att statsministern är skjuten, ringer omkring kl. 23.40 till radioexpeditören i sambandscentralen på rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning. Radioexpeditören känner inte till händelsen.”

      Så långt kommissionens sammanställning. Det märkliga är knappast att BBC kände till saken vid midnatt. Det som är mer bekymmersamt är att det ser ut att ha tagit anmärkningsvärt lång tid innan regeringen och olika myndigheter hade koll på vad som hänt.

Lämna ett svar till Stefan Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.