”DET ABSOLUT VÄRSTA fallet jag sett”.
Så uttrycker sig en utredare på polisens nationella IT-brottscentrum.
Det handlar om ett bedrägeri i mångmiljonklassen. Det utvalda offret blev av med alla sina tillgångar och satte sig sedan i skuld i hopp om att få tillbaka sina pengar och i bästa fall också de summor han från början blivit utlovad.
Men det är inte det som är det värsta.
När det inte gick att klämma mer pengar ur honom blev han lurad att smuggla fem kilo kokain åt de anonyma brottslingar som förstört hans liv.
Spansk polis tog honom. Efter ett år i häkte har han nu dömts till sju års fängelse och en miljon euro i böter.
Han heter Magnus Gruvén. Journalisten Kim Malmgren på Expressen berättar hans historia i en lång och läsvärd artikel.
TILLÄGG: Den digitala versionen av artikeln var ursprungligen tillgänglig för alla, men har under fredagen klassats om till Expressen Premium (som kostar pengar men har en gratis provmånad). Artikeln förekommer också i papperstidningen fredagen den 4 oktober.
Fallet berör mig personligen. Magnus är en av mina gamla vänner sedan 70-talet och jag känner honom som en genomhygglig person med ett ordnat liv och stabil ekonomi. Han hade ärvt och sparat pengar och bodde i en villa med strandtomt på Ekerö. Han var IT-konsult, mycket kunnig och mycket efterfrågad. Vänner hjälpte han utan att ta betalt, han offrade sin fritid utan att tänka på sig själv. Jag var för egen del hemma hos Magnus med min dator ibland när den krånglade och var mycket glad över att ha en sådan vän.
Jag har under åren skaffat mig en del kunskaper om bedrägerier, ett ämne som går igen i flera av mina böcker. Hade jag vetat vad Magnus fastnat i kunde jag ha talat allvar med honom innan det gått så långt. Förhoppningsvis hade han lyssnat.
Men när jag fick veta vad han hamnat i var det för sent.
Jag förstår att det just var hans genomhygglighet som gjorde hela upplägget möjligt för dem som hittat honom. Magnus blev lockad med ett erbjudande om att ta emot ett mycket stort arv från en okänd kvinna. Han fick beskedet att han var utvald för att han var en så god person. Med pengarna skulle han kunna hjälpa andra.
Det där var precis rätt sätt att nå fram till någon som Magnus.
Han har i efterhand berättat att han hörde varningsklockorna, men att han ändå inledde en kontakt. Det räckte. Snart hade han blivit lockad till Bryssel och Dubai för att träffa kostymklädda män som till och med visade upp en väska med pengar som smakprov på vad han snart skulle få.
Det var av allt att döma folk som visste hur en slipsten ska dras.
Några pengar kom förstås inte, Magnus måste bara själv betala, om och om igen.
Till sist var han utblottad och djupt skuldsatt. Det gick rätt fort. Och det var då, enligt vad Magnus själv berättat, som han fick i uppdrag att ta med ett antal väl paketerade dokument på en flygresa. En lätt sak, kan det tyckas. Då skulle allt ordna sig.
Men det var förstås inga dokument, utan kokain.
Borde Magnus ha fattat det? Ja, det kan man tycka.
Men jag tror inte han gjorde det. I det desperata läge han befann sig var hoppet om att allt skulle ordna sig det enda han hade kvar. Han hade redan litat på dessa personer så långt att han investerat allt han hade och mer till. Varför inte lita på dem än en gång och kanske komma ur mardrömmen?
Det mänskliga psyket fungerar ofta så. Hoppet är det sista som överger en, heter det.
Jag önskar att Magnus ska hitta någon annan sorts hopp nu, ett som ska göra att han med frid i sinnet orkar med den besvärliga framtid han har framför sig.
Den här dikten av Karin Boye kommer för mig. Den har tröstat folk förr. Christer Pettersson av alla människor citerade den under Palmerättegången när han sa något om att söka tillflykt lite längre in. Det var nog rätt få av de närvarande som kände igen dikten han anspelade på. Den blir inte sämre för det.
Åter till bedrägeriet som drabbade Magnus. Visst är det lätt att häpna över hur enskilda personer kan dras in i fällor av det här slaget, även om mekanismerna är nog så sinnrika. Men minst lika häpnadsväckande är att myndigheter i Sverige och utomlands ofta verkar stå handfallna när det händer. Någon längst ner på stegen som begått en brottslig handling kan åka fast. De som är ovanför försvinner stundtals i molnen.
Ett slående exempel på det berättade Uppdrag Granskning om i veckan. (Här är en artikel om saken för den som föredrar att läsa hellre än att titta på reportaget.)
I tjugo år har en pensionerad bankman, Kurt, i Umeå lurat människor att ”investera” i något som han presenterat som säkra projekt med stor utdelning. Enligt Uppdrag Granskning har hans olika offer blivit av med omkring 100 miljoner kronor – och det chockartade är att hans verksamhet fortsätter än i dag.
En av dem som blev lurad var en kvinna i Jokkmokk. Genom sitt arbete hade hon ingång till pengar som tillhörde ett stort antal föreningar i samhället. När hennes egna besparingar var slut gick stora delar av de pengar hon kontrollerade för andras räkning till Kurts lockande projekt. Det var bland annat hockeyföreningen och ridklubben och hjärt- och lungsjukas lokalförening som länsades på stora delar av sina tillgångar. Tanken från hennes sida var att hon skulle få tillbaka pengarna snart och så skulle allt vara bra igen. Så blev det inte. Hon avslöjades och dömdes till fängelse.
Men bankmannen Kurt fortsätter som förut än i dag. Av programmet framgår också att han har en samarbetspartner, Mikael, som nyligen visat sig ha haft råd att investera för att starta ett antal företag. Och kanske finns det fler än dessa två män som ingår i nätet. Det borde gå att utreda. Men det har hittills inte skett.
Det utförs ständigt många, många bedrägerier av den här typen – hänsynslösa brott som mer eller mindre krossar människoliv. Statistik? Det är svårt det. I åtskilliga av fallen tiger offren stilla, så det finns ett okänt mörkertal. Ofta är det just att offren själva lurats att begå en olaglig handling som gör att saken alls blir känd.
Och inte ens när det finns uppenbara trådar att följa, trådar som leder till de riktiga skurkarna kan man vara säker på att polisen gör det. Det är vad fallet med Kurt som skildras i Uppdrag Granskning visar.
Och om inte polis och åklagare ingriper kan verksamheten ostört rulla vidare – med nya offer som står och väntar.
Det handlar alltså inte bara om tragiska personliga problem för dem som drabbas. Det pekar också på uppseendeväckande brister i svenskt – och internationellt – rättsväsende.
Gunnar Walls blogg 
Var det här före eller efter sociala medier ? Generösa erbjudanden får man ju dagligen med e-posten
men inte direkt innan dess. Om nu inte Postkodlotteriet räknas …
”Magnus blev lockad med ett erbjudande om att ta emot ett mycket stort arv från en okänd kvinna. Han fick beskedet att han var utvald för att han var en så god person. Med pengarna skulle han kunna hjälpa andra.”
”Han var IT-konsult, mycket kunnig och mycket efterfrågad.”
Som sagt var, det här har man ju hela tiden. Hade det handlat om polisiär uselhet hade det varit
lättare att förstå …
Det är lätt att göra sig lustig över att människor blir lurade så länge det inte handlar om en själv. Men faktum är att välfungerande personer under vissa omständigheter kan falla i bedragares fällor.
Det är nog inte konstigare än att människor kan hamna i hopplösa kärleksförhållanden som de har svårt att ta sig ur eller att att de får problem med spel eller alkohol. Låt oss konstatera att när sådant drabbar en människa bör det vara en varning till andra. Och låt oss diskutera vad som kan göras så att det blir svårare för de hänsynslösa personer som ägnar sig åt den här typen av verksamhet.
Eftersom internet minst sagt har utökat hänsynslösa människors urval av tänkbara måltavlor – så att säga ökat deras möjlighet att sprida vidare nät – kanske en del av lösningen kan vara att använda sociala medier eller andra digitala plattformar för att sprida kunskap om på vilka sätt de arbetar. Eller finns det kanske redan?
Oftast är det nog inga manipulativa genier det är frågan om, det behöver dom inte vara så länge det finns människor som tror gott om andra, är ensamma, sårbara eller åtminstone nån gång i livet befinner sig i en sån situation – eller bara har drömmar och förhoppningar. Jag vill inte spekulera i hur det var i det här fallet, men om inga av de omständigheterna föreligger så kan bedragarna dra trumfkortet ”du är utvald” – vilket varit uttalat i detta fall – men inte behöver vara det. Online dating bedrägerier är ett exempel där det inte är uttalat men ett kraftfullt manipulativt vapen. Vem vill inte känna sig utvald, speciell och viktig?
Jag kom själv i kontakt med en bedragare via online dating för ett antal år sen, innan det hade jag inte funderat kring mekanismerna bakom det, dvs hur det kan vara möjligt att lura skjortan av normalbegåvat folk med rövarhistorier.
Nu hänger jag ut mig själv och jag tycker det hela är pinsamt, men det kan jag bjuda på. Efter bara några dar på aktuell datingsite blev jag kontaktad av en sympatisk och stilig man som visade stort intresse och presenterade sig som vd för nåt framgångsrikt företag i oljebranschen. Han befann sig då i Japan arbetande för US Army. Hans hustru hade avlidit några år tidigare och i London fanns hans lilla son med sin nanny. Examen från Oxford hade han visst också. Det tog faktiskt några dagar innan jag begrep att här är det nåt som inte stämmer, och innan det svävade jag runt lite på rosa moln och såg framför mig både det ena och det andra ur mitt framtida liv som boende i London och dessutom med en liten moderlös pojke som jag kunde ta mig an. Märkligt nog var det inte hela det osannolika ”paketet” som gjorde att jag fattade misstankar utan personens språkbehandling som rimligen inte kunde tillhöra någon med examen från Oxford. Nån dag senare kom en liknande presentation enligt samma mall: välutbildad, framgångsrik man med militär anknytning, änkeman med litet barn som han känner dåligt samvete för då han är så upptagen.
Jag har noterat att offer för bedragare som spelar med känslomässiga kort inte får mycket förståelse och ofta blir kritiserade och dömda. Då har man inte förstått nånting. När bedragare väl har fått in en fot till följd av vanliga mänskliga svagheter, drömmar och förhoppningar tror jag att det är som att fastna i ett hus med förvrängda speglar, där det är mycket svårt att hitta ut. Det tror jag är svaret på frågorna som brukar ställas. Varför såg du inte varningstecknen? Varför förstod du inte då, eller då, eller då…?
Tack för att du bjuder på detta. Det är som du skriver: ju mer sådana här saker diskuteras på ett öppet sätt, desto svårare blir det för bedragarna att lyckas. Den som har fått varningar i förväg innan sådana här locktoner dyker upp har förhoppningsvis större möjligheter att dra öronen åt sig.
Det hade varit bra om det togs nåt politiskt initiativ för att samla och sprida kunskap om bedragares tillvägagångssätt. Eller kanske nån kan ta ett privat initiativ. Hade gärna gjort det själv om jag hade haft möjlighet. Man skulle förslagsvis kunna kalla det ”con alert”. En samlad kunskapsbank som uppdateras ungefär som virusprogram.
Eftersom det finns ett mörkertal bland annat på grund av att drabbade känner skam skulle det också kunna vara ett sätt att bidra anonymt om man så skulle vilja.
Gunnar, en teknisk fråga igen. Nu svarade jag igår på din kommentar och då borde jag väl få ett meddelande om/när du svarat, men det fick jag inte. Det har hänt några gånger tidigare att jag missat andras svar på grund av det.
Emellanåt skriver jag utan tänka igenom saker och ting ordentligt. Ett uppenbart problem skulle givetvis vara att man riskerar att folk med onda avsikter skulle kunna använda det som instruktionsbok.
Bedragare brukar vara väldigt duktiga på att hålla reda på de framgångsrika metoderna i branschen. Jag tror inte man ska vara orolig för att man sprider kunskaper till dem om man varnar andra för vilken typ av bedrägerier som är vanliga. Jag tycker du tänker helt rätt med din idé om en ”con alert”.
Det finns också en hel del ställen på nätet där man kan få information om just sådana här saker.
Här är till exempel Scamwatch, en sida som görs av australiska myndigheter. Metoderna är internationella, så sidan ger användbar kunskap även om man bor i Sverige.
Tack för länk. Misstänkte att det fanns nånstans men sökte aldrig efter det.
Som svar på din fråga: jag vet inte riktigt. Eftersom jag modererar bloggen kollar ju jag på alla inkommande kommentarer. Och det gör jag genom att gå in på min administratörssida för att se om det kommit nya kommentarer, jag har alltså inte försökt ställa in WordPress så att jag ska få e-post eller meddelanden till mobilen om saken.
Men andra som debatterar på den här bloggen gör säkert på annat sätt. Berätta gärna!
Nu fungerade det och jag fick två e-post meddelanden om att jag fått svar. Igår däremot så fick jag inget när du svarade. Har givetvis kollat skräppost.
När man skriver en kommentar fyller man ju i e-post, namn och kryssar i rutorna ”meddela mig om vidare kommentarer via e-post samt ”meddela mig om nya inlägg via e-post” och vanligen fungerar det men ibland inte. Man kan ju i och för sig kolla för att se om det kommit svar men när det är hundratals kommentarer kan det vara svårt att orientera sig. Jag ska inte uppehålla mig vid det längre, om det händer igen kan jag ta upp frågan på nytt.
Håller helt med dig Gunnar. Genomhyggliga människor kan råka väldigt illa ut och jag beklagar verkligen din väns öde. Själv kom jag att tänka på den spiondömde flygofficeren Bertil Ströberg som dömdes till 6 års fängelse för spioneri. Min personliga uppfattning är att hygglige Ströberg straffades för sin naivitet och att SÄPO, svenskt rättsväsende och Ströbergs arbetsgivare Svenska Flygvapnet samarbetade för att få Ströberg avskedad på det mest nesliga sätt.
”Hade jag vetat vad Magnus fastnat i kunde jag ha talat allvar med honom innan det gått så långt. Förhoppningsvis hade han lyssnat.”
”Det är nog inte konstigare än att människor kan hamna i hopplösa kärleksförhållanden som de har svårt att ta sig ur eller att de får problem med spel eller alkohol.”
Så kan det vara. Och kanske kan man jämföra med människor som hamnat i religiösa sekter ? Dem är också ofta välfungerande personer men som blivit bländad av ljuset och kan få för sig konstiga saker, som i detta fall : https://www.amelia.se/reportage/helena-jag-drogs-in-i-en-sekt-pa-semestern/
Om man nu kan jämföra på det här sättet, ska man veta att finns det väldigt många människor som kan bli lurade på liknande sätt som MG. It brottsligheten ökar hela tiden.
Tack för länk! Mycket intressant artikel.
Låter som ett typiskt sk ”Nigeria-brev”. Tragiskt att det gick så långt och att fel person fick lida för det.