DET HAR KOMMIT IN KOMMENTARER till den här bloggen om Anders Jallais nya roman Spinndoktorn som bland annat handlar om Ebbe Carlssonaffären.
Liksom i flera tidigare romaner fortsätter Jallai att utveckla tankegångar om Palmemordet, inbakade i en fiktiv agenthistoria. Och liksom i sin förra bok, Källa Erik, vill författaren slå ett slag för att det skulle vara politiska krafter i Sovjetunionen som låg bakom mordet.
Fiction är fiction, men genom sin blogg markerar Jallai att han faktiskt försöker redovisa sanningen om vad som skedde den där gången på Sveavägen.
Anders Jallai har onekligen en hel del kunskaper om Sverige och kalla kriget – också högst påtagligt. Det var ett team under hans ledning som 2003 hittade den svenska DC 3:a som försvunnit under ett signalspaningsuppdrag på Östersjön 1952. Och på sin blogg har han bland annat redovisat sina samtal med Olof Frånstedt, tidigare chef för Säpos kontraspionage. Frånstedt misstänkte att Palme mördats av krafter inom svensk underrättelsetjänst.
Mot den bakgrunden finns det förstås anledning att ägna hans skriverier om Palmemordet uppmärksamhet – även om det är problematiskt när han skriver spänningsromaner om sådant som mest borde handla om att noga redovisa faktauppgifter och om att analysera strikt och sakligt.
Jag har för egen del inte tid att läsa Spinndoktorn just nu – och ännu mindre tid att skriva en genomarbetad kommentar till den, vilket förmodligen är vad som skulle behövas. Som jag nämnt tidigare på bloggen jobbar jag med en bok om andra världskriget. Och det är ju inget litet ämne.
Det arbetet – och en del övriga projekt – har gjort att jag helt enkelt haft rätt ont om tid ett tag. Och av det skälet har jag inte heller presenterat någon egen kritisk genomgång av en annan rätt så ny bok om dådet på Sveavägen, Claes Hedbergs En oväntad vändning.
Hedberg hävdar djärvt nog att Palme aldrig mördades utan att allt bara var ett iscensatt skenmord. Det framstår visserligen för mig som rent trams. Men många som inte är insatta i detaljerna i fallet kan förstås lockas av en så nervkittlande tankegång, vilket också har skett. Och därför vore det väl på sin plats med en dissekering av vad han påstår i förhållande till vad som faktiskt är rimligt säkerställt om händelseförloppet. Vi får se när jag har tid.
Anders Jallais bok förtjänar också en granskning, tycker jag – men av lite andra skäl. Han har alltså tidigare på sin blogg presenterat intressant och initierat material med koppling till Palmeutredningen. Och när han nu ger sig på Ebbe Carlssonaffären kommer han förvisso in på ett område som jag kan rätt bra. Halva min första Palmebok, Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, handlar just om den affären. Vad han själv nu skriver på sin blogg om Ebbe Carlssons och dennes medarbetares operationer gör mig dock ytterst förvånad och inte så lite skeptisk.
Men jag får återkomma till det. Och förhoppningsvis kommer jag att skriva något utförligt om Jallais tankegångar en bit in på nästa år.
Till dess är bloggen öppen för den diskussion om boken som en läsare nyss inledde. Han väckte frågan i en kommentar som rent formellt ligger under ett av mina tidigare inlägg, ett som handlade om det mindre kända polisförhöret med Lisbeth Palme från 1993.
Det blev en lite konstig placering, men det fanns inget bättre ställe att ta upp frågan på eftersom jag inte skrivit om Jallai på bloggen. Så jag har inga invändningar.
För överskådlighetens skull, dock: lägg från och med nu in era kommentarer om Jallais bok under den här rubriken i stället. Och god jul!
PS: De kommentarer som hittills publicerats om Spinndoktorn på min blogg finner man här, här och här.
Gunnar Walls blogg 
Om följande stämmer angående den intensiva radiotrafiken mellan Moskva och agenterna, borde väl det innebära att Sovjetunionen hade något på gång eller att man på sovjetisk sida anade att något stort var på väg att hända i Sverige.
””En sovjetisk specialagent, en sk illegal resident, är ”NAMN” och ”NAMN” närmaste chef. Denne känner av någon anledning till det planerade mordet och meddelar sannolikt detta till sin uppdragsgivare i Moskva. En intensiv radiotrafik iakttas mellan Moskva och dess agent/- er tiden närmast mordet”, säger Holmér i samtal med utredarna på Riksrevisionsverke”
http://www.bt.se/nyheter/fore-detta-sapo-utredare-i-forhor-sovjet-visste-palme-skulle-mordas/
Enligt den numera vagt bloggande Anders Jallai, fanns det en sovjetisk spion inom EAP:s rörelse. Denna person kan ha vidarebefordrat info om vad som diskuterades/planerades bakom stängda dörrar hos EAP till ambassadmannen som nämns inom ramen för diplomatbuggningen Källa Erik, Vladimir Nezjinskij. Kanske på bl.a detta sätt kan Sovjet fått reda på info om planerande, rykten och diskussioner. Från samma organisation kom Anders Larsson, mannen som skriftlig åtta dagar innan mordet varnade både UD och Rosenbad att det fanns planer på att mörda Palme. Möjligheten finns alltså att Nezjinskijs och Larssons info kan komma från samma källa, EAP:s möten.
Nezjinskij var inte vem som helst. Han var chef över de s.k. illegalisterna i Sverige. Vilande sovjetiska agenter som levde och verkade i det svenska samhället som kunde aktiveras när så passade.
Nåt som ej nämns i samband med Jallai är att han redan 2013 hade en misstänkt mordkandidat, polisman A. Då var han bergsäker på landsförrädarspåret och A var Jallais huvudmisstänke.
A dök några år senare upp i boken Spionerna på Säpo, men där utmålas han nu som illegalist och det finns en förklaring i boken kring A om bakgrund och fakta kring detta.
Alltså bör A ha haft samröre med Nezjinskij, eller?
Tyvärr ger Jallai inga svar längre till sina läsare när man skriver på hans blogg vilket är märkligt.
Alltså, Jallai byter riktning på A från blå/brun till röd. En bok senare med Källa Erik har han helt bytt spår utan nån förklaring. Jag tycker det sänker hans trovärdighet även om motiven han lägger fram är intressanta.
Den rätte att besvara detta inlägg vore Anders Jallai själv. Han kommer sannolikt inte svara. Jag tycker det finns anledning att påminna lite mer om den situation som rådde på 1980-talet säkerhetspolitiskt. Palme drev en agenda för ett kärnvapenfritt Norden, vilket starkt kritiserades av bl.a. EAP som förutom att driva en personhets mot Palme då agiterade för att Sverige skulle gå med i NATO (Källa: https://www.wikiwand.com/sv/Diskussion:Europeiska_arbetarpartiet#/MUST).
Tycker det också finns anledning att referera till den geopolitiska analytikern och forskaren Ola Tunanders artikel i Ord & Bild 1994 för att visa på en situation som inte alls återges i Jallais senaste bok ”Spinndoktorn”.
(Källa: Tunander, Ola, 1948- (författare), Ord & bild (Print). – 0030-4492. ; 1994:3, s. [8]-24
https://www.sodertaljekonsthall.se/wp-content/uploads/2019/02/Ola-Tunander-Den-osynliga-handen-och-den-vita.pdf)
I Tunanders artikel nämns PKK-spåret som ett möjligt, medvetet planterat falskspår för att ta bort fokus från den verkliga aktionen. I Jallais bok nämns också att CIA hjälpte till med buggningen av kurderna, vilket skulle kunna vara en del i ett planerat villospår. Som framgår av blogginlägget ovan (Andreas) och Tunanders artikel fanns redan en utbredd kunskap om att Palme var utsatt för ett hot. Skulle inte detta vara ett skäl till att ”rädda” Palme genom en fingerad aktion så som beskrivs av Claes Hedberg i boken
En oväntad vändning : den hittills dolda sanningen om det som kallas ”Mordet på Palme”?
Jag har nyss mailat Anders Jallai och föreslagit att han ska delta i diskussionen.
👍👮♂️
Det som förvånar är att den personhets som drevs mot Sveriges statsminister ignorerades av säkerhetsapparaten. Denna hets som nog började efter Palmes ifrågasättande av Vietnamkriget fick bland ungmoderater och toppmoderater en hatisk glöd som gick över alla moraliska gränser. Varför var svenskarna så rätta för dessa överklassparasiter? Klasskomplex eller!
Att sådan hatkampanj fick fortsätta utan att åtgärder gjordes är märkligt i detta så mycket ”lagom” land, där lagar om hatkampanj mot enskilda inte på något sätt var undantag, dvs. inte fanns.
Det märks så tydligt under denna hatperiod att endast namnet Palme nämns (degraderades till person) men inte Sveriges statsminister. Palme var på något sätt projecterad av MODERATERNA som Sveriges varböld.
Denna statskupp, dvs. mordet på Sveriges statsminister, genomfördes av krafter inom Morderaterna. Fick de tillbaka vapnet efter att dråpet var utfört? Mycket säkert ställe eftersom ingen skulle leta bland dessa immuna personer.
KOMMENTAREN REDIGERAD: En mening har tagits bort eftersom den innehåller ett utpekande av en namngiven person. /Gunnar Wall
Mot bakgrund av det lugn som Petersson och Melander utstrålar, så talar mycket för att de kommer lägga fram en lösning, som inte innehåller något politiskt sprängstoff eller som i annat hänseende är känsligt för statsapparaten. I så fall hade partiledarna fått förhandsinformation, vilket knappast lär ha skett, eftersom det rätt säkert hade läckt ut vid det här laget.
Utan att kommentera det övriga innehållet måste jag påpeka att Morderaterna är ett riktigt bra partinamn 😉
Andreas, vi har dryftat Jallai här tidigare. Jag är också lite överraskad över hur Jallais argumentation har ‘svängt’ i de 2 senaste böckerna. Nu tror jag dock det kan finnas lite olika förklaringar till hans ‘svängningar’. Kanske därav hans ointresse i att hålla ‘korrespondensen’ på sin blogg levande?
* Han är väldigt osäker själv egentligen (på sin sajt skriver han nu att han nu prövar denna ‘tes’, alltså är det inget han är mer eller mindre säker på, utan olika scenarior/teser han prövar gentemot varandra). Om inte annat så utgör de då grogrund för mer eller mindre intressant ‘spänningslitteratur’. Alltså man kanske ska se hans böcker mer som ‘underhållningslitteratur’ i samma anda som Ian Flemmings Bond-serier, eller Jan Guilous Hamilton-böcker egentligen? Då kan han, egentligen, fortsätta i det oändliga med att ‘skifta perspektiv’, mellan ”Öst-väst”, etc., och ‘kränga böcker’ på detta, utan att egentligen vilja hitta någon ‘explicit’ sanning.
* Han tror verkligen själv på att detta, att hans senaste teoribygge om vad som EGENTLIGEN hände är så nära sanningen man kan komma. Han har viss tillgång till dokument som få andra har, samtidigt som han ‘pusslar’ ihop det med material ifrån media och ‘annat håll’ (precis som de flesta andra av oss, med den lilla skillnaden då att han har tillgång till vissa kontakter och information/dokumentation inom den svenska ”U-världen”). Och att han då har då kommit fram till att – precis som när han letade efter DC 3:an – han tidigare letat på fel ställe, men att alla bitar nu börjar falla på rätt plats.
* Han kanske har blivit ‘påverkad’, kanske t.o.m. ‘skrämd’ – av några ‘speciella krafter’ – att överge sina tidigare övertygelser, i hans eget intresse och ‘rikets säkerhet’? Alla kanske inte blivit lika begeistrade över hans tidigare ‘snokande’/’pusslande’ i viss riktning, och han kanske har fått ”an offer he can’t refuse”, med att hålla på med ‘sina små roman-fantasier’ (med ‘viss, kittlande, verklighetsförankring’) utan att för den sakens skull avslöja särskilt mycket mer av ‘saker’ han varit inne på tidigare/som är mer känsliga för riktig och sann exponering. Han vore alldeles säkert inte den första.
Det kanske finns något/några förklaringsmodeller till, eller kanske t.o.m. något slags ‘mix’ av dessa?
Jag säger som jag sagt i andra sammanhang, den diskussion jag vill ha på den här bloggen när den handlar om texter från olika debattörer är i första hand kritik och synpunkter på vad som faktiskt står i texterna. Det går alltid att spekulera över bakomliggande psykologiska orsaker till varför en skribent skriver som han eller hon gör. Men det är risk att sådant skapar ett ofruktbart debattklimat.
En författare som Anders Jallai är förstås delvis en offentlig person och när han drastiskt ändrar åsikt om Palmemordet kan det förstås leda till frågor om det ligger mer bakom än vad han själv skriver. Men det bästa sättet att bedöma vad han skrivit är ändå fortfarande att hålla sig till texten.
Tack Gunnar!
Blir lite lättare med denna tråden nu. Förstår att du har mycket annat på gång nu också, lycka till med din nya bok!
Här är något som kanske också kan sägas vara av visst intresse i samband med denna tråd? Den diskuterar Jallais bok ”Källa Erik”, samt vidare resonemang på detta ‘spår’ (Från en nätpublikation som kallar sig ”Bakom Kulisserna” – vet tyvärr ingenting om denna. Någon som vet något om den? Är den ‘ok’ som källa?).
https://bakomkulissernabiz.wordpress.com/2019/01/14/margot-wallstrom-s-har-i-5-ars-tid-hindrat-en-utredning-om-ryssars-inblandning-i-mordet-pa-olof-palme/
Var och en måste förstås själv bedöma en källas tillförlitlighet. Bakom sajten Bakom kulisserna finns en kvinna vid namn Yrsa Häggström, hon presenterar sig själv för den som letar lite. Den som kollar runt på sajten ser också att hon ger stort och välvilligt utrymme åt spekulationer kring exempelvis ”chemtrails” och ”Illuminati”. Och Ole Dammegård, ett bekant namn bland långtgående konspirationsteoretiker lyfts fram som en auktoritet.
För min del betyder det att uppgifter från sajten måste kontrolleras rejält på annat håll.
Ok, tack Gunnar! Jag gav inte mig själv tiden att kontrollera ordentligt. Kan vara som du säger, att ”uppgifter från sajten måste kontrolleras rejält på annat håll.” Får hålla utkik efter annan liknande dokumentation på annat håll också. Dock, uppgiften om den amerikanske journalisten Richard Reeves vet jag att jag sett på annat håll tidigare. Får försöka leta upp det. Citaten är ibland hämtade ifrån svenska dagstidningar, en ‘teknik’ som Jallai också använder sig av.
Taget från denna artikel, artikel från den amerikanske journalisten Richard Reeves i New York Times, efter att ha sagt sig ha pratat med bl.a. några svenska statsråd:
”Den kände amerikanske undersökande journalisten Richard Reeves, skrev en lång artikel i New York Times söndagsbilaga på årsdagen av Palmemordet. Han hade efter månadslång undersökning kommit fram till att Sveriges export av vapen till bara den ena sidan i kriget mellan Iran och Irak kan ha gett Irakmotiv att mörda Palme. Han skrev också att svenska UD blockerat mordutredningen på grund av att det motivet ansågs kunna skada det socialdemokratiska partiet och Sveriges roll som fredsmäklare i världen.
Reeves citerade ett antal icke namngivna svenska statsråd och konstaterade att starka bevis tydde på att åklagare och polis kan ha blivit hindrade och vilseledda av sin egen regering, och då särskilt Utrikesdepartementet. där jobbade vid tillfället Pierre Schori och diplomaten Sverker Åström. Sanningen om mordet, menade Reeves, skulle ha förstört förtroendet för regeringen och det socialdemokratiska partiet.
Sveriges nye statsminister Ingvar Carlsson svarade på anklagelserna i New York Times om att regeringen och UD försökte mörklägga mordmotivet med: Sådant händer inte i Sverige.
De icke namngivna statsråden kan ha varit Anna-Greta Leijon och Anita Gradin.”
Flyttar mitt svar till James inlägg nedan till denna tråd.
https://gunnarwall.wordpress.com/2019/04/22/hela-polisforhoret-med-lisbeth-palme-3-november-1993/#comment-13660
James.
Ja, det finns ju sådana inslag i den (dåvarande) dagsaktuella politiken som var och en för sig skulle kunna utgöra tillräckligt starkt motiv för att vilka bli av med Palme.
Frågan är om man kan skönja något enskilt motiv som sticker ut lite mer än något annat.
Vapen och tekniksmuggling, men vilken grupp och på vilka grunder?
Här kan man ju se lite vad man vill; från svenskt näringsliv, militären och CIA till kommunister, palestinier, KGB och DDR.
Palmes engagemang i Indienaffären kan vara ett försök att styra in bolaget på ett annat spår som kompensation för den olagliga vapensmugglingen som i och med brottsutredningen nått vägens ände.
Den hypotes Jallai lanserar är väl egentligen inte mindre trolig än någon annan.
Att få ner det till Sveavägen är dock lite jobbigare.
En del män med sydländskt utseende har observerats.
Mötet med Bagdad Bob som sagt, och den mystiske Irakiern (Walid) på hotel Stockholm Plaza som körde sin bil ut från garaget kl 23.25.
Hotellet som låg i andra änden av David Bagares gata, vars garageport mynnade ut på Smala gränd.
Mystiskt så det förslår.
En del polisfordon som minuterna innan mordet uppehållit sig på åsen strax ovanför, samt en del polisfordon nere på Birger Jarlsgatan alldeles i närheten av Snickarbacken, Smala gränd och David bagares gata.
Det var fredagkväll, och polisbilar är i sig inget avvikande inslag i stadsbilden, men just där och just då är lite mystiskt, det har jag alltid tyckt.
Jag har egentligen aldrig nappat på idén om någon polisiär del i en konspiration, åtminstone inte bland ordningspoliserna.
Det känns lite som om de var någon insats på gång som inte går att prata om ens efter 34 år.
Om det var så, behöver det fortfarande inte ha något att göra med Palmemordet, men visst kan det ha uppstått någon form av hotbild, som gjorde att bevakningen av området måste stärkas upp.
Alla de omständigheter som du räknar upp är naturligtvis också intressanta, och kan utgöra viktiga pusselbitar.
Ska ta tag i boken efter nyår och återkommer med kommentarer.
Dear mr.Wall, after two monthes may you tell me something more precise about your new book about Palme murder? Thank you very much and excuse me for the trouble.
Sorry, I don’t want to comment on that at this early stage.
Jag ska inte gå in på teorierna som Anders Jallai lanserar i boken, håller med Jörgen G ovan som skriver att hypotesen inte är ”mindre trolig än någon annan”, men att tydlig koppling till Sveavägen vid mordtidpunkten inte finns.
Det jag däremot måste säga är att boken rent litterärt tyvärr är tämligen uselt skriven. Figurerna är extremt platta och hela romanupplägget känns yxigt, när syftet så uppenbart är att lansera en teori. Jag tycker Jallai helt enkelt borde skrivit en fack- eller debattbok i ämnet i stället. Nu försöker han på något sätt göra både och genom att inkludera stycken som har inledningen ”FAKTA:” med jämna mellanrum. Och ändå sitter man som läsare och undrar, men vänta nu; har Carl Lidbom verkligen sagt så där. Det blir kort sagt varken hackat eller malet.
Är man intresserad av sakfrågan, så bortser man från stolpigheterna och plöjer väldigt rask igenom de nästan 400 sidorna.
Håller med dig där, Janne P: Jallai är absolut ingen lysande litterär stilist, det är på en tämligen basal nivå han befinner sig rent litterärt, om man jämför med t.ex. sådana som Klas Östergren eller Håkan Nesser (hans hjälte Anton Modin är också ganska platt och endimensionell, som ett slags ‘pojkbokshjälte’). Värdet i Jallais böcker ligger snarare i ‘det som kan läsas in i undertexten/mellan raderna’, och eventuellt kan vara nästan sant, eller t.o.m. sant. Men, som du själv säger så kan man ibland bli lite förvirrad över om det är fiktivt eller gör anspråk på att kanske vara ett ‘faktum’ (kanske/antagligen är det medvetet gjort ibland; en slags konstnärlig ‘frihet’ som tillåter honom själv att blanda saker som han fått reda på/vet med egna teorier och rena spekulationer?).
Om man vill ha ett visst litterärt värde med sina Palmemordsteorier så är det svårt att undvika Leif GW Persson. Han är ingen Nobelpriskandidat men han skriver onekligen bra i Mellan sommarens längtan och vinterns köld. Stefan Lindbergs Nätterna på Mon Cheri är inte heller så dum.
Det som skulle kunna uppfattas som ‘något udda’ i Barrlings/Kegös material, och därmed Jallais vidarebefordring av uppgifterna, är att uppgifterna om den drastiskt ökade radiotrafiken mellan Moskva/Sverige strax före och fram till begravningen av OP sägs komma ifrån/med hjälp av CIA (Jallai framhäver detta som något lite ‘extraordinärt’, men det går att hitta uppgifter om detta på nätet) . Vän av ordning kan ju lätt påstå att CIA ju är KGB:s absoluta motpol, och ‘naturliga fiende’, och det vore kanske inte så konstigt om de på något sätt skulle vilja komma med uppgifter/information som misskrediterade/svartmålade deras fiender (KGB). Där kan jag tänka mig att Jallai borde vara (varit?) mer uppmärksam på hur denna information framkommit och vad den bestod av mer exakt. Utskrifter av avlyssningsrapporter? Utskrifter ifrån avlyssningsapparatur? Annat? 1:a, 2:a, eller 3:e handsuppgifter?
Det sägs ju också, av mer än ett vittne som hade kontakt med Holmérs Palmegrupp, att denna undersökningsgrupp inte var intresserad av vittnesuppgifter om män (bl.a. några iakttagelser av WT-män) av ‘nordiskt utseende’, utan bara ville ha uppgifter om ‘svartmuskiga män’. Trots detta så gjordes iakttagelser av män även med ‘ljusare’/’nordiskt’ utseende av åtskilliga vittnen under den kvällen. (bl.a. om en längre ljusare, och en mörkare kortare, som bl.a. sågs utanför makarna Palmes bostad i Gamla Stan – både tidigare dagar, och på själva mordkvällen). Varför denna ‘attityd’ ifrån Holmérs & co’s håll?
Och som du också säger här Jörgen G: Varför alla dessa polisbilar så nära i området just där och just då?
I tidningen Proletärens ”En vitbok – Mordet på Olof Palme och Polisspåret” så anges det (på s. 89) att ”minst 35 poliser har funnits i tjänst inom en radie om 600 meter från mordplatsen när larmet om mordet på Olof Palme går, men endast 2-4 av dessa har några egentliga uppgifter.” (och en del av dessa som var där borde kanske inte varit där; några har begärt extratjänst, även från annat polisdistrikt, just här, just denna kväll).
Det var väl utifrån detta material som Proletären blev fällda för förtal en gång i tiden? Är/Var detta då endast att betrakta som grundlösa insinuationer, kanske t.o.m. som ”ren propaganda” från kommunisternas sida? Och är/var det detta som Kegö/Barrling då s.a.s. definitivt ‘vederlägger’ med sina uppgifter ifrån 2016, inhämtade med hjälp av CIA på och omkring själva mordnatten 1986?
Personligen har jag en svår allergi mot ”fakta” i romanform. Skräckexemplet är ”Mördaren i folkhemmet” om Olle Möller. För mig som fascineras av Möllers öde är boken fullkomligt värdelös som källa – inga hänvisningar, inga namn, ingenting, vad är fakta och vad är fiktion? Därmed OMÖJLIG att hänvisa till eller att använda som källa. Detta var första gången jag stötte på fenomenet.
Senare läste jag ett par av Jallais böcker, mycket trevliga, och tog därefter kontakt med honom. Påtalade att han borde skriva en ren faktabok om Palme-mordet, istället för halvkvävda visor i romanform. Han tyckte då att detta inte behövdes emedan hans hemsida redovisade fakta. Jag påtalade att även om det påstås att internet aldrig glömmer, så är hemsidor, bloggar, med mera, oerhört förgängliga jämfört med det tryckta ordet på papper.
Det hela är mycket beklagligt. Jallai har kontakter och erfarenheter som de flesta av oss saknar. Hans input och tankar är oerhört värdefulla i detta fall – förutsatt att han INTE envisades med att leverera dem i romanform.
Jag har inte läst den senaste boken, den som detta blogginlägg handlar om. Enligt tidigare kommentatorer har boken tydligen ”faktarutor” eller faktaavsnitt. Men som jag förstått det så saknar även dessa hänvisningar till källor. Eller har jag missförstått det?
Min egen, kanske trista, ståndpunkt är att ”det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta”, för att travestera Tégner. Så länge Jallai inte kan prestera en fakta/debatt-bok om Palmemordet med källhänvisningar (helst TVÅ böcker eftersom han tydligen bytt åsikt fullkomligt nyligen!) så lämnar jag honom och hans teorier därhän.
Många författare använder samma teknik som Jallai, man utgår från några verkliga händelser och skriver sedan en roman med påhittad förklaring runt det hela. Alexander Dumas dä är kanske ett välbekant exempel? Detta innebär givetvis inte att ”De tre musketörerna” tex, kan läsas som en dokumentär.
Kort sagt – så länge Anders Jallai envisas med att skriva skönlitterära verk, kan vi lämna honom därhän. Den dag han släpper en bok som ”fakta”, är en annan sak. Han har trots allt kunskaper och kontakter som de flesta av oss saknar. Men innan dess betyder hans ord ingenting i sammanhanget.
Hej, det finns källhänvisningar i faktaavsnitten. Rör sig oftast om vanliga medier, t ex Aftonbladet, Expressen eller SVT, ibland någon SOU.
Kan tänka mig att anledningen till att Jallai skriver i skönlitterär form är just för att innehållet ÄR skönlitterärt. Läste här i debattråden att Jallai pekar ut en mer eller mindre anonym person vid namn A och menar att personen är illegalist? Tja, då kan man ju kanske fråga sig om Jallai kanske också är det? Tog kanske vägen från Sovjet med sina föräldrar via Estland i väntan på att komma till mållandet Sverige? Som väl illegalister ofta gör? Personligen tycker jag inte alls om när fakta och fiktion blandas på det här sättet. I synnerhet när Jallai hånar och kränker ”romanfigurerna” (väldigt lätta att identifiera). Och det värsta är att folk faktiskt tror att Jallai har något verkligt att komma med. Jag uppfattar Jallai är en liten fuling som slår utpekat folk under bältet. Även om han också lockar till skratt stå och då om till exempel i en bok där Jallai beskriver att den tuffe, muskulösa och smarte huvudpersonen ställer fram Blå Blom-kaffekoppar på bordet. (Observera: Blå blom!) när han ska bjuda på kaffe. DET var väldigt roligt tyckte jag.
Jag är generellt noga med att inte identifierbara personer ska pekas ut för brottslighet eller andra kontroversiella gärningar här på bloggen. Jag tolkar dock ditt resonemang som hypotetiskt och resonerande, alltså ungefär: kan Jallai i fiktionens form komma med anklagelser mot faktiskt existerande människor så skulle andra lika gärna kunna skriva på liknande sätt när det gäller honom.
Inte desto mindre: jag vill ha en saklig diskussion här. Det är onödigt att karakterisera någon som en ”fuling”. Det går att kritisera vad han eller hon skriver i alla fall.
Jag anser att det helt enkelt inte är möjligt att diskutera Jallais böcker med någon större saklighet eftersom hans böcker är i avsaknad av just…saklighet. Så jag avstår vidare diskussioner kring Jallais böcker.
Okej, jag ger mig. Varför är det roligt att någon ställer fram Blå blom-kaffekoppar..?
Janne, det gillar jag också intensivt att vara nyfiken på. Vi undrar och vill veta varför. Varför just dessa koppar? Allvar, faktiskt…men den nostalgiska aspekten av vårt lands sentida historia gör sig till känna. Jämför med Dag Hammarskjöld och John F. Kennedy: vi har problematiken gemensamt i vår potentiellt njutbara lilla värld, om kaffet så serveras i Bing & Grøndahl, Gustavsberg, Rosenthal eller något mer exotiskt. Men vi vill ha sanningen!!! Anständigheten tycks snubblande nära! Såg just filmen Just Mercy och mellan mina liter av tårar tänkte jag att detta är knappt värre än Palmeutredningen.
Ok, kanske bör man även ställa sig frågan vilken relevans denna uppgift skulle kunna ha…? Kan det vara så att de är Blå blom-kaffekoppar enbart av skälet att AJ ville ha lite mer utförlig information än att enbart ange ‘kaffekoppar’?
SD? (deras partisymbol?).
Även jag inte tror att Jallai hade någon direkt symbolsyftning med just det, om det nu var det som åsyftades…
”Och det värsta är att folk faktiskt tror att Jallai har något verkligt att komma med. ”
Måste säga att det finns ofta en del saker som Jallai har att komma med (han har ju stort kontaktnät, och möjlighet att få fram underrättelseverksamhets-dokument på ett bättre/mer initierat sätt än vi ‘vanliga dödliga’, och har, genom åren, lyft fram en hel del ur underrättelsevärldens dunkelhet), men att jag kanske inte alltid ”håller med om hur han lägger sitt pussel”. Med det sagt så förundras jag alltså fortfarande över att han lägger så stor ‘bevisbörda’ på just det här med den ökade radiotrafiken mellan Sovjet och Sverige strax före och efter mordet och fram till begravningen utan att närmre kritiskt granska just den uppgiften, eftersom den då lär vara framtagen av just CIA. Vad vore mer naturligt för CIA att göra än att försöka misskreditera just KGB? (utan att för den sakens skull påstå att KGB skulle vara några ‘filantroper’). Och om det nu är så att ”Öst-sidan” fick uppgifter om att någonting ‘var i görningen’ som skulle påverka Sverige grundligt – och även med tanke på Palmes förestående officiella Moskvabesök – och därmed också ‘spelplanen’ mellan ”Öst och Väst” så vore det kanske inte så konstigt med ökad radiotrafik mellan Sovjet (och deras ambassadörer/spioner/agenter/etc.) och Sverige? Eller? Detta också med tanke på det inplanterade ”Kurdspåret” som Ebbe, Holmér, Lidbom, Åström, etc. valde att prioritera, och att Kegö och Barrling var en del av detta ‘maskineri’. De kan säkert ha haft ett ytterst seriöst syfte med det, men det känns som att det är/blev vederlagt som ett ‘blindspår’.
Därför känns det lite ‘tunt’ med endast detta som ett ‘övertygande bevis’. Det kan vara så att det är en konsekvens av MOP, men själv tycker jag att det krävs ‘lite mer’ än bara det som allenarådande bevis. Att ”Källa Erik” fick nys om något ev. förestående MOP KAN ju ha varit ytterligare en konsekvens av underrättelseverksamhet på olika nivåer och ‘fram och tillbaks’ (och även kontraspionage, etc.). Det sas ju även att underrättelseinformation om detta (att terrorister ifrån mellanöstern var på väg till Skandinavien för ett stort attentat) också gavs till SÄPO (bl.a. ifrån engelskt och västtyskt håll) på förhand, men att detta ignorerades av just SÄPO (och då kan man återigen ifrågasätta SÄPO:s input/insatser, eller brister på de samma, i detta komplicerade nätverk av sanningar och lögner.
Och dessa uppgifter är då ‘presenterade’ i samband med ”Källa Erik-affären” (d.v.s. buggningen av den sovjetiske ambassadören), där man vid ett tillfälle tolkat det som att denne ‘visste något på förhand’/sade något om det till sin fru, eller i kontakt med Moskva. Det finns väl även en del annat, just angående den tänkte mördaren och hans narkotikaverksamhet i Sverige (skulle detta, i så fall, även kunna ha något att göra med den påstådda ‘narkotika-spaning’ som intensivt bedrevs i dessa kvarter bara några timmar innan MOP?). Så, kanske bäst att läsa boken innan ‘man’ yttrar sig för mycket…
”NARKOTIKA-SPÅRET”?
Ytterligare en sak angående det här med ‘alla aktiviteter’ och ‘den där narkotikaspaningen’ som sägs ha pågått runt kvarteren runt Sveavägen/Tunnelgatan denna dag/kväll.
Enligt Jallai kan mördaren vara en terrorist (med ursprung ifrån ‘Mellanöstern’), som då också sägs ha haft stort ‘inflytande’ på narkotikahandeln i Sverige/Stockholm, och finansierat (sin) terrorverksamhet med inkomster ifrån narkotika-försäljningen. Den dagen verkar det ha funnits mycket ‘aktiviteter’ som pågick i dessa kvarter. På dagen sägs det att någon form av ‘poliser’ kom in i en affär nära platsen för MOP, och försökte ‘testa täckning’ med walkie-talkies. Lite senare, framåt kvällen sägs det att polisen haft en omfattande narkotikaspaning i området (något som ska ha pågått till bara någon timme innan mordet, och även haft förgreningar ner mot biografen Grand, enligt komikern/skådespelaren Robert Gustavsson m.fl. En ‘operation’ som även en sådan som Leif GW Persson tycks vara medveten om…), och där det också funnits många män med walkie-talkies med i bilden. Var detta då spaningar mot den/de person/-er som nu Jallai benämner som palmes mördare (en, av polisen, känd narkotikahandlare i Stockholm), eller var det andra narkotikaspaningar, t.ex. mot spelklubben Oxen? (mot Sigge Cedergren, m.fl.). Eller fanns det något samband där? Och, när det gäller walkie talkies så är det ju bekräftat – även av palmes statssekreterare Ulf Dahlsten – att det fanns ett antal poliser i området med walkie talkies, tidigare på kvällen som varit del av en omfattande ‘narkotika-spaning’. Och det sägs ju att delar av Stay Behind, eller den s.k. ”Barbro-gruppen’ (vilka kan ha anlitats som ‘assistenter’ av Stay Behind), och som sade sig företrädesvis syssla med ‘narkotikaspaning’ också ‘varit ute och rört sig’ denna kväll (och som enligt agenten/spionen Donald Forsberg visste om MOP i ett tidigt skede, och delade ut flygblad om detta strax efteråt i närheten av Kungsträdgården, där han säger sig ha stött på ett par medlemmar ur denna grupp runt midnatt eller så…). Det sägs också att det funnits 4 st. vakter inne i Skandia-huset som haft något avancerad radioutrustning. Samt finns det vittnesuppgifter från någon, som bara något kvarter ifrån MOP, och runt denna tid, sett en polisbil svänga upp på trottoaren, haft avancerad radioutrustning där bak, och där föraren – som haft bildörren öppen – sedan fått instruktioner om att han/de befann sig på fel ställe och snarast borde bege sig till ett annat ställe, och då begett sig iväg med en rivstart ditåt. Dessutom finns det uppsnappad radiotrafik där någon hört ordväxlingen ”hur har ni det däruppe? För d-a kallt. Statsministern skjuten”.
Rapporterna om män med walkie-talkies är många, ifrån olika, men samstämmiga, vittnen, under kvällen då paret Palme gick på bio och efteråt. Har dessa något samband med den omfattande ‘narkotika-spaningen’? Eller var det mördarna, i en konspiration? Eller var det både och? (ett slags ‘agent-krig’ ute på stan…?). Eller var ‘narkotika-spaningen’ något slags ‘generalrepetition’ av något slags tillslag (eller en förtäckt säkerhetsövning som även föreslagits här); en operation som kanske ‘infiltrerades’ , och utnyttjades av mördarna? Där kanske även SÄPO haft en roll? (vilket kanske även skulle förklara de ‘tidsförskjutningar’ och felprioriteringar som gjordes ifråga om fokus på MOP; men där man, eftersom det hela istället emanerade i MOP, vilket förstås då var/vore ett gigantiskt misslyckande från SÄPO:s sida, förnekade sin vetskap om någon dylik operation, och istället försökt tysta ner/förneka någon kännedom om det?)
Det finns många frågetecken om denna, nästintill ‘mytologiska’, narkotika-spaning som sägs ha ägt rum denna kväll. Det verkar i vart fall som om att det funnits väldigt mycket ‘inofficiella’ verksamheter som pågick denna kväll. Vad handlade det hela om? Har det någon beröringspunkt med MOP?
DET skulle jag vilja ha svar på ifrån Krister Petterson, eller någon annan som vet mer, eller har fler ‘pusselbitar’ till denna ‘ormgrop’ av information/desinformation.
Inte lätt att förstå Jallais sväng i mordteorin beträffande bl.a palestinisk terror och att försöka få ner det till Sveavägen.
Mycket av hans material handlar ju om saker i underrättelsevärlden och är inte lätta att få verifierat.
Beträffande narkotika skriver han i Källa Erik att ”Abu Nidal tar in och säljer fultjack i Sverige där den säljs på svartklubbar i utbyte mot västvaluta”.
Inget man kanske höjer på ögonbrynen åt då typen av finansiering antagligen gäller flertalet terrororganisationer eller för den delen vissa underrättelsetjänsters svarta budgetar och flertalet banditstater.
Jag har dock svårt att få ner det på Sveavägen, att motivet skulle vara att Palme skulle avslöja Abu Nidals finanser och ha backup av i mina ögon, svenska walkie-talkie operatörer i form av spaning och skydd.
Det jag funderar på är kopplingen mellan Cats Falk/Olof Palme/C-F Algernon/C-U Winberg och Bofors. Alla har dom dött märkligt och alla har en koppling till Bofors affärer.
Utöver landsförrädarspåret som jag personligen tycker är hett, finns det i Granskningskommissionen ett spännande uppslag på sid.441-444 om William H. Det är långt och jag tänker inte återge det här.
Kort så handlar det om massiv vapenförsäljning till Iran. Israel finansierar sin u-tjänst med försäljning av vapen till Iran, där även CIA är med och tjänar mycket pengar. Bofors med Palmes välsignelse klampar in på fel revir varvid CIA ger israelerna i uppdrag att mörda Palme. Det intressanta är att israelerna lejde en palestinier för uppdraget och då CIA var inblandat, kunde goda kontakter med svensk underrättelsetjänst ge hjälp på plats i Sverige.
Där ser jag en koppling ner till Sveavägen.
Nåt som saknas i uppslaget om William F. är ju Irans finansiering. Det är ju ingen i uppslaget om WIlliam F.som ställer sig den frågan. Var får Iran pengar ifrån?
Svaret kanske finns på sid. 578-579 i ett brev från Irans ex-president Banisadr som uppger att Olof Palme fått vetskap om narkotika- och vapenhandel som ett led i Irans finansiering och krigföring. Kanske är detta också ett motiv till mordet.
Ebbe var tydligen där och högg med om en koppling mellan Iran och PKK, men det kan nog Gunnar mer om.
”Det intressanta är att israelerna lejde en palestinier för uppdraget och då CIA var inblandat, kunde goda kontakter med svensk underrättelsetjänst ge hjälp på plats i Sverige.” I boken om Abu Nidal (Abu Nidal : A Gun for Hire : The Secret Life of the World’s Most Notorious Arab Terrorist) påvisar författaren, engelsmannen Patrick Seale att det är Mossad som styr Abu Nidal.
Efter att nyligen ha läst igenom hela Anders Leopolds bok om ”33-åringen” (här finns väldigt mycket som negligerats, schabblats bort eller blivit avfärdat eftersom det vid tidigare granskning av det spåret – Sydafrika/CIA/”Bofors” – sprack i t.ex. vittneskonfrontation och uppgifter om mördarens flyktväg – något som i den senaste upplagan får nya, högst plausibla, förklaringar), så är jag både mer splittrad men också, tyvärr, mer övertygad än någonsin tidigare om att ‘ett flertal aktörer’ medverkade i/vid MOP. Jag är övertygad om att MOP är en ‘labyrint’ (för att nu tala med bröderna P:s terminologi). Jag är – precis som alla er andra – även övertygad om att det var många som ville, och tror också att det var många (i vart fall ‘indirekt’; på olika nivåer) som deltog i undanröjandet av ‘den sturske svenska fredsduvan’ Olof Palme.
Därför tror jag även att ‘man’ rubricerade det som ”sveriges förhållande till främmande makt” från officiellt svenskt håll slutligen, som ett slags gardering, det gick inte att peka ut någon specifik ‘aktör’ – det var ‘för många’ som var inblandade för att det skulle kunna vara endast 1 aktör, eller 1 land, och det kan mycket väl också vara något slags ‘cross over’ mellan t.ex. ”Väst” & ”Öst” (på olika nivåer; alla utom på den officiella då förstås). Det gör, tyvärr (!), också att ett sådant dubiöst (!) uttalande som Carl Lidboms ”kanske vore det bästa om mordet på Olof Palme aldrig klarades upp”, får något slags ‘logik’ över sig. Och, det är nog också anledningen till att vi, tyvärr, aldrig får reda på (hela) sanningen om mordet, eller att det ännu mindre går att ställa någon till svars för det. Det närmsta man kanske skulle kunna komma vore kanske att få en sådan som sydafrikanen Craig Williamson utlämnad till Sverige (där skulle ‘man’ i mest optimala fall, kunna börja ‘nysta upp’ hela ‘affären’ – medvetet ordval, eftersom det i mångt och mycket nog handlade om just ett sådant synsätt…), men så lär förstås aldrig ske. Det gör att man kanske också hade hoppats på ett s.k. ”teatermord” (där OP i själva verket klarade sig, men att priset blev att han för alltid ‘försvann ifrån scenen’, till något annat land eller så). Men, det är nog tyvärr också ett blindspår.
Det KAN ha varit någon ‘arabisk terrorist’ som slutligen tryckte av skotten på Sveavägen 28/2 1986 (i en förlängd operation ifrån ‘Öst’ – Sovjet/KGB-GRU). Men, det kan också ha varit någon helt annan (och enligt Leopold, i slutändan, faktiskt även den svenske ”33-åringen” – som även hade ‘kopplingar’ till CIA, och bl.a. den Charles Morgan som den jugoslaviske f.d. underrättelsemannen Ivan von R förgäves försökte varna om i förväg, till bl.a. Alf Karlsson). När det gäller Jallais senaste tes om detta så tror jag att de bevis han refererar till – den gigantiskt ökade radiotrafiken mellan Moskva-Sverige tiden just före och efter, samt avlyssningen av ”Källa Erik”, den sovjetiske diplomaten – inte räcker som bevis för ‘helheten’. De kan ha spelat roll, men de kan också ha varit en konsekvens av att man ifrån ”Öst/Sovjet” också på något sätt fått nys om att ‘någonting var i görningen’ och därmed ökade underrättelseverksamheten drastiskt då (också med tanke på Palmes förestående Moskva-besök). En annan, mer konspiratorisk, tanke är att dessa bevis var manipulerade, eftersom de som låg bakom dem var CIA… Frågan är kanske vad som är hönan och ägget där?
Så, hur mycket det än vore välkommet med en ‘lösning’ enligt Jallais senaste scenario, så tror jag han får tänka ett varv till, och kanske då också på vilka roller som källorna Barrling och Kegö hade/haft i det hela (även i sammanhanget med t.ex. ”Ebbe Carlsson”-affären). Där tror jag att en del av svaret kanske ligger. Kegö var t.ex. chef för SÄPO-avdelningen i Uppsala, den avdelning som även ‘slarvade bort’ tipset som civilförsvarsförbundets ordförande fått ifrån England om sydafrikansk (men även annan) inblandning, och som han försökte föra vidare till just SÄPO i Uppsala, både som not och med ett inspelat kassettband (men då hade tydligen Kegö varit borta på kommissarieutbildning, och bandet ‘försvann’…). Jag undrar hur Jallai har tänkt där…
Bitvis intressant artikel. med lite frågor kring Sydafrika-spåret.:
https://efolket.eu/palme-utredningen-det-verkliga-och-lange-forbjudna-huvudsparet/
Här lite info om den ”mytologiska” knarkspaningen, med en del intressant info (punkt 2). Vem var knarkspanaren ”som försvann”?
https://utsikterinsikter.blogg.se/2018/october/polisman-var-dar-och-de-sag-palmemordet.html
Mphati!
Intressant om Abu Nidal, verkligen!
Jallai skriver att:
Abu Nidal hade minst tre terrorceller i Sverige; Uppsala, Upplands-Väsby och Ludvika.
En som är kritisk till uppslaget i GK om William H. är Anders Leopold. Det finns ett avsnitt på hans sida där han slår ner på berättelsen av William H.
Han kan ha rätt i delar av sin kritik men enligt min mening att se det är kanske inte innehållet i William H:s berättelse det mest intressanta, utan själva upplägget i stort kring vapen, massor med pengar, feta kontrakt, droger, betydelsfulla organisationer och människor som har massor att förlora på att bli avslöjade. Alltså kopplingarna mellan Iran/Irak-kriget, CIA, Israel, en lejd palestinier, vapenaffärer, drogpengar, mutor, svenska operatörer och så hamnar vi på Sveavägen.
Jag tycker också att man kan se de två socialdemokratiska fixarna Holmér och Ebbes roll på ett tydligare sätt om man jämför deras roll i palmemordet med vad dom gjorde i sjukhusaffären; tog kontroll och mörklade för nationen och partiets skull.
Just detta att dom var ”fixare” åt det statsbärande partiet tror jag är viktigt.
Att utifrån Boforsspåret mörklägga för nation och parti, passar enligt mitt sätt att se det bättre in i den roll som dom tog i mordutredningen, än om det hade gällt landsförrädarspåret.
Intressant i sammanhanget är också den delegation från Iran som besökte Sverige 4/2-86. Vapenleveransernas vara eller icke vara avhandlades garanterat.
Lika intressant är ju det besök Palme hade på morddagen av Iraks ambassadör. Det handlade garanterat också om kriget. Kanske fick Palme en breifing om att Irak visste om alltihopa och hade bevis för den storskaliga vapensmugglingen, samt att Iran bl.a finansierade sitt krig genom droghandel och att Sverige och partiet figurerade i de sammanhangen.
Här finns stark skäl för mörkläggning av ovan nämnda H.H. och E.C.
Promenaden efter bion då. Var det till ett möjligt möte med någon om mellanöstern-problematiken Palme trodde han var på väg till när han valde att gå hem i kylan, så att han skulle kunna få vara helt utan vittnen om vem han träffade(eller skulle han få Harvardakten överlämnad…)?
Lisbets märkliga sätt under sina änkeår, att hon nästan inte ville bidra till lösningen på mordet på sin man kan ju vara en indikation på att hon vet saker som hon blivit ombedd att knipa ihop om.
Vidare har jag tänkt på det som Richard Reeves redan 1987 skrev om i en artikel, hur UD verkar ha varit en bromskloss i det hela vid förfrågan kring mordet och vapenaffärer. Återigen mörkläggning.
Han skriver bl.a:
”Sanningen kan visa sig vara mycket värre än vad det svenska folket idag vet eller någonsin kommer att få veta, ifall en del höga myndighetspersoner lyckas i ett uppenbart försök att blockera vissa utredningslinjer. En månads lång undersökning av undertecknad, med mer än hundra utförda intervjuer i Sverige och fyra andra länder, har genererat starka belägg för att polis och åklagare har hållits tillbaka och kanske missletts av den egna regeringen, i synnerhet av UD”.
Kan nog hålla med om att Iran-Irakkriget (och Sveriges vapenförsäljning till Iran, samt deras drogfinansiering av detta krig/dessa vapen)/CIA (eventuellt Mossad), kanske ‘någon arab’ och ‘svenska aktörer’ (näringsliv/Säpo/militär/Saty Behind) ) kan ligga bakom det hela. Men jag vill nog få med Sydafrika i den ekvationen också. De hade ju också affärer med Iran. Apartheidregimen var ju också på väg att trängas tillbaks av Palme och en alltmer svängande opinion i Väst (”pliktskyldig” eller ej). Det var nog någon form av något slags ”joint venture” av några/flera av dessa ‘intressenter’. Det gjorde kanske också att ‘mörkläggning’ var nödvändig för socialdemokratiska partiet, för deras politiska överlevnads skull. Därav, som du också säger, Andreas, kanske orsaken till LP:s ‘tystnad’/motvillighet att på allvar försöka delta i någon riktig lösning på MOP? Paret Palmes promenad i smällkalla natten kan också ha något med detta att göra – var det något, som under föregiven anledning, skulle ‘överlämnas’ till OP?
När det gäller Holmér & Carlsson: också mycket möjligt att deras uppdrag snarast var ‘mörkläggning’ än ‘lösning’ av MOP. Dock vill jag, återigen, belysa Kegös och Barrlings medverkan i kulisserna (vilka ju också var/blev H:s och C:s agenter i det hela, och fortsatte med kurd-/PKK-spåret långt efter att H fått gå). Leopold vill ju ha det till att Kegö ingick i ”The Uppsala-Group”, vilka han menar var de som var de huvudsakliga aktörerna som hjälpte de utländska (och kanske även svenska) ‘intressenterna’ med kartläggning och, slutligen mord, av OP. Han var avdelningschef på SÄPO i Uppsala, och det var därifrån det sägs att ”The Uppsala Group” kan ha styrts, samt att man även bidrog till ‘borttrollning’ av t.ex. Karl-Gunnar Bäcks kassettband om tips ifrån England/en MI6-kontakt (Man skickade 1994 också ut två poliser därifrån för att förhöra KGB angående detta; men att så skett togs inte upp i GK 1999. Det ‘mörkades’). Därför som jag också tycker att det verkar lite halvskumt att Jallai förlitar sig så pass mycket på dessa två herrars vittnesuppgifter. Det antyds också att Kegö hade band till CIA, eftersom det också var dessa (eller någon ‘subgrupp’ där) som hjälpte till – tämligen snabbt – med buggningen av den sovjetiske diplomaten (”Källa Erik”).
Sedan ytterligare ett par undringar:
* ”Narkotikaspaningen” på/runt Tunnelgatan den kvällen: Det måste ju kunna gå att få fram vad det rörde sig om, och vilka som var inblandade. I min länk ovan påstås t.o.m. att man identifierat det kvinnliga befäl som ledde denna operation. Vem var hon? Vad har hon att säga om denna operation? Om MOP? Vilken narkotikaspanare av de ca 20 st. som påstås ha varit där, bl.a. av Ulf Dahlsten (som nu även retroaktivt, intensivt försöker intyga att det var Christer Pettersson som mördade Palme), var det som ‘försvann’ den kvällen? (och som befann sig i närheten av Luntmakargatan) Och varför? Kan de tidigare utpekade poliserna – som senare sågs, av Lars Krantz, äntra en buss – kunna tänkas ha ingått i någon sådan spaning. Det sägs, i länken ovan, att någon/några av dessa poliser också var beväpnade – och det var ju även vad både Krantz och busschauffören först trodde sig ha sett (att de hade något slags ‘väska’ med sig).
* Kan denna knarkspaning ha något med ”Barbro-gruppen” att göra? (I Olof Frånstedts bok, ”Spionjägaren, del 2”, påstår han ju att han haft ett möte med henne, och att hon där även erkänt sin grupps intentioner med – beväpnad – knarkspaning). Denna ‘knarkspaning’ som försiggick på Tunnelgatan denna kväll inkluderade ju både vapen och walkie talkies (även enligt Dahlsten). Kan den nu inlämnade WT:n ha varit en del i denna knarkspaning från denna kväll, någon som – av en eller annan drastisk anledning – tappade/blev av med den? Vad säger Leif GW – som tydligen känner till denna knarkspaning – om detta? Var det någon av dessa som spionen Donald Forsberg träffade en stund senare i närheten av Kungsträdgården? (och som då visste att Palme var död…)
* Anna Hage: Har man försökt att få henne att identifiera den ‘befälsklädde’ mannen som sökte upp henne många gånger efteråt, och även ville ‘bibehålla lugnet i Sverige’? Skulle hon kanske kunna peka ut det på kort? (Fullt förståeligt om hon känner obehag och kanske inte vill ställa upp inför något sådant i.o.f.s.). Kanske var det någon från SÄPO? Från Militären? (det gör det förstås mer bekymmersamt för hennes del).
Klar utveckling av Jallais författarskap, ”Spinndoktorn” är betydligt bättre än hans tidiga verk. Den känns mer levande, gestaltningen är mycket bättre än tidigare. Jallais teori? Om den skulle stämma så är eventuell mörkläggning fullt logiskt. Men jag vill veta mer om Carl-Fredrik Algernons död.
Jag frågar alla kunniga här på bloggen.
Vittnet Tommmy A som Holmér hänvisar till i sin bok Olof Palme är skjuten och som även Jallai hänvisar till i sin nya bok, som en grund till sin hypotes om att mordet går att härleda till en mördare från mellanöstern.
Finns denna Tommy A på riktigt eller är han påhittad av Holmér?
Finns inga träffar om denne Tommy mer än att hans riktiga namn kan vara Tommy E istället för A. Inget i GK heller.
Det är intressant anser jag för det skjuter Jallais teori i sank om han använder påhittade källor och ej har kontrollerat dem.
Jag har skrivit till honom om detta men han har valt att ej publicera min undran på sin blogg om ”vittnet” Tommy A.
Han gör ju som han vill på sin blogg men jag tar det som ett tecken på att han skjutit från höften med detta ”vittne” och inte kan gå i svar.
Ja bra fråga, mannen anses väl vad jag förstår ha ett anatoliskt utseende och skulle då härledas till en Turk, Grek och/eller till exempelvis en Kurd.
Ställer mig helt öppen för att mannen till och med kan ha varit mexican.
Tommy A’s erfarenhet av olika nationaliteters typiska utseenden kan ha varit begränsad.
Om jag preciserar spörsmålet:
Vem fxx är Tommy A?? Är han en bluff?
Jag har läst boken, minns inte ens att det refereras till någon Tommy A? Eller är Tommy A något som Jallai nämnt i något annat sammanhang?
Vem var Tommy A då? Har ännu inte läst ”Spinndoktorn”, men jag har en liten känsla av att AJ kanske är inne på ett ‘villospår’ nu… Han har slutat att ‘kommunicera’ på sin blogg – lägger nu mest in små notiser/länkar som bekräftar nuvarande tes.
Hej! Jag antar att du redan fått detta, men ifall att du missat:
EXKLUSIV INTERVJU – SÄNDS FREDAG 17:00
Åtvidaberg
Pressmeddelande 20 01 26
Mordet på Olof Palme
Hans Ölvebro bryter tjugotre år lång tystnad
Hans Ölvebro ledde Palmeutredningen mellan februari 1988 och januari 1997.
Samma dag som Ölvebro avgick, svor han på att aldrig låta sig intervjuas eller yppa någonting om vad som pågick i den så kallade Palmegruppen.
Nu ger han ändå sin egen version om sina nio år som en av världens mest synade poliser, i en mordutredning rörande Sveriges statsminister Olof Palme.
Intervjun är en öppenhjärtig berättelse med nya uppgifter, reflektioner och slutsatser av Hans Ölvebro.
Hör Ölvebros uppfattning om att riksmordkommissionen (i vilken Ölvebro själv tjänstgjorde vid tidpunkten för mordet på Olof Palme) inte kopplades in direkt.
Hans Ölvebro berättar om den mycket kritiserade konfrontationen, där Lisbeth Palme pekade ut den då misstänkte Christer Pettersson.
Hur ser han på att polisen inte förmådde att hitta enhetliga kläder till konfrontationsgruppen?
Vad anser Ölvebro om den inledande utredningen och hur påverkade det så kallade PKK-spåret det vidare arbetet?
Den så välkända fantombilden. En bild som Hans Ölvebro med bestämdhet menar visar en helt annan person än gärningsmannen.
I många år har uppgifter om personer med kommunikationsutrustning utanför biografen Grand cirkulerat. Hur arbetade polisen med detta?
Vem mördade Olof Palme?
Hans Ölvebro har själv kontaktat journalisten Mathias Lindholm och erbjudit sin historia. Radiointervjun kommer att sändas på http://www.mediatornet.se fredag den 31 januari mellan klockan 17:00 och 17:50.
Radioprogrammet produceras helt utan kommersiella aktörer eller andra finansiella intressen.
För mer information kontakta Mathias Lindholm via mejl:
kontoret@mediatornet.se
http://www.mediatornet.se
På sid.114 i Spinndoktorn kan man läsa om Tommy A. Där konverserar karaktären Modin med spaningsledare Ulf Karlsson om Tommys vittnesmål. Detta vittnesmål finns ej finns källa på. Jag kan då allafall inte hitta nåt på hela google.
Jallai anger källa H.H:s bok Olof Palme är skjuten sid.16. Finns på nätet för er som ej har den.
Jallai hänvisar också till ett par-tre andra vittnesmål som ska peka i riktning på en mördare från mellanöstern.
Ett av dom är riktigt skarpt, Claes Br.
Dom andra två känns placerade i berättelsen för att passa in i den, Alf L och John W(W hittar jag inte heller i nåt protokoll av nåt slag).
Jag vill understryka att jag inte har nåt emot Jallai teori utan tvärtom tycker jag den är en fräsch motpol till alla(uttjatade) spår. Det finns väldigt mycket substans i det, vapen och mellanöstern.
Men källorna får gärna vara lite vassare än en möjligtvis påhittad figur i en bok av H.H.
Eller så finns Tommy A. på riktigt. Det är just det som är min undran.
F.ö. så är jag halvvägs igenom boken och det finns några riktigt intressanta passager. Får se om han lyckas få ner det till Sveavägen.
Ang. Tommy A.
Jag har läst boken för några veckor sedan och noterade inte särskilt namnet Tommy A men jag köpte E-bok och kunde då också ladda ner en PDF-bok. Nu har jag gjort en sökning och Tommy A nämns bara på sidan 114, dvs Jallai nämner detta vittnesmål men det är inte viktigt för honom. Jallai har sin nya teori klar och tar upp det som inte strider mot teorin.
Jag tror att Tommy A fanns i den tidiga utredningen under Hans H, han skrev sin bok ”Olof Palme är skjuten” 1988 och då levde de flesta i den första PU-gruppen, hade han blåljugit i sin bok hade han riskerat att bli avslöjad.
Det finns många vittnesmål som vi inte känner till i Palmeutredningen, 1989 publicerades bara sådant som kunde styrka åtalet mot Christer P.
Tommy A’s vittnesmål styrker snarare att mordet på Olof Palme var en konspiration, inte en ensam galnings verk.
Om vi begär ut Tommy A’s vittnesmål så får vi troligen svaret att det finns men inte kan lämnas ut pga …
Boken färdigläst.
Toucė Jallai(applåd)!
Jag tolkar det som att ditt utrop ”Touché!” betyder att du menar att Anders Jallai vunnit mot dig i den meningen att han rubbat dina tidigare tankegångar. Utveckla gärna!
Intressant! Varför? Hur? Vad? Vem/Vilka?
Jag tycker att Spinndoktorn är en konstig och ganska dålig bok. I boken börjar Anton Modin som sanningssökare med fantasimöte med Lisbet P och avslutar boken genom att flyga till New York för att tysta Bernt Carlsson på FN så att Bernt inte avslöjar vad han vet om mordet, Anton Modin blir den värsta mörkläggaren och jag hittar ingen förklaring till denna omvandling. Är det samma resa som Anders Jallai har gjort.?
En intressant händelse i boken är att SSI beskrivs agera i samarbete och på uppdrag av Anders Glock, alias ”Lennart”, kompanjon med Barbro, enligt Jallai.
Märklig slutsats du gör att Glock skulle vara Lennart i den s.k. Leongruppen.
Glock som bl.a beskrivs som en höjdare inom SAF(idag svenskt näringsliv).
Glock är naturligtvis nån med nära band till Bofors industrier/Nobel krut.
Ang. mötet med Lisbeth. Det är ju bara för att det i romanform ska passa in på ett sätt hur Modin får infon om Palmes hemliga möte med Iraks ambassadör( båtaffären you know).
Till syvende och sist så är ju Modin en statens tjänare och gör bara sitt jobb och tar ett snack med Bernt. Återigen för att få ämnet på tal och passa in i romanform. Skvallret om Lockerbie, Bernt Carlsson och Libyen hör ihop om man har koll på alla ”lökens lager”. Om du kommer ihåg vems ärenden Kadhaffi sprang så förstår du.
Jag tolkar det som att Jallai passade på att få med denna händelse bara för att den är förknippad med Palmemordet och ett sätt att sätta punkt kring det hela.
Det är inte jag som säger att Anders Glock är alias för ”Lennart”, det är Jallai:
”
Frånstedt berättar att det finns två grupper av civila i landet som spanar åt IB och SSI. De spanar och kartlägger potentiella landsförrädare. Den andra gruppen vid sidan av Barbrogruppen är uppkallad efter dess chef, och heter Lennart-gruppen. Lennart finns med i mina böcker i fiktiv form med alias Anders Glock. Alltså en person med mycket nära band till både den hemligaste militära underrättelsetjänsten SSI och Näringslivet/Vapenindustrin. Barbro och Glock har alltså “Go” från både Säpo och Polisen att utföra sin hemliga spaning och kartläggning av Svenska medborgare på uppdrag av militära SSI, och under överinseende av Säpo.”
https://www.jallai.se/2014/05/olof-franstedts-livforsakring/
Så här skriver Frånstedt i Spionjägaren Del 2 om grupperna:
”
Det Barbro hade beskrivit var en militant grupp som inte ville ha kontakt med andra.
Ledaren för den andra gruppen hette Lennart.
Barbros grupp opererade i centrum av Stockholm. Medan Lennarts grupp ägnade sig åt bevakning i västra delen.
Ingen kontakt fick förekomma mellan medlemmarna för de olika grupperna. Däremot hade Barbro och Lennart kontakt med varandra.
Min förmodan var att det här var ytterligare en av IB:s inrikesaktiviteter. Och mycket riktigt. Barbro nämnde själv Klas Wikland, han som blivit operativ chef på IB efter att Bo Anstrin försvann efter IB–affären.
I min dagbok gjorde jag också en anteckning: 29 januari 1975: “16.00 Barbro från Klas.”
AJ skriver också, i samband med släppet av Källa Erik, att han haft fel i det det han skrivit på sin blogg tidigare. Väl värt att minnas vid eventuell kritik idag, tycker jag.
Till skillnad från de flesta av oss ( med undantag för GW naturligtvis) som intresserar oss för frågorna här har hans arbete och engagemang mynnat ut i ett flertal böcker i ämnet. Bara det är värt respekt tycker jag. Jag har inte producerat en enda bok under alla år som jag varit intresserad av ämnet! Att i en värld av speglar, desinformation och allsköns fantastiska, mer eller mindre välgrundade ”favorit”hypoteser få ihop en logisk hophållen helhetsbild som räcker hela vägen fram, är inte lätt. Från min horisont har både ”landsförrädarhypotesen” såväl som ”Sovjethypotesen” styrkor och svagheter vid en snabb syning.
För övrigt leddes ”Lennart/Leon-gruppen” sannolikt av Åke J. Ek.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/%C3%85ke_J._Ek
Väl skrivet!
Mitt bidrag är också tunt så en eloge till alla som kämpat sig till material för boksläpp.
Och jag håller med dig beträffande styrkor och svagheter i både landsförrädarspåret och sovjethypotesen, eller som Jallai kallar det, terroristspåret. Men jag har förståelse för hans omsvängning nu efter att läst de båda böckerna.
Hans teori kräver att man är medveten om underrättelsevärldens falska spel. Att man vill luras att få folk att tro att ”ett äpple är ett päron”. En värld av speglar alltså.
Sovjetisk desinfo blir nästa ämne för mig att sätta mig in i med startbok Krig i Fredstid.
I förordet säger sig boken avslöja ”hur en KGB-infiltrerad politisk sekt desinformerat media och försökt vilseleda spaningsledningen i jakten på Olof Palmes mördare”.
Tack för ditt svar! Dito, får jag väl säga! Industrispionage, Sovjet och fredsrörelsen, samt ovan nämnda Krig i fredstid blir nästa steg även för mig.
Men Andreas, några grundläggande frågor – angående ”terroristspåret”, men även ”polisspåret” – då:
* Varför skulle man från ‘sovjetiskt håll’ vilja ha bort Palme, om han nu var på väg till Moskva, och de skulle ‘få som de ville’? (Sverige skulle bli kärnvapenfri zon, och antagligen ta med sig Danmark och Norge ut ur NATO på köpet. Något som skulle försvaga NATO:s norra flank)
* Alla de spår som tydde på inblandning från Sydafrika, och ev. CIA då? (så många…), samt eventuellt även från ‘svenskt näringsliv’/’militär’/’poliser’/Stay Behind? Alla som sades ha varit beredda/blivit tillfrågade om de ville skjuta Palme?
Jag har inte alla svar. Som skrevs ovan finns det styrkor och svagheter i bägge spåren. Det finns dock intressanta bitar som faller på plats med Jallais terroristspår.
Själv håller jag f.t. på att läsa in mig på ämnet ryskt spioneri, infiltration och desinformation. Det är så omfattande att jag har svårt att greppa det. Duktiga är dom med ryssarna. Jag tror mig behöva få djupare kunskap i ämnet för att förstå mordet.
Som lekmans svar på din fråga om den kärnvapenfria zonen så kan det ha varit så, att det var ett spel för gallerierna att ryssarna utåt sett ville verka vara en fredsälskande nation(naturligtvis ville dom att det skulle se så ut). Det gav eko och fina rubriker i världen att man verkade mot kärnvapen inom ramen för ett internationellt samarbete.
I verkligheten hade ryssarna helt andra planer så ett kärnvapenfritt Norden eller inte var kanske inte ett så stort problem.
Den kärnvapenfria zonen kan för ryssarna vara en manöver och underordnad i betydelse jämte mordet på Palme.
Jag vet inte om jag missförstår dig nu, men varför skulle det vara viktigare för Sovjetunionen att få Olof Palme mördad än att få tillstånd en kärnvapenfri zon i Norden?
Jag tror Palme var en aktiv del i västs ”brända jorden-taktik” som utövades mot Sovjet, dess satellitstater, nära samarbetsländer och medhjälpare till dessa i form av terrororganisationer. Alltså strypta flöden av resurser i form av pengar och teknik samt åtgärder för inskränkningar i vad som avser uppehåll för personer och verksamhet dessa bedrev i Sverige.
Palme fick statuera exempel för hur det kunde gå när Kreml(genom sina bundsförvanters försorg) satte ner foten som en varning. Ett indirekt hot som av övriga nordiska länder kan ha tolkats som att, ”Moskva sätter dagordningen, ta er inte för stora friheter. Norden är vårt när det så passar oss med eller utan kärnvapenfri zon”.
Användning av kärnvapen vid väpnad konflikt med väst var nåt ryssarna räknade med samt en komponent i rysk politik i planeringen för utvidgning av det socialistiska väldet i världen.
I det stora sammanhanget ter sig en kärnvapenfri zon i norden ynklig ut.
Jag tycker det låter som en verklighetsfrämmande beskrivning av Sovjetunionen under Gorbatjov. Och en lika verklighetsfrämmande beskrivning av förhållandet mellan de två stora kärnvapenmakterna där USA systematiskt under 80-talet ägnade sig åt att rusta söder Sovjetunionen – vilket man lyckades med.
Ett av sätten var att USA satsade på ett kärnvapenövertag som Sovjetunionen inte hade råd att möta. Ett annat var att medvetet dra in Sovjetunionen i det kostsamma Afghanistankriget. Tillåt mig citera ett avsnitt ur min bok huvudet på en påle (sid 129f) – det handlar om USA och Usama bin Ladin:
För att spåra inledningen till det amerikanska samarbetet med bin Ladin måste vi gå tillbaka till det sena 1970-talet. Vad som utspelades då var länge höljt i dunkel. Men så till sist, 1998, lät sig Zbigniew Brzezinski, som varit nationell säkerhetshetsrådgivare till president Jimmy Carter, intervjuas av den franska tidningen Le Nouvel Observateur.
Vad Brzezinski säger i intervjun är präglat av att detta var före 11 september. Vid den tidpunkten har talibanerna makten i Afghanistan sedan ett par år. De har fortfarande ganska goda, om än inofficiella, relationer med USA. Usama bin Ladin har vid det laget kommit en bra bit på vägen i att bygga upp al-Qaida och har redan attackerat amerikanska mål. Men det ses inte som något stort problem från Washingtons utgångspunkt.
Det har varit känt sedan tidigare att USA gett olika former av stöd åt mujaheddin, religiösa gerillakrigare i Afghanistan som stridit mot den sovjetiska ockupationsmakten. Men nu säger Brzezinski så här:
»Enligt den officiella versionen av historien började CIA:s hjälp till mujaheddin under 1980, alltså sedan den sovjetiska armén invaderat Afghanistan 24 december 1979. Men verkligheten, hemligt undangömd fram tills nu, är helt annorlunda. Det var nämligen den 3 juli 1979 som president Carter skrev under det första direktivet om hemlig hjälp till motståndarna till den prosovjetiska regimen i Kabul. Och just den dagen skrev jag en not till presidenten där jag förklarade för honom att den hjälpen skulle komma att leda till en sovjetisk militär intervention.«
Det var det som var finessen, och det förstod Carter, enligt Brzezinski. I intervjun säger han: »Vi pressade inte ryssarna att gå in, men vi ökade medvetet sannolikheten för att de skulle göra det.«
Intervjuaren påminner om att Sovjetunionen faktiskt motiverade sin inmarsch med att USA redan var hemligt inblandat i Afghanistan och konstaterar att folk inte trodde dem då fast det låg en sanning i det. Världsopinionen blev alltså rejält lurad. Mot den bakgrunden – ångrar sig inte den tidigare säkerhetsrådgivaren när han i efterhand reflekterar över saken?
»Ångrar vad? Den hemliga operationen var en excellent idé«, svarar Brzezinski och tillägger att det hela var ett sätt att ge Sovjetunionen dess eget Vietnamkrig – alltså ett krig som inte kunde vinnas men som var närmast hopplöst svårt att dra sig ur.
Brzezinski får då den uppföljande frågan om han ändå inte ångrar att USA genom sitt stöd till de islamistiska krigarna som bekämpade Sovjetunionen »gav vapen och råd till framtida terrorister«.
Han svarar:
»Vad är det viktigaste för världshistorien? Talibanerna eller att det sovjetiska imperiet kollapsade? Några upphetsade muslimer eller Centraleuropas befrielse och slutet på det kalla kriget?«
Brzezinski ger alltså uttryck för uppfattningen att talibanregimen liksom existensen av olika grupper av extrema islamister helt enkelt är högst uthärdliga bieffekter av den världspolitiska jackpot som USA vunnit.
Zbigniew Brzezinski var alltså en tungviktare i amerikansk politik på den tiden det begav sig, närmast i Henry Kissingers klass. Hans beskrivning av en sovjetstat som drevs att kollapsa är inte särskilt lik din bild av en regim som tänker utvidga det socialistiska väldet med hjälp av kärnvapen. Men leta gärna upp någon statsvetare eller historiker som ansluter sig till det du vill ha sagt.
På temat: https://www.smp.se/opinion/jag-var-en-nyttig-idiot/
I sammanhanget får man nog också skilja på Sovjetunionens politiska lednings vilja och behov runt 1986 och dess säkerhetstjänsters. En försvagad natoflank kontra stoppat inflöde av hårdvaluta i det här fallet. Vid den här tiden var ju Reagans krig primärt ekonomiskt: kapprusta ihjäl Sovjetunionen parallellt med strypt inflöde av västvaluta är en effektiv metod att skaffa sig en desperat fiende. Och om Palmes konkreta politiska gärning verkligen stämmer med innehållet i AJ senaste två böcker, då ser i alla fall jag en konkret hotbild från rysk/arabisk säkerhetstjänst. Men som jag skrivit tidigare, i en värld av speglar kan jag mycket väl ha fel!
Är det verkligen meningsfullt att försöka bygga en bedömning av Palmes säkerhetspolitiska insatser på ett par fantasifulla spionromaner? Förklara varför i så fall.
Jag tror det är en bättre idé att utgå från det väldokumenterade arbete Palme lade ner i den oberoende kommission för nedrustnings- och säkerhetsfrågor som han ledde, den som ofta kallades Palmekommissionen. Här är en länk till ett par tal Palme höll i de sammanhangen.
(Kan ej svara på Gunnars inlägg, svarar här).
Första stycket i texten som Anders länk hänvisar till ligger helt i linje med min uppfattning om hur Moskva bedrev krig i fredstid så att säga. En del i den då stora planen att vidga det socialistiska Rysslands herravälde.
Krig genom väpnad aktion var en annan del i planeringen och som jag angivit innan även innefattade användning av kärnvapen jämte konventionella styrkor.
Ang. din ovan kommentar Gunnar så anser jag att Gorbatjovs glasnost och perestrojka var rysk maskirovka. En liten strimma av till synes lättnader men som skenade okontrollerbart, vilket inte var meningen men som tillslut knäckte östblocket.
En bidragande orsak var såklart amerikanernas rustpolitik som är mig kända fakta jämte cocomavtalet och exportkontrollagen, vilket drog åt snaran runt östblocket och ledde till kollaps.
Läs boken Krig i fredstid så får ni källor på Gorbatjov och ryska generalers uttalanden och ord om sovjetisk imperalism och perestrojka. Den är väldigt talande. Den lyckades som tur var inte men Palme fick plikta med livet.
Andreas: Kan du säga något mer om den, eller några av de uttalanden som du refererar till?
Visst måste det ha tagit tid för Gorbatjovs ”Perestrojka/Glasnost” att få genomslag i det gamla tröga/korrupta sovjetsystemet (det tänket finns väl fortfarande mer eller mindre hos t.ex. Putin…), men vore det ‘konstruktivt’ att ta livet av Palme av dessa/andra underrättelse-/maktstrukturer i Sovjet när man nu ändå fick (skulle få) Palme till Moskva? Där skulle man kunna påverka honom mer, och på en offentlig nivå, antagligen. (Man riskerade ju ganska mycket med ett sådant ”projekt”, även om det gjordes via ‘ombud’, det skulle ju lätt ha kunnat eskalera till ett 3:e världskrig med tanke på den rådande ‘balansen’). Palme hade ju ”3:e världens öron” också (och var tänkt att efterträda Kurt Waldheim i FN…), och även fast han godkände vapenexport till både Mellanöstern (först i vart fall) och Indien, men stoppade ‘export’ till Öst (skulle detta vara skäl tillräckligt?) så hade han en slags ambition att gå ett slags ‘3:e väg’ mellan de båda supermakterna/blocken.
Visst är det lite ‘graverande’ med den stora radiotrafiken mellan Moskva och sovjetiska agenter i Sverige strax innan och efter MOP, men kan det verkligen uteslutas att de (‘sovjeterna’) fick reda på/visste (via kontraspionage och ‘dubbla speglar’) om att något skulle ske, och att radiotrafiken var något slags konsekvens av detta, utan att det innebar sovjetisk inblandning? (hur man skulle förhålla sig; vilka ”Västs” planer/agerande var, etc.).
Visst kan det också tänkas ha haft ett ‘Mellanöstern’-perspektiv (och då även kanske med ‘svenskt näringslivsperspektiv’?), men innebär det explicit att Sovjet var inblandade?
Jag vill inte ‘gå Sovjets ärende’, men jag tänker även på sådant som att Barrling sägs ha tillhört ”Uppsala-gruppen” (som var starkt emot Palme – men där han ändå tycks ha ingått i Ebbe Carlssons ‘handgångna män’… en paradox om något…). Det var också till SÄPO i Uppsala som det lämnades in tips (via den svenske ordföranden – kommer inte på hans namn nu – i svenska försvarsskytteklubben (?) ifrån en kontakt i England) om vad som egentligen skedde, men vilket ‘försvann’ därifrån? Det finns en hel del motstridigheter även med Barrling/Kegö, tycker jag. Eller? (Kort sagt, jag är lite förvånad att Jallai köper deras story så kategoriskt…).
Boken du nämner här, ”Krig i Fredstid”, är svår att googla på. Jag hittar den dock, ett exemplar från 1988 sägs vara utgivet av förlagen Timbro och Lettura då. En senare upplaga sägs vara utgiven endast av Lettura. Varför anges inte längre Timbro som utgivare där? (Timbro är ju ett ganska ‘marknadsliberalt’ förlag s.a.s., med ‘viss icke ringa tyngdpunkt åt höger’). Utan att förminska det som Sovjet gjort under Kalla Kriget – och som Ryssland gör idag! – så blir det kanske ett ‘visst perspektiv’ på viss litteratur? Eller är/blir det att ‘gå Sovjets ärenden’ att uttrycka sig så?
Charlie Nordblom som skrivit boken ”Krig i fredstid” var den journalist som sommaren 1986 fick tre artiklar om PKK-spåret publicerade i ”herrtidningen” Lektyr. Artiklarna var så initierade att det var uppenbart att han fått uppgifterna från Holmér och/eller folk inom Säpo som önskade få ut PKK-spåret genom ombud.
Jag vill minnas att Nordblom berättat lite grann om detta i en TV-intervju men minns inte när eller var.
Vad det kan ha för betydelse när det gäller Nordbloms tillförlitlighet a) i allmänhet och b) när det gäller Palmes agerande i internationella frågor får väl denna bloggs läsare ta ställning till själva. Vad som kan sägas är dock att på 80-talet när diskussionen om Holmérs märkliga PKK-spår kom igång var det många som hade svårt att se varför PKK – om de nu plötsligt fick för sig att de skulle börja mörda västerländska politiker – skulle inleda med Olof Palme som var känd för att stödja förtryckta folk och populär bland exempelvis kurder.
Ska man få till någon sorts antydan till rimlighet i PKK-spåret måste man förmodligen försöka hävda att PKK agerade i nära samarbete med ett aggressivt Sovjetunionen som hade högt på sin dagordning att mörda just Olof Palme.
För min del har jag inte svårt att se att krafter som Palme verkligen hade konflikter med – exempelvis västerländska hemliga tjänster – föredrog att konstruera mordscenarion av det slaget där deras fiender var skurkarna. Det hade ju tidigare funnits folk inom den världen som utpekat Palme som en säkerhetsrisk och ett hot mot västerländska intressen. Men av naturliga skäl ville de flesta av dem inte marknadsföra sådana tankar sedan han blivit mördad.
Läs för övrigt gärna också den här innehållsrika artikeln av Anders Jallai från 2011: Underrättelsetjänsten misstänkte Palme för landsförräderi.
Håller med om att boken är bedrövlig, sett dom roman/litterärt verk.
En helt annan sak hur man recenserar trovärdigheten i Jallais senaste teorier. Tycker att den konkreta kopplingen ner på Sveavägen är obefintlig/mycket svag.
Först, jag är ingen reklampelare för Jallai men nu föll det sig så att jag tycker att han har kommit väldigt långt i sitt resonemang, Landsförrädarspåret är hett men banne mig om detta inte är hetare alltså!
Jag hade gärna önskat en genomlysning av Gunnar kring detta som varit med ett tag. Du sitter på mycket fakta, har varit med länge och är duktig på att reflektera.
Sen tänker jag inte avslöja innehållet i detalj för min åsikt är att dom flesta här inkl. mig själv som spenderat massor med tid och pengar på böcker kring mordet borde läsa även denna(och den förra Källa Erik före) och bilda sig en egen uppfattning. Sen går åsikterna isär om hans sätt att presentera det på och hur han skriver men det är ointressant i sammanhanget anser jag.
Det förekommer en del spekulerande i boken(och har gjort så i flera av Jallai utgivna böcker) kring påstådda landsförrädare/informatörer. Dessa har maskade namn men är lätta att klura ut. Sant eller falskt ja det får framtiden utvisa. Jag kommer till dom längre ner.
Jallai har lyckats rota runt i redan skrivet material(en hel del från Gunnar vad jag kan tolka) och lagt pusslet. Detta ihop med en del ”fina kort” i form av underrättelsekällor. Källor med info som inte GK, PU eller vi här på bloggen kommer i närheten av, eller blivit undanhållna.
Palmemordet är som lagren på en lök. Man måste ha alla lagren för att kalla det för just en lök och det är dessa lager Jallai presenterar. Just det där är superviktigt, alla lagren. Utan dem kan man inte se mordets helhet.
Mordet enl. Jallai finner man rötterna till i mellanösterns krig och storpolitik. Bevis/spår finns i GK:s rapport men ändå inte, då dom inte hade tillgång till alla lagren. Exempel, ett av spåren är ”Påstådd vapenöverlåtelse med anknytning till Täbyanstalten”, sid.624. Läser man den utan Jallais djupare info låter den bara som just ett spår utan betydelse.
Sen får H.H. upprättelse i boken då han likt GK inte hade hela bilden. Han jagade kurder med all rätta, bl.a. en speciell kurd med en bakgrund som han inte hade kunnat veta om. Inte Ebbe heller för den delen. Därför blev dom ett lätt byte för mörkläggarna och fick agera syndabockar.
Aha, sa jag till Barrling och Kegös rysspår. Nu försår jag.
https://www.expressen.se/nyheter/sapoman-pekar-ut-olof-palme-mordare/
UD nämns ibland i samband med palmeutredningen och så också i boken. Själv har jag inte riktigt förstått UD:s roll, hur det och dess personal har beskrivits men tre av varandra oberoende källor som riktat kritik mot UD fick en gemensam nämnare, Richard Reeves, Bo Theutenberg och författaren Charlie Nordblom. Alla tre har nämnt UD i negativa ordalag som bromskloss i mordutredningen,illrött i form av ryssvänligt och ett UD genomsyrat av ryska informatörer.
Inte för att dessa tre förekommer i boken men för att de påvisat en bild av verklighetens UD jämte det UD Jallai beskriver i sin roman.
M.a.o. så ger de tre herrarnas av varandra oberoende analys av UD Jallai rätt i att myndigheten genomsyrades av informatörer till främmande makt. Informatörer som agerade bromskloss och skapade syndabockar för att dölja mordets verkliga natur.
Dessa måste alltså vara en del toppmän på UD som Jallai beskriver.
Läs böckerna och skapa er en egen uppfattning. Men det kommer alltid kvarstå frågor i palmemordet. Varför aktiverades inte kuppförsvaret, varför valde Palme att gå hem, varför skrev Ö ut sig på morddagen osv osv.
Min slutsats är att ingen kommit närmare än Jallai. Därav touché.
Tack för din genomgång. Jag ska försöka ta mig tid att gå igenom Jallais två senaste böcker systematiskt och skriva något. Men det lär dröja några veckor i alla fall. Andras synpunkter är mycket välkomna under tiden.
Gunnar, här en länk till TV-intervjun med Charlie Nordblom fyra minuter in.i klippet.
Tack, underbart att få hjälp så snabbt.
Säpomannen Alf Karlsson som inte kan påminna sig någon sådan kontakt som Charlie Nordblom beskriver är inget okänt namn när det handlar om Palmeutredningen. Det är – som många kanske påminner sig – samme Alf Karlsson som inte kom ihåg att Ivan von Birchan skulle ha varnat honom för mordplaner på Palme.
Klippet är väl värt att se i dess helhet.
Vet man, vet polisen vem ”Mille” är eller var? Hade man inte tid att med Neilbergs samverkan identifiera och sedan förhöra honom?
Milan – numera avliden – var välkänd av polisen. Se t ex det här programmet från samhällsmagasinet Striptease som sänders i april 1994. Det som handlar om Cenneth och Milan kommer först. Mycket sevärt.
Hjärtligt tack! Absolut oerhört sevärt, en oförblommerad underdrift. Jag skäms för sviktande minne och rent slarv innan jag ställde frågan baserad på alltför flyktigt återseende av de första minuterna: jag fick intrycket att Neilberg mera seriöst försökte fingera namnet ”Mille” för att dölja identiteten av kontakten – det visar sig vara enbart ett banalt smeknamn, mycket likt det verkliga namnet. Vilka statliga utredningar nagelfor polisens spaning kring Milan undrar man; hur skedde trafikolyckan (jag insinuerar icke likheter med Raoul Villans död 22 år efter mordet på Jaurès; snarare vill jag veta om medkonspiratörer kan ha varit inblandade, men jag vore tacksam för all sanning, bara den ville komma fram, någon liten sanning, i alla fall riktigt sanning)?
Sedan är ju länken späckad med de allra hetaste vittnesmålen på angränsande områden – inte minst en av de viktigaste i media om de finska unga kvinnorna och Ulla i Gamla Stan – hon borde vara folkhjältinna med eget gatunamn nu. Man skulle vilja kalla dessa inslag rafflande om det inte tett sig så makabert.
Kan bristerna i utredningen av Milan vara bland de allra hemskaste underlåtelsesynderna? Cenneth Neilberg tycks fortfarande vara bland oss, 77 år gammal. I länken är hans formuleringar tämligen eftertänksamt långsamma, uppsplittrade med tankfulla pauser, vagt undflyende med vesselord…
Jag gjorde för några år sedan ett försök att få intervjua Neilberg. Men tyvärr lyckades jag inte.
Hans berättelse kan inte viftas undan utan vidare.
För att skapa lite balans i den här historien bör man nog tillfoga att Tommy Lindström inte
tror på Cenneth Neilbergs uppgifter. Lindström hävdar att det var han som sammanförde Milan och Neilberg och att detta skedde ett par år efter mordet. De båda ska inte ha träffats tidigare, vilket också lär ha framgått av de frågor som Lindström fick före mötet. Neilbergs historia skulle därmed vara rena påhittet. Ord står mot ord.
Milan omkom i en trafikolycka 1992. När Cenneth framträdde i TV var denne alltså redan avliden, så där fanns ingen möjlighet för polisen att få fram någon direktinformation. När man ska försöka värdera Neilbergs uppgifter, bör alltså även detta faktum vägas in.
Ska man vara petig kan man väl snarare konstatera att Tommy Lindström säger att han inte tror på Neilbergs uppgifter och att Neilberg säger att de är sanna.
Vi vet ju inte vad vare sig Neilberg eller Lindström tror egentligen, bara vad de påstår.
I den här intervjun 7 år efter mordet verkar Tommy L nöjd med polisutredningen mot CP och att tingsrätten gjorde ett bra jobb.
Det är väl troligt att Tommy trodde CP var gm när den här intervjun gjordes men han kan ju ändrat sig senare.
Här finns en betydligt senare och längre TV-intervju med Tommy Lindström. Den sändes för fyra år sedan:
https://tvsydvast.solidtango.com/video/aketvsydvastnov-28?query=tommy%20lindst
En sammanfattning finns också i denna tråd:
https://gunnarwall.wordpress.com/2018/11/25/lars-borgnas-om-skandiamannen-han-var-inte-mordaren-men-kan-ha-varit-mannen-pa-asen/#comment-9178
Här är också ett tidningsreferat från en tillställning i Norrköping i samband med årsdagen 2019, där Tommy Lindström framträdde tillsammans med Sonny Björk. Lindström lyfter här fram Sydafrikaspåret medan Björk håller fast vid CP:
https://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/palmemordet-drog-storpublik-om5831385.aspx
Tack för info Mikael, det verkar som CP var den gamle huvudmisstänkte för TL. men nu gäller Sydafrikaspåret.
Intressant reflektion där laggargunnar! Vad är det då Jallai försöker säga med denna sin senaste bok? Men även Andreas kommentar tilldrar sig ett visst intresse. Som Gunnar sa, lust att utveckla där, Andreas? (får nog lov att läsa den ändå – och då får han sålt 1 ex. till…)
Intressant i din sista mening också. SSI som ju var – en del av – IB , i praktiken. Anders Jallai fick ju intervjuat den gamle chefen för kontraspionage på SÄPO, Olof Frånstedt och skriver en del intressant om det på sin blogg, och där nämns ju även denne Anders Glock, alias ”Lennart” då (som då var kompanjon med Barbro och hade en egen parallell ‘spanings-/operativ’ grupp), som du ju då här säger gav uppdrag åt SSI (och där Jallai själv undrar vilken av grupperna (Lennarts eller Barbros) som var ute på ‘spaning’ på mordkvällen i Stockholm. (Frånstedt själv kom ju spontant att tänka på Barbro-gruppen när han hörde att Palme mördats… Skrolla ner!:
https://www.jallai.se/2014/05/olof-franstedts-livforsakring/
Och apropå IB då: igår gick det en intressant/spännande dokumentär om denna affär på TV1. Och som någon mot slutet ungefärligen sa i den: ”Nu är det undersökt och diskuterat vad IB gjorde på nationell nivå, men det återstår att undersöka och diskutera vad IB gjorde på internationell nivå. Det kanske är på tiden…?”
Det kanske det är…
https://www.svtplay.se/video/25385887/ib-hemligare-an-sapo?start=auto
Jag fick just in en kommentar av signaturen Emil som anser sig veta vem Anders Jallai avser när han skriver i sina romaner om den person med underrättelseanknytning som han kallar Anders Glock.
Sådant är förstås intressant. Men efter att ha funderat över saken har jag bestämt mig för att inte ge den kommentaren utrymme på bloggen. Det skulle, anser jag, kräva att jag gjort någon sorts bedömning av dess trovärdighet och av de uppgifter Jallai lämnat om Glock.
De som följer denna blogg vet att jag är restriktiv när det gäller omnämnande av identifierbara personer i sammanhang som kan vara kontroversiella. Emil riktar förvisso inga anklagelser mot personen i fråga. Men Jallai framställer ju Glock som en mystisk figur även om han gör det i fiktionens form.
För min del tycker jag det är naturligt att Jallai själv går ut och berättar om vem han avser ifall han anser det motiverat.
Så får det bli denna gång.
Efter att ha lyssnat på ljudboken måste jag konstatera att Anders Jallai till skillnad från Gunnar inte är särskilt restriktiv med omnämnande av identifierbara personer i kontroversiella sammanhang. Carl Lidbom pekas ut som notoriskt otrogen mot sin handikappade hustru och Pierre Schori som något slags agent. Riskerar han inte att stämmas för Förtal av dessa personer?
Eftersom både Lidbom och hans hustru är avlidna sedan länge så tror jag inte sannolikheten är stor i det fallet, även om det faktiskt finns ett brott som heter förtal av avliden. Den som utpekar någon som till exempel agent för främmande makt kan definitivt bli åtalad för förtal, men det kräver att den som anses utpekad själv önskar ett åtal. (Det skiljer sig alltså från till exempel misshandel där en åklagare har åtalsplikt även om den misshandlade säger att han/hon hellre drar ett streck över saken.)
Sedan kan den som framfört uppgifter av förtalskaraktär om en annan person, alltså nedsättande uppgifter, ändå klara sig om uppgifterna är sanna (eller att det fanns goda skäl att tro att de var sanna) och det av rätten anses försvarligt att sprida dem. Där skulle Jallai förmodligen åka dit, om nu påståendena om Schori är så tydliga som du menar. Möjligen skulle Jallai kunna klara sig om han kan göra troligt att han sysslar med satir eller fiction som inte ska tas på allvar.
Ett känt exempel där brottsrubriceringen förtal av avliden hamnade i förgrunden är familjen Palmes anmälan av filmen Call girl 2012. Ärendet hamnade visserligen aldrig i rätten, men den skarpa kritiken från Olof Palmes anhöriga resulterade i att de ansvariga för produktionen till sist valde att klippa bort en scen i filmen.
https://www.svt.se/kultur/film/marten-palme-anmaler-call-girl-for-fortal
https://sv.wikipedia.org/wiki/Call_Girl
Dear mr Gunnar, are you working to a new book about cold war?thank you!
Yes, I am. But there is no publishing date set.
Kallar inte Jallai Schori för Sorman? Precis som Jan Guillou gjorde?
Mitt sista inlägg i debatten kring terroristspåret. Det har substans vill jag påstå. Skaffa er en egen åsikt är min uppmaning.
James:
Köp boken, finns på bokbörsen. Du kommer inte ångra dig. Den är välskriven och är faktabaserad med källor.
Gunnar:
Att C. Nordblom efter möjlig kontakt med H.H. skrev om PKK låg ju i sakens natur. Jag ser inget konstigt med det. Det var Hans övertygelse och han tog hjälp av journalistiken för sitt budskap.
Det H.H. inte visste var att PKK var infiltrerat av en underrättelsetjänst med nära kopplingar till KGB. Infiltratören var kurd men hade annat nationellt påbrå och utförde ”tjänster” åt ryssarna med täckmantel som kurd i PKK. Med stor säkerhet bör personen finnas i Barrling och Kegös till polisen överlämnade material.
Därav trodde H.H. att det var kurder som var skyldiga och C. Nordblom blev ovetandes en nyttig idiot åt KGB som spred det falska ryktet vidare att PKK var ansvariga för mordet, när det istället var det infiltrerande landet, för KGB:s räkning.
Andreas: vilken bok refererar du till nu? Jallais eller ”Krig i Fredstid”?
Krig i fredstid
Nu har även Lars Borgnäs kommit med en ny bok. Har någon hunnit läsa den ?
https://www.bokus.com/bok/9789155267964/olof-palmes-sista-steg-i-sallskap-med-en-mordare/
Har inte läst men beställde nu från Bokus. Är väl lika bra att köra alla teorierna i botten…
Som ni säkert sett är Lars Borgnäs nya bok/teori inriktad på att mördarens mål i första hand var Lisbet Palme.
https://www.expressen.se/nyheter/mordaren-skot-forst-mot-lisbet/
Nu blir det hela väldigt mystiskt. OM mördaren hade velat mörda Lisbet Palme så hade han väl gjort det, istället för att ta tag i OP:s axel och föra honom mot sig med ena handen och skjuta av ett skott rakt in i ryggraden med den andra…? OCH, om nu målet hade varit LP så hade han väl bara kunnat skjuta ytterligare skott mot henne i så fall…? (när han stod vid platsen under de sekunder som angetts, antagligen med motivet att se att aktionen – MOP – lyckats.).
Säg nu inte att Lars Borgnäs – som gjort så mycket viktigt grävande och kommit fram med så många ‘avslöjande’ detaljer genom årens lopp – också går och ‘byter perspektiv’?
OM det nu var så att 1:a skottet riktades mot LP så kan det kanske bara ha varit så att mördaren, av ‘praktiska skäl¨, ville ha henne ”ur vägen” (‘få bort hennes nära kroppskontakt med OP’…), för att sedan, vid 2:a skottet, fokusera helt på uppgiften att fullt ut oskadliggöra/döda OP? (Det mesta tyder väl ändå på att OP var den som skulle dödas och inte LP). OM mördaren skulle velat döda LP så fanns ju den möjligheten fortfarande kvar även efter att OP ‘röjts undan’. Om nu mördaren kunde ta sig någons sekund ‘paus’ innan han började springa iväg, för att konstatera att OP var ordentligt oskadliggjord, så hade det givetvis också funnits tid att ORDENTLIGT beskjuta LP igen.
Kan ju vara så att mördaren påbörjar det han ska göra, d.v.s. ta fram revolvern för att skjuta. I det ögonblicket börjar Lisbeth vända sig om till vänster. För att hon inte ska hinna se vad som är på gång och varna Olof måste mördaren ändra planerna och därför snabbt skjuta Lisbeth. Denna rörelse blir för snabb och därav missar nästan skottet. Därefter tar han ett snabbt steg framåt och skjuter Olof i ryggen.
Är själv jägare och har skjutit ett tjugotal ryggradsskott mot större djur som älgar, hjortar osv. Samtliga har gått i backen innan jag hunnit blinka. Det tar inte 2 – 3 sekunder. Inte en halv sekund ens. Kanske 0,2 sekunder eller nåt sånt. Hör man ett skott och tittar dit så hinner man inte ens se en älg gå i backen för den ligger redan. Om vittnesuppgifterna som ofta går i stil med det att de hör ett skott, tittar dit och ser en man falla samtidigt som nästa skott går av är sanna så är det andra skottet som träffar ryggraden och inte det första för då hade man aldrig hunnit se mannen gå i backen. Om första skottet medvetet var ämnat för Lisbet lämnar jag dock
osagt.
Enligt Aftonbladet anklagar Lars Borgnäs nu Säpo för att ligga bakom mordet och Lisbet anklagas för att ha ljugit om vad som hände under mordnatten. Tyvärr låst artikel.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xPEMjn/ny-teori-lisbeth-palme-talade-inte-sanning-om-mordnatten?fbclid=IwAR29dgsPEorIDVrxtqO20ZQTLof3ii5LlUfM51ftk6oU5VQcQ9Maq5sV5Tw
Jag planerar att läsa Lars Borgnäs bok noga och kommentera den utförligt så fort jag får tid.
Planerar också att läsa Borgnäs bok så fort jag får tag i den. Tydligen är en ny bok av en viss Gunnar Wall också på gång ?
https://www.adlibris.com/se/e-bok/det-motvilliga-huvudvittnet-9789178275649
Jo, men inte om Palmeutredningen. Om andra världskriget.
Borgnäs nya ser inte ut att komma som ebok, dock? För oss i förskingringen som vill läsa den är det lite synd, kanske…
I Anders D:s andra förhör var han mycket tydlig: ett skott, mannen faller, inom 1-2 sekunder ett nytt skott. I första förhöret kanske man kan säga att han implicit placerar fallet efter andra skottet, men inte lika tydligt som Expressen skrev: ‘Taxichauffören Anders Delsborn som i sitt första polisförhör berättar om ”hur mannen som blivit beskjuten faller omkull” av det andra skottet.’ Men Expressen nämner inte det tydliga andra förhöret. Anders B:s vittnesmål kanske lutar mer åt skott-skott-fall. Konstigt nog är han inte med bland de fem som androgs:
”Lars Borgnäs lyfter i boken fram att vittnena berättat om hur Olof Palme föll till marken efter det andra skottet.
Så här berättar vittnena i förhör som också återges i boken:
VITTNE 1: Man som hör ett skott från sin bil och tittar mot mordplatsen 35 meter bort. Han ser ”tre personer stå på trottoaren i korsningen Sveavägen/ Tunnelgatan. Samtidigt går ett skott till av och mannen som står i mitten sjunker ihop.”
VITTNE 2: Sitter också i en bil, i korsningen, och säger i förhör att han ”uppfattade det som han sköt honom två gånger”.
VITTNE 3: Sitter i samma bil som vittne 2. Hör två smällar och ”tittade mot platsen för smällarna och såg precis hur en person rasade ihop och en person som hon såg ryggen på sprang…”
VITTNE 4: Passagerare i en taxi. Hör ett första skott. Efter ”ett litet tag” hör hon ett andra skott och ser en ”en man som föll ner på gatan”.
VITTNE 5: Taxichauffören Anders Delsborn som i sitt första polisförhör berättar om ”hur mannen som blivit beskjuten faller omkull” av det andra skottet.”
https://www.expressen.se/nyheter/mordaren-skot-forst-mot-lisbet/
Vittne 2 har ju inte styrka om ordningen. Det finns en viss styrka i vittnesmål som inte sett något alls före första skottet, tittar upp och hinner se offret upprätt.
Det verkar inte professionellt att riskera att varna Palme genom att skjuta vittnet Lisbet först. Kan första skottet ha varit ämnat Palme men en total miss?
Vittnesmål måste alltid tolkas med försiktighet. Hjärnan tenderar att fylla i kunskapsluckor med lösa antaganden. Om du hör ett skott och ser en man ligga på marken kan hjärnan tolka det som att den liggande mannen just har blivit nerskjuten och fallit. I förhör kan vittnet mycket väl uppge att hen hörde ett skott och såg en man falla till marken trots att vittnet aldrig observerade själva fallet. Det krävs att förhörsledaren är väldigt noggrann och uttryckligen frågar vittnet om hen verkligen såg offret falla till marken eller bara såg offret liggande och dra slutsatsen att han just hade fallit till följd av skottet.
Det kan också ta en stund för hjärnan att registrera alla intryck. Om du hör två skott i snabb följd och i princip samtidigt ser en man ligga på trottoaren kan hjärnan felaktigt tolka det som att det är först efter andra skottet som mannen har fallit omkull. Återigen krävs noggranna frågor från förhörsledaren av typen ”Såg du när mannen föll eller bara att han låg ned och exakt när observerade du mannen falla eller ligga ner, var det mellan skott 1 och 2 eller först efter skott 2? Är du säker på att mannen stod upp före du hörde det andra skottet?”
Vittne 1 borde vara Inge M som sitter i sin bil på Tunnelgatan och ser mördaren vänta in paret Palme utanför Dekorima. Enligt vad jag läst säger han inget om att han ser Olof stå upp EFTER första skottet bara att han ser paret Palme komma upp i jämnhöjd med mördaren och sen hör han första skottet och en man faller till marken. Eftersom han precis sett Olof stå upprätt tolkar han det som att Olof faller ihop efter första skottet trots att han i realiteten bara sett Olof liggande efter att första skottet gick av
Utan att ha läst boken tror jag att Borgnäs överskattar vittnenas förmåga att exakt minnas och återge ett väldigt snabbt och oväntat händelseförlopp och att han därav drar lite förhastade slutsatser
Timingen för Lars Borgnäs nya bok kunde väl inte varit mer ‘läglig’, nu när det snart är ‘årsdagen för MOP’…
Om det nu är så att LB går djupare in i ”SÄPO-spåret” (med tillhörande ”poliser/militärer/IB/Stay Behind/etc.-kopplingar) så är detta ju tämligen intressant. OM han, på något vis, skulle vara inne på rätt spår (han har som sagt gedigen erfarenhet inom området efter att ha forskat mycket och noga under de 34 år som gått nu) angående detta, så skulle det kunna kasta ljus/förklara en hel del. Alltifrån mörkläggning/-ar till Lisbet Palmes beteende och vittnesmål (Tänk vilken mardröm att på mordnatten, efter att OP mördats, och hon själv nästan gått samma öde till mötes, direkt få reda på att landets underrättelsetjänst kanske ligger bakom, eller är direkt/indirekt inblandade, och att hon inte kan ‘säga för mycket’ – av olika orsaker, även hennes egen, och närmsta familjens, framtida säkerhet. Och att sedan tvingas ‘spela med’ i ett utpekande av en specifik individ, och i en rättegångsprocess utan motstycke i svensk rättshistoria. Och att få leva med detta under resten av sitt liv – instängd i en lögn, oförmögen att kunna påverka på något sätt. Snacka om ”Kafka”…)
Men vi får se vad det är som LB skriver. Så, du är inte den enda som kommer att läsa LB:s bok noggrant. Gunnar! Många av oss hoppas fortfarande…
Skall inte bli ”lång randig” men skall dock försöka orka med en fundering. Det är väl inte så säkert att Lisbet gått närmast trottoaren efter annonspelaren. Hade hon bytt sida och gick närmast husfasaden den sista biten? Hon kan ha mints fel om detta eventuella sidbyte. Anders B. uppfattade ju under hypnos att det var en kvinna som blev skjuten och även att mördaren lagt armen om en kvinna.
Gunnar,
den ljudbok, ”Det motvilliga huvudvittnet”, du släpper i slutet på februari, kommer den att ges ut som vanlig bok och E-bok ?
Är det en helt ny bok ?
Det är andra halvan av min bok Huvudet på en påle från 2017.
Tack det förklarar saken. I Facebook-gruppen Palmerummet verkar det dock vara en utbredd missuppfattning att det är en ny bok du kommer med men så är alltså inte fallet?
Nej, det är väl Bonnier Audio som har en kraftfull marknadsföring. Men har man inte läst Huvudet på en påle så kan man ju lyssna nu om man föredrar det. Jag är rätt nöjd med min genomgång av frågorna kring Lisbeths roll i utredningen.
Ett framstressat möte mitt i natten?
Om detta trots allt var ett avt. möte verkar detta möte ha varit väldigt angeläget för Olof, denna slutsats kan man väl ändå dra. Ett beslut om detta möte borde väl i så fall ha fattats efter att Olof fått vetskap om det stundande bio besöket på kvällen. Man frågar sig nog/ Får man den rätta sinnesron att se film, om det var allvarliga frågor som skulle utredas, dessutom mitt i natten? Att tro på ett avt. möte är ju på sätt och vis en misstro mot LP:e. och även mot Mårten.
Om Palme bestämt sig för att växla några korta ord med någon på väg hem från biografen är det inte något som Mårten behöver ha vetat. Inte heller Lisbeth i förväg. Om det verkligen skedde någon sådan kontakt – om mördaren talade med Palme, vilket det finns vittnesuppgifter som pekar på – så är det svårt att tänka sig att Lisbeth missade det.
Frågan blir då: varför berättade hon det inte? Men frågan kan ju vara fel ställd. Hon kan mycket väl ha berättat mer för till exempel säkerhetspolisen under mordnatten än vad som blivit offentligt känt. Och detta är verkligen inte från min sida sagt för att på något sätt framställa henne i ett negativt ljus.
Alltför ofta när vi diskuterar ämnen som Palmemordet har vi en benägenhet att förenkla verkligheten och tro att den handlar om:
– a) hederliga personer som i princip alltid talar sanning och offentligt redovisar allt viktigt de har att säga;
– och b) skurkar som ljuger av riktigt skumma skäl.
Vanligtvis är det mycket krångligare än så.
Framförallt tycker jag att alla som förespråkar Skandiamannen som mördaren förenklar verkligheten på det sättet Gunnar skriver. Resonemanget går i princip ut på att eftersom Skandiamannen ljuger eller kommer med uppgifter som delvis inte går ihop med övriga vittnens utsagor så måste han vara skurken med stort S dvs. Olof Palmes mördare.
Att man tvingas konstruera hemskt krångliga scenarion eller förutsätta väldigt osannolika sammanträffanden för att han ska passa in i bilden av vad vi vet om hur mordet gick till spelar ingen roll. Skandiamannen MÅSTE vara mördaren så antingen smet han ut bakvägen klockan 23.15 och begav sig till biografen för att skjuta Olof Palme men modet svek honom och han halvsprang tillbaka in genom bakdörren för att genast stämpla ut och växla några ord med vakterna innan han gick ut genom huvudentren och såg paret Palme komma gående norrifrån. Då bestämmer han sig för att trots allt genomföra mordet. Alternativt så var den en ren slump att han kom ut genom huvudentren precis när paret Palme kom gående och på ren impuls bestämde han sig för att mörda Olof med den revolver som han av en slump råkade ha laddad och klar i sin handledsväska.
Så snurriga teorier tvingas förespråkarna av Skandiamannen som Olofs baneman att konstruera för att få pusselbitarna att passa ihop.
Den betydligt enklare förklaringen att Skandiamannen är ett oskyldigt vittne som i huvudsak talar sanning men efterhand har bättrat på sin historia om sina aktiviteter på mordplatsen för att framstå i bättre dager är omöjlig att acceptera för de som betraktar människor som antingen allt igenom ärliga och hederliga eller alltigenom onda och lögnaktiga. Att signalementet på gärningsmannen var väldigt vagt och stämmer in på många välklädda män en februarikväll samt att de flesta vittnen uppskattat åldern till 35-40 år trots att skandiamannen var 52 år måste naturligtvis också bortförklaras för att få bilden att stämma med den egna favorithypotesen
Om alla som kommer med oriktiga uppgifter skall stämplas som Palmemördare har vi fler mördare än vad vi klarar av. Till skurkarna måste i så fall registreras de som pekat ut både CP och SE, eftersom de utesluter varandra. Finns någon som verkligen vill löpa linan ut?
Bra sammanfattat. Det här sätter fingret på det viktiga i fallet. Precis så bör man tänka när man funderar kring sannolikheter. ”Vad behöver hända för att det här ska fungera, och hur sannolikt är det jämfört med den enklaste alternativa förklaringen?”
Har vi hört detta förut? Från Hans Holmér och Hans Ölvebro kanske? Jag, och antagligen väldigt många fler, är skeptisk/-a. Det känns mer som om att KP indirekt ‘flaggar för’ att Palmeutredningen obönhörligen går mot sitt slut inom en nära framtid, även om han givetvis inte säger det så. Jag är nära nog mer intresserad av Lars Borgnäs nya bok nu; med anspelningar på att Säpo, trots allt, på något sätt, via några personer, var inblandat ändå; samt att detta då skulle ha ‘tvingat’ LP att mer eller mindre ljuga – för att kanske skydda sig själv/familjen. *De” visste alltid var ‘de’ kunde få tag på henne. För inte kan väl Borgnäs och Krister Petersson & co ha kommit fram till nära nog samma slutsatser…?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/palmemordet-narmare-en-losning-besked-innan-sommaren?fbclid=IwAR2j8PmZFoIJA6Mla1Kd-ZWHLcUGUSB9oGg9iLTwniDcZ0YdBlj4PD38P2c
När det gäller huruvida man kan säga att ‘människor’ är rakt igenom goda eller rakt igenom onda: ta en titt på er egen arbetsplats, omgivning, även släkt, vänner, etc. – många gånger ÄR det rent personliga ‘intressen’ som styr folks beteenden/attityder (utan att de vare sig är genomgoda eller genomonda). Sätt upp det på lite högre nivå i ‘samhällsstrukturerna’.
Eller som de som är lite mer skurkaktiga säger:
”Det är inget personligt – bara ‘affärer’…”
Jag är inte särskilt förtjust i Jallais skönlitterära verk, och kommer av den anledningen inte att köpa hans böcker, men är ändå nyfiken ifall den som i (förra) boken benämns som ”Källa Erik” är synonym med Birger Elmér (eller en motsvarande fiktiv person)? För vad jag förstår var ju Elmérs täcknamn hos SÄPO just Källa Erik.
Ja, material från IB benämndes källa Erik, men det är också vanligt att material inhämtat via tekniska källor får täcknamn av typen personnamn för att maskera ursprunget ytterligare.
Det är inte IB i sig som benämns ”Källa Erik”, utan det är Birger Elmérs täcknamn hos SÄPO. Det är korrekt att det finns material från IB under ”Källa Erik”, men det är alltså material som inlämnats av Elmér, vilket är naturligt då han var chef för IB. I ett kassaskåp hos SÄPO fanns ett förseglat kuvert där det explicit stod att ”Erik” var identisk med Birger Elmér (kuvertet var signerat av statspolisintendent Georg Thulin). Åtminstone om man ska tro SOU 2002:92 (s. 151).
Men det jag undrade var om någon, som läst Jallais bok Källa Erik, kan upplysa mig om Källa Erik i boken motsvarar en individ och om den personen i så fall är Birger Elmér (eller en fiktiv person som motsvarar den roll Elmér hade inom säkerhetstjänsten).
Förklaringen till AJs vändning är att hans tidigare misstänkta nu är hans källor.
Jag undrar hur bra koll Jallai egentligen har när jag läser följande (se länken):
”Tänk på Christopher Columbus. 1492, för “bara” drygt 500 år sedan gav han sig iväg mot vad de flesta trodde en säker död. Han och hans besättning skulle segla ut över kanten på jorden. En enig expertis, bestående av vetenskapsmän och forskare levde i förvissningen, till sanning gränsande uppfattningen, att jorden var platt som en pannkaka.”
Vetenskapens hållning har varit att jorden är rund sedan omkring år 400 före Kristus. Källa är bland annat fysikern Ulf Danielsson.
https://www.jallai.se/2018/12/kalla-erik-anton-modin-9/#idc-cover
Ja, det var ju just därför man seglade västerut. Teorin var att man skulle nå Indien snabbare genom att segla i den riktningen istället för att runda Godahoppsudden.
NY bok om Palmemordet aar 2020? Thank you!
2016, strax innan 30-årsdagen av mordet på OP, så skrevs den fiktiva romanen ”Herr Rüster” som dock ännu inte givits ut av något förlag. Dess handling inkluderar delar av regeringskansliets, militärens och säkerhetspolisens verksamheter samt samverkan med andra länders motsvarigheter. I ett av kapitlen avhandlas mordet på OP och i ett annat mordförsöket på dennes mördare, som dock visar sig begått självmord redan tidigare.
Här finns uppgifter om att boken är en blandning av verklighet och fiktion och att det förekommer militära, säkerhetsklassade källor. Här finns även Olof Frånstedt med som identifierbar källa. Enligt ”Herr Rüster” så utfördes mordet av en sovjetisk yrkesmördare på beställning från den sovjetiska underrättelsetjänsten. Motivet skulle ha varit att OP avslöjats som dubbelagent med uppdrag åt både CIA och GRU under mycket lång tid. Och att hans kritik av USA under Vietnamkriget, av Sydafrika under Apartheid, av Sovjet under Afghanistankriget, hans inblandning i Boforsaffären till Indien med flera storpolitiska ärenden under 70-80 talen, till sist gjorde honom till en säkerhetsrisk. Både för USA, Sovjetunionen och Sverige. Men att Sovjet var de som först ansåg sig nödgade att agera, eftersom man inte visste eller litade på vad OP hade förmedlat till den andra sidan.
Enligt Olof Frånstedt fanns trovärdiga informationer om att OP verkligen var dubbelagent från både CIA och MI6. Båda dessa källor finns namngivna och dokumenterade. Motivet för att LP med familj, Sveriges regering, militär och säkerhetspolis skulle gå med på att mörka hela sanningen, skulle därmed vara självklart. OP skulle gå från att vara politisk hjälte till Landsförrädare, Sveriges säkerhet skulle kunna hotas från två fronter samtidigt, och svenska säkerhetspolisen skulle idiotförklaras för tid och evighet. Ett ”Kungsoffer” blev enda lösningen för alla intressenter. Inklusive den egna familjen. Därav även förklaringen till varför ingen av de som verkligen vet, någonsin kommer göra anspråk på de 50 miljoner kronorna i belöning.
”Ett ”Kungsoffer” blev enda lösningen för alla intressenter. Inklusive den egna familjen.”
Hur skulle LP & den egna familjen kunna acceptera att man dödade hennes man?
Kanske var det så att OP försökte sig på ‘den tredje vägen’, och inte ville fastna i Väst mot Öst/Öst mot Väst-agendan? (även om han själv egentligen hade sitt, och Sveriges, fotfäste i Väst). Han hade ju också byggt upp något slags ‘maktbas’ i tredje världen (något som kanske hotades av att Bofors höll på att sälja vapen till Iran medan han själv försökte mäkla fred mellan Iran-Irak; samt att han skulle sälja vapen till Indien, med Bofors…).
En logisk tanke skulle kunna vara att vapenleveranser var illegala alldeles oavsett destination. De gick också till DDR smuggelvägen.
Hade Bofors ett leveransavtal med Iran redan innan revolutionen och att den nya för svensk vapenförsäljning förbjudna ayatollaregimen krävde fullföljande?
Hade förskottsbetalning skett?
400 milj pratades det om i media.
Var engagemanget i indienaffären ett sätt för regeringen Palme att kompensera Bofors för uteblivna vapenleveranser?
Vilka intressen kom i så fall i kläm?
Jag gissar att grafikern Stig Engström inte var någon större aktör i dessa sammanhang.
Jag gissar också på att den socialdemokratisk regeringen inte var särdeles intresserade av att fokus skulle hamna på dessa fortfarande inte genomlysta affärer.
.
Jag föreställer mig att hon isf EFTER mordet informerats om ett sådant möjlig scenario och det kan ha varit anledning för henne att inte säga så mycket utan låta Holmer kväva utredningen omän det så blir ett kungsoffer. Men sådana här tankar har ju förts fram då och då åt bägge hållen men jag tycker att anledningen att mörda någon för att man upptäcker att denne är dubbelagent känns svagt. I ett sådan läge bör man väl tvärtom inse vilka möjligheter som uppstår att dupera motståndaren? Men jag har å andra sidan aldrig sysslat med spioneri.
Dear mr Wall, do you already know the title of your new book about Palme murder? Thank you very much!
No. And your posting was not an answer to James, please respect the rules.
Dear mr.Wall, will you publish in next monthes a new book about Palme murder? I hope much yes because i am very interested in the theme and in your books about Palme murder. I pray you to answer to me. Thank you!
Most likely I will write a new book about the case. But I don’t know when it will be published.
Nu har vi redan rett ut att det här med tvärsäkra uttalande om kepsen (LJ’s s.k.utpekande) var rent ljugande från KP’s sida. LJ lämnade andra uppgifter i första polisförhöret och under ed i rättegång. Svenska åklagare måste uppfostras att sluta ljuga. Om de inte gör det måste det publiceras.
Nästa spår är den blå jackan. K Poutiainen har redan pekat ut spåret. Det gäller bara att följa upp.
Hur visste Stig Engström att Lisbeth och Olof Palme skulle välja östra sidan av Sveavägen? Uppenbarligen måste han ha följt efter dom – från biografen – till korvkiosken och sedan sneddat över Sveavägen för att komma fram till Skandiahuset och gå in bakvägen och sedan stämpla ut. Stämmer det tidsmässigt? Enligt vittnen väntade mördaren på paret Palme vid avfasningen till Dekorimabutiken strax innan dom anlände, alltså måste Stig ha hunnit dit före Lisbeth och Olof. Av den anledningen kan Stig inte ha gått bakom makarna Palme. Polisen stöter hela tiden på problem när man skall placera en revolver i händerna på en misstänkt. Av vilken anledning råkade Stig ha en magnumrevolver på sig just den här kvällen? Stig kunde inte veta att Palme skulle gå på bio denna kväll. Stigs granne i Täby måste ha lånat ut sin revolver under en väldigt lång tid i den händelse Stig skulle stöta på Olof Palme. Revolvern var försedd med ”metal piercing kulor” Finns det bekräftat att Stigs granne hade tillgång till sådana?
Om SE var bakom paret Palme vid Sari kan han inte vara vid Dekorima och vänta in dem. En normalbegåvad mellanstadieelev har tillräckligt med matematikkunskaper för att köra över KP och TP. Det hela liknar f-n i mig lyteskomik. En journalist, OK det kan vi leva med, men en hög tjänsteman vid åklagarmyndigheten… Det är inte lite pinsamt att myndigheterna håller på så här och lallar runt.
Dear mr wall do you think that your new book about palme murder will be published this year? I am very happy if it will be published soon thank you! Best regards!
Not this year. But a new edition of my first book about the Palme case, Mörkläggning, will be out this year.
Hej Gunnar! Önskar att du lägger in sökordsindex i alla framtida utgåvor. Det finns så många trådändar man vill följa upp. Något man missar/ignorerar i första genomläsningen kan senare bli mycket viktigt.
Principen har redan kommenterats i Spionen som kom in från kylan (Le Carré).
Just nu kämpar jag med första utlarmningen av ”blå täckjacka”. Jag minns en uppgift av Dalsgaard att han var nummer två (efter att ha hört LJ). Men vem var då #1? Jag letar så ögonen blöder.
Rimligtvis Gösta Söderström.
http://www.politiskamord.com/p4gosta.html
Tack Gunnar. Men din länk ger väl att det var Windén som larmade ut blå täckjacka? Frågan är då vem som gav den uppgiften till Windén?
Min egen uppgift ovan var fel. Det var INTE Dalsgaard, utan Claes Djurfeldt (jag mindes fel), som uppgav att det fanns en utlarmning om blå täckjacka innan de stötte på LJ. Uppgiften finns vid cirka 05:20 i detta klipp:
Djurfeldt talar ju inte om ett signalement med uppgiften ”blå täckjacka” utan säger bara i samband med att när han och kollegorna träffar på Lars J så uppfattar de att han ”stämmer väldigt väl på det signalement som först larmades ut, det första signalementet vi fick.”
Det är inte glasklart vad han syftar på här, om det är det larm som utgick från ledningscentralen innan piketen kom till platsen eller om han avser något de fick höra sedan de kommit till mordplatsen.
Här är i alla fall Söderströms rapport från den 3 mars 1986. Där talar han om två signalement som samlades in på brottsplatsen och som larmades ut, dock utan att beskriva innehållet i dem eller vilka vittnen som kommit med uppgifterna. Av intresse är i vilket fall också uppgiften om en man som pekade in mot Tunnelgatan i östlig riktning och skrek att gärningsmannen sprang ditåt. Det passar ju in på Engströms egen berättelse om sina insatser, men det kan givetvis vara en annan person.
Kommentarer från andra debattörer som följer diskussionen är välkomna.
Korrekt: Vi vet inte vad det var för signalement som Djurfeldt fått.
Här lite fler pusselbitar att försöka foga ihop:
Gösta Söderström hade inga signalementsuppgifter när han skickade iväg piketpoliserna österut på Tunnelgatan.
GS uppger att Ingvar Windén larmade ut blå täckjacka efter att ha talat med vittnen (och att IW var först med signalement). (Inuti Labyrinten s 267)
Christian Dalsgaard uppger att han var först med att larma ut ett signalement och det var en blå täckjacka, detta skedde efter samtal med LJ. (Inuti Labyrinten s 267)
Peter Wikström uppger att han var den första som larmade ut ett signalement (ilanrop) och att han gjorde det efter att ha mött ett par nedanför Tunnelgatans trappor. Vad signalementet skulle avse framgår inte (LJ eller den flyende mannen). Dalsgaard förnekar under ed att något ilanrop alls sändes ut. (Inuti Labyrinten s 267 + 140-147.) I polisförhör 86-03-13 med AZ får man intrycket av att PW skulle kunnat fått signalement på LJ, inte den flyende mannen, men det är oklart. (Mordnatten – Vittnenas berättelser sid 242)
Claes Djurfeldt uppger att LJ stämde väldigt väl med det första signalementet som larmats ut (oklart av vem och hur det löd). Därefter larmas ett kompletterande signalement ut (nu menar Djurfeldt antagligen att Dalsgaard gör det.)
Lisbet Palme gav signalementet ”blå täckjacka” till Rimborn på Sabbatsbergs sjukhus. Uppgifterna användes rikslarmet som gick ut 02:05 på natten. (Rikslarmets lydelse finns i Inuti Labyrinten s 356)
Lisbet Palme gav också signalementet ”blå täckjacka” till Lars Christiansson på Sabbatsbergs sjukhus Enligt hans PM 86-03-24. Han åkte till SBC cirka 00:30 för att rapportera. (”Mordnatten – vittnenas berättelser” s 11)
Nattradions extra nyhetsutsändning 01:10 nämner ”lång mörk rock”.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mordet_p%C3%A5_Olof_Palme
Extra rapport 04:00 nämner att tre vittnen uppgett mörk, möjligen mörkblå, täckjacka (men att det också finns andra vittnen som uppger två gärningsmän i långa mörka rockar). Ett av de tre vittnena är uppenbarligen LJ.
https://www.oppetarkiv.se/video/1154357/forsta-nyhetssandningen-om-mordet-pa-olof-palme
Sammanställning av vittnesutsagor i Lars Larssons ”Nationens fiende” och boken ”Mordnatten – vittnenas berättelser”:
LP: Blå eller mörkblå täckjacka (se ovan)
LJ: Mörkt dunjacka (polisförhör mordnatten), (”Mordnatten – vittnenas berättelser” s 223)
Cecilia (hörs först 1988-06-21): Täckjacktsaktig jacka (Nationens fiende s 105)
LL: Mörka kläder, ytterrock, (polisförhör 1986-03-01 kl 20:05, (”Mordnatten – vittnenas berättelser” s 102). Ändrar sig senare till ”Blå täckjacka” (polisförhör 1986-04-27, (”Nationens fiende” s 106).
SE: ”När han kom fram till Palme, sade Lisbet Palme att gärningsmanne hade mörkblå täckjacka” (Polisförhör 1986-03-01 kl 12:20), (Mordnatten – vittnenas berättelser” s 223)
I övrigt finns inga tidiga vittnesuppgifter om blå täckjacka (i mina två källor).
Så lite slutsatser då:
Varför skulle SE ljuga om den blå täckjackan? Det fanns ju stor risk att polisen skulle kontrollera uppgiften med LP. Polisen tycks inte ha gjort det, men det kunde ju inte SE veta då han talade med polisen 86-03-01. Det faktum att polisen aldrig ställt frågan eller att LP aldrig självmant tog upp ett samtal med SE skall ju inte läggas SE till last.
Men om SE rent dumdristigt gissar sig till vad LP skulle kunna han tänkts sagt. Varför valde han just då ”blå täckjacka”? Då, 86-03-01 kl 12:20 finns inga dokumenterade vittnesuppgifter om blå täckjacka förutom LP, och det hon sagt till Rimborn och Dalsgaard var inte allmänt känt.
Det finns iofs bland poliserna uppgifter om blå täckjacka:
Ingvar Windén har hört vittnen på mordplatsen, men det är verkligen mystiskt eftersom de inte återfinns i de efterföljande polisförhören (i alla fall inte de som nämner blå täckjacka). Iofs skulle det kunna vara en andrahandsuppgift från SE. Men då är det ett och enbart ett (andrahands-)vittne som ligger till grund för signalementet.
Sedan har vi LJ’s rapport till Dalsgaard. Dalsgaard vill minnas att det var en blå dunjacka, men i så fall var LJ mer specifik då än vid förhöret med Nordlander kl 01:15 på natten.
Klockan 22:10 in i detta klipp:
Sedan kommer Extra rapport 04:00 och nämner att tre vittnen uppgett mörk, möjligen mörkblå, täckjacka. Men det framgår inte att LP är ett av dessa tre vittnen, så det har SE ingen grund för att anta. (Det fanns ju i Rapport också ett alternativ med två gärningsmän med långa mörka rockar, så för SE skulle det ju finnas en risk att gissa att LP sett en blå täckjacka.)
Men vilka tre vittnen kan då Extra rapport 04:00 ha avsett? Möjligt skulle kunna vara LP, LJ och ett till.
Men det finns ju inga fler vittnen än LP och LJ förutom andrahands-vittnet SE (som kan ha nämnt LP’s uppgift till Windén). Eller har AZ räknats in bland de tre?
Detta med blå täckjacka tycks alltså tyda på att SE inte var den flyende mannen på Tunnelgatan (vilket Kari Poutiainen iofs redan kommenterat på denna blogg).
Om SE var den flyende mannen, vem/vilka var det då som på brottsplatsen rapporterade blå täckjacka till Windén och som sedan försvann från Palmeutredningen?
Måste kommentera mig själv efter lite ytterligare funderande: Det kan inte vara AZ som rapporterade till Windén. Det håller inte tidsmässigt. Alltså var det SE (en andrahandsuppgift iofs) eller så var det från en person som helt försvunnit från utredningen. Gav uppgifter (troligen felaktiga) till poliserna på brottsplatsen och sedan gick upp i rök.
Det senare fallet tyder på medhjälpare.
Dear mr. Gunnar, is it true that the next year you will publish a new book about Palme murder? Thank you!
I plan a new book, but there are no decisions taken regarding when it will be published. On the other hand, my first Palme book, Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, will be out in a new edition with a new preface this autumn. Only in Swedish, though.
But do you think that it will be published in 2021? I hope much so because i am very interested in books that speak about Palme murder. Thank you very much.
Maybe.
Is it true that you will publish a new book about palme murder? I pray you tyo answer to me. Thank you!
As I have written before, a new edition of my old book Mörkläggning, with a new preface, will be out this year.
I’m planning a new book on the subject too, but it will not be out during 2020.
Dear mr. Gunnar, under which point of view your new book speaks about cold war?
You’ll have to wait and see. But it is thought as a follow-up to my book on World War II.
Dear mr Wall after two monthes i write to you again to know if you may tell me something more precise about your new book about Palme murder. Thank you very much!
I have nothing more to say at the moment. There will be no more new Palme book from me this year, only the new edition of Mörkläggning.
Dear mr. Wall under which point of view your new book speaks about Palme murder? Thank you!
My book Mörkläggning which will be republished now discusses the case with focus on the investigation.
I will not for the present discuss the contents of my next planned bok.
Har under julen hunnit läsa denna bok och visst är det många intressanta tankar som läggs fram. Kopplingen till vad som hände med materialinspektören Algernon är mycket spännande och är nog definitivt värd en extra fundering. Bombdådet mot flygbolaget Northwest Orients kontor i april 1986 föll verkligen snabbt i glömska i samband med alla skriverier om Palmemordet. Tycks ju ha varit samma typ av bomb som mot synagogan i Köpenhamn ett år tidigare. Spåret med Abu Nidal som anstiftare är definitivt värt att undersöka närmare. Jag har tidigare bara läst flyktigt om detta spår och mer eller mindre avfärdat det. Får nog ta en ny titt på detta nu.
Dear mr. Wall how goes your new book about Palme murder? I pray you to answer to me! Thank you!
I will inform readers of my blog when I have something to say about that subject.
Dead mr Gunnar, will be published new books about Palme murder in year 2021 in addition to your new book on this case? Thank you!
I don’t think my next book on the Palme case will be published in 2021, more likely in the beginning of 2022. But there will be a new edition of Thomas Pettersson’s book about the Skandia man. And also, as has been mentioned earlier on this blog, another book which focuses on the Skandia man by Lasse Lampers will be published soon.
Do you know the title of the book by mr. Lasse lampers?
No.
Dear mr. Wall will be published in year 2021 new books about palme murder?
Probably. The best way to keep yourself updated is to check with one of the Swedish internet booksellers, for example https://www.bokus.com/ and enter ”palmemordet” into the search field. You will get a list not only of available books but also of books that will be published soon. Right now there is no new title announced.
Deasr Gunnar will be published new books about palme murder in future?thank you!!
New books in future on Palme murder? Thank you!! I pray you to answer to me.
Nothing new since I last answered the same question not long ago.
Jag var berusad och skrev senast. Din blogg är en guldgruva Gunnar. Berusade eller inte – du gör skillnad.
Ingen fara. Men det var roligt att du gillar bloggen och inte enbart mina böcker. Det rör sig ju om olika saker. Böckerna är avsedda att vara färdiga produkter där allt ska ligga någorlunda på plats och läsaren inte ska behöva jobba så väldigt mycket själv. Bloggen speglar ju mer ett pågående arbete, dessutom i samarbete med andra som bidrar till att föra diskussionen och efterforskningarna framåt.
There will be new books about Palme murder in future?thank you..
Well, regarding other books I can only guess. But most probably there will be at least dozens of books on the subjects in the future. For myself, I am working on a new Palme book. Readers of my blog will know when it is due to be published.