I väntan på Krister Petersson: Lisbeth Palme x 2

Lars Borgnäs har kommit med en ny bok om Palmemordet. med fokus på Lisbeth Palme.
Det motvilliga huvudvittnet – nysläppt ljudbok, tidigare utgiven som en del av min bok Huvudet på en påle.

NU ÄR DET MÅNGA SOM VÄNTAR på att Krister Petersson ska gå ut med lösningen på Palmemordet. Om han verkligen kommer att göra det återstår att se.

Det har funnits löften av liknande slag förut. Holmér påstod sig i december 1986 vara till 95 procent säker på att ”huvudspåret” (det vill säga: PKK) var lösningen.

Det var det inte.

När Christer Pettersson åtalades 1989 gick Palmeåklagarna självsäkert ut på att bevisningen mot honom var tung.

Det var den inte.

I slutet av januari 1994 lät sig spaningsledaren Hans Ölvebro intervjuas för Expressens söndagsbilaga och sprängde en smärre bomb. På frågan när han bedömde att mordet skulle vara löst svarade han ”under våren”. Och han förtydligade med att han trodde att det då skulle finnas en person – en annan än Pettersson – åtalad.

Det fanns det inte.

I december 1997 lämnades en resningsansökan mot Christer Pettersson in till högsta domstolen. Det hela omgavs med uttalanden om att nu fanns det verkligen tung bevisning mot Pettersson.

Det gjorde det inte.

Alla dessa försök slutade i stället med större eller mindre magplask för ett antal befattningshavare i rättsapparaten.

Och nu gör Krister Petersson – som bakom sig har en minimal utredningsgrupp på fyra personer – utfästelser om att det snart verkligen är dags.

Kanske har han något riktigt att komma med.  Eller inte.

Det olösta Palmemordet är ännu en plåga för rättsapparaten och fortfarande också för politiker som nu har eller tidigare haft ansvar för denna rättsapparat.

Så bör det vara. En utredning av mordet på landets statsminister som kantats av en rad skandaler och hittills inte gett resultat är inget som ska kunna viftas undan.

I väntan på att Petersson ska leverera – vad det nu blir – kan den som är intresserad gå in och fördjupa sig i frågeställningar som rimligtvis är centrala för varje bedömning av sanningen om mordet: Lisbeth Palmes roll i utredningen.

Hon var mänskligt att döma det viktigaste vittnet. Inte bara för att hon var med på mordplatsen på så nära håll som möjligt – mördarens skott som snuddade henne avfyrades på högst en meters avstånd.

Utan också för att förmodligen ingen stod så nära Olof Palme som hon. Om någon visste vad han engagerade sig i och oroade sig för vid tiden för mordet, vilka kontakter han hade, vilka hotelser han kunde ha fått – då var det Lisbeth Palme.

Men de kända polisförhören med henne är fåtaliga, korta och uppehåller sig mestadels vid promenaden från biobesöket och själva mordet. Och många frågor ställs aldrig. Inte heller medverkade hon i utredningsåtgärder som borde ha varit självklara, framför allt en rekonstruktion på brottsplatsen. Hon deltog högst ovilligt i rättegången mot Christer Pettersson och hon vägrade under de år som följde att delta i den offentliga diskussionen om vad som brukar kallas nationens olösta trauma.

Hur ska vi förstå detta?

Lars Borgnäs har – som de flesta följare av denna blogg vet – kommit med en ny bok om Palmemordet som framför allt fokuserar på Lisbeth Palme. Den heter Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare.

Tidigare har Borgnäs gjort åtskilliga uppmärksammade granskningar om Palmemordet för Sveriges Television, i programmen Striptease, Norra Magasinet och Uppdrag Granskning. Han har också publicerat boken En iskall vind drog genom Sverige som brukar räknas som en av de viktigaste böckerna om Palmeutredningen. Och han har även skrivit Nationens intresse, en bok som delvis handlar om dådet på Sveavägen.

Jag kom för tre år sedan med en bok, Huvudet på en påle, vars andra halva också handlade om Lisbeth Palmes roll i mordutredningen. Den delen av Huvudet på en påle har i dagarna släppts som ljudbok under titeln Det motvilliga huvudvittnet.

Det finns gemensamma teman och slutsatser i det Lars Borgnäs och jag skrivit. Men det finns också skillnader.

Under mars kommer jag att här på bloggen recensera Lars Borgnäs bok och räknar med att det ska bidra till en diskussion om den som redan har startat lite grann.

Den som vill förbereda sig på diskussionen rekommenderas att bekanta sig med Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare och Det motvilliga huvudvittnet.

 

650 reaktioner på ”I väntan på Krister Petersson: Lisbeth Palme x 2

  1. Hej Gunnar

    Vad anser du om vittnet Leif L:s uttalande i intervjun i gårdagens SwebbTV (Finns på Youtube), om att han såg ”Skandiamannen” komma gåendes som det verkar från Skandias entré någon minut efter sista skottet. Först därefter gjorde han sin språngmarsch i riktning mot den flyende mördaren.

    • Är detta förenligt med de tidiga eller senare vittnesmålen ?
    • Är detta en ”sent utvecklad” minnesbild från honom ?
    • Har ev. förhörarna varit bristfälliga i sina frågeställningar ?
    • Om Leif L:s observation, så kan man ju åtminstone utesluta en utpekad gärningsman.

    Hälsningar
    Lars M

    1. Ja, han är ju mycket tydlig i vad han säger i intervjun. Om det är riktigt så är diskussionen avslutad, då kan Skandiamannen inte vara mördaren. Tvärtom stämmer ju Leifs berättelse bra med vad Skandiamannen säger själv.

      Men det här handlar trots allt om en berättelse som Leif lämnar 34 år efteråt med de osäkerheter som det innebär. Jag har inte haft tid att gå igenom vad han säger i förhör och som kan ha bäring på detta, inte heller vad hans passagerare sagt. Det han säger på slutet av intervjun om belysningen på mordplatsen som skulle ha varit släckt precis vid tiden för mordet men som skulle ha tänts efteråt gör mig lite betänksam. Något sådant har jag aldrig hört talas om förut och det borde ju ha kommit fram tidigare.

      Andra som har bättre koll än jag på vad Leif sagt tidigare är välkomna att kommentera. Det har redan kommit lite kommentarer kring detta, men det är bra om det kommer mera. Tänk på att uttrycka er respektfullt om såväl Leif som andra vittnen. Och citera gärna exakt om ni hänvisar till vad han eller andra sagt i andra sammanhang.

      1. Diskussionen om gatubelysningen kom upp redan när hovrätten höll syn på mordplatsen. Jag lyssnade just på riksradions referat. Enligt Birgitta Blom var det en ”mycket relevant” lampa som inte fungerade vid synen, trots att den enligt utredningen lyste vid mordtillfället, och trots att polisen dagen före hade kontrollerat att den fungerade. Efter att hovrätten tog upp det kom det fram ett vittnesmål om att lampan faktiskt var släckt även vid mordtillfället. Det låter ju som att det skulle kunna röra sig om Leif L och samma lampa.

      2. Leif Ljungqvist säger alltså:
        – Han kommer från Skandiahållet ungefär tre minuter efter mordet. Han pratar med någon, sen springer han in i gränden och det är det sista jag ser av honom.

        Om det är riktigt, så funderar jag på vem han pratade med?

        Anders B. tyckte sig se en man och två kvinnor, som gick framför honom.
        Charlotte Eva L såg en som sprang efter han som gömde sig i porten.
        Sid 5: http://www.itdemokrati.nu/page36g.html

        Spekulation:
        Kvinnan som gick med Lisbeth blev förskräckt och hon sprang därför efter Anders B.
        Kvinnan såg sen Stig och sa för han vad som hänt.
        Stig försöker springa efter mördaren.

        Det är min fundering.

      3. Helt off topic, men i detta klipp uppger Pelle Svensson (ca 1.10) att Peterson ”fått order att avsluta Palmeutredningen / lägga fram en trovärdig förklaring”. Är inte det noterbart, det indikerar väl att han i vilket fall, hade avsett att ”lägga fram” något, och minskar inte det då det sensationella, att en lösning på Palmemordet i realiteten verkligen skulle vara på gång? Om Peterson specifikt fått order att avsluta detta / lägga fram en trovärdig förklaring så skulle han som jag förstår det, i vilket fall, tvingats lägga fram något – vilket förstås inte då med nödvändigtvis betyder att han sitter inne med Palmemordets verkliga lösning. Har aldrig hört någon annan nämna detta. Det är ju en stor skillnad mot, som det framstår vara, att ”aha, det tycks som om Palmemordet äntligen nu är på väg att klaras upp!”

        Inte så insatt i alla detaljer i Palmemordet, men reagerade faktiskt över det Pelle Svensson här säger, men det kanske bara är han som uttrycker det lite fel, vad vet jag.

  2. Leif L har lämnat liknande uppgifter tidigare, dock inte vid förhören närmast efter mordet, vilket man kan ställa sig undrande till. Se till exempel denna passus i nedanstående Expressenartikel från 2018:

    Han fick också [våren 1986] vad som tycks vara en specifik fråga om Skandiamannen och den klädsel han hade under kvällen, ”en man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon” som var i ”40-50-årsåldern”.
    [Leif L] svarar:
    ”Jag kan inte minnas att jag har sett honom”.
    [Leif L] säger i dag till Expressen att minnesbilden om [SE] måste kommit senare:
    – Ja, det kom väl efter. Det var så mycket omkring det där. Jag höll främst ögonen på gärningsmannen. Men Skandiamannen är definitivt inte mördaren. Han kom för sent till platsen.
    [Leif L] har också en annorlunda beskrivning av [SE], vars klädsel med mörk rock, keps, glasögon och handledsväska slås fast av polisen i förundersökningsprotokollet kring Christer Pettersson.
    – Jag tyckte att han var mer ljusaktigt klädd och hade nåt beigeaktigt på sig med keps och glasögon.

    https://www.expressen.se/nyheter/chevamannens-nya-uppgifter-om-palmemordet-/

    1. I artikeln påstås felaktigt att Skandiamannen lämnade Skandiahuset redan klockan 23.19 och att det ska ha tagit 4-5 minuter för honom att gå den korta sträckan till mordplatsen. Han stämplade ut 23.19 men stämpelklockan visade bar hela minuter och kan ha gått någon minut fel så den verkliga utstämplingstiden kan vara 23.20 eller 23.21. Efter utstämplingen stod han och småpratade med väktarna i några minuter så det är fullt rimligt att han kom till mordplatsen först några minuter efter mordet och bara någon minut innan första polispatrullen kom dit

      1. I stora drag går detta också i linje med mina slutsatser. Dock måste han befinna sig vid hörnan vid en tidpunkt då det är möjligt att observera Lars J i gränden. Då får det inte röra sig om alltför många minuter efter skotten. Jag instämmer också i att det har varit mycket okunnig medierapportering om den påstådda utstämplingstiden och att man dessutom satt likhetstecken mellan den och utpasseringstiden.

  3. Det jag funderar på gällande Skandiamannen är vittnesmålet från musikläraren Inge som befanns sig på andra sidan korsningen och hade uppsikt över brottsplatsen före mordet. Han påstod att mördaren stod i korsningen och väntade flera minuter innan mordet. Han har givit lite olika tidsuppgifter, i det här filmklippet säger han 5 minuter.
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/21yd8G/palmevittne-trader-fram-for-forsta-gangen-pa-30-ar

    Att minnas tidslängd så här långt efteråt är förstås svårt och jag utgår ifrån att 5 minuter är längre än det var i verkligheten. Men även om det bara var två minuter så räcker det för att konstatera att det inte kan ha varit Skandiamannen som sköt eftersom han stämplade ut från Skandia 21.19.

    Gunnar, vet du hur palmeutredarna ser på Inges vittnesmål? Anses han trovärdig eller har han mestadels avfärdats? I just fallet med Skandiamannen blir ju hans vittnesmål hur som helst centralt och för att peka ut Skandiamannen måste ju Inges vittnesmål helt enkelt avfärdas.

    1. Vid tiden för Palmerättegången lutade sig åklagarna mot Inges vittnesmål i ett avseende, nämligen att han uppfattade det som mördaren plötsligt gick ut mot Palme bakifrån. De kunde ju inte gärna använda sig av Anders B:s vittnesmål fastän han varit mycket närmare – Anders hade ju berättat att han såg tre personer som gick i bredd, till synes i sällskap. Men Inges uppgift om att mördaren väntat i flera minuter ville åklagarna å andra sidan inte heller godta, för det hade ju spräckt deras tes om att Pettersson följde efter paret Palme från bion.

      Vad dagens Palmeutredare tror om Inges vittnesmål vet jag inte, de har inte gått och sagt något om det vad jag vet. Och de är generellt mycket försiktiga med att göra sådana uttalanden. När – och om – Krister Petersson lägger fram någon sorts teori om mordet så måste han förstås också öppet eller indirekt göra klart vad han anser om olika vittnesmål. Så vi får väl se.

    2. Förstår att du menar 23.19. Den tiden har upprepats som en sanning i media på sistone. I själva verket är osäkerheten betydande om vilken den korrekta utstämplingstiden ska vara.

      Sedan har vi frågan om hur länge SE samtalade med väktaren i receptionen efter att han hade stämplat ut. Där förekommer ju uppgiften om att det kan ha rört sig om minst ett par minuter. Det var nämligen vad väktaren inledningsvis uppgav. De båda ska bland annat ha samtalat om SE:s förestående skidsemester. Dessutom delade de intresset för bridge. Väktaren hade spelat ett parti tidigare under kvällen, då en kollega hade tagit hans arbetspass.

      Så med eller utan Inges vittnesmål: Skandiamannen har sannolikt ingenting med mordet att göra.

      1. Tack för rättelsen! Givetvis menade jag 23.19. Har väktaren sagt i polisförhör att han samtalade i flera minuter med SE? Blev han förhörd tidigt efter mordet?

          1. Stort tack för länken! Det förhöret hade jag inte läst. Intrycket man får av väktarens vittnesmål är knappast att SE är gärningsman utan snarare att han på håll har fått uppleva mordet. Att man blir chockad över det är knappast konstigt och då är det inte helt ologiskt att man går tillbaka till arbetsplatsen för att hämta sig.

            Däremot hade det varit synnerligen ologiskt att gå tillbaka och samtala med väktaren om man var gärningsman. Att han sen söker upp media känns också logiskt sett till hur hans personlighet beskrivits. Han har varit nära århundradets händelse i Sverige men inte fått spelat den huvudroll han förmodligen hade önskat.

    3. Uppgiften om att mördaren faktiskt står en längre tid och väntar i korsningen kan väl också stämma bra in på vittnesuppgifterna från de två finska kvinnorna som passerar och dessutom ”samtalar” med mannen innan skotten?

  4. Det förekommer mycket funderiingar om det var Skandiamannen som mördade Olof Palme.
    Om Palmeutredningen pekar ut honom som gm och har konkreta bevis om hans skuld, då har Skandiamannen i varje fall grundlurat mig.
    Därefter kan man i så fall fundera på hur LP kunde peka ut Christer P som gärningsman.
    Jag antar att de flesta håller med om att Skandiamannen och Christer P varken fysiskt eller psykiskt liknar varandra.

  5. Inge M säger ”de går förbi honom för han står, som jag uppfattade det, mot väggen, och sen så när de går förbi så kommer han upp bakom” (FUP 365)

    Nicola F säger att ”han passerade dem dock utan att hälsa” (FUP 91)

    Varför säger inte Lisbeth, att de passerade en man, straks innan mordet ?

  6. Jag undrar om en sak som skulle kunna avfärda Skandiamannen och det är poliserna som kom dit och sprang in i gränden några minuter efter mördaren. Skandiamannen påstod att han sade till poliserna att mördaren sprang in i gränden. Han kom på att han glömde tillägget ”blå täckjacka” (Lisbet sade det påstod han efteråt) och att han då sprang efter. Finns det några förhör med de poliserna? De borde kommit ihåg det. Om hans uppgift stämmer dvs att han var strax före annonspelaren när han hörde ett skott så måste han kommit till mordplatsen bara ett tiotal sekunder efter skotten. Två andra vittnen kom också dit snabbt från en bil (Anna H+ en till). Men var på mordplatsen i flera minuter om det stämmer att han visade poliserna vart mördaren sprang. Vad säger de andra mordplatsvittnena om Skandiamannens närvaro?

    Är det fastslaget att Skandiamannen såg vittnet Lars J och inte mördaren som ev. kunde ha stått nära baracken inne i gränden? Har för mig mördaren joggade, lunkade in norr om barackerna men Lars J stod på södra sidan? Fanns tid att mördaren kunde stått där några sekunder och tittat tillbaka. Lisbet sade också något om det i förhören våren 1986. Även om mycket tyder på att Lisbets utpekande av CP inte var tillförlitligt (se vittnespsykologen Holgerssons vittnespsykologisk analys) så kan vissa uppgifter stämma. http://www.mhskanland.net/page47/page39/page39.html

  7. SVT Veckans brott fortsätter i kväll gladeligen och hämningslöst att i veckans sista två avsnitt låta Thomas Petersson lägga fram sina teorier helt oemotsagd och utan att ställa en enda kritisk fråga !!

    Intervjun med Lars Borgnäs har de uppenbarligen bestämt sig för att aldrig sända och inte heller några andra intervjuer med någon som inte tror på Skandiamannen som gärningsman!!

    Ett medialt justitiemord på en avliden person som inte kan försvara sig.

    Återigen är en skandalös mörkläggning av fakta kring mordet ett faktum.

    Om jag säger att jag är rasande har jag bara antytt vad jag känner inför denna systematiska desinformation som för tankarna till totalitära stater inte en demokratisk rättsstat.

    https://www.svtplay.se/video/25785900/veckans-brott/veckans-brott-redaktionen-skandiamannen-det-hetaste-palmesparet-del-1av2

    1. Hårresande upplägg där Thomas Pettersson närmast pratar som att han, när det begav sig, var Skandiamannens bästa vän och in i minsta detalj visste hur han tänkte och agerade. Programledarna står som två nickedockor och ger tyngd åt alla påståenden kring tider och vittnesuppgifter som av Pettersson presenteras som otvivelaktiga fakta.

      Finns det ingen släkting i livet som bryr sig om Skandiamannens eftermäle och kan sätta stopp för detta förtal som börjar ta allt större proportioner.

      1. Jörgen G
        Jag skickade också in en anmälan även om man hävdar att antalet anmälningar inte påverkar bedömningen. Har också mejlat diverse berörda personer och kommer att redovisa resultatet framöver.

        1. Jörgen och Emma, har ni sett även detta program där också oemotsagda uppgifter presenteras i svt?

          Jag antar att ni anmält även detta till granskningsnämnden.

          1. Jag kan hålla med om att att vissa misstänkliggörs på tveksamt sätt i Norra Magasinet men att de hade möjlighet att kommentera (men avstod). Var det dessutom inte vissa personer där som sedermera vann en förtalsrättegång (dock utpekade av annan media). Skandiamannen har väl svårt att driva en sådan….

          2. Oemotsagda? Självaste palmeåklagaren Jörgen Almblad medverkar frekvent och bemöter reportrarnas frågor och påståenden.

            1. Och verkade ibland mindre angelägen om att sanningen skulle ‘sippra fram’, kändes det som när man såg vissa inslag (tydligt i bl.a. det avsnitt som du la upp exempel på, Emma).

              Sanningen kommer att ‘sippra fram’, förr eller senare. OM det är en blandning av inrikes/utrikes inblandade så är det förstås svårt att hitta säkra bevis/belägg. Kanske därför som KP formulerar sig som han gör, att han/de (ev.) ska visa upp ”en förklaring av hur mordet gick till”.

              När det gäller mordvapnet: det måste ju vara som att leta efter en nål i en höstack egentligen. Det går ju att göra sig av med hur lätt som helst om man skulle vilja, t.ex. på närmsta soptipp, gräva ner i skogen, etc., etc. Det blir först en annan sak om någon velat spara på vapnet (vilket förefaller lite ‘dumt’, tycker jag…). Men man måste ju ändå kolla upp de pistoler/revolvrar man kan, och nu har man då kollat upp i stort sett alla man kan ifrån den tiden. Förutom 2 st., eller hur var det?

          3. Varför ska vi anmäla ett 28 år gammalt program som bara kan ses på Youtube och där bara ses av ett fåtal betydligt mer kunniga och insatta i mordgåtan än svenska folket i allmänhet??

            SVT Veckans brott ses av miljoner tittare som tror att de får veta sanningen om Palmemordet när de i själva verket blir förda bakom ljuset av partiska programledare som inte kommer med några besvärande invändningar.

            Se för övrigt Per Johans svar. Norra magasinet gav möjlighet åt andra sidan att bemöta påståendena men de avböjde att medverka

          4. När det gäller Borgnäs/Breskys program så redovisas faktiska omständigheter.
            Nazistiska strömningar inom polisen, vapenarsenaler och ett dokumenterat Palmehat i dessa kretsar.
            Antydningarna till att dessa skulle ha att göra med mordet är starka, ja.
            Men omständigheterna är faktiska, och var och en får avgöra om det ligger något i det. Kanske gick de för långt ibland, jag vet inte, men det var väldigt länge sedan.
            Mycket är fortfarande outrett.

            När det gäller Skandiamannens påstådda promenad från Grand är det betydligt enklare.
            Det går att mäta sig fram till att det handlar om ett omöjligt scenario, det kan vilken researcher som helst på SVT göra via Google Maps, det hade inte tagit mer än fem minuter.
            Sedan är det ju också TP:s tvärsäkra uttalanden om Grand-män som liknar Skandiamannen och håller då Mårten Palme, Margareta S och Anneli K som de vittnen som talar mest för Skandiamannen.
            Samtliga säger blå jacka, någon t.o.m. ljusblå, någon säger vadderad, och någon säger vildmarksjacka om vartannat.
            Öronlappar på kepsen hade han inte heller som TP oemotsagt får stå att säga.
            Att beskrivningarna inte stämmer med SE ser vem som helst.

            Blå jacka i de lägen de passar i vissa vittnesmål, och mörk rock i de lägen det passar i andra vittnesmål.
            Samma gäller kepsen.

            Så jobbade inte Borgnäs/Bresky.

            1. För att bara ta ett exempel som nämns att PG Vinge har avskedats efter en påstådd schism med Palme där han ska ha kallat Palme för säkerhetsrisk. Vinge är inte vad som framgår i programmet kontaktad för att ”bemöta” uppgiften som är av lika mycket skvallerkaraktär som något som TP påstår i sitt program. Det är uppenbart att ni som skriver om detta har går mer på innehållets karaktär (konspiration vs ensamagerande) och/eller personen (TP vs Borgnäs) som står bakom snarare än den verkliga substansen.

              Det skulle inte förvåna om en person har initialerna LB och en annan LA i verkliga livet av de som skrivit i denna tråd 🙂

              1. Jag har påtalat det förr: spekulationer och insinuationer om vilka personer som ligger bakom kommentarer är inget jag vill ha på bloggen – varken om dig, Andreas C eller om någon annan. Jag har valt att låta människor delta i diskussioner på min blogg utan att skylta med sin identitet. De som skriver här förväntas godta detta – har du bekymmer med det, Andreas C, är du välkommen att redovisa din inställning.

              2. Jag trodde vi diskuterade ett oemotsagt namngivande av en statsministermördare på lösa grunder ( inte skvaller). Jag ser en stor skillnad i det.

  8. Media verkar inte kunna fokusera på mer än ett spår samtidigt. Skandiamannen framställs som om det vore det enda spåret och teorierna som började i Filterreportaget har snart upprepats så många gånger att det blivit en sanning. Trots att det finns väldigt många som skulle kunna nyansera Skandiamannenspåret och Thomas Petterssons ”fakta” verkar det inte finnas plats för detta i media. Någon här som har hittat exempel på invändningar mot Skandiamannen eller andra spår som publicerats nu till årsdagen?

    Det enda jag stött på är Leif GW:s uttalande i Brottsjournalen tidigare i veckan där han uttrycker sig vagt om att man bör vara på sin vakt när alla plötsligt börjar köpa teorierna kring Skandiamannen som sanningen och att han snarare tycker händelseförloppet talar för en mindre konspiration med inblandning av några från polis, militär eller säkerhetstjänst.

    Någon som läst följande stängda artikel och vet om han utvecklar sin teori eller om rubriken bara döljer en stängd artikel med snömos för att sälja prenumerationer.

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/OpJd3V/gw-om-svaret-pa-palmegatan-en-av-de-tva-ar-det

    1. Jag har läst artikeln för GW pratar om de ”två
      möjliga” mördarna.

      Enligt GW, så som han refereras i AB så är det antingen Skandiamannen eller den s.k. dubbelgångaren, en man som var lik Christer Pettersson och som sköt sig själv när polisen knackade på hans dörr.

      GW uttrycker skepsis inför Skandiamannen.

      Vidare tror han att polisen hittat något substantiellt, annars borde de inte vara så tydliga med att utlova en lösning.

      1. http://www.leopoldreport.com/dubbelg.html ”Vid husrannsakan i mannens bostad hittade man kulsplitter i en vägg. Från skottlossningen mot Palme i TV:n.
        SKL:s analys visade att resterna inte hade samma isotopsammansättning som mordkulorna på Sveavägen.” Verkar vara vapnet som är mest intressant men det finns fler t ex sucksdorffsrevolvern.

      2. Hej

        Personligen tycker jag att Inge M:s vittnesmål känns som ett av de mest trovärdiga, han verkar vara en person som uppmärksammar saker bra i sin omgivning, dessutom stod han rätt bra placerad om än på lite håll men han var nykter och uppmärksam.
        Enligt honom står mördaren och väntar vid avfasningen dekorima en bra stund innan paret Palme passerar.
        Redan där faller en ensam GM bort enligt mig.
        M a o är detta mord i min värld en konspiration.
        Enligt Inge M var mördaren väldigt beslutsam när han tog tag i Palmes vänstra axel och formligen slaktade OP med ett skott i ryggen.
        Låter för mig som att denna GM var nån typ av yrkesmördare
        För mig faller således både SE och CA bort i tidigt skede av min utredning.
        Om någon av dessa sk ensamma GM skulle välja den taktiken att placera ut sig själv för att vänta in paret Palme så hade väl bästa stället varit i närheten av Palmes bostad, för inte kunde de ju veta att de skulle passera dekorimahörnan.
        Visst kan de har förföljts från bion men det finns inga bra vittnen som kan styrka det, jag har i a f inte hittat nåt sådant vittne.

  9. Gunnar,

    I Mörkläggning skriver du rätt utförligt om ett ammunitionstest som utfördes på Naturhistoriska riksmuséet på 90-talet. Där fick man ”träff” på en av de inskickad kulorna i så måtto att kulan visade sig ha samma isotopsammansättning som kulorna som hittades på mordplatsen.

    Har det någon gång framkommit varifrån den kulan kom?

    En av de testade kulorna den gången hörde ju till den i sammanhanget kände polisen och vapenhandlaren Ö…

    1. Det här har varit ganska genomgående under de nu 34 år sedan Olof Palme avrättades. Personer, som med uppenbart bristfälliga kunskaper om mordutredningen, fäller nedlåtande omdömen om personer som verkligen har satt sig in i frågan. Här är två omdömen om Lars Borgnäs bok, som de inte har läst.

      ”Häromveckan var det en pensionerad tv-reporter som visste hur mordet gick till. Om jag förstod rapporteringen rätt var mördaren inte ute efter Olof utan Lisbeth.”
      Peter Kadhammar, Aftonbladetkolumnist 26 februari

      Länk till artikeln:
      https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/9vQW7E/aklagare-krister-petersson-ar-palmemordets-senaste-offer

      ”Berggren blev skandalöst nog inte ens nominerad till Augustpriset för sin litterärt ljuvliga, mödosamt genomarbetade bok. En som däremot gick och vann det priset är kärleksromanförfattaren och DN-tänkaren Lena Andersson. Andersson har nyligen skrivit förord till en bok där en Palmespanare på något slags allvar verkar hävda att Lisbeth Palme var den egentliga måltavlan den där kvällen, och att hon sedan medvetet har försökt sabotera mordutredningen.”
      Thomas Engström, Aftonbladet kultur 28 februari

      Länk till artikeln:
      https://www.aftonbladet.se/kultur/a/g7GnX5/olof-palme–den-forsta-kulturkrigaren

      1. Jag tycker ändå att Peter Kadhammar har vissa poänger. Det finns ett inlägg från 2/4 2018 här på bloggen med rubriken Raden av poliser och åklagare som bränt vingarna i Palmeutredningen. Formuleringen bygger på ett uttalande som den förre rikspolischefen Nils Erik Åhmansson gjorde när han tvingades avgå i samband med Ebbe Carlssonaffären:
        -Det är som om Palmeutredningen är förhäxad. Den som närmar sig den bränner vingarna.

        Det återstår att se om den nuvarande åklagaren och hans utredare kommer att vara flygfärdiga också efter halvårsskiftet.

        Nils Erik Åhmansson blev senare försäkringsdirektör på Skandia, men var också ordförande i Svenska Kennelklubben 1993-2015. Tala om att få bära hundhuvudet. Det ryktas att Krister Petersson är kattvän.

  10. Läste Lars Borgnäs bok precis, är man intresserad av ämnet klämmer man den lätt på 2-3 sittningar. Borgnäs pekar med rätta på alla märkligheter kring Lisbeth Palmes agerande som vittne. Systematiskt och tydligt redovisat. Sedan är då frågan VARFÖR hon agerar som hon gör. Och där har Borgnäs några teorier, som jag inte ska spoila här för den som vill läsa boken. Han kommer också in på flera intressanta detaljer om vad som kan ha hänt på mordplatsen, mer i detalj.

  11. Krister Petersson har snart samlat ihop till ett välförtjänt luddighetspris. I intervjun med Brottsjournalen fick vi nya infallsvinklar på det kommande beslutet i åtalsfrågan:

    – Men om man lyssnar på den här intervjun som du gjorde med Veckans brott, så säger du att det antingen blir åtal eller så blir det nedläggning. Samtidigt säger du också att du redan har bestämt dig. Betyder det att du har haft ett val mellan det ena och det andra?

    – Man kan väl säga så här, att i utredningsvärlden så ändras ju saker och ting hela tiden, det kan gå från dag till dag. På det material jag har idag så känner jag mig rätt så trygg med vilket beslutet blir, men samtidigt så vet jag ju inte vad som kommer att dyka upp imorgon eller den här veckan.

    – Du menar att det skulle då kunna, efter 34 år, dyka upp någonting innan den här tidspressen som du har satt på dig själv, då, tidsgränsen, som skulle få dig att förändra din inställning?

    – Ja, det vet man ju inte, för att det är ju som så att nu har det blivit en viss medial uppmärksamhet kring det här och jag vet ju inte vad det för med sig. Men så som landet ligger nu, så tycker jag mig ha en ganska god bild av vad som har hänt och vad mitt beslut kommer att innebära.

    Det väcker bland annat frågan om vad som eventuellt kan tänkas framkomma efter presentationen av den stora lösningen.

    https://www.tv4play.se/program/brottsjournalen/12515191

  12. Leif GW vet precis lika mycket som du och jag (kanske något lite lite mer; men jag tror hans teori är ngåt bättre än att det är ”Skandiamannen”). Vi får bara se vad Krister P vet. Eller inte vet. Det kan ju ändra sig. Från dag till dag….

    1. Som jag skrev nedan är GWs teori, så som Aftonbladet refererar, att det antingen är Skandiamannen eller den så kallade ”dubbelgångaren” (en man som var lik Christer Pettersson). Och GW är mer tveksam inför Skandiamannen.

      1. Ja, han syftar väl på Christer A som de andre då (som sköt sig själv när polisen kom och bankade på dörren). Jag syftade, i så fall, mer på GW:s tidigare teori – om en mindre konspiration, med någon militär eller polis inblandad (bättre än ”Skandiamannen” då). Där kan han vara lite på rätt spår i vart fall. Och då kan han ju passa på att langa in en pris snus till i direktsändning, för han är ju en sådan go gubbe, ”våran GW”…

    1. Om detta tips är riktigt, så vet vi i så fall vad som väntar. Utredarna pekar ut anstiftarna och rimligen ett par av utförarna, men kanske inte själva mördaren. PU löses upp och det hela blir sedan ett vilande kallt fall. Endast de delar som är relevanta för huvudspåret redovisas.

      Det är möjligt att förundersökningsledaren lyckas övertyga de flesta om denna lösning, men med stor säkerhet kommer ändå misstankarna om svensk inblandning att hänga kvar, år efter år. Hej och hå.

      1. Ser det som uteslutet att sydafrikanska agenter utfört mordet på egen hand utan hjälp av några svenskar.
        Gärningsmannen och medgärningsmän i anslutning till mordplatsen måste besitta god lokalkännedom om centrala Stockholm och behärska svenska språket till fullo. Svenska poliser eller militärer måste ha bistått med att avlyssna Palmes telefon och lyssna på polisradion vad som sägs efter mordet.
        Finns inte bara misstankar om svensk inblandning i mordet utan faktum är att ett så välplanerat mord på en svensk statsminister på svensk mark kan helt enkelt inte ha begåtts utan svenskars aktiva inblandning.
        Om de inblandade svenskarna är i livet och kan bindas till mordet är en annan fråga

        1. Jag är skeptisk till tillförlitligheten i Borgnäs uppgifter. Framför allt med tanke på vad som är känt om de nuvarande utredarnas förmåga att hålla tand för tunga. Givetvis kommer vi att få läsa om olika huvudspår framöver som förmedlas av personer ”med insyn i utredningen”. Jag betvivlar starkt att några tips egentligen emanerar därifrån. Det handlar snarare om egna slutsatser som någon dragit efter ha fått kännedom om vissa förhör som hållits eller andra utredningsåtgärder.

          1. Om det inte finns några uppgifter på Sydafrikanska agenter på Sveavägen och inte heller någon teknisk bevisning som kan binda denna grupp till gärningen, kan det inte lyfta och bli mer än ett spår i mängden.

            För att tillfredsställa SE och CA och VG anhängarna blir det svårt att utesluta att även de haft mindre framträdande roller, samt några icke namngivna avlidna poliser och säpomän med viss högerextrem koppling, så att även de som förfäktar dessa teorier kan känna sig lugna.
            Ingen hade helt rätt, men ingen hade heller helt fel, och ingen behöver stå vid skampålen.

            En sådan krystad lösning måste ha en balans mellan att vara tillräckligt lättköpt för att det inte ska bråkas för mycket, och samtidig lagom konturlös för att den nästan ska gå att greppa.
            Dessutom måste man skaka fram ett par sydafrikaner som berättar hur de gått tillväga i planeringen, men utan att känna till alla celler i operationen.
            En lätt Stocklassa varning utfärdas.

            Palme dog för sin kamp mot förtrycket, och sossarna kan också ta en del av äran.
            Det lilla uppkäftiga Sverige som fick lida för sina moraliska ställningstaganden i folkrättsliga frågor ute i den stora onda världen.
            Det är i sak sant, och det beror främst på Palmes personliga engagemang i dessa frågor, men hade det något med mordet att göra?

            Med en sådan svagt presenterad lösning blir alla vinnare utom sanningen.
            Jag tror och hoppas att Krister Petersson har något mer påtagligt i bakfickan

            Om inte, tror jag i så fall att det är bättre att vi håller en folkomröstning i frågan om vem som mördade Palme.

        2. Jag tror att det skulle räcka för en utländsk grupp av mördare att spendera ett par veckor i Stockholm för att få tillräcklig kännedom om omgivningarna. De kan ha koncentrerat sina efterforskningar till centrala staden och slagit till när tillfälle gavs där. Det skulle kunna varit ett skäl till att man valde bort tillfället då makarna Palme åkte skidor på Djurgården vilket annars skulle kunna varit ett lämpligt tillfälle. Vidare är det ju inte säkerställt att telefonen var avlyssnad. En grupp kan istället ha övervakat och följt efter makarna Palme från Gamla stan. Med detta inte sagt att Sydafrikaspåret är det mest troliga, jag vill bara argumentera för att det inte går att avskriva baserat på detta.

  13. Intressant, och ganska plausibelt, om det finns hållbara bevis. Dock håller jag nog med Borgnäs här, det var nog inte endast sydafrikanska agenter i så fall. Frågan är hur man kan få hål på ”Säpo-bölden”…? Och det kan nog, i så fall, finnas någon annan förgrening också.

    Och, en lite annan fråga: varför går Borgnäs ut med det här? För att ‘hämnas’ att man tog bort fokus ifrån hans nya bok/uppgifter? För att försöka få fram hela sanningen?

  14. Hörde precis Thomas Petterson orera oemotsagd i Veckans brott om sina teorier hur Skandiamannen for fram och tillbaka mellan Grand och Skandiahuset, den ena spekulationen osannolikare än den andra och allt uppbyggt som i bitar för att det ska passa med tiderna och hur makarna promenerade. Den här teorin känns så osannolik och främmande att jag nästan skulle föredra Christer Petterson storyn (men bara nästan)..

    Är detta ungefär vad KP kommer presentera så kommer i alla fall jag bli besviken. Var det nu mot förmodan Skandiamannen så ingick han i en konspiration punkt slut. Att han skulle virra runt mer eller mindre planlöst kan man väl inte få någon att tro på. Att en till synes vettig Thomas Petterson själv tror på detta förstår jag bara inte.

  15. Ca 2:30 in i klippet nedan uppger Gösta Söderström att en man i 40-årsåldern pekar med handen österut på Tunnelgatan och visar vart gärningsmannen tog vägen. Detta bör väl vara SE? Har skummat Chevamannens första förhör men kan inte se någon sådan uppgift från honom.

      1. Åtminstone tre uppger sig ha pekat ut vägen för polisen, men endast en av dessa kan haft anledning att säga ””dom” sprang ditåt”

  16. Ställt utom all rimligt tvivel / Den riktiga sanningen får vi nog aldrig veta. Här fanns orsaker för att inte berätta redan från dag ett. Dessa orsaker tror jag ingen känner till, inte ens utredarna. Vi kämpar vidare.

  17. Om det skulle visa sig att mordvapnet kom från vapensamlaren i Täby, borde inte vapensamlaren också bli misstänkt och eventuellt kunna vara gm.
    Kanske Skandiamannen tipsade sin vän om att han sett paret Palme på stan.

  18. Jag hoppas att Lars Borgnäs sagesman har rätt och Sydafrika har verkligen varit misstänkt.

    Jan-Åke Kjellberg, arbetade under åren 1996-99 som polisiär utredare åt den sydafrikanska Sannings- och försoningskommissionen (TRC).

    Han har skrivit en rapport, som ska finnas arkiverad hos Palmeutredningen.

    Jag ansökte i fjol hos Hans Melander att få ut Jan-Åkes rapport, men jag fick NEJ.

    Kanske Jan-Åke har spelat en roll också.

    1. Är inte det troligaste och enda rimliga scenariot för MOP att det precis som i fallet med krigsmaterialinspektör Algernon rör sig om ett mord utfört av annat lands säkerhetstjänst och därför inte kan eller får lösas offentligt?

  19. Måhända har LB fått ett ‘visst insidertips’ ifrån utredningen (kanske någon som ville ‘gjuta lite olja på vågorna’ och ge LB ett ‘köttben’, när hans egen bok nu blev så sidsteppad i samband med tv-inslaget i Veckans Brott…).

    Och kanske är det då så att LB då går ut med detta för att dels visa att han har en viss insyn (och är ‘verklighets-orienterad’), samt att han på något sätt kanske även försöker ‘punktera’ ”Skandiamannen”-psykosen som seglat upp i (media-)Sverige efter det tv-inslaget, så att det inte går och blir något slags vedertagen sanning i ‘samhället’ att det var ”Skandiamannen” som faktiskt gjorde det (att jämföra med Christer Petersson-hysterin…). (”Skandiamannen”-uppslaget har kanske, till en liten/viss del, varit av något slags liten nytta för KP/hans grupp då det fått allt fokus, och låtit honom/dem fokusera på ‘annat’ då, men det har nu kanske även gått lite överstyr med alla spekulationer som tenderar att cementera att det faktiskt var ”Skandiamannen” som var förövaren).

    Frågan är då även om denna ‘pysning’ inifrån KP-gruppen kan ha haft KP:s medgivande/välsignelse eller ej? Kanske vill även han/de att ‘man’ tonar ner ”Skandiamannen”-scenariot lite nu, innan det går helt överstyr och blir en häxjakt på någon som med största sannolikhet inte var inblandad, och ser då till att ‘läcka lite’ till en sådan som LB (och då även, som sagt, som ett litet slags ‘kompensation’ till honom – som varandes en gammal ‘media-trotjänare’ som lagt ner mycket tid/energi åt detta genom åren- för den nesliga uteblivna intervjun i Veckans Brott?). Och kanske då även med syftet att han blir en slags ‘budbärare’ åt KP/dem, som hjälper dem att ‘avdramatisera’ ”Skandiamannen”-scenariot en del nu.

    Samtidigt så har LB kvar sin ståndpunkt om inblandning av ‘svenska element’ (Polis-/Säpo-militär) även om det skulle visa sig finnas bärighet i det sydafrikanska spåret (med tillhörande bevis; tänk t.ex. ifall den Walkie Talkie som lämnades in förra året skulle vara av ett internationellt märke som företrädesvis användes av sydafrikanska underrättelsetänsten på 1980-talet? Långsökt, men kanske något ditåt; någon/några annan/andra dylika detalj/-er…Vapnet…). Och det är frågan hur KP/de ska lösa den gordiska knuten då? För ifall det var en sydafrikansk mördargrupp som utförde dådet (eller planlade ”operationen”) så finns det så pass många kopplingar även till det som kallas för ”polisspåret” (med svensk polis, militär, Säpo, etc. inblandade) vilket då också, på ett eller annat sätt, måste knytas till ett sådant scenario. Frågan är då hur långt KP & co kan komma på det ‘spåret’ (hur långt de ‘tillåts’ komma) innan ”väggen” (det som Borgnäs kallas för ”Låset” i sin senaste bok) slår till och effektivt stänger alla ev. framkomliga vägar där? Skulle det t.ex. visa sig leda även till MI6/CIA, och/eller ‘några svenska finansmän’, så slår nog ”Väggen/Låset” till ordentligt.

    Skulle det visa sig att det faktiskt är Sydafrika-spåret som är huvudspåret, och att man faktiskt har både belägg och något slags bevis (dokumentation, erkännande/-n) för detta , så visar det sig också att en del andra hade rätt redan ifrån början (Pierre Schorri, Sverker Åström, Thunborg, etc.).

    En annan sak jag gått och funderat över: Ifall nu Anna Hage, som försökte rädda livet på OP och var bland de första på plats, har fått ‘uppvaktning’ ifrån ‘något slags ämbetsman’ (iklädd något slags ‘uniform’), varför har inte samma sak drabbat Anders B, som var den som gick precis bakom ‘sällskapet’ när skotten föll? Eller har han det? (kanske har han inte vågat säga något genom åren?). Har han blivit hörd igen, på senare år, av t.ex. KP & co?

    Vi får väl se. Bara att hoppas att så mycket som möjligt i härvan kan komma fram. Hoppet är det sista som överger oss…

  20. Vilken flyktväg tog mördaren?
    Utredarna säger sig säker på att mördaren tog trapporna. Hur kan man vara så säker på detta? Det man sett är ju en person i trapporna, klädd som Skandiamannen, inget annat. Här kan man inte ta något bara för givet, det finns ju tusende flyktvägar för en gärningsman. Bäst att dom håller sig till / Hen sköt och sprang därifrån.

  21. Lite mer om Sydafrikaspåret och Jan-Åke Kjellberg:


    För några år sedan beställde jag en rapport om Sydafrikaspåret som finns arkiverad hos Palmeutredningen. Rapporten var då försedd med hemligstämpel av utredningstekniska skäl, men jag fick ändå ut nästan hela texten (sidan 2 saknades i den kopia jag fick hemskickad), med hänvisning till att jag är forskare och historiker. Därefter hävdes hemligstämpeln, vilket i sig är ett tecken på att spåret betraktas som iskallt av de poliser som numera arbetar i Palmeutredningen. Rapporten är tillgänglig för vem som helst som önskar ta del av den. Den är författad av polisen Jan-Åke Kjellberg som borde vara intressant att intervjua för den journalist som önskar veta mer om en eventuell sydafrikansk koppling till mordet på Olof Palme. Kjellberg tjänstgjorde i den sydafrikanska Sannings- och försoningskommissionen (TRC) under åren 1996-99 och var en viktig kugge i det utredningsarbete som bedrevs där.

    citat från

    https://www.clarte.nu/bloggen/9428-utred-sydafrikasparet-pa-riktigt

    Utred Sydafrikaspåret – på riktigt

    Jonas Sjölander – 23 mars 2016

    Sedan har vi en gammal artikel bl.a. också om Jan-Åke Kjellberg, som jag tycker är en intressant person.


    Jan-Åke Kjellberg, i dag närpolis i Skövde, arbetade under åren 1996-99 som polisiär utredare åt den sydafrikanska Sannings- och försoningskommissionen. Enligt Kjellberg fick kommissionen aldrig tillgång till de militära arkiven. Och många gånger fick också sanningen stå tillbaka för försoningen.

    – Vi kunde bara granska polisens arkiv. Det var också poliser som utnyttjade amnestin, militären valde att inte samarbeta. Därför finns det, frustrerande nog, mer att utreda.
    Kjellgren varnar dock för alla skrönor, spekulationer och andrahandsuppgifter som florerar i spåren efter kommissionens arbete.

    citat från:

    https://www.svd.se/agent-pekas-ut-som-olof-palmes-mordare

    Dessutom säger Stig Edqvist, Palmeutredningen, så här 2010:


    Palmespanarna har också letat upp och provskjutit samtliga 500 tänkbara revolvrar som fanns i Sverige vid den tiden.
    Nästan.
    – Vi saknar två. Den ena stals från regissören Arne Sucksdorffs hem 1977, den andre försvann under en flygning mellan Sydafrika och Sverige.

    citat från:

    https://www.hd.se/2010-02-14/palmemordet—det-hopplosa-uppdraget

    1. Om Stig Edqvist har rätt om revolvrarna undrar man ju om de hittat och provskjutit Christer A:s revolver också. Likaså är det ju svårt att förena citatet med spekulationen att de skulle ha fått träff på en revolver som tillhört Skandiamannens bekant, den s.k. vapensamlaren. Å andra sidan stod det väl i tidningen här om dagen att polisen begärt in just dessa revolvrar och inte lämnat tillbaka dem. Det hela blir bara märkligare och märkligare. Om de hittat något ‘tekniskt’ på vapensamlaren tror jag snarare det handlar om ammunitionen som användes.

      Sydafrikaspåret går dock utmärkt att kombinera med en landsförrädarspår. Det har ju förekommit uppgifter om att en person blev tillfrågad om han kunde utföra mordet men avböjde. Detta skulle ha hänt i slutet av 1985. Det är då inte otänkbart att man insett att man inte har någon pålitlig kandidat inom landet och därför vänt sig till sina allierade i Sydafrika och slutit en överenskommelse med dem. De hade ju gott om iskalla och erfarna ‘hitmen’. Typ, om ‘ni’ utför mordet hjälper ‘vi’ er med att komma undan, men då måste mordet ske i Stockholm där ‘vi’ kan kontrollera spaningarna.

      Mvh Mattias

  22. Tror att Petersson är en man att räkna med. Själv tror jag på Grupp Leo. Med kopplingar vidare. Åke Leonard J. Ek. Med Wacl. Och vissa andra som W. Och Wi..och m.m. Stay behind. De skulle ju skydda makten vid attack? Men var var de ? Jo i full fart med tvärtom. Fyra man på skandia o den femte en amerikan kom in 23.22.

  23. Fråga: Har TP/Filter presenterat något teori om vad SE skulle ha förvarat vapnet innan mordet. Och var gjorde han av det efteråt? Byxlinningen håller jag för uteslutet av praktiska skäl. Någon form av hölster verkar också osannolikt. Likaså den lilla handledsväskan. Skulle han haft med sig vapnet tillbaka till Skandiahuset?

    1. Var skulle Eugene De Kock, David F, Leif T och Anthony White ha förvarat vapnet? Det är väl samma fråga fär deras vidkommande?

      1. De hade haft ett axelhölster eller ett vanligt hölster, eftersom de (om de gjort det) hade varit förberedda inför uppgiften. Jag har svårt att se SE med ett axelhölster eller vanligt hölster då det medför en del besvär rent socialt (restaurangbesök, hustrun, väktarna etc). Enligt vittnena stoppar GM vapnet innanför rocken efter gärningen för att sedan springa från platsen. En revolver i en innerficka på en rock eller jacka funkar inte att springa med. Jag gjorde för skojs skull ett experiment med en luftpistol.

        1. Tack. Hade de haft rock också?

          Hade en GM av typen De Kock inte garanterat haft en mössa? Dvs varken barhuvuad eller keps som det finns många som vittnar om. Jag tänker att en utbildad för dådet hade valt mössa eftersom det är ett okontroversiellt plagg samtidigt som det går att både förändra/maskera ansiktet med samt ta av och förvara smidigt.

          Vad tänker du om lågskor?

          1. En rock på 3/4 eller till knäna är väl inte speciellt opraktisk. Ser dessutom prydligt ut vilket är ändamålsenligt om man vill komma nära ett mordoffer av Palmes dignitet. Vad gäller skorna är det sulans struktur och inte skaftlängden som avgör hur pass lämpade de är att springa när det finns isfläckar. Vad vet jag, har i ärlighetens namn inte funderat på det förut 😊. Det som skaver hos mig är det praktiska problemet att springa med en ganska väl tilltagen revolver på sig. I min hjärna tarvar det ett hölster – och då blir SE ännu mer otänkbar av skäl jag nämnde i min inledande fråga.

  24. Thomas Petterson har givetvis ingen fungerande teori omkring detta heller, men spekulerar om att vapnet kanske förvarades på hans tjänsterum och också fördes tillbaka dit efter mordet. Han försöker också göra en stor sak av att SE ska ha varit ensam om att ha ett låst tjänsterum.

    TP gör nog klokt i att redan nu fundera på hur han och Mattias Göransson på bästa sätt ska kunna återupprätta Skandiamannens så förtalade minne.

  25. I dag skriver Expressens reporter Fredrik Sjöshult i tidningen att ”flera vittnesmål från mordplatsen ger ett signalement av mördaren som stämmer överens med SE”. Är jag helt ute och cyklar eller är det inte snarare så att det är svårt att hitta ETT ENDA VITTNE som hävdar att mördaren såg ut som SE? Med keps och stålbågade glasögon? Jag undrar vad Sjöshult menar. https://www.expressen.se/kronikorer/fredrik-sjoshult/skandiamannens-fem-logner-om-palmemordet/

    1. Det finns några grandobservationer där det talas om glasögon och konstiga kepsar. Stickade skärmmössor och allt möjligt.
      Någon typ av blå täckjacka som går ner på låren tycker jag är ganska genomgående när det gäller en beskrivning som ligger efter kl 23.
      Stämmer ju inte alls med Skandiamannen.

      Känns nästan som om TP dikterat vad artikelförfattaren skriver.
      Genomgående samma gamla vanliga felaktigheter, och hånfulla formuleringar som ”druckit middag” Har man hört den förut.

  26. Ur förhöret med Anna Hage:
    F: Hörde du någon annan människa i närheten som fällde kommentarer om vad som hade inträffat?
    H: Nej det var bara som ett surr, jag tittade bara upp den gången när jag såg henne och sen så tittade jag upp, det var någon som började rycka i benen eller någonting, i Olof Palmes ben och då så sa jag det att han låg bra som han låg och så sa jag någonting vad håller du på med, för jag var ju så inne i mitt arbete men då tittade jag bara på armarna liksom att vad håller du på med och sen så fortsatte jag.

    Kommentar: Det kan ju möjligen vara Skandiamannen hon syftar på utan att ha sett honom. Och sedan har han själv förstorat upp händelsen till en närapå hjälteinsats. Det låter i alla fall i mina öron mycket troligare än att han skulle vara gärningsmannen.

  27. Ang. Skandiamannen – har vi någon juridiskt kunnig här som kan svara på var gränsen går för hur mycket media kan skriva om Skandiamannen och i vissa fall t.o.m. hävda att han är mer eller mindre mördaren? T.ex. i Expressen-artikeln ovan så refererar man inte enbart till ”Skandiamannen” utan man skriver även ut hans namn. Hade jag varit efterlevande hade jag inte varit alltför road av alla publiceringar.

    1. Det känns, och har alltid känts, som om att SÄPO är ‘aja baja’. Med tanke på att det finns många ‘indikatorer’ på ‘SÄPO:s’ eventuella inblandning så känns det konstigt att ‘de’ inte ansträngt sig mer för att försöka vederlägga dem genom åren (snarare förvirra än mer…). Eller är det ett tecken på ‘maktfullkomlig arrogans’ ifrån det hållet? Hit men inte längre… ”Vem vaktar väktarna”?

      1. James, Sydafrikansk skuld utan SÄPO (medverkan eller förhandskunskap) kommer att bli svår att bevisa eller ens rendera trolig:

        https://www.expressen.se/nyheter/palme-vittne-utpekad-elitsoldat-var-hos-sapo/

        Väntar på att Lars Borgnäs bok skall komma med posten. Kanske detta diskuteras vidare där.

        Jonas J,

        Jag blev lika kritisk som du om vad jag tyckte var rasande propagandistiskt: en enda snäv aspekt av boken tas upp – enligt min mening innan jag läst den kanske den minst intressanta – och VB-journalisten ger betyget underkänt efter att ha läst inledningen. De båda journalisterna försöker rättfärdiga varför de inte sände intervjun med LB direkt med hänvisning till de hetare men vaga antydningarna från Petersson. Men de faller på eget grepp för andra halvan av programmet ägnades åt innehåll utan dagsaktualitet som kunde ha väntat i veckor utan men. Det hade varit naturligt att ägna hela programmet åt mordet på Olof Palme. Och det hade varit bra att ha LB med i studion när Ingvar Carlsson var där. Samt Gunnar naturligtvis.

          1. James, Det är jag införstådd med. Det var inget genmäle utan en reflektion – jag spann vidare på dina tankar. Sedan, om vi nu tar LB:s utsagor – gamla och alldeles färska – om förhinder för PU i utredningen av SÄPO på allvar, hur skulle man kunna redovisa vad som hänt? Det blir ju: detta är vad som hände, såvida inte? Vad nu Petersson än kommer att säga, borde det bli grunden för flera djuplodande statliga men inte politikerstyrda utredningar. Vi behöver ett folkupprop för det. Och om inte nu, när?

    2. Jag har inte riktigt förstått vilken teknisk bevisning som motsäger Lars Borgnäs teori (ska sägas att jag inte har någon åsikt om sannolikheten att han har rätt) som man talar om i inslaget. Även Leif GW har sagt att det inte kan stämma p.g.a. skottvinklar och annat. Vad är det konkret teknisk bevisning som i så fall motsäger Lars Borgnäs?

  28. Undrar om den nya kommande lösningsmodellen alls kommer beröra skottet mot LP:e. Blev hon skjuten med skott 1 eller skott 2 och varför mördaren inte då sköt ett skott till. Skulle det varit Skandiamannen som sköt, hade han ju varit riktigt i pisset att låta LP:e leva, så kännspak som han var.

  29. Beträffande bloggens senaste diskussioner. Finns flera intressanta aspekter som jag vill belysa och diskutera.

    För det första, ett stort antal skribenter tycks både förakta och försöka skjuta Göranssons och Petterssons teorier i sank. Vid första anblicken är det lät att tolka detta i ljuset av Filters namnpublicering, d.v.s namnpubliceringen av Skandiamannen. Fair enough – men mellan raderna handlar det förstås om något helt annat.

    Det handlar om positionering av sedan länge upphaussade spår och teorier. Det handlar om 43 sekunder, utbildade gärningsmän i närstrid och nu senast Borgnäs utspel/bok om att första skottet var riktat mot Lisbeth Palme.

    Det dröjde inte många månader efter Lisbeths död förrän drevet var igång. Ja -förhören och PU:s silkesvantar gentemot Lisbeth hade mer att önska. Det medför väl dock inte att man kan dra långtgående slutsatser, slutsatser byggt på ett fåtal utvalda vittnesmål från mordplatsen? Att Borgnäs bok hamnade långt bak i prioriteringslistan är ingen mörkläggning. Det handlade enkom om bomben som åklagaren släppte i samband med SVT:s intervju. Att vissa skribenter nu tar ut sin besvikelse på Thomas Pettersson och Mattias Göransson är både genomskinligt och befängt.

    Kanske är det läge att sitta i båten och invänta Hans Melanders och Krister Petterssons nu utlovade svar på mordgåtan? Därefter kanske det är läge att summera och diskutera vem som förtalat eller spridit konspirationssmitta

    1. Per W.
      Mycket av den kritik som riktats mot Thomas Pettersson har också riktats media och framför allt mot SVT, just för att han tillåts stå och fabulera sagor om att SE förföljt makarna Palme från Grand.
      Jag trodde att TP skulle tona ner den teorin, efter att han blivit kritiserad tidigare, och att han då borde ha förstått att scenariot inte bygger på om huruvida det är möjligt att gå från Grand till Skandiahusets bakdörr på strax under fyra minuter.
      Det vore väl konstigt om det inte slagit honom att makarna Palme måste ingå som en betydligt viktigare parameter än GMP:s väldigt grova uppskattning av tiden23.15 då de lämnade Grand?

      Min kritik mot Pettersson riktar sig mot hans felaktiga slutsatser, och min kritik mot media riktar sig mot deras slapphet att granska sanningshalten i det han kläcker ur sig.
      Varken mer eller mindre.

      1. ”Jörgen G”

        Det är väl helt ok att kritisera Pettersson och Filter och deras teorier om Skandiamannens skuld för mordet på statsministern. Men att som du kategoriskt kalla det för fabler och felaktiga slutsatser står för något helt annat. Jag vidhåller vad jag skrev i tidigare inlägg, en sådan vokabulär handlar mer om positionering och att fäktas för sina egna s.k spår.

        Det finns väl inget konstigt med att SVT ger Pettersson medialt utrymme. Förutsätter du att SVT är nickedockor? Mer rimligt är väl att Pettersson får medialt utrymme utefter andra parametrar. Kanske gör de tolkningen att Skandiamannen verkar vara ett troligt huvudspår då de fått samma uppgifter som du och jag. Det vill säga att polisen både genomfört provskjutningar och förlagt personer med yppandeförbud – allt med koppling till just Skandiamannen. Det vore i så fall tjänstefel av public service att INTE ge Pettersson medialt utrymme. Jag håller heller inte med dig att Pettersson fick orera oemotsagd. Tvärtom, t.o.m programmets redaktör förhöll sig kritisk till Skandiamannens skuld.

        För några dagar sedan skrev en gammal ”proffstyckare”, Lena Andersson, en kolumn i Dagens Nyheter. Hon beklagade sig där över att journalister som kan frågan bäst betraktas som partiska. Jag tycker att hennes ord väl sammanfattar vad detta egentligen handlar om. Det finns ett gäng proffstyckare som tycks ha patent på mordgåtan. Just den här gången fick varken Lars Borgnäs, Gunnar Wall eller Lena Andersson torgföra sin spår och teorier. Men nog har dessa tidigare fått ett stort medialt utrymme?

        Slutligen, kanske är det t.o.m nyttigt att Pettersson fått komma till tals. Han har ju faktiskt, precis som polisen och Krister Pettersson gjort, omvärderat vittnens utsagor vid mordplatsen och satt på sig nya glasögon. Kanske har han, tillsammans med övriga granskare av Skandiamannen, bidragit till att patentskyddet är över. Nog finns det skäl till att åtminstone misstänka att så är fallet och att det t.o.m bidragit till mordgåtan lösning.

        1. Per W
          Du ställde frågan till Jörgen men jag önskar även bidra till en nyansering och vad problemet är. Som du säkert känner till är Thomas Petterssons teori och analys ingalunda ny eller att någon omvärderat omständigheterna med andra glasögon. Vi kan nästan påstå teorin är en stöld från Lars Larssons bok ”Nationens Fiende” som utkom 2016. Lars har dock den goda smaken att förhålla sig öppen till teorin och inte med medial emfas påstå att han är säker att skandiamannen (SE) mördat OP. Filters agerande är fortfarande obegripligt för mig. Jag har följt mordutredningen till o från sedan skotten föll och har ingen positionering i något spår eller teori (konspiration eller ensam gm). Det som stör mig i detta nu är alla faktafel och orimliga antaganden som TP:s teori om SE bygger på och som kavlats ut i media. Att Pettersson har fått utrymme oemotsagd (han ska naturligtvis ifrågasättas i samma sändning – dessutom på bästa sändningstid) är faktiskt enligt mig i dagsläget (eftersom inget är klarlagt) en överträdelse av SVT:s opartiskhet.

          Om KP med överväldigande bevis visar att SE är ”ansvarig för mordet” (hur nu det ska gå till) kommer jag naturligtvis accepetera det – men ur kända fakta finns idag ingenting som påvisar någon gm överhuvudtaget.
          Att granska kritiskt är en skyldighet och inte nån positionering – så ser jag på saken.

          Slutligen upprepar jag min fråga – om det visar sig att SE är ett oskyldigt vittne – vad är din uppfattning av MG:s o TP:s publicering av SE med namn som en mördare? Ska man driva en process om förtal av avliden?

        2. Det Palmeutredarna lovade Thomas Pettersson hösten 2017 var att utreda Skandiamannen i grunden. Det löftet tycks man också ha hållit. Men liknande utfästelser förefaller samtidigt ha gjorts beträffande andra uppslag.

          Den slutsats som Filterredaktionen och andra tycks ha dragit är att utredarnas ansträngningar också skulle peka på SE:s skuld. Det tror jag är att gå alldeles för långt. Förklaringen kan vara en helt annan och också väl förenlig med Krister Peterssons tidigare uttalanden om att man försöker titta närmare på allehanda tips. Denna breda inriktning syftar givetvis också till att samtidigt fria personer från misstankar.

          Parallellt har PU som bekant jobbat med helt andra spaningsuppslag än SE. Det arbetet ska ha pågått ännu i december-januari.

          Petersson och Melander vet nämligen en sak. I samma stund som de lägger fram lösningen, hur övertygande den än må vara, så kommer den att ifrågasättas. Av egen självbevarelsedrift, men också för att ge upprättelse åt vissa tidigare utpekade, måste de därför se till att det inte finns några lösa trådar eller någon grund för att misstänka andra personer än de som ingår i den presenterade lösningen. Att sedan den vildvuxna teoribildningen torde fortsätta ändå är en annan sak.

          Det borde alltså vara angeläget för utredarna att en gång för alla helt fria Skandiamannen och andra från misstankar om inblandning i mordet. Här finns det också en förebild i form av chefsåklagare K G Svenssons offentliga och utförliga friande av Victor Gunnarsson 1986.

          Ett led i det arbetet kan ha varit att genomföra nya förhör med vissa nyckelvittnen, även om det befintliga materialet borde räcka för att ge just SE alibi. Det förefaller troligt att det är just detta man ägnat sig åt så här i slutfasen, långt efter att man har funnit bevisning som pekar i en helt annan riktning.

          Sedan har vi detta med yppandeförbudet, som det märkligt nog också har gjorts en stor sak av. Oavsett vilket spår som denna utredargrupp varit sysselsatt med har de förhörda, såvitt känt, belagts med ett sådant förbud. Denna självklara åtgärd i en pågående förundersökning säger i sig själv inte ett dugg om uppslagets eventuella bärkraft.

          1. Mikael B
            I juli 2017 berättade TP för Nya Palmegruppen om SE och några månader senare tipsade han dem om att de kunde börja leta efter vapnet hemma hos Vapensamlaren. Det verkar varje fall ha gett någon form av resultat enligt LGWP.

            Den nya Palmegruppen har då inte bara rullat tummarna under sina snart tre år, utan som du skriver även utrett andra teorier. De verkar dessutom ha fått hjälp utifrån. Åtminstone en känd journalist har låtit förstå att han har jobbat under senare tid med sin hypotes åt Palmegruppen.

            https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/2GkA1a/sa-kan-palmemordet-losas–34-ar-senare

    2. Per W
      Kort fråga. Om det inte är Skandiamannen – hur tycker du då Göransson/Pettersson agerat (vad gäller utpekande o framför allt namnpublicering)?

    3. För egen del har jag aldrig trott på något mötesscenario och jag har länge tyckt att mer talar för ett slumpmässigt mord. Mitt ställningstagande i frågan om Skandiamannen baserar sig i hög grad på den detaljerade och omfattande genomlysning som har gjorts på denna blogg.

      Den som tar del av alla fakta som framkommer i den väldiga diskussionstråden, tror jag svårligen kan landa i uppfattningen att SE avlossade skotten. Allt talar för att denne kvällsarbetande grafiker var ett mordplatsvittne och ingenting annat.

      Mot bakgrund av den senaste tidens ensidiga medierapportering är det i mina ögon högst befogat att upprepa denna slutsats, hur befängd den än må te sig.

    4. Per W.
      För att skala ner det till vad det verkligen handlar om.
      Thomas Pettersson står framför
      en karta över Sveavägen och Luntmakargatan som sträcker sig över
      området Grand-mordplatsen.

      Han visar hur Skandiamannen gått från Grand via en bakdörr i skandiahuset för att sedan komma ut genom entrén och gå Palme till mötes. Vända upp någonstans norr om butiken La Carterie och sedan förfölja makarna Palme till mordplatsen.
      För att de ska kunna mötas på denna punkt förutsätter det att Skandiamannen kommer ut samtidigt som makarna Palme börjar gå från klädbutiken Sari nära Adolf Fredriks kyrkogata.
      Då måste vi veta att makarna Palme hade en promenad på 160 meter fram till Sari.
      Skandiamannen har fram till att han kommer fram till punkten utanför entrén då de måste börja gå varandra till mötes 380 meter att gå (200+55+70+55)

      Utöver detta ska han hinna gå genom dörrar, stämpla ut, och hinna prata med väktaren mellan en och två minuter.

      Rekonstruktionen i Veckans Brott klarade detta på 5.5 minuter, men utan tillägg för stämpling, och endast en minuts samtal med väktaren.
      Låt ändå säga att han kom ut genom entrén 5,5 minuter efter att han lämnade Grand.
      Då måste man fråga sig hur Palme kunnat gå 160 meter på 5.5 minuter för detta blir slutsatsen av hela hypotesen.
      Det är i promenadtakt fråga om runt 0,5 meter per sekund.

      Min kritik består då av att SVT inte synar bluffen, utan låter Thomas Pettersson få stå oemotsagd.
      Men du Per W är välkommen att påvisa hur detta skulle ha gått till i verkligheten, för detta frågade
      man sig inte i Veckans Brott.
      Du är också välkommen att förklara för mig varför man inte får kritisera detta, och varför du kallar detta för positionering.

      Du får gärna berätta för mig vilket spår jag fäktas för, för det vet jag inte ens själv.
      Lena Andersson känner jag inte, och är det så att du tycker att hon bör kritiseras bör du också göra det.

      Jag håller inte med om att Thomas
      Pettersson tillfört ämnet något, utan tycker att det är det rakt motsatta.

      Det är bara en åsikt, men för stunden diskuterar jag bara promenaden och den spruckna tidskalkylen som inte ifrågasätts av programledaren i SVT.
      Kunde man lägga lika mycket möda på
      detta som att såga Borgnäs bok vore jag nöjd.
      Alla sträckor är enkla att mäta upp på Google Maps och förhören med Mårten Palme och Väktaren Henry O finns lättillgängliga på nätet.
      Mer behöver man inte.

      1. ”Jörgen G”
        Jag har egentligen inte så stort intresse av att diskutera meter och sekunder. Till Petterssons (och Lars Larssons) största förtjänster är hur vittnens utsagor omvärderats. Patentet (både hos polis och privatspanare) har bestått i att förlita sig på ett antal utvalda och specifika mordplatsvittnen. Det är deras berättelse som fått råda och styra uppfattningen om vad som hände vid Tunnelgatan/Sveavägen den 28 februari. Krister Pettersson har varit väldigt tydlig med att han ”gått tillbaka till mordplatsen med nya glasögon” och att han har en annan uppfattning än den som tidigare fått råda. Här verkar det finnas samstämmighet mellan polisens och Larsson/Petterssons uppfattningar. Kan vi vara överens om att detta inte är fabler? Vilka specifika vittnesutsagor som jag syftar på kan bli en långrandig diskussion och vi kan väl lämna den hän i väntan på Krister Petterssons presentation.

        Huruvida det är möjligt att ta sig till Grand via Skandias bakdörrar på ett visst antal minuter och sekunder får andra spekulera i. Jag personligen väljer att lyfta blicken och fokusera på omvärderingen av vittnens utsagor från mordplatsen. Dessutom har vi vanliga dödliga alldeles för lite information för att sväva ut i spekulationer. En knasig stämpelklocka och väktarförhör som brister på flera punkter beträffande de källkritiska principerna är inte good enough för att dra några säkra slutsatser. Kan ändå inte låta bli att slänga in lite kuriosa. Joggandes tillryggalade jag sträckan Grand/bakdörren på mindre än 2 minuter. Så visst fan är det möjligt. Nu finns det ju inga uppgifter om någon joggande Grandman. Fast å andra sidan – vem lägger märker till något sådant? Det blir bara lösryckta spekulationer. Jag väljer att lyfta blicken och omvärdera händelseförloppet på mordplatsen. Nu sitter jag i båten och inväntar Krister Petterssons svar.

        1. Per W
          Det börjar visst bli en liten folkrörelse detta med att beräkna tiden det tar att gå eller jogga från Grand och till Skandia och liksom Thomas P, Veckans Brott, kvällstidningarna med flera så trollar du lika behändigt bort paret Palme ur ekvationen. För varje gång detta görs blir jag alltmer förbluffad och börjar ungefär som jorden är platt folket undra om det är nåt konstigt i luften nuförtiden.
          När du joggade sträckan, hade du nån tanke om var paret Palme befann sig? 2 minuter säger du och till det kan man väl lägga åtminstone 2 minuter till innan SE då skulle dyka upp på Sveavägen igen.
          Hittills har inga av anhängarna till det här scenariot brytt sig om att förklara hur det hela hänger ihop så ser fram emot ett svar från dig. Vad gör nu makarna Palme?

          Jag kan ju hålla med dig om att Thomas Pettersson sett mordplatsen med nya glasögon. Det är en självklar följd när man inte bryr sig om futtigheter som vad personer vittnat om vad de gjort på brottsplatsen. Då blir det lätt så att hörnstenar i ens teori blir punkterade samma dag som teoribygget presenteras. Visst går det att ifrågasätta vittnen men då bör man väl förklara på vilka grunder man gör det.

          För övrigt finns det inget enhetligt ”patent” som poliser och privatspanare utgår ifrån åt. Det är ju i själva verket tvärtom. Och hur du kan dra några slutsatser om vad polisens ”patenttolkningar” förstår jag inte såvida du inte har direkt insyn i utredningen.

          1. Emma.
            Jag känner hopplöshet.

            Palme bör vid normal promenadfart varit vid Sari på 2,5 minuter räknat från Kammakargatan.
            Allt annat än hans promenad är ointressant.
            Tiden 23.15.00 som Pettersson använder sig av är av noll intresse i sammanhanget.

            Vi kan ge Palme ytterligare en halv minut, för att vara snälla, men jösses.
            Skandiamannen i språng iförd lågskor keps ytterrock och handskar som ett jehu över bilvägar och längs snömoddiga trottoarer. 380 meter på 90 sekunder, och lika lång tid genom huset via stämpelklocka och väktare.
            Helt oberörd efter denna extrema urladdning står han sedan lugnt och berättar r väktaren: ”ja, jag blev tvungen och jobba över lite för att få klart jobbet, jag åker nämligen på skidresa till Idre i morgon”
            Jaha, vad trevligt, tycker väktaren och sedan lite avrundningssnack och hej då och trevlig helg.

            Tre minuter efter start från Grand ute på gatan och går upp mot Sari.
            Nicola F i bakhasorna som inte ser hur Skandiamannen kommer ut och går 20 meter framför honom för att sedan vända tillbaka tio meter efter att han passerat paret Palme.
            Då är Skandiamannen plötsligt iförd en blå jacka, och när Nicola senare då han hör skotten vänder sig om, ser han denna person halvvägs inne i en port.

            Skandiamannen springer nu upp för trappen mot Malmskillnadsgatan iförd lång svart rock.
            Kastar ett getöga ner i gränden och får syn på Lars J i skumrasket nere på Luntmakargatan.

            Räknar ut hur Lars borde ha stått i förhållande till den upplysta väggen som endast är synlig från mordplatsen, vilket han redogör för i förhör dagen efter.
            Sedan tar han ett varv på åsen för att återkomma till mordplatsen några minuter senare enbart för att tillgodogöra sig så pass mycket information att han har till en berättelse, då han tjugo i tolv kliver in i receptionen på Skandia.

            Det måste ju vara något konstigt i luften dessa dagar.

            ”Lösningen”!!!

            1. Emma och Jörgen G

              Delar i högsta grad känslan av hopplöshet när jag ser hur media ännu en gång bortser från fakta till förmån för en bekväm lösning på mordet med en avliden ensam gärningsman utan några kopplingar in i statsapparaten.

              En korrekt rekonstruktion hade innefattat två figuranter föreställande makarna Palme som startat promenaden från Grand söderut längs Sveavägen strax före den figurant som ska föreställa Skandiamannen. Antingen vet inte de inkompetenta reportrarna på SVT Veckans brott hur en korrekt rekonstruktion av ett händelseförlopp med offer och gärningsman går till eller väljer de medvetet att lura och vilseleda TV-tittarna.

              Med en korrekt genomförd rekonstruktion hade paret Palme passerat förbi Dekorimahörnet innan Skandiamannen hunnit stämpla ut och scenariot hade spruckit.

            2. Jörgen G
              Egentligen hade jag tänkt hålla mig härifrån då jag misstänkte att det här skulle börja diskuteras igen efter all medial uppståndelse. Jag var innerligt trött på det redan efter de sista turerna och efter att den senaste veckan ha försökt få diverse personer och redaktioner att förstå hur det förhåller sig med Petterssons hypoteser kan jag konstatera att man helt enkelt inte vill förstå.
              Förutom att det etiskt sett är förkastligt och allmänt svagsint är det också journalistiskt enfaldigt. Nu när man väl i stort sett kört SE-spåret i botten hade man ju kunnat leta upp nån som är kritisk till Petterssons teorier vilket hade kunnat generera en del bra rubriker.

              Sen fick jag ett meddelande från Granskningsnämnden som meddelar att jag har några veckor på mig att inkomma med en skrivelse från någon anhörig till SE eftersom kravet om respekt för privatlivet är det enda som aktualiserats. Man skriver på fullt allvar att vi vet ju redan att SE saknade anhöriga men vi vill ändå ge dig möjlighet att inkomma med en skrivelse från anhörig.
              Enligt Granskningsnämnden kan man alltså riskfritt säga precis vad man önskar om avlidna personer så länge de saknar anhöriga. Man kan jämföra med lagtexten där det anges att förtal av avliden inte bara kan komma i fråga om det är sårande för de efterlevande utan också om det anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne. Är det inte rimligt att även Granskningsnämnden skulle ta hänsyn till kränkande av den friden? Eftersom det inte är fallet borde det enligt min mening diskuteras om det finns anledning till en revision av de riktlinjer man nu följer.
              Det här handlar ju till syvende och sist om de människor som fortfarande är i livet. Ska vi kunna leva våra liv i förvissning om att vi efter vår bortgång inte blir anklagade för sådant vi inte har gjort? Ska personer med tvivelaktig yrkesetik och moral till och med kunna tjäna pengar på att anklaga oss för något vi inte har gjort?

            3. Ja, så måste det gått till. 🙂 Men frågan är vad som från början helt plötslig fick honom att springa som ett jehu för att stämpla ut och snacka med vakten?
              Var det för att han hade tänkt ut att han skulle stöta på Palme av en ren slump för att sedan skjuta honom, när han kom ut på Sveavägen igen? Ett något udda tillvägagångssätt i så fall.

            4. Jörgen G
              Vill be om ursäkt för att jag svarade på en kommentar som var riktad till dig och som väl ska dyka upp här senare.

          2. Emma

            Du får vara tydligare för att jag ska kunna bemöta ditt inlägg för jag har inga intentioner att trolla bort paret Palmes promenad. Kanske kan du svara på när paret Palme lämnade Grand? Hur länge stod de och fluktade i Saris skyltfönster? Vilka andra skyltfönster fluktades det i? Hur lång tid tog promenaden från Grand till mordplatsen? Vi pratar ju om mänskliga beteenden, meter och sekunder, fönstershopping och i allra högsta grad bristfälliga förhörsuppgifter från brottsoffret Lisbeth. Personligen tror jag inte att vi löser promenaden genom nyttjandet av Google-Maps, speciellt inte i ljuset av allt annat som hände under parets promenad. Så, jag ber dig om en uppskattning: hur lång tid tog promenaden och vad som hände där emellan?

            1. Per W
              Jag ska gärna svara men för att undvika missförstånd kan du väl först förtydliga det här som du skrev i ett tidigare inlägg.
              ”Joggandes tillryggalade jag sträckan Grand/bakdörren på mindre än 2 minuter. Så visst fan är det möjligt”.
              Vad är det som är möjligt?

            2. Per W.
              Jag tar mig friheten att svara jag också, även om frågan var riktad till Emma.
              Jag tror inte att Emma har något att invända.

              Man kan inte kasta ur sig ett påstående rakt ut i luften och sedan ålägga andra att bevisa att man har fel.
              Man måste presentera en teori som kan bära av egen kraft.
              Trots detta försöker jag så tålmodigt jag kan påvisa felen i hypotesen, och jag vet att jag inte är ensam.
              Nu är vi alltså där vi ska bevisa att de första 160 metrarna av makarna Palmes promenad inte innehåller ett längre stopp.

              Ang den promenaden finns inget som tyder på att något särskilt har hänt mellan Kammakargatan och Sari.
              Ingen har sett dem stå och prata med någon, ingen har sett dem tappa skon, eller något annat som skulle sinka dem speciellt mycket tid.
              Vi har Lisbeth Palmes uppgifter att gå efter, och vi har några vittnen som sett dem i rörelse under den sträckan.
              De kan ju ha väntat på att några bilar skulle passera på Sveavägen och vi får väl lägga på tio sekunder för den möjligheten.
              Lisbeth säger att de stannade högst tio sekunder vid Sari.
              Vad gäller den fortsatta promenaden längs Skandiahuset vet vi som sagt inte mycket mer än vad hon själv sagt, men dessa eventuella stopp ligger ju utanför hypotesen att Skandiamannen gått dem till mötes uppe vid den norra annonspelaren.
              ”Vi gick ganska fort” svarade Lisbeth på frågan hon fick i tingsrätten.
              Vi plussar en halvminut totalt för eventuella stopp.

              Vi kan därmed beräkna tiden mellan Kammakargatan och Sari på ett ungefär till 2,5 min, men Petterssons teori kräver ett stopp på 3 minuter på den sträckan eftersom den bör ha tagit närmare sex minuter, och då åligger det inte oss att säga att ett sådant stopp inte skett, utan det åligger er och framför allt TP att säga att det skett, och helst också berätta var och varför?

              Stoppet kan ju knappast ha berott på Skandiamannen eftersom han i detta ögonblick ångar fram längs Luntmakargatan.
              Ni bör också påvisa att det fanns en bakdörr att ta sig in genom utan att utlösa larm.
              Inte bara att ”det kan ha funnits”.
              Han har ju tydligen gått ut genom den också.

              När det gäller Grandmannen som ska ha företagit denna osannolika promenad beskrivs han så här av Mårten:

              Förhör 1: ”Omkring 40, blå täckjacka som gick en bit nedåt benen. Keps med knäppe till skärmen. Händerna i jackfickorna”

              Förhör 2. Mörkblå jacka av vildmarkstyp med både raka och snedställda fickor eventuellt av bävernylon. En ovanlig typ av stickad keps med slät yta och skärm. Eventuellt mörk halsduk, mörka byxor eventuellt axelremsväska. Mycket kort hals. Fyrkantigt ansikte”.

              ”Efter det att Mårten och fästmön passerat mannen, vände de sig ej om för att se vart mannen tog vägen. Mårten tror att föräldrarna då han och fästmön passerade mannen kommit fram till Kammakargatan.”

              (De passerade honom ungefär tio meter söder om biografentrén, vilket innebär att Palme haft ett försprång på 40 meter.
              Detta är inte oviktigt i sammanhanget.)

              Det finns alltså inte ens i Mårtens signalementsuppgifter något som antyder någon likhet varken till utseende eller klädsel.
              Däremot tycker jag att en del kan tyda på att denne man kan vara samma man som Nicola F ser, och på den punkten kan jag nog ge Thomas ett halvt rätt.
              Man kanske inte ska utgå från att det var vittnet Anders B, men det var definitivt inte Skandiamannen, varken vid Grand eller vid den norra annonspelaren.

              1. ”Emma” och ”Jörgen G”

                Svarar er i samma tråd, eftersom ni verkar prata ur samma mun och ömsesidigt klappa era axlar.

                Det fanns ett syfte med att paret Palme korsade Sveavägen: Lisbeth ville flukta in Saris skyltfönster. Att det stoppet tog 10 sekunder är inte rimligt, oavsett då vad Lisbeth säger i förhör. På 10 sekunder kan man ju inte ens avgöra skyltningen! Med andra uppgifter som finns tillgängliga tog det stoppet naturligtvis bra mycket längre tid. Dessutom finns det uppgifter på att paret stannade vid ytterligare skyltfönster innan skotten avlossades (se exempelvis gärningsmannaprofilen). Hur lång tid promenaden tog och hur lång tid fönstershoppningen egentligen tog står skrivet i stjärnorna. Att promenaden mellan Grand och mordplatsen tog ovanligt lång tid, ja om det finns det åtskilliga uppgifter som styrks i materialet.

                Det finns naturligtvis belägg för att ifrågasätta Thomas Petterssons teorier. Själv är jag exempelvis inte alls övertygad om att Skandiamannen bar mörk rock. Men, att utifrån detta anmäla karln till Granskningsnämnden är i mitt tycke fullständigt befängt. Det står för något helt annat, kanske en besvikelse över att Lars Borgnäs inte får stå och återigen torgföra sina teorier? Det är också djupt ohederligt att påstå att Pettersson fick föra fram sina teorier utan motfrågor. Jag upprepar, t.o.m programmets redaktör förhöll sig ju faktiskt kritisk till spåret Skandiamannen. Thomas Pettersson fick flera motfrågor och ifrågasattes på flera punkter.

                Om jag bestämt mig för att Skandiamannen är skyldig? Absolut inte, men jag hävdar med en dåres envishet att han ska utredas i bott. Det lär finnas en poäng med att utreda vad som verkligen skett på brottsplatsen och där finns det som bekant mer att önska – inte minst utifrån perspektivet Skandiamannen. Det är sunt förnuft att rikta blickarna mot brottsplatsen, i stället för att som Borgnäs och co söka svaren utifrån motivbilder. Där tror jag också att jag får medhåll från Krister Pettersson, eller det är åtminstone det han sagt. Jag sitter inte i position, med det material som jag har tillgång till, att utvärdera mänskliga beteenden i förhållande till meter och sekunder.

                Slutligen. Ni, d.v.s ”Jörgen G” och ”Emma” håller varandra om ryggen och svarar som ni vore en och samma person. Det gör mig lite bekymrad. Vem är det egentligen som jag för en diskussion med? Jag respekterar Gunnars förhållningsätt att skriva under anonyma pseudonymer på bloggen. Men, egentligen tycker jag att det är bekymmersamt. Inte minst i tider av ”fake news” och bristande respekt för källkritiska principer. Det vore väl ändå mest fair om vi alla kunde stå för vem vi är? Det skulle med all säkerhet bidra till ett bättre klimat och en mer nyanserad debatt. Understryker att jag naturligtvis inte ber er att avslöja identiteter/pseudonymer. Däremot kommer jag med ett erbjudande. Vill ni ”Jörgen G och ”Emma” är ni välkomna att kontakta mig via andra kanaler än denna offentlig blogg.

                1. Per W
                  Jag minns inte om jag sett ditt namn i kommentarer under andra inlägg här men när det gäller kommentarerna under just detta inlägg har du från början inriktat dig på personers motiv snarare
                  än sakfrågan. Nu fortsätter du i samma stil. Jag har ställt flera mycket konkreta frågor till dig men
                  det har du valt att inte svara på.
                  Det stämmer att Jörgen G och jag ofta delar åsikter och tankegångar och kanske är det bäst att vi slutar
                  kommentera inlägg som är riktade till den andra. Eller att någon överhuvudtaget svarar på inlägg som är riktade till nån annan.
                  Jag har varit med om liknande förut här. Någon person har presenterat sig med sitt fulla namn och sysselsättning för att sen genast börja ifrågasätta min identitet och misstänkliggöra mina motiv. Om du vill diskutera sakfrågan gör jag det gärna men då måste jag ha något konkret att utgå ifrån och eftersom du inte vill utveckla dina tankegångar är det en omöjlig uppgift.

                2. Per W
                  Jag tolkar ditt sista ”erbjudande” som en uppmaning att kontakta dig för att bevisa vilka vi är och – antar jag – även att vi inte är samma person. Är det korrekt?

                3. Jag tycker också att SE ska utredas ordentligt och jag tycker det var synd att man inte gjorde det ordentligt redan 1986.
                  Men jag tycker också att det är magstarkt av Filter att gå ut och i princip presentera SE som Palmes mördare.
                  Man undrar hur debatten sett ut om SE forfarande varit i livet och kunnat försvara sig.
                  Åtminstone år 2016 var PU intresserade av både CA och walkietalkie personerna.
                  Rent teoretiskt kan PU hittat intressanta saker där eller annan information som varken allmänheten eller Filter känner till som berör andra människor /grupper.

                4. Per W.

                  Där sprack det för dig, och det är beklagligt.
                  Att börja gräva i identiteter, och komma med antydningar om att vi pratar ur samma mun är lågt.
                  Jag vet inte vem Emma är, men konstaterar att vi tycker lika i mångt och mycket.
                  Så kan det vara.
                  Precis som du och TP tycker lika, men jag skulle nog aldrig antyda att ni därför håller varandra om ryggen.
                  Jag är inte intresserad av att veta vem du är Per W, och vår diskussion förs med fördel i offentligheten här på Gunnars blogg, och inte i något privat sammanhang.

                  Jag redovisar fakta vad gäller signalementsuppgifter på de personer som TP försöker knyta till Skandiamannen, samt pekar på omständigheter som gör promenaden från Grand omöjlig.

                  Du hävdar att det finns tillgängliga uppgifter på att stoppet vid Sari tog betydligt längre tid än vad Lisbeth sagt, men du redovisar inte källorna.

                  Damen mittemot: Kerstin N har sett ett par gå i långsam takt och tittar i skyltfönster längs trottoaren.

                  Vi vet inte ens om det var makarna Palme, men det är väl troligt.

                  Tror du att detta skyltfönstertittande gör er sak bättre?
                  Att Skandiamannen hunnit med allt som läggs honom till last?
                  Du griper efter halmstrån Per W, för när allt kommer omkring har vi en Grandman i blå täckjacka av vildmarkstyp iförd konstig stickad keps, och en förföljare i mellanblå jacka, och en Skandiaman i svart rock, och hade han inte svart rock så var han definitivt inte uppe på åsen.
                  Varför tror du att han knäppte upp den, och i vilket läge?

                  1. Jag har ju tidigare förklarat att den som skriver på min blogg har rätt att skydda sina identitet. Nu har vi ändå fått någon sorts diskussion med spekulationer kring sådana frågor. I fortsättningen kommer jag att vara lite mer strikt och stoppa alla sådana sidodiskussioner.

                    I övrigt vill jag bara påminna samtliga debattörer om att jag håller bloggen öppen för att få fram fakta och argument som ska klargöra sakfrågor. Det är oundvikligt att diskussionen ibland kan hetta till. Men jag ser det som en av mina uppgifter att svalka ner den, förhoppningsvis utan att för den skull göra debatten tam eller menlös.

                    Betänk följande: människor som i framtiden tar del av vad som diskuterats här kommer förmodligen inte att vara så intresserade av personliga slängar, men desto mer intresserade av sådant som kan tillföra ny kunskap till diskuterade ämnen.

                    1. Jag håller med Gunnar.
                      Vill bara avrunda detta med Per W.
                      Tycker du att jag varit onyanserad eller spridit ”fake news” är du välkommen att påpeka detta i stället för att komma med antydningar.
                      Jag försöker verkligen att göra mitt bästa för att inte sprida felaktig information, och vinnlägger mig om att i så långt det är möjligt att dubbelkolla allt jag skriver, så att det är korrekt.
                      Ibland blir det fel trots allt, och jag har inga ambitioner att fortsätta att hävda en ståndpunkt efter att jag blivit motbevisad.
                      Med detta sagt undrar jag bara vad Per W åsyftar.
                      Jag efterlyser dock källor på vad Per W skriver.
                      Du skrev: ”På 10 sekunder kan man ju inte ens avgöra skyltningen! Med andra uppgifter som finns tillgängliga tog det stoppet naturligtvis bra mycket längre tid”
                      Det kan man säkert, och finns uppgifter på ett längre uppehåll är jag väldigt intresserad.
                      Sådana uppgifter skulle förändra bilden totalt, och skulle naturligtvis också ha lett till en stor debatt om vad som hände vid Sari. Dock utan att Skandiamannen var på plats förstås eftersom han hade annat för sig.
                      De uppgifter som jag känner till härrör från förhör med Lisbeth som betecknas T-116 L:
                      ”När dom passerat Sveavägen och Lisbeth Palme ville att dom skulle titta i skyltfönstret till butiken Sari så uppfattade hon att Olof Palme dröjde något. Efteråt har Lisbeth Palme spekulerat i om han märkt att de var förföljda. ”
                      ”Dröjde något” betyder inte att de väntat ”bra mycket längre”, det kan fortfarande handla om 10 sekunder, men ska vi då anta att det var Skandiamannen som förföljde dem, eller fanns det fler förföljare ute i februarinatten?
                      Per W bör förtydliga.
                      Jag antar att du/ni inte gillar den tanken på andra parallella hotbilder, så om vi i stället föreställer oss att det var Skandiamannen så var han alltså med hela vägen till Sari?
                      Då bör alltså makarna Palme stått kvar och väntat tills dess Skandiamannen sprungit runt och igenom huset 180 meter, stämplat ut och pratat med väktaren i någon minut.
                      Det hela bör ha tagit runt fyra minuter innan han kan vända upp mot den norra annonspelaren.
                      Jag skulle också vilja ha mer konkret information om bakdörren på Skandia, och hur Skandiamannen tagit sig in och ut helt utan att upptäckas i monitorer, eller utlösa larm. Detta är dock en akademisk fråga eftersom tidskalkylen ändå inte håller.
                      Hur vi än vrider och vänder på detta utmynnar det i samma slutsats: inga signalementsuppgifter stämmer, och bakdörrscenariot är uppenbarligen en vanföreställning: scenariot är helt enkelt omöjligt på alla fronter.
                      Min anmälan till Granskningsnämnden gällde inte förtalsdelen, vilken jag också tycker är fullständigt galen.
                      Hur kan man komma undan med detta utan att riskera en anmälan?
                      I vilket fall som helst borde tilltaget leda till en debatt om de etiska riktlinjerna inom Public Service.
                      Min anmälan gällde bara att SVT sprider falsk och missledande information.
                      Visst blev TP ifrågasatt om det verkligen var möjligt, och att Skandiamannen verkligen hunnit med allt detta.
                      Tyvärr fick TP sista ordet.
                      Möjligt men lite tight. ”Vältajmat” har jag för mig att han sa.

                  2. ”Jörgen G (och ”Emma”)

                    Att du och Emma både agerar (bland annat då anmäler Pettersson till Granskningsnämnden) och tycker samma sak har med all tydlighet framgått. Nu ska jag försöka precisera för dig, så noggrant jag bara kan, så att inga missuppfattningar uppstår, men också med förhoppning att tonläget kan hållas på en vettig nivå.

                    1. Det finns inga säkra uppgifter på hur lång tid grand/mordplatspromenaden tagit. Vi har Lisbeths uppgifter, uppgifter som går lite stick i stäv med polisens analyser (se exempelvis gärningsmannaprofilen eller granskningskommissionen). Poängen är – vi vet inte. Varken du eller jag. Påpekar igen – det går inte att i efterhand räkna på sekunder och meter i förhållande till orationella mänskliga beteenden. Det blir i slutändan bara grova uppskattningar. Det samma gäller Thomas Petterssons teorier om Skandiamannens eventuella grandmannaskap och hans promenad till Skandia. Mitt syfte med att ”klocka” denna promenad var egentligen bara i ett syfte: att konstatera att det är fullt möjligt – i förhållande till skeptikerna som menar att det är omöjligt. Det är inte omöjligt. Däremot står det skrivet i stjärnorna, precis som i paret Palmes promenad-case – vi vet väldigt lite och det är egentligen omöjligt att i efterhand klocka mänskliga beteenden. Som teori är Skandiamannens tillbakagång till Skandia lika möjlig – eller omöjlig – som vilket mötesscenario som helst. (förresten – du efterfrågade också uppgifter på om paret Palme stannade vid ytterligare skyltfönster. För ytterligare tankar kring detta – se gärningsmannaprofilen).

                    2. Du skriver en hel del om vittnes iakttagelser borta vid Grand. Eftersom du totalt förskjutit skandiamanspåret bortser du naturligtvis totalt från vissa uppgifter som överensstämmer med just Skandiamannen. Du verkar också ha glömt att Mårten Palme (senast för ett par veckor sedan) medger att ”hans” Grandman har slående likheter med Skandiamannen. Det finns ytterligare, enligt mitt tycke, åtminstone två vittnesmål från Grand, där uppgifterna väl överensstämmer med Skandiamannens signalement. Dessutom har dessa kvinnor, enligt mina uppgifter, i nuläget yppandeförbud. Jag kan se, i tidigare inlägg från dig, att du viftar bort detta väl lättvindigt med vokabulära härskartekniker. Sen om Skandiamannen är Grandman eller inte – det står också skrivet i stjärnorna. Men med dessa uppgifter vore det tjänstefel att inte prova hypotesen (samma hypotes som Thomas Pettersson för). Åtminstone blir det tokigt att lägga den åt sidan med hjälp av Google-Maps.

                    3. Av det Thomas Pettersson framför finns det flera saker som jag inte håller med om. För det första så tycker jag att namnpubliceringen var olycklig. När det kommer till detaljer ifrågasätter jag bland annat TP:s säkra uppgifter på att Skandiamannen bar rock. Personligen köper jag inte det. Min hypotes är att han bar en blå, tunnare jacka som räckte en bra bit över låren. Jag stöder min hypotes på flera vittnesmål, både från Grand och i närheten av mordplatsen.

                    4. Du förutsätter att Skandiamannen pratade med väktare på Skandia? Hur kan du dra den säkra slutsatsen? Skandiamannen själv (och du tror väl på hans berättelse?) säger ju att han inte pratade med väktarna. Förmodar att du fått den uppgiften från de s.k. väktarförhören, där en av väktarna bekräftar samtalet. Vi ska då komma ihåg att det förhöret hålls 3,5 månader efter mordet och brister således på källkritiska principer. Poängen är, återigen, vi vet inte. Men, skulle samtalet inte ägt rum, ger det Skandiamannen ytterligare sekunder/minuter att återigen bege sig ut på Sveavägen i god tid för att konfrontera paret Palme. Jag vill inte fastna i meter och sekunder, men kan väl bara konstatera att hypotesen åtminstone är värd att pröva.

                    5. Är Skandiamannen skyldigt till mordet på Olof Palme? Det vet inte jag. Däremot är min bestämdaste uppfattning att karln skall utredas rejält. Där har Lars Larsson och Thomas Pettersson sina absolut största förtjänster. Båda dessa herrar har lyft polisens misstag i ljuset av Skandiamannen, båda herrarna har dessutom bidragit till att omanalysera vad som verkligen skedde på brottsplatsen. Att Pettersson dessutom sniffade upp kompatibla vapen är en oerhörd bedrift. Det är något verkligen konkret, något som mig veterligen, ingen privatspanare varit i närheten av tidigare. Den bedriften kan man aldrig ta i från Pettersson. Oavsett om vapnen gav träff eller inte, så har det ändå öppnad upp möjligheten för att det finns vapen i stockholmsområdet som aldrig kommit till polisens kännedom.

                    6. Slutligen. Jag står fast vid att du och ”Lena” hyser ett oproportionellt agg mot Thomas Pettersson. Att anmäla den samma till Granskningsnämnden är inget annat än befängt. Ni skriver att han fick orera fritt och jag har fortfarande inte fått svar på mina tidigare konstateranden att så inte var fallet. Där sprack det för mig och där blev du ”Jörgen” och du ”Lena” några andra än bara individer som är intresserade av Palmemordet. Förresten, mitt erbjudande kvarstår. Ni är mer än välkomna att kontakta mig för vidare diskussioner. Diskussioner utan pajkastning och anmälningar.

                    Vänligen

                    //Per

                    1. Per W
                      Det är inte svårt att bemöta någon av dina punkter men jag avstår och undrar vad i hela världen du håller på med? Nu har i mina ögon gått för långt. Nu menar du alltså att jag inte är Emma utan ”Lena”. Vad är detta?
                      Syftar du på att jag skulle vara Lena Andersson för att det råkar dyka upp en annan kvinna i debatten?
                      Jag trodde att gränsen var nådd i och med att Gunnar sa att han skulle bli striktare men det kunde alltså bli värre. Nu lämnar jag bloggen åtminstone för en tid framöver.

                    2. Jag vet inte vad du, Per W, avsåg med att skriva ”Lena”. Jag satt på bussen när jag släppte igenom kommentaren och reagerade över namnet men tänkte att du kanske helt enkelt skrivit fel. Sådana saker korrigerar jag vanligen hemma vid datorn, men det är pillrigare att göra det i mobilen så det blev inte gjort.

                      Är det som Emma gissar, att du antyder att hon är identisk med Lena Andersson? I så fall har du verkligen gått över gränsen och kvalificerat dig för att bli portad på bloggen för en tid framåt.

                      Jag beklagar om jag inte varit alert nog som moderator, men jag har en del annat för mig också. Och jag förväntar mig som regel att de som utnyttjar möjligheten att skriva på min blogg gör det under ansvar och försöker hålla sig till de riktlinjer jag anger.

                    3. Per W
                      Det står mycket klart vad det här handlar om. Du har begränsad kunskap och när du blir uppsnurrad på korvläktaren som ett resultat av det hemfaller du åt personangrepp på mycket låg nivå. Om den här diskussionen fördes nån annanstans hade jag haft vissa förslag på vad du hade kunnat göra med ditt ”vänligen”.

                    4. Per W.
                      Vi släpper detta nu, eftersom det hela spårat ur som det gjort.
                      Jag konstaterar bara att dina argument inte lyfter, och jag vill inte trötta trådens läsare med sådant jag redan skrivit ett otal gånger.
                      Jag tänker inte kontakta dig Per, eftersom jag tycker att det är till min fördel att diskutera publikt så att varje läsare kan bedöma tyngden av våra argument, och sedan göra sin egen bedömning.
                      Vill du diskutera på bloggen med öppen identitet så Står det dig fritt, men eftersom du inte gör detta kan du knappast ha någon åsikt om hur andra debattörer väljer att göra.
                      Pajkastning är inget jag normalt ägnar mig åt, och det har jag inte heller gjort i den diskussion vi haft.

                      Slutligen vill jag rätta till ett missförstånd:
                      Jag har inte anmält Thomas till granskningsnämnden utan min anmälan gäller SVT.

                    5. Emma
                      Lämna inte bloggen!! Dina synpunkter behövs. Du har inte gjort något fel. Den enda som felat och begått övertramp är Per W och han får lämna bloggen om han inte bättrar sig rejält. Låt inte ett troll kapa kommentarsfältet och skrämma iväg en saklig och seriös debattör som du är i högsta grad.
                      Vänligen
                      Jonas J

                    6. Jag instämmer helt i uppmaningen till Emma att fortsätta skriva på bloggen. Men låt oss inte kalla meningsmotståndare för troll.

                    7. Jonas J
                      Tack så mycket för vänliga och uppskattande ord. 🙂
                      Jag kommer att bli kvar.

                    8. Per W: Du avfärdar väktare som förhörs 3,5 månad efter mordet, men sväljer Mårten Palmes utsaga 30 år efteråt. Mårten Palme som genom årens lopp hävdat att åtminstone 2-3 andra personer, inte det minsta lika Skandiamannen, var mycket lika den man han såg på Grand. Ju längre tid som går, desto osäkrare blir minnesbilden och desto är risken för att den färgas av vad andra har sagt och vad man hör och ser i media. Vi vet också att Skandiamannens uppgifter hela tiden måste tas med stor försiktighet eftersom han så ofta skarvade, därför kan man inte ta hans uppgift att han inte talade med väktarna för sann heller.

                    9. Tråkigt att Emma lämnar bloggen för en tid, men jag förstår och respekterar beslutet.
                      Personligen har jag också tröttnat på att släcka de småbränder som ständigt uppstår.
                      Jag är också trött på att ideligen upprepa samma saker men ur olika vinklar. De flesta förstår.
                      Jag har tömt ur min arsenal när det gäller detta fullständigt hopplösa SE spår som bygger på att någon sorterat och förvanskat fakta ut vittnesmålen för att anhängarna sedan går till attack då man påvisar det.
                      Jag vill inte spekulera om orsakerna.

                      Jag kommer inte att lämna bloggen, men jag kommer att försöka att fokusera på andra diskussioner än Skandia-grafikern.

                5. Per W
                  Prova att stå still vid ett skyltfönster i tio sekunder så kommer du upptäcka att det är längre tid än du tror. Du hinner avgöra om något av intresse finns eller om du ska promenera vidare.

            3. Per W
              Lisbets förhörsuppgifter är inte bristfälliga. Lisbet har tvärtom varit tydlig med att Olof och hon promenerade Sveavägen söderut i rask takt och bara stannade upp som hastigast dvs omkring 10 sekunder vid Saris skyltfönster och sedan stannade de inte upp fler gånger. Någon fönstershopping ägnade sig makarna Palme inte åt.
              Gör en ny rekonstruktion på plats men ta med två vänner som får föreställa makarna Palme och låt dessa personer promenera från Grand till Dekorimahörnet medan du tar dig till Skandias bakdörr så kommer du att upptäcka att Skandiamannen inte hinner till Dekorima i tid för att begå mordet. Lycka till!!

        2. Per W
          Jag tror inte att någon skulle invända om det blev en långrandig diskussion om vilka vittnesuppgifter
          Thomas Pettersson har omvärderat. Eftersom du framhåller hur viktiga dessa är kan du väl presentera vilka de är? Jag är åtminstone väldigt intresserad. Vad är det för samstämmighet du ser mellan Petterssons och PU:s uppfattningar om dessa? Och hur kan du dra slutsatser om PU:s uppfattning?

        3. Per W skriver ”Jag har egentligen inte så stort intresse av att diskutera meter och sekunder.”

          Kan dessvärre bara tolka det uttalandet som att Per W inte är intresserad av att diskutera fakta som inte stöder utan tvärtom motsäger teorin om Skandiamannen som gärningsman. Den som verkligen är intresserad av att klara upp ett mord och inte bara att sätta dit en syndabock som passande nog är avliden sedan länge och saknar efterlevande är så illa tvungen att intressera sig för fakta. Att bortse från fakta är en lyx som mindre seriösa journalister som främst är ute efter att sälja böcker och lösnummer av tidskrifter som Filter kan unna sig

          Kan bara hoppas att Krister Petersson är betydligt mer intresserade av fakta från brottsplatsen med omnejd än vad Tomas Pettersson och SVT Veckans brott verkar vara. Utredare som varit mer intresserade av att sätta dit syndabockar som exempelvis kurder och alkoholister från Rotebro än av att verkligen klara upp mordet har vi haft tillräckligt av under årens lopp

      2. ”Jörgen G”

        Ett tillägg till mitt föregående svar. Du skriver och jag citerar: ”Jag håller inte med om att Thomas
        Pettersson tillfört ämnet något, utan tycker att det är det rakt motsatta”. Detta uttalande förvånar mig. Har du missat att Thomas Pettersson tipsat polisen om den s.k. ”Vapensamlaren” och att polisen därefter genomfört provskjutningar av åtminstone två vapen från hans samling? Om inte det är att tillföra så vore det väldigt spännande med din definition av just det ordet. Dessutom fick Pettersson fram tidigare sekretesskyddade dokument som påvisade att Skandiamannen avfördes på felaktiga grunder. Även detta definierar åtminstone jag som tillföra. Huruvida vem som bidragit mest, Larsson eller Pettersson, blir en diskussion på sandlådenivå. Jag tycker att båda böckerna har sina förtjänster.

        1. Per W.
          Att du ändå gjort dig besväret att springa hela sträckan tyder ändå på ett visst intresse.
          Två minuter säger du.
          Du skulle vara ute på Sveavägen på tre och en halv minut då enl TV rekonstruktionen, men även då blir det tight.

          Vi hoppar denna diskussion och konstaterar att teorin är i vildaste laget.
          Om det fanns någon möjlig bakdörr vet vi ju inte heller.
          Alla dörrar från Luntmakargatan var ju dessutom larmade enl väktarna.

          Jag tycker också att det är intressant att de gått tillbaka till mordplatsen och om de dessutom omvärderat bilden är det ju ändå intressantare.
          Vet inte om man ska utgå från att det handlar om Skandiamannen, det får som sagt utredningen visa så småningom.
          Även jag har dragit en del nya slutsatser bara genom en fördjupning i det tillgängliga materialet.
          Inget som pekar på någon speciell gärningsman men väl så intressant ändå.

          ”Det rakt motsatta” betyder egentligen bara att jag helt utesluter Skandiamannen som gärningsman, och därigenom kan inget som rör honom intressera mig.

          Att han sett LJ från trappkrönet men beskriver honom från mordplatsen är en teori som för mig väldigt svårt att ta seriöst.

          1. ”Jörgen G”

            Thomas Pettersson tipsade polisen om den s.k Vapensamlaren och lät åtminstone provskjuta två tidigare okända vapen av rätt märke och kaliber. Samtidigt säger du att Pettersson tillfört noll och ingenting. Jag ställde frågan tidigare i tråden, men du envisas med dina meter och sekunder. Slutsatsen är återigen och denna gång med eftertryck: du positionerar dig utefter egna s.k. spår.

            1. Per W
              Jörgen G kommer inte att ha några problem med att bemöta det där men en kort kommentar ändå.
              Du utgår ju ifrån att SE är skyldig annars hade du inte kunnat dra slutsatsen att just de vapnen har något värde. Det råder vad jag vet inte omvänd bevisföring på den här bloggen så du kan väl förklara vilka av Thomas Petterssons argument som du tycker är starka.
              Tydligen tror du inte på Jörgen G när han understryker att han inte förfäktar något särskilt spår utan du frågar samma sak igen, så om det för dig har nåt värde vad en annan skribent säger så kan jag meddela att det faktiskt förhåller sig på det viset.

            2. Du menar att Thomas Petterssons förtjänst ligger i att han fått PU att provskjuta ett vapen? Så kan det vara.

              Nu diskuterade jag just promenaden, och SVT:s förhållningssätt till detta scenario som presenterades i TV.
              Det handlar alltså inte om minuter och sekunder som är oviktiga.
              Minuter och sekunder kan med fördel användas som ett medel för att påvisa något annat.
              Skandiamannen var inte vid Grand kl 23. Han är inte identisk med den Grand-man Mårten Palme sett.
              Jag tycker nog att det är ett ganska viktigt att påpeka detta så att människor inte tror något annat, också bra om Mårten själv kommer till insikt om att hans gubbe inte kan vara identiskt med Skandiamannen.

              Det är alldeles utmärkt om alla vapen blir provskjutna, och om detta är TP:s bidrag till utredningen är det förstås förtjänstfullt.
              Om det sedan visar sig att vapnet går att koppla ihop med mordet är det ju ännu bättre.

              Nej jag positionerar mig inte efter egna spår. Jag har aldrig presenterat något sådant.
              Jag gör bara ett ställningstagande i fallet Skandiamannen och den gärningsbeskrivning jag för tillfället diskuterar.

              Däremot ska jag hålla en dörr på glänt för att han på något sätt varit inblandad, men som gärningsman är han utesluten.

              1. Instämmer med slutsatsen. Och framförallt inte Skandiamannen som ensam galning – hur skulle det förresten ha med utlandet att göra? Krister Petersson talar ju om rättslig hjälp från utlandet flera gånger under fjolåret. ”Rättslig” tror jag inte strikt talat skulle kunna vara enbart vapenteknisk eller rättsmedicinsk expertis.

                Vad gäller Skandiamannens eventuella inblandning – det blir viktigt hur systematiskt singalementet på mannen som sprang uppför trappan, som siktades på Brunkebergsåsen och på David Bagares Gata stämmer på SE, medan signalementet på den väntande mannen, mannen i sällskapet och den som skjuter skiljer sig konsekvent – skulle någon medverkan kunna vara kopplad till vart makarna var på väg. Bakdörren till Skandiahuset var ju mystiskt olåst. Hade Skandiamannen inflytande över det? De gick ju diagonalt sydöst över trottoaren, in mot Tunnelgatan. Skulle ett möte äga rum inomhus? Använde Stay Behind fortfarande den lokalen?

                A propos Skandia och Thule. Palme tog ju mycket illa vid sig av anklagelserna om skattefusk – han var mån om sin offentliga bild som (privatekonomsikt) genomhederlig och allmänt okorrumperad. Han borde ha ärvt tillgångar från Thule-Skandia, ett helt hus med många lägenheter i korsningen Villagatan-Ostermalmsgatan, ett varuhus, ett par gods. Var han så nobel att han skänkte allt till någon god sak – av gott hjärta men också för att slippa skylta med så mycket flis? Vet man i så fall still vad – internationellt solidaritetsarbete? Hermansson hade ju som bekant den största förmögenheten bland partiledarna och Palme bland de minsta, ett radhus i Vällingby, knappt mer: hyrde sommarstugan. Kanske lite spekulativt men om han skänkt till ANC kunde det ha spätt på motiven. Det blir en psykologisk länk mellan ryktena om Sydafrika och självdeklarationen som stals morddagen.

  30. Jag skrev tidigare att det kanske var SE som gick med Palme.
    Men det kanske är fel?
    En sak som Alf L sa, får mig att undra.

    Alf L såg en mansperson komma gående när Palme föll.
    Det var cirka femton meter bakom den plats där själva dådet äger rum.
    Han går Sveavägen söderut. Medelålders.
    Om inte det är SE, så undrar jag vem det skulle kunna vara?
    http://www.itdemokrati.nu/page36a2.html sid nr 14.

    Men vem gick med då?

    Enligt Anders B:
    Gärningsmannen har sin högra arm på Olof Palme.
    Anders drar den slutsatsen att han skjuter det första skottet med vänster hand.

    Men Enligt Inge M var det precis tvärt om
    Han la vänster hand på Palme.
    Höll vapnet med höger hand.

    Dessutom sa Inge att han gick upp bakom Olof.
    Alf säger också att han kliver snabbt bakom Olof.
    Gärningsmannen går alltså inte bredvid Palme, tolkar jag?

    Anders ändrar ju sin historia med tiden. Men
    Anders sa ju först att det var en man och två kvinnor.
    Kvinnan längst till höger utbrister något på ett främmande språk.

    Jag funderar på om den person som han uppfattade som mördaren, i själva verket var Olof?!
    Olof hade höger hand på Lisbeth? Olof pekade med vänster hand på mördaren?
    Okänd kvinna går bredvid Lisbeth?

    Det är min fundering.

    Jag undrar vem Jan N såg? Han nämner en kvinna på sid nummer 12 och 13. Ur förhöret:

    N. Och en tredje kvinna sitter vid-, eller står-, eller hukar
    sig ner borta vid-, vad heter det? Gallret.
    F. Gallret. Vid tunnelbanenedgången?
    N. Ja. Det är bara ett par meter eller kanske en och en halv
    meter, två meter från platsen. Det är vad jag ser.

    Jag har sett på http://www.itdemokrati.nu/page31.html de rörliga figurerna. Det finns ingen vid gallret.
    Kan det vara kvinnan som gick med Lisbeth, som Jan såg? Jag vet inte?

  31. Vad blir konsekvensen av att, som KP säger ”presentera en historia om hur mordet gått till och vem som är ansvarig” – i förhållande till om man inte gör det, utan i stället lägger ner utredningen?

    Blir vi av med alla som fortfarande hävdar Christer Pettersson skuld, eller kommer de och övriga som har andra idéer om lösningen fortfarande att kunna hävda sin ståndpunkt lika starkt?

    Kommer lösningen – om den är både trovärdig och har en politisk dimension – att initiera en debatt om 34 års mörkläggning?
    Är en sådan debatt önskvärd oavsett konsekvenserna för rättssamhället?
    Kommer Lisbeth Palmes felaktiga utpekande att få en förklaring?

    Vad händer om Skandiamannen presenteras som lösningen?
    Är det denna som förberetts och måste smälta in innan den kan läggas fram på bordet?

    Hur ska man i så fall kunna försvara något så hopplöst?
    Ägnar PU sin tid åt att täppa till alla logiska hål i mordscenatiot, och förbereder de sig för att reducera och parera den kritik som kommer att uppstå?
    Media verkar redan vara med på tåget, liksom en stor del av den oinsatta delen av befolkningen som bearbetats.

    Kommer trovärdigheten i den nya lösningen i så fall att lyfta över
    Christer Pettersson-nivå?

    Jag ser inget annat alternativ än att presentera sanningen rakt av oavsett konsekvenser, eller att lägga ner och vara tyst.

    1. ”Kanske är det bästa att mordet på Olof Palme aldrig blir löst” (Carl Lidbom).

      Jag instämmer inte, men jag förstår hans perspektiv. Det tangerar ditt resonemang/dina frågor här också.

  32. Lite intressant att Thomas P använder sig av Arne Irvell i sin indiciekedja mot Skandiamannen. Läser man Lars Borgnäs bok där han fått tillgång till Arne I:s anteckningar så verkar han vara mera inne på SÄPO:s inblandning i mordet. Det blir ju svårt att förena de två teorierna.

    1. De flesta som lägger fram teorier om mordet strävar naturligtvis efter att kunna referera till mordkommissionens tidigare chef Arne Irvell. Detta verkar inte heller vara så svårt, eftersom mordutredaren tycks ha hoppat från tuva till tuva. Det är därför inte så förvånande att även Anders Leopold hänvisar till honom när det gäller VG. Irvell ska ha sagt till Leopold att han var ganska säker på att 33-åringen var inblandad i mordet:

      Både mordkommissionens chef Arne Irvell och den första chefsåklagaren i det här ärendet, Anders Helin, sa till mig att de var ganska säkra på att han medverkat.
      https://leopoldreport.wordpress.com/2016/02/

  33. Skandiamannens ”alibi.
    Som jag ser det och skrev så är det omöjligt att Skandiamannen skulle lämnat ett vittne, nämligen LP:e.
    Detta faktum friar nog Skandiamannen nästan lika starkt som ett alibi. Utredarna får nog rynka sina pannor.

    1. Hej Niklas B, jag förstår inte ditt inlägg. Menar du att det är omöjligt att LP inte skulle ha känt igen/kommit ihåg Skandiamannen? Det förstår jag inte riktigt, det var ju en tumultartad situation. Om det då dyker upp en rad personer kring LP – bland annat ”bråkade” ju hon med Anna Hage när denna försökte återuppliva Palme – så är det väl lätt att missa en enskild person?

      1. Janne; ”så är det väl lätt att missa en enskild person?”

        Jo det är lätt att missa om personen ifråga ser ut som alla andra men under rättegången beskrev ju Lisbeth att mannen hade en mycket stirrande blick. Det är ett mycket ovanligt signalement som skiljer sig från det normala, och som får folk att reagera ungefär som grandvittnena.

        1. Förstår inte om du menar att det friar eller fäller Skandiamannen?
          Vad gäller LPs vittnesmål är det väl fortfarande en risk att hon tittade på vittnet Anders snarare än mördaren?

    2. Niklas B

      Menar du att om Skandiamannen hade mördat Olof hade han inte låtit Lisbet leva?
      Ett så löst antagande från din sida utgör inget alibi.

      Teorin om Skandiamannen bygger på antagandet att han är en ytterst irrationell gärningsman som återvänder till mordplatsen efter en kort stund trots risken att bli igenkänd och utpekad av vittnen och gripen av polis på plats

      Att ensamma gärningsmän kan agera irrationellt visar ju exempelvis mordet på Anna Lindh där gärningsmannen tappar mordvapnet i en rulltrappa och slänger sin keps i en papperskorg för att några minuter senare droppa in hos en frisör i huset bredvid NK och be att få klippa sig och en kvart senare sätta sig i en taxi och exponera sig för chauffören under en 20 minuter lång resa till sin hemadress

        1. Jaha, Agneta det skulle vara en överraskning för många.
          Har du något som styrker din tveksamhet?

    3. Skandiamannens alibi består i att han har befunnit sig vid hörnan som vittne strax efter mordet. Så enkelt är det. Man behöver inte alls, som Thomas Pettersson ständigt försöker hävda, praktisera någon omvänd bevisbörda och redogöra för alla hans förehavanden under 20 minuter (och inte någon annans heller för den delen). Det räcker att konstatera att han, genom alla de uppgifter som han lämnar, omöjligen kan vara gärningsman.

      Nu drar jag också ett streck i denna diskussion och inväntar förundersökningsledarens besked, som alltså lär handla om något helt annat.

  34. Varför utlovades ingen lösning och förklaring på mordet så länge LP:e levde?
    Verkar lite märkligt, var det något man inte vågade,
    eller var det något annat hinder?

  35. Ett förtydligande.
    Går jag ut för att skjuta Statsministern lämnar jag inte ett livs levande vittne stå bredvid, skadskjuten
    dessutom, detta vore ju rena rama självmordet, nej jag skjuter ett skott till. Detta är dock blott en sak, bland flera andra, som friar Skandiamannen, helt och fullt, utan att i onödan börja teoretisera och vinkla frågan. Lisbet hade ju inte heller pekat ut honom som mördare. Detta är blott min personliga teori, som jag på intet vis vill tvinga på någon annan.

    1. Tycker snarare det INTE utesluter Skandiamannen som ju INTE var en professionell hit man. Han kunde med andra ord ha gjort just ett sådant misstag. Sydafrikanska agenter hade nog inte missat LP.

  36. Jonas J
    Skandiamannen var 52 år och inte som Annas mördare, en ung ”pojkspoling” som hade terror på sin agenda.
    Det är skillnad som på natt och dag. Skulle Skandiamannen gjort detta hade nog LP:e åkt samma väg som Olof.

  37. Enligt skandiamannens sista intervju så sa gav han sin sak att se på saken. Kanske var ett impulsiv handling. Därför kanske LP.e överlevde. Han hade vid ett tillfälle också sagt att det måste varit som att skjuta på ett oskyldigt rådjur och syftade på att skjuta LP:e

    1. Är det därför Krister Peterson börjar humma i den här intervjun när frågan om utländsk medborgare kommer på tal (runt 10.40 in i klippet)?

  38. Vad tror ni om Arne Irvells tankar.
    Kan någon/några från Säpo varit inblandade i mordet?
    Var LP utsatt för påtryckningar.

    ”De tankar som den förre mordutredaren fört ner i sin anteckningsbok handlar om Säpo. Närmare bestämt Irvells tankar om att ledande personer inom säkerhetspolisen spelat en avgörande roll inom för planeringen och organiseringen av mordet på Olof Palme.

    ”Irvell tolkar också Lisbeth Palmes märkliga beteende i förhållande till mordutredningen som att hon kan ha varit utsatt för hållhakar och hot”

    https://efolket.eu/tidigare-chefen-for-stockholmspolisens-mordkommission-hoga-sapo-poliser-bakom-mordet-pa-olof-palme/

  39. Sydafrika?
    Det skulle inte förvåna om man anklagar Sydafrika för mordet på Olof Palme. Kommer man med en sådan förklaring är dom nog ute efter det okontrollerbara. Stater har alltid utsatts för kritik, i synnerhet diktaturer.
    Jag tror nog att Palmes hetska kritik mot olika länder mottogs mest med en gäspning. Kritiken hade nog ändå fortsatt efter Palme. Klart att allt är möjligt, men, Nej. Lägg ned i stället.

  40. Man kan väl inte helt utesluta att en främmande stat skulle kunna vara inblandad. Efter Eugene De Kock’s utpekande så hävdar Craig Williamson att han inte har någonting med mordet att göra men om det skulle vara Long Reach och det här mordkommandot så bör väl MI6 och CIA haft koll på det. PU/KP har ju begärt uppgifter från MUST och det är väl rutinmässigt att de gör så, vi får hoppas att det gav någonting.

  41. Kanske man inte borde hoppa från och till i kommentarerna men måste ändå tänka på Borgnäs bok där det hävdas att mördaren skulle ha skjutit det första skottet mot LP:e. Kanske skott ett i stället gick av när vapnet drogs ur fickan och träffade då LP:e? Nervositet och ett ev. löst rockplagg kan nog ställa till det i dylika situationer. I denna fråga kan nog finnas många varianter.

    1. Niklas B. Nu har jag likt SE funderat på hur det skulle kunna vara. Jag försöker leva mig in hur mördaren resonerat och varför det blev som det blev. (Men jag är inte mördaren, är väl bäst att tillägga).
      1. Mördaren avsåg att mörda bägge, men OP var huvudmålet.
      2. Han gick bredvid OP, samtalade eller hade just slutat samtala med OP.
      3. LP gick längre bort till höger, kanske något framför OP (och i det senare fallet för att dra sig ur situationen, eller markera att nu är det färdigsnackat).
      4. Om mördaren först skjuter OP kommer LP att röra sig på ett sätt som svårt att förutse (framåt, sidled, nedåt, vridning/vändning). Och avståndet till henne är 80 cm längre. Hon skulle ju tom kunnat kasta sig över mördaren, slå undan hans arm med revolvern …. Det är därför säkrare att skjuta henne först.
      5. Naturligtvis kommer även OP att kunna röra sig oförutsägbart efter första skottet. Därför lägger mördaren sin fria hand på OP’s axel för att bromsa eventuella rörelser och öka sannolikheten för en bra träff med andra skottet. Eftersom avståndet till OP är så kort är träffsannolikheten hur som helst hög. (Om OP sköts med första skottet skulle det bli relativt onödigt att försöka bromsa OP’s rörelser.)
      6. När mördare lägger handen på OP utbrister denne ”Nej”, ”Lägg av” eller något liknande.
      7. Lisbet hör detta, och vrider sig moturs mot OP. När första skottet bränner av har hon hunnit ungefär 45 grader i vridningen (inte 90 grader som en del beskriver det som). Därför stryker skottet längs hennes rygg, en mycket nära miss.
      8. Efter cirka 0,5 till max 1 sekund avfyrades andra skottet 10-20 cm från OP. (Tidsuppskattningen bygger jag på IM i rätten. De flesta vittnen pratar om 1-3 sekunder mellan skotten, men IM’s ”pang – pang” uttalande indikerar 0,5 sekunder. Tre sekunder är osannolikt lång tid.) (Kan tillägga att jag är kritisk till polisens och rättens frågande om metrar och sekunder. Det vore bättre att jämföra med något, ”från mig till hörnet där borta” , eller IM’s ”pang – pang”.)
      9. Mördaren inser att han fått en fullträff på OP. LP utgör inget hot då hon faller ner på knä.
      10. Mördaren har 4 patroner kvar i revolvern. Finns ingen anledning att slösa bort dem på LP i det uppkomna läget. Kulorna kan i värsta fall behövas senare. Bättre att hölstra och avlägsna sig från platsen.
      11. Allt går så snabbt att ingen ser mördarens ansikte.

      En ensam förvirrad galning?

      Tror inte det. Snarare ett kalkylerande proffs med läget 100% under kontroll.

      Det finns aspekt till som ingen kommenterat. Varför sköts OP mitt i Tunnelgatan och inte tidigare, t.ex vid annonspelaren?

      Jo för först när man kommit till Tunnelgatan såg mördaren att flyktvägen fortfarande var klar. Dessutom lämnade han OP liggande nästan mitt i Tunnelgatan vilket försvårade för eventuellt bilburet vittne att svänga in på Tunnelgatan och försöka meja ner honom själv innan han nått den smala passagen vid byggbarackerna.

      En ensam förvirrad påverkad/berusad galning? Snarare ett kalkylerande proffs med läget 100% under kontroll.

  42. Jag gillar Oakhams razor.Den enklaste och samtidigt bredaste förklaringen vinner.
    Utan tillgång till absoluta konkreta bevis(mordvapnet och/eller DNA i detta gamla fall)så är det logiskt att anta att KP satsar utmed dessa vallar.Störst möjlighet att vinna förtroende bland allmänheten föreligger vid enkel och bred lösning.
    Detta innebär CA som jag ser det.Han kan fås att passa in på nästan allt.

    1. CA låter som att han skulle kunna vara en trolig GM i hög grad (speciellt det här med att han faktiskt går och skjuter sig själv när polisen till slut kommer till hans lägenhet. Mer drastiskt än så kan det knappast bli). Men det finns även saker som gör att han inte riktigt ‘passar in i bilden’, tycker jag, och som mer pekar på ‘den där konspirationen’:

      * ”Narkotika-spaningen” i kvarteren runt Tunnelgatan den kvällen
      * Walike-Talikes-männen, på olika ‘strategiska hållplatser’ på vägen ifrån Gamla Stan ner till Sveavägen.
      * Alla tips som kom in i förväg, och som ignorerades av bl.a. Säpo.
      * Kaoset under mordnatten, och där den öppna polisen är fullständigt övertygade om att det fanns – en hel del – Säpo-folk på platsen i sambandscentralen, medan Säpo (i vart fall Alf Karlsson) förnekade detta.
      * Alla uppgifter om högerextrema poliser/underrättelsemänniskor/militärer (som hade rent nazistisk läggning, och även i samband med de dåliga relationerna mellan Palme och en hel del, tongivande, militärer, främst i marinen).
      * Alla uppgifter ang. ”Sydafrika” (och då även i anknytning med en del poliser, från ett visst distrikt i Stockholm, som bl.a. var/-it på studieresa nere i regimens tortyrläger, osv.).

      Det finns mer sådana ‘trådar’ som tillsammans bildar något slags ‘mönster’. Ett mönster det är svårt att ignorera. Kan då CA ha ingått i detta ‘mönster’? Kanske svårt att tro, men dock lättare ‘att köpa’ än att ”Skandiamannen” ska varit det.

    2. Ockhams rakkniv är väldigt lik Leif GW Perssons regler… Gilla läget, krångla inte till det och hata slumpen.

  43. Signaturen Eilert har ingen dålig teori om
    ”Den vandrande trion” som jag lite då modifierat.

    Olof går längst in, Lisbet går i mitten och en kvinna går längst ut mot Sveavägen.
    Olof går med armen om Lisbet, kanske för att trösta om det förekommit gräl.
    Vem är då kvinnan som går längst ut mot Sveavägen? Är det mördaren?
    Detta stämmer ju inte med LP:es förklaringar. Däremot är Anders B:s observation
    lite åt detta hållet/ En person går längst in och håller armen om en kvinna som
    går i mitten. Borde man leta efter en kvinnlig mördare?
    Är detta mordets hemlighet?

  44. Snälla Niklas B, sluta snurra till allting med mer och mer förvirrande teorier (och så har du börjat spekulera om Christer Pettersson igen). Borgnäs förklarar ju i sin bok varför Anders B uppfattade det som om att det var två kvinnor – han såg dem, otydligt, bakifrån; han TRODDE att OP var en kvinna; den som gick längst till vänster (in mot Tunnelgatan) var en man; LP gick längst ut , mot gatan, men något i steget före OP i mitten; mördaren placerade sin högra hand på OP:s axel (kanske drog han honom intill sig, sköt ett skott, snett uppåt, mot LP och fixerade sedan revolvern och tryckte av, snett uppifrån och ner på OP, som omedelbart sjönk ihop). Det dödande skottet mot OP var i högsta grad menat, och exakt (= ”proffsigt”) placerat; kanske var det menat att döda LP också, men hon var antagligen ‘mindre viktig’ (henne skulle man kunna skrämma för all framtid framöver utifrån denna händelse – vilket man kanske också gjorde).

    1. Jo, det var en man som gick längst in. Men man antar att det är mördaren. Men min fundering är om mannen är Olof? Sen Lisbeth och en okänd kvinna, i den ordningen?
      Antar att det var så som Anders uppfattade det hela från början?
      Men kvinnan tror jag inte är mördaren. Utan Inge såg att mördaren väntade.
      Hon längst ut utbrister något på ett främmande språk. Lisbeth?

      Det kan ju förklara varför Anders uppfattade varför han hade höger hand på ”Olof” och sköt med vänster hand.
      För Inge uppfattade tvärtom.
      Inge uppfattar att han tar vänsterhanden på axeln.
      Både Inge och Alf uppfattar att han sköt med höger hand.

      Ur Inges förhör:
      M: Innan de går förbi honom för han står, som jag uppfattade
      det, mot väggen, och sen så när de går förbi
      så kommer han upp bakom.

      Alf sa det också:
      Omedelbart efter det att Olof och Lisbeth passerat den position där mannen står
      kliver mannen snabbt ut bakom Olof.

      Så jag tror inte mördaren gick med. Det kan ha varit någon annan som gick med?

  45. Nej James, jag har inte spekulerat om Christer Pettersson. Jag tror inte heller att någon mördare lagt armen om Olof. Det som är mera troligt för min del är att Olof hade armen om Lisbet. Hade det förekommit hot är det nog naturligt att man söker sig närmare varann. Inge M:s väntande i hörnet och en kvinna bredvid Lisbet, kan vara fortsättningen. James, det som kan kännas förvirrande i en ny teori, är om man tidigare haft nitiska förutfattade meningar, det blir helt enkelt lite svårt att tänka i andra banor, det kan till en början kännas förvirrande. Jag tror att man bör sätta in en kvinna i händelseförloppet.

    1. Man kan undra varför inte vittnena Leif J, Jan A, Jan-Åke S, Anna H, Christina W, Inge M, Hans J m.fl. sett denna kvinna. Har hon gått upp i rök direkt efter skotten?

  46. Eilert:

    Så klart var det mördaren som Anders B – som gick endast 5-10 meterbakom ‘sällskapet’ – såg gå längst in till vänster. Vem skulle det annars ha varit? Ifall det skulle varit en annan kvinna som gått längst ut mot gatan (till höger), vart blev hon i så fall av sedan? Och, de som såg mördaren springa säger sig inte ha sett någon kvinnlig löpstil (jo, det finns vissa fysiologiska skillnader). Tycker att Borgnäs förklarar ganska bra hur respektive vittne uppfattade det (både via deras egna vittnesmål, samt uppfattningen/omkastningen av höger-vänster hand) i boken. Läs gärna den först, så kan vi fortsätta diskussionen sedan.

    Niklas B:

    Suck, jo, det var endast för någon/några vecka/veckor sedan som du åter igen började nämna Christer P – gå gärna tillbaks i trådarna och kolla ordentligt (för jag har varken tid eller lust!). Att ”tänka utanför boxen” kan vara nyttigt och bra ibland; instämmer i detta. Fast man måste ändå ha något slags ‘röd tråd’ i sitt resonemang, inte bara hålla på och ‘vimsa’ fram och tillbaks med en massa hugskott och ‘hittepå’, bara för att man vill vara originell och vara den som kommer med ‘det som ingen har tänkt på’ (för sakens skull, som ett självändamål). Du riskerar bara att framstå som just ‘snurrig’ till slut, eller för att uttrycka det som Holmér gjorde om ”Skandiamannen”: ”som elefanten i porslinsbutiken”.

    Köpte/Läste du inte Borgnäs bok? Där förklarar han (och med hjälp av vittnet Anders B:s egna ord) tydligt hur Anders B måste ha uppfattat situationen, och att han först (i sitt något ‘salongsberusade’ tillstånd, samt i mörkret och med ett avstånd på 5-10 meter fram till det som han uppfattade som ett slags samgående ‘sällskap’) att han först trodde att personen i mitten (alltså OP) kanske skulle ha varit en kvinna (utifrån det faktum att mannen till vänster; alltså GM, in mot Tunnelgatan, la sin högra arm/hand om/på OP:s axel). Sedan, efter ‘fullbordat dåd’, insåg han att det var 2 män (GM + OP) och 1 kvinna (LP) det handlade om. Vi kan alla ta fel i mörkret/utifrån vissa vinklar/perspektiv/uppfattningar. Det behövs liksom inte vridas till mer än så. Hur originell man än vill vara.

    1. Vet man att Palme bar den där stora björnpälsmössan som han ofta hade? Den huvudbonaden, att han var kortare än mördaren samt att armen lades om honom kunde ha bidragit till Anders B:s initiala misstolkning.

      En annan sak. Få (?) har kommenterat hur illa Inge M:s vittnesmål stämmer med Skandiamannen som GM. Annars skulle Inge M förväxlat en man som stod och väntade flera minuter med en ny som kom fram och sköt.

      Ytterligare: En sydafrikansk regim handlande på eget bevåg hade väl inte varit diplomatiskt känsligt att utreda, snarare kunde det ge vatten på anti-Apartheid-kvarnen, vilket man inte borde ha varit ovillig att delge världen, tvärtom, även om Ingvar Carlsson med anhang inte hade Palmes engagement.

      1. PJ:

        ”Ytterligare: En sydafrikansk regim handlande på eget bevåg hade väl inte varit diplomatiskt känsligt att utreda, snarare kunde det ge vatten på anti-Apartheid-kvarnen, vilket man inte borde ha varit ovillig att delge världen, tvärtom, även om Ingvar Carlsson med anhang inte hade Palmes engagement.”

        Men om det fanns ‘förgreningar’ åt ytterligare annat, ‘internationellt’, håll så kanske det blev ‘diplomatiskt känsligt’. Och kanske även om det förelåg kopplingar till ‘svenska förgreningar’…?

      2. Ja, hade Palme sin mössa?
        På sidan http://www.itdemokrati.nu/page16.html står det ”Persedlar från Olof Palme”

        Svart ytterrock
        Blågrå kavaj
        Blågrå skjorta
        Slips
        Vit stickad halsduk

        Det var kallt, så han borde väl haft mössan med sig? Kan man ju tycka.
        Men vart tog den vägen? Hade han ingen mössa?
        Jag vet ju inte om allt är med i just den listan?

      3. Nu hittade jag att Palme hade mössa. Ljubisa i korvkiosken såg det.
        http://www.itdemokrati.nu/page36b.html Sida 55.
        ———————————————————————————
        Han kommer också ihåg att Olof Palme bar på en s k ”ryssmössa”, som var mörk
        till färgen.
        ———————————————————————————

          1. Tack! Då hade alltså Olof mössan med sig. Där står även mer persedlar från Olof, än det står på sidan: http://www.itdemokrati.nu/page16.html

            Men jag funderar även på varför det inte står i förhören om Olof och Lisbeths kläder, så mycket?
            Det redovisar ju vad vittnen har på sig. Det kan ju var betydelsefullt.

            Exempel:
            Som jag skrev om tidigare: Anders B. tyckte sig se en man och två kvinnor, som gick framför honom.
            De borde väl vara intresserade på vem den kvinnan var?
            De var kanske inställda på att det var mördaren, Olof och Lisbeth? Men var det så?
            Man vet ju inte. För att reda ut saken, så kunde de väl frågat om vilka kläder de tre hade på sig? Var för sig.

    2. Vet inte vart hon tog vägen? Om det var den samma som Jan såg vid gallret? Eller om det var Lisbeth?
      Men Charlotte Eva L såg någon som sprang in i ett trapphus.
      Det borde väl vara Anders B? Men hon såg också att någon sprang efter han.
      Jag vet inte vem det var? Kan det vara hon som följde med?
      Tycker också det är intressant att de frågar om någon sprang efter! Hade de sådana uppgifter tidigare?

      Sid 5: http://www.itdemokrati.nu/page36g.html
      F: Den här mannen som försvinner in i trapphuset här, ser du vart
      han tar vägen?
      L: Nej.
      F: Ser du någon som springer efter den här mannen?
      L: Ja, jag såg, det var någon som sprang efter en bit men sedan
      hade jag mina blickar riktade åt ett helt annat håll.

  47. Eilert / Jag tror du har rätt. Även detta med utländskt språk förstärker teorin/ LP:e på Sabbatsberg i förhör med den långe polisen: Dom var två, var detta uttalande ett misstag, vilket hon senare tog tillbaka? Jag tror ”Eilert teorin” kunde lösa mordet och även motivet.

  48. JAMES/ Kvinnan samarbetade med Inge M:s väntande i hörnet. Du frågar vart hon tog vägen. Hon kunde ha varit tio meter från platsen redan när skotten föll. Den som sprang var mördaren som bara utförde jobbet. Jag tror här att kvinnan hade otroliga hat motiv, kanske här åt båda, paret Palme. James/ Min röda tråd här är att Eilert har fullständigt rätt. Det bör jag väl ändå få tycka? Det kan ju vara lösningen till hela mordet, den röda tråden.

    Magnus D/ Kvinnan kunde nog gott stå som åskådare efter skotten, civilklädd som alla andra.

    Blue/ Börjar man följa trådar på e.xv. Flashback blir man riktigt vilse. Det finns ju en massa material
    om Palmemordet även på nätet som gott och väl kunde gå raka vägen i papperskorgen.

  49. Niklas B: Det var ju konstigt att inget annat vittne uppfattade ”den andra kvinnan” då; varken Inge M eller någon annan.

    ”Börjar man följa trådar på e.xv. Flashback blir man riktigt vilse. Det finns ju en massa material om Palmemordet även på nätet som gott och väl kunde gå raka vägen i papperskorgen.”

    Lite ironiskt att just du skulle ta upp detta…

  50. James/ Jag tror det är såhär. Omedelbart efter smällen så riktas alla blickar mot platsen och övrig omgivning på något sätt försvinner. Inge M. ser ju tre personer komma. När så Inges väntande går upp bakom är dom fortfarande tre. Kvinnan bredvid Lisbet har i god tid försvunnit en bit därifrån. Vem var det som rörde sig snabbare än andra i folksamlingen? Minns tyvärr inte vem detta ögonvittne var som iakttagit detta. Jag tror man bör sätta sig själv på platsen, då är det lättare förstå att man verkligen stirrar enbart mot stället där det smällde, åtminstone de första minuterna, som här är de viktigaste. Även för polisen var det kaos.

    1. Då får du gärna ta fram ett vittne som säger att det är fyra personer på platsen för mordet. Det enda du har nu är Anders B:s vittnesmål där han tror att det är en kvinna i mitten. Du tror inte den rimliga tolkningen är att Anders B tror det eftersom han uppfattar att mannen till vänster ska lägga armen om personen i mitten. Den rörelsen bör väl snarast vara mördaren som höjer armen för att skjuta. Om du så stenhårt tror på Anders B:s tolkning så var är mördaren i så fall? Han ser bara tre personer. Eller är det mördaren och två kvinnor? Var är Olof då? Eller är det Olof och två kvinnor, sen rusar mördaren upp bakom Olof utan att Anders märker det och kvinnan längst till höger försvinner i raketfart utan att någon ser henne.
      Läs Inges, Jan-Åkes, Anna H:s, Christina V:s, Hans, Charlottes, Pers, Cecilias, Lenas vittnesmål igen och förklara var den mystiska kvinnan är.

  51. Skottföljden/
    En annan sak som borde vara helt säker, är att vid det andra skottet åker Olof i marken. Om det första
    skottet då gick av i misstag vet man ju inte, eller om det då var riktat mot Lisbet. Charlotte L. berättar/ Vid andra skottet åker han i marken. Även andra har observerat samma sak, det andra skottet går i Olof, det är då han faller. Här börjar bitar falla på plats som är rätt säkra/ Olof faller vid skott nummer två. En kvinna går bredvid Lisbet, försvinner fort före den framrusande som skjuter. Tror inte riktigt att James teorier håller, om de stora konspirationerna, tyvärr !

    1. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här, utan att hemfalla åt oförskämdheter. Men jag försöker.
      Niklas B, du upprepar endast det som Borgnäs säger i sin bok. Det är det 2:a skottet som fäller OP, inte det första. Det är då fastslaget (och kan nog äga sin riktighet).

      MEN, det gick INTE någon ”andra kvinna” bredvid LP! Anders B TOG FEL i sin initiala iakttagelse (ca av vad han trodde var ett sällskap (på 3 st.!) som gick tillsammans (hur länge förtäljer dock inte utsagan, men det pratas väl om några meter – därav titeln på Borgströms bok). Anders B trodde, först, det, var OP som var ‘den andra kvinnan’ (i mitten, mellan LP och GM). Det var, eller blev, alltså aldrig 4 stycken! Det var inte någon ‘andra kvinna’ som varken gick bredvid LP (på varken höger eller vänster sida!) eller diskret avlöstes (och sedan gick iväg) av en framsmygande GM. Inga vittnen har någonsin sagt någonting alls om något sådant, varken Anders B eller Inge M, eller någon annan. Det är något som existerar endast i din fantasi, som du VILL ska stämma, för att få ihop din ‘originella’ idé.

      Är du något slags ‘desinformatör’ eller gillar du bara att ‘gå på tvärs’ mest hela tiden?

      Jag slutar nu, innan jag blir oförskämd.

      1. Jag har tidigare tagit upp att Niklas B som skrivit många gånger på denna blogg har svängt mellan olika inbördes oförenliga ståndpunkter. Ibland har det snuddat vid vad jag tycker har varit rimligt att publicera och jag har också vid ett eller annat tillfälle valt att föreslå Niklas att ta en paus.

        Samtidigt kan man förstås säga att personer som envisas med att kasta ur sig tankegångar som ligger utanför boxen kan bidra till att få en kreativ diskussion.

        Jag är inte så intresserad av vad det är som gör att Niklas byter fot så ofta i diskussionen och på, som jag tycker, lösa grunder kommer med alla möjliga hugskott. Jag känner inte Niklas personligen, och detsamma gäller ju merparten av dem som skriver här – jag känner er inte och kan bara utgå från vad ni faktiskt skriver, inte från observationer av er som personer i övrigt.

        Men jag vill påminna om det jag skrivit tidigare: jag vill inte ha en diskussion om andra skribenters motiv. Det leder ofelbart till att diskussionen urartar. I vanliga fall brukar det räcka med att jag påminner om det. Och det är så jag vill ha det, för jag gillar inte att säga nej till att publicera inskickade kommentarer.

      2. Men vem var det då som sprang efter?
        Charlotte Eva L såg ju någon som sprang in i ett trapphus (Anders B?) och det var någon som sprang efter.
        Sid 5: http://www.itdemokrati.nu/page36g.html
        Vem var det? Jag vet inte?

        Det finns ju två versioner om hur mordet gick till.
        1: En gick med. Enligt Anders.
        2: En gick ut bakom ryggen, när de passerat. Enligt Inge och Alf.

        Båda versionerna kan ju inte vara rätt. Varför tror man inte på Alf och Inge?

        Ur Anders förhör: http://www.itdemokrati.nu/page36e.html
        [Anders B] säger vidare spontant att han i sin egen fantasi
        runt detta förhållande har helt enkelt dragit slutsattsen
        att mannen har skjutit Palme med sin vänstra hand under
        tiden som han hållit den högra runt axlarna på honom.

        Det var i hans fantasi. Men Alf och Inge sa ju att de såg det.
        Ändå så verkar det som det är Anders version som gäller, varför?
        Jag kan ju naturligtvis inte veta vilket som är rätt. Men bara undrar.

        Anders ändrar historien med tiden. Till slut vet han inte hur det gick till.

      3. Jag har tänkt på detta. Undrar på vem det var som gick med? Jag tvekar ju på att det var mördaren?
        Charlotte Eva L såg en som sprang efter han som gömde sig i porten, jag vet inte vem det var.
        Sid 5: http://www.itdemokrati.nu/page36g.html

        Men det finns en del märkligheter i förhören med Anders B.

        http://www.itdemokrati.nu/page36e.html

        Sid nr 4 108
        ”Beträffande beskrivning på dom 3 personerna i sällskapet
        som [Anders B] har berättat om säger han att hans uppfatt-
        ning är att den man som promenerade bredvid Palme var
        lika lång eller dom 2 var lika långa medans kvinnan till
        höger om Palme var något kortare. Han kan inte uttala sig
        om kroppskonstitution hos den man som avvek men det enda
        som han vill framhålla det är att dom 2 steg som mannen
        tog och som Björkman såg in på Tunnelgatan dom var spens-
        tiga.”

        Min fundering:
        Han kunde uttala sig om längden på den som följde med, men kunde inte säga något om kroppskonstitution på den som avvek???

        Sid nr 5 109
        ”[Anders B] säger med stöd av sin hustru att kommentaren när
        han kom hem och berättade om det här det var att det var
        så konstigt för här går ett sällskap på 3 personer i godan
        ro och sedan så skjuter den ena och den ena segnar ner och
        den andra går bara lugnt där ifrån.”

        Min fundering:
        En person skjuter och den andra personen går där ifrån???

        Vad såg han egentligen???
        I bägge dessa uttalanden, så kan man antyda två personer. Jag påstår inte att det är så.
        Det kan vara så att jag övertolkar? Men tycker det är lite konstigt skrivet, i vilket fall?!

  52. Jag tror att det leder fel om man koncentrerar sig på ett eller ett par vittnesmål.
    Det spretar och sticker ut åt alla håll om man tittar på hela vittnesfloran.
    Jag tror att det bästa är om man går efter något sorts medel i hela röran plus att man försöker hålla sig någorlunda kritisk även här.
    Jag anser också att det är lurigt att haka upp sig på smådetaljer.Det går att haka upp sig på nästan allting gällande MOP..men jag tror inte att det kan ge så mycket.

    Bästa torde vara att skapa sig en helhetsbild som man själv anser kan ligga sanningen närmast.
    Är mördarens klädsel i sammanhanget så viktig till exempel?
    Den är det om man är kritisk till LPs vittnesmål,naturligtvis..men i övrigt så känns sådant här vara av underordnad betydelse så här 34 år efter skotten.

    Att leta efter den perfekta bilden av mordet och mördaren lär inte leda någonstans längre tror jag.

  53. Jag anser att man personligen har stor hjälp av att besvara frågan om man anser att dådet var slumpmässigt utfört,eller inte.Ett slumpmässigt dåd indikerar onekligen ensam GM emedan ett planerat dåd indikerar konspiration.

    Denna fråga är helt central.

    Det råder naturligtvis helt delade meningar om detta.Personligen så får jag fortfarande inte ihop val av vapen samt plats för dådet med en konspiration..men det står ju var och en fritt att försöka finna vad som synes mest sannolikt.

    1. Detta är den stora paradoxen i mordgåtan. Plats, tidpunkt och vapen känns inte som logiska val för en konspiration. Men mordoffrets hotbild, WT-observationerna, alla märkligheter i mordutredningen från första sekund ger bilden av en mörkläggning. Men varför skulle Skandiamannen, Christer Pettersson eller någon annan ensam GM kräva någon mörkläggning? Det går inte ihop.

      De som argumenterar för ensamma GM brukar helt bortse från allt som talar för en konspiration. Allt viftas bort med att polisen drabbades av panik, Holmér var inkompetent, ”det gick troll i det” osv. Det är ganska mycket att svälja. Som jag skrev i en annan kommentar är det nästan en ännu större skandal om det inte var någon mörkläggning, för det betyder ju att inkompetens har varit ”par for the course” när det gäller rikets högsta poliser och åklagare senaste decennierna.

      De som tror på konspiration brukar dock inte vara särskilt intresserade att förklara varför mordet gjordes där det gjordes, tidpunkten eller vapnet. Eftersom GM kom undan så argumenteras det att det var en perfekt plats. Personligen har jag svårt att se klokheten i att springa omkring med WT:s mitt i city en fredag kväll för att sen fly till fots upp på Brunkebergsåsen. Hade ledningscentralen svarat på Chevamannens samtal till SOS hade polispiketen på Malmskillnadsgatan kunnat möta GM på trappkrönet. Alltså måste ledningscentralen varit med på noterna liksom polispiketen etc. Till slut har vi världens mest avancerade mordplan för en person som regelbundet rörde sig utan livvakter i Gamla stan. Det går inte ihop hur mycket man än vill.

      Därför är jag särskilt svag för teorier som kan förena dessa två världar. Mötesscenariot är en sådan, men personligen tycker jag det känns osannolikt att OP skulle stämt möte just i det hörnet halv tolv en fredag kväll. Han kan ha mött någon, visst, men ett planerat möte känns osannolikt tycker jag.

      En annan teori som kan förklara paradoxen är om någon grupp bevakade OP, men att det hände något på fredagen som gjorde att de kände sig tvungna att agera. Jag tror det förekom möten i Boforsaffären respektive med Iraks ambassadör samma dag. Vi har även inbrottet rörande Harvardaffären som en märklig slump.

      En tredje variant är att det förekom regelbunden bevakning av en hemlig grupp (stay behind eller liknande) som ville se om OP hade kontakter med främmande makt. Det plötsliga biobesöket och det begynnande sportlovet kan ha lett till att de blev kort om folk och att man kallade in en eller ett par ytterligare personer som de trodde de kunde lita på. I så fall kan detta förklara varför mordet skedde där det skedde och varför det blev locket på direkt och ingen ‘riktig’ mordspaning inleddes. Mordplatsen är logisk eftersom det är den plats du borde placera ut den man som du litade minst på. Dvs på andra sidan gatan åt ‘fel håll’ om de skulle ta samma t-banestation som de anlände via vilket borde vara mest logiska om de inte tog taxi hem.

      Det skulle också kunna förklara varför OP och LP väljer att gå som de gjorde. OP kan ha känt sig bevakad och valde därför en annan väg hem. Att gå över gatan och titta i skyltfönstret är en klassisk metod för att spana efter ev efterföljare. Det kan också förklara de ‘finska flickornas’ vittnesmål. Enligt dem så fick personen de kände igen order via WT att göra sitt jobb. Det är fullkomligt logiskt att den som gav ordern inte tyckte det gjorde något att han var igenkänd av flickorna mtp att han bara skulle bevaka OP. Att göra sitt jobb var alltså inte menat som en uppmaning att mörda OP.

      Detta är förstås bara spekulationer, men om jag skulle skriva en roman om mordfallet (vilket jag inte tänker göra) så gillar jag denna tredje variant bäst.

      Mvh Mattias

      1. Mycket bra inlägg! Utifrån tillgänglig information anser jag inte att det är möjligt att fastställa huruvida det var en ensam gärningsman eller en konspiration. Som du säger finns en del fakta som talar för båda alternativen. De som argumenterar mot en konspiration förutsätter alltför ofta att en eventuell grupp av attentatsmän måste vara genomprofessionella. Jag tror att valet av tillfälle och plats kan vara styrt av en tidspress. Om en konspiration känner att tiden håller på att rinna ut är de säkerligen mer benägna att ta viss risk och slå till även om alla förutsättningar inte är perfekta. Kanske var det Palmes Moskvaresa som var deadline för en eventuell attentatsgrupp. Hade de då försökt slå till under en tid men inte hittat rätt tillfälle kanske de ansåg att kvällen den 28:e i hörnan vid Dekorima var tillräckligt bra. Rimligen ställde man sina två främsta attentatsmän på väg mot Rådmansgatans tunnelbanestation (varför skulle makarna Palme inte använda samma transportväg hem?), den som var tredje mest lämpad för uppdraget ungefär vid Adolf Fredriks kyrka och slutligen en fjärde man i Dekorimahörnan. Denna hypotes förklarar många av de märkligheter med val av vapen, klädsel och annat som man kan fundera på när det gäller en konspiration. Mördaren kan då både ha viss träning för att kunna utföra dådet någorlunda professionellt men ändå inte vara optimerad för uppdraget.

      2. Ett tänkvärt och klokt inlägg. Man kan tänka sig variationer på temat ‘ett tredje scenario’ förstås. Kan finnas lite olika ‘parametrar’ som är avgörande för händelseutvecklingen. Dock ansluter detta scenario, per definition, ändå till ett slags konspiration: ‘man’ hade OP under övervakning… Vem/vilka är ‘man’ då? (möjligtvis Stay Behind, eller några andra, eller ett slags ‘sammanslutning’ av/med olika ‘intressenter’?). T.o.m. Ingvar Carlsson yttrade ju i ”Veckans Brott” att han gärna skulle vilja få reda på ”vilka” som låg bakom. Han har alltså, direkt eller indirekt, släppt tanken på ‘den ensamme mördaren’ (CP i det här fallet; något han bedyrade så länge LP levde).

        Visst kan/ska man tillåta sig själv att ‘tänka utanför boxen’. Det kan ju faktiskt tänkas att MOP skedde av något slags ‘misstag’ också (i kommunikation, uppfattning av situation, fel slutsats, etc.). Vi vet ju faktiskt inte det. Kan Krister Petersson skingra frågetecknen?

        1. Mycket av fascinationen för Palmemordet även 34 år senare härrör nog från det faktum att väldigt få lösningar är uteslutna. Enskilda personer har kunnat avföras men fortfarande är själva grundscenariot höljt i dunkel. Det går att ha olika uppfattning om sannolikheter men varken en konspiration, en förföljande ensam gärningsman eller ett slumpartat dåd där gärningsmannen inte ens varit utanför bion kan uteslutas helt. Hoppas att utredningen kan lägga fram ytterligare fakta som skingrar mystiken

        2. Jag har läst någonstans att Säpo och underrättelsetjänsten fick information om en sovjetisk avhoppare sommaren 1985. Han lär ha hävdat att Palme ‘jobbade åt dem’. Även om man kanske inte trodde på avhopparen informerades försvars- respektive utrikesministern. Eftersom det var val inom några månader och oppositionen hade ett klart övertag, så tog man det nog inledningsvis med viss ro.

          Palme vann dock valet och i regeringsombildningen efter valet utsågs nya försvars- och utrikesministrar, två personer som hade rykte om vara väldigt lojala mot Palme. Är det då så konstigt om några i säk- och underrättelsekretsar bestämde sig för att rigga en egen bevakning av OP för att se vilka han träffade etc, och att denna ‘inofficiella’ bevakning i så fall hölls inom en mycket liten krets av invigda.

          Oron kan ju dessutom inte ha minskat när Palme utlyste en resa till Moskva samtidigt som det fanns lagförslag på att polisen inte skulle göra motstånd vid en ockupation. Idag kan sådana diskussioner låta osannolika, men då känner man inte till hur stämningarna var i landet i mitten av 80-talet då kalla kriget hade intensifierats avsevärt efter en period av mer avspänt läge.

          En sådan hemlig bevakning av statsministern är förstås en form av konspiration, men inte nödvändigtvis en mordkonspiration. Uppdraget kan ju sen ha förändrats beroende på vad man fick fram från bevakningen eller från annat håll. Men det kan också ha varit en person som tog saken i egna händer när tillfället dök upp.

          Jag har dock aldrig sett några bekräftelser på den här avhopparhistorien respektive hur det i så fall behandlades av regeringen. Å andra sidan har jag aldrig sett att Ingvar Carlsson eller något annat relevant statsråd har frågats om detta.

          Mvh Mattias

        3. Förstår inte riktigt hur mordet kunde ha varit ett misstag från GM:s sida, däremot från en bevakningsgrupps, om han infiltrerat den. Men kanske det ändå var en nödfallsplan som sattes i verket. Helst ville kanske mördaren få makarna längre in i gränden t o m till Skandiahusets baksida. Färre vittnen där. Och första valet var att skjuta mot Palme först. Men så hände något vid Dekorima som gick mot förstahandsplanerna. Lisbet anade oråd och måste varnas för att inte sätta kåppar i hjulet för det huvudsakliga syftet.

          Vet inte om jag med dessa vilda gissningar föregriper något Lars B reder ut i sin bok som jag just erhållit och börjat på. Veckans Brotts polemik mot den baserad på läsning av endast inledningen var Goddag Yxskaft: just skottvinklar etc nämns, ingen reson i den kritiken. Det jag läst bådar mycket gott. En retligt litet skönhetsfel: Palme var inte själv av adlig släkt (dock farmodern, modern och sedan genom hustrun blev han obönhörligen och nog till eget förtret upptagen i adelskalendern som ingift – fakta är fakta vad man än tycker om dem som fäster avseende vid dylik gammal högfärdsnipprighet). Tryckfelsnisse: neurokirurgen i Lund heter inte Salfjord utan Salford – tur det inte blev Saluförd genom automatisk rättning. Inget att haka upp sig på men en smula pinsamt när man väntar sig det gränslöst minutiösa.

          Varför Skandiahusets baksida? Tillfälle att slänga in vapnet genom den öppna dörren för att en eller annan medhjälpare som rörde sig i huset skulle frakta det vidare – varför inte till en felparkerad bil på David Bagares gata. Genom felparkeringen gick ju bilen snart i krossen…Men nu ryktas det ju om att det upphittats.

          1. PJ, eftersom du själv är snar att rätta detaljer vill jag påpeka att försäkringsbolaget Skandia stavas med ki, inte c. Skandiahuset alltså, inte Scandiahuset. I all välmening, det kan ju hända att någon vill söka på alla inlägg som nämner just ”Skandia”.

            1. Det där är väl sådant som jag som moderator borde hålla utkik efter. Men jag prioriterar att försöka uppdatera bloggen ofta hellre än att vara väldigt noga. Så ibland slinker det igenom småfel av det där slaget som förstås helst borde ha rättats.

              Jag antar att de som stavar försäkringsbolaget Skandia med c har tagit intryck av den stavning som hotellkedjan Scandic begagnar sig av. Nu har jag i alla fall rättat tidigare kommenterar med felaktig stavning av Skandia.

              1. Haha, inte lätt att hålla ordningen med så många inlägg. Noterade att jag själv skrev ett fel i just detta inlägg, skulle skriva ”k” men skrev ”ki”. Fumligt med telefonens tangentbord ibland.

  54. Skall pausa nu för jag märker det börjar ”hetta till. Jag är inte så bra på att skriva och att tydligt få fram åsikterna, de kan lätt missförstås, men mina kommentarer skall heller inte leda till käbbel. Vi diskuterar ju ett sorgligt men intressant ämne, nämligen Palmemordets stora gåta, ett lika intresse. Måste bara ändå säga att denna Gunnar Walls blogg är väldigt demokratisk, där alla får komma till tals. Gunnar har tagit mig i örat många gånger och jag har då försökt rätta in mig i ledet, detta är jag väldigt tacksam för. När jag inte levat mitt liv i Sverige är jag heller inte så insatt i Sveriges politik och samhällsfrågor. Sveriges historia har jag dock läst, bara från den tiden när August Palm steg i land och framåt.

  55. Många klarheter som både Gunnar Wall och Lars Borgnäs bidragit med i samband med att lösa Palmemordet. Som Hans Holmer yttrade i DN, eller lär ha sagt att Sverige skulle skakas i dess grundvalar om sanningen kom fram. Efterhand spårade det mesta ur och milljontals kronor har används genom åren för att försöka komma närmare sanningen, men som egentligen inte är meningen eftersom sanningen skulle bli för chockartad för den svenska befolkningen. Inte nog med att sanningen skulle chocka befolkningen, men ytterligare chock blir det med tanke på hur skattebetalarnas pengar har använts för att slå dunster i folks ögon.I nationens intresse är därför av grundläggande betydelse att ansvariga för mordet eller mer korrekt slakten på Sveriges statsminister döms. I nationens intresse är inget sidospår som alternativ för demokratiska principer eftersom det är befolkningens intresse som har företräde för överklasshysteriska egotripppade politiker som helt enkelt inte stod ut med att inte kunna styra landet som koloni till USA. Detta fåtal bär ansvar för att Sveriges befolkning förlorade en mycket uppskattad politiker och statsman.

  56. Vill ogärna bidra med att försöka ställa till ännu mer oreda kring händelseförloppet men min fråga är vad ni tror om vittnet Anki uppe på Malmskillnadsgatan? Jag har ju under alla år gått i en sorts tro, och det är väl den generella bilden ändå att mördaren faktiskt flydde ner på David Bagares gata oavsett exakt vad som hände på själva brottsplatsen. Både enligt vittnet LJ som tittar upp mot åsen och ser mördaren fly ner åt höger, alltså (David Bagares) men även vittnet Yvonne som möter mördaren på motsatta sidan av denna gata. Vem är det då som Anki möter med anorak som hon beskriver det springandes åt vänster i stället efter trappsatsen uppe på åsen? Det går ju emot alla andra vittnesmål känns det som. Hon verkar ju ända ganska trovärdig upplever i alla fall jag i de intervjuer jag sett henne.

    1. Som flera gånger har påpekats på denna blogg överensstämmer inte Ankis senare uppgifter med vad som går att utläsa av förhörsprotokollet från 1986. Enligt detta gjordes iakttagelsen på Regeringsgatan. Anki är för övrigt inte längre i livet.
      http://www.leopoldreport.com/SAMSON.html

      1. Jag vet inte om jag har blivit överkänslig för medias skruvande på sanningen, men i detta reportage säger inte Anki R att mötet med den arga mannen skedde på ovanför trappkrönet på Malmskillnadsgatan.
        Hon uppger inte någon plats för mötet och hon sitter i ett rum någon helt annanstans under intervjun.

        Att TV4 illustrerar hennes berättelse genom ett filmat reportage vid trappkrönet på Malmskillnadsgatan går inte automatiskt att knyta an till vad hon säger i intervjun.

        Är inte möjligheten att reportageteamet missförstått platsen värd att ta i beaktande?

        https://www.tv4.se/nyheterna/klipp/palme-vittne-träder-fram-i-media-det-var-inte-christer-pettersson-3291647

        1. Kommer också ihåg det där inslaget (på tal om medial faktaförvanskning). Anki R och Gerhard S hade väl knappast ändrat sina vittnesmål och tv4 bidrar därför med uppgifter som – om dom varit sanna – vore minst sagt sensationella. Då skulle Anki och Lars J inom 200 m meddelat att det inte kunde varit CP. Nu ska vi ju helst inte sjunka för lågt i nivå på denna eminenta blogg men jag har sett uppgiften/”skvallret” om att anledningen till att man vittnar om att sammanträffandet sker Regeringsgatan-DB Gata ska ha varit att ”man medvetet flyttat sig ner från Malmskillnadsgatan och ändrat tiden några min” (ni förstår antydningen). Vore intressant att höra om någon annan vet grunden till något om Tv4:s uppgifter – annat än ett rent fel (vilket inte är så litet i detta sammanhang) Gunnar – något du kommit i kontakt med?

        2. Intervjun lär ha varit längre i verkligheten, och det förefaller väl troligt att hon då nämnt Malmskillnadsgatan. Men osvuret är bäst. Att TV4 inte ifrågasätter uppgiften om att hon skulle ha deltagit i en vittneskonfrontation med CP två veckor efter mordet är väl om möjligt ännu märkligare. Det var förstås 33-åringen det handlade om vid det tillfället.

          1. Här är svaret som jag fick av TV4:s reporter Marcus Noterius kort efter att reportaget hade publicerats:

            ”Anki var vid flera tillfällen hos polisen, ibland i förhör och sen även vittneskonfrontation. Ursäkta om det var lite otydligt. Ibland har man inte tid att berätta om alla detaljer i ett tv-inslag utan man får sammanfatta. Jag har läst igenom flera polisförhör där Anki finns med, så jag har så klart kollat hennes historia. Sen är det ju 30 år sen så vissa saker kanske är svåra att komma ihåg alla detaljer på.”

      2. Kan det vara mördaren som Anki såg?

        Kan Lars J ha sett mördaren springa upp för trappan och stått kvar?
        Sen kom SE springande och Lars visade för SE vart mördaren tog vägen?
        Sen sprang Lars efter SE.

        Sen såg Yvonne N en man som kom springande.
        Han hade en rock som fladdrade och en väska som han hade i handen.
        Det uppfattas sen som mördaren, som hon såg.
        Men det kanske i stället var SE hon såg, som försökte springa ikapp mördaren?

        Det är min spekulation.

  57. ”Det finns ett grundläggande perspektivfel som omärkligt smygit sig in i synen på Palmemordet.

    Tekniskt, juridiskt har det handlat om ett mord och ett mordförsök, men i det allmänna medvetandet har skotten på Sveavägen varit mordet på Olof Palme. I själva verket var det frågan om något som skulle blivit mordet på makarna Palme, men där ett av skotten av en ren slump missade sitt mål. Vilken bild av mördaren hade istället tonat fram om också det andra skottet träffat? Kanske är det i själva verket så att detta andra skott säger mycket mer om mördaren än det dödande skottet mot Olof Palme. Varför skulle en ”Palmehatare” ha önskat att mörda Lisbeth Palme som före mordet var förhållandevis anonym och inte var någon måltavla i hatkampanjerna mot Olof Palmes person?

    Den bild som framträder i vittnenas berättelser visar istället en lugnt och metodiskt genomförd avrättning där skottet mot Lisbeth syftar till att röja ur vägen det enda vittne som skulle kunna se gärningsmannen på nära håll. Detta förklarar också varför gärningsmannen stannar kvar ett ögonblick, tillräckligt länge för att överväga och sedan avstå från ett tredje skott. Också detta uteblivna tredje skott säger egentligen mycket om mördaren – knappast var det en person som vid själva mordtillfället styrdes av sina känslor utan snarare en som hade dem under fullständig kontroll.”

    Tänkvärda ord av Wilhelm Agrell – Nationen söker en mördare
    utgiven 1990.

    1. Problemet med skottet som (nästan) träffade Lisbeth är att det inte går att fastslå huruvida det var ett skott som avsåg att döda henne eller ett missat skott mot Olof. Det går inte heller att veta huruvida mördaren uppfattade att han träffat Lisbeth och var säker på att röja henne ur vägen, att han uppfattade att han träffat Olof med minst ett skott och aldrig hade för avsikt att döda Lisbeth och därför inte avlossade ett tredje skott eller att han uppfattade att han inte träffade Lisbeth men inte brydde sig om det.

      1. känns som att tanken var att var sitt skott skulle sitta i ryggen på båda två i stundens ingivelse. ett tredje skott som ej kunde avlossas på ett smidigt vis bakom ryggen på LP:e klarade han kanske helt enkelt inte av. ” som att skjuta ett oskyligt rådjur”

  58. Lena var naturligtvis ett misstag. Jag menade förstås Emma. Det var inte med någon hänvisning till någon ”Lena Andersson”. Ber om ursäkt för det, men du har förstås mandatet att porta mig från bloggen om du anser det vara nödvändigt. Du får hur som, gärna korrigera misstaget i min text.

    //Per

    1. Ursäkten noterad. Det gläder mig att du skriver att det var ett misstag. Jag korrigerar inte eftersom det redan uppstått en debatt om saken, så det blir bara krångligt. Jag gillar inte att agera polis på bloggen om jag kan slippa, så du är inte blockerad. Men låt oss alla tänka på att hyfsa tonen. Den här gången har det gått alldeles för långt.

  59. Tack, det var verkligen ett misstag och precis som jag skrev i tidigare inlägg respekterar jag anonymiteten, även om jag då beklagar den samma.

    Personligen tycker jag att debattklimatet har spårat ur och att det påtagligen ofta är brist på nyanser – allt är svart eller vitt. Kanske har jag bidragit till det? Det har jag säkert. Därför vill jag avsluta diskussionen med ”Jörgen” och ”Emma” genom att skriva detta inlägg.

    Det är djupt beklagligt att man har en ensidig förklaring till skeendet och händelseförloppet vid tiden för statsministermordet. Ingen av oss sitter i den sitsen att vi kan göra säkra uttalanden. När man kategoriskt avfärdar Thomas Petterssons förklaringar och tycker att han bidragit med noll och ingenting är det ett uttryck för ett starkt onyanserat perspektiv. När man vidare lägger sig på den nivån ”att man återigen inte orkar förklara för människor hur fel Petterssons teorier är” då använder man sig av ren härskarteknik och sätter sig på väldigt höga hästar. Återigen – ingen av oss har tillgång till full information och det sekretesskyddade materialet. När två personer, som på denna blogg, gaddar ihop sig och använder språket som ett maktmedel (i stället för hypoteser) är det uttryck för något helt annat än att opponera på ett visst s.k. ”spår”. Ett exempel på denna överlägsenhet, när man använder språket som ett maktmedel, är när man som Jörgen skriver: ”Skandiamannen var inte vid Grand kl 23. Han är inte identisk med den Grand-man Mårten Palme sett.” Detta har naturligtvis ”Jörgen” inte en susning om. Jörgen kan ha hypoteser och Jörgen kan ifrågasätta andra hypoteser – det är ju liksom hela meningen med en hypotes, både vetenskapligt, men likväl när vi pratar Palmemordet. Men att, utan stöd i det tillgängliga materialet, göra kategoriska uttalanden bidrar knappast till en nyanserad debatt. Det finns faktiskt ett flertal uppgifter på att Grandmannen överensstämmer med ett gäng vittnesutsagor från Grand, samt då Mårten Palmes senaste uttalande i media. Detta betyder naturligtvis inte att vi kan fastslå att Skandiamannen också var Grandman. Det är ingen av oss vanliga dödliga som vet. Min poäng är bara att vi ska vara försiktiga med kategoriska uttalanden. Hypotesen om att Skandiamannen var Grandman är lika god som vilken annan hypotes som helst. Det är heller ingen fakta, fakta som behöver förklaras för oss mindre vetande, att det är omöjligt för Grandmannen att nå Skandias entré och utstämplingsmekanism under samma tid som paret Palme promenerar till korsningen Tunnelgatan/Sveavägen.

    Gunnar själv gör ett tappert försök i denna tråds första inlägg, d.v.s att hålla två hypoteser i luften samtidigt. Det handlar om vittnet Leif L som har gjort diverse utspel i (tvetydig) media under de senaste dagarna. Han vittnar där, väldigt tvärsäkert, om Skandiamannens oskuld. Gunnar menar att om detta är sant kan vi helt och hållet avskriva Skandiamannen som Palmes baneman. Förtjänstfullt fortsätter sedan Gunnar med att det trots allt har gått 34 år sedan mordet begåtts, vilket förstås gör att Leifs uttalande kan ifrågasättas. Ett sådant typ av resonemang bidrar till ett i mitt tycke gott debattklimat. För ordningens skull vill jag också tillägga att Leif, vid tiden när det begav sig, hade en motsatt ståndpunkt när det gäller Skandiamannen. Leif fick direkta frågor av polisen i förhör beträffande Skandiamannens varande på brottsplatsen och sade sig då inte sett till Skandiamannen på brottsplatsen. Tvärtom – han hade sina egna teorier om varför Skandiamannen själv sade sig var ett nyckelvittne. På tal om svart och vitt – ljuger Leif? Naturligtvis inte. Kan man med hjälp av källkritiska principer konstatera att Leif inte sett Skandiamannen på brottsplatsen? Nej – naturligtvis inte. Lika lite som vi kan dra säkra slutsatser att det Leif nu säger 2020 måste stämma. Återigen – vi vet alldeles för lite för att dra säkra slutsatser.

    För egen del tycker jag att det varit mycket befriande att Thomas Pettersson och Lars Larsson återigen satt Skandiamannen under lupp. Det har i allra högsta grad bidragit till att patentet om vad som hände på brottsplatsen är brutet – oavsett då Skandiamannens skuld. Jag spekulerar i om det inte också har varit befriande för polisen, att få något handfast att utreda i brottsplatsens närhet. Låt oss spekulera i Skandiamannens skuld. Ponera att Krister Pettersson presenterar Skandiamannen som Palmes mördare. Om han nu väljer att presentera den lösningen, med tekniska bevis, behöver det nödvändigtvis inte betyda att Thomas Pettersson eller Lars Larsson har rätt i sina specifika teorier. Det tål att påpekas när vi i dessa dagar spekulerar (och tvärsäkert konstaterar) i meter och sekunder, rock versus jack och vapensamlares vara eller icke vara. För egen del är jag inte speciellt intresserad av att ha rätt eller fel i mina spekulationer. Jag konstaterar bara att det är smått fantastiskt att Krister Pettersson nu går ut och lovar en lösning på mordgåtan.

    Slutligen och med eftertryck, så att det inte uppstår några missförstånd och spekulationer: jag pekar inte ut Skandiamannen som Palmes mördare. Jag har mina tvivel och jag sitter på för lite information för att dra några säkra slutsatser. Det var mycket olyckligt att Filter valde att namnge Skandiamannen och komma med tvärsäkra uttalanden om hans skuld. För mig är det en annan diskussion. Som hypotes anser jag att Skandiamannen är den absolut och enkom bästa hypotes som presenterats på år och dar när det gäller s.k. spår. Eftersom vi alla har den informationen att PU gjort ansträngningar kring Skandiamannens vara eller icke vara de senaste tre åren kan jag bara hoppas på att få svar – oavsett om min hypotes spricker. Om Pettersson presenterar teknisk bevisning och hållbara indicier om hans oskuld är jag den första att backa. Jag backar däremot inte för en fortsatt debatt på denna blogg och vägrar bli överkörd i flock av personer som ser utredningen i svart och vitt och där språket blir ett maktmedel för att förlöjliga de som köper hypotesen om Skandiamannen. Varken ni (Jörgen/Emma) eller jag sitter i position att presentera fakta och tvärsäkra uttalanden. Kanske allra bäst att vi överlåter den biten till polis och åklagare?

    1. Just för att sätta stopp för en onödigt uppskruvad diskussion: det går alldeles utmärkt att polemisera mot andras åsikter utan att peppra den egna kommentaren med uttryck som ”ren härskarteknik”, ”väldigt höga hästar”, ”gaddar ihop sig” och ”språket som ett maktmedel”. Det är fler än Per W som tagit till onödigt skarpa ord. Men nu är det dags att sluta.

    2. Per W.
      Jag låter de delar av din kommentar som inte hör till ämnet Palmemordet – utan är dina personliga omdömen om mig och Emma som personer förbli okommenterade.
      Jag anser dock inte att jag är nödgad att ta till härskartekniker, utan försöker att hålla mig till sak.

      Att kategoriskt avfärda någonting betyder i min värld att man gör det utan att framlägga fakta, men det har jag ju gjort, vilket alla kan se.

      Hårda fakta är avstånd och tider, men dessa avfärdar du som ointressanta. Google Maps är f.ö ett mycket bra redskap för att mäta sig fram längs gatorna. Dessa uppgifter är ju A och O.
      Kompletterar man dessutom dessa uppgifter med egna rekonstruktionspromenader så kommer man att upptäcka att scenariot är långt från trovärdigt.
      Vi vet inte i vilken minut och sekund de passerade Kammakargatan och började gå längd muren till Adolf Fredriks kyrkogård, men det vi vet genom Mårten Palme är att mannen stod kvar tills dess de kommit ner mot Kammakargatan, det är därför härifrån vi måste börja mäta.
      Det hade varit bättre om du – i stället för att springa – mellan Grand och bakdörren gått i snabb takt, för att få ett så trovärdigt förlopp som möjligt.
      Kanske borde du joggat på isig trottoar med lågskor kavaj, halsduk och ytterrock i minus sju grader för att skapa dig en bild av de verkliga förhållandet?
      Jag tror inte att du skulle klara detta under tre minuter.

      Den snabbaste tänkbara vägen genom huset är tveklöst om det fanns en bakdörr på Luntmakargatan precis bakom receptionen med en korridor som ledde rakt igenom huset förbi stämpelklockan och vidare.
      En sådan korridor tycks finnas i det nybyggda huset, men har ni tagit reda på hur det såg ut 1986?
      Ritningar måste därför redovisas.
      Dessutom kvarstår frågan hur han obemärkt av väktarna kunnat ta sig in genom denna dörr.
      Har du någon teori runt detta, har du läst förhören med Skandia-personalen?

      Men även om Skandiamannen nu hade det så väl förspänt, går det ju inte ihop.
      Rekonstruktionen i veckans brott lämnar en hel del i övrigt att önska, de hade inte gjort något tillägg för själva utstämplingen, vilken ändå borde ha tagit några extra sekunder.
      De står dock ute på gatan 5,5 minuter efter att de lämnat Grand, och jag har berättat för dig att förutsättningarna för mötet vid den norra annonspelaren bygger på att Olof och Lisbeth börjar gå söderut från Sari i detta skede.

      Kvinnan i huset mittemot har inte sett paret vänta vid skyltfönstret i 3,5 minuter, och om deras 160 meter långa
      promenad tagit över 5 min har något anmärkningsvärt inträffat på vägen längs kyrkogården.
      Vad kan man undra?
      Tycker du att man bara kan vifta bort sådana frågor, genom att hävda att vi inte vet något om deras promenad?

      Jag viftar inte bort Petterssons teorier hursomhelst, utan jag granskar dem
      på djupet på ett sätt som jag tycker fler borde göra.
      Vad gäller signalementsuppgifterna som Mårten lämnat i sina tidigare förhör så finns ingen överensstämmelse med Skandiamannen.
      Glöm inte att han pekat ut Christer Pettersson, så mannen bör haft vissa likheter med honom. Det har inte SE.
      Jag tror att Mårten på ett ärligt sätt försöker beskriva en man han sett, och att han reagerade över hans beteende. Den mannen var inte klädd på det sätt Skandiamannen var, men du spekulerar om att han hade något annat på sig.
      ”En blå rock av något tunnare material” för att kompromissa in honom i samtliga observationer från Grand till David Bagares gata.
      Men glöm nu inte att både Larsson och Petterssons starkaste indicium mot SE nu är att han hade ett signalement som stämmer med den generella bilden från vittnesmålen.
      I det läget blir i stället den svarta långrocken han bär på bilderna helt avgörande för det är ju den dom utgår ifrån.

      Inget stämmer med något, men kan man ibland låtsas att han ibland
      hade svart rock och ibland blå jacka blir signalementet formbart, och fantasin kan flöda fritt.
      Anders D:s grå Ulster med svarta stänk går också in, och kan med ett betydligt större mått av fantasi koppla ihop med den rock SE hade i verkligheten.
      ”Ljusförhållanden kan i samtliga fall ha spelat in.”
      Detta är inte seriöst.
      Samtliga vittnesuppgifter avfärdas i de delar de inte passar med fantasibilden som att vittnet sett fel, samtidigt som man hittar på egna plagg för att de ska passa med sina egna föreställningar.

      Jag har inte brytt mig så mycket om övriga observationer från Grand, men antar att du syftar på Annelie K och Margareta S.

      Annelie K:

      ”35-45 år 170-175 cm lång ordinär kroppsbyggnad, något rund över magen. Troligen cendréfärgat hår. Alldagligt utseende, rak näsa, brett ansikte, blå 3/4 lång jacka, ganska tjock, vaddfylld, skärmmössa typ keps, troligen glasögon, inget i händerna, troligen händerna i jackfickorna. Troligen mörka byxor. Tycktes vänta på någon”.

      Margareta S:

      ”Stora ljusbågade eller storbågade
      glasögon, ljusbrun mössa med uppfällda öronlappar, ljusblå halvlång jacka, blå byxor.”

      Jag tycker att det är märkligt om SE sprang längs David Bagares gata med öppen fladdrande svart rock.
      Har du/ni några funderingar på varför han knäppt upp den, låg inte vapnet i lillväskan?

    3. Bara ett tillägg:

      Per W skriver:

      ”För ordningens skull vill jag också tillägga att Leif, vid tiden när det begav sig, hade en motsatt ståndpunkt när det gäller Skandiamannen. Leif fick direkta frågor av polisen i förhör beträffande Skandiamannens varande på brottsplatsen och sade sig då inte sett till Skandiamannen på brottsplatsen. Tvärtom – han hade sina egna teorier om varför…”

      Det är riktigt att han inte svarade ja på frågan i förhör, men vi bör också ha i bakhuvudet att Leif L INTE upplevde att Skandiamannen var på brottsplatsen vid tiden för skotten, att Skandiamannen INTE var i 40-50 års åldern, och att han INTE tyckte att Skandiamannen hade ”mörkblå rock”.

      Förhörsledarens fråga löd:

      ”Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll och som sen stannade kvar tills polis­ männen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern?”

      Beskrivningen verkar alltså inte motsvara Leif L:s minnesbild av Skandiamannen.
      Snarare beskrivs en fantasifull mix mellan Anders B, Jan-Åke S och Skandiamannen.

      Ett foto på honom hade naturligtvis berättat betydligt mer.

      Däremot har ju både LL och JA beskrivit honom ganska träffsäkert i tingsrättsförhören, men dessa uttalanden kan man ju också avfärda genom att påstå att de blivit påverkade av media.

    4. Per W
      Jag läste din kommentar en gång till och bestämde mig för att trots allt skriva några rader – ja det blev ganska många – om hur jag ser på saken och varför jag tror att det blivit en så hätsk debatt. Förhoppningsvis kan det bidra till att vi förstår varann bättre även om våra åsikter skiljer sig åt.
      Jag vet ju inte alls hur mycket du har tagit del av när det gäller Thomas Petterssons teori och den debatt som har förts tidigare, här och på andra ställen. Hur som helst så gör du din entré här i ett skede när SE-spåret har stötts och blötts och vänts ut och in åtskilliga gånger. Själv har jag ägnat det väldigt mycket tid och jag har prövat Thomas P:s hypoteser mot all tillgänglig information jag kunnat finna. Jag har definitivt inte haft något egenintresse av att såga teorin t ex av anledningen att jag själv har något favoritspår.
      Av den anledningen känns det inte rättvist när du påstår av vi – eller jag – kan bara tala för mig själv här, föraktar och försöker skjuta Thomas Petterssons teori i sank samt att argumenten har ett annat syfte än att sakligt försöka bedöma rimligheten i Thomas P:s påståenden. Du menar också att detta går att läsa mellan raderna. Det är helt enkelt inte korrekt. Åtminstone inte i mitt fall.

      När det här tog sin början i maj 2018 med artikeln i Filter och sedermera boken läste jag det utan några förutfattade meningar och prövade liksom många andra hypoteserna mot tillgänglig information. Det stod snabbt klart att Thomas P hade missat väsentliga delar av central information. Ett av hans huvudargument var att ingen utom gärningsmannen hade kunnat se vittnet Lars J vilket tydligt motsägs genom dennes vittnesmål. Många var förundrade och frågade sig hur man kan ägna 12 år åt en teori och lyckats undvika att se detta. Som du påpekar Per W är det mycket vi inte vet och vittnesmål ska givetvis ifrågasättas.
      Problemet är att Thomas Pettersson ofta inte gör det. Det är ju utmärkt om man kan presentera en alternativ bild av händelseförloppet men då man gör det kan man inte undvika att ta ställning till den tillgängliga informationen.
      Det finns flera exempel på hur Thomas P undvikit att göra just detta och ett är det som nu livligt diskuterats, alltså den hypotes som bygger på att Skandiamannen var Grandmannen och rundade ett halvt kvarter för att gå in på baksidan och sedermera dyka upp på Sveavägen igen. Visst kan man hävda det men man måste ta ställning till vad Lisbeth säger om promenaden och inte helt sonika hoppa över det.
      Den långa mörka rock som personer vittnat om och som Thomas P lutar sig emot i sin argumentation blir ju ingenting värt om man samtidigt hävdar att han var Mårtens Grandman som var klädd på annat sätt.
      Nån ordning får det väl ändå vara när man pekar ut någon som statsministermördare anser jag.

      Ett annat exempel var när vi som fördjupat oss i det här påpekade för Thomas P att SE:s närvaro kunde anas på brottsplatsen t ex genom att Anna H och Karin J vittnat om att någon blandat sig i de livräddande åtgärderna och bestämt sagt att framstupa sidoläge var det rätta vilket SE hävdade långt därefter.
      Det avfärdade Thomas P svepande genom att säga att det måste ha varit några andra vittnen.
      Sen har vi vittnesmålet från Leif L som i tingsrätten hävdade att han sett SE och hans kamrat Jan A som i sagt att han pratat med en man i 50-60 års åldern med keps. Om man som Thomas P hävdar att ingen sett SE så anser jag att man måste ta ställning även till det. Möjligen har han inte alls läst det men det är mer än vad jag vet.
      Det finns fler exempel än det här men jag ska inte dra dom just nu. Min åsikt är som sagt att om man överhuvudtaget ska peka ut en statsministermördare ska man var ordentligt påläst och ha mycket på fötterna och det anser jag inte att Thomas P har. När han och Mattias Göransson har blivit ifrågasatta på grund av att argumenten och ”bevisen” anses otillräckliga, t ex av Leif Silbersky, har de upprepat att kärnan i det hela är att polisen gjorde ett misstag när dom avförde SE, vilket givetvis inte har något med bevisföring att göra.
      Något annat som berört mig starkt är hur Thomas P har agerat gentemot den åldrande ex-hustrun, där han t ex har ringt upp henne för att sen genast uppdatera i Filter och misstänkliggjort det hon just sagt. Ungefär detsamma gjorde han i Veckans Brott där han berättade något om att hon sagt något om att hon inte ville att pressen skulle ta bilder på ”mördarens hus”.
      Nu tror jag inte att SE kommer att presenteras som gärningsman men om så är fallet kommer jag inte att ändra min inställning beträffande hur Thomas P och Mattias G har agerat. Samtidigt skulle jag givetvis tycka att det var fantastiskt att arbetet gjordes om det till slut gav oss lösningen. Det behöver inte vara svart eller vitt.
      Slutligen då, jag har uppfattat att du på något sätt känt dig påhoppad och om jag har medverkat till det så ber jag om ursäkt. Jag har nog varit lite raljant vid något tillfälle men samtidigt gick du ut väldigt hårt med kritik som faktiskt var oberättigad, annars hade jag nog uttryckt mig annorlunda. Jag har inga som helst dolda motiv utan kör med öppna kort och allt slags spel och manipulation är mig helt främmande – jag tycker intensivt illa om sådant.

  60. Per W
    Du kan gärna få sista ordet, men jag har en avslutande fråga.
    Den 5 mars skrev du:
    För några dagar sedan skrev en gammal ”proffstyckare”, Lena Andersson, en kolumn i Dagens Nyheter. Hon beklagade sig där över att journalister som kan frågan bäst betraktas som partiska. Jag tycker att hennes ord väl sammanfattar vad detta egentligen handlar om. Det finns ett gäng proffstyckare som tycks ha patent på mordgåtan.
    Den 9 mars skrev du:
    Lena var naturligtvis ett misstag. Jag menade förstås Emma. Det var inte med någon hänvisning till någon ”Lena Andersson”.
    Först har du starka åsikter om Lena Andersson och sen låtsas du som du inte vet vem som avses överhuvudtaget. Hur kommer det sig?

    1. Jag uppskattar verkligen att både Per W och Emma skriver på denna blogg så länge ni håller er till sakfrågor. Nu vill jag mana Emma: släpp frågan om vad Per W menade. Jag tror de flesta som följer bloggen inte är så intresserade av denna sidodebatt.

  61. Detta är ett problem som varit ständigt närvarande bland allmänhet och privatspanare med flera.
    Ett alltför säkert ställningstagande i att egen ståndpunkt är rätt,och därmed är alla andras fel.
    Så här har det tyvärr alltid varit,i större eller mindre omfattning beroende på omgivning.
    Det ligger ett stort värde i att kunna hålla en sansad debatt,och samtidigt så tycker jag att det egentligen är bäst om man för fram egen åsikt och försöker underbygga densamma med fakta och indicier jämfört med att koncentrera sig på att kritisera andras teorier.

    En sak kan vi ju fastslå även i MOP soppan.Ingen kan med säkerhet påstå sig sitta på hela sanningen utifrån det material som finns oss tillgängligt.

    Jag tror att CA gjorde det..:-)

    1. Ragnar.
      Trots att jag inte vet om din kommentar var riktad till mig, kan jag sätt och vis hålla med, men att granska teorier som fått stort medialt och folkligt genomslag ser jag som en medborgerliga plikt.
      Om man sedan hittar allvarliga brister är det också viktigt att påpeka detta och förbereda sig på moteld.
      Palmemordet är ett allt för allvarligt ämne för att vanföreställningar ska tillåtas grassera.
      Det finns hur mycket som helst, men jag gillar teorier och tolkningar (även vilda) under förutsättning att de marknadsförs under rätt etikett och inte sanningar.
      Även jag drar till med hugskott titt som tätt.
      Däremot har jag ingen teori om vem/vilka som ligger bakom mordet som jag tycker att jag har grund att lansera, och definitivt ingen skytt, och även om jag hade det skulle jag aldrig gå ut med det publikt.
      Jag tror inte hans namn ens figurerar i utredningen, men CA-spåret känns inte hett.

  62. Krister Peterssons raka men samtidigt kryptiska besked har givit oss (”extra intresserade”) blandade känslor – hopp men samtigt en viss rädsla (håller det?) för vad som komma skall. Det jag tycker är hoppfullt är uttalandet att han ska ”presentera vad som har hänt den 28 feb 1986”. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att ny information tillkommit som faktiskt kan redovisa händelseförloppet och inte bara troligt vem som sköt/ligger bakom (genom tekniska bevis). Händelseförloppet kan rimligtvis inte gå att gräva fram ur tidigare material och då faller mina tankar på någons ord/testamente som stöds upp med tekniska bevis. Den omvända ordningen, dvs tekniska bevis mot en person räcker ju inte för att ”presentera vad som har hänt”. Ta exemplet att CA:s revolver återfunnits och det är träff och att han faktiskt ägde den vid mordet. Då återstår ju att ”presentera vad som har hänt”….detsamma gäller ju för alla namn som förekommit i den utredning vi känner till (VG, CP, SE, olika ”bokstavspoliser”, Alf E mfl mfl). Det känns långsökt att tänka sig att de efterlämnat ett erkännande (tex tillsammans med vapnet) och som skulle dykt upp långt efter deras död – vem skulle hållit inne med sådan information – såvida man inte själv varit inblandad (och då talar vi inte längre om den ensamme gm)? .Jag kanske dribblar bort mig i KP:s ordval men jag får känslan av att det handlar om en ganska nyligen avliden (alternativt dödssjuk) person (gm eller involverad) som kommit med information – och kanske vapnet. Känslan är också att gm kommer vara en ny ”bekantskap” – mina tankar en tisdagskväll.

    1. Krister Petersson har i varje fall sagt så mycket som att det definitivt inte handlar om något erkännande. Däremot kan ju en eller flera personer ha lämnat avgörande uppgifter som pekar i en bestämd riktning, vilket sedan har kunnat styrkas med annan bevisning.

    2. Jag (ock säkerligen många andra) reagerar också på KP:s formuleringar angående det senaste utspelet om att ”presentera en förklaring till MOP”. Att säga något sådant är ju faktiskt mer än bara allmänt förpliktigande, det tyder ju på att man sitter inne med något slags verklig kunskap/insatthet i det faktiska förloppet (även om det, av olika skäl, inte går att precisera en exakt mördare, eller då heller åtala någon sådan. Även om detta också antyds i mer än bara allmänna ordalag…). Om han/man redan nu vet om något så avgörande för den faktiska händelsen (och kanske även kan backa upp det med något slags ”teknisk bevisning”) så är frågan varför man då måste vänta några månader till? Är det fler undersökningar som måste göras? Är det t.ex. lagstiftning som måste checkas upp och säkerställas? På nationell nivå? Internationell? (tänker på intervjun som Jenny Strömstedt gjorde med honom där han tvekar en – extra – stund innan han svarar på om det kan ha någon internationell koppling..). Något/några annat/andra aspekt/-er?

      Han säger även att han i dagsläget själv har en ganska klar uppfattning om händelseförloppet (och även om vem mördaren/mördarna är/kan vara) fast han inte vill säga det nu, men att det också kan ÄNDRAS från en dag till en annan. Varför kan det ÄNDRAS ifrån en dag till en annan? Det låter inte så värst stabilt, egentligen. Ändå verkar ju KP vara en väldigt sansad person som inte alltför lättvindigt hemfaller åt alltför ”lösa boliner”, och hans renommé är också grundmurat. Han säger även att han vet, redan nu, hur han kommer att agera (och där tror väl många av oss att det slutliga resultatet blir att man bestämmer sig för att lägga ner förundersökningen, eller göra den ‘vilande’). Men hur kan han vara så säker på det om nu förutsättningarna ÄNDRAS från dag till dag?

      Så, vad är det som är i görningen, och varför måste vi vänta några månader till, och varför kan det fortfarande ändras ifrån en dag till en annan?

  63. Christer Pettersson tog lögndetektortest och det bedömdes tillförlitligt. Det borde vara en självklar förutsättning att högerkrafterna på Palmes tid, dvs. Ulf Adelsohn och Carl Bildt blev underordnade slikt test. Då får vi svaret på mördaren.

    1. Christer Pettersson gick frivilligt med på att underkasta sig det som brukar kallas lögndetektortest eller polygraftest för TV3:s räkning. I Sverige förekommer det inte att polis och åklagare använder sig av den metodiken. Och det finns ingen svensk lagtext som direkt pekar på att det skulle vara möjligt att tvinga någon att testas.

      Det är nog bra. Alla är eniga om att metoden inte är ofelbar och somliga anser att den är värdelös. Här är en översiktlig artikel från 2005 som pekar på argument både för och mot användande av lögndetektortester.

      Några år senare slog Karin Bojs, journalist på Dagens Nyheter, larm om en händelse med direkt beröring till debatten (artikeln bakom betalvägg). Två svenska forskare hade publicerat en artikel i en vetenskaplig tidskrift där de argumenterade för att lögndetektortester saknade värde. Ett israeliskt företag som tillverkar lögndetektorer kontaktade tidskriften och krävde att artikeln skulle dras in. Pappersversionen var redan ute men artikeln togs bort från nätupplagan utan att tidskriften preciserade vad som skulle ha varit fel med den kritiska artikeln – den enda formulerade kritiken var att det israeliska företaget borde ha beretts plats att lägga fram sina synpunkter i de svenska forskarnas artikel.

      De svenska forskarna blev också hotade med åtal om de fortsatte skriva. Ämnet är alltså inflammerat och den som vill kritisera testmetoden riskerar konflikter med kommersiella intressen.

      För min del är jag inte tillräckligt insatt i den vetenskapliga debatten för att ha en bestämd uppfattning, men jag föreställer mig att lögndetektortester har ett visst, om än osäkert värde. Däremot tror jag det vore rätt skräckinjagande om människor skulle tvingas genomgå sådana test bara för att de kunde tänkas ha kunskaper som de tigit om när det gällde ouppklarade brott. Det är lite grann samma sak som med konfrontationsutpekanden – de kan vara till hjälp i en brottsutredning om de genomförs korrekt. Men resultaten kan också bli totalt missledande av en rad orsaker.

      Låt oss – hypotetiskt – tänka oss att Carl Bildt testades med frågor om eventuella hemliga kunskaper om Palmemordet och att han svarade att han inte hade några sådana kunskaper. Vare sig testresultatet pekade på att han talade sanning eller att han inte gjorde det skulle resultatet knappast leda till ökad kunskap – polygraftest kan visa fel i båda riktningarna och jag kan tänka mig att erfarna politiker är en knepig testgrupp. Och framför allt: i ingendera fallet skulle vi få svaret på vem som var mördaren.

      Samma sak skulle förstås gälla om till exempel Ingvar Carlsson testades. Även han skulle ju kunna veta saker som han inte valt att redovisa.

      Om sådana tester genomfördes i stor skala skulle förmodligen de allra flesta testade inte känna till sanningen om mordet, kanske inte någon av de testade. Men några stycken av testerna skulle antagligen ändå ge utslag som pekade på att försökspersonerna visste något trots att de inte gjorde det. Det vore olustigt för att använda ett försiktigt uttryck.

      1. Vad ett sådant test visar är väl ett visst ‘stresspåslag’ vid viss situation/’fråga’? Då kan det ju vara så att någon som lätt får hög puls i något stressande situationer (”Talar DU sanning eller ljuger DU?”), och kanske har högt blodtryck, etc., kanske har lättare att avge ‘utslag’ (avvikande rytm) än någon som inte lider av detta? Frågan kanske dessutom är väldigt känslig (åt ena eller andra hållet) och kanske då också skapar extra ‘ångest’/oro/etc. hos den testade (av ena eller andra anledningen) vilket också det kan skapa extra ‘utslag’. Visst kan det extra stresspåslaget tyda på att den testade visar stress p.g.a. att vederbörande vet med sig att man ‘ljuger’, men det är inget som är hugget i sten att så är fallet, eller ett oförvitligt ‘facit’ (det måste väl i så fall ses i samband med andra faktorer/indikatorer som tillsammans tyder på ett visst mönster, eller ‘riktning’ i utsagorna).

        När det gäller CP så var det mycket riktigt så att han ”klarade det” (det vill säga att testet inte visade några signifikanta stresspåslag vid extra känsliga frågor). Vissa påstår att han kanske tagit något slags betablockerare el. dylikt för att ‘hålla sig lugn’, och därmed manipulera testet, men det är väl inget som går att belägga, i vart fall inte så här många år efteråt.

        Men, vissa personer kanske har en förmåga/fallenhet att klara ett sådant test bättre än andra? (vissa kanske är mer ‘kallhamrade’?). Därmed går det ju inte att bestämma någon absolut ofelbarhet med lögndetektortest. Då måste man kanske även ha tillgång till något slags (dokumenterad) läkarutlåtelse på individens fysiska/psykiska/neurologiska ‘disposition’ först?

        1. Jag tänker att lögndetektortestet av Christer Pettersson fungerar som en bra stödargumentation till alla andra fakta som talar för att han är oskyldig. Däremot skulle jag inte ge så mycket för ett positivt lögndetektortest av någon annan misstänkt om det inte finns annan konkretare bevisning också. Därtill är metoden alltför osäker

    2. Jag tror du falkar inom fel slags höger. Ulf Adelsohn beskrev hur djupt emotionellt han uppskattade Palmes ord om Adelsohns far när denne gått bort. Han var förvånad och rörd över att Palme ens visste vem Ulfs pappa var. Men Palme höll reda på alla funktionärer inom statsapparaten. Och han förstod förlusten av en far. Han uttryckte tydligen ett oerhört vackert deltagande i sorgen till Adelsohn som berördes djupt av det. Maj-Britt Theorin sade att Palme var blyg. Ja, men han var nog också osedvanligt omtänksam och inkännande. Ulf Adelsohn upplevde det och Carl Bildt vars far bodde i Palmes föräldrars hus visste nog allt om Olof som både busunge och idealist och känner, hoppas man, vederbörlig värme. Claes Palme vittnade om att ingen som riktigt kände hans lillebror Olof tyckte illa om honom. Ingen.

  64. Emma, Jörgen G, Per W – BETRÄFFANDE 23.19

    Skandiamannen stämplade ut 23.19 (23.19,00 – 23.19.59) och Nicola F såg ”Förföljaren” vid ”norra reklamskylten” 23.19,55. Från stämpelklockan var det gissningsvis 35-45 meter till annonspelaren. Antar man att det var SE som gick efter paret Palme tog det max en halv minut för Skandiamannen att gå sträckan, troligtvis snabbare. SE kunde således ha hunnit gå ännu längre norrut innan han vände om.

    Väktaren Henry O berättade i förhör 100 dagar efter mordet att att han hade pratat ett par minuter med SE innan denne gick, lika med att HO ger Skandiamannen alibi.

    Det har som helst INGEN substans. Väktaren kom inte ihåg den 12 juni det enskilda 23.19-tillfället när SE gick för dagen som HO själv bekräftar i förhöret med motsägelserna:

    – ”Men vad jag kommer ihåg är liksom från 23.40”
    – ”Ja, jag har pratat med honom ganska mycket”
    – ”Enligt rykte befann sig då SE i huset”

    Den andra väktaren Anette K som också förhördes i juni 86, 100 dagar efter skotten, kunde inte berätta något säkert, av NATURLIGA minnesskäl, om när SE gick ut vid 23.19-tiden.

    SE i sin tur berättade dagen efter, 1 mars, att han gick direkt ut på Sveavägen.

    Så fort en ny hypotes har fått större spridning media har den Nya Palmegruppen varit mycket snabb på att låta allmänheten förstå att teorin inte är av större intresse för dem. Det gäller exempelvis Stocklassa 2018 och nu i år Borgnäs (med Lena Andersson) där deras trovärdighet som journalister har hamnat på sned (böckerna är dock underhållande).

    Däremot när Skandiamannen briserade med stor kraft 2018 har inte utredningsgruppen på något sätt försökt att avfärda det. Tvärtom läckte de följande i en lokaltidning 2018:

    – »Skandiamannen är den mest intressanta och troliga gärningsmannen när det gäller mordet på Olof Palme«

    Henry O, precis som Leif ”Chevamannen” L, verkar heller inte ha fått yppandeförbud av Palmegruppen som andra nyckelvittnen har fått.

    Vad har då väktaren Henry O för anledning att hitta på en historia som uppenbart inte stämmer och som även Nya Palmegruppen har konstaterat?

    – En GISSNING är att han hade gjort ett passbyte som inte var förankrat varken hos Skandia eller Securitas och så inträffade det osannolika. Framför allt Skandia ville inte bli kopplade till ett mord, särskilt ett statsministermord, därför kom Securitas in till väktarna redan på natten som fick HO att känna pressen. 100 dagar senare försökte han därför hjälpa till mer än vad han faktiskt mindes säkert.

    Varför hade då SE stannat och talat med HO ”ganska mycket”?

    – I förhören i mars-april berättade SE att han hade mycket bråttom för att han skulle hinna med sista tunnelbanan till Mörby, nästan tjatat om det, han var dessutom tvungen att stanna och kolla på sin svarta urtavla för att han hade så bråttom (nästa och sista tåget till Mörby gick först om en halvtimma 23.48 från T-centralen).

    Varför var tunnelbanan till Mörby så viktig då för SE att berätta om?

    – Därför att SE kom ihåg att nyckelvittnet Nicola F hade sett hans ansikte (”något äldre än 44 år” (SE 52 år)) på nära håll när SE mötte honom norr om Skandia, d.v.s. SE hade INTE gått söderut mot tunnelbanan utan norrut mot nattbussen 691 vid hållplatsen Stadsbiblioteket och kanske med ett stopp på vägen. Därför hade han gnatat om Mörby även för HO.

    https://magasinetfilter.se/filterbubblan/annu-en-arsdag/

    1. Mikael A
      Hur kan du veta exakt på sekunden när Nicola F såg en man följa efter paret Palme vid norra reklamskylten?? Du skriver att det inträffade exakt klockan 23.19.55
      Menar du att Nicola hade en klocka som gick exakt rätt och noterade klockslaget på sekunden när han såg mannen följa efter paret Palme och att han samtidigt noterade att han befann sig precis i höjd med norra reklamskylten ??

    2. Mikael A
      Hur vet du att stämpelklockan gick rätt och inte någon minut före eller efter??

      Självfallet har det substans att väktaren i förhör tre månader efter mordet berättade att han och skandiamannen pratade i ett par minuter efter utstämplingen. Att han har betydligt mer detaljerade minnen från när skandiamannen kom tillbaka 23.40 och svårt chockad berättade vad som hänt förtar inte det faktum att han minns att de pratade en stund innan han gick ut.

      Du anklagar en namngiven väktare för att medvetet ha farit med osanning om när skandiamannen lämnade huset baserat på en ren gissning från din sida om att han ville dölja att han bytt pass utan sina överordnades tillstånd och att han ville undvika att Skandia blev förknippade med mordet. Du skriver själv att det är just bara en GISSNING från din sida och medger således att du inte har några som helst källor på att väktaren ska ha bytt pass olovligen eller haft något annat att dölja eller att han ska ha ljugit om utpasseringen för att skydda Skandias goda rykte. Hade jag varit den utpekade väktaren hade jag ansett det vara ett solklart fall av Förtal från din sida. Enligt dig ska han ha ljugit på ett sätt som gav en misstänkt person falskt alibi och bidrog till att denne felaktigt avfördes som tänkbar gärningsman??

      Vad har du för källa som styrker att utredningsgruppen kommit fram till att väktarens uppgifter om utpasseringen inte stämmer?

    3. Mikael A
      Skandiamannen behöver inte ha vetat att nästa tunnelbana gick först 23.48 från T-centralen. Du har själv påstått i Facebook-gruppen att han inte hade koll på några avgångstider hur du nu kan veta det?? Han kan ha trott att han hade chans att hinna med ett tidigare tåg om han skyndade sig tillräckligt och eventuellt valde att gå till tunnelbanan vid Östermalmstorg i stället för T-centralen. Från Östermalmstorg avgår tunnelbanan till Mörby två minuter senare än från T-centralen och från Skandia via Kungsgatan till nedgången vid Stureplan är det bara några minuters rask promenad.

      Skandiamannen KAN i och för sig ha börjat gå Sveavägen norrut mot nattbussen men ångrat sig och bestämt sig för att chansa på att hinna med tunnelbanan. Han vände söderut och hamnade bakom makarna Palme och befann sig 10-15 meter bakom när skotten föll. Han såg det inte som en väsentlig uppgift att delge polisen att han först gick mot nattbussen och sedan ändrade sig och vände eftersom han i det läget inte räknade med att han senare kunde bli misstänkliggjord som möjlig gärningsman

      Han kan också ha gått norrut och mött och känt igen paret Palme och av ren nyfikenhet fått för sig att vända och följa efter dem för att se vart de var på väg utan livvakter en sen fredagkväll. I efterhand ville han inte berätta att han skuggat makarna den sista biten fram till mordplatsen för att inte bli misstänkt för inblandning i mordet. Därför drog han en ur hans synvinkel ganska oskyldig lögn om att han gått direkt söderut utan att veta att makarna Palme gick en kort bit framför honom

    4. Mikael A
      Vittnet Nicola F har inte identifierat mannen som följde efter makarna Palme som Skandiamannen. Nicola har bara uppgett att hon såg en man som såg ut att vara något äldre än 44 år följa efter makarna Palme. Det kan ha varit gärningsmannen eller en medgärningsman eller någon som inte alls var inblandad i mordet även om det då är anmärkningsvärt att han inte hört av sig till polisen. Om paret Palme stannade upp en stund i höjd med södra reklampelaren som vittnesuppgifter tyder på så kan ju den mannen under tiden ha hunnit fortsätta promenera söderut och kanske kommit ett par kvarter söder om mordplatsen när skotten föll och inte reagerat på ljudet

  65. Emma
    Jo, jag har definitivt tagit del av debatten och följt denna mordgåta under (alldeles för) många år. Tycker att just den debatten har blivit lite snedvriden, d.v.s att åsikter och analyser är pantenterade för personer som grottat ner sig i mordgåtan under längst tid. Det är väl alldeles uppenbart att antalet timmar och år inte bidragit till mordets lösning, oavsett om du är polis, journalist eller privatspanare – snarare tvärtom. Hur som, jag tillhör inte de som blivit ”nyfrälst” på grund av Thomas Petterssons bok. 
    Jag är som du vet inte speciellt intresserad av meter, minuter och sekunder. Personligen tror jag att vi sitter på alldeles för lite information för att i efterhand göra bedömningar utifrån sådana parametrar. Självklart har även jag funderat på just meter, minuter och sekunder, inte minst i ljuset av Skandiamannen. Jag är överens med dig och alla andra kritiker till Petterssons hypoteser att det är mycket som måste klaffa och stämma för att Skandiamannen skall vara Palmes baneman. Efter idoga efterforskningar (både hemmavid, på brottsplatsen, samt korrespondens med insatta) måste jag ändå vidhålla att vi varken kan säga bu eller bä när det kommer till meter, minuter och sekunder. Dessutom och allra viktigast: oavsett gärningsman var statsministermordet osannolikt. Någon höll trots i vapnet på kvällen den 28:e februari 1986 och kom dessutom undan med det. Det är mycket riktigt osannolikt och väl klaffat – oavsett gärningsman. 

    Jag skulle vilja bemöta några av dina punkter där du förhåller dig extra kritisk till skandimanshypotesen. Du skriver, och jag citerar:

    ”Ett annat exempel var när vi som fördjupat oss i det här påpekade för Thomas P att SE:s närvaro kunde anas på brottsplatsen t ex genom att Anna H och Karin J vittnat om att någon blandat sig i de livräddande åtgärderna och bestämt sagt att framstupa sidoläge var det rätta vilket SE hävdade långt därefter. Det avfärdade Thomas P svepande genom att säga att det måste ha varit några andra vittnen.”

    Här blir jag fundersam till om du verkligen tagit del av Petterssons hypotes kring detta vittne och hans förklaringar. Jag tycker inte alls att Pettersson är svepande, tvärtom har han ägnat mycket tid åt att utröna vem detta vittne var och för egen del tycker jag att hans slutsatser är mycket rimligare än att detta skulle vara Skandiamannen. Petterssons slutsats är att det förmodligen är någon ur Stefan G:s sällskap, antingen Kenneth E eller Göran I. För mer information kring Petterssons tankar kring just detta hänvisar jag till följande länk: 

    https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/

    Sen tar du också upp vittnet Leif L:s utsagor i tingsrätten. Du skriver, och återigen citerar jag: 

    ”Sen har vi vittnesmålet från Leif L som i tingsrätten hävdade att han sett SE och hans kamrat Jan A som i sagt att han pratat med en man i 50-60 års åldern med keps. Om man som Thomas P hävdar att ingen sett SE så anser jag att man måste ta ställning även till det.”

    Även detta har Pettersson tagit ställning till och han har i mitt tycke kommit med en alldeles utmärkt förklaring på vem det är som Chevamännen pratat med. Min egna uppfattning när det gäller vittnet Leif L är att han kraftigt ändrat sina vittnesuppgifter över tid. Fakta är faktiskt att i de tidigare vittensupptagningarna från 1986 nekar Leif till Skandiamannens varande på brottsplatsen. Leif tillhör de vittnen som fått direkta frågor kring just Skandiamannens närvaro. För vidare info se förhör från 27/4 1986. Jag anser också att det finns andra problem med vittnet Leif L:s utsagor, även om ingen skugga ska falla på honom. Rent källkritiskt brister hans uppgifter inte bara när det gäller tidsaspekten utan också i hög grad beroendekriteriet. Han medger vid flera tillfällen att han diskuterar sina vittnesutsagor med medpassageraren Jan A. Dessa två delar t.o.m taxi när de ska avlägga vittnesuppgifter i tingsrätten. Min ståndpunkt är att Leif L är färgad av Skandiamannens egna mediala utspel och det är faktiskt något han också medger i förhöret (27/4-1986). 

    Din sista punkt gäller iakttagelser av vittnet Lars J. Som bekant gör både Lars Larsson och Thomas Pettersson en stor sak av just denna iakttagelse. Jag håller med ovanstående herrar att den iakttagelsen är anmärkningsvärd. Inget mordplatsvittne nämner Lars J, förutom då Skandiamannen. Det finns någon uppgift på att Lisbeth ska ha sett den samma, men jag är högst osäker på om det verkligen är Lars J hon syftar på, eftersom hon uppenbart har blandat ihop gärningsmannen med ett annat vittne – Anders B (även han bar blå täckjacka). Inför skranket har hon också påtagliga problem med avståndsbedömning etc. Visst, det finns en möjlighet att hon verkligen sett Lars J, men jag väljer att ta fasta på Skandiamannens träffsäkra vittnesmål av detta vittne. Ordningsmän i klassen skulle säkert hävda att andra vittnen inte har fått frågan om de verkligen sett Lars J. Den hypotesen köper inte jag. Hade de iakttagit Lars skulle detta funnits nedtecknat – inte minst eftersom han då borde betraktats som potentiell gärningsman. Pettersson och Larsson har ägnat detta stor möda och jag förvånas över att du hävdar motsatsen. Att Pettersson sen inte går på djupet när han intervjuas i media handlar nog snarare om pedagogik och tidsbrist. Vanligt folk är nog inte speciellt intresserade av detaljer, detaljer som intresserar dig och mig. 

    Jag hävdar att Skandiamannens agerande och uppgifter mer eller mindre är lögner. I förhållande till andra mordplatsvittnen agerar han mycket märkligt. Hans detaljrikedom (oavsett om de är felaktiga eller inte) är rent häpnadsväckande. Även hans engagemang för utredningsarbetet är häpnadsväckande. Viktigast av allt – hans berättelse går inte ihop. Trots sina storslagna hjältedåd på mordplatsen är han ett spöke. Jag gav mig tidigare på och analyserade de tidigaste vittnesuppgifterna och vilka vittnen som observerat varandra. Min slutsats var entydig. Väldigt många vittnen har faktiskt iakttagit varandra (postar gärna den analysen vid senare tillfälle) och centrala vittnen är allihop observerade av flertalet. Det finns åtminstone ett perifert vittne som inte är observerad av andra, men min slutsats är att han inte är det på grund av att han just är ett perifert vittne. Skandiamannen är allt annat än ett perifert vittne och han är vidare, ovillkorligen, det vittne vars vittnesuppgifter innehåller flest detaljer. Min hypotes är att detaljerna (som byggs på efterhand) kommer från media. Att Skandiamannen varit en flitig mediekonsument – ja det vet vi. 

    Personligen tror jag att både Pettersson och Larsson har fel på ett antal punkter utifrån sina hypoteser. Exempelvis håller jag det för troligt att Skandiamannen inte bar en tunn, mörk rock vid mordtillfälllet. Min gissning, som byggs på vittnesuppgifter, är att han bar mörkblå jacka av äldre snitt. Men det är detaljer, precis som sekundanalyser blir detaljer. Inget av det skulle väl heller förta varken Larsson eller Petterssons arbete. Något som var mycket olyckligt var Filters namnpublicering av Skandiamannen. Det är absolut inget jag står bakom och vilka motiv det finns att Göransson och co valde den vägen – ja det får du helt enkelt fråga honom om. Jag kan inte avgöra om Skandiamannen är gärningsman eller ett förvirrat vittne. Men då hans berättelse inte går ihop vore det rent tjänstefel av polisen att inte gå till botten med detta spår. I mitt tycke det mest rimliga som presenterats av journalister och privatspanare. Äntligen en hypotes som inte tar avstamp i motivbilder och omvärldsanalys. Jag gillar också att både Pettersson och Larsson har omvärderat vittnesutsagor från mordplatsen. Det gäller specifikt vittnesutsagor från vittnet Inge M och N Fauzzi. Min kvalificerade gissning är att polisen gjort det samma – oavsett då om Skandiamannen är skyldig eller inte! 

    Slutligen, du tar upp Leif Silbersky. Har den karln verkligen mandat att prata om bevis? Mig veterligen har han stått fast vid Christer Pettersson som Palmes mördare och sagt att bevisningen mot den samma var överväldigande och skulle räckt i vilket annat åtal som helst. Oavsett vem Krister Pettersson presenterar som ansvarig kommer Silbersky att få äta upp sina uttalanden. Rättegången mot CP var en fars och här tar jag i från knäna: ren och skär rättsröta. 

    Emma – jag uppskattar tonen i ditt senaste inlägg! Återigen ber jag om ursäkt för namnschabblet. Hoppas vi kan fortsätta diskussionen i väntan på Krister Peterssons presentation! 

    1. Per W
      Tack, jag uppskattar att du svarade. Någon eller möjligen några saker du tar upp har fallit mig ur minnet. Det var ett tag sen jag fördjupade mig i SE så jag får ta på mig dom ”glasögonen” igen och läsa på lite så återkommer jag snart.

      1. Eilert hade nyligen en påminnelse om Alf L:s vittnesmål villket ju är en guldgruva vad gäller antal personer inblandade, tidslucka, hur ett möte skulle ha gått till – intressant hur det ligger lite mellan andra vittnesmål och binder samman dem men kanske också motsäger dem. Lars Borgnäs har inte med honom alls i den nya boken. Har jag missat något om att han skulle vara otillförlitlig?

        http://www.itdemokrati.nu/page36a2.html

        1. Här följer ett längre avsnitt ur min bok Mörkläggning (sid 865-869) som förklarar varför Alf L inte kan anses vara ett tillförlitligt vittne:

          I slutet av januari -94 lät sig Ölvebro intervjuas för Expressens söndagsbilaga och sprängde en smärre bomb. På frågan när han bedömde att mordet skulle vara löst svarade han ”under våren”. Och han förtydligade med att han trodde att det då skulle finnas en person åtalad.

          Det var inte småsaker. På Expressens redaktion reagerade man snabbt och slog upp saken i en ren nyhetsartikel långt innan söndagsbilagan med den långa intervjun var färdigtryckt. Och andra massmedia följde efter. Ölvebro upprepade villigt sin utsaga, bara försiktigt modifierad. Till Dagens Nyheter sa han att man nu kunnat avföra nästan alla inkomna spaningstips om personer som kunde misstänkas för att ha mördat Palme men att det återstod en liten grupp och att han var ”helt övertygad” om att mördaren fanns bland dem. Han menade därför att utredningen ”förhoppningsvis” skulle vara slutförd till sommaren.

          I det gynnsamma klimat som följde fick Ölvebro hjälp av riksåklagaren Torsten Jonsson att bearbeta Bildtregeringen så att inte den kommande kommissionen skulle dras igång på ett sätt som störde polisarbetet. Och i Rosenbad lovade man att vänta med tillsättandet så att polisen skulle få våren på sig.

          * * *

          I efterhand kan Ölvebros kaxiga utfästelser låta som desperat tillkämpad optimism och ingenting annat. Men kanske var de också uttryck för en sorts strategi – om än av tveksamt slag.

          En av de personer som Palmespanarna särskilt höll ögonen på i början av -94 var en man i 40-årsåldern, en till synes lite udda figur som vi kan kalla ”L”.

          För utredarnas del hade kontakten med ”L” inletts med att han själv ringt upp polisen sex veckor efter mordet. Han hade då berättat att han bodde i innerstan, på Dalagatan, och att han tagit en sen promenad under mordkvällen. Det hade fallit sig så att han kommit att följa Sveavägens västra trottoar norrut. I samband med att han passerat Adolf Fredriks kyrka hade han hajat till därför att något mörkt rörde sig inne på kyrkogården.

          Klockan hade varit mellan 23.15 och 23.20. Nästan omedelbart efter detta hade han mött makarna Palme. Sedan de passerat hade han svängt upp till vänster på Kammakargatan och gått hem till sin bostad på Dalagatan. Det var det hela.

          ”L” förklarade att han egentligen tänkt kontakta Palmeutredarna tidigare men att det inte blivit av. Han hoppades att hans uppgifter inte skulle hamna i tidningarna och om han skulle kallas till förhör ville han inte att man skulle ringa till hans arbetsplats och säga att det var från polisen. Som spaningstips under mordutredningens första hektiska period var det måhända magert men ”L” hörs ändå ett par veckor senare. Han berättar då att han varit sjukskriven för muskelspänningar den 28 februari och hållit sig hemma. Sent på kvällen hade han till sist gått ut och promenerat därför att det inte var något bra på TV och han inte kunde sova. Han brukade för övrigt promenera mycket, alltid ensam.

          Han lägger nu till en del saker till sin vittnesberättelse: när han passerade kyrkogården hade han hört en gren som knäcktes, som om någon trampade på den. Det var då han tittade dit och tyckte sig se en mörk gestalt som försvann. Sedan han mött paret Palme hade han upptäckt en man som kom gående 15-20 meter bakom dem. Mannen gick framåtlutad med långa steg ”likt en bonddräng”. Han hade varit 180-85 cm lång och haft vad ”L” kallade ett ”slaviskt utseende” samt ”judenäsa”. ”L” säger att det i efterhand slagit honom att mannen varit identisk med en person han sett vid ett tidigare tillfälle. Det hade varit en eller två veckor före mordet, mannen hade varit en av tre män som han observerat just på Adolf Fredriks kyrkogård.

          I slutet av -86 när ”L” hörs igen lägger han till att mannen som kommit gående efter Olof och Lisbet hade försökt dölja sitt ansikte.

          Ett år senare hörs ”L” än en gång. Han berättar då att han på årsdagen av mordet besökt brottsplatsen och i den folksamling som fanns där fått se en man som liknade den person som följt efter makarna Palme.

          I början av -89 när Christer Pettersson sitter häktad kallas ”L” till konfrontation. Han har då med sig ett litet brev som han skrivit i förväg. Det lämnar han till polisen. I brevet hävdar han att han såg själva mordet och att det var just mannen han hade mött som sköt Palme. Han förklarar att han hållit tyst om saken ända tills nu därför att han varit rädd.

          Innehållet i brevet leder till att han blir utförligt förhörd före konfrontationen. Han berättar då följande: sedan han mött den mystiske mannen hade han fått en känsla av att något kunde hända paret Palme. Han hade därför inte gått hem utan i stället rundat ett kvarter på Sveavägens västra sida och kommit tillbaka till Sveavägen. Då hade han fått se hur mannen han nyss mött placerade sig utanför Dekorima, väntade in Olof Palme och sköt. Han blev chockad av att se mordet och kommer inte ihåg hur han tog sig hem – hans första minnesbild är att han befinner sig i bostaden.

          Efter förhöret får ”L” se konfrontationvideon. När han tittar på Christer Pettersson reagerar han för dennes ”dödande blick” och tycker att Pettersson är mycket lik den person han sett. Emellertid pekar han till sist ut en annan av deltagarna i konfrontationsgruppen.

          Därmed har åklagarna ingen användning för honom. Han kallas heller aldrig att vittna i målet, vare sig i tingsrätten eller i hovrätten. Men om han pekat ut Pettersson, vad hade hänt då? Möjligen hade han blivit ett av åklagarnas viktigaste vittnen. Hans berättelse knöt ju samman vittnesmålen om ”Grandmannen” med dådet utanför Dekorima – och backade därmed perfekt upp det mordscenario som åtalet vilade på. Förvisso hade han ändrat sig hit och dit från förhör till förhör. Men det var ju inte något som åklagarna låtit sig skrämmas av när det gällt andra vittnen de valt att kalla.

          ”L” kom alltså bort från händelsernas centrum just när allt tycktes gå mot sin klimax. Det hindrade inte att hans alltmer sensationella berättelse fortsatte att utvecklas.

          Advokaten Claes Borgström bevakade Palmerättegången för riksradions ekoredaktions räkning och skrev senare en bok om processen. Där berättade han att i samband med tingsrättsförhandlingarna hade en journalist kontaktat ”L”. Denne hade då sagt att han var helt säker på att det var Christer Pettersson han sett mörda Palme men att journalisten inte fick återge detta. Journalisten berättade om saken för spaningsledningen men både polis och åklagare hade i det läget gjort bedömningen att ”L” hade för låg trovärdighet för att det skulle finnas anledning att kalla honom som vittne.

          Bilden av ”L” som en man som levde i en fantasivärld underströks av hans levnadsförhållanden. Han var en enstöring som fick sin inkomst genom olika okvalificerade arbeten som han inte behöll någon längre tid. Och under åren som följde närmast efter Palmerättegången var han en tämligen likgiltig figur ur polisens synvinkel.

          Så plötsligt, med Åsgårds ”profil” till hands började Palmespanarna tänka till. ”Inbunden och isolerad” och ”möjligen lite stollig” – passade det inte ganska bra på ”L”? Precis som FBI sagt hade han dykt upp som vittne och gjort väsen av sig med en berättelse som han byggde på och förändrade allt eftersom tiden gick. Rätt som det var erkände han till och med att han varit på plats när Palme sköts – men kunde eller ville inte säga hur han tog sig hem efter mordet!

          ”L” såg visserligen inte ut som Christer Pettersson. Men med Åsgårds nya infallsvinkel var inte det längre nödvändigt. Inte heller fanns det några som helst bevis mot ”L”. Frågan var därför hur de skulle kunna skaffas fram.

          Plötsligt den 10 mars går TV2:s Rapport ut med ett dramatiskt budskap: orsaken till Ölvebros optimism är att det finns starka misstankar mot en stockholmare i 40-årsåldern som passar in på ”gärningsmannaprofilen”. Det är ”L” som åsyftas.

          De följande dagarna är den nye misstänkte den stora nyheten i kvällspressen. I Expressen kallas han ”polisens fjärde huvudspår” och mot bakgrund av Ölvebros uttalanden om ett kommande genombrott framstår det som om ett ingripande mot honom är nära.

          Företrädare för spaningsledningen gör sig direkt efter inslaget i Rapport oanträffbara i flera dagar – det går inte att få ett officiellt bekräftande eller förnekande på att ”L” är huvudmisstänkt.

          Till sist, den 14 mars, yttrar sig biträdande spaningsledaren Lars Jonsson – Ölvebro håller sig fortfarande undan. I Expressen säger Jonsson att påståendena om att det finns en ny huvudmisstänkt är en ”ren medieprodukt” och att han ”nästan tycker synd om” den utpekade. Enligt Expressen råder nu en schism mellan Ölvebro och hans närmaste män i Palmegruppen – flera utredare ska ha upprörts över Ölvebros uttalanden om att mordet snart ska vara löst och är kritiska till skriverierna om ”L”.

          I det här läget kan Ölvebro inte hålla tyst längre. Det framstår som om han är ytterst ansvarig för att det läckt ut uppblåsta spekulationer om att ”L” skulle vara Palmes mördare. Han går nu defensivt ut med att tidningsuppgifterna ”inte kommer från någon som är officiell talesman för utredningen”. Hur värderar han då själv misstankarna mot”L”? Det vill Ölvebro inte kommentera.

          Om han avsett att svära sig fri från ansvar för pressens skriverier blir resultatet rätt lamt. Ytterligare en dag senare går han ut i Svenska Dagbladet och tar i lite kraftigare. Han påstår nu att uppgifterna i massmedia om ”L” inte kommer från poliser i Palmegruppen utan från annat håll i polishuset. Han säger vidare att man från Palmegruppens sida länge haft besvär med att det läckt från utredningen till journalister via utomstående poliser som skaffat sig insyn i arbetet. Därför har Palmegruppen ibland avsiktligt spritt missledande uppgifter om spaningsarbetet till förmodade läckor. När dessa uppgifter nått tidningar och TV har de skvallrande poliserna avslöjat sig.

          Även denna gång lyckas Ölvebro dåligt med att rädda sitt anseende. Hans uttalanden leder till en debatt om han ägnat sig åt olagligheter – myndigheter får normalt inte forska efter vilka anställda som lämnar information till massmedia. Och inte heller vinner han några poäng på att erkänna att han som spaningsledare medvetet låtit sprida överdrivna och felaktiga uppgifter.

          Det offentliga kattrakandet om hur misstänkt ”L” är och vem som i så fall påstår det får ett abrupt slut redan en vecka efter det inslag i Rapport som startade karusellen. Plötsligt går nämligen Ölvebro ut och deklarerar att ”L” nu erkänt för polisen att han aldrig var på Sveavägen under mordnatten och att han helt enkelt hittat på hela vittnesmålet. Enligt Ölvebro tror Palmeutredarna på honom den här gången – han är avförd från utredningen både som vittne och som misstänkt.

          1. Tusen tack, jag hade en vag känsla men kopplade inte – minnet sviktade dessutom.

            Och dessa skulle inte vara de mest infama av Ölvebros handlingar och yttranden – listan blir lång och skrämmande.

            Jag förfasade mig över att Yrsa Stenius och Per Olov Enquist höjde honom till skyarna i ett inslag:

            https://www.201tube.tv/watch/q2eDJ0O-Cn8

            Jag vet inte varför han skulle vilja framstå som både oärlig och bakom flötet, men var det avsiktligt så var han en oerhört skicklig skådespelare – inte minsta lilla snubblande undantag: mitt i prick varenda gång.

            Om bara Arne Irvell hade övertalats till att skjuta upp pensioneringen och åtaga sig fallet!

          2. Det är ju intressant. Om Alf hittade på en historia för att vara sensationell, så kan man ju undrar varför han inte hittade på en egen historia, om hur mordet gick till? Han menade ju ungefär samma som Inge. Att han gick upp bakom när de passerat. Att han sköt med höger hand, tolkar jag. Varför valde han just Inges historia, om han hittade på? Jag kan ju inte veta hur det var, men det är min undran varför han sa så?
            Inge såg inget vapen och det verkar som Alf inte såg vapnet heller.
            Jag förstår att Alf blev chockad och rädd av att se detta. Så han kanske vågade säga mer med tiden? Men det är min fundering.

            1. Jag avstår från att spekulera kring exakt hur Alf tänkte utan nöjer mig med att hans väldigt föränderliga historia gör att man inte kan dra några som helst slutsatser kring mordet utifrån vad han berättat.

            2. Jag kan ju inte svära på det här, men den ‘stil’ du skriver med här Eilert, påminner starkt om Niklas B:s stil. (Han har använt ‘alibi’/’pseudonym’ här tidigare när han skrivit, även om det är ett bra tag sedan nu, och han skulle antagligen inte erkänna det här och nu…). Om det är ”du” Niklas så använd gärna din egen/vanliga signatur istället. Det blir inte fullt lika ‘dumt’ då. OM det inte är ”du” så kommer jag att be offentligt om ursäkt här.

              1. Vi har alldeles nyss avslutat en diskussion om det olämpliga i att försöka fiska efter personers identiteter.

                Om jag som moderator märker att någon skriver under olika signaturer – sådant har hänt, men inte nyligen – kan jag påtala för personen i fråga att jag anser det olämpligt. Men jag har inte totalkoll på detta – om någon väljer att registrera sig med inte bara olika signaturer utan också olika mailadresser så märker jag förmodligen inte att det rör sig om samma person.

                Och för min del gör det inte så mycket. Dessutom skulle jag inte ha tid att ägna mig åt den typen av detektivarbete även om jag ville.

                Ni som medverkar med kommentarer på bloggen har – som jag ser det – ingen egentlig anledning att befatta er med sådana frågeställningar över huvud taget. De flesta som skriver här använder sig av sin rätt att vara anonyma. Låt då också bli att ställa frågor om andras identiteter. För diskussionen i sak spelar det ingen roll vem det är som framför ett argument. Den som kräver att andra skribenter identifierar sig eller som kräver bevis på att inte samma person dyker upp under olika signaturer får söka sig till ett annat diskussionsforum.

                Har jag varit tydlig nog?

              2. Vet inte riktigt hur jag ska svara? Men jag utger mig inte för att vara någon annan. Det är heller inte någon annan som utger sig för att vara mig. Men det kanske kan vara så ibland att folk tänker ungefär likadant, så då kan det bli så. Tror jag. Vänligen Eilert.

                1. Det räcker så bra med det svaret – och du hade förstås inte behövt svara alls. Och för att understryka vad du säger med lite statistik: det är rätt många som besöker den här bloggen. Förra året hade den sammanlagt 262 583 visningar, fördelade på 48 937 besökare.

                  Eftersom bara en rätt liten minoritet av alla som är inne på bloggen själva skriver något kan det vara lätt att föreställa sig att diskussionen följs av en ganska begränsad grupp. Och då kan det uppstå sådana där felslut som: ”Aha, ett nytt namn bakom en kommentar – vem av dem som skrivit tidigare döljer sig bakom det?”

                  Sådana lite misstänksamma reflektioner är ju inget som en ny debattör direkt längtar efter att mötas av, kan jag tänka mig.

                  Och jag funderar vidare lite grann. Det där tankefelet – som jag kallar det – har på sätt och vis en vidare innebörd, Jag tror att de flesta av oss ofta har en benägenhet att begränsa synfältet för att göra den värld vi studerar överskådlig.

                  Förr i tiden var det en utbredd uppfattning att jordklotet var världsrymdens centrum. Det var till och med farligt att ifrågasätta det. Och den som skulle ha påstått att det fanns stora solsystem, mycket större än vårt och så långt bort att vi inte kunde se dem, skulle verkligen ha stuckit ut hakan.

                  Lite grann är det så också med Palmeutredningen. Diskussionen om den tenderar ibland att hamna i frågeställningar som: var det Christer Pettersson eller Christer A eller Skandiamannen eller 33-åringen som sköt? Ibland kan man på nätet hitta enkäter där folk får rösta på sin favoritkandidat.

                  Men sanningen är ju att så länge vi inte vet vem det var kan det faktiskt ha rört sig om en person som över huvud taget inte förekommit i debatten, någon vars namn inte skulle säga oss någonting. Om jag brukade slå vad skulle jag till och med våga sätta några hundralappar på att det är så.

                  Och lite grann på samma sätt, för att knyta ihop resonemanget: det tillkommer hela tiden nya debattörer om Palmeutredningen, människor som tänkt själva vare sig de tänkt i liknande banor som andra eller inte. När vi ser en ny signatur på det nätforum där vi brukar följa debatten (till exempel denna blogg) är det något att glädjas över. Det är troligen någon som vi inte träffat på förut. Och det är det som gör debatten levande.

          1. Man måste ändå ge Alf L ett visst erkännande för att han fått ihop den berättelse om själva mordet som kommer i förhöret 1989.
            Mycket stämmer med IM:s vittnesmål, och det känns som om han antingen kommit över vittnesförhör eller läst Thomas Kangers bok ”Utredning på villospår” samt att han också bevakat vad man kunnat läsa sig till i media.
            Tingsrättsförhören hade ju inte börjat vid den tiden.
            Eller också har han ju sett något, uppe vid Kammakargatan, men det mesta talar ju för att han fabricerat en historia, vilket han också senare medgav.
            Tråkigt att han fick lida för det senare.

    2. Per W,

      ”Det finns någon uppgift på att Lisbeth ska ha sett den samma, men jag är högst osäker på om det verkligen är Lars J hon syftar på, eftersom hon uppenbart har blandat ihop gärningsmannen med ett annat vittne – Anders B”

      Hur har du kommit fram till det resultatet, att Lisbeth blandat ihop gm med Anders B ?

      1. Nej, det är inte min förtjänst eller resultat. Många andra (säkerligen också Gunnar?) har varit inne på att Lisbeth mixat ihop gärningsmannen med Anders B. Detta är också något Christer Petterssons försvarare gör en stor sak av i rätten under sin utfrågning av Lisbeth. Vid närmare eftertanke tror jag även Granskingskommissionen nämner detta. Det är svårt att ha materialet i huvudet! Du får helt enkelt kolla upp. Hur som, att det diskuterats tidigare är fakta.

        1. Ja, det stämmer att jag i flera tidigare sammanhang fört fram att mycket pekar på att Lisbeth Palme blandat samman gärningsmannen med vittnet Anders B. Det kan tilläggas att Hans Holmér och den förste Palmeåklagaren K G Svensson båda två var inne på samma slutsats – i stort sett det enda som de var överens om.

        2. Per w (och Gunnar)

          Jag har redan kollat upp. Det första polisen gjorde var att undersöka hur tydligt vittnena såg gärningsmannen och om det fanns risk att blanda ihop Anders b med gm. Läs t ex förhöret med Jan Andersson sid 210 http://www.itdemokrati.nu/page36k.html , som såg gm tydligt och tog inte han för Anders B. Lisbeth å sin sida såg samme man som Jan A därför är det ej troligt hon blanda ihop han med Anders B när andra inte gjorde det.

          Senare påstod HH, Kg, Liljeros, och andra att Lisbeth inte såg efter så noga, utan gissade mest. Hur dem kund påstå det vet jag ej men jag tror att det beror på att Lisbeth nämnde två personer. Gunnar kanske vet mer ?

          1. Jag har gått igenom Lisbeths uppgifter om sina iakttagelser från brottsplatsen i alla mina böcker om Palmemordet. Mest utförligt kanske i min bok Huvudet på en påle från 2017 som bara till hälften handlar om Palmeutredningen, men då är koncentrerad på Lisbeth. Den delen av Huvudet på en påle finns för övrigt utgiven som ljudbok under namnet Det motvilliga huvudvittnet.

            Det som kan sägas kort är att när Lisbeth beskriver den iakttagelse som ligger till grund för hennes utpekande av Pettersson så ser hon inte en person med ett skjutvapen. Hon ser en person som står och tittar på henne på flera meters håll efter skottlossningen och hon säger själv att hon då vid tillfället inte förstod att det var mördaren, det var något som hon slöt sig till efteråt. Enligt Lisbeths egna uttalanden gjorde hon inga som helst iakttagelser av gärningsmannen vare sig före skottlossningen eller i samband med att mördaren sköt. Hon hävdar också att hon aldrig såg något vapen.

            Hennes beskrivning av hur hon söker hjälp och inte får det av mannen hon tittar på stämmer bra med Anders B:s egen beskrivning av hur han ser att Lisbeth tittar på honom utan att han kan förmå sig till att agera, chockad som han är av skottlossningen på så nära håll.

            Kommissarien Åke Rimborn har berättat att när han talade med Lisbeth på Sabbatsberg uppgav hon att det var två gärningsmän på mordplatsen. Jag tror att det handlade om att hon dels såg mördaren och dels vittnet Anders B som hon felaktigt kopplade samman med mördaren.

            1. Såg just ett klipp från Expressen med en intervju med Åke Rimborn om uppgifterna han fick från LP på mordnatten. Hon talar om två män i 40-45 års åldern hon sett utanför bostaden en ovanligt lång och en med blå jacka och att hon tyckte sig känna igen mannen i den blå jackan som GM som flydde efter skotten. Hon säger att hon såg honom springa från platsen och då kan det ju inte vara vittnet Anders B. Tycker nog att den vittnesuppgiften är intressant då den är avlagd så snart efter mordet. Konstigt att de uppgifterna inte fanns med i FUP vid åtalet mot CP.

              1. Jag intervjuar Åke Rimborn i min bok Huvudet på en påle och jag fäster stor vikt vid det han säger. Det mest uppseendeväckande i hans berättelse är att Lisbeth sa att det fanns två gärningsmän på mordplatsen.

                Som jag förstår saken handlar det om att hon först observerar gärningsmannen i samband med mordet och sedan ser en man som hon tror är hans medhjälpare (men som i själva verket är vittnet Anders). I de formella förhör med Lisbeth som hållits finns det dock inga observationer från hennes sida av gärningsmannen i direkt anslutning till mordet. Hon ser honom inte före mordet, hon ser honom inte när han skjuter och hon ser över huvud taget aldrig ett skjutvapen. Den första iakttagelsen hon gör – enligt hennes egen framställning – är när hon ser sig om efter hjälp och då upptäcker en man stående en bit bort som inte hjälper henne. I efterhand drar hon slutsatsen att han är mördaren.

                Enligt min uppfattning stämmer de offentligt redovisade förhören med Lisbeth dåligt med vad hon med all sannolikhet observerade.

                Jag förväntar mig inte att du ska bli övertygad av denna korta sammanfattning av vad jag tror. Men jag vill nämna – som jag gjort tidigare – att den del av Huvudet på en påle som handlar om Lisbeth Palme och mordet på Sveavägen också finns som ljudbok, Det motvilliga huvudvittnet. Där utvecklar jag mina resonemang mer utförligt.

    3. Noterbart är att den frampressade slutsatsen att ”SE stämmer signalementsmässigt med ett snitt av de övriga vittnesmålen mellan Grand och mordplatsen bygger på att man själv får bestämma vad han hade på sig, och att vittnen som inte säger vad som önskas helt enkelt sett fel.

      Signalementsuppgifterna spänner mellan ljusblå täckjacka och lång svart fladdrande rock.
      Kepsar och mössor i alla former och färger, men trots att man själv tar sig friheten att bestämma vad SE hade på går det inte att förena observationerna med något universalplagg.

      Det är också lustigt att man är så oerhört nogräknade med sekunderna då Skandiamannen stämplade ut, men samtidigt är så fullständigt ointresserade av avstånd och tider i övrigt.
      Det är ju faktiskt TP själv som gjort sina antaganden om promenadtiden.
      Det var han som började mäta avstånd och klocka sträckor, men glömde fullständigt bort Palmes roll i ekvationen.
      Vi andra synar och ifrågasätter, och hittar stora hål i hypotesen.
      Våra slutsatser har vi vår fulla rätt att framföra.

      Att Larsson gjorde en stor sak av observationen av LJ är ett snarlikt misstag.
      Den var meningen att slutgiltigt binda SE som gärningsman med slutsatsen att SE berättar om en observation som endast mördaren kunna göra.
      Nämligen Lars J på en plats där han stod då mördaren sprang förbi:

      ”I förhöret dagen efter mordet berättar Sture att han inne i gränden har sett en man som senare identifieras som Lars J. Vi vet att Lars stod där exakt vid tidpunkten för mordet. Han dök upp där just innan mordet och ganska snart därefter beger han sig därifrån. Han var i samma ålder och klädd på samma sätt som Sture beskriver. Inget annat vittne har sett denna person så Sture kan inte ha hört om det i efterhand.

      Det är alltså ett missförstånd som får stora konsekvenser.
      Larsson har pinsamt nog missat att Lars J stod bakom baracken på den högra sidan och förflyttade sig till den vänstra sidan som SE beskriver efter att mördaren passerat Luntmakargatan.
      Det skulle i stället innebära att SE inte kan vara mördaren.

      Vad som då händer är att Thomas Pettersson måste hitta en lösning på problemet, men utan att vika från slutsatsen att observationen binder SE som mördare.
      Den osannolika ”Titt över axeln teorin” är då tvingande, och det faktum att inte något annat vittne sett Lars i det läget blåses upp stort.
      Att förutsättningen för att någon sett Lars J också bygger på att denne någon tittat dit in är förstås självklar för oss andra.

      Vad gäller SE och hans ”lögner” kan jag citera vad Thomas Pettersson skrev i ett av sina meningsutbyten med Gunnar.
      Han skrev:
      ”Mer centralt är att vi vet att Skandiamannen medvetet ljuger om sin utpasseringstid. Ja, det börjar med en redan lögn redan på lördag förmiddag när han i sitt första samtal med Roland B hänvisar till att tidningar, bland annat från Oslo, låg på och ville veta vad han haft för sig. Vid den här tidpunkten var han dock en okänd storhet för media, men det skulle han avhjälpa på egen hand”
      Hur vet Thomas att han var okänd för media vid denna tidpunkt?
      Redan dagen efter är han med i en artikel i SvD, och dagen efter det är han med i Oslo-baserade Aftenposten.

      Det verkar alltså som om SE är mer sanningsenlig än TP, och man kan undra vilka som egentligen är de riktiga ”elefantenrna i porslinsbutiken”

      1. Jörgen
        Jag vet inte riktigt om jag håller med om att Larssons analyser är ”pinsamma”. Jag anser att du använder dig av detaljanalyser och att du utifrån dessa detaljanalyser (det du bland annat då kallar pinsamheter), försöker dra säkra faktabaserade slutsatser. Thomas Pettersson har en hypotes, en hypotes om att Skandiamannen var okänd för media dagen efter mordet. I mitt tycke en väldigt rimlig hypotes i ljuset av det material som är tillgängligt för dig och mig. Har du en bättre hypotes? Finns det stöd i materialet att Skandiamannen kontaktades av SVD? Mig veterligen finns det inte det. Varför anser jag att Petterssons hypotes är bättre än din? Jo, för i materialet finns det gott om stöd för att Skandiamannen själv har varit en aktivt uppsökande individ, i förhållande då till media.

        I senare förhör framkommer det att Lars J bytt position, från att vara gömd bakom baracken i sydlig riktning. Efter att gärningsmannen flytt upp för trapporna lämnar Lars J sitt ”gömställe” och blir enligt egna vittnesuppgifter stående under ett antal sekunder vid Luntmakargatan 14. Här kan man förstås spekulera i om han inte är synlig från mordplatsen. Oavsett belysning och meter i förhållande till Tunnelgatan/Sveavägen är det enligt mitt tycke svårt att avgöra om han verkligen var observerbar. Du har bestämt dig och tycker att det är självklart att han gjort sig observerbar. Jag vet inte, eftersom hans närvaro bara kan bekräftas av Skandiamannen. Inget annat mordplatsvittne observerar Lars J. I ett senare förhör med Lisbeth kan man misstänka att hon pekar ut Lars J. Det är möjligt, men samtidigt har Lars innan detta förhör exponerat sig i media och Lisbeths vittnesuppgifter ä allt annat än träffsäkra. Vidare skriver du att ”Thomas Pettersson måste hitta en lösning på problemet”. Här håller jag inte alls med dig. Jag tror att Pettersson öppnar upp för flera alternativ när Skandiamannen observerat Lars J. Jag tycker att observationen är mycket intressant och den är intressant därför att Skandiamannen är ensam om den. Det är i sammanhanget det viktigaste. Utifrån dina slutsatser placerar du Skandiamannen centralt i korsningen, men också endast cirka 1 minut efter mordet. Det får jag inte ihop, eftersom samtliga centrala vittnen är observerade av andra vittnen. Det är en myt att många vittnen är spöken på mordplatsen. Tvärtom, analyser av vittnesprotokollen ger många ömsesidiga observationer.

        Slutligen, utstämplingstiden är viktig i förhållande att den placerar Skandiamannen i direkt anslutning till brottet. Vet inte om det är Petterssons fel att mordgåtan har blivit en sekundstrid? Är också lite fundersam på din säkra faktabaserade slutsats (tidigare inlägg) att Skandiamannen pratat med väktare innan han lämnade receptionen. Hur vet du det, då det finns högst motsträviga uppgifter? Återigen, vi vet alldeles för lite för att dra säkra slutsatser och hävda ”fakta”. Det går inte att bortförklara Skandiamannen från skrivbordet. Det finns inget stöd för det i materialet – varken som gärningsman eller vittne.

        1. Per W

          Det står helt klart när man läser vad Lars Larsson skrivit om observationen av Lars att han missuppfattat förflyttningen. Därmed blir också slutsatsen helt bakvänd.
          Det är odiskutabelt. Pinsamt eller inte är en fråga som var och en får avgöra.

          Visst försöker också Pettersson göra denna observation till en käpphäst i bevisfrågan, men med en helt annan argumentation eftersom han förstått att LL misstagit sig.
          Om vi nu tänker oss att SE är mördaren och att han ser Lars genom en titt över axeln då Lars står i den position han uppger under både förhör och vallning, ungefär mitt på Luntmakargatan men framför hörnet av det s.k. kulturhuset.
          Om du tar med dig en vän och ställer honom på samma plats (du kan också se på intervjun med Gjutarnäve) exakt var han stod.
          Gå sedan upp i trappen och titta ner på din vän.
          Du kommer då att upptäcka att din vän inte står med kulturhuset i bakgrunden på det sätt SE beskriver. Han står förstås bortanför kulturhuset och själva marken bildar bakgrunden.
          Detta spelar stor roll, eftersom det krävs ett övermått av fantasi för att berätta detaljerat om LJ utifrån ett omvänt perspektiv genom en snabb huvudvridning.
          Detta tycker alltså TP och du är mer logiskt än om han faktiskt sett honom från det perspektiv han verkligen beskriver kl 12 dagen efter mordet.
          Du är i stället tveksam om Lars verkligen hade synts från mordplatsen, och då låter du din vän stå kvar och går dit och tittar på honom.
          Du får tänka på att ljusförhållandet var betydligt sämre, och att det stod byggbaracker på sidan, men trots det fanns lampor strax bakom Lars och det kom släpljus in från Luntmakargatan.
          Därför blev också figuren ganska svår att identifiera mer än som en kontur av en yngre man med smala ben och bullig täckjacka. Precis som SE också avbildat honom på en skiss.
          Att ingen förutom eventuellt Lisbeth sett honom har den enkla förklaringen att han inte stod där så länge, och att ingen tittat åt det hållet under dessa sekunder. Stefan och Anna hade helt enkelt annat för sig.
          LJ såg folk på mordplatsen, så varför skulle det omvända ha varit omöjligt?
          Ställ då mina argument mot Thomas argument, och fråga dig själv vilken version som är krystad och konstruerad utifrån en agenda och vilken som inte är det.

          Du frågar också om det finns stöd i materialet om det finns städ för att SE kontaktades av SvD?
          Jag kan inte hitta något sådant stöd, men det är inte heller viktigt, det viktiga här är att det fanns en kontakt mellan honom och media, alldeles oavsett vem som tog det första initiativet.
          Han var med i tidningen dagen efter och i Oslotidningen Aftenposten på måndagen (den gavs inte ut på söndagar).
          Kan vi inte för enkelhetens skull tänka oss att de hade någon typ av förbindelse redan på lördagen då, eller ska vi som Thomas gör fastslå att ingen kontakt hade upprättats i detta skede, och att han ljuger (som en häst travar)
          Det är ju trots allt mindre än ett dygn kvar till publicering.

          Anledningen till att vi kan vara säkra på att samtalet med väktaren HO ägt rum är genom det sätt han berättar om det:

          ”jag har pratat med honom ganska mycket, frågade om han haft mycket att göra och då sade han att han hade slutfört ett jobb som var tvungen vara klart för han skulle på semester nästa vecka. Sedan stod vi och pratade i ett par minuter. Och sedan ungefär 23.20 så skulle han gå iväg hem då för att ta sista t-banan hem. Han bor tydligen utåt Mörby eller Danderyd någonting. Och tåget kommer på Centralen kvart i tolv”

          Den informationen berättar tveklöst om att samtalet ägt rum, och att han inte misstagit sig på tillfälle.

          Vi ska inte bortförklara Skandiamannen från skrivbordet, vi måste bege oss ut i verkligheten, men man bör definitivt inte heller döma honom från skrivbordet.
          När allt kommer omkring kan det finnas logiska förklaringar till det mesta.

          1. Slutligen lite allmänna reflektioner om Skandiamannen iförd blå tre kvartslång gubbjacka i stället för lång rock.

            Teorin om att han säger sig vara förväxlad med mördaren just p.g.a. sin keps och knälånga mörka rock, bygger väl på att han faktiskt bar sådana plagg?

            ”Att han därmed ville legitimera sin närvaro, uti fall någon skulle beskylla honom för att vara mördaren, så att han kunde hävda att han visserligen sprungit, men att det var efter polisen.”
            Något sådant har jag förstått.

            Varför skulle han vara mån om att ringa polisen med avsikten att berätta att de fått ett felaktigt signalement på en man med lång mörk lång rock, om han nu själv bar en blå trekvartslång täckjacka av gubbmodell?
            Eftersom väktaren Henry O:s ganska vaga minnesbilder lyfts upp till en fråga.

            Visst vore det väl mer begåvat att låta det felaktiga långrock-signalementet i så fall ligga kvar, och inte själv börja prata om att Lisbeth sagt ”blå täckjacka”, vilket hon faktiskt gjort.

            Så, om vi tar Henrys blå gubbtäckjacka, förlänger den lite, och låtsas att den är av ett tunnare material.
            Vi bortser från allehanda mörka rockar och dufflar som varit på tal.
            Kepsen måste ha varit med öronlappar, nästan lite lik en mössa, och med uppvikta öronlappar.
            Stöd för öronlappar i någon form
            kan man hitta i den andra skandiaväktaren Anna-Lisa G:s förhör, men hon skrattar och säger att hon minns dåligt. I övrigt stämmer inte hennes beskrivning med något som ett
            enskilt vittne sagt om gärningsmannens huvudbeklädnad.

            Nu har vi ändå en ungefärlig bild av hur han kan ha sett ut, och nu kan vi checka av honom både vid Grand och på Sveavägens östra trottoar, med lite besvär går det att klämma in honom på både mordplatsen och David Bagares gata också: öppen fladdrande, men alla vittnen som sagt knälång räknar vi bort, så i det avseendet måste vittnet Yvonne N helt enkelt sett fel.

            Vi får sedan tänka oss in i hur det är att röra sig med denna tunga klädsel inlågskor på isbark från Grand till stämpelklockan med en 1,3 kilos magnumrevolver i handledsväskan.
            Den sjukt stirrande mannen vid Grand har nu efter att ha forcerat okänd bakdörr utan att upptäckas av väktarna förvandlats till den vanliga timide grafikern som står och pratar övertid, fjällsemester och lite allmänt ditt och datt i receptionen.

            Och värre blir det ju vartefter.

            Frågan är vilken rövarhistoria i Skandiamannen-hypotesen som är mest osannolik, den som föregick skotten eller den som spånats fram avseende händelserna efter skotten?

            En av de intressantaste frågorna är dock hur dessa fantasier kunnat få sådant medialt genomslag?

            Jag gör nu som Emma och tar en paus när det gäller Stig E.

            1. Jörgen
              ”Noterbart är att den frampressade slutsatsen att SE stämmer signalementsmässigt med ett snitt av de övriga vittnesmålen mellan Grand och mordplatsen bygger på att man själv får bestämma vad han hade på sig, och att vittnen som inte säger vad som önskas helt enkelt sett fel.”

              Var du fått ovanstående från vet jag inte riktigt. Däremot kan du inte fått det från Lars Larsson som för en helt motsatt diskussion kring vittnenas iakttagelser. Han menar tvärtom att det absolut inte är möjligt att dra något tvärsnitt utifrån vittnens observationerna. Beträffande Skandiamannen och signalement är det ju faktiskt så att det härrör från honom själv. Du glömmer att det är han som är allra först med att yppa förväxling med gärningsmannen. Dessutom härrör det från det 2:a signalementet som gick ut på mordplatsen, tillsammans med Hans Holmérs efterlysning via media dagen efter, strax före att Skandiamannen ringde polisen. Jag vill nog också hävda att ett antal brottsplatsvittnen och i brottsplatsens närhet (även Grand) också har slående likhet med Skandiamannen och hans attribut. Sen är ju som bekant ingenting svart eller vitt. Jag är den förste att medge att vittnenas iakttagelser spretar. Ingen kan ”bestämma” någonting. Det gäller väl även dig Jörgen? Det är helt korrekt att vi inte kan bestämma vad SE hade på sig. Men att ”bestämma” ingår i det här med svart- eller vit-tänket och det tror åtminstone jag att vi måste undvika. 

              Sen skriver du att det var Pettersson som började sekundstriden. Det är fel. Redan säkerhetsansvarig på Skandia, under den tiden som SE sattes upp på polisens aktivitetslista, ägnade sig åt att mäta och räkna. Det är alltså en 34 år gammal aktivitet. När vi nu återigen intresserar oss för meter och sekunder så är det väl främst kritikerna till spåret som använt sig av dessa parametrar. Det har man gjort i syfte att slå hål på Pettersson och Larssons hypoteser. Återigen, hypoteser är till för att slås hål på! Däremot hittar jag inte de stora hål som du refererar till. Jag tycker att du är alldeles för fokuserad på detaljer och tänker utifrån svart eller vitt. Självklart finns det luckor och felaktigheter i både Larsson och Petterssons hypoteser, men det har visat sig finnas luckor även i Einsteins relativitetsteori och det förtar inte helheten om du nu ursäktar jämförelsen…

              ”SE hade ingen mössa med öronlappar”. ”SE sprang inte vaggande och studsande som en alkoholist”. ”SE gick inte konstigt”.

              Här anser jag att du blandar och ger mellan onyanserade perspektiv och direkta faktafel. Dessutom går du i samma fälla som du anser att andra gör: du väljer ut enstaka vittnesmål som stöd för dina slutsatser. Hur vet du, när det nu finns andra motstridiga uppgifter i materialet, att SE inte hade någon mössa med öronlappar? Du anser att SE inte gick ”konstigt”. Andra anser att ledgångsreumatism och alkohol kan få vem som helst att gå ”konstigt”. Egentligen är det i diskussionen fullständigt ovidkommande. Poängen är återigen: du drar onyanserade slutsatser och går i egen fälla. 

              ”Den larmade bakdörren är en myt.”

              Nej – den larmade bakdörren är ingen myt. Jag sticker ut hakan och blir på kuppen lite onyanserad. Det gick ett larm från en av Skandias bakdörrar och det påstår jag är fakta. Fakta är också att du med hjälp av denna bakdörr kunde nå Skandias huvudentré. Huruvida det ska kallas ”direktförbindelse” eller inte är väl mer en smaksak. Men att som du kalla för myt blir inte bara en aning begreppsförvirrat – det är också direkt felaktigt. 

              ”Visst vore det väl mer begåvat att låta det felaktiga långrock-signalementet i så fall ligga kvar, och inte själv börja prata om att Lisbeth sagt ”blå täckjacka”, vilket hon faktiskt gjort.”

              När du påstår att Lisbeth sagt blå täckjacka förmodar jag att du inte syftar på det tillfället när hon befunnit sig på mordplatsen. I materialet finns mig veterligen inget sådant stöd från någon mer än då en viss Skandiaman. 

              ”Stöd för öronlappar i någon form kan man hitta i den andra skandiaväktaren Anna-Lisa G:s förhör, men hon skrattar och säger att hon minns dåligt. I övrigt stämmer inte hennes beskrivning med något som ett enskilt vittne sagt om gärningsmannens huvudbeklädnad.”

              Detta stämmer inte. Även väktare Henry O ger stöd för öronlappar och jag citerar från förhöret juni 1986: ”Den som jag kommer att tänka på den hade nog öronlappar i alla fall, som man binder ovanpå.” Dessutom ger ju både Gösta Söderström och även i viss mån vittnet Anders D stöd för öronlappar. Jag kan åtminstone inte som du dra några säkra växlar av Skandiamannens utstyrsel därför ser jag också fram mot ditt svar vad han egentligen hade på sig under mordkvällen. 

              ”Varför skulle han vara mån om att ringa polisen med avsikten att berätta att de fått ett felaktigt signalement på en man med lång mörk lång rock, om han nu själv bar en blå trekvartslång täckjacka av gubbmodell?”

              Huvudsyften med att Skandimannen ringer polisen beträffande förväxling med gärningsman är för mig en gåta. Även denna fråga har jag försökt få svar på. Det är en väldigt unik och märklig handling. Jag har aldrig hört talas om något liknande, att ett vittne ringer polisen och hävdar förväxling. Larssons och Petterssons huvudhypotes är att Skandiamannen är rädd och ångestfylld för att åka fast för mordet. Han ringer polisen i syfte att svära sig fri från mordet och tror sig samtidigt vara iakttagen av ett flertal vittnen. Att han då inte kommer med en korrekt återgivelse för sin beklädnad kanske inte är så konstigt. Jag understryker att detta är min egen hypotes. Jag vidhåller nog att gärningsmannen bar en längre blå jacka, en längre blå jacka som med lätthet kunde förväxlas med rock. Det är heller inte självklart var gränsen går mellan just rock och jacka och detta skulle också kunna förklara att vittnesiakttagelserna spretar. 

              ”Vi får sedan tänka oss in i hur det är att röra sig med denna tunga klädsel i lågskor på isbark från Grand till stämpelklockan med en 1,3 kilos magnumrevolver i handledsväskan.”

              Ovanstående är kanske den vanligaste fällan man går i när mordet diskuteras. Någon har ju trots allt burit en tung revolver och förmodligen fipplat med en väska uppe på åsen, utifrån vissa vittnesiakttagelser har detta också skett i lågskor. Oavsett gärningsman så har ju mordet skett och det är allt annat än en rövarhistoria. Någon släpade ju på en tung revolver…eller tänker du att det behövs fler än en?

              1. Per W

                Vi bör nog lägga ner.
                Dörren låg innanför en låst grind och en låst dörr vid hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata.
                Vi får nog lägga på ytterligare fem minuter innan han nått stämpelklockan och receptionen. En hundrameters-promenad genom huset blir den nya given.

                Jag avsåg språngmarschen från Grand när jag skrev om isiga trottoarer och tung handledsväska, vilket du borde förstått eftersom du citerade.
                Den kan väl inte gälla någon annan än SE ändå?
                Att någon sprungit på åsen vet vi ju båda.

                Trodde att du stödde dig på Henry O:s svaga aningar om en blå gubbjacka, men det kanske var något annat?
                Oviktigt egentligen.

                Vi ser ju i filmklippet på youtube att han gick helt normalt och inte sprang han studsande heller.

                Jag håller nog med Gunnar om att det finns betydligt större skäl att anta att Anders B var lite trött och därav skulle kunna gå lite konstigt.

                Varför stämplade inte Skandiamannen ut innan han gick till Grand för andra gången om han hade planerna klara redan från då han sett honom innan bion?
                Varför smyga ut bakvägen?
                Strax före kl 23 hade väl varit lämpligt, då hade han ju sluppit att springa som en galning tillbaka.

                En sista sak.

                Om du gör en sammanställning av de vittnen som på det ena eller andra sättet tydligt bekräftats som ”närvarande på brottsplatsen” av andra personer, men räknar bort de personer de var i sällskap med, kommer du att upptäcka att du får lägga fler än Bengt P till din lista.
                Meningen med experimentet är alltså att ge varje vittne samma förutsättningar som Skandiamannen och Bengt P som var där helt utan sällskap.
                Hur många utanför Karin J:s sällskap bekräftar hennes närvaro? Christina V, Per V osv…

                Föreställ dig samtidigt det allmänna kaos i form av en chockad Lisbeth som knuffar bort de som försöker göra något, samtidigt som hon ropar på operation, bilar som möjligen fortfarande står på tomgång, folk som är chockade, någon som kräks, andra som dividerar om i vilket läge kroppen ska ligga små grupper av människor som samlats i om en tiometers radie.
                Att folk skärmar av omgivningen i sådana situationer är inget konstigt.

                Anledningen till att jag engagerar mig mot Skandiamannen-spåret är inte för att jag vill jävlas, utan jag vill peka på bristerna i resonemangen, och jag tycker också att det är ovärdigt.
                Inte bara mot SE och hans närstående utan också mot folket som har rätt att veta vad som hänt.
                Men framför allt mot familjen Palme som i högsta grad behöver få ett avslut och inte ytterligare ett dåligt underbyggt villospår att förhålla sig till.

                1. ”Dörren låg innanför en låst grind och en låst dörr vid hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata.,Vi får nog lägga på ytterligare fem minuter innan han nått stämpelklockan och receptionen. En hundrameters-promenad genom huset blir den nya given.”

                  Nu kommer du med ett påstående där du bör hänvisa till källor. Vilken dörr låg innanför en låst grind och ytterligare en låst dörr vid hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata? Har du dessutom ritningar på hur det såg ut inne på Skandia är du välkommen att även presentera dessa. Hur har du gjort din avståndsbedömning och din tidsuppskattning? Du bör väl rimligen också fråga dig vem som utlöste larmet – när det både enligt förhör och ytterligare frågor påstås att La Cartarie inte löst ut något larm denna specifika kväll. Det var enligt uppgifter också bara SE som jobbade över denna kväll. Det skulle i praktiken betyda att endast SE eller väktarna kan ha utlös larmet, såvida det inte var något fel på systemet. Återigen – vi vet inte. Varken du eller jag. Dessutom säger personal på Skandia att det är fullt möjligt att ta sig via baksidan till entrén – blir då förvånad att du påstår det motsatta. Var får du din information från som du sedan likställer med fakta?

                  ”Jag avsåg språngmarschen från Grand när jag skrev om isiga trottoarer och tung handledsväska, vilket du borde förstått eftersom du citerade. Den kan väl inte gälla någon annan än SE ändå? Att någon sprungit på åsen vet vi ju båda.”

                  Ja, att någon sprungit på Åsen är väl mer eller mindre säkerställt. Den personen fipplade med en väska. Ponera att det är gärningsmannen. I så fall har väl gärningsmannen hur som helst halkat omkring på isiga gator, bärandes på en tung Magnum-revolver och dessutom då fipplat med en väska. Poängen är – någon har ju gjort detta! Eller anser du att gärningsmannen hade halkskydd och transporterades med bil eller annat fordon? Helt enkelt, vilka andra alternativ ser du? 

                  ”Vi ser ju i filmklippet på Youtube att han gick helt normalt och inte sprang han studsande heller.”

                  Håller inte med – jag tycker att han har en väldigt speciell gångstil. Har man dessutom problem med knän (reumatism) och möjligen då stärkt sig med alkohol kan gången förmodligen lätt bli lite svajig. Det är åtminstone fullt möjligt. 

                  ”Varför stämplade inte Skandiamannen ut innan han gick till Grand för andra gången om han hade planerna klara redan från då han sett honom innan bion? Varför smyga ut bakvägen? Strax före kl 23 hade väl varit lämpligt, då hade han ju sluppit att springa som en galning tillbaka.”

                  Ja du – säg det. Vi kan bara spekulera om det här med rationalitet och mänskliga beteenden och vad som är lämpligt eller inte. Diskussionen blir meningslös.

                  ”Om du gör en sammanställning av de vittnen som på det ena eller andra sättet tydligt bekräftats som ”närvarande på brottsplatsen” av andra personer, men räknar bort de personer de var i sällskap med, kommer du att upptäcka att du får lägga fler än Bengt P till din lista. Meningen med experimentet är alltså att ge varje vittne samma förutsättningar som Skandiamannen och Bengt P som var där helt utan sällskap.”

                  Precis, det är exakt det jag gjort. Exkluderat sällskapen. Skickar du uppgifter till mig så ska du mer än gärna få en fullständig matris. 

                  ”Föreställ dig samtidigt det allmänna kaos i form av en chockad Lisbeth som knuffar bort de som försöker göra något, samtidigt som hon ropar på operation, bilar som möjligen fortfarande står på tomgång, folk som är chockade, någon som kräks, andra som dividerar om i vilket läge kroppen ska ligga små grupper av människor som samlats i om en tiometers radie. Att folk skärmar av omgivningen i sådana situationer är inget konstigt.”

                  Du har tidigare fört ett resonemang att Lisbeth var tillräckligt redig för att ge SE en signalementsbeskrivning. Tar du tillbaka det? Återigen – jag skickar gärna matrisen. SE, enligt egen utsago, ska ju inte bara ha gjort hjälpinsatser vid mordplatsen, han säger sig också gjort en rejäl löprunda efter efterföljande poliser. Det är enligt min analys ett avvikande beteende, ett avvikande beteende som skulle observerats av andra vittnen. Nu tror ju inte jag att SE gjort den löpturen (gärningsman eller inte), men det vore intressant att höra hur du ser på den samma. 

                  ”Anledningen till att jag engagerar mig mot Skandiamannen-spåret är inte för att jag vill jävlas, utan jag vill peka på bristerna i resonemangen, och jag tycker också att det är ovärdigt. Inte bara mot SE och hans närstående utan också mot folket som har rätt att veta vad som hänt. Men framför allt mot familjen Palme som i högsta grad behöver få ett avslut och inte ytterligare ett dåligt underbyggt villospår att förhålla sig till.”

                  Det är väl fint av dig att agera moralens väktare. Blir ändå nyfiken på dina egna tankar kring mordet och framförallt – vad är det som inte är villospår? 

                  1. Jörgen G

                    ”Dörren låg innanför en låst grind och en låst dörr vid hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata.,Vi får nog lägga på ytterligare fem minuter innan han nått stämpelklockan och receptionen. En hundrameters-promenad genom huset blir den nya given.”

                    Vad vill du få fram med det?

                    Det vi VET är att SE stämplade ut 23.19. Om han gjorde det senast 23.19,30 kan han då ha varit ”Förföljaren”, den man NF såg gå efter Palme när han mötte makarna ca 23.19,55.

                    Då spelar det väl ingen roll hur SE tog sig till stämpelklockan eller vad menar du?

                  2. Per W.
                    Det finns massor som man kan läsa sig till utan skisser. (och kanske har jag en också?)
                    Du borde göra jobbet själv.
                    Det ör enkelt om man har förhörsprotokollen, vilket jag utgick från att du hade.
                    Jag citerar ändå några avsnitt ur förhören med skandiapersonalen…

                    Anna Lisa G:

                    F. ”Något sådant hände alltså inte kvällen den 28 februari?
                    G. Ja tyvärr så hade det hänt det men det vet vi inte. Inte i ytterdörren men en dörr i källaren som går till garaget och där kan man gå ut nån grind och den dörren var inte larmad då, nu är den det.
                    Jag går igenom den dörren och jag hade stängt den, så jag återställde den 23.22.
                    F. Du sa du hade passerat genom dörren?
                    G. Ja det gör jag ser du.
                    F. Under din rondering då.
                    G.Ja. Jag kommer du vet, jag går igenom yttre garaget och så går man igenom den dörren in i en korridor.

                    Henry O:
                    ”Alla ytterdörrar är larmade.
                    Låsta för det mesta så här dags på dygnet.

                    Men jag har minne av i alla fall att den här så kallade gröna dörren som vi kallar den, vilket är dörren i garaget då Som troligtvis var uppställd så att den gav larm.
                    Men det är ganska normalt på fredagar eftersom affären La Carterie har ett lager där nere. Så att dom har egen nyckel som går från lagret.
                    Mm, så de kan gå genom den gröna dörren?
                    O.Ja, just det, det är bara det att vi måste släppa ner dom i garaget först. Den vägen kan dom inte komma ner själva.
                    …de åker fram till den här garage.. . . . . . på baksidan, på
                    Luntmakargatan. Och trycker på en signal som ger en indikering på larmpanelen och vi trycker upp den och kan prata med dom. Fråga vem det är. Brukar för det mesta säga att det är Lennart
                    från La Carterie för det är han som äger affären,ja, så släpper
                    vi ner honom då…
                    Vad händer där nere sedan, då ställer dom bilen naturligtvis
                    men sedan tar dom sig vidare någonstans?
                    O. Ja, de brukar för det mesta gå in i lagret, eller genom gröna
                    dörren upp i affären.
                    F: Ja. För att komma till affären så måste man passera den gröna dörren.
                    O. Ja, just det.
                    När de ska ta sig ut därifrån hur gör dom då?
                    När de kommer ner i garaget alltså då har de passerat den
                    gröna dörren.
                    O.Ja, då brukar dom bara sätta sig i sin bil och sedan åka ut.
                    För garageport och garagegrind öppnas automatiskt.

                    ”Kan det vara så att Annette K som har sin bil i garaget har utlöst det larmet, det är min fråga. Ja, möjligheten finns , jag är inte där som sagt , och hon
                    kan ha lämnat receptionen för att gå ner till sin bil och hämtat någonting och då när hon går tillbaka och inte stänger dörren riktigt ordentligt så att den här fördröjningen på fem minuter ger ett larm. Det är fullt möjligt.”

                    Var garaget låg berättas av Per H.
                    Per H:
                    H: ”Nu skall vi se här, det är alltså alldeles intill min dörr
                    här nere, ingången till det, det är garageinfarten som ligger precis i hörnan av Adolf Fredriks Kyrkogata och Luntis.”
                    Nu talar han om ett cykelförråd som låg mellan grinden och porten.

                    Att den gröna dörren låg inne i Garaget som låg vid Adolf Fredriks kyrkogata framgår tydligt. Jag skulle kunna ge fler ledtrådar, men läs hellre själv.
                    Den kan ha öppnats av La Carterie, men den kan ha öppnats av Annette K.
                    Att SE gjort det är det minst troliga.
                    Vad skulle han ner i garaget att göra, det fanns ju ingen vettig utväg därifrån?

                    Du undrar hur jag jag gjort min avstånds och tidsuppskattning?
                    Jag gjorde bedömningen i skrivande stund, men det är 70 meter till receptionen från Adolf Fredriks kyrkogata. Sedan ska ju huset passeras även på den andra ledden, och det är 55 meter mellan Luntmakargatan och Sveavägen.
                    Det blir en bit över 100. Om garaget sedan låg på minus ett, blir det ju än krångligare att ta sig fram.
                    5 min gissar jag, vad gissar du?
                    Hinner SE fortfarande gå Palme till mötes vid uppe vid Sari?

                    När det gäller det tunga vapnet som du i tidigare inlägg skrev något om ”tror du det var två” jag förstod inte, och tänkte först att du menade två vapen, men jag undrar om du inte tänkte att det behövs två personer för att bära vapnet?
                    Eller att du menar att det var mitt förslag?
                    Du undrar också om jag anser att ”gärningsmannen hade halkskydd”när han sprang på åsen.
                    Kanske försökte du vara ironisk och rolig, det får du vara om du tycker så, ska jag se det seriöst så har jag annars svårt att förstå vad du pratar om.

                    Jag menar egentligen bara att den är lite otymplig att ha i handen då man springer under dåliga förhållanden.
                    1.3 kilo är trots allt en del att bära på om man ska hinna före Palme och samtidigt göra allt annat däremellan.

                    Det irrationella beteendet i att smyga ut bakvägen och sedan tillbaks för att
                    stämpla ut ar en intressant fråga som inte ska förringas.
                    Alla irrationella och konstigheter som ingår som byggstenar i er hypotes måste lyftas fram.
                    Om de sedan försvagar hypotesen och får den att framstå som rent löjlig är inte mitt problem

                    ”Moralens väktare” låter inget bra att vara.
                    Annars tycker jag nog att det handlar om sund moral och hederlighet.
                    Det kan inte ha gått till på det sätt ni beskriver.
                    Är SE inblandad i en mindre konspirationsgrupp. Ja varför inte?

                    Tycker nog inte att du har stenkoll på faktiska omständigheter och bör ägna dig åt fördjupad läsning av förhör.
                    Jag kan inte göra jobbet åt dig,
                    det tar för mycket tid att sitta och citera förhörsavsnitt som var och en kan söka upp själv.

                    Varför skulle inte Lisbeth kunna ha sagt ”blå täckjacka” hon var ju inte helt borta. Till exempel har ju kunnat ge en viss beskrivning som Anna H uppfattat.

                    H: ”Det var någonting om att hon sa att han en ruggig människa
                    eller någonting sånt där.
                    F: En otäck person, dum
                    H: Ja någonting om att det var någon buse eller något sånt där.
                    Det är så svårt, det står helt stilla i huvudet när man väl vill ta fram där och det ligger på tungan hela tiden, att det är någonting hon sa.
                    F: Yttrade hon någonting om att det var han som gjorde det, däråt sprang han eller något?
                    H: Jo det sa hon, däråt sprang han och så stod hon och pekade mot gränden.
                    F: Det gjorde hon?
                    H: Det gjorde hon ja, nu när du säger det, jo.
                    F: Så hon pekade då Tunnelgatan österut?
                    H: Ja, jo det sa hon , däråt sprang han, jo”.

                    Att du hoppade över att kommentera mitt resonemang om Lars J ställt mot Larsson/Petterssons resonemang ser jag som ett tecken på att min poäng är hemma.

                    När det gäller min undran om övriga vittnen menade jag förstås inte att du skulle presentera en avhandling, utan helt enkelt redovisa namnen kopplade med andra vittnens observationer.
                    Det behöver inte vara så ambitiöst och görs med fördel här på bloggen och inte till mig personligen.

                    Det var väl inget vittne som påstod att gm sprang konstigt i de inledande förhören.
                    Sedan kom ju HJ ”som en elefant” och LL ”som en älg”, och LP studsande.

                    Att tro sig kunna läsa in SE:s för en 52 åring helt normala stil i dessa beskrivningar kopplat till hans alkoholkonsumtion är inget annat än ett självbedrägeri.

                    1. Jörgen

                      Du behöver inte vara orolig, nog har jag allt nagelfart förhören. Det är bättre du lägger din energi på annat än att lotsa mig bland förhören.

                      Gång på gång övertolkar du förhörsprotokollen och det hjälper inte att du spränger in citat. Du skjuter brevid målet och fastnar i onyanserade slutsatser utifrån detaljer som du inte har belägg för. Det blir liksom helt uppåt väggarna. Du har fullständigt fastnat i meter- och sekundträsket utan att förstå min huvudpoäng: det är inte det som gjort SE intressant. Varken för mig eller någon annan. Detsamma gäller förmodligen också PU som då bevisligen återigen intresserat sig för Skandiamannen.

                      Det har jag förklarat tusen gånger, men gör det gärna en gång till. Det handlar om att SE:s story inte går ihop – på flera punkter. Det har väckt intresset – inget annat. Huruvida SE sprungit ut genom bakdörren eller stämplat ut 19:19 eller 19:47 är ovidkommand och omöjligt att avgöra med hjälp av förhörsprotokoll och tumstock. Återigen, många av hypoteserna kring SE:s förehavanden kommer att spricka och få sin förklaring om KP nu har en vattentät indiciekedja att förtälja. Poängen är: hans historia går inte ihop och därför måste alla kringliggande märkligheter utredas i botten. Inklusive bakdörren. Alla bakdörrar och alla möjliga vägar in till skandiahuset. För det finns som bekant fler, om man nu lusläser protokollen…

                      Förhörsledare: ”Nej. Sedan kommer man in i cykelgaraget då, vart tar man sig vidare sedan? Är det någon larmad dörr?”

                      Oloffsson: ”Nej, det är det inte sedan är det väl bara i stort sätt………….tillgång till hela Skandiahuset”.

                      Okej – du kan alltså ta dig in i cykelförrådet och sedan husera och få tillgång till hela Skandiahuset. Man kan alltså, med lite tur, obemärkt knalla in i Skandiahuset utan att använda huvudentrén. Hur vägen (eller genvägen) genom huset och upp till entrén går är väl ändå något som inte framgår av förhörsprotokollen? Att du sedan snickrat framför skrivbordet och försökt dig på att mäta huset säger absolut ingenting. Detsamma gäller den ”gröna” dörren.

                      Återigen och min poäng är: vi vet inte och det har noll att göra med intresset kring Skandiamannens förehavanden under mordkvällen. Tillsvidare. Detaljerna är omöjliga att avgöra från skrivbordet och det är inte det som väckt intresset. Däremot – eftersom karln ljuger börjar vi prova hypoteser och möjligheter. Tyvärr kan varken du eller jag fastslå hypoteserna från skrivbordet med hjälp av tillgängligt material. De går varken att bekräfta eller slå i sank – oavsett vilken ”pinsam” vokabulär man använder sig av.

                      Att fastna i tankelåsningar om detaljer ger lika lite som att spekulera i 43 försvunna sekunder. Att bolla med fantasiemetrar och påstå att (dina fakta) en hundrametetersförflyttning tar fem minuter bli väl ett hån. Åtminstone om du frågar Usain Bolt.

                      Jag har inte påstått att SE sprang konstigt. Du påstod att han inte gjorde det. Jag bara, återigen, öppnade upp för möjligheten. Skandiamannens löpstil har inte väckt mitt intresse. Jag vidhåller dock att det är en ganska bra hypotes. Det finns ju exempelvis vittnesmål som säger att gärningsmannen inte sprang med en yngre mans vighet. Sen finns det vittnesmål som säger tvärtom. Det understryker ytterligare min poäng: du kan inte slå hål på hypoteser kring Skandiamannen genom att hänvisa till vittnesprotokoll.

                      De andra frågorna jag ställde till dig fick jag inget svar på. Du påstod att det är hart när omöjligt att släpa på en revolver omkringhalkandes i lågskor. Vem har sagt att gärningsmannen sprungit med vapnet i handen? Min poäng (som du inte svarade på) är att någon gjort just detta. Hur osannolikt det än kan tänkas vara. Det blir liksom svårförklarigt oberoende vem som höll i vapnet. Det är en vanlig tankefälla. Det blir lika meningslöst som att påstå att ”han är fel typ”.

                      I stället för att nagelfara meter och sekunder rekommenderar jag dig att höja blicken. Det går som bekant inte att läsa och mäta sig till lösningen av Palmemordet…Släpp tumstocken, höj blicken, och förklara varför Skandiamannens historia inte går ihop.

                      Slutligen, intressant att du nu öppnar upp för att Skandiamannen möjligen ingått i en konspiration. Kanske det, men jag tolkar ändå detta som att du inte sitter på rimliga förklaringar för att förklara bort hans göranden på brottsplatsen. En helgardering.

                    2. Per W.
                      Du är ändå en svårfångad fisk.
                      Inte nog med att du är överbevisad på alla punkter och därmed bör ligga platt som en flundra, envisas du med att ha rätt.
                      Inte på en enda punkt ger du dig oavsett hur absurt det är.
                      Jag tycker inte att det är meningsfullt att fortsätta att argumentera.
                      Allt är sagt många gånger om och den som vill får läsa i kommentarsfältet.
                      Jag kan inte fortsätta att spilla tiden på nonsensdiskussioner.
                      Jag har länge önskat att få sätta punkt för dessa diskussioner, men mot faktaresistens orkar jag inte längre argumentera.

                      Du opponerar dig inte i det sakliga innehållet i de förhörsprotokoll jag återger ordagrant, men du säger att jag ”övertolkar”.
                      Du beskyller i stället mig för att infoga en massa citat.
                      Det vore mig främmande att ta till sådana grepp.
                      Du far med osanning helt enkelt.

                      Jag ville med dessa förhörsprotokoll
                      påvisa att den larmande bakdörren inte låg i förbindelse med Luntmakargatan utan mellan garaget och en korridor.
                      Garaget låg i sin tur innanför en grind och en port. Det samma gäller det cykelgarage du hänvisar till.
                      Den låg mellan den låsta grinden och porten, och hur och när skulle SE ha begagnat sig av cykelrummet?
                      När det gäller den gröna dörren som gav larm:
                      Det står ju svart på vitt att den inte nåddes från Luntmakargatan, och jag behöver inte bidra med några tolkningar.
                      Alla som är läskunniga kan ju se.
                      Frågan är då vad SE gjorde nere i detta garage?

                      Då skriver Per W:
                      ”Du skjuter brevid målet och fastnar i onyanserade slutsatser utifrån detaljer som du inte har belägg för”

                      Meter och sekunder är fakta.
                      Huset var 120 meter långt och 55 meter tjockt.
                      Skandiaentren låg 70 meter söder om Adolf Fredriks kyrkogata och 50 meter norr om Tunnelgatan.
                      Tycker inte du att det är en viktig kunskap för den som ska ta ställning till om SE hade möjligheten att gå från Grand in via någon dörr i det nordöstra hörnet av byggnaden och vidare till stämpelklocka och ett par minuters semestersnack.
                      Jag blir trött, detta spiller energi men jag har stora reserver.
                      Jag menar: vad kan jag mer säga för att övertyga dig?
                      Det finns ju inget kvar.

                      Du har missuppfattat mig ang min syn på SE, jag ser också en del konstigheter, och ska förstås hålla öppet för att han varit med på något hörn, men som gärningsman: Nix.
                      Och du får inte heller glömma att det är Grand-scenariot vi diskuterar, och det är just då tumstocken blir ett ovärderligt verktyg.
                      I egenskap av gammal hantverkare och i övrigt många andra järn i elden bl.a till sjöss förstår jag vikten av millimetrar och avstånd.

                    3. Det här är inte specifikt riktat bara till Jörgen G, men jag vill fortsätta att påminna om att sakdebatten går alldeles utmärkt att föra utan vidlyftiga polemiska slängar.

                      Alla som följt den här bloggen länge vet att mina slutsatser om Skandiamannen ligger nära Jörgen G:s. Men utöver att jag har sagt mitt tidigare och därför inte känner så stort behov av att upprepa det, så har tonen i debatten gjort att jag mer känt att jag bör sköta uppgiften som moderator än att gå in i sakfrågorna.

                      Ju mindre jag behöver moderera, desto gladare är jag. Och desto tydligare tror jag att sakargumenten i debatten framträder för dem som följer den.

                      Jag har full förståelse för att en kommentar kan piggas upp med spetsiga och roliga formuleringar. Men erfarenheten säger mig att det inte får bli för mycket. Var alltså sparsamma med flundror och svårfångade fiskar och liknande, så blir jag glad. 🙂

                  3. Per W

                    Det åligger de som misstänker Skandiamannen för att vara GM att leda misstankarna mot honom i bevis, snarare än att de som försvarar honom ska bevisa att han var oskyldig, allt i enlighet med den svenska rättsprincipen.

                    Att, exempelvis, Jörgen G eller någon annan inte har en karta över Skandiahusets katakomber som stöd för att det blir väl tight för Skandiamannen att hinna igenom byggnaden på en viss tid kan knappast stärka sannolikheten i TP:s tidsschema.

                    Att, exempelvis, Jörgen G eller någon annan inte vet exakt HUR Skandiamannens gångstil tedde sig efter utstämplingen på mordkvällen (utan bara har ett filmklipp att tillgå där Skandiamannen rör sig ytterst spänstigt när han springer) kan knappast öka sannolikheten för att han haltade eller vaggade fram vid aktuell tidpunkt.

                    Bevisbördan ligger hos den som menar att Skandiamannen är, eller sannolikt är, mördaren.

                    Bara för att det finns en bakdörr på Skandiahuset, bara för att det kanske, eller sannolikt, gick ett larm där vid en kritisk tidpunkt, bara för att denna bakdörr eventuellt kunde leda till huvudentrén på ett hyfsat smidigt sätt, betyder inte det att Skandiamannen utnyttjade detta under mordkvällen. Fram tills att det är bevisat, eller åtminstone finns konkreta uppgifter som pekar på det, är det inte Jörgen G:s eller någon annans sak att bevisa att Skandiamannen INTE använde bakdörren i syfte att mörda statsministern.

                    Per W: även om det så klart finns all anledning att noga utreda Skandiamannens förehavanden under mordkvällen, håller du inte med om att
                    1.) för att kunna värdera sannolikheten i Skandiamannen som GM är det angeläget med en berättelse som förklarar hur det var fysiskt möjligt för honom att utföra mordet,
                    2.) att Thomas Petterssons berättelse till mycket stora delar, trots hans försök att underbygga den, är resultatet av spekulationer och, i vissa fall, mer eller mindre rimliga gissningar,
                    och, slutligen,
                    3.) att detta är en svaghet i teorin om att Skandiamannen var den som utförde mordet?

                    1. Visst har de som hävdar en hypotes också en skyldighet att redovisa den håller ihop i alla avgörande delar.
                      Och än större krav måste man ställa på den som går steget längre, och hävdar att de sitter på ”lösningen”.
                      Det jag fokuserat på här är ju ett scenario som sträcker sig från Grand till skottögonblicket, ett scenario som bygger på att Skandiamannen haft en hel del påstådda aktiviteter för sig under kvällstimmarna.
                      Jag konstaterar att hypotesen är gripen ur luften, och går inte ens med god fantasi lansera på ett trovärdigt sätt.
                      Signalement som är så spretiga att de kan föreställa vem som helst, promenader som spricker med flera minuter, larmande bakdörrar som inte fanns där man tror, Skandiamannens irrationella beteende vad gäller att springa tillbaka och stämpla ut, samtalet med väktaren och mycket mer därtill.
                      Grunden till upphetsningen är enl min gissning att man tolkat in något slags halvt utpekande från Mårten Palme som är så viktigt att all logik kastas över bord, men tittar man på vad Mårten sagt så är det egentligen inte så märkvärdigt.
                      Han tycker bara att kepsen och glasögonen stämmer in på vad han sagt i det första förhöret, och han tycker också att Skandiamannen borde utretts bättre.
                      Vad har han för minnesbild kvar nu över 30 år senare?
                      I de senare förhören stämmer inte beskrivningen av varken kepsen eller ”jackan” med den mörka rock som Skandiamannen bar, och glasögonen var han dessutom mycket osäker på.
                      Han kan ha gjort kopplingen pga att en bekant som påminde om mannen brukade bära glasögon. Det är vad han sagt i tingsrätten.
                      Han lämnade senare uppgifter om att mannen vid Grand kan ha haft vita skor, men det finns inte några sådana uppgifter vad gäller Skandiamannen.
                      Dessutom får man inte glömma att mannen bör ha varit väldigt lik Christer Pettersson, eftersom han faktiskt med stor säkerhet pekat ut honom i tingsrätten.
                      Man ska inte heller begära av Mårten att han borde ha koll på tider och promenadsträckor, utan har ju bara TP:s ord att lita på då han säger att Skandiamannen lätt hade hunnit med allt detta.
                      Troligen skulle även Mårten se luckorna i teorin om han bara fick möjligheten att ta del av de faktiska omständigheterna.

                      Han måste ju också ha ett minne av att han två dagar efter mordet vid närmare beskrivning av mannens signalement faktiskt sagt ”blå täckjacka av vildmarkstyp som gick ner på halva låren; i ett material av bävernylon med både raka och snedställda fickor”
                      ”Ovanlig, eventuellt stickad keps med skärm, och eventuellt också en axelremsväska”.

                      Det finns absolut anledning att ifrågasätta påståendet att ”Mårten Palme pekat ut Skandiamannen”
                      Jag tror inte att han själv backar upp den slutsatsen.

    4. Per W
      Nu har jag med fräschat upp minnet lite och ska bemöta det du tar upp men jag kommer inte att medverka i någon längre diskussion om SE framöver. Nu valde jag ju att göra det när hans hypotetiska förflyttning från Grand till Skandia kom upp så jag får ta konsekvensen av det och försöka bidra lite, men sen orkar jag inte med mer SE för tillfället – om det inte kommer fram någon ny intressant information. Det beror alltså inte på att jag inte vill diskutera saken med just dig. Jag ser att några andra har svarat på din kommentar till mig, kanske de är mer peppade att fortsätta diskussionen.

      Den text som du länkade alltså denna https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/ (om nu någon annan vill ta del av den) var just den som jag hade i åtanke när jag hävdade att Thomas Pettersson svepande avfärdade att SE skulle ha varit den som drog i OP:s ben och/eller sa att framstupa sidoläge var det rätta.
      Du menar att Thomas har han ägnat mycket tid åt att utröna vem detta vittne var. Kanske har du någon information om det som inte framkommer i hans text annars förstår jag inte hur du kan dra den slutsatsen.
      Thomas P hänvisar till Anders E som säger att ”sällskapet hoppade ur och la mannen i framstupa sidoläge” men han hoppar över fortsättningen som lyder ”E för sin del fick ta hand om Lisbeth Palme […] Det är ju överhuvudtaget svårt att bedöma den här typen av förhörsprotokoll. I och för sig kan man tolka det som att de gemensamt hjälptes åt men man kan ju också tolka det som att de andra tog sig an detta medan Anders E ägnade sig åt Lisbeth.
      Jag citerar Thomas P:
      ”Kan det vara Skandiamannen som är framme och försöker göra en insats? Nej, knappast. Den person som stämmer bäst in på agerandet är den person som Anna Hages väninna Karin [J] hör säga: ”Jag vet att han ska ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här?” Förmodligen är det samma person som sedan gör ansatser att lägga Palme på sidan.”
      Den här ”samma person” förblir sen så att säga hängande i luften. Thomas P hävdar att det antingen är Anders E eller Göran I men om man tittar på deras respektive förhör finns det ingenting annat än det nämnda att ”sällskapet hoppade ut och la mannen i framstupa sidoläge” som indikerar att det skulle vara någon av dessa.
      I Göran I:s vittnesmål återfinner man en märklig kommentar, möjligen har förhörsledaren missförstått men det lyder ”Han kan bara säga att det var en dam och en kille. Killen hade tydligen gjort upplivningsförsök för han var alldeles blodig om munnen.” Han kan alltså inte identifiera sin kamrat Stefan G, men viktigare i detta sammanhang är ju då att detta starkt indikerar att han inte varit delaktig utan iakttar vad som händer.
      Sammanfattningsvis anser jag att man kan säga att Thomas P:s argumentation för att de skulle ha varit nån av Anders E eller Göran I som ”lagt sig i” är mycket tunn.
      Det finns heller inte mycket att hämta bland övriga vittnen som skulle kunna förklara det, någon har sagt att han uppmanade SG och AH att vara försiktiga så OP inte kvävdes. (jag orkar inte söka efter vem det var men har gått igenom alla vittnesmål tidigare)

      När det gäller vittnesmålen från Leif L och Jan A skriver du Thomas P har tagit ställning till vem det är som de avser. I så fall har jag glömt bort eller missat det så du får gärna ange källa där.
      Jag tycker att dom invändningar du själv har är högst rimliga och kan diskuteras men nu gällde det som sagt bara vad Thomas P skrivit angående det.

      Beträffande iakttagelsen av Lars J undrar jag om vi missförstår varann så jag måste be dig att förtydliga vad du menar med att ”Pettersson och Larsson har ägnat detta stor möda och jag förvånas över att du hävdar motsatsen”.

      Sen var det då frågan om SE:s ”osynlighet” på platsen.
      Du skriver:
      ”Jag gav mig tidigare på och analyserade de tidigaste vittnesuppgifterna och vilka vittnen som observerat varandra. Min slutsats var entydig. Väldigt många vittnen har faktiskt iakttagit varandra (postar gärna den analysen vid senare tillfälle) och centrala vittnen är allihop observerade av flertalet.”

      Även jag har gjort en sådan analys men utifrån samtliga vittnesmål och jag kom inte till samma slutsats som du. Min sammanställning ska finnas bland kommentarerna och jag har nu letat efter den en halvtimme så jag får återkomma senare när jag hittat den.

      Angående Silberskys kritik då. Oavsett vad man anser om hans åsikter när det gäller CP:s skuld kan man väl ändå hävda att det han anser om bevisföring har en viss tyngd. Jag tog Silberskys kritik som exempel men det krävs ingen juridisk expertis utan bara ren logik för att kritisera Thomas P:s och Mattias G:s resonemang. Dom har vid flera tillfällen när bevis eller indicier efterfrågats återkommit till att kärnan i det hela är att PU avförde SE på felaktiga grunder. Det återkommer på flera sätt t ex säger man att eftersom man gjort denna felbedömning har man ägnat sig åt en meningslös utredning i alla dessa år. Det blir ju slutsatsen om man är 100% säker på att SE är gärningsmannen, men man har alltså använt det som ett vapen i bevisfrågan och det kan vi väl ändå vara överens om att det inte är.

      1. Emma

        Jag hittade detta bland mina tidigare inlägg och inlägget innehåller min vittnesanalys. Det är oredigerat och innehåller massa annat så det får du helt enkelt bortse från!

        Här följer ett långt inlägg i diskussionen om Skandiamannens vara eller icke vara. Så mycket det bara går så har jag försökt referera till “materialet”, i form av exempelvis förhörsprotokoll. Det är svårt att inte väva in egna spekulationer. När så gjorts hoppas jag att det framgått av texten.

        Jag har återigen (vilken gång i ordningen….) gått igenom samtliga vittnesprotokoll i syfte att kika på vilka vittnen som observerar varandra, allt i ljuset av den senaste skandiamansdiskussionen. Som ni säkert redan vet, finns det inget i det dokumenterade materialet som ens ger en indikation på Skandiamannens ”varande” på brottsplatsen. Åtminstone inte som vittne.

        Flera vittnen kan bekräfta andra vittnen, utöver de personer som är i deras sällskap vid mordtillfället. Tveklöst flest oberoende observationer ger vittnet Bengt P. Han kan identifiera hela sju personer förutom då paret Palme. Dessa är:
        Stefan G
        Karin J
        Anna H
        Taxichaufför (Anders D?)
        Lena B
        Göran I
        Leif L

        På god 2:a plats kommer Leif L, som förutom sitt bilsällskap Jan A, identifierar sex personer. Sedan finns det ett centralt vittne, som trots att han utpekats som ”viktigpetter”, enligt förhörsprotokollen bara observerat tre vittnen. Det finns förstås många olika och rimliga förklaringar varför det är på det viset. Har man fått frågan under förhöret? Var befann man sig i förhållande till andra vittnen? Chocktillstånd? Etc. etc.

        De vittnen som andra vittnen observerat flest gånger, eller åtminstone då nämner i förhörsprotokollen, är Anna H och Stefan G. Båda är omtalade 11 gånger, exklusive deras sällskap. Även taxichaufförerna (Anders D och Hans J) nämns åtskilliga gånger i förhörsprotokollen. Här är det ibland lite trixigt att veta vilken chaufför som åsyftas, men man kan trots detta konstatera att åtminstone en chaufför har varit väl synlig för andra vittnen. Karin J, den yngre tjejen som lade sin uppmärksamhet på Lisbeth Palme, är observerad av fyra vittnen. Fler än ett vittne har också noterat den kräksjuka Lena B och den chockade Anders B. Utöver dessa observationer nämns också Jan-Åke S, Leif L, Jan A och Göran I vid enstaka tillfällen.

        Kan man då dra några slutsatser av ovanstående? Att Stefan G, Anna H och Karin J observeras av flera oberoende vittnen beror förmodligen på deras insatser vid brottsplatsen. De är alla centrala och aktiva gestalter vid mordplatsen och står i händelsens centrum. Även taxichaufförerna är tongivande och lätta att identifiera utifrån sina ”uniformer” och kan dessutom sammankopplas med sina bilar. Anders B och Lena B har avvikande beteende gentemot det gängse och normala. Båda sticker ut från mängden och detta tillsammans med vittnens position i förhållande till brottsplatsen gör att de blir lättare att identifiera.

        Vittnet Bengt P gör flest observationer, men observeras inte av något annat vittne enligt de förhörsprotokoll som är tillgängliga för dig och mig. Vad kan detta bero på? I huvudsak tror jag att det beror på tre saker. För det första åkte han förbi mordplatsen när det small och enligt egen utsago vände han inte bilen förrän 200 meter norr om mordplatsen. Därefter åkte han tillbaka och parkerade bilen på Sveavägens västra sida. Enligt det första förhöret med Bengt P satt han kvar i bilen 30 sekunder innan han skyndade över till mordplatsen. Han säger själv att han var bland de första på mordplatsen, men tittar vi på andra vittnens förhörsprotokoll är de mer eller mindre samstämmiga att Anna H och Stefan G, men förmodligen också Karin J var de första på mordplatsen. Jag misstänker också att åtminstone Lena B och Göran I redan befann sig på mordplatsen i samband med att Bengt P anlände. Dessa har han också identifierat. Från sin parkerade bil på Sveavägens västra sida, och genom sin förflyttningen över gatan, så hade han möjligheten att göra goda observationer. Nu var han inte först, vilket också styrks av att han inte vidtar några förstahjälpenåtgärder, samt då av andra förhörsprotokoll.

        För det andra finns det inga direkta frågor ställda i förhörsprotokollen beträffande om andra vittnen observerat Bengt P. Sist men inte minst, så är han en passiv åskådare. Hade han stått i händelsernas centrum, likt exempelvis Anna H och Stefan G, hade han med all säkerhet identifierats av andra vittnen.

        Jag tycker att det är på sin plats att jämföra Bengt P med Skandiamannen. Båda två gör sig ”osynliga” på brottsplatsen. Det finns dock väsentliga skillnader. Bengt P befann sig på Sveavägens västra sida, parkerad i bil, innan han anlände till brottsplatsen. Skandiamannen befann sig (enligt egen utsago) på Sveavägens östra sida, ett fåtal meter från skotten. Här borde han ha observerats av ett flertal – eller åtminstone av någon! Till skillnad från Bengt P har flera vittnen också fått den direkta frågan om de observerat Skandiamannen vid brottsplatsen. Enligt egen utsago stod Skandiamannen i händelsernas centrum. Stämmer hans berättelse hade han varit lika identifierbar som Anna H och Stefan G.
        Sammanfattningsvis tyder min analys av vittnenas observationer utav varandra entydigt på en sak: Passiva vittnen, det vill säga vittnen som inte står i händelsernas centrum, identifierar i regel fler, än vittnen som är upptagna i epicentrum av själva händelsen.

        Skandiamannen passar inte in i min analys. Vore han ett aktiv vittne hade han identifierats. Var han en passiv åskådare borde han gjort träffsäkra identifikationer. Detta styrks också av den fotokonfrontation som Skandiamannen gör i april 1986. Han visar sig inte alls vara något speciellt bra åskådarvittne (däremot är hans berättelse rik på andra detaljer i jämförelse med andra vittnens).

        Oavsett vem som har observerat vem så är den tillgängliga dokumentationen som du och jag har tillgång till samstämmig – det finns inga observationer av Skandiamannen.

        Ett par av vittnesförhören ger upphov till spekulation. Bland annat då att en person skulle ryckt i Palme under livräddande åtgärder. Då Skandiamannen inte observeras av något annat vittne på brottsplatsen får vi nog ta för givet att det är någon annan. Vet att Pettersson tidigare har spekulerat i att det kan ha varit någon som kom i sällskap med Glantz. Varför inte Kenneth E eller Göran I? Åtminstone en av de påstår åtminstone att han var inblandad i livräddande åtgärder. Hur som helst – spekulera går alltid att göra, men inget i materialet pekar på att det är Skandiamannen.

        I denna mordsoppa återstår då andra typer av spekulationer, som det också skrivits en hel del om på denna blogg: Skandiamannen var ett vittne i periferin, eller Skandiamannen är ett ”osynligt” vittne som andra vittnen helt enkelt har missat. Det perifera vittnet kan vi utesluta med en gång. Skandiamannen identifierar Lars J och det gör honom allt annat än periferi. Såvida karln inte hade tubkikaren med sig och stod på den västra sidan av Sveavägen. Tror dock att vi kan utesluta även detta. Återstår då den osynliga- vittnet-hypotesen.

        Det är naturligtvis fullt möjligt att Skandiamannen lyckats att göra sig osynlig. Här måste vi dock ställa hans egen berättelse gentemot denna hypotes. Gör vi så spricker hypotesen. Det är åtminstone helt orimligt att denna företagsamme man skulle lyckas med att rationalisera bort sig själv på brottsplatsen. Vad återstår då?

        Skulle också vilja återkomma till vad Gunnar funderat på beträffande den blå täckjackan. Utan att bli rättshaverist, det finns inget i materialet som pekar på att Lisbeth basunerat ut blå täckjacka på brottsplatsen. Hur kunde då Skandiamannen snappa upp detta? Är Skandiamannen GM har han med all säkerhet bara stött på två vittnen från mordplatsen. Lars J och Lisbeth (förutom det förälskade paret uppe på åsen).

        Signalementet beträffande blå täckjacka gick ut via olika media innan Skandiamannen anmälde sig som vittne efter lördagens presskonferens. Det finns alltså inget konstigt med att han hade uppgift om just färgen blå. Att det var Lisbeth som sade detta är inte dokumenterat. Poliser som Söderström och Rimborn talar båda två om en starkt chockad kvinna som absolut inte kunde ge något signalement i inledningsskedet. Varför sa då Skandiamannen detta?

        En hypotes är att det var det enda vittne han hade att välja på. Någon annan hade han inte sett, förutom då Lars J. Ytterligare ett tillägg till hypotesen är att han ville misskreditera vittnet Lars för att själv undgå misstankar.

        Slutligen, det har funnits vissa inlägg mot att framför allt vittnena Leif L och Jan A skulle pekat ut Skandiamannen. Detta sker vid rättegången mot Christer P. Det stora problemet med dessa vittnesmål är att de fullständigt går stick i stäv med vad dessa chevamän berättar i förhörsprotokollen och som rent källkritiskt då ligger närmre beträffande den viktiga tidsaspekten. När jag valt att kika på hur vittnen bekräftar varandra har jag uteslutit förhör i tingsrätten. Inte för att de nödvändigtvis är felaktiga, utan just för att de går stick i stäv med förhörsprotokollen och ligger för långt från händelsen. Dessutom säger vittnet Leif L att han diskuterat sitt eget förhör inför tingsrättens förhandlingar med kompisen Jan A.

        Vi ska också komma ihåg att Leif L gör ändringar och tillägg till sin ursprungliga berättelse. Han berättar själv att han var väldigt tagen av stundens allvar och hade svårt med bland annat sömnen. Att Leif L var tagen bekräftas också av vittnet Hans J som fäst uppmärksamhet på hur ledsen och skärrad vittnet Leif var på mordplatsen. Detta är naturligtvis helt förståeligt, men det är något vi måste beakta. Det ligger i sakens natur att många av vittnena ville vara medgörliga och hjälpande till att mordgåtan fick en lösning. Det är ett under att advokat Liljeros inte ifrågasätter detta i egenskap av den tilltalades advokat. Men det är en helt annan diskussion.

        Så här på slutet kan jag inte låta bli att spekulera. Det är dock inte bara spekulation, utan kan också fungera som en tankeställare vad som kan hända med vittnens berättelse över tid. En påminnelse om att källkritiska principer alltid är värda att uppmärksammas .

        Vittnet Leif L säger att han är 99,9% säker på att GM inte bar någon huvudbonad (860301). I samma vittnesförhör berättar Leif om en ”cepsman”. Av allt att döma så tror Leif att vittnesmålen om GM med keps blandats ihop med Anders B. Förhöret och språket i protokollet är tvetydigt, men det framgår alltså att Leif tror att GM:s signalement blandats ihop med Anders B. Jag spekulerar i om det inte är Leif som blandat ihop signalementen. Det finns mycket som talar för att GM bar huvudbonad, både i förhörsprotokollen men också rent med tanke på mordnattens väderförhållanden. Med all säkerhet vet vi i alla fall att vittnet Anders B bar mössa och inte keps.

        När det sedan är dags för rättegång mot CP 1988 har Leifs berättelse kraftigt förändrats. Christer Peterssons försvarare Arne Liljeros gör ett tappert försök att gå tillbaka till de ursprungliga förhören – där Ljungqvist då bland påstår att han är 99,9% säker på att GM saknar huvudbonad. Ljungqvist svarar och jag citerar från tingsrättens förhör:

        …”den här mannen var barhuvad…vilket då förmodligen var en förväxling med den här mannen från Skandia som sprang in i gränden, som var klädd på det viset”.

        Vi kan alltså konstatera att Leif J nu förvandlat Anders B till Skandiamannen. I princip blir det alltså ett citat av de uppgifter som Skandimannen själv har basunerat ut i media.

        Om vi istället, och i källkritikens anda, går tillbaka ett par år i tiden, till ett förhör som ägde rum den 27/4-1986 så är det en helt annan berättelse än den Leif återger i tingsrätten:

        F. Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll och som sen stannade kvar tills polis-männen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern?
        L. Ja, det där är man ju influerad av vad man har hört och sett i massmedia.
        F. Mm…
        L. Där har man ju egna teorier. Jag vet inte att jag har sett honom på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med hans beteende va·, om det är rätt att uppge det i det här sammanhanget det vet jag inte.
        F. Men det är inget spontant att du minns den mannen?
        L. Nää, man fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna som var på platsen. Oet gjorde jag faktiskt inte. Man vart ganska upprörd själv måste jag säga.

        Leif L och Jan A färdades i samma stora amerikanska Chevrolet. Både till och från mordplatsen, men också i samband med tingsrättens förhandlingar (i gemensam taxi). Jag är ganska så säker på att Leif och Jan flitigt diskuterade vad de hade varit med om. Min hypotes är att signalementet blå täckjacka kom från Jan A och var förmodligen inte tänkt som ett signalement på GM. Däremot hade både Jan A och Leif L ögonen på vittnet Anders B. Förmodligen ville någon av de, troligast Jan A, bara göra polisen uppmärksam på den chockade mannen som gömt sig i porten. Detta kom att missuppfattas som ett signalement på GM. Att Lisbeth senare vidhöll blå täckjacka är något helt annat. I juristkommisionens PM från förhör med Åke Rimborn berättar han att Lisbeth var djupt chockad och inte talbar. När den djupaste chocken lagt sig och när han senare samtalade med Lisbeth, kunde hon då bland annat rikta sina misstankar mot Ustasja. Ytterligare någon timma senare uppgav hon för Rimborn att det stått ett par män utanför bostaden i Gamla Stan. Min hypotes är att Lisbeth här för första gången nämner blå jacka. Det som sker borta vid mordplatsen är helt enkelt en förväxling med vittnet Anders B och GM och har ingenting att göra med Lisbeths senare vittnesmål beträffande jackan.

        Vittnet Lars J, som stod och lurpassade på GM bakom byggbarackerna bar också blå täckjacka. Det har tidigare förts en diskussion om inte Lars J förväxlats med signalementet beträffande den blå täckjackan. Det tror inte jag och det styrks också av vittnesprotokollen – ingen har sett Lars J. Förlåt, jag glömde, Skandiamannen hade noterat Lars J redan i sina första vittnesuppgifter till polisen. Det är han helt ensam om.

        1. Per W
          Tack för det! Jag ska läsa det ordentligt när jag är mindre trött i huvudet. Jag tycks ha drabbats av nån slags Skandiamansutmattningssyndrom, det är som jag drabbas av kognitiv svikt när jag försöker läsa.
          Jag återkommer senare och ska också leta vidare efter min egen sammanställning. Om du har fler kommentarer till mig får det nog också vänta några dar.

          1. Per W och alla
            Per, vi får ta upp vår diskussion senare om du fortfarande vill då jag blivit sjuk. Eftersom jag brukar
            hålla vad jag lovar är det viktigt för mig att meddela det.
            Ber också alla andra att vänta med kommentarer riktade till mig tills vidare.

  66. ANLEDNINGEN TILL ATT ”KULTURHUSET” INTE BLEV KLARLAGT FÖRRÄN 4 APRIL

    —– ”Kulturhuset” —–

    Lördag den 1 mars kl. 12.20 ringde Skandiamannen, 52 år till polisen och berättade att han från Dekorimahörnet hade sett en man i tjugoårsåldern iklädd mörkblå täckjacka, d.v.s. den tjugofemårige och 164 cm långe kartarkivarien Lars J, stå 70 meter bort vid det s.k. ”Kulturhuset”(Luntmakargatan 14). Åldern bedömde SE utifrån mannens kroppsbyggnad och hållning.

    Misstänkliggörandet av Lars gjorde också att Skandiamannen själv placerade sig på brottsplatsen, dessutom med gärningsmannasignalement och utan alibi.

    Hans inringning skedde tjugo minuter efter att Hans Holmérs första presskonferens hade startat kl. 12. Innan dessa hade den självutnämnde spaningsledaren lagt till keps med uppvikta öronlappar till signalementet, vilket just SE hade på sig på fredagskvällen och som väktarna hade sett när han lämnade Skandia 23.19.

    Tvivlare av Skandiamannen har sedan 2016 – när Lasse Larsson med ”Nationens fiende” gjorde det mer känt att SE hade sett kartarkivarien i gränden – hävdat att mytomanen Skandiamannen hittat på sin iakttagelse. Istället har de bl.a. gjort gällande att SE hörde Lars J berätta om ”Kulturhuset” när han återvände till Sveavägen, alternativt att SE hörde det från Lisbeth Palme eller något annat vittne.

    Detta stämmer inte och saknar helt stöd i FU där det istället motsägs.

    Skandiamannen kan inte ha hört Lars placering vid ”Kulturhuset” från någon. Lars själv och PU blev inte medvetna om var han stod förrän den 4 april utan Lars trodde till dess att han stod vid trappans början, tjugo meter öster om ”Kulturhusets” hörn. Lisbeth Palme var inte kontaktbar och berättade först 7 maj om en man inne i gränden vid barackerna, inte vid ”Kulturhuset”. Lisbeth hann dessutom lämna brottsplatsen 23.28 med ambulans innan Lars återvände dit från Brunkebergsåsen. Inget annat vittne kan ha känt till att Lars stod i hörnet vid Luntmakargatan 14, inte ens taxiföraren Hans J såg honom trots att han följde gärningsmannens flykt ända till början av första trappan.

    Därför blev inte ”Kulturhuset” känt förrän fredag den 4 april 1986 och misstankarna mot Lars J, som SE lyckats misstänkliggöra, kunde avskrivas.

    Däremot blev det definitivt klarlagt för Palmegruppen att Skandiamannen befunnit sig vid brottsplatsen med gärningsmannasignalement och utan alibi. Han sattes upp för vidare utredning.

    —– Varifrån såg då Skandiamannen Lars J vid ”Kulturhuset”? —–

    Lars förflyttade sig från gömstället i gränden bakom barackerna till ”Kulturhusets” hörn och återsåg skytten när denne nått omkring 15 trappsteg upp av 89, omkring 40 sekunder efter skotten 23.21,30.

    Inget vittne har kunnat ge SE alibi för att han befann sig vid Dekorimahörnet. Likaså var det från hörnet vid tillfället omöjligt att uppfatta egenskaper som man, ålder och färgen mörkblå (alla mörka färger bara mörka, SE fick antagligen mörkblå från media).

    Från nedre halvan av trapporna var det möjligt att se de detaljer som SE beskrev i telefonsamtalet. SE såg troligtvis Lars J från första (trappsteg 31 av 89) eller andra trappavsatsen (trappsteg 48) när han flydde, medan Lars tittade ner mot mordplatsen på Sveavägen (medan GM rörde sig uppåt från uppskattningsvis trappsteg 30 till omkring 50-60), vilket även Lisbeth Palme såg att kartarkivarien gjorde.
    Hans J, Lars J och Yvonne N såg att när GM flydde hade han beteendet att vända sig om och titta efter förföljare.

    —– Varför försvann Skandiamannen från utredningen? —–

    Skandiamannen blev den 22 april 1986 uppsatt på listan över misstänkta som skulle utredas vilket påbörjades i juni, men som Holmér redan i juli mer eller mindre la ner för SÄPO:s PKK-hypotes. I februari 1987 fullbordades haveriet då en utredare på ett helt obegripligt sätt lyckades förse SE med alibi som mordplatsvittne och Skandiamannen kunde avskrivas som misstänkt i trettio år!!

    1989 blev journalisten Sven Anér den ENDA som kom att konfrontera och pressa Skandiamannen på de komprometterande brottsplatsuppgifterna. Anér blev inte bara avfärdad av SE utan även av rättsväsendet och hånad med ”Stör inte riktiga polisers arbete”, ”Polisiärt uppklarat”(CP) och indirekt av Ölvebros klassiska 1991-svar: ”Några ytterligare förhör med Skandiamannen har inte hållits. Och det är inte aktuellt heller. Det finns saker kring Skandiamannen som gör att vi kan göra den här bedömningen”. Det lär han bli hågkommen för. Än idag vägrar den förre spaningsledaren att svara på vad han har för belägg för sitt påstående.

    —– Thomas Pettersson —–

    Sommaren 2017 berättade Thomas Pettersson för den nya Palmegruppen att SE är mördaren och att det inte gick att förklara bort och de fick också grannen Vapensamlaren av TP för att visa var de skulle kunna börja leta efter konkreta bevis.

    Dessutom redde TP ut många frågetecken för poliserna som t.ex. att det var SE som Nicola F såg gå efter paret Palme. Det var bara Nicola som hade sett gärningsmannens ansikte tydligt och han kunde därför åldersbestämma mördaren till något äldre än 44 år. Taxiföraren Anders D vittnade direkt på brottsplatsen att skytten var just en ”äldre man” med långrock och mössa med öronlappar. Ett annat exempel var att ”Dekorimamannen” var den oskyldige Anders B, som Inge M efter två veckor blandat ihop med GM i minnet då han såg båda två fly. Ytterligare ett avgörande tips från TP var att SE återkommit till Skandia vid 21.05-tiden efter att ha varit ute och ”druckit middag” (Venezia Sveavägen 53??). Reklamkonsulenten kan då innan ha sett Palme i närheten av Grand. På det viset hade SE två timmar på sig att skaffa fram ett vapen och att han hade en bakgrund som yrkesmilitär och tävlingspistolskytt.

    Året efter råkade en i nya Palmegruppen av misstag avslöja att Skandiamannen är gärningsmannen i en lokaltidning.

    Den nya Palmegruppen har antagligen inte enbart rullat tummarna under sin tre år utan bl.a. säkrat att andra kända teorier saknar bäring och kanske även hittat konkreta bevis, möjligt kopplat till Vapensamlaren. Lögner som TP avslöjat från Skandiamannens närhet har Palmegruppen säkert också gett sig på.

    —– SE går inte att trovärdigt förklara bort —–

    Skandiamannens EGNA berättelser om att han befann sig vid Palmes kropp när statsministern första sekunderna låg framstupa och att han såg Lars J vid ”Kulturhuset” går INTE att trovärdigt förklara på annat sätt än att Stig Engström mördade Olof Palme.

    Så på grund av det, oberoende av tekniska bevis, vittnenas svaga minnesbilder och juridik, kommer gåtan efter 34 år gåtan att få sin lösning som accepteras av de flesta.

    https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/

    1. De här argumenten diskuterades tämligen flitigt här för något år sedan och jag tror att du är medveten att de flesta läsare här är ganska väl medvetna om dina argument. Min slutsats då var att det ändå är troligare att Skandiamannen såg Lars J från brottsplatsen än från trappan. Från brottsplatsen skulle man sett honom med Kulturhuset bakom, från trappan skulle han eventuellt vara dold bakom hörnet. Detta ser man i intervjun som Gjutarenäve gjorde med Lars J. Tiden när Lars sprang uppför trappan har diskuterats flitigt. Om det är som många tror att Lars dröjde lite längre än han själv uppfattat så bedömer jag inte att det är omöjligt att Skandiamannen kan ha anlänt till brottsplatsen strax efter mordet och sett Lars J därifrån. Mängden folk på brottsplatsen blev ganska snabbt större än man först kan tro och det bör inte varit omöjligt att undgå att bli ihågkommen därifrån. Jag är inte säker på att det är omöjligt att uppfatta färger etc. från brottsplatsen och Skandiamannen kan väl ha sett Lars J senare under kvällen. Båda återvände ju till brottsplatsen senare.

  67. Exempel på tidigare okända uppgifter som Thomas Pettersson grävt fram, ENDAST urval från fredagskväll 28 februari:

    21.00 / Palme väntade utanför Grand på att filmen skulle börja 21.15.
    21.05 / SE återvände inte vid 20-tiden utan omkring 21.05 från restaurangbesöket.
    22.35 / Det var SE som gick ut via den larmade lagerdörren, inte någon från La Carterie.
    22.35 / SE kan ha fått mordvapnet på Luntmakargatan av sin granne Vapensamlaren.
    23.19 / Securitasväktarna kom inte i juni 86 ihåg just 23.19-tillfället när SE stämplade ut.
    23.19 / SE tog inte sista tunnelbanan mot Mörby 23.48 från T-centralen, utan gick istället mot nattbussen 691:s hållplats vid korsningen mellan Sveavägen och Odengatan.
    23.20 / Nicola F mötte inte Anders B, utan SE.
    23.20 / Nicola såg SE:s ansikte på nära håll, ”något äldre än 44 år”.
    23.21 / ”Dekorimamannen” var Anders B. Inge M och Cecilia A såg GM komma ifatt Palme, inte att mördaren stod och väntade.
    23.21 / SE befann sig vid Palmes kropp direkt när han fallit och låg då framstupa en kort tid. Inga mordplatsvittnen hade försett honom med uppgifterna som han berättade för väktarna
    23.40.
    23.21 / SE hade inget alibi som mordplatsvittne som PU givet honom 1987.
    23.21 / Taxiföraren Anders D såg att gärningsmannen var en äldre man med långrock och mössa med öronlappar.
    23.21 / Lisbeth Palme såg att mördaren, när denne flydde, hade en vaggande och lätt studsande löpstil som är typisk för alkoholister enligt henne som psykologutbildad.
    23.21 / SE hade en bakgrund som yrkesmilitär och tävlingspistolskytt.
    23.22 / SE såg Lars J vid ”Kulturhuset” från nedre halvan av trapporna, inte från Dekorimahörnet. Lars berättade senare att han trodde att stod vid trappans början när han följde gärningsmannens flykt uppför. Att han i själva verket stod vid ”Kulturhusets” hörn blev inte klarlagt förrän den 4 april för Lars själv och PU.
    23.23 / Nyckelvittnet Yvonne N fick 1987 se en bild på SE med tjock rock. Allt stämde utom rocken. Först 2017 fick hon se ett foto på honom med tunn rock och då blev hon ett nyckelvittne med avseende på SE.

    Så här svarar Guldspaden-juryn 2019 om boken.

    ”Den som läser Filter-reportaget får en gedigen genomgång av ett spår som visserligen andra också berört, men som här utreds betydligt fylligare och mer övertygande än tidigare. Det som belönas är den större bilden, det djupare ”grävet”, de tidigare för en större publik okända förhållandena och faktauppgifterna.”

    https://www.expressen.se/nyheter/de-kammade-hem-arets-guldspadar/

    1. Som kommentar på några av tidsuppgifterna.
      21.05 Väktarna berättar tre månader efter att Skandiamannen kommer tillbaka strax efter kl. 20. Uppgiften om kl. 21 kommer vid TP:S samtal med en av dem mer än 25 år efter mordet.
      22.35. Vem som gick ut genom bakdörren har vi ingen aning om. Var det någon som överhuvudtaget gick ut där?
      23.19 Det är TP:s tolkning av händelseförloppet. Det finns ingen källa på att så var fallet.
      23.20 Det är TP:s tolkning av att det är SE som Nicola möter. Det går att tolka på många sätt vem det var.
      23.20 Nicola bedömer åldern, men inte utifrån ansiktet. Han betonar vid ett förhör att han inte sett ansiktet.
      23.21 Att gärningsmannen hade den löpstilen framkommer vid rättegångarna. Vid ett förhör 860429 säger hon istället att mördaren gjorde ett spänstigt och vältränat intryck. Det är ju avsevärt närmare i tid än 3 år efter mordet. Då hade ju Christer P kommit på tal med allt vad det innebar.
      23.21 Diskussionen om äldre man har vi haft mängder av gånger. Det finns inte ens i Gösta S:s anteckningar har det ju visat sig så det kan vi avfärda. Anders D säger en timme efter mordet att han inte kan avgöra åldern.
      23.22 Förklara gärna bevisvärdet. Den placeringen kan man sett från mordplatsen.
      23.23 Det är 31 år efter mordet. Minnet bleknar….

      1. Jag kan fylla på.

        Att SE kan ha fått vapnet på Luntmakargatan av vapenhandlaren är inget gräv, det är en gissning helt gripen ur luften.

        Lars har inte heller någonsin sagt att han trodde att han stod vid trappfoten och i efterhand kommit på att han egentligen stod vid Luntmakargatan.
        Det är bara en olycklig formulering från förhörsledaren som sammanfattar förhöret.
        Och alldeles oavsett så har han inte hushörnet i bakgrunden på det sätt SE beskriver.

        SE kom då Palme låg i ryggläge och i stunden de övriga gav honom första hjälpen. Det visar bara på att han kom relativt sent till platsen.

        Yvonne såg inget ansikte på mannen, och man kan sätta på vem som helst en tunnare rock för att det ska stämma bättre med minnesbilden. Då blir det rocken man minns inte personen som bar den.
        En rock som SE inte ens bar, och varför skulle han springa med den öppen och fladdrande?
        Yvonnes eventuella reaktion 2017 är inte värd någonting.

        SE hade ingen mössa med öronlappar.

        SE sprang inte vaggande och studsande som en alkoholist.

        SE gick inte konstigt.

        Den larmade bakdörren är en myt.
        Den gick mellan ett garage som låg innanför låsta kamerabevakade grindar och en låst garageport.
        Dörren ledde därifrån vidare in till en korridor inne i Skandiahuset.
        Någon direktförbindelse med Luntmakargatan fanns ej.

    2. Mikael A skriver

      ”23.19 / SE tog inte sista tunnelbanan mot Mörby 23.48 från T-centralen, utan gick istället mot nattbussen 691:s hållplats vid korsningen mellan Sveavägen och Odengatan.”

      Självfallet tog han inte tunnelbanan 23.48 från T-centralen när han lämnade Skandia någon gång strax efter 23.19 ?? Däremot kan han mycket väl ha börjat gå Sveavägen söderut i riktning mot T-centralen eller Östermalmstorg vid den tidpunkten och han kan ha skynda sig i hopp om att hinna med en tidigare avgång än 23.48 men han kan också ha börjat promenera norrut mot nattbussen för att ångra sig och vända söderut av någon helt annan orsak än att han bestämde sig för att mörda Olof.

      Som jag varit inne på kan han ha vänt om och chansat på att hinna med tunnelbanan eller mött och känt igen paret Palme och av ren nyfikenhet bestämt sig för att skugga dom utan att vara gärningsman

  68. Då det finns många kunniga här så skulle jag vilja fråga vad som anses om Paul Smiths påstående att GM troligen har tidigare vana av att skjuta med Magnum 357?
    Kanske finns det till och med någon här som själv skjutit med liknande tingest?

    Enligt PS så är det orimligt att anta att GM som tidigare inte har vana av att skjuta med Magnum 357 kan träffa Lisbeth med andra skottet eftersom rekylen är så kraftig när man skjuter med 357 Magnum.

    Någon med några tankar kring detta?

    1. Ragnar

      Jag har som jägare en relativt god vapenvana och har även skjutit revolver från tid till annan. Jag tror du (och många med dig) skulle bli förvånad över hur liten rekylen är på en SW 44 i förhållande till ”smällen”. Det är ett mycket balanserat (relativt tungt) handeldvapen, vilket dämpar ”stegringen” (6 tums pipa mer än 4). Amunnitionen och krutladdningen påverkar rekylen. Jag har inte skjutit med ”metal piercing patroner men jag tror krutladfningen är densamma – bara det är kulan är förstärkt för att bryta igenom tunnare metall (bilplåt tex). Jag tror inte man ska sätta vapnet som likhetstecken med att man måste ha vana av att skjuta det men innehavet (lagligt) i sig torde vara för den intresserade (tävlingsskytte främst).

  69. För att Skandiamannen (SE) ska vara mördaren måste han förstås ha haft en laddad revolver med sig ut genom entrén, och frågan man bör ställa sig är hur och varför han har det. Enligt Filter är det sannolikt vapensamlaren som försett honom med vapen.

    Det känns i mina ögon fullständigt osannolikt, men OK, låt oss anta det för sakens skull. Märkligare saker har väl hänt. Men betänk då att SE är med i SVD redan på söndagen och i ett TV-inslag bara några veckor efter mordet. Hur tror ni att vapensamlaren skulle ha reagerat på det? Skulle han ha iskallt räknat med att polisen aldrig kommer att knacka på hans dörr för att inspektera hans vapen? I ett sånt läge borde han ha skrämt SE till tystnad och gjort sig av med vapnet för gott. Men enligt Filter verkar han inte ha brytt sig det minsta utan kanske t.o.m. sparat vapnet i alla år.

    Och hur ska man förklara att inget vittne från vare sig mordplatsen eller bion hör av sig till polisen och berättar att den där mannen som var med på TV är väldigt lik personen de såg etc. Ingen verkar ha reagerat. Och idéen att SE skulle ha varit smart att placera sig i media så tidigt för att göra ev framtida utpekandena i konfrontationer meningslösa; den strategin funkar ju bara om ingen känner igen honom och ringer polisen. Varför skulle han ha tagit en sån risk?

    Det enda scenario som jag tycker känns möjligt är att SE hade köpt (eller möjligen lånat) en revolver av någon tidigare som han hade med sig på jobbet den dagen. Kanske förvarade han den på jobbet för att hålla frun ovetande, men tog med sig den hem för att han tänkte provskjuta lite i skogen på sportlovet. Så råkar han stöta på Palme utanför entrén och börjar slänga käft och sinnet rinner över. Inte särskilt sannolikt, men mer troligt än de andra scenarierna.

    Mvh Mattias

  70. Jörgen G, Jon, Magnus D, Jonas J

    ”Vi andra synar och ifrågasätter, och hittar stora hål i hypotesen.”

    Ni har inga förklaringar på att det finns stora hål, ni förklarar inte heller Skandiamannens förehavanden på brottsplatsen som går att diskutera, ingen förankring i någon fakta.

    Jag svarar på några av era påståenden så att inte de inte kommer till någon granskningsnämnd.

    1) ”Det är ju faktiskt TP själv som gjort sina antaganden om promenadtiden. Det var han som började mäta avstånd och klocka sträckor, men glömde fullständigt bort Palmes roll i ekvationen.”

    ———– Det finns flera uppgifter om att paret Palme gick långsamt och tog tid på sig från bion i form av Sari, Nicola F – ”Förföljaren” gick sakta efter paret, ”43 sekunder”, LP förhör 25 mars, Cecilia A – De tre gick långsamt från ”södra reklampelaren.
    SE gick antagligen tillbaka via cykelgaraget som då låg i hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata och Luntmakargatan.
    Stämpelklockan var placerad 10-15 meter från utgången.
    Ekvationen går ihop.

    2) ”Larsson har pinsamt nog missat att Lars J stod bakom baracken på den högra sidan och förflyttade sig till den vänstra sidan som SE beskriver efter att mördaren passerat Luntmakargatan.”

    ———– Det här reddes ut på bloggen redan för två år sedan, alltså före TP, och med Lasse Larsson personligen. Den gode Lars hade helt enkelt missat detaljerna på något sätt från Lars J:s förhör 4 april och vallningarna 12 april och 27 augusti. 2008 vallade TP själv Lars J runt brottsplatsen.
    Lars J stod vid ”Kulturhusets” hörn på kabelbrunnslocket och han återsåg GM när denne kommit upp till halva första trappan och det är klarlagt.
    Lars L:s bok är ändå mycket läsvärd. Samma gäller för Sven Anérs kapitel om SE i ”cover-up”.

    3) ”Skandiamannen kan ha anlänt till brottsplatsen strax efter mordet och sett Lars J därifrån.”

    ———– SE hann se Palme den korta tid han låg framstupa blödande ur näsa och mun. Han blev vänd på rygg av Anna H och Stefan G när de kom fram till kroppen. De enda två som SE kunde ange på platsen var Lisbeth Palme och Anders B, just de två mördaren kunde se före skotten. Däremot de andra vittnena som hann se Palme ligga framstupa fick alibi av en eller flera andra på mordplatsen.
    Däremot SE med gärningsmannasignalement kom ingen ihåg, däremot mördaren som de hade sett bakifrån flyende.

    https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/

    4) ”21.05 Väktarna berättar tre månader efter att Skandiamannen kommer tillbaka strax efter kl. 20. Uppgiften om kl. 21 kommer vid TP:S samtal med en av dem mer än 25 år efter mordet.”

    ———– Tidigare fanns en stolt MOP-grupp med egen hemsida och allt. De har bidragit med många bra faktauppgifter, framförallt i Palme-rummet. Gruppen bestod av Skandiamantvivlare väl insatta i MOP.
    Den 5 september 2008 hade Filter och TP en bokrelease på Nalen i Stockholm. När det blev frågestund bröt sig gruppen fram för att ställa första frågan som skulle sänka bok, författare och Filter direkt så att alla kunde gå hem.
    Gruppens fråga och påstående var samma som här. Svaret blev att utredningsinspektören Per Häggström på Skandia hade förhört Anna-Lisa G i maj 1986 om ”21.05” och ”Druckit middag”. Detta skrev Häggström ner i ett PM till Palmegruppen. Att det blev fel senare i förhöret i juni berodde på att ALG hade velat skydda SE från ”Druckit middag” och då hade det också blivit fel med tiden.
    Releasen kunde fortsätta och gruppens verksamhet upphörde ett halvår efter detta.

    5) ”23.20 Nicola bedömer åldern, men inte utifrån ansiktet. Han betonar vid ett förhör att han inte sett ansiktet.”

    ———– ”vid ett förhör” skall vara ”vid ett SENARE förhör”.
    Först efter förhören i mars insåg NF att han svävade i livsfara när han fick reda på att Holmér, hans älskarinna m.fl. fick omfattande livvaktsskydd mot Palmemördarna, medan vittnena inte fick något alls och var rädda. Nicola var därför ett ofrivilligt vittne och försökte förklara bort att han hade sett ”Förföljarens” ansikte. Han håller därför låg profil och ger inga intervjuer.
    Däremot är han ändå ett av Palmegruppens nyckelvittnen som vet att han såg ansiktet. Bl.a. vallades han runt brottsplatsen på årsdagen 87 och var med konfrontationen mot CP 88. CP:s ansikte stämde inte med ”Förföljarens”.

    6) ”Att SE kan ha fått vapnet på Luntmakargatan av vapenhandlaren är inget gräv, det är en gissning helt gripen ur luften.”

    ———– Ja en gissning kanske, men som kunnat göras efter mycket grävande. LGWP verkar dessutom tycka att det är en MYCKET bra gissning eller hur?

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/2GkA1a/sa-kan-palmemordet-losas–34-ar-senare

    7) ”Signalementsuppgifterna spänner mellan ljusblå täckjacka och lång svart fladdrande rock.
    Kepsar och mössor i alla former och färger, men trots att man själv tar sig friheten att bestämma vad SE hade på går det inte att förena observationerna med något universalplagg.”

    ———– Ja det stämmer, men friar ändå inte SE.
    I Gunnars bok ”Mordgåtan Olof Palme” (2010) ger han exempel på hur varierande vittnesiakttagelser kan vara av samma person. Olika observationer som t.ex. jacka eller rock, mössa eller keps kan således gälla samma individ. I SE:s fall är observationerna ännu mer skiftande av samma individ.

    Det bekräftas av Lars J när han visas SE i SVT Rapport 1986 – ”ALLT STÄMMER” – och han kallar ändå Skandiamannens rock, den han bär den 6 april, för jacka.

    https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/

    Därför är det viktigt att signalementet baseras på de vittnen som såg bäst och de som kom ihåg någon signifikant detalj som exempelvis Nicola F, Inge M, Anders D, Anders B, Lars J och Yvonne N.

    8) Övrigt

    https://magasinetfilter.se/filterbubblan/annu-en-arsdag/

    1. Mikael A skriver

      ”Först efter förhören i mars insåg NF att han svävade i livsfara när han fick reda på att Holmér, hans älskarinna m.fl. fick omfattande livvaktsskydd mot Palmemördarna, medan vittnena inte fick något alls och var rädda. Nicola var därför ett ofrivilligt vittne och försökte förklara bort att han hade sett ”Förföljarens” ansikte. Han håller därför låg profil och ger inga intervjuer. ”

      Återigen en vild gissning från Mikaels sida att vittnet NF egentligen såg förföljarens ansikte fast han inte vågar säga det!! Mikael har inga som helst belägg för det här påståendet utan hittar på en tänkbar bortförklaring till varför NF inte uppger sig ha sett förföljarens ansikte. Förföljaren som för övrigt inte måste vara identisk med varken gärningsmannen eller skandiamannen!!

  71. Annars skulle han inte vara nyckelvittnet som blev vallad runt brottsplatsen på årsdagen 1987 för att se om han kunde känna igen GM.

    1. Vad bra att han är nyckelvittne som har stenkoll på hur mördaren såg ut (även om jag aldrig läst att polisen uttalat att han är nyckelvittne, men jag kan ha missat det). Då friar det ju Skandiamannen eftersom han hade lång mörk rock och mannen Nicola såg hade blå jacka. Skönt att vi kunde avfärda Skandiamannen äntligen.

      1. Magnus D

        Bra sagt men tyvärr så har förespråkarna av Skandiamannen som gärningsman en oändlig förmåga att hitta på bortförklaringar till allt

  72. Jörgen G

    ”Jag har inte anmält Thomas till granskningsnämnden utan min anmälan gäller SVT.”

    Det skulle vara intressant om du vill visa din anmälan.

    1. Jag hittar två diarienummer som gäller anmälningar av Veckans Brott.
      20/00882
      20/00743

      Det är väl bara kontakta Myndigheten för press, radio och tv och kolla om du kan få ut ärendena.

      https://www.mprt.se/

      1. Tack Janne.
        .
        Jag hoppas dock att Emma och Jörgen vill visa sina anmälningar frivilligt då jag tror att de är av intresse för debatten

        1. Mikael A
          Jag kan inte sätta in din förfrågan i ett sammanhang, men jag utgår ifrån att det helt enkelt rör sig om
          intresse och inte skulle komma att användas som slagträ i debatten, Eftersom jag efter det senaste meddelandet från Granskningsnämnden insåg att anmälan inte kommer att prövas slängde jag den annars hade jag kunnat överväga att eventuellt publicera den här. Det är hur som helst samma argument som jag framfört här på bloggen så det skulle knappast tillföra något.
          Eftersom jag nämnt båda mina anmälningar till Granskningsnämnden här på bloggen kan alla med huvudet på skaft inse att jag inte är särskilt orolig över att min identitet blir känd. Den som söker i förhoppningen att hitta något intressant namn kommer att bli djupt besviken.

          1. Emma

            Jag såg det bara som ett sätt som skulle kunna höja nivån på debatten.

            Faktum är att sedan Lasse Larsson gjorde Skandiamannen-hypotesen mer känd 2016 har ingen lyckats förklara bort SE trovärdigt som gärningsman utifrån de fakta som finns. Motargumenten mot Skandiamannen som inte har gått att avfärda direkt med FU, har till stor del handlat om företeelser och händelser som inte har med mordtillfället eller brottsplatsen att göra.

            Debatten har istället dominerats av oändliga faktalösa spekulationer..Här såg jag då att anmälningarna till Granskningsnämnden måste vara mer seriösa, faktabaserade och även kvalitetssäkrade av nämnden. De skulle då kunna utgöra en plattform för bättre diskussioner här om SE.

            Om inte anmälarna vill ha med det i debatten så förstår jag det till fullo. Man måste kunna både våga debattera och våga anmäla utan vare sig förpliktelser eller risk att hamna i dålig dager. Jag skall naturligtvis inte gå vidare till mprt.se.

            1. Holmer bestämde sig för att PKK var skyldiga till mordet med 95 procents säkerhet.
              Du verkar vara övertygad till 99,99 procent att SE är skyldig.
              Jag känner till ett par poliser som bestämt hävdar att Victor G var gärningsmannen.
              Det finns en hel del personer som anser att CA mördade OP osv.
              Jag tycker det var synd att man ägnade så mycket tid och kraft till PKK 1986.
              Jag tror det hade varit bättre om man utrett SE , walkietalkie observationer och några andra spår mera ordentligt .
              Bestämmer man sig för någon person eller organisation som ansvarig för mordet då kan man förmodligen leta fram vittnesmål mm för att styrka just sin sak.
              Jag hoppas att Palmeutredningen har fått fram viktig information och en rejäl teknisk bevisning.
              Blev Holmer lurad till att driva PKKspåret eller ville han driva det på eget initiativ?

        2. Mikael A

          När du skriver att du hoppas att de ”vill visa sina anmälningar frivilligt” så undrar jag vad du egentligen menar. Du har absolut ingen rätt att utöva någon form av tvång eller påtryckningar mot dina meningsmotståndare för att få ta del av en anmälan från den personen.

          Att begära ut offentliga handlingar står dig förstås fritt om du är intresserad i allmänhet av vilka synpunkter som anförs av tittare som anmält inslagen om skandiamannen till Granskningsnämnden men det verkar som att du är speciellt angelägen om att få ta del av vad just Emma och Jörgen G har skrivit? Du nöjer dig inte med att ta del av de synpunkter och invändningar de uttrycker här i kommentarsfältet utan är angelägen om att även få ta del av deras anmälningar?

          Vi för en öppen debatt här på Gunnars blogg och anför argument för och emot hypotesen om skandiamannen som gärningsman. Vi för inte något slags informationskrig där man spionerar på fienden eller hur??

          1. Tack för ett bra inlägg Jonas.
            Jag skulle naturligtvis kunna publicera min anmälan här,
            Men gör det inte på begäran av identitetsfiskare.
            Dessutom innehåller den inte något som jag inte redan skrivit.
            Hoppas att någon från granskningsnämnden är inne här och läser så att de får djupare insikt över Petterssons osannolika teorier.

    2. Mikael A

      Varför vill du att personer som anmält SVT Veckans brott till Granskningsnämnden ska visa sina anmälningar för dig?? Ingen är skyldig att visa något för dig

      1. Jonas J.

        Du agerar överilat i affekt, se vad jag skrivit istället. Om inte de vill ha med det i debatten, så kommer jag naturligtvis inte att gå vidare till mprt.se.

        ”Jag hoppas dock att Emma och Jörgen vill visa sina anmälningar frivilligt då jag tror att de är av intresse för debatten”

    3. Detta känns lite hotfullt, ungefär som när vissa skribenter vill ha personlig kontakt av olika skumma anledningar.
      Ska man inte kunna anmäla ett program för osaklighet utan att avkrävas att uppvisa vem man är?
      Att någon tagit mycket illa vid sig av detta tycker jag mig kunna utläsa. Att Skandiamannen-kritik väcker starka känslor har jag varit medveten om hela tiden.
      Jag står för vem jag är och vad jag skriver, men man vet ju aldrig vilka galenpannor man har att göra med.
      Jag kommer naturligtvis att fortsätta att anmäla program som låter tokiga hypotesen stå oemotsagda.

      1. Jörgen G

        Jag svarar till dig som jag har svarat till Emma nedan.

        ———–

        Emma

        Jag såg det bara som ett sätt som skulle kunna höja nivån på debatten.

        Faktum är att sedan Lasse Larsson gjorde Skandiamannen-hypotesen mer känd 2016 har ingen lyckats förklara bort SE trovärdigt som gärningsman utifrån de fakta som finns. Motargumenten mot Skandiamannen som inte har gått att avfärda direkt med FU, har till stor del handlat om företeelser och händelser som inte har med mordtillfället eller brottsplatsen att göra.

        Debatten har istället dominerats av oändliga faktalösa spekulationer..Här såg jag då att anmälningarna till Granskningsnämnden måste vara mer seriösa, faktabaserade och även kvalitetssäkrade av nämnden. De skulle då kunna utgöra en plattform för bättre diskussioner här om SE.

        Om inte anmälarna vill ha med det i debatten så förstår jag det till fullo. Man måste kunna både våga debattera och våga anmäla utan vare sig förpliktelser eller risk att hamna i dålig dager. Jag skall naturligtvis inte gå vidare till mprt.se.

  73. Otydligheter i Anders D:s iakttagelser.
    Anders D. säger att dom står i korsningen och samtalar, inte vid annonspelaren.
    Kanske därför Anders B. kom så nära innan skotten, bara tre meter ifrån.
    Samtalet var i så fall bara några få ord, Anders gick ju inte om, men nästan.
    Var det vid blodpölen dom samtalade? Så kan man uppfatta Anders D:s vittnesmål,
    det är lite otydligt.

  74. Denna fråga har ju manglats många gånger, men ändå frågetecken.

    Ett tillägg/ Märkligt att ingen sett Anders B. i skottögonblicket.
    Dom var ju då fyra personer intill varandra. Inte heller Inge M. såg Anders B.
    Alla vittnen talar om tre personer. Kanske rekonstruktionen som hölls gett svaren,
    det vet jag dock inte. Har Inge M. möjligen svaren?

  75. vittnet Anders D såg troligtvis olof och Lisbeth stå och samtala med gärningsmannen strax innan skotten föll. där och då borde Lisbeth ha sett mördarens ansikte, dessutom hört hans röst. kanske till och med sagt något till honom.

  76. Hmmm….. Det framgår inte heller av Anders D:s förhör hur lång tid det går mellan hans första iakttagelse av dessa samtalande och skotten. Är det frågan om minuter eller sekunder?
    Oberoende om detta blott var ett kort hot på några få sek. från gärningsmannen, så stod dom ansikte mot ansikte, så LP:e måste ha sett mördaren. Var det dock ett längre samtal på, ca:15 sek. eller mer, kan man nog tolka detta som att paret Palme och gärningsmannen kände varann. Skulle jag nästan säga.

    1. Gömma vapnet på en vind; förvisso ett bra gömställe men varför berätta för hustrun att något känsligt är gömt på vinden? Nä, det här är ett sidospår

    2. Det går tretton liknande historier på ett dussin och Palmeutredarna känner garanterat igen dem. Synd att de tvingats lägga ned tid på eländet.

      Sedan ställer jag mig mycket kritisk till både den publicistiska verkshöjden och personuppgiftshanteringen. Det lämnas en mängd upplysningar i inslaget, vilket gör mannen synnerligen lätt att identifiera. Ännu ett lågvattenmärke i den speciella genren Förtal av avliden.

    3. Glöm inte att kvinnan nämner Bo Ragnar S i videon! om du googlar på namnet så får man fram att just Bo Ragnar S kontaktade en viss Anders L före mordet. Och det stämmer bra även det med det vapen som en del uppgifter som Aftonbladet skrev för ett tag sedan skulle ha inkommit sommaren 2019

      1. Jag är väl insatt i denna gamla skåpmat, som Borgnäs vevade i program efter program på 1990-talet. Det gör likafullt inte kvinnans exmake till gärningsman.

    4. KP/PU har, vad det verkar, avfärdat mannen och det säkert på fler omständigheter än kroppslängden som kvinnan anger. Om han vore aktuell borde väl dessutom hon vara belagd med munkavle (även om hans ”funktion” i det hela skulle vara begränsad – t.ex. att gömma vapnet). Det som intresserade mig är att jag genom åren tänkt mig någon liknande lösning och att det slutliga motivet kan hämtas från närliggande händelser (t.ex. Moskvaresan).

      1. Tycker det är intressant att kvinnans fd man hade utseendemässiga likheter med CP. Pga LP’s säkra utpekande av densamme. Och att de som fortfarande tror på honom som gärningsman verkar göra det för att LP’s vittnesmål anses väga så tungt.

        1. Väldigt märkligt att anse att det vittnesmålet väger tungt. Enligt mig finns det ingenting i LP:s agerande i samband med mordet som inger förtroende. Förmodligen handlar det om en föreställning om att hennes bakgrund och position i samhället skulle göra att hon automatiskt har större förtroende.

          1. Jon,

            Skandiamannen berättade att när Lisbeth såg honom talade hon om hur gm såg ut och hur det var med henne själv; att hon blivit skjuten. Anna h berättar också att Lisbeth talade om vem dem var och att dem måste ha hjälp. Rimborn som hon tydligen fäste sig vid beskrev henne som bedrövad men redig. Allt detta inger förtroende för hennes tillstånd och vittnesmål.

            Till det blev CP dömd i en domstol. Inget annat spår kommer i närheten av det.

          2. Hennes motvillighet att hjälpa mordutredarna inger sannerligen inget förtroende (och Olof Palmes Sista Steg är överväldigande). Men att hon aldrig påstått sig ha sett CP skjuta eller ens hålla i ett vapen, samt att hon – kanske därför – nästan vägrade ställa upp i rättegången mot honom tydde väl på existensen av ett samvete, hur sargat det än blivit vid det laget. Handlade hon i fruktan för sitt och sönernas liv kommer ju frågan om förtroende dessutom i annan dager: ett utpressningsoffers uppgifter kan man inte ha förtroende för medan utpressningen varar. Men utan utpressning kanske den personen är bland de mest tillförlitliga.

            1. Bra inlägg. Tråkigt nog har många inte gjort denna analys utan nöjt sig med att konstatera att ”hon är statsministerns fru, hon måste vara trovärdig”

  77. VAD GJORDE SKANDIAMANNEN 22.35 – 22.50?

    21.00 – Mycket talar för att Skandiamannen var den uppseendeväckande ”Grandmannen”. Efter att ha varit ute och ”druckit middag”, kanske på pizzeria Venezia, Sveavägen 53 (nuvarande ”Folkparken”), upptäckte SE Palme vid Grand och därefter återvände han till Skandia där han stötte på Securitasväktaren Anna-Lisa G som la märke till hans tillstånd.

    22.35 – SE gick ut på Luntmakargatan via en innerdörr som var larmad. Det var inte någon från butiken La Carterie som gjorde det.

    22.50 – 22.55 – ”Grandmannen” ses igen när han går på Sveavägen mot Grand.

    23.15 – ”Grandmannen” noteras för sista gången när Mårten Palme ser att han tittar mot Mårtens föräldrar utanför bokhandeln. Pia E ser att ingen går efter paret Palme när de sedan fortsätter söderut på Sveavägen.

    I exempelvis ”Inuti labyrinten” beskrivs ”Grandmannen” detaljerat där hans uppseendeväckande beteende och signifikanta signalementsdetaljer framgår.

    —– Tidsluckan 22.35 – 22.45-50 —–

    Det tar högst fem minuter att gå från Luntmarkargatan till Grand. Vad gjorde då SE på Luntmakargatan i 10-15 minuter? En underbyggd gissning är att han då fick mordvapnet vilket LGWP ger stöd åt i Aftonbladet 28 februari, ”KP har något”.

    (FOTO:
    Mycket tunt mörkblått ytterplagg som räcker till lårens mitt. Fladdrar om uppknäppt.
    Jacka eller rock??)

    https://www.matinique.com/sv-se/dark-navy-miles-mac-jacket-30203401-20210?gclid=CjwKCAjwgbLzBRBsEiwAXVIygNx5DsHefcdhFABPY9u746joU8pBYoud6Eia99-sCt0iPXKhN2JO-RoC5xMQAvD_BwE&gclsrc=aw.ds

    1. Mikael A, du brukar alltid angripa alla hårt med argumentet att de inte håller sig till fakta om man ens antyder något lite vagare. Sen kommer du här med extremt vaga påståenden själv t.ex. ”Mycket talar för att Skandiamannen var den uppseendeväckande Grandmannen”. Visst finns några element i Mårten Palmes vittnesmål som eventuellt skulle kunna passa in på Skandiamannen men Mårten har också sagt att den person han sagt troligen var Christer Pettersson. Det tror han kanske inte nu men att utifrån detta säga att det troligen var Skandiamannen är mycket spekulativt. Övriga vittnesmål från Grand ger inte heller någon entydig bild. Om jag påstår att Skandiamannen kan ha varit på mordplatsen och sett Lars J utan att ha satt spår i minnet på övriga mordplatsvittnen så erkänner jag att det inte ett vattentätt bevis, men min uppmaning till dig är att du inte ska låtsas att dina egna argument är förenade med större säkerhet.

      1. Jon

        ”Om jag påstår att Skandiamannen kan ha varit på mordplatsen och sett Lars J utan att ha satt spår i minnet på övriga mordplatsvittnen så erkänner jag att det inte ett vattentätt bevis”

        ”du inte ska låtsas att dina egna argument är förenade med större säkerhet.”

        Håller med om att det inte finns något som är hundra, men man kan inte likställa alla teorier som du gör. Din mordplatshypotes motsägs av brottsplatsfakta medan jag har försökt att visa med inlägg teorier som har stöd i fakta och som hittills inte har kunnat förklaras bort, inte ens du.

        https://magasinetfilter.se/filterbubblan/annu-en-arsdag/

        1. Då får du gärna visa på vilka fakta du lutar dig på i denna kommentar du lade ut för några dagar sen, och då är inte en länk till magasinet filter några fakta. Ta punkt för punkt och visa vilka dokument som stöder din hypotes. Och då hoppas jag att du förstår att säga att om en person säger att han inte såg ansiktet på mannen bakom paret Palme så är det inte fakta att säga att vittnet är rädd för mördaren. Det är inte fakta utan ren och skär spekulation.
          https://gunnarwall.wordpress.com/2020/02/27/i-vantan-pa-krister-petersson-lisbeth-palme-x-2/#comment-14528
          Sen behöver de som inte tror på Skandiamannen som gärningsman förklara bort saker. Det är de som vill få honom skyldig att bevisa att han är skyldig. Man är oskyldig till motsatsen är bevisad. Det är heller inte relevant att ställa frågan var Skandiamannen var under en viss tidsperiod för att visa att han är oskyldig utan det är upp till den som vill bevisa hans skuld att visa att han stod med revolvern bakom OP och sköt denne i ryggen 23.21.30 (plus minus 10 sekunder).
          Vi har inte omvänd bevisföring i det här landet.

          1. Magnus D

            De här och många andra Skandiaman-punkter har nu diskuterats flitigt under två år och har inte kunnat ifrågasättas.

            Så än en gång till då Magnus, Skandiamannens EGNA berättelser – 1986-02-28 23.40 och 1986-03-01 12.20 – om att han befann sig vid Palmes kropp när statsministern första sekunderna låg framstupa och att han såg Lars J vid ”Kulturhuset” går INTE att trovärdigt förklara på annat sätt än att SE mördade Olof Palme. Ingen har visat på en trovärdig alternativ förklaring kopplad till brottsplatsen, utan många har då istället valt att hacka på Thomas Pettersson med substanslösa argument.

            Så på grund då av SE:s egna berättelser och att han är död,
            oberoende av tekniska bevis, vittnenas svaga minnesbilder och juridik,
            kommer gåtan efter 34 år att få sin lösning som accepteras av de FLESTA.

            Andra hypoteser och ifrågasättanden kommer att leva vidare, men deras trovärdighet kommer att avsevärt minska i allmänhetens ögon.

            Jag tycker också att det verkar finnas en bättre balans nu i bloggen när granskningsnämnd m.m. har lugnat ner sig.

            https://sanningskommissionen.com/…/thomas-petterssons…/

            1. Måste korrigera Mikael A så att inte desinformation sprids mer än vad som redan gjorts.

              Mikael A skriver:
              ”Skandiamannens EGNA berättelser – 1986-02-28 23.40 och 1986-03-01 12.20 – om att han befann sig vid Palmes kropp när statsministern första sekunderna låg framstupa och att han såg Lars J vid ”Kulturhuset” går INTE att trovärdigt förklara på annat sätt än att SE mördade Olof Palme”

              Ingenstans i de förhör Mikael A hänvisar till säger SE själv eller via Skandiaväktarna att han befann sig vid Palmes kropp de första sekunderna då Olof låg i framstupa sidoläge.

              SE har hela tiden varit mycket tydlig med att han låg på rygg, vilket betyder att han kom senare.
              Detsamma gäller observationen av Lars J, vars förflyttning Filter-gänget inte greppat.
              Om man däremot övertolkar väktaren Henry O, då han säger att SE berättat att han hjälpt till att lägga kroppen till rätta, ”lagt honom på rygg så att säga” kan man skruva till en slutsats som ligger i linje med sin agenda.
              Men det O säger i övrigt är intressant och går i linje med hur det troligtvis var.
              SE har helt enkelt stått på ett visst avstånd.

              ”Kommer du ihåg vad han mer berättade om just det här när han korn in i receptionen. Hade han gjort någon åtgärd där ute eller på annat sätt hjälpt till pi gatan då?
              O. Nej, vad jag kommer ihåg så fick jag intrycket av att han
              hade , först när han pratade att han hade tydligen gått fram och hjälpt till att vända den här mannen som hade blivit skjuten tillrätta, lagt honom på rygg så att säga. Men senare när han, ett par minuter senare när han var mer redlig så att säga så fick jag inte alls det intrycket, att han var en bit ifrån
              när det hände och han gick fram och tittade vem det var medan de personerna som tog hand om Olof Palme som hade blivit skjuten, hade vänt honom rätt och för sökt ge konstgjord andning. Och, ja…
              F: Du fick det intrycket att han inte hade varit framme och vänt då?
              O. Nej, just det utan han var en bit ifrån när det hände och så hade han gått fram och tittat på vem det är. Det är en sådan sak som man gör automatiskt även om man inte är så intresserad av det.
              Vad berättade han mer? Hade han sett någon person eller någon gärningsman?
              O. Ingenting sådant sade han.”

            2. Jag har inga bekymmer med om man kan visa på ett övertygande sätt att Skandiamannen är gärningsman, då troligen via teknisk bevisning, eller medbrottsling. Det jag tycker är mer bekymmersamt är när du säger att saker är fakta eller brottsplatsfakta och ber dig precisera vilka fakta du lutar dig mot men återigen rundar du frågan och kastar tillbaka den med omvänd bevisföring. Då blir det svårt att ha en fruktbar debatt.
              Om jag ställer en direkt fråga igen och hoppas på svar. Var hittar du i fakta (inte spekulation) att Nicola såg mördarens ansikte och om han var ett nyckelvittne som enligt dig hade stenkoll på mördarens utseende, hur kommer det sig att han säger blå jacka? De flesta vid mordplatsen säger ju mörk rock och mannen på David B:s gata hade ju rock. Denne har ju kopplats till Skandiamannen. Bara det vill jag ha svar på.

              1. Tycker också att detta är konstigt. En del säger rock, andra säger jacka. Klippte ur 3 saker ur en sida, om vad som sades när den första polisen kom fram till platsen.
                Det de säger på platsen kan tyda på att det har blivit någon sammanblandning, efteråt.
                Man försöker tolka två personer till en, får jag en känsla av!?
                Min spekulation är att SE sprang efter mördaren upp för trappan?

                F D POLISKOMMISSARIEN GÖSTA SÖDERSTRÖMS INSATSER OCH OMSTRIDDA
                TIDSANGIVELSER
                http://www.politiskamord.com/p4gosta.html
                ——————————————————————————————————————
                Ett vittne pekade Tunnelgatan österut, samtidigt som han ropade: ‘Dom sprang
                ditåt!’
                ——————————————————————————————————————
                En knapp minut senare meddelade Windén att han från ett vittne erhållit ett
                vagt signalement på en misstänkt gärningsman (yngre man, klädd i en blå
                täckjacka), vilket jag tillsåg att Windén utlarmade från vår bil 2520.
                ——————————————————————————————————————
                I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement på en misstänkt
                gärningsman (äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar),
                och jag vet ej vem som meddelade detta.
                ——————————————————————————————————————

              2. Magnus D

                Visst kan jag repetera det, men jag undrar om du är beredd att ta till dig det eller varje fall ge en alternativ trovärdig faktabaserad förklaring.

                —————-
                Nicola F mötte paret Palme och uppmärksammade det, Palme drog av naturliga skäl blickarna till sig ute på stan.

                5-10 meter efter makarna gick då ”Förföljaren” som NF såg framifrån under en tidsföljd och mötte på 2-3 meters avstånd. Han kunde därför PRECISERA mannens ålder till LITE äldre än 44 år (SE 52 år). Hur kunde NF göra det?

                Nicola blev därför ett nyckelvittne och bl.a. vallades han runt brottsplatsen i 4 timmar på årsdagen 1987 och var med vid vittneskonfrontationen 1988 mot CP.

                NF är en av få vittnen som har sett GM framifrån på nära avstånd under en tidsföljd. Två andra är Margareta S och Anneli K på Grand.

                —— ”hur kommer det sig att han säger blå jacka? De flesta vid mordplatsen säger ju mörk rock och mannen på David B:s gata hade ju rock”

                De tre sista som såg GM innan skotten angav följande ytterplagg: Nicola F – jacka, Cecilia A – jacka och Inge M – rock där Inge såg dramat bäst.

                I Gunnars bok ”Mordgåtan Olof Palme” (2010) ger han exempel på hur varierande vittnesiakttagelser kan vara av samma person. Olika observationer som t.ex. jacka eller rock, mössa eller keps kan således gälla samma individ. I SE:s fall är observationerna ännu mer skiftande av samma individ.

                Nicolas ”såg inte ansiktet” (rädsla), Henry O:s ”ett par minuter” (kom inte ihåg 23.19-tillfället 100 dagar tidigare) och SE:s ”tjat om jättebråttom till sista tunnelbanan” (kom ihåg att NF såg honom framifrån) finns förklarat i tidigare inlägg.

                (FOTO: Mycket tunt mörkblått ytterplagg som räcker till lårens mitt. Fladdrar om uppknäppt.
                Jacka eller rock??)

                https://www.matinique.com/sv-se/dark-navy-miles-mac-jacket-30203401-20210?gclid=CjwKCAjwgbLzBRBsEiwAXVIygNx5DsHefcdhFABPY9u746joU8pBYoud6Eia99-sCt0iPXKhN2JO-RoC5xMQAvD_BwE&gclsrc=aw.ds

                https://gunnarwall.wordpress.com/2020/02/27/i-vantan-pa-krister-petersson-lisbeth-palme-x-2/#comment-14637

                1. Eftersom du, Mikael, hänvisar till mig: ja, självklart kan vittnen beskriva en och samma person på väldigt olika sätt. Det är å andra sidan inte ett argument för att väldigt olikartade vittnesiakttagelser behöver handla om en och samma person. Och ännu mindre att de behöver handla om en viss specifik person.

                  Jag brukar inte ge mig in i debatten om Skandiamannen så ofta, det mesta fick jag sagt i min långa debatt med Thomas Pettersson. Men låt mig påpeka några saker som jag reagerar över i din korta kommentar:

                  1) Du utgår från att det var gärningsmannen som Nicola såg. Det är tänkbart, men det återstår att bevisa. Det förefaller ju motsägas av Inge M:s vittnesmål som du i övrigt värderar högt. Inge har som bekant hävdat att gärningsmannen fanns på plats minuter innan paret Palme kom.

                  2) Du utgår från att det var gärningsmannen som Margareta S och Anneli K såg utanför bion. Det är en gissning från din sida och den är också svår att förena med Inge M:s vittnesmål förstås. Om gärningsmannen var vid bion i samband med att besökarna gick ut blir det knepigt att få honom till mordplatsen flera minuter före mordet. Däremot finns det ju mycket som pekar på att mannen som Margareta och Anneli såg var identisk med den man som flygledaren såg. Och dennes beskrivning stämmer mycket dåligt in på Skandiamannen (för det är ju honom du vill placera såväl vid bion som i rollen som mördare).

                  3) När du skriver om de tre sista som såg gärningsmannen innan skotten utesluter du såväl Anders B som Anders D men har istället på tveksamma grunder med Nicola F. Att Anders B såg gärningsmannen till och med i skottögonblicket kan väl inte ifrågasättas. Att taxiföraren Anders D också såg honom är högst sannolikt, han har ju talat om tre personer som han observerade intill mordplatsen mycket kort före mordet och menar själv att de var samma personer som de tre han observerade i samband med skottlossningen, alltså Olof, Lisbeth och mördaren. Anders D var var nykter och i tjänst, och hans beteende i samband med mordet förefaller ju vara kompetent och handlingkraftigt. Varför utelämna honom?

                  Jag har full respekt för att du testar hypoteser om mordet, men jag förstår inte varför du beskriver sådana obevisade hypoteser som odiskutabla sanningar.

                  1. Gunnar (Per Johan)

                    1) Du utgår från att det var gärningsmannen som Nicola såg. Det är tänkbart, men det återstår att bevisa. Det förefaller ju motsägas av Inge M:s vittnesmål som du i övrigt värderar högt. Inge har som bekant hävdat att gärningsmannen fanns på plats minuter innan paret Palme kom.

                    — SVAR 1 — Det finns signifikanta detaljer i Nicolas beskrivning som överensstämmer med SE:

                    – Blå jacka till lårets mitt (SE: Tunn mörk rock som gick ovanför knäna).
                    – Något äldre än 44 år (SE: 52 år).
                    – Gick ”konstigt” (SE: Knäreumatism).

                    Det finns flera uppgifter om att paret Palme gick långsamt och tog tid på sig från bion i form av Sari, Nicola F – ”Förföljaren” gick sakta efter paret, ”43 sekunder”, LP förhör 25 mars, Cecilia A – De tre gick långsamt från ”södra reklampelaren. Även detta pekar på att det var GM som Nicola mötte.

                    Till detta kommer då att Palmegruppen verkar betrakta NF som nyckelvittne.

                    När det gäller Inge M hänvisar du till förhör med honom efter två veckor som du vet att jag inte gör. I första förhöret den 1 mars nämns ingen ”Dekorimaman”, utan istället säger han att GM kom ifatt Palme. En förklaring till det då kan vara att Inges ”Dekorimaman” var Anders B. IM såg dramat på 45 meters avstånd och bilden var komplex med två flyende och därför kan Inge i så fall ha mints fel den 14 mars.

                    2) Du utgår från att det var gärningsmannen som Margareta S och Anneli K såg utanför bion. Det är en gissning från din sida och den är också svår att förena med Inge M:s vittnesmål förstås. Om gärningsmannen var vid bion i samband med att besökarna gick ut blir det knepigt att få honom till mordplatsen flera minuter före mordet. Däremot finns det ju mycket som pekar på att mannen som Margareta och Anneli såg var identisk med den man som flygledaren såg. Och dennes beskrivning stämmer mycket dåligt in på Skandiamannen (för det är ju honom du vill placera såväl vid bion som i rollen som mördare).

                    — SVAR 2 — Även på Grandmannen finns signifikanta detaljer som överensstämmer med SE som ljus keps med uppknäppta öronlappar (HH 1 mars 12.00), stålbågade glasögon och att han frös för att han inte var klädd för den kalla väderleken.

                    Dessutom då Grandmannens uppseendeväckande beteende, att så många kom ihåg just honom bland alla, och att han inte dolde sig. Stämmer väl med Yvonne N:s iakttagelser och SE som person med svag konsekvensinsikt.

                    När det gäller flygledaren tycker jag att Poutiainens förklaring på sidan 672 är trovärdig.

                    Den larmade dörren 22.35 visar dock på någon form av sammansvärjning. Det var varken väktarna eller någon från La Carterie som utlöste det (kollat). Tidpunkten talar för ett kort möte på Luntmakargatan innan Grandmannens ankomst till Grandområdet 22.50 – 22.55.

                    Mötet tyder då på någon form av med medhjälp. Även om jag är mycket tveksam skulle det då kunna öppna upp för att Grandmannen och Förföljaren var någon annan i sammanslutningen än SE och då ta bort det slumpartade mötet med Nicola F 23.19,55.
                    Uppenbart i boken är också att exfrun minns obegripligt dåligt när det bl.a. gäller ”Vapensamlaren” och att SE återvände till Skandia måndag 3 mars.
                    Så det kan finnas fler än Skandiamannen som vet/visste vad som hände.

                    3) När du skriver om de tre sista som såg gärningsmannen innan skotten utesluter du såväl Anders B som Anders D men har istället på tveksamma grunder med Nicola F. Att Anders B såg gärningsmannen till och med i skottögonblicket kan väl inte ifrågasättas. Att taxiföraren Anders D också såg honom är högst sannolikt, han har ju talat om tre personer som han observerade intill mordplatsen mycket kort före mordet och menar själv att de var samma personer som de tre han observerade i samband med skottlossningen, alltså Olof, Lisbeth och mördaren. Anders D var var nykter och i tjänst, och hans beteende i samband med mordet förefaller ju vara kompetent och handlingkraftigt. Varför utelämna honom?

                    — SVAR 3 — Håller med, jag har missat Anders D och Anders B. Som du vet håller jag dessutom Anders D:s vittnesmål direkt på brottsplatsen som mycket komprometterande för SE i form av ”Äldre man, långrock och mössa med öronlappar”.

                    4) Jag har full respekt för att du testar hypoteser om mordet, men jag förstår inte varför du beskriver sådana obevisade hypoteser som odiskutabla sanningar.

                    — SVAR 4 — Det är hypoteser, som jag ofta försöker basera på fakta som finns. Når många angrepp är av karaktären faktalösa och inte heller innehåller alternativa förklaringar har flera av mina svar dessvärre fått formen av ”odiskutabla sanningar”, men som sagt var, det är hypoteser.

                    — SLUTLIGEN —

                    Trots allt är Grandmannen och Förföljaren mer perifera i MOP och Skandiamannen, även om just han/de då mot förmodan inte skulle vara SE.

                    Det tyngsta mot SE är att han befann sig vid Palmes kropp när statsministern första sekunderna låg framstupa och blödde ur näsa och mun innan Anna H och Stefan G vände OP på rygg. Ingen kommer ihåg honom, medan de andra på brottsplatsen som hann se Palme ligga framstupa, alla fick alibi av en eller flera på platsen. Däremot kunde SE bara ange Lisbeth Palme och Anders B på mordplatsen, de två mördaren kunde se före skotten.

                    Här kan man då hoppas att KP kan få bort alla tvivel. Thomas Petterssons svar till den s.k. ”Sanningskommissionen” i mars 2019 accepteras nog av de flesta, men inte av alla.

                    Likaså kan man hoppas på att KP kommer att få bort osäkerheten kring att SE såg Lars J från nedre halvan av trappan. Lars berättade från början att han trodde att stod vid trappans början när han följde gärningsmannens flykt uppför. Att han i själva verket stod vid ”Kulturhusets” hörn, 20 meter väster från trappan, blev inte klarlagt förrän den 4 april för Lars själv och PU.

                    Så på grund av det, oberoende av tekniska bevis, vittnenas svaga minnesbilder och juridik, hoppas jag att gåtan efter 34 år får sin lösning som accepteras av de flesta.

                    Till sist, under åren med Skandiamannen tycker jag att din analys har bekräftats gång på gång vilket skulle tala emot att Grandmannen och Förföljaren var någon annan än SE.

                    ”I Gunnars bok ”Mordgåtan Olof Palme” (2010) ger han exempel på hur varierande vittnesiakttagelser kan vara av samma person. Olika observationer som t.ex. jacka eller rock, mössa eller keps kan således gälla samma individ. I SE:s fall är observationerna ännu mer skiftande av samma person.”

                    1. Tack för svar, Mikael. Och jag uppskattar att du nyanserar dig och argumenterar för sannolikheter i stället för att bara utgå från att något förhåller sig på ett visst sätt.

                      Jag ska inte ge mig in i någon omfattande diskussion om Skandiamannen just nu, men några synpunkter ska jag i alla fall ge på vad du skrivit.

                      När det gäller Nicola och det stöd hans vittnesuppgifter kan ge för att Skandiamannen följde efter paret Palme: Nicola själv menade ju i förhör att det var mannen med den blå jackan som tog skydd i porten som han mött. Det är högst rimligt att tänka sig att den uppgiften handlade om Anders B. I alla fall låter det ju inte som om det handlade om Skandiamannen.

                      Nu menar jag att det finns ett problem med den uppgiften från Nicola. Och det är att han anger att han gör sin iakttagelse av mannen i porten från sin position vid Sveavägen 56. Det kan han inte ha gjort. Den som själv kollar den saken ser att det är omöjligt, det är för långt bort och utsikten är skymd. Man kan tänka sig olika förklaringar till detta fel, till exempel att Nicola efter skottlossningen drog sig söderut en bit så att han kom ganska nära mordplatsen men att detta inte kom fram i förhör med honom – kanske för att han glömt det. Men det illustrerar att vittnesuppgifterna från Sveavägen kan vara nog så komplicerade att tolka. Och jag tycker definitivt inte att Nicolas uppgifter ger något starkt stöd till hypotesen att det var Skandiamannen som var mördaren.

                      Det stämmer att det inte förekommer någon uppgift från Inge M i telefonförhöret på morgonen den 1 mars om en väntande man. Men då ska vi komma ihåg att telefonerna hos polisen gick varma morgonen efter mordet och att det som nedtecknades verkligen inte kan beskrivas som några systematiska polisförhör. Vi vet alltså inte exakt vad Inge sa och inte heller vilka frågor han fick – respektive inte fick.

                      Däremot vet vi att han under årens lopp, med start i det första utförliga förhöret som hölls med honom, har talat detaljerat och med engagemang om en väntande man. Vi kan säga att han har fel. Men i så fall måste vi också kunna ifrågasätta alla uppgifter från honom som på något sätt tycks kunna passa in på Skandiamannen.

                      Slutligen vill jag bara nämna att när du hänvisar till min bok ”Mordgåtan Olof Palme” kan det vara bra att påminna sig att det finns ett centralt tema i den: att det är mindre sannolikt att paret Palme förföljdes till fots av någon Grandman. Ett av skälen till min slutsats är att det inte fanns ett enda vittne vid bion som lade märke till att någon sådan förföljare gav sig av efter makarna Palme. Jag har andra argument också, men låt oss stanna vid detta. Jag tycker det väger tungt.

                      Givetvis skulle en professionell förföljare kunna ha hängt på Olof och Lisbeth utan att väcka någon uppmärksamhet. Men mannen som stod utanför bion uppträdde inte särskilt professionellt eftersom han blev observerad av ett antal personer som fastnade för honom och hans udda framtoning.

                      Och talar vi om en professionell förföljare så låter det i vilket fall inte som den bild du presenterar av Skandiamannen. Du beskriver ju honom som en person med svag konsekvensinsikt. Och det kan tilläggas att vad vi vet hade han inte någon erfarenhet av skuggning.

                      I övrigt hänvisar jag till Jörgen G:s utförliga genomgång av varför det är osannolikt att Skandiamannen skulle vara identisk med mannen som observerades av Mårten.

                    2. Följande förstår jag inte riktigt?

                      http://www.itdemokrati.nu/page36d.html Sid nr 93
                      ——————————————————————-
                      Nicola F får i egen takt provgå den aktuella sträckan från mötet med makarna Palme
                      och tills skotten hördes. Tiden klockas till 1 minut 35 sekunder.
                      ——·—–
                      Sträckan från mötesplatsen till korsningen med Tunnelgatan,dvs makarna Palmes
                      väg klockas till 52 sekunder i promenadtakt.
                      ——————————————————————–

                      Stannade Palme upp någonstans, mellan mötet med Nicola och skotten?
                      Kan detta diskuterande möte, ha varit under dessa 43 sekunder som felar?
                      Men jag kanske misstolkar saken?

                    3. Ja, de där 43 sekunderna är ett av argumenten för att paret Palme kan ha stannat upp och pratat med gärningsmannen. Jag föreställer mig för min del att det i så fall skedde strax söder om annonspelaren som ligger norr om mordplatsen och att sedan makarna Palme och mördaren fortsatte framåt den korta biten fram till Dekorimahörnan.

                  2. Mikael A
                    Du pratar gärna om brottsplatsfakta men återvänder gång på gång till att Anders D sagt äldre man. Det finns inget stöd för det förutom Gösta S föredrag 1,5 år efter mordet. Anders D säger i förhör mindre än en timme att han inte kan uppskatta ålder. Inte ens när Gösta S anteckningar från direkt efter mordet visar att Anders D inte sagt äldre man ger du upp.
                    Angående koppling mellan Grandmannens och Skandiamannens svaga konsekvensinsikt så undrar jag hur du får det till att Skandiamannen har svag konsekvensinsikt? Om du hänvisar till mannen Yvonne såg så är det ju inget som visar att mördaren var Skandiamannen. Det enda du säger är att mannen vid Grand inte skylde sig och att mannen Yvonne såg inte höll för ansiktet. Det bevisar ju ingenting om att det var Skandiamannen. Och eftersom mannen Yvonne såg höll på med en väska samtidigt som han sprang blir det svårt att skyla ansikte samtidigt. Man har bara två händer och om man samtidigt ska hålla för ansiktet när man springer nerför en hal gata så är det nog hyfsat stor risk att man halkar och ramlar. Det är dåligt konsekvenstänk.

                2. Mikael A och andra i detta ämne
                  Jag har hållit mig på avstånd i den verbala pingismatchen om Skandiamannen, SE, (som tyvärr urartat emellanåt) eftersom vi saknar ny fakta som krävs för vidare diskussion. Jag tillhör själv den planhalva som är starkt kritisk mot ”Filterlösningen” och framför allt namnpubliceringen. Nu tänkte jag kommentera dig Mikael kort men noterar att Gunnar hann före med mitt budskap (som många dessutom tidigare skrivit om) med felet att plocka russin för sin egen övertygelse. Gunnar har redan nämnt en sådan grundläggande sak som att Inge M:s vittnesmål motsäger Nicolas (om man för fram SE som gm). I debatten har tidigare Per W framfört att inget kan uteslutas då ingen av oss har (eller någonsin kommer att ha) fullständiga fakta och jag delar det. Det är nästa steg som är det som diskussionen handlar om – nämligen hur vi tolkar vittnesmål och andra omständigheter och försöker få fram en möjlig och praktisk gärningsbeskrivning som håller. Här har jag ännu inte sett något annat än teoretiska antaganden i form av ”kunde varit, borde varit, kunde hunnit, såg nog, ingen annan sa att man såg osv” – på detta kan man inte påstå att SE är gm. Det går ju inte att klä på vittnesmål utan stöd. Det finns så många omständigheter som gör att den teorin faller om en enda omständighet i teorin brister (om han kom in till Skandia runt 20, om han talade med Henry O 2 minuter, om det verkligen fanns en praktisk möjlighet att ta sig igenom huset mm mm). Ingen kan dock, återigen, säga att det är helt omöjligt eftersom vi saknar fullständiga fakta – men då måste en herrans massa synka tillsammans (och det är väl minst sagt genomgånget i denna blogg). För egen del har jag värderat detta med att det enda scenario med SE som ensam gm är den osannolika saken att han går omkring med en revolver i väskan och agerar spontant/i affekt – men vem tror verkligen på det……då kommer man till att det lite mer troliga att han på något sätt har ett finger i syltburken (men inte som gm). Det mest troliga är dock att SE är ett rampljustörstande vittne. Låt mig överraskas – men vilka uppgifter (framför allt tekniska) skulle KP kunna presentera som möjliggör SE som gm? Träff på ett vapen från vapensamlaren räcker ju knappas….Jag tror KP/PU kommer med något helt annat.

                  1. Per Johan
                    I det sista tycker jag att du har rätt. Även om det är träff på ett av vapensamlarens vapen så måste man ju sätta det i handen på den som sköt. Man måste i så fall utreda om vapnet använts av någon annan eller att Skandiamannen har lämnat över det till ytterligare en tredje person. Det är ju en jätteutredning i så fall. Även om man hittat krutstänk på något klädesplagg Skandiamannen ägt så måste det vara rätt isotopsammansättning. Och är det rätt sammansättning då börjar vi närma oss, men en bra försvarsadvokat skulle kunna säga att Skandiamannen bara provskjutit ett vapen som råkar ha rätt sammansättning. Bortom rimligt tvivel? Har man däremot allt det plus lyckats med någon typ av DNA-analys, då är man hemma. Men jag tror som du att KU/PU har något annat men att man utrett Skandiamannen så att man definitivt kan avfärda honom. Men som sagt, jag skriver tror och erkänner gladeligen om jag har fel.

        2. Jag anser inte att min hypotes motsägs av brottsplatsfakta. Inte heller att brottsplatsfakta är bevis för att den är sann. Det finns indikationer som pekar åt båda hållen.

      2. En annan Grandman är värd all uppmärksamhet: han som enligt tvenne vittnen tryckte upp Palme mot en glasruta vid infasningen vid Grands norra gavel eller i alla fall hade en dispyt med honom (sidorna 182-186 i Olof Palmes Sista Steg). Vilken duktig skolpolisaspirant skulle tycka det var oviktigt? Uppgifterna om ålder går isär och klädseln stämmer inte med Mårtens. Vet man om åtminstone färgen, beige, på överkroppsplagget stämde? Mannen hade stickad mössa enligt det ena vittnet – hade Mårten det? Var han längre än sin far? Solveig Riberdahl utsatte ena vittnet för hätska, auktoritära hotelser för att tvinga henne att revidera sitt vittnesmål. Ja, ändra ett vittnesmål! Vad kallas sådant på juridiskt språk? Annars kunde vittnet få problem med sitt arbete på en statlig myndighet, lät åklagaren henne förstå. För att parafrasera Palme själv: så uppför sig diktaturens kreatur.

        Anders Helin uppgav för Lars Borgnäs att Lisbet Palme flera gånger skällde ut Solveig Riberdahl, och efter noter antyds det (SR:s hemskaste upplevelser). Men den senare var tydligen inte främmande för att agera gorilla. Förlåt kära primatfränder att jag förolämpar er art!

        Listan är lång på vittnen som skrämts och skymfats: kvinnan vars taxi kapades i Gamla Stan, Ulla -S-L, Anna H, denna Katrin E…när man inte funnit det tillräckligt att ignorera vittnens uppgifter.

        Vet polisen vem mannen var och vad grälet gällde? Vet Mårten eller flickvännen?

  78. Vi har några märkliga händelser den senaste tiden i Palmemordet.

    1/ Ansvarig åklagare Krister Petersson går ut och säger att han ska presentera en lösning på mordet på Olof Palme under första halvåret 2020, antingen ett åtal eller att utredningen läggs ner. Han säger att han redan idag i princip vet hur det gick till och vem som var ansvarig men att det kanske inte finns någon att åtala. Så har jag uppfattat hans uttalande i korta ordalag, rätta mig om jag minns fel.

    Fd Överåklagare Sven-Erik Alhem har kommenterat att detta besked är väldigt märkligt och tveksamt.

    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fd-overaklagare-valdigt-tveksam-till-beskedet

    2/ Artikel publiceras i Expressen den 28 februari 2020:
    ”Sydafrika är det hetaste spåret i Palmeutredningen”

    https://www.expressen.se/nyheter/sydafrika-ar-det-hetaste-sparet-i-palmeutredningen/

    I denna artikel säger journalisten och författaren Lars Borgnäs:

    – En person som har insyn i Palmeutredningen har kontaktat mig och sagt att Krister Petersson kommer att ge det beskedet, att de ansvariga för mordet på Olof Palme finns i Sydafrika. Man kommer redovisa den slutsatsen.”

    Enligt Borgnäs uppgifter har beskedet varit planerat att lämnas under en tid, men det har hela tiden skjutits upp.

    Min fundering kring dessa två osannolika händelser är följande:

    En åklagare som finner i en brottsutredning att en annan nation på något sätt är inblandad i ett brott måste enligt Sveriges lag kontakta och informera UD om detta, han kan inte behålla denna misstanke hemlig i utredningen.

    Därmed kommer den politiska nivån in i hanteringen.

    En erfaren journalist som Lars Borgnäs skulle aldrig lämna ut en källa som i artikeln om han inte visste att uppgiftslämnaren godkände publiceringen. Och han säger också att personen ”har insyn i Palmeutredningen”, det handlar nog om ett politiskt spel på hög nivå. Det finns krafter på den politiska nivån som vill hindra att Sydafrika dras in i Palmemordet (även om det vore befogat) och det finns andra krafter som inte vill hindra åklagare Krister P.

    Enligt artikeln har ”beskedet varit planerat att lämnas under en tid, men det har hela tiden skjutits upp”. Detta kan vara förklaringen till att åklagare Krister P går ut med sitt utspel enligt punkt 1. Han vill/måste sätta press på den politiska nivån annars ”dödar de utredningen” utan resultat.

    Observera också att Sydafrika fick en ny president Cyril Ramaphosa i februari 2018, han kan vilja rensa upp lite i Sydafrikas historiska skräpkammare.

    Även om Sydafrika idag 2020 tar på sig ansvaret för mordet på Olof Palme 1986, dvs att den gamla vita regimen då skickade agenter till Sverige, så inser väl de flesta att det måste finnas en svensk inblandning och detta är ju pinsamt i kvadrat att en polisutredning på 34 år inte har hittat dessa svenskar…

    Lars Borgnäs:

    – Om de lägger fram starka bevis så får man tro på det. Men jag tror också att det finns en eller flera svenskar inblandade. Själv tror jag att gärningsmannen är svensk.

    Bara dagar innan Krister Petersson gick ut med sitt uttalande släpptes Lars Borgnäs bok ”Olof Palmes sista steg”. I den skriver han bland annat om att Palmegruppen haft svårt för att utreda uppgifter som kopplas till Säkerhetspolisen, och att man inte granskat Säpo.

    – Om det finns en svensk inblandning så är det inte osannolikt att det skulle handla om just polisen eller Säpo.
    Men mina uppgifter säger att man inte kommit någonvart i just den delen.”

    Detta är min fundering och kanske förhoppning, för jag vill inte ha en version 2.0 av Christer Pettersson.
    Att försöka göra ett vittne på brottsplatsen 20 år efter hans frånfälle till mördare är helt galet och skamligt.

  79. Här nämns bokhandlaren BRS (som också nämnts tidigare i teorier/spekulationer kring MOP, att han skulle fått info om en konspiration/mordplan som gick ut på att döda Palme någon tid innan han kom iväg till Moskva och också varit bekant med AL, som lämnat in dessa uppgifter till polisen/Säpo, där de sedan negligerats/försvunnit) och att ‘någon’ (enligt detta vittne kanske hennes dåvarande make) gett BRS något att äta som han dog av. Det vore väl ganska ‘enkelt’ att få reda på BRS dödsorsak? (i vart fall för polisen, och en undersökare ifrån PU).

    Vittnet här nämnde ju också att ”GM” var vän med någon präst som var verksam i Swedenborgsförsamlingen (som nu är död; en naturlig död) samt ”mannen som sköt sig själv” (ordagrant citat, och något som intervjuaren kunnat utveckla mer här tycker man). Skulle detta då vara den man som vi andra känner som ”Christer A”? (vittnet anger också att det fanns en lägenhet i närheten, och att ”de” kan ha suttit där och ‘förberett sig’, att de andra två på något sätt även kan tänkas ha assisterat¨ GM, och att de efteråt återvände dit).

    Går det att kolla upp dessa ‘kollegiala¨kopplingar, etc.? Har Krister Petterson & co försökt/gjort detta? Har polisen återigen – efter att denna kvinna slagit larm – försökt hitta vapnet i huset hon anger? (kanske utan att emddela henne?). Har de i så fall lyckats, till slut? Skulle detta i så fall faktiskt vara mordvapnet, och det tekniska bevis som man lutar sin kommande lösning på?

    Här finns mycket som ‘tangerar’ tidigare nämnda trådar i en ev. komplott, och som skulle kunna utgöra tidigare ofullständiga pusselbitar i detta scenario. Frågan är om dessa nu även lagts i KP:s pussel? (som i så fall måste ha tagit tag i detta och gjort en mycket grundlig undersökning av denna potentiella GM; kanske både inrikes och utrikes, t.ex. på Island).

    Det verkar vara helt fantastiskt om något sådant här skulle stämma. Tillräckligt fantastiskt för att ha någon bäring?

    1. Korrigering: Det var väl till UD som AL lämnade in uppgifterna om att det förbereddes MOP innan hans Moskva-resa?

  80. Skulle det vara svårt eller omöjligt att offentligt avslöja en ev, Säpo- polis inblandning ? Nej- då !
    Skulle det vara svårt att offentligt avslöja ett ev. politiskt mord ? Nej- då !
    Skulle det vara viktigt att avslöja sådana mord ? Jo- då, väldigt, väldigt viktigt !
    Gissar att motivet här är av sådan art, att detta aldrig kommer att avslöjas, annars hade mordet
    varit löst för länge, länge sedan. Försöker man nu baka ihop en tvivelaktig förklaring, vore det nog bäst
    att lägga ned.

  81. Här är något som väckte mitt intresse lite. Guillous program Rekord Magazinet på 80-talet. I detta program (ifrån 14/10-1987) gästades det av Hans von Hofsten (ja, den Hofsten som ansågs vara huvudfiguren för ”officersupproret” mot OP runt hösten ´85), samt även av Wilhelm Agrell mot slutet. Programmet handlar om Sveriges förhållning till Sovjet, dess supermaktsambitioner, samt deras policies och u-båtar i förhållande till Sverige. Alla minns Karlskrona, alla minns Hårsfjärden. Men minns alla Hans von Hoffstein?

    Lite intressant kanske att just han gästades i Guillous program… Jan Guillou som var en av 3 att avslöja IB-affären, om den hemliga socialdemokratiska registreringen av ‘kommunist-sympatisörer’. I samband med avslöjandet i FIB-kulturfront fick han sitta några månader i fängelset. Detta måste ha cementerat mer än en viss ‘aversion’ mot just högste ansvarig, Olof Palme. Han har själv sagt att ”Harvard-affären” var något av en skön hämnd gentemot Palme (finns det någon som faktiskt tror att det var en slump att Palmes papper rörande Harvard-affären försvann exakt samma kväll som mordet på honom…?). Fanns det mer inbakat i Guillous hämnd? Här tycks han göra gemensam sak med Hans Von Hoffstein som ansågs vara den som allra mest högljutt kritiserade OP och ‘slog larm’ om dennes bristande ansvar för sveriges ‘bristande säkerhetspolitik’ gentemot Sovjet, och främst i samband med ”ubåtskränkningarna” (trots att OP gick längre i kritiken mot Sovjet än t.ex. Carl Bildt).

    Wilhelm Agrell är också inbjuden, fast mest som ja-sägare åt Guillou (som även han har något slags ‘överklassbakgrund’) och Hofstens utfästelser angående svenskt försvars naivitet och oförmåga, vilket ytterst tillskrivs (S-)regeringen, som varandes ett slags ‘grindvakt’ gentemot folket. Hofsten får en hel del programtid att utveckla sina teser och kritik, och hans slutsatser är glasklara: ”Sverige är (var?) alltför undfallande och naiva gentemot Sovjet”, och detta var först och främst den svenska (S-)-regeringens fel.”

    Kan inte heller komma ifrån Guillous (och andras) tvärsäkerhet när det gäller att vara övertygad om att det var Christer Pettersson som var GM i MOP. Hur kunde/kan han varit så säker på det? Fanns det något annat bakom hans tvärsäkerhet? Något slags ‘ohelig allians’ mellan hans egna journalistiska bana och den svenska militären/marinen (han hyste väl ambitioner att bli något av en spion i början av 70-talet?), kanske bottnandes i gemensamt förakt för Olof Palme som person? (och kanske även något slags ‘gemensam agenda’ – outtalad eller ej – om att MOP aldrig skulle behöva klaras ut på riktigt – för då skulle verkligen grundvalarna skaka ordentligt i konungariket Sverige…). Bättre då att denne samhällets förlorare och erkända våldsman istället fick agera ‘offerlamm’, och så var man kvitt ‘den lilla problematiken’?

    Sedan kan man ju också fortsätta en sådan tankegång och undra över kopplingarna mellan Kerstin Skarp och Jan Guillou… Hon är hans svägerska. Kan det finnas något slags ‘jäv-situation’ där? (kan hans förakt för OP ha smittat av sig på henne – kanske för att ‘underlätta på de gemensamma släktmiddagarna’?).

    https://www.oppetarkiv.se/video/16636938/rekordmagazinet

    1. Hans von Hofsten är förlåten post mortem då han icke förstod bättre, eller rättare sagt som vanlig knegande officer ej vid tiden för sina anklagelser mot Palme hade blivit förtrodd med kunskap om att hans statsminister långt tidigare hade varit med och skapat en organisation för registering av svenska kommunister.
      J.G. gjorde allt i sin makt för att elda på detta, för att flytta fokus samt smutskasta Palme och försöka få bort honom genom ex. Harvardaffären.
      En intelligent man som han vet naturligtvis mycket väl att C.P. inte är mördaren men det ligger helt i linje med hans del i aktionen kring/mot Palme. Det är en klassisk smutskastningskampanj orkestrerad av KGB, utförd av J.G. i syfte att försöka få bort Palme. Hans kopplingar vid tiden före och kring Harvardärendet till Sovjet och KGB är väl kända. Därför anser jag mig kunna påstå att det är en aktion av KGB.
      Palmes mördare har sina rötter i östlig säkerhetstjänst vilket Jan Guillou försöker skydda. Därför tar han parti för C.P. som mördare.

      1. Nu sätter jag ner foten. Det är OK att kritisera Jan Guillou och det är ingen hemlighet att han hade en konflikt med Palme sedan IB-affären. Det är också känt att det var Guillou som startade kampanjen mot Palme i Harvardfrågan. Men att han skulle ha agerat för KGB på det sätt du skriver är inte bara helt obevisade påståenden. Jag menar att det också är helt orimligt utifrån allt som är känt om hans politiska bakgrund.

        När Guillou befann sig längre ut på vänsterkanten än han är i dag hade han sympatier för maoismen, något som definitivt var oförenligt med att vilja ha någon form av samröre med Moskva. I stället drev de svenska maoisterna politiska kampanjer på temat att Sverige måste stärka sitt oberoende mot vad man kallade supermakterna, och med det avsågs USA och Sovjetunionen.

        Med den bakgrunden kunde Guillou utan att göra våld på sin politiska övertygelse skapa sina agentromaner om Hamilton, en svensk agent med maoistiska tankegångar. I en av romanerna mördar Hamilton som bekant en lätt kamouflerad Stig Bergling som ju spionerade för Sovjetunionen. Och som bekant blev Guillou också god vän med Birger Elmér sedan denne slutat som IB-chef.

        Det är förvisso sant och utförligt rapporterat att Guillou före IB-affären under en kort period hade odlat en kontakt med en KGB-man. Guillou själv har förklarat det med att han gjorde det i journalistiskt syfte men att det inte ledde till att han skrev och publicerade något. Så är det ofta för journalister.

        Vad som känt är i vilket fall att Säpo blev tipsade om den kontakten av Guillous journalistkollega Arne Lemberg som kände till det hela och kände sig obekväm med sin kunskap.

        Säpo fick del av Lembergs uppgifter före IB-affären. Om de över huvud taget hade trott att det skulle gå att hävda att Guillou var agent för Moskva kan man nog räkna med att de skulle ha gått ut med buller och bång om den saken i samband med IB-rättegången – men det gjorde de inte. I den rättsprocessen var ju kärnfrågan om Guillou och Bratt var legitimt arbetande journalister som avslöjade missförhållanden eller om de begått spioneribrott genom sina avslöjanden, så om det hade funnits minsta stöd för tanken på att Guillou var KGB-agent vore det väl ett högst lämpligt tillfälle för Säpo att berätta om det. Men icke.

        Jag kämpar rätt hårt för att den här bloggen ska kunna fungera som ett forum för att diskutera Palmeutredningen utan att diskussionen ska förfalla till smutskastning utan bevis av identifierbara personer. Jag publicerar den här kommentaren för att den ger mig en chans att visa var jag drar gränsen. Men om du vill fortsätta att gå ut med påståenden av det här slaget föreslår jag att du gör det under eget namn och på en egen blogg.

  82. Kommer en förklaring av mordet även som en ”personlig” övertygelse för Krister Peterson, eller blir det enbart för publiken? Behöver inte alls vänta, personligen tror jag inte ett dyft på enbart förklaringar.

  83. Varför skulle Olof Palme mördas?
    Olof var inte någon sådan person, ej heller någon sådan politiker. Åren före mordet bedrevs hat- drev i media mot Olof som många gånger gick alldeles för långt. Varifrån kom dessa orealistiska tankar om att Olof skulle sälja ut Sverige till Sovjet? Rena rama elaka påhitt och fantasier, ingenting annat. Man bör nog se Palmemordet med mera mogna ögon, än enbart envist hålla fast vid det politiska hatet som orsak. Fanns dock någon lättpåverkad person som tog till sig denna hat- kampanj mot Olof, är ju ändå allt möjlig, men några sunt tänkande människor har absolut inte gjort detta. Olof kunde ju många gånger komma med fräna uttalanden till och med halvt gemena, men man bör nog ha förmågan att bortse från detta och att i stället se Personen Olof för att moget kunna bedöma orsaken till mordet. Olof Palme var ju trots allt en bra politiker som nog ville allas väl. Har bara här framfört mina privata tankar om mordet, vill inte att andra skall anamma mina tankar, jag kan ha helt fel, men har dock levt länge och tror själv att jag vet vad jag talar om. ( Detta var enbart mellan Olof och gärningsmannen, ingenting annat.

    1. Intressant, du menar alltså att svaret går att sökas i Olof Palmes privatliv, om jag tolkar dig rätt? Eller åtminstone kring privata omständigheter, i den mening att de inte var allmänt kända (som ju t ex Olof Palmes politik och åsikter var). Det är ju teorier som förekommit, men ingen har riktigt kunna peka på mer konkret vad detta skulle kunna röra sig om. Då måste man alltså först hitta mördaren för att begripa motivet… Ack, att det ska vara så svårt.

  84. Jo.. Det är därför enl, min mening utredningen kört fast, redan från första början. Handlar mordet om det privata, är det närmast omöjligt att få en lösning, åtminstone aldrig en offentlig. Har själv funderat vad detta ”privata skulle kunna vara, men har inte hittat svaret. Åven LP:es agerande tyder på att hon ville hålla detta privat ,så långt som möjligt och helt inom familjen, därför hennes motsträviga handlande. Utredningen godkände själv i ett tidigt skede, bristen av Utredningar på den privata sidan. Skulle det vara på detta viset, hade LP:e fullständigt rätt i att hålla tyst. LP:e pekade ju inte ut Pettersson, bara att hon sett en med detta utseende stå en bit därifrån, vem som sköt visste hon inte, men att dom var två verkade hon veta, vem var då den andra? Tror även att skottet mot LP:e var ett vådaskott.

    1. Säpo kan ju ha samlat uppgifter som länkade samman privata skandaler med säkerhetspolitiska sådana. Inga bevis, kanske, men ett berg av illasinnade och bestickande indicier som skulle mer än befläcka Palmes banér.

    2. Borgnäs snuddar ju vid tänkbara privata motiv i sin senaste bok. Om polisen av något slags pietetsskäl skulle avstått från att undersöka spår i privatlivet, så är det ju än mer pinsamt för utredningen. Och där var väl LPs inställning inte till någon direkt hjälp.

  85. Tycker bara att LP:e inte alls hållit detta som viktigt att utreda. På många punkter blev det totalstopp, där hon nästan styrde utredningen och utnyttjade även den privata integriteten, och sin position i samhället. Min samlade bild ur förhören är nog att LP:e ville tysta ned, så mycket som möjligt. Även kring vittnens uppgifter skilde sig LP.es vittnesmål, varför? Det borde ju varit även för henne viktigt att få utrett detta mordet om det varit politiskt. Om hon här visste annat, är det mer än förståeligt att hon handlat på detta sättet. Fanns väl inget värre för utredarna än att börja gräva i det privata, kan man nog tänka, än värre att ställa frågor om privatlivet.

    1. Det där resonemanget kastar onödig skuld på Lisbeth Palme, som jag ser det. Mord på kontroversiella politiker utreds sällan på vanligt sätt, känsliga möjliga politiska infallsvinklar sopas ofta bort från utredandet redan från början.

      Lisbeth Palme visste givetvis att det fanns krafter inom den svenska statsmakten som var mycket negativt inställda till hennes make och som betraktat honom som en säkerhetsrisk och en möjlig landsförrädare. Om sådana krafter fick inflytande över utredningen var det inte sannolikt att den skulle bedrivas på ett förutsättningslöst sätt och det förstod hon säkert.

      Men saken komplicerades ytterligare av att också sådana makthavare som mer eller mindre tillhörde Palmes eget läger, exempelvis tungviktarna i det socialdemokratiska partiet, också kunde ha sina skäl att vilja undvika ett utredande av känsliga politiska infallsvinklar som skulle ställa till besvär för dem i det fortsatta regerandet.

      Paradexemplet som illustrerar detta är när Ingemar Krusell i polisens Palmegrupp vände sig till utrikesdepartementet för att ställa frågor om det tänkbara i en CIA-inblandning i mordet. Han fick på omvägar en åthutning med innebörden att det där skulle han inte syssla med. Krusell var vid det tillfället ansvarig för att gå igenom utländska spår i Palmeutredningen och hade därmed i högsta grad anledning att ställa sina frågor till UD. I teorin, alltså. Verkligheten var förstås en annan femma. När Sverige riskerar att bli osams med den stora grannen i väster väger normala polisiära och juridiska principer fjäderlätt.

      Lisbeth Palme var knappast dummare än att hon fattade allt detta. Det är också klart att hon diskuterade sin egen roll i utredningen med Ulf Dahlsten som vid tiden för mordet var statssekreterare i statsrådsberedningen och säkerhetsansvarig i kanslihuset. Med största sannolikhet diskuterade hon också med andra politiskt och juridiskt tunga personer i sin omgivning utan att det kom med i några polisprotokoll. Och hon fick säkert rådet av sådana personer att göra ungefär vad hon gjorde.

      Att hon följde sådana råd hindrade inte att hon hamnade i en mycket besvärlig situation som hon inte alls önskat när Christer Pettersson blev åtalad och hon riskerade att under rättegången ställas inför en rad frågor som det inte var meningen att hon skulle svara på.

      Lisbeth ville, som vi vet, inte delta i rättegången mot Pettersson och om hon hade fått lägga upp mordutredningens inriktning hade det nog inte blivit någon rättegång. Hennes olust inför den var uppenbar.

      Sammanfattningsvis: visst har det funnits politiska makthavare som utövat ett inflytande över Palmeutredningen och styrt in den i märkliga banor. Men jag tror det är alldeles fel att tänka sig att Lisbeth Palme skulle ha varit en sådan makthavare.

      1. Bra inlägg Gunnar men jag vill ändå berömma Niklas B för att han här närmar sig något vars höjd han inte varit nära tidigare. Det finns en intrikat gåta förknippat med Lisbeths agerande men det finns många alternativ som kan förklara varför hon agerat som hon gjort, ett agerande som på ytan verkar mycket klandervärt. Eftersom det idag är så svårt att få fram nytt material med tillräckligt bevisvärde i fallet Palme så är just gåtan Lisbeth ett av få områden som skulle kunna kasta nytt ljus över mordet.

        1. Jag tror också att Lisbeth Palmes agerande – och hur hon har behandlats – är centrala frågor. Jag skrev utförligt om den saken i Huvudet på en påle, och den delen av boken som handlar om Lisbeth finns nu också som ljudbok under titeln Det motvilliga huvudvittnet.

          Nu har ju också Lars Borgnäs kommit med sin bok som fokuserar på Lisbeth: Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare. Han har en del egna infallsvinklar och redovisar en del tidigare okänt material. Jag kommer att recensera hans bok utförligt här på bloggen så fort jag får tid och hoppas att det kan ge ytterligare bränsle åt den diskussionen.

  86. Kan man haft så stor respekt för LP:e att man inte vågat fråga? Men det rår ju inte LP:e för i så fall. Det borde ha varit en med min läggning som frågat, väldigt, väldigt snällt och hövligt, men frågor hade nog kommit i vilket fall som helst, även smått pinsamma. Att inte fråga leder ju till att det hämmar utredningen och man lämnar blott fast i ”Holmers trappa. Redan det att man inte fått till stånd tillräckliga möten och utfrågningar med LP:e är inte särskilt förvånande, för att inte tala om rekonstruktionerna. Måste få ha den rätten att vara misstänksam, här då mest emot utredarna.

  87. En sak funderar jag över. Två beskriver mördaren efter han skjutet.

    Inge M http://www.itdemokrati.nu/page36z.html Sida 364
    F: Gör han någon iakttagelse åt något håll innan?
    M: Nej, han bara försvinner, han bara smälter in i den
    allmänna förvirringen. Lugnt och fint, han stod bara
    helt iskallt där och väntade, sköt ner, och sen lugnt
    och fint bara försvann.

    Anders D http://www.itdemokrati.nu/page36f.html Sida 126
    Efter det andra skottet verkade det som om gärningsmannen tvekade lite grand
    över vilken väg som han skulle fly. Han gungade av och an med överkroppen några
    gånger på ett sätt som är typiskt för sådan tveksamhet.

    Är det verkligen samma person de beskriver?
    Eller är det så att Inge såg mördaren, som gick iväg. Sen kom SE och tvekade, som Anders såg?
    SE sprang efter mördaren?
    Vet inte, men det är min fundering.

  88. Tänkte lite på vad LP:e berättade om det planerade bio besöket.
    Visst var det LP:es gemensamma planer med Mårtens flickvän redan på eftermiddagen om
    detta bio-besök. Först senare på kvällen fick också Olof vetskap om dessa planer.
    Detta gör nog att man funderar lite om det trots allt inte var ett planerat möte vid Skandia.
    Har för övr. inte hittat något förhör med Mårtens flickvän, som säkert var i händelsen centrum
    i princip hela natten. Alla borde väl nog förhörts, skulle man tycka.

      1. En intressant detalj i detta vittnesförhör är att det anges att hon säger att ”fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof”. Det talar väl snarast emot att OP då skulle ha avtalat ett slags möte med någon nere vid Dekorimahörnan? (Det anges att det var de båda kvinnorna som var trötta och inte riktigt ville…).
        Man säger sig knappast vara villig att gå hem och dricka te om man vet med sig att man också avtalat ett möte med någon inom en inte alltför lång tidsrymd.

        1. Om det sista du tar upp: ifall det fanns en överenskommelse om ett möte mellan Olof och någon person ute på stan är det troligt att det var frågan om ett hastigt möte. Det borde inte hindra planerna på att dricka te tillsammans med sonen och dennes flickvän, till exempel på Västerlånggatan. Däremot var det gissningsvis olämpligt att ett stort sällskap gemensamt promenerade till Gamla Stan om Palme hade ett – gissningsvis känsligt – möte inbokat på vägen.

          1. Om dispyten med mannen i beige verkligen ägde rum men utelämnades från alla tres redovisning av vad som hände utanför Grand måste man fästa lite mindre avseende vid vem som påstås ha sagt vad om tedrickande.

          2. Så kan det förstås vara, Gunnar. Det kan också vara något av en ”efterhandskonstruktion” ifrån Mårtens flickvän (efter att kort ha ‘konfererat’ med LP på Sabbatsberg, och av någon anledning kommit fram till en sådan här gemensam version). Det kan egentligen bara bli spekulationer eftersom vi ju faktiskt inte vet vad som faktiskt hände. Det var ju också lite konstigt att Mårten och hans flickvän först åkte till lägenheten i Gamla Stan efter att ha pratat med LP på telefon, innan de fick poliseskort till Sabbatsberg. (Det scenario som Lars B tar upp i sin senaste bok). En förklaring jag kan tänka mig är att de kanske hämtade en annan kappa till LP om nu polisen skulle ta med den andra för analys. En annan förklaring kan ju också vara att man ‘säkrade’ den mytomspunna dagboken innan polisen eventuellt skulle komma och undersöka i lägenheten (vilket de inte, konstigt nog kanske, gjorde då).

            En annan sak i samband med efterspelet till biobesöket är ju den man som av vittnen (plural) har setts ‘konfrontera’ Palme utanför biografen. Där måste ju både Mårten och hans flickvän ha varit vittnen (eftersom de sades ha gått ut tillsammans ifrån biografen). Enligt vittnet som Lars B refererar till i sin senaste bok så stod LP och ”en annan kvinna” ett par meter ifrån (och LP ‘signalerade via ögonkast’ till vittnet att denna inte skulle ‘blanda sig i’). ”Den andra kvinnan” lär väl ha varit Mårtens flickvän då? Men var fanns då Mårten? (han nämns inte av vittnet). Var det kanske han som – av någon outgrundlig anledning – ‘konfronterade’ OP? Varför skulle han göra det i så fall? Och varför Solveig Ribbendahls (som också fick en något ansträngd relation till LP, och t.o.m. blev utskälld av henne, i samband med denna tragedi) ‘varnande ord’ till vittnet, långt efteråt, när denna framhärdat i vad hon såg – och denna även fått bifall från en annan ‘extern’ kvinna i detta – att vittnet skulle ‘släppa det’, och ”tänka på änkan”. Den sekvensen är väldigt mystisk, och tarvar en rejäl förklaring. Och de enda som nu skulle kunna ge en sådan förklaring är ju faktiskt Mårten och hans, numera sedan gammalt, f.d. flickvän – de måste ju ha varit på platsen om de först (enligt egen vittnesutsaga) lämnade biografen tillsammans och Mårten sedan, när de och föräldrarna skildes åt, såg att ‘en man’ följde efter makarna (”Grandmannen”?) när de gick iväg. För inte skulle väl Mårten fabricera en sådan sak? Vad vore väl att ‘vinna’ på det…?

            Hade jag varit Krister Petersson så hade jag pratat med både Mårten och hans sedan länge f.d. flickvän ett par gånger till om denna ‘incident’ (kanske likt TV-deckaren ”Columbo”; om man nu vågar ge sig på en sådan raljans i detta allvarliga ämne – ber om ursäkt om Gunnar eller någon annan tar illa vid sig). Det är något som inte stämmer i den ‘episoden’ av händelseförloppet efter biobesöket. Det kan vara av relevans, men det kan också vara helt irrelevant; så länge vi inte vet så blir det endast spekulering. Tyvärr.

            1. James, vi svarade Gunnar i kanon utan vetskap om den andres kommande inlägg. Och tankarna sammanstrålade delvis.

              Jag hör nog till dem som tar mycket illa vid sig av många attityder till mordet som brister i vördnad. Men det är oftast fråga om cynisk ovilja att befatta sig med vidden av både tragedin och den sedermera ådagalagda rötan, samt en attityd till Palme och hans familj som är direkt eller indirekt förbunden med det hat som kulminerade i hans avrättning. Att andraga Columbo – eller varför inte Maigret – i sanningssökandet finner jag helt legitimt. Vid läsningen av Olof Palmes Sista Steg – ofta in på småtimmarna vid floden intill mitt kyffe i staden där jag bor – kunde jag inte låta bli att för mitt inre se Lars Borgnäs iförd Miss Marples hatt och med handväskan i knäet.

              Vad gäller Mårtens telefonsamtal med Lisbet på Sabbatsberg gör ju grannen under på Västerlånggatan, Herr M, det troligt att det faktiskt skedde därifrån. Kan Mårten ha talat med Ulf Dahlsten först måhända? Det kan ha funnits annat att undanröja än anteckningsboken, vilken kan ha legat i det mystiskt tömda kassaskåpet med den mystiskt försvunna nyckeln.

              Mårten har ju sagt att Lars Borgnäs förläggare borde skämmas. Yttrandefrihet är för visso inte det samma som att kunna finna en villig förläggare till sina krior. Jag har dock, i all ödmjukhet och med mina påfallande begränsningar i egenskap av amatör, gjort ytterligt få och tämligen triviala (som tidigare redovisat i ett par fall) marginalanteckningar i form av kritik. En sådan understryker att Lisbet faktiskt aldrig påstod sig ha sett Christer Pettersson skjuta, medan formuleringen i boken tycks antyda det (sidan 169, första paragrafen). Solveig Riberdahls STASI-behandling av vittnet Katrin E behövde ju inte ha varit på uppdrag av Lisbet, även om den vämjelsefullt maktmissbrukande åklagaren i sina rättsvidriga och diktatoriska övergrepp anmodade hänsyn till änkan (sidan 185, sista paragrafen). Desto flera anteckningar har innebörden att här faller allt på plats, inte minst i samband med citaten av och kommentarerna till Arne Irvells anteckningar (sidan 206, högst upp distillerar all den klokhet och briljans som står att finna i vår pågående tragedi). Irvell var nog Columbo som aldrig fick en chans.

              Hade min pappa blivit mördad – ohyggliga och omöjliga tanke – hade jag nog varit mycket tacksam för en otvetydigt seriös journalist som i trettiofyra år oförtrutet sökt sanningen och rättvisan i demokratins tjänst.

              1. PJ, jag uppmärksammade detta i efterhand också. Intressant!

                Min ‘analogi’ med Columbo var med syftningen att denne TV-deckare oftast visade att han var nöjd med ‘samtalet/förhöret’, men precis då han vänt sig om och skulle gå så mindes han ”plötsligt” någon detalj han tidigare glömt frågat om (på ett väldigt ‘pseudo-pedagogiskt’ sätt då; oftast illustrerat med att han slog sig själv med handflatan i pannan). På det sättet så fick han ofta fram något som han egentligen velat ha fram hela tiden men, medvetet, inte frågat om under sitt vänliga samtal, men sedan under den sista, ‘ihågkommelsen’, kunde styra in direkt som ett slags ‘naiv/halvt förflugen’, men erfaren ‘sidotanke’, som totalt överrumplade den tillfrågade, och fick denna att antingen tappa fattningen och förklara sig skyldig, eller göra så att denne irrade in sig i alltmer ansträngda undanflykter/förklaringar som i sig visade på ett mönster av inkonsekvens hos denne, och därmed även att något ‘skumt’ var i görningen (något som kunde följas upp vid ett andra eller t.o.m. tredje besök/samtal som kompletterade helheten senare). Ofta ledde detta också fram till att något annat än den ”officiella” sanningen kom i dager och att vittnet/den tillfrågade kunde anses ‘skyldig’. ”Djävulen” bor som bekant i detaljerna , något som också förklarar detta ständiga dissikerande av vittnesmål, metrar, vinklar och sekunder/minutrar här. (Visst kunde man använt någon annan psykologiskt TV-deckare som analogi, Maigret som du själv föreslår, eller varför inte Barnaby i ”Morden i Midsommer”, om man nu vill vara lite ‘populistisk’).

                Jag håller nog med dig i ytterligare ett par saker här – Solveig R:s ”Stasi-behandling” av vittnet Katrin E behöver inte alls vara på direktiv utifrån Lisbet P, utan kan ha varit Solveig R:s eget initiativ (men kanske ändå färgat lite av LP:s egna attityd mot henne själv, när ämnet, direkt eller indirekt, kommit på tal dem emellan…?). Kanske ville Solveig R ‘markera’ något mot Katrin E (sin egen överordnade ställning, möjligheter att påverka Katrin E:s framtida karriärmöjligheter, att hon inte skulle ‘springa med sladder’, etc.). Vore intressant att försöka sig på lite ”om sig och kring sig”-vittnessamtal (a la Columbo/Maigret) även med Solveig R (om hon fortfarande lever), men även, förstås, gentemot Mårten och hans f.d. flickvän (jag hade då börjat med henne och bett om en ordentlig rekapitulation av händelseförloppet den kvällen, utifrån hennes perspektiv – tycker att det nedskrivna vittnesmålet är alltför tunt/ofullständigt) och sedan gått över till Mårten.

                Det leder till den andra punkten där jag håller med dig: hade jag varit Mårten P så hade jag/man väl snarare varit tacksam över att en seriös journalist år ut och år in ägnade tid och energi åt att verkligen på allvar försöka lösa mordet på ens far? Eller är det så att MP är/blivit så indignerad över att LB ifrågasatt – och fortsättningsvis gör det – hans mors ‘officiella uttalanden/vittnesutsagor’ att han utsett LB till ett slags ‘parasit’ vilken endast främjar sin egen karriär? (lite som ett slags ‘inverterad Joakim Lamotte’…).

                Det är något där som inte är helt ”cricket”, som engelsmännen uttrycker det om en fair & square spelattityd. Kan förvisso förstå att Mårten P är evinnerligt ledsen, och trött, över att ständigt behöva ‘återvända’ till Grand/Sveavägen den ödesdigra kvällen 1986 (han har ju ett eget liv också). Men då kanske det även borde ligga i hans eget intresse att en gång för alla genomlysa det riktigt ordentligt också, så att han senare slapp detta? Eller? (vi människor är olika och reagerar olika på olika saker). Speciellt som han själv, under senare tid, öppnat upp för alternativet att Christer P kanske trots allt inte var GM – som Lisbet alltid framhärdade i en ‘officiell version’.

                Det sägs att ett samtal med LP fanns på agendan för KP, men att det inte kunde genomföras för att advokaten blev sjuk, under hösten 207. Tycker det är lite märkligt, det borde funnits tid efter det, innan LP så tråkigt själv avled (och tog med sin vetskap och sina tankar kring MP). Frågan är om KP/PU:n då haft, eller inriktat sig på, nya samtal med Mårten P? (och kanske även den f.d. flickvännen?).

  89. ”Jörgen G”

    För att försöka begripa din argumentation har jag nu gjort mitt arbete, det arbete som du efterfrågade i tidigare inlägg. Dock så lade jag inte ner något större krut på din favorithobby, d.v.s ett meningslöst laborerande med meter och sekunder. I stället valde jag faktiskt att kika på dina tidigare inlägg.
    Föga förvånande upptäckte jag då det jag tidigare misstänkt. Visst har du allt positionerat dig. Ditt tänk i tidigare inlägg är i allra högsta grad byggt på tankar kring mörkläggning, konspiration, samt då även det obligatoriska mötet. Ur skafferiet plockar du gång på gång fram hela arsenalen av konspirationsgodis. Efter att du kliat dig i huvudet och dukat fram ingredienserna så kryddas privatspanarsoppan med samma enfaldiga allkrydda. Slutresultatet av anrättningen är den samma: en konspiratoriskt och fadd soppa, fullproppad med exotiska frågetecken, frågetecken som bara kan rätas ut av den innersta statsapparaten. I inlägg efter inlägg återkommer du till samma slutsatser och avfärdar i samma andemening experters slutsatser och analyser.

    Du skriver själv att någon lagt locket på. Nu går det ju faktiskt att tillaga en anrättning utan lock. Det skulle i praktiken exempelvis innebära att paret Palme fluktat i diverse skyltfönster längre än Lisbeth senare uppskattar. Det är klart, en sådan anrättning blir enkel husmanskost. Ett möte blir den lyxigare varianten, en gourmeträtt, där konspirationsstuvningen alltid kokas med locket på. Pasta är för oss enfaldiga och faktaresistenta plattfiskar. Enkelt och utan lock tuggar vi i oss slutresultatet. Det innehåller inget annat än salt. Lyckligtvis brukar ju det enkla vara det som håller i längden.

    Du saknar allt annat än motivbilder. Tvärtom – du får puls av både Sydafrika, högerextremism och näringsliv. Inte bara puls, utan det kokar till och med över – då du dessutom skriver att dessa motivbilder är högst sannolika. I ljuset av detta blir förstås Skandiamannen omöjlig. I vägen för en sådan simpel lösning står både grindar, väktartugg, isiga gator och tunga revolvrar. Gemensamt är förstås, som vanligt i din argumentation, att det måste mätas och räknas. Inget blir giltigt utan tumstock och stoppur. Mänskliga och irrationella beteenden är allt annat än giltiga. Sådant trams har ingen plats i matematiken och naturligtvis inte i diskussionen kring Palmemordet! Här är alltid 43 sekunder just exakt 43 sekunder. Går ekvationen inte på jämt ut så brinner det i knutarna och stuvningen bränns vid. I stället för att byta batteri i din egna så viktiga kalkylator så hämtar du energi från statsapparatens största kärnkraftverk. Det enkla är inte gott nog.

    Med detta konstaterat kan vi övergå till att diskutera i sak. Du anser hypotesen om Grand/bakdörren (oavsett dess exakta placering…) vara både ett uttryck för faktaresistens och platta fiskar. När det gäller Skandiamannen så behövs, som bekant, inte denna hypotes för att densamma skall vara gärningsman. Låt oss ändå titta på dina fakta som du sammanfattar så här:

    “Signalement som är så spretiga att de kan föreställa vem som helst, promenader som spricker med flera minuter, larmande bakdörrar som inte fanns där man tror, Skandiamannens irrationella beteende vad gäller att springa tillbaka och stämpla ut, samtalet med väktaren och mycket mer därtill.”

    Nej – det är inte “faktaresistent” att hävda motsträviga uppgifter när det kommer till väktarsamtalet. SE säger en sak och väktarna något annat. Förhåller vi oss till källkritiska principer så väger SE:s ord tyngre. Däremot är det väldigt olyckligt när man gör som du, väljer ut vissa vittnesmål till egen favör. Det är om något att var just faktaresistent.

    Ja, signalementen kring Grand spretar. Det finns dock intressanta vittnesiakttagelser där det finns stora likheter med SE:s anlete och figur (oavsett då vad Filter/Pettersson anger för signalementsbeskrivning av Skandiamannen). Kanske har din analytiska förmåga gått upp i något slags vendetta mot Filter och Göransson? Hur som – i jämförelse med Skandiamannens berättelse måste hypotesen Grand utredas. Fortsätter med promenaden. Nej den spricker inte med “flera minuter”. Det är nonsens, eller åtminstone så kan ingen av oss avgöra det (inte ens med hjälp av stoppur och Google-Maps). Jag hävdar att det är fullt möjligt att nå hörnet Luntmakargatan/Adolf Fredriks Kyrkogata inom loppet av tre minuter, inte minst om du då är skyndsamt målmedveten. Att du bär på ett dryga mjölkpaket ser jag inte som ett överväldigande hinder. Och hur var det nu med väktarnas uppgifter och den gröna dörren, på tal då om att opponera sig sakligt med hjälp av förhören. Du skriver:

    “Dörren låg innanför en låst grind och en låst dörr vid hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata”

    Till att börja med. Poängen är väl, precis som det framgår av förhören, att hela Skandiahuset var tillgängligt från denna dörr. Det är så att säga skit samma på vilken exakt adress som dörren tillskrivs. Du kan alltså både praktiskt och teoretiskt ta dig till receptionen via både cykelgaraget och den gröna dörren. Att du sedan startar stoppuret och påstår att förflyttningen tar fem minuter – ja det får väl stå för dig. I förhören med personal från Skandia framgår det att du passerar receptionen och kommer fram till hissarna. Därefter kan du med hjälp av hiss (med all säkerhet också trappa) ta dig ner ett plan, följa en korridor och sedan vara framme i det yttre garaget. Att som du påstå att denna förflyttning tar fem minuter och att du dessutom måste ta dig genom två lyckta dörrar är en analys som är rakt uppåt väggarna.

    Bland annat bygger dina argument på följande citat från Anna-Lisa G och Henry O:

    “Ja tyvärr så hade det hänt det men det vet vi inte. Inte i ytterdörren men en dörr i källaren som går till garaget och där kan man gå ut nån grind och den dörren var inte larmad då, nu är den det.”
    “”Alla ytterdörrar är larmade. Låsta för det mesta så här dags på dygnet.”

    Med hjälp av dessa citat så kommer då din slutanalys:

    “Dörren låg innanför en låst grind och en låst dörr…”. Se goddag där.

    Skandiahuset var en komplex kontorsbyggnad. Den bestod av hela åtta våningar. Hur denna byggnad var praktiskt upplagd, rent arkitektoniskt, är ingenting som du har en aning om. Det framgår dock, även för den analytiska analfabeten, att detta komplex inte skyddades efter bästa förutsättningar. Ett larmsystem som inte fungerade (och var på väg att delvis bytas ut) Stämplingsklockor som går fel. Väktare som struntar i sina arbetsuppgifter. Väktare som inte sköter sina arbetstider. Väktare som inte har koll på om dörrar är låsta eller upplåsta. Nycklar är på vift och ingen verkar ha koll på vem som sitter på specificerade nycklar. Tor Petrell, som var inblandad i skandiahörhören, sammanfattar situationen kring Skandias rutiner genom att konstatera: ”ingenting verkar ha fungerat”. Ovanstående bör man väl ändå beakta, åtminstone om man har föreställningen att rationella minuter och meter är nyckeln till mordgåtans lösning.

    Trots att jag är en tillplattad hälleflundra så påstår jag att ditt mätande inte bidragit till några som helst säkra slutsatser. För egen del har jag ingen favorithypotes, varken när det kommer till SE eller någon annan gärningsman. Det kluriga med SE är att grandpromenaden kan exkluderas – han var fortfarande ute på Sveavägen i samband med mordet. Med en dåres envishet påstår jag att karln måste utredas och att hans förehavanden inte har att göra med meter och sekunder (kanske till din besvikelse?). Det är, återigen, inte det som väckt mitt och andras intresse. Det handlar enbart om att hans berättelse inte går ihop. Därför måste man även testa hypotesen Grand. Jag kanske själv inte håller detta som troligt, men du har inte varit i närheten av att slå hål på den hypotesballongen. Slutligen, förmodligen har du misstankar kring SE:s förehavanden eftersom du gör som tusen privatspanare gjort innan dig. Du konspirerar. Det tolkar jag i och för sig mer som ett uttryck för dina allmänna tolkningar och tycke kring mordgåtan med tanke då på dina tidigare inlägg. I princip allting tycks ju “öppna upp dörrar” för konspiration. Oavsett då om dörren var grön eller inte.

    1. Jag inser att det kan vara roligt för den som skriver att krydda sina diskussionsinlägg med skämtsamma liknelser och bilder. Men från min sida har jag ett bestämt och avgränsat syfte med att bereda plats för en diskussion om Palmeutredningen på den här bloggen. Och det är att bidra till att skapa klarhet i sakfrågor.

      Ju fler kunniga och genuint nyfikna personer som bidrar med fakta och tankegångar, desto bättre. Men som jag betonat förut: håll er till ämnet, inte till personpolemik som nog har ett väldigt begränsat intresse för de flesta av bloggens läsare.

    2. Per W.
      Jag ber om ursäkt om detta med flundran.
      Har jag verkligen skrivit allt detta om konspirationer och allt som du berättar om?

      Du får gärna vidarelänka min nedanstående kommentar till berörda personer om du har möjlighet, för det är sista gången jag skriver om denna promenad, och jag gör det lite mer genomarbetat denna sista gång.
      Jag skulle som jag tidigare skrivit gärna vilja ha svaret från Thomas Pettersson.

      Du gillar inte minuter meter och sådant, men nu får du bita ihop.

      Grand-scenariot.
      TP räknar med att både SE (Stig E) och LOP (Lisbeth och Olof Palme) lämnat Grand kl 23.15.
      Utifrån mordtiden 23.21.30 ska då hypotesen räknas hem.

      Det skulle – som TP räknar – ge SE 6,5 minuter på sig att mörda Palme.
      Han måste ta sig från Grand, vidare till bakdörren stämpla ut 23.19, någon minuts samtal med väktaren, och sedan har han någon minut på sig att ta sig till mordplatsen. Han har också om han skyndat sig tillräckligt med tid på sig att gå LOP till mötes och vända om vid annonspelaren som låg ungefär mitt emellan Skandias entré och butiken SARI, men det blir tight.
      Detta är scenariot.

      Jag kan börja med att säga att avgångstiden 23.15 från Grand inte är fastställd, utan är bara en uppskattning som GMP konstruktörerna Åsgård/Olsson gjort i sitt schema för de sista minuterna.
      Det TP helt missar är att ta hänsyn till LOP som en faktor i hypotesen, men LOP är i sammanhanget betydligt viktigare än Åsgård/Olssons tidsuppskattning.
      Vi får inte glömma verkligheten, men jag återkommer till det.

      Hypotesen kräver att det fanns en bakdörr till Skandiahuset som SE hade möjligheten att obemärkt ta sig ut och in genom.
      Den bakdörren är inte bekräftad, men låt oss anta att den fanns, och om vi gör det enkelt för oss kan vi använda oss av den bakdörr som finns i det nybyggda Skandiahuset som leder raka vägen fram till receptionen och vidare ut på gatan. Inga större tidsförluster alltså, utan SE går utan krusiduller rakt igenom från Luntmakargatan via stämpelklockan, vidare till reception och ut på gatan.
      Så slimmat som möjligt.

      Den optimalt slimmade rekonstruktionen i Veckans brott klarade detta på 5,5 minuter; de var således ute på gatan 23.20.30.

      Nu har han alltså en minut på sig, och från entrén till mordplatsen är det 50 meter.
      Det innebär att SE måste hinna att gå dem till mötes norrut och sedan vända och gå bakom LOP fram till mordplatsen, under förutsättning att de gick väldigt fort sista biten.
      Detta är alltså scenariot, som bygger på att mannen som Mårten Palme sett utanför Grand är identisk med SE trots att signalementet stämmer dåligt, och att SE är mannen som Nicola F sett gå bakom på trottoaren fast signalementet stämmer lika dåligt även i det fallet.

      Nu till verkligheten.

      Vi vet genom Mårtens vittnesmål att mannen började gå efter LOP då de befann sig vid Kammakargatan.
      Det skiljer då ca 40 meter mellan mannen och LOP.
      Som vi konstaterat måste alltså SE komma ut genom Skandias entré samtidigt som LOP lämnar SARI:s skyltfönster och börjar gå de sista drygt 100 metrarna söderut.
      Vi vet också att SE under ultimata förhållanden kan ha kommit ut 5,5 minuter efter att han lämnat Grand.
      Vi vet också att han fortfarande var kvar vid skyltfönstret vid Grand då LOP var framme vid Kammakargatan.
      Dessa förutsättningar är givna.

      Fakta: sträckan Kammakargatan – SARI är 160 meter, vilket innebär att LOP med ett kortare stopp vid SARI börjat gå SE till mötes 5,5 minuter efter att de lämnat Kammakargatan.
      Är det rimligt att deras 160 meter korta promenad tagit 5,5 minuter?

      Med en långsam promenad och ett uppehåll på ca 30 sekunder vid Sari bör de under normala förhållanden ha varit på väg söderut inom 3 minuter.
      Det finns alltså en betydande felräkning här som visar sig först då LOP själva blir en faktor i sammanhanget.
      En faktor som TP inte brytt sig om att ta med i beräkningen, utan i stället strikt lutat sig mot Åsgård/Olssons väl tilltagna uppskattning.

      Om vi tittat på SE:s förutsättningar blir sträckan från Grand via en tvärgata och vidare längs Luntmakargatan söderut, in via bakdörren – via stämpelklockan – förbi receptionen och ut på gatan 380 meter. Lägg därtill en minuts samtal med väktaren.

      Promenaden uppdelad i två delsträckor blir då för LOP: De första 160 metrarna på 5,5 min med kort stopp vid SARI.
      De sista 120 metrarna på 1 min.
      Vad föranleder denna plötsliga fyrdubbling av gånghastigheten från 0,5 m/s till 2 m/s eller har de stoppat upp någonstans på vägen?

      För SE: De första 380 metrarna via bakdörr stämpelklocka och en minuts samtal med väktaren på 5,5 min.
      De sista 120 metrarna på 1 min inkl norrgående lov upp mot den norra annonspelaren.

      Lägg också in Nicola F i rekonstruktionen och fråga er varför han inte sett SE komma ut iförd blå Tenson-jacka och gå strax framför för att sedan vända om och gå bakom paret LOP.
      SE bör ha kommit ut på trottoaren ungefär då Nicola F passerade Götabanken 25 meter söderut.

      Detta tycker jag att man ska rekonstruera i Veckans brott i stället för att låta TP stå framför en karta och berätta hur han tycker att det gått till – som om det vore en sanning.
      Om LOP haft ett stopp 2,5 minuter på den 160 meter långa sträckan fram till SARI måste man också förklara vad den berodde på.

      Det kanske verkar lite nördigt att göra som jag, men konsekvenserna av att inte göra det är allvarliga, eftersom vi annars förmedlas en fullständigt förvriden bild av hela Palme-mordet, och med största sannolikhet fel gärningsman.
      Var och en har förstås rätt till sin teori, men man har inte automatiskt rätt att basunera ut den i rikstäckande tidningar och i TV.

      Detta är bara första delen i scenariot, och det som därefter följer är om möjligt ännu svårare att få ihop.
      Men en sak i taget, och detta får räcka till att börja med.
      TP får svara om han har lust.

  90. Tackar så mycket Gunnar för länken.
    I förhöret med Ingrid nämns inget om den iakttagelse som Ingalill och Gun sett, nämligen att Olof skulle ha blivit hotad vid bokhandeln, Mårten har ju inte heller nämnt något sådant. Här står uppgift mot uppgift. Kan detta hot kommit redan före alla fyra var gemensamt samlade och att varken Ingrid eller Mårten sett detta?
    LP.e hade ju inte heller nämnt något sådant.

  91. Med tanke på det rådande läget i landet finns det nog en risk att Palmeutredarna inte kommer att lägga fram lösningen före halvårsskiftet som utlovat. Tidtabellen kan mycket väl komma att ändras, eftersom utredarna troligen är beroende av att allt arbete kan utföras störningsfritt under resten av våren. Kanske dröjer redovisningen nu istället till hösten.

    Hur som helst. Det är inte bara själva lösningen på mordet som är av största intresse. Det ska bli minst lika spännande att studera hur den presenterade bevisningen kommer att tas emot.

    Vad sker om det läggs fram en lösning med en ensamagerande gärningsman utan kopplingar till någon av de grupper som förekommit i teoribildningen runt mordet? Kommer det orimliga mötesscenariot ändå att leva vidare? Och vad händer med diskussionen om Lisbeth Palmes agerande i utredningen?

    Något säger mig att konspirationsteorierna kommer att fortsätta. En liten föraning fick man redan när Filter presenterade sitt numera vederlagda facit 2018. En hel del av kritikerna av teorin om Skandiamannen kunde tänka sig att gå Thomas Pettersson till mötes, om det gick att tvinga in SE i ett större scenario. Gärna då med hänvisning till den byggnad, där han arbetade, som tidigare fungerat som tillhåll för kärnan i nätverket Stay Behind. Där blev frestelsen helt enkelt för stor att få grafikern att gå i samklang med de egna idéerna om mordet. Flera av konspirationsteoretikerna, bl.a. Lars Borgnäs, kunde föreställa sig Skandiamannen som en medhjälpare, men inte gärningsman.

    Så om det är en ensamagerande mördare som KP i sinom tid kommer att presentera, vet vi vad som väntar. Det kommer inte dröja länge förrän den utpekade har placerats in i en lagom stor mordkomplott med Säpoinblandning, mötesscenario och hela härligheten. Men troligen kommer den diskussionen med tiden att föras i en allt trängre krets.

    1. Tolkar jag dig rätt, Mikael B, att du tror att KP kommer att lägga fram en lösning med en ensam gärningsman?

      Det kanske han kommer att göra, men hans uttalanden pekar inte entydigt i den riktningen, i alla fall inte som jag tolkar dem.

      I vilket fall, vad han än väljer att lägga fram återstår det förstås att bedöma hur trovärdigt det är. Vi har haft flera försök tidigare från de vid respektive tidpunkt aktuella utredarna att lägga fram vad de presenterat som sanningen om mordet. Framför allt då PKK och Christer Pettersson.

      Redan innan coronaepidemin kom att påverka samhället i stort flaggade Petersson för att han inte nödvändigtvis blir klar till halvårsskiftet. För min del är jag inte helt övertygad om att utredarna har kommit så långt som han gett intryck av. Men allt lär väl visa sig.

      Och en liten kommentar vad gäller ”det orimliga mötesscenariot”: frågan om Olof Palme möjligen valde att promenera Sveavägen hemåt för att han skulle träffa någon berör egentligen inte frågan om mordet var resultatet av en konspiration eller om det var en ensam gärningsmans verk.

      Mötesscenariot har framför allt sin grund i två omständigheter: att det finns vittnesmål som pekar på en kontakt mellan Palme och mördaren före skottlossningen och att mordplatsen i sig väcker frågan: varför blev Palme mördad just där? Och den frågan innehåller i sig två frågor: varför valde Palme att ta sig hem just på det sättet och just den vägen och varför valde mördaren att slå till just på det stället?

      Frågorna kring mötesscenariot förstärks dessutom av de hittills oförklarade walkie-talkieobservationerna. De behöver förstås inte handla om övervakning av Palme. Och om de gör det behöver det inte ha varit en mordgrupp som övervakade honom. Men frågorna kring dessa observationer finns kvar och svaren kan ha att göra med vad som hände i Dekorimahörnan.

      Oavsett det: till skillnad från dig finner jag inte alls mötesscenariot orimligt, särskilt inte eftersom ingen annan övertygande beskrivning av mordförloppet etablerats som den självklara sanningen. Men lägger KP fram något som visar att det inte rörde sig om ett möte släpper jag gärna hypotesen – utan att be om ursäkt för att jag lyft fram den.

      Tills vidare vet varken du eller jag hur det kom sig att mördaren valde den mordplatsen eller hur han tog sig dit. Det vore roligt att få klarhet om detta, där är vi säkert eniga. Och i väntan på det är det bäst att hålla alla tänkbara alternativ öppna.

      1. Det vore förstås intressant om flera personer var involverade i mordet, men jag tror att KP kommer att presentera en ensam gärningsman.

        Vad gäller valet av mordplats så är de