I väntan på Krister Petersson: Lisbeth Palme x 2

Lars Borgnäs har kommit med en ny bok om Palmemordet. med fokus på Lisbeth Palme.
Det motvilliga huvudvittnet – nysläppt ljudbok, tidigare utgiven som en del av min bok Huvudet på en påle.

NU ÄR DET MÅNGA SOM VÄNTAR på att Krister Petersson ska gå ut med lösningen på Palmemordet. Om han verkligen kommer att göra det återstår att se.

Det har funnits löften av liknande slag förut. Holmér påstod sig i december 1986 vara till 95 procent säker på att ”huvudspåret” (det vill säga: PKK) var lösningen.

Det var det inte.

När Christer Pettersson åtalades 1989 gick Palmeåklagarna självsäkert ut på att bevisningen mot honom var tung.

Det var den inte.

I slutet av januari 1994 lät sig spaningsledaren Hans Ölvebro intervjuas för Expressens söndagsbilaga och sprängde en smärre bomb. På frågan när han bedömde att mordet skulle vara löst svarade han ”under våren”. Och han förtydligade med att han trodde att det då skulle finnas en person – en annan än Pettersson – åtalad.

Det fanns det inte.

I december 1997 lämnades en resningsansökan mot Christer Pettersson in till högsta domstolen. Det hela omgavs med uttalanden om att nu fanns det verkligen tung bevisning mot Pettersson.

Det gjorde det inte.

Alla dessa försök slutade i stället med större eller mindre magplask för ett antal befattningshavare i rättsapparaten.

Och nu gör Krister Petersson – som bakom sig har en minimal utredningsgrupp på fyra personer – utfästelser om att det snart verkligen är dags.

Kanske har han något riktigt att komma med.  Eller inte.

Det olösta Palmemordet är ännu en plåga för rättsapparaten och fortfarande också för politiker som nu har eller tidigare haft ansvar för denna rättsapparat.

Så bör det vara. En utredning av mordet på landets statsminister som kantats av en rad skandaler och hittills inte gett resultat är inget som ska kunna viftas undan.

I väntan på att Petersson ska leverera – vad det nu blir – kan den som är intresserad gå in och fördjupa sig i frågeställningar som rimligtvis är centrala för varje bedömning av sanningen om mordet: Lisbeth Palmes roll i utredningen.

Hon var mänskligt att döma det viktigaste vittnet. Inte bara för att hon var med på mordplatsen på så nära håll som möjligt – mördarens skott som snuddade henne avfyrades på högst en meters avstånd.

Utan också för att förmodligen ingen stod så nära Olof Palme som hon. Om någon visste vad han engagerade sig i och oroade sig för vid tiden för mordet, vilka kontakter han hade, vilka hotelser han kunde ha fått – då var det Lisbeth Palme.

Men de kända polisförhören med henne är fåtaliga, korta och uppehåller sig mestadels vid promenaden från biobesöket och själva mordet. Och många frågor ställs aldrig. Inte heller medverkade hon i utredningsåtgärder som borde ha varit självklara, framför allt en rekonstruktion på brottsplatsen. Hon deltog högst ovilligt i rättegången mot Christer Pettersson och hon vägrade under de år som följde att delta i den offentliga diskussionen om vad som brukar kallas nationens olösta trauma.

Hur ska vi förstå detta?

Lars Borgnäs har – som de flesta följare av denna blogg vet – kommit med en ny bok om Palmemordet som framför allt fokuserar på Lisbeth Palme. Den heter Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare.

Tidigare har Borgnäs gjort åtskilliga uppmärksammade granskningar om Palmemordet för Sveriges Television, i programmen Striptease, Norra Magasinet och Uppdrag Granskning. Han har också publicerat boken En iskall vind drog genom Sverige som brukar räknas som en av de viktigaste böckerna om Palmeutredningen. Och han har även skrivit Nationens intresse, en bok som delvis handlar om dådet på Sveavägen.

Jag kom för tre år sedan med en bok, Huvudet på en påle, vars andra halva också handlade om Lisbeth Palmes roll i mordutredningen. Den delen av Huvudet på en påle har i dagarna släppts som ljudbok under titeln Det motvilliga huvudvittnet.

Det finns gemensamma teman och slutsatser i det Lars Borgnäs och jag skrivit. Men det finns också skillnader.

Under mars kommer jag att här på bloggen recensera Lars Borgnäs bok och räknar med att det ska bidra till en diskussion om den som redan har startat lite grann.

Den som vill förbereda sig på diskussionen rekommenderas att bekanta sig med Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare och Det motvilliga huvudvittnet.

 

683 reaktioner på ”I väntan på Krister Petersson: Lisbeth Palme x 2

  1. Hej Gunnar

    Vad anser du om vittnet Leif L:s uttalande i intervjun i gårdagens SwebbTV (Finns på Youtube), om att han såg ”Skandiamannen” komma gåendes som det verkar från Skandias entré någon minut efter sista skottet. Först därefter gjorde han sin språngmarsch i riktning mot den flyende mördaren.

    • Är detta förenligt med de tidiga eller senare vittnesmålen ?
    • Är detta en ”sent utvecklad” minnesbild från honom ?
    • Har ev. förhörarna varit bristfälliga i sina frågeställningar ?
    • Om Leif L:s observation, så kan man ju åtminstone utesluta en utpekad gärningsman.

    Hälsningar
    Lars M

    1. Ja, han är ju mycket tydlig i vad han säger i intervjun. Om det är riktigt så är diskussionen avslutad, då kan Skandiamannen inte vara mördaren. Tvärtom stämmer ju Leifs berättelse bra med vad Skandiamannen säger själv.

      Men det här handlar trots allt om en berättelse som Leif lämnar 34 år efteråt med de osäkerheter som det innebär. Jag har inte haft tid att gå igenom vad han säger i förhör och som kan ha bäring på detta, inte heller vad hans passagerare sagt. Det han säger på slutet av intervjun om belysningen på mordplatsen som skulle ha varit släckt precis vid tiden för mordet men som skulle ha tänts efteråt gör mig lite betänksam. Något sådant har jag aldrig hört talas om förut och det borde ju ha kommit fram tidigare.

      Andra som har bättre koll än jag på vad Leif sagt tidigare är välkomna att kommentera. Det har redan kommit lite kommentarer kring detta, men det är bra om det kommer mera. Tänk på att uttrycka er respektfullt om såväl Leif som andra vittnen. Och citera gärna exakt om ni hänvisar till vad han eller andra sagt i andra sammanhang.

      1. Diskussionen om gatubelysningen kom upp redan när hovrätten höll syn på mordplatsen. Jag lyssnade just på riksradions referat. Enligt Birgitta Blom var det en ”mycket relevant” lampa som inte fungerade vid synen, trots att den enligt utredningen lyste vid mordtillfället, och trots att polisen dagen före hade kontrollerat att den fungerade. Efter att hovrätten tog upp det kom det fram ett vittnesmål om att lampan faktiskt var släckt även vid mordtillfället. Det låter ju som att det skulle kunna röra sig om Leif L och samma lampa.

      2. Leif Ljungqvist säger alltså:
        – Han kommer från Skandiahållet ungefär tre minuter efter mordet. Han pratar med någon, sen springer han in i gränden och det är det sista jag ser av honom.

        Om det är riktigt, så funderar jag på vem han pratade med?

        Anders B. tyckte sig se en man och två kvinnor, som gick framför honom.
        Charlotte Eva L såg en som sprang efter han som gömde sig i porten.
        Sid 5: http://www.itdemokrati.nu/page36g.html

        Spekulation:
        Kvinnan som gick med Lisbeth blev förskräckt och hon sprang därför efter Anders B.
        Kvinnan såg sen Stig och sa för han vad som hänt.
        Stig försöker springa efter mördaren.

        Det är min fundering.

      3. Helt off topic, men i detta klipp uppger Pelle Svensson (ca 1.10) att Peterson ”fått order att avsluta Palmeutredningen / lägga fram en trovärdig förklaring”. Är inte det noterbart, det indikerar väl att han i vilket fall, hade avsett att ”lägga fram” något, och minskar inte det då det sensationella, att en lösning på Palmemordet i realiteten verkligen skulle vara på gång? Om Peterson specifikt fått order att avsluta detta / lägga fram en trovärdig förklaring så skulle han som jag förstår det, i vilket fall, tvingats lägga fram något – vilket förstås inte då med nödvändigtvis betyder att han sitter inne med Palmemordets verkliga lösning. Har aldrig hört någon annan nämna detta. Det är ju en stor skillnad mot, som det framstår vara, att ”aha, det tycks som om Palmemordet äntligen nu är på väg att klaras upp!”

        Inte så insatt i alla detaljer i Palmemordet, men reagerade faktiskt över det Pelle Svensson här säger, men det kanske bara är han som uttrycker det lite fel, vad vet jag.

  2. Leif L har lämnat liknande uppgifter tidigare, dock inte vid förhören närmast efter mordet, vilket man kan ställa sig undrande till. Se till exempel denna passus i nedanstående Expressenartikel från 2018:

    Han fick också [våren 1986] vad som tycks vara en specifik fråga om Skandiamannen och den klädsel han hade under kvällen, ”en man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon” som var i ”40-50-årsåldern”.
    [Leif L] svarar:
    ”Jag kan inte minnas att jag har sett honom”.
    [Leif L] säger i dag till Expressen att minnesbilden om [SE] måste kommit senare:
    – Ja, det kom väl efter. Det var så mycket omkring det där. Jag höll främst ögonen på gärningsmannen. Men Skandiamannen är definitivt inte mördaren. Han kom för sent till platsen.
    [Leif L] har också en annorlunda beskrivning av [SE], vars klädsel med mörk rock, keps, glasögon och handledsväska slås fast av polisen i förundersökningsprotokollet kring Christer Pettersson.
    – Jag tyckte att han var mer ljusaktigt klädd och hade nåt beigeaktigt på sig med keps och glasögon.

    https://www.expressen.se/nyheter/chevamannens-nya-uppgifter-om-palmemordet-/

    1. I artikeln påstås felaktigt att Skandiamannen lämnade Skandiahuset redan klockan 23.19 och att det ska ha tagit 4-5 minuter för honom att gå den korta sträckan till mordplatsen. Han stämplade ut 23.19 men stämpelklockan visade bar hela minuter och kan ha gått någon minut fel så den verkliga utstämplingstiden kan vara 23.20 eller 23.21. Efter utstämplingen stod han och småpratade med väktarna i några minuter så det är fullt rimligt att han kom till mordplatsen först några minuter efter mordet och bara någon minut innan första polispatrullen kom dit

      1. I stora drag går detta också i linje med mina slutsatser. Dock måste han befinna sig vid hörnan vid en tidpunkt då det är möjligt att observera Lars J i gränden. Då får det inte röra sig om alltför många minuter efter skotten. Jag instämmer också i att det har varit mycket okunnig medierapportering om den påstådda utstämplingstiden och att man dessutom satt likhetstecken mellan den och utpasseringstiden.

  3. Det jag funderar på gällande Skandiamannen är vittnesmålet från musikläraren Inge som befanns sig på andra sidan korsningen och hade uppsikt över brottsplatsen före mordet. Han påstod att mördaren stod i korsningen och väntade flera minuter innan mordet. Han har givit lite olika tidsuppgifter, i det här filmklippet säger han 5 minuter.
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/21yd8G/palmevittne-trader-fram-for-forsta-gangen-pa-30-ar

    Att minnas tidslängd så här långt efteråt är förstås svårt och jag utgår ifrån att 5 minuter är längre än det var i verkligheten. Men även om det bara var två minuter så räcker det för att konstatera att det inte kan ha varit Skandiamannen som sköt eftersom han stämplade ut från Skandia 21.19.

    Gunnar, vet du hur palmeutredarna ser på Inges vittnesmål? Anses han trovärdig eller har han mestadels avfärdats? I just fallet med Skandiamannen blir ju hans vittnesmål hur som helst centralt och för att peka ut Skandiamannen måste ju Inges vittnesmål helt enkelt avfärdas.

    1. Vid tiden för Palmerättegången lutade sig åklagarna mot Inges vittnesmål i ett avseende, nämligen att han uppfattade det som mördaren plötsligt gick ut mot Palme bakifrån. De kunde ju inte gärna använda sig av Anders B:s vittnesmål fastän han varit mycket närmare – Anders hade ju berättat att han såg tre personer som gick i bredd, till synes i sällskap. Men Inges uppgift om att mördaren väntat i flera minuter ville åklagarna å andra sidan inte heller godta, för det hade ju spräckt deras tes om att Pettersson följde efter paret Palme från bion.

      Vad dagens Palmeutredare tror om Inges vittnesmål vet jag inte, de har inte gått och sagt något om det vad jag vet. Och de är generellt mycket försiktiga med att göra sådana uttalanden. När – och om – Krister Petersson lägger fram någon sorts teori om mordet så måste han förstås också öppet eller indirekt göra klart vad han anser om olika vittnesmål. Så vi får väl se.

    2. Förstår att du menar 23.19. Den tiden har upprepats som en sanning i media på sistone. I själva verket är osäkerheten betydande om vilken den korrekta utstämplingstiden ska vara.

      Sedan har vi frågan om hur länge SE samtalade med väktaren i receptionen efter att han hade stämplat ut. Där förekommer ju uppgiften om att det kan ha rört sig om minst ett par minuter. Det var nämligen vad väktaren inledningsvis uppgav. De båda ska bland annat ha samtalat om SE:s förestående skidsemester. Dessutom delade de intresset för bridge. Väktaren hade spelat ett parti tidigare under kvällen, då en kollega hade tagit hans arbetspass.

      Så med eller utan Inges vittnesmål: Skandiamannen har sannolikt ingenting med mordet att göra.

      1. Tack för rättelsen! Givetvis menade jag 23.19. Har väktaren sagt i polisförhör att han samtalade i flera minuter med SE? Blev han förhörd tidigt efter mordet?

          1. Stort tack för länken! Det förhöret hade jag inte läst. Intrycket man får av väktarens vittnesmål är knappast att SE är gärningsman utan snarare att han på håll har fått uppleva mordet. Att man blir chockad över det är knappast konstigt och då är det inte helt ologiskt att man går tillbaka till arbetsplatsen för att hämta sig.

            Däremot hade det varit synnerligen ologiskt att gå tillbaka och samtala med väktaren om man var gärningsman. Att han sen söker upp media känns också logiskt sett till hur hans personlighet beskrivits. Han har varit nära århundradets händelse i Sverige men inte fått spelat den huvudroll han förmodligen hade önskat.

    3. Uppgiften om att mördaren faktiskt står en längre tid och väntar i korsningen kan väl också stämma bra in på vittnesuppgifterna från de två finska kvinnorna som passerar och dessutom ”samtalar” med mannen innan skotten?

  4. Det förekommer mycket funderiingar om det var Skandiamannen som mördade Olof Palme.
    Om Palmeutredningen pekar ut honom som gm och har konkreta bevis om hans skuld, då har Skandiamannen i varje fall grundlurat mig.
    Därefter kan man i så fall fundera på hur LP kunde peka ut Christer P som gärningsman.
    Jag antar att de flesta håller med om att Skandiamannen och Christer P varken fysiskt eller psykiskt liknar varandra.

  5. Inge M säger ”de går förbi honom för han står, som jag uppfattade det, mot väggen, och sen så när de går förbi så kommer han upp bakom” (FUP 365)

    Nicola F säger att ”han passerade dem dock utan att hälsa” (FUP 91)

    Varför säger inte Lisbeth, att de passerade en man, straks innan mordet ?

  6. Jag undrar om en sak som skulle kunna avfärda Skandiamannen och det är poliserna som kom dit och sprang in i gränden några minuter efter mördaren. Skandiamannen påstod att han sade till poliserna att mördaren sprang in i gränden. Han kom på att han glömde tillägget ”blå täckjacka” (Lisbet sade det påstod han efteråt) och att han då sprang efter. Finns det några förhör med de poliserna? De borde kommit ihåg det. Om hans uppgift stämmer dvs att han var strax före annonspelaren när han hörde ett skott så måste han kommit till mordplatsen bara ett tiotal sekunder efter skotten. Två andra vittnen kom också dit snabbt från en bil (Anna H+ en till). Men var på mordplatsen i flera minuter om det stämmer att han visade poliserna vart mördaren sprang. Vad säger de andra mordplatsvittnena om Skandiamannens närvaro?

    Är det fastslaget att Skandiamannen såg vittnet Lars J och inte mördaren som ev. kunde ha stått nära baracken inne i gränden? Har för mig mördaren joggade, lunkade in norr om barackerna men Lars J stod på södra sidan? Fanns tid att mördaren kunde stått där några sekunder och tittat tillbaka. Lisbet sade också något om det i förhören våren 1986. Även om mycket tyder på att Lisbets utpekande av CP inte var tillförlitligt (se vittnespsykologen Holgerssons vittnespsykologisk analys) så kan vissa uppgifter stämma. http://www.mhskanland.net/page47/page39/page39.html

  7. SVT Veckans brott fortsätter i kväll gladeligen och hämningslöst att i veckans sista två avsnitt låta Thomas Petersson lägga fram sina teorier helt oemotsagd och utan att ställa en enda kritisk fråga !!

    Intervjun med Lars Borgnäs har de uppenbarligen bestämt sig för att aldrig sända och inte heller några andra intervjuer med någon som inte tror på Skandiamannen som gärningsman!!

    Ett medialt justitiemord på en avliden person som inte kan försvara sig.

    Återigen är en skandalös mörkläggning av fakta kring mordet ett faktum.

    Om jag säger att jag är rasande har jag bara antytt vad jag känner inför denna systematiska desinformation som för tankarna till totalitära stater inte en demokratisk rättsstat.

    https://www.svtplay.se/video/25785900/veckans-brott/veckans-brott-redaktionen-skandiamannen-det-hetaste-palmesparet-del-1av2

    1. Hårresande upplägg där Thomas Pettersson närmast pratar som att han, när det begav sig, var Skandiamannens bästa vän och in i minsta detalj visste hur han tänkte och agerade. Programledarna står som två nickedockor och ger tyngd åt alla påståenden kring tider och vittnesuppgifter som av Pettersson presenteras som otvivelaktiga fakta.

      Finns det ingen släkting i livet som bryr sig om Skandiamannens eftermäle och kan sätta stopp för detta förtal som börjar ta allt större proportioner.

      1. Jörgen G
        Jag skickade också in en anmälan även om man hävdar att antalet anmälningar inte påverkar bedömningen. Har också mejlat diverse berörda personer och kommer att redovisa resultatet framöver.

        1. Jörgen och Emma, har ni sett även detta program där också oemotsagda uppgifter presenteras i svt?

          Jag antar att ni anmält även detta till granskningsnämnden.

          1. Andreas C
            Jag tänker inte titta på ett helt program och gissa vad du menar. Var vänlig utveckla.

          2. Jag kan hålla med om att att vissa misstänkliggörs på tveksamt sätt i Norra Magasinet men att de hade möjlighet att kommentera (men avstod). Var det dessutom inte vissa personer där som sedermera vann en förtalsrättegång (dock utpekade av annan media). Skandiamannen har väl svårt att driva en sådan….

          3. Oemotsagda? Självaste palmeåklagaren Jörgen Almblad medverkar frekvent och bemöter reportrarnas frågor och påståenden.

            1. Och verkade ibland mindre angelägen om att sanningen skulle ‘sippra fram’, kändes det som när man såg vissa inslag (tydligt i bl.a. det avsnitt som du la upp exempel på, Emma).

              Sanningen kommer att ‘sippra fram’, förr eller senare. OM det är en blandning av inrikes/utrikes inblandade så är det förstås svårt att hitta säkra bevis/belägg. Kanske därför som KP formulerar sig som han gör, att han/de (ev.) ska visa upp ”en förklaring av hur mordet gick till”.

              När det gäller mordvapnet: det måste ju vara som att leta efter en nål i en höstack egentligen. Det går ju att göra sig av med hur lätt som helst om man skulle vilja, t.ex. på närmsta soptipp, gräva ner i skogen, etc., etc. Det blir först en annan sak om någon velat spara på vapnet (vilket förefaller lite ‘dumt’, tycker jag…). Men man måste ju ändå kolla upp de pistoler/revolvrar man kan, och nu har man då kollat upp i stort sett alla man kan ifrån den tiden. Förutom 2 st., eller hur var det?

          4. Varför ska vi anmäla ett 28 år gammalt program som bara kan ses på Youtube och där bara ses av ett fåtal betydligt mer kunniga och insatta i mordgåtan än svenska folket i allmänhet??

            SVT Veckans brott ses av miljoner tittare som tror att de får veta sanningen om Palmemordet när de i själva verket blir förda bakom ljuset av partiska programledare som inte kommer med några besvärande invändningar.

            Se för övrigt Per Johans svar. Norra magasinet gav möjlighet åt andra sidan att bemöta påståendena men de avböjde att medverka

          5. När det gäller Borgnäs/Breskys program så redovisas faktiska omständigheter.
            Nazistiska strömningar inom polisen, vapenarsenaler och ett dokumenterat Palmehat i dessa kretsar.
            Antydningarna till att dessa skulle ha att göra med mordet är starka, ja.
            Men omständigheterna är faktiska, och var och en får avgöra om det ligger något i det. Kanske gick de för långt ibland, jag vet inte, men det var väldigt länge sedan.
            Mycket är fortfarande outrett.

            När det gäller Skandiamannens påstådda promenad från Grand är det betydligt enklare.
            Det går att mäta sig fram till att det handlar om ett omöjligt scenario, det kan vilken researcher som helst på SVT göra via Google Maps, det hade inte tagit mer än fem minuter.
            Sedan är det ju också TP:s tvärsäkra uttalanden om Grand-män som liknar Skandiamannen och håller då Mårten Palme, Margareta S och Anneli K som de vittnen som talar mest för Skandiamannen.
            Samtliga säger blå jacka, någon t.o.m. ljusblå, någon säger vadderad, och någon säger vildmarksjacka om vartannat.
            Öronlappar på kepsen hade han inte heller som TP oemotsagt får stå att säga.
            Att beskrivningarna inte stämmer med SE ser vem som helst.

            Blå jacka i de lägen de passar i vissa vittnesmål, och mörk rock i de lägen det passar i andra vittnesmål.
            Samma gäller kepsen.

            Så jobbade inte Borgnäs/Bresky.

            1. För att bara ta ett exempel som nämns att PG Vinge har avskedats efter en påstådd schism med Palme där han ska ha kallat Palme för säkerhetsrisk. Vinge är inte vad som framgår i programmet kontaktad för att ”bemöta” uppgiften som är av lika mycket skvallerkaraktär som något som TP påstår i sitt program. Det är uppenbart att ni som skriver om detta har går mer på innehållets karaktär (konspiration vs ensamagerande) och/eller personen (TP vs Borgnäs) som står bakom snarare än den verkliga substansen.

              Det skulle inte förvåna om en person har initialerna LB och en annan LA i verkliga livet av de som skrivit i denna tråd 🙂

              1. Jag har påtalat det förr: spekulationer och insinuationer om vilka personer som ligger bakom kommentarer är inget jag vill ha på bloggen – varken om dig, Andreas C eller om någon annan. Jag har valt att låta människor delta i diskussioner på min blogg utan att skylta med sin identitet. De som skriver här förväntas godta detta – har du bekymmer med det, Andreas C, är du välkommen att redovisa din inställning.

              2. Jag trodde vi diskuterade ett oemotsagt namngivande av en statsministermördare på lösa grunder ( inte skvaller). Jag ser en stor skillnad i det.

  8. Media verkar inte kunna fokusera på mer än ett spår samtidigt. Skandiamannen framställs som om det vore det enda spåret och teorierna som började i Filterreportaget har snart upprepats så många gånger att det blivit en sanning. Trots att det finns väldigt många som skulle kunna nyansera Skandiamannenspåret och Thomas Petterssons ”fakta” verkar det inte finnas plats för detta i media. Någon här som har hittat exempel på invändningar mot Skandiamannen eller andra spår som publicerats nu till årsdagen?

    Det enda jag stött på är Leif GW:s uttalande i Brottsjournalen tidigare i veckan där han uttrycker sig vagt om att man bör vara på sin vakt när alla plötsligt börjar köpa teorierna kring Skandiamannen som sanningen och att han snarare tycker händelseförloppet talar för en mindre konspiration med inblandning av några från polis, militär eller säkerhetstjänst.

    Någon som läst följande stängda artikel och vet om han utvecklar sin teori eller om rubriken bara döljer en stängd artikel med snömos för att sälja prenumerationer.

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/OpJd3V/gw-om-svaret-pa-palmegatan-en-av-de-tva-ar-det

    1. Jag har läst artikeln för GW pratar om de ”två
      möjliga” mördarna.

      Enligt GW, så som han refereras i AB så är det antingen Skandiamannen eller den s.k. dubbelgångaren, en man som var lik Christer Pettersson och som sköt sig själv när polisen knackade på hans dörr.

      GW uttrycker skepsis inför Skandiamannen.

      Vidare tror han att polisen hittat något substantiellt, annars borde de inte vara så tydliga med att utlova en lösning.

      1. http://www.leopoldreport.com/dubbelg.html ”Vid husrannsakan i mannens bostad hittade man kulsplitter i en vägg. Från skottlossningen mot Palme i TV:n.
        SKL:s analys visade att resterna inte hade samma isotopsammansättning som mordkulorna på Sveavägen.” Verkar vara vapnet som är mest intressant men det finns fler t ex sucksdorffsrevolvern.

      2. Hej

        Personligen tycker jag att Inge M:s vittnesmål känns som ett av de mest trovärdiga, han verkar vara en person som uppmärksammar saker bra i sin omgivning, dessutom stod han rätt bra placerad om än på lite håll men han var nykter och uppmärksam.
        Enligt honom står mördaren och väntar vid avfasningen dekorima en bra stund innan paret Palme passerar.
        Redan där faller en ensam GM bort enligt mig.
        M a o är detta mord i min värld en konspiration.
        Enligt Inge M var mördaren väldigt beslutsam när han tog tag i Palmes vänstra axel och formligen slaktade OP med ett skott i ryggen.
        Låter för mig som att denna GM var nån typ av yrkesmördare
        För mig faller således både SE och CA bort i tidigt skede av min utredning.
        Om någon av dessa sk ensamma GM skulle välja den taktiken att placera ut sig själv för att vänta in paret Palme så hade väl bästa stället varit i närheten av Palmes bostad, för inte kunde de ju veta att de skulle passera dekorimahörnan.
        Visst kan de har förföljts från bion men det finns inga bra vittnen som kan styrka det, jag har i a f inte hittat nåt sådant vittne.

  9. Gunnar,

    I Mörkläggning skriver du rätt utförligt om ett ammunitionstest som utfördes på Naturhistoriska riksmuséet på 90-talet. Där fick man ”träff” på en av de inskickad kulorna i så måtto att kulan visade sig ha samma isotopsammansättning som kulorna som hittades på mordplatsen.

    Har det någon gång framkommit varifrån den kulan kom?

    En av de testade kulorna den gången hörde ju till den i sammanhanget kände polisen och vapenhandlaren Ö…

    1. Det här har varit ganska genomgående under de nu 34 år sedan Olof Palme avrättades. Personer, som med uppenbart bristfälliga kunskaper om mordutredningen, fäller nedlåtande omdömen om personer som verkligen har satt sig in i frågan. Här är två omdömen om Lars Borgnäs bok, som de inte har läst.

      ”Häromveckan var det en pensionerad tv-reporter som visste hur mordet gick till. Om jag förstod rapporteringen rätt var mördaren inte ute efter Olof utan Lisbeth.”
      Peter Kadhammar, Aftonbladetkolumnist 26 februari

      Länk till artikeln:
      https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/9vQW7E/aklagare-krister-petersson-ar-palmemordets-senaste-offer

      ”Berggren blev skandalöst nog inte ens nominerad till Augustpriset för sin litterärt ljuvliga, mödosamt genomarbetade bok. En som däremot gick och vann det priset är kärleksromanförfattaren och DN-tänkaren Lena Andersson. Andersson har nyligen skrivit förord till en bok där en Palmespanare på något slags allvar verkar hävda att Lisbeth Palme var den egentliga måltavlan den där kvällen, och att hon sedan medvetet har försökt sabotera mordutredningen.”
      Thomas Engström, Aftonbladet kultur 28 februari

      Länk till artikeln:
      https://www.aftonbladet.se/kultur/a/g7GnX5/olof-palme–den-forsta-kulturkrigaren

      1. Jag tycker ändå att Peter Kadhammar har vissa poänger. Det finns ett inlägg från 2/4 2018 här på bloggen med rubriken Raden av poliser och åklagare som bränt vingarna i Palmeutredningen. Formuleringen bygger på ett uttalande som den förre rikspolischefen Nils Erik Åhmansson gjorde när han tvingades avgå i samband med Ebbe Carlssonaffären:
        -Det är som om Palmeutredningen är förhäxad. Den som närmar sig den bränner vingarna.

        Det återstår att se om den nuvarande åklagaren och hans utredare kommer att vara flygfärdiga också efter halvårsskiftet.

        Nils Erik Åhmansson blev senare försäkringsdirektör på Skandia, men var också ordförande i Svenska Kennelklubben 1993-2015. Tala om att få bära hundhuvudet. Det ryktas att Krister Petersson är kattvän.

  10. Läste Lars Borgnäs bok precis, är man intresserad av ämnet klämmer man den lätt på 2-3 sittningar. Borgnäs pekar med rätta på alla märkligheter kring Lisbeth Palmes agerande som vittne. Systematiskt och tydligt redovisat. Sedan är då frågan VARFÖR hon agerar som hon gör. Och där har Borgnäs några teorier, som jag inte ska spoila här för den som vill läsa boken. Han kommer också in på flera intressanta detaljer om vad som kan ha hänt på mordplatsen, mer i detalj.

  11. Krister Petersson har snart samlat ihop till ett välförtjänt luddighetspris. I intervjun med Brottsjournalen fick vi nya infallsvinklar på det kommande beslutet i åtalsfrågan:

    – Men om man lyssnar på den här intervjun som du gjorde med Veckans brott, så säger du att det antingen blir åtal eller så blir det nedläggning. Samtidigt säger du också att du redan har bestämt dig. Betyder det att du har haft ett val mellan det ena och det andra?

    – Man kan väl säga så här, att i utredningsvärlden så ändras ju saker och ting hela tiden, det kan gå från dag till dag. På det material jag har idag så känner jag mig rätt så trygg med vilket beslutet blir, men samtidigt så vet jag ju inte vad som kommer att dyka upp imorgon eller den här veckan.

    – Du menar att det skulle då kunna, efter 34 år, dyka upp någonting innan den här tidspressen som du har satt på dig själv, då, tidsgränsen, som skulle få dig att förändra din inställning?

    – Ja, det vet man ju inte, för att det är ju som så att nu har det blivit en viss medial uppmärksamhet kring det här och jag vet ju inte vad det för med sig. Men så som landet ligger nu, så tycker jag mig ha en ganska god bild av vad som har hänt och vad mitt beslut kommer att innebära.

    Det väcker bland annat frågan om vad som eventuellt kan tänkas framkomma efter presentationen av den stora lösningen.

    https://www.tv4play.se/program/brottsjournalen/12515191

  12. Leif GW vet precis lika mycket som du och jag (kanske något lite lite mer; men jag tror hans teori är ngåt bättre än att det är ”Skandiamannen”). Vi får bara se vad Krister P vet. Eller inte vet. Det kan ju ändra sig. Från dag till dag….

    1. Som jag skrev nedan är GWs teori, så som Aftonbladet refererar, att det antingen är Skandiamannen eller den så kallade ”dubbelgångaren” (en man som var lik Christer Pettersson). Och GW är mer tveksam inför Skandiamannen.

      1. Ja, han syftar väl på Christer A som de andre då (som sköt sig själv när polisen kom och bankade på dörren). Jag syftade, i så fall, mer på GW:s tidigare teori – om en mindre konspiration, med någon militär eller polis inblandad (bättre än ”Skandiamannen” då). Där kan han vara lite på rätt spår i vart fall. Och då kan han ju passa på att langa in en pris snus till i direktsändning, för han är ju en sådan go gubbe, ”våran GW”…

    1. Om detta tips är riktigt, så vet vi i så fall vad som väntar. Utredarna pekar ut anstiftarna och rimligen ett par av utförarna, men kanske inte själva mördaren. PU löses upp och det hela blir sedan ett vilande kallt fall. Endast de delar som är relevanta för huvudspåret redovisas.

      Det är möjligt att förundersökningsledaren lyckas övertyga de flesta om denna lösning, men med stor säkerhet kommer ändå misstankarna om svensk inblandning att hänga kvar, år efter år. Hej och hå.

      1. Ser det som uteslutet att sydafrikanska agenter utfört mordet på egen hand utan hjälp av några svenskar.
        Gärningsmannen och medgärningsmän i anslutning till mordplatsen måste besitta god lokalkännedom om centrala Stockholm och behärska svenska språket till fullo. Svenska poliser eller militärer måste ha bistått med att avlyssna Palmes telefon och lyssna på polisradion vad som sägs efter mordet.
        Finns inte bara misstankar om svensk inblandning i mordet utan faktum är att ett så välplanerat mord på en svensk statsminister på svensk mark kan helt enkelt inte ha begåtts utan svenskars aktiva inblandning.
        Om de inblandade svenskarna är i livet och kan bindas till mordet är en annan fråga

        1. Jag är skeptisk till tillförlitligheten i Borgnäs uppgifter. Framför allt med tanke på vad som är känt om de nuvarande utredarnas förmåga att hålla tand för tunga. Givetvis kommer vi att få läsa om olika huvudspår framöver som förmedlas av personer ”med insyn i utredningen”. Jag betvivlar starkt att några tips egentligen emanerar därifrån. Det handlar snarare om egna slutsatser som någon dragit efter ha fått kännedom om vissa förhör som hållits eller andra utredningsåtgärder.

          1. Om det inte finns några uppgifter på Sydafrikanska agenter på Sveavägen och inte heller någon teknisk bevisning som kan binda denna grupp till gärningen, kan det inte lyfta och bli mer än ett spår i mängden.

            För att tillfredsställa SE och CA och VG anhängarna blir det svårt att utesluta att även de haft mindre framträdande roller, samt några icke namngivna avlidna poliser och säpomän med viss högerextrem koppling, så att även de som förfäktar dessa teorier kan känna sig lugna.
            Ingen hade helt rätt, men ingen hade heller helt fel, och ingen behöver stå vid skampålen.

            En sådan krystad lösning måste ha en balans mellan att vara tillräckligt lättköpt för att det inte ska bråkas för mycket, och samtidig lagom konturlös för att den nästan ska gå att greppa.
            Dessutom måste man skaka fram ett par sydafrikaner som berättar hur de gått tillväga i planeringen, men utan att känna till alla celler i operationen.
            En lätt Stocklassa varning utfärdas.

            Palme dog för sin kamp mot förtrycket, och sossarna kan också ta en del av äran.
            Det lilla uppkäftiga Sverige som fick lida för sina moraliska ställningstaganden i folkrättsliga frågor ute i den stora onda världen.
            Det är i sak sant, och det beror främst på Palmes personliga engagemang i dessa frågor, men hade det något med mordet att göra?

            Med en sådan svagt presenterad lösning blir alla vinnare utom sanningen.
            Jag tror och hoppas att Krister Petersson har något mer påtagligt i bakfickan

            Om inte, tror jag i så fall att det är bättre att vi håller en folkomröstning i frågan om vem som mördade Palme.

        2. Jag tror att det skulle räcka för en utländsk grupp av mördare att spendera ett par veckor i Stockholm för att få tillräcklig kännedom om omgivningarna. De kan ha koncentrerat sina efterforskningar till centrala staden och slagit till när tillfälle gavs där. Det skulle kunna varit ett skäl till att man valde bort tillfället då makarna Palme åkte skidor på Djurgården vilket annars skulle kunna varit ett lämpligt tillfälle. Vidare är det ju inte säkerställt att telefonen var avlyssnad. En grupp kan istället ha övervakat och följt efter makarna Palme från Gamla stan. Med detta inte sagt att Sydafrikaspåret är det mest troliga, jag vill bara argumentera för att det inte går att avskriva baserat på detta.

  13. Intressant, och ganska plausibelt, om det finns hållbara bevis. Dock håller jag nog med Borgnäs här, det var nog inte endast sydafrikanska agenter i så fall. Frågan är hur man kan få hål på ”Säpo-bölden”…? Och det kan nog, i så fall, finnas någon annan förgrening också.

    Och, en lite annan fråga: varför går Borgnäs ut med det här? För att ‘hämnas’ att man tog bort fokus ifrån hans nya bok/uppgifter? För att försöka få fram hela sanningen?

  14. Hörde precis Thomas Petterson orera oemotsagd i Veckans brott om sina teorier hur Skandiamannen for fram och tillbaka mellan Grand och Skandiahuset, den ena spekulationen osannolikare än den andra och allt uppbyggt som i bitar för att det ska passa med tiderna och hur makarna promenerade. Den här teorin känns så osannolik och främmande att jag nästan skulle föredra Christer Petterson storyn (men bara nästan)..

    Är detta ungefär vad KP kommer presentera så kommer i alla fall jag bli besviken. Var det nu mot förmodan Skandiamannen så ingick han i en konspiration punkt slut. Att han skulle virra runt mer eller mindre planlöst kan man väl inte få någon att tro på. Att en till synes vettig Thomas Petterson själv tror på detta förstår jag bara inte.

  15. Ca 2:30 in i klippet nedan uppger Gösta Söderström att en man i 40-årsåldern pekar med handen österut på Tunnelgatan och visar vart gärningsmannen tog vägen. Detta bör väl vara SE? Har skummat Chevamannens första förhör men kan inte se någon sådan uppgift från honom.

      1. Åtminstone tre uppger sig ha pekat ut vägen för polisen, men endast en av dessa kan haft anledning att säga ””dom” sprang ditåt”

  16. Ställt utom all rimligt tvivel / Den riktiga sanningen får vi nog aldrig veta. Här fanns orsaker för att inte berätta redan från dag ett. Dessa orsaker tror jag ingen känner till, inte ens utredarna. Vi kämpar vidare.

  17. Om det skulle visa sig att mordvapnet kom från vapensamlaren i Täby, borde inte vapensamlaren också bli misstänkt och eventuellt kunna vara gm.
    Kanske Skandiamannen tipsade sin vän om att han sett paret Palme på stan.

  18. Jag hoppas att Lars Borgnäs sagesman har rätt och Sydafrika har verkligen varit misstänkt.

    Jan-Åke Kjellberg, arbetade under åren 1996-99 som polisiär utredare åt den sydafrikanska Sannings- och försoningskommissionen (TRC).

    Han har skrivit en rapport, som ska finnas arkiverad hos Palmeutredningen.

    Jag ansökte i fjol hos Hans Melander att få ut Jan-Åkes rapport, men jag fick NEJ.

    Kanske Jan-Åke har spelat en roll också.

    1. Är inte det troligaste och enda rimliga scenariot för MOP att det precis som i fallet med krigsmaterialinspektör Algernon rör sig om ett mord utfört av annat lands säkerhetstjänst och därför inte kan eller får lösas offentligt?

  19. Måhända har LB fått ett ‘visst insidertips’ ifrån utredningen (kanske någon som ville ‘gjuta lite olja på vågorna’ och ge LB ett ‘köttben’, när hans egen bok nu blev så sidsteppad i samband med tv-inslaget i Veckans Brott…).

    Och kanske är det då så att LB då går ut med detta för att dels visa att han har en viss insyn (och är ‘verklighets-orienterad’), samt att han på något sätt kanske även försöker ‘punktera’ ”Skandiamannen”-psykosen som seglat upp i (media-)Sverige efter det tv-inslaget, så att det inte går och blir något slags vedertagen sanning i ‘samhället’ att det var ”Skandiamannen” som faktiskt gjorde det (att jämföra med Christer Petersson-hysterin…). (”Skandiamannen”-uppslaget har kanske, till en liten/viss del, varit av något slags liten nytta för KP/hans grupp då det fått allt fokus, och låtit honom/dem fokusera på ‘annat’ då, men det har nu kanske även gått lite överstyr med alla spekulationer som tenderar att cementera att det faktiskt var ”Skandiamannen” som var förövaren).

    Frågan är då även om denna ‘pysning’ inifrån KP-gruppen kan ha haft KP:s medgivande/välsignelse eller ej? Kanske vill även han/de att ‘man’ tonar ner ”Skandiamannen”-scenariot lite nu, innan det går helt överstyr och blir en häxjakt på någon som med största sannolikhet inte var inblandad, och ser då till att ‘läcka lite’ till en sådan som LB (och då även, som sagt, som ett litet slags ‘kompensation’ till honom – som varandes en gammal ‘media-trotjänare’ som lagt ner mycket tid/energi åt detta genom åren- för den nesliga uteblivna intervjun i Veckans Brott?). Och kanske då även med syftet att han blir en slags ‘budbärare’ åt KP/dem, som hjälper dem att ‘avdramatisera’ ”Skandiamannen”-scenariot en del nu.

    Samtidigt så har LB kvar sin ståndpunkt om inblandning av ‘svenska element’ (Polis-/Säpo-militär) även om det skulle visa sig finnas bärighet i det sydafrikanska spåret (med tillhörande bevis; tänk t.ex. ifall den Walkie Talkie som lämnades in förra året skulle vara av ett internationellt märke som företrädesvis användes av sydafrikanska underrättelsetänsten på 1980-talet? Långsökt, men kanske något ditåt; någon/några annan/andra dylika detalj/-er…Vapnet…). Och det är frågan hur KP/de ska lösa den gordiska knuten då? För ifall det var en sydafrikansk mördargrupp som utförde dådet (eller planlade ”operationen”) så finns det så pass många kopplingar även till det som kallas för ”polisspåret” (med svensk polis, militär, Säpo, etc. inblandade) vilket då också, på ett eller annat sätt, måste knytas till ett sådant scenario. Frågan är då hur långt KP & co kan komma på det ‘spåret’ (hur långt de ‘tillåts’ komma) innan ”väggen” (det som Borgnäs kallas för ”Låset” i sin senaste bok) slår till och effektivt stänger alla ev. framkomliga vägar där? Skulle det t.ex. visa sig leda även till MI6/CIA, och/eller ‘några svenska finansmän’, så slår nog ”Väggen/Låset” till ordentligt.

    Skulle det visa sig att det faktiskt är Sydafrika-spåret som är huvudspåret, och att man faktiskt har både belägg och något slags bevis (dokumentation, erkännande/-n) för detta , så visar det sig också att en del andra hade rätt redan ifrån början (Pierre Schorri, Sverker Åström, Thunborg, etc.).

    En annan sak jag gått och funderat över: Ifall nu Anna Hage, som försökte rädda livet på OP och var bland de första på plats, har fått ‘uppvaktning’ ifrån ‘något slags ämbetsman’ (iklädd något slags ‘uniform’), varför har inte samma sak drabbat Anders B, som var den som gick precis bakom ‘sällskapet’ när skotten föll? Eller har han det? (kanske har han inte vågat säga något genom åren?). Har han blivit hörd igen, på senare år, av t.ex. KP & co?

    Vi får väl se. Bara att hoppas att så mycket som möjligt i härvan kan komma fram. Hoppet är det sista som överger oss…

  20. Vilken flyktväg tog mördaren?
    Utredarna säger sig säker på att mördaren tog trapporna. Hur kan man vara så säker på detta? Det man sett är ju en person i trapporna, klädd som Skandiamannen, inget annat. Här kan man inte ta något bara för givet, det finns ju tusende flyktvägar för en gärningsman. Bäst att dom håller sig till / Hen sköt och sprang därifrån.

  21. Lite mer om Sydafrikaspåret och Jan-Åke Kjellberg:


    För några år sedan beställde jag en rapport om Sydafrikaspåret som finns arkiverad hos Palmeutredningen. Rapporten var då försedd med hemligstämpel av utredningstekniska skäl, men jag fick ändå ut nästan hela texten (sidan 2 saknades i den kopia jag fick hemskickad), med hänvisning till att jag är forskare och historiker. Därefter hävdes hemligstämpeln, vilket i sig är ett tecken på att spåret betraktas som iskallt av de poliser som numera arbetar i Palmeutredningen. Rapporten är tillgänglig för vem som helst som önskar ta del av den. Den är författad av polisen Jan-Åke Kjellberg som borde vara intressant att intervjua för den journalist som önskar veta mer om en eventuell sydafrikansk koppling till mordet på Olof Palme. Kjellberg tjänstgjorde i den sydafrikanska Sannings- och försoningskommissionen (TRC) under åren 1996-99 och var en viktig kugge i det utredningsarbete som bedrevs där.

    citat från

    https://www.clarte.nu/bloggen/9428-utred-sydafrikasparet-pa-riktigt

    Utred Sydafrikaspåret – på riktigt

    Jonas Sjölander – 23 mars 2016

    Sedan har vi en gammal artikel bl.a. också om Jan-Åke Kjellberg, som jag tycker är en intressant person.


    Jan-Åke Kjellberg, i dag närpolis i Skövde, arbetade under åren 1996-99 som polisiär utredare åt den sydafrikanska Sannings- och försoningskommissionen. Enligt Kjellberg fick kommissionen aldrig tillgång till de militära arkiven. Och många gånger fick också sanningen stå tillbaka för försoningen.

    – Vi kunde bara granska polisens arkiv. Det var också poliser som utnyttjade amnestin, militären valde att inte samarbeta. Därför finns det, frustrerande nog, mer att utreda.
    Kjellgren varnar dock för alla skrönor, spekulationer och andrahandsuppgifter som florerar i spåren efter kommissionens arbete.

    citat från:

    https://www.svd.se/agent-pekas-ut-som-olof-palmes-mordare

    Dessutom säger Stig Edqvist, Palmeutredningen, så här 2010:


    Palmespanarna har också letat upp och provskjutit samtliga 500 tänkbara revolvrar som fanns i Sverige vid den tiden.
    Nästan.
    – Vi saknar två. Den ena stals från regissören Arne Sucksdorffs hem 1977, den andre försvann under en flygning mellan Sydafrika och Sverige.

    citat från:

    https://www.hd.se/2010-02-14/palmemordet—det-hopplosa-uppdraget

    1. Om Stig Edqvist har rätt om revolvrarna undrar man ju om de hittat och provskjutit Christer A:s revolver också. Likaså är det ju svårt att förena citatet med spekulationen att de skulle ha fått träff på en revolver som tillhört Skandiamannens bekant, den s.k. vapensamlaren. Å andra sidan stod det väl i tidningen här om dagen att polisen begärt in just dessa revolvrar och inte lämnat tillbaka dem. Det hela blir bara märkligare och märkligare. Om de hittat något ‘tekniskt’ på vapensamlaren tror jag snarare det handlar om ammunitionen som användes.

      Sydafrikaspåret går dock utmärkt att kombinera med en landsförrädarspår. Det har ju förekommit uppgifter om att en person blev tillfrågad om han kunde utföra mordet men avböjde. Detta skulle ha hänt i slutet av 1985. Det är då inte otänkbart att man insett att man inte har någon pålitlig kandidat inom landet och därför vänt sig till sina allierade i Sydafrika och slutit en överenskommelse med dem. De hade ju gott om iskalla och erfarna ‘hitmen’. Typ, om ‘ni’ utför mordet hjälper ‘vi’ er med att komma undan, men då måste mordet ske i Stockholm där ‘vi’ kan kontrollera spaningarna.

      Mvh Mattias

  22. Tror att Petersson är en man att räkna med. Själv tror jag på Grupp Leo. Med kopplingar vidare. Åke Leonard J. Ek. Med Wacl. Och vissa andra som W. Och Wi..och m.m. Stay behind. De skulle ju skydda makten vid attack? Men var var de ? Jo i full fart med tvärtom. Fyra man på skandia o den femte en amerikan kom in 23.22.

  23. Fråga: Har TP/Filter presenterat något teori om vad SE skulle ha förvarat vapnet innan mordet. Och var gjorde han av det efteråt? Byxlinningen håller jag för uteslutet av praktiska skäl. Någon form av hölster verkar också osannolikt. Likaså den lilla handledsväskan. Skulle han haft med sig vapnet tillbaka till Skandiahuset?

    1. Var skulle Eugene De Kock, David F, Leif T och Anthony White ha förvarat vapnet? Det är väl samma fråga fär deras vidkommande?

      1. De hade haft ett axelhölster eller ett vanligt hölster, eftersom de (om de gjort det) hade varit förberedda inför uppgiften. Jag har svårt att se SE med ett axelhölster eller vanligt hölster då det medför en del besvär rent socialt (restaurangbesök, hustrun, väktarna etc). Enligt vittnena stoppar GM vapnet innanför rocken efter gärningen för att sedan springa från platsen. En revolver i en innerficka på en rock eller jacka funkar inte att springa med. Jag gjorde för skojs skull ett experiment med en luftpistol.

        1. Tack. Hade de haft rock också?

          Hade en GM av typen De Kock inte garanterat haft en mössa? Dvs varken barhuvuad eller keps som det finns många som vittnar om. Jag tänker att en utbildad för dådet hade valt mössa eftersom det är ett okontroversiellt plagg samtidigt som det går att både förändra/maskera ansiktet med samt ta av och förvara smidigt.

          Vad tänker du om lågskor?

          1. En rock på 3/4 eller till knäna är väl inte speciellt opraktisk. Ser dessutom prydligt ut vilket är ändamålsenligt om man vill komma nära ett mordoffer av Palmes dignitet. Vad gäller skorna är det sulans struktur och inte skaftlängden som avgör hur pass lämpade de är att springa när det finns isfläckar. Vad vet jag, har i ärlighetens namn inte funderat på det förut 😊. Det som skaver hos mig är det praktiska problemet att springa med en ganska väl tilltagen revolver på sig. I min hjärna tarvar det ett hölster – och då blir SE ännu mer otänkbar av skäl jag nämnde i min inledande fråga.

  24. Thomas Petterson har givetvis ingen fungerande teori omkring detta heller, men spekulerar om att vapnet kanske förvarades på hans tjänsterum och också fördes tillbaka dit efter mordet. Han försöker också göra en stor sak av att SE ska ha varit ensam om att ha ett låst tjänsterum.

    TP gör nog klokt i att redan nu fundera på hur han och Mattias Göransson på bästa sätt ska kunna återupprätta Skandiamannens så förtalade minne.

  25. I dag skriver Expressens reporter Fredrik Sjöshult i tidningen att ”flera vittnesmål från mordplatsen ger ett signalement av mördaren som stämmer överens med SE”. Är jag helt ute och cyklar eller är det inte snarare så att det är svårt att hitta ETT ENDA VITTNE som hävdar att mördaren såg ut som SE? Med keps och stålbågade glasögon? Jag undrar vad Sjöshult menar. https://www.expressen.se/kronikorer/fredrik-sjoshult/skandiamannens-fem-logner-om-palmemordet/

    1. Det finns några grandobservationer där det talas om glasögon och konstiga kepsar. Stickade skärmmössor och allt möjligt.
      Någon typ av blå täckjacka som går ner på låren tycker jag är ganska genomgående när det gäller en beskrivning som ligger efter kl 23.
      Stämmer ju inte alls med Skandiamannen.

      Känns nästan som om TP dikterat vad artikelförfattaren skriver.
      Genomgående samma gamla vanliga felaktigheter, och hånfulla formuleringar som ”druckit middag” Har man hört den förut.

  26. Ur förhöret med Anna Hage:
    F: Hörde du någon annan människa i närheten som fällde kommentarer om vad som hade inträffat?
    H: Nej det var bara som ett surr, jag tittade bara upp den gången när jag såg henne och sen så tittade jag upp, det var någon som började rycka i benen eller någonting, i Olof Palmes ben och då så sa jag det att han låg bra som han låg och så sa jag någonting vad håller du på med, för jag var ju så inne i mitt arbete men då tittade jag bara på armarna liksom att vad håller du på med och sen så fortsatte jag.

    Kommentar: Det kan ju möjligen vara Skandiamannen hon syftar på utan att ha sett honom. Och sedan har han själv förstorat upp händelsen till en närapå hjälteinsats. Det låter i alla fall i mina öron mycket troligare än att han skulle vara gärningsmannen.

  27. Ang. Skandiamannen – har vi någon juridiskt kunnig här som kan svara på var gränsen går för hur mycket media kan skriva om Skandiamannen och i vissa fall t.o.m. hävda att han är mer eller mindre mördaren? T.ex. i Expressen-artikeln ovan så refererar man inte enbart till ”Skandiamannen” utan man skriver även ut hans namn. Hade jag varit efterlevande hade jag inte varit alltför road av alla publiceringar.

    1. Det känns, och har alltid känts, som om att SÄPO är ‘aja baja’. Med tanke på att det finns många ‘indikatorer’ på ‘SÄPO:s’ eventuella inblandning så känns det konstigt att ‘de’ inte ansträngt sig mer för att försöka vederlägga dem genom åren (snarare förvirra än mer…). Eller är det ett tecken på ‘maktfullkomlig arrogans’ ifrån det hållet? Hit men inte längre… ”Vem vaktar väktarna”?

      1. James, Sydafrikansk skuld utan SÄPO (medverkan eller förhandskunskap) kommer att bli svår att bevisa eller ens rendera trolig:

        https://www.expressen.se/nyheter/palme-vittne-utpekad-elitsoldat-var-hos-sapo/

        Väntar på att Lars Borgnäs bok skall komma med posten. Kanske detta diskuteras vidare där.

        Jonas J,

        Jag blev lika kritisk som du om vad jag tyckte var rasande propagandistiskt: en enda snäv aspekt av boken tas upp – enligt min mening innan jag läst den kanske den minst intressanta – och VB-journalisten ger betyget underkänt efter att ha läst inledningen. De båda journalisterna försöker rättfärdiga varför de inte sände intervjun med LB direkt med hänvisning till de hetare men vaga antydningarna från Petersson. Men de faller på eget grepp för andra halvan av programmet ägnades åt innehåll utan dagsaktualitet som kunde ha väntat i veckor utan men. Det hade varit naturligt att ägna hela programmet åt mordet på Olof Palme. Och det hade varit bra att ha LB med i studion när Ingvar Carlsson var där. Samt Gunnar naturligtvis.

          1. James, Det är jag införstådd med. Det var inget genmäle utan en reflektion – jag spann vidare på dina tankar. Sedan, om vi nu tar LB:s utsagor – gamla och alldeles färska – om förhinder för PU i utredningen av SÄPO på allvar, hur skulle man kunna redovisa vad som hänt? Det blir ju: detta är vad som hände, såvida inte? Vad nu Petersson än kommer att säga, borde det bli grunden för flera djuplodande statliga men inte politikerstyrda utredningar. Vi behöver ett folkupprop för det. Och om inte nu, när?

    2. Jag har inte riktigt förstått vilken teknisk bevisning som motsäger Lars Borgnäs teori (ska sägas att jag inte har någon åsikt om sannolikheten att han har rätt) som man talar om i inslaget. Även Leif GW har sagt att det inte kan stämma p.g.a. skottvinklar och annat. Vad är det konkret teknisk bevisning som i så fall motsäger Lars Borgnäs?

  28. Undrar om den nya kommande lösningsmodellen alls kommer beröra skottet mot LP:e. Blev hon skjuten med skott 1 eller skott 2 och varför mördaren inte då sköt ett skott till. Skulle det varit Skandiamannen som sköt, hade han ju varit riktigt i pisset att låta LP:e leva, så kännspak som han var.

  29. Beträffande bloggens senaste diskussioner. Finns flera intressanta aspekter som jag vill belysa och diskutera.

    För det första, ett stort antal skribenter tycks både förakta och försöka skjuta Göranssons och Petterssons teorier i sank. Vid första anblicken är det lät att tolka detta i ljuset av Filters namnpublicering, d.v.s namnpubliceringen av Skandiamannen. Fair enough – men mellan raderna handlar det förstås om något helt annat.

    Det handlar om positionering av sedan länge upphaussade spår och teorier. Det handlar om 43 sekunder, utbildade gärningsmän i närstrid och nu senast Borgnäs utspel/bok om att första skottet var riktat mot Lisbeth Palme.

    Det dröjde inte många månader efter Lisbeths död förrän drevet var igång. Ja -förhören och PU:s silkesvantar gentemot Lisbeth hade mer att önska. Det medför väl dock inte att man kan dra långtgående slutsatser, slutsatser byggt på ett fåtal utvalda vittnesmål från mordplatsen? Att Borgnäs bok hamnade långt bak i prioriteringslistan är ingen mörkläggning. Det handlade enkom om bomben som åklagaren släppte i samband med SVT:s intervju. Att vissa skribenter nu tar ut sin besvikelse på Thomas Pettersson och Mattias Göransson är både genomskinligt och befängt.

    Kanske är det läge att sitta i båten och invänta Hans Melanders och Krister Petterssons nu utlovade svar på mordgåtan? Därefter kanske det är läge att summera och diskutera vem som förtalat eller spridit konspirationssmitta

    1. Per W.
      Mycket av den kritik som riktats mot Thomas Pettersson har också riktats media och framför allt mot SVT, just för att han tillåts stå och fabulera sagor om att SE förföljt makarna Palme från Grand.
      Jag trodde att TP skulle tona ner den teorin, efter att han blivit kritiserad tidigare, och att han då borde ha förstått att scenariot inte bygger på om huruvida det är möjligt att gå från Grand till Skandiahusets bakdörr på strax under fyra minuter.
      Det vore väl konstigt om det inte slagit honom att makarna Palme måste ingå som en betydligt viktigare parameter än GMP:s väldigt grova uppskattning av tiden23.15 då de lämnade Grand?

      Min kritik mot Pettersson riktar sig mot hans felaktiga slutsatser, och min kritik mot media riktar sig mot deras slapphet att granska sanningshalten i det han kläcker ur sig.
      Varken mer eller mindre.

      1. ”Jörgen G”

        Det är väl helt ok att kritisera Pettersson och Filter och deras teorier om Skandiamannens skuld för mordet på statsministern. Men att som du kategoriskt kalla det för fabler och felaktiga slutsatser står för något helt annat. Jag vidhåller vad jag skrev i tidigare inlägg, en sådan vokabulär handlar mer om positionering och att fäktas för sina egna s.k spår.

        Det finns väl inget konstigt med att SVT ger Pettersson medialt utrymme. Förutsätter du att SVT är nickedockor? Mer rimligt är väl att Pettersson får medialt utrymme utefter andra parametrar. Kanske gör de tolkningen att Skandiamannen verkar vara ett troligt huvudspår då de fått samma uppgifter som du och jag. Det vill säga att polisen både genomfört provskjutningar och förlagt personer med yppandeförbud – allt med koppling till just Skandiamannen. Det vore i så fall tjänstefel av public service att INTE ge Pettersson medialt utrymme. Jag håller heller inte med dig att Pettersson fick orera oemotsagd. Tvärtom, t.o.m programmets redaktör förhöll sig kritisk till Skandiamannens skuld.

        För några dagar sedan skrev en gammal ”proffstyckare”, Lena Andersson, en kolumn i Dagens Nyheter. Hon beklagade sig där över att journalister som kan frågan bäst betraktas som partiska. Jag tycker att hennes ord väl sammanfattar vad detta egentligen handlar om. Det finns ett gäng proffstyckare som tycks ha patent på mordgåtan. Just den här gången fick varken Lars Borgnäs, Gunnar Wall eller Lena Andersson torgföra sin spår och teorier. Men nog har dessa tidigare fått ett stort medialt utrymme?

        Slutligen, kanske är det t.o.m nyttigt att Pettersson fått komma till tals. Han har ju faktiskt, precis som polisen och Krister Pettersson gjort, omvärderat vittnens utsagor vid mordplatsen och satt på sig nya glasögon. Kanske har han, tillsammans med övriga granskare av Skandiamannen, bidragit till att patentskyddet är över. Nog finns det skäl till att åtminstone misstänka att så är fallet och att det t.o.m bidragit till mordgåtan lösning.

        1. Per W
          Du ställde frågan till Jörgen men jag önskar även bidra till en nyansering och vad problemet är. Som du säkert känner till är Thomas Petterssons teori och analys ingalunda ny eller att någon omvärderat omständigheterna med andra glasögon. Vi kan nästan påstå teorin är en stöld från Lars Larssons bok ”Nationens Fiende” som utkom 2016. Lars har dock den goda smaken att förhålla sig öppen till teorin och inte med medial emfas påstå att han är säker att skandiamannen (SE) mördat OP. Filters agerande är fortfarande obegripligt för mig. Jag har följt mordutredningen till o från sedan skotten föll och har ingen positionering i något spår eller teori (konspiration eller ensam gm). Det som stör mig i detta nu är alla faktafel och orimliga antaganden som TP:s teori om SE bygger på och som kavlats ut i media. Att Pettersson har fått utrymme oemotsagd (han ska naturligtvis ifrågasättas i samma sändning – dessutom på bästa sändningstid) är faktiskt enligt mig i dagsläget (eftersom inget är klarlagt) en överträdelse av SVT:s opartiskhet.

          Om KP med överväldigande bevis visar att SE är ”ansvarig för mordet” (hur nu det ska gå till) kommer jag naturligtvis accepetera det – men ur kända fakta finns idag ingenting som påvisar någon gm överhuvudtaget.
          Att granska kritiskt är en skyldighet och inte nån positionering – så ser jag på saken.

          Slutligen upprepar jag min fråga – om det visar sig att SE är ett oskyldigt vittne – vad är din uppfattning av MG:s o TP:s publicering av SE med namn som en mördare? Ska man driva en process om förtal av avliden?

        2. Det Palmeutredarna lovade Thomas Pettersson hösten 2017 var att utreda Skandiamannen i grunden. Det löftet tycks man också ha hållit. Men liknande utfästelser förefaller samtidigt ha gjorts beträffande andra uppslag.

          Den slutsats som Filterredaktionen och andra tycks ha dragit är att utredarnas ansträngningar också skulle peka på SE:s skuld. Det tror jag är att gå alldeles för långt. Förklaringen kan vara en helt annan och också väl förenlig med Krister Peterssons tidigare uttalanden om att man försöker titta närmare på allehanda tips. Denna breda inriktning syftar givetvis också till att samtidigt fria personer från misstankar.

          Parallellt har PU som bekant jobbat med helt andra spaningsuppslag än SE. Det arbetet ska ha pågått ännu i december-januari.

          Petersson och Melander vet nämligen en sak. I samma stund som de lägger fram lösningen, hur övertygande den än må vara, så kommer den att ifrågasättas. Av egen självbevarelsedrift, men också för att ge upprättelse åt vissa tidigare utpekade, måste de därför se till att det inte finns några lösa trådar eller någon grund för att misstänka andra personer än de som ingår i den presenterade lösningen. Att sedan den vildvuxna teoribildningen torde fortsätta ändå är en annan sak.

          Det borde alltså vara angeläget för utredarna att en gång för alla helt fria Skandiamannen och andra från misstankar om inblandning i mordet. Här finns det också en förebild i form av chefsåklagare K G Svenssons offentliga och utförliga friande av Victor Gunnarsson 1986.

          Ett led i det arbetet kan ha varit att genomföra nya förhör med vissa nyckelvittnen, även om det befintliga materialet borde räcka för att ge just SE alibi. Det förefaller troligt att det är just detta man ägnat sig åt så här i slutfasen, långt efter att man har funnit bevisning som pekar i en helt annan riktning.

          Sedan har vi detta med yppandeförbudet, som det märkligt nog också har gjorts en stor sak av. Oavsett vilket spår som denna utredargrupp varit sysselsatt med har de förhörda, såvitt känt, belagts med ett sådant förbud. Denna självklara åtgärd i en pågående förundersökning säger i sig själv inte ett dugg om uppslagets eventuella bärkraft.

          1. Mikael B
            I juli 2017 berättade TP för Nya Palmegruppen om SE och några månader senare tipsade han dem om att de kunde börja leta efter vapnet hemma hos Vapensamlaren. Det verkar varje fall ha gett någon form av resultat enligt LGWP.

            Den nya Palmegruppen har då inte bara rullat tummarna under sina snart tre år, utan som du skriver även utrett andra teorier. De verkar dessutom ha fått hjälp utifrån. Åtminstone en känd journalist har låtit förstå att han har jobbat under senare tid med sin hypotes åt Palmegruppen.

            https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/2GkA1a/sa-kan-palmemordet-losas–34-ar-senare

    2. Per W
      Kort fråga. Om det inte är Skandiamannen – hur tycker du då Göransson/Pettersson agerat (vad gäller utpekande o framför allt namnpublicering)?

    3. För egen del har jag aldrig trott på något mötesscenario och jag har länge tyckt att mer talar för ett slumpmässigt mord. Mitt ställningstagande i frågan om Skandiamannen baserar sig i hög grad på den detaljerade och omfattande genomlysning som har gjorts på denna blogg.

      Den som tar del av alla fakta som framkommer i den väldiga diskussionstråden, tror jag svårligen kan landa i uppfattningen att SE avlossade skotten. Allt talar för att denne kvällsarbetande grafiker var ett mordplatsvittne och ingenting annat.

      Mot bakgrund av den senaste tidens ensidiga medierapportering är det i mina ögon högst befogat att upprepa denna slutsats, hur befängd den än må te sig.

    4. Per W.
      För att skala ner det till vad det verkligen handlar om.
      Thomas Pettersson står framför
      en karta över Sveavägen och Luntmakargatan som sträcker sig över
      området Grand-mordplatsen.

      Han visar hur Skandiamannen gått från Grand via en bakdörr i skandiahuset för att sedan komma ut genom entrén och gå Palme till mötes. Vända upp någonstans norr om butiken La Carterie och sedan förfölja makarna Palme till mordplatsen.
      För att de ska kunna mötas på denna punkt förutsätter det att Skandiamannen kommer ut samtidigt som makarna Palme börjar gå från klädbutiken Sari nära Adolf Fredriks kyrkogata.
      Då måste vi veta att makarna Palme hade en promenad på 160 meter fram till Sari.
      Skandiamannen har fram till att han kommer fram till punkten utanför entrén då de måste börja gå varandra till mötes 380 meter att gå (200+55+70+55)

      Utöver detta ska han hinna gå genom dörrar, stämpla ut, och hinna prata med väktaren mellan en och två minuter.

      Rekonstruktionen i Veckans Brott klarade detta på 5.5 minuter, men utan tillägg för stämpling, och endast en minuts samtal med väktaren.
      Låt ändå säga att han kom ut genom entrén 5,5 minuter efter att han lämnade Grand.
      Då måste man fråga sig hur Palme kunnat gå 160 meter på 5.5 minuter för detta blir slutsatsen av hela hypotesen.
      Det är i promenadtakt fråga om runt 0,5 meter per sekund.

      Min kritik består då av att SVT inte synar bluffen, utan låter Thomas Pettersson få stå oemotsagd.
      Men du Per W är välkommen att påvisa hur detta skulle ha gått till i verkligheten, för detta frågade
      man sig inte i Veckans Brott.
      Du är också välkommen att förklara för mig varför man inte får kritisera detta, och varför du kallar detta för positionering.

      Du får gärna berätta för mig vilket spår jag fäktas för, för det vet jag inte ens själv.
      Lena Andersson känner jag inte, och är det så att du tycker att hon bör kritiseras bör du också göra det.

      Jag håller inte med om att Thomas
      Pettersson tillfört ämnet något, utan tycker att det är det rakt motsatta.

      Det är bara en åsikt, men för stunden diskuterar jag bara promenaden och den spruckna tidskalkylen som inte ifrågasätts av programledaren i SVT.
      Kunde man lägga lika mycket möda på
      detta som att såga Borgnäs bok vore jag nöjd.
      Alla sträckor är enkla att mäta upp på Google Maps och förhören med Mårten Palme och Väktaren Henry O finns lättillgängliga på nätet.
      Mer behöver man inte.

      1. ”Jörgen G”
        Jag har egentligen inte så stort intresse av att diskutera meter och sekunder. Till Petterssons (och Lars Larssons) största förtjänster är hur vittnens utsagor omvärderats. Patentet (både hos polis och privatspanare) har bestått i att förlita sig på ett antal utvalda och specifika mordplatsvittnen. Det är deras berättelse som fått råda och styra uppfattningen om vad som hände vid Tunnelgatan/Sveavägen den 28 februari. Krister Pettersson har varit väldigt tydlig med att han ”gått tillbaka till mordplatsen med nya glasögon” och att han har en annan uppfattning än den som tidigare fått råda. Här verkar det finnas samstämmighet mellan polisens och Larsson/Petterssons uppfattningar. Kan vi vara överens om att detta inte är fabler? Vilka specifika vittnesutsagor som jag syftar på kan bli en långrandig diskussion och vi kan väl lämna den hän i väntan på Krister Petterssons presentation.

        Huruvida det är möjligt att ta sig till Grand via Skandias bakdörrar på ett visst antal minuter och sekunder får andra spekulera i. Jag personligen väljer att lyfta blicken och fokusera på omvärderingen av vittnens utsagor från mordplatsen. Dessutom har vi vanliga dödliga alldeles för lite information för att sväva ut i spekulationer. En knasig stämpelklocka och väktarförhör som brister på flera punkter beträffande de källkritiska principerna är inte good enough för att dra några säkra slutsatser. Kan ändå inte låta bli att slänga in lite kuriosa. Joggandes tillryggalade jag sträckan Grand/bakdörren på mindre än 2 minuter. Så visst fan är det möjligt. Nu finns det ju inga uppgifter om någon joggande Grandman. Fast å andra sidan – vem lägger märker till något sådant? Det blir bara lösryckta spekulationer. Jag väljer att lyfta blicken och omvärdera händelseförloppet på mordplatsen. Nu sitter jag i båten och inväntar Krister Petterssons svar.

        1. Per W
          Det börjar visst bli en liten folkrörelse detta med att beräkna tiden det tar att gå eller jogga från Grand och till Skandia och liksom Thomas P, Veckans Brott, kvällstidningarna med flera så trollar du lika behändigt bort paret Palme ur ekvationen. För varje gång detta görs blir jag alltmer förbluffad och börjar ungefär som jorden är platt folket undra om det är nåt konstigt i luften nuförtiden.
          När du joggade sträckan, hade du nån tanke om var paret Palme befann sig? 2 minuter säger du och till det kan man väl lägga åtminstone 2 minuter till innan SE då skulle dyka upp på Sveavägen igen.
          Hittills har inga av anhängarna till det här scenariot brytt sig om att förklara hur det hela hänger ihop så ser fram emot ett svar från dig. Vad gör nu makarna Palme?

          Jag kan ju hålla med dig om att Thomas Pettersson sett mordplatsen med nya glasögon. Det är en självklar följd när man inte bryr sig om futtigheter som vad personer vittnat om vad de gjort på brottsplatsen. Då blir det lätt så att hörnstenar i ens teori blir punkterade samma dag som teoribygget presenteras. Visst går det att ifrågasätta vittnen men då bör man väl förklara på vilka grunder man gör det.

          För övrigt finns det inget enhetligt ”patent” som poliser och privatspanare utgår ifrån åt. Det är ju i själva verket tvärtom. Och hur du kan dra några slutsatser om vad polisens ”patenttolkningar” förstår jag inte såvida du inte har direkt insyn i utredningen.

          1. Emma.
            Jag känner hopplöshet.

            Palme bör vid normal promenadfart varit vid Sari på 2,5 minuter räknat från Kammakargatan.
            Allt annat än hans promenad är ointressant.
            Tiden 23.15.00 som Pettersson använder sig av är av noll intresse i sammanhanget.

            Vi kan ge Palme ytterligare en halv minut, för att vara snälla, men jösses.
            Skandiamannen i språng iförd lågskor keps ytterrock och handskar som ett jehu över bilvägar och längs snömoddiga trottoarer. 380 meter på 90 sekunder, och lika lång tid genom huset via stämpelklocka och väktare.
            Helt oberörd efter denna extrema urladdning står han sedan lugnt och berättar r väktaren: ”ja, jag blev tvungen och jobba över lite för att få klart jobbet, jag åker nämligen på skidresa till Idre i morgon”
            Jaha, vad trevligt, tycker väktaren och sedan lite avrundningssnack och hej då och trevlig helg.

            Tre minuter efter start från Grand ute på gatan och går upp mot Sari.
            Nicola F i bakhasorna som inte ser hur Skandiamannen kommer ut och går 20 meter framför honom för att sedan vända tillbaka tio meter efter att han passerat paret Palme.
            Då är Skandiamannen plötsligt iförd en blå jacka, och när Nicola senare då han hör skotten vänder sig om, ser han denna person halvvägs inne i en port.

            Skandiamannen springer nu upp för trappen mot Malmskillnadsgatan iförd lång svart rock.
            Kastar ett getöga ner i gränden och får syn på Lars J i skumrasket nere på Luntmakargatan.

            Räknar ut hur Lars borde ha stått i förhållande till den upplysta väggen som endast är synlig från mordplatsen, vilket han redogör för i förhör dagen efter.
            Sedan tar han ett varv på åsen för att återkomma till mordplatsen några minuter senare enbart för att tillgodogöra sig så pass mycket information att han har till en berättelse, då han tjugo i tolv kliver in i receptionen på Skandia.

            Det måste ju vara något konstigt i luften dessa dagar.

            ”Lösningen”!!!

            1. Emma och Jörgen G

              Delar i högsta grad känslan av hopplöshet när jag ser hur media ännu en gång bortser från fakta till förmån för en bekväm lösning på mordet med en avliden ensam gärningsman utan några kopplingar in i statsapparaten.

              En korrekt rekonstruktion hade innefattat två figuranter föreställande makarna Palme som startat promenaden från Grand söderut längs Sveavägen strax före den figurant som ska föreställa Skandiamannen. Antingen vet inte de inkompetenta reportrarna på SVT Veckans brott hur en korrekt rekonstruktion av ett händelseförlopp med offer och gärningsman går till eller väljer de medvetet att lura och vilseleda TV-tittarna.

              Med en korrekt genomförd rekonstruktion hade paret Palme passerat förbi Dekorimahörnet innan Skandiamannen hunnit stämpla ut och scenariot hade spruckit.

            2. Jörgen G
              Egentligen hade jag tänkt hålla mig härifrån då jag misstänkte att det här skulle börja diskuteras igen efter all medial uppståndelse. Jag var innerligt trött på det redan efter de sista turerna och efter att den senaste veckan ha försökt få diverse personer och redaktioner att förstå hur det förhåller sig med Petterssons hypoteser kan jag konstatera att man helt enkelt inte vill förstå.
              Förutom att det etiskt sett är förkastligt och allmänt svagsint är det också journalistiskt enfaldigt. Nu när man väl i stort sett kört SE-spåret i botten hade man ju kunnat leta upp nån som är kritisk till Petterssons teorier vilket hade kunnat generera en del bra rubriker.

              Sen fick jag ett meddelande från Granskningsnämnden som meddelar att jag har några veckor på mig att inkomma med en skrivelse från någon anhörig till SE eftersom kravet om respekt för privatlivet är det enda som aktualiserats. Man skriver på fullt allvar att vi vet ju redan att SE saknade anhöriga men vi vill ändå ge dig möjlighet att inkomma med en skrivelse från anhörig.
              Enligt Granskningsnämnden kan man alltså riskfritt säga precis vad man önskar om avlidna personer så länge de saknar anhöriga. Man kan jämföra med lagtexten där det anges att förtal av avliden inte bara kan komma i fråga om det är sårande för de efterlevande utan också om det anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne. Är det inte rimligt att även Granskningsnämnden skulle ta hänsyn till kränkande av den friden? Eftersom det inte är fallet borde det enligt min mening diskuteras om det finns anledning till en revision av de riktlinjer man nu följer.
              Det här handlar ju till syvende och sist om de människor som fortfarande är i livet. Ska vi kunna leva våra liv i förvissning om att vi efter vår bortgång inte blir anklagade för sådant vi inte har gjort? Ska personer med tvivelaktig yrkesetik och moral till och med kunna tjäna pengar på att anklaga oss för något vi inte har gjort?

            3. Ja, så måste det gått till. 🙂 Men frågan är vad som från början helt plötslig fick honom att springa som ett jehu för att stämpla ut och snacka med vakten?
              Var det för att han hade tänkt ut att han skulle stöta på Palme av en ren slump för att sedan skjuta honom, när han kom ut på Sveavägen igen? Ett något udda tillvägagångssätt i så fall.

            4. Jörgen G
              Vill be om ursäkt för att jag svarade på en kommentar som var riktad till dig och som väl ska dyka upp här senare.

          2. Emma

            Du får vara tydligare för att jag ska kunna bemöta ditt inlägg för jag har inga intentioner att trolla bort paret Palmes promenad. Kanske kan du svara på när paret Palme lämnade Grand? Hur länge stod de och fluktade i Saris skyltfönster? Vilka andra skyltfönster fluktades det i? Hur lång tid tog promenaden från Grand till mordplatsen? Vi pratar ju om mänskliga beteenden, meter och sekunder, fönstershopping och i allra högsta grad bristfälliga förhörsuppgifter från brottsoffret Lisbeth. Personligen tror jag inte att vi löser promenaden genom nyttjandet av Google-Maps, speciellt inte i ljuset av allt annat som hände under parets promenad. Så, jag ber dig om en uppskattning: hur lång tid tog promenaden och vad som hände där emellan?

            1. Per W
              Jag ska gärna svara men för att undvika missförstånd kan du väl först förtydliga det här som du skrev i ett tidigare inlägg.
              ”Joggandes tillryggalade jag sträckan Grand/bakdörren på mindre än 2 minuter. Så visst fan är det möjligt”.
              Vad är det som är möjligt?

            2. Per W.
              Jag tar mig friheten att svara jag också, även om frågan var riktad till Emma.
              Jag tror inte att Emma har något att invända.

              Man kan inte kasta ur sig ett påstående rakt ut i luften och sedan ålägga andra att bevisa att man har fel.
              Man måste presentera en teori som kan bära av egen kraft.
              Trots detta försöker jag så tålmodigt jag kan påvisa felen i hypotesen, och jag vet att jag inte är ensam.
              Nu är vi alltså där vi ska bevisa att de första 160 metrarna av makarna Palmes promenad inte innehåller ett längre stopp.

              Ang den promenaden finns inget som tyder på att något särskilt har hänt mellan Kammakargatan och Sari.
              Ingen har sett dem stå och prata med någon, ingen har sett dem tappa skon, eller något annat som skulle sinka dem speciellt mycket tid.
              Vi har Lisbeth Palmes uppgifter att gå efter, och vi har några vittnen som sett dem i rörelse under den sträckan.
              De kan ju ha väntat på att några bilar skulle passera på Sveavägen och vi får väl lägga på tio sekunder för den möjligheten.
              Lisbeth säger att de stannade högst tio sekunder vid Sari.
              Vad gäller den fortsatta promenaden längs Skandiahuset vet vi som sagt inte mycket mer än vad hon själv sagt, men dessa eventuella stopp ligger ju utanför hypotesen att Skandiamannen gått dem till mötes uppe vid den norra annonspelaren.
              ”Vi gick ganska fort” svarade Lisbeth på frågan hon fick i tingsrätten.
              Vi plussar en halvminut totalt för eventuella stopp.

              Vi kan därmed beräkna tiden mellan Kammakargatan och Sari på ett ungefär till 2,5 min, men Petterssons teori kräver ett stopp på 3 minuter på den sträckan eftersom den bör ha tagit närmare sex minuter, och då åligger det inte oss att säga att ett sådant stopp inte skett, utan det åligger er och framför allt TP att säga att det skett, och helst också berätta var och varför?

              Stoppet kan ju knappast ha berott på Skandiamannen eftersom han i detta ögonblick ångar fram längs Luntmakargatan.
              Ni bör också påvisa att det fanns en bakdörr att ta sig in genom utan att utlösa larm.
              Inte bara att ”det kan ha funnits”.
              Han har ju tydligen gått ut genom den också.

              När det gäller Grandmannen som ska ha företagit denna osannolika promenad beskrivs han så här av Mårten:

              Förhör 1: ”Omkring 40, blå täckjacka som gick en bit nedåt benen. Keps med knäppe till skärmen. Händerna i jackfickorna”

              Förhör 2. Mörkblå jacka av vildmarkstyp med både raka och snedställda fickor eventuellt av bävernylon. En ovanlig typ av stickad keps med slät yta och skärm. Eventuellt mörk halsduk, mörka byxor eventuellt axelremsväska. Mycket kort hals. Fyrkantigt ansikte”.

              ”Efter det att Mårten och fästmön passerat mannen, vände de sig ej om för att se vart mannen tog vägen. Mårten tror att föräldrarna då han och fästmön passerade mannen kommit fram till Kammakargatan.”

              (De passerade honom ungefär tio meter söder om biografentrén, vilket innebär att Palme haft ett försprång på 40 meter.
              Detta är inte oviktigt i sammanhanget.)

              Det finns alltså inte ens i Mårtens signalementsuppgifter något som antyder någon likhet varken till utseende eller klädsel.
              Däremot tycker jag att en del kan tyda på att denne man kan vara samma man som Nicola F ser, och på den punkten kan jag nog ge Thomas ett halvt rätt.
              Man kanske inte ska utgå från att det var vittnet Anders B, men det var definitivt inte Skandiamannen, varken vid Grand eller vid den norra annonspelaren.

              1. ”Emma” och ”Jörgen G”

                Svarar er i samma tråd, eftersom ni verkar prata ur samma mun och ömsesidigt klappa era axlar.

                Det fanns ett syfte med att paret Palme korsade Sveavägen: Lisbeth ville flukta in Saris skyltfönster. Att det stoppet tog 10 sekunder är inte rimligt, oavsett då vad Lisbeth säger i förhör. På 10 sekunder kan man ju inte ens avgöra skyltningen! Med andra uppgifter som finns tillgängliga tog det stoppet naturligtvis bra mycket längre tid. Dessutom finns det uppgifter på att paret stannade vid ytterligare skyltfönster innan skotten avlossades (se exempelvis gärningsmannaprofilen). Hur lång tid promenaden tog och hur lång tid fönstershoppningen egentligen tog står skrivet i stjärnorna. Att promenaden mellan Grand och mordplatsen tog ovanligt lång tid, ja om det finns det åtskilliga uppgifter som styrks i materialet.

                Det finns naturligtvis belägg för att ifrågasätta Thomas Petterssons teorier. Själv är jag exempelvis inte alls övertygad om att Skandiamannen bar mörk rock. Men, att utifrån detta anmäla karln till Granskningsnämnden är i mitt tycke fullständigt befängt. Det står för något helt annat, kanske en besvikelse över att Lars Borgnäs inte får stå och återigen torgföra sina teorier? Det är också djupt ohederligt att påstå att Pettersson fick föra fram sina teorier utan motfrågor. Jag upprepar, t.o.m programmets redaktör förhöll sig ju faktiskt kritisk till spåret Skandiamannen. Thomas Pettersson fick flera motfrågor och ifrågasattes på flera punkter.

                Om jag bestämt mig för att Skandiamannen är skyldig? Absolut inte, men jag hävdar med en dåres envishet att han ska utredas i bott. Det lär finnas en poäng med att utreda vad som verkligen skett på brottsplatsen och där finns det som bekant mer att önska – inte minst utifrån perspektivet Skandiamannen. Det är sunt förnuft att rikta blickarna mot brottsplatsen, i stället för att som Borgnäs och co söka svaren utifrån motivbilder. Där tror jag också att jag får medhåll från Krister Pettersson, eller det är åtminstone det han sagt. Jag sitter inte i position, med det material som jag har tillgång till, att utvärdera mänskliga beteenden i förhållande till meter och sekunder.

                Slutligen. Ni, d.v.s ”Jörgen G” och ”Emma” håller varandra om ryggen och svarar som ni vore en och samma person. Det gör mig lite bekymrad. Vem är det egentligen som jag för en diskussion med? Jag respekterar Gunnars förhållningsätt att skriva under anonyma pseudonymer på bloggen. Men, egentligen tycker jag att det är bekymmersamt. Inte minst i tider av ”fake news” och bristande respekt för källkritiska principer. Det vore väl ändå mest fair om vi alla kunde stå för vem vi är? Det skulle med all säkerhet bidra till ett bättre klimat och en mer nyanserad debatt. Understryker att jag naturligtvis inte ber er att avslöja identiteter/pseudonymer. Däremot kommer jag med ett erbjudande. Vill ni ”Jörgen G och ”Emma” är ni välkomna att kontakta mig via andra kanaler än denna offentlig blogg.

                1. Per W
                  Jag minns inte om jag sett ditt namn i kommentarer under andra inlägg här men när det gäller kommentarerna under just detta inlägg har du från början inriktat dig på personers motiv snarare
                  än sakfrågan. Nu fortsätter du i samma stil. Jag har ställt flera mycket konkreta frågor till dig men
                  det har du valt att inte svara på.
                  Det stämmer att Jörgen G och jag ofta delar åsikter och tankegångar och kanske är det bäst att vi slutar
                  kommentera inlägg som är riktade till den andra. Eller att någon överhuvudtaget svarar på inlägg som är riktade till nån annan.
                  Jag har varit med om liknande förut här. Någon person har presenterat sig med sitt fulla namn och sysselsättning för att sen genast börja ifrågasätta min identitet och misstänkliggöra mina motiv. Om du vill diskutera sakfrågan gör jag det gärna men då måste jag ha något konkret att utgå ifrån och eftersom du inte vill utveckla dina tankegångar är det en omöjlig uppgift.

                2. Per W
                  Jag tolkar ditt sista ”erbjudande” som en uppmaning att kontakta dig för att bevisa vilka vi är och – antar jag – även att vi inte är samma person. Är det korrekt?

                3. Jag tycker också att SE ska utredas ordentligt och jag tycker det var synd att man inte gjorde det ordentligt redan 1986.
                  Men jag tycker också att det är magstarkt av Filter att gå ut och i princip presentera SE som Palmes mördare.
                  Man undrar hur debatten sett ut om SE forfarande varit i livet och kunnat försvara sig.
                  Åtminstone år 2016 var PU intresserade av både CA och walkietalkie personerna.
                  Rent teoretiskt kan PU hittat intressanta saker där eller annan information som varken allmänheten eller Filter känner till som berör andra människor /grupper.

                4. Per W.

                  Där sprack det för dig, och det är beklagligt.
                  Att börja gräva i identiteter, och komma med antydningar om att vi pratar ur samma mun är lågt.
                  Jag vet inte vem Emma är, men konstaterar att vi tycker lika i mångt och mycket.
                  Så kan det vara.
                  Precis som du och TP tycker lika, men jag skulle nog aldrig antyda att ni därför håller varandra om ryggen.
                  Jag är inte intresserad av att veta vem du är Per W, och vår diskussion förs med fördel i offentligheten här på Gunnars blogg, och inte i något privat sammanhang.

                  Jag redovisar fakta vad gäller signalementsuppgifter på de personer som TP försöker knyta till Skandiamannen, samt pekar på omständigheter som gör promenaden från Grand omöjlig.

                  Du hävdar att det finns tillgängliga uppgifter på att stoppet vid Sari tog betydligt längre tid än vad Lisbeth sagt, men du redovisar inte källorna.

                  Damen mittemot: Kerstin N har sett ett par gå i långsam takt och tittar i skyltfönster längs trottoaren.

                  Vi vet inte ens om det var makarna Palme, men det är väl troligt.

                  Tror du att detta skyltfönstertittande gör er sak bättre?
                  Att Skandiamannen hunnit med allt som läggs honom till last?
                  Du griper efter halmstrån Per W, för när allt kommer omkring har vi en Grandman i blå täckjacka av vildmarkstyp iförd konstig stickad keps, och en förföljare i mellanblå jacka, och en Skandiaman i svart rock, och hade han inte svart rock så var han definitivt inte uppe på åsen.
                  Varför tror du att han knäppte upp den, och i vilket läge?

                  1. Jag har ju tidigare förklarat att den som skriver på min blogg har rätt att skydda sina identitet. Nu har vi ändå fått någon sorts diskussion med spekulationer kring sådana frågor. I fortsättningen kommer jag att vara lite mer strikt och stoppa alla sådana sidodiskussioner.

                    I övrigt vill jag bara påminna samtliga debattörer om att jag håller bloggen öppen för att få fram fakta och argument som ska klargöra sakfrågor. Det är oundvikligt att diskussionen ibland kan hetta till. Men jag ser det som en av mina uppgifter att svalka ner den, förhoppningsvis utan att för den skull göra debatten tam eller menlös.

                    Betänk följande: människor som i framtiden tar del av vad som diskuterats här kommer förmodligen inte att vara så intresserade av personliga slängar, men desto mer intresserade av sådant som kan tillföra ny kunskap till diskuterade ämnen.

                    1. Jag håller med Gunnar.
                      Vill bara avrunda detta med Per W.
                      Tycker du att jag varit onyanserad eller spridit ”fake news” är du välkommen att påpeka detta i stället för att komma med antydningar.
                      Jag försöker verkligen att göra mitt bästa för att inte sprida felaktig information, och vinnlägger mig om att i så långt det är möjligt att dubbelkolla allt jag skriver, så att det är korrekt.
                      Ibland blir det fel trots allt, och jag har inga ambitioner att fortsätta att hävda en ståndpunkt efter att jag blivit motbevisad.
                      Med detta sagt undrar jag bara vad Per W åsyftar.
                      Jag efterlyser dock källor på vad Per W skriver.
                      Du skrev: ”På 10 sekunder kan man ju inte ens avgöra skyltningen! Med andra uppgifter som finns tillgängliga tog det stoppet naturligtvis bra mycket längre tid”
                      Det kan man säkert, och finns uppgifter på ett längre uppehåll är jag väldigt intresserad.
                      Sådana uppgifter skulle förändra bilden totalt, och skulle naturligtvis också ha lett till en stor debatt om vad som hände vid Sari. Dock utan att Skandiamannen var på plats förstås eftersom han hade annat för sig.
                      De uppgifter som jag känner till härrör från förhör med Lisbeth som betecknas T-116 L:
                      ”När dom passerat Sveavägen och Lisbeth Palme ville att dom skulle titta i skyltfönstret till butiken Sari så uppfattade hon att Olof Palme dröjde något. Efteråt har Lisbeth Palme spekulerat i om han märkt att de var förföljda. ”
                      ”Dröjde något” betyder inte att de väntat ”bra mycket längre”, det kan fortfarande handla om 10 sekunder, men ska vi då anta att det var Skandiamannen som förföljde dem, eller fanns det fler förföljare ute i februarinatten?
                      Per W bör förtydliga.
                      Jag antar att du/ni inte gillar den tanken på andra parallella hotbilder, så om vi i stället föreställer oss att det var Skandiamannen så var han alltså med hela vägen till Sari?
                      Då bör alltså makarna Palme stått kvar och väntat tills dess Skandiamannen sprungit runt och igenom huset 180 meter, stämplat ut och pratat med väktaren i någon minut.
                      Det hela bör ha tagit runt fyra minuter innan han kan vända upp mot den norra annonspelaren.
                      Jag skulle också vilja ha mer konkret information om bakdörren på Skandia, och hur Skandiamannen tagit sig in och ut helt utan att upptäckas i monitorer, eller utlösa larm. Detta är dock en akademisk fråga eftersom tidskalkylen ändå inte håller.
                      Hur vi än vrider och vänder på detta utmynnar det i samma slutsats: inga signalementsuppgifter stämmer, och bakdörrscenariot är uppenbarligen en vanföreställning: scenariot är helt enkelt omöjligt på alla fronter.
                      Min anmälan till Granskningsnämnden gällde inte förtalsdelen, vilken jag också tycker är fullständigt galen.
                      Hur kan man komma undan med detta utan att riskera en anmälan?
                      I vilket fall som helst borde tilltaget leda till en debatt om de etiska riktlinjerna inom Public Service.
                      Min anmälan gällde bara att SVT sprider falsk och missledande information.
                      Visst blev TP ifrågasatt om det verkligen var möjligt, och att Skandiamannen verkligen hunnit med allt detta.
                      Tyvärr fick TP sista ordet.
                      Möjligt men lite tight. ”Vältajmat” har jag för mig att han sa.

                  2. ”Jörgen G (och ”Emma”)

                    Att du och Emma både agerar (bland annat då anmäler Pettersson till Granskningsnämnden) och tycker samma sak har med all tydlighet framgått. Nu ska jag försöka precisera för dig, så noggrant jag bara kan, så att inga missuppfattningar uppstår, men också med förhoppning att tonläget kan hållas på en vettig nivå.

                    1. Det finns inga säkra uppgifter på hur lång tid grand/mordplatspromenaden tagit. Vi har Lisbeths uppgifter, uppgifter som går lite stick i stäv med polisens analyser (se exempelvis gärningsmannaprofilen eller granskningskommissionen). Poängen är – vi vet inte. Varken du eller jag. Påpekar igen – det går inte att i efterhand räkna på sekunder och meter i förhållande till orationella mänskliga beteenden. Det blir i slutändan bara grova uppskattningar. Det samma gäller Thomas Petterssons teorier om Skandiamannens eventuella grandmannaskap och hans promenad till Skandia. Mitt syfte med att ”klocka” denna promenad var egentligen bara i ett syfte: att konstatera att det är fullt möjligt – i förhållande till skeptikerna som menar att det är omöjligt. Det är inte omöjligt. Däremot står det skrivet i stjärnorna, precis som i paret Palmes promenad-case – vi vet väldigt lite och det är egentligen omöjligt att i efterhand klocka mänskliga beteenden. Som teori är Skandiamannens tillbakagång till Skandia lika möjlig – eller omöjlig – som vilket mötesscenario som helst. (förresten – du efterfrågade också uppgifter på om paret Palme stannade vid ytterligare skyltfönster. För ytterligare tankar kring detta – se gärningsmannaprofilen).

                    2. Du skriver en hel del om vittnes iakttagelser borta vid Grand. Eftersom du totalt förskjutit skandiamanspåret bortser du naturligtvis totalt från vissa uppgifter som överensstämmer med just Skandiamannen. Du verkar också ha glömt att Mårten Palme (senast för ett par veckor sedan) medger att ”hans” Grandman har slående likheter med Skandiamannen. Det finns ytterligare, enligt mitt tycke, åtminstone två vittnesmål från Grand, där uppgifterna väl överensstämmer med Skandiamannens signalement. Dessutom har dessa kvinnor, enligt mina uppgifter, i nuläget yppandeförbud. Jag kan se, i tidigare inlägg från dig, att du viftar bort detta väl lättvindigt med vokabulära härskartekniker. Sen om Skandiamannen är Grandman eller inte – det står också skrivet i stjärnorna. Men med dessa uppgifter vore det tjänstefel att inte prova hypotesen (samma hypotes som Thomas Pettersson för). Åtminstone blir det tokigt att lägga den åt sidan med hjälp av Google-Maps.

                    3. Av det Thomas Pettersson framför finns det flera saker som jag inte håller med om. För det första så tycker jag att namnpubliceringen var olycklig. När det kommer till detaljer ifrågasätter jag bland annat TP:s säkra uppgifter på att Skandiamannen bar rock. Personligen köper jag inte det. Min hypotes är att han bar en blå, tunnare jacka som räckte en bra bit över låren. Jag stöder min hypotes på flera vittnesmål, både från Grand och i närheten av mordplatsen.

                    4. Du förutsätter att Skandiamannen pratade med väktare på Skandia? Hur kan du dra den säkra slutsatsen? Skandiamannen själv (och du tror väl på hans berättelse?) säger ju att han inte pratade med väktarna. Förmodar att du fått den uppgiften från de s.k. väktarförhören, där en av väktarna bekräftar samtalet. Vi ska då komma ihåg att det förhöret hålls 3,5 månader efter mordet och brister således på källkritiska principer. Poängen är, återigen, vi vet inte. Men, skulle samtalet inte ägt rum, ger det Skandiamannen ytterligare sekunder/minuter att återigen bege sig ut på Sveavägen i god tid för att konfrontera paret Palme. Jag vill inte fastna i meter och sekunder, men kan väl bara konstatera att hypotesen åtminstone är värd att pröva.

                    5. Är Skandiamannen skyldigt till mordet på Olof Palme? Det vet inte jag. Däremot är min bestämdaste uppfattning att karln skall utredas rejält. Där har Lars Larsson och Thomas Pettersson sina absolut största förtjänster. Båda dessa herrar har lyft polisens misstag i ljuset av Skandiamannen, båda herrarna har dessutom bidragit till att omanalysera vad som verkligen skedde på brottsplatsen. Att Pettersson dessutom sniffade upp kompatibla vapen är en oerhörd bedrift. Det är något verkligen konkret, något som mig veterligen, ingen privatspanare varit i närheten av tidigare. Den bedriften kan man aldrig ta i från Pettersson. Oavsett om vapnen gav träff eller inte, så har det ändå öppnad upp möjligheten för att det finns vapen i stockholmsområdet som aldrig kommit till polisens kännedom.

                    6. Slutligen. Jag står fast vid att du och ”Lena” hyser ett oproportionellt agg mot Thomas Pettersson. Att anmäla den samma till Granskningsnämnden är inget annat än befängt. Ni skriver att han fick orera fritt och jag har fortfarande inte fått svar på mina tidigare konstateranden att så inte var fallet. Där sprack det för mig och där blev du ”Jörgen” och du ”Lena” några andra än bara individer som är intresserade av Palmemordet. Förresten, mitt erbjudande kvarstår. Ni är mer än välkomna att kontakta mig för vidare diskussioner. Diskussioner utan pajkastning och anmälningar.

                    Vänligen

                    //Per

                    1. Per W
                      Det är inte svårt att bemöta någon av dina punkter men jag avstår och undrar vad i hela världen du håller på med? Nu har i mina ögon gått för långt. Nu menar du alltså att jag inte är Emma utan ”Lena”. Vad är detta?
                      Syftar du på att jag skulle vara Lena Andersson för att det råkar dyka upp en annan kvinna i debatten?
                      Jag trodde att gränsen var nådd i och med att Gunnar sa att han skulle bli striktare men det kunde alltså bli värre. Nu lämnar jag bloggen åtminstone för en tid framöver.

                    2. Jag vet inte vad du, Per W, avsåg med att skriva ”Lena”. Jag satt på bussen när jag släppte igenom kommentaren och reagerade över namnet men tänkte att du kanske helt enkelt skrivit fel. Sådana saker korrigerar jag vanligen hemma vid datorn, men det är pillrigare att göra det i mobilen så det blev inte gjort.

                      Är det som Emma gissar, att du antyder att hon är identisk med Lena Andersson? I så fall har du verkligen gått över gränsen och kvalificerat dig för att bli portad på bloggen för en tid framåt.

                      Jag beklagar om jag inte varit alert nog som moderator, men jag har en del annat för mig också. Och jag förväntar mig som regel att de som utnyttjar möjligheten att skriva på min blogg gör det under ansvar och försöker hålla sig till de riktlinjer jag anger.

                    3. Per W
                      Det står mycket klart vad det här handlar om. Du har begränsad kunskap och när du blir uppsnurrad på korvläktaren som ett resultat av det hemfaller du åt personangrepp på mycket låg nivå. Om den här diskussionen fördes nån annanstans hade jag haft vissa förslag på vad du hade kunnat göra med ditt ”vänligen”.

                    4. Per W.
                      Vi släpper detta nu, eftersom det hela spårat ur som det gjort.
                      Jag konstaterar bara att dina argument inte lyfter, och jag vill inte trötta trådens läsare med sådant jag redan skrivit ett otal gånger.
                      Jag tänker inte kontakta dig Per, eftersom jag tycker att det är till min fördel att diskutera publikt så att varje läsare kan bedöma tyngden av våra argument, och sedan göra sin egen bedömning.
                      Vill du diskutera på bloggen med öppen identitet så Står det dig fritt, men eftersom du inte gör detta kan du knappast ha någon åsikt om hur andra debattörer väljer att göra.
                      Pajkastning är inget jag normalt ägnar mig åt, och det har jag inte heller gjort i den diskussion vi haft.

                      Slutligen vill jag rätta till ett missförstånd:
                      Jag har inte anmält Thomas till granskningsnämnden utan min anmälan gäller SVT.

                    5. Emma
                      Lämna inte bloggen!! Dina synpunkter behövs. Du har inte gjort något fel. Den enda som felat och begått övertramp är Per W och han får lämna bloggen om han inte bättrar sig rejält. Låt inte ett troll kapa kommentarsfältet och skrämma iväg en saklig och seriös debattör som du är i högsta grad.
                      Vänligen
                      Jonas J

                    6. Jag instämmer helt i uppmaningen till Emma att fortsätta skriva på bloggen. Men låt oss inte kalla meningsmotståndare för troll.

                    7. Jonas J
                      Tack så mycket för vänliga och uppskattande ord. 🙂
                      Jag kommer att bli kvar.

                    8. Per W: Du avfärdar väktare som förhörs 3,5 månad efter mordet, men sväljer Mårten Palmes utsaga 30 år efteråt. Mårten Palme som genom årens lopp hävdat att åtminstone 2-3 andra personer, inte det minsta lika Skandiamannen, var mycket lika den man han såg på Grand. Ju längre tid som går, desto osäkrare blir minnesbilden och desto är risken för att den färgas av vad andra har sagt och vad man hör och ser i media. Vi vet också att Skandiamannens uppgifter hela tiden måste tas med stor försiktighet eftersom han så ofta skarvade, därför kan man inte ta hans uppgift att han inte talade med väktarna för sann heller.

                    9. Tråkigt att Emma lämnar bloggen för en tid, men jag förstår och respekterar beslutet.
                      Personligen har jag också tröttnat på att släcka de småbränder som ständigt uppstår.
                      Jag är också trött på att ideligen upprepa samma saker men ur olika vinklar. De flesta förstår.
                      Jag har tömt ur min arsenal när det gäller detta fullständigt hopplösa SE spår som bygger på att någon sorterat och förvanskat fakta ut vittnesmålen för att anhängarna sedan går till attack då man påvisar det.
                      Jag vill inte spekulera om orsakerna.

                      Jag kommer inte att lämna bloggen, men jag kommer att försöka att fokusera på andra diskussioner än Skandia-grafikern.

                5. Per W
                  Prova att stå still vid ett skyltfönster i tio sekunder så kommer du upptäcka att det är längre tid än du tror. Du hinner avgöra om något av intresse finns eller om du ska promenera vidare.

            3. Per W
              Lisbets förhörsuppgifter är inte bristfälliga. Lisbet har tvärtom varit tydlig med att Olof och hon promenerade Sveavägen söderut i rask takt och bara stannade upp som hastigast dvs omkring 10 sekunder vid Saris skyltfönster och sedan stannade de inte upp fler gånger. Någon fönstershopping ägnade sig makarna Palme inte åt.
              Gör en ny rekonstruktion på plats men ta med två vänner som får föreställa makarna Palme och låt dessa personer promenera från Grand till Dekorimahörnet medan du tar dig till Skandias bakdörr så kommer du att upptäcka att Skandiamannen inte hinner till Dekorima i tid för att begå mordet. Lycka till!!

        2. Per W
          Jag tror inte att någon skulle invända om det blev en långrandig diskussion om vilka vittnesuppgifter
          Thomas Pettersson har omvärderat. Eftersom du framhåller hur viktiga dessa är kan du väl presentera vilka de är? Jag är åtminstone väldigt intresserad. Vad är det för samstämmighet du ser mellan Petterssons och PU:s uppfattningar om dessa? Och hur kan du dra slutsatser om PU:s uppfattning?

        3. Per W skriver ”Jag har egentligen inte så stort intresse av att diskutera meter och sekunder.”

          Kan dessvärre bara tolka det uttalandet som att Per W inte är intresserad av att diskutera fakta som inte stöder utan tvärtom motsäger teorin om Skandiamannen som gärningsman. Den som verkligen är intresserad av att klara upp ett mord och inte bara att sätta dit en syndabock som passande nog är avliden sedan länge och saknar efterlevande är så illa tvungen att intressera sig för fakta. Att bortse från fakta är en lyx som mindre seriösa journalister som främst är ute efter att sälja böcker och lösnummer av tidskrifter som Filter kan unna sig

          Kan bara hoppas att Krister Petersson är betydligt mer intresserade av fakta från brottsplatsen med omnejd än vad Tomas Pettersson och SVT Veckans brott verkar vara. Utredare som varit mer intresserade av att sätta dit syndabockar som exempelvis kurder och alkoholister från Rotebro än av att verkligen klara upp mordet har vi haft tillräckligt av under årens lopp

      2. ”Jörgen G”

        Ett tillägg till mitt föregående svar. Du skriver och jag citerar: ”Jag håller inte med om att Thomas
        Pettersson tillfört ämnet något, utan tycker att det är det rakt motsatta”. Detta uttalande förvånar mig. Har du missat att Thomas Pettersson tipsat polisen om den s.k. ”Vapensamlaren” och att polisen därefter genomfört provskjutningar av åtminstone två vapen från hans samling? Om inte det är att tillföra så vore det väldigt spännande med din definition av just det ordet. Dessutom fick Pettersson fram tidigare sekretesskyddade dokument som påvisade att Skandiamannen avfördes på felaktiga grunder. Även detta definierar åtminstone jag som tillföra. Huruvida vem som bidragit mest, Larsson eller Pettersson, blir en diskussion på sandlådenivå. Jag tycker att båda böckerna har sina förtjänster.

        1. Per W.
          Att du ändå gjort dig besväret att springa hela sträckan tyder ändå på ett visst intresse.
          Två minuter säger du.
          Du skulle vara ute på Sveavägen på tre och en halv minut då enl TV rekonstruktionen, men även då blir det tight.

          Vi hoppar denna diskussion och konstaterar att teorin är i vildaste laget.
          Om det fanns någon möjlig bakdörr vet vi ju inte heller.
          Alla dörrar från Luntmakargatan var ju dessutom larmade enl väktarna.

          Jag tycker också att det är intressant att de gått tillbaka till mordplatsen och om de dessutom omvärderat bilden är det ju ändå intressantare.
          Vet inte om man ska utgå från att det handlar om Skandiamannen, det får som sagt utredningen visa så småningom.
          Även jag har dragit en del nya slutsatser bara genom en fördjupning i det tillgängliga materialet.
          Inget som pekar på någon speciell gärningsman men väl så intressant ändå.

          ”Det rakt motsatta” betyder egentligen bara att jag helt utesluter Skandiamannen som gärningsman, och därigenom kan inget som rör honom intressera mig.

          Att han sett LJ från trappkrönet men beskriver honom från mordplatsen är en teori som för mig väldigt svårt att ta seriöst.

          1. ”Jörgen G”

            Thomas Pettersson tipsade polisen om den s.k Vapensamlaren och lät åtminstone provskjuta två tidigare okända vapen av rätt märke och kaliber. Samtidigt säger du att Pettersson tillfört noll och ingenting. Jag ställde frågan tidigare i tråden, men du envisas med dina meter och sekunder. Slutsatsen är återigen och denna gång med eftertryck: du positionerar dig utefter egna s.k. spår.

            1. Per W
              Jörgen G kommer inte att ha några problem med att bemöta det där men en kort kommentar ändå.
              Du utgår ju ifrån att SE är skyldig annars hade du inte kunnat dra slutsatsen att just de vapnen har något värde. Det råder vad jag vet inte omvänd bevisföring på den här bloggen så du kan väl förklara vilka av Thomas Petterssons argument som du tycker är starka.
              Tydligen tror du inte på Jörgen G när han understryker att han inte förfäktar något särskilt spår utan du frågar samma sak igen, så om det för dig har nåt värde vad en annan skribent säger så kan jag meddela att det faktiskt förhåller sig på det viset.

            2. Du menar att Thomas Petterssons förtjänst ligger i att han fått PU att provskjuta ett vapen? Så kan det vara.

              Nu diskuterade jag just promenaden, och SVT:s förhållningssätt till detta scenario som presenterades i TV.
              Det handlar alltså inte om minuter och sekunder som är oviktiga.
              Minuter och sekunder kan med fördel användas som ett medel för att påvisa något annat.
              Skandiamannen var inte vid Grand kl 23. Han är inte identisk med den Grand-man Mårten Palme sett.
              Jag tycker nog att det är ett ganska viktigt att påpeka detta så att människor inte tror något annat, också bra om Mårten själv kommer till insikt om att hans gubbe inte kan vara identiskt med Skandiamannen.

              Det är alldeles utmärkt om alla vapen blir provskjutna, och om detta är TP:s bidrag till utredningen är det förstås förtjänstfullt.
              Om det sedan visar sig att vapnet går att koppla ihop med mordet är det ju ännu bättre.

              Nej jag positionerar mig inte efter egna spår. Jag har aldrig presenterat något sådant.
              Jag gör bara ett ställningstagande i fallet Skandiamannen och den gärningsbeskrivning jag för tillfället diskuterar.

              Däremot ska jag hålla en dörr på glänt för att han på något sätt varit inblandad, men som gärningsman är han utesluten.

              1. Instämmer med slutsatsen. Och framförallt inte Skandiamannen som ensam galning – hur skulle det förresten ha med utlandet att göra? Krister Petersson talar ju om rättslig hjälp från utlandet flera gånger under fjolåret. ”Rättslig” tror jag inte strikt talat skulle kunna vara enbart vapenteknisk eller rättsmedicinsk expertis.

                Vad gäller Skandiamannens eventuella inblandning – det blir viktigt hur systematiskt singalementet på mannen som sprang uppför trappan, som siktades på Brunkebergsåsen och på David Bagares Gata stämmer på SE, medan signalementet på den väntande mannen, mannen i sällskapet och den som skjuter skiljer sig konsekvent – skulle någon medverkan kunna vara kopplad till vart makarna var på väg. Bakdörren till Skandiahuset var ju mystiskt olåst. Hade Skandiamannen inflytande över det? De gick ju diagonalt sydöst över trottoaren, in mot Tunnelgatan. Skulle ett möte äga rum inomhus? Använde Stay Behind fortfarande den lokalen?

                A propos Skandia och Thule. Palme tog ju mycket illa vid sig av anklagelserna om skattefusk – han var mån om sin offentliga bild som (privatekonomsikt) genomhederlig och allmänt okorrumperad. Han borde ha ärvt tillgångar från Thule-Skandia, ett helt hus med många lägenheter i korsningen Villagatan-Ostermalmsgatan, ett varuhus, ett par gods. Var han så nobel att han skänkte allt till någon god sak – av gott hjärta men också för att slippa skylta med så mycket flis? Vet man i så fall still vad – internationellt solidaritetsarbete? Hermansson hade ju som bekant den största förmögenheten bland partiledarna och Palme bland de minsta, ett radhus i Vällingby, knappt mer: hyrde sommarstugan. Kanske lite spekulativt men om han skänkt till ANC kunde det ha spätt på motiven. Det blir en psykologisk länk mellan ryktena om Sydafrika och självdeklarationen som stals morddagen.

  30. Jag skrev tidigare att det kanske var SE som gick med Palme.
    Men det kanske är fel?
    En sak som Alf L sa, får mig att undra.

    Alf L såg en mansperson komma gående när Palme föll.
    Det var cirka femton meter bakom den plats där själva dådet äger rum.
    Han går Sveavägen söderut. Medelålders.
    Om inte det är SE, så undrar jag vem det skulle kunna vara?
    http://www.itdemokrati.nu/page36a2.html sid nr 14.

    Men vem gick med då?

    Enligt Anders B:
    Gärningsmannen har sin högra arm på Olof Palme.
    Anders drar den slutsatsen att han skjuter det första skottet med vänster hand.

    Men Enligt Inge M var det precis tvärt om
    Han la vänster hand på Palme.
    Höll vapnet med höger hand.

    Dessutom sa Inge att han gick upp bakom Olof.
    Alf säger också att han kliver snabbt bakom Olof.
    Gärningsmannen går alltså inte bredvid Palme, tolkar jag?

    Anders ändrar ju sin historia med tiden. Men
    Anders sa ju först att det var en man och två kvinnor.
    Kvinnan längst till höger utbrister något på ett främmande språk.

    Jag funderar på om den person som han uppfattade som mördaren, i själva verket var Olof?!
    Olof hade höger hand på Lisbeth? Olof pekade med vänster hand på mördaren?
    Okänd kvinna går bredvid Lisbeth?

    Det är min fundering.

    Jag undrar vem Jan N såg? Han nämner en kvinna på sid nummer 12 och 13. Ur förhöret:

    N. Och en tredje kvinna sitter vid-, eller står-, eller hukar
    sig ner borta vid-, vad heter det? Gallret.
    F. Gallret. Vid tunnelbanenedgången?
    N. Ja. Det är bara ett par meter eller kanske en och en halv
    meter, två meter från platsen. Det är vad jag ser.

    Jag har sett på http://www.itdemokrati.nu/page31.html de rörliga figurerna. Det finns ingen vid gallret.
    Kan det vara kvinnan som gick med Lisbeth, som Jan såg? Jag vet inte?

  31. Vad blir konsekvensen av att, som KP säger ”presentera en historia om hur mordet gått till och vem som är ansvarig” – i förhållande till om man inte gör det, utan i stället lägger ner utredningen?

    Blir vi av med alla som fortfarande hävdar Christer Pettersson skuld, eller kommer de och övriga som har andra idéer om lösningen fortfarande att kunna hävda sin ståndpunkt lika starkt?

    Kommer lösningen – om den är både trovärdig och har en politisk dimension – att initiera en debatt om 34 års mörkläggning?
    Är en sådan debatt önskvärd oavsett konsekvenserna för rättssamhället?
    Kommer Lisbeth Palmes felaktiga utpekande att få en förklaring?

    Vad händer om Skandiamannen presenteras som lösningen?
    Är det denna som förberetts och måste smälta in innan den kan läggas fram på bordet?

    Hur ska man i så fall kunna försvara något så hopplöst?
    Ägnar PU sin tid åt att täppa till alla logiska hål i mordscenatiot, och förbereder de sig för att reducera och parera den kritik som kommer att uppstå?
    Media verkar redan vara med på tåget, liksom en stor del av den oinsatta delen av befolkningen som bearbetats.

    Kommer trovärdigheten i den nya lösningen i så fall att lyfta över
    Christer Pettersson-nivå?

    Jag ser inget annat alternativ än att presentera sanningen rakt av oavsett konsekvenser, eller att lägga ner och vara tyst.

    1. ”Kanske är det bästa att mordet på Olof Palme aldrig blir löst” (Carl Lidbom).

      Jag instämmer inte, men jag förstår hans perspektiv. Det tangerar ditt resonemang/dina frågor här också.

  32. Lite intressant att Thomas P använder sig av Arne Irvell i sin indiciekedja mot Skandiamannen. Läser man Lars Borgnäs bok där han fått tillgång till Arne I:s anteckningar så verkar han vara mera inne på SÄPO:s inblandning i mordet. Det blir ju svårt att förena de två teorierna.

    1. De flesta som lägger fram teorier om mordet strävar naturligtvis efter att kunna referera till mordkommissionens tidigare chef Arne Irvell. Detta verkar inte heller vara så svårt, eftersom mordutredaren tycks ha hoppat från tuva till tuva. Det är därför inte så förvånande att även Anders Leopold hänvisar till honom när det gäller VG. Irvell ska ha sagt till Leopold att han var ganska säker på att 33-åringen var inblandad i mordet:

      Både mordkommissionens chef Arne Irvell och den första chefsåklagaren i det här ärendet, Anders Helin, sa till mig att de var ganska säkra på att han medverkat.
      https://leopoldreport.wordpress.com/2016/02/

  33. Skandiamannens ”alibi.
    Som jag ser det och skrev så är det omöjligt att Skandiamannen skulle lämnat ett vittne, nämligen LP:e.
    Detta faktum friar nog Skandiamannen nästan lika starkt som ett alibi. Utredarna får nog rynka sina pannor.

    1. Hej Niklas B, jag förstår inte ditt inlägg. Menar du att det är omöjligt att LP inte skulle ha känt igen/kommit ihåg Skandiamannen? Det förstår jag inte riktigt, det var ju en tumultartad situation. Om det då dyker upp en rad personer kring LP – bland annat ”bråkade” ju hon med Anna Hage när denna försökte återuppliva Palme – så är det väl lätt att missa en enskild person?

      1. Janne; ”så är det väl lätt att missa en enskild person?”

        Jo det är lätt att missa om personen ifråga ser ut som alla andra men under rättegången beskrev ju Lisbeth att mannen hade en mycket stirrande blick. Det är ett mycket ovanligt signalement som skiljer sig från det normala, och som får folk att reagera ungefär som grandvittnena.

        1. Förstår inte om du menar att det friar eller fäller Skandiamannen?
          Vad gäller LPs vittnesmål är det väl fortfarande en risk att hon tittade på vittnet Anders snarare än mördaren?

    2. Niklas B

      Menar du att om Skandiamannen hade mördat Olof hade han inte låtit Lisbet leva?
      Ett så löst antagande från din sida utgör inget alibi.

      Teorin om Skandiamannen bygger på antagandet att han är en ytterst irrationell gärningsman som återvänder till mordplatsen efter en kort stund trots risken att bli igenkänd och utpekad av vittnen och gripen av polis på plats

      Att ensamma gärningsmän kan agera irrationellt visar ju exempelvis mordet på Anna Lindh där gärningsmannen tappar mordvapnet i en rulltrappa och slänger sin keps i en papperskorg för att några minuter senare droppa in hos en frisör i huset bredvid NK och be att få klippa sig och en kvart senare sätta sig i en taxi och exponera sig för chauffören under en 20 minuter lång resa till sin hemadress

        1. Jaha, Agneta det skulle vara en överraskning för många.
          Har du något som styrker din tveksamhet?

    3. Skandiamannens alibi består i att han har befunnit sig vid hörnan som vittne strax efter mordet. Så enkelt är det. Man behöver inte alls, som Thomas Pettersson ständigt försöker hävda, praktisera någon omvänd bevisbörda och redogöra för alla hans förehavanden under 20 minuter (och inte någon annans heller för den delen). Det räcker att konstatera att han, genom alla de uppgifter som han lämnar, omöjligen kan vara gärningsman.

      Nu drar jag också ett streck i denna diskussion och inväntar förundersökningsledarens besked, som alltså lär handla om något helt annat.

  34. Varför utlovades ingen lösning och förklaring på mordet så länge LP:e levde?
    Verkar lite märkligt, var det något man inte vågade,
    eller var det något annat hinder?

  35. Ett förtydligande.
    Går jag ut för att skjuta Statsministern lämnar jag inte ett livs levande vittne stå bredvid, skadskjuten
    dessutom, detta vore ju rena rama självmordet, nej jag skjuter ett skott till. Detta är dock blott en sak, bland flera andra, som friar Skandiamannen, helt och fullt, utan att i onödan börja teoretisera och vinkla frågan. Lisbet hade ju inte heller pekat ut honom som mördare. Detta är blott min personliga teori, som jag på intet vis vill tvinga på någon annan.

    1. Tycker snarare det INTE utesluter Skandiamannen som ju INTE var en professionell hit man. Han kunde med andra ord ha gjort just ett sådant misstag. Sydafrikanska agenter hade nog inte missat LP.

  36. Jonas J
    Skandiamannen var 52 år och inte som Annas mördare, en ung ”pojkspoling” som hade terror på sin agenda.
    Det är skillnad som på natt och dag. Skulle Skandiamannen gjort detta hade nog LP:e åkt samma väg som Olof.

  37. Enligt skandiamannens sista intervju så sa gav han sin sak att se på saken. Kanske var ett impulsiv handling. Därför kanske LP.e överlevde. Han hade vid ett tillfälle också sagt att det måste varit som att skjuta på ett oskyldigt rådjur och syftade på att skjuta LP:e

    1. Är det därför Krister Peterson börjar humma i den här intervjun när frågan om utländsk medborgare kommer på tal (runt 10.40 in i klippet)?

  38. Vad tror ni om Arne Irvells tankar.
    Kan någon/några från Säpo varit inblandade i mordet?
    Var LP utsatt för påtryckningar.

    ”De tankar som den förre mordutredaren fört ner i sin anteckningsbok handlar om Säpo. Närmare bestämt Irvells tankar om att ledande personer inom säkerhetspolisen spelat en avgörande roll inom för planeringen och organiseringen av mordet på Olof Palme.

    ”Irvell tolkar också Lisbeth Palmes märkliga beteende i förhållande till mordutredningen som att hon kan ha varit utsatt för hållhakar och hot”

    https://efolket.eu/tidigare-chefen-for-stockholmspolisens-mordkommission-hoga-sapo-poliser-bakom-mordet-pa-olof-palme/

  39. Sydafrika?
    Det skulle inte förvåna om man anklagar Sydafrika för mordet på Olof Palme. Kommer man med en sådan förklaring är dom nog ute efter det okontrollerbara. Stater har alltid utsatts för kritik, i synnerhet diktaturer.
    Jag tror nog att Palmes hetska kritik mot olika länder mottogs mest med en gäspning. Kritiken hade nog ändå fortsatt efter Palme. Klart att allt är möjligt, men, Nej. Lägg ned i stället.

  40. Man kan väl inte helt utesluta att en främmande stat skulle kunna vara inblandad. Efter Eugene De Kock’s utpekande så hävdar Craig Williamson att han inte har någonting med mordet att göra men om det skulle vara Long Reach och det här mordkommandot så bör väl MI6 och CIA haft koll på det. PU/KP har ju begärt uppgifter från MUST och det är väl rutinmässigt att de gör så, vi får hoppas att det gav någonting.

  41. Kanske man inte borde hoppa från och till i kommentarerna men måste ändå tänka på Borgnäs bok där det hävdas att mördaren skulle ha skjutit det första skottet mot LP:e. Kanske skott ett i stället gick av när vapnet drogs ur fickan och träffade då LP:e? Nervositet och ett ev. löst rockplagg kan nog ställa till det i dylika situationer. I denna fråga kan nog finnas många varianter.

    1. Niklas B. Nu har jag likt SE funderat på hur det skulle kunna vara. Jag försöker leva mig in hur mördaren resonerat och varför det blev som det blev. (Men jag är inte mördaren, är väl bäst att tillägga).
      1. Mördaren avsåg att mörda bägge, men OP var huvudmålet.
      2. Han gick bredvid OP, samtalade eller hade just slutat samtala med OP.
      3. LP gick längre bort till höger, kanske något framför OP (och i det senare fallet för att dra sig ur situationen, eller markera att nu är det färdigsnackat).
      4. Om mördaren först skjuter OP kommer LP att röra sig på ett sätt som svårt att förutse (framåt, sidled, nedåt, vridning/vändning). Och avståndet till henne är 80 cm längre. Hon skulle ju tom kunnat kasta sig över mördaren, slå undan hans arm med revolvern …. Det är därför säkrare att skjuta henne först.
      5. Naturligtvis kommer även OP att kunna röra sig oförutsägbart efter första skottet. Därför lägger mördaren sin fria hand på OP’s axel för att bromsa eventuella rörelser och öka sannolikheten för en bra träff med andra skottet. Eftersom avståndet till OP är så kort är träffsannolikheten hur som helst hög. (Om OP sköts med första skottet skulle det bli relativt onödigt att försöka bromsa OP’s rörelser.)
      6. När mördare lägger handen på OP utbrister denne ”Nej”, ”Lägg av” eller något liknande.
      7. Lisbet hör detta, och vrider sig moturs mot OP. När första skottet bränner av har hon hunnit ungefär 45 grader i vridningen (inte 90 grader som en del beskriver det som). Därför stryker skottet längs hennes rygg, en mycket nära miss.
      8. Efter cirka 0,5 till max 1 sekund avfyrades andra skottet 10-20 cm från OP. (Tidsuppskattningen bygger jag på IM i rätten. De flesta vittnen pratar om 1-3 sekunder mellan skotten, men IM’s ”pang – pang” uttalande indikerar 0,5 sekunder. Tre sekunder är osannolikt lång tid.) (Kan tillägga att jag är kritisk till polisens och rättens frågande om metrar och sekunder. Det vore bättre att jämföra med något, ”från mig till hörnet där borta” , eller IM’s ”pang – pang”.)
      9. Mördaren inser att han fått en fullträff på OP. LP utgör inget hot då hon faller ner på knä.
      10. Mördaren har 4 patroner kvar i revolvern. Finns ingen anledning att slösa bort dem på LP i det uppkomna läget. Kulorna kan i värsta fall behövas senare. Bättre att hölstra och avlägsna sig från platsen.
      11. Allt går så snabbt att ingen ser mördarens ansikte.

      En ensam förvirrad galning?

      Tror inte det. Snarare ett kalkylerande proffs med läget 100% under kontroll.

      Det finns aspekt till som ingen kommenterat. Varför sköts OP mitt i Tunnelgatan och inte tidigare, t.ex vid annonspelaren?

      Jo för först när man kommit till Tunnelgatan såg mördaren att flyktvägen fortfarande var klar. Dessutom lämnade han OP liggande nästan mitt i Tunnelgatan vilket försvårade för eventuellt bilburet vittne att svänga in på Tunnelgatan och försöka meja ner honom själv innan han nått den smala passagen vid byggbarackerna.

      En ensam förvirrad påverkad/berusad galning? Snarare ett kalkylerande proffs med läget 100% under kontroll.

  42. Jag gillar Oakhams razor.Den enklaste och samtidigt bredaste förklaringen vinner.
    Utan tillgång till absoluta konkreta bevis(mordvapnet och/eller DNA i detta gamla fall)så är det logiskt att anta att KP satsar utmed dessa vallar.Störst möjlighet att vinna förtroende bland allmänheten föreligger vid enkel och bred lösning.
    Detta innebär CA som jag ser det.Han kan fås att passa in på nästan allt.

    1. CA låter som att han skulle kunna vara en trolig GM i hög grad (speciellt det här med att han faktiskt går och skjuter sig själv när polisen till slut kommer till hans lägenhet. Mer drastiskt än så kan det knappast bli). Men det finns även saker som gör att han inte riktigt ‘passar in i bilden’, tycker jag, och som mer pekar på ‘den där konspirationen’:

      * ”Narkotika-spaningen” i kvarteren runt Tunnelgatan den kvällen
      * Walike-Talikes-männen, på olika ‘strategiska hållplatser’ på vägen ifrån Gamla Stan ner till Sveavägen.
      * Alla tips som kom in i förväg, och som ignorerades av bl.a. Säpo.
      * Kaoset under mordnatten, och där den öppna polisen är fullständigt övertygade om att det fanns – en hel del – Säpo-folk på platsen i sambandscentralen, medan Säpo (i vart fall Alf Karlsson) förnekade detta.
      * Alla uppgifter om högerextrema poliser/underrättelsemänniskor/militärer (som hade rent nazistisk läggning, och även i samband med de dåliga relationerna mellan Palme och en hel del, tongivande, militärer, främst i marinen).
      * Alla uppgifter ang. ”Sydafrika” (och då även i anknytning med en del poliser, från ett visst distrikt i Stockholm, som bl.a. var/-it på studieresa nere i regimens tortyrläger, osv.).

      Det finns mer sådana ‘trådar’ som tillsammans bildar något slags ‘mönster’. Ett mönster det är svårt att ignorera. Kan då CA ha ingått i detta ‘mönster’? Kanske svårt att tro, men dock lättare ‘att köpa’ än att ”Skandiamannen” ska varit det.

    2. Ockhams rakkniv är väldigt lik Leif GW Perssons regler… Gilla läget, krångla inte till det och hata slumpen.

  43. Signaturen Eilert har ingen dålig teori om
    ”Den vandrande trion” som jag lite då modifierat.

    Olof går längst in, Lisbet går i mitten och en kvinna går längst ut mot Sveavägen.
    Olof går med armen om Lisbet, kanske för att trösta om det förekommit gräl.
    Vem är då kvinnan som går längst ut mot Sveavägen? Är det mördaren?
    Detta stämmer ju inte med LP:es förklaringar. Däremot är Anders B:s observation
    lite åt detta hållet/ En person går längst in och håller armen om en kvinna som
    går i mitten. Borde man leta efter en kvinnlig mördare?
    Är detta mordets hemlighet?

  44. Snälla Niklas B, sluta snurra till allting med mer och mer förvirrande teorier (och så har du börjat spekulera om Christer Pettersson igen). Borgnäs förklarar ju i sin bok varför Anders B uppfattade det som om att det var två kvinnor – han såg dem, otydligt, bakifrån; han TRODDE att OP var en kvinna; den som gick längst till vänster (in mot Tunnelgatan) var en man; LP gick längst ut , mot gatan, men något i steget före OP i mitten; mördaren placerade sin högra hand på OP:s axel (kanske drog han honom intill sig, sköt ett skott, snett uppåt, mot LP och fixerade sedan revolvern och tryckte av, snett uppifrån och ner på OP, som omedelbart sjönk ihop). Det dödande skottet mot OP var i högsta grad menat, och exakt (= ”proffsigt”) placerat; kanske var det menat att döda LP också, men hon var antagligen ‘mindre viktig’ (henne skulle man kunna skrämma för all framtid framöver utifrån denna händelse – vilket man kanske också gjorde).

    1. Jo, det var en man som gick längst in. Men man antar att det är mördaren. Men min fundering är om mannen är Olof? Sen Lisbeth och en okänd kvinna, i den ordningen?
      Antar att det var så som Anders uppfattade det hela från början?
      Men kvinnan tror jag inte är mördaren. Utan Inge såg att mördaren väntade.
      Hon längst ut utbrister något på ett främmande språk. Lisbeth?

      Det kan ju förklara varför Anders uppfattade varför han hade höger hand på ”Olof” och sköt med vänster hand.
      För Inge uppfattade tvärtom.
      Inge uppfattar att han tar vänsterhanden på axeln.
      Både Inge och Alf uppfattar att han sköt med höger hand.

      Ur Inges förhör:
      M: Innan de går förbi honom för han står, som jag uppfattade
      det, mot väggen, och sen så när de går förbi
      så kommer han upp bakom.

      Alf sa det också:
      Omedelbart efter det att Olof och Lisbeth passerat den position där mannen står
      kliver mannen snabbt ut bakom Olof.

      Så jag tror inte mördaren gick med. Det kan ha varit någon annan som gick med?

  45. Nej James, jag har inte spekulerat om Christer Pettersson. Jag tror inte heller att någon mördare lagt armen om Olof. Det som är mera troligt för min del är att Olof hade armen om Lisbet. Hade det förekommit hot är det nog naturligt att man söker sig närmare varann. Inge M:s väntande i hörnet och en kvinna bredvid Lisbet, kan vara fortsättningen. James, det som kan kännas förvirrande i en ny teori, är om man tidigare haft nitiska förutfattade meningar, det blir helt enkelt lite svårt att tänka i andra banor, det kan till en början kännas förvirrande. Jag tror att man bör sätta in en kvinna i händelseförloppet.

    1. Man kan undra varför inte vittnena Leif J, Jan A, Jan-Åke S, Anna H, Christina W, Inge M, Hans J m.fl. sett denna kvinna. Har hon gått upp i rök direkt efter skotten?

    2. Re Niklas B.
      Tycker du mest fabulerar. Inget ont i det, men använd hellre tråden på flashback

  46. Eilert:

    Så klart var det mördaren som Anders B – som gick endast 5-10 meterbakom ‘sällskapet’ – såg gå längst in till vänster. Vem skulle det annars ha varit? Ifall det skulle varit en annan kvinna som gått längst ut mot gatan (till höger), vart blev hon i så fall av sedan? Och, de som såg mördaren springa säger sig inte ha sett någon kvinnlig löpstil (jo, det finns vissa fysiologiska skillnader). Tycker att Borgnäs förklarar ganska bra hur respektive vittne uppfattade det (både via deras egna vittnesmål, samt uppfattningen/omkastningen av höger-vänster hand) i boken. Läs gärna den först, så kan vi fortsätta diskussionen sedan.

    Niklas B:

    Suck, jo, det var endast för någon/några vecka/veckor sedan som du åter igen började nämna Christer P – gå gärna tillbaks i trådarna och kolla ordentligt (för jag har varken tid eller lust!). Att ”tänka utanför boxen” kan vara nyttigt och bra ibland; instämmer i detta. Fast man måste ändå ha något slags ‘röd tråd’ i sitt resonemang, inte bara hålla på och ‘vimsa’ fram och tillbaks med en massa hugskott och ‘hittepå’, bara för att man vill vara originell och vara den som kommer med ‘det som ingen har tänkt på’ (för sakens skull, som ett självändamål). Du riskerar bara att framstå som just ‘snurrig’ till slut, eller för att uttrycka det som Holmér gjorde om ”Skandiamannen”: ”som elefanten i porslinsbutiken”.

    Köpte/Läste du inte Borgnäs bok? Där förklarar han (och med hjälp av vittnet Anders B:s egna ord) tydligt hur Anders B måste ha uppfattat situationen, och att han först (i sitt något ‘salongsberusade’ tillstånd, samt i mörkret och med ett avstånd på 5-10 meter fram till det som han uppfattade som ett slags samgående ‘sällskap’) att han först trodde att personen i mitten (alltså OP) kanske skulle ha varit en kvinna (utifrån det faktum att mannen till vänster; alltså GM, in mot Tunnelgatan, la sin högra arm/hand om/på OP:s axel). Sedan, efter ‘fullbordat dåd’, insåg han att det var 2 män (GM + OP) och 1 kvinna (LP) det handlade om. Vi kan alla ta fel i mörkret/utifrån vissa vinklar/perspektiv/uppfattningar. Det behövs liksom inte vridas till mer än så. Hur originell man än vill vara.

    1. Vet man att Palme bar den där stora björnpälsmössan som han ofta hade? Den huvudbonaden, att han var kortare än mördaren samt att armen lades om honom kunde ha bidragit till Anders B:s initiala misstolkning.

      En annan sak. Få (?) har kommenterat hur illa Inge M:s vittnesmål stämmer med Skandiamannen som GM. Annars skulle Inge M förväxlat en man som stod och väntade flera minuter med en ny som kom fram och sköt.

      Ytterligare: En sydafrikansk regim handlande på eget bevåg hade väl inte varit diplomatiskt känsligt att utreda, snarare kunde det ge vatten på anti-Apartheid-kvarnen, vilket man inte borde ha varit ovillig att delge världen, tvärtom, även om Ingvar Carlsson med anhang inte hade Palmes engagement.

      1. PJ:

        ”Ytterligare: En sydafrikansk regim handlande på eget bevåg hade väl inte varit diplomatiskt känsligt att utreda, snarare kunde det ge vatten på anti-Apartheid-kvarnen, vilket man inte borde ha varit ovillig att delge världen, tvärtom, även om Ingvar Carlsson med anhang inte hade Palmes engagement.”

        Men om det fanns ‘förgreningar’ åt ytterligare annat, ‘internationellt’, håll så kanske det blev ‘diplomatiskt känsligt’. Och kanske även om det förelåg kopplingar till ‘svenska förgreningar’…?

      2. Ja, hade Palme sin mössa?
        På sidan http://www.itdemokrati.nu/page16.html står det ”Persedlar från Olof Palme”

        Svart ytterrock
        Blågrå kavaj
        Blågrå skjorta
        Slips
        Vit stickad halsduk

        Det var kallt, så han borde väl haft mössan med sig? Kan man ju tycka.
        Men vart tog den vägen? Hade han ingen mössa?
        Jag vet ju inte om allt är med i just den listan?

      3. Nu hittade jag att Palme hade mössa. Ljubisa i korvkiosken såg det.
        http://www.itdemokrati.nu/page36b.html Sida 55.
        ———————————————————————————
        Han kommer också ihåg att Olof Palme bar på en s k ”ryssmössa”, som var mörk
        till färgen.
        ———————————————————————————

          1. Tack! Då hade alltså Olof mössan med sig. Där står även mer persedlar från Olof, än det står på sidan: http://www.itdemokrati.nu/page16.html

            Men jag funderar även på varför det inte står i förhören om Olof och Lisbeths kläder, så mycket?
            Det redovisar ju vad vittnen har på sig. Det kan ju var betydelsefullt.

            Exempel:
            Som jag skrev om tidigare: Anders B. tyckte sig se en man och två kvinnor, som gick framför honom.
            De borde väl vara intresserade på vem den kvinnan var?
            De var kanske inställda på att det var mördaren, Olof och Lisbeth? Men var det så?
            Man vet ju inte. För att reda ut saken, så kunde de väl frågat om vilka kläder de tre hade på sig? Var för sig.

    2. Vet inte vart hon tog vägen? Om det var den samma som Jan såg vid gallret? Eller om det var Lisbeth?
      Men Charlotte Eva L såg någon som sprang in i ett trapphus.
      Det borde väl vara Anders B? Men hon såg också att någon sprang efter han.
      Jag vet inte vem det var? Kan det vara hon som följde med?
      Tycker också det är intressant att de frågar om någon sprang efter! Hade de sådana uppgifter tidigare?

      Sid 5: http://www.itdemokrati.nu/page36g.html
      F: Den här mannen som försvinner in i trapphuset här, ser du vart
      han tar vägen?
      L: Nej.
      F: Ser du någon som springer efter den här mannen?
      L: Ja, jag såg, det var någon som sprang efter en bit men sedan
      hade jag mina blickar riktade åt ett helt annat håll.

  47. Eilert / Jag tror du har rätt. Även detta med utländskt språk förstärker teorin/ LP:e på Sabbatsberg i förhör med den långe polisen: Dom var två, var detta uttalande ett misstag, vilket hon senare tog tillbaka? Jag tror ”Eilert teorin” kunde lösa mordet och även motivet.

  48. JAMES/ Kvinnan samarbetade med Inge M:s väntande i hörnet. Du frågar vart hon tog vägen. Hon kunde ha varit tio meter från platsen redan när skotten föll. Den som sprang var mördaren som bara utförde jobbet. Jag tror här att kvinnan hade otroliga hat motiv, kanske här åt båda, paret Palme. James/ Min röda tråd här är att Eilert har fullständigt rätt. Det bör jag väl ändå få tycka? Det kan ju vara lösningen till hela mordet, den röda tråden.

    Magnus D/ Kvinnan kunde nog gott stå som åskådare efter skotten, civilklädd som alla andra.

    Blue/ Börjar man följa trådar på e.xv. Flashback blir man riktigt vilse. Det finns ju en massa material
    om Palmemordet även på nätet som gott och väl kunde gå raka vägen i papperskorgen.

  49. Niklas B: Det var ju konstigt att inget annat vittne uppfattade ”den andra kvinnan” då; varken Inge M eller någon annan.

    ”Börjar man följa trådar på e.xv. Flashback blir man riktigt vilse. Det finns ju en massa material om Palmemordet även på nätet som gott och väl kunde gå raka vägen i papperskorgen.”

    Lite ironiskt att just du skulle ta upp detta…

  50. James/ Jag tror det är såhär. Omedelbart efter smällen så riktas alla blickar mot platsen och övrig omgivning på något sätt försvinner. Inge M. ser ju tre personer komma. När så Inges väntande går upp bakom är dom fortfarande tre. Kvinnan bredvid Lisbet har i god tid försvunnit en bit därifrån. Vem var det som rörde sig snabbare än andra i folksamlingen? Minns tyvärr inte vem detta ögonvittne var som iakttagit detta. Jag tror man bör sätta sig själv på platsen, då är det lättare förstå att man verkligen stirrar enbart mot stället där det smällde, åtminstone de första minuterna, som här är de viktigaste. Även för polisen var det kaos.

    1. Då får du gärna ta fram ett vittne som säger att det är fyra personer på platsen för mordet. Det enda du har nu är Anders B:s vittnesmål där han tror att det är en kvinna i mitten. Du tror inte den rimliga tolkningen är att Anders B tror det eftersom han uppfattar att mannen till vänster ska lägga armen om personen i mitten. Den rörelsen bör väl snarast vara mördaren som höjer armen för att skjuta. Om du så stenhårt tror på Anders B:s tolkning så var är mördaren i så fall? Han ser bara tre personer. Eller är det mördaren och två kvinnor? Var är Olof då? Eller är det Olof och två kvinnor, sen rusar mördaren upp bakom Olof utan att Anders märker det och kvinnan längst till höger försvinner i raketfart utan att någon ser henne.
      Läs Inges, Jan-Åkes, Anna H:s, Christina V:s, Hans, Charlottes, Pers, Cecilias, Lenas vittnesmål igen och förklara var den mystiska kvinnan är.

  51. Skottföljden/
    En annan sak som borde vara helt säker, är att vid det andra skottet åker Olof i marken. Om det första
    skottet då gick av i misstag vet man ju inte, eller om det då var riktat mot Lisbet. Charlotte L. berättar/ Vid andra skottet åker han i marken. Även andra har observerat samma sak, det andra skottet går i Olof, det är då han faller. Här börjar bitar falla på plats som är rätt säkra/ Olof faller vid skott nummer två. En kvinna går bredvid Lisbet, försvinner fort före den framrusande som skjuter. Tror inte riktigt att James teorier håller, om de stora konspirationerna, tyvärr !

    1. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här, utan att hemfalla åt oförskämdheter. Men jag försöker.
      Niklas B, du upprepar endast det som Borgnäs säger i sin bok. Det är det 2:a skottet som fäller OP, inte det första. Det är då fastslaget (och kan nog äga sin riktighet).

      MEN, det gick INTE någon ”andra kvinna” bredvid LP! Anders B TOG FEL i sin initiala iakttagelse (ca av vad han trodde var ett sällskap (på 3 st.!) som gick tillsammans (hur länge förtäljer dock inte utsagan, men det pratas väl om några meter – därav titeln på Borgströms bok). Anders B trodde, först, det, var OP som var ‘den andra kvinnan’ (i mitten, mellan LP och GM). Det var, eller blev, alltså aldrig 4 stycken! Det var inte någon ‘andra kvinna’ som varken gick bredvid LP (på varken höger eller vänster sida!) eller diskret avlöstes (och sedan gick iväg) av en framsmygande GM. Inga vittnen har någonsin sagt någonting alls om något sådant, varken Anders B eller Inge M, eller någon annan. Det är något som existerar endast i din fantasi, som du VILL ska stämma, för att få ihop din ‘originella’ idé.

      Är du något slags ‘desinformatör’ eller gillar du bara att ‘gå på tvärs’ mest hela tiden?

      Jag slutar nu, innan jag blir oförskämd.

      1. Jag har tidigare tagit upp att Niklas B som skrivit många gånger på denna blogg har svängt mellan olika inbördes oförenliga ståndpunkter. Ibland har det snuddat vid vad jag tycker har varit rimligt att publicera och jag har också vid ett eller annat tillfälle valt att föreslå Niklas att ta en paus.

        Samtidigt kan man förstås säga att personer som envisas med att kasta ur sig tankegångar som ligger utanför boxen kan bidra till att få en kreativ diskussion.

        Jag är inte så intresserad av vad det är som gör att Niklas byter fot så ofta i diskussionen och på, som jag tycker, lösa grunder kommer med alla möjliga hugskott. Jag känner inte Niklas personligen, och detsamma gäller ju merparten av dem som skriver här – jag känner er inte och kan bara utgå från vad ni faktiskt skriver, inte från observationer av er som personer i övrigt.

        Men jag vill påminna om det jag skrivit tidigare: jag vill inte ha en diskussion om andra skribenters motiv. Det leder ofelbart till att diskussionen urartar. I vanliga fall brukar det räcka med att jag påminner om det. Och det är så jag vill ha det, för jag gillar inte att säga nej till att publicera inskickade kommentarer.

      2. Men vem var det då som sprang efter?
        Charlotte Eva L såg ju någon som sprang in i ett trapphus (Anders B?) och det var någon som sprang efter.
        Sid 5: http://www.itdemokrati.nu/page36g.html
        Vem var det? Jag vet inte?

        Det finns ju två versioner om hur mordet gick till.
        1: En gick med. Enligt Anders.
        2: En gick ut bakom ryggen, när de passerat. Enligt Inge och Alf.

        Båda versionerna kan ju inte vara rätt. Varför tror man inte på Alf och Inge?

        Ur Anders förhör: http://www.itdemokrati.nu/page36e.html
        [Anders B] säger vidare spontant att han i sin egen fantasi
        runt detta förhållande har helt enkelt dragit slutsattsen
        att mannen har skjutit Palme med sin vänstra hand under
        tiden som han hållit den högra runt axlarna på honom.

        Det var i hans fantasi. Men Alf och Inge sa ju att de såg det.
        Ändå så verkar det som det är Anders version som gäller, varför?
        Jag kan ju naturligtvis inte veta vilket som är rätt. Men bara undrar.

        Anders ändrar historien med tiden. Till slut vet han inte hur det gick till.

      3. Jag har tänkt på detta. Undrar på vem det var som gick med? Jag tvekar ju på att det var mördaren?
        Charlotte Eva L såg en som sprang efter han som gömde sig i porten, jag vet inte vem det var.
        Sid 5: http://www.itdemokrati.nu/page36g.html

        Men det finns en del märkligheter i förhören med Anders B.

        http://www.itdemokrati.nu/page36e.html

        Sid nr 4 108
        ”Beträffande beskrivning på dom 3 personerna i sällskapet
        som [Anders B] har berättat om säger han att hans uppfatt-
        ning är att den man som promenerade bredvid Palme var
        lika lång eller dom 2 var lika långa medans kvinnan till
        höger om Palme var något kortare. Han kan inte uttala sig
        om kroppskonstitution hos den man som avvek men det enda
        som han vill framhålla det är att dom 2 steg som mannen
        tog och som Björkman såg in på Tunnelgatan dom var spens-
        tiga.”

        Min fundering:
        Han kunde uttala sig om längden på den som följde med, men kunde inte säga något om kroppskonstitution på den som avvek???

        Sid nr 5 109
        ”[Anders B] säger med stöd av sin hustru att kommentaren när
        han kom hem och berättade om det här det var att det var
        så konstigt för här går ett sällskap på 3 personer i godan
        ro och sedan så skjuter den ena och den ena segnar ner och
        den andra går bara lugnt där ifrån.”

        Min fundering:
        En person skjuter och den andra personen går där ifrån???

        Vad såg han egentligen???
        I bägge dessa uttalanden, så kan man antyda två personer. Jag påstår inte att det är så.
        Det kan vara så att jag övertolkar? Men tycker det är lite konstigt skrivet, i vilket fall?!

  52. Jag tror att det leder fel om man koncentrerar sig på ett eller ett par vittnesmål.
    Det spretar och sticker ut åt alla håll om man tittar på hela vittnesfloran.
    Jag tror att det bästa är om man går efter något sorts medel i hela röran plus att man försöker hålla sig någorlunda kritisk även här.
    Jag anser också att det är lurigt att haka upp sig på smådetaljer.Det går att haka upp sig på nästan allting gällande MOP..men jag tror inte att det kan ge så mycket.

    Bästa torde vara att skapa sig en helhetsbild som man själv anser kan ligga sanningen närmast.
    Är mördarens klädsel i sammanhanget så viktig till exempel?
    Den är det om man är kritisk till LPs vittnesmål,naturligtvis..men i övrigt så känns sådant här vara av underordnad betydelse så här 34 år efter skotten.

    Att leta efter den perfekta bilden av mordet och mördaren lär inte leda någonstans längre tror jag.

  53. Jag anser att man personligen har stor hjälp av att besvara frågan om man anser att dådet var slumpmässigt utfört,eller inte.Ett slumpmässigt dåd indikerar onekligen ensam GM emedan ett planerat dåd indikerar konspiration.

    Denna fråga är helt central.

    Det råder naturligtvis helt delade meningar om detta.Personligen så får jag fortfarande inte ihop val av vapen samt plats för dådet med en konspiration..men det står ju var och en fritt att försöka finna vad som synes mest sannolikt.

    1. Detta är den stora paradoxen i mordgåtan. Plats, tidpunkt och vapen känns inte som logiska val för en konspiration. Men mordoffrets hotbild, WT-observationerna, alla märkligheter i mordutredningen från första sekund ger bilden av en mörkläggning. Men varför skulle Skandiamannen, Christer Pettersson eller någon annan ensam GM kräva någon mörkläggning? Det går inte ihop.

      De som argumenterar för ensamma GM brukar helt bortse från allt som talar för en konspiration. Allt viftas bort med att polisen drabbades av panik, Holmér var inkompetent, ”det gick troll i det” osv. Det är ganska mycket att svälja. Som jag skrev i en annan kommentar är det nästan en ännu större skandal om det inte var någon mörkläggning, för det betyder ju att inkompetens har varit ”par for the course” när det gäller rikets högsta poliser och åklagare senaste decennierna.

      De som tror på konspiration brukar dock inte vara särskilt intresserade att förklara varför mordet gjordes där det gjordes, tidpunkten eller vapnet. Eftersom GM kom undan så argumenteras det att det var en perfekt plats. Personligen har jag svårt att se klokheten i att springa omkring med WT:s mitt i city en fredag kväll för att sen fly till fots upp på Brunkebergsåsen. Hade ledningscentralen svarat på Chevamannens samtal till SOS hade polispiketen på Malmskillnadsgatan kunnat möta GM på trappkrönet. Alltså måste ledningscentralen varit med på noterna liksom polispiketen etc. Till slut har vi världens mest avancerade mordplan för en person som regelbundet rörde sig utan livvakter i Gamla stan. Det går inte ihop hur mycket man än vill.

      Därför är jag särskilt svag för teorier som kan förena dessa två världar. Mötesscenariot är en sådan, men personligen tycker jag det känns osannolikt att OP skulle stämt möte just i det hörnet halv tolv en fredag kväll. Han kan ha mött någon, visst, men ett planerat möte känns osannolikt tycker jag.

      En annan teori som kan förklara paradoxen är om någon grupp bevakade OP, men att det hände något på fredagen som gjorde att de kände sig tvungna att agera. Jag tror det förekom möten i Boforsaffären respektive med Iraks ambassadör samma dag. Vi har även inbrottet rörande Harvardaffären som en märklig slump.

      En tredje variant är att det förekom regelbunden bevakning av en hemlig grupp (stay behind eller liknande) som ville se om OP hade kontakter med främmande makt. Det plötsliga biobesöket och det begynnande sportlovet kan ha lett till att de blev kort om folk och att man kallade in en eller ett par ytterligare personer som de trodde de kunde lita på. I så fall kan detta förklara varför mordet skedde där det skedde och varför det blev locket på direkt och ingen ‘riktig’ mordspaning inleddes. Mordplatsen är logisk eftersom det är den plats du borde placera ut den man som du litade minst på. Dvs på andra sidan gatan åt ‘fel håll’ om de skulle ta samma t-banestation som de anlände via vilket borde vara mest logiska om de inte tog taxi hem.

      Det skulle också kunna förklara varför OP och LP väljer att gå som de gjorde. OP kan ha känt sig bevakad och valde därför en annan väg hem. Att gå över gatan och titta i skyltfönstret är en klassisk metod för att spana efter ev efterföljare. Det kan också förklara de ‘finska flickornas’ vittnesmål. Enligt dem så fick personen de kände igen order via WT att göra sitt jobb. Det är fullkomligt logiskt att den som gav ordern inte tyckte det gjorde något att han var igenkänd av flickorna mtp att han bara skulle bevaka OP. Att göra sitt jobb var alltså inte menat som en uppmaning att mörda OP.

      Detta är förstås bara spekulationer, men om jag skulle skriva en roman om mordfallet (vilket jag inte tänker göra) så gillar jag denna tredje variant bäst.

      Mvh Mattias

      1. Mycket bra inlägg! Utifrån tillgänglig information anser jag inte att det är möjligt att fastställa huruvida det var en ensam gärningsman eller en konspiration. Som du säger finns en del fakta som talar för båda alternativen. De som argumenterar mot en konspiration förutsätter alltför ofta att en eventuell grupp av attentatsmän måste vara genomprofessionella. Jag tror att valet av tillfälle och plats kan vara styrt av en tidspress. Om en konspiration känner att tiden håller på att rinna ut är de säkerligen mer benägna att ta viss risk och slå till även om alla förutsättningar inte är perfekta. Kanske var det Palmes Moskvaresa som var deadline för en eventuell attentatsgrupp. Hade de då försökt slå till under en tid men inte hittat rätt tillfälle kanske de ansåg att kvällen den 28:e i hörnan vid Dekorima var tillräckligt bra. Rimligen ställde man sina två främsta attentatsmän på väg mot Rådmansgatans tunnelbanestation (varför skulle makarna Palme inte använda samma transportväg hem?), den som var tredje mest lämpad för uppdraget ungefär vid Adolf Fredriks kyrka och slutligen en fjärde man i Dekorimahörnan. Denna hypotes förklarar många av de märkligheter med val av vapen, klädsel och annat som man kan fundera på när det gäller en konspiration. Mördaren kan då både ha viss träning för att kunna utföra dådet någorlunda professionellt men ändå inte vara optimerad för uppdraget.

      2. Ett tänkvärt och klokt inlägg. Man kan tänka sig variationer på temat ‘ett tredje scenario’ förstås. Kan finnas lite olika ‘parametrar’ som är avgörande för händelseutvecklingen. Dock ansluter detta scenario, per definition, ändå till ett slags konspiration: ‘man’ hade OP under övervakning… Vem/vilka är ‘man’ då? (möjligtvis Stay Behind, eller några andra, eller ett slags ‘sammanslutning’ av/med olika ‘intressenter’?). T.o.m. Ingvar Carlsson yttrade ju i ”Veckans Brott” att han gärna skulle vilja få reda på ”vilka” som låg bakom. Han har alltså, direkt eller indirekt, släppt tanken på ‘den ensamme mördaren’ (CP i det här fallet; något han bedyrade så länge LP levde).

        Visst kan/ska man tillåta sig själv att ‘tänka utanför boxen’. Det kan ju faktiskt tänkas att MOP skedde av något slags ‘misstag’ också (i kommunikation, uppfattning av situation, fel slutsats, etc.). Vi vet ju faktiskt inte det. Kan Krister Petersson skingra frågetecknen?

        1. Mycket av fascinationen för Palmemordet även 34 år senare härrör nog från det faktum att väldigt få lösningar är uteslutna. Enskilda personer har kunnat avföras men fortfarande är själva grundscenariot höljt i dunkel. Det går att ha olika uppfattning om sannolikheter men varken en konspiration, en förföljande ensam gärningsman eller ett slumpartat dåd där gärningsmannen inte ens varit utanför bion kan uteslutas helt. Hoppas att utredningen kan lägga fram ytterligare fakta som skingrar mystiken

        2. Jag har läst någonstans att Säpo och underrättelsetjänsten fick information om en sovjetisk avhoppare sommaren 1985. Han lär ha hävdat att Palme ‘jobbade åt dem’. Även om man kanske inte trodde på avhopparen informerades försvars- respektive utrikesministern. Eftersom det var val inom några månader och oppositionen hade ett klart övertag, så tog man det nog inledningsvis med viss ro.

          Palme vann dock valet och i regeringsombildningen efter valet utsågs nya försvars- och utrikesministrar, två personer som hade rykte om vara väldigt lojala mot Palme. Är det då så konstigt om några i säk- och underrättelsekretsar bestämde sig för att rigga en egen bevakning av OP för att se vilka han träffade etc, och att denna ‘inofficiella’ bevakning i så fall hölls inom en mycket liten krets av invigda.

          Oron kan ju dessutom inte ha minskat när Palme utlyste en resa till Moskva samtidigt som det fanns lagförslag på att polisen inte skulle göra motstånd vid en ockupation. Idag kan sådana diskussioner låta osannolika, men då känner man inte till hur stämningarna var i landet i mitten av 80-talet då kalla kriget hade intensifierats avsevärt efter en period av mer avspänt läge.

          En sådan hemlig bevakning av statsministern är förstås en form av konspiration, men inte nödvändigtvis en mordkonspiration. Uppdraget kan ju sen ha förändrats beroende på vad man fick fram från bevakningen eller från annat håll. Men det kan också ha varit en person som tog saken i egna händer när tillfället dök upp.

          Jag har dock aldrig sett några bekräftelser på den här avhopparhistorien respektive hur det i så fall behandlades av regeringen. Å andra sidan har jag aldrig sett att Ingvar Carlsson eller något annat relevant statsråd har frågats om detta.

          Mvh Mattias

        3. Förstår inte riktigt hur mordet kunde ha varit ett misstag från GM:s sida, däremot från en bevakningsgrupps, om han infiltrerat den. Men kanske det ändå var en nödfallsplan som sattes i verket. Helst ville kanske mördaren få makarna längre in i gränden t o m till Skandiahusets baksida. Färre vittnen där. Och första valet var att skjuta mot Palme först. Men så hände något vid Dekorima som gick mot förstahandsplanerna. Lisbet anade oråd och måste varnas för att inte sätta kåppar i hjulet för det huvudsakliga syftet.

          Vet inte om jag med dessa vilda gissningar föregriper något Lars B reder ut i sin bok som jag just erhållit och börjat på. Veckans Brotts polemik mot den baserad på läsning av endast inledningen var Goddag Yxskaft: just skottvinklar etc nämns, ingen reson i den kritiken. Det jag läst bådar mycket gott. En retligt litet skönhetsfel: Palme var inte själv av adlig släkt (dock farmodern, modern och sedan genom hustrun blev han obönhörligen och nog till eget förtret upptagen i adelskalendern som ingift – fakta är fakta vad man än tycker om dem som fäster avseende vid dylik gammal högfärdsnipprighet). Tryckfelsnisse: neurokirurgen i Lund heter inte Salfjord utan Salford – tur det inte blev Saluförd genom automatisk rättning. Inget att haka upp sig på men en smula pinsamt när man väntar sig det gränslöst minutiösa.

          Varför Skandiahusets baksida? Tillfälle att slänga in vapnet genom den öppna dörren för att en eller annan medhjälpare som rörde sig i huset skulle frakta det vidare – varför inte till en felparkerad bil på David Bagares gata. Genom felparkeringen gick ju bilen snart i krossen…Men nu ryktas det ju om att det upphittats.

          1. PJ, eftersom du själv är snar att rätta detaljer vill jag påpeka att försäkringsbolaget Skandia stavas med ki, inte c. Skandiahuset alltså, inte Scandiahuset. I all välmening, det kan ju hända att någon vill söka på alla inlägg som nämner just ”Skandia”.

            1. Det där är väl sådant som jag som moderator borde hålla utkik efter. Men jag prioriterar att försöka uppdatera bloggen ofta hellre än att vara väldigt noga. Så ibland slinker det igenom småfel av det där slaget som förstås helst borde ha rättats.

              Jag antar att de som stavar försäkringsbolaget Skandia med c har tagit intryck av den stavning som hotellkedjan Scandic begagnar sig av. Nu har jag i alla fall rättat tidigare kommenterar med felaktig stavning av Skandia.

              1. Haha, inte lätt att hålla ordningen med så många inlägg. Noterade att jag själv skrev ett fel i just detta inlägg, skulle skriva ”k” men skrev ”ki”. Fumligt med telefonens tangentbord ibland.

  54. Skall pausa nu för jag märker det börjar ”hetta till. Jag är inte så bra på att skriva och att tydligt få fram åsikterna, de kan lätt missförstås, men mina kommentarer skall heller inte leda till käbbel. Vi diskuterar ju ett sorgligt men intressant ämne, nämligen Palmemordets stora gåta, ett lika intresse. Måste bara ändå säga att denna Gunnar Walls blogg är väldigt demokratisk, där alla får komma till tals. Gunnar har tagit mig i örat många gånger och jag har då försökt rätta in mig i ledet, detta är jag väldigt tacksam för. När jag inte levat mitt liv i Sverige är jag heller inte så insatt i Sveriges politik och samhällsfrågor. Sveriges historia har jag dock läst, bara från den tiden när August Palm steg i land och framåt.

  55. Många klarheter som både Gunnar Wall och Lars Borgnäs bidragit med i samband med att lösa Palmemordet. Som Hans Holmer yttrade i DN, eller lär ha sagt att Sverige skulle skakas i dess grundvalar om sanningen kom fram. Efterhand spårade det mesta ur och milljontals kronor har används genom åren för att försöka komma närmare sanningen, men som egentligen inte är meningen eftersom sanningen skulle bli för chockartad för den svenska befolkningen. Inte nog med att sanningen skulle chocka befolkningen, men ytterligare chock blir det med tanke på hur skattebetalarnas pengar har använts för att slå dunster i folks ögon.I nationens intresse är därför av grundläggande betydelse att ansvariga för mordet eller mer korrekt slakten på Sveriges statsminister döms. I nationens intresse är inget sidospår som alternativ för demokratiska principer eftersom det är befolkningens intresse som har företräde för överklasshysteriska egotripppade politiker som helt enkelt inte stod ut med att inte kunna styra landet som koloni till USA. Detta fåtal bär ansvar för att Sveriges befolkning förlorade en mycket uppskattad politiker och statsman.

  56. Vill ogärna bidra med att försöka ställa till ännu mer oreda kring händelseförloppet men min fråga är vad ni tror om vittnet Anki uppe på Malmskillnadsgatan? Jag har ju under alla år gått i en sorts tro, och det är väl den generella bilden ändå att mördaren faktiskt flydde ner på David Bagares gata oavsett exakt vad som hände på själva brottsplatsen. Både enligt vittnet LJ som tittar upp mot åsen och ser mördaren fly ner åt höger, alltså (David Bagares) men även vittnet Yvonne som möter mördaren på motsatta sidan av denna gata. Vem är det då som Anki möter med anorak som hon beskriver det springandes åt vänster i stället efter trappsatsen uppe på åsen? Det går ju emot alla andra vittnesmål känns det som. Hon verkar ju ända ganska trovärdig upplever i alla fall jag i de intervjuer jag sett henne.

    1. Som flera gånger har påpekats på denna blogg överensstämmer inte Ankis senare uppgifter med vad som går att utläsa av förhörsprotokollet från 1986. Enligt detta gjordes iakttagelsen på Regeringsgatan. Anki är för övrigt inte längre i livet.
      http://www.leopoldreport.com/SAMSON.html

      1. Jag vet inte om jag har blivit överkänslig för medias skruvande på sanningen, men i detta reportage säger inte Anki R att mötet med den arga mannen skedde på ovanför trappkrönet på Malmskillnadsgatan.
        Hon uppger inte någon plats för mötet och hon sitter i ett rum någon helt annanstans under intervjun.

        Att TV4 illustrerar hennes berättelse genom ett filmat reportage vid trappkrönet på Malmskillnadsgatan går inte automatiskt att knyta an till vad hon säger i intervjun.

        Är inte möjligheten att reportageteamet missförstått platsen värd att ta i beaktande?

        https://www.tv4.se/nyheterna/klipp/palme-vittne-träder-fram-i-media-det-var-inte-christer-pettersson-3291647

        1. Kommer också ihåg det där inslaget (på tal om medial faktaförvanskning). Anki R och Gerhard S hade väl knappast ändrat sina vittnesmål och tv4 bidrar därför med uppgifter som – om dom varit sanna – vore minst sagt sensationella. Då skulle Anki och Lars J inom 200 m meddelat att det inte kunde varit CP. Nu ska vi ju helst inte sjunka för lågt i nivå på denna eminenta blogg men jag har sett uppgiften/”skvallret” om att anledningen till att man vittnar om att sammanträffandet sker Regeringsgatan-DB Gata ska ha varit att ”man medvetet flyttat sig ner från Malmskillnadsgatan och ändrat tiden några min” (ni förstår antydningen). Vore intressant att höra om någon annan vet grunden till något om Tv4:s uppgifter – annat än ett rent fel (vilket inte är så litet i detta sammanhang) Gunnar – något du kommit i kontakt med?

        2. Intervjun lär ha varit längre i verkligheten, och det förefaller väl troligt att hon då nämnt Malmskillnadsgatan. Men osvuret är bäst. Att TV4 inte ifrågasätter uppgiften om att hon skulle ha deltagit i en vittneskonfrontation med CP två veckor efter mordet är väl om möjligt ännu märkligare. Det var förstås 33-åringen det handlade om vid det tillfället.

          1. Här är svaret som jag fick av TV4:s reporter Marcus Noterius kort efter att reportaget hade publicerats:

            ”Anki var vid flera tillfällen hos polisen, ibland i förhör och sen även vittneskonfrontation. Ursäkta om det var lite otydligt. Ibland har man inte tid att berätta om alla detaljer i ett tv-inslag utan man får sammanfatta. Jag har läst igenom flera polisförhör där Anki finns med, så jag har så klart kollat hennes historia. Sen är det ju 30 år sen så vissa saker kanske är svåra att komma ihåg alla detaljer på.”

      2. Kan det vara mördaren som Anki såg?

        Kan Lars J ha sett mördaren springa upp för trappan och stått kvar?
        Sen kom SE springande och Lars visade för SE vart mördaren tog vägen?
        Sen sprang Lars efter SE.

        Sen såg Yvonne N en man som kom springande.
        Han hade en rock som fladdrade och en väska som han hade i handen.
        Det uppfattas sen som mördaren, som hon såg.
        Men det kanske i stället var SE hon såg, som försökte springa ikapp mördaren?

        Det är min spekulation.

  57. ”Det finns ett grundläggande perspektivfel som omärkligt smygit sig in i synen på Palmemordet.

    Tekniskt, juridiskt har det handlat om ett mord och ett mordförsök, men i det allmänna medvetandet har skotten på Sveavägen varit mordet på Olof Palme. I själva verket var det frågan om något som skulle blivit mordet på makarna Palme, men där ett av skotten av en ren slump missade sitt mål. Vilken bild av mördaren hade istället tonat fram om också det andra skottet träffat? Kanske är det i själva verket så att detta andra skott säger mycket mer om mördaren än det dödande skottet mot Olof Palme. Varför skulle en ”Palmehatare” ha önskat att mörda Lisbeth Palme som före mordet var förhållandevis anonym och inte var någon måltavla i hatkampanjerna mot Olof Palmes person?

    Den bild som framträder i vittnenas berättelser visar istället en lugnt och metodiskt genomförd avrättning där skottet mot Lisbeth syftar till att röja ur vägen det enda vittne som skulle kunna se gärningsmannen på nära håll. Detta förklarar också varför gärningsmannen stannar kvar ett ögonblick, tillräckligt länge för att överväga och sedan avstå från ett tredje skott. Också detta uteblivna tredje skott säger egentligen mycket om mördaren – knappast var det en person som vid själva mordtillfället styrdes av sina känslor utan snarare en som hade dem under fullständig kontroll.”

    Tänkvärda ord av Wilhelm Agrell – Nationen söker en mördare
    utgiven 1990.

    1. Problemet med skottet som (nästan) träffade Lisbeth är att det inte går att fastslå huruvida det var ett skott som avsåg att döda henne eller ett missat skott mot Olof. Det går inte heller att veta huruvida mördaren uppfattade att han träffat Lisbeth och var säker på att röja henne ur vägen, att han uppfattade att han träffat Olof med minst ett skott och aldrig hade för avsikt att döda Lisbeth och därför inte avlossade ett tredje skott eller att han uppfattade att han inte träffade Lisbeth men inte brydde sig om det.

      1. känns som att tanken var att var sitt skott skulle sitta i ryggen på båda två i stundens ingivelse. ett tredje skott som ej kunde avlossas på ett smidigt vis bakom ryggen på LP:e klarade han kanske helt enkelt inte av. ” som att skjuta ett oskyligt rådjur”

  58. Lena var naturligtvis ett misstag. Jag menade förstås Emma. Det var inte med någon hänvisning till någon ”Lena Andersson”. Ber om ursäkt för det, men du har förstås mandatet att porta mig från bloggen om du anser det vara nödvändigt. Du får hur som, gärna korrigera misstaget i min text.

    //Per

    1. Ursäkten noterad. Det gläder mig att du skriver att det var ett misstag. Jag korrigerar inte eftersom det redan uppstått en debatt om saken, så det blir bara krångligt. Jag gillar inte att agera polis på bloggen om jag kan slippa, så du är inte blockerad. Men låt oss alla tänka på att hyfsa tonen. Den här gången har det gått alldeles för långt.

  59. Tack, det var verkligen ett misstag och precis som jag skrev i tidigare inlägg respekterar jag anonymiteten, även om jag då beklagar den samma.

    Personligen tycker jag att debattklimatet har spårat ur och att det påtagligen ofta är brist på nyanser – allt är svart eller vitt. Kanske har jag bidragit till det? Det har jag säkert. Därför vill jag avsluta diskussionen med ”Jörgen” och ”Emma” genom att skriva detta inlägg.

    Det är djupt beklagligt att man har en ensidig förklaring till skeendet och händelseförloppet vid tiden för statsministermordet. Ingen av oss sitter i den sitsen att vi kan göra säkra uttalanden. När man kategoriskt avfärdar Thomas Petterssons förklaringar och tycker att han bidragit med noll och ingenting är det ett uttryck för ett starkt onyanserat perspektiv. När man vidare lägger sig på den nivån ”att man återigen inte orkar förklara för människor hur fel Petterssons teorier är” då använder man sig av ren härskarteknik och sätter sig på väldigt höga hästar. Återigen – ingen av oss har tillgång till full information och det sekretesskyddade materialet. När två personer, som på denna blogg, gaddar ihop sig och använder språket som ett maktmedel (i stället för hypoteser) är det uttryck för något helt annat än att opponera på ett visst s.k. ”spår”. Ett exempel på denna överlägsenhet, när man använder språket som ett maktmedel, är när man som Jörgen skriver: ”Skandiamannen var inte vid Grand kl 23. Han är inte identisk med den Grand-man Mårten Palme sett.” Detta har naturligtvis ”Jörgen” inte en susning om. Jörgen kan ha hypoteser och Jörgen kan ifrågasätta andra hypoteser – det är ju liksom hela meningen med en hypotes, både vetenskapligt, men likväl när vi pratar Palmemordet. Men att, utan stöd i det tillgängliga materialet, göra kategoriska uttalanden bidrar knappast till en nyanserad debatt. Det finns faktiskt ett flertal uppgifter på att Grandmannen överensstämmer med ett gäng vittnesutsagor från Grand, samt då Mårten Palmes senaste uttalande i media. Detta betyder naturligtvis inte att vi kan fastslå att Skandiamannen också var Grandman. Det är ingen av oss vanliga dödliga som vet. Min poäng är bara att vi ska vara försiktiga med kategoriska uttalanden. Hypotesen om att Skandiamannen var Grandman är lika god som vilken annan hypotes som helst. Det är heller ingen fakta, fakta som behöver förklaras för oss mindre vetande, att det är omöjligt för Grandmannen att nå Skandias entré och utstämplingsmekanism under samma tid som paret Palme promenerar till korsningen Tunnelgatan/Sveavägen.

    Gunnar själv gör ett tappert försök i denna tråds första inlägg, d.v.s att hålla två hypoteser i luften samtidigt. Det handlar om vittnet Leif L som har gjort diverse utspel i (tvetydig) media under de senaste dagarna. Han vittnar där, väldigt tvärsäkert, om Skandiamannens oskuld. Gunnar menar att om detta är sant kan vi helt och hållet avskriva Skandiamannen som Palmes baneman. Förtjänstfullt fortsätter sedan Gunnar med att det trots allt har gått 34 år sedan mordet begåtts, vilket förstås gör att Leifs uttalande kan ifrågasättas. Ett sådant typ av resonemang bidrar till ett i mitt tycke gott debattklimat. För ordningens skull vill jag också tillägga att Leif, vid tiden när det begav sig, hade en motsatt ståndpunkt när det gäller Skandiamannen. Leif fick direkta frågor av polisen i förhör beträffande Skandiamannens varande på brottsplatsen och sade sig då inte sett till Skandiamannen på brottsplatsen. Tvärtom – han hade sina egna teorier om varför Skandiamannen själv sade sig var ett nyckelvittne. På tal om svart och vitt – ljuger Leif? Naturligtvis inte. Kan man med hjälp av källkritiska principer konstatera att Leif inte sett Skandiamannen på brottsplatsen? Nej – naturligtvis inte. Lika lite som vi kan dra säkra slutsatser att det Leif nu säger 2020 måste stämma. Återigen – vi vet alldeles för lite för att dra säkra slutsatser.

    För egen del tycker jag att det varit mycket befriande att Thomas Pettersson och Lars Larsson återigen satt Skandiamannen under lupp. Det har i allra högsta grad bidragit till att patentet om vad som hände på brottsplatsen är brutet – oavsett då Skandiamannens skuld. Jag spekulerar i om det inte också har varit befriande för polisen, att få något handfast att utreda i brottsplatsens närhet. Låt oss spekulera i Skandiamannens skuld. Ponera att Krister Pettersson presenterar Skandiamannen som Palmes mördare. Om han nu väljer att presentera den lösningen, med tekniska bevis, behöver det nödvändigtvis inte betyda att Thomas Pettersson eller Lars Larsson har rätt i sina specifika teorier. Det tål att påpekas när vi i dessa dagar spekulerar (och tvärsäkert konstaterar) i meter och sekunder, rock versus jack och vapensamlares vara eller icke vara. För egen del är jag inte speciellt intresserad av att ha rätt eller fel i mina spekulationer. Jag konstaterar bara att det är smått fantastiskt att Krister Pettersson nu går ut och lovar en lösning på mordgåtan.

    Slutligen och med eftertryck, så att det inte uppstår några missförstånd och spekulationer: jag pekar inte ut Skandiamannen som Palmes mördare. Jag har mina tvivel och jag sitter på för lite information för att dra några säkra slutsatser. Det var mycket olyckligt att Filter valde att namnge Skandiamannen och komma med tvärsäkra uttalanden om hans skuld. För mig är det en annan diskussion. Som hypotes anser jag att Skandiamannen är den absolut och enkom bästa hypotes som presenterats på år och dar när det gäller s.k. spår. Eftersom vi alla har den informationen att PU gjort ansträngningar kring Skandiamannens vara eller icke vara de senaste tre åren kan jag bara hoppas på att få svar – oavsett om min hypotes spricker. Om Pettersson presenterar teknisk bevisning och hållbara indicier om hans oskuld är jag den första att backa. Jag backar däremot inte för en fortsatt debatt på denna blogg och vägrar bli överkörd i flock av personer som ser utredningen i svart och vitt och där språket blir ett maktmedel för att förlöjliga de som köper hypotesen om Skandiamannen. Varken ni (Jörgen/Emma) eller jag sitter i position att presentera fakta och tvärsäkra uttalanden. Kanske allra bäst att vi överlåter den biten till polis och åklagare?

    1. Just för att sätta stopp för en onödigt uppskruvad diskussion: det går alldeles utmärkt att polemisera mot andras åsikter utan att peppra den egna kommentaren med uttryck som ”ren härskarteknik”, ”väldigt höga hästar”, ”gaddar ihop sig” och ”språket som ett maktmedel”. Det är fler än Per W som tagit till onödigt skarpa ord. Men nu är det dags att sluta.

    2. Per W.
      Jag låter de delar av din kommentar som inte hör till ämnet Palmemordet – utan är dina personliga omdömen om mig och Emma som personer förbli okommenterade.
      Jag anser dock inte att jag är nödgad att ta till härskartekniker, utan försöker att hålla mig till sak.

      Att kategoriskt avfärda någonting betyder i min värld att man gör det utan att framlägga fakta, men det har jag ju gjort, vilket alla kan se.

      Hårda fakta är avstånd och tider, men dessa avfärdar du som ointressanta. Google Maps är f.ö ett mycket bra redskap för att mäta sig fram längs gatorna. Dessa uppgifter är ju A och O.
      Kompletterar man dessutom dessa uppgifter med egna rekonstruktionspromenader så kommer man att upptäcka att scenariot är långt från trovärdigt.
      Vi vet inte i vilken minut och sekund de passerade Kammakargatan och började gå längd muren till Adolf Fredriks kyrkogård, men det vi vet genom Mårten Palme är att mannen stod kvar tills dess de kommit ner mot Kammakargatan, det är därför härifrån vi måste börja mäta.
      Det hade varit bättre om du – i stället för att springa – mellan Grand och bakdörren gått i snabb takt, för att få ett så trovärdigt förlopp som möjligt.
      Kanske borde du joggat på isig trottoar med lågskor kavaj, halsduk och ytterrock i minus sju grader för att skapa dig en bild av de verkliga förhållandet?
      Jag tror inte att du skulle klara detta under tre minuter.

      Den snabbaste tänkbara vägen genom huset är tveklöst om det fanns en bakdörr på Luntmakargatan precis bakom receptionen med en korridor som ledde rakt igenom huset förbi stämpelklockan och vidare.
      En sådan korridor tycks finnas i det nybyggda huset, men har ni tagit reda på hur det såg ut 1986?
      Ritningar måste därför redovisas.
      Dessutom kvarstår frågan hur han obemärkt av väktarna kunnat ta sig in genom denna dörr.
      Har du någon teori runt detta, har du läst förhören med Skandia-personalen?

      Men även om Skandiamannen nu hade det så väl förspänt, går det ju inte ihop.
      Rekonstruktionen i veckans brott lämnar en hel del i övrigt att önska, de hade inte gjort något tillägg för själva utstämplingen, vilken ändå borde ha tagit några extra sekunder.
      De står dock ute på gatan 5,5 minuter efter att de lämnat Grand, och jag har berättat för dig att förutsättningarna för mötet vid den norra annonspelaren bygger på att Olof och Lisbeth börjar gå söderut från Sari i detta skede.

      Kvinnan i huset mittemot har inte sett paret vänta vid skyltfönstret i 3,5 minuter, och om deras 160 meter långa
      promenad tagit över 5 min har något anmärkningsvärt inträffat på vägen längs kyrkogården.
      Vad kan man undra?
      Tycker du att man bara kan vifta bort sådana frågor, genom att hävda att vi inte vet något om deras promenad?

      Jag viftar inte bort Petterssons teorier hursomhelst, utan jag granskar dem
      på djupet på ett sätt som jag tycker fler borde göra.
      Vad gäller signalementsuppgifterna som Mårten lämnat i sina tidigare förhör så finns ingen överensstämmelse med Skandiamannen.
      Glöm inte att han pekat ut Christer Pettersson, så mannen bör haft vissa likheter med honom. Det har inte SE.
      Jag tror att Mårten på ett ärligt sätt försöker beskriva en man han sett, och att han reagerade över hans beteende. Den mannen var inte klädd på det sätt Skandiamannen var, men du spekulerar om att han hade något annat på sig.
      ”En blå rock av något tunnare material” för att kompromissa in honom i samtliga observationer från Grand till David Bagares gata.
      Men glöm nu inte att både Larsson och Petterssons starkaste indicium mot SE nu är att han hade ett signalement som stämmer med den generella bilden från vittnesmålen.
      I det läget blir i stället den svarta långrocken han bär på bilderna helt avgörande för det är ju den dom utgår ifrån.

      Inget stämmer med något, men kan man ibland låtsas att han ibland
      hade svart rock och ibland blå jacka blir signalementet formbart, och fantasin kan flöda fritt.
      Anders D:s grå Ulster med svarta stänk går också in, och kan med ett betydligt större mått av fantasi koppla ihop med den rock SE hade i verkligheten.
      ”Ljusförhållanden kan i samtliga fall ha spelat in.”
      Detta är inte seriöst.
      Samtliga vittnesuppgifter avfärdas i de delar de inte passar med fantasibilden som att vittnet sett fel, samtidigt som man hittar på egna plagg för att de ska passa med sina egna föreställningar.

      Jag har inte brytt mig så mycket om övriga observationer från Grand, men antar att du syftar på Annelie K och Margareta S.

      Annelie K:

      ”35-45 år 170-175 cm lång ordinär kroppsbyggnad, något rund över magen. Troligen cendréfärgat hår. Alldagligt utseende, rak näsa, brett ansikte, blå 3/4 lång jacka, ganska tjock, vaddfylld, skärmmössa typ keps, troligen glasögon, inget i händerna, troligen händerna i jackfickorna. Troligen mörka byxor. Tycktes vänta på någon”.

      Margareta S:

      ”Stora ljusbågade eller storbågade
      glasögon, ljusbrun mössa med uppfällda öronlappar, ljusblå halvlång jacka, blå byxor.”

      Jag tycker att det är märkligt om SE sprang längs David Bagares gata med öppen fladdrande svart rock.
      Har du/ni några funderingar på varför han knäppt upp den, låg inte vapnet i lillväskan?

    3. Bara ett tillägg:

      Per W skriver:

      ”För ordningens skull vill jag också tillägga att Leif, vid tiden när det begav sig, hade en motsatt ståndpunkt när det gäller Skandiamannen. Leif fick direkta frågor av polisen i förhör beträffande Skandiamannens varande på brottsplatsen och sade sig då inte sett till Skandiamannen på brottsplatsen. Tvärtom – han hade sina egna teorier om varför…”

      Det är riktigt att han inte svarade ja på frågan i förhör, men vi bör också ha i bakhuvudet att Leif L INTE upplevde att Skandiamannen var på brottsplatsen vid tiden för skotten, att Skandiamannen INTE var i 40-50 års åldern, och att han INTE tyckte att Skandiamannen hade ”mörkblå rock”.

      Förhörsledarens fråga löd:

      ”Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll och som sen stannade kvar tills polis­ männen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern?”

      Beskrivningen verkar alltså inte motsvara Leif L:s minnesbild av Skandiamannen.
      Snarare beskrivs en fantasifull mix mellan Anders B, Jan-Åke S och Skandiamannen.

      Ett foto på honom hade naturligtvis berättat betydligt mer.

      Däremot har ju både LL och JA beskrivit honom ganska träffsäkert i tingsrättsförhören, men dessa uttalanden kan man ju också avfärda genom att påstå att de blivit påverkade av media.

    4. Per W
      Jag läste din kommentar en gång till och bestämde mig för att trots allt skriva några rader – ja det blev ganska många – om hur jag ser på saken och varför jag tror att det blivit en så hätsk debatt. Förhoppningsvis kan det bidra till att vi förstår varann bättre även om våra åsikter skiljer sig åt.
      Jag vet ju inte alls hur mycket du har tagit del av när det gäller Thomas Petterssons teori och den debatt som har förts tidigare, här och på andra ställen. Hur som helst så gör du din entré här i ett skede när SE-spåret har stötts och blötts och vänts ut och in åtskilliga gånger. Själv har jag ägnat det väldigt mycket tid och jag har prövat Thomas P:s hypoteser mot all tillgänglig information jag kunnat finna. Jag har definitivt inte haft något egenintresse av att såga teorin t ex av anledningen att jag själv har något favoritspår.
      Av den anledningen känns det inte rättvist när du påstår av vi – eller jag – kan bara tala för mig själv här, föraktar och försöker skjuta Thomas Petterssons teori i sank samt att argumenten har ett annat syfte än att sakligt försöka bedöma rimligheten i Thomas P:s påståenden. Du menar också att detta går att läsa mellan raderna. Det är helt enkelt inte korrekt. Åtminstone inte i mitt fall.

      När det här tog sin början i maj 2018 med artikeln i Filter och sedermera boken läste jag det utan några förutfattade meningar och prövade liksom många andra hypoteserna mot tillgänglig information. Det stod snabbt klart att Thomas P hade missat väsentliga delar av central information. Ett av hans huvudargument var att ingen utom gärningsmannen hade kunnat se vittnet Lars J vilket tydligt motsägs genom dennes vittnesmål. Många var förundrade och frågade sig hur man kan ägna 12 år åt en teori och lyckats undvika att se detta. Som du påpekar Per W är det mycket vi inte vet och vittnesmål ska givetvis ifrågasättas.
      Problemet är att Thomas Pettersson ofta inte gör det. Det är ju utmärkt om man kan presentera en alternativ bild av händelseförloppet men då man gör det kan man inte undvika att ta ställning till den tillgängliga informationen.
      Det finns flera exempel på hur Thomas P undvikit att göra just detta och ett är det som nu livligt diskuterats, alltså den hypotes som bygger på att Skandiamannen var Grandmannen och rundade ett halvt kvarter för att gå in på baksidan och sedermera dyka upp på Sveavägen igen. Visst kan man hävda det men man måste ta ställning till vad Lisbeth säger om promenaden och inte helt sonika hoppa över det.
      Den långa mörka rock som personer vittnat om och som Thomas P lutar sig emot i sin argumentation blir ju ingenting värt om man samtidigt hävdar att han var Mårtens Grandman som var klädd på annat sätt.
      Nån ordning får det väl ändå vara när man pekar ut någon som statsministermördare anser jag.

      Ett annat exempel var när vi som fördjupat oss i det här påpekade för Thomas P att SE:s närvaro kunde anas på brottsplatsen t ex genom att Anna H och Karin J vittnat om att någon blandat sig i de livräddande åtgärderna och bestämt sagt att framstupa sidoläge var det rätta vilket SE hävdade långt därefter.
      Det avfärdade Thomas P svepande genom att säga att det måste ha varit några andra vittnen.
      Sen har vi vittnesmålet från Leif L som i tingsrätten hävdade att han sett SE och hans kamrat Jan A som i sagt att han pratat med en man i 50-60 års åldern med keps. Om man som Thomas P hävdar att ingen sett SE så anser jag att man måste ta ställning även till det. Möjligen har han inte alls läst det men det är mer än vad jag vet.
      Det finns fler exempel än det här men jag ska inte dra dom just nu. Min åsikt är som sagt att om man överhuvudtaget ska peka ut en statsministermördare ska man var ordentligt påläst och ha mycket på fötterna och det anser jag inte att Thomas P har. När han och Mattias Göransson har blivit ifrågasatta på grund av att argumenten och ”bevisen” anses otillräckliga, t ex av Leif Silbersky, har de upprepat att kärnan i det hela är att polisen gjorde ett misstag när dom avförde SE, vilket givetvis inte har något med bevisföring att göra.
      Något annat som berört mig starkt är hur Thomas P har agerat gentemot den åldrande ex-hustrun, där han t ex har ringt upp henne för att sen genast uppdatera i Filter och misstänkliggjort det hon just sagt. Ungefär detsamma gjorde han i Veckans Brott där han berättade något om att hon sagt något om att hon inte ville att pressen skulle ta bilder på ”mördarens hus”.
      Nu tror jag inte att SE kommer att presenteras som gärningsman men om så är fallet kommer jag inte att ändra min inställning beträffande hur Thomas P och Mattias G har agerat. Samtidigt skulle jag givetvis tycka att det var fantastiskt att arbetet gjordes om det till slut gav oss lösningen. Det behöver inte vara svart eller vitt.
      Slutligen då, jag har uppfattat att du på något sätt känt dig påhoppad och om jag har medverkat till det så ber jag om ursäkt. Jag har nog varit lite raljant vid något tillfälle men samtidigt gick du ut väldigt hårt med kritik som faktiskt var oberättigad, annars hade jag nog uttryckt mig annorlunda. Jag har inga som helst dolda motiv utan kör med öppna kort och allt slags spel och manipulation är mig helt främmande – jag tycker intensivt illa om sådant.

  60. Per W
    Du kan gärna få sista ordet, men jag har en avslutande fråga.
    Den 5 mars skrev du:
    För några dagar sedan skrev en gammal ”proffstyckare”, Lena Andersson, en kolumn i Dagens Nyheter. Hon beklagade sig där över att journalister som kan frågan bäst betraktas som partiska. Jag tycker att hennes ord väl sammanfattar vad detta egentligen handlar om. Det finns ett gäng proffstyckare som tycks ha patent på mordgåtan.
    Den 9 mars skrev du:
    Lena var naturligtvis ett misstag. Jag menade förstås Emma. Det var inte med någon hänvisning till någon ”Lena Andersson”.
    Först har du starka åsikter om Lena Andersson och sen låtsas du som du inte vet vem som avses överhuvudtaget. Hur kommer det sig?

    1. Jag uppskattar verkligen att både Per W och Emma skriver på denna blogg så länge ni håller er till sakfrågor. Nu vill jag mana Emma: släpp frågan om vad Per W menade. Jag tror de flesta som följer bloggen inte är så intresserade av denna sidodebatt.

  61. Detta är ett problem som varit ständigt närvarande bland allmänhet och privatspanare med flera.
    Ett alltför säkert ställningstagande i att egen ståndpunkt är rätt,och därmed är alla andras fel.
    Så här har det tyvärr alltid varit,i större eller mindre omfattning beroende på omgivning.
    Det ligger ett stort värde i att kunna hålla en sansad debatt,och samtidigt så tycker jag att det egentligen är bäst om man för fram egen åsikt och försöker underbygga densamma med fakta och indicier jämfört med att koncentrera sig på att kritisera andras teorier.

    En sak kan vi ju fastslå även i MOP soppan.Ingen kan med säkerhet påstå sig sitta på hela sanningen utifrån det material som finns oss tillgängligt.

    Jag tror att CA gjorde det..:-)

    1. Ragnar.
      Trots att jag inte vet om din kommentar var riktad till mig, kan jag sätt och vis hålla med, men att granska teorier som fått stort medialt och folkligt genomslag ser jag som en medborgerliga plikt.
      Om man sedan hittar allvarliga brister är det också viktigt att påpeka detta och förbereda sig på moteld.
      Palmemordet är ett allt för allvarligt ämne för att vanföreställningar ska tillåtas grassera.
      Det finns hur mycket som helst, men jag gillar teorier och tolkningar (även vilda) under förutsättning att de marknadsförs under rätt etikett och inte sanningar.
      Även jag drar till med hugskott titt som tätt.
      Däremot har jag ingen teori om vem/vilka som ligger bakom mordet som jag tycker att jag har grund att lansera, och definitivt ingen skytt, och även om jag hade det skulle jag aldrig gå ut med det publikt.
      Jag tror inte hans namn ens figurerar i utredningen, men CA-spåret känns inte hett.

  62. Krister Peterssons raka men samtidigt kryptiska besked har givit oss (”extra intresserade”) blandade känslor – hopp men samtigt en viss rädsla (håller det?) för vad som komma skall. Det jag tycker är hoppfullt är uttalandet att han ska ”presentera vad som har hänt den 28 feb 1986”. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att ny information tillkommit som faktiskt kan redovisa händelseförloppet och inte bara troligt vem som sköt/ligger bakom (genom tekniska bevis). Händelseförloppet kan rimligtvis inte gå att gräva fram ur tidigare material och då faller mina tankar på någons ord/testamente som stöds upp med tekniska bevis. Den omvända ordningen, dvs tekniska bevis mot en person räcker ju inte för att ”presentera vad som har hänt”. Ta exemplet att CA:s revolver återfunnits och det är träff och att han faktiskt ägde den vid mordet. Då återstår ju att ”presentera vad som har hänt”….detsamma gäller ju för alla namn som förekommit i den utredning vi känner till (VG, CP, SE, olika ”bokstavspoliser”, Alf E mfl mfl). Det känns långsökt att tänka sig att de efterlämnat ett erkännande (tex tillsammans med vapnet) och som skulle dykt upp långt efter deras död – vem skulle hållit inne med sådan information – såvida man inte själv varit inblandad (och då talar vi inte längre om den ensamme gm)? .Jag kanske dribblar bort mig i KP:s ordval men jag får känslan av att det handlar om en ganska nyligen avliden (alternativt dödssjuk) person (gm eller involverad) som kommit med information – och kanske vapnet. Känslan är också att gm kommer vara en ny ”bekantskap” – mina tankar en tisdagskväll.

    1. Krister Petersson har i varje fall sagt så mycket som att det definitivt inte handlar om något erkännande. Däremot kan ju en eller flera personer ha lämnat avgörande uppgifter som pekar i en bestämd riktning, vilket sedan har kunnat styrkas med annan bevisning.

    2. Jag (ock säkerligen många andra) reagerar också på KP:s formuleringar angående det senaste utspelet om att ”presentera en förklaring till MOP”. Att säga något sådant är ju faktiskt mer än bara allmänt förpliktigande, det tyder ju på att man sitter inne med något slags verklig kunskap/insatthet i det faktiska förloppet (även om det, av olika skäl, inte går att precisera en exakt mördare, eller då heller åtala någon sådan. Även om detta också antyds i mer än bara allmänna ordalag…). Om han/man redan nu vet om något så avgörande för den faktiska händelsen (och kanske även kan backa upp det med något slags ”teknisk bevisning”) så är frågan varför man då måste vänta några månader till? Är det fler undersökningar som måste göras? Är det t.ex. lagstiftning som måste checkas upp och säkerställas? På nationell nivå? Internationell? (tänker på intervjun som Jenny Strömstedt gjorde med honom där han tvekar en – extra – stund innan han svarar på om det kan ha någon internationell koppling..). Något/några annat/andra aspekt/-er?

      Han säger även att han i dagsläget själv har en ganska klar uppfattning om händelseförloppet (och även om vem mördaren/mördarna är/kan vara) fast han inte vill säga det nu, men att det också kan ÄNDRAS från en dag till en annan. Varför kan det ÄNDRAS ifrån en dag till en annan? Det låter inte så värst stabilt, egentligen. Ändå verkar ju KP vara en väldigt sansad person som inte alltför lättvindigt hemfaller åt alltför ”lösa boliner”, och hans renommé är också grundmurat. Han säger även att han vet, redan nu, hur han kommer att agera (och där tror väl många av oss att det slutliga resultatet blir att man bestämmer sig för att lägga ner förundersökningen, eller göra den ‘vilande’). Men hur kan han vara så säker på det om nu förutsättningarna ÄNDRAS från dag till dag?

      Så, vad är det som är i görningen, och varför måste vi vänta några månader till, och varför kan det fortfarande ändras ifrån en dag till en annan?

  63. Christer Pettersson tog lögndetektortest och det bedömdes tillförlitligt. Det borde vara en självklar förutsättning att högerkrafterna på Palmes tid, dvs. Ulf Adelsohn och Carl Bildt blev underordnade slikt test. Då får vi svaret på mördaren.

    1. Christer Pettersson gick frivilligt med på att underkasta sig det som brukar kallas lögndetektortest eller polygraftest för TV3:s räkning. I Sverige förekommer det inte att polis och åklagare använder sig av den metodiken. Och det finns ingen svensk lagtext som direkt pekar på att det skulle vara möjligt att tvinga någon att testas.

      Det är nog bra. Alla är eniga om att metoden inte är ofelbar och somliga anser att den är värdelös. Här är en översiktlig artikel från 2005 som pekar på argument både för och mot användande av lögndetektortester.

      Några år senare slog Karin Bojs, journalist på Dagens Nyheter, larm om en händelse med direkt beröring till debatten (artikeln bakom betalvägg). Två svenska forskare hade publicerat en artikel i en vetenskaplig tidskrift där de argumenterade för att lögndetektortester saknade värde. Ett israeliskt företag som tillverkar lögndetektorer kontaktade tidskriften och krävde att artikeln skulle dras in. Pappersversionen var redan ute men artikeln togs bort från nätupplagan utan att tidskriften preciserade vad som skulle ha varit fel med den kritiska artikeln – den enda formulerade kritiken var att det israeliska företaget borde ha beretts plats att lägga fram sina synpunkter i de svenska forskarnas artikel.

      De svenska forskarna blev också hotade med åtal om de fortsatte skriva. Ämnet är alltså inflammerat och den som vill kritisera testmetoden riskerar konflikter med kommersiella intressen.

      För min del är jag inte tillräckligt insatt i den vetenskapliga debatten för att ha en bestämd uppfattning, men jag föreställer mig att lögndetektortester har ett visst, om än osäkert värde. Däremot tror jag det vore rätt skräckinjagande om människor skulle tvingas genomgå sådana test bara för att de kunde tänkas ha kunskaper som de tigit om när det gällde ouppklarade brott. Det är lite grann samma sak som med konfrontationsutpekanden – de kan vara till hjälp i en brottsutredning om de genomförs korrekt. Men resultaten kan också bli totalt missledande av en rad orsaker.

      Låt oss – hypotetiskt – tänka oss att Carl Bildt testades med frågor om eventuella hemliga kunskaper om Palmemordet och att han svarade att han inte hade några sådana kunskaper. Vare sig testresultatet pekade på att han talade sanning eller att han inte gjorde det skulle resultatet knappast leda till ökad kunskap – polygraftest kan visa fel i båda riktningarna och jag kan tänka mig att erfarna politiker är en knepig testgrupp. Och framför allt: i ingendera fallet skulle vi få svaret på vem som var mördaren.

      Samma sak skulle förstås gälla om till exempel Ingvar Carlsson testades. Även han skulle ju kunna veta saker som han inte valt att redovisa.

      Om sådana tester genomfördes i stor skala skulle förmodligen de allra flesta testade inte känna till sanningen om mordet, kanske inte någon av de testade. Men några stycken av testerna skulle antagligen ändå ge utslag som pekade på att försökspersonerna visste något trots att de inte gjorde det. Det vore olustigt för att använda ett försiktigt uttryck.

      1. Vad ett sådant test visar är väl ett visst ‘stresspåslag’ vid viss situation/’fråga’? Då kan det ju vara så att någon som lätt får hög puls i något stressande situationer (”Talar DU sanning eller ljuger DU?”), och kanske har högt blodtryck, etc., kanske har lättare att avge ‘utslag’ (avvikande rytm) än någon som inte lider av detta? Frågan kanske dessutom är väldigt känslig (åt ena eller andra hållet) och kanske då också skapar extra ‘ångest’/oro/etc. hos den testade (av ena eller andra anledningen) vilket också det kan skapa extra ‘utslag’. Visst kan det extra stresspåslaget tyda på att den testade visar stress p.g.a. att vederbörande vet med sig att man ‘ljuger’, men det är inget som är hugget i sten att så är fallet, eller ett oförvitligt ‘facit’ (det måste väl i så fall ses i samband med andra faktorer/indikatorer som tillsammans tyder på ett visst mönster, eller ‘riktning’ i utsagorna).

        När det gäller CP så var det mycket riktigt så att han ”klarade det” (det vill säga att testet inte visade några signifikanta stresspåslag vid extra känsliga frågor). Vissa påstår att han kanske tagit något slags betablockerare el. dylikt för att ‘hålla sig lugn’, och därmed manipulera testet, men det är väl inget som går att belägga, i vart fall inte så här många år efteråt.

        Men, vissa personer kanske har en förmåga/fallenhet att klara ett sådant test bättre än andra? (vissa kanske är mer ‘kallhamrade’?). Därmed går det ju inte att bestämma någon absolut ofelbarhet med lögndetektortest. Då måste man kanske även ha tillgång till något slags (dokumenterad) läkarutlåtelse på individens fysiska/psykiska/neurologiska ‘disposition’ först?

        1. Jag tänker att lögndetektortestet av Christer Pettersson fungerar som en bra stödargumentation till alla andra fakta som talar för att han är oskyldig. Däremot skulle jag inte ge så mycket för ett positivt lögndetektortest av någon annan misstänkt om det inte finns annan konkretare bevisning också. Därtill är metoden alltför osäker

    2. Jag tror du falkar inom fel slags höger. Ulf Adelsohn beskrev hur djupt emotionellt han uppskattade Palmes ord om Adelsohns far när denne gått bort. Han var förvånad och rörd över att Palme ens visste vem Ulfs pappa var. Men Palme höll reda på alla funktionärer inom statsapparaten. Och han förstod förlusten av en far. Han uttryckte tydligen ett oerhört vackert deltagande i sorgen till Adelsohn som berördes djupt av det. Maj-Britt Theorin sade att Palme var blyg. Ja, men han var nog också osedvanligt omtänksam och inkännande. Ulf Adelsohn upplevde det och Carl Bildt vars far bodde i Palmes föräldrars hus visste nog allt om Olof som både busunge och idealist och känner, hoppas man, vederbörlig värme. Claes Palme vittnade om att ingen som riktigt kände hans lillebror Olof tyckte illa om honom. Ingen.

  64. Emma, Jörgen G, Per W – BETRÄFFANDE 23.19

    Skandiamannen stämplade ut 23.19 (23.19,00 – 23.19.59) och Nicola F såg ”Förföljaren” vid ”norra reklamskylten” 23.19,55. Från stämpelklockan var det gissningsvis 35-45 meter till annonspelaren. Antar man att det var SE som gick efter paret Palme tog det max en halv minut för Skandiamannen att gå sträckan, troligtvis snabbare. SE kunde således ha hunnit gå ännu längre norrut innan han vände om.

    Väktaren Henry O berättade i förhör 100 dagar efter mordet att att han hade pratat ett par minuter med SE innan denne gick, lika med att HO ger Skandiamannen alibi.

    Det har som helst INGEN substans. Väktaren kom inte ihåg den 12 juni det enskilda 23.19-tillfället när SE gick för dagen som HO själv bekräftar i förhöret med motsägelserna:

    – ”Men vad jag kommer ihåg är liksom från 23.40”
    – ”Ja, jag har pratat med honom ganska mycket”
    – ”Enligt rykte befann sig då SE i huset”

    Den andra väktaren Anette K som också förhördes i juni 86, 100 dagar efter skotten, kunde inte berätta något säkert, av NATURLIGA minnesskäl, om när SE gick ut vid 23.19-tiden.

    SE i sin tur berättade dagen efter, 1 mars, att han gick direkt ut på Sveavägen.

    Så fort en ny hypotes har fått större spridning media har den Nya Palmegruppen varit mycket snabb på att låta allmänheten förstå att teorin inte är av större intresse för dem. Det gäller exempelvis Stocklassa 2018 och nu i år Borgnäs (med Lena Andersson) där deras trovärdighet som journalister har hamnat på sned (böckerna är dock underhållande).

    Däremot när Skandiamannen briserade med stor kraft 2018 har inte utredningsgruppen på något sätt försökt att avfärda det. Tvärtom läckte de följande i en lokaltidning 2018:

    – »Skandiamannen är den mest intressanta och troliga gärningsmannen när det gäller mordet på Olof Palme«

    Henry O, precis som Leif ”Chevamannen” L, verkar heller inte ha fått yppandeförbud av Palmegruppen som andra nyckelvittnen har fått.

    Vad har då väktaren Henry O för anledning att hitta på en historia som uppenbart inte stämmer och som även Nya Palmegruppen har konstaterat?

    – En GISSNING är att han hade gjort ett passbyte som inte var förankrat varken hos Skandia eller Securitas och så inträffade det osannolika. Framför allt Skandia ville inte bli kopplade till ett mord, särskilt ett statsministermord, därför kom Securitas in till väktarna redan på natten som fick HO att känna pressen. 100 dagar senare försökte han därför hjälpa till mer än vad han faktiskt mindes säkert.

    Varför hade då SE stannat och talat med HO ”ganska mycket”?

    – I förhören i mars-april berättade SE att han hade mycket bråttom för att han skulle hinna med sista tunnelbanan till Mörby, nästan tjatat om det, han var dessutom tvungen att stanna och kolla på sin svarta urtavla för att han hade så bråttom (nästa och sista tåget till Mörby gick först om en halvtimma 23.48 från T-centralen).

    Varför var tunnelbanan till Mörby så viktig då för SE att berätta om?

    – Därför att SE kom ihåg att nyckelvittnet Nicola F hade sett hans ansikte (”något äldre än 44 år” (SE 52 år)) på nära håll när SE mötte honom norr om Skandia, d.v.s. SE hade INTE gått söderut mot tunnelbanan utan norrut mot nattbussen 691 vid hållplatsen Stadsbiblioteket och kanske med ett stopp på vägen. Därför hade han gnatat om Mörby även för HO.

    https://magasinetfilter.se/filterbubblan/annu-en-arsdag/

    1. Mikael A
      Hur kan du veta exakt på sekunden när Nicola F såg en man följa efter paret Palme vid norra reklamskylten?? Du skriver att det inträffade exakt klockan 23.19.55
      Menar du att Nicola hade en klocka som gick exakt rätt och noterade klockslaget på sekunden när han såg mannen följa efter paret Palme och att han samtidigt noterade att han befann sig precis i höjd med norra reklamskylten ??

    2. Mikael A
      Hur vet du att stämpelklockan gick rätt och inte någon minut före eller efter??

      Självfallet har det substans att väktaren i förhör tre månader efter mordet berättade att han och skandiamannen pratade i ett par minuter efter utstämplingen. Att han har betydligt mer detaljerade minnen från när skandiamannen kom tillbaka 23.40 och svårt chockad berättade vad som hänt förtar inte det faktum att han minns att de pratade en stund innan han gick ut.

      Du anklagar en namngiven väktare för att medvetet ha farit med osanning om när skandiamannen lämnade huset baserat på en ren gissning från din sida om att han ville dölja att han bytt pass utan sina överordnades tillstånd och att han ville undvika att Skandia blev förknippade med mordet. Du skriver själv att det är just bara en GISSNING från din sida och medger således att du inte har några som helst källor på att väktaren ska ha bytt pass olovligen eller haft något annat att dölja eller att han ska ha ljugit om utpasseringen för att skydda Skandias goda rykte. Hade jag varit den utpekade väktaren hade jag ansett det vara ett solklart fall av Förtal från din sida. Enligt dig ska han ha ljugit på ett sätt som gav en misstänkt person falskt alibi och bidrog till att denne felaktigt avfördes som tänkbar gärningsman??

      Vad har du för källa som styrker att utredningsgruppen kommit fram till att väktarens uppgifter om utpasseringen inte stämmer?

    3. Mikael A
      Skandiamannen behöver inte ha vetat att nästa tunnelbana gick först 23.48 från T-centralen. Du har själv påstått i Facebook-gruppen att han inte hade koll på några avgångstider hur du nu kan veta det?? Han kan ha trott att han hade chans att hinna med ett tidigare tåg om han skyndade sig tillräckligt och eventuellt valde att gå till tunnelbanan vid Östermalmstorg i stället för T-centralen. Från Östermalmstorg avgår tunnelbanan till Mörby två minuter senare än från T-centralen och från Skandia via Kungsgatan till nedgången vid Stureplan är det bara några minuters rask promenad.

      Skandiamannen KAN i och för sig ha börjat gå Sveavägen norrut mot nattbussen men ångrat sig och bestämt sig för att chansa på att hinna med tunnelbanan. Han vände söderut och hamnade bakom makarna Palme och befann sig 10-15 meter bakom när skotten föll. Han såg det inte som en väsentlig uppgift att delge polisen att han först gick mot nattbussen och sedan ändrade sig och vände eftersom han i det läget inte räknade med att han senare kunde bli misstänkliggjord som möjlig gärningsman

      Han kan också ha gått norrut och mött och känt igen paret Palme och av ren nyfikenhet fått för sig att vända och följa efter dem för att se vart de var på väg utan livvakter en sen fredagkväll. I efterhand ville han inte berätta att han skuggat makarna den sista biten fram till mordplatsen för att inte bli misstänkt för inblandning i mordet. Därför drog han en ur hans synvinkel ganska oskyldig lögn om att han gått direkt söderut utan att veta att makarna Palme gick en kort bit framför honom

    4. Mikael A
      Vittnet Nicola F har inte identifierat mannen som följde efter makarna Palme som Skandiamannen. Nicola har bara uppgett att hon såg en man som såg ut att vara något äldre än 44 år följa efter makarna Palme. Det kan ha varit gärningsmannen eller en medgärningsman eller någon som inte alls var inblandad i mordet även om det då är anmärkningsvärt att han inte hört av sig till polisen. Om paret Palme stannade upp en stund i höjd med södra reklampelaren som vittnesuppgifter tyder på så kan ju den mannen under tiden ha hunnit fortsätta promenera söderut och kanske kommit ett par kvarter söder om mordplatsen när skotten föll och inte reagerat på ljudet

    5. Är inte Anette K:s förhör hemligt , hur har du lyckats få fram information ur hennes förhör?

  65. Emma
    Jo, jag har definitivt tagit del av debatten och följt denna mordgåta under (alldeles för) många år. Tycker att just den debatten har blivit lite snedvriden, d.v.s att åsikter och analyser är pantenterade för personer som grottat ner sig i mordgåtan under längst tid. Det är väl alldeles uppenbart att antalet timmar och år inte bidragit till mordets lösning, oavsett om du är polis, journalist eller privatspanare – snarare tvärtom. Hur som, jag tillhör inte de som blivit ”nyfrälst” på grund av Thomas Petterssons bok. 
    Jag är som du vet inte speciellt intresserad av meter, minuter och sekunder. Personligen tror jag att vi sitter på alldeles för lite information för att i efterhand göra bedömningar utifrån sådana parametrar. Självklart har även jag funderat på just meter, minuter och sekunder, inte minst i ljuset av Skandiamannen. Jag är överens med dig och alla andra kritiker till Petterssons hypoteser att det är mycket som måste klaffa och stämma för att Skandiamannen skall vara Palmes baneman. Efter idoga efterforskningar (både hemmavid, på brottsplatsen, samt korrespondens med insatta) måste jag ändå vidhålla att vi varken kan säga bu eller bä när det kommer till meter, minuter och sekunder. Dessutom och allra viktigast: oavsett gärningsman var statsministermordet osannolikt. Någon höll trots i vapnet på kvällen den 28:e februari 1986 och kom dessutom undan med det. Det är mycket riktigt osannolikt och väl klaffat – oavsett gärningsman. 

    Jag skulle vilja bemöta några av dina punkter där du förhåller dig extra kritisk till skandimanshypotesen. Du skriver, och jag citerar:

    ”Ett annat exempel var när vi som fördjupat oss i det här påpekade för Thomas P att SE:s närvaro kunde anas på brottsplatsen t ex genom att Anna H och Karin J vittnat om att någon blandat sig i de livräddande åtgärderna och bestämt sagt att framstupa sidoläge var det rätta vilket SE hävdade långt därefter. Det avfärdade Thomas P svepande genom att säga att det måste ha varit några andra vittnen.”

    Här blir jag fundersam till om du verkligen tagit del av Petterssons hypotes kring detta vittne och hans förklaringar. Jag tycker inte alls att Pettersson är svepande, tvärtom har han ägnat mycket tid åt att utröna vem detta vittne var och för egen del tycker jag att hans slutsatser är mycket rimligare än att detta skulle vara Skandiamannen. Petterssons slutsats är att det förmodligen är någon ur Stefan G:s sällskap, antingen Kenneth E eller Göran I. För mer information kring Petterssons tankar kring just detta hänvisar jag till följande länk: 

    https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/

    Sen tar du också upp vittnet Leif L:s utsagor i tingsrätten. Du skriver, och återigen citerar jag: 

    ”Sen har vi vittnesmålet från Leif L som i tingsrätten hävdade att han sett SE och hans kamrat Jan A som i sagt att han pratat med en man i 50-60 års åldern med keps. Om man som Thomas P hävdar att ingen sett SE så anser jag att man måste ta ställning även till det.”

    Även detta har Pettersson tagit ställning till och han har i mitt tycke kommit med en alldeles utmärkt förklaring på vem det är som Chevamännen pratat med. Min egna uppfattning när det gäller vittnet Leif L är att han kraftigt ändrat sina vittnesuppgifter över tid. Fakta är faktiskt att i de tidigare vittensupptagningarna från 1986 nekar Leif till Skandiamannens varande på brottsplatsen. Leif tillhör de vittnen som fått direkta frågor kring just Skandiamannens närvaro. För vidare info se förhör från 27/4 1986. Jag anser också att det finns andra problem med vittnet Leif L:s utsagor, även om ingen skugga ska falla på honom. Rent källkritiskt brister hans uppgifter inte bara när det gäller tidsaspekten utan också i hög grad beroendekriteriet. Han medger vid flera tillfällen att han diskuterar sina vittnesutsagor med medpassageraren Jan A. Dessa två delar t.o.m taxi när de ska avlägga vittnesuppgifter i tingsrätten. Min ståndpunkt är att Leif L är färgad av Skandiamannens egna mediala utspel och det är faktiskt något han också medger i förhöret (27/4-1986). 

    Din sista punkt gäller iakttagelser av vittnet Lars J. Som bekant gör både Lars Larsson och Thomas Pettersson en stor sak av just denna iakttagelse. Jag håller med ovanstående herrar att den iakttagelsen är anmärkningsvärd. Inget mordplatsvittne nämner Lars J, förutom då Skandiamannen. Det finns någon uppgift på att Lisbeth ska ha sett den samma, men jag är högst osäker på om det verkligen är Lars J hon syftar på, eftersom hon uppenbart har blandat ihop gärningsmannen med ett annat vittne – Anders B (även han bar blå täckjacka). Inför skranket har hon också påtagliga problem med avståndsbedömning etc. Visst, det finns en möjlighet att hon verkligen sett Lars J, men jag väljer att ta fasta på Skandiamannens träffsäkra vittnesmål av detta vittne. Ordningsmän i klassen skulle säkert hävda att andra vittnen inte har fått frågan om de verkligen sett Lars J. Den hypotesen köper inte jag. Hade de iakttagit Lars skulle detta funnits nedtecknat – inte minst eftersom han då borde betraktats som potentiell gärningsman. Pettersson och Larsson har ägnat detta stor möda och jag förvånas över att du hävdar motsatsen. Att Pettersson sen inte går på djupet när han intervjuas i media handlar nog snarare om pedagogik och tidsbrist. Vanligt folk är nog inte speciellt intresserade av detaljer, detaljer som intresserar dig och mig. 

    Jag hävdar att Skandiamannens agerande och uppgifter mer eller mindre är lögner. I förhållande till andra mordplatsvittnen agerar han mycket märkligt. Hans detaljrikedom (oavsett om de är felaktiga eller inte) är rent häpnadsväckande. Även hans engagemang för utredningsarbetet är häpnadsväckande. Viktigast av allt – hans berättelse går inte ihop. Trots sina storslagna hjältedåd på mordplatsen är han ett spöke. Jag gav mig tidigare på och analyserade de tidigaste vittnesuppgifterna och vilka vittnen som observerat varandra. Min slutsats var entydig. Väldigt många vittnen har faktiskt iakttagit varandra (postar gärna den analysen vid senare tillfälle) och centrala vittnen är allihop observerade av flertalet. Det finns åtminstone ett perifert vittne som inte är observerad av andra, men min slutsats är att han inte är det på grund av att han just är ett perifert vittne. Skandiamannen är allt annat än ett perifert vittne och han är vidare, ovillkorligen, det vittne vars vittnesuppgifter innehåller flest detaljer. Min hypotes är att detaljerna (som byggs på efterhand) kommer från media. Att Skandiamannen varit en flitig mediekonsument – ja det vet vi. 

    Personligen tror jag att både Pettersson och Larsson har fel på ett antal punkter utifrån sina hypoteser. Exempelvis håller jag det för troligt att Skandiamannen inte bar en tunn, mörk rock vid mordtillfälllet. Min gissning, som byggs på vittnesuppgifter, är att han bar mörkblå jacka av äldre snitt. Men det är detaljer, precis som sekundanalyser blir detaljer. Inget av det skulle väl heller förta varken Larsson eller Petterssons arbete. Något som var mycket olyckligt var Filters namnpublicering av Skandiamannen. Det är absolut inget jag står bakom och vilka motiv det finns att Göransson och co valde den vägen – ja det får du helt enkelt fråga honom om. Jag kan inte avgöra om Skandiamannen är gärningsman eller ett förvirrat vittne. Men då hans berättelse inte går ihop vore det rent tjänstefel av polisen att inte gå till botten med detta spår. I mitt tycke det mest rimliga som presenterats av journalister och privatspanare. Äntligen en hypotes som inte tar avstamp i motivbilder och omvärldsanalys. Jag gillar också att både Pettersson och Larsson har omvärderat vittnesutsagor från mordplatsen. Det gäller specifikt vittnesutsagor från vittnet Inge M och N Fauzzi. Min kvalificerade gissning är att polisen gjort det samma – oavsett då om Skandiamannen är skyldig eller inte! 

    Slutligen, du tar upp Leif Silbersky. Har den karln verkligen mandat att prata om bevis? Mig veterligen har han stått fast vid Christer Pettersson som Palmes mördare och sagt att bevisningen mot den samma var överväldigande och skulle räckt i vilket annat åtal som helst. Oavsett vem Krister Pettersson presenterar som ansvarig kommer Silbersky att få äta upp sina uttalanden. Rättegången mot CP var en fars och här tar jag i från knäna: ren och skär rättsröta. 

    Emma – jag uppskattar tonen i ditt senaste inlägg! Återigen ber jag om ursäkt för namnschabblet. Hoppas vi kan fortsätta diskussionen i väntan på Krister Peterssons presentation! 

    1. Per W
      Tack, jag uppskattar att du svarade. Någon eller möjligen några saker du tar upp har fallit mig ur minnet. Det var ett tag sen jag fördjupade mig i SE så jag får ta på mig dom ”glasögonen” igen och läsa på lite så återkommer jag snart.

      1. Eilert hade nyligen en påminnelse om Alf L:s vittnesmål villket ju är en guldgruva vad gäller antal personer inblandade, tidslucka, hur ett möte skulle ha gått till – intressant hur det ligger lite mellan andra vittnesmål och binder samman dem men kanske också motsäger dem. Lars Borgnäs har inte med honom alls i den nya boken. Har jag missat något om att han skulle vara otillförlitlig?

        http://www.itdemokrati.nu/page36a2.html

        1. Här följer ett längre avsnitt ur min bok Mörkläggning (sid 865-869) som förklarar varför Alf L inte kan anses vara ett tillförlitligt vittne:

          I slutet av januari -94 lät sig Ölvebro intervjuas för Expressens söndagsbilaga och sprängde en smärre bomb. På frågan när han bedömde att mordet skulle vara löst svarade han ”under våren”. Och han förtydligade med att han trodde att det då skulle finnas en person åtalad.

          Det var inte småsaker. På Expressens redaktion reagerade man snabbt och slog upp saken i en ren nyhetsartikel långt innan söndagsbilagan med den långa intervjun var färdigtryckt. Och andra massmedia följde efter. Ölvebro upprepade villigt sin utsaga, bara försiktigt modifierad. Till Dagens Nyheter sa han att man nu kunnat avföra nästan alla inkomna spaningstips om personer som kunde misstänkas för att ha mördat Palme men att det återstod en liten grupp och att han var ”helt övertygad” om att mördaren fanns bland dem. Han menade därför att utredningen ”förhoppningsvis” skulle vara slutförd till sommaren.

          I det gynnsamma klimat som följde fick Ölvebro hjälp av riksåklagaren Torsten Jonsson att bearbeta Bildtregeringen så att inte den kommande kommissionen skulle dras igång på ett sätt som störde polisarbetet. Och i Rosenbad lovade man att vänta med tillsättandet så att polisen skulle få våren på sig.

          * * *

          I efterhand kan Ölvebros kaxiga utfästelser låta som desperat tillkämpad optimism och ingenting annat. Men kanske var de också uttryck för en sorts strategi – om än av tveksamt slag.

          En av de personer som Palmespanarna särskilt höll ögonen på i början av -94 var en man i 40-årsåldern, en till synes lite udda figur som vi kan kalla ”L”.

          För utredarnas del hade kontakten med ”L” inletts med att han själv ringt upp polisen sex veckor efter mordet. Han hade då berättat att han bodde i innerstan, på Dalagatan, och att han tagit en sen promenad under mordkvällen. Det hade fallit sig så att han kommit att följa Sveavägens västra trottoar norrut. I samband med att han passerat Adolf Fredriks kyrka hade han hajat till därför att något mörkt rörde sig inne på kyrkogården.

          Klockan hade varit mellan 23.15 och 23.20. Nästan omedelbart efter detta hade han mött makarna Palme. Sedan de passerat hade han svängt upp till vänster på Kammakargatan och gått hem till sin bostad på Dalagatan. Det var det hela.

          ”L” förklarade att han egentligen tänkt kontakta Palmeutredarna tidigare men att det inte blivit av. Han hoppades att hans uppgifter inte skulle hamna i tidningarna och om han skulle kallas till förhör ville han inte att man skulle ringa till hans arbetsplats och säga att det var från polisen. Som spaningstips under mordutredningens första hektiska period var det måhända magert men ”L” hörs ändå ett par veckor senare. Han berättar då att han varit sjukskriven för muskelspänningar den 28 februari och hållit sig hemma. Sent på kvällen hade han till sist gått ut och promenerat därför att det inte var något bra på TV och han inte kunde sova. Han brukade för övrigt promenera mycket, alltid ensam.

          Han lägger nu till en del saker till sin vittnesberättelse: när han passerade kyrkogården hade han hört en gren som knäcktes, som om någon trampade på den. Det var då han tittade dit och tyckte sig se en mörk gestalt som försvann. Sedan han mött paret Palme hade han upptäckt en man som kom gående 15-20 meter bakom dem. Mannen gick framåtlutad med långa steg ”likt en bonddräng”. Han hade varit 180-85 cm lång och haft vad ”L” kallade ett ”slaviskt utseende” samt ”judenäsa”. ”L” säger att det i efterhand slagit honom att mannen varit identisk med en person han sett vid ett tidigare tillfälle. Det hade varit en eller två veckor före mordet, mannen hade varit en av tre män som han observerat just på Adolf Fredriks kyrkogård.

          I slutet av -86 när ”L” hörs igen lägger han till att mannen som kommit gående efter Olof och Lisbet hade försökt dölja sitt ansikte.

          Ett år senare hörs ”L” än en gång. Han berättar då att han på årsdagen av mordet besökt brottsplatsen och i den folksamling som fanns där fått se en man som liknade den person som följt efter makarna Palme.

          I början av -89 när Christer Pettersson sitter häktad kallas ”L” till konfrontation. Han har då med sig ett litet brev som han skrivit i förväg. Det lämnar han till polisen. I brevet hävdar han att han såg själva mordet och att det var just mannen han hade mött som sköt Palme. Han förklarar att han hållit tyst om saken ända tills nu därför att han varit rädd.

          Innehållet i brevet leder till att han blir utförligt förhörd före konfrontationen. Han berättar då följande: sedan han mött den mystiske mannen hade han fått en känsla av att något kunde hända paret Palme. Han hade därför inte gått hem utan i stället rundat ett kvarter på Sveavägens västra sida och kommit tillbaka till Sveavägen. Då hade han fått se hur mannen han nyss mött placerade sig utanför Dekorima, väntade in Olof Palme och sköt. Han blev chockad av att se mordet och kommer inte ihåg hur han tog sig hem – hans första minnesbild är att han befinner sig i bostaden.

          Efter förhöret får ”L” se konfrontationvideon. När han tittar på Christer Pettersson reagerar han för dennes ”dödande blick” och tycker att Pettersson är mycket lik den person han sett. Emellertid pekar han till sist ut en annan av deltagarna i konfrontationsgruppen.

          Därmed har åklagarna ingen användning för honom. Han kallas heller aldrig att vittna i målet, vare sig i tingsrätten eller i hovrätten. Men om han pekat ut Pettersson, vad hade hänt då? Möjligen hade han blivit ett av åklagarnas viktigaste vittnen. Hans berättelse knöt ju samman vittnesmålen om ”Grandmannen” med dådet utanför Dekorima – och backade därmed perfekt upp det mordscenario som åtalet vilade på. Förvisso hade han ändrat sig hit och dit från förhör till förhör. Men det var ju inte något som åklagarna låtit sig skrämmas av när det gällt andra vittnen de valt att kalla.

          ”L” kom alltså bort från händelsernas centrum just när allt tycktes gå mot sin klimax. Det hindrade inte att hans alltmer sensationella berättelse fortsatte att utvecklas.

          Advokaten Claes Borgström bevakade Palmerättegången för riksradions ekoredaktions räkning och skrev senare en bok om processen. Där berättade han att i samband med tingsrättsförhandlingarna hade en journalist kontaktat ”L”. Denne hade då sagt att han var helt säker på att det var Christer Pettersson han sett mörda Palme men att journalisten inte fick återge detta. Journalisten berättade om saken för spaningsledningen men både polis och åklagare hade i det läget gjort bedömningen att ”L” hade för låg trovärdighet för att det skulle finnas anledning att kalla honom som vittne.

          Bilden av ”L” som en man som levde i en fantasivärld underströks av hans levnadsförhållanden. Han var en enstöring som fick sin inkomst genom olika okvalificerade arbeten som han inte behöll någon längre tid. Och under åren som följde närmast efter Palmerättegången var han en tämligen likgiltig figur ur polisens synvinkel.

          Så plötsligt, med Åsgårds ”profil” till hands började Palmespanarna tänka till. ”Inbunden och isolerad” och ”möjligen lite stollig” – passade det inte ganska bra på ”L”? Precis som FBI sagt hade han dykt upp som vittne och gjort väsen av sig med en berättelse som han byggde på och förändrade allt eftersom tiden gick. Rätt som det var erkände han till och med att han varit på plats när Palme sköts – men kunde eller ville inte säga hur han tog sig hem efter mordet!

          ”L” såg visserligen inte ut som Christer Pettersson. Men med Åsgårds nya infallsvinkel var inte det längre nödvändigt. Inte heller fanns det några som helst bevis mot ”L”. Frågan var därför hur de skulle kunna skaffas fram.

          Plötsligt den 10 mars går TV2:s Rapport ut med ett dramatiskt budskap: orsaken till Ölvebros optimism är att det finns starka misstankar mot en stockholmare i 40-årsåldern som passar in på ”gärningsmannaprofilen”. Det är ”L” som åsyftas.

          De följande dagarna är den nye misstänkte den stora nyheten i kvällspressen. I Expressen kallas han ”polisens fjärde huvudspår” och mot bakgrund av Ölvebros uttalanden om ett kommande genombrott framstår det som om ett ingripande mot honom är nära.

          Företrädare för spaningsledningen gör sig direkt efter inslaget i Rapport oanträffbara i flera dagar – det går inte att få ett officiellt bekräftande eller förnekande på att ”L” är huvudmisstänkt.

          Till sist, den 14 mars, yttrar sig biträdande spaningsledaren Lars Jonsson – Ölvebro håller sig fortfarande undan. I Expressen säger Jonsson att påståendena om att det finns en ny huvudmisstänkt är en ”ren medieprodukt” och att han ”nästan tycker synd om” den utpekade. Enligt Expressen råder nu en schism mellan Ölvebro och hans närmaste män i Palmegruppen – flera utredare ska ha upprörts över Ölvebros uttalanden om att mordet snart ska vara löst och är kritiska till skriverierna om ”L”.

          I det här läget kan Ölvebro inte hålla tyst längre. Det framstår som om han är ytterst ansvarig för att det läckt ut uppblåsta spekulationer om att ”L” skulle vara Palmes mördare. Han går nu defensivt ut med att tidningsuppgifterna ”inte kommer från någon som är officiell talesman för utredningen”. Hur värderar han då själv misstankarna mot”L”? Det vill Ölvebro inte kommentera.

          Om han avsett att svära sig fri från ansvar för pressens skriverier blir resultatet rätt lamt. Ytterligare en dag senare går han ut i Svenska Dagbladet och tar i lite kraftigare. Han påstår nu att uppgifterna i massmedia om ”L” inte kommer från poliser i Palmegruppen utan från annat håll i polishuset. Han säger vidare att man från Palmegruppens sida länge haft besvär med att det läckt från utredningen till journalister via utomstående poliser som skaffat sig insyn i arbetet. Därför har Palmegruppen ibland avsiktligt spritt missledande uppgifter om spaningsarbetet till förmodade läckor. När dessa uppgifter nått tidningar och TV har de skvallrande poliserna avslöjat sig.

          Även denna gång lyckas Ölvebro dåligt med att rädda sitt anseende. Hans uttalanden leder till en debatt om han ägnat sig åt olagligheter – myndigheter får normalt inte forska efter vilka anställda som lämnar information till massmedia. Och inte heller vinner han några poäng på att erkänna att han som spaningsledare medvetet låtit sprida överdrivna och felaktiga uppgifter.

          Det offentliga kattrakandet om hur misstänkt ”L” är och vem som i så fall påstår det får ett abrupt slut redan en vecka efter det inslag i Rapport som startade karusellen. Plötsligt går nämligen Ölvebro ut och deklarerar att ”L” nu erkänt för polisen att han aldrig var på Sveavägen under mordnatten och att han helt enkelt hittat på hela vittnesmålet. Enligt Ölvebro tror Palmeutredarna på honom den här gången – han är avförd från utredningen både som vittne och som misstänkt.

          1. Tusen tack, jag hade en vag känsla men kopplade inte – minnet sviktade dessutom.

            Och dessa skulle inte vara de mest infama av Ölvebros handlingar och yttranden – listan blir lång och skrämmande.

            Jag förfasade mig över att Yrsa Stenius och Per Olov Enquist höjde honom till skyarna i ett inslag:

            https://www.201tube.tv/watch/q2eDJ0O-Cn8

            Jag vet inte varför han skulle vilja framstå som både oärlig och bakom flötet, men var det avsiktligt så var han en oerhört skicklig skådespelare – inte minsta lilla snubblande undantag: mitt i prick varenda gång.

            Om bara Arne Irvell hade övertalats till att skjuta upp pensioneringen och åtaga sig fallet!

          2. Det är ju intressant. Om Alf hittade på en historia för att vara sensationell, så kan man ju undrar varför han inte hittade på en egen historia, om hur mordet gick till? Han menade ju ungefär samma som Inge. Att han gick upp bakom när de passerat. Att han sköt med höger hand, tolkar jag. Varför valde han just Inges historia, om han hittade på? Jag kan ju inte veta hur det var, men det är min undran varför han sa så?
            Inge såg inget vapen och det verkar som Alf inte såg vapnet heller.
            Jag förstår att Alf blev chockad och rädd av att se detta. Så han kanske vågade säga mer med tiden? Men det är min fundering.

            1. Jag avstår från att spekulera kring exakt hur Alf tänkte utan nöjer mig med att hans väldigt föränderliga historia gör att man inte kan dra några som helst slutsatser kring mordet utifrån vad han berättat.

            2. Jag kan ju inte svära på det här, men den ‘stil’ du skriver med här Eilert, påminner starkt om Niklas B:s stil. (Han har använt ‘alibi’/’pseudonym’ här tidigare när han skrivit, även om det är ett bra tag sedan nu, och han skulle antagligen inte erkänna det här och nu…). Om det är ”du” Niklas så använd gärna din egen/vanliga signatur istället. Det blir inte fullt lika ‘dumt’ då. OM det inte är ”du” så kommer jag att be offentligt om ursäkt här.

              1. Vi har alldeles nyss avslutat en diskussion om det olämpliga i att försöka fiska efter personers identiteter.

                Om jag som moderator märker att någon skriver under olika signaturer – sådant har hänt, men inte nyligen – kan jag påtala för personen i fråga att jag anser det olämpligt. Men jag har inte totalkoll på detta – om någon väljer att registrera sig med inte bara olika signaturer utan också olika mailadresser så märker jag förmodligen inte att det rör sig om samma person.

                Och för min del gör det inte så mycket. Dessutom skulle jag inte ha tid att ägna mig åt den typen av detektivarbete även om jag ville.

                Ni som medverkar med kommentarer på bloggen har – som jag ser det – ingen egentlig anledning att befatta er med sådana frågeställningar över huvud taget. De flesta som skriver här använder sig av sin rätt att vara anonyma. Låt då också bli att ställa frågor om andras identiteter. För diskussionen i sak spelar det ingen roll vem det är som framför ett argument. Den som kräver att andra skribenter identifierar sig eller som kräver bevis på att inte samma person dyker upp under olika signaturer får söka sig till ett annat diskussionsforum.

                Har jag varit tydlig nog?

              2. Vet inte riktigt hur jag ska svara? Men jag utger mig inte för att vara någon annan. Det är heller inte någon annan som utger sig för att vara mig. Men det kanske kan vara så ibland att folk tänker ungefär likadant, så då kan det bli så. Tror jag. Vänligen Eilert.

                1. Det räcker så bra med det svaret – och du hade förstås inte behövt svara alls. Och för att understryka vad du säger med lite statistik: det är rätt många som besöker den här bloggen. Förra året hade den sammanlagt 262 583 visningar, fördelade på 48 937 besökare.

                  Eftersom bara en rätt liten minoritet av alla som är inne på bloggen själva skriver något kan det vara lätt att föreställa sig att diskussionen följs av en ganska begränsad grupp. Och då kan det uppstå sådana där felslut som: ”Aha, ett nytt namn bakom en kommentar – vem av dem som skrivit tidigare döljer sig bakom det?”

                  Sådana lite misstänksamma reflektioner är ju inget som en ny debattör direkt längtar efter att mötas av, kan jag tänka mig.

                  Och jag funderar vidare lite grann. Det där tankefelet – som jag kallar det – har på sätt och vis en vidare innebörd, Jag tror att de flesta av oss ofta har en benägenhet att begränsa synfältet för att göra den värld vi studerar överskådlig.

                  Förr i tiden var det en utbredd uppfattning att jordklotet var världsrymdens centrum. Det var till och med farligt att ifrågasätta det. Och den som skulle ha påstått att det fanns stora solsystem, mycket större än vårt och så långt bort att vi inte kunde se dem, skulle verkligen ha stuckit ut hakan.

                  Lite grann är det så också med Palmeutredningen. Diskussionen om den tenderar ibland att hamna i frågeställningar som: var det Christer Pettersson eller Christer A eller Skandiamannen eller 33-åringen som sköt? Ibland kan man på nätet hitta enkäter där folk får rösta på sin favoritkandidat.

                  Men sanningen är ju att så länge vi inte vet vem det var kan det faktiskt ha rört sig om en person som över huvud taget inte förekommit i debatten, någon vars namn inte skulle säga oss någonting. Om jag brukade slå vad skulle jag till och med våga sätta några hundralappar på att det är så.

                  Och lite grann på samma sätt, för att knyta ihop resonemanget: det tillkommer hela tiden nya debattörer om Palmeutredningen, människor som tänkt själva vare sig de tänkt i liknande banor som andra eller inte. När vi ser en ny signatur på det nätforum där vi brukar följa debatten (till exempel denna blogg) är det något att glädjas över. Det är troligen någon som vi inte träffat på förut. Och det är det som gör debatten levande.

          1. Man måste ändå ge Alf L ett visst erkännande för att han fått ihop den berättelse om själva mordet som kommer i förhöret 1989.
            Mycket stämmer med IM:s vittnesmål, och det känns som om han antingen kommit över vittnesförhör eller läst Thomas Kangers bok ”Utredning på villospår” samt att han också bevakat vad man kunnat läsa sig till i media.
            Tingsrättsförhören hade ju inte börjat vid den tiden.
            Eller också har han ju sett något, uppe vid Kammakargatan, men det mesta talar ju för att han fabricerat en historia, vilket han också senare medgav.
            Tråkigt att han fick lida för det senare.

    2. Per W,

      ”Det finns någon uppgift på att Lisbeth ska ha sett den samma, men jag är högst osäker på om det verkligen är Lars J hon syftar på, eftersom hon uppenbart har blandat ihop gärningsmannen med ett annat vittne – Anders B”

      Hur har du kommit fram till det resultatet, att Lisbeth blandat ihop gm med Anders B ?

      1. Nej, det är inte min förtjänst eller resultat. Många andra (säkerligen också Gunnar?) har varit inne på att Lisbeth mixat ihop gärningsmannen med Anders B. Detta är också något Christer Petterssons försvarare gör en stor sak av i rätten under sin utfrågning av Lisbeth. Vid närmare eftertanke tror jag även Granskingskommissionen nämner detta. Det är svårt att ha materialet i huvudet! Du får helt enkelt kolla upp. Hur som, att det diskuterats tidigare är fakta.

        1. Ja, det stämmer att jag i flera tidigare sammanhang fört fram att mycket pekar på att Lisbeth Palme blandat samman gärningsmannen med vittnet Anders B. Det kan tilläggas att Hans Holmér och den förste Palmeåklagaren K G Svensson båda två var inne på samma slutsats – i stort sett det enda som de var överens om.

        2. Per w (och Gunnar)

          Jag har redan kollat upp. Det första polisen gjorde var att undersöka hur tydligt vittnena såg gärningsmannen och om det fanns risk att blanda ihop Anders b med gm. Läs t ex förhöret med Jan Andersson sid 210 http://www.itdemokrati.nu/page36k.html , som såg gm tydligt och tog inte han för Anders B. Lisbeth å sin sida såg samme man som Jan A därför är det ej troligt hon blanda ihop han med Anders B när andra inte gjorde det.

          Senare påstod HH, Kg, Liljeros, och andra att Lisbeth inte såg efter så noga, utan gissade mest. Hur dem kund påstå det vet jag ej men jag tror att det beror på att Lisbeth nämnde två personer. Gunnar kanske vet mer ?

          1. Jag har gått igenom Lisbeths uppgifter om sina iakttagelser från brottsplatsen i alla mina böcker om Palmemordet. Mest utförligt kanske i min bok Huvudet på en påle från 2017 som bara till hälften handlar om Palmeutredningen, men då är koncentrerad på Lisbeth. Den delen av Huvudet på en påle finns för övrigt utgiven som ljudbok under namnet Det motvilliga huvudvittnet.

            Det som kan sägas kort är att när Lisbeth beskriver den iakttagelse som ligger till grund för hennes utpekande av Pettersson så ser hon inte en person med ett skjutvapen. Hon ser en person som står och tittar på henne på flera meters håll efter skottlossningen och hon säger själv att hon då vid tillfället inte förstod att det var mördaren, det var något som hon slöt sig till efteråt. Enligt Lisbeths egna uttalanden gjorde hon inga som helst iakttagelser av gärningsmannen vare sig före skottlossningen eller i samband med att mördaren sköt. Hon hävdar också att hon aldrig såg något vapen.

            Hennes beskrivning av hur hon söker hjälp och inte får det av mannen hon tittar på stämmer bra med Anders B:s egen beskrivning av hur han ser att Lisbeth tittar på honom utan att han kan förmå sig till att agera, chockad som han är av skottlossningen på så nära håll.

            Kommissarien Åke Rimborn har berättat att när han talade med Lisbeth på Sabbatsberg uppgav hon att det var två gärningsmän på mordplatsen. Jag tror att det handlade om att hon dels såg mördaren och dels vittnet Anders B som hon felaktigt kopplade samman med mördaren.

            1. Såg just ett klipp från Expressen med en intervju med Åke Rimborn om uppgifterna han fick från LP på mordnatten. Hon talar om två män i 40-45 års åldern hon sett utanför bostaden en ovanligt lång och en med blå jacka och att hon tyckte sig känna igen mannen i den blå jackan som GM som flydde efter skotten. Hon säger att hon såg honom springa från platsen och då kan det ju inte vara vittnet Anders B. Tycker nog att den vittnesuppgiften är intressant då den är avlagd så snart efter mordet. Konstigt att de uppgifterna inte fanns med i FUP vid åtalet mot CP.

              1. Jag intervjuar Åke Rimborn i min bok Huvudet på en påle och jag fäster stor vikt vid det han säger. Det mest uppseendeväckande i hans berättelse är att Lisbeth sa att det fanns två gärningsmän på mordplatsen.

                Som jag förstår saken handlar det om att hon först observerar gärningsmannen i samband med mordet och sedan ser en man som hon tror är hans medhjälpare (men som i själva verket är vittnet Anders). I de formella förhör med Lisbeth som hållits finns det dock inga observationer från hennes sida av gärningsmannen i direkt anslutning till mordet. Hon ser honom inte före mordet, hon ser honom inte när han skjuter och hon ser över huvud taget aldrig ett skjutvapen. Den första iakttagelsen hon gör – enligt hennes egen framställning – är när hon ser sig om efter hjälp och då upptäcker en man stående en bit bort som inte hjälper henne. I efterhand drar hon slutsatsen att han är mördaren.

                Enligt min uppfattning stämmer de offentligt redovisade förhören med Lisbeth dåligt med vad hon med all sannolikhet observerade.

                Jag förväntar mig inte att du ska bli övertygad av denna korta sammanfattning av vad jag tror. Men jag vill nämna – som jag gjort tidigare – att den del av Huvudet på en påle som handlar om Lisbeth Palme och mordet på Sveavägen också finns som ljudbok, Det motvilliga huvudvittnet. Där utvecklar jag mina resonemang mer utförligt.

    3. Noterbart är att den frampressade slutsatsen att ”SE stämmer signalementsmässigt med ett snitt av de övriga vittnesmålen mellan Grand och mordplatsen bygger på att man själv får bestämma vad han hade på sig, och att vittnen som inte säger vad som önskas helt enkelt sett fel.

      Signalementsuppgifterna spänner mellan ljusblå täckjacka och lång svart fladdrande rock.
      Kepsar och mössor i alla former och färger, men trots att man själv tar sig friheten att bestämma vad SE hade på går det inte att förena observationerna med något universalplagg.

      Det är också lustigt att man är så oerhört nogräknade med sekunderna då Skandiamannen stämplade ut, men samtidigt är så fullständigt ointresserade av avstånd och tider i övrigt.
      Det är ju faktiskt TP själv som gjort sina antaganden om promenadtiden.
      Det var han som började mäta avstånd och klocka sträckor, men glömde fullständigt bort Palmes roll i ekvationen.
      Vi andra synar och ifrågasätter, och hittar stora hål i hypotesen.
      Våra slutsatser har vi vår fulla rätt att framföra.

      Att Larsson gjorde en stor sak av observationen av LJ är ett snarlikt misstag.
      Den var meningen att slutgiltigt binda SE som gärningsman med slutsatsen att SE berättar om en observation som endast mördaren kunna göra.
      Nämligen Lars J på en plats där han stod då mördaren sprang förbi:

      ”I förhöret dagen efter mordet berättar Sture att han inne i gränden har sett en man som senare identifieras som Lars J. Vi vet att Lars stod där exakt vid tidpunkten för mordet. Han dök upp där just innan mordet och ganska snart därefter beger han sig därifrån. Han var i samma ålder och klädd på samma sätt som Sture beskriver. Inget annat vittne har sett denna person så Sture kan inte ha hört om det i efterhand.

      Det är alltså ett missförstånd som får stora konsekvenser.
      Larsson har pinsamt nog missat att Lars J stod bakom baracken på den högra sidan och förflyttade sig till den vänstra sidan som SE beskriver efter att mördaren passerat Luntmakargatan.
      Det skulle i stället innebära att SE inte kan vara mördaren.

      Vad som då händer är att Thomas Pettersson måste hitta en lösning på problemet, men utan att vika från slutsatsen att observationen binder SE som mördare.
      Den osannolika ”Titt över axeln teorin” är då tvingande, och det faktum att inte något annat vittne sett Lars i det läget blåses upp stort.
      Att förutsättningen för att någon sett Lars J också bygger på att denne någon tittat dit in är förstås självklar för oss andra.

      Vad gäller SE och hans ”lögner” kan jag citera vad Thomas Pettersson skrev i ett av sina meningsutbyten med Gunnar.
      Han skrev:
      ”Mer centralt är att vi vet att Skandiamannen medvetet ljuger om sin utpasseringstid. Ja, det börjar med en redan lögn redan på lördag förmiddag när han i sitt första samtal med Roland B hänvisar till att tidningar, bland annat från Oslo, låg på och ville veta vad han haft för sig. Vid den här tidpunkten var han dock en okänd storhet för media, men det skulle han avhjälpa på egen hand”
      Hur vet Thomas att han var okänd för media vid denna tidpunkt?
      Redan dagen efter är han med i en artikel i SvD, och dagen efter det är han med i Oslo-baserade Aftenposten.

      Det verkar alltså som om SE är mer sanningsenlig än TP, och man kan undra vilka som egentligen är de riktiga ”elefantenrna i porslinsbutiken”

      1. Jörgen
        Jag vet inte riktigt om jag håller med om att Larssons analyser är ”pinsamma”. Jag anser att du använder dig av detaljanalyser och att du utifrån dessa detaljanalyser (det du bland annat då kallar pinsamheter), försöker dra säkra faktabaserade slutsatser. Thomas Pettersson har en hypotes, en hypotes om att Skandiamannen var okänd för media dagen efter mordet. I mitt tycke en väldigt rimlig hypotes i ljuset av det material som är tillgängligt för dig och mig. Har du en bättre hypotes? Finns det stöd i materialet att Skandiamannen kontaktades av SVD? Mig veterligen finns det inte det. Varför anser jag att Petterssons hypotes är bättre än din? Jo, för i materialet finns det gott om stöd för att Skandiamannen själv har varit en aktivt uppsökande individ, i förhållande då till media.

        I senare förhör framkommer det att Lars J bytt position, från att vara gömd bakom baracken i sydlig riktning. Efter att gärningsmannen flytt upp för trapporna lämnar Lars J sitt ”gömställe” och blir enligt egna vittnesuppgifter stående under ett antal sekunder vid Luntmakargatan 14. Här kan man förstås spekulera i om han inte är synlig från mordplatsen. Oavsett belysning och meter i förhållande till Tunnelgatan/Sveavägen är det enligt mitt tycke svårt att avgöra om han verkligen var observerbar. Du har bestämt dig och tycker att det är självklart att han gjort sig observerbar. Jag vet inte, eftersom hans närvaro bara kan bekräftas av Skandiamannen. Inget annat mordplatsvittne observerar Lars J. I ett senare förhör med Lisbeth kan man misstänka att hon pekar ut Lars J. Det är möjligt, men samtidigt har Lars innan detta förhör exponerat sig i media och Lisbeths vittnesuppgifter ä allt annat än träffsäkra. Vidare skriver du att ”Thomas Pettersson måste hitta en lösning på problemet”. Här håller jag inte alls med dig. Jag tror att Pettersson öppnar upp för flera alternativ när Skandiamannen observerat Lars J. Jag tycker att observationen är mycket intressant och den är intressant därför att Skandiamannen är ensam om den. Det är i sammanhanget det viktigaste. Utifrån dina slutsatser placerar du Skandiamannen centralt i korsningen, men också endast cirka 1 minut efter mordet. Det får jag inte ihop, eftersom samtliga centrala vittnen är observerade av andra vittnen. Det är en myt att många vittnen är spöken på mordplatsen. Tvärtom, analyser av vittnesprotokollen ger många ömsesidiga observationer.

        Slutligen, utstämplingstiden är viktig i förhållande att den placerar Skandiamannen i direkt anslutning till brottet. Vet inte om det är Petterssons fel att mordgåtan har blivit en sekundstrid? Är också lite fundersam på din säkra faktabaserade slutsats (tidigare inlägg) att Skandiamannen pratat med väktare innan han lämnade receptionen. Hur vet du det, då det finns högst motsträviga uppgifter? Återigen, vi vet alldeles för lite för att dra säkra slutsatser och hävda ”fakta”. Det går inte att bortförklara Skandiamannen från skrivbordet. Det finns inget stöd för det i materialet – varken som gärningsman eller vittne.

        1. Per W

          Det står helt klart när man läser vad Lars Larsson skrivit om observationen av Lars att han missuppfattat förflyttningen. Därmed blir också slutsatsen helt bakvänd.
          Det är odiskutabelt. Pinsamt eller inte är en fråga som var och en får avgöra.

          Visst försöker också Pettersson göra denna observation till en käpphäst i bevisfrågan, men med en helt annan argumentation eftersom han förstått att LL misstagit sig.
          Om vi nu tänker oss att SE är mördaren och att han ser Lars genom en titt över axeln då Lars står i den position han uppger under både förhör och vallning, ungefär mitt på Luntmakargatan men framför hörnet av det s.k. kulturhuset.
          Om du tar med dig en vän och ställer honom på samma plats (du kan också se på intervjun med Gjutarnäve) exakt var han stod.
          Gå sedan upp i trappen och titta ner på din vän.
          Du kommer då att upptäcka att din vän inte står med kulturhuset i bakgrunden på det sätt SE beskriver. Han står förstås bortanför kulturhuset och själva marken bildar bakgrunden.
          Detta spelar stor roll, eftersom det krävs ett övermått av fantasi för att berätta detaljerat om LJ utifrån ett omvänt perspektiv genom en snabb huvudvridning.
          Detta tycker alltså TP och du är mer logiskt än om han faktiskt sett honom från det perspektiv han verkligen beskriver kl 12 dagen efter mordet.
          Du är i stället tveksam om Lars verkligen hade synts från mordplatsen, och då låter du din vän stå kvar och går dit och tittar på honom.
          Du får tänka på att ljusförhållandet var betydligt sämre, och att det stod byggbaracker på sidan, men trots det fanns lampor strax bakom Lars och det kom släpljus in från Luntmakargatan.
          Därför blev också figuren ganska svår att identifiera mer än som en kontur av en yngre man med smala ben och bullig täckjacka. Precis som SE också avbildat honom på en skiss.
          Att ingen förutom eventuellt Lisbeth sett honom har den enkla förklaringen att han inte stod där så länge, och att ingen tittat åt det hållet under dessa sekunder. Stefan och Anna hade helt enkelt annat för sig.
          LJ såg folk på mordplatsen, så varför skulle det omvända ha varit omöjligt?
          Ställ då mina argument mot Thomas argument, och fråga dig själv vilken version som är krystad och konstruerad utifrån en agenda och vilken som inte är det.

          Du frågar också om det finns stöd i materialet om det finns städ för att SE kontaktades av SvD?
          Jag kan inte hitta något sådant stöd, men det är inte heller viktigt, det viktiga här är att det fanns en kontakt mellan honom och media, alldeles oavsett vem som tog det första initiativet.
          Han var med i tidningen dagen efter och i Oslotidningen Aftenposten på måndagen (den gavs inte ut på söndagar).
          Kan vi inte för enkelhetens skull tänka oss att de hade någon typ av förbindelse redan på lördagen då, eller ska vi som Thomas gör fastslå att ingen kontakt hade upprättats i detta skede, och att han ljuger (som en häst travar)
          Det är ju trots allt mindre än ett dygn kvar till publicering.

          Anledningen till att vi kan vara säkra på att samtalet med väktaren HO ägt rum är genom det sätt han berättar om det:

          ”jag har pratat med honom ganska mycket, frågade om han haft mycket att göra och då sade han att han hade slutfört ett jobb som var tvungen vara klart för han skulle på semester nästa vecka. Sedan stod vi och pratade i ett par minuter. Och sedan ungefär 23.20 så skulle han gå iväg hem då för att ta sista t-banan hem. Han bor tydligen utåt Mörby eller Danderyd någonting. Och tåget kommer på Centralen kvart i tolv”

          Den informationen berättar tveklöst om att samtalet ägt rum, och att han inte misstagit sig på tillfälle.

          Vi ska inte bortförklara Skandiamannen från skrivbordet, vi måste bege oss ut i verkligheten, men man bör definitivt inte heller döma honom från skrivbordet.
          När allt kommer omkring kan det finnas logiska förklaringar till det mesta.

          1. Slutligen lite allmänna reflektioner om Skandiamannen iförd blå tre kvartslång gubbjacka i stället för lång rock.

            Teorin om att han säger sig vara förväxlad med mördaren just p.g.a. sin keps och knälånga mörka rock, bygger väl på att han faktiskt bar sådana plagg?

            ”Att han därmed ville legitimera sin närvaro, uti fall någon skulle beskylla honom för att vara mördaren, så att han kunde hävda att han visserligen sprungit, men att det var efter polisen.”
            Något sådant har jag förstått.

            Varför skulle han vara mån om att ringa polisen med avsikten att berätta att de fått ett felaktigt signalement på en man med lång mörk lång rock, om han nu själv bar en blå trekvartslång täckjacka av gubbmodell?
            Eftersom väktaren Henry O:s ganska vaga minnesbilder lyfts upp till en fråga.

            Visst vore det väl mer begåvat att låta det felaktiga långrock-signalementet i så fall ligga kvar, och inte själv börja prata om att Lisbeth sagt ”blå täckjacka”, vilket hon faktiskt gjort.

            Så, om vi tar Henrys blå gubbtäckjacka, förlänger den lite, och låtsas att den är av ett tunnare material.
            Vi bortser från allehanda mörka rockar och dufflar som varit på tal.
            Kepsen måste ha varit med öronlappar, nästan lite lik en mössa, och med uppvikta öronlappar.
            Stöd för öronlappar i någon form
            kan man hitta i den andra skandiaväktaren Anna-Lisa G:s förhör, men hon skrattar och säger att hon minns dåligt. I övrigt stämmer inte hennes beskrivning med något som ett
            enskilt vittne sagt om gärningsmannens huvudbeklädnad.

            Nu har vi ändå en ungefärlig bild av hur han kan ha sett ut, och nu kan vi checka av honom både vid Grand och på Sveavägens östra trottoar, med lite besvär går det att klämma in honom på både mordplatsen och David Bagares gata också: öppen fladdrande, men alla vittnen som sagt knälång räknar vi bort, så i det avseendet måste vittnet Yvonne N helt enkelt sett fel.

            Vi får sedan tänka oss in i hur det är att röra sig med denna tunga klädsel inlågskor på isbark från Grand till stämpelklockan med en 1,3 kilos magnumrevolver i handledsväskan.
            Den sjukt stirrande mannen vid Grand har nu efter att ha forcerat okänd bakdörr utan att upptäckas av väktarna förvandlats till den vanliga timide grafikern som står och pratar övertid, fjällsemester och lite allmänt ditt och datt i receptionen.

            Och värre blir det ju vartefter.

            Frågan är vilken rövarhistoria i Skandiamannen-hypotesen som är mest osannolik, den som föregick skotten eller den som spånats fram avseende händelserna efter skotten?

            En av de intressantaste frågorna är dock hur dessa fantasier kunnat få sådant medialt genomslag?

            Jag gör nu som Emma och tar en paus när det gäller Stig E.

            1. Jörgen
              ”Noterbart är att den frampressade slutsatsen att SE stämmer signalementsmässigt med ett snitt av de övriga vittnesmålen mellan Grand och mordplatsen bygger på att man själv får bestämma vad han hade på sig, och att vittnen som inte säger vad som önskas helt enkelt sett fel.”

              Var du fått ovanstående från vet jag inte riktigt. Däremot kan du inte fått det från Lars Larsson som för en helt motsatt diskussion kring vittnenas iakttagelser. Han menar tvärtom att det absolut inte är möjligt att dra något tvärsnitt utifrån vittnens observationerna. Beträffande Skandiamannen och signalement är det ju faktiskt så att det härrör från honom själv. Du glömmer att det är han som är allra först med att yppa förväxling med gärningsmannen. Dessutom härrör det från det 2:a signalementet som gick ut på mordplatsen, tillsammans med Hans Holmérs efterlysning via media dagen efter, strax före att Skandiamannen ringde polisen. Jag vill nog också hävda att ett antal brottsplatsvittnen och i brottsplatsens närhet (även Grand) också har slående likhet med Skandiamannen och hans attribut. Sen är ju som bekant ingenting svart eller vitt. Jag är den förste att medge att vittnenas iakttagelser spretar. Ingen kan ”bestämma” någonting. Det gäller väl även dig Jörgen? Det är helt korrekt att vi inte kan bestämma vad SE hade på sig. Men att ”bestämma” ingår i det här med svart- eller vit-tänket och det tror åtminstone jag att vi måste undvika. 

              Sen skriver du att det var Pettersson som började sekundstriden. Det är fel. Redan säkerhetsansvarig på Skandia, under den tiden som SE sattes upp på polisens aktivitetslista, ägnade sig åt att mäta och räkna. Det är alltså en 34 år gammal aktivitet. När vi nu återigen intresserar oss för meter och sekunder så är det väl främst kritikerna till spåret som använt sig av dessa parametrar. Det har man gjort i syfte att slå hål på Pettersson och Larssons hypoteser. Återigen, hypoteser är till för att slås hål på! Däremot hittar jag inte de stora hål som du refererar till. Jag tycker att du är alldeles för fokuserad på detaljer och tänker utifrån svart eller vitt. Självklart finns det luckor och felaktigheter i både Larsson och Petterssons hypoteser, men det har visat sig finnas luckor även i Einsteins relativitetsteori och det förtar inte helheten om du nu ursäktar jämförelsen…

              ”SE hade ingen mössa med öronlappar”. ”SE sprang inte vaggande och studsande som en alkoholist”. ”SE gick inte konstigt”.

              Här anser jag att du blandar och ger mellan onyanserade perspektiv och direkta faktafel. Dessutom går du i samma fälla som du anser att andra gör: du väljer ut enstaka vittnesmål som stöd för dina slutsatser. Hur vet du, när det nu finns andra motstridiga uppgifter i materialet, att SE inte hade någon mössa med öronlappar? Du anser att SE inte gick ”konstigt”. Andra anser att ledgångsreumatism och alkohol kan få vem som helst att gå ”konstigt”. Egentligen är det i diskussionen fullständigt ovidkommande. Poängen är återigen: du drar onyanserade slutsatser och går i egen fälla. 

              ”Den larmade bakdörren är en myt.”

              Nej – den larmade bakdörren är ingen myt. Jag sticker ut hakan och blir på kuppen lite onyanserad. Det gick ett larm från en av Skandias bakdörrar och det påstår jag är fakta. Fakta är också att du med hjälp av denna bakdörr kunde nå Skandias huvudentré. Huruvida det ska kallas ”direktförbindelse” eller inte är väl mer en smaksak. Men att som du kalla för myt blir inte bara en aning begreppsförvirrat – det är också direkt felaktigt. 

              ”Visst vore det väl mer begåvat att låta det felaktiga långrock-signalementet i så fall ligga kvar, och inte själv börja prata om att Lisbeth sagt ”blå täckjacka”, vilket hon faktiskt gjort.”

              När du påstår att Lisbeth sagt blå täckjacka förmodar jag att du inte syftar på det tillfället när hon befunnit sig på mordplatsen. I materialet finns mig veterligen inget sådant stöd från någon mer än då en viss Skandiaman. 

              ”Stöd för öronlappar i någon form kan man hitta i den andra skandiaväktaren Anna-Lisa G:s förhör, men hon skrattar och säger att hon minns dåligt. I övrigt stämmer inte hennes beskrivning med något som ett enskilt vittne sagt om gärningsmannens huvudbeklädnad.”

              Detta stämmer inte. Även väktare Henry O ger stöd för öronlappar och jag citerar från förhöret juni 1986: ”Den som jag kommer att tänka på den hade nog öronlappar i alla fall, som man binder ovanpå.” Dessutom ger ju både Gösta Söderström och även i viss mån vittnet Anders D stöd för öronlappar. Jag kan åtminstone inte som du dra några säkra växlar av Skandiamannens utstyrsel därför ser jag också fram mot ditt svar vad han egentligen hade på sig under mordkvällen. 

              ”Varför skulle han vara mån om att ringa polisen med avsikten att berätta att de fått ett felaktigt signalement på en man med lång mörk lång rock, om han nu själv bar en blå trekvartslång täckjacka av gubbmodell?”

              Huvudsyften med att Skandimannen ringer polisen beträffande förväxling med gärningsman är för mig en gåta. Även denna fråga har jag försökt få svar på. Det är en väldigt unik och märklig handling. Jag har aldrig hört talas om något liknande, att ett vittne ringer polisen och hävdar förväxling. Larssons och Petterssons huvudhypotes är att Skandiamannen är rädd och ångestfylld för att åka fast för mordet. Han ringer polisen i syfte att svära sig fri från mordet och tror sig samtidigt vara iakttagen av ett flertal vittnen. Att han då inte kommer med en korrekt återgivelse för sin beklädnad kanske inte är så konstigt. Jag understryker att detta är min egen hypotes. Jag vidhåller nog att gärningsmannen bar en längre blå jacka, en längre blå jacka som med lätthet kunde förväxlas med rock. Det är heller inte självklart var gränsen går mellan just rock och jacka och detta skulle också kunna förklara att vittnesiakttagelserna spretar. 

              ”Vi får sedan tänka oss in i hur det är att röra sig med denna tunga klädsel i lågskor på isbark från Grand till stämpelklockan med en 1,3 kilos magnumrevolver i handledsväskan.”

              Ovanstående är kanske den vanligaste fällan man går i när mordet diskuteras. Någon har ju trots allt burit en tung revolver och förmodligen fipplat med en väska uppe på åsen, utifrån vissa vittnesiakttagelser har detta också skett i lågskor. Oavsett gärningsman så har ju mordet skett och det är allt annat än en rövarhistoria. Någon släpade ju på en tung revolver…eller tänker du att det behövs fler än en?

              1. Per W

                Vi bör nog lägga ner.
                Dörren låg innanför en låst grind och en låst dörr vid hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata.
                Vi får nog lägga på ytterligare fem minuter innan han nått stämpelklockan och receptionen. En hundrameters-promenad genom huset blir den nya given.

                Jag avsåg språngmarschen från Grand när jag skrev om isiga trottoarer och tung handledsväska, vilket du borde förstått eftersom du citerade.
                Den kan väl inte gälla någon annan än SE ändå?
                Att någon sprungit på åsen vet vi ju båda.

                Trodde att du stödde dig på Henry O:s svaga aningar om en blå gubbjacka, men det kanske var något annat?
                Oviktigt egentligen.

                Vi ser ju i filmklippet på youtube att han gick helt normalt och inte sprang han studsande heller.

                Jag håller nog med Gunnar om att det finns betydligt större skäl att anta att Anders B var lite trött och därav skulle kunna gå lite konstigt.

                Varför stämplade inte Skandiamannen ut innan han gick till Grand för andra gången om han hade planerna klara redan från då han sett honom innan bion?
                Varför smyga ut bakvägen?
                Strax före kl 23 hade väl varit lämpligt, då hade han ju sluppit att springa som en galning tillbaka.

                En sista sak.

                Om du gör en sammanställning av de vittnen som på det ena eller andra sättet tydligt bekräftats som ”närvarande på brottsplatsen” av andra personer, men räknar bort de personer de var i sällskap med, kommer du att upptäcka att du får lägga fler än Bengt P till din lista.
                Meningen med experimentet är alltså att ge varje vittne samma förutsättningar som Skandiamannen och Bengt P som var där helt utan sällskap.
                Hur många utanför Karin J:s sällskap bekräftar hennes närvaro? Christina V, Per V osv…

                Föreställ dig samtidigt det allmänna kaos i form av en chockad Lisbeth som knuffar bort de som försöker göra något, samtidigt som hon ropar på operation, bilar som möjligen fortfarande står på tomgång, folk som är chockade, någon som kräks, andra som dividerar om i vilket läge kroppen ska ligga små grupper av människor som samlats i om en tiometers radie.
                Att folk skärmar av omgivningen i sådana situationer är inget konstigt.

                Anledningen till att jag engagerar mig mot Skandiamannen-spåret är inte för att jag vill jävlas, utan jag vill peka på bristerna i resonemangen, och jag tycker också att det är ovärdigt.
                Inte bara mot SE och hans närstående utan också mot folket som har rätt att veta vad som hänt.
                Men framför allt mot familjen Palme som i högsta grad behöver få ett avslut och inte ytterligare ett dåligt underbyggt villospår att förhålla sig till.

                1. ”Dörren låg innanför en låst grind och en låst dörr vid hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata.,Vi får nog lägga på ytterligare fem minuter innan han nått stämpelklockan och receptionen. En hundrameters-promenad genom huset blir den nya given.”

                  Nu kommer du med ett påstående där du bör hänvisa till källor. Vilken dörr låg innanför en låst grind och ytterligare en låst dörr vid hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata? Har du dessutom ritningar på hur det såg ut inne på Skandia är du välkommen att även presentera dessa. Hur har du gjort din avståndsbedömning och din tidsuppskattning? Du bör väl rimligen också fråga dig vem som utlöste larmet – när det både enligt förhör och ytterligare frågor påstås att La Cartarie inte löst ut något larm denna specifika kväll. Det var enligt uppgifter också bara SE som jobbade över denna kväll. Det skulle i praktiken betyda att endast SE eller väktarna kan ha utlös larmet, såvida det inte var något fel på systemet. Återigen – vi vet inte. Varken du eller jag. Dessutom säger personal på Skandia att det är fullt möjligt att ta sig via baksidan till entrén – blir då förvånad att du påstår det motsatta. Var får du din information från som du sedan likställer med fakta?

                  ”Jag avsåg språngmarschen från Grand när jag skrev om isiga trottoarer och tung handledsväska, vilket du borde förstått eftersom du citerade. Den kan väl inte gälla någon annan än SE ändå? Att någon sprungit på åsen vet vi ju båda.”

                  Ja, att någon sprungit på Åsen är väl mer eller mindre säkerställt. Den personen fipplade med en väska. Ponera att det är gärningsmannen. I så fall har väl gärningsmannen hur som helst halkat omkring på isiga gator, bärandes på en tung Magnum-revolver och dessutom då fipplat med en väska. Poängen är – någon har ju gjort detta! Eller anser du att gärningsmannen hade halkskydd och transporterades med bil eller annat fordon? Helt enkelt, vilka andra alternativ ser du? 

                  ”Vi ser ju i filmklippet på Youtube att han gick helt normalt och inte sprang han studsande heller.”

                  Håller inte med – jag tycker att han har en väldigt speciell gångstil. Har man dessutom problem med knän (reumatism) och möjligen då stärkt sig med alkohol kan gången förmodligen lätt bli lite svajig. Det är åtminstone fullt möjligt. 

                  ”Varför stämplade inte Skandiamannen ut innan han gick till Grand för andra gången om han hade planerna klara redan från då han sett honom innan bion? Varför smyga ut bakvägen? Strax före kl 23 hade väl varit lämpligt, då hade han ju sluppit att springa som en galning tillbaka.”

                  Ja du – säg det. Vi kan bara spekulera om det här med rationalitet och mänskliga beteenden och vad som är lämpligt eller inte. Diskussionen blir meningslös.

                  ”Om du gör en sammanställning av de vittnen som på det ena eller andra sättet tydligt bekräftats som ”närvarande på brottsplatsen” av andra personer, men räknar bort de personer de var i sällskap med, kommer du att upptäcka att du får lägga fler än Bengt P till din lista. Meningen med experimentet är alltså att ge varje vittne samma förutsättningar som Skandiamannen och Bengt P som var där helt utan sällskap.”

                  Precis, det är exakt det jag gjort. Exkluderat sällskapen. Skickar du uppgifter till mig så ska du mer än gärna få en fullständig matris. 

                  ”Föreställ dig samtidigt det allmänna kaos i form av en chockad Lisbeth som knuffar bort de som försöker göra något, samtidigt som hon ropar på operation, bilar som möjligen fortfarande står på tomgång, folk som är chockade, någon som kräks, andra som dividerar om i vilket läge kroppen ska ligga små grupper av människor som samlats i om en tiometers radie. Att folk skärmar av omgivningen i sådana situationer är inget konstigt.”

                  Du har tidigare fört ett resonemang att Lisbeth var tillräckligt redig för att ge SE en signalementsbeskrivning. Tar du tillbaka det? Återigen – jag skickar gärna matrisen. SE, enligt egen utsago, ska ju inte bara ha gjort hjälpinsatser vid mordplatsen, han säger sig också gjort en rejäl löprunda efter efterföljande poliser. Det är enligt min analys ett avvikande beteende, ett avvikande beteende som skulle observerats av andra vittnen. Nu tror ju inte jag att SE gjort den löpturen (gärningsman eller inte), men det vore intressant att höra hur du ser på den samma. 

                  ”Anledningen till att jag engagerar mig mot Skandiamannen-spåret är inte för att jag vill jävlas, utan jag vill peka på bristerna i resonemangen, och jag tycker också att det är ovärdigt. Inte bara mot SE och hans närstående utan också mot folket som har rätt att veta vad som hänt. Men framför allt mot familjen Palme som i högsta grad behöver få ett avslut och inte ytterligare ett dåligt underbyggt villospår att förhålla sig till.”

                  Det är väl fint av dig att agera moralens väktare. Blir ändå nyfiken på dina egna tankar kring mordet och framförallt – vad är det som inte är villospår? 

                  1. Jörgen G

                    ”Dörren låg innanför en låst grind och en låst dörr vid hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata.,Vi får nog lägga på ytterligare fem minuter innan han nått stämpelklockan och receptionen. En hundrameters-promenad genom huset blir den nya given.”

                    Vad vill du få fram med det?

                    Det vi VET är att SE stämplade ut 23.19. Om han gjorde det senast 23.19,30 kan han då ha varit ”Förföljaren”, den man NF såg gå efter Palme när han mötte makarna ca 23.19,55.

                    Då spelar det väl ingen roll hur SE tog sig till stämpelklockan eller vad menar du?

                  2. Per W.
                    Det finns massor som man kan läsa sig till utan skisser. (och kanske har jag en också?)
                    Du borde göra jobbet själv.
                    Det ör enkelt om man har förhörsprotokollen, vilket jag utgick från att du hade.
                    Jag citerar ändå några avsnitt ur förhören med skandiapersonalen…

                    Anna Lisa G:

                    F. ”Något sådant hände alltså inte kvällen den 28 februari?
                    G. Ja tyvärr så hade det hänt det men det vet vi inte. Inte i ytterdörren men en dörr i källaren som går till garaget och där kan man gå ut nån grind och den dörren var inte larmad då, nu är den det.
                    Jag går igenom den dörren och jag hade stängt den, så jag återställde den 23.22.
                    F. Du sa du hade passerat genom dörren?
                    G. Ja det gör jag ser du.
                    F. Under din rondering då.
                    G.Ja. Jag kommer du vet, jag går igenom yttre garaget och så går man igenom den dörren in i en korridor.

                    Henry O:
                    ”Alla ytterdörrar är larmade.
                    Låsta för det mesta så här dags på dygnet.

                    Men jag har minne av i alla fall att den här så kallade gröna dörren som vi kallar den, vilket är dörren i garaget då Som troligtvis var uppställd så att den gav larm.
                    Men det är ganska normalt på fredagar eftersom affären La Carterie har ett lager där nere. Så att dom har egen nyckel som går från lagret.
                    Mm, så de kan gå genom den gröna dörren?
                    O.Ja, just det, det är bara det att vi måste släppa ner dom i garaget först. Den vägen kan dom inte komma ner själva.
                    …de åker fram till den här garage.. . . . . . på baksidan, på
                    Luntmakargatan. Och trycker på en signal som ger en indikering på larmpanelen och vi trycker upp den och kan prata med dom. Fråga vem det är. Brukar för det mesta säga att det är Lennart
                    från La Carterie för det är han som äger affären,ja, så släpper
                    vi ner honom då…
                    Vad händer där nere sedan, då ställer dom bilen naturligtvis
                    men sedan tar dom sig vidare någonstans?
                    O. Ja, de brukar för det mesta gå in i lagret, eller genom gröna
                    dörren upp i affären.
                    F: Ja. För att komma till affären så måste man passera den gröna dörren.
                    O. Ja, just det.
                    När de ska ta sig ut därifrån hur gör dom då?
                    När de kommer ner i garaget alltså då har de passerat den
                    gröna dörren.
                    O.Ja, då brukar dom bara sätta sig i sin bil och sedan åka ut.
                    För garageport och garagegrind öppnas automatiskt.

                    ”Kan det vara så att Annette K som har sin bil i garaget har utlöst det larmet, det är min fråga. Ja, möjligheten finns , jag är inte där som sagt , och hon
                    kan ha lämnat receptionen för att gå ner till sin bil och hämtat någonting och då när hon går tillbaka och inte stänger dörren riktigt ordentligt så att den här fördröjningen på fem minuter ger ett larm. Det är fullt möjligt.”

                    Var garaget låg berättas av Per H.
                    Per H:
                    H: ”Nu skall vi se här, det är alltså alldeles intill min dörr
                    här nere, ingången till det, det är garageinfarten som ligger precis i hörnan av Adolf Fredriks Kyrkogata och Luntis.”
                    Nu talar han om ett cykelförråd som låg mellan grinden och porten.

                    Att den gröna dörren låg inne i Garaget som låg vid Adolf Fredriks kyrkogata framgår tydligt. Jag skulle kunna ge fler ledtrådar, men läs hellre själv.
                    Den kan ha öppnats av La Carterie, men den kan ha öppnats av Annette K.
                    Att SE gjort det är det minst troliga.
                    Vad skulle han ner i garaget att göra, det fanns ju ingen vettig utväg därifrån?

                    Du undrar hur jag jag gjort min avstånds och tidsuppskattning?
                    Jag gjorde bedömningen i skrivande stund, men det är 70 meter till receptionen från Adolf Fredriks kyrkogata. Sedan ska ju huset passeras även på den andra ledden, och det är 55 meter mellan Luntmakargatan och Sveavägen.
                    Det blir en bit över 100. Om garaget sedan låg på minus ett, blir det ju än krångligare att ta sig fram.
                    5 min gissar jag, vad gissar du?
                    Hinner SE fortfarande gå Palme till mötes vid uppe vid Sari?

                    När det gäller det tunga vapnet som du i tidigare inlägg skrev något om ”tror du det var två” jag förstod inte, och tänkte först att du menade två vapen, men jag undrar om du inte tänkte att det behövs två personer för att bära vapnet?
                    Eller att du menar att det var mitt förslag?
                    Du undrar också om jag anser att ”gärningsmannen hade halkskydd”när han sprang på åsen.
                    Kanske försökte du vara ironisk och rolig, det får du vara om du tycker så, ska jag se det seriöst så har jag annars svårt att förstå vad du pratar om.

                    Jag menar egentligen bara att den är lite otymplig att ha i handen då man springer under dåliga förhållanden.
                    1.3 kilo är trots allt en del att bära på om man ska hinna före Palme och samtidigt göra allt annat däremellan.

                    Det irrationella beteendet i att smyga ut bakvägen och sedan tillbaks för att
                    stämpla ut ar en intressant fråga som inte ska förringas.
                    Alla irrationella och konstigheter som ingår som byggstenar i er hypotes måste lyftas fram.
                    Om de sedan försvagar hypotesen och får den att framstå som rent löjlig är inte mitt problem

                    ”Moralens väktare” låter inget bra att vara.
                    Annars tycker jag nog att det handlar om sund moral och hederlighet.
                    Det kan inte ha gått till på det sätt ni beskriver.
                    Är SE inblandad i en mindre konspirationsgrupp. Ja varför inte?

                    Tycker nog inte att du har stenkoll på faktiska omständigheter och bör ägna dig åt fördjupad läsning av förhör.
                    Jag kan inte göra jobbet åt dig,
                    det tar för mycket tid att sitta och citera förhörsavsnitt som var och en kan söka upp själv.

                    Varför skulle inte Lisbeth kunna ha sagt ”blå täckjacka” hon var ju inte helt borta. Till exempel har ju kunnat ge en viss beskrivning som Anna H uppfattat.

                    H: ”Det var någonting om att hon sa att han en ruggig människa
                    eller någonting sånt där.
                    F: En otäck person, dum
                    H: Ja någonting om att det var någon buse eller något sånt där.
                    Det är så svårt, det står helt stilla i huvudet när man väl vill ta fram där och det ligger på tungan hela tiden, att det är någonting hon sa.
                    F: Yttrade hon någonting om att det var han som gjorde det, däråt sprang han eller något?
                    H: Jo det sa hon, däråt sprang han och så stod hon och pekade mot gränden.
                    F: Det gjorde hon?
                    H: Det gjorde hon ja, nu när du säger det, jo.
                    F: Så hon pekade då Tunnelgatan österut?
                    H: Ja, jo det sa hon , däråt sprang han, jo”.

                    Att du hoppade över att kommentera mitt resonemang om Lars J ställt mot Larsson/Petterssons resonemang ser jag som ett tecken på att min poäng är hemma.

                    När det gäller min undran om övriga vittnen menade jag förstås inte att du skulle presentera en avhandling, utan helt enkelt redovisa namnen kopplade med andra vittnens observationer.
                    Det behöver inte vara så ambitiöst och görs med fördel här på bloggen och inte till mig personligen.

                    Det var väl inget vittne som påstod att gm sprang konstigt i de inledande förhören.
                    Sedan kom ju HJ ”som en elefant” och LL ”som en älg”, och LP studsande.

                    Att tro sig kunna läsa in SE:s för en 52 åring helt normala stil i dessa beskrivningar kopplat till hans alkoholkonsumtion är inget annat än ett självbedrägeri.

                    1. Jörgen

                      Du behöver inte vara orolig, nog har jag allt nagelfart förhören. Det är bättre du lägger din energi på annat än att lotsa mig bland förhören.

                      Gång på gång övertolkar du förhörsprotokollen och det hjälper inte att du spränger in citat. Du skjuter brevid målet och fastnar i onyanserade slutsatser utifrån detaljer som du inte har belägg för. Det blir liksom helt uppåt väggarna. Du har fullständigt fastnat i meter- och sekundträsket utan att förstå min huvudpoäng: det är inte det som gjort SE intressant. Varken för mig eller någon annan. Detsamma gäller förmodligen också PU som då bevisligen återigen intresserat sig för Skandiamannen.

                      Det har jag förklarat tusen gånger, men gör det gärna en gång till. Det handlar om att SE:s story inte går ihop – på flera punkter. Det har väckt intresset – inget annat. Huruvida SE sprungit ut genom bakdörren eller stämplat ut 19:19 eller 19:47 är ovidkommand och omöjligt att avgöra med hjälp av förhörsprotokoll och tumstock. Återigen, många av hypoteserna kring SE:s förehavanden kommer att spricka och få sin förklaring om KP nu har en vattentät indiciekedja att förtälja. Poängen är: hans historia går inte ihop och därför måste alla kringliggande märkligheter utredas i botten. Inklusive bakdörren. Alla bakdörrar och alla möjliga vägar in till skandiahuset. För det finns som bekant fler, om man nu lusläser protokollen…

                      Förhörsledare: ”Nej. Sedan kommer man in i cykelgaraget då, vart tar man sig vidare sedan? Är det någon larmad dörr?”

                      Oloffsson: ”Nej, det är det inte sedan är det väl bara i stort sätt………….tillgång till hela Skandiahuset”.

                      Okej – du kan alltså ta dig in i cykelförrådet och sedan husera och få tillgång till hela Skandiahuset. Man kan alltså, med lite tur, obemärkt knalla in i Skandiahuset utan att använda huvudentrén. Hur vägen (eller genvägen) genom huset och upp till entrén går är väl ändå något som inte framgår av förhörsprotokollen? Att du sedan snickrat framför skrivbordet och försökt dig på att mäta huset säger absolut ingenting. Detsamma gäller den ”gröna” dörren.

                      Återigen och min poäng är: vi vet inte och det har noll att göra med intresset kring Skandiamannens förehavanden under mordkvällen. Tillsvidare. Detaljerna är omöjliga att avgöra från skrivbordet och det är inte det som väckt intresset. Däremot – eftersom karln ljuger börjar vi prova hypoteser och möjligheter. Tyvärr kan varken du eller jag fastslå hypoteserna från skrivbordet med hjälp av tillgängligt material. De går varken att bekräfta eller slå i sank – oavsett vilken ”pinsam” vokabulär man använder sig av.

                      Att fastna i tankelåsningar om detaljer ger lika lite som att spekulera i 43 försvunna sekunder. Att bolla med fantasiemetrar och påstå att (dina fakta) en hundrametetersförflyttning tar fem minuter bli väl ett hån. Åtminstone om du frågar Usain Bolt.

                      Jag har inte påstått att SE sprang konstigt. Du påstod att han inte gjorde det. Jag bara, återigen, öppnade upp för möjligheten. Skandiamannens löpstil har inte väckt mitt intresse. Jag vidhåller dock att det är en ganska bra hypotes. Det finns ju exempelvis vittnesmål som säger att gärningsmannen inte sprang med en yngre mans vighet. Sen finns det vittnesmål som säger tvärtom. Det understryker ytterligare min poäng: du kan inte slå hål på hypoteser kring Skandiamannen genom att hänvisa till vittnesprotokoll.

                      De andra frågorna jag ställde till dig fick jag inget svar på. Du påstod att det är hart när omöjligt att släpa på en revolver omkringhalkandes i lågskor. Vem har sagt att gärningsmannen sprungit med vapnet i handen? Min poäng (som du inte svarade på) är att någon gjort just detta. Hur osannolikt det än kan tänkas vara. Det blir liksom svårförklarigt oberoende vem som höll i vapnet. Det är en vanlig tankefälla. Det blir lika meningslöst som att påstå att ”han är fel typ”.

                      I stället för att nagelfara meter och sekunder rekommenderar jag dig att höja blicken. Det går som bekant inte att läsa och mäta sig till lösningen av Palmemordet…Släpp tumstocken, höj blicken, och förklara varför Skandiamannens historia inte går ihop.

                      Slutligen, intressant att du nu öppnar upp för att Skandiamannen möjligen ingått i en konspiration. Kanske det, men jag tolkar ändå detta som att du inte sitter på rimliga förklaringar för att förklara bort hans göranden på brottsplatsen. En helgardering.

                    2. Per W.
                      Du är ändå en svårfångad fisk.
                      Inte nog med att du är överbevisad på alla punkter och därmed bör ligga platt som en flundra, envisas du med att ha rätt.
                      Inte på en enda punkt ger du dig oavsett hur absurt det är.
                      Jag tycker inte att det är meningsfullt att fortsätta att argumentera.
                      Allt är sagt många gånger om och den som vill får läsa i kommentarsfältet.
                      Jag kan inte fortsätta att spilla tiden på nonsensdiskussioner.
                      Jag har länge önskat att få sätta punkt för dessa diskussioner, men mot faktaresistens orkar jag inte längre argumentera.

                      Du opponerar dig inte i det sakliga innehållet i de förhörsprotokoll jag återger ordagrant, men du säger att jag ”övertolkar”.
                      Du beskyller i stället mig för att infoga en massa citat.
                      Det vore mig främmande att ta till sådana grepp.
                      Du far med osanning helt enkelt.

                      Jag ville med dessa förhörsprotokoll
                      påvisa att den larmande bakdörren inte låg i förbindelse med Luntmakargatan utan mellan garaget och en korridor.
                      Garaget låg i sin tur innanför en grind och en port. Det samma gäller det cykelgarage du hänvisar till.
                      Den låg mellan den låsta grinden och porten, och hur och när skulle SE ha begagnat sig av cykelrummet?
                      När det gäller den gröna dörren som gav larm:
                      Det står ju svart på vitt att den inte nåddes från Luntmakargatan, och jag behöver inte bidra med några tolkningar.
                      Alla som är läskunniga kan ju se.
                      Frågan är då vad SE gjorde nere i detta garage?

                      Då skriver Per W:
                      ”Du skjuter brevid målet och fastnar i onyanserade slutsatser utifrån detaljer som du inte har belägg för”

                      Meter och sekunder är fakta.
                      Huset var 120 meter långt och 55 meter tjockt.
                      Skandiaentren låg 70 meter söder om Adolf Fredriks kyrkogata och 50 meter norr om Tunnelgatan.
                      Tycker inte du att det är en viktig kunskap för den som ska ta ställning till om SE hade möjligheten att gå från Grand in via någon dörr i det nordöstra hörnet av byggnaden och vidare till stämpelklocka och ett par minuters semestersnack.
                      Jag blir trött, detta spiller energi men jag har stora reserver.
                      Jag menar: vad kan jag mer säga för att övertyga dig?
                      Det finns ju inget kvar.

                      Du har missuppfattat mig ang min syn på SE, jag ser också en del konstigheter, och ska förstås hålla öppet för att han varit med på något hörn, men som gärningsman: Nix.
                      Och du får inte heller glömma att det är Grand-scenariot vi diskuterar, och det är just då tumstocken blir ett ovärderligt verktyg.
                      I egenskap av gammal hantverkare och i övrigt många andra järn i elden bl.a till sjöss förstår jag vikten av millimetrar och avstånd.

                    3. Det här är inte specifikt riktat bara till Jörgen G, men jag vill fortsätta att påminna om att sakdebatten går alldeles utmärkt att föra utan vidlyftiga polemiska slängar.

                      Alla som följt den här bloggen länge vet att mina slutsatser om Skandiamannen ligger nära Jörgen G:s. Men utöver att jag har sagt mitt tidigare och därför inte känner så stort behov av att upprepa det, så har tonen i debatten gjort att jag mer känt att jag bör sköta uppgiften som moderator än att gå in i sakfrågorna.

                      Ju mindre jag behöver moderera, desto gladare är jag. Och desto tydligare tror jag att sakargumenten i debatten framträder för dem som följer den.

                      Jag har full förståelse för att en kommentar kan piggas upp med spetsiga och roliga formuleringar. Men erfarenheten säger mig att det inte får bli för mycket. Var alltså sparsamma med flundror och svårfångade fiskar och liknande, så blir jag glad. 🙂

                  3. Per W

                    Det åligger de som misstänker Skandiamannen för att vara GM att leda misstankarna mot honom i bevis, snarare än att de som försvarar honom ska bevisa att han var oskyldig, allt i enlighet med den svenska rättsprincipen.

                    Att, exempelvis, Jörgen G eller någon annan inte har en karta över Skandiahusets katakomber som stöd för att det blir väl tight för Skandiamannen att hinna igenom byggnaden på en viss tid kan knappast stärka sannolikheten i TP:s tidsschema.

                    Att, exempelvis, Jörgen G eller någon annan inte vet exakt HUR Skandiamannens gångstil tedde sig efter utstämplingen på mordkvällen (utan bara har ett filmklipp att tillgå där Skandiamannen rör sig ytterst spänstigt när han springer) kan knappast öka sannolikheten för att han haltade eller vaggade fram vid aktuell tidpunkt.

                    Bevisbördan ligger hos den som menar att Skandiamannen är, eller sannolikt är, mördaren.

                    Bara för att det finns en bakdörr på Skandiahuset, bara för att det kanske, eller sannolikt, gick ett larm där vid en kritisk tidpunkt, bara för att denna bakdörr eventuellt kunde leda till huvudentrén på ett hyfsat smidigt sätt, betyder inte det att Skandiamannen utnyttjade detta under mordkvällen. Fram tills att det är bevisat, eller åtminstone finns konkreta uppgifter som pekar på det, är det inte Jörgen G:s eller någon annans sak att bevisa att Skandiamannen INTE använde bakdörren i syfte att mörda statsministern.

                    Per W: även om det så klart finns all anledning att noga utreda Skandiamannens förehavanden under mordkvällen, håller du inte med om att
                    1.) för att kunna värdera sannolikheten i Skandiamannen som GM är det angeläget med en berättelse som förklarar hur det var fysiskt möjligt för honom att utföra mordet,
                    2.) att Thomas Petterssons berättelse till mycket stora delar, trots hans försök att underbygga den, är resultatet av spekulationer och, i vissa fall, mer eller mindre rimliga gissningar,
                    och, slutligen,
                    3.) att detta är en svaghet i teorin om att Skandiamannen var den som utförde mordet?

                    1. Visst har de som hävdar en hypotes också en skyldighet att redovisa den håller ihop i alla avgörande delar.
                      Och än större krav måste man ställa på den som går steget längre, och hävdar att de sitter på ”lösningen”.
                      Det jag fokuserat på här är ju ett scenario som sträcker sig från Grand till skottögonblicket, ett scenario som bygger på att Skandiamannen haft en hel del påstådda aktiviteter för sig under kvällstimmarna.
                      Jag konstaterar att hypotesen är gripen ur luften, och går inte ens med god fantasi lansera på ett trovärdigt sätt.
                      Signalement som är så spretiga att de kan föreställa vem som helst, promenader som spricker med flera minuter, larmande bakdörrar som inte fanns där man tror, Skandiamannens irrationella beteende vad gäller att springa tillbaka och stämpla ut, samtalet med väktaren och mycket mer därtill.
                      Grunden till upphetsningen är enl min gissning att man tolkat in något slags halvt utpekande från Mårten Palme som är så viktigt att all logik kastas över bord, men tittar man på vad Mårten sagt så är det egentligen inte så märkvärdigt.
                      Han tycker bara att kepsen och glasögonen stämmer in på vad han sagt i det första förhöret, och han tycker också att Skandiamannen borde utretts bättre.
                      Vad har han för minnesbild kvar nu över 30 år senare?
                      I de senare förhören stämmer inte beskrivningen av varken kepsen eller ”jackan” med den mörka rock som Skandiamannen bar, och glasögonen var han dessutom mycket osäker på.
                      Han kan ha gjort kopplingen pga att en bekant som påminde om mannen brukade bära glasögon. Det är vad han sagt i tingsrätten.
                      Han lämnade senare uppgifter om att mannen vid Grand kan ha haft vita skor, men det finns inte några sådana uppgifter vad gäller Skandiamannen.
                      Dessutom får man inte glömma att mannen bör ha varit väldigt lik Christer Pettersson, eftersom han faktiskt med stor säkerhet pekat ut honom i tingsrätten.
                      Man ska inte heller begära av Mårten att han borde ha koll på tider och promenadsträckor, utan har ju bara TP:s ord att lita på då han säger att Skandiamannen lätt hade hunnit med allt detta.
                      Troligen skulle även Mårten se luckorna i teorin om han bara fick möjligheten att ta del av de faktiska omständigheterna.

                      Han måste ju också ha ett minne av att han två dagar efter mordet vid närmare beskrivning av mannens signalement faktiskt sagt ”blå täckjacka av vildmarkstyp som gick ner på halva låren; i ett material av bävernylon med både raka och snedställda fickor”
                      ”Ovanlig, eventuellt stickad keps med skärm, och eventuellt också en axelremsväska”.

                      Det finns absolut anledning att ifrågasätta påståendet att ”Mårten Palme pekat ut Skandiamannen”
                      Jag tror inte att han själv backar upp den slutsatsen.

    4. Per W
      Nu har jag med fräschat upp minnet lite och ska bemöta det du tar upp men jag kommer inte att medverka i någon längre diskussion om SE framöver. Nu valde jag ju att göra det när hans hypotetiska förflyttning från Grand till Skandia kom upp så jag får ta konsekvensen av det och försöka bidra lite, men sen orkar jag inte med mer SE för tillfället – om det inte kommer fram någon ny intressant information. Det beror alltså inte på att jag inte vill diskutera saken med just dig. Jag ser att några andra har svarat på din kommentar till mig, kanske de är mer peppade att fortsätta diskussionen.

      Den text som du länkade alltså denna https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/ (om nu någon annan vill ta del av den) var just den som jag hade i åtanke när jag hävdade att Thomas Pettersson svepande avfärdade att SE skulle ha varit den som drog i OP:s ben och/eller sa att framstupa sidoläge var det rätta.
      Du menar att Thomas har han ägnat mycket tid åt att utröna vem detta vittne var. Kanske har du någon information om det som inte framkommer i hans text annars förstår jag inte hur du kan dra den slutsatsen.
      Thomas P hänvisar till Anders E som säger att ”sällskapet hoppade ur och la mannen i framstupa sidoläge” men han hoppar över fortsättningen som lyder ”E för sin del fick ta hand om Lisbeth Palme […] Det är ju överhuvudtaget svårt att bedöma den här typen av förhörsprotokoll. I och för sig kan man tolka det som att de gemensamt hjälptes åt men man kan ju också tolka det som att de andra tog sig an detta medan Anders E ägnade sig åt Lisbeth.
      Jag citerar Thomas P:
      ”Kan det vara Skandiamannen som är framme och försöker göra en insats? Nej, knappast. Den person som stämmer bäst in på agerandet är den person som Anna Hages väninna Karin [J] hör säga: ”Jag vet att han ska ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här?” Förmodligen är det samma person som sedan gör ansatser att lägga Palme på sidan.”
      Den här ”samma person” förblir sen så att säga hängande i luften. Thomas P hävdar att det antingen är Anders E eller Göran I men om man tittar på deras respektive förhör finns det ingenting annat än det nämnda att ”sällskapet hoppade ut och la mannen i framstupa sidoläge” som indikerar att det skulle vara någon av dessa.
      I Göran I:s vittnesmål återfinner man en märklig kommentar, möjligen har förhörsledaren missförstått men det lyder ”Han kan bara säga att det var en dam och en kille. Killen hade tydligen gjort upplivningsförsök för han var alldeles blodig om munnen.” Han kan alltså inte identifiera sin kamrat Stefan G, men viktigare i detta sammanhang är ju då att detta starkt indikerar att han inte varit delaktig utan iakttar vad som händer.
      Sammanfattningsvis anser jag att man kan säga att Thomas P:s argumentation för att de skulle ha varit nån av Anders E eller Göran I som ”lagt sig i” är mycket tunn.
      Det finns heller inte mycket att hämta bland övriga vittnen som skulle kunna förklara det, någon har sagt att han uppmanade SG och AH att vara försiktiga så OP inte kvävdes. (jag orkar inte söka efter vem det var men har gått igenom alla vittnesmål tidigare)

      När det gäller vittnesmålen från Leif L och Jan A skriver du Thomas P har tagit ställning till vem det är som de avser. I så fall har jag glömt bort eller missat det så du får gärna ange källa där.
      Jag tycker att dom invändningar du själv har är högst rimliga och kan diskuteras men nu gällde det som sagt bara vad Thomas P skrivit angående det.

      Beträffande iakttagelsen av Lars J undrar jag om vi missförstår varann så jag måste be dig att förtydliga vad du menar med att ”Pettersson och Larsson har ägnat detta stor möda och jag förvånas över att du hävdar motsatsen”.

      Sen var det då frågan om SE:s ”osynlighet” på platsen.
      Du skriver:
      ”Jag gav mig tidigare på och analyserade de tidigaste vittnesuppgifterna och vilka vittnen som observerat varandra. Min slutsats var entydig. Väldigt många vittnen har faktiskt iakttagit varandra (postar gärna den analysen vid senare tillfälle) och centrala vittnen är allihop observerade av flertalet.”

      Även jag har gjort en sådan analys men utifrån samtliga vittnesmål och jag kom inte till samma slutsats som du. Min sammanställning ska finnas bland kommentarerna och jag har nu letat efter den en halvtimme så jag får återkomma senare när jag hittat den.

      Angående Silberskys kritik då. Oavsett vad man anser om hans åsikter när det gäller CP:s skuld kan man väl ändå hävda att det han anser om bevisföring har en viss tyngd. Jag tog Silberskys kritik som exempel men det krävs ingen juridisk expertis utan bara ren logik för att kritisera Thomas P:s och Mattias G:s resonemang. Dom har vid flera tillfällen när bevis eller indicier efterfrågats återkommit till att kärnan i det hela är att PU avförde SE på felaktiga grunder. Det återkommer på flera sätt t ex säger man att eftersom man gjort denna felbedömning har man ägnat sig åt en meningslös utredning i alla dessa år. Det blir ju slutsatsen om man är 100% säker på att SE är gärningsmannen, men man har alltså använt det som ett vapen i bevisfrågan och det kan vi väl ändå vara överens om att det inte är.

      1. Emma

        Jag hittade detta bland mina tidigare inlägg och inlägget innehåller min vittnesanalys. Det är oredigerat och innehåller massa annat så det får du helt enkelt bortse från!

        Här följer ett långt inlägg i diskussionen om Skandiamannens vara eller icke vara. Så mycket det bara går så har jag försökt referera till “materialet”, i form av exempelvis förhörsprotokoll. Det är svårt att inte väva in egna spekulationer. När så gjorts hoppas jag att det framgått av texten.

        Jag har återigen (vilken gång i ordningen….) gått igenom samtliga vittnesprotokoll i syfte att kika på vilka vittnen som observerar varandra, allt i ljuset av den senaste skandiamansdiskussionen. Som ni säkert redan vet, finns det inget i det dokumenterade materialet som ens ger en indikation på Skandiamannens ”varande” på brottsplatsen. Åtminstone inte som vittne.

        Flera vittnen kan bekräfta andra vittnen, utöver de personer som är i deras sällskap vid mordtillfället. Tveklöst flest oberoende observationer ger vittnet Bengt P. Han kan identifiera hela sju personer förutom då paret Palme. Dessa är:
        Stefan G
        Karin J
        Anna H
        Taxichaufför (Anders D?)
        Lena B
        Göran I
        Leif L

        På god 2:a plats kommer Leif L, som förutom sitt bilsällskap Jan A, identifierar sex personer. Sedan finns det ett centralt vittne, som trots att han utpekats som ”viktigpetter”, enligt förhörsprotokollen bara observerat tre vittnen. Det finns förstås många olika och rimliga förklaringar varför det är på det viset. Har man fått frågan under förhöret? Var befann man sig i förhållande till andra vittnen? Chocktillstånd? Etc. etc.

        De vittnen som andra vittnen observerat flest gånger, eller åtminstone då nämner i förhörsprotokollen, är Anna H och Stefan G. Båda är omtalade 11 gånger, exklusive deras sällskap. Även taxichaufförerna (Anders D och Hans J) nämns åtskilliga gånger i förhörsprotokollen. Här är det ibland lite trixigt att veta vilken chaufför som åsyftas, men man kan trots detta konstatera att åtminstone en chaufför har varit väl synlig för andra vittnen. Karin J, den yngre tjejen som lade sin uppmärksamhet på Lisbeth Palme, är observerad av fyra vittnen. Fler än ett vittne har också noterat den kräksjuka Lena B och den chockade Anders B. Utöver dessa observationer nämns också Jan-Åke S, Leif L, Jan A och Göran I vid enstaka tillfällen.

        Kan man då dra några slutsatser av ovanstående? Att Stefan G, Anna H och Karin J observeras av flera oberoende vittnen beror förmodligen på deras insatser vid brottsplatsen. De är alla centrala och aktiva gestalter vid mordplatsen och står i händelsens centrum. Även taxichaufförerna är tongivande och lätta att identifiera utifrån sina ”uniformer” och kan dessutom sammankopplas med sina bilar. Anders B och Lena B har avvikande beteende gentemot det gängse och normala. Båda sticker ut från mängden och detta tillsammans med vittnens position i förhållande till brottsplatsen gör att de blir lättare att identifiera.

        Vittnet Bengt P gör flest observationer, men observeras inte av något annat vittne enligt de förhörsprotokoll som är tillgängliga för dig och mig. Vad kan detta bero på? I huvudsak tror jag att det beror på tre saker. För det första åkte han förbi mordplatsen när det small och enligt egen utsago vände han inte bilen förrän 200 meter norr om mordplatsen. Därefter åkte han tillbaka och parkerade bilen på Sveavägens västra sida. Enligt det första förhöret med Bengt P satt han kvar i bilen 30 sekunder innan han skyndade över till mordplatsen. Han säger själv att han var bland de första på mordplatsen, men tittar vi på andra vittnens förhörsprotokoll är de mer eller mindre samstämmiga att Anna H och Stefan G, men förmodligen också Karin J var de första på mordplatsen. Jag misstänker också att åtminstone Lena B och Göran I redan befann sig på mordplatsen i samband med att Bengt P anlände. Dessa har han också identifierat. Från sin parkerade bil på Sveavägens västra sida, och genom sin förflyttningen över gatan, så hade han möjligheten att göra goda observationer. Nu var han inte först, vilket också styrks av att han inte vidtar några förstahjälpenåtgärder, samt då av andra förhörsprotokoll.

        För det andra finns det inga direkta frågor ställda i förhörsprotokollen beträffande om andra vittnen observerat Bengt P. Sist men inte minst, så är han en passiv åskådare. Hade han stått i händelsernas centrum, likt exempelvis Anna H och Stefan G, hade han med all säkerhet identifierats av andra vittnen.

        Jag tycker att det är på sin plats att jämföra Bengt P med Skandiamannen. Båda två gör sig ”osynliga” på brottsplatsen. Det finns dock väsentliga skillnader. Bengt P befann sig på Sveavägens västra sida, parkerad i bil, innan han anlände till brottsplatsen. Skandiamannen befann sig (enligt egen utsago) på Sveavägens östra sida, ett fåtal meter från skotten. Här borde han ha observerats av ett flertal – eller åtminstone av någon! Till skillnad från Bengt P har flera vittnen också fått den direkta frågan om de observerat Skandiamannen vid brottsplatsen. Enligt egen utsago stod Skandiamannen i händelsernas centrum. Stämmer hans berättelse hade han varit lika identifierbar som Anna H och Stefan G.
        Sammanfattningsvis tyder min analys av vittnenas observationer utav varandra entydigt på en sak: Passiva vittnen, det vill säga vittnen som inte står i händelsernas centrum, identifierar i regel fler, än vittnen som är upptagna i epicentrum av själva händelsen.

        Skandiamannen passar inte in i min analys. Vore han ett aktiv vittne hade han identifierats. Var han en passiv åskådare borde han gjort träffsäkra identifikationer. Detta styrks också av den fotokonfrontation som Skandiamannen gör i april 1986. Han visar sig inte alls vara något speciellt bra åskådarvittne (däremot är hans berättelse rik på andra detaljer i jämförelse med andra vittnens).

        Oavsett vem som har observerat vem så är den tillgängliga dokumentationen som du och jag har tillgång till samstämmig – det finns inga observationer av Skandiamannen.

        Ett par av vittnesförhören ger upphov till spekulation. Bland annat då att en person skulle ryckt i Palme under livräddande åtgärder. Då Skandiamannen inte observeras av något annat vittne på brottsplatsen får vi nog ta för givet att det är någon annan. Vet att Pettersson tidigare har spekulerat i att det kan ha varit någon som kom i sällskap med Glantz. Varför inte Kenneth E eller Göran I? Åtminstone en av de påstår åtminstone att han var inblandad i livräddande åtgärder. Hur som helst – spekulera går alltid att göra, men inget i materialet pekar på att det är Skandiamannen.

        I denna mordsoppa återstår då andra typer av spekulationer, som det också skrivits en hel del om på denna blogg: Skandiamannen var ett vittne i periferin, eller Skandiamannen är ett ”osynligt” vittne som andra vittnen helt enkelt har missat. Det perifera vittnet kan vi utesluta med en gång. Skandiamannen identifierar Lars J och det gör honom allt annat än periferi. Såvida karln inte hade tubkikaren med sig och stod på den västra sidan av Sveavägen. Tror dock att vi kan utesluta även detta. Återstår då den osynliga- vittnet-hypotesen.

        Det är naturligtvis fullt möjligt att Skandiamannen lyckats att göra sig osynlig. Här måste vi dock ställa hans egen berättelse gentemot denna hypotes. Gör vi så spricker hypotesen. Det är åtminstone helt orimligt att denna företagsamme man skulle lyckas med att rationalisera bort sig själv på brottsplatsen. Vad återstår då?

        Skulle också vilja återkomma till vad Gunnar funderat på beträffande den blå täckjackan. Utan att bli rättshaverist, det finns inget i materialet som pekar på att Lisbeth basunerat ut blå täckjacka på brottsplatsen. Hur kunde då Skandiamannen snappa upp detta? Är Skandiamannen GM har han med all säkerhet bara stött på två vittnen från mordplatsen. Lars J och Lisbeth (förutom det förälskade paret uppe på åsen).

        Signalementet beträffande blå täckjacka gick ut via olika media innan Skandiamannen anmälde sig som vittne efter lördagens presskonferens. Det finns alltså inget konstigt med att han hade uppgift om just färgen blå. Att det var Lisbeth som sade detta är inte dokumenterat. Poliser som Söderström och Rimborn talar båda två om en starkt chockad kvinna som absolut inte kunde ge något signalement i inledningsskedet. Varför sa då Skandiamannen detta?

        En hypotes är att det var det enda vittne han hade att välja på. Någon annan hade han inte sett, förutom då Lars J. Ytterligare ett tillägg till hypotesen är att han ville misskreditera vittnet Lars för att själv undgå misstankar.

        Slutligen, det har funnits vissa inlägg mot att framför allt vittnena Leif L och Jan A skulle pekat ut Skandiamannen. Detta sker vid rättegången mot Christer P. Det stora problemet med dessa vittnesmål är att de fullständigt går stick i stäv med vad dessa chevamän berättar i förhörsprotokollen och som rent källkritiskt då ligger närmre beträffande den viktiga tidsaspekten. När jag valt att kika på hur vittnen bekräftar varandra har jag uteslutit förhör i tingsrätten. Inte för att de nödvändigtvis är felaktiga, utan just för att de går stick i stäv med förhörsprotokollen och ligger för långt från händelsen. Dessutom säger vittnet Leif L att han diskuterat sitt eget förhör inför tingsrättens förhandlingar med kompisen Jan A.

        Vi ska också komma ihåg att Leif L gör ändringar och tillägg till sin ursprungliga berättelse. Han berättar själv att han var väldigt tagen av stundens allvar och hade svårt med bland annat sömnen. Att Leif L var tagen bekräftas också av vittnet Hans J som fäst uppmärksamhet på hur ledsen och skärrad vittnet Leif var på mordplatsen. Detta är naturligtvis helt förståeligt, men det är något vi måste beakta. Det ligger i sakens natur att många av vittnena ville vara medgörliga och hjälpande till att mordgåtan fick en lösning. Det är ett under att advokat Liljeros inte ifrågasätter detta i egenskap av den tilltalades advokat. Men det är en helt annan diskussion.

        Så här på slutet kan jag inte låta bli att spekulera. Det är dock inte bara spekulation, utan kan också fungera som en tankeställare vad som kan hända med vittnens berättelse över tid. En påminnelse om att källkritiska principer alltid är värda att uppmärksammas .

        Vittnet Leif L säger att han är 99,9% säker på att GM inte bar någon huvudbonad (860301). I samma vittnesförhör berättar Leif om en ”cepsman”. Av allt att döma så tror Leif att vittnesmålen om GM med keps blandats ihop med Anders B. Förhöret och språket i protokollet är tvetydigt, men det framgår alltså att Leif tror att GM:s signalement blandats ihop med Anders B. Jag spekulerar i om det inte är Leif som blandat ihop signalementen. Det finns mycket som talar för att GM bar huvudbonad, både i förhörsprotokollen men också rent med tanke på mordnattens väderförhållanden. Med all säkerhet vet vi i alla fall att vittnet Anders B bar mössa och inte keps.

        När det sedan är dags för rättegång mot CP 1988 har Leifs berättelse kraftigt förändrats. Christer Peterssons försvarare Arne Liljeros gör ett tappert försök att gå tillbaka till de ursprungliga förhören – där Ljungqvist då bland påstår att han är 99,9% säker på att GM saknar huvudbonad. Ljungqvist svarar och jag citerar från tingsrättens förhör:

        …”den här mannen var barhuvad…vilket då förmodligen var en förväxling med den här mannen från Skandia som sprang in i gränden, som var klädd på det viset”.

        Vi kan alltså konstatera att Leif J nu förvandlat Anders B till Skandiamannen. I princip blir det alltså ett citat av de uppgifter som Skandimannen själv har basunerat ut i media.

        Om vi istället, och i källkritikens anda, går tillbaka ett par år i tiden, till ett förhör som ägde rum den 27/4-1986 så är det en helt annan berättelse än den Leif återger i tingsrätten:

        F. Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll och som sen stannade kvar tills polis-männen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern?
        L. Ja, det där är man ju influerad av vad man har hört och sett i massmedia.
        F. Mm…
        L. Där har man ju egna teorier. Jag vet inte att jag har sett honom på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med hans beteende va·, om det är rätt att uppge det i det här sammanhanget det vet jag inte.
        F. Men det är inget spontant att du minns den mannen?
        L. Nää, man fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna som var på platsen. Oet gjorde jag faktiskt inte. Man vart ganska upprörd själv måste jag säga.

        Leif L och Jan A färdades i samma stora amerikanska Chevrolet. Både till och från mordplatsen, men också i samband med tingsrättens förhandlingar (i gemensam taxi). Jag är ganska så säker på att Leif och Jan flitigt diskuterade vad de hade varit med om. Min hypotes är att signalementet blå täckjacka kom från Jan A och var förmodligen inte tänkt som ett signalement på GM. Däremot hade både Jan A och Leif L ögonen på vittnet Anders B. Förmodligen ville någon av de, troligast Jan A, bara göra polisen uppmärksam på den chockade mannen som gömt sig i porten. Detta kom att missuppfattas som ett signalement på GM. Att Lisbeth senare vidhöll blå täckjacka är något helt annat. I juristkommisionens PM från förhör med Åke Rimborn berättar han att Lisbeth var djupt chockad och inte talbar. När den djupaste chocken lagt sig och när han senare samtalade med Lisbeth, kunde hon då bland annat rikta sina misstankar mot Ustasja. Ytterligare någon timma senare uppgav hon för Rimborn att det stått ett par män utanför bostaden i Gamla Stan. Min hypotes är att Lisbeth här för första gången nämner blå jacka. Det som sker borta vid mordplatsen är helt enkelt en förväxling med vittnet Anders B och GM och har ingenting att göra med Lisbeths senare vittnesmål beträffande jackan.

        Vittnet Lars J, som stod och lurpassade på GM bakom byggbarackerna bar också blå täckjacka. Det har tidigare förts en diskussion om inte Lars J förväxlats med signalementet beträffande den blå täckjackan. Det tror inte jag och det styrks också av vittnesprotokollen – ingen har sett Lars J. Förlåt, jag glömde, Skandiamannen hade noterat Lars J redan i sina första vittnesuppgifter till polisen. Det är han helt ensam om.

        1. Per W
          Tack för det! Jag ska läsa det ordentligt när jag är mindre trött i huvudet. Jag tycks ha drabbats av nån slags Skandiamansutmattningssyndrom, det är som jag drabbas av kognitiv svikt när jag försöker läsa.
          Jag återkommer senare och ska också leta vidare efter min egen sammanställning. Om du har fler kommentarer till mig får det nog också vänta några dar.

          1. Per W och alla
            Per, vi får ta upp vår diskussion senare om du fortfarande vill då jag blivit sjuk. Eftersom jag brukar
            hålla vad jag lovar är det viktigt för mig att meddela det.
            Ber också alla andra att vänta med kommentarer riktade till mig tills vidare.

  66. ANLEDNINGEN TILL ATT ”KULTURHUSET” INTE BLEV KLARLAGT FÖRRÄN 4 APRIL

    —– ”Kulturhuset” —–

    Lördag den 1 mars kl. 12.20 ringde Skandiamannen, 52 år till polisen och berättade att han från Dekorimahörnet hade sett en man i tjugoårsåldern iklädd mörkblå täckjacka, d.v.s. den tjugofemårige och 164 cm långe kartarkivarien Lars J, stå 70 meter bort vid det s.k. ”Kulturhuset”(Luntmakargatan 14). Åldern bedömde SE utifrån mannens kroppsbyggnad och hållning.

    Misstänkliggörandet av Lars gjorde också att Skandiamannen själv placerade sig på brottsplatsen, dessutom med gärningsmannasignalement och utan alibi.

    Hans inringning skedde tjugo minuter efter att Hans Holmérs första presskonferens hade startat kl. 12. Innan dessa hade den självutnämnde spaningsledaren lagt till keps med uppvikta öronlappar till signalementet, vilket just SE hade på sig på fredagskvällen och som väktarna hade sett när han lämnade Skandia 23.19.

    Tvivlare av Skandiamannen har sedan 2016 – när Lasse Larsson med ”Nationens fiende” gjorde det mer känt att SE hade sett kartarkivarien i gränden – hävdat att mytomanen Skandiamannen hittat på sin iakttagelse. Istället har de bl.a. gjort gällande att SE hörde Lars J berätta om ”Kulturhuset” när han återvände till Sveavägen, alternativt att SE hörde det från Lisbeth Palme eller något annat vittne.

    Detta stämmer inte och saknar helt stöd i FU där det istället motsägs.

    Skandiamannen kan inte ha hört Lars placering vid ”Kulturhuset” från någon. Lars själv och PU blev inte medvetna om var han stod förrän den 4 april utan Lars trodde till dess att han stod vid trappans början, tjugo meter öster om ”Kulturhusets” hörn. Lisbeth Palme var inte kontaktbar och berättade först 7 maj om en man inne i gränden vid barackerna, inte vid ”Kulturhuset”. Lisbeth hann dessutom lämna brottsplatsen 23.28 med ambulans innan Lars återvände dit från Brunkebergsåsen. Inget annat vittne kan ha känt till att Lars stod i hörnet vid Luntmakargatan 14, inte ens taxiföraren Hans J såg honom trots att han följde gärningsmannens flykt ända till början av första trappan.

    Därför blev inte ”Kulturhuset” känt förrän fredag den 4 april 1986 och misstankarna mot Lars J, som SE lyckats misstänkliggöra, kunde avskrivas.

    Däremot blev det definitivt klarlagt för Palmegruppen att Skandiamannen befunnit sig vid brottsplatsen med gärningsmannasignalement och utan alibi. Han sattes upp för vidare utredning.

    —– Varifrån såg då Skandiamannen Lars J vid ”Kulturhuset”? —–

    Lars förflyttade sig från gömstället i gränden bakom barackerna till ”Kulturhusets” hörn och återsåg skytten när denne nått omkring 15 trappsteg upp av 89, omkring 40 sekunder efter skotten 23.21,30.

    Inget vittne har kunnat ge SE alibi för att han befann sig vid Dekorimahörnet. Likaså var det från hörnet vid tillfället omöjligt att uppfatta egenskaper som man, ålder och färgen mörkblå (alla mörka färger bara mörka, SE fick antagligen mörkblå från media).

    Från nedre halvan av trapporna var det möjligt att se de detaljer som SE beskrev i telefonsamtalet. SE såg troligtvis Lars J från första (trappsteg 31 av 89) eller andra trappavsatsen (trappsteg 48) när han flydde, medan Lars tittade ner mot mordplatsen på Sveavägen (medan GM rörde sig uppåt från uppskattningsvis trappsteg 30 till omkring 50-60), vilket även Lisbeth Palme såg att kartarkivarien gjorde.
    Hans J, Lars J och Yvonne N såg att när GM flydde hade han beteendet att vända sig om och titta efter förföljare.

    —– Varför försvann Skandiamannen från utredningen? —–

    Skandiamannen blev den 22 april 1986 uppsatt på listan över misstänkta som skulle utredas vilket påbörjades i juni, men som Holmér redan i juli mer eller mindre la ner för SÄPO:s PKK-hypotes. I februari 1987 fullbordades haveriet då en utredare på ett helt obegripligt sätt lyckades förse SE med alibi som mordplatsvittne och Skandiamannen kunde avskrivas som misstänkt i trettio år!!

    1989 blev journalisten Sven Anér den ENDA som kom att konfrontera och pressa Skandiamannen på de komprometterande brottsplatsuppgifterna. Anér blev inte bara avfärdad av SE utan även av rättsväsendet och hånad med ”Stör inte riktiga polisers arbete”, ”Polisiärt uppklarat”(CP) och indirekt av Ölvebros klassiska 1991-svar: ”Några ytterligare förhör med Skandiamannen har inte hållits. Och det är inte aktuellt heller. Det finns saker kring Skandiamannen som gör att vi kan göra den här bedömningen”. Det lär han bli hågkommen för. Än idag vägrar den förre spaningsledaren att svara på vad han har för belägg för sitt påstående.

    —– Thomas Pettersson —–

    Sommaren 2017 berättade Thomas Pettersson för den nya Palmegruppen att SE är mördaren och att det inte gick att förklara bort och de fick också grannen Vapensamlaren av TP för att visa var de skulle kunna börja leta efter konkreta bevis.

    Dessutom redde TP ut många frågetecken för poliserna som t.ex. att det var SE som Nicola F såg gå efter paret Palme. Det var bara Nicola som hade sett gärningsmannens ansikte tydligt och han kunde därför åldersbestämma mördaren till något äldre än 44 år. Taxiföraren Anders D vittnade direkt på brottsplatsen att skytten var just en ”äldre man” med långrock och mössa med öronlappar. Ett annat exempel var att ”Dekorimamannen” var den oskyldige Anders B, som Inge M efter två veckor blandat ihop med GM i minnet då han såg båda två fly. Ytterligare ett avgörande tips från TP var att SE återkommit till Skandia vid 21.05-tiden efter att ha varit ute och ”druckit middag” (Venezia Sveavägen 53??). Reklamkonsulenten kan då innan ha sett Palme i närheten av Grand. På det viset hade SE två timmar på sig att skaffa fram ett vapen och att han hade en bakgrund som yrkesmilitär och tävlingspistolskytt.

    Året efter råkade en i nya Palmegruppen av misstag avslöja att Skandiamannen är gärningsmannen i en lokaltidning.

    Den nya Palmegruppen har antagligen inte enbart rullat tummarna under sin tre år utan bl.a. säkrat att andra kända teorier saknar bäring och kanske även hittat konkreta bevis, möjligt kopplat till Vapensamlaren. Lögner som TP avslöjat från Skandiamannens närhet har Palmegruppen säkert också gett sig på.

    —– SE går inte att trovärdigt förklara bort —–

    Skandiamannens EGNA berättelser om att han befann sig vid Palmes kropp när statsministern första sekunderna låg framstupa och att han såg Lars J vid ”Kulturhuset” går INTE att trovärdigt förklara på annat sätt än att Stig Engström mördade Olof Palme.

    Så på grund av det, oberoende av tekniska bevis, vittnenas svaga minnesbilder och juridik, kommer gåtan efter 34 år gåtan att få sin lösning som accepteras av de flesta.

    https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/

    1. De här argumenten diskuterades tämligen flitigt här för något år sedan och jag tror att du är medveten att de flesta läsare här är ganska väl medvetna om dina argument. Min slutsats då var att det ändå är troligare att Skandiamannen såg Lars J från brottsplatsen än från trappan. Från brottsplatsen skulle man sett honom med Kulturhuset bakom, från trappan skulle han eventuellt vara dold bakom hörnet. Detta ser man i intervjun som Gjutarenäve gjorde med Lars J. Tiden när Lars sprang uppför trappan har diskuterats flitigt. Om det är som många tror att Lars dröjde lite längre än han själv uppfattat så bedömer jag inte att det är omöjligt att Skandiamannen kan ha anlänt till brottsplatsen strax efter mordet och sett Lars J därifrån. Mängden folk på brottsplatsen blev ganska snabbt större än man först kan tro och det bör inte varit omöjligt att undgå att bli ihågkommen därifrån. Jag är inte säker på att det är omöjligt att uppfatta färger etc. från brottsplatsen och Skandiamannen kan väl ha sett Lars J senare under kvällen. Båda återvände ju till brottsplatsen senare.

  67. Exempel på tidigare okända uppgifter som Thomas Pettersson grävt fram, ENDAST urval från fredagskväll 28 februari:

    21.00 / Palme väntade utanför Grand på att filmen skulle börja 21.15.
    21.05 / SE återvände inte vid 20-tiden utan omkring 21.05 från restaurangbesöket.
    22.35 / Det var SE som gick ut via den larmade lagerdörren, inte någon från La Carterie.
    22.35 / SE kan ha fått mordvapnet på Luntmakargatan av sin granne Vapensamlaren.
    23.19 / Securitasväktarna kom inte i juni 86 ihåg just 23.19-tillfället när SE stämplade ut.
    23.19 / SE tog inte sista tunnelbanan mot Mörby 23.48 från T-centralen, utan gick istället mot nattbussen 691:s hållplats vid korsningen mellan Sveavägen och Odengatan.
    23.20 / Nicola F mötte inte Anders B, utan SE.
    23.20 / Nicola såg SE:s ansikte på nära håll, ”något äldre än 44 år”.
    23.21 / ”Dekorimamannen” var Anders B. Inge M och Cecilia A såg GM komma ifatt Palme, inte att mördaren stod och väntade.
    23.21 / SE befann sig vid Palmes kropp direkt när han fallit och låg då framstupa en kort tid. Inga mordplatsvittnen hade försett honom med uppgifterna som han berättade för väktarna
    23.40.
    23.21 / SE hade inget alibi som mordplatsvittne som PU givet honom 1987.
    23.21 / Taxiföraren Anders D såg att gärningsmannen var en äldre man med långrock och mössa med öronlappar.
    23.21 / Lisbeth Palme såg att mördaren, när denne flydde, hade en vaggande och lätt studsande löpstil som är typisk för alkoholister enligt henne som psykologutbildad.
    23.21 / SE hade en bakgrund som yrkesmilitär och tävlingspistolskytt.
    23.22 / SE såg Lars J vid ”Kulturhuset” från nedre halvan av trapporna, inte från Dekorimahörnet. Lars berättade senare att han trodde att stod vid trappans början när han följde gärningsmannens flykt uppför. Att han i själva verket stod vid ”Kulturhusets” hörn blev inte klarlagt förrän den 4 april för Lars själv och PU.
    23.23 / Nyckelvittnet Yvonne N fick 1987 se en bild på SE med tjock rock. Allt stämde utom rocken. Först 2017 fick hon se ett foto på honom med tunn rock och då blev hon ett nyckelvittne med avseende på SE.

    Så här svarar Guldspaden-juryn 2019 om boken.

    ”Den som läser Filter-reportaget får en gedigen genomgång av ett spår som visserligen andra också berört, men som här utreds betydligt fylligare och mer övertygande än tidigare. Det som belönas är den större bilden, det djupare ”grävet”, de tidigare för en större publik okända förhållandena och faktauppgifterna.”

    https://www.expressen.se/nyheter/de-kammade-hem-arets-guldspadar/

    1. Som kommentar på några av tidsuppgifterna.
      21.05 Väktarna berättar tre månader efter att Skandiamannen kommer tillbaka strax efter kl. 20. Uppgiften om kl. 21 kommer vid TP:S samtal med en av dem mer än 25 år efter mordet.
      22.35. Vem som gick ut genom bakdörren har vi ingen aning om. Var det någon som överhuvudtaget gick ut där?
      23.19 Det är TP:s tolkning av händelseförloppet. Det finns ingen källa på att så var fallet.
      23.20 Det är TP:s tolkning av att det är SE som Nicola möter. Det går att tolka på många sätt vem det var.
      23.20 Nicola bedömer åldern, men inte utifrån ansiktet. Han betonar vid ett förhör att han inte sett ansiktet.
      23.21 Att gärningsmannen hade den löpstilen framkommer vid rättegångarna. Vid ett förhör 860429 säger hon istället att mördaren gjorde ett spänstigt och vältränat intryck. Det är ju avsevärt närmare i tid än 3 år efter mordet. Då hade ju Christer P kommit på tal med allt vad det innebar.
      23.21 Diskussionen om äldre man har vi haft mängder av gånger. Det finns inte ens i Gösta S:s anteckningar har det ju visat sig så det kan vi avfärda. Anders D säger en timme efter mordet att han inte kan avgöra åldern.
      23.22 Förklara gärna bevisvärdet. Den placeringen kan man sett från mordplatsen.
      23.23 Det är 31 år efter mordet. Minnet bleknar….

      1. Jag kan fylla på.

        Att SE kan ha fått vapnet på Luntmakargatan av vapenhandlaren är inget gräv, det är en gissning helt gripen ur luften.

        Lars har inte heller någonsin sagt att han trodde att han stod vid trappfoten och i efterhand kommit på att han egentligen stod vid Luntmakargatan.
        Det är bara en olycklig formulering från förhörsledaren som sammanfattar förhöret.
        Och alldeles oavsett så har han inte hushörnet i bakgrunden på det sätt SE beskriver.

        SE kom då Palme låg i ryggläge och i stunden de övriga gav honom första hjälpen. Det visar bara på att han kom relativt sent till platsen.

        Yvonne såg inget ansikte på mannen, och man kan sätta på vem som helst en tunnare rock för att det ska stämma bättre med minnesbilden. Då blir det rocken man minns inte personen som bar den.
        En rock som SE inte ens bar, och varför skulle han springa med den öppen och fladdrande?
        Yvonnes eventuella reaktion 2017 är inte värd någonting.

        SE hade ingen mössa med öronlappar.

        SE sprang inte vaggande och studsande som en alkoholist.

        SE gick inte konstigt.

        Den larmade bakdörren är en myt.
        Den gick mellan ett garage som låg innanför låsta kamerabevakade grindar och en låst garageport.
        Dörren ledde därifrån vidare in till en korridor inne i Skandiahuset.
        Någon direktförbindelse med Luntmakargatan fanns ej.

    2. Mikael A skriver

      ”23.19 / SE tog inte sista tunnelbanan mot Mörby 23.48 från T-centralen, utan gick istället mot nattbussen 691:s hållplats vid korsningen mellan Sveavägen och Odengatan.”

      Självfallet tog han inte tunnelbanan 23.48 från T-centralen när han lämnade Skandia någon gång strax efter 23.19 ?? Däremot kan han mycket väl ha börjat gå Sveavägen söderut i riktning mot T-centralen eller Östermalmstorg vid den tidpunkten och han kan ha skynda sig i hopp om att hinna med en tidigare avgång än 23.48 men han kan också ha börjat promenera norrut mot nattbussen för att ångra sig och vända söderut av någon helt annan orsak än att han bestämde sig för att mörda Olof.

      Som jag varit inne på kan han ha vänt om och chansat på att hinna med tunnelbanan eller mött och känt igen paret Palme och av ren nyfikenhet bestämt sig för att skugga dom utan att vara gärningsman

  68. Då det finns många kunniga här så skulle jag vilja fråga vad som anses om Paul Smiths påstående att GM troligen har tidigare vana av att skjuta med Magnum 357?
    Kanske finns det till och med någon här som själv skjutit med liknande tingest?

    Enligt PS så är det orimligt att anta att GM som tidigare inte har vana av att skjuta med Magnum 357 kan träffa Lisbeth med andra skottet eftersom rekylen är så kraftig när man skjuter med 357 Magnum.

    Någon med några tankar kring detta?

    1. Ragnar

      Jag har som jägare en relativt god vapenvana och har även skjutit revolver från tid till annan. Jag tror du (och många med dig) skulle bli förvånad över hur liten rekylen är på en SW 44 i förhållande till ”smällen”. Det är ett mycket balanserat (relativt tungt) handeldvapen, vilket dämpar ”stegringen” (6 tums pipa mer än 4). Amunnitionen och krutladdningen påverkar rekylen. Jag har inte skjutit med ”metal piercing patroner men jag tror krutladfningen är densamma – bara det är kulan är förstärkt för att bryta igenom tunnare metall (bilplåt tex). Jag tror inte man ska sätta vapnet som likhetstecken med att man måste ha vana av att skjuta det men innehavet (lagligt) i sig torde vara för den intresserade (tävlingsskytte främst).

  69. För att Skandiamannen (SE) ska vara mördaren måste han förstås ha haft en laddad revolver med sig ut genom entrén, och frågan man bör ställa sig är hur och varför han har det. Enligt Filter är det sannolikt vapensamlaren som försett honom med vapen.

    Det känns i mina ögon fullständigt osannolikt, men OK, låt oss anta det för sakens skull. Märkligare saker har väl hänt. Men betänk då att SE är med i SVD redan på söndagen och i ett TV-inslag bara några veckor efter mordet. Hur tror ni att vapensamlaren skulle ha reagerat på det? Skulle han ha iskallt räknat med att polisen aldrig kommer att knacka på hans dörr för att inspektera hans vapen? I ett sånt läge borde han ha skrämt SE till tystnad och gjort sig av med vapnet för gott. Men enligt Filter verkar han inte ha brytt sig det minsta utan kanske t.o.m. sparat vapnet i alla år.

    Och hur ska man förklara att inget vittne från vare sig mordplatsen eller bion hör av sig till polisen och berättar att den där mannen som var med på TV är väldigt lik personen de såg etc. Ingen verkar ha reagerat. Och idéen att SE skulle ha varit smart att placera sig i media så tidigt för att göra ev framtida utpekandena i konfrontationer meningslösa; den strategin funkar ju bara om ingen känner igen honom och ringer polisen. Varför skulle han ha tagit en sån risk?

    Det enda scenario som jag tycker känns möjligt är att SE hade köpt (eller möjligen lånat) en revolver av någon tidigare som han hade med sig på jobbet den dagen. Kanske förvarade han den på jobbet för att hålla frun ovetande, men tog med sig den hem för att han tänkte provskjuta lite i skogen på sportlovet. Så råkar han stöta på Palme utanför entrén och börjar slänga käft och sinnet rinner över. Inte särskilt sannolikt, men mer troligt än de andra scenarierna.

    Mvh Mattias

  70. Jörgen G, Jon, Magnus D, Jonas J

    ”Vi andra synar och ifrågasätter, och hittar stora hål i hypotesen.”

    Ni har inga förklaringar på att det finns stora hål, ni förklarar inte heller Skandiamannens förehavanden på brottsplatsen som går att diskutera, ingen förankring i någon fakta.

    Jag svarar på några av era påståenden så att inte de inte kommer till någon granskningsnämnd.

    1) ”Det är ju faktiskt TP själv som gjort sina antaganden om promenadtiden. Det var han som började mäta avstånd och klocka sträckor, men glömde fullständigt bort Palmes roll i ekvationen.”

    ———– Det finns flera uppgifter om att paret Palme gick långsamt och tog tid på sig från bion i form av Sari, Nicola F – ”Förföljaren” gick sakta efter paret, ”43 sekunder”, LP förhör 25 mars, Cecilia A – De tre gick långsamt från ”södra reklampelaren.
    SE gick antagligen tillbaka via cykelgaraget som då låg i hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata och Luntmakargatan.
    Stämpelklockan var placerad 10-15 meter från utgången.
    Ekvationen går ihop.

    2) ”Larsson har pinsamt nog missat att Lars J stod bakom baracken på den högra sidan och förflyttade sig till den vänstra sidan som SE beskriver efter att mördaren passerat Luntmakargatan.”

    ———– Det här reddes ut på bloggen redan för två år sedan, alltså före TP, och med Lasse Larsson personligen. Den gode Lars hade helt enkelt missat detaljerna på något sätt från Lars J:s förhör 4 april och vallningarna 12 april och 27 augusti. 2008 vallade TP själv Lars J runt brottsplatsen.
    Lars J stod vid ”Kulturhusets” hörn på kabelbrunnslocket och han återsåg GM när denne kommit upp till halva första trappan och det är klarlagt.
    Lars L:s bok är ändå mycket läsvärd. Samma gäller för Sven Anérs kapitel om SE i ”cover-up”.

    3) ”Skandiamannen kan ha anlänt till brottsplatsen strax efter mordet och sett Lars J därifrån.”

    ———– SE hann se Palme den korta tid han låg framstupa blödande ur näsa och mun. Han blev vänd på rygg av Anna H och Stefan G när de kom fram till kroppen. De enda två som SE kunde ange på platsen var Lisbeth Palme och Anders B, just de två mördaren kunde se före skotten. Däremot de andra vittnena som hann se Palme ligga framstupa fick alibi av en eller flera andra på mordplatsen.
    Däremot SE med gärningsmannasignalement kom ingen ihåg, däremot mördaren som de hade sett bakifrån flyende.

    https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/

    4) ”21.05 Väktarna berättar tre månader efter att Skandiamannen kommer tillbaka strax efter kl. 20. Uppgiften om kl. 21 kommer vid TP:S samtal med en av dem mer än 25 år efter mordet.”

    ———– Tidigare fanns en stolt MOP-grupp med egen hemsida och allt. De har bidragit med många bra faktauppgifter, framförallt i Palme-rummet. Gruppen bestod av Skandiamantvivlare väl insatta i MOP.
    Den 5 september 2008 hade Filter och TP en bokrelease på Nalen i Stockholm. När det blev frågestund bröt sig gruppen fram för att ställa första frågan som skulle sänka bok, författare och Filter direkt så att alla kunde gå hem.
    Gruppens fråga och påstående var samma som här. Svaret blev att utredningsinspektören Per Häggström på Skandia hade förhört Anna-Lisa G i maj 1986 om ”21.05” och ”Druckit middag”. Detta skrev Häggström ner i ett PM till Palmegruppen. Att det blev fel senare i förhöret i juni berodde på att ALG hade velat skydda SE från ”Druckit middag” och då hade det också blivit fel med tiden.
    Releasen kunde fortsätta och gruppens verksamhet upphörde ett halvår efter detta.

    5) ”23.20 Nicola bedömer åldern, men inte utifrån ansiktet. Han betonar vid ett förhör att han inte sett ansiktet.”

    ———– ”vid ett förhör” skall vara ”vid ett SENARE förhör”.
    Först efter förhören i mars insåg NF att han svävade i livsfara när han fick reda på att Holmér, hans älskarinna m.fl. fick omfattande livvaktsskydd mot Palmemördarna, medan vittnena inte fick något alls och var rädda. Nicola var därför ett ofrivilligt vittne och försökte förklara bort att han hade sett ”Förföljarens” ansikte. Han håller därför låg profil och ger inga intervjuer.
    Däremot är han ändå ett av Palmegruppens nyckelvittnen som vet att han såg ansiktet. Bl.a. vallades han runt brottsplatsen på årsdagen 87 och var med konfrontationen mot CP 88. CP:s ansikte stämde inte med ”Förföljarens”.

    6) ”Att SE kan ha fått vapnet på Luntmakargatan av vapenhandlaren är inget gräv, det är en gissning helt gripen ur luften.”

    ———– Ja en gissning kanske, men som kunnat göras efter mycket grävande. LGWP verkar dessutom tycka att det är en MYCKET bra gissning eller hur?

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/2GkA1a/sa-kan-palmemordet-losas–34-ar-senare

    7) ”Signalementsuppgifterna spänner mellan ljusblå täckjacka och lång svart fladdrande rock.
    Kepsar och mössor i alla former och färger, men trots att man själv tar sig friheten att bestämma vad SE hade på går det inte att förena observationerna med något universalplagg.”

    ———– Ja det stämmer, men friar ändå inte SE.
    I Gunnars bok ”Mordgåtan Olof Palme” (2010) ger han exempel på hur varierande vittnesiakttagelser kan vara av samma person. Olika observationer som t.ex. jacka eller rock, mössa eller keps kan således gälla samma individ. I SE:s fall är observationerna ännu mer skiftande av samma individ.

    Det bekräftas av Lars J när han visas SE i SVT Rapport 1986 – ”ALLT STÄMMER” – och han kallar ändå Skandiamannens rock, den han bär den 6 april, för jacka.

    https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/

    Därför är det viktigt att signalementet baseras på de vittnen som såg bäst och de som kom ihåg någon signifikant detalj som exempelvis Nicola F, Inge M, Anders D, Anders B, Lars J och Yvonne N.

    8) Övrigt

    https://magasinetfilter.se/filterbubblan/annu-en-arsdag/

    1. Mikael A skriver

      ”Först efter förhören i mars insåg NF att han svävade i livsfara när han fick reda på att Holmér, hans älskarinna m.fl. fick omfattande livvaktsskydd mot Palmemördarna, medan vittnena inte fick något alls och var rädda. Nicola var därför ett ofrivilligt vittne och försökte förklara bort att han hade sett ”Förföljarens” ansikte. Han håller därför låg profil och ger inga intervjuer. ”

      Återigen en vild gissning från Mikaels sida att vittnet NF egentligen såg förföljarens ansikte fast han inte vågar säga det!! Mikael har inga som helst belägg för det här påståendet utan hittar på en tänkbar bortförklaring till varför NF inte uppger sig ha sett förföljarens ansikte. Förföljaren som för övrigt inte måste vara identisk med varken gärningsmannen eller skandiamannen!!

  71. Annars skulle han inte vara nyckelvittnet som blev vallad runt brottsplatsen på årsdagen 1987 för att se om han kunde känna igen GM.

    1. Vad bra att han är nyckelvittne som har stenkoll på hur mördaren såg ut (även om jag aldrig läst att polisen uttalat att han är nyckelvittne, men jag kan ha missat det). Då friar det ju Skandiamannen eftersom han hade lång mörk rock och mannen Nicola såg hade blå jacka. Skönt att vi kunde avfärda Skandiamannen äntligen.

      1. Magnus D

        Bra sagt men tyvärr så har förespråkarna av Skandiamannen som gärningsman en oändlig förmåga att hitta på bortförklaringar till allt

  72. Jörgen G

    ”Jag har inte anmält Thomas till granskningsnämnden utan min anmälan gäller SVT.”

    Det skulle vara intressant om du vill visa din anmälan.

    1. Jag hittar två diarienummer som gäller anmälningar av Veckans Brott.
      20/00882
      20/00743

      Det är väl bara kontakta Myndigheten för press, radio och tv och kolla om du kan få ut ärendena.

      https://www.mprt.se/

      1. Tack Janne.
        .
        Jag hoppas dock att Emma och Jörgen vill visa sina anmälningar frivilligt då jag tror att de är av intresse för debatten

        1. Mikael A
          Jag kan inte sätta in din förfrågan i ett sammanhang, men jag utgår ifrån att det helt enkelt rör sig om
          intresse och inte skulle komma att användas som slagträ i debatten, Eftersom jag efter det senaste meddelandet från Granskningsnämnden insåg att anmälan inte kommer att prövas slängde jag den annars hade jag kunnat överväga att eventuellt publicera den här. Det är hur som helst samma argument som jag framfört här på bloggen så det skulle knappast tillföra något.
          Eftersom jag nämnt båda mina anmälningar till Granskningsnämnden här på bloggen kan alla med huvudet på skaft inse att jag inte är särskilt orolig över att min identitet blir känd. Den som söker i förhoppningen att hitta något intressant namn kommer att bli djupt besviken.

          1. Emma

            Jag såg det bara som ett sätt som skulle kunna höja nivån på debatten.

            Faktum är att sedan Lasse Larsson gjorde Skandiamannen-hypotesen mer känd 2016 har ingen lyckats förklara bort SE trovärdigt som gärningsman utifrån de fakta som finns. Motargumenten mot Skandiamannen som inte har gått att avfärda direkt med FU, har till stor del handlat om företeelser och händelser som inte har med mordtillfället eller brottsplatsen att göra.

            Debatten har istället dominerats av oändliga faktalösa spekulationer..Här såg jag då att anmälningarna till Granskningsnämnden måste vara mer seriösa, faktabaserade och även kvalitetssäkrade av nämnden. De skulle då kunna utgöra en plattform för bättre diskussioner här om SE.

            Om inte anmälarna vill ha med det i debatten så förstår jag det till fullo. Man måste kunna både våga debattera och våga anmäla utan vare sig förpliktelser eller risk att hamna i dålig dager. Jag skall naturligtvis inte gå vidare till mprt.se.

            1. Holmer bestämde sig för att PKK var skyldiga till mordet med 95 procents säkerhet.
              Du verkar vara övertygad till 99,99 procent att SE är skyldig.
              Jag känner till ett par poliser som bestämt hävdar att Victor G var gärningsmannen.
              Det finns en hel del personer som anser att CA mördade OP osv.
              Jag tycker det var synd att man ägnade så mycket tid och kraft till PKK 1986.
              Jag tror det hade varit bättre om man utrett SE , walkietalkie observationer och några andra spår mera ordentligt .
              Bestämmer man sig för någon person eller organisation som ansvarig för mordet då kan man förmodligen leta fram vittnesmål mm för att styrka just sin sak.
              Jag hoppas att Palmeutredningen har fått fram viktig information och en rejäl teknisk bevisning.
              Blev Holmer lurad till att driva PKKspåret eller ville han driva det på eget initiativ?

        2. Mikael A

          När du skriver att du hoppas att de ”vill visa sina anmälningar frivilligt” så undrar jag vad du egentligen menar. Du har absolut ingen rätt att utöva någon form av tvång eller påtryckningar mot dina meningsmotståndare för att få ta del av en anmälan från den personen.

          Att begära ut offentliga handlingar står dig förstås fritt om du är intresserad i allmänhet av vilka synpunkter som anförs av tittare som anmält inslagen om skandiamannen till Granskningsnämnden men det verkar som att du är speciellt angelägen om att få ta del av vad just Emma och Jörgen G har skrivit? Du nöjer dig inte med att ta del av de synpunkter och invändningar de uttrycker här i kommentarsfältet utan är angelägen om att även få ta del av deras anmälningar?

          Vi för en öppen debatt här på Gunnars blogg och anför argument för och emot hypotesen om skandiamannen som gärningsman. Vi för inte något slags informationskrig där man spionerar på fienden eller hur??

          1. Tack för ett bra inlägg Jonas.
            Jag skulle naturligtvis kunna publicera min anmälan här,
            Men gör det inte på begäran av identitetsfiskare.
            Dessutom innehåller den inte något som jag inte redan skrivit.
            Hoppas att någon från granskningsnämnden är inne här och läser så att de får djupare insikt över Petterssons osannolika teorier.

    2. Mikael A

      Varför vill du att personer som anmält SVT Veckans brott till Granskningsnämnden ska visa sina anmälningar för dig?? Ingen är skyldig att visa något för dig

      1. Jonas J.

        Du agerar överilat i affekt, se vad jag skrivit istället. Om inte de vill ha med det i debatten, så kommer jag naturligtvis inte att gå vidare till mprt.se.

        ”Jag hoppas dock att Emma och Jörgen vill visa sina anmälningar frivilligt då jag tror att de är av intresse för debatten”

    3. Detta känns lite hotfullt, ungefär som när vissa skribenter vill ha personlig kontakt av olika skumma anledningar.
      Ska man inte kunna anmäla ett program för osaklighet utan att avkrävas att uppvisa vem man är?
      Att någon tagit mycket illa vid sig av detta tycker jag mig kunna utläsa. Att Skandiamannen-kritik väcker starka känslor har jag varit medveten om hela tiden.
      Jag står för vem jag är och vad jag skriver, men man vet ju aldrig vilka galenpannor man har att göra med.
      Jag kommer naturligtvis att fortsätta att anmäla program som låter tokiga hypotesen stå oemotsagda.

      1. Jörgen G

        Jag svarar till dig som jag har svarat till Emma nedan.

        ———–

        Emma

        Jag såg det bara som ett sätt som skulle kunna höja nivån på debatten.

        Faktum är att sedan Lasse Larsson gjorde Skandiamannen-hypotesen mer känd 2016 har ingen lyckats förklara bort SE trovärdigt som gärningsman utifrån de fakta som finns. Motargumenten mot Skandiamannen som inte har gått att avfärda direkt med FU, har till stor del handlat om företeelser och händelser som inte har med mordtillfället eller brottsplatsen att göra.

        Debatten har istället dominerats av oändliga faktalösa spekulationer..Här såg jag då att anmälningarna till Granskningsnämnden måste vara mer seriösa, faktabaserade och även kvalitetssäkrade av nämnden. De skulle då kunna utgöra en plattform för bättre diskussioner här om SE.

        Om inte anmälarna vill ha med det i debatten så förstår jag det till fullo. Man måste kunna både våga debattera och våga anmäla utan vare sig förpliktelser eller risk att hamna i dålig dager. Jag skall naturligtvis inte gå vidare till mprt.se.

  73. Otydligheter i Anders D:s iakttagelser.
    Anders D. säger att dom står i korsningen och samtalar, inte vid annonspelaren.
    Kanske därför Anders B. kom så nära innan skotten, bara tre meter ifrån.
    Samtalet var i så fall bara några få ord, Anders gick ju inte om, men nästan.
    Var det vid blodpölen dom samtalade? Så kan man uppfatta Anders D:s vittnesmål,
    det är lite otydligt.

  74. Denna fråga har ju manglats många gånger, men ändå frågetecken.

    Ett tillägg/ Märkligt att ingen sett Anders B. i skottögonblicket.
    Dom var ju då fyra personer intill varandra. Inte heller Inge M. såg Anders B.
    Alla vittnen talar om tre personer. Kanske rekonstruktionen som hölls gett svaren,
    det vet jag dock inte. Har Inge M. möjligen svaren?

  75. vittnet Anders D såg troligtvis olof och Lisbeth stå och samtala med gärningsmannen strax innan skotten föll. där och då borde Lisbeth ha sett mördarens ansikte, dessutom hört hans röst. kanske till och med sagt något till honom.

  76. Hmmm….. Det framgår inte heller av Anders D:s förhör hur lång tid det går mellan hans första iakttagelse av dessa samtalande och skotten. Är det frågan om minuter eller sekunder?
    Oberoende om detta blott var ett kort hot på några få sek. från gärningsmannen, så stod dom ansikte mot ansikte, så LP:e måste ha sett mördaren. Var det dock ett längre samtal på, ca:15 sek. eller mer, kan man nog tolka detta som att paret Palme och gärningsmannen kände varann. Skulle jag nästan säga.

    1. Gömma vapnet på en vind; förvisso ett bra gömställe men varför berätta för hustrun att något känsligt är gömt på vinden? Nä, det här är ett sidospår

    2. Det går tretton liknande historier på ett dussin och Palmeutredarna känner garanterat igen dem. Synd att de tvingats lägga ned tid på eländet.

      Sedan ställer jag mig mycket kritisk till både den publicistiska verkshöjden och personuppgiftshanteringen. Det lämnas en mängd upplysningar i inslaget, vilket gör mannen synnerligen lätt att identifiera. Ännu ett lågvattenmärke i den speciella genren Förtal av avliden.

    3. Glöm inte att kvinnan nämner Bo Ragnar S i videon! om du googlar på namnet så får man fram att just Bo Ragnar S kontaktade en viss Anders L före mordet. Och det stämmer bra även det med det vapen som en del uppgifter som Aftonbladet skrev för ett tag sedan skulle ha inkommit sommaren 2019

      1. Jag är väl insatt i denna gamla skåpmat, som Borgnäs vevade i program efter program på 1990-talet. Det gör likafullt inte kvinnans exmake till gärningsman.

    4. KP/PU har, vad det verkar, avfärdat mannen och det säkert på fler omständigheter än kroppslängden som kvinnan anger. Om han vore aktuell borde väl dessutom hon vara belagd med munkavle (även om hans ”funktion” i det hela skulle vara begränsad – t.ex. att gömma vapnet). Det som intresserade mig är att jag genom åren tänkt mig någon liknande lösning och att det slutliga motivet kan hämtas från närliggande händelser (t.ex. Moskvaresan).

      1. Tycker det är intressant att kvinnans fd man hade utseendemässiga likheter med CP. Pga LP’s säkra utpekande av densamme. Och att de som fortfarande tror på honom som gärningsman verkar göra det för att LP’s vittnesmål anses väga så tungt.

        1. Väldigt märkligt att anse att det vittnesmålet väger tungt. Enligt mig finns det ingenting i LP:s agerande i samband med mordet som inger förtroende. Förmodligen handlar det om en föreställning om att hennes bakgrund och position i samhället skulle göra att hon automatiskt har större förtroende.

          1. Jon,

            Skandiamannen berättade att när Lisbeth såg honom talade hon om hur gm såg ut och hur det var med henne själv; att hon blivit skjuten. Anna h berättar också att Lisbeth talade om vem dem var och att dem måste ha hjälp. Rimborn som hon tydligen fäste sig vid beskrev henne som bedrövad men redig. Allt detta inger förtroende för hennes tillstånd och vittnesmål.

            Till det blev CP dömd i en domstol. Inget annat spår kommer i närheten av det.

          2. Hennes motvillighet att hjälpa mordutredarna inger sannerligen inget förtroende (och Olof Palmes Sista Steg är överväldigande). Men att hon aldrig påstått sig ha sett CP skjuta eller ens hålla i ett vapen, samt att hon – kanske därför – nästan vägrade ställa upp i rättegången mot honom tydde väl på existensen av ett samvete, hur sargat det än blivit vid det laget. Handlade hon i fruktan för sitt och sönernas liv kommer ju frågan om förtroende dessutom i annan dager: ett utpressningsoffers uppgifter kan man inte ha förtroende för medan utpressningen varar. Men utan utpressning kanske den personen är bland de mest tillförlitliga.

            1. Bra inlägg. Tråkigt nog har många inte gjort denna analys utan nöjt sig med att konstatera att ”hon är statsministerns fru, hon måste vara trovärdig”

  77. VAD GJORDE SKANDIAMANNEN 22.35 – 22.50?

    21.00 – Mycket talar för att Skandiamannen var den uppseendeväckande ”Grandmannen”. Efter att ha varit ute och ”druckit middag”, kanske på pizzeria Venezia, Sveavägen 53 (nuvarande ”Folkparken”), upptäckte SE Palme vid Grand och därefter återvände han till Skandia där han stötte på Securitasväktaren Anna-Lisa G som la märke till hans tillstånd.

    22.35 – SE gick ut på Luntmakargatan via en innerdörr som var larmad. Det var inte någon från butiken La Carterie som gjorde det.

    22.50 – 22.55 – ”Grandmannen” ses igen när han går på Sveavägen mot Grand.

    23.15 – ”Grandmannen” noteras för sista gången när Mårten Palme ser att han tittar mot Mårtens föräldrar utanför bokhandeln. Pia E ser att ingen går efter paret Palme när de sedan fortsätter söderut på Sveavägen.

    I exempelvis ”Inuti labyrinten” beskrivs ”Grandmannen” detaljerat där hans uppseendeväckande beteende och signifikanta signalementsdetaljer framgår.

    —– Tidsluckan 22.35 – 22.45-50 —–

    Det tar högst fem minuter att gå från Luntmarkargatan till Grand. Vad gjorde då SE på Luntmakargatan i 10-15 minuter? En underbyggd gissning är att han då fick mordvapnet vilket LGWP ger stöd åt i Aftonbladet 28 februari, ”KP har något”.

    (FOTO:
    Mycket tunt mörkblått ytterplagg som räcker till lårens mitt. Fladdrar om uppknäppt.
    Jacka eller rock??)

    https://www.matinique.com/sv-se/dark-navy-miles-mac-jacket-30203401-20210?gclid=CjwKCAjwgbLzBRBsEiwAXVIygNx5DsHefcdhFABPY9u746joU8pBYoud6Eia99-sCt0iPXKhN2JO-RoC5xMQAvD_BwE&gclsrc=aw.ds

    1. Mikael A, du brukar alltid angripa alla hårt med argumentet att de inte håller sig till fakta om man ens antyder något lite vagare. Sen kommer du här med extremt vaga påståenden själv t.ex. ”Mycket talar för att Skandiamannen var den uppseendeväckande Grandmannen”. Visst finns några element i Mårten Palmes vittnesmål som eventuellt skulle kunna passa in på Skandiamannen men Mårten har också sagt att den person han sagt troligen var Christer Pettersson. Det tror han kanske inte nu men att utifrån detta säga att det troligen var Skandiamannen är mycket spekulativt. Övriga vittnesmål från Grand ger inte heller någon entydig bild. Om jag påstår att Skandiamannen kan ha varit på mordplatsen och sett Lars J utan att ha satt spår i minnet på övriga mordplatsvittnen så erkänner jag att det inte ett vattentätt bevis, men min uppmaning till dig är att du inte ska låtsas att dina egna argument är förenade med större säkerhet.

      1. Jon

        ”Om jag påstår att Skandiamannen kan ha varit på mordplatsen och sett Lars J utan att ha satt spår i minnet på övriga mordplatsvittnen så erkänner jag att det inte ett vattentätt bevis”

        ”du inte ska låtsas att dina egna argument är förenade med större säkerhet.”

        Håller med om att det inte finns något som är hundra, men man kan inte likställa alla teorier som du gör. Din mordplatshypotes motsägs av brottsplatsfakta medan jag har försökt att visa med inlägg teorier som har stöd i fakta och som hittills inte har kunnat förklaras bort, inte ens du.

        https://magasinetfilter.se/filterbubblan/annu-en-arsdag/

        1. Då får du gärna visa på vilka fakta du lutar dig på i denna kommentar du lade ut för några dagar sen, och då är inte en länk till magasinet filter några fakta. Ta punkt för punkt och visa vilka dokument som stöder din hypotes. Och då hoppas jag att du förstår att säga att om en person säger att han inte såg ansiktet på mannen bakom paret Palme så är det inte fakta att säga att vittnet är rädd för mördaren. Det är inte fakta utan ren och skär spekulation.
          https://gunnarwall.wordpress.com/2020/02/27/i-vantan-pa-krister-petersson-lisbeth-palme-x-2/#comment-14528
          Sen behöver de som inte tror på Skandiamannen som gärningsman förklara bort saker. Det är de som vill få honom skyldig att bevisa att han är skyldig. Man är oskyldig till motsatsen är bevisad. Det är heller inte relevant att ställa frågan var Skandiamannen var under en viss tidsperiod för att visa att han är oskyldig utan det är upp till den som vill bevisa hans skuld att visa att han stod med revolvern bakom OP och sköt denne i ryggen 23.21.30 (plus minus 10 sekunder).
          Vi har inte omvänd bevisföring i det här landet.

          1. Magnus D

            De här och många andra Skandiaman-punkter har nu diskuterats flitigt under två år och har inte kunnat ifrågasättas.

            Så än en gång till då Magnus, Skandiamannens EGNA berättelser – 1986-02-28 23.40 och 1986-03-01 12.20 – om att han befann sig vid Palmes kropp när statsministern första sekunderna låg framstupa och att han såg Lars J vid ”Kulturhuset” går INTE att trovärdigt förklara på annat sätt än att SE mördade Olof Palme. Ingen har visat på en trovärdig alternativ förklaring kopplad till brottsplatsen, utan många har då istället valt att hacka på Thomas Pettersson med substanslösa argument.

            Så på grund då av SE:s egna berättelser och att han är död,
            oberoende av tekniska bevis, vittnenas svaga minnesbilder och juridik,
            kommer gåtan efter 34 år att få sin lösning som accepteras av de FLESTA.

            Andra hypoteser och ifrågasättanden kommer att leva vidare, men deras trovärdighet kommer att avsevärt minska i allmänhetens ögon.

            Jag tycker också att det verkar finnas en bättre balans nu i bloggen när granskningsnämnd m.m. har lugnat ner sig.

            https://sanningskommissionen.com/…/thomas-petterssons…/

            1. Måste korrigera Mikael A så att inte desinformation sprids mer än vad som redan gjorts.

              Mikael A skriver:
              ”Skandiamannens EGNA berättelser – 1986-02-28 23.40 och 1986-03-01 12.20 – om att han befann sig vid Palmes kropp när statsministern första sekunderna låg framstupa och att han såg Lars J vid ”Kulturhuset” går INTE att trovärdigt förklara på annat sätt än att SE mördade Olof Palme”

              Ingenstans i de förhör Mikael A hänvisar till säger SE själv eller via Skandiaväktarna att han befann sig vid Palmes kropp de första sekunderna då Olof låg i framstupa sidoläge.

              SE har hela tiden varit mycket tydlig med att han låg på rygg, vilket betyder att han kom senare.
              Detsamma gäller observationen av Lars J, vars förflyttning Filter-gänget inte greppat.
              Om man däremot övertolkar väktaren Henry O, då han säger att SE berättat att han hjälpt till att lägga kroppen till rätta, ”lagt honom på rygg så att säga” kan man skruva till en slutsats som ligger i linje med sin agenda.
              Men det O säger i övrigt är intressant och går i linje med hur det troligtvis var.
              SE har helt enkelt stått på ett visst avstånd.

              ”Kommer du ihåg vad han mer berättade om just det här när han korn in i receptionen. Hade han gjort någon åtgärd där ute eller på annat sätt hjälpt till pi gatan då?
              O. Nej, vad jag kommer ihåg så fick jag intrycket av att han
              hade , först när han pratade att han hade tydligen gått fram och hjälpt till att vända den här mannen som hade blivit skjuten tillrätta, lagt honom på rygg så att säga. Men senare när han, ett par minuter senare när han var mer redlig så att säga så fick jag inte alls det intrycket, att han var en bit ifrån
              när det hände och han gick fram och tittade vem det var medan de personerna som tog hand om Olof Palme som hade blivit skjuten, hade vänt honom rätt och för sökt ge konstgjord andning. Och, ja…
              F: Du fick det intrycket att han inte hade varit framme och vänt då?
              O. Nej, just det utan han var en bit ifrån när det hände och så hade han gått fram och tittat på vem det är. Det är en sådan sak som man gör automatiskt även om man inte är så intresserad av det.
              Vad berättade han mer? Hade han sett någon person eller någon gärningsman?
              O. Ingenting sådant sade han.”

            2. Jag har inga bekymmer med om man kan visa på ett övertygande sätt att Skandiamannen är gärningsman, då troligen via teknisk bevisning, eller medbrottsling. Det jag tycker är mer bekymmersamt är när du säger att saker är fakta eller brottsplatsfakta och ber dig precisera vilka fakta du lutar dig mot men återigen rundar du frågan och kastar tillbaka den med omvänd bevisföring. Då blir det svårt att ha en fruktbar debatt.
              Om jag ställer en direkt fråga igen och hoppas på svar. Var hittar du i fakta (inte spekulation) att Nicola såg mördarens ansikte och om han var ett nyckelvittne som enligt dig hade stenkoll på mördarens utseende, hur kommer det sig att han säger blå jacka? De flesta vid mordplatsen säger ju mörk rock och mannen på David B:s gata hade ju rock. Denne har ju kopplats till Skandiamannen. Bara det vill jag ha svar på.

              1. Tycker också att detta är konstigt. En del säger rock, andra säger jacka. Klippte ur 3 saker ur en sida, om vad som sades när den första polisen kom fram till platsen.
                Det de säger på platsen kan tyda på att det har blivit någon sammanblandning, efteråt.
                Man försöker tolka två personer till en, får jag en känsla av!?
                Min spekulation är att SE sprang efter mördaren upp för trappan?

                F D POLISKOMMISSARIEN GÖSTA SÖDERSTRÖMS INSATSER OCH OMSTRIDDA
                TIDSANGIVELSER
                http://www.politiskamord.com/p4gosta.html
                ——————————————————————————————————————
                Ett vittne pekade Tunnelgatan österut, samtidigt som han ropade: ‘Dom sprang
                ditåt!’
                ——————————————————————————————————————
                En knapp minut senare meddelade Windén att han från ett vittne erhållit ett
                vagt signalement på en misstänkt gärningsman (yngre man, klädd i en blå
                täckjacka), vilket jag tillsåg att Windén utlarmade från vår bil 2520.
                ——————————————————————————————————————
                I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement på en misstänkt
                gärningsman (äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar),
                och jag vet ej vem som meddelade detta.
                ——————————————————————————————————————

              2. Magnus D

                Visst kan jag repetera det, men jag undrar om du är beredd att ta till dig det eller varje fall ge en alternativ trovärdig faktabaserad förklaring.

                —————-
                Nicola F mötte paret Palme och uppmärksammade det, Palme drog av naturliga skäl blickarna till sig ute på stan.

                5-10 meter efter makarna gick då ”Förföljaren” som NF såg framifrån under en tidsföljd och mötte på 2-3 meters avstånd. Han kunde därför PRECISERA mannens ålder till LITE äldre än 44 år (SE 52 år). Hur kunde NF göra det?

                Nicola blev därför ett nyckelvittne och bl.a. vallades han runt brottsplatsen i 4 timmar på årsdagen 1987 och var med vid vittneskonfrontationen 1988 mot CP.

                NF är en av få vittnen som har sett GM framifrån på nära avstånd under en tidsföljd. Två andra är Margareta S och Anneli K på Grand.

                —— ”hur kommer det sig att han säger blå jacka? De flesta vid mordplatsen säger ju mörk rock och mannen på David B:s gata hade ju rock”

                De tre sista som såg GM innan skotten angav följande ytterplagg: Nicola F – jacka, Cecilia A – jacka och Inge M – rock där Inge såg dramat bäst.

                I Gunnars bok ”Mordgåtan Olof Palme” (2010) ger han exempel på hur varierande vittnesiakttagelser kan vara av samma person. Olika observationer som t.ex. jacka eller rock, mössa eller keps kan således gälla samma individ. I SE:s fall är observationerna ännu mer skiftande av samma individ.

                Nicolas ”såg inte ansiktet” (rädsla), Henry O:s ”ett par minuter” (kom inte ihåg 23.19-tillfället 100 dagar tidigare) och SE:s ”tjat om jättebråttom till sista tunnelbanan” (kom ihåg att NF såg honom framifrån) finns förklarat i tidigare inlägg.

                (FOTO: Mycket tunt mörkblått ytterplagg som räcker till lårens mitt. Fladdrar om uppknäppt.
                Jacka eller rock??)

                https://www.matinique.com/sv-se/dark-navy-miles-mac-jacket-30203401-20210?gclid=CjwKCAjwgbLzBRBsEiwAXVIygNx5DsHefcdhFABPY9u746joU8pBYoud6Eia99-sCt0iPXKhN2JO-RoC5xMQAvD_BwE&gclsrc=aw.ds

                https://gunnarwall.wordpress.com/2020/02/27/i-vantan-pa-krister-petersson-lisbeth-palme-x-2/#comment-14637

                1. Eftersom du, Mikael, hänvisar till mig: ja, självklart kan vittnen beskriva en och samma person på väldigt olika sätt. Det är å andra sidan inte ett argument för att väldigt olikartade vittnesiakttagelser behöver handla om en och samma person. Och ännu mindre att de behöver handla om en viss specifik person.

                  Jag brukar inte ge mig in i debatten om Skandiamannen så ofta, det mesta fick jag sagt i min långa debatt med Thomas Pettersson. Men låt mig påpeka några saker som jag reagerar över i din korta kommentar:

                  1) Du utgår från att det var gärningsmannen som Nicola såg. Det är tänkbart, men det återstår att bevisa. Det förefaller ju motsägas av Inge M:s vittnesmål som du i övrigt värderar högt. Inge har som bekant hävdat att gärningsmannen fanns på plats minuter innan paret Palme kom.

                  2) Du utgår från att det var gärningsmannen som Margareta S och Anneli K såg utanför bion. Det är en gissning från din sida och den är också svår att förena med Inge M:s vittnesmål förstås. Om gärningsmannen var vid bion i samband med att besökarna gick ut blir det knepigt att få honom till mordplatsen flera minuter före mordet. Däremot finns det ju mycket som pekar på att mannen som Margareta och Anneli såg var identisk med den man som flygledaren såg. Och dennes beskrivning stämmer mycket dåligt in på Skandiamannen (för det är ju honom du vill placera såväl vid bion som i rollen som mördare).

                  3) När du skriver om de tre sista som såg gärningsmannen innan skotten utesluter du såväl Anders B som Anders D men har istället på tveksamma grunder med Nicola F. Att Anders B såg gärningsmannen till och med i skottögonblicket kan väl inte ifrågasättas. Att taxiföraren Anders D också såg honom är högst sannolikt, han har ju talat om tre personer som han observerade intill mordplatsen mycket kort före mordet och menar själv att de var samma personer som de tre han observerade i samband med skottlossningen, alltså Olof, Lisbeth och mördaren. Anders D var var nykter och i tjänst, och hans beteende i samband med mordet förefaller ju vara kompetent och handlingkraftigt. Varför utelämna honom?

                  Jag har full respekt för att du testar hypoteser om mordet, men jag förstår inte varför du beskriver sådana obevisade hypoteser som odiskutabla sanningar.

                  1. Gunnar (Per Johan)

                    1) Du utgår från att det var gärningsmannen som Nicola såg. Det är tänkbart, men det återstår att bevisa. Det förefaller ju motsägas av Inge M:s vittnesmål som du i övrigt värderar högt. Inge har som bekant hävdat att gärningsmannen fanns på plats minuter innan paret Palme kom.

                    — SVAR 1 — Det finns signifikanta detaljer i Nicolas beskrivning som överensstämmer med SE:

                    – Blå jacka till lårets mitt (SE: Tunn mörk rock som gick ovanför knäna).
                    – Något äldre än 44 år (SE: 52 år).
                    – Gick ”konstigt” (SE: Knäreumatism).

                    Det finns flera uppgifter om att paret Palme gick långsamt och tog tid på sig från bion i form av Sari, Nicola F – ”Förföljaren” gick sakta efter paret, ”43 sekunder”, LP förhör 25 mars, Cecilia A – De tre gick långsamt från ”södra reklampelaren. Även detta pekar på att det var GM som Nicola mötte.

                    Till detta kommer då att Palmegruppen verkar betrakta NF som nyckelvittne.

                    När det gäller Inge M hänvisar du till förhör med honom efter två veckor som du vet att jag inte gör. I första förhöret den 1 mars nämns ingen ”Dekorimaman”, utan istället säger han att GM kom ifatt Palme. En förklaring till det då kan vara att Inges ”Dekorimaman” var Anders B. IM såg dramat på 45 meters avstånd och bilden var komplex med två flyende och därför kan Inge i så fall ha mints fel den 14 mars.

                    2) Du utgår från att det var gärningsmannen som Margareta S och Anneli K såg utanför bion. Det är en gissning från din sida och den är också svår att förena med Inge M:s vittnesmål förstås. Om gärningsmannen var vid bion i samband med att besökarna gick ut blir det knepigt att få honom till mordplatsen flera minuter före mordet. Däremot finns det ju mycket som pekar på att mannen som Margareta och Anneli såg var identisk med den man som flygledaren såg. Och dennes beskrivning stämmer mycket dåligt in på Skandiamannen (för det är ju honom du vill placera såväl vid bion som i rollen som mördare).

                    — SVAR 2 — Även på Grandmannen finns signifikanta detaljer som överensstämmer med SE som ljus keps med uppknäppta öronlappar (HH 1 mars 12.00), stålbågade glasögon och att han frös för att han inte var klädd för den kalla väderleken.

                    Dessutom då Grandmannens uppseendeväckande beteende, att så många kom ihåg just honom bland alla, och att han inte dolde sig. Stämmer väl med Yvonne N:s iakttagelser och SE som person med svag konsekvensinsikt.

                    När det gäller flygledaren tycker jag att Poutiainens förklaring på sidan 672 är trovärdig.

                    Den larmade dörren 22.35 visar dock på någon form av sammansvärjning. Det var varken väktarna eller någon från La Carterie som utlöste det (kollat). Tidpunkten talar för ett kort möte på Luntmakargatan innan Grandmannens ankomst till Grandområdet 22.50 – 22.55.

                    Mötet tyder då på någon form av med medhjälp. Även om jag är mycket tveksam skulle det då kunna öppna upp för att Grandmannen och Förföljaren var någon annan i sammanslutningen än SE och då ta bort det slumpartade mötet med Nicola F 23.19,55.
                    Uppenbart i boken är också att exfrun minns obegripligt dåligt när det bl.a. gäller ”Vapensamlaren” och att SE återvände till Skandia måndag 3 mars.
                    Så det kan finnas fler än Skandiamannen som vet/visste vad som hände.

                    3) När du skriver om de tre sista som såg gärningsmannen innan skotten utesluter du såväl Anders B som Anders D men har istället på tveksamma grunder med Nicola F. Att Anders B såg gärningsmannen till och med i skottögonblicket kan väl inte ifrågasättas. Att taxiföraren Anders D också såg honom är högst sannolikt, han har ju talat om tre personer som han observerade intill mordplatsen mycket kort före mordet och menar själv att de var samma personer som de tre han observerade i samband med skottlossningen, alltså Olof, Lisbeth och mördaren. Anders D var var nykter och i tjänst, och hans beteende i samband med mordet förefaller ju vara kompetent och handlingkraftigt. Varför utelämna honom?

                    — SVAR 3 — Håller med, jag har missat Anders D och Anders B. Som du vet håller jag dessutom Anders D:s vittnesmål direkt på brottsplatsen som mycket komprometterande för SE i form av ”Äldre man, långrock och mössa med öronlappar”.

                    4) Jag har full respekt för att du testar hypoteser om mordet, men jag förstår inte varför du beskriver sådana obevisade hypoteser som odiskutabla sanningar.

                    — SVAR 4 — Det är hypoteser, som jag ofta försöker basera på fakta som finns. Når många angrepp är av karaktären faktalösa och inte heller innehåller alternativa förklaringar har flera av mina svar dessvärre fått formen av ”odiskutabla sanningar”, men som sagt var, det är hypoteser.

                    — SLUTLIGEN —

                    Trots allt är Grandmannen och Förföljaren mer perifera i MOP och Skandiamannen, även om just han/de då mot förmodan inte skulle vara SE.

                    Det tyngsta mot SE är att han befann sig vid Palmes kropp när statsministern första sekunderna låg framstupa och blödde ur näsa och mun innan Anna H och Stefan G vände OP på rygg. Ingen kommer ihåg honom, medan de andra på brottsplatsen som hann se Palme ligga framstupa, alla fick alibi av en eller flera på platsen. Däremot kunde SE bara ange Lisbeth Palme och Anders B på mordplatsen, de två mördaren kunde se före skotten.

                    Här kan man då hoppas att KP kan få bort alla tvivel. Thomas Petterssons svar till den s.k. ”Sanningskommissionen” i mars 2019 accepteras nog av de flesta, men inte av alla.

                    Likaså kan man hoppas på att KP kommer att få bort osäkerheten kring att SE såg Lars J från nedre halvan av trappan. Lars berättade från början att han trodde att stod vid trappans början när han följde gärningsmannens flykt uppför. Att han i själva verket stod vid ”Kulturhusets” hörn, 20 meter väster från trappan, blev inte klarlagt förrän den 4 april för Lars själv och PU.

                    Så på grund av det, oberoende av tekniska bevis, vittnenas svaga minnesbilder och juridik, hoppas jag att gåtan efter 34 år får sin lösning som accepteras av de flesta.

                    Till sist, under åren med Skandiamannen tycker jag att din analys har bekräftats gång på gång vilket skulle tala emot att Grandmannen och Förföljaren var någon annan än SE.

                    ”I Gunnars bok ”Mordgåtan Olof Palme” (2010) ger han exempel på hur varierande vittnesiakttagelser kan vara av samma person. Olika observationer som t.ex. jacka eller rock, mössa eller keps kan således gälla samma individ. I SE:s fall är observationerna ännu mer skiftande av samma person.”

                    1. Tack för svar, Mikael. Och jag uppskattar att du nyanserar dig och argumenterar för sannolikheter i stället för att bara utgå från att något förhåller sig på ett visst sätt.

                      Jag ska inte ge mig in i någon omfattande diskussion om Skandiamannen just nu, men några synpunkter ska jag i alla fall ge på vad du skrivit.

                      När det gäller Nicola och det stöd hans vittnesuppgifter kan ge för att Skandiamannen följde efter paret Palme: Nicola själv menade ju i förhör att det var mannen med den blå jackan som tog skydd i porten som han mött. Det är högst rimligt att tänka sig att den uppgiften handlade om Anders B. I alla fall låter det ju inte som om det handlade om Skandiamannen.

                      Nu menar jag att det finns ett problem med den uppgiften från Nicola. Och det är att han anger att han gör sin iakttagelse av mannen i porten från sin position vid Sveavägen 56. Det kan han inte ha gjort. Den som själv kollar den saken ser att det är omöjligt, det är för långt bort och utsikten är skymd. Man kan tänka sig olika förklaringar till detta fel, till exempel att Nicola efter skottlossningen drog sig söderut en bit så att han kom ganska nära mordplatsen men att detta inte kom fram i förhör med honom – kanske för att han glömt det. Men det illustrerar att vittnesuppgifterna från Sveavägen kan vara nog så komplicerade att tolka. Och jag tycker definitivt inte att Nicolas uppgifter ger något starkt stöd till hypotesen att det var Skandiamannen som var mördaren.

                      Det stämmer att det inte förekommer någon uppgift från Inge M i telefonförhöret på morgonen den 1 mars om en väntande man. Men då ska vi komma ihåg att telefonerna hos polisen gick varma morgonen efter mordet och att det som nedtecknades verkligen inte kan beskrivas som några systematiska polisförhör. Vi vet alltså inte exakt vad Inge sa och inte heller vilka frågor han fick – respektive inte fick.

                      Däremot vet vi att han under årens lopp, med start i det första utförliga förhöret som hölls med honom, har talat detaljerat och med engagemang om en väntande man. Vi kan säga att han har fel. Men i så fall måste vi också kunna ifrågasätta alla uppgifter från honom som på något sätt tycks kunna passa in på Skandiamannen.

                      Slutligen vill jag bara nämna att när du hänvisar till min bok ”Mordgåtan Olof Palme” kan det vara bra att påminna sig att det finns ett centralt tema i den: att det är mindre sannolikt att paret Palme förföljdes till fots av någon Grandman. Ett av skälen till min slutsats är att det inte fanns ett enda vittne vid bion som lade märke till att någon sådan förföljare gav sig av efter makarna Palme. Jag har andra argument också, men låt oss stanna vid detta. Jag tycker det väger tungt.

                      Givetvis skulle en professionell förföljare kunna ha hängt på Olof och Lisbeth utan att väcka någon uppmärksamhet. Men mannen som stod utanför bion uppträdde inte särskilt professionellt eftersom han blev observerad av ett antal personer som fastnade för honom och hans udda framtoning.

                      Och talar vi om en professionell förföljare så låter det i vilket fall inte som den bild du presenterar av Skandiamannen. Du beskriver ju honom som en person med svag konsekvensinsikt. Och det kan tilläggas att vad vi vet hade han inte någon erfarenhet av skuggning.

                      I övrigt hänvisar jag till Jörgen G:s utförliga genomgång av varför det är osannolikt att Skandiamannen skulle vara identisk med mannen som observerades av Mårten.

                    2. Följande förstår jag inte riktigt?

                      http://www.itdemokrati.nu/page36d.html Sid nr 93
                      ——————————————————————-
                      Nicola F får i egen takt provgå den aktuella sträckan från mötet med makarna Palme
                      och tills skotten hördes. Tiden klockas till 1 minut 35 sekunder.
                      ——·—–
                      Sträckan från mötesplatsen till korsningen med Tunnelgatan,dvs makarna Palmes
                      väg klockas till 52 sekunder i promenadtakt.
                      ——————————————————————–

                      Stannade Palme upp någonstans, mellan mötet med Nicola och skotten?
                      Kan detta diskuterande möte, ha varit under dessa 43 sekunder som felar?
                      Men jag kanske misstolkar saken?

                    3. Ja, de där 43 sekunderna är ett av argumenten för att paret Palme kan ha stannat upp och pratat med gärningsmannen. Jag föreställer mig för min del att det i så fall skedde strax söder om annonspelaren som ligger norr om mordplatsen och att sedan makarna Palme och mördaren fortsatte framåt den korta biten fram till Dekorimahörnan.

                  2. Mikael A
                    Du pratar gärna om brottsplatsfakta men återvänder gång på gång till att Anders D sagt äldre man. Det finns inget stöd för det förutom Gösta S föredrag 1,5 år efter mordet. Anders D säger i förhör mindre än en timme att han inte kan uppskatta ålder. Inte ens när Gösta S anteckningar från direkt efter mordet visar att Anders D inte sagt äldre man ger du upp.
                    Angående koppling mellan Grandmannens och Skandiamannens svaga konsekvensinsikt så undrar jag hur du får det till att Skandiamannen har svag konsekvensinsikt? Om du hänvisar till mannen Yvonne såg så är det ju inget som visar att mördaren var Skandiamannen. Det enda du säger är att mannen vid Grand inte skylde sig och att mannen Yvonne såg inte höll för ansiktet. Det bevisar ju ingenting om att det var Skandiamannen. Och eftersom mannen Yvonne såg höll på med en väska samtidigt som han sprang blir det svårt att skyla ansikte samtidigt. Man har bara två händer och om man samtidigt ska hålla för ansiktet när man springer nerför en hal gata så är det nog hyfsat stor risk att man halkar och ramlar. Det är dåligt konsekvenstänk.

                2. Mikael A och andra i detta ämne
                  Jag har hållit mig på avstånd i den verbala pingismatchen om Skandiamannen, SE, (som tyvärr urartat emellanåt) eftersom vi saknar ny fakta som krävs för vidare diskussion. Jag tillhör själv den planhalva som är starkt kritisk mot ”Filterlösningen” och framför allt namnpubliceringen. Nu tänkte jag kommentera dig Mikael kort men noterar att Gunnar hann före med mitt budskap (som många dessutom tidigare skrivit om) med felet att plocka russin för sin egen övertygelse. Gunnar har redan nämnt en sådan grundläggande sak som att Inge M:s vittnesmål motsäger Nicolas (om man för fram SE som gm). I debatten har tidigare Per W framfört att inget kan uteslutas då ingen av oss har (eller någonsin kommer att ha) fullständiga fakta och jag delar det. Det är nästa steg som är det som diskussionen handlar om – nämligen hur vi tolkar vittnesmål och andra omständigheter och försöker få fram en möjlig och praktisk gärningsbeskrivning som håller. Här har jag ännu inte sett något annat än teoretiska antaganden i form av ”kunde varit, borde varit, kunde hunnit, såg nog, ingen annan sa att man såg osv” – på detta kan man inte påstå att SE är gm. Det går ju inte att klä på vittnesmål utan stöd. Det finns så många omständigheter som gör att den teorin faller om en enda omständighet i teorin brister (om han kom in till Skandia runt 20, om han talade med Henry O 2 minuter, om det verkligen fanns en praktisk möjlighet att ta sig igenom huset mm mm). Ingen kan dock, återigen, säga att det är helt omöjligt eftersom vi saknar fullständiga fakta – men då måste en herrans massa synka tillsammans (och det är väl minst sagt genomgånget i denna blogg). För egen del har jag värderat detta med att det enda scenario med SE som ensam gm är den osannolika saken att han går omkring med en revolver i väskan och agerar spontant/i affekt – men vem tror verkligen på det……då kommer man till att det lite mer troliga att han på något sätt har ett finger i syltburken (men inte som gm). Det mest troliga är dock att SE är ett rampljustörstande vittne. Låt mig överraskas – men vilka uppgifter (framför allt tekniska) skulle KP kunna presentera som möjliggör SE som gm? Träff på ett vapen från vapensamlaren räcker ju knappas….Jag tror KP/PU kommer med något helt annat.

                  1. Per Johan
                    I det sista tycker jag att du har rätt. Även om det är träff på ett av vapensamlarens vapen så måste man ju sätta det i handen på den som sköt. Man måste i så fall utreda om vapnet använts av någon annan eller att Skandiamannen har lämnat över det till ytterligare en tredje person. Det är ju en jätteutredning i så fall. Även om man hittat krutstänk på något klädesplagg Skandiamannen ägt så måste det vara rätt isotopsammansättning. Och är det rätt sammansättning då börjar vi närma oss, men en bra försvarsadvokat skulle kunna säga att Skandiamannen bara provskjutit ett vapen som råkar ha rätt sammansättning. Bortom rimligt tvivel? Har man däremot allt det plus lyckats med någon typ av DNA-analys, då är man hemma. Men jag tror som du att KU/PU har något annat men att man utrett Skandiamannen så att man definitivt kan avfärda honom. Men som sagt, jag skriver tror och erkänner gladeligen om jag har fel.

        2. Jag anser inte att min hypotes motsägs av brottsplatsfakta. Inte heller att brottsplatsfakta är bevis för att den är sann. Det finns indikationer som pekar åt båda hållen.

      2. En annan Grandman är värd all uppmärksamhet: han som enligt tvenne vittnen tryckte upp Palme mot en glasruta vid infasningen vid Grands norra gavel eller i alla fall hade en dispyt med honom (sidorna 182-186 i Olof Palmes Sista Steg). Vilken duktig skolpolisaspirant skulle tycka det var oviktigt? Uppgifterna om ålder går isär och klädseln stämmer inte med Mårtens. Vet man om åtminstone färgen, beige, på överkroppsplagget stämde? Mannen hade stickad mössa enligt det ena vittnet – hade Mårten det? Var han längre än sin far? Solveig Riberdahl utsatte ena vittnet för hätska, auktoritära hotelser för att tvinga henne att revidera sitt vittnesmål. Ja, ändra ett vittnesmål! Vad kallas sådant på juridiskt språk? Annars kunde vittnet få problem med sitt arbete på en statlig myndighet, lät åklagaren henne förstå. För att parafrasera Palme själv: så uppför sig diktaturens kreatur.

        Anders Helin uppgav för Lars Borgnäs att Lisbet Palme flera gånger skällde ut Solveig Riberdahl, och efter noter antyds det (SR:s hemskaste upplevelser). Men den senare var tydligen inte främmande för att agera gorilla. Förlåt kära primatfränder att jag förolämpar er art!

        Listan är lång på vittnen som skrämts och skymfats: kvinnan vars taxi kapades i Gamla Stan, Ulla -S-L, Anna H, denna Katrin E…när man inte funnit det tillräckligt att ignorera vittnens uppgifter.

        Vet polisen vem mannen var och vad grälet gällde? Vet Mårten eller flickvännen?

  78. Vi har några märkliga händelser den senaste tiden i Palmemordet.

    1/ Ansvarig åklagare Krister Petersson går ut och säger att han ska presentera en lösning på mordet på Olof Palme under första halvåret 2020, antingen ett åtal eller att utredningen läggs ner. Han säger att han redan idag i princip vet hur det gick till och vem som var ansvarig men att det kanske inte finns någon att åtala. Så har jag uppfattat hans uttalande i korta ordalag, rätta mig om jag minns fel.

    Fd Överåklagare Sven-Erik Alhem har kommenterat att detta besked är väldigt märkligt och tveksamt.

    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fd-overaklagare-valdigt-tveksam-till-beskedet

    2/ Artikel publiceras i Expressen den 28 februari 2020:
    ”Sydafrika är det hetaste spåret i Palmeutredningen”

    https://www.expressen.se/nyheter/sydafrika-ar-det-hetaste-sparet-i-palmeutredningen/

    I denna artikel säger journalisten och författaren Lars Borgnäs:

    – En person som har insyn i Palmeutredningen har kontaktat mig och sagt att Krister Petersson kommer att ge det beskedet, att de ansvariga för mordet på Olof Palme finns i Sydafrika. Man kommer redovisa den slutsatsen.”

    Enligt Borgnäs uppgifter har beskedet varit planerat att lämnas under en tid, men det har hela tiden skjutits upp.

    Min fundering kring dessa två osannolika händelser är följande:

    En åklagare som finner i en brottsutredning att en annan nation på något sätt är inblandad i ett brott måste enligt Sveriges lag kontakta och informera UD om detta, han kan inte behålla denna misstanke hemlig i utredningen.

    Därmed kommer den politiska nivån in i hanteringen.

    En erfaren journalist som Lars Borgnäs skulle aldrig lämna ut en källa som i artikeln om han inte visste att uppgiftslämnaren godkände publiceringen. Och han säger också att personen ”har insyn i Palmeutredningen”, det handlar nog om ett politiskt spel på hög nivå. Det finns krafter på den politiska nivån som vill hindra att Sydafrika dras in i Palmemordet (även om det vore befogat) och det finns andra krafter som inte vill hindra åklagare Krister P.

    Enligt artikeln har ”beskedet varit planerat att lämnas under en tid, men det har hela tiden skjutits upp”. Detta kan vara förklaringen till att åklagare Krister P går ut med sitt utspel enligt punkt 1. Han vill/måste sätta press på den politiska nivån annars ”dödar de utredningen” utan resultat.

    Observera också att Sydafrika fick en ny president Cyril Ramaphosa i februari 2018, han kan vilja rensa upp lite i Sydafrikas historiska skräpkammare.

    Även om Sydafrika idag 2020 tar på sig ansvaret för mordet på Olof Palme 1986, dvs att den gamla vita regimen då skickade agenter till Sverige, så inser väl de flesta att det måste finnas en svensk inblandning och detta är ju pinsamt i kvadrat att en polisutredning på 34 år inte har hittat dessa svenskar…

    Lars Borgnäs:

    – Om de lägger fram starka bevis så får man tro på det. Men jag tror också att det finns en eller flera svenskar inblandade. Själv tror jag att gärningsmannen är svensk.

    Bara dagar innan Krister Petersson gick ut med sitt uttalande släpptes Lars Borgnäs bok ”Olof Palmes sista steg”. I den skriver han bland annat om att Palmegruppen haft svårt för att utreda uppgifter som kopplas till Säkerhetspolisen, och att man inte granskat Säpo.

    – Om det finns en svensk inblandning så är det inte osannolikt att det skulle handla om just polisen eller Säpo.
    Men mina uppgifter säger att man inte kommit någonvart i just den delen.”

    Detta är min fundering och kanske förhoppning, för jag vill inte ha en version 2.0 av Christer Pettersson.
    Att försöka göra ett vittne på brottsplatsen 20 år efter hans frånfälle till mördare är helt galet och skamligt.

  79. Här nämns bokhandlaren BRS (som också nämnts tidigare i teorier/spekulationer kring MOP, att han skulle fått info om en konspiration/mordplan som gick ut på att döda Palme någon tid innan han kom iväg till Moskva och också varit bekant med AL, som lämnat in dessa uppgifter till polisen/Säpo, där de sedan negligerats/försvunnit) och att ‘någon’ (enligt detta vittne kanske hennes dåvarande make) gett BRS något att äta som han dog av. Det vore väl ganska ‘enkelt’ att få reda på BRS dödsorsak? (i vart fall för polisen, och en undersökare ifrån PU).

    Vittnet här nämnde ju också att ”GM” var vän med någon präst som var verksam i Swedenborgsförsamlingen (som nu är död; en naturlig död) samt ”mannen som sköt sig själv” (ordagrant citat, och något som intervjuaren kunnat utveckla mer här tycker man). Skulle detta då vara den man som vi andra känner som ”Christer A”? (vittnet anger också att det fanns en lägenhet i närheten, och att ”de” kan ha suttit där och ‘förberett sig’, att de andra två på något sätt även kan tänkas ha assisterat¨ GM, och att de efteråt återvände dit).

    Går det att kolla upp dessa ‘kollegiala¨kopplingar, etc.? Har Krister Petterson & co försökt/gjort detta? Har polisen återigen – efter att denna kvinna slagit larm – försökt hitta vapnet i huset hon anger? (kanske utan att emddela henne?). Har de i så fall lyckats, till slut? Skulle detta i så fall faktiskt vara mordvapnet, och det tekniska bevis som man lutar sin kommande lösning på?

    Här finns mycket som ‘tangerar’ tidigare nämnda trådar i en ev. komplott, och som skulle kunna utgöra tidigare ofullständiga pusselbitar i detta scenario. Frågan är om dessa nu även lagts i KP:s pussel? (som i så fall måste ha tagit tag i detta och gjort en mycket grundlig undersökning av denna potentiella GM; kanske både inrikes och utrikes, t.ex. på Island).

    Det verkar vara helt fantastiskt om något sådant här skulle stämma. Tillräckligt fantastiskt för att ha någon bäring?

    1. Korrigering: Det var väl till UD som AL lämnade in uppgifterna om att det förbereddes MOP innan hans Moskva-resa?

  80. Skulle det vara svårt eller omöjligt att offentligt avslöja en ev, Säpo- polis inblandning ? Nej- då !
    Skulle det vara svårt att offentligt avslöja ett ev. politiskt mord ? Nej- då !
    Skulle det vara viktigt att avslöja sådana mord ? Jo- då, väldigt, väldigt viktigt !
    Gissar att motivet här är av sådan art, att detta aldrig kommer att avslöjas, annars hade mordet
    varit löst för länge, länge sedan. Försöker man nu baka ihop en tvivelaktig förklaring, vore det nog bäst
    att lägga ned.

  81. Här är något som väckte mitt intresse lite. Guillous program Rekord Magazinet på 80-talet. I detta program (ifrån 14/10-1987) gästades det av Hans von Hofsten (ja, den Hofsten som ansågs vara huvudfiguren för ”officersupproret” mot OP runt hösten ´85), samt även av Wilhelm Agrell mot slutet. Programmet handlar om Sveriges förhållning till Sovjet, dess supermaktsambitioner, samt deras policies och u-båtar i förhållande till Sverige. Alla minns Karlskrona, alla minns Hårsfjärden. Men minns alla Hans von Hoffstein?

    Lite intressant kanske att just han gästades i Guillous program… Jan Guillou som var en av 3 att avslöja IB-affären, om den hemliga socialdemokratiska registreringen av ‘kommunist-sympatisörer’. I samband med avslöjandet i FIB-kulturfront fick han sitta några månader i fängelset. Detta måste ha cementerat mer än en viss ‘aversion’ mot just högste ansvarig, Olof Palme. Han har själv sagt att ”Harvard-affären” var något av en skön hämnd gentemot Palme (finns det någon som faktiskt tror att det var en slump att Palmes papper rörande Harvard-affären försvann exakt samma kväll som mordet på honom…?). Fanns det mer inbakat i Guillous hämnd? Här tycks han göra gemensam sak med Hans Von Hoffstein som ansågs vara den som allra mest högljutt kritiserade OP och ‘slog larm’ om dennes bristande ansvar för sveriges ‘bristande säkerhetspolitik’ gentemot Sovjet, och främst i samband med ”ubåtskränkningarna” (trots att OP gick längre i kritiken mot Sovjet än t.ex. Carl Bildt).

    Wilhelm Agrell är också inbjuden, fast mest som ja-sägare åt Guillou (som även han har något slags ‘överklassbakgrund’) och Hofstens utfästelser angående svenskt försvars naivitet och oförmåga, vilket ytterst tillskrivs (S-)regeringen, som varandes ett slags ‘grindvakt’ gentemot folket. Hofsten får en hel del programtid att utveckla sina teser och kritik, och hans slutsatser är glasklara: ”Sverige är (var?) alltför undfallande och naiva gentemot Sovjet”, och detta var först och främst den svenska (S-)-regeringens fel.”

    Kan inte heller komma ifrån Guillous (och andras) tvärsäkerhet när det gäller att vara övertygad om att det var Christer Pettersson som var GM i MOP. Hur kunde/kan han varit så säker på det? Fanns det något annat bakom hans tvärsäkerhet? Något slags ‘ohelig allians’ mellan hans egna journalistiska bana och den svenska militären/marinen (han hyste väl ambitioner att bli något av en spion i början av 70-talet?), kanske bottnandes i gemensamt förakt för Olof Palme som person? (och kanske även något slags ‘gemensam agenda’ – outtalad eller ej – om att MOP aldrig skulle behöva klaras ut på riktigt – för då skulle verkligen grundvalarna skaka ordentligt i konungariket Sverige…). Bättre då att denne samhällets förlorare och erkända våldsman istället fick agera ‘offerlamm’, och så var man kvitt ‘den lilla problematiken’?

    Sedan kan man ju också fortsätta en sådan tankegång och undra över kopplingarna mellan Kerstin Skarp och Jan Guillou… Hon är hans svägerska. Kan det finnas något slags ‘jäv-situation’ där? (kan hans förakt för OP ha smittat av sig på henne – kanske för att ‘underlätta på de gemensamma släktmiddagarna’?).

    https://www.oppetarkiv.se/video/16636938/rekordmagazinet

    1. Hans von Hofsten är förlåten post mortem då han icke förstod bättre, eller rättare sagt som vanlig knegande officer ej vid tiden för sina anklagelser mot Palme hade blivit förtrodd med kunskap om att hans statsminister långt tidigare hade varit med och skapat en organisation för registering av svenska kommunister.
      J.G. gjorde allt i sin makt för att elda på detta, för att flytta fokus samt smutskasta Palme och försöka få bort honom genom ex. Harvardaffären.
      En intelligent man som han vet naturligtvis mycket väl att C.P. inte är mördaren men det ligger helt i linje med hans del i aktionen kring/mot Palme. Det är en klassisk smutskastningskampanj orkestrerad av KGB, utförd av J.G. i syfte att försöka få bort Palme. Hans kopplingar vid tiden före och kring Harvardärendet till Sovjet och KGB är väl kända. Därför anser jag mig kunna påstå att det är en aktion av KGB.
      Palmes mördare har sina rötter i östlig säkerhetstjänst vilket Jan Guillou försöker skydda. Därför tar han parti för C.P. som mördare.

      1. Nu sätter jag ner foten. Det är OK att kritisera Jan Guillou och det är ingen hemlighet att han hade en konflikt med Palme sedan IB-affären. Det är också känt att det var Guillou som startade kampanjen mot Palme i Harvardfrågan. Men att han skulle ha agerat för KGB på det sätt du skriver är inte bara helt obevisade påståenden. Jag menar att det också är helt orimligt utifrån allt som är känt om hans politiska bakgrund.

        När Guillou befann sig längre ut på vänsterkanten än han är i dag hade han sympatier för maoismen, något som definitivt var oförenligt med att vilja ha någon form av samröre med Moskva. I stället drev de svenska maoisterna politiska kampanjer på temat att Sverige måste stärka sitt oberoende mot vad man kallade supermakterna, och med det avsågs USA och Sovjetunionen.

        Med den bakgrunden kunde Guillou utan att göra våld på sin politiska övertygelse skapa sina agentromaner om Hamilton, en svensk agent med maoistiska tankegångar. I en av romanerna mördar Hamilton som bekant en lätt kamouflerad Stig Bergling som ju spionerade för Sovjetunionen. Och som bekant blev Guillou också god vän med Birger Elmér sedan denne slutat som IB-chef.

        Det är förvisso sant och utförligt rapporterat att Guillou före IB-affären under en kort period hade odlat en kontakt med en KGB-man. Guillou själv har förklarat det med att han gjorde det i journalistiskt syfte men att det inte ledde till att han skrev och publicerade något. Så är det ofta för journalister.

        Vad som känt är i vilket fall att Säpo blev tipsade om den kontakten av Guillous journalistkollega Arne Lemberg som kände till det hela och kände sig obekväm med sin kunskap.

        Säpo fick del av Lembergs uppgifter före IB-affären. Om de över huvud taget hade trott att det skulle gå att hävda att Guillou var agent för Moskva kan man nog räkna med att de skulle ha gått ut med buller och bång om den saken i samband med IB-rättegången – men det gjorde de inte. I den rättsprocessen var ju kärnfrågan om Guillou och Bratt var legitimt arbetande journalister som avslöjade missförhållanden eller om de begått spioneribrott genom sina avslöjanden, så om det hade funnits minsta stöd för tanken på att Guillou var KGB-agent vore det väl ett högst lämpligt tillfälle för Säpo att berätta om det. Men icke.

        Jag kämpar rätt hårt för att den här bloggen ska kunna fungera som ett forum för att diskutera Palmeutredningen utan att diskussionen ska förfalla till smutskastning utan bevis av identifierbara personer. Jag publicerar den här kommentaren för att den ger mig en chans att visa var jag drar gränsen. Men om du vill fortsätta att gå ut med påståenden av det här slaget föreslår jag att du gör det under eget namn och på en egen blogg.

  82. Kommer en förklaring av mordet även som en ”personlig” övertygelse för Krister Peterson, eller blir det enbart för publiken? Behöver inte alls vänta, personligen tror jag inte ett dyft på enbart förklaringar.

  83. Varför skulle Olof Palme mördas?
    Olof var inte någon sådan person, ej heller någon sådan politiker. Åren före mordet bedrevs hat- drev i media mot Olof som många gånger gick alldeles för långt. Varifrån kom dessa orealistiska tankar om att Olof skulle sälja ut Sverige till Sovjet? Rena rama elaka påhitt och fantasier, ingenting annat. Man bör nog se Palmemordet med mera mogna ögon, än enbart envist hålla fast vid det politiska hatet som orsak. Fanns dock någon lättpåverkad person som tog till sig denna hat- kampanj mot Olof, är ju ändå allt möjlig, men några sunt tänkande människor har absolut inte gjort detta. Olof kunde ju många gånger komma med fräna uttalanden till och med halvt gemena, men man bör nog ha förmågan att bortse från detta och att i stället se Personen Olof för att moget kunna bedöma orsaken till mordet. Olof Palme var ju trots allt en bra politiker som nog ville allas väl. Har bara här framfört mina privata tankar om mordet, vill inte att andra skall anamma mina tankar, jag kan ha helt fel, men har dock levt länge och tror själv att jag vet vad jag talar om. ( Detta var enbart mellan Olof och gärningsmannen, ingenting annat.

    1. Intressant, du menar alltså att svaret går att sökas i Olof Palmes privatliv, om jag tolkar dig rätt? Eller åtminstone kring privata omständigheter, i den mening att de inte var allmänt kända (som ju t ex Olof Palmes politik och åsikter var). Det är ju teorier som förekommit, men ingen har riktigt kunna peka på mer konkret vad detta skulle kunna röra sig om. Då måste man alltså först hitta mördaren för att begripa motivet… Ack, att det ska vara så svårt.

  84. Jo.. Det är därför enl, min mening utredningen kört fast, redan från första början. Handlar mordet om det privata, är det närmast omöjligt att få en lösning, åtminstone aldrig en offentlig. Har själv funderat vad detta ”privata skulle kunna vara, men har inte hittat svaret. Åven LP:es agerande tyder på att hon ville hålla detta privat ,så långt som möjligt och helt inom familjen, därför hennes motsträviga handlande. Utredningen godkände själv i ett tidigt skede, bristen av Utredningar på den privata sidan. Skulle det vara på detta viset, hade LP:e fullständigt rätt i att hålla tyst. LP:e pekade ju inte ut Pettersson, bara att hon sett en med detta utseende stå en bit därifrån, vem som sköt visste hon inte, men att dom var två verkade hon veta, vem var då den andra? Tror även att skottet mot LP:e var ett vådaskott.

    1. Säpo kan ju ha samlat uppgifter som länkade samman privata skandaler med säkerhetspolitiska sådana. Inga bevis, kanske, men ett berg av illasinnade och bestickande indicier som skulle mer än befläcka Palmes banér.

    2. Borgnäs snuddar ju vid tänkbara privata motiv i sin senaste bok. Om polisen av något slags pietetsskäl skulle avstått från att undersöka spår i privatlivet, så är det ju än mer pinsamt för utredningen. Och där var väl LPs inställning inte till någon direkt hjälp.

  85. Tycker bara att LP:e inte alls hållit detta som viktigt att utreda. På många punkter blev det totalstopp, där hon nästan styrde utredningen och utnyttjade även den privata integriteten, och sin position i samhället. Min samlade bild ur förhören är nog att LP:e ville tysta ned, så mycket som möjligt. Även kring vittnens uppgifter skilde sig LP.es vittnesmål, varför? Det borde ju varit även för henne viktigt att få utrett detta mordet om det varit politiskt. Om hon här visste annat, är det mer än förståeligt att hon handlat på detta sättet. Fanns väl inget värre för utredarna än att börja gräva i det privata, kan man nog tänka, än värre att ställa frågor om privatlivet.

    1. Det där resonemanget kastar onödig skuld på Lisbeth Palme, som jag ser det. Mord på kontroversiella politiker utreds sällan på vanligt sätt, känsliga möjliga politiska infallsvinklar sopas ofta bort från utredandet redan från början.

      Lisbeth Palme visste givetvis att det fanns krafter inom den svenska statsmakten som var mycket negativt inställda till hennes make och som betraktat honom som en säkerhetsrisk och en möjlig landsförrädare. Om sådana krafter fick inflytande över utredningen var det inte sannolikt att den skulle bedrivas på ett förutsättningslöst sätt och det förstod hon säkert.

      Men saken komplicerades ytterligare av att också sådana makthavare som mer eller mindre tillhörde Palmes eget läger, exempelvis tungviktarna i det socialdemokratiska partiet, också kunde ha sina skäl att vilja undvika ett utredande av känsliga politiska infallsvinklar som skulle ställa till besvär för dem i det fortsatta regerandet.

      Paradexemplet som illustrerar detta är när Ingemar Krusell i polisens Palmegrupp vände sig till utrikesdepartementet för att ställa frågor om det tänkbara i en CIA-inblandning i mordet. Han fick på omvägar en åthutning med innebörden att det där skulle han inte syssla med. Krusell var vid det tillfället ansvarig för att gå igenom utländska spår i Palmeutredningen och hade därmed i högsta grad anledning att ställa sina frågor till UD. I teorin, alltså. Verkligheten var förstås en annan femma. När Sverige riskerar att bli osams med den stora grannen i väster väger normala polisiära och juridiska principer fjäderlätt.

      Lisbeth Palme var knappast dummare än att hon fattade allt detta. Det är också klart att hon diskuterade sin egen roll i utredningen med Ulf Dahlsten som vid tiden för mordet var statssekreterare i statsrådsberedningen och säkerhetsansvarig i kanslihuset. Med största sannolikhet diskuterade hon också med andra politiskt och juridiskt tunga personer i sin omgivning utan att det kom med i några polisprotokoll. Och hon fick säkert rådet av sådana personer att göra ungefär vad hon gjorde.

      Att hon följde sådana råd hindrade inte att hon hamnade i en mycket besvärlig situation som hon inte alls önskat när Christer Pettersson blev åtalad och hon riskerade att under rättegången ställas inför en rad frågor som det inte var meningen att hon skulle svara på.

      Lisbeth ville, som vi vet, inte delta i rättegången mot Pettersson och om hon hade fått lägga upp mordutredningens inriktning hade det nog inte blivit någon rättegång. Hennes olust inför den var uppenbar.

      Sammanfattningsvis: visst har det funnits politiska makthavare som utövat ett inflytande över Palmeutredningen och styrt in den i märkliga banor. Men jag tror det är alldeles fel att tänka sig att Lisbeth Palme skulle ha varit en sådan makthavare.

      1. Bra inlägg Gunnar men jag vill ändå berömma Niklas B för att han här närmar sig något vars höjd han inte varit nära tidigare. Det finns en intrikat gåta förknippat med Lisbeths agerande men det finns många alternativ som kan förklara varför hon agerat som hon gjort, ett agerande som på ytan verkar mycket klandervärt. Eftersom det idag är så svårt att få fram nytt material med tillräckligt bevisvärde i fallet Palme så är just gåtan Lisbeth ett av få områden som skulle kunna kasta nytt ljus över mordet.

        1. Jag tror också att Lisbeth Palmes agerande – och hur hon har behandlats – är centrala frågor. Jag skrev utförligt om den saken i Huvudet på en påle, och den delen av boken som handlar om Lisbeth finns nu också som ljudbok under titeln Det motvilliga huvudvittnet.

          Nu har ju också Lars Borgnäs kommit med sin bok som fokuserar på Lisbeth: Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare. Han har en del egna infallsvinklar och redovisar en del tidigare okänt material. Jag kommer att recensera hans bok utförligt här på bloggen så fort jag får tid och hoppas att det kan ge ytterligare bränsle åt den diskussionen.

  86. Kan man haft så stor respekt för LP:e att man inte vågat fråga? Men det rår ju inte LP:e för i så fall. Det borde ha varit en med min läggning som frågat, väldigt, väldigt snällt och hövligt, men frågor hade nog kommit i vilket fall som helst, även smått pinsamma. Att inte fråga leder ju till att det hämmar utredningen och man lämnar blott fast i ”Holmers trappa. Redan det att man inte fått till stånd tillräckliga möten och utfrågningar med LP:e är inte särskilt förvånande, för att inte tala om rekonstruktionerna. Måste få ha den rätten att vara misstänksam, här då mest emot utredarna.

  87. En sak funderar jag över. Två beskriver mördaren efter han skjutet.

    Inge M http://www.itdemokrati.nu/page36z.html Sida 364
    F: Gör han någon iakttagelse åt något håll innan?
    M: Nej, han bara försvinner, han bara smälter in i den
    allmänna förvirringen. Lugnt och fint, han stod bara
    helt iskallt där och väntade, sköt ner, och sen lugnt
    och fint bara försvann.

    Anders D http://www.itdemokrati.nu/page36f.html Sida 126
    Efter det andra skottet verkade det som om gärningsmannen tvekade lite grand
    över vilken väg som han skulle fly. Han gungade av och an med överkroppen några
    gånger på ett sätt som är typiskt för sådan tveksamhet.

    Är det verkligen samma person de beskriver?
    Eller är det så att Inge såg mördaren, som gick iväg. Sen kom SE och tvekade, som Anders såg?
    SE sprang efter mördaren?
    Vet inte, men det är min fundering.

  88. Tänkte lite på vad LP:e berättade om det planerade bio besöket.
    Visst var det LP:es gemensamma planer med Mårtens flickvän redan på eftermiddagen om
    detta bio-besök. Först senare på kvällen fick också Olof vetskap om dessa planer.
    Detta gör nog att man funderar lite om det trots allt inte var ett planerat möte vid Skandia.
    Har för övr. inte hittat något förhör med Mårtens flickvän, som säkert var i händelsen centrum
    i princip hela natten. Alla borde väl nog förhörts, skulle man tycka.

      1. En intressant detalj i detta vittnesförhör är att det anges att hon säger att ”fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof”. Det talar väl snarast emot att OP då skulle ha avtalat ett slags möte med någon nere vid Dekorimahörnan? (Det anges att det var de båda kvinnorna som var trötta och inte riktigt ville…).
        Man säger sig knappast vara villig att gå hem och dricka te om man vet med sig att man också avtalat ett möte med någon inom en inte alltför lång tidsrymd.

        1. Om det sista du tar upp: ifall det fanns en överenskommelse om ett möte mellan Olof och någon person ute på stan är det troligt att det var frågan om ett hastigt möte. Det borde inte hindra planerna på att dricka te tillsammans med sonen och dennes flickvän, till exempel på Västerlånggatan. Däremot var det gissningsvis olämpligt att ett stort sällskap gemensamt promenerade till Gamla Stan om Palme hade ett – gissningsvis känsligt – möte inbokat på vägen.

          1. Om dispyten med mannen i beige verkligen ägde rum men utelämnades från alla tres redovisning av vad som hände utanför Grand måste man fästa lite mindre avseende vid vem som påstås ha sagt vad om tedrickande.

          2. Så kan det förstås vara, Gunnar. Det kan också vara något av en ”efterhandskonstruktion” ifrån Mårtens flickvän (efter att kort ha ‘konfererat’ med LP på Sabbatsberg, och av någon anledning kommit fram till en sådan här gemensam version). Det kan egentligen bara bli spekulationer eftersom vi ju faktiskt inte vet vad som faktiskt hände. Det var ju också lite konstigt att Mårten och hans flickvän först åkte till lägenheten i Gamla Stan efter att ha pratat med LP på telefon, innan de fick poliseskort till Sabbatsberg. (Det scenario som Lars B tar upp i sin senaste bok). En förklaring jag kan tänka mig är att de kanske hämtade en annan kappa till LP om nu polisen skulle ta med den andra för analys. En annan förklaring kan ju också vara att man ‘säkrade’ den mytomspunna dagboken innan polisen eventuellt skulle komma och undersöka i lägenheten (vilket de inte, konstigt nog kanske, gjorde då).

            En annan sak i samband med efterspelet till biobesöket är ju den man som av vittnen (plural) har setts ‘konfrontera’ Palme utanför biografen. Där måste ju både Mårten och hans flickvän ha varit vittnen (eftersom de sades ha gått ut tillsammans ifrån biografen). Enligt vittnet som Lars B refererar till i sin senaste bok så stod LP och ”en annan kvinna” ett par meter ifrån (och LP ‘signalerade via ögonkast’ till vittnet att denna inte skulle ‘blanda sig i’). ”Den andra kvinnan” lär väl ha varit Mårtens flickvän då? Men var fanns då Mårten? (han nämns inte av vittnet). Var det kanske han som – av någon outgrundlig anledning – ‘konfronterade’ OP? Varför skulle han göra det i så fall? Och varför Solveig Ribbendahls (som också fick en något ansträngd relation till LP, och t.o.m. blev utskälld av henne, i samband med denna tragedi) ‘varnande ord’ till vittnet, långt efteråt, när denna framhärdat i vad hon såg – och denna även fått bifall från en annan ‘extern’ kvinna i detta – att vittnet skulle ‘släppa det’, och ”tänka på änkan”. Den sekvensen är väldigt mystisk, och tarvar en rejäl förklaring. Och de enda som nu skulle kunna ge en sådan förklaring är ju faktiskt Mårten och hans, numera sedan gammalt, f.d. flickvän – de måste ju ha varit på platsen om de först (enligt egen vittnesutsaga) lämnade biografen tillsammans och Mårten sedan, när de och föräldrarna skildes åt, såg att ‘en man’ följde efter makarna (”Grandmannen”?) när de gick iväg. För inte skulle väl Mårten fabricera en sådan sak? Vad vore väl att ‘vinna’ på det…?

            Hade jag varit Krister Petersson så hade jag pratat med både Mårten och hans sedan länge f.d. flickvän ett par gånger till om denna ‘incident’ (kanske likt TV-deckaren ”Columbo”; om man nu vågar ge sig på en sådan raljans i detta allvarliga ämne – ber om ursäkt om Gunnar eller någon annan tar illa vid sig). Det är något som inte stämmer i den ‘episoden’ av händelseförloppet efter biobesöket. Det kan vara av relevans, men det kan också vara helt irrelevant; så länge vi inte vet så blir det endast spekulering. Tyvärr.

            1. James, vi svarade Gunnar i kanon utan vetskap om den andres kommande inlägg. Och tankarna sammanstrålade delvis.

              Jag hör nog till dem som tar mycket illa vid sig av många attityder till mordet som brister i vördnad. Men det är oftast fråga om cynisk ovilja att befatta sig med vidden av både tragedin och den sedermera ådagalagda rötan, samt en attityd till Palme och hans familj som är direkt eller indirekt förbunden med det hat som kulminerade i hans avrättning. Att andraga Columbo – eller varför inte Maigret – i sanningssökandet finner jag helt legitimt. Vid läsningen av Olof Palmes Sista Steg – ofta in på småtimmarna vid floden intill mitt kyffe i staden där jag bor – kunde jag inte låta bli att för mitt inre se Lars Borgnäs iförd Miss Marples hatt och med handväskan i knäet.

              Vad gäller Mårtens telefonsamtal med Lisbet på Sabbatsberg gör ju grannen under på Västerlånggatan, Herr M, det troligt att det faktiskt skedde därifrån. Kan Mårten ha talat med Ulf Dahlsten först måhända? Det kan ha funnits annat att undanröja än anteckningsboken, vilken kan ha legat i det mystiskt tömda kassaskåpet med den mystiskt försvunna nyckeln.

              Mårten har ju sagt att Lars Borgnäs förläggare borde skämmas. Yttrandefrihet är för visso inte det samma som att kunna finna en villig förläggare till sina krior. Jag har dock, i all ödmjukhet och med mina påfallande begränsningar i egenskap av amatör, gjort ytterligt få och tämligen triviala (som tidigare redovisat i ett par fall) marginalanteckningar i form av kritik. En sådan understryker att Lisbet faktiskt aldrig påstod sig ha sett Christer Pettersson skjuta, medan formuleringen i boken tycks antyda det (sidan 169, första paragrafen). Solveig Riberdahls STASI-behandling av vittnet Katrin E behövde ju inte ha varit på uppdrag av Lisbet, även om den vämjelsefullt maktmissbrukande åklagaren i sina rättsvidriga och diktatoriska övergrepp anmodade hänsyn till änkan (sidan 185, sista paragrafen). Desto flera anteckningar har innebörden att här faller allt på plats, inte minst i samband med citaten av och kommentarerna till Arne Irvells anteckningar (sidan 206, högst upp distillerar all den klokhet och briljans som står att finna i vår pågående tragedi). Irvell var nog Columbo som aldrig fick en chans.

              Hade min pappa blivit mördad – ohyggliga och omöjliga tanke – hade jag nog varit mycket tacksam för en otvetydigt seriös journalist som i trettiofyra år oförtrutet sökt sanningen och rättvisan i demokratins tjänst.

              1. PJ, jag uppmärksammade detta i efterhand också. Intressant!

                Min ‘analogi’ med Columbo var med syftningen att denne TV-deckare oftast visade att han var nöjd med ‘samtalet/förhöret’, men precis då han vänt sig om och skulle gå så mindes han ”plötsligt” någon detalj han tidigare glömt frågat om (på ett väldigt ‘pseudo-pedagogiskt’ sätt då; oftast illustrerat med att han slog sig själv med handflatan i pannan). På det sättet så fick han ofta fram något som han egentligen velat ha fram hela tiden men, medvetet, inte frågat om under sitt vänliga samtal, men sedan under den sista, ‘ihågkommelsen’, kunde styra in direkt som ett slags ‘naiv/halvt förflugen’, men erfaren ‘sidotanke’, som totalt överrumplade den tillfrågade, och fick denna att antingen tappa fattningen och förklara sig skyldig, eller göra så att denne irrade in sig i alltmer ansträngda undanflykter/förklaringar som i sig visade på ett mönster av inkonsekvens hos denne, och därmed även att något ‘skumt’ var i görningen (något som kunde följas upp vid ett andra eller t.o.m. tredje besök/samtal som kompletterade helheten senare). Ofta ledde detta också fram till att något annat än den ”officiella” sanningen kom i dager och att vittnet/den tillfrågade kunde anses ‘skyldig’. ”Djävulen” bor som bekant i detaljerna , något som också förklarar detta ständiga dissikerande av vittnesmål, metrar, vinklar och sekunder/minutrar här. (Visst kunde man använt någon annan psykologiskt TV-deckare som analogi, Maigret som du själv föreslår, eller varför inte Barnaby i ”Morden i Midsommer”, om man nu vill vara lite ‘populistisk’).

                Jag håller nog med dig i ytterligare ett par saker här – Solveig R:s ”Stasi-behandling” av vittnet Katrin E behöver inte alls vara på direktiv utifrån Lisbet P, utan kan ha varit Solveig R:s eget initiativ (men kanske ändå färgat lite av LP:s egna attityd mot henne själv, när ämnet, direkt eller indirekt, kommit på tal dem emellan…?). Kanske ville Solveig R ‘markera’ något mot Katrin E (sin egen överordnade ställning, möjligheter att påverka Katrin E:s framtida karriärmöjligheter, att hon inte skulle ‘springa med sladder’, etc.). Vore intressant att försöka sig på lite ”om sig och kring sig”-vittnessamtal (a la Columbo/Maigret) även med Solveig R (om hon fortfarande lever), men även, förstås, gentemot Mårten och hans f.d. flickvän (jag hade då börjat med henne och bett om en ordentlig rekapitulation av händelseförloppet den kvällen, utifrån hennes perspektiv – tycker att det nedskrivna vittnesmålet är alltför tunt/ofullständigt) och sedan gått över till Mårten.

                Det leder till den andra punkten där jag håller med dig: hade jag varit Mårten P så hade jag/man väl snarare varit tacksam över att en seriös journalist år ut och år in ägnade tid och energi åt att verkligen på allvar försöka lösa mordet på ens far? Eller är det så att MP är/blivit så indignerad över att LB ifrågasatt – och fortsättningsvis gör det – hans mors ‘officiella uttalanden/vittnesutsagor’ att han utsett LB till ett slags ‘parasit’ vilken endast främjar sin egen karriär? (lite som ett slags ‘inverterad Joakim Lamotte’…).

                Det är något där som inte är helt ”cricket”, som engelsmännen uttrycker det om en fair & square spelattityd. Kan förvisso förstå att Mårten P är evinnerligt ledsen, och trött, över att ständigt behöva ‘återvända’ till Grand/Sveavägen den ödesdigra kvällen 1986 (han har ju ett eget liv också). Men då kanske det även borde ligga i hans eget intresse att en gång för alla genomlysa det riktigt ordentligt också, så att han senare slapp detta? Eller? (vi människor är olika och reagerar olika på olika saker). Speciellt som han själv, under senare tid, öppnat upp för alternativet att Christer P kanske trots allt inte var GM – som Lisbet alltid framhärdade i en ‘officiell version’.

                Det sägs att ett samtal med LP fanns på agendan för KP, men att det inte kunde genomföras för att advokaten blev sjuk, under hösten 207. Tycker det är lite märkligt, det borde funnits tid efter det, innan LP så tråkigt själv avled (och tog med sin vetskap och sina tankar kring MP). Frågan är om KP/PU:n då haft, eller inriktat sig på, nya samtal med Mårten P? (och kanske även den f.d. flickvännen?).

  89. ”Jörgen G”

    För att försöka begripa din argumentation har jag nu gjort mitt arbete, det arbete som du efterfrågade i tidigare inlägg. Dock så lade jag inte ner något större krut på din favorithobby, d.v.s ett meningslöst laborerande med meter och sekunder. I stället valde jag faktiskt att kika på dina tidigare inlägg.
    Föga förvånande upptäckte jag då det jag tidigare misstänkt. Visst har du allt positionerat dig. Ditt tänk i tidigare inlägg är i allra högsta grad byggt på tankar kring mörkläggning, konspiration, samt då även det obligatoriska mötet. Ur skafferiet plockar du gång på gång fram hela arsenalen av konspirationsgodis. Efter att du kliat dig i huvudet och dukat fram ingredienserna så kryddas privatspanarsoppan med samma enfaldiga allkrydda. Slutresultatet av anrättningen är den samma: en konspiratoriskt och fadd soppa, fullproppad med exotiska frågetecken, frågetecken som bara kan rätas ut av den innersta statsapparaten. I inlägg efter inlägg återkommer du till samma slutsatser och avfärdar i samma andemening experters slutsatser och analyser.

    Du skriver själv att någon lagt locket på. Nu går det ju faktiskt att tillaga en anrättning utan lock. Det skulle i praktiken exempelvis innebära att paret Palme fluktat i diverse skyltfönster längre än Lisbeth senare uppskattar. Det är klart, en sådan anrättning blir enkel husmanskost. Ett möte blir den lyxigare varianten, en gourmeträtt, där konspirationsstuvningen alltid kokas med locket på. Pasta är för oss enfaldiga och faktaresistenta plattfiskar. Enkelt och utan lock tuggar vi i oss slutresultatet. Det innehåller inget annat än salt. Lyckligtvis brukar ju det enkla vara det som håller i längden.

    Du saknar allt annat än motivbilder. Tvärtom – du får puls av både Sydafrika, högerextremism och näringsliv. Inte bara puls, utan det kokar till och med över – då du dessutom skriver att dessa motivbilder är högst sannolika. I ljuset av detta blir förstås Skandiamannen omöjlig. I vägen för en sådan simpel lösning står både grindar, väktartugg, isiga gator och tunga revolvrar. Gemensamt är förstås, som vanligt i din argumentation, att det måste mätas och räknas. Inget blir giltigt utan tumstock och stoppur. Mänskliga och irrationella beteenden är allt annat än giltiga. Sådant trams har ingen plats i matematiken och naturligtvis inte i diskussionen kring Palmemordet! Här är alltid 43 sekunder just exakt 43 sekunder. Går ekvationen inte på jämt ut så brinner det i knutarna och stuvningen bränns vid. I stället för att byta batteri i din egna så viktiga kalkylator så hämtar du energi från statsapparatens största kärnkraftverk. Det enkla är inte gott nog.

    Med detta konstaterat kan vi övergå till att diskutera i sak. Du anser hypotesen om Grand/bakdörren (oavsett dess exakta placering…) vara både ett uttryck för faktaresistens och platta fiskar. När det gäller Skandiamannen så behövs, som bekant, inte denna hypotes för att densamma skall vara gärningsman. Låt oss ändå titta på dina fakta som du sammanfattar så här:

    “Signalement som är så spretiga att de kan föreställa vem som helst, promenader som spricker med flera minuter, larmande bakdörrar som inte fanns där man tror, Skandiamannens irrationella beteende vad gäller att springa tillbaka och stämpla ut, samtalet med väktaren och mycket mer därtill.”

    Nej – det är inte “faktaresistent” att hävda motsträviga uppgifter när det kommer till väktarsamtalet. SE säger en sak och väktarna något annat. Förhåller vi oss till källkritiska principer så väger SE:s ord tyngre. Däremot är det väldigt olyckligt när man gör som du, väljer ut vissa vittnesmål till egen favör. Det är om något att var just faktaresistent.

    Ja, signalementen kring Grand spretar. Det finns dock intressanta vittnesiakttagelser där det finns stora likheter med SE:s anlete och figur (oavsett då vad Filter/Pettersson anger för signalementsbeskrivning av Skandiamannen). Kanske har din analytiska förmåga gått upp i något slags vendetta mot Filter och Göransson? Hur som – i jämförelse med Skandiamannens berättelse måste hypotesen Grand utredas. Fortsätter med promenaden. Nej den spricker inte med “flera minuter”. Det är nonsens, eller åtminstone så kan ingen av oss avgöra det (inte ens med hjälp av stoppur och Google-Maps). Jag hävdar att det är fullt möjligt att nå hörnet Luntmakargatan/Adolf Fredriks Kyrkogata inom loppet av tre minuter, inte minst om du då är skyndsamt målmedveten. Att du bär på ett dryga mjölkpaket ser jag inte som ett överväldigande hinder. Och hur var det nu med väktarnas uppgifter och den gröna dörren, på tal då om att opponera sig sakligt med hjälp av förhören. Du skriver:

    “Dörren låg innanför en låst grind och en låst dörr vid hörnet av Adolf Fredriks kyrkogata”

    Till att börja med. Poängen är väl, precis som det framgår av förhören, att hela Skandiahuset var tillgängligt från denna dörr. Det är så att säga skit samma på vilken exakt adress som dörren tillskrivs. Du kan alltså både praktiskt och teoretiskt ta dig till receptionen via både cykelgaraget och den gröna dörren. Att du sedan startar stoppuret och påstår att förflyttningen tar fem minuter – ja det får väl stå för dig. I förhören med personal från Skandia framgår det att du passerar receptionen och kommer fram till hissarna. Därefter kan du med hjälp av hiss (med all säkerhet också trappa) ta dig ner ett plan, följa en korridor och sedan vara framme i det yttre garaget. Att som du påstå att denna förflyttning tar fem minuter och att du dessutom måste ta dig genom två lyckta dörrar är en analys som är rakt uppåt väggarna.

    Bland annat bygger dina argument på följande citat från Anna-Lisa G och Henry O:

    “Ja tyvärr så hade det hänt det men det vet vi inte. Inte i ytterdörren men en dörr i källaren som går till garaget och där kan man gå ut nån grind och den dörren var inte larmad då, nu är den det.”
    “”Alla ytterdörrar är larmade. Låsta för det mesta så här dags på dygnet.”

    Med hjälp av dessa citat så kommer då din slutanalys:

    “Dörren låg innanför en låst grind och en låst dörr…”. Se goddag där.

    Skandiahuset var en komplex kontorsbyggnad. Den bestod av hela åtta våningar. Hur denna byggnad var praktiskt upplagd, rent arkitektoniskt, är ingenting som du har en aning om. Det framgår dock, även för den analytiska analfabeten, att detta komplex inte skyddades efter bästa förutsättningar. Ett larmsystem som inte fungerade (och var på väg att delvis bytas ut) Stämplingsklockor som går fel. Väktare som struntar i sina arbetsuppgifter. Väktare som inte sköter sina arbetstider. Väktare som inte har koll på om dörrar är låsta eller upplåsta. Nycklar är på vift och ingen verkar ha koll på vem som sitter på specificerade nycklar. Tor Petrell, som var inblandad i skandiahörhören, sammanfattar situationen kring Skandias rutiner genom att konstatera: ”ingenting verkar ha fungerat”. Ovanstående bör man väl ändå beakta, åtminstone om man har föreställningen att rationella minuter och meter är nyckeln till mordgåtans lösning.

    Trots att jag är en tillplattad hälleflundra så påstår jag att ditt mätande inte bidragit till några som helst säkra slutsatser. För egen del har jag ingen favorithypotes, varken när det kommer till SE eller någon annan gärningsman. Det kluriga med SE är att grandpromenaden kan exkluderas – han var fortfarande ute på Sveavägen i samband med mordet. Med en dåres envishet påstår jag att karln måste utredas och att hans förehavanden inte har att göra med meter och sekunder (kanske till din besvikelse?). Det är, återigen, inte det som väckt mitt och andras intresse. Det handlar enbart om att hans berättelse inte går ihop. Därför måste man även testa hypotesen Grand. Jag kanske själv inte håller detta som troligt, men du har inte varit i närheten av att slå hål på den hypotesballongen. Slutligen, förmodligen har du misstankar kring SE:s förehavanden eftersom du gör som tusen privatspanare gjort innan dig. Du konspirerar. Det tolkar jag i och för sig mer som ett uttryck för dina allmänna tolkningar och tycke kring mordgåtan med tanke då på dina tidigare inlägg. I princip allting tycks ju “öppna upp dörrar” för konspiration. Oavsett då om dörren var grön eller inte.

    1. Jag inser att det kan vara roligt för den som skriver att krydda sina diskussionsinlägg med skämtsamma liknelser och bilder. Men från min sida har jag ett bestämt och avgränsat syfte med att bereda plats för en diskussion om Palmeutredningen på den här bloggen. Och det är att bidra till att skapa klarhet i sakfrågor.

      Ju fler kunniga och genuint nyfikna personer som bidrar med fakta och tankegångar, desto bättre. Men som jag betonat förut: håll er till ämnet, inte till personpolemik som nog har ett väldigt begränsat intresse för de flesta av bloggens läsare.

    2. Per W.
      Jag ber om ursäkt om detta med flundran.
      Har jag verkligen skrivit allt detta om konspirationer och allt som du berättar om?

      Du får gärna vidarelänka min nedanstående kommentar till berörda personer om du har möjlighet, för det är sista gången jag skriver om denna promenad, och jag gör det lite mer genomarbetat denna sista gång.
      Jag skulle som jag tidigare skrivit gärna vilja ha svaret från Thomas Pettersson.

      Du gillar inte minuter meter och sådant, men nu får du bita ihop.

      Grand-scenariot.
      TP räknar med att både SE (Stig E) och LOP (Lisbeth och Olof Palme) lämnat Grand kl 23.15.
      Utifrån mordtiden 23.21.30 ska då hypotesen räknas hem.

      Det skulle – som TP räknar – ge SE 6,5 minuter på sig att mörda Palme.
      Han måste ta sig från Grand, vidare till bakdörren stämpla ut 23.19, någon minuts samtal med väktaren, och sedan har han någon minut på sig att ta sig till mordplatsen. Han har också om han skyndat sig tillräckligt med tid på sig att gå LOP till mötes och vända om vid annonspelaren som låg ungefär mitt emellan Skandias entré och butiken SARI, men det blir tight.
      Detta är scenariot.

      Jag kan börja med att säga att avgångstiden 23.15 från Grand inte är fastställd, utan är bara en uppskattning som GMP konstruktörerna Åsgård/Olsson gjort i sitt schema för de sista minuterna.
      Det TP helt missar är att ta hänsyn till LOP som en faktor i hypotesen, men LOP är i sammanhanget betydligt viktigare än Åsgård/Olssons tidsuppskattning.
      Vi får inte glömma verkligheten, men jag återkommer till det.

      Hypotesen kräver att det fanns en bakdörr till Skandiahuset som SE hade möjligheten att obemärkt ta sig ut och in genom.
      Den bakdörren är inte bekräftad, men låt oss anta att den fanns, och om vi gör det enkelt för oss kan vi använda oss av den bakdörr som finns i det nybyggda Skandiahuset som leder raka vägen fram till receptionen och vidare ut på gatan. Inga större tidsförluster alltså, utan SE går utan krusiduller rakt igenom från Luntmakargatan via stämpelklockan, vidare till reception och ut på gatan.
      Så slimmat som möjligt.

      Den optimalt slimmade rekonstruktionen i Veckans brott klarade detta på 5,5 minuter; de var således ute på gatan 23.20.30.

      Nu har han alltså en minut på sig, och från entrén till mordplatsen är det 50 meter.
      Det innebär att SE måste hinna att gå dem till mötes norrut och sedan vända och gå bakom LOP fram till mordplatsen, under förutsättning att de gick väldigt fort sista biten.
      Detta är alltså scenariot, som bygger på att mannen som Mårten Palme sett utanför Grand är identisk med SE trots att signalementet stämmer dåligt, och att SE är mannen som Nicola F sett gå bakom på trottoaren fast signalementet stämmer lika dåligt även i det fallet.

      Nu till verkligheten.

      Vi vet genom Mårtens vittnesmål att mannen började gå efter LOP då de befann sig vid Kammakargatan.
      Det skiljer då ca 40 meter mellan mannen och LOP.
      Som vi konstaterat måste alltså SE komma ut genom Skandias entré samtidigt som LOP lämnar SARI:s skyltfönster och börjar gå de sista drygt 100 metrarna söderut.
      Vi vet också att SE under ultimata förhållanden kan ha kommit ut 5,5 minuter efter att han lämnat Grand.
      Vi vet också att han fortfarande var kvar vid skyltfönstret vid Grand då LOP var framme vid Kammakargatan.
      Dessa förutsättningar är givna.

      Fakta: sträckan Kammakargatan – SARI är 160 meter, vilket innebär att LOP med ett kortare stopp vid SARI börjat gå SE till mötes 5,5 minuter efter att de lämnat Kammakargatan.
      Är det rimligt att deras 160 meter korta promenad tagit 5,5 minuter?

      Med en långsam promenad och ett uppehåll på ca 30 sekunder vid Sari bör de under normala förhållanden ha varit på väg söderut inom 3 minuter.
      Det finns alltså en betydande felräkning här som visar sig först då LOP själva blir en faktor i sammanhanget.
      En faktor som TP inte brytt sig om att ta med i beräkningen, utan i stället strikt lutat sig mot Åsgård/Olssons väl tilltagna uppskattning.

      Om vi tittat på SE:s förutsättningar blir sträckan från Grand via en tvärgata och vidare längs Luntmakargatan söderut, in via bakdörren – via stämpelklockan – förbi receptionen och ut på gatan 380 meter. Lägg därtill en minuts samtal med väktaren.

      Promenaden uppdelad i två delsträckor blir då för LOP: De första 160 metrarna på 5,5 min med kort stopp vid SARI.
      De sista 120 metrarna på 1 min.
      Vad föranleder denna plötsliga fyrdubbling av gånghastigheten från 0,5 m/s till 2 m/s eller har de stoppat upp någonstans på vägen?

      För SE: De första 380 metrarna via bakdörr stämpelklocka och en minuts samtal med väktaren på 5,5 min.
      De sista 120 metrarna på 1 min inkl norrgående lov upp mot den norra annonspelaren.

      Lägg också in Nicola F i rekonstruktionen och fråga er varför han inte sett SE komma ut iförd blå Tenson-jacka och gå strax framför för att sedan vända om och gå bakom paret LOP.
      SE bör ha kommit ut på trottoaren ungefär då Nicola F passerade Götabanken 25 meter söderut.

      Detta tycker jag att man ska rekonstruera i Veckans brott i stället för att låta TP stå framför en karta och berätta hur han tycker att det gått till – som om det vore en sanning.
      Om LOP haft ett stopp 2,5 minuter på den 160 meter långa sträckan fram till SARI måste man också förklara vad den berodde på.

      Det kanske verkar lite nördigt att göra som jag, men konsekvenserna av att inte göra det är allvarliga, eftersom vi annars förmedlas en fullständigt förvriden bild av hela Palme-mordet, och med största sannolikhet fel gärningsman.
      Var och en har förstås rätt till sin teori, men man har inte automatiskt rätt att basunera ut den i rikstäckande tidningar och i TV.

      Detta är bara första delen i scenariot, och det som därefter följer är om möjligt ännu svårare att få ihop.
      Men en sak i taget, och detta får räcka till att börja med.
      TP får svara om han har lust.

  90. Tackar så mycket Gunnar för länken.
    I förhöret med Ingrid nämns inget om den iakttagelse som Ingalill och Gun sett, nämligen att Olof skulle ha blivit hotad vid bokhandeln, Mårten har ju inte heller nämnt något sådant. Här står uppgift mot uppgift. Kan detta hot kommit redan före alla fyra var gemensamt samlade och att varken Ingrid eller Mårten sett detta?
    LP.e hade ju inte heller nämnt något sådant.

  91. Med tanke på det rådande läget i landet finns det nog en risk att Palmeutredarna inte kommer att lägga fram lösningen före halvårsskiftet som utlovat. Tidtabellen kan mycket väl komma att ändras, eftersom utredarna troligen är beroende av att allt arbete kan utföras störningsfritt under resten av våren. Kanske dröjer redovisningen nu istället till hösten.

    Hur som helst. Det är inte bara själva lösningen på mordet som är av största intresse. Det ska bli minst lika spännande att studera hur den presenterade bevisningen kommer att tas emot.

    Vad sker om det läggs fram en lösning med en ensamagerande gärningsman utan kopplingar till någon av de grupper som förekommit i teoribildningen runt mordet? Kommer det orimliga mötesscenariot ändå att leva vidare? Och vad händer med diskussionen om Lisbeth Palmes agerande i utredningen?

    Något säger mig att konspirationsteorierna kommer att fortsätta. En liten föraning fick man redan när Filter presenterade sitt numera vederlagda facit 2018. En hel del av kritikerna av teorin om Skandiamannen kunde tänka sig att gå Thomas Pettersson till mötes, om det gick att tvinga in SE i ett större scenario. Gärna då med hänvisning till den byggnad, där han arbetade, som tidigare fungerat som tillhåll för kärnan i nätverket Stay Behind. Där blev frestelsen helt enkelt för stor att få grafikern att gå i samklang med de egna idéerna om mordet. Flera av konspirationsteoretikerna, bl.a. Lars Borgnäs, kunde föreställa sig Skandiamannen som en medhjälpare, men inte gärningsman.

    Så om det är en ensamagerande mördare som KP i sinom tid kommer att presentera, vet vi vad som väntar. Det kommer inte dröja länge förrän den utpekade har placerats in i en lagom stor mordkomplott med Säpoinblandning, mötesscenario och hela härligheten. Men troligen kommer den diskussionen med tiden att föras i en allt trängre krets.

    1. Tolkar jag dig rätt, Mikael B, att du tror att KP kommer att lägga fram en lösning med en ensam gärningsman?

      Det kanske han kommer att göra, men hans uttalanden pekar inte entydigt i den riktningen, i alla fall inte som jag tolkar dem.

      I vilket fall, vad han än väljer att lägga fram återstår det förstås att bedöma hur trovärdigt det är. Vi har haft flera försök tidigare från de vid respektive tidpunkt aktuella utredarna att lägga fram vad de presenterat som sanningen om mordet. Framför allt då PKK och Christer Pettersson.

      Redan innan coronaepidemin kom att påverka samhället i stort flaggade Petersson för att han inte nödvändigtvis blir klar till halvårsskiftet. För min del är jag inte helt övertygad om att utredarna har kommit så långt som han gett intryck av. Men allt lär väl visa sig.

      Och en liten kommentar vad gäller ”det orimliga mötesscenariot”: frågan om Olof Palme möjligen valde att promenera Sveavägen hemåt för att han skulle träffa någon berör egentligen inte frågan om mordet var resultatet av en konspiration eller om det var en ensam gärningsmans verk.

      Mötesscenariot har framför allt sin grund i två omständigheter: att det finns vittnesmål som pekar på en kontakt mellan Palme och mördaren före skottlossningen och att mordplatsen i sig väcker frågan: varför blev Palme mördad just där? Och den frågan innehåller i sig två frågor: varför valde Palme att ta sig hem just på det sättet och just den vägen och varför valde mördaren att slå till just på det stället?

      Frågorna kring mötesscenariot förstärks dessutom av de hittills oförklarade walkie-talkieobservationerna. De behöver förstås inte handla om övervakning av Palme. Och om de gör det behöver det inte ha varit en mordgrupp som övervakade honom. Men frågorna kring dessa observationer finns kvar och svaren kan ha att göra med vad som hände i Dekorimahörnan.

      Oavsett det: till skillnad från dig finner jag inte alls mötesscenariot orimligt, särskilt inte eftersom ingen annan övertygande beskrivning av mordförloppet etablerats som den självklara sanningen. Men lägger KP fram något som visar att det inte rörde sig om ett möte släpper jag gärna hypotesen – utan att be om ursäkt för att jag lyft fram den.

      Tills vidare vet varken du eller jag hur det kom sig att mördaren valde den mordplatsen eller hur han tog sig dit. Det vore roligt att få klarhet om detta, där är vi säkert eniga. Och i väntan på det är det bäst att hålla alla tänkbara alternativ öppna.

      1. Det vore förstås intressant om flera personer var involverade i mordet, men jag tror att KP kommer att presentera en ensam gärningsman.

        Vad gäller valet av mordplats så är det mest sannolika att det skedde ungefär på det sätt som det beskrivs i Gärningsmannaprofilen.

        Att någon eller några skulle ha utsatt sig för en oöverstiglig risk, som skulle kunna leda till att hela mordplanen gick om intet, genom att i förväg ta kontakt med Palme och sedan välja denna tid och plats för ett närmast löjligt kort möte, kan inte betecknas som mycket annat än orimligt. Det gäller även det skisserade agerandet från Palmes sida, det vill säga att han skulle gå med på ett sådant osannolikt möte. Och hur kan gärningsmannen och hans eventuella konspiratörer vara säkra på att de inte går direkt i en fälla, där statsministern spelat med? Av alla presenterade mordplaner får nog denna betecknas som en av de mest osannolika. De fåtaliga vittnesmålen som anförs i sammanhanget är inte heller av den styrkan att de duger för att bygga ett scenario på dem. I synnerhet inte om ett förutbestämt möte.

        Det genomgående draget är att alltför många debattörer har haft en förkärlek för att konstruera konstigheter, där sådana inte nödvändigtvis existerar. Alltifrån att makarna Palme och sonen inte satt tillsammans i biosalongen till promenadvägen, mordplatsen, polisens hantering av larmet, Lisbeths agerande i utredningen osv. Efter att ha förstorat upp dessa så kallade frågetecken in absurdum skapar man sedan sina teoribyggen. Och jag tror som sagt inte att detta kommer att upphöra efter att vi tagit del av Palmeutredningens resultat hur övertygande de än må vara.

        1. Vi får väl se. Förhoppningsvis kommer KP att lägga fram någonting förr eller senare. Då får vi i så fall se om hans lösning handlar om en ensam gärningsman eller en konspiration, om att mördaren följde efter Palme eller att han stod och väntade och om Palme begett sig till ett möte eller inte. Plus en rad andra frågor förstås.

          Och sedan kan vi återkomma till saken här på bloggen. Om det blir så att KP lägger fram något som jag inte är beredd att godta ska du få allt det utrymme du vill ha för att visa att jag förstorar upp frågetecken in absurdum. Jag är glad över att du och andra säger emot mig, det tvingar mig att reflektera över mina ställningstaganden. Men när det gäller vad KP kommer att säga och hur klokt det kan förväntas vara avvaktar jag tills vidare.

        2. Hur debatten blir efter att KP lagt fram sin lösning beror ju helt och fullt på vilken bevisning han presterar och vilket scenario som läggs fram. Givetvis kommer några enstaka debattörer att fortsätta ifrågasätta allt, oavsett lösning, men det är förhastat att alla som i nuläget är öppna för att det kan ha rört sig om flera inblandade i mordet kommer att såga KP:s variant om detta är en ensam gärningsman. Är bevisningen övertygande så kommer den stora majoriteten att acceptera det. Om det är ett utpekande med vag bevisning, t.ex. liknande rättsprocessen mot Christer Pettersson eller Filters utpekande av Skandiamannen så kommer detta ifrågasättas, och med rätta. Sen vill jag också påpeka att inte heller scenariot med en ensam gärningsman är så väldigt enkelt. Det är svårt att få ihop hur en ensam gärningsman har hunnit både vara vid bion och sedan lyckats förfölja makarna Palme eller gått i förväg utan att detta lämnat några vidare spår. Slutligen undrar jag hur de som förespråkar en ensam gärningsman skulle godta en lösning där t.ex. det framkommit från några Sydafrikanska källor att en mindre grupp därifrån sköt Palme, utan att det finns någon tydlig teknisk bevisning?

        3. ”Och hur kan gärningsmannen och hans eventuella konspiratörer vara säkra på att de inte går direkt i en fälla, där statsministern spelat med?” Det hänger på vilken uppbackning de hade inifrån Säpo.

      2. det tråkiga är att Lisbet hade kunnat bättre om det var ett möte, planerat eller oplanerat, men valde att tiga. Anders D såg dom tala med någon och den personen valde Lisbet att skydda/dölja pga av något. kanske berätta hon det för någon av sina söner. om dom vet, kanske dom en dag vågar berätta.

        1. Det finns inga som helst bevis för att Lisbeth Palme skulle ha förtigit något möte. Det är bara en av alla dessa osannolika konspirationsteorier som har framkastats. Anders D uttryckte sig dessutom mycket mer svävande redan på morgonen den 1 mars i Ekot, då han intervjuades av Lars Adaktusson:

          Jag kom körande i min taxi Sveavägen i riktning upp mot Kungsgatan och fick rött lyse vid Tunnelgatan. Jag observerar på vänster kant att tre personer står… om de sedan pratar eller vad de gör, det uppfattar jag inte, men jag ser att det står tre personer där i alla fall.

          Det senaste är tydligen att insinuera att sönerna vet något, som de håller inne med. Jag förstår mycket väl att den annars så vänlige och närmast timide Mårten Palme är upprörd över Lars Borgnäs bok. Ska denna familj aldrig få någon ro?

          1. Nej det finns inga bevis för att Lisbeth förtigit något möte men det finns flera andra vittnen vars berättelse antyder att ett möte/en kortare kontakt skulle kunna ha förekommit. Spekulationerna må vara icke uppskattade av familjen Palme men såväl Lisbeths, som Mårtens, agerande genom åren är märkligt och då måste man förstå att spekulationer uppstår. Jag skriver märkligt agerande eftersom jag inte alls vet vad Lisbeth har haft för agenda. Vill hon dölja något? Har hon missuppfattat situationen? Har hon fått instruktioner om vad hon ska säga?

            Jag kan förstå att såväl Lisbeth som sönerna inte gillat alla spekulationer genom åren men hade de agerat annorlunda, förklarat tydligare och trovärdigare vad som hänt, och kanske framför allt, inte pekat ut en uppenbart oskyldig som mördare så hade de förmodligen sluppit mycket av spekulationerna.

            1. Det beklagliga med dessa vildsinta spekulationer på lösa grunder, som i synnerhet drabbat Lisbeth Palmes eftermäle, är att de högst sannolikt inte har det minsta med lösningen av mordgåtan att göra, vilket lär komma att visa sig.

              1. Låt mig påminna om att jag gärna ser att kommentarer innehåller någon form av sakinnehåll utöver att den som skriver försäkrar att han/hon själv har rätt och att den som tycker annorlunda har fel.

                1. Alla uppenbara invändningar mot det orimliga mötesscenariot har jag redovisat här vid åtskilliga tillfällen. De behöver knappast upprepas.

              2. Jag håller inte med dig här. I ett fall där det finns ganska lite teknisk information från mordplatsen (mycket p.g.a. klandervärt agerande från polisen) så hade mer och bättre information från Lisbeth varit något som hade kunnat lösa gåtan. Antingen finns det något nedtecknat som inte är allmänt känt eller så finns det kanske andra personer som fått sådan information från henne. Ett tredje alternativ är att Lisbeth inte efterlämnade någon sådan information och då får man försöka gå vidare med något annat. Jag menar att spekulationerna i mångt och mycket är självförvållande och så länge det spekuleras med en stor portion respekt så tycker inte jag att det är något som behöver upphöra. Det är många andra vittnen och misstänkta som drabbats mycket hårdare.

  92. Kan Lisbet Palme ha rätt? Var mannen som sköt OP, en av de två män hon tidigare sett i Gamla Stan?
    Var det några som hade bevakat paret Palmes bostad i Gamla Stan?
    På vilka grunder tog Hans Holmer bort två gärningsmän som fanns med i rikslarmet och som Åke Rimborn säger att LP ska ha sagt till honom på mordnatten ?
    Vad gjorde Lars Christiansson på mordnatten egentligen?

    https://www.ilikeradio.se/podcasts/palmemordet/
    Lisbet del 1 – Mordnatten

    1. Det där stämmer inte riktigt. På den första presskonferensen dagen efter mordet var spaningsledningen öppen för att det kunde röra sig om mer än en gärningsman. Den sammanvägda bilden av vittnenas redogörelser pekade dock så här långt på att det var en ensam man som de hade beskrivit. Men Holmér uteslöt inte att den bedömningen skulle kunna komma att ändras:

      -Vi har ingenting mera konkret som pekar på att det skulle vara fler än en gärningsman, men inte heller det kan vi naturligtvis utesluta.

      Det var med andra ord inget kategoriskt avfärdande av uppgiften om två gärningsmän. Så redan här är historieskrivningen förenklad och förvanskad när det kommer till Holmérs agerande i mordutredningen.

      Likaså höll spaningsledaren öppet för att det kunde ha förekommit en ordväxling mellan mördaren och offret. Han visste helt enkelt inte hur det förhöll sig.

  93. Gunnar!

    Apropå Inge M:s vittnesutsagor och att du skriver följande:

    ”Däremot vet vi att han under årens lopp, med start i det första utförliga förhöret som hölls med honom, har talat detaljerat och med engagemang om en väntande man. Vi kan säga att han har fel. Men i så fall måste vi också kunna ifrågasätta alla uppgifter från honom som på något sätt tycks kunna passa in på Skandiamannen.”

    Låt oss gå tillbaka till det längre förhöret med Inge och titta på vad han egentligen säger om en eventuell Dekorimaman:

    ”….jag uppfattade det som han stod där. Jag är inte helt säker på den uppgiften.”

    Här är alltså Inge inte speciellt engagerad eller detaljerad. Att han längre fram blir mer säker och alltmer detaljerad kring en väntande man får man nog ta med en nypa salt, med tanke på tidsaspekten, men också då hans vittnesutsaga spolieras med hjälp av en privatspanare. Hursom, i det första längre förhöret med Inge ger han ingen större säkerhet för att det verkligen ska funnits någon Dekorimaman.

    Personligen tror jag att alla vittnesmål ska ifrågasättas, men i synnerhet Inge M:s, då just hans berättelse fått alldeles för stor genomslagskraft. Ett slags patent. Min hypotes är att Inge M gör som andra vittnen, han förväxlar gärningsmannen med vittnet Anders B. Märk väl att Inge inte nämner Anders B i sitt första längre förhör, trots att han då gick i hasorna på paret Palme. Men som sagt, hypotesen är att Inge indirekt pratar och nämner den mössprydde Anders B. Det håller jag för mer troligt än att det verkligen ska ha funnits någon Dekorimaman. Jag drar också denna slutsats med hjälp av andra vittnesmål som förnekar existensen om en väntande man. Slutligen, vad går egentligen att observera från en bil som är parkerad på andra sidan gatan? Efter egna efterforskningar vill jag nog hävda att det är omöjligt att ge några träffsäkra observationer. Snarare tvärtom – figurerna på andra sidan Sveavägen ter sig som dunkla figurer i motljus.

    Håller med dig beträffande Nicolas F, det är omöjligt att göra några observationer från Sveavägen 56. Däremot, hans något snurriga berättelse och hans utpekande vid konfrontationen om den efterföljande mannens position talar kanske för att han mötte gärningsmannen och inte vittnet Anders B. Huruvida detta stämmer in på Skandiamannen är omöjligt att avgöra. Lika omöjligt som att det med säkerhet går att utesluta.

    1. Bara några ord om Inge M:s uppgifter om den väntande mannen.

      Det korta citatet: ”… jag uppfattade det som att han stod där. Jag är inte helt säker på den uppgiften….” kan nog tolkas på lite olika sätt. Inte minst går det ju att tänka sig att någon som förhörs av polisen är lite tveksam till att låta alldeles bestämd även när det gäller sådant som personen i fråga egentligen är rätt övertygad om.

      Citatet återfinns här, på sid 359 i förhöret från 14 mars 1986, för den som vill bilda sig en egen uppfattning.

      I samma förhör, lite senare på sid 365, är Inge tydligare med vad han tänker. Så här står det i förhöret:

      Förhörsledaren: Vad har du för uppfattning om honom?

      Inge M: Det var slakt, han var slaktare, han stod där och vänta, helt iskallt. Han visste att de skulle komma den vägen.

      Förhörsledaren: Hur lång tid innan var [det som] du observerade honom då, hur nära var han första gången du ser honom?

      Inge M: Jag står ju alltså på andra sidan Sveavägen, jag hade precis vänt bilen, och det här rör sig om minuter.

      Det här är två veckor efter mordet, inte särskilt lång tid. Och det är första gången Inge hörs förutom i det korta telefonförhöret 1 mars. Han kan givetvis komma ihåg fel för det. Men Inges sätt att uttrycka sig är dramatiskt och pekar i alla fall av det skälet på att det finns ett dramatiskt minne i botten.

      1. Gunnar, Per W

        Både Nicola och Cecilia A vallades på brottsplatsen och lämnade signifikanta uppgifter som pekar på att båda såg gärningsmannen. Cecilia såg då sista 15 meterna från ”södra reklampelaren” till Dekorimahörnet.

        Hennes berättelse stämmer väl med Inges första förhör den 1 mars. Det var ”Förföljaren” som kom ifatt Palme och sköt, inte någon väntade ”Dekorimaman”.

        Du intervjuade Cecilia 2015 och hon höll fast vid sin berättelse från vallningen 88. Det händelseförlopp som Cecilia upplevde var enklare och rakare än det IM var med om på på 45 meters avstånd med två flyende.

        Gunnar, tror du fortfarande att Cecilia kommer ihåg fel?

        1. Jag tycker att mycket pekar på att Cecilia har gett en tillförlitlig beskrivning – utom i ett avseende. Hon har har ju sagt att hon uppfattade det som att de tre personerna kom sneddande över Sveavägen och kom upp på trottoaren vid annonspelaren. Där tror jag att hon helt enkelt drog en felaktig slutsats från något hon verkligen såg: att de tre sneddade över trottoaren från annonspelaren och fram till Dekorimahörnan.

          Om du läser vad jag skrivit om den saken i till exempel Konspiration Olof Palme ser du att jag inte ändrat mig.

          Jag antar att du inte heller tror att paret Palme korsade Sveavägen så långt söderut utan att de gjorde det vid Adolf Fredriks kyrkogata, precis som Lisbeth uppgett.

          1. Gunnar, Per W

            Än en gång Gunnar,

            Tror du fortfarande att Cecilia kommer ihåg fel?

            ”Hennes berättelse stämmer väl med Inges första förhör den 1 mars. Det var ”Förföljaren” som kom ifatt Palme och sköt, inte någon väntade ”Dekorimaman”.”

            1. Jag har noga beskrivit det högst tänkbara förloppet med en väntande mördare så som det beskrivits av Inge M och sammanfogat det med Anders D:s Anders B:s, Cecilia A:s och Nicola F:s vittnesuppgifter i mina böcker om Palmemordet. I Konspiration Olof Palme finns det dessutom överskådliga bilder på sid 172-174.

              Och jag har nyss skrivit att jag såväl tidigare som nu håller det för sannolikt att Cecilias berättelse i allt väsentligt är riktig utom i ett avseende: jag tror inte att makarna Palme och mördaren korsade Sveavägen vid annonspelaren utan betydligt tidigare.

              Och jag har dragit mina resonemang om just detta på den här bloggen åtskilliga gånger. Diskutera gärna vad jag skrivit så ska jag gärna svara.

              1. Gunnar

                CECILIA A: ”Det var ”Förföljaren” som kom ifatt Palme och sköt, inte någon väntade ”Dekorimaman”.

                Jag tolkar då ditt svar som att Cecilia har uppfattat förloppet helt fel.

                Det var INTE ”Förföljaren” som kom ifatt Palme och sköt, utan den väntande ”Dekorimamannen” enligt dig.

                  1. Gunnar

                    Du vet att jag har gjort det många gånger och att Cecilias vittnesmål inte ändras.

                    CECILIA A: ”Det var ”Förföljaren” som kom ifatt Palme och sköt, inte någon väntade ”Dekorimaman”.

                    Det var INTE ”Förföljaren” som kom ifatt Palme och sköt, utan den väntande ”Dekorimamannen” enligt dig.

                    Vad gäller?

                    1. Jag får väl vara så pedagogisk jag kan. Cecilia säger att hon såg tre personer snedda över Sveavägen, alltså över själva gatan, och komma upp på trottoaren vid annonspelaren. Och det skulle alltså vara Olof, Lisbeth och mördaren. Om hon har rätt i detta innebär det att paret Palme aldrig besökte Saris skyltfönster.

                      Jag tror att Cecilia har fel där, eftersom jag tills vidare godtar Lisbeth Palmes uppgift att paret Palme korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata.

                      Cecilia säger vidare att hon såg dessa tre personer promenera söderut på trottoaren i riktning mot Dekorimahörnan – och hon beskriver det som att de sneddade över trottoaren, det vill säga att de rörde sig i en riktning som gradvis förde dem längre bort från själva gatan. Det tror jag är rätt.

                      De frågor du ställer ovan får mig att föreställa mig att du undrar: hur kan gärningsmannen ha följt makarna från annonspelaren om han innan dess stod och väntade utanför Dekorimabutiken?

                      Det svar som jag tydligt presenterat i mina böcker är rätt enkelt: han stod och väntade vid Dekorima, upptäckte makarna Palme och gick dem till mötes så att de träffade på varann vid annonspelaren.

                      Observera: jag säger inte att det måste ha gått till på det sättet, men jag har lagt fram det som en hypotes som bör tas på allvar.

                      Nu vill jag ställa en fråga till dig, Mikael: vad menar du? Menar du att paret Palme och gärningsmannen korsade Sveavägen (och nu talar vi alltså om själva gatan) först vid annonspelaren – och inte vid Adolf Fredriks kyrkogata? Om det är detta du vill hävda, så säg gärna det tydligt.

                      Om du inte svarar på det blir det nog meningslöst att fortsätta den här diskussionen där vi tycks tala förbi varann på ett så tråkigt sätt.

              2. Vi drar alla olika slutsatser av vad vittnen berättat, och vi värderar dem olika, jag tycker inte att man kan säga att något är mer fel och mer rätt, men det är nyttigt att vrida och vända på saker.
                Min senaste infallsvinkel är att Lisbeth Palme är helt sanningsenlig om att de inte haft någon som helst ordväxling med gärningsmannen.
                De har inte heller gått tillsammans med honom ”som i ett sällskap som haft trevligt och småpratat”
                De har inte heller sneddat in från annonspelaren mot dekorimahörnan och mordplatsen.
                Vad landar vi då när Anders D, Anders B och Cecilia A antyder något annat?

                Om vi börjar med Anders D, så måste vi precis som med alla övriga utgå från att han sett vad han sett, och är helt sanningsenlig med sina uppgifter.
                Den enda slutsatsen blir då att han sett en annan konstellation av människor där makarna Palme inte ingått.

                Eftersom alla – oavsett vad man tror – ändå verkar överens om att mötet med vilka det nu var, inte skett vid Dekorima-hörnans omedelbara närhet bör ju Anders D:s observationer än ha varit på två olika platser, inte med något längre avstånd emellan, men låt oss säga 10-15 meter.
                Inge M:s vittnesmål berättar ju tydligt att något möte inte skett söder om annonspelaren.
                Anders D kan ha sett en trio när han vridit huvudet till vänster, och han kan också ha sett dem då han rullade in till platsen.
                Vi vet inte exakt var bilen stannade, men sannolikt ganska nära annonspelaren.
                När han sedan fokuserade på annat i omgivningen, och framför allt att trafikljusen skulle slå om till grönt kan makarna Palme ha passerat på sidan, och när han får grönt ljus och börjar rulla iväg smäller det i korsningen.
                Ingen ljuger, men Anders D har dragit en slutsats som inte riktigt stämmer.

                Anders B blir knepigare, men jag landar helt enkelt i slutsatsen att han missuppfattat hela situationen p.g.a. att han inte är fokuserad, och varför skulle han vara det, han har ju uppmärksamheten mot de eftersläntrande kompisarna.
                Mördaren kan knappast ha gått med höger hand på Palmes högra axel strax innan han skjutit.
                Jag har ett tekniskt resonemang runt detta, som jag kan redovisa vid ett annat tillfälle.
                Det skiljer sig markant från Lars Borgnäs slutsatser, men återigen, vem har rätt och vem har fel när ingen har facit?

                Slutligen när det gäller Cecilia A är jag mycket skeptisk till hennes uppgifter, inte minst för att det gått så lång tid innan de lämnades, och man vet inte heller hur mycket hon påverkats av media, eller eventuella diskussioner med sina medpassagerare under åren.

                Klart är att det finns en uppgift som starkt talar emot hennes historia om trion som sneddat in över trottoaren, eller t.o.m. över hela Sveavägen.
                Det är föraren Åke L, vars vittnesmål egentligen inte tillför några nya uppgifter vad gäller mordet, men det framgår av de övriga att han uppmärksammade dem på att det var ”fylleslagsmål” på gång.
                Han verkar också helt klar över att bilen var i rullning och att de nalkades trafikljusen då det hela inträffade.
                I sådant fall skulle Cecilias observation av de tre personer hon tror var makarna Palme och mördaren i stället vara några andra, och att kronologin i hennes bild av förloppet vara rubbat.
                Det är inte lätt att få någon korrekt bild av förloppet, vi kan bara gissa och dra slutsatserna utefter hur vi värderar uppgifterna då vi tvingas ställa dem mot varandra.

                1. Jag håller med om att det är bra att fortsätta att vrida på uppgifterna. Låt mig bara ta upp en sak. Du skriver: ”Inge M:s vittnesmål berättar ju tydligt att något möte inte skett söder om annonspelaren.”

                  Det håller jag inte alls med om. Inge M har återkommit flera gånger till att han har en vag minnesbild av att något hände vid annonspelaren fast han inte kan komma ihåg vad. Jag uppfattar Inge som ett väldigt ärligt vittne, vilket förstås inte är samma sak som att han alltid har rätt. Men hans vilja att svara rätt ledde till att han kom i dispyt med åklagaren Jörgen Almblad när denne förhörde honom under Petterssonrättegången. Egentligen hade Inge inte alls något att invända mot åtalet mot Pettersson som han då såg som en högst tänkbar gärningsman. Men han trodde verkligen att han sett mördaren i flera minuter och ville inte backa från det – trots att det försvagade åtalet mot Pettersson.

                  Och det finns andra exempel på att Inge gjort uttalanden som inte varit förväntade utan som bara tycks ha speglat hans ambition att komma ihåg så riktigt som möjligt.

                  Låt mig citera ett par avsnitt ur min bok Mordgåtan Olof Palme:

                  I ett av polisförhören med Inge undrar förhörsledaren, kriminalinspektör Lars Hamrén, om det kanske kan ha varit längre tid än 10–15 sekunder mellan Inge M:s observation av gänget [som passerade Dekorimahörnan på väg norrut] respektive makarna Palme.

                  Inge M: ”Ja, det kan det ha varit men inte mycket längre, det kan skilja … också svårt att avgöra … Vänta, är det inte någon reklampelare lite längre ner?”

                  Hamrén: ”Jo, det är det nog.”

                  Inge M: ”Kan jag minnas rätt? Är det inte en reklampelare?”

                  Hamrén: ”Jo, jag tror att det är en reklampelare.”

                  Inge M: ”Jag vet fan inte om de mötte, nej …”

                  Hamrén: ”Mötte de dem där?”

                  Inge M: ”Ja, det kan de ha gjort.”

                  Hamrén: ”Är det så du menar?”

                  Inge M: ”Jag bara fick en känsla av att det var en … jag törs inte svara exakt på det men jag fick bara en känsla av … jag försöker dra mig till minnes fler detaljer. Jag kan inte svara på om det är en efterkonstruktion från min sida eller om jag minns … jag får en känsla av att eventuellt kan de ha mötts där nere …”

                  Hamrén: ”Du menar att det här gänget kan ha mött …”

                  Inge M: ”Kan ha mött paret Palme, jag bara fick en känsla …”

                  Förhöret fortsätter ytterligare en liten stund på samma trevande sätt. Inge M försöker hjälpa till men känner sig bara frustrerad. Mest tydligt blir det i repliken:

                  ”Det är någonting som ligger i bakhuvudet som har med den här jävla reklampelaren att göra. Om det kan ha med att de … jag är lite osäker på exakt var jag såg makarna Palme första gången, var jag uppmärksammade dem första gången …” (Mordgåtan Olof Palme sid 501-502)

                  Och lite längre fram i boken, det är mitt i en intervju jag gör med Inge:

                  Jag citerar nu ett par replikväxlingar för Inge M. Det är Lars Ekman, Liljeros medhjälpare som försvarsadvokat åt Pettersson, som frågar Inge om just de här sakerna i tingsrätten respektive i hovrätten. Först tingsrätten:

                  Ekman: ”Hur pass långt upp på Sveavägen ser du mannen och kvinnan som sen visar sig vara makarna Palme första gången när de kommer gående?”

                  Inge M: ”Jag ser ju dem när de kommer … (paus) … min minnesbild är att de är väl … (paus) … ungefär i jämnhöjd med mördaren. Jag har svårt att …”

                  Ekman: ”I jämnhöjd med vad? Nu uppfattade jag inte.”

                  Inge M: ”I jämnhöjd med den mannen som sedermera sköt.”

                  Ekman: ”Jaha, du lägger inte märke till dem tidigare?”

                  Inge M: ”Jag ska låta det vara osagt.”

                  Det här är förstås ytterst intressant. De flesta som lyssnade på förhöret drog förstås slutsatsen att Inge M talar om en plats alldeles intill Dekorimahörnet. Men vi vet ju att han i annat sammanhang sagt att han sett makarna
                  Palme vid annonspelaren.

                  Och när Ekman senare frågar ut Inge M i hovrätten får vi en ytterligare pusselbit.

                  Ekman: ”Hur långt upp på Sveavägen norrut är det här paret när du ser dem första gången, de som sen visar sig vara makarna Palme?”

                  Inge M: ”Dom är … du har en reklampelare där. Och om jag inte minns fel så är det en sån här trekantig sak. Och de var alltså på södra sidan om den när jag uppfattade dem första gången.”

                  Ekman: ”Närmare Tunnelgatan?”

                  Inge M: ”Närmare Tunnelgatan.”

                  Ekman: ”De har alltså passerat den där reklampelaren när du får se dem?”

                  Inge M: ”Ja.”

                  Ekman: ”Och då har de … kan du uppskatta hur långt de har kvar fram till avfasningen på Tunnelgatan då?”

                  Inge M: ”Ja, vad kan det röra sig om? Tio meter, kanske. Femton meter.”

                  Här är det mycket klart: Inge M tycker sig tydligt minnas att han observerar makarna Palme alldeles söder om reklampelaren, precis som han lite mer osäkert säger till mig många år senare. Men en lika tydlig minnesbild tycks han alltså ha av att de är i jämnhöjd med mördaren när han ser dem första gången.

                  Såväl i tingsrätten som i hovrätten markerar för övrigt Inge M bestämt en omständighet som han redan nämnt i det första polisförhöret – att han såg gärningsmannen bredvid, jämsides med, makarna Palme. (MGOP sid 502-503)

                  De här uttalandena från Inge kan ju knappast tolkas som att han tydligt berättar att det inte skett ett möte vid annonspelaren. Snarare tvärtom.

                  1. Precis Gunnar, det är just vid annonspelaren något kan ha hänt, jag tolkar det likadant. Inge har sett något helt klart, men kan inte få fram vad det handlar om.
                    Om det var strax söder, bakom eller strax norr om den är svårare att säga, men just denna vaga känsla som Inge har av något kan gå att sammanlänka med Anders D som minns trion som var i samspråk.
                    Poängen jag ville göra med mitt hypotetiska resonemang är då att vi inte kan vara säkra på om makarna Palme var deltagare i denna ordväxling som ägt rum.
                    Det beror förstås på hur väl Anders D lagt de två övrigas yttre kännetecken på minnet, eller för den delen också den tredje mannen.
                    Det jag ville pröva med min hypotes var huruvida både Lisbeth och Anders D kan ha rätt.
                    Lisbeth bör förvisso ha lagt märke till om de passerat – inte bara Anders B, utan ytterligare en grupp människor som stod några meter söder om honom.
                    Det är märkligt att hon inte nämner något, men det kan ha varit så enkelt att det gänget precis hunnit slinka in i bankomaten strax innan de själva passerade.
                    Under förutsättning att Anders B:s vänner precis gått iväg norrut förstås. Eventuella uttagslistor skulle kunna ge svar på det.
                    I ett festglatt gäng är det inte otänkbart att någon blivit tvungen att fylla på kassan.
                    Att de inte gett sig tillkänna är förstås lite mystiskt, men vi har en del personer som var tidigt på brottsplatsen som jag inte alls kan identifiera.
                    Det mest påfallande exemplet är personen som den unga damen Lena B som var passagerare i Hans J:s taxi berättar om: En ljushårig kille i grå jacka, som tydligen visste åt vilket håll gärningsmannen sprang.
                    Den killen ska inte finnas där eftersom han inte passar in med något vittne.
                    Tja, man får försöka att använda fantasin här 😀

                    1. Åsa G i Anders B:s sällskap säger i förhör att hon gjorde sitt uttag i bankomaten klockan 23.16, alltså omkring fem minuter före mordet. Den tiden godtas av Olsson/Åsgård i GMP. Det ger ju i princip utrymme för att ytterligare personer kan ha gjort uttag lite senare, men fortfarande före mordet.

                      Jag kan dock tänka mig att bankomatklockan kan ha gått fel, så man får vara försiktig med slutsatser utifrån detta. Däremot borde polisen ha tillgång till eventuella uppgifter om uttag alldeles efter Anders B:s arbetskamraters. Men för närvarande orkar jag inte fråga Palmeutredarna om något, de ger ju rutinmässigt avslag på ansökningar om att få ut uppgifter av vilket slag som helst.

                      Det kanske ändrar sig senare.

                    2. Kan inte den ljushåriga killen med grå jacka vara den Anders E (inte samma som ett av mordplatsvittnena) som intervjuas i SVD 1 mars? Han och kompisen verkar att ha kommit fram ganska nära inpå mordet eftersom han berättar om hur blodet rann ur Palmes mun. Han skulle ju kunna hört från något annat vittne om vart mördaren tog vägen. Tyvärr har ju tidningsklippen försvunnit från MOP-arkivet.

                    3. Magnus D
                      Hittade denna länk i ett fashbackinlägg när jag googlade.
                      Anders E verkar ha hört skotten, men något förhör ska inte finnas tillgängligt.
                      Ja, han skulle kunna stämma till utseende och ålder med den killen som skymtar fram i förhöret med Lena B.
                      En ljushårig kille finns också i I förhöret med Per W.

                      https://www.flashback.org/sp70074943

                      Gunnar.
                      Det är ingen mening att göra sig omaket att få ut datalistorna.
                      Jag har redan frågat, men Hans Melander ville inte lämna ut dem, inte ens med personuppgifterna bortskalade.
                      Det får vi acceptera.
                      Troligtvis gick även denna bankomat liksom bankomaten på den andra sidan något efter.
                      Ett gäng som passerat gärningsmannen på en meters håll skulle naturligtvis ha varit väldigt intressanta att fråga ut i ett tidigt skede av utredningen, men längre än så kommer åtminstone inte vi som det ser ut.

                  2. Enligt förhör med Anders B:s kamrater så har dessa varken hört några skott eller sett makarna Palme – vilket det förstnämnda talar för att de måste hunnit gå en relativt bra bit ifrån bankomaten. Det innebär väl att bankomatuttagen inte kunde varit så där värst långt efter 23.16 – säg upp till 23.19 (populär tidpunkt…) för att hinna en bit där skottljuden var begränsade/inte hördes alls. Nu vet vi att kamraterna i förhör tillstår att dom var berusade och att uppmärksamheten (både synmässigt och hörselmässigt) kanske var nedsatt men att inte någon av dom skulle reagerat för skotten på något sätt borde tala för att dom lämnat bankomaten i god tid innan mordet (god tid = i vart fall 2 min). Då kan de knappast sättas ihop med makarna Palme vid reklamskylten. Jag ställer mig också tveksam till om Anders B med sällskap är de som Ingen observerar – jag har svårt att se att Inge M befunnit sig i observationsläge (efter avsläpp och ”taxisväng”) under den tid som krävs. Jag tror definitivt det bör funnits fler personer/sällskap som passerat och som hunnit utom hörbart avstånd – på båda sidor om Sveavägen – och vars ev vittnesmål ligger bakom ”lykta skåp” t.v.

                    1. En del fakta talar för ett annat gäng, men då tycker jag att det finns en del som pekar på att de inte alls kommit speciellt långt norrut.

                      När det gäller bankomatkompisarna så talar ju en del för att de hunnit iväg en bit, och att Anders B kanske lämnades kvar ett par minuter.
                      Vännerna borde dock ha varit framför Nicola, annars borde de ju ha synts på ganska nära håll, och dessutom i annalkande då Nicola vände sig om.
                      Teorin att han på något sätt kommit på efterkälken och vänt betydligt längre norrut har jag tänkt på, men då måste Nicola haft honom lullande framför sig längs hela promenaden upp, och AB skulle haft en kraftig minneslucka.

                      Jag tycker inte att det verkar som om mannen påbörjat sin promenad exakt på den platsen Nicola såg honom – tio meter norr om butiken La Carterie – han borde i stället ha kommit längre norr i från, och då var det sannolikt Grand-mannen.

                      Nu är ju även Nicola en osäkerhetsfaktor och det är svårt att bygga några teorier runt honom, men inget av alternativen känns trovärdigt.
                      Om det varit AB borde han dessutom minnas att han gått bakom Palme i över 80 meter.

                      Antingen köper jag Gunnars teori om att det är AB, men då har Nicola mött dem betydligt längre söderut, eller också blev AB kvar nere vid bankomaten ett par minuter, och då har Nicola sett en annan spännande figur med ungefär samma färg på jackan som AB.
                      Alla andra varianter känns lite för krystade. (Snömos;-)

                  3. Gunnar,
                    Jag svarar här då det inte verkar vara möjligt under vår nuvarande diskussion.

                    Jag tycker att din argumentation för ett möte nära reklam-pelaren är stark. Jag kommer inte att ifrågasätta det, kopplingen till mördaren ägde förmodligen rum just där.

                    Men jag tror inte, det var förplanerat på grund av den slumpmässiga karaktären av Palmeparets beslutsfattande (enligt Lisbeth och Mårten) inför det mötet.

                    Dessutom; Jag tror inte, att man kan bortse från förföljanda mannen, som den man de träffat utifrån IM:s iakttagelser.
                    IM drog slutsatsen att Dekorima-mannen klev ut till reklam-pelaren. Han säger direkt att han inte såg mannen gå ut till paret Palme (Intervju 8/4/1986 sid 4), eftersom han i det ögonblicket kontrollerade två av sina passagerare, som gick in i bilen.
                    Jag tycker att IM är ett bra vittne; när han är osäker säger han det. Men hans uppfattning om sekvensen och tidpunkterna för personers färd och ankomst verkar förvrängd eftersom de motsägs av Götabanks tidsstämplar – händelserna är för komprimerade.
                    Exakt denna punkt gör mig något skeptisk till de inledande uttalandena i polissammanfattningarna.
                    Nyckelpoängen för mig är, att för att få allt att passa behöver Bofors-kollegorna tillräckligt med tid för att försvinna från Nicolas synfält (cirka 160m upp till banken) och i samma tidsperiod måste AB ha utgjort en andra närvaro på 10m-sträckan, ändå varken IM eller AB registrerar två personer i det lilla området.
                    IM:s uttalande stöder inte en position strax bakom reklam-pelaren på dess sydsida under en längre period (utom synhåll för AB). Han hade Dekorima-mannen vid skyltfönstret ända fram till att paret palme hade passerat honom (intervju 1986-04-08 sid 3).
                    Är inte allt detta tecken på att Palmes möter någon annan än Dekorima-mannen bakom reklam-pelaren?
                    Jag tror att polisens rekonstruktion och efterföljande lokalisering av Nicolas möte med forföljanda mannen utesluter AB som den mannen.

                    1. Inge M har aldrig dragit slutsatsen – i alla fall inte så att jag har tagit del av det – att Dekorimamannen klev ut till reklampelaren. Det är jag som menar att de svar han ger när han får konkreta frågor om sina minnesbilder pekar i den riktningen. Utgångspunkten för Inges berättelse är hela tiden att han ser en man stå i Dekorimahörnan. När paret Palme kommit dit skjuter mannen Olof. Men samtidigt finns det alltså något som framstår som obearbetade minnesfragment som Inge redovisar som pekar på ett lite mer komplicerat förlopp.

                    2. Chan och Gunnar.

                      En möjlighet är att Inge M sett Anders B röra sig i området runt Dekorima under ett par minuter, men att Anders B strax innan makarna Palme kommer rört sig upp mot bankomaten, och Inge M kan då tappat uppsikten över honom om han försvunnit in bakom annonspelaren. Sekunderna senare kan Inge ha sett makarna Palme och den efterföljande mannen dyka upp bakom samma annonspelare, och det kan ju möjligen ligga nära till hands för Inge att tro att det rör sig om samma man som han tidigare sett?
                      Inge M sa väl själv att det fanns en möjlighet att mannen mötte makarna Palme vid annonspelaren, och det kan ju vara den som ställt till det?

                    3. Jörgen,
                      allt är ju möjligt innan vi har information som gör att vi kan dra slutsatsen att vi vet. Men om jag förstår din tolkning rätt försvinner då både hypotesen att gärningsmannen stod och väntade utanför Dekorima och hypotesen att gärningsmannen kom gående efter paret Palme. Kvar blir bara Anders B (som ju inte kan vara mördaren eftersom mördaren försvann in i gränden).

                      kvar blir också Anders B:s observation av en man – mördaren – som gick bredvid paret Palme under några meter fram till mordplatsen för att sedan plötsligt öppna eld. Var kom mördaren ifrån?

                    4. Låt säga att Inge M såg Anders B och att det därmed inte fanns någon väntande mördare vid Dekorima. I så fall ligger det nära till hands att tänka att gärningsmannen följde efter paret Palme, hann ikapp och sköt. Ett sådant scenario används ibland som argument mot ett mötesscenario. Men jag har svårt att se det så. Oavsett vad uppger sig Anders B ha sett mördaren gå tillsammans med eller åtminstone väldigt nära makarna Palme under flera meter. Det tyder på att de tre antingen gått tillsammans en lång sträcka och passerat förbi Anders B, eller att de tre stått tillsammans bakom annonspelaren och sneddat in framför Anders B. Det är inte särskilt troligt att mördaren skuggat makarna Palme och till slut gått så nära bakom dem under så pass lång sträcka som Anders B hävdar utan att makarna Palme märkt det. Anders B talar ju inte heller om att han först såg ett par och att en tredje man hastigt närmade sig bakifrån och sköt. Om Anders B har rätt kan han ensam bära mötesteorin. Frågan är vilken tilltro man ska fästa vid detaljerna i hans berättelse.

                    5. Gunnar. Jag var lite otydlig där.
                      Mördaren i detta scenario är den efterföljande mannen. Alltså samma person som Nicola F sett uppe vid La Carterie. Han har alltså gått bakom på ungefär samma avstånd hela tiden, men gått i kapp efter annonspelaren.
                      I det läget befinner sig alltså Anders B utanför Inge M:s synfält.
                      Tolkningen att den väntande mannen inte är mördaren stämmer, för det är ju i så fall något Inge M missförstått.

                    6. Jörgen,
                      menar du alltså att mördaren alldeles söder om annonspelaren skyndat förbi Anders B och anslutit sig till paret Palme? Borde inte Anders ha sett det?

                    7. Gunnar.
                      Detta är kanske ingenting som jag håller som det mest troliga, utan det är bara en ”möjlig” hypotes som på sitt sätt också har stöd i materialet, för det går inte att presentera någon version som sammanfogar alla vittnesmål i alla delar. Ibland måste man stryka och lägga till lite själv. Kanske sätta sig in i vad ett vittne som Inge M verkligen kan sett under dessa förhållanden och vad han kan misstolkat.
                      Denna hypotes bygger alltså på att det inte funnits någon person synlig för Inge M efter att Anders B gått norrut och dolts av annonspelaren, och innan makarna Palme med den okände mannen (gärningsmannen) i släptåg dök upp bakom annonspelaren i riktning mot Tunnelgatan. Under ett okänt antal sekunder alltså.
                      Det är förstås också på det viset att Anders B måste ha missat alla tre då de passerat varandra, men upptäckt dem då han återigen vände om söderut. Då som ett sällskap i bredd som såg ut att ha trevligt.
                      Men Anders måste ju även i alla övriga versioner ha missat makarna Palmes passage. Han måste ha missat den väntande mannen, trots att han befunnit sig ca 25 meter från honom under den tid de övriga var inne i banklokalen. Även om man leker med tanken om ett möte någonstans i trakterna, så måste Anders också ha missat det.

                    8. Jörgen,
                      jag håller givetvis med om att vi diskuterar saker där vi inte kan vara säkra. Som du skriver går det inte att presentera någon version som sammanfogar alla vittnesmål i alla delar.

                      Med det sagt menar jag att det är fullt rimligt att tänka sig att Anders B missade ett stillastående möte söder om annonspelaren helt enkelt för att denna annonspelare kan ha skymt utsikten mot mötet eftersom han själv befann sig längre norrut. Vad vi vet att han berättat är dock att han plötsligt hade Olof, Lisbeth och mördaren mycket nära framför sig. Anledningen till att han hunnit ifatt dem och rätt som det var upptäckt dem kan ju just vara att de stått stilla söder om annonspelaren medan han närmade sig och började röra sig söderut ungefär samtidigt som han kom fram till annonspelaren.

                      Under den korta sträcka som återstod fram till själva mordplatsen hann Anders dra slutsatsen att det rörde sig om ett sällskap som var inne i ett gemensamt samtal. För mig rimmar det illa med att gärningsmannen just då skulle ha passerat Anders och placerat sig intill Olof och Lisbeth.

                      Däremot är det ju riktigt att det tycks som om Anders helt missat att paret Palme passerade honom när han väntade på sina vänner under deras bankomatuttag. Kanske han såg att ett par personer gick förbi, men eftersom den observationen inte följdes av något av intresse kan saken ha försvunnit ur hans medvetande ganska omgående. Ungefär på samma sätt som att varken Nicola eller paret Palme tycks ha observerat Anders när de passerade honom nära bankomaten.

                    9. Gunnar, Hur lång tid uppskattar du att det tog för mördaren att skynda förbi och ansluta sig till paret Palme bakom annonspelaren ?

                      Om det var sekunder så är det möjligt att Anders B kan ha missat det ?

                    10. JB,
                      det är svårt att uppskatta. Men jag gissar att det skulle kunna ha gått så fort som två-tre sekunder för mördaren att passera Anders och placera sig bredvid paret Palme som befann sig kanske tre meter längre fram.

                      Problemet är dock att att det lämnar ett väldigt litet tidsmässigt utrymme för Anders att göra en observation som han tolkar som att tre personer går tillsammans i samma takt och verkar vara inbegripna i ett samtal.

                    11. Gunnar, om Anders b tittade neråt i två sek medans gm anslöt till paret Palme vid annonspelaren, så var det ju c:a 15 meter fram till mordplatsen. 15 m i normal gånghastighet bör ju räcka tidsmässigt för Anders b att göra en sån observation ?

                    12. JB, det var ungefär femton meter mellan den södra annonspelaren och Dekorimahörnan. Men det är inte troligt att Anders såg paret Palme och mördaren under hela den tid som det tog att tillryggalägga den sträckan. När Anders hörs under mordnatten tror han att han ser de tre personerna under ”minst fem meter”. När han hörs i hovrätten säger han i stället ”max två meter”. Den tidigare uppskattningen bör väl normalt räknas som den mer tillförlitliga, också för att när Anders kommer med den vet han inte att den går på tvärs mot vad som senare blir polisens och åklagarnas officiella version.

                      Men ”minst fem meter” är ju fortfarande inte direkt lika med femton meter.

                      Frånsett det: om mördaren hastat förbi Anders och sedan snabbt närmat sig paret Palme, hur stor sannolikhet är det då att det skulle se ut som om han och paret Palme var inbegripna i ett samtal?

                    13. Gunnar, det har hög sannolikhet eftersom Anders hörde ju Lisbeths röst som han kanske uppfattade som hon svor åt gärningsmannen som avlägsnade sig springande från platsen. Hur skulle Anders kunna veta när starten på det som han uppfattade som ett samtal började ? Han hade ju druckit alkohol och var kanske inte helt uppmärksam och kan ha tänkt dem kan ha sagt nåt när han gick bakom.

          2. Hon skriver bland annat:

            http://www.itdemokrati.nu/page36p.html
            —————————————————-
            I samband med att det första paret, en man och en
            kvinna kommer sakta gående Sveavägen, stannar de till, tittar i ett skylt-
            fönster, som troligtvis är Dekorimas, och strax bakom är det en man som går
            också i samma takt.
            —————————————————-

            Jag tolkar det som två par.
            Det kommer alltså ett annat par gående (Lisbeth och Olof), i samband med det första paret.
            Det var någon annan än Lisbet och Olof, som korsade vägen. Tror jag hon menar?

      2. Jag blev uppmärksammad på en detalj i Inges M:s vittnesmål när jag läste Lars Borgnäs bok.
        Borgnäs pekar på att Inge M har fragmentariska minnesbilder och att kronologin mellan olika observationer verkar förändras från förhör till förhör. Han är helt enkelt inte konsekvent.
        Man kan förstås till del hålla med om detta, men Lars B tar som exempel upp det passerande gänget, som Inge under tidigare förhör påstått passera gärningsmannen 10-15 sekunder innan makarna Palme dök upp i blickfånget.
        Plötsligt i en förhörssammanfattning i november-87 framställs det som om gänget passerade platsen 3-4 minuter innan makarna Palme kom in i blickfånget.
        I stället kom två män gående i sydlig riktning och mötte gänget.
        Förhöret är kort och tog 15 minuter, och vad Inge egentligen sagt vet vi inte.
        Det anmärkningsvärda är att förhörsledaren inte ställer vidare frågor om varför Inge M i så fall ändrat sig.
        Han har ju de tidigare uppgifterna att gå på.
        Känslan, men det är bara en känsla är att förhörsledaren mycket enkelt kan styra bort besvärande uppgifter genom att göra så här. Gänget passar inte in.

        Vad Inge berättar efter detta förhör är i sammanhanget intressant, för det kommer han att göra i både tingsrätten och hovrätten, och i dessa förhör håller han sig till samma version som han hela tiden berättat. Med undantag för förhörssammanfattningen.
        Gänget passerade bara några sekunder innan makarna Palme kom gående.
        Är det något som bör ifrågasättas här är det alltså omständigheterna runt det korta förhöret 87.11.12 och inte Inge M.

        Det finns utöver Inge M många vittnesmål som tyder på att det befunnit sig människor ett 20 tal meter norr om mordplatsen vid tiden för skotten.

        Vi har Lisbeths beige klädde man.

        Vi har Leif L:s ”folkmassa”
        som kom i rörelse.

        Vi har Anna H som säger sig ha sett ett par som hon uppfattade som något äldre, som rörde sig mot platsen.

        Vi har Stig E som säger att han mött personer under sin 50 meter långa promenad fram till mordplatsen.

        Vi har Nicola F som säger att han såg 4-5 personer som stod i en grupp och först när någon flyttar på sig ser Nicola en person ligga ner på trottoaren.

        Det finns alltså tillräckligt många vittnesmål som berättar samma sak för att denna grupp ska gå att avfärda.

        1. Tillägg ang förhöret med Inge M 87.11.12.

          Även Harri Miekkalinna uttrycket skarp kritik mot just denna förhörsledare, och ansåg sig feltolkad i förhörssammanfattningarna.
          Han ansåg att förhörsledaren i fråga hade så bristfälliga kunskaper i svenska språket att han inte ens borde blivit polis över huvud taget.
          Framför allt inte skriva ner förhörsprotokoll.

          Om det är sant vet jag inte, men det skulle möjligen kunna vara någon sådan anledning till att Inge M i förhörssammanfattningen 87 11 12 blivit missförstådd i frågan om när gänget passerade.
          Man kan bara gissa.

          Uppenbarligen hade förhörsledaren under denna dag fått uppdraget att utreda huruvida det var Anders B:s kompisar som passerade.
          Ett förhör med en av dem ägde rum i direkt anslutning till Inge M.
          Även detta en lika kort som intetsägande sammanfattning.
          Om gänget passerade sekunderna innan makarna Palme kom in i Inges synfält kan det omöjligt ha varit Anders B och hans vänner.

          1. Helt riktigt. Då måste det ha varit ett annat gäng som i så fall är spårlöst borta. Det pekar med viss sannolikhet på att Inge har fel om tiden och att det aktiskt var Anders B:s gäng.

            En orsak till det misstag Inge i så fall gjort skulle kunna vara att han, som jag tar upp i den här repliken till dig, har ett minne av ett möte vid annonspelaren och har tänkt sig att det kan ha varit detta gäng som mötte paret Palme.

      3. Gunnar!

        Ja, hursom så var han tveksam till sina egna uppgifter – åtminstone i det första längre förhöret.

        Att han talar om ”slakt” är väl inget stöd för Dekorimaman? Den formuleringen har för övrigt tolkats vitt och brett. Det är självklart inte Inges fel, men ordvalet har av visa privatspanare förvrängts till ett jamesbondliknande och maskulint deckartänk. Typ att allt pekar på att gärningsmannen var utbildad i närstrid.

        1. Formuleringarna pekar på att Inge observerat gärningsmannen så lång tid före mordet att han i efterhand slogs av tanken att mördaren måste ha stått och väntat på Palme för att han visste att denne skulle komma.

          1. Just den delen av vittnesmålet finns det skäl att sätta stor tilltro till. Detta med en väntande mördare torde typiskt sett vara en iakttagelse där ett vittne knappast skulle missta sig. Däremot kan det vara betydligt svårare att göra en uppskattning av hur länge mördaren stod där. Troligen skulle det kunna räcka med att denne uppehöll sig ca 30 sek – 1 minut vid hörnan för att ge detta intryck. I synnerhet om gärningsmannen hade uppmärksamheten riktad åt ett bestämt håll.

            1. Ja, det där med hur länge gärningsmannen stod på plats och väntade – om vi förutsätter att han gjorde det – är en svår fråga. Det har varit en svår fråga för Inge också, han har haft en tendens att öka på antalet minuter ju längre tid det gått sedan mordet. Men det finns enskildheter i Inges vittnesmål som pekar på att det var längre än en minut. Då tänker jag till exempel på hans uppgift om att en grupp yngre människor på festhumör passerade den väntande mannen.

          2. Gunnar!

            Är en väntande gärningsman ett högst tänkbart scenario?

            Den finns vittnesiaktagelser och formuleringar som pekar i rakt motsatt riktning. Att gärningsmannen inte stått och väntat.

            Oavsett om Inges första iakttagelser är en summering så har de i källkritikens namn ett stort värde. Så här säger Inge:

            ”Han ser sedan en man komma upp bredvid dessa båda personer bakifrån. Strax efter hörde han två skott gå av och såg hur det blixtrade till och en människa föll omkull. Den man som kommit ifatt de andra två sprang sedan Tunnelgatan österut. Han hörde sedan hur kvinnan skrek och en taxi svängde upp framför dem.” (860301).

            Det är tidigare konstaterat, men tål att upprepas: det nämns alltså ingen Dekorimaman.

            Åter till det första längre förhöret med Inge:

            ”Sen kommer det upp en man, nu efteråt så, han stod alltså vid, om det är ett skyltfönster, eller mot väggen redan när den här andra gruppen som kom uppifrån Kungsgatan…”

            ”Han stod på Sveavägen. Han stod vid kåken hörnan Sveavägen – Tunnelgatan. Han kom inte från Sveavägen, utan jag uppfattade honom som att han stod där. Jag är inte helt säker på den uppgiften, men jag uppfattade det som att han kom, han stod där redan när jag satt i bilen, och när paret kom så gick han ut från väggen och Gick upp bakom. Jag uppfattade som att han stod, nu efteråt så uppfattar jag det som att han måste ha stått och väntat.” (860314).

            Inges formuleringar ger allt annat än vattentäta sanningar. Det är fullt med vokabulär som sår tvivel om det verkligen existerar någon väntande gärningsman. När Inge för första gången pratar om en väntande man använder han sig av formuleringen ”nu efteråt så”. Det skulle kunna tyda på flera saker. Exempelvis att detta är något Inge kommer på i efterhand. Det skulle också kunna tyda på att han ändrat uppfattning utifrån sina första minnesbilder.
            Observera att detta ordval återkommer i förhöret.

            Utifrån Inges förhör finns det inget som pekar i någon riktning. Förhöret är fullt med osäkra ”uppfattningar”. Ännu mer intressant är att dessa ”uppfattningar” nämns i samband med den väntande gärningsmannen. Det är alltså just då Inge börjar tvivla på sina egna minnesbilder – eller som han själv uttrycker det: ”Jag är inte helt säker på den uppgiften”.

            Det är naturligtvis omöjligt att utifrån Inges vittnesmål fastställa om det finns någon väntande gärningsman eller inte. Att påstå att Inges vittnesmål pekar åt ett visst håll är att gå för långt. Med mitt inlägg vill jag egentligen bara visa att det finns minst lika mycket som pekar på att den väntande gärningsmannen likväl kan vara en ”uppfattning” som växt fram över tid. Jag står nog fast vid min tidigare hypotes. Osäkerheten och de i efterhand påkomna uppfattningarna pekar mot att Inge hade svårt att minnas vad som verkligen hände sekunderna före mordet. Det blir extra svårt, eftersom det bevisligen fanns en väntande man där på andra sidan gatan. Min uppfattning är att detta inte är gärningsmannen utan vittnet Anders B. Sen var det ju också någonting med den södra reklamskylten….

      4. Gunnar , vad är det Inge sett tvärsöver från andra sidan. En man som tittade in i skyltfönstret under några minuter, eller en man som tittar åt olika håll ?

    2. kan Inge.M sett Anders.B först, och efter att att släppt fokus några sekunder åter får fokus på mordplatsen ser gärningsmannen å tolkar det som samma man? då finns där en man i flera minuter, två man smälter samman till en i Inges minneesbild..? Per W har en intressant teori där.

  94. Per W./ Kunde Inge M:s väntande gubbe i hörnet, varit samma som de båda finskornas gubbe?

  95. Yvonne N:s observation av den springande mannen har jag tänkt en del på.
    Den öppna fladdrande rocken och väskan som han håller på och fibblar med kan/bör innebära att han har ett axelhölster, eller en låda innanför rocken som han förvarat vapnet i.
    SE:s väska på 22×15 cm är alldeles för liten och sladdrig för att förvara en drygt ett kilo tung revolver i.
    Piplängden på vapnet var 4-6 tum, vilket betyder att revolvern var mellan 25-30 cm långt.
    Hade han förvarat den nerpressad i läderväskan hade den dessutom dragit stor uppmärksamhet till sig inne på Skandia.
    Varför skulle han ens hålla på och trixa med en handledsväska som inte kunnat ha någonting med gärningen att göra?
    Inget stämmer med SE och hans lilla ”bögslunga”. Detta handlar om något helt annat.

  96. Inge M. säger ju själv att han inte hade koll på hörnan hela tiden under de minuter han står still med bilen. Att han gjorde som ville alla gör när vi sitter i en stillastående bil och väntar på något(någon: tittar hit, tittar dit, tittar ner och tittar ingenstans. Jag skulle inte vara förvånad ifall han missar att det sker ett ”personbyte” i hörnan dvs att personen han först ser (som ser ut som en missbrukare) drar sig tillbaka och in mot Tunnelgatan/trappan och en helt annan person helt dyker upp t.ex vid annonspelaren, går fram mot hörnan och ställer sig där i väntan på paret Palme. Inge M. säger ju också att ”det är något vid annonspelaren” som händer men han vet inte vad. Han satt förmodligen i andra tankar. Så kan det väl ha varit? Och då kan det ju vara så att den person som Inge M. beskriver som en missbrukare kan ha varit samme man som Lars J sedan ser springa uppför trappan iförd blå bullig jacka? kan ju ha blivit skrämd av skotten och vill inte bli inblandad? Medan mannen i fladdrande rock kanske tar till höger på Luntmakargatan innan baracken efter skotten? Då missar ju Lars J isåfall den personen? Cedergren påstår att han ser en kille som liknar Ted Gärdestad komma springande på Luntmakargatan. Jag känner inte till om det vittnesmålet är trovärdigt men det kanske kan vara intressant OM mördaren nu inte tog trapporna och OM Cedergren inte misstar sig på tidpunkten.

  97. Jag undrar egentligen mest vilken person det är som NF ser gå cirka tio meter bakom makarna Palme när han passerar dem?
    Är det verkligen AB?
    Tar man i beaktande de 43 sekunderna så borde AB i sådant fall vara före LOP när skotten faller,eftersom han näppeligen förflyttar sig så långsamt som Lisbeth och Olof gör.

    Om det inte är AB som går bakom Palmes..vilken är det då?
    Är det gärningsmannen?

    1. Vi vet ju att Anders B stod utanför bankomaten och väntade medan hans arbetskamrater gjorde uttag. Nicola B:s iakttagelse av paret Palme och mannen som kom efter dem var, om Nicola har rätt, norr om bankomaten. Det vill säga: om det var Anders B som Nicola såg tänker jag mig att Anders under sin väntan strosat lite norrut och sedan vänt tillbaka söderut i riktning mot bankomaten. När Anders sedan var tillbaka vid bankomaten stannade han upp.

      Lite senare har han dock bestämt sig för att han ska överge jobbkompisarna och i stället bege sig hemåt. Han börjar gå söderut. Ungefär vid annonspelaren c:a 15 meter från mordplatsen har han hunnit ifatt paret Palme. Orsaken att han gjort det är, tänker jag mig, att Olof och Lisbeth stått stilla en stund och pratat med gärningsmannen alldeles söder om annonspelaren. Och när Anders upptäcker Olof och Lisbeth har de mycket riktigt en man bredvid sig, en man som enligt Anders uppfattning är i deras sällskap.

      Är det rimligt att tänka sig den här förklaringen, trots att den placerar Anders längre norrut än vad han själv berättat om? Ja, det tycker jag. En person som står och väntar en kall kväll har en naturlig tendens att röra på sig. Anders har i och för sig inte beskrivit något sådant kortare promenerande i efterhand. Men han har å andra sidan inte heller beskrivit att paret Palme passerade honom, vilket de uppenbarligen gjorde. Det finns ingen anledning att tro att Anders hade någon särskild uppmärksamhet vare sig på förbipasserande eller på sina egna eventuella strosande rörelser.

      Om det inte skulle vara Anders som gick efter paret Palme är det en person som inte gett sig till känna. I så fall kan det vara gärningsmannen. Det kan också vara någon medhjälpare till honom som följer paret Palme på avstånd. Och det kan förstås vara någon som inte alls är inblandad och som valt att inte ge sig till känna.

      Slutligen kan det förstås också vara så att Nicolas berättelse i väsentliga avseenden är felaktig – till exempel att det var ännu längre norrut han mötte paret Palme.

      1. Jag tackar Gunnar Wall för svaret.

        Visst kan det tänkas att AB har förirrat sig längre norrut än vad han själv minns.
        Jag kan dock notera att han utöver sina uppgifter i olika förhör dessutom verkar hålla fast vid sin uppfattning i den intervju som du Gunar,beskriver i din bok ”Mordgåtan Olof Palme”.
        Intrycket jag får utifrån detta blir sammantaget ändå att AB gör ett ganska så stadigt intryck som vittne,trots den omvittnade salongsberusning han kände.I intervjun i boken ”Mordgåtan Olof Palme” så säger han ju att han ser sina kamraters ryggtavlor då de lämnar bankomaten.En minnesbild som denna känns ganska så solid för mig.

        Dock..vi vet ju den ungefärliga tiden för det sista uttaget som görs via bankomaten av Anders Bs kamrater.Nu minns jag inte om det är Åsa eller Clas som gör sista uttaget,men jag har sett tidpunkt på detta 23.16 alternativt 23.17.Detta tyder på..om nu bankomatens ur inte går fel naturligtvis..att AB tillbringar åtminstone tre minuter på egen hand utanför bankomaten så att säga.Detta eftersom mordet begås cirka 23.21.30..och att händelsförloppet sker mycket snabbt när väl AB får syn på makarna Palme och gärningsmannen.

        Det är trist att det inte går att fastslå med bestämdhet OM bankomatens klocka går fel,eller om den går rätt tycker jag.Går klockan rätt så pekar det onekligen på att AB går en bit norrut som jag ser det..och tvärtemot om klockan gått fel så att för sen tid visas för Åsas och Clas bankomatuttag.

        1. Det är nödvändigt att veta att bankomaternas övervakningsklocka gick minst en minut för sakta.
          Varje uttagsautomats inbyggda klocka kunde teoretiskt avvika med två minuter i förhållande till övervakningsklockan som kontrollerade samtliga bankomater, och eftersom bankomaten vid posten Tunnelgatan/Sveavägen där Helena L gjorde sitt uttag i skottögonblicket avvek med 3 mot fröken ur, kan vi dra den slutsatsen.
          Klockan i bankomaten på Sveavägen 42 kan alltså ha gått rätt, men den kan också ha gått lika fel som den andra bankomaten.
          Det sista uttaget gjordes 23.16 enl bankomatens klocka, vilket indikerar att uttaget gjordes 2-3 min före mordet, men vi vet inte.
          Anders B kan ha blivit stående och gett upp när det eftersläntrande sällskapet inte dök upp.
          Han bör ändå ha stått där i fem minuter inklusive tiden de andra var inne i bankomatfilialen, och när han inte ser en tillstymmelse till att de skulle komma upp i från Kungsgatan gav han nog upp.
          Det är teoretiskt möjligt att Inge M sett honom, men hans jacka är lite för kort för att förväxlas med en rock tycker jag.

  98. Gunnar

    Tack. Det här blir tydligare för alla och även kunna delta i diskussionen än att behöva kolla i andra källor.

    Vi vet att makarna Palme kom norrifrån på östra trottoaren. Cecilia såg dem snedda in från annonspelaren och att det var mördaren som gick efter paret. Där råder ingen tvekan eller hur?

    —– Gunnars teori ”Mötescenariot” (sammanfattat):

    ”han stod och väntade vid Dekorima, upptäckte makarna Palme och gick dem till mötes så att de träffade på varann vid annonspelaren.”

    Cecilias vittnesmål motsäger inte detta. Likaså vet vi att Inge M kan ha haft uppsikt över Dekorimahörnet någon minut eller två före skotten, ungefär under den tid Susanne L gjorde sina två problemfria uttag i följd.

    —– Thomas Petterssons teori ”Skandiamannen” (min tolkning):

    SE stämplade ut 23.19, gick norrut mot nattbussen 691:s hållplats Stadsbiblioteket i korsningen mellan Sveavägen och Odengatan. SE verkar inte ha haft någon kontroll på när nästa buss skulle gå. Detsamma gäller för tunnelbanan, 23.48 från T-Centralen till T-Tekniska Högskolan/Östra station för anslutning med Roslagsbanan hem till Täby.

    Han mötte först paret Palme och vände om, därefter mötte SE Nicola F som såg Skandiamannens ansikte på nära håll vilket SE kom ihåg. Skandiamannen kom därför i förhör och i samtal med väktarna att nästan tjata om att han gick söderut mot T-Hötorget för att ta tåget till Mörby och att han hade mycket bråttom.

    SE följde långsamt efter makarna och det var honom Cecilia såg liksom Nicola.

    Alternativet att SE passerade paret och väntade vid Dekorima ger stöd åt Inges senare vittnesmål, men är mindre troligt.

    Främsta stödet för denna teori är ingen har kunnat förklara bort trovärdigt vad Skandiamannen gjorde vid Palmes kropp när statsministern inledningsvis låg framstupa och att SE såg Lars J vid ”Kulturhusets” hörn.

    1. Beviset för att han var på väg norrut till nattbussen är alltså att han sade till väktaren att han skulle gå till Hötorget och ta tunnelbana?

      ”Sedan stod vi och pratade i ett par minuter, och sedan ungefär 23.20 så skulle han gå iväg hem då för att ta sista t-banan hem. Han bor tydligen utåt Mörby eller Danderyd någonting. Och tåget kommer på Centralen kvart i tolv”

      Beviset för att han är mördare är att han sett Lars J vid kulturhuset från mordplatsen då mördaren befann sig uppe i trappen?

      Ytterligare ett bevis för att han är mördare är att han kom när Palme låg framstupa, trots att han själv hela tiden sagt att han låg på rygg?

      Du får nog putsa på dina argument Mikael 😀

      Har du någon teori om vad han stoppade ner i väskan då han sprang på David Bagares gata?

      1. Jörgen G

        ”vad han stoppade ner i väskan” – det vet man inte ens om han försökte!

        Jag TROR så här baserat på vad som är känt:

        SE fick vapnet på Luntmakargatan 22.35. När han klumpigt och långsamt flydde nedför DBG hade han den kilotunga revolvern i fickan på den tunna rocken vilket gjorde det ännu svårare att springa. Därför försökte han stoppa ner den för stora revolvern i sin väska som var för liten. Oklart om han lyckades.

        —–
        I övrigt:
        – Varför skulle han ta tunnelbanan hem till Lahäll?
        – Varför var han så stressad 23.19 om tåget gick först 23.48?
        – Kan du förklara TROVÄRDIGT varifrån SE såg Lars J vid Kulturhuset?

        – Låg på rygg ??????????????????
        https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/

        1. Ok, vad är det ni hugger på nu då?
          ”Lagt honom till rätta, på rygg så att säga”?

          Det har han aldrig sagt i något förhör, utan han har konstant hävdat att han låg på rygg då han kom fram.
          Väktarens egen slutsats om vad som menas med att ”lägga honom till rätta” är helt ointressant.

          Vidare påstår ju du att Nicola har sett mannens ansikte och känt igen honom som SE, trots att Nicola säger att han INTE sett mannens ansikte.

          SE har i så fall gått strax framför Nicola F innan han vände om och rundade den norra annonspelaren trots att Nicola F säger att han INTE sett några människor för övrigt på trottoaren.
          Är inte detta bevis nog för att han inte gått framför och vänt om?

          Bevisen mot SE verkar i hög grad bygga på motsatserna.
          Allt som egentligen bevisar hans oskuld bevisar i stället hans skuld.
          Talar han sanning så ljuger han, och hela tiden förmodas han ha sett och gjort det rakt motsatta mot vad han sagt att han sett och gjort utan det minsta tecken på att så skulle vara fallet.
          Säger han att han gått söderut mot tunnelbanan, så kollar ni gamla tidtabeller och kommer fram till att han borde ha gått norrut mot bussen.

          Nu drabbas också Nicola F och Skandia-personalen av denna galenskap. Liksom Mårten Palme och Lars J som påståtts peka ut honom som mördare i Expressen.
          T.o.m. logikens och fysikens lagar upphör att gälla när det gäller att skruva till det.
          Om SE tyckte att Palme såg liten ut där han låg så kan han väl få tycka det utan att vara mördaren, vad är problemet?
          Menar ni att han därmed avslöjade att han var mördaren eftersom bara mördaren kan tycka att Palme såg liten ut,och eftersom ingen annan har sagt att han såg liten ut så kan han inte ha sett liten ut?

          Har han sett Lars J från mordplatsen så måste han ha sett honom från trappen osv osv…

          Jag förstår inte vad meningen med allt detta är, men jag börjar tro att allt är ett dåligt, eller kanske rent av ett riktigt bra och genomtänkt skämt.
          Kul teori om vapnet och väskan!

          ”Alla teorier och allt som lagts fram som inte rör Skandiamannen är snömos”. 😀
          Jojo…

  99. Hur vet du att han fick vapnet 22.35? Du skriver antaganden som om det är bekräftade sanningar.

    1. Kalle

      TROR

      —-
      Jag TROR så här baserat på vad som är känt:

      SE fick vapnet på Luntmakargatan 22.35…..

      1. Kalle

        Fort och fel.

        Det som är känt är att en larmad dörr öppnades 22.35. Utifrån bl.a. det baseras då min teori. TROR.

        1. Menar du att någon annan anställd på Skandia förmedlade mordvapnet till SE, SE skulle således vara inblandad i en konspiration med en eller flera medhjälpare?

          1. Kalle

            Nej inte Skandia, mer troligt i hans umgängesliv och närhet. Det finns en 10-15 minuters tidslucka 22.35 – 22.50-55 som kan tyda på ett möte på Luntmakargatan.

            1. Du menar alltså att han skulle ha gått ut i smyg på baksidan av Skandiahuset, tagit emot vapnet på gatan och sedan begett sig till bion för att skjuta Palme där – väl medveten om att han med det idiotiska upplägget måste smyga tillbaka till Skandia efter mordet och ta sig in bakvägen så att han sedan skulle kunna stämpla ut på framsidan, doftande av krutrök och förmodligen i ett väldigt uppjagat tillstånd? (Jag antar att du bygger ditt resonemang på att han i alla fall avsett att skjuta Palme vid bion.)

              Hur mycket enklare hade det inte varit att i stället stämpla ut för kvällen kring exempelvis 22.35 (för att ta den tid du laborerar med), traska iväg till valfri plats för att ta emot vapnet för att sedan gå till bion. Och efter mordet skulle han ha fullkomligt fria händer att bege sig i vilken riktning som helst för att sedan ta sig direkt hemåt.

              Vad skulle William Ockham ha sagt om saken, månntro?

              1. Eller varför inte ta sig ut bakvägen, skjuta Palme, ta sig in till Skandia igen bakvägen och sedan efter cirka 15-20 minuter stämpla ut? Då hade han haft ett hyfsat alibi

                1. Ja, det låter ju som en något bättre plan, för all del. Den som vill argumentera för Skandiamannens skuld kan dock säga att han kan ha haft en sådan plan men att den föll eftersom han inte vågade skjuta Palme vid bion. Slokörad skulle han då ha återvänt till Skandia, stämplat ut och gått ut för att till sin häpnad stöta på Palme. Och då skulle han ha satt sin plan i verket. Jag har förstått det som att det är en av huvudlinjerna i argumenteringen för hur mordet skulle ha gått till från dem som tror att det var Skandiamannen.

                  Men en sådan plan – alltså en som innefattade att han hade tänkt återvända till sitt rum och stanna där ett tag efter mordet – skulle förstås fortfarande vara behäftad med stora problem. Även i det fallet gällde att han inte blev upptäckt när han smet ut bakvägen och ännu mer att han inte blev upptäckt när han kom tillbaka, krutröksdoftande och skärrad. Och även om han undgick upptäckt och lyckades att osedd ta sig till sitt rum för att vänta bör det ha varit en nervpress att passera väktarna senare – bland annat för att han inte kunde ha vetat om de upptäckt att han varit borta.

                  Kort sagt: en mordhypotes som bygger på att Skandiamannen planerat att smyga ut ur huset, mörda Palme, smyga in i det och till sist passera väktarna i samband med utstämplingen bär inte sannolikhetens prägel. Till det kommer förstås att om Skandiamannen om han just fallerat i sina planer på att skjuta Palme vid bion knappast skulle ha förflyttat sig tillbaka till sin arbetsplats i den blixtrande hastighet som skulle ha krävts för att det ens hypotetiskt skulle ha varit möjligt för honom att komma ut på gatan och mörda statsministern innan denne med god marginal passerat Skandiahuset.

                  Och så bygger förstås hela det ovanstående resonemanget på att Skandiamannen visste att Palme var på Grand. Det vanliga resonemanget är att han varit ute en sväng vid 21-tiden, passerat biografen och sett Palme vid det tillfället. Men det är obevisat att han varit ute vid den tidpunkten. Och om han skulle ha varit det återstår att bevisa att han var vid Grand.

                  För mig har hela diskussionen om Skandiamannen närmat sig den punkt som inträffade när de mest övertygade anhängarna av hypotesen om Christer Petterssons skuld tog till de mest långsökta resonemang om hur mordet gått till – inklusive att Pettersson skulle ha förväxlat Olof och Lisbeth med knarklangaren Cedergren och dennes unga flickvän. Något sådant var förstås hypotetiskt möjligt. Men inte sannolikt.

                  Jag gissar att vi kommer att få höra ytterligare varianter på hur Skandiamannen mördat Palme innan den här debatten är över.

                  1. Ja samtliga scenarier med Skandiamannen som gärningsman förutsätter att Skandiamannen besitter en iskyla och skådespelartalang som saknar motstycke. För mig förefaller det minst osannolika scenariot med Skandiamannen som gärningsman det där han aldrig varit vid Grand utan helt enkelt bara klev ut på gatan, såg Palme och råkade ha en revolver i fickan. Det är ett tämligen osannolikt scenario.

                    1. Gunnar, Jon

                      Än en gång, främsta stödet med SE-teorin är att INGEN har kunnat förklara trovärdigt bort vad Skandiamannen gjorde vid Palmes kropp när statsministern inledningsvis låg framstupa och att SE såg Lars J vid ”Kulturhusets” hörn.

                      Att då fortsätta att förminska hypotesen och TP:s gräv med att göra jämförelser med Christer Pettersson eller annat substanslöst känns extremt märkligt. Pettersson saknar minsta tillstymmelse till koppling till brottsplatsen, då både Lars J och gärningsmannasignalementet friar CP till 100 %. Eller såg Lars J fel?

                      Det som har blivit tydligt med SE var hans irrationella beteende, frågor som ”Varför gjorde han så och inte så?” och ”Hur såg hans plan ut?” finns det antagligen inga logiska svar på.

                      Det finns då en kedja av händelser och iakttagelser från 21.00 till 23.40 som ger stöd för ett slumpartat förlopp som överensstämmer med den oberäknelige Skandiamannen.

                      Men, än en gång, främsta stödet SE-teorin är att INGEN har kunnat förklara trovärdigt bort vad Skandiamannen gjorde vid Palmes kropp när statsministern inledningsvis låg framstupa och att SE såg Lars J vid ”Kulturhusets” hörn.

                    2. Mikael A – Jag har läst många förklaringar här på bloggen (och på andra ställen) till när Skandiamannen kom fram till Palme och vad han gjorde och hur han kan ha sett Lars J vid Kulturhuset. Flera sådana förklaringar bedömer jag som tämligen trovärdiga. Det blir lite märkligt när du låtsas som du inte sett alla de inläggen, som ofta är direkta svar på dina frågor. Argumentera istället varför du bedömer att de svaren inte är trovärdiga förklaringar. Själv lutar jag som du säkert märkt åt att Skandiamannen är ett oskyldigt vittne men jag tycker inte baserat på tillgänglig information att det är 100% fastställt. Kommer Palmeutredningen med ny information är jag beredd att ompröva min ståndpunkt. Nyfiken fråga, vad skulle få dig att överge hypotesen om Skandiamannen som gärningsman?

                  2. Gunnar!

                    Vi ser helt olika på debatten och personligen ser jag ditt inlägg i ljuset av något helt annat än du beskriver. Jag tror inte att det handlar om Skandiamannen. Du, liksom många som bär samma glasögon, har tidigare öppnat upp för olika former av hypoteser som bottnar i konspirationer och mörkläggningar. Ni har, för att använda mig av er egen vokabulär, ”pekat ut riktningen” . Omständigheter och framförallt så kallade motivbilder är kompassen. Aldrig, eller väldigt få gånger, har jag hört något från er ”falang” peka på omständigheter i riktning mot ensam gärningsman. Det är väl i och för sig inte så konstigt – havererade och sekretesskyddade utredningar har historiskt öppnat upp för just konspirationsteorier, konspirationsteorier som närs av omvärldsanalyser och motivbilder.

                    När det nu finns diskussioner och hypoteser kring Skandiamannen, en person som bevisligen befunnit sig på mordplatsen så kallar du detta för ”långsökta resonemang”. Känns som att du reflexmässigt slår bakut. Jämförelsen som du gör med Christer Pettersson haltar betänkligt. Får känslan av att den sprängs in i resonemanget eftersom både Christer och Skandiamannen är potentiellt ensamma gärningsmän? För inte befann sig väl Christer i korsningen Tunnelgatan/Sveavägen?.

                    Intresset och hypoteserna kring Skandiamannen har inte växt fram ur någon baklängeslogik. Det härrör från att hans berättelse inte gick ihop och gick på tvärs med andra vittnesobservationer. Utifrån detta har det sedan testats hypoteser genom att backa bandet. Om det nu skulle visa sig att Skandiamannen är Palmes baneman är många av dessa hypoteser felaktiga – men det skulle väl i sammanhanget vara mindre viktigt. För mig är det viktiga att han utreds, något som han bevisligen också gjorts under de senaste tre åren. Gärningsman eller inte – hans berättelse gick inte ihop och det är i mitt tycke allt annat än ett långsökt resonemang.

                    1. Kommenterar detta inlägg
                      Trots att det inte var riktat till mig denna gång.

                      Per W skriver”

                      ”Intresset och hypoteserna kring Skandiamannen har inte växt fram ur någon baklängeslogik. Det härrör från att hans berättelse inte gick ihop och gick på tvärs med andra vittnesobservationer. Utifrån detta har det sedan testats hypoteser genom att backa bandet”.

                      Det jag kommit fram till efter ingående studier av hans vittnesmål är att hans version stämmer ganska väl med förloppet som det beskrivs av andra vittnen.
                      Jag ser inte några större motsättningar, utan det man spinner på är att han skulle överensstämma med något ”genomsnittligt signalement” på gärningsmannen och Grand-mannen som man själv sorterat ut och därefter byggt ihop bilder av i sin egen fantasi.

                      Att han på ett trovärdigt sätt kan redogöra för faktiska händelser på mordplatsen som ägt rum efter att den springande mannen avlägsnat sig bortser man ifrån.
                      Man vrider i stället till det genom att påstå att det han berättat kan endast gärningsmannen ha sett, trots att det är precis tvärt om.
                      Att ingen spontant säger att man sett honom på mordplatsen tas också som en intäkt för att han inte var där, och de vittnen som trots allt säger det avfärdas som mytomaner.
                      När en person framträder i vittnesmålen som agerat eller sett ut som SE hittar man alltid ett alternativ. ”Det var inte SE som sa det, och det var inte SE som gjorde det, utan det måste ha varit Hans J, Jan- Åke S eller Göran I.
                      När det blir allt för uppenbart att det handlar om SE, blir man bara tysta.
                      Att som Mikael A gör; hävda att SE var där när Palme låg framstupa finns inget stöd för.
                      SE har konsekvent hävdat att Palme låg på rygg, och att folk var där allaredan, och detta innebär att dessa hunnit vända honom på rygg.
                      Det innebär i sin tur att SE räknat fel på sekunderna.
                      Är det inte det mest logiska att vi alla landar där?
                      Visst är det det mest logiska, och det går också ihop med observerationen av Lars J just vid tiden Lars J stod där framför ”kulturhuset”
                      Varför komplicera saker genom omvända resonemang?
                      Ockham hade bara skakat på huvudet.

                      Därefter försöker man bygga scenarier som är så fantasifulla att J.R.R Tolkien blivit avundsjuk.
                      Bakdörrar som inte fanns, promenader som räknats fram helt utan hänsyn till huvudpersonernas egen promenad.
                      Man tillskriver honom lögner som vid närmare kontroll visar sig vara sanningar.
                      Man tror att han förvarat en stor magnum-revolver i en liten handledsväska.

                      Se oss kritiker som en tillgång i stället för att bli indignerade.
                      Vi prövar ju bara hypoteserna för att ni ska kunna vässa argumenten.

                    2. Ja, visst är det sant att jag tycker att mycket kring Palmemordet pekar på att det var resultatet av en konspiration av något slag.

                      Det kan vara rätt eller fel. Men min inställning i den frågan har verkligen inte inneburit att jag favoriserat hypoteser om mordkomplotter oavsett deras innehåll. Kort tid efter utgivningen av Thomas Petterssons Den osannolika mordaren kom Jan Stocklassas Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet. Stocklassas bok presenterar definitivt en teori om en mordkomplott. Och jag var minst lika hård i min kritik av den som av Petterssons bok.

                      Och slutligen: jag har i likhet med dig, Per W, inget emot att uppgifterna om Skandiamannen utreds. Men det hindrar förstås inte att jag kan framföra vad jag själv anser om Thomas Petterssons och Filters kategoriska utpekande av honom som mördaren.

  100. I den långa debatttråden på Flashback som handlar om Palmemordet var det nyligen en skribent som bestämt hävdade att Skelleftehamnsmannens identitet numera är känd av polisen. Någon här som kan bekräfta det påståendet?

  101. Får inte ens i min vildaste fantasi en tung revolver i handen på grafikern, SE. Den Lars J. såg i trapporna var säkert SE. men inte mördaren. Även SE:s svaga hat- motiv till denna slakt räcker inte. Flyende undan faran passar bättre in på SE:s handlande, då såg han även Lars J. i samband med flykten. Vem var då mördaren, som lämnade LP:e som vittne? Var denne känd, eller helt okänd för paret Palme? Skall försöka gissa: KÄND! Jag tror även att det första skottet var menat mot Olof, men blev ett nervöst vådaskott som tog i LP:e.

  102. Rekapitulation av Lars Borgnäs, 1990 – ”Diskrepanser”

    Tycker den här inspelningen av sammanfattningen av ”misstagen, försummelsen och tipsen som försvann” som gjordes redan 1990 av LB är föredömlig. Här finns allt som gjordes fel, och förnekades (bl.a. av en Jörgen Almblad som – 31.00 in i länken – först säger att om CP skulle bli frikänd så kommer de att fortsätta oförtrutet med att gå igenom materialet, men sedan, efter att så skett, istället slutade och anställdes på Säpo).

    Här är också ett väldigt bra exempel på hur det ‘kladdades’ på Ledningscentralen den kvällen. Varför kan man bara spekulera i, men det verkar ha funnits gott om motstridiga order till olika polismän i samband med mordet. Här är ett exempel på en polisman som heter Anders Pettersson (hans namn anges här), ca 8.53 in i länken. Hans patrull kom till mordplatsen, men allt var en enda röra, inget organiserat arbete utfördes utan det var endast enstaka polisers egna initiativ som gällde (kan förklara kaos med vittnesupptagningar också). Hans patrull blev irriterade över att inte få något uppdrag, inga order alls ifrån LC. Varför, när de nu var på plats, och det egentligen fanns rutiner som skulle följas vid dylik situation?

    Han uppger här att de då själv kontaktade LC. Då fick de i uppdrag att åka till Palmes bostad för att hämta ‘några papper’ (vad för slags papper kan man undra), men när de kom dit fick de besked på att en annan patrull hunnit före dem med detta (min undran: hur stämmer detta med uppgiften att Mårten Palme och hans f.d. fästmö begav sig till lägenheten, och ingen annan då var där? De 2 tog sig till Palmes bostad på egen hand, men fick ju sedan skjuts till Sabbatsberg av en polisbil som stod utanför och ‘väntade’. Var detta den polispatrull som då också fick tagit ”dessa papper”, eller var det MP som tog ”dessa papper”?). Då kontaktade Anders Petterssons patrull LC igen och fick order att åka till Luntmakargatan för bevakning. Väl på plats där, under 5-10 minuter, så fick de order om att åka och plocka upp Ingvar Carlsson för att köra honom till Rosenbad. När de kom dit så fick de beskedet att en annan patrull redan gjort det (vilket inte är sant, eftersom IC själv intygat att han tog taxi – och gömde/hukade sig i taxin – till Rosenbad). Då fick de istället i uppdrag att åka och bevaka Sabbatsberg. Sedan gick de av sin tjänst för natten. Detta var endast 1 patrull. Hur/vad gjorde alla andra? Vilka order gavs de? Vilka var ‘relevanta’ order?

    Detta bevisar hur osynkroniserat det verkar ha varit uppe på LC den kvällen/natten. Varför? (var det ofrivilligt, p.g.a. något slags ‘chocktillstånd’, eller var det för att ‘någon’ medvetet gav motstridiga och felaktiga ordergivningar? Och, i så fall, vem skulle då det kunna tänkas ha varit…?).

    I denna utmärkta sammanställning så framgår det också ett mönster av ‘icke-sanningar’. De verkar alla ha det gemensamt att de kommer ifrån Säpo. (Samma Säpo som Jörgen Almblad senare anslöt sig till, när CP gick fri; samma Säpo som inte ville ta emot, eller slarvade bort, vissa tips från olika individer (från tips om MOP innan det skedde till olika vittnesuppgifter ute på stan, m.m., m.m.).

    Frågan är: har Krister Pettersson vågat ”röra” Säpo?

  103. Om det som jag skrev om tidigare
    att mördaren kanske sprang upp för trappan och Stig sprang efter.

    Kom att tänka på att Lars J var osäker på kläderna.
    Kan det ha varit så ändå att han såg bägge två och blandat ihop kläderna?

    http://www.itdemokrati.nu/page36am1.html Sid 2
    Han hade vidare ett mörkt plagg typ jacka eller rock. [Lars J]
    är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta
    skulle vara typ täck eller dunjacka men är nu osäker på om så
    var fallet.

  104. Många intressanta kommentarer i tråden måste jag medge.

    Häromdagen snubblade jag över den här dokumentären igen och såg den för andra gången.

    Sydafrikaspåret har som sagt varit uppe på tapeten igen och då med kopplingar till svensk utförare osv. Ni som läst en del vet vad jag menar.

    Nu vill jag testa en grej jag inte läst om någonstans tidigare men är en tanke som slog mig med tanke på polis/sydafrikaspåret, alla W/T-vittnesmål, Norrköpingsmötet osv. Låt oss anta att det verkligen föreligger en konspiration inom vissa kretsar av svensk polis, SÄPO, Sydafrika och eventuellt en eller fler länders underrättelsetjänster i syfte att mörda Sveriges statsminister.

    Är det då orimligt att mördaren efter språngmarschen uppför trapporna ”försvinner” in i en polisbil? Mördare och mordvapen försvann på så vis för alltid bevisligen. Med tanke på omständigheterna så måste väl insidan på en polisbil vara den mest säkra plats man kan hitta som tillflykt för en mördare.

    Nu presenteras denna tankegång hypotetiskt under förutsättningen att polis/sydafrikaspåret är det rätta och att det vore intressant att läsa era tankegångar kring det. Kolla även dokumentären ni som inte gjort det.

    Allt väl!

    1. Eller att han hivar över mordvapnet till ett par andra införstådda ‘kollegor’ som raskt beger sig iväg åt annat håll, och själv dyker in i en nyligen omparkerad bil, eller försvinner upp i ‘någons’ närliggande bostad/kontor för att spendera några timmar/natten där…? Det skulle kunna vara rimligt. Det som slår en när man tittar i backspegeln är att så många som var inblandade i PU:n, i början, (som t.ex. Ingemar Krusell) då var så övertygade om att det var ett organiserat mord senare istället svängt och numera oftast anser att det var en ensam GM. Varför det är så kan man ju undra…

      Själv tror jag dock fortfarande på ”Gustav III”-scenariot (även om vi kanske aldrig får reda på exakt vilka som orkestrerade det, eller vem ‘Anckarström’ var). Palme ‘trampade på för många ömtåliga tår’; dessa tår på respektive fötter ‘marscherade sedan i samma paradmarsch’. En för alla, alla för en; faller en faller alla…

  105. En konspiration är ju en eller flera som planlagt mordet gemensamt med annan. eller några andra.
    Den ensamme är ju då det tysta överfallet. Undrar vart vi kom om alla 785 bloggföljare röstade?
    Konspiration en etta 1.
    Den ensamme en tvåa 2.
    Skall inleda röstningen med en tvåa 2.
    Gunnar sätter säkert en etta 1.

  106. Gunnar!

    Okej och tack för svar. Då kommer här en motfråga: varför tycker du att Skandiamannen skall utredas?

    1. Jag tvivlar på att utredningen kommit så värst mycket längre i dag när det gäller att ringa in en gärningsman eller en gruppering som bär ansvaret än man gjort dagen efter mordet, trots Krister Peterssons optimistiska utfästelser.

      Och då gäller fortfarande principen om ett mycket brett utredande. Jag ser inga särskilda skäl till att undanta Skandiamannen från det utredandet. Finns det, Per W, några kända spår eller mordhypoteser som du tycker att utredarna ska lämna därhän?

      1. Gunnar

        Nja, är väl av den åsikten att man skall börja på mordplatsen. Det KP sagt beträffande detta inger förhoppning. Nya ögon och nya tolkningar kring själva skeendet. Utefter detta kan man sedan avgränsa och leta sig utåt. En ny tolkning kan kanske också göra att vissa spår läggs på is. Är väl av den uppfattningen att polisen naturligtvis inte kan springa på varje enskild boll som kastas ut av privatspanare och journalister. Det gäller väl i synnerhet spår där det inte finns någon koppling till mordplatsen. Varför ska Skandiamannen utredas eller är du av den uppfattningen att alla spår ska utredas, inklusive Skandiamannen?

        1. Jag tycker att alla spår som skulle kunna ha någorlunda relevans tills motsatsen bevisats bör utredas – med större eller mindre ambition.

          Det gäller givetvis alla spår som har anknytning till mordplatsen och som inte direkt kan sorteras bort. Men förstås också exempelvis alla spår som med någon rimlighet kan ha anknytning till mordvapnet. Liksom alla spår som med någon rimlighet kan ha anknytning till hotbilder mot Palme.

          1. Precis, i den grovsortering du föreslår studsar Skandiamannen upp som en given ”utredningskandidat” då han uppfyller alla tre kriterier.

            1. Jag uppfattar det som att väldigt få personer argumenterar för att Skandiamannen inte ska utredas. Däremot argumenterar många för att vi idag inte ska se Skandiamannen som skyldig, därtill är bevisningen alltför svag och det finns det alltför många frågetecken

              1. Så är det.
                Allt ska naturligtvis utredas om det finns något att utreda. Filter har ju lagt upp vad dom tycker är bestickande med Skandiamannen, och nu hjälps vi alla åt med att utreda.
                Det kan handla om promenad-problematik och tolkning av vittnesmål, likaväl som observationer kopplade både till honom och andra.
                Att klara ut missförstånd gällande påståenden han gjort som man använt för att stämpla honom som lögnare i olika sammanhang, myter som fått eget liv. Minuter och sekunder som inte stämmer med tillryggalagda sträckor, praktiska omständigheter runt vapnet.
                Med mera…

                Är inte detta att utreda så vet inte jag, och finns det någon som motsätter sig det?

                1. Jörgen

                  Jag håller med, förutom då att det varken är din eller min uppgift att utreda. Den får vi väl lämna till bättre lämpade. Diskutera – det är väl en annan sak?

                  1. Ja, ”utreda” är ju ett begrepp förstås.
                    Tycker mig nästan ana att TP/Filter anser sig ha utrett frågan och kommit fram till att skuldfrågan är odiskutabel och att allt annat är snömos.
                    Vi kan väl säga att det i det fallet inte riktigt handlar om att ”diskutera” ändå.
                    Men låt gå för det Per W.
                    För sakens skull använder vi ordet ”diskutera”, och tills vidare utreder vi Filter/Petterssons – vad vi nu väljer att kalla det.
                    Därmed står jag ju fast vid att polisen bör utreda alla oklarheter runt mordplatsen oavsett om det handlar om Skandiamannen eller något annat.
                    Där är vi väl överens?

              2. Jon, beträffande ”Kulturhuset”

                Visst kan jag repetera ”Kulturhuset” för femtioelfte gången. Jag har dock noll förhoppningar om att du just denna gång kommer med något som trovärdigt förklarar bort det.

                Krister Peterson antyder i bifogad intervju att de inte kommer att peka ut en död person som inte kan försvara sig. Däremot kommer Palmegruppen att presentera omständigheter som allmänheten själva får dra sina egna slutsatser om.

                Här är då exempel på sådana omständigheter.

                ———————————
                Dagen efter, lördag den 1 mars kl. 12.20 ringde SE till polisen och berättade att han från Dekorimahörnet hade sett en man i tjugoårsåldern iklädd mörkblå täckjacka, d.v.s. den tjugofemårige och 164 cm långe Lars J, stå 70 meter bort vid det s.k. ”Kulturhuset”(Luntmakargatan 14). Åldern bedömde SE utifrån mannens kroppsbyggnad och hållning.

                Skandiamannen kan inte ha hört Lars placering vid ”Kulturhuset” från någon. Lars själv och PU blev inte medvetna om var han stod förrän 4 april utan Lars trodde till dess att han stod vid trappans början, 20 meter öster om ”Kulturhusets” hörn. Lisbeth Palme var inte kontaktbar och berättade först 7 maj om en man inne i gränden vid barackerna, inte vid ”Kulturhuset”. Lisbeth hann dessutom lämna brottsplatsen 23.28 med ambulans innan Lars återvände dit från Brunkebergsåsen. Inget annat vittne har känt till att Lars stod i hörnet vid Luntmakargatan 14, inte ens taxiföraren Hans J såg honom trots att han följde gärningsmannens flykt ända till början av trappan. Lars kom fram till hörnet 5-10 sekunder efter att GM försvunnit från Hans synfält.

                Inget annat vittne har kunnat ge SE alibi för att han befann sig vid Dekorimahörnet, trots att han hade gärningsmannasignalement. Ingen kommer ihåg honom, medan de andra på brottsplatsen alla fick alibi av en eller flera på platsen. Däremot kunde SE bara ange Lisbeth Palme och Anders B på mordplatsen, de två mördaren kunde se före skotten.

                Skandiamannen finns heller inte med på något foto eller någon ljudupptagning från brottsplatsen (kontrollerat).

                Likaså var det från hörnet vid tillfället omöjligt att uppfatta egenskaper 70 meter bort som man, ålder och färgen mörkblå (alla mörka färger bara mörka, SE fick antagligen mörkblå från media). Inte ens Lisbeth Palme kunde se på nära håll vilken färg gärningsmannen hade på sitt ytterplagg p.g.a. de ”konstiga” ljusförhållandena.

                SE såg troligtvis Lars J istället från första (trappsteg 29) eller andra trappavsatsen (trappsteg 48) när han flydde, medan Lars tittade ner mot mordplatsen på Sveavägen, vilket även Lisbeth Palme såg att kartarkivarien gjorde. Från nedre halvan av trapporna var det nämligen möjligt att uppfatta de detaljer som SE beskrev i telefonsamtalet.
                ———————————

                Så på grund av det, oberoende av tekniska bevis, vittnenas svaga minnesbilder och juridik, tror jag att gåtan efter 34 år får sin lösning som accepteras av de flesta.

                Jon, jag vet att du m.fl. här inte kommer att köpa det om KP säger SE.

                Räkna dock inte längre med stöd från mer högljudda Skandiamantvivlare som Jan Guillou, GW Persson, Pelle Svensson, Lena Andersson, Lars Borgnäs, Thomas Kanger, Ölvebro, Stocklassa, Silbersky, Aschberg, Fylking, Åsgård, Tommy Lindström, m.fl.

                Flera av dem har redan lagt benen på ryggen och kommer antagligen att inte erkänna att de avfärdade Skandiamannen, i vissa fall mycket kategoriskt.

                1. Mikael A skriver att SE såg troligtvis Lars J från trappavsatsen under flykt och att det därifrån var möjligt att uppfatta de detaljer som SE beskrev i telefonsamtalet.
                  Knappast troligt.

                  En snabb huvudvridning från trappen under flykt uppför, och Mikael A påstår att det är möjligt att uppfatta detaljer trots att avståndet är ungefär det samma, och att ljusförhållandena och förhållandena i övrigt torde ha varit betydligt sämre eftersom det inte fanns någon svagt upplyst vägg i bakgrunden.

                  Jag tror inte heller att han tydligt kunde urskilja jackans färg, utan han utgår sannolikt från vad han hört från Lisbeth på brottsplatsen: ”mörkblå täckjacka”.
                  I det första förhöret är han därför övertygad om att det är gärningsmannen han sett, och att den mörka täckjackan då sannolikt var blå precis som merparten av alla täckjackor.
                  Eftersom han här är helt övertygad om att detta är gärningsmannen (han har både hört en beskrivning av Lisbeth och sett en figur inne i gränden som matchar beskrivningen) faller det sig också naturligt att han kontaktar polisen för att ”ta bort ett felaktigt signalement”

                  Allt man mystifierar runt SE har sina naturliga och logiska förklaringar.

                  1. Jörgen

                    —- ”huvudvridning från trappen” —–

                    FEL: Från första eller andra trappAVSATSEN medan Lars J tittade ner mot Sveavägen. Från avsatserna var det naturligt att titta bakåt, det beteende som Hans J, Lars J och Yvonne N vittnat om.

                    —– ”trots att avståndet är ungefär det samma” —–

                    FEL: 40 meter fel. Från Dekorimahörnet 70 meter, från första trappavsatsen 30 meter, där det också är möjligt att uppfatta ”man i tjugoårsåldern”.

                    —– ”hört från Lisbeth på brottsplatsen: ”mörkblå täckjacka” —–

                    FEL: Läs igen! ”Inte ens Lisbeth Palme kunde se på nära håll vilken färg gärningsmannen hade på sitt ytterplagg p.g.a. de ”konstiga” ljusförhållandena”.

                    —– ”hört från Lisbeth på brottsplatsen” —–

                    Tok som för tankarna till teatermord och Palmerummet och nedvärderar bloggen och alla seriösa grävare som lagt ner sin själ på MOP.

                    1. Ok, missade att räkna trappsteg och utgick ifrån att det var den faktiska huvudvridningen från trappkrönet som avsågs.
                      Du gissar helt enkelt.

                      Du gissar också på att Lisbeth inte kunde urskilja jackans färg från ett avstånd av ca fem meter.
                      Trots att Lisbeth själv säger att den var blå så menar du att hon ljuger eller fantiserar.
                      Att SE skulle ha hört henne säga det är också en lögn i nivå med teatermord och tokteorier.
                      Jag tror nog att du bör ta dig en ordentlig funderare på vad du egentligen håller på med Mikael A, för detta tror jag inte att någon bloggläsare köper.
                      Jag tar självfallet tacksamt emot då jag slipper ödsla tid och kraft på motargument, för den delen sköter du bra på egen hand.

                2. Mikael A – Jag vet precis hur du menar med ”Kulturhuset”. Efter att ha sett filmintervjun med Lars J bedömer jag att det passar bättre med Skandiamannens beskrivning att han sett Lars från Sveavägen. Han kan till och med gått in i gränden lite för att komma närmare. Jag bedömer det inte som omöjligt att Skandiamannen var på mordplatsen utan att han kändes igen i efterhand av någon annan och han kanske inte kom ihåg någon annan än Lisbeth och Anders B. Folks minnen fungerar olika och det beror på vad man registrerat och inte. Att detta inte för dig ”förklarar bort Kulturhuset” må vara hänt, men det verkar ju mest bero på att vi har olika uppfattning vad som är rimligt och inte.

                  Jag kan absolut köpa Skandiamannen som gärningsman, men det kräver bevis. Av den fakta som finns idag går det att bygga en hypotes som inte helt går att förkasta, men det är många element som är osannolika. Kommer det fram t.ex. ett vapen som med största säkerhet är det som användes vid mordet och som har Skandiamannens fingeravtryck hamnar såklart allt i en helt annan dager. Du svarade aldrig på min fråga om vad som kan få dig att överge hypotesen om Skandiamannens skuld. Jag är faktiskt lite nyfiken på vilken typ av hypotetisk ny fakta som skulle kunna få dig att ändra dig.

                  1. Bra Jon.

                    Jag har svårt att få till ett trovärdigt scenario där SE inte är mördaren, därför det svårt att överge hypotesen.

                    Ett icke trovärdigt förlopp är då att SE kom fram till Dekorimahörnet 45-60 sekunder efter skotten och såg Palme fortsatt blöda ur näsa och mun. SE hann se Lars J vid ”Kulturhuset” och drog sig sedan undan och ingen annan kom ihåg honom. När sedan Lars J återvände till Sveavägen förstod SE att det var mannen i gränden och på det sättet kunde SE fabricera sin historia 12.20 nästa dag.

                    Det här skulle Filter kalla för snömos.Hur förklarar man trovärdigt exempelvis Yvonne N:s iakttagelser och att SE kanske var lika chockad som Lisbeth Palme och Anders B var, när SE återvände till väktarna 23.40?

                    1. Jag tycker inte alls att det du målar upp som ”ett icke trovärdigt förlopp” är särskilt osannolikt. Exakt hur chockad Skandiamannen var i jämförelse med LP och AB kan ingen mäta men att Skandiamannen var chockad är inte heller så osannolikt. Många blev chockade bara av att höra nyheter om mordet. Vad menar du med Yvonne N:s iakttagelser? Att gärningsmannen hade en lång rock som liknade Skandiamannen samt ett hölster eller en mindre väska är väl inte heller otroligt?

            2. Jag såg just att jag ställde en fråga till dig, Per, som du inte svarat på: finns det några kända spår eller mordhypoteser som du tycker att utredarna ska lämna därhän?

              1. Gunnar

                Jag valde att inte svara på frågan därför att det inte går att ge ett rättvist svar. Självklart ska vi strunta i tokspår, som exempelvis det grundlösa påståenden att det skulle vara ett teatermord.

                Ett generalfel är väl skillnaden på att utreda och att utreda i absurdum. I bland kommer man inte längre och det tror jag gäller många spår. Vilka specifika spår detta gäller har jag svårt att svara på eftersom jag måste förlita mig på vad PU säger. Dessutom har jag inte tillgång till material som ligger under förundersökningssekretess.

                Ett andra generalfel tror jag är när man börjar i fel ände, d.v.s utifrån och in. Detta utesluter väl i och för sig inte specifika spår men kan ändå hjälpa till att avgränsa sökandet.

                Ett tredje generalfel i sammanhanget är när samhället börjar få en generell misstro mot expertis. Exempelvis har ju GMP granskats av åtskillig experter, både nationellt och internationellt, och ingen har haft några större invändningar (det finns brister – men det tycker inte jag förtar helheten). Expertis kan också fungera som guider när det gäller avgränsning.

                Får väl också passa på och sticka ut hakan. Personligen skulle jag inte lägga något större krut på Borgnäs senaste hypotes, men den diskussionen kanske kan vänta tills det du Gunnar kommer med en utförlig genomgång av hans senaste alster. I sanningens namn hade jag lagt alla spår på is som går stick i stäv med det jag skrivit ovan. Hade jag haft kunnandet och mandatet hade jag utgått från Sveavägen/Tunnelgatan och förlitat mig på expertis. Hade jag där nått vägens ände hade jag så sakteliga betat mig utåt. Utifrån det perspektivet hade jag säkert kunnat ge ett mer exakt svar på vad som är blindgångare.

                1. Per W

                  Uttrycket att ”utgå från Sveavägen” har nästan blivit en floskel i diskussionen om Palmemordet. Har uttrycket egentligen någon betydelse? Vad innebär det när man, som du gör, säger så? Ölvebro/Helin slog sig ofta för bröstet när de påtalade att de, till skillnad från Holmer, ”började på brottsplatsen”. I det fallet innebar det tydligen att börja på Oxen, flera kvarter från Sveavägen/Tunnelgatan, utan mer än ett egendomligt och sannolikt icke tillförlitligt brev till Lisbet Palme där Oxen nämns.

                  Vad betyder ”utgå från Sveavägen” för dig, Per W? Betyder det att det bara är de personer som vi vet befann sig på brottsplatsen eller i dess omedelbara närhet vid tiden för skotten som bör vara föremål för noga utredning? Vi vet ju med säkerhet att mördaren befann sig på brottsplatsen när skotten föll, men vi vet inte om hans namn förekommer i utredningen. Kan ”utgå från Sveavägen” även innebära något annat? Exempelvis en tolkning, utifrån vittnesuppgifter, av mördarens beteende? Av vittnesuppgifter om WT-män? Om en analys av brottsplatsen rent geografiskt och de slutsatser som kan följa på det?

                  /Martin

                    1. Mikael A

                      Visst är det du skriver ett exempel på att utgå från brottsplatsen. Poängen med mitt inlägg och med mina frågor till Per W var att försöka bredda uttrycket en smula till att kunna innefatta mer än att bara gälla misstankar mot Skandiamannen, dvs en person som som vi vet faktiskt befann sig på brottsplatsen vid tiden för mordet.

                      Jag har svårt att se på vilket sätt Ölvebro och åklagarna utgick från brottsplatsen när de bestämde sig för att rikta sina initiala utredningsåtgärder mot spelklubben Oxen och därigenom fick korn på Pettersson (det var ju innan Lisbet Palme gjorde sitt utpekande av honom). De gick ”utifrån och in”. Och eftersom uttrycket ”utgå från brottsplatsen” ofta framhålls som den nyktra, vettiga metoden, en kontrast mot ”fantasifulla konspirationsteorier”, uppkommer ju därför frågan vad det egentligen innebär, om inte ens de som framhållit det mest fick sitt stora napp via brottsplatsen. Samtidigt kan vi anta att en sådan som Sven Aner, till exempel, säkert skulle hävda att hans teori om AA utgick från brottsplatsen, via de finska kvinnornas berättelse.

                      Jag menar att även flera teorier med slutsatsen att mordet var en konspiration i grunden utgår från brottsplatsen och från tolkningar av vad som är känt om det som skedde där, oavsett hur starka teorierna är i övrigt, oavsett ifall de pekar ut en specifik person eller grupp av personer som gärningsman/-män eller inte. Mötesteorin är ett tydligt exempel. Vem kan säga att den inte utgår från brottsplatsen? Flera av de vanligaste varianterna av polisspåret bör också kunna räknas in.

                      Så, vad innebär det idag när man, exempelvis, ratar Borgnäs nya teorier och istället menar att man måste utgå från brottsplatsen? Är det bara teorin om Skandiamannens skuld som kan sägas utgå från brottsplatsen? Vilka fler? Vilka utgår INTE från brottsplatsen (bortsett från de ”teorier” som inte gör anspråk på att vara något annat än teorier om ett eventuellt motiv). Och, inte minst, är faktumet att teorin om Skandiamannens skuld utgår från brottsplatsen något som i sig stärker teorin? Många, inklusive Per W, verkar tycka det. ”Han var ju i alla fall där” (ej citat). Det var Anders B också. Och Lisbet Palme. Och mördaren.

  107. Finns Matti-breven att läsa online någonstans? Vet att de ska finnas i Anérs bok från 2002 men med tanke på Corona så tänkte jag undvika biblioteksbesök.

  108. Kära medkonspiratörer!

    En anmärkningsvärd sak som jag tycker flugit under radarn i Borgnäs senaste utspel/bok är när han blir intervjuad av Kvartoft berättar att ”GM’s motiv… hade han ett motiv att döda henne och göra det först i så fall ger det ett helt nytt perspektiv till dådet.” Därefter får han frågan: ”Vem var måltavlan?”

    Borgnäs svar är då: ”Utan tvekan var det OP, det skottet satt exakt.” En professionell skytt (som Borgnäs tror på) hade aldrig skjutit på sekundärmålet först med alla risker det medför (bli upptäckt, huvudmålet kommer undan, osv). Här säger dessutom Borgnäs emot sig själv eftersom målet alltså ändå var OP. Krångligt.

    Borgnäs bygger framförallt sin teori på vittnesutsagor när de beskriver att ”först hör de ett skott och sedan hör de ett till och därefter faller en person” och därmed fastslår att skottordningen måste vara den omvända.

    Betydligt enklare förklaring: vittnen kan inte särskilja på 0,5-3 sekunder i en minnesbild utan den är konstruerad på ett sätt som ”makar sense”. Ljud först, person som faller sedan. Perception fungerar inte som ett fotografi eller en mp3-fil. Det finns två olika typer av processer som samspelar vid skapandet av våra sinnesintryck, top-down respektive bottom-up. I det sistnämnda kommer information utifrån och vidare till hjärnan och det är sådant som Borgnäs tar upp. Vid top-down processande tar hjärnan befintliga kunskaper, erfarenheter och/eller förväntningar för att bygga på intrycken utifrån. De flesta människor får nog anses anta att pistolskott leder till ett fall snarare än tvärtom. Därmed är det mycket realistiskt att vittnenas uppfattning lika mycket kan byggas på av denna top-down process som av en bottom-up.

    Om LOP går i armkrok är det inte särskilt långsökt att tänka sig att LP så att säga dämpar hastigheten i fallet något och även detta skulle på ett väldigt enkelt sätt kunna förklara eventuella ”tidsluckor”.

    Det här var bara en sak av allt snurrigt som Borgnäs tar upp i boken, men vi börjar med detta. Samtidigt, kan jag inte hålla mig från att han överhuvudtaget hänvisar till Kerstin N’s egna rekonstruktion för att ringa in tidsrymden för skotten. Hur exakt tror han att folk kan avgöra skillnader mellan sekunder i vardagen egentligen. Häpnadsväckande är bara förnamnet.

    1. Jag har också funderat en del på Lars Borgnäs beskrivning av mordet i hans senaste bok. För mig blir det väldigt rörigt eller ”icke-intuitivt”. Men man skulle kunna tänka sig scenariot att han först skjuter LP ”från höften” och sedan det mer säkra skottet mot OP, på följande sätt (givet mötesteorin):
      Makarna Palme möter mördaren. De samtalar och slår följe ett stycke. Mördarens plan är att leda paret in på den mer insynsskyddade Tunnelgatan. Men vid det laget får LP en mycket dålig känsla. Hon kanske protesterar, mördaren kanske insisterar (allt går mycket fort). Lisberg börjar avvika från de andra två, sägandes: ”Nej, då går jag!”
      Problem uppstår för mördaren: 1) Paret ”sprider sig”, och 2) Om LP går vidare följer knappast OP in på Tunnelgatan. Han behöver handla omedelbart.
      Han drar snabbt sin revolver och skjuter Lisbet, eftersom hon rör sig bortåt – det vill säga avståndet blir allt längre. Sedan skjuter han OP. Väl medveten om att det finns vittnen och att målet att mörda OP är uppfyllt, skyndar han från platsen.
      Detta är förstås bara en fantasi om hur det skulle kunna ha gått till, men för mig känns detta rimligare än Borgnäs spekulationer kring skälet till att mördaren sköt LP först (ett scenario vi utgår ifrån här, förstås). Det gick helt enkelt inte som han tänkt sig, så han behövde improvisera och handla blixtsnabbt.

      1. En sak som blir konstigt om LP sköts först är att OP då borde ha hunnit reagera och knappast skulle ha stått kvar med ryggen mot GM. Går 2-3 sek som LB spekulerar i borde han ha hunnit vända sig om för att se vapnet och försöka avvärja attacken och även om han ändå blev skjuten i så fall ha blivit det framifrån – inte mitt i ryggen. Att han i princip skulle ha stått stilla känns inte troligt. LP säger ju att hon omedelbart vände sig om efter att ha – som hon först uppfattade det – ha hört smällare. OP var väl inte döv? Spekulerar man i att det var ett möte och han redan innan skotten föll var medveten om GM:s närvaro borde han ännu snabbare ha reagerat på vad i hela fridens namn denne tog sig till.

        1. Jo, jag har faktiskt besvärats av just detta i min ”vision” av hur det skulle kunna ha gått till med Borgnäs scenario: Att Olof står stilla (som det verkar) sedan Lisbet blivit beskjuten. Alternativet är väl att Olof står med sidan mot mördaren när första skotten bränner av, och vänder sig häpet mot Lisbet, och på vis får ryggtavlan mot mördaren.

          Men ja, det är svårt för mig att få Borgnäs scenario att gå ihop logiskt; men om det så att säga ”gick fel”, som jag spekulerade i ovan, finns det i så fall lite större utrymme att förstå situationen.

          1. Smällen efter ett första skott, om detta inte träffar OP, borde rimligen ha lett till att OP riktar sin uppmärksamhet mot ljudkällan och inte mot LP. Jag har svårt att förstå detta som annat än övertolkning av vissa vittnesmål och beräkningar av kulbanor/ingångs- & utgångshål, men som inte går att dra dessa slutsatser av. Det skapar fort fler problem och nya frågor än vad det löser och besvarar.

            1. Jo, jag håller med — det går inte riktigt ihop. Men har du läst Borgnäs bok? Det är övertygande argumentation utifrån de tidigaste vittnesmålen, samtidigt som resultatet är svårt att föreställa sig. Ska bli intressant att höra fortsättningen på intervjun av honom i Palmemordet-podden, även om intervjuaren gärna skulle få utmana Borgnäs mer.

  109. LP.e. styrde kvällen.
    Olof visste inte om det planerade bio besöket när han redan på eftermiddagen gav livvakterna ledigt.
    Tycker LP:e borde nämnt dessa planer för Olof, kanske livvakt då varit med. Något te blev heller inte av, LP:e var trött. LP.e styrde hemfärden med att låta Olof sträcka på benen. LP:e gick över vägen för att titta i en klädbutik. Hela kvällen gick i LP:es regi. Var det LP:e som stämt träff med någon vid hörnet?

    1. Niklas B,

      I ett inlägg från 25 mars 2020 kl. 7:45 skrev du

      ”En konspiration är ju en eller flera som planlagt mordet gemensamt med annan. eller några andra.
      Den ensamme är ju då det tysta överfallet. Undrar vart vi kom om alla 785 bloggföljare röstade?
      Konspiration en etta 1.
      Den ensamme en tvåa 2.
      Skall inleda röstningen med en tvåa 2.”

      Och i inlägg redan från 26 mars 2020 kl. 7:28 antyder du en konspiration där gm hade tyst hjälp av LP:

      ”LP.e. styrde kvällen.
      Olof visste inte om det planerade bio besöket när han redan på eftermiddagen gav livvakterna ledigt.
      Tycker LP:e borde nämnt dessa planer för Olof, kanske livvakt då varit med. Något te blev heller inte av, LP:e var trött. LP.e styrde hemfärden med att låta Olof sträcka på benen. LP:e gick över vägen för att titta i en klädbutik. Hela kvällen gick i LP:es regi. Var det LP:e som stämt träff med någon vid hörnet? ”

      Och från 27 mars 2020 kl. 7:46 ”Det var på LP:es initiativ att gå på bio, allt var planerat.”

      Bestäm dig för ett alternativ, annars är det meningslöst att kommentera dina inlägg då du på ett ögonblick virrigt ändrar uppfattning mellan ettan och tvåan.

  110. Vägen framåt? Spekulera inte, gissa inte. Läs på, ta reda på mer. Idka källkritik, gräv själva i arkiv och inse att vi vet väldigt lite förutom herr Wall förstås som vet mer än de flesta.

    1. Källa Mats: En hel del här inne har både läst på, idkat källkritik, grävt i arkiv/dokumentering, och deltagit ‘debatten’ i många år nu. Det är – kanske – en liten anledning till varför det ser ut som det gör nu. Men rent ‘principiellt’ så håller jag med dig.

  111. Nej, har inte läst boken, men hört intervjuerna i SVT och podden, vilket inte lockar till att göra det heller. Att idag säkerställa tidsrymd mellan skotten eller revidera synen att OP besköts först förefaller inte möjligt – det blir en märklig hypotes, som inte går att pröva. Hade detta varit ett vanligt mordfall skulle hustrun ligga närmare till hands att kunna misstänka som inblandad i dådet och i så fall skulle skottet mot henne ha kunnat vara ämnat att skapa ett alibi för henne och alltså medvetet missat, för att framställa henne som offer i stället för beställare av mordet. Rent teoretiskt kan man förstås inte utesluta något sådant ens i detta fall, men ingen har lyckats påvisa en sådan grad av konflikt inom familjen att detta känns troligt. Det är väl också i princip endast om mordet skulle ha hamnat på film någonstans, som det exakta förloppet skulle kunna fastställas. Det påverkar vad vi vet idag heller inte brottsrubricering, vem som blev offer eller jakten på GM. Kanske gick ett skott av i samband med att GM drog upp vapnet och sen satte han omedelbart det andra i ryggen på OP, men vilken roll skulle det spela för att förstå attentatet?

  112. Bob Dylan (nobelpristagaren i litteratur för ett par år sedan) släppte i natt en ny låt: ”Murder Most Foul”. På sin sedvanliga ‘stream of consciousness’-narrativ/lyrik kommenterar han USA efter mordet på JFK i november 1963. Och, likt mer än 80-90 % av USA:s befolkning så tror inte han heller att Lee Harvey Oswald var den (ende) som gjorde det. Slutsatsen är att det var ett beställningsjobb, att det var organiserat. Varför är vi (som faktiskt haft ett kungamord baserat på en konspiration) så naiva i Sverige…?

    ”Led to the slaughter like a sacrificial lamb…” /…/ ”It’s a matter of time, and the timing was right. You got unpaid debts, we’we come to collect” /…/ ”Business is business, and it’s a murder most foul…”.

    Det är väl där vi landar i Sverige också, även efter Krister P:s ”förklaring”.

    1. När Krister Petersson utsågs till förundersökningsledare kunde man märka en viss optimism hos många som varit engagerade i lösningen av Palmemordet. Själv förstod jag aldrig riktigt vad denna inställning baserade sig på, men tydligen trodde nu en del att det fanns goda möjligheter för en nystart och en förutsättningslös utredning.

      Jag har med åren lärt mig att ”förutsättningslös” i vissa kretsar betyder att utredarna i första hand borde koncentrera sig på någon form av konspiration. En och annan kanske rentav närde en naiv förhoppning om att PU skulle studera den fantasifulla teorin om ett mötesscenario på fullt allvar.

      Om man redan nu, innan KP uttalat sig i någon bestämd riktning, sätter citationstecken runt hans ”förklaring”, visar det i så fall bara att mina farhågor varit riktiga. Trots vad som sägs och försäkras, torde det bli svårt för många att svälja en lösning som skulle handla om något annat än en konspiration. Inte minst riskerar annars teorierna om tidigare mörkläggning i utredningen att haverera.

      1. Inte alls. Oavsett vad sanningen om mordet är kan man konstatera att särskilt de första årens mordutredande – med Holmérs och Ebbe Carlssons insatser samt lanseringen av Christer Petterssonspåret – präglats av att det funnits ett starkt intresse från tongivande kretsar i statsmakten att förhindra en förutsättningslös utredning.

        Det behöver inte alls betyda att dessa kretsar känt till sanningen om mordet. Det har räckt med att vissa känsliga spår inte borde följas upp eftersom själva utredningsåtgärderna skulle kunna orsaka politiska komplikationer. (Typexemplet är Krusell som inte fick utreda CIA.) Och för att minska trycket på utredning av relevanta men politiskt laddade spår har olika mer oförargliga lösningar lanserats.

        För min del kan jag tänka mig att lösningen på mordet ser ut på alla möjliga sätt, även om jag finner vissa alternativ mer trovärdiga än andra. Och jag kan också tänka mig att Krister Petersson är lösningen på spåren, även om jag förbehåller mig rätten att vara tveksam till den saken.

        1. Du använder själv formuleringen ”oförarglig lösning”. Det säger allt. Det är väl tänkbart att det är just en sådan vi har att vänta. Att en lösning av det slaget skulle landa särskilt väl i vissas ögon, även om bevisningen skulle vara övertygande, har jag svårt att föreställa mig. Tänk om varken CIA, Säpo, svensk polis, militär eller Stay Behind hade något med mordet att göra. Fine, säger konspirationsteoretikerna, och går vidare i livet.

            1. Och om det skulle visa sig att dina teorier om Lisbeth Palmes agerande i utredningen är uppåt väggarna fel, så är du förstås beredd att backa från dessa? Kanske kunde rentav en ursäkt till misstänkliggjorda inom statsapparaten vara på sin plats?

              1. Ja, givetvis. Sedan återstår förstås det lilla problemet att du och jag kanske inte är alldeles överens om när ett sådant tillfälle inträffar. 🙂

                Kanske tycker du till och med redan att jag kommit så uppenbart fel att jag borde be diverse personer och instanser om ursäkt på stående fot. Ibland har jag fått det intrycket. Men att döma av din kommentar ovan anser du dock inte så just nu i alla fall, eftersom du skriver ”om det skulle visa sig…” osv.

                För min del menar jag nog att den här diskussionen riskerar att bli lite fånig, alltså diskussionen om jag kommer att erkänna att jag har fel ifall det visar sig att jag har fel.

                Låt oss lämna den och säga så här i stället: om det kommer fram några nya uppgifter om mordet som du tycker att jag bagatelliserar så är du hjärtligt välkommen att kritisera mig för det på konkreta punkter. Och så får väl den här bloggens läsare själva ta ställning till din kritik.

                Blir det bra så, tycker du?

                1. Vad jag tycker spelar mindre roll. Det är i första hand din läsekrets jag tänker på och det ansvar som du har inför den.

                  Det kan nog komma tillfällen framöver där många kan behöva idka självkritik. Jag utgör inget undantag, men jag har å andra sidan inte skrivit några böcker eller artiklar i ämnet.

                  1. Mikael B, du tycks inte sätta alltför stor tilltro till att Gunnars ”läsekrets” har förmågan att tänka själv. Synd. Det gör ju att dina egna inlägg riskerar att förlora i både tilltro och relevans, även fast det inte är några artiklar eller böcker du skrivit.

                    Du vet lika lite som jag, eller någon annan, vad för slags människor det är som postar här, men hade du tagit dig tid att följa med lite noggrannare så hade du upptäckt att en – hel – del av dem är ganska så väl utvecklade i både uppfattning, analys och formulering.

                    År problemet att du inte håller med om konspirationsteorierna så sluta läs dem. Retar du dig på vissa skribenter, eller kanske rentav på Gunnar själv, så sluta komma in hit överhuvud taget. Endast en masochist skulle göra det ifall så var fallet.

      2. Förutsättningslös bör väl ändå innefatta både möjligheterna att Palme mördades av en ensamagerande person och av en grupp av personer? Slumpvis möte vid Dekorima, förutbestämt möte vid Dekorima, förföljande som ledde till aktion vid Dekorima, bevakning i alla riktningar som ledde till aktion vid Dekorima?

      3. Mikael B

        Är det inte rimligt att vi, att döma av det som KP sagt, väntar oss en förklaring som är i det närmaste juridiskt vattentät? Om han lägger fram en ”förklaring” som en stor del av befolkningen inte tror på, oavsett om den delen av befolkningen tidigare argumenterat för en konspiration eller inte, är det väl inte tvivlarna som bör kritiseras utan snarare tyngden i KP:s ”förklaring”. Utifrån så som åklagaren har uttryckt sig väntar sig åtminstone jag en förklaring som enbart de allra mest insnöade konspirationsteoretikerna avfärdar. Jag föreställer mig den skaran som rätt begränsad (tänk människor i stil med Dammegård och Hedberg).

        Dessutom är det väl inte alldeles givet att alla som idag med näbbar och klor förfäktar teorin om en ensam gärningsman kommer att lägga sig platt om KP presenterar en förklaring som bygger på en konspiration eller ett organiserat dåd? Du liksom förutsätter att människorna som tror på konspiration gör det för att de i sig och i alla lägen söker motståndet mot etablissemanget snarare än att de bygger sina ideer på sakliga tolkningar av händelseförloppet, medan de som tror på ensam GM alltid är de förnuftiga.

        1. Problemet för Krister P är att han inte bara kan ”lägga fram en teori”. Han är trots allt åklagare, inte privatspanare eller allmän killgissare. Tyvärr får man ju lite såna vibbar när han säger att någon antingen åtalas eller att förundersökningen avslutas. Därmed är risken överhängande att förundersökningen avslutas. I värsta fall med att åklagaren broderar ut en teori om hur mordet gick till, men att gärningsmannen av ett eller annat skäl inte kan ställas till svars. Gissningsvis för att karln är död. Låt oss då bara hoppas att Krister P kan presentera hållfasta bevis för att det han säger bär sannolikhetens prägel. Att någon form av materiellt bevis eller pålitliga vittnen ändå kan åberopas. Men gör man det på det sättet om förundersökningen ska avslutas? Eller kommer känslan bli att gåtan slutgiltigt övertäcks?

        2. Drivkraften hos många som förespråkar konspirationen i det här fallet tror jag faktiskt är just motståndet mot etablissemanget. För här verkar det inte bara handla om synen på själva mordhandlingen. Resonemanget styrs i minst lika hög grad av den uppfattning man har om makthavare, myndigheter och säkerhetsapparat.

          Det är ju inte heller bara i tolkningarna av själva händelseförloppet på Sveavägen, där konspirationsteorierna har frodats. Långt, långt därifrån.

          Det färskaste exemplet är väl Krister Peterssons uttalande. Där dröjde det inte många timmar förrän teorin lanserades om att förundersökningsledaren gick ut med detta utspel för att han ville ta syre från diskussionen om Borgnäs bok. Här var det underförstått att den innehöll obekväma sanningar, som Petersson ogärna ville ge utrymme.

          Så har det varit gång på gång i det mesta som rört mordet. Och det lär nog fortsätta även efter KP:s redovisning, hur vattentät den än nu är.

          1. Det är alldeles säkert så att många som förespråkar att det ligger en konspiration bakom Palmemordet känner vad du kallar för ”motstånd mot etablissemanget”. Och det stämmer säkert också att många som förespråkar en ensam gärningsman känner vad man kan kalla ”identifikation med etablissemanget”.

            Var och en som funderar över Palmemordet och liknande händelser gör därför klokt i att då och då reflektera över sin egen inställning när det gäller tilltro till/misstänksamhet mot makthavare – och risken för att den kan leda en på villovägar.

            1. Det kan kanske vara på sin plats med ett litet förtydligande.

              Jag har ingen överdriven tilltro till makthavare eller myndigheter. Beslutsfattare och tjänstemän måste ständigt granskas och ifrågasättas. Dolda agendor är vanliga, varför ett mått av skepsis och misstänksamhet är på sin plats. Det finns också otvetydiga exempel, där staten ägnat sig åt mörkläggning.

              Saken är bara den att jag inte funnit några belägg för att det har förekommit några avsiktligt vilseledande manövrar när det kommer till Palmemordet. Min uppfattning är att det finns mer närliggande och mindre konspiratoriska förklaringar till de olika turerna i mordutredningen.

              1. Mikael B – Det är ganska långt mellan att vara öppen för att mer än en person kan ha varit inblandad i mordet på Olof Palme och att tro på chemtrailskonspirationer, du verkar antyda att det är likvärdigt. Just Palmemordet är väl ett av de områden där det finns mest anledning att förhålla sig kritisk till den officiella bilden. Palmeutredningen har ju under 34 år egentligen inte kunnat presentera någonting som för oss närmare sanningen än det vi visste dagen efter mordet. Själv ser jag mig som en person som ligger betydligt närmare etablissemanget och myndighets-Sverige än tvärtom och jag har i regel mycket hög tilltro till myndigheter. Palmeutredningen är historiskt sett dock ett stort undantag. Däremot lämnar jag öppet för att nuvarande utredning är av annan kaliber och presenterar de ett BRA case kommer jag köpa det, oavsett om det är en ensamagerande gärningsman eller en grupp

                1. Som jag försökt peka på handlar det inte bara om hur man uppfattar de närmare omständigheterna på mordkvällen. Det finns också en betydligt större överbyggnad, som åtföljer teorierna.

                  Det är viss skillnad på en sund skepsis gentemot PU och makthavare i allmänhet jämfört med en närmast paranoid misstänksamhet, där knappast något godtas för vad det ser ut att vara. När snart sagt varje mått och steg i utredningen förväntas motsvaras av en handling i ett parallellt, konspiratoriskt universum, ännu 34 år efter mordet, då är jag inte längre med.

                  1. Mikael B

                    Jag köper det du skriver om en ”större överbyggnad, som åtföljer [konspirations]teorierna”. Samtidigt nyanserar du dig när du i ett tidigare inlägg skriver:

                    ”Dolda agendor är vanliga, varför ett mått av skepsis och misstänksamhet är på sin plats. Det finns också otvetydiga exempel, där staten ägnat sig åt mörkläggning.”

                    Det jag reagerar på är att den hållningen inte märks när du ganska raljant och utan att det tillför något i diskussionen konstaterar, till exempel, att det åtminstone inte är den fantasifulla mötesteorin som KP kommer att lansera. Jag skriver dock inte den här kommentaren för att kritisera din debattstil utan för att jag tycker att det sättet att uttrycka sig på är symptomatiskt för många som avfärdar allt som bygger på att mordet var organiserat och resultatet av en konspiration, utan att ta sakdebatten. (Jag har följt den här bloggen länge och vet att du ofta för sakliga diskussioner med stort kunnande bakom orden.) Det är som om idén om ett organiserat mord är universellt fel i sig, så att det räcker med att vifta undan den – i sig. Hade diskussionen handlat om Anna Lindh-mordet istället, då hade jag köpt det förhållningssättet mer, eftersom det ska väldigt mycket till för att ens väcka tanken på att det mordet var en konspiration inom exempelvis statsapparaten. Men när det gäller Palmemordet. Vad man än tror på är det en öppen fråga. Vem kan med säkerhet konstatera att det VAR en konspiration, eller att det VAR en ensam gärningsman?

                    Jag vill mena att om man inte kan erkänna MÖJLIGHETEN att Palmemordet var resultatet av en konspiration, då bär man skygglappar.

                    1. Den möjligheten tror jag inte att jag kategoriskt har förnekat. Däremot köper jag inte det paket som oftast medföljer dessa teorier. De flesta av dem tenderar att ganska fort tappa markkontakten.

                      Jag har följt med i mordutredningen från dag 1 och hängde också vid radion när Lars Borgnäs började göra sina program för Kanalen 1987. Som många andra blev jag till en början fångad av dessa teorier. Jag köpte också tidigt Sven Anérs böcker. Senare även Gunnars och många andras. Jag har träffat flera av de så kallade privatspanarna som var aktiva under 1980- och 1990-talet. Jag besökte också rättegången mot CP vid ett par tillfällen.

                      Så småningom började jag inse att det inte fanns mycket av substans i konspirationsteorierna. I varje fall inte i relation till det buller som de ibland åstadkom i media.

                      Mötesscenariot har jag däremot redan från början betraktat som närmast verklighetsfrämmande, vilket jag tidigare har redogjort för.

                      De senaste synpunkterna från min sida handlade mera om de kommande reaktionerna på KP:s lösning.

                    2. Martin G

                      Möjligheten till konspiration är väl ändå fullständigt söndermald i debatten? Den är vida erkänd bland både privatspanare, journalister och andra förståsigpåare. Om det är något som fått utrymme i debatten så är det just möjligheten att mordet var en konspiration. Presenterar Krister Petersson en lösning på mordet, där de vidlyftiga konspirationerna lyser med sin frånvaro, är det hög tid för självrannsakan och utvärdering.

                      Man kan börja med att ställa sig frågan varför de mest långlivade och ihärdigt intresserade journalisterna proklamerat för konspiration och mörkläggning? Jag tror att svaret, åtminstone delvis, finns i själva frågan. När måttligt intresserade journalister/media försvann på vägen återstod bara de mest hängivna. Det fungerar enligt logiken: desto mer man grottar ner sig, desto mer mystiska omständigheter finns att finna. När polisen trampade vatten fortsatte dessa hängivna att presentera vidlyftiga hypoteser och märkligheter, alltsomoftast byggt på obskyra vittnesmål eller lösryckta citat. Namnkunniga journalister har krävt att poliser och åklagare ska springa på varenda lös boll som sparkas ut. Sanningen är ju att tåfjuttarna aldrig hade sett dagens ljus om nu mordet varit löst på en vecka.

                      En annan omständighet stavas Christer Pettersson. Den ensamma galningen som visade sig vara oskyldig till mordet. När Christer frikändes av hovrätten fick konspirationsteorierna ny näring. Nu stod det väl ändå klart att Palme inte sköts av en ensam galning! Bland förståsigpåare blev det nu fult att diskutera ensamma gärningsmän, som att svära i kyrkan. Det började t.o.m talas om att etablissemanget styrt utredningen mot acceptabla och enkla lösningar. Att i princip samtliga expertis, på båda sidorna Atlanten, uteslutit konspirationen glömdes bort någonstans på vägen. Tvärtom – expertisen ansågs inkompetent och blev på något sätt en mystifierad del av den påstådda mörkläggningen

                    3. Ibland får jag en lätt surrealistisk känsla när jag hamnar i de här generella diskussionerna om ensam gärningsman versus konspiration. Erfarenheten säger att politikermord kan vara utförda antingen av ensamma gärningsmän eller av konspiratörer. Innan ett specifikt mord är uppklarat är det i princip omöjligt att veta vad som är sanningen i just det fallet.

                      Ditt påstående, Per W, att i princip all expertis på båda sidorna Atlanten uteslutit att det skulle röra sig om en konspiration förvånar mig. Expertis på vad?

                      Möjligen avser du expertis på Palmemordet. Men det finns väl knappast någon expertis på Palmemordet på andra sidan Atlanten? Däremot har två av de tidigare spaningsledare jag talat med, Stig Edqvist och Dag Andersson, varit mycket tydliga med att de tagit möjligheten av en konspiration bakom mordet på stort allvar. Stig Edqvist nämnde särskilt Sydafrika. Dag Andersson har framhållit walkie-talkieobservationerna som en helt central punkt i vad som borde utredas för att mordet ska få sin lösning. Edqvist och Andersson borde väl rimligtvis räknas in i expertisen på detta mord?

                      Övertolka mig nu inte. Jag kan lika lite som någon annan fastslå med säkerhet vad som är sanningen om Palmemordet. Jag har öppnat den här bloggen för diskussion om ämnet. Men då ser jag gärna en viss öppenhet från dem som debatterar, annars blir det ganska meningslöst.

                    4. Per W

                      Du har en kategorisk övertygelse. Just det som du med emfas beskyller dina meningsmotståndare för.

                      Jag delar inte din syn på att konspirationsspåret har dominerat debatten och rapporteringen om mordet. De flesta så kallade ”privatspanare” har inte fått särskilt stor folklig spridning. Bland journalister är det väl bara Borgnäs och Bresky som nått ut till många. Leif GW når definitivt ut till många, men det är först det senaste 1,5 decenniet som han förknippats med en konspirationside. På andra sidan, de som förfäktat den ensamme gärningsmannen, finns åtskilliga tunga personer. Spaningsledningen under hela 90-talet med Ölvebro i spetsen. En i princip samlad mediakår som under årens lopp generellt varit väldigt lam i att granska och kritisera utredningen; istället har den i kör plockat fram den ena omständigheten efter den andra som skulle kunna tyda på att Pettersson ändå var mördaren. Lennart Hård och alla otaliga krönikörer och uttolkare. Tunga jurister: Silbersky, Borgström, Bodström. Fler journalister: Guillou, Aschberg, Hasse Aro. Professor Erik Åsard. För att inte tala om familjen Palme med sönerna i spetsen. Jag glömmer säkert många fler.

            2. Mikael B och Gunnar

              Jag instämmer i vad ni båda säger. Men vi har här att göra med ett mordfall där det brukar heta att vi inte vet så värst mycket mer än på lördagsmorgonen den 1 mars 1986 (dock en sanning med modifikation). Hur som helst, vi kan nog alla hålla med om att det är väldigt få omständigheter i fallet som vi kan fastslå med säkerhet enbart genom att analysera de uppgifter i utredningen som vi har tillgång till. Palmemordet är i högsta grad en öppen fråga. Vi har förespråkare för konspiration/organiserat mord och vi har förespråkare för ensam gärningsman/slumpdåd (plus en del varianter däremellan och där bortom). Om åklagaren i det läget går ut med de besked som KP nu har gjort bör han, anser väldigt många, ha tung bevisning att komma med när det väl är dags. Exempelvis teknisk bevisning. Om han lägger fram en sådan som ”bortom rimliga tvivel” visar att, exempelvis, Skandiamannen är mördaren, bör man vara ytterst konspiratoriskt lagd för att inte tro på det, oavsett huruvida ens inställning till Makten tidigare har lett en in på en viss sorts tolkningar av händelseförloppet. SÅ stark avsky mot Makten att den till och med övervinner stark teknisk bevisning tror jag inte att de flesta som sakligt argumenterar för ett organiserat mord har. Men jag kan ju ha fel.

              Lägger KP däremot INTE fram övertygande teknisk eller annan typ av bevisning är det helt rimligt att inte alla tror på honom och därmed att diskussionerna fortsätter.

            3. Utifrån dessa premisser så borde jag då sannerligen tro på en konspirationshypotes.
              Jag har relativt välutvecklad misstro emot det så kallade etablissemanget överlag.
              Begriper dock inte vad sådant har med saken att göra?
              Materialet är ju som det är likafullt och vill man försöka tröska sig fram emot någon lösning så bör man försöka ta sig an det utan alltför många utvecklade fördomar.
              Jag landar fortsatt i min ensamme GM,trots etablissemanget som det då verkar.

            4. Men om en grupp konspiratörer inom säpo mördade Palme, såg de sig som rebeller mot eller kuggar i etablissemangets maskineri? Såg de Palme som etablissemangets ledare eller förrädare? Och om regeringen Carlsson med efterföljare förhindrat att de ertappats, skyddade den då etablissemanget eller dess dödgrävare? Och när statsministrar pekar ut en frikänd som skyldig – till något slags rättssäkerhetsetablissemangs fasa – vilken sida står de då på?

              Det finns kanske ett säpoetablissemang som vill förhindra att sanningen kommer fram, lika intensivt som ett socialdemokratiskt etablissemang vill det av totalt annorlunda skäl. Och de borgerliga partiernas etablissemang kanske snarare delar säpo- än SAP-etablissemangets bevekelsegrunder, men alla är lika paniska. Finns det enbart rutten makt? Var det inte ett rättssäkerhetsetablissemang som friade CP och avslog prövning i hovrätten? Kan vi föra en klar diskussion om vi antar att det finns ett etablissemang, endast ett och med stort E? Blir kategorierna rättssäkerhet, demokrati, objektiv sanning och deras motsatser och motståndare kanske mer behjälpliga i sökandet efter klarhet?

              1. Du pekar helt klart på något som är viktigt att tänka på. Det finns verkligen inte ett enda entydigt etablissemang i ett samhälle. Och all makt är förvisso inte rutten.

  113. Lars Borgnäs menar i sin bok att andra skottet dödade Olof Palme. Där verkar Borgnäs ha rätt. Iallafall är han övertygande. Vidare menar Borgnäs att första skottet var ämnat för Lisbeth och inte Olof. Men, där komplicerar han väl ändå statsministermordet. Om huvudmålet är Olof Palme (som Borgnäs ändå vidhåller) bör väl första skotten vara riktade mot Olof? Således kan rentav båda skotten vara riktade mot Olof?

  114. Har hållit skottet mot LP:e som ett misstag eller vådaskott, eller om det alls sköts något skott mot LP:e. ?
    Går en het kula genom en tjock vinterkappa börjar det säkert dofta bränt tyg, sot och krutrök stiger upp från det genomskjutna. Märkligt att ingen noterat dessa kulhål på LP:es rygg, där var trots allt en massa folk. LP:e påpekade att även hon blivit beskjuten men ingen tittade till detta. Ambulanspersonalen har mig veterligt inte heller några uppgifter om detta, det borde ha luktat något oerhört av bränt tyg och sot även i ambulansen. Har man blivit beskjuten på ryggen är det väl naturligt att ha någon i ambulansen att titta till detta, i synnerhet när det enl. LP:e bränner eller svider på ryggen. Vill inte här gå in på Aner-teorier, men för egen del framstår nog genomskjutningen som en total omöjlighet. Tittar man på bilderna av kappan så kan inte kulans utgångshål stämma. Kulan borde ha gått rakt ut alldeles genom axel- arm partiet. Undrar vem och var man först såg den genomskjutna kappan? Sabbatsberg? Innan detta hade mycket kunna hända. Kalla mina åsikter för konspirations teorier den som vill, men slumpen kan inte ha ställt till detta, det är nog något helt otroligt och helt på gränsen till det omöjliga. Det enda vi har är ju blott bilder på en genomskjuten kappa, inget annat. Skott genom den tjocka vinterkappan och som dessutom strukit längs ryggen, hade nog gjort att LP:e tappat balansen och fallit. Vet någon här när dessa kulhål observerades och av vem och i vilket skede?

    1. Niklas B, du sitter och tänker ut infallsvinklar utan att utsätta dem för minsta egen prövning. Om det skulle gå att fastslå i vilken mån det luktade krut i ambulansen under transporten till Sabbatsberg – vad skulle det bevisa? Du ifrågasätter inte, antar jag, att Olof Palme blivit skjuten. Och hans kläder var tydligt kontaminerade av ammunitionsfragment.

      Det är sällan jag sätter helt stopp för debatter på den här bloggen. Men ytterligare diskussioner om att kulhålen arrangerats i efterhand på Lisbeth Palmes kappa tänker jag inte ge utrymme här.

      Du får föra den diskussionen någon annanstans, Niklas.

  115. JB/ För min del är det inte en tvåa 2. Det ”lutar dock mot en 2:a. Har ingen lust att bestämma mig om olika teorier i Palmemordet som någon sorts Bessewisser. Vill dock ha rätten i mina kommentarer att hålla alternativen öppna och inte stänga dörrar eller låsa mig. Palmemordet är svår, där det kan finnas flera olika tänkbara lösningar. Det mest sannolika i detta nu är för egen del en 2:a. som kan bytas till en 1:a om någon trovärdig teori presenteras. Vad tror du själv? Verkar som om du själv inte kan bestämma dig mellan alt. 1 eller 2. Skulle vara roligt att höra.

    1. Är det för att du inte tycker om att folk ser på dig som en Besserwisser ?Då ber jag om ursäkt för att jag skrev virrig.Dem flesta är liksom intresserad av dina tankar om ett privat motiv. Du kan ju ha tänkt ut nåt som vi andra inte tänkt på. Om du tror svartsjuka låg bakom MOP gör ett expriment och pröva din teori. Jag har inte läst Borgnäs nya bok än, men har läst i nåt inlägg här på bloggen att han skall antyda ett privat motiv, kanske kan söka stöd i hans bok.

      Jag tror inte på ett privat motiv ,utan att mordet berodde på Olofs yrke och att det var en ensamagerande gärningsman som andra gången gör om brottet där.

  116. Jo du Gunnar, det är hårda tider.
    Tänker inte tjata om ”kappteorin” mera, för jag märker att detta är ett känsligt ämne. Det jag skriver utgår från det faktum att ingen kan vara hundra procent säker på någonting, mordet är ju inte löst. Teorin om kappan är ju inte ny, i media och även här på bloggen, har ju frågan varit uppe många gånger. Det är ju även så att jag inte alltid själv tror på vad jag skriver och det bör ju ingen annan göra heller. Jag tror ju inte själv på allt vad som andra skriver, inte på långt när, ibland mera och ibland mindre. Vill även framhålla att det finns brister i den offentliga förklaringen på många punkter i Palmemordet och dessa medför onödiga spekulationer.

  117. Gunnar, Det jag skrev om ”kappteorin” tror jag knappt på själv. Jag håller mig till min andra teori, nämligen vådaskottet, som gick av misstag och nuddade LP:e. Vi är helt överens, inga sådana fantasier mera från min sida. Det är så att säga slutskrivet om denna kappteori, helt och hållet. Gunnar/ Du är en god moderator på din blogg, för oss alla.

  118. JB/ Har länge länge hållit det privata som orsak till mordet. Det handlar om någon som växt upp. Mordet är mörkare än mörkt. Mera kan man inte säga. Känns ganska onödigt att säga A. men inte B. här på bloggen, men så får det bli.

    1. Jag meddelade nyligen att jag inte ger utrymme åt spekulationer om det du kallar ”kappteorin”, alltså att Lisbeth Palmes kappa skulle ha bytts ut i ett konspirativt syfte. Jag betraktar det som en oseriös undervegetation till den rimliga debatten om Palmemordet. Och jag kan bara dra slutsatsen att du försöker smyga in antydningar i den riktningen, det är väl det du syftar på när du skriver: ”Känns ganska onödigt att säga A. men inte B. här på bloggen, men så får det bli.”

      Visst måste det finnas utrymme att diskutera obekväma slutsatser. Men det måste finnas någon relation mellan sakinnehållet i sådana påståenden och den trovärdighet de kan anses ha.

      Igår skrev du: ”Det är ju även så att jag inte alltid själv tror på vad jag skriver och det bör ju ingen annan göra heller.”

      Det vill säga, du spekulerar gärna utan att ens för egen del ta det du skriver på så stort allvar. Och, vill jag tillägga, utan hänsyn till personer du skriver om eller andra i deras närhet. Om jag släppte fram alla fria spekulationer om Palmemordet på den här bloggen utan någon som helst sållning skulle den upphöra att fungera som det jag vill att den ska vara, ett seriöst debattforum. Rätt snart skulle den förmodligen inte fungera alls.

      Den här senaste kommentaren betraktar jag som ett sätt från din sida att försöka slingra dig förbi det besked jag gett. Jag beslutar därför att sätta dig i karantän till den 1 juni. Sedan är du välkommen tillbaka att skriva.

      1. Ja, man kan undra vad som är seriöst och inte i Palmemordet?!

        Anders B ser tre personer går tillsammans, som alla vet.
        Men vad säger han sedan?

        http://www.itdemokrati.nu/page36e.html Sid 114
        ———————————————————————————–
        Hans iakttagelse av mannen skedde under bara några sekunder.
        [Anders B] kan inte uttala sig om mannen som avvek in på Tunnelgatan hade kommit
        i sällskap med de två andra Sveavägen söderut eller om denne man anslöt
        liksom bakom ryggen – efter att kanske ha stått och väntat bakom hörnet
        på Tunnelgatan. [Anders B] har inget minne av att han sett någon av dessa tre
        personer förrän – ögonblicket innan det smäller 2 gånger.
        ———————————————————————————–
        Vad ska man tro?

        Om det verkligen är så som Claes Hedberg skriver i sin bok ”En oväntad vändning”
        Om teatermordet. Så är väl det flesta i denna blogg inte seriöst??? Men jag tror inte att det är så,
        men det är bara en tanke.

        1. Jag vill passa på att nämna för dig, Eilert, och för andra nytillkomna att jag som regel tar bort efternamnen på vittnen och ersätter dem med en initial. Det har jag gjort i den här kommentaren från dig och även i tidigare kommentarer som du skrivit.

          Det är visserligen så att det i allmänhet är lätt att få fram namnen, ibland framgår det till och med genom länkar som kan finnas i kommentaren. Anledningen till att jag ändå envisas med en viss anonymisering är att jag på det sättet vill påminna om att vår diskussion inte bara är en ren tankeövning utan att den handlar om verkliga människor som ibland sett och upplevt traumatiska saker och som är värda normal medmänsklig respekt. Ett sätt att visa dem det är att inte i onödan fokusera på dem som personer.

          Eftersom bloggen är modererad går jag igenom alla kommentarer innan de publiceras. Och då gör jag ändringar när det gäller namn i den mån jag finner det befogat. Men den som skriver återkommande får gärna komma ihåg att följa min policy under författandet av kommentarerna.

          Vad gäller förhöret med Anders B som du citerar förtjänar det att nämnas att innehåller skiljer sig markant från vad som finns tidigare förhör med Anders och också från vad han senare säger i tingsrätten. I just det speciella förhöret du citerar låter det som om Anders B upptäcker paret Palme och mördaren först i samband med skottlossningen och inte att han sett de tre gå Sveavägen söderut, till synes tillsammans. Detta förhör är från 1987 och i likhet med vad som alltför ofta varit fallet är protokollet inte en direkt utskrift från ett band utan en sammanfattning, i det här fallet gjord av kriminalinspektören Lars Jonsson i Palmeutredningen. Jonsson kom att bli en nyckelperson i utredningen under Ölvebro. Vid tiden för åtalet mot Pettersson var han en av två biträdande spaningsledare.

          När jag utförligt intervjuade Anders B till min bok Mordgåtan Olof Palme berättade han om sin upplevelse av händelserna på Sveavägen på ett sätt som stämmer i stora drag med vad han sagt i andra förhör – men inte med just det här förhöret. Den som är intresserad rekommenderas att läsa kapitlet En trevlig kväll med arbetskompisarna i Mordgåtan Olof Palme och gärna också kapitlet Ett möte vid annonspelaren i samma bok.

          För min del menar jag att förhörssammanfattningen från 1987 bör betraktas med yttersta försiktighet.

          1. Personligen så tycker jag att AB fått ta mycket ogenomtänkt skit genom åren.Dels från tidningar och till och med PUs ledning under Holmer.Dels från personer så låsta vid en teori där ABs vittnesmål inte passar in på ett sätt som de vill.Dels en allmän uppfattning om att AB varit så borta att han inte uppfattat det han säger sig ha uppfattat.
            Att AB var salongsberusad är knappast någon klandervärd handling alls.Vidare så har han varit,vad jag tycker,både uppriktig och stadig i sitt vittnesmål.
            Jag anser inte att det finns någon rimlig grund att inte godta hans vittnesmål och dess grova drag.
            Jag är personligen övertygad om att ABs vittnesmål är sanningsenligt,liksom jag är fullt övertygad om att Lisbeth Palmes vittnesmål är i samma kategori.
            Att folks vittnemål kan ändra sig en del över den långa resa som varit för hand både fram tills tilgsrätt och hovrätt och resningsansökan är inget konstigt så som jag ser det.Astrid Holgersson själv säger ju detta.

            Jag finner inte att man kan plocka ut vissa delar ur ett vittnesmål eller till och med försöka göra om valda delar.Vi har det material som vi har,och jag tycker att varje vittnesmål måste behandlas med den respekt som det förtjänar.Jag påstår i sammanhanget inte att Roger Ös vittnesmål om att han sett CP skjuta OP är värd samma vikt som till exempel Lars Js..men det bästa måste ändå vara att försöka passa in en teori i den ram som gives istället för att göra tvärtom.

            1. Det finns mycket intressanta saker som Anders säger. Han var själv osäker på vad han såg.

              Från förhöret 1986-03-04: Sidan 108
              [B] kan inte placera rocken på den person
              som gick in på Tunnelgatan, det kan också ha varit på Palme.

            2. Jag delar din uppfattning om att AB tillhör dem som hamnat i skottlinjen för elaka tungor.
              Jag tror också att han påverkats i en så hög grad mentalt av vad som hände att de uppgifter han lämnat har ett mycket begränsat värde.
              Han säger inte att skytten var vänsterhänt, utan han antar det eftersom han lagt den andra handen på axeln, och i nästa ögonblick hörde han skottet.
              Men han såg ju inte vapnet.
              Han har inte sett att de gick och pratade utan även detta är en slutsats som han dragit ”det skulle ha varit naturligt om de pratat eftersom de gick så nära”
              Sekunden innan skottet gick ju gärningsmannen och makarna Palme mycket nära varandra, och det är oklart om AB sett dem i en längre sekvens.
              I hovrätten säger han att han gått bakom dem i två meter högst.
              Jag tycker att man ska lägga visst värde i alla vittnesmål, men i detta fall tycker jag att man ska vara försiktig med att dra några långt gående slutsatser om hur mordet gått till i praktiken.
              Både han och Lisbeth blev uppenbarligen väldigt påverkade av situationen, och smällarna.
              Att HH raljerar över ABs alkoholkonsumtion är oerhört lågt, men det var väl en del av hans stil kan man tro.

  119. Jag menade inte att säga vilket som är rätt eller fel. Utan vill peka på att det skiljer sig åt i uppgift.
    Man kan alltså inte veta vad som är seriöst eller ej, det var min tanke.

  120. Jon

    https://gunnarwall.wordpress.com/2020/02/27/i-vantan-pa-krister-petersson-lisbeth-palme-x-2/#comment-14823

    LP och AB var inte kontaktbara p.g.a. att de upplevde det våldsamma dödsfallet på NÄRA HÅLL vilket är en fullt naturlig reaktion. De andra vittnena på brottsplatsen var också chockade men inte av den graden, istället reagerade de på Lisbeth Palmes och Anders B:s chocktillstånd.

    När SE återvände till Skandia efter tjugo minuter var han osammanhängande och chockad så att väktarna reagerade på det som brottsplatsvittnena hade gjort på AB och LP. Dagen efter uppmärksammade personalmannen Roland B att SE fortfarande var i ett visst chocktillstånd. Nära håll.

    Yvonne N såg att den flyende mördaren hade en tunn mörk fladdrande rock, lågskor (YN slutsats), mörk handledsväska i fast form 15 * 20 cm (SE 15 * 22 cm), hade svårt att springa (SE knäreumatism), inte klädd för den kalla väderleken (SE pendlare) och väckte omgivningens uppmärksamhet med sitt beteende.

    Signalementsdetaljerna stämmer in helt på SE.

    Men som sagt var, mycket annat stämmer in på SE.

    1. Jag håller med om att en hel del i signalementet passar ganska bra in på Skandiamannen. Men det finns också många saker som inte passar in. Fladdrande rock och lågskor och en väska passar in men det kan knappast anses vara kännetecken som är helt unika för Skandiamannen. Reflektera lite vad svårighet att springa betyder? Det kan vara alltifrån att underlaget var halt, till att gärningsmannen hade defekter som gjorde det svårt att springa för just honom.

      Vidhåller att det är svårt att mäta chock. Nog kan Skandiamannen varit så chockad av att se en död person på gatan att väktarna reagerade på det, utan att Skandiamannen för den sakens skull måste mördat Palme.

      Vittnesmål som inte passar in på Skandiamannen är alla dom som beskriver mördaren som spänstig, kraftfull, har en snygg kropp etc. När jag läser förhör tycker jag att de dominerar över dem som beskriver gärningsmannen som 52 år och har knäreumatism. Vittnesmålen stämmer inte helt överens med varandra och några måste väljas bort om man ska få ihop en bild av gärningsmannen. Du verkar konsekvent välja bort allt som talar mot att Skandiamannen var gärningsmannen.

      1. Jon

        När det gäller ålder så är övervägande delen av vittnena yngre, vissa alkoholpåverkade, och uppfattar under en kort tid den flyende gärningsmannen bakifrån på avstånd utan att ha sett ansiktet. Hur kan de uppskatta åldern?

        Bättre då med Nicola F som får jämföra mot en 44-åring och på det sättet kan göra en åldersbestämning.

        Jag väljer inte bort de som talar mot SE utan jag väljer de som jag tycker är nyckelvittnen vilka är:

        —– Margareta S, Anneli K, Mårten Palme, Nicola F, Inge M, Cecilia A, Lisbeth Palme, Anders B, Anders D, Anna H, Lars J och Yvonne N. Kanske någon glömd.

        De stämmer hyggligt in på SE och ibland finns även signifikanta detaljer som talar för SE som GM.

        När det gäller variationerna i vittnesmålen förlitar jag mig bl.a. på Gunnars bok ”Mordgåtan Olof Palme” (2010) där han ger exempel på hur varierande vittnesiakttagelser kan vara av samma person. Olika observationer som t.ex. jacka eller rock, mössa eller keps kan således gälla samma individ. I SE:s fall är observationerna ännu mer skiftande av samma person.”

        Det avgörande mot SE är ändå att ingen lyckats förklara bort vad han avslöjat med sina berättelser och sina förehavanden på brottsplatsen.

        1. Mikael A
          Är det inte att runda problemet att säga lite svävande att ”hur varierande vittnesmålen kan vara av samma person”.
          Om vi återgår till Grandmannen (om denne nu ens existerar) och ser vad vittnena säger i de första förhören som bör vara de vi kan förlita oss på mest. Så här säger de:
          Anneli K 1/3, 35-45 år, blå jacka
          Birgitta W 12/3, rock/täckjacka. Den 2/4 preciserar hon åldern första gången till 30 år
          Lars-Erik E 1/3, 35-40 år ljusblå jacka
          Margareta S 3/3, 45 år, ljusblå jacka
          Mårten P 1/3, 40 år, blå täckjacka.
          Oavsett om den personen har glasögon och keps (vilket inte alla säger) så stämmer inte det övriga på något sätt. Alla säger jacka förutom Birgitta W som säger jacka/ rock och alla säger klart yngre än Skandiamannens 52 år.
          Att hävda att denne Grandman skulle ha ett signalement som stämmer med Skandiamannen är ju som man ser ovan att lura sig själv och andra.
          Birgitta W tecknar också av mannen och det liknar ju inte på något sätt Skandiamannen.
          https://drive.google.com/file/d/1nj5Rdbdii75loHT6kW2lqAEXnHJH7d76/view

          1. Och jag kan ju lägga till angående huvudbonad och glasögon:
            Anneli K- skärmmössa typ keps, troligen glasögon
            Brigitta W- mörkt stickad mössa, inte glasögon om man tror teckningarna
            Lars-Erik E- Ljus huvudbonad (5/3 säger han gulaktig), inte glasögon
            Margareta S- ljusbrun mössa med uppvikta öronlappar, ljusbågade/ storbågade glasögon
            Mårten P- Keps med knäppe på skärmen, eventuellt stickad. Inget om glasögon.

            Så sammantaget med det jag skrev 200330 kl. 8.08 så är det tidiga signalementet (som bör vara det mest korrekta) på en eventuell Grandman:
            Man, 30-45 år (medelvärde på runt 40 år), ljusblå/blå jacka av midjelång typ eller något längre, huvudbonad som kanske är stickad mössa eller keps och eventuellt någon form av knäppe/ öronlappar, möjligen glasögon. Verkar spänd och ångestfylld och ger obehagskänslor. Har möjligen smalt ansikte med tätt sittande ögon
            Stämmer det överens med denne man?

            Jag hade kunnat köpa argumentationen bättre om vittnena sagt så här:
            AA, Man 45-55 år, mörk rock, keps, rund ansiktsform
            BB, Man, 50 år, huvudbonad och troligen glasögon, mörk rock eller kappa, någon typ av mindre väska
            CC, Man, 45-50 år, Mörk långt ytterplagg-kanske rock, glasögon, keps
            DD, Man, 50-55 år, Mörk rock, lite rundlätt, mössa eller keps, glasögon
            EE, Man 50-55 år, Lång rock eller kappa, huvudbonad troligen keps, handledsväska, troligen glasögon

            Då hade vi haft en bra överensstämmelse med Skandiamannen, däremot inte säkert ändå att det är han, men möjligheten ökar.

            1. Tror inte heller att det var SE som sköt.
              Kan också skriva om mössan:

              Anders Sid 108 http://www.itdemokrati.nu/page36e.html
              Han vet vidare att han på inget
              sätt såg ansiktet på den man som avvek in på Tunnelgatan.
              Men han kommer ihåg mycket väl att denne man hade en
              vad [B] tycker sig komma ihåg en stickad, en grovt
              stickad mössa på sitt huvud så att den täckte öronen och
              att mössan var liksom uppvikt med breda och en bred uppvikt
              kant som gick runt huvudet.

              Inge sa också mössa. http://www.itdemokrati.nu/page36z.html
              Sid 361
              M: Mössan uppfattade jag som en stickad mössa.
              Sid 363
              M: Ja vad jag tycker, det reagerade jag på, det var väl
              på söndagen jag läste att tidningarna påstod att han
              hade keps, det var någon utav tidningarna. Jag upp-
              fattade det inte som någon keps eller något liknande.

              SE hade väl keps? Lars säger keps.

              Lars säger flera gånger keps http://www.itdemokrati.nu/page36am2.html Sid 511
              F. Jaha. Men det är något kepsliknande -.
              J. Ja.
              F. Någon kepsliknande huvudbonad (ohörbart)?
              J. Ja.

              Det kan vara SE som han såg springa upp för trappan?
              Men jag tror för den skull inte att SE är gärningsman. SE kan ha sprungit upp för trappan, efter mördaren?

            2. Magnus D

              Jag tycker inte att det är att runda problemet att säga lite svävande att ”hur varierande vittnesmålen kan vara av samma person”.

              Hittade detta.

              ”DET MAN VET OM MINNET HOS MÄNNISKOR
              Till skillnad från dummare lagringsmedia, så förändras information av våra aktiva tankeprocesser. Detta sker omedvetet, även då vi medvetet försöker undvika det.
              Till och med direkta vittnesutsagor är notoriskt otillförlitliga. Vi är jättedåliga observatörer.
              Huvudregeln att ju äldre ett vittnesmål är, desto mer kontaminerat är det av efterkonstruktioner.”

              Förutom vissa signifikativa signalementsdetaljer finns följande iakttagelser som pekar i en riktning.

              – 21-tiden / En stirrande man utanför Grand väcker omgivningens uppmärksamhet.
              – 21.05 / SE återvänder till Skandia efter att varit ”ute och druckit middag igen”.
              – 22.35 / En inre bakdörr på Skandia öppnas och larmas.
              – 22.50 – 22.55 / Grandmannen med gul/beige keps och stålbågade glasögon observeras för första gången vid ”Kulturcirkeln” (Inuti Labyrinten sidan 674).
              – 23-tiden / Den frysande Grandmannen väcker omgivningens uppmärksamhet, däribland hos Margareta S, Anneli K och Mårten Palme.
              – 23.15 / Sista iakttagelsen av Grandmannen vid Grandområdet.
              – 23.19 / SE stämplar ut.

              Jag tycker att Grandmannen beskrivs mycket bra i Inuti Labyrinten (sid. 668-).

              1. Mikael A
                Grandmannen (om denne nu finns) beskrivs väl bäst i förhören, eller hur? Och i de tidiga förhören säger vittnena enligt vad jag beskrivit ovan. Vittnespsykologisk forskning brukar väl betona vikten av de tidiga förhören. Så om denne man finns är han runt 40 år, har blå jacka, huvudbonad (mössa eller keps) och möjligen glasögon. Stämmer väldigt . dåligt på Skandiamannen. Du rundar återigen problemet med att signalementet stämmer illa genom att spela upp ett scenario med Skandiamannen i huvudrollen. Det bättrar väl inte på vad vittnena sagt om hur personen vid Grand såg ut? Du talar gärna om fakta men här rundar du fakta återigen.

              2. Mikael A
                Jag ska förtydliga vad jag menar med att runda problemet. Jag är fullt medveten om att vittnesmål kan spreta år olika håll. Jag hade ett inlägg för flera år sen om ett test jag gjorde med en högstadieklass när jag jobbade som lärare, där ett fejkrån utspelade sig i klassrummet och där eleverna beskrev händelsen olika. Men här är ju problemet att i de tidiga förhören så säger vittnena konsekvent att mannen hade jacka, troligen blå och att han var i ett åldersspann klart lägre än Skandiamannens. Sen spretar det lite om han hade mössa eller keps och om han hade glasögon. Hade vittnena omväxlande sagt jacka och rock och omväxlande sagt 40 år och 50-55 år hade jag kunnat köpa din argumentation, även om man i så fall undrar om de sett samma person. Din argumentation blir ju ”alla säger att mannen hade jacka, troligen blå, och var runt 40 år, men eftersom vittnesmål kan spreta så hade han egentligen mörk rock och var 52 år gammal”. Och argumentet blir också ”vissa säger mössa och vissa säger keps, men eftersom Skandiamannen hade keps så är det keps som gäller”. Det blir ju en väldigt märklig argumentation.

  121. Har tyvärr inte möjlighet att gå igenom alla vittnesmål nu men som exempel säger Anna Hage (förvisso i förhör 2 april) att mannen var 35-45 år och hade snygg kropp, var välbyggd. Då får inte jag den gubbige Skandiamannen för ögonen. Och Lisbeth Palme pekade ju som bekant ut Christer Pettersson, han är inte alls lik Skandiamannen.

    Vad menar du med ”förklara bort vad han avslöjat med sina berättelser och sina förehavanden på brottsplatsen”? Jag har i mina senaste inlägg försökt (förvisso i något allmänna ordalag) förklara vad Skandiamannen kan ha gjort på brottsplatsen och andra skribenter har varit mer specifika. Jag får tyvärr känslan av att det inte spelar någon roll vad andra skriver, du kommer ändå alltid tycka att Skandiamannen inte går att förklara bort. Jag menar inte att jag kommit med argumentation som gör att Skandiamannen helt kan avskrivas, men det är ändå rimliga förklaringar till hur han kan ha varit på brottsplatsen utan att ha varit skyldig. Förstår att det kanske inte gör att du helt förkastar Skandiamannenhypotesen men borde ändå få dig att sluta med att upprepade gånger skriva att INGEN har kommit med något som förklarar bort Skandiamannen.

    1. Jon

      Ja, jag har inte sett någon trovärdig faktabaserad alternativ förklaring till SE:s förehavanden vid Palmes kropp när OP inledningsvis under ett kort tag låg framstupa och hur SE kunde se att Lars J var ”en man i tjugoårsåldern” när Lars stod vid ”Kulturhusets” hörn. Om sådan skulle komma skulle jag ta till mig den.

      1. Jag tror att det är bättre att läsa vittnesmålen och lyssna på vad han berättar i tings och hovrätt i stället för att plocka ut passager ur tidningsartiklar som passar den egna agendan.
        Jag tror inte att Olle Minell hade något ont uppsåt då han skrev sin artikel i Proletären, men att den har blivit föremål för övertolkningar är uppenbart.
        SE har aldrig sagt att han var vid kroppen i ett läge då Palme låg framstupa.
        Det närmaste man kommer en sådan tolkning är just i Proletären-artikeln där man kan läsa följande:

        – ”Mannen ligger framstupa och jag böjer mig ner invid kvinnan. Blodet väller ut ur munnen och döljer ansiktsdragen. Jag förstår att andningsvägarna måste frigöras och lägger mannen i framstupa sidoläge. Han är alldeles livlös.”

        Något är nog fel här, och om det handlar om en missuppfattning från artikelförfattaren eller en felaktig formulering av SE kan bara Olle Minell svara på.

        Ska man dra andra växlar på artikeln kan man konstatera att han stod invid skyltfönstret drygt 20 meter norr om mordplatsen och avläste klockan då han ser på avstånd att en man ligger och att en kvinna står böjd över honom.
        Skottet har han hört på vägen, och vi kan bara gissa på var han då befann sig.
        Kanske 35 meter från platsen, och inkl sneddandet och bestyret att läsa av klockan bör han ha varit på platsen tidigast en halv minut efter själva händelsen.
        Det är också naturligt att han avvaktat lite och inventerar läget innan han fortsätter vidare, och inte avverkar han den sista sträckan från fönstret till mordplatsen på 6-7 sekunder.
        Det är ju en uppenbar missbedömning.

        I övriga förhör beskriver han ju konsekvent att mannen låg på rygg, och att det befann sig ett ungt par där före honom.
        Observationen av Lars J faller dessutom mycket bra in tidsmässigt då han några sekunder efter att ha kommit fram till platsen tittar in mot gränsen.
        Proletären-artikeln kan man knappast använda som underlag för hur det hela gått till, men den är intressant och bör läsas.

        1. ”Han ser på avstånd att en man ligger och att en kvinna står böjd över honom” – stämmer detta verkligen? SE har ju annars sagt att han snubblade över en man på gatan, som han alltså ännu inte kan ha upptäckt överhuvudtaget låg där. Då kan han knappast ha sett denne man på avstånd redan tidigare.

          1. Kanske är det själva nyckeln till gåtan SE.
            Han stod och kollade läget ett tag innan han vågade sig fram, klocktittandet kan ha varit en liten vit lögn för att slippa figurera i media som fegisen som inte vågade ingripa.
            Det är ju ganska osannolikt att man springer rakt in i ett mord utan att lyfta blicken.
            Jag tror att hans lögner är av en väldigt simpel och oskyldig natur.
            Det skulle också kunna vara så att han faktiskt sett något som han inte vågat vittna om.
            Stoppad av en backup som befann sig längre norrut, eller också hade han någon roll i det hela även om det verkar aningen osannolikt.
            GM var han knappast.

            1. Apropå vita lögner eller sjuklig mytomani. Det låter som en väldigt tillkrånglad slutsats, att denna man råkar kliva ut mitt i ett statsministermord och dessutom vara patologisk lögnare. Det köper inte jag. Oavsett – lögnerna bör per automatik leda till en grundlig utredning. Roller och backup förblir James Bond tills motsatsen är bevisad.

              1. Per W.
                Problemet för er som brinner för teorin Skandiamannen mördat Olof Palme är att presentera ett scenario som går ihop.
                Det är scenarierna jag granskar och jag ger mig helst inte djupare in på att försöka dra psykologiska slutsatser om hur hans personlighet passar in in en gärningsmannaprofil.
                Underlaget är för klent, och kompetens saknas.
                Jag gjorde ett litet avsteg då jag antydde ”feghet” eller ”rädsla” som möjliga förklaringar till hans smålögner, men djupare än så går jag inte in i de diskussionerna.
                Så särskilt tillkrånglat tycker jag inte att det är ändå.
                Tillkrånglade är dock teorierna om hur han förflyttat sig från Grand till baksidan av skandiahuset, stämplat ut, pratat med väktaren och sedan kommit ut lagom till att mörda Palme.
                Era förklaringar till hur han kunnat berätta om sina observationer på mordplatsen och hur han hanterar och förvarat vapnet i den lilla väskan bär inte sannolikhetens prägel, lika lite som att han 20 min efter mordet återkommer till arbetsplatsen utan lukt av krut eller några spår av fysisk ansträngning.
                Att man i konspirationsmord (om det nu är detta det handlar om) har uppbackning runt skytten är i högsta grad sannolikt och inget som endast förekommer i James Bond-filmer.

                1. Jörgen

                  Vi tar det igen. De sidohypoteser som du fastnat vid, bl.a då Grand/Skandia är inte det som fångat mitt eller polisens intresset beträffande Skandiamannen. Signaturen Andreas här ovan sammanfattar intresset på ett förtjänstfullt sätt:

                  ”Man kan spekulera i huruvida SE talar sanning i vissa delar, men det finns inget stöd i materialet för att han skulle varit 1) bland de första på plats, 2) deltagit i livräddande aktioner, 3) haft en dialog med LP, 4) sprungit in i gränden. Går det att utesluta att 1-4 är sanna, nja, lika lite som det går att helt utesluta att jorden är platt. Det kan stämma, men vad finns det egentligen stöd för och vad blir vilda associationer?”

                  Det är först när vi konstaterat detta som vi lämnar mordplatsen och arbetar oss vidare mot Grand eller för den delen söka stöd i profiler eller forskning kring politiska attentat. Du löser inte ett problem – eller ett spaningsmord – genom att arbeta utefter motiv som ”öppnar upp för” eller ”pekar i riktning” mot en konspiration. Vi tar det en gång till: intresset för Skandiamannen utgår från hans egna lögner och kvittot på närvaro i form av ett stämplingskort. Det utgår inte från hans alkoholism, hans palmehat eller hans umgänge med högborgerliga vapemsamlare. Detta blir först intressant i ljuset av närvaro och lögner. Hursom, alltid från Tunnelgatan/Sveavägen. Aldrig tvärtom.

                  Jag nöjer mig inte med hemsnickrade känslohypoteser som att han kanske stod vid sidan av. Jag nöjer mig inte med att han bara ville synas och ha medial exponering. Inte heller att hans lögner bara var vita. Att han skulle vara en ”grå” tjänsteman, okapabel till statsministermord, ger mig inga som helst svar varför detta vittne far med osanning. Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet med dessa känslohypoteser och outrätade frågetecken. Precis som vid andra impulsdåd fylls sådana svar på i efterhand. Det växer fram en historia som inte försvarar gärningen, men åtminstone kan göra den mer begriplig.

                  Slutligen, nej det är inte min uppgift (eller din) att presentera en hållbar teori kring Skandiamannens eventuella inblandning i mordet. Vi kan bara spekulera. Det är väl dock inte för mycket begärt att den diskussionen tar sitt avstamp vid Tunnelgatan/Sveavägen?

                  1. Det var definitivt du Per W som helt på eget initiativ gav dig in i diskussionen vi förde om Grand-scenariot i den form som Thomas Pettersson presenterat den.
                    Vi granskade den och fann att den inte på långt när håller ihop matematiskt.
                    Därefter följde en lång och seg diskussion om saken, och du försvarade hypotesen med näbbar och klor.
                    Det är inte mitt, Emmas eller någon annans fel.
                    Det handlade om bakdörrar som ledde till garage, sträckor och tider.
                    Tror även att du insåg det omöjliga, men nu slår du ifrån dig som om frågan inte alls intresserat dig.
                    Du triumferade med att det visst var möjligt att ta sig till Skandia-husets nordöstra hörn vid Luntmakargatan/Adolf Fredriks kyrkogata på tre minuter, och jag säger inte emot.
                    Men sedan då?

                    Det finns då andra möjligheter om vi utesluter att SE var Grandmannen, och då har vi kapat bort hälften av all gallimatias ni tillfört i gärningsbeskrivningen, men nya frågetecken uppstår i stället.
                    Bl.a måste man släppa Mårtens Palmes utpekande, som lika lite som Lars J:s utpekande var ett utpekande värt namnet.
                    ”Han påminner om beskrivningen av mannen i Mårtens första förhör” – enl MP själv – och ”borde ha kollats upp”. Mer än så har inte Mårten sagt, och Lars J får också orden lagda i munnen och fås att säga att ”det är inte omöjligt att det var han”. Se där: ytterligare ett ”utpekande” som förväntas få den hopplösa teorin att lyfta.
                    Uttalanden som drygt 30 år efter själva händelsen blåses upp som en jätteballong i media. ”En exakt beskrivning av Skandiamannen” enl Expressen som utelämnar den blå täckjackan och att han var i 40-års åldern. Man sätter på honom glasögon trots att Mårten inte nämner något om det i detta förhör.
                    Sådan missvisande journalistik vill jag stävja med all kraft.

                    Ska SE diskuteras vill jag ha en trovärdig beskrivning av hur det hela gått till, och hur han kan redogöra för Lars J:s position då gm befann sig springande upp för trappen med 2-3 trappsteg i taget.
                    Jag vill veta var han förvarat vapnet och jag vill veta varför rocken var uppknäppt, och jag vill veta vad väskan hade för roll i sammanhanget eftersom den springande mannen hade full fokus på den uppe på åsen.
                    Vad stoppade han ner?
                    Jag vill veta hur och när han lurat poliserna och tagit sig tillbaka till mordplatsen, och jag vill veta hur och varför den 52-årige storrökande reomatikern tagit sig tillbaka till Skandia lika prydlig som han var då han lämnade.
                    Varför var han inte andfådd och varför luktade han inte krutrök?

                    Besvara frågorna.
                    Det är ingen mening att diskutera annars. Att han ser ut att ljuga om ett och annat smått gör honom inte till gärningsman.

                    1. Per W skriver dessutom att:

                      ”De sidohypoteser som du fastnat vid, bl.a då Grand/Skandia är inte det som fångat mitt eller polisens intresset beträffande Skandiamannen.”

                      Att polisens har ett intresse för Skandiamannen – som grundar sig på andra orsaker är det intressant information.
                      Menar han i nutid eller då det begav sig i Juni 1986?
                      Att polisen i dagsläget har ett intresse för Skandiamannen har väl knappast framgått särskilt tydligt i de mediala framträdanden som Krister Petersson gjort utöver vad som framkommit i Kringelfjordsnytt?
                      Har Per W information från utredningen som inte delgivits oss andra?

                      Per W skriver dessutom:

                      ”…men det finns inget stöd i materialet för att han skulle varit 1) bland de första på plats, 2) deltagit i livräddande aktioner, 3) haft en dialog med LP, 4) sprungit in i gränden. Går det att utesluta att 1-4 är sanna, nja, lika lite som det går att helt utesluta att jorden är platt”.

                      Vad menas med detta?
                      Återigen måste man se att det kan finnas grader av sanningar i alla utsagor.

                      1. ”Bland de första på plats” är en tolkningsfråga som handlar om väldigt korta tidsintervaller och flera stod några meter ifrån och andra mer direkt engagerade i återupplivningen. Jag tror att jag räknat in 13 personer inom en radie av 10 m efter 30 sekunder. Frågan är så svår och underlaget i form av vittnesförhör för tunt för att kunna dra några säkra slutsatser om någonting. Människor upplever situationer olika.

                      2. Sekunder som vi inte kan sortera utifrån de uppgifter vi har att tillgå. Vi kan försöka, men uppgifterna om hur kroppen låg och hur och när han vändes går i sär. Många säger ”framstupa sidoläge medan andra säger på rygg, och om han deltagit I livräddande åtgärder kan det vara något han själv upplevt tydligare än andra. Precis som andra kan ha en förvrängd bild av både sina egna och andras insatser.

                      3. Varför skulle inte han kunna ha haft en dialog med Lisbeth där hon sagt något som bara han uppfattat? Liksom Anna H och Karin J har hört henne säga saker som ingen annan hört? Ifrågasätter någon att Leif L eller Gösta S haft konversation med henne trots att ingen annan återger dessa konversationer i sina förhör?

                      4. Om han sprungit in i gränden efter poliserna vet vi inte heller utifrån andras vittnesmål. Han kan ha gjort på det uppseendeväckande sätt han själv upplevt, men han kan också ha lommat efter på ett mer obemärkt sätt, och kanske inte heller direkt efter den första gruppen poliser utan ett 20 tal sekunder efter Klas Gedda som sprang något efter de övriga. Att han tajmar in ambulansens ankomst och inlastning av kroppen i förhållande till polisernas språngmarsch och sin egen återkomst till mordplatsen efter att han vänt vid Luntmakargatan är oerhört strongt om han ljugit ihop historien.

                      De fyra punkterna som Per W väljer att ta upp visar nog snarare på att Skandiamannen varit på mordplatsen fram tills dess att ambulansen åkt iväg, och vi kan nog säkert säga att jorden inte heller är platt.

                    2. Jörgen och andra (nu skriver jag i svar på ett tidigare inlägg från Jörgen eftersom tråden är full)

                      Beträffande kommentaren nr 4 ”Sprungit in i gränden” kan man tillägga SE:s vittnesmål i Hovrätten om när han sprang in i gränden:

                      Åkl: ”Hur lång tid tog det”?
                      E: ”Jag brydde mig om det just då, men när jag kommer bort till Luntmakargatan så ser jag inte någon enda person och då går jag tillbaka och när jag kommer tillbaka så har ambulansen kommit, men då har dom redan hunnit att placera in Olof Palme i ambulansen och kvar ligger en blodpöl och en oanvänd slemsug”

                      Det är det sista ur citatet ”blodpöl och slemsug” som man kan fundera över (se på bilderna ”blodpölen” på Lennart Remstams blogg – där framgår tydligt den ensamma slemsugen). Detta är det som möter SE tillbaka på mordplatsen. Visst kan han ha studerat bilderna innan förhören men om man lyssnar på förhöret tycker jag det följer spontant och inte ”tillagt” av skälet att placera sig på platsen. Min uppfattning är att detta talar mer för att han faktiskt kom tillbaka till platsen (oavsett föregående gärningar vilket jag alltjämt tror var som ett babblande vittne).

                    3. Problemet som du inte verkar greppa riktigt Jörgen är att det inte tydligt går att utesluta SE baserat på några av de grejerna du tar upp. Han KAN ha varit vid Grand för det går inte att så kategoriskt som du tror att veta sekunder och centimetrar. Ett konkret exempel på att man faktiskt kan gå den aktuella sträckan inom det aktuella tidsintervallet illustrerades för ett tag sedan i Veckans Brott webbavsnitt. Jag tror inte att det är det mest sannolika att SE varit borta vid Grand 23.15, men han KAN ha varit det. Det vet vi inte, och kanske inte någonsin får reda på det oavsett hur otillfredsställande det än må vara.

                      MEN Jörgen fastna för Guds skull INTE i Grandpromenaden nu. Orka läsa vidare och släpp Grand utan kommentarer så att vi kan komma till det som är det intressanta i sammanhanget.

                      Du begår samma misstag som Borgnäs när han på allvar ger uttryck för att saker är intränade och manusstyrda i form av noga valda exakta utsagor, kroppshållningar eller avancerade planeringar för vittnens vinklar från GM.

                      Lars J:s position då gm befann sig springande upp för trappen med 2-3 trappsteg i taget. – detta kan han se framifrån, från sidan eller uppifrån trappkrönet. Det är också fullt rimligt att han bygger ihop Lars J-berättelsen från nattens nyheter. Vi vet inte och det kommer vi troligen aldrig få något ordentligt svar på, tyvärr. Denna och de andra detaljerna vet vi inte och kan rimligtvis inte någonsin få reda på det. Det räcker att det är möjligt för att det skulle kunna ha skett. Du kommer inte att få läsa ett färdigt Hollywoodmanus med alla detaljer á la Columbo snyggt planterade i minut två av avsnittet för att sedan dyka upp i sista scenen som helt avslöjar brottslingen. Det fungerar inte så i verkligheten. SE kan mycket väl ha haft ett vapen, ett ciggpaket, nycklar till en bakdörr, plånbok till en taxiresa eller tusen andra föremål i handlovsväskan som han pillar med uppe på åsen. Det får vi sannolikt heller aldrig veta och det är inte avgörande för om mannen på Åsen är GM eller inte.

                      Ska du applicera en sådan bevisbörda (tex att i detalj kunna redogöra för vad en gärningsman såg eller varför han drog i ett blixtlås) kommer du inte att få någon fälld för något brott i världen. Det intressanta ligger på en lite högre nivå, dvs det faktum ATT SE nämner vissa saker inte om det exakta ordvalet om det var en siluett, skugga, eller kontur. Det är det som gör det svårt för dig att förstå intresset för SE, och rimligtvis borde det, om du nu är konsekvent, göra det lika omöjligt att diskutera någon eventuell gärningsman. För att bara ta ett exempel så är signalementet från korsningen spretigt oavsett om det var De Kock, SE eller någon av Borgnäs Bondkopior på SÄPO/MI6. Man måste lyfta blicken lite från detaljer, eller som Ölvebro påpekat ett par gånger: ”vi försöker förstå vad de menar, inte vad de säger”. Det mesta som sker i världen är starkt påverkat av slumpen och det är inte alltid meningsfullt att försöka gå till botten med alla perifera detaljer. Då blir det snarast som någon föreslog att man ska utreda allt i oändlighet och det kommer man inte att kunna göra i någon utredning med några resurser.

                      Det som kvarstår är att SE ljuger eftersom han INTE är först på plats, han INTE pratar med LP, han INTE springer in i gränden, och han INTE blir förväxlad. Detta kan man sluta sig till om man läser materialet OCH har någon ströpoäng i psykologi från någon högskola. Du kan komma och spekulera i att det är möjligt men det finns noll och inget stöd för detta i materialet från andra än han själv. Du får gärna visa mig något som pekar på att han har pratat med LP från materialet eller som pekar på att han blivit förväxlad – jag kan inte hitta det. Finns det inget stöd för det då måste väl till och med du förstå att det lutar åt att det inte stämmer. Annars kan ju vem som helst påstå vad som helst – ”Jörgen vet du vad? Jag hoppade 2,50 i höjd förut, grattis nu känner du en som har slagit världsrekord i höjdhopp.”

                      Då kvarstår frågan varför han ljuger. Jag menar att det enda rimliga är att han vill täcka något med hjälp av lögnerna. Vad är då av sådan art att det är värt att riskera att bli inblandad i självaste Palmemordet? Det får du gärna försöka presentera en plausibel teori kring. (OBS! En teori som då gärna får vara grundad i någon form av kunskapsbaserad information, tex psykologiartikel eller vittnesförhör, och inte bara ”jag tycker så för att jag inte kan föreställa mig en ensamagerande”.)

                    4. Det med nattens nyheter är intressant. Den första nyhetssändningen finns ju att lyssna på.
                      https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1602&grupp=2609&artikel=795204
                      Men så har jag hört att de sände direkt från platsen på natten.

                      Från Kungliga biblioteket Forskarservice för audiovisuella medier, skrev de
                      följande:
                      ———————————————————————————————————–
                      De sänder från platsen i rapporteringen från 03:02-03:10. (I de tidigare
                      rapporteringarna 01:11 och 02:01 sänder de inte från platsen)
                      ———————————————————————————————————–

                      Är det någon som vet om sändningarna 02:01 och 03:02 finns upplagda någonstans?

                      Det är ju också intressant att han tyckte att han blev förväxlad.
                      Undrar om någon vet om den kvinnliga polisens anteckningar finns publicerade någonstans?
                      Det skulle vara intressant att läsa de anteckningar som hon skrev på platsen.

                    5. Andreas C.
                      Eftersom du själv tar upp grandpromenaden så ger du mig inget annat val.
                      Jag har skrivit massor om det och jag börjar nog misstänka att jag är utsatt för någon typ av skämt, för jag tror inte att folk i gemen kan vara så oemottagliga för fakta.
                      Framförallt inte då det uttrycker sig väl i skrift som både du och Per W gör.
                      Det måste handla om något, men jag kan inte komma på vad.
                      Att folk hävdar att jorden är platt som en pannkaka vet jag, men jag tror inte att så många av dem egentligen tror det.
                      Ditt övriga resonemang går jag inte in på alls eftersom det förpliktigar mig att presentera omvänd bevisföring.
                      Jag skulle kunna också kunna anklaga dig för precis vad som helst och om du inte kan motbevisa mig skulle du vara skyldig till du kan bevisa motsatsen.

                      Om man granskar andras vittnesutsagor kommer man att hitta massor som inte stämmer, men till skillnad från fallet med Skandiamannen är det ovanligt att människor hävdar att de ljuger.
                      Som exempel kan man ta Nicola F som i det första förhöret förlade mötesplatsen med Palme ett kvarter för långt norrut.
                      Han har tyvärr därmed blivit misstänkliggjord för
                      att vara både mytoman och i vissa extrema fall gärningsman.
                      Allt grundat på den första förhörssammanfattningen som ägde rum långt från platsen, och ingen som inte känner till området perfekt kan gatunamn eller kan peka ut exakta platser på en karta; framförallt om inte ens förhörsledaren känner till var de korsade Sveavägen.
                      Vi måste i första hand utesluta naturliga förklaringar innan vi rusar vidare med anklagelser och börjar snickra på mordscenarier, och om vissa anser att det är att hemfalla till hemsnickrade känslohypoteser så får man göra det.

                      Alla som läst och hört Inge M vet ju att historien förändras över tid, och inte betyder det att han har något med mordet att göra.
                      Anna H som lagt Palme på rygg lämnar ettt vittnesmål som inte stämmer med ungdomarna i Hans J:s taxi, som menar att Palme låg på rygg och vändes till framstupa sidoläge.
                      Kan Palme legat på något konstigt förvridet sätt som kan ge utrymme för tolkningar?
                      Anders B anser i det första förhöret att bankomaten låg 50 meter norr om Tunnelgatan trots att vi vet att det handlade om dryga 20 meter.
                      Anna Hage tror att bilen stannade 6-7 meter från mordplatsen trots att det var över 20 meter.
                      Uppger SE lika felaktiga uppgifter så ska man genast koppla honom till att vara mördare.
                      Brist på förståelse inlevelseförmåga och eftertanke ligger till stor del bakom SE fantasierna.

                      Jag tycker att det ser ut som om ni tillhör en liten folkrörelse som är fullständigt omöjliga att komma åt med argument.
                      Man får bara hoppas på att det begränsar sig till en mindre krets av journalister.

                  2. Per W

                    Du skriver:

                    ”Jag nöjer mig inte med hemsnickrade känslohypoteser som att han kanske stod vid sidan av. Jag nöjer mig inte med att han bara ville synas och ha medial exponering. Inte heller att hans lögner bara var vita. Att han skulle vara en ”grå” tjänsteman, okapabel till statsministermord, ger mig inga som helst svar varför detta vittne far med osanning.”

                    Menar du att det inte kan finnas någon annan förklaring till ”Skandiamannens lögner” än att han är mördaren? Alla andra sätt att försöka peka på en förklaring är per definition felaktiga eftersom… han ljugit? Vad särskiljer förklaringen ”han är mördaren” från exempelvis ”han vill framstå som mer aktiv och viktig än han i själva verket var”? Är det inte bara två sätt att försöka förklara en omständighet som verkar egendomlig?

                    1. Vänd på det. Ett vittne på mordplatsen ljuger. Vi lämnar honom därhän och hoppas på att han bara ljuger.

                    2. Per W

                      Precis. Han bör utredas. Finns det andra omständigheter som kan tyda på honom som gärningsman? Det är ju långt ifrån självklart, vilket inte minst de långa diskussionerna här har visat.

                      Det jag vänder mig emot är när man tar hans… inte helt sanningsenliga utsagor som intäckning för att han var gärningsman och därefter accepterar väldigt dåligt underbyggda scenarier eller tillåter sig att bortse från uppenbara invändningar. Han har ju ändå ljugit…

                      En rimlig hållning bör väl ändå vara att uppmärksamma att hans historia svajar, reagera på det med misstänksamhet, omsätta misstänksamheten i riktade utredningsåtgärder, men om det inte framkommer något som i sak styrker att han höll i revolvern eller var inblandad på annat sätt – lägg honom åt sidan tills vidare. Det är väl den hållning som konspirationsmotståndarna brukar rikta mot konspirationsförespråkarna.

                    3. MartinG, Per W

                      Kan inte du MartinG, istället för att enbart kritisera, bidra till debatten genom att beskriva hur DU TROR att SE kan vara oskyldig.

                      Exempelvis.

                      ”Ett ICKE trovärdigt förlopp är då att SE kom fram till Dekorimahörnet 45-60 sekunder efter skotten och såg Palme fortsatt blöda ur näsa och mun. SE hann se Lars J vid ”Kulturhuset” och drog sig sedan undan och ingen annan kom ihåg honom. När sedan Lars J återvände till Sveavägen förstod SE att det var mannen i gränden och på det sättet kunde SE fabricera sin historia 12.20 nästa dag.”

                      Om du kan ta fram trovärdiga alternativa förklaringar förankrade i fakta till ”Ingen kom ihåg SE”, ”Yvonne N”, ”Svårt chockad” och en hel del annat skulle man kunna ersätta ”ICKE” ovan med ”ALTERNATIVT”.

                    4. Mikael A

                      Jag kan inte påstå att Skandiamannen INTE var gärningsmannen. Jag invänder mot argumentation som jag tycker känns tveksam, oavsett om det handlar om Lars J eller om vad en förklaring till Skandiamannens lögner kan vara. Dessutom ställer jag en hel del frågor för att få mer klarhet i hur den jag kommenterar på tänker. Att de frågorna sällan besvaras ökar således inte min förståelse för de som argumenterar annorlunda.

                      I övrigt känns det som att jag inte har så mycket att tillägga till de situationer du tar upp som exempel. Det har bland andra Jörgen G redan gjort och det behöver väl inte drar igenom igen.

      2. Vi gör uppenbarligen olika bedömningar av trovärdigheten i förklaringarna kring vad Skandiamannen kan ha gjort på mordplatsen om han inte var gärningsman. Vi kommer nog inte att nå varandra här men jag tycker att det vore snyggt om du ändrar språkbruk och beskriver det som att ”det inte framkommit enligt mig trovärdiga förklaringar till vad Skandiamannen kan ha gjort på mordplatsen och hur han kan ha sett och identifierat Lars J vid Kulturhuset”. Detta eftersom det finns ett så stort antal personer som ändå gör bedömningen att de förklaringar som förts fram av allehanda personer är trovärdiga. Om man läser dina inlägg för första gången kan man nu få uppfattningen att ingen kommit med någon förklaring över huvud taget eller åtminstone att du aldrig läst någon sådan, varpå andra känner att de behöver återupprepa gamla argument för att detta inte ska stå oemotsagt. Det blir lite tröttsamt med så mycket upprepning av argumenten.

        1. Jon

          Visst kan jag skriva på det här sättet istället.

          ”Det har inte framkommit enligt mig trovärdiga förklaringar till vad Skandiamannen kan ha gjort på mordplatsen och hur han kan ha sett och identifierat Lars J vid Kulturhuset”.

          Många motargument när det gäller SE:s förehavanden på mordplatsen är av karaktären:

          – de motsäger argumenten i inläggen utan att förklara varför
          – de motsäger och är inte kontrollerad mot fakta eller trovärdiga analyser som finns
          – de är perifera iakttagelser och händelser som inte är kopplade till brottsplatsen eller mordtillfället
          – de är inte trovärdiga, t.ex. ”LP berättade för SE”

          Det blir tröttsamt att svara tillbaka på alla och förklara för femtioelfte gången t.ex. varför SE ljuger om att han hade jättebråttom till sista tunnelbanan till Mörby så han var tvungen att stanna för att kolla klockan,
          Därför blir det tyvärr lätt till ett kort och ovillkorligt avfärdande.

          Om det gick att finna trovärdiga alternativa förklaringar till ”Ingen kom ihåg SE”, ”Yvonne N”, ”Svårt chockad” och en hel del annat skulle man kunna ersätta ”ICKE” nedan med ”ALTERNATIVT”.

          ”Ett ICKE trovärdigt förlopp är då att SE kom fram till Dekorimahörnet 45-60 sekunder efter skotten och såg Palme fortsatt blöda ur näsa och mun. SE hann se Lars J vid ”Kulturhuset” och drog sig sedan undan och ingen annan kom ihåg honom. När sedan Lars J återvände till Sveavägen förstod SE att det var mannen i gränden och på det sättet kunde SE fabricera sin historia 12.20 nästa dag.”

          1. Mikael ,

            ”Det har inte framkommit enligt mig trovärdiga förklaringar till vad Skandiamannen kan ha gjort på mordplatsen ”

            Jo det har det redan under Hans Holmer.Skandiamannen var anställd på Skandia och hade kommit dit några timmar tidigare för att arbeta enligt väktarna. När han var klar med sina arbetsuppgifter stämplade han ut och gick hem. Därför är det inget märkligt att han befann på mordplatsen eftersom den låg så nära den fastighet som han arbetade i bara ca 50 från huvudentren. Troligen såg man honom mycket ofta gå ut och in i skandiahuset. Det vore mer konstigt om någon aldrig sett till honom. Så jag förstår inte din oro över att du tycker det är så märkligt att han befann sig på mordplatsen att du tror han måste sett paret palme vid grand kl 21 ?

          2. Mikael A – Jag hoppas att du håller med mig om att det vore trevligt med en något mer avslappnad ton. Det borde väl inte ha undgått någon, oavsett hur man ställer sig i frågan om Skandiamannen var gärningsmannen eller inte, att folk gör väldigt olika bedömning av rimligheten i olika påståenden.

            Jag vågar lova att ingen tror att Skandiamannen rakt igenom talar sanning, vad som är lögn och varför han ljuger går därför att debattera. Jag vidhåller dock att det inte alls är orimligt att Skandiamannen kunde vara på mordplatsen utan att bli ihågkommen. Har sett beräkningar som visar att det ganska snabbt var fler där än man först kunde tro, dessutom är mordet i sig en såpass uppseendeväckande händelse att det förmodligen skyler det mesta annat som händer på platsen. Jag bedömer det inte heller osannolikt att minst två personer i Stockholm denna kväll (Skandiamannen och eventuell annan gärningsman) bar fladdrande rock, lite klena skor och en liten väska. Tycker inte heller att det känns helt orimligt att en beskrivning av hur chockad Skandiamannen var efter mordet är färgad av vem som gjort bedömningen. Men vid detta laget så vet jag att du och jag gör olika bedömningar.

            1. Jon
              Håller med om det du skriver, men en sak har jag märkt att det smyger sig in och det är åsikten om mördarens lågskor. Jag tror att det kommer sig av att på samma sätt som i annan argumentation så hittar man vittnesmål om lågskor som passar in på Skandiamannen. Men jag har läst igenom de tidiga vittnesmålen och där finns, vad jag kan hitta, inget om lågskor. Det kommer senare och det är ju bra att använda för att visa på att 1) Det kan vara en tjänsteman från Skandiahuset som råkar komma ut på gatan och mördar Palme 2) Det är ett oplanerat mord av en ensamagerande gärningsman, antagligen lite tokig. Men nu tror jag att det är en sanning som etablerats ett tag efter mordet och passar ju in i den riktning palmeutredningen tagit under åren. Jag tror också att man tolkat Yvonnes vittnesmål om hur mannen på David B:s gata halkar som om mannen där har lågskor. Det hävdar jag med bestämdhet är en feltolkning. Alla skor, om du inte har ståldubbade, halkar på en isfläck om du springer i en utförsbacke. Om man hävdar annat så vill man tolka det som lågskor och har aldrig sprungit vintertid på hala trottoarer.

              1. Magnus D, Jon

                Ett svar till Magnus D, ditt vinklade inlägg kan inte få stå oemotsagt.

                Leif L: GM hade troligtvis lågskor beroende på hur ljuset föll på hans anklar.

                Yvonne N 1987-01-30: ”Han halkade när han sprang, så han hade inga stövlar eller grövre skor”, ”Han var inte klädd för den kalla väderleken”.

                Anders B: Vita skosulor.

                1. Mikael A. Vinklad, ja så kan det vara. Men när Leif berättar det så har hans vittnesmål justerats redan sen det första, exempelvis hade rock blivit jacka och mängder av detaljer kommit till vilket gör att man bör vara försiktig med slutsatserna. Som du skriver så är Yvonnes vittnesmål från 1987 och hon har i sitt första vittnesmål från den 2 mars 1986 ett väldigt detaljerat signalement på mannen på David B:S gata, men inget om hur skorna såg ut. Det troliga är väl att lågskorna läggs till minnet just som jag skriver eftersom hon ser mannen halka, men det är ju inget bevis för att han har lågskor, bara att han inte har ståldubb/ broddar på skorna.
                  Anders säger inget om sulorna förrän den 25 mars 1987 så det är väldigt långt efter mordet. Och ska man vara ärlig så säger han i tingsrättsförhandlingarna att mördaren hade kraftiga promenadskor, men det är å andra sidan ännu längre efter mordet. Och om man utgår från vad Leif J säger om att man ser anklarna är sant och en riktig iakttagelse så är väl kraftiga promenadskor som Anders B berättar om lika troliga som lågskor. Det här är ingen reklam utan visar på att även med kraftiga promenadskor kan man se anklarna. Ska du ut i skumma ärenden där du ska springa utan att ha för klumpiga skor på fötterna och i alla fall lite bättre grepp än vanliga skor så hade i alla fall jag valt sådana:
                  https://www.intersport.se/skor/vandringsskor/salomon-torridon-gtx-vandringsskor-herr/black-urban-chic-green-milieu
                  Så jag vidhåller med bestämdhet att mördaren skulle haft lågskor är ytterst osäkert, eller rättare sagt vi har nog ingen aning om vad han hade på fötterna.

                2. Ett par Doctor Martins-kängor har ljusa (men iofs inte vita) sulor, är extremt hala och om man snörar dem ordentligt blir de ganska smala över anklarna. Det går nog varken att utesluta eller fastslå att mördaren hade lågskor, däremot hade han med största sannolikhet inte broddar.

                  1. Och jag kan lägga till att om inte minnet sviker så sprang jag i Nike Roadrunner, Asics Tiger och Saucony Jazz på 80-talet, alla med ljus sula. Så jag tror inte ljus sula säger så mycket om mördaren om Anders B har rätt.

                  2. Nu pepprar jag med inlägg. Hoppas att det är ok Gunnar😃. Försvarets klassiska Lejonskor var ju också ljusa under. Och på tal om försvarslika kläder så är väl det som Anders B och Inge M beskriver när det gäller huvudbonad väldigt lik en ”Olles brorsa”.

            2. Jon

              En av de bästa förklaringarna som jag har sett under åren att SE inte behöver vara skyldig.

  122. Är det någon som har en bra förklaring till att Hans Holmer nedvärderade några vittnen.
    Anders B blev riksfyllot.
    Vittnet Ulla i Gamla Stan blev kallad baglady.
    Stig E blev kallad elefanten i porslinsbutiken.

  123. Hej Gunnar!
    Det var längesen jag kommenterade Din blogg, trots att jag läser den dagligen (Du uppdaterar för sällan!).
    Skrev just en kommentar i Palmerummet på Facebook. Och fick en ingivelse att ”kopiera, klipp och klistra” svaret till Din blogg. Misstänker att de flesta av de som kommenterar bloggen även är medlemmar i Palmerummet, så detta blir troligen lite av en repris =) Men jag vill ändå dela min bild av SE med Dig, om inte annat så för att underlätta framtida resonemang oss emellan =)

    ”Personligen tycker jag SE är en gåta i sig, precis som VG. Ju mer man studerar dem desto konstigare verkar de agera. Men det finns skillnader. Medan VG var en ”påfågel”, dvs gjorde allt för att märkas, var SE en ”gråsparv”. En typisk svensk grå kamrers-typ, en sådan som det går tretton på dussinet av, en synnerligen anonym figur som man inte skulle lägga på minnet ens om man sprang in i honom på gatan. Går det ens att bli mer grå? Vem skulle verkligen minnas honom i samband med en traumatisk händelse som ett mord?
    Sådana som han försvinner i bakgrundsbruset, oavsett situation.
    Jag håller det för sannolikt att det var han som drog i Palmes ben och försökte ändra offrets läge, och som påpekade att han låg ”fel”, enligt AH’s vittnesmål. Så långt stämmer det även med hans eget vittnesmål. Därefter får han plötsligt möjligheten att bli en ”påfågel” – och han tar den! Poliser, reportrar, fotografer och andra – alla vill höra vad han upplevt! Och han berättar, och hans egen insats blir större för varje gång, tills hans egen insats i princip blivit helt fabulerad. På många sätt känns hans agerande synnerligt mänskligt – på silverbricka erbjuds han en möjlighet att vara NÅGON, och han tar den utan att tveka. Han blåser därefter upp sin egen insats så pass att man plötsligt börjar misstro honom. Och därmed blir han plötsligt misstänkt.
    Personligen skulle jag på flera sätt se det som djupt tragiskt om det är SE som Krister Petersson avser med sitt kommande avslöjande i sommar.
    Själv hoppas jag att orsaken till att Peterssons utlovade avslöjande placerats en bit fram under året, beror på att det tar tid att få folk utlämnade från ett annat land. Det finns, oavsett vad, en mycket intressant svensk fd polis, numera bosatt i ett land som har gott om kängurus. Fullt möjligt att hans vittnesmål redan finns, men det är i så fall inget jag känner till. När det gäller Krister Peterssons uttalande, ÄR detta alltså en förhoppning från min sida, och inte vad jag faktiskt tror att att han kommer att presentera.”

    1. Jag tycker det låter som en rimlig beskrivning av Skandiamannen så länge ingen övertygar mig om att han måste ha varit gärningsmannen.
      Och vad Krister Petersson har att komma med lär vi väl få se. Om inte hans löfte bara rinner ut i sanden.

      1. Gunnar

        Rimliga slutsatser om Skandiamannens person har experter redan uttalat sig om – på tal då om mitt tidigare inlägg. Det finns ingenting som säger att mördare måste vara färgstarka individer (se exempelvis James Clarkes utmärkta typologier och tankar kring politiska attentatsmän).

        1. Det finns tyvärr ett problem som inte så ofta uppmärksammas i samband med det här hänvisandet till expertis när det gäller utpekandet av Skandiamannen. Och det är att om man presenterar ett antal utvalda faktauppgifter om en person för någon som kallar sig expert på profilering och säger att den här personen kan vara en mördare så tenderar experten att leta efter egenskaper som kan passa in på en mördare.

          Jag är övertygad om att om någon gjort en sammmanställning med uppgifter om Skandiamannen före Palmemordet och frågat ett antal personer med kunskaper om brott och gärningsmän om det var troligt att denne skulle begå ett mord så skulle det helt dominerande svaret bli att det inte var särskilt troligt.

          Det är alltid lätt att se tecken när man letar efter dem. Och därför finns det en kardinalregel som tillämpas i mer seriös psykologisk profilering att inte profileraren ska känna till polisens eventuella misstankar om en specifik person när profileringen görs. Men sådan kunskap var tyvärr just vad Olsson och Åsgård hade när de snickrade ihop sin profil åt Palmeutredningen. Och därför är det kanske inte så förvånande att resultatet i flera avseenden framstod som om de sneglat på Christer Pettersson och att hamnade i en profil som i stora delar tycktes vara inspirerad av honom. Robert Ressler, en välkänd profilerare, framhöll för Granskningskommissionen att Olssson/Åsgårds arbete där de känt till Pettersson i förväg var lite grann som att ”spänna kärran för hästen”.

          På samma sätt blir det om man utifrån sina misstankar mot Skandiamannen ska leta efter egenskaper hos denne som kan pressas in i någon sorts psykologiskt mönster för en gärningsman.

          Olsson/Åsgård hade dock inte alls Skandiamannen i tankarna när de gjorde sin profil. vilket märks på resultatet. Det passar helt enkelt inte in så bra på honom. Till exempel menade de att gärningsmannen sannolikt var politiskt ointresserad, bodde ensam i en billig hyresrätt och var lågutbildad. Självklart hade de tillgång till utredningsmaterialet om Skandiamannen men de såg ingen anledning att fokusera på honom. Och när de gjorde sin långa lista på konkreta personer i materialet som de tyckte stämde in på deras egen profil så kom han inte med.

          Min uppfattning är att gärningsmannaprofilering förvisso kan ha sitt värde i letande efter en okänd mördare, särskilt när det handlar om att utreda upprepade brott där tillvägagångssättet har väldigt specifika kännetecken. Typexemplet är ju seriemord, men det kan också fungera bra när det handlar om upprepade sexualbrott.

          Men att börja i andra ändan, att leta efter egenskaper hos Skandiamannen som ska placera in honom i någon sorts fack som typisk Palmemördare riskerar att bli rent hokus pokus.

          Och, vågar jag gissa, om Palmeutredarna en dag kommer fram med en mördare som har en helt annan personlighetstyp än Skandiamannen och Christer Pettersson så lär det inte dröja länge innan ett antal publicitetssugna experter kommer med uttalanden som går ut på att den personen passar precis in på deras teorier.

          1. Fast, när Clarke kikade på GMP hade han inga förutfattade meningar om just Skandiamannen. Hans forskning står för sig själv och bygger på flera års studier. Självklart är det lätt att hamna i den fälla som du beskriver, dock så kvarstår min poäng. Egenskaper som färgstark påfågel gör ingen mördare. Ser heller inget problem med att växelvis använda sig av forskning när vi nu diskuterar Skandiamannen i förhållande till psykologiska profiler. Tvärtom – det får oss att se nyktrare på saken och inte bortse från misstänkta som anses ”grå”, eller att spekulera i termer av mytomani/lögner. Forskningen hjälper oss att bortse från känsloargument och allmänt spekulerande.

    2. Det är rätt dåliga känsloargument du tar till i ditt fågelskådande och att Stig E är ”fel typ”. Kom gärna med lite tyngre argument.

      Varför tar han inte tillfället i akt att vara en påfågel 23.38 när det börjar droppa in lite journalister sugna på en bra story?

      Att han själv blir utpekad är framförallt hans eget fel då han själv säger sig vara felaktigt utpekad, vilket det inte finns något som helst stöd för i materialet skulle vara sant.

      Nej, för att kunna bortse från dessa frågetecken (och andra konkreta omständigheter kring Stig E) så vill det till att man sitter och hoppas på en viss lösning, snarare än att det blir en korrekt lösning, vilket framgår när du skriver att du skulle bli besviken över en lösning presenterad av KP med Skandiamannen. Jag själv hoppas på en korrekt lösning oavsett vad den må vara och just nu ligger Skandiamannen ett par slag före täten på ledartavlan. Sedan kan du hoppas på en albatross hur mycket du vill på sista par-tre hålet.

      1. Hej Andreas
        Du har givetvis helt rätt. Det hela är en ren spekulation från min sida utan någon som helst form av bevis. Men det är ändå så jag uppfattar SE, efter att ha läst alla FÖR och EMOT. Fullt möjligt att Du har rätt och att det är honom KP avser med sitt avslöjande i sommar, och jag är rädd att så är fallet. Däremot HOPPAS jag att det inte är så.

        KP talar, som så många andra, om att man måste tillbaka till mordplatsen. Rent principiellt är detta givetvis helt korrekt. Men mordplatsen och dess vittnen har analyserats i det oändliga sedan 1986, man har dividerat meter med sekunder osv, allt utan att få fram något nytt. Mordplatsen har helt enkelt inte mer att ge, som jag ser det.

        Tvärtom måste man fokusera på vad som hände straxt innan respektive efter mordet, och sedan försöka knyta detta till mordplatsen. Regelvidrigt enligt den sk Mordbibeln, ja men vad gör man när inte mordplatsen och dess vittnen inte ger något?

        Jag hoppas att KP’s ”tillbaka till mordplatsen” betyder att han går igenom allt från början, utan skygglappar. Inte att han rent faktiskt börjar på mordplatsen. Dvs att han de facto tagit itu med allt som lades åt sidan medan man fokuserade på PKK eller CP.

        Och som jag påpekade, allt detta är rena förhoppningar och ren spekulation från min sida. Personligen TROR jag han tyvärr kommer att presentera SE som gärningsman, en slutsats jag dessvärre aldrig kommer att kunna köpa utan odiskutabla fysiska bevis, som tex ett vapen med både SE’s och OP’s dna på.

        Jag har, som de flesta andra, någon form av ”favoritspår”. De enda jag känner till som verkligen ter sig objektiva i sammanhanget är just författaren av denna blogg – Gunnar Wall – och i stor utsträckning Palmerummets Erik Engström. De förhåller sig, på lite olika sätt, ”skuldneutrala”, något som verkligen är beundransvärt i detta sammanhang! Tyvärr är jag inte lika objektiv själv, och kan bara beklaga detta, MEN vad Gunnar och Erik säger väger oerhört tungt ”i min bok”. Vad de anser om SE vet jag inte, men jag anar en viss skepsis. DETTA väger oerhört tungt för min del emedan båda verkligen eftersträvar sk skuldneutralitet i sitt grävande.

        Detta svar blev lite längre och utförligare än vad jag tänkte från början, men ville förklara min ståndpunkt från grunden.

      2. SE uppger själv att han lämnade hörnan i samband med att avspärrningen gjordes, dvs kring kl 23.30. Det stämmer säkert också. Detta var alltså långt innan några journalister hade hunnit dit.

        Den enda som han möjligen hade kunnat få syn på var blåljusfotografen Ulf Karlsson, som gjorde ett snabbt stopp innan han körde vidare.

        Man kan ju inte med bästa vilja i världen påstå att SE som chockat mordvittne ger intryck av att vilja ta kontakt med journalister. Tvärtom. Det är ju först dagen därpå, när det hela har sjunkit in, som han ser sin chans att få framträda i media.

        Om Krister Petersson verkligen vill skämma ut sig inom rättsväsendet, så ska han givetvis peka ut Skandiamannen. Det blir en definitiv slutpunkt för hans karriär flera år före hans ålderspensionering.

        Och för att fortsätta med dina golfmetaforer: Här lutar det mera åt out of bounds.

        1. Mikael B

          Hur förenar du att han agerar så ohyggligt rationellt först och sedan inom loppet av fem minuter är ”chockad”?

          Enda sättet jag får ihop, utan att ta till vare sig känsloargument eller favoritlösningar, är att han ljuger. Det verkar folk på bloggen sedan en tid tillbaka vara överens om. Då blir ju nästa omedelbara följdfråga – varför ljuger karln? En del som håller på något av konspirationslagen på nedflyttningsplats brukar då anföra att ”han vill framhäva sig själv”. På vilket sätt är det att framhäva sig själv att bli förväxlad med GM? Är det för att Anna H säger att ”han verkade snygg”? Om han är helt oskyldig och bara vill koka ihop en story då lär han ju kunna göra det i lugn och ro på ett rationellt sätt under närmsta dygnet. Att under sådana kognitiva förutsättningar inte skramla ihop något bättre än att bli förväxlad med gärningsmannen ter sig närmast utvecklingsstört.

          Man bör också fundera över för vem vill han farmhäva sig? Ja, en normalfungerande människa vill framhäva sig inför vänner och bekanta i sin omgivning snarare än inför polisen. Ingen av hans vänner och bekanta har någon aning om att han ringer in 12.20 på lördagen och därför faller ju det argumentet platt. Det är rimligare att han jagar reda på tidningsjournalister för att saluföra sin story om han nu vill briljera inför omgivningen, typ ”titta här jag är med i tidningen”. Det gör han också, men om det hade varit hans huvudsyfte så hade det stannat utanför utredningen. Varför gör han egna efterforskningar om utstämplingstiden om han bara ska stajla på nästa bridgeträff? Det finns ingen som hade fact-checkat honom på om han dragit en vals där. Hans egenpåhittade rekonstruktion faller också helt på argumentet att han vill visa upp sig inför omgivningen eftersom anledningen till att han vill göra den är för att han blir nobbad av polisen i deras rekonstruktion. Hade han varit med i polisens rekonstruktion hade knappast någon av hans vänner sett detta. Det hade också varit förhållandevis lätt (i alla fall i jämförelse med att ringa Folke Rydén och gå publikt inför 7 miljoner potentiella tv-tittare) att ljuga att han var med i rekonstruktionen ändå inför vänner. Vem hade kunnat kolla upp det? Det hade varit ett betydligt rimligare agerande om han vill framhäva sig själv med lögner som vissa påstår. Nu gör han inte på det viset och det tyder väldigt starkt på att han inte är primärt intresserad av att visa upp sig. Det är något annat som driver honom.

          Dessutom bör man ju ifrågasätta om det finns någon person som under rationellt tänkande tar risken för att utge sig för att vara förväxlad med Sveriges mest eftersökte man bara för att…

          Är det långsökt att han skulle ha ett vapen på fickan, självklart, men det är också det ENDA som behövs för att allt ska gå ihop. Någon hade bevisligen ett vapen i sin hand, vilket är långsökt oavsett vem det är. Jämför den möjligheten med att han ljuger av andra skäl eller att det är något hittepåmöte en flytande tid någonstans mitt i natten med Harvardakter, Sydafrikaner eller blindtarmspatienter. Avsevärt mer långsökt. Om man nu är öppen för alternativ än konspirationer vill säga.

          De andra kända lögnarna Roger Ö och Alf L har ju en helt annan typ av personlig problematik och kanske även lockas av belöningen. Deras historier växer ju också fram till närbilder av självaste dådet, vilket är långt ifrån Skandiamannens utsaga.

          Jag har ingen favorit i tävlingen om gärningsmannen utan jag vill att det ska lösas punkt slut. Jag har heller inga problem med att erkänna en gärningsman som presenteras och ”döms”. Kan KP slänga fram självaste CP med bevisning så har jag inga problem med ens honom. Jag tycker det är märkligt att som vissa här, och på andra sidor på nätet, skriver ”om det är XXXX då krävs det minsann ordentliga bevis”. Det gör det ju alldeles oavsett vem som är GM. Problemet som kanske vissa CIA, Sydafrika och SÄPO-förespråkare inser när man slänger ur sig ett sådant påstående, är att det i nuläget är en betydligt längre väg att sätta dit någon inom dessa uppslag än mr Skandia som är på platsen och ljuger, två kvalitativa tecken på en fullfjädrad gärningsman. Kanske känner Mikael B och andra som satsat sin heder på konspirationsspåret att pliktslagen kommer allt närmare.

          1. Egentligen har jag för egen del avslutat diskussionen om Skandiamannen. Här blev jag dock tvungen att lägga mig i, när det dök upp en felaktig uppgift. Jag misstänker dessutom att den emanerar från Thomas Pettersson, som har slarvat med researchen när det gäller journalisternas ankomsttid till mordplatsen. Det har jag lyft fram tidigare. Det väcker också frågan om i vilken utsträckning man törs lita på andra uppgifter som han lämnar.

            Några reflektioner:

            Det är ju inte säkert att SE agerade fullt så rationellt och resolut på mordplatsen, som han hävdar i senare förhör. Det finns också en möjlighet att graden av chock förstärktes när det stod klart för honom vem offret var. Det är inte så svårt att förstå.

            Här gäller det framför allt att skilja på vad som är viktigt och oviktigt. Det som är det centrala är att SE lämnar sådana uppgifter, som gärningsmannen inte kan känna till. Den närmare diskussionen omkring detta finns att läsa i minst två stora trådar på denna blogg.

            När man alltså landar i slutsatsen att han måste ha befunnit sig som vittne på mordplatsen, blir resten av resonemanget underordnat eller tämligen ointressant. Men låt mig ändå stanna upp något vid Skandiamannens senare agerande.

            Den sista person som den verklige gärningsmannen skulle nämna för polisen dagen efter mordet är väl just Lars J, i den mån han ens skulle kunna beskriva detta vittne. Mördaren kan ju omöjligt veta om Sollentunabon varit synlig från Sveavägen. Så senast där borde hypotesen spricka även för de mest inbitna SE-anhängarna.

            Däremot är samtalet högst begripligt i ljuset av att SE misstänker att den unge mannen i täckjackan, som sedan mystiskt försvinner därifrån, kan vara inblandad i mordet.

            Mördaren skulle självfallet inte heller i ett kommande förhör välja att berätta något om Anders B. Detta är alltså en person, som gärningsmannen inte ens vet om han stannade kvar vid hörnan efter mordet eller inte. Vid det laget finns det däremot kända vittnen, som mördaren med lätthet skulle kunna referera till och sedan fabricera en trovärdig historia runt. De har nämligen redan figurerat på bild i media och deras insatser på platsen har beskrivits utförligt. Det gör inte Skandiamannen i förhöret 11/3.

            Sedan tror jag att du förväxlar mig med någon annan. Jag har sannerligen inte satsat min heder på något konspirationsspår. Scenariot med ett slumpmässigt mord är betydligt troligare i mina ögon. Så tyvärr out of bounds igen.

  124. När nu spekulationerna (smutskastningen) av Lisbets utsagor/uppriktighet/mjöl i påsen görs på det viset som det görs är det ändå på sin plats att påminna sig om vad som sades av några av de allra mest centrala vittnena.

    Anna H förhör 1/3 00.15:
    En man [Stefan G] satt nedhukad vid den skadades huvud.

    Leif L beskriver också: Och när jag kommer fram till själva brottsplatsen då finner jag alltså dom här flickorna igång med hjärtmassage och så nån som är sysselsatt vid huvudet och så vidare.
    Enligt samma LL var det ca 5-6 personer runt offret, vilket inte är jättemånga alltså, men ingen grafiker beskrivs och inte heller, som jag citerar nedan, kan han minnas Stig E på platsen 27/4 när han tillfrågas om honom.

    Andra vittnen som beskriver två ungdomar eller två unga flickor som är snabbt framme är Christina V, Bengt P, Ann-Charlott H, Göran I, Susanne K, Susanne L, Elisabeth J.
    Anders D säger exempelvis ”två flickor och en man försökte hjälpa den skjutne”. Det går bara att tolka som att det inte är SE som är ”en man” eftersom så många andra har nämnt Stefan G/yngre man och ifall Anders D ser detta förlopp måste rimligen en man åsyfta Stefan G. Hade han dessutom sett SE, hade han sagt ”två män”.

    Det finns således inget i materialet som styrker att Stig E skulle ha varit bland de första på plats eller att han skulle ha deltagit i livräddande aktioner, annat än de uppgifter som kommer från honom själv alltså.

    Det finns såeldes all anledning att tro att Anna H’s livräddande insats startar före ‘vittnet’ SE kommer fram. Om det råder någon ingen oenighet. Det som Anna H menar att LP då gör är försöka knuffa undan Anna H och att LP är chockad. Andra personer som beskriver en skrikande LP är bla Hans J, Leif L.
    Det verkar helt osannolikt att LP reagerar på det här viset initialt och sedan lugnar ner sig och för en konversation med SE. Dessutom säger Karin J så här i sitt förhör.

    Karin J förhör 2/4:
    KJ: Hon säger att han har blivit skjuten, det säger hon [LP].
    F: Det säger hon?
    KJ: Ja.
    F: Säger hon något om på vilket sätt det har gått till?
    KJ: Nej.
    F: Nämner hon någonting om den som har gjort det här?
    KJ: Nej.
    F: Ingenting?
    KJ: Nej, hon bryr sig bara om honom.
    F: Men säger hon ingenting om att, han gjorde det, eller han försvann åt det hållet, eller…
    KJ: Nej, ingenting sådant.
    H: Ingenting sånt?
    KJ: Nej.
    F: Är du säker på det?
    KJ: Ja, inte som jag hört.

    Ett par vittnen, förutom Stefan G som inte kan peka ut honom i fotokatalogen på direkt fråga, får även frågor om de sett Stig E eller om någon person som sprungit efter i gränden.

    Leif L förhör 27/4:
    F: Tittade du i något läge in då i Tunnelgatans förlängning och såg om det var någon annan person som sprang uppför trapporna där?
    F: Du har alltså inte sett någon annan person som sprungit uppför trapporna?
    LL: Neej […]
    F: Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbarti närheten av den här platsen när skotten föll och som sedan stannade kvar tills polismännen kom till platsen, en man in 40-50-årsåldern?
    LL: Ja där är man ju influerad av vad man hört och sett i massmedia.
    F: mm
    LL: Där har man ju sina egna teorier. Jag vet inte att jag har sett honom på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med hans beteende va’, om det är rätt att uppge det i det här sammanhanget det vet jag inte.
    F: Men det är inget spontant att du minns den här mannen?
    […]
    LL: Men jag kan inte minnas att jag har sett honom.

    Hans J säger också 4/3 att ”han inte la märke till några andra personer som flydde från skottplatsen, ej heller några som betedde sig besynnerligt”. Det sistnämnda hade ju SE med råge kvalat in på om han företagit en spontan löpning efter poliserna in i gränden.

    Susanne K säger också på frågan ”la du märke till någon annan person som avvek från platsen eller i närheten av platsen”: ”Jag lade inte märke till något sådant.” Hon såg för övrigt ingen med WT heller vilket hon intressant nog fick en fråga om.

    Påståendet att SE skulle ha kommit in senare i handlingen finns det heller inget stöd för i materialet. Jan-Åke S, Christina V, Janne A vittnar alla om att de fixerar Anders vid Dekorimaporten. Ingen av dessa vittnen uppger att det promenerar förbi en person på den östra sidan. Går det därmed att utesluta att Stig E inte promenerar in 23.22.00, nej, men det finns inget som tyder på det.

    Inte heller Nicola F berättar om någon annan person mellan sig och mordplatsen, annan än Anders B, när han vänder sig om för att titta tillbaka. Det tyder inte heller på att Stig E skulle befinna sig på östra sidan medan det andra skottet faller, som han själv beskriver.

    Man kan spekulera i huruvida Stig E talar sanning i vissa delar, men det finns inget stöd i materialet för att han skulle varit 1) bland de första på plats, 2) deltagit i livräddande aktioner, 3) haft en dialog med LP, 4) sprungit in i gränden.
    Går det att utesluta att 1-4 är sanna, nja, lika lite som det går att helt utesluta att jorden är platt. Det kan stämma, men vad finns det egentligen stöd för och vad blir vilda associationer?

    Pratar han inte med LP blir det helt omotiverat för honom att springa in i gränden. Springer han inte in i gränden kan han inte bli förväxlad med GM. Blir han inte förväxlad med GM faller hans enligt egna uppgifter anledning till att kontakta media och PU.

  125. Vittnet Leif lyfts ofta som bevis för att en viss tjänsteman på Skandia definitivt inte varit på plats eftersom Leif får en direkt fråga om en person med signalement som Skandiamannen. Men en passage i förhöret från 27 april 1986 är lite intressant ändå (sidan 8):
    L- Men jag kan inte minnas att jag sett honom. En man vet jag som hade glasögon, men han hade ingen keps eller någonting annat. Ja, jag vet inte om det kan vara han. När jag satt i bilen då kom en man och frågade mig har ni biltelefon. Och han hade visserligen glasögon, men om han hade keps det vet jag inte.
    F. Kom du ihåg om han talade någon dialekt den mannen?
    L- Nää, han talade mycket lugnt och lågt och lågmält så där, så jag kan inte skönja nånting då.

    Läser man det snabbt så avfärdar Leif ju att mannen med glasögon har keps, alltså är det inte Skandiamannen. Men sen i nästa mening så säger han ju att en man kom fram och frågade om Leif har biltelefon. Den personen har glasögon, men Leif vet inte om denne har keps. Alltså bör det vara två olika personer han avser. I nästa mening säger han att denna person inte har dialekt och vi vet från larmsamtal där en röst hörs via Leifs telefon att denne pratar skånska och Jan-Å kommer från Skåne. Så det är väl troligt att det är Jan-Å man hör i larmsamtalet. Utifrån detta så verkar det som om Leif pratar med två personer med glasögon varav en inte har något på huvudet. Sen är det ytterligare en som Leif pratar med som har glasögon och den vet Leif inte om han har något på huvudet och inte pratar med någon dialekt i lågmäld ton. Det kan ju vara samma person som Leifs passagerare Jan A berättar om vid tingsrättsförhandlingarna, mannen i 50-60 årsåldern. Jan A berättar ju om en man i ljus rock med glasögon i 30-40årsåldern som pratar mycket och är bestämd. Det stämmer ju i ålder och utseende med Jan-Å men Leif säger ju att personen utan dialekt pratar lågmält och lugnt. Tyder ju också på att det är två olika personer.

  126. VARFÖR SKÖT SKANDIAMANNEN LISBETH PALME? (Och helgläsning!)

    Professorn i rättspsykiatri Henrik Anckarsäter, som tidigare har gjort inlägg i bloggen, har skrivit två nya artiklar om Skandiamannen (se nedan). De innehåller personporträtt och en diskussion om hypoteserna ur psykologisk/psykiatrisk vinkel.

    Den övergripande bedömningen av Skandiamannen är att han hade en egendomligt sammansatt personlighet och ojämna förmågor, vilket även bekräftas av Henriks kollegor.

    —– Varför sköt Skandiamannen Lisbeth Palme?

    Henrik framför också en egen hypotes om varför Skandiamannen sköt Lisbeth Palme. Den känns betydligt trovärdigare än exempelvis Lars Borgnäs/Lena Anderssons teori.

    ”Särskilt bland dåtidens borgerliga kvinnor var Lisbeth Palme avskydd efter sina nedlåtande uttalanden om hemmafruar och barn som inte ”fick möjligheten” att vara på daghem. Vem annan än en inhemsk Palmehatare med nedsatt förmåga att abstrahera om konsekvenserna av sitt dåd skulle skjuta en kvinna och trebarnsmor utan politiska uppdrag i ryggen vid denna tid?”

    En nära släkting till SE trodde att Skandiamannens motiv var att få en guldstjärna hos dem han såg upp till i sin fina umgängeskrets i Täby. Då är det väl inte omöjligt att han som barnlös, i affekt och alkoholpåverkad även ville få en guldstjärna hos hemmafruarna inom kretsen.

    https://anckarsater.blogspot.com/?m=1&fbclid=IwAR3BBmu99BhCnXtytP-bcVyLhLhDnmzPMaSvE3fMG1YUq_WPnWBtuYapCEI

    https://anckarsater.blogspot.com/2020/03/palmemordet-7-detektivernas.html

    1. Det är ganska vågat att publicera en sådan här text under eget namn, när det dessutom tangerar ens egen profession. Någon juridikkunnig som vet vad straffet skulle bli om det visar sig att Skandiamannen inte är gärningsmannen och någon inleder ett förtalsmål?

    2. Mikael A skriver ”Henrik framför också en egen hypotes om varför Skandiamannen sköt Lisbeth Palme.”

      Vänligen upplys den gode Henrik om att det inte finns några som helst belägg för att Skandiamannen har skjutit varken Lisbet eller Olof Palme!! Påstår han det är han definitivt inte en seriös sakkunnig expert utan något annat som jag ogärna skriver rent ut

  127. Andreas C
    Med en googling ”Varför ljuger människor” så är den här artikeln en av de första som kommer upp.
    https://www.aftonbladet.se/relationer/a/Rx1K5x/idag-ljuger-du–4-ganger
    Där säger Pär Anders Granhag, professor i vittnespsykologi
    ”Våra vanligaste lögner kan delas in i två kategorier.Den ena går ut på att försöka framställa sig själv i bättre dager….”
    Jag har sett i kommentarerna här att man avfärdat detta, men han är ju bara professor i vittnespsykologi så vad vet han?
    Författaren Per Granqvist har skrivit boken lögnarna och där står:
    ”Även att känna sig duktig, viktig, stor och betydelse full är
    vinster en lögnare får näring ifrån. Lögnaren vill heller inte höra hur illa det låter
    så personen förskönar händelsen med en nödlögn för att slippa känna sig dålig…”

    1. Magnus

      Du har givetvis helt rätt i att människor kan ljuga.
      Jag skrev ihop detta för någon månad sedan för att försöka fördjupa diskussionen från att bara konstatera att människor ljuger eller att SE kan inte vara mördaren för att min magkänsla säger det (eller att det stod något i Aftonbladet). Läs gärna detta dokument, som inte på något sätt utger sig för att vara en heltäckande genomgång, men där jag har gjort ett urval som jag menar speglar det aktuella forskningsläget inom de delar av minnesforskningen som berörs.

      https://docs.google.com/document/d/1rI6n0GM_lreIFi5Q5MWzkm5lS-BsGVPVvWaKwCTiwts/edit

      Referenserna som anges är kamratgranskade artiklar. Någon enstaka är översiktsartikel, men den stora majoriteten är empiriska, primärt kvantitativa.

  128. Jon

    Detta är hypoteser från Henrik Anckarsäter, som han benämner ”Engström-hypotesen”. Inte anklagelser.

    1. Begreppen ”hypotes” respektive ”anklagelse” ingår ju i helt olika kategorier av begrepp. Ungefär som ”katt” och ”sällskapsdjur”. En katt kan vara ett sällskapsdjur men behöver inte vara det. En hypotes kan vara en anklagelse men behöver förstås inte vara det. Den som googlar på ”åklagarens hypotes” ser dock att det vanligtvis syftar på en gärningsbeskrivning, vilket ju onekligen är en anklagelse.

      Bara under en förutsättning skulle man kunna säga att Henrik Anckarsäters hypotes inte på något sätt är en anklagelse. Och det är om han betonar att han bara för fram ett rent teoretiskt resonemang som han själv inte alls ställer sig bakom.

    2. Räcker det att det framförs som hypotes för att det ska vara ok? Bör det inte påverka hur säker den som för fram hypotesen verkar vara på att det är korrekt?

      1. Jon, Gunnar

        Det finns gradskillnader. Det här har framförts i slutna bloggar, baserat på vetenskap.

        Jämför det med ”Polisiärt uppklarat” UTAN vetenskap spritt allmänt efter CP blev frikänd eller misstankarna mot Lisbeth Palme..

  129. Jörgen

    Att betrakta Skandiamannens lögner och sätta de i paritet med andra vittnens utsagor är inte bara orättvist – det är direkt missvisande och felaktigt. Det är en sak att vittnesbetraktelser växer eller förändras över tid. Det är fullt logiskt och evidenssäkrat i en rad forskningsdiscipliner. Utan att åter grotta ner mig i Skandiamannens vittnesuppgifter så kan man väl åtminstone kort konstatera att det bara finns ett vittne som anser sig förväxlad med gärningsmannen. Det finns bara ett vittne, som gång på gång, infiltrerar och skapar sig en egen rekonstruktion. Sammanfattningsvis så finns det bara ett vittne, där berättelsen inte konfirmeras av andra vittnesuppgifter. Att jämföra det med meter och sekunder i förhållande till bankomatgeografi har väl ändå sina brister. En lögn är en lögn, en perceptionsmiss är en perceptionsmiss. 
    Jörgen (förresten – självklart är du ursäktad) du har som jag påpekat tidigare gång på gång framfört konspirationsteorier i denna blogg. Det är väl din fria rättighet att spekulera, men vid dessa tillfällen har du lämnat klockan och kartan hemmavid. Jag tror vi måste vara väldigt försiktiga med vittnesförhör (så även SE:s). Att läsa summariska, transkriberade papyrus hemma vid skrivbordet har sina begränsningar. Du påpekar också detta väldigt förtjänstfullt i ditt inlägg när du indirekt kritiserar andra vittnens observationer. Det behöver således inte bara vara bankomaten som placeras fel, även andra vittnesuppgifter kan vara alldeles uppåt väggarna. Exempelvis betraktelserna kring en promenad från Grand till mordplatsen. Återigen – ingen har på ett trovärdigt sätt förklarat Skandiamannens oerhört detaljrika uppgifter, detaljrika uppgifter som går stick i stäv med andra vittnens. 

    På tal om folkrörelser. I dagens medielandskap sprids konspirationsteorier fortare än mellan 1-3 sekunder. Det är ett gigantiskt samhällsproblem. Jag ser stora likheter och paralleller mellan Palmemordet och mer dagsaktuell konspiration. Samma sida av myntet och samma folkrörelse, för här kan vi verkligen tala om en folkrörelse i ordets rätta bemärkelse. Hur jag än vrider och vänder på dina argument återkommer jag till att de ska ses i ljuset av att du är konspiratör. Att din ilska kring hypotesen Skandiamannen härrör från konspirationsrörelsens vurmande för en mer spännande lösning. Det ter sig märkligt att man kan peka i riktningen mot att mordet är en mörkläggning (utan några som helst bevis) samtidigt som man framför ”bevisning” för att vapnet är för tungt att bära i en stor ficka. Obegripligt. Kanske ligger ändå förklaringen till att vi har svårt att förstå varandras argument utifrån dessa perspektiv? Och slutligen. Det är inte bevisat att Skandiamannen är Palmes baneman, men den som lever får se. 

    1. Per W.
      Jag lät dig löpa förra gången du försökte framställa det som om jag förfäktar konspirationsteorier i en salig röra.
      Tror att du nämnde Sydafrika, näringslivet och högerextremister, jag kan möjligen ha tagit upp sådana spår och motivbilder i en diskussion, och ansett de fullt möjliga. Vi måste ju ställa frågor om i vilken politisk kontext som mordet ägde rum, och därifrån söka motivbilder, men det vore mig främmande att lufta några favorithypoteser, och inte är jag heller främmande för att en ensam gärningsman ligger bakom.
      Dock inte SE, eftersom han till skillnad från andra utpekade på ett mycket bra sätt kan redogöra för händelserna på mordplatsen på ett sätt som inte vore möjligt annars.
      Återstår bara en mindre konspiration där han kan ha spelat någon roll.

      Jag vet helt enkelt inte och ligger därför lågt när det gäller att spekulera för långt om vad som kan vara lösningen
      Därför ser jag ditt angrepp på mig som en ren provokation.
      Mörkläggning i någon mån tycker jag nog att det finns tydliga tecken på, så i den saken ger jag dig ändå rätt.

      Du skriver:
      ”Hur jag än vrider och vänder på dina argument återkommer jag till att de ska ses i ljuset av att du är konspiratör. Att din ilska kring hypotesen Skandiamannen härrör från konspirationsrörelsens vurmande för en mer spännande lösning.”

      Nej ingen ilska, snarare är det ni som blir förbannade när hypoteserna inte får stå oemotsagda.
      Promenaden från Grand var tydligen mycket känslig, och just att jag gått djupt in i den problematiken har dragit på sig stort ogillande, vilket jag tar som ett erkännande.

      Inte nog med att jag beskylls för att driva konspirationsteorier, jag är också ”konspiratör”.

      Det jag till huvudsak sysslar med är det rakt motsatta, och det tror jag nog att de flesta som läser vår konversation kan se.

      Att gång på gång ställa samma frågor om hur Skandiamannen lyckats med den ena eller andra osannolika bravaden utan att få något svar är i längden tröttsamt, och därför tycker jag att det är bättre att du hittar någon annan att munhuggas med.

      1. Under förutsättning att inte någon Skandiamannen = mördare – debattör nu svarar mig, så får detta bli det sista jag säger i frågan för en tid framöver.

        Det är många vittnesmål som måste slaktas på vägen mot målet.

        Både Leif L och Jan A har sett fel och inbillar sig att de sett SE.
        Henry O har misstagit sig på tiden han pratat med SE. ”ganska länge”, ” ett par minuter” kan max ha varit 30 sekunder, men förmodligen har han inbillat sig allt.

        Inge M har totalt fel minnesbild om gärningsmannens utseende och tiden han iakttagit honom.
        Han har helt enkelt byggt sina minnesbilder på fantasier, vilket är lätt hänt när det gått ”hela” två veckor efter mordet.
        Möjligen kan IM tas till nåder och bli trovärdig om man avskriver Grand-scenariot, men då måste Mårten – vars uttalande 30 år senare ”han är lik min beskrivning” som i stället anses oerhört vederhäftigt dumpas.

        Bryderi!

        Mårten P och Lars J som aldrig sett karlns ansikte kan med hjälp av några övertolkningar av deras utsagor 30 år senare bekräfta att det var just SE de såg.
        Hur viljestyrd är inte den slutsatsen?

        Nicola F har sett fel på jacka liksom samtliga Grand-vittnen, och Lars J måste ha missat att SE tittade bakåt från trappen, och Yvonne N har har precis som alla andra tagit fel på ålder med 10-15 år.
        SE flög från Grand på en minut, när han kom ut från Skandia gick han norrut och vände framför ögonen på den ouppmärksamme Nicola F, gick sedan som en kråka i blå jacka söderut på Sveavägen. Efter mordet sprang han som en studsande gasell som lufsade som en elefant och klev som en älg in i gränden. – gångstilen är f.ö typiskt för en alkoholist, och i synnerhet för SE:s eftersom han enl rykten var lite för hård på kröken i kombination med sin reumatism.

        Min försiktiga bedömning är att ni är helt ute och cyklar och att ni aldrig kommer att få bekräftelse från Palme-åklagaren när han presenterar sin slutsats.

        I dessa Corona-tider kan man också poängtera att spridningsmodellerna för sociala fenomen inte alltid skiljer sig så mycket från epidemisk smittspridning.
        (vetenskapligt belagt). Professorer, journalister och Psykiatriker som gnuggar sina geniknölar är inte mindre mottagliga än övrigt kreti och pleti, och det verkar inte finnas något vaccin som biter.

        Sedan kan man snickra ihop modeller som byggts upp på en massa skvaller på sitt sedvanliga fikonspråk (för den vetenskapliga tyngdens skull) som påvisar att SE ändå tycks haft en personlighetsstörning som är väl förenlig med en statsministermördares. Hans ”lögner” och hans tillkortakommanden i sina studier samt hans självhävdelsebehov sätts under ”vetenskaplig” lupp.
        Utan att ringakta ”expertisen” kan jag säga att jag inte ger mycket för sådant humbug.
        Bara de oinsatta (som är lätta offer) eller de som har en agenda köper resonemangen.

        Att använda ”vetenskaplig tyngd” som motvikt till sund logik är ett hopplöst företag om man vill vinna stöd för sin hypotes.

        Detta får bli min slutkommentar i denna fullständigt bisarra debatt som borde ha avslutats för ett par år sedan, men som ett elakt virus ständigt återkommer.

        1. Jörgen

          Håller med – debatten borde avslutats för längesen och alla svar och bryderier du har finns besvarade på bloggen sedan tidigare. Det som inte finns på bloggen är debatten kring konspirationsteoriernas spridning i sociala medier. Det är synd att du inte vill ta den debatten. Låt oss avsluta denna debatt med ett illustrerande och målande exempel som beskriver hur konspirationerna smetar sig fast. Du skriver:

          ”Både Leif L och Jan A har sett fel och inbillar sig att de sett SE”.

          Det är alltså bland annat detta som du anser är bisarrt, trots att svaren på det bisarra snusket framgår med övertydlighet i materialet.

          När sedan Lars Borgnäs går i svarsmål och har vidlyftiga hypoteser som går stick i stäv med materialet – ja då är det annan ton i skällan. Då får du puls Jörgen och då går det alldeles utmärkt att diskutera hypoteser kring Skandiamannen, hypoteser som överhuvudtaget inte har stöd i materialet. Det blir hur fantasifullt som helst och jag kommer av en händelse åter att tänka på ordet bisarr. Nu har Skandiamannen helt plötsligt sprungit in i gränden och gömt sig bakom barackerna, för att sedan ta sig tillbaka obemärkt till Sveavägen. Borgnäs hypotser har alltså tagit dig till slutsatsen att det lekts kurragömma i samband med mordet.

          Med detta avslutar jag diskussionen och konstaterar följande. Det verkar vara stor skillnad på VEM som framför hypoteserna, snarare än VAD de belyser, samt då att det egentligen aldrig handlat om att testa några hypoteser överhuvudtaget.

          1. Jag kan bara tillägga att jag håller med såväl Jörgen G som Per W om att det tills vidare är läge att sätta punkt. Den här debatten har pågått mycket länge på den här bloggen. De viktigaste argumenten om hittills kända omständigheter har förts fram.

            Det kommer säkert att finnas skäl att återuppta debatten i framtiden – till exempel om Krister Petersson lägger fram någon sorts förslag till lösning som antingen innehåller Skandiamannen eller också inte gör det.

            I det läget hoppas jag att vi gemensamt kan komma tillbaka till ett tonläge som är mer samtalsbefrämjande än vad som ibland varit fallet.

            För övrigt: om någon trots allt känner för att skriva om Skandiamannen den närmaste tiden finns det flera trådar som tydligt handlar om honom. Posta era kommentarer under någon av dem i så fall.

          2. Per W fortsätter att tillmäta mig åsikter jag inte har, så jag har tyvärr inget annat val än att gå i svaromål.
            Att Per W verkar vilja styra om debatten till att handla om mig och mina åsikter är väldigt tråkigt.

            Han skriver:

            ”När sedan Lars Borgnäs går i svarsmål och har vidlyftiga hypoteser som går stick i stäv med materialet – ja då är det annan ton i skällan. Då får du puls Jörgen och då går det alldeles utmärkt att diskutera hypoteser kring Skandiamannen, hypoteser som överhuvudtaget inte har stöd i materialet.”

            Jag har aldrig köpt Borgnäs teori om att Skandiamannnen sprang på åsen, och får inte puls på sådana idéer.
            Jag har kritiserat det scenariot precis som de scenarier vi diskuterat till leda.
            Däremot finns det anledning att fråga sig varför Skandiamannen tror sig vara förväxlad med gm i ett läge då han springer efter poliserna.
            Att två olika personer setts springa kan man hitta visst stöd för i materialet, men det betyder inte att det måste ha varit så, och det betyder inte heller att Skandiamannen varit en av dem.

            Eftersom endast en person kommit fram till Luntmakargatan måste ju i så fall den andra personen stannat någonstans. Jag tror inte att LJ hade missat honom annars.

            Jag tror inte att det är så att någon sprungit in i utrymmet mellan barackerna, men det är möjlig rent teoretiskt, och det är ju en stor skillnad.

          3. Per W

            Du skriver att du vill diskutera konspirationsteorier. Jag undrar varför du klumpar ihop alla konspirationsteorier. Som om en teori som bygger på att mordet var organiserat och utfört av mer än en person alltid släpar på en inbyggd svaghet, att det är just en konspiration, en svaghet som teorin aldrig kan bli av med hur väl underbyggda resonemangen än är. Jag känner igen det där kategoriska förhållningssättet från politiska diskussioner med vissa människor. En enskild idé kan aldrig vara riktigt rimlig om den ingår i en, exempelvis, socialistisk ideologi.

            Det där är inte bara irriterande utan också hämmande för en konstruktiv diskussion. Varför försöka vara övertygande inför någon som redan från början har dömt ut ens teorier?

            Men, Per W, jag kanske missförstår dig eller tolkar in ett förhållningssätt som egentligen inte finns hos dig?
            Vad är det som gör sig SÅ övertygad om att mordet på Olof Palme var en ensam mans verk?

            1. Martin,

              Det viktigaste skälet för dem flesta är nog att Lisbeth och vittnena bara sett en person på mordplatsen. Och enligt några vittnen hade gm någon form av rörelseproblem och var tung i steget. Om mordet var noga organiserat måste den personen varit enfaldig som valde ut en gm som inte hunnit mer än tio meter om en smidig polis sprungit efter honom ?

              1. Vilka vittnesmål anser du stödjer uppfattningen att gärningsmannen hade rörelseproblem och var tung i steget?

                1. Kalle,

                  Det gäller främst förhören med HJ ,sid 314; http://www.itdemokrati.nu/page36r.html samt med AD och LJ

                  Jag hittar inte just nu förhöret där jag tror det var AD nämner att gm var tung i steget, men i detta förhör beskriver han gm som ”kraftigt byggd” alltså inte en lätt person viktmässigt. Jag återkommer om jag hittar förhöret.

                  1. Jag vet inte om man kan dra några särskilda slutsatser men när det gäller Hans Åke J:s vittnesmål så är det först i det tredje förhöret den 15 okt 1986 som han börjar prata om att gm rör sig som en elefant , inte i de två första vittnesmålen.
                    Men om det stämmer att gm rörde sig som en elefant (klumpigt?) då kan man ju avskriva Skandiamannnen för han verkar ha ett bra klipp i steget.

                    Skandiamannen i SVT

                    1. Som jag manat andra: släpp gärna debatten om Skandiamannen ett tag tills det eventuellt dyker upp nya fakta. Det mesta som kan sägas i frågan är troligtvis redan sagt på den här bloggen, flera gånger.

                      Jag kommer inte att stoppa kommentarer om Skandiamannen. Men om ni måste skriva, skriv kort och med fokus på sakfrågorna. (Det här är ingen kritik av dig i det avseendet, Kalle.)

                  2. JB
                    Tycker detta är bra typexempel på hur vittnesmålen tolkats, misstolkats och övertolkats beroende på vilken agenda man har för sin teori, tex att GM skulle ha någon form av rörelsehinder. Som du nämner så var det Hans J som i senare vittnesmål förde in ”sprang som en elefant” – o jösses vad det lett till spekulationer. Det mest naturliga ”springsättet” på halt underlag (eller där man känner risken för att halka) är försiktig start med platt fotisättning och fortsätt med utsvängda armar för balans, om man nu inte råkar ha broddar under fötterna (vilket tidigare kommenterats i bloggen). Det är lika naturligt som ”trippandet” nedför DB:s gata.

              2. JB,

                Att det bara var en person som sköt, eller som befann sig på mordplatsen när skotten föll, är väl inte en garanti för att det inte fanns fler inblandade, antingen i närheten av Sveavägen/Tunnelgatan eller vid planeringsstadiet.

                Det där med den ostadiga eller lite klumpig springstilen har ju varit föremål för diskussion många gånger. Läser man de initiala vittnesberättelserna är det snarare omdömen som ”smidig” som dominerar. Att mördaren sprang underligt tycks vara en uppgift som fick fotfäste senare, via media och via några polisers ledande frågor vid vittnesförhör.

                Att utifrån det material som vi har tillgång till BEVISA att mordet var resultatet av en konspiration eller av en ensam gärningsmans impulsivitet tror jag är mer eller mindre omöjligt (det har ju gjorts ett och annat försök om man säger så). Beroende på hur man tolkar skeendena och vilken tilltro man väljer att fäster på olika vittnesuppgifter avgör vad som kommer ut i andra änden, så att säga. Jag tillhör de som tolkar händelserna på ett sätt som gör tanken på en konspiration rimlig, men jag anser mig också förstå hur andra kan tolka det hela annorlunda. Det jag inte köper är när man kategoriskt och per definition avfärdar idén om en konspiration. Mitt intryck är att fler som tror på ensam GM kategoriskt avfärdar konspiration än vice versa.

                1. Martin, jag instämmer helt med dig att man inte kan avfärda iden om konspiration. Men jag tror du har fel att det är omöjligt att avgöra om det var en planerad konspiration eller av en ensam gärningsmans impulsivitet.

                  Vi vet ju att han lämnade LP levande trots att han visste att hon sett hans ansikte. Det tyder mer på en plötslig impuls av ilska som kanske bara rann av han. Hur tolkar du det ?

                  1. JB,

                    Du skriver att ”vi vet att [mördaren] lämnade LP levande”. Det kan mördaren mycket väl ha gjort, men att vi VET det håller jag inte med om. Det finns en mängd olika tolkningar av skottet mot Lisbet, alltifrån att det var ett vådaskott till att han var övertygad om att han skjutit henne genom lungan och att hon därmed skulle dö inom kort. Av det vi kan utläsa ur materialet har åtminstone inte jag funnit något som med säkerhet styrker det ena eller det andra.

                    Personligen ser jag en rationellt handlande person framför mig, som gör rationella avvägningar i stunden. Och om jag ska tro något om Lisbetskottet så lutar jag åt att han just i ögonblicket bedömde det som säkrare att avvika från platsen. Men visst, det kan ha varit ett skrämselskott, eller en miss, eller… Det där är jättesvårt.

  130. Att försöka läsa om Borgnäs teorier i den här tråden, samt eventuell utveckling däromkring, kräver ett stort mått av tålamod.
    Om man vill ha någon slags trovärdighet i det man skriver, bör man först kunna placera sitt ämne i rätt tråd.
    Att den här tråden är fullkomligt nedlusad av andra teorier ser jag som ett slags sabotage.
    Jag menar inte att det är medvetet, men det är absolut inte särskilt respektfullt, och jag förstår inte varför inläggen får bli publicerade här.
    Lite skärpning hade varit klädsamt.

    1. Jag får ta på mig en del av ansvaret, det är förstås min sak att se till att kommentarer hamnar på rätt plats i största möjliga utsträckning.

      Nu prioriterar jag snabbhet och försöker kolla och godkänna inkomna kommentarer så ofta jag kan. Och då har jag inte alltid tillräckligt fokus på om de hamnat i rätt debatt.

      Debattutrymmet kring Borgnäs bok som jag skapade för ett tag sedan var en följd av att jag inte ville att kommentarer om den skulle hamna i andra debatter. Men det hindrade alltså inte att motsatsen inträffade.

      På söndag eller måndag publicerar jag dock min egen recension av Lars Borgnäs bok. Då ska jag se till att debatten verkligen håller sig till ämnet

  131. Lisbet Palme vägrade vara med på någon rekonstruktion av mordet och Stig E fick inte vara vara med på någon rekonstruktion ( Elefanten i porslinsbutiken)
    Vad har ni för tankar kring detta ?

  132. Det finns inget stöd i FU för att Lisbeth Palme ljög eller undanhöll sanningen om vad som hände 23.21,30.

    Därför känns Henrik A:s hypotes om varför Skandiamannen sköt Lisbeth Palme befriande och som motvikt till de flesta teorier som har framförts, bl.a. från Lars Borgnäs och Lena Andersson. Då Henriks aha-teori bara har fått substanslösa mothugg utan förklaringar, repriserar jag den här för Borgnäs-debattens skull.

    —– ”Särskilt bland dåtidens borgerliga kvinnor var Lisbeth Palme avskydd efter sina nedlåtande uttalanden om hemmafruar och barn som inte ”fick möjligheten” att vara på daghem. Vem annan än en inhemsk Palmehatare med nedsatt förmåga att abstrahera om konsekvenserna av sitt dåd skulle skjuta en kvinna och trebarnsmor utan politiska uppdrag i ryggen vid denna tid?”

    Henriks teori känns trovärdig och sensationell och den vilar på hans kompetens som professor i rättspsykiatri. Kanske blir det den förklaring som får bäst stöd av alla om varför Lisbeth Palme sköts.

    Henriks övergripande bedömning av Skandiamannen är att han hade en egendomligt sammansatt personlighet och ojämna förmågor, vilket även bekräftas av Henriks kollegor.

    En nära släkting till SE trodde att Skandiamannens motiv var att få en guldstjärna hos dem han såg upp till i sin fina umgängeskrets i Täby. Då är det väl inte omöjligt att han som barnlös, i affekt och alkoholpåverkad även ville få en guldstjärna hos hemmafruarna inom kretsen.

    1. Jag trodde Gunnar var tydlig med att det är paus t.v vad gäller diskussioner kring den osannolika mördaren Skandiamannen.

      1. Håller med om att den där diskussionen sprungit stenhårt in i en återvändsgränd. Tror dock tyvärr enda sättet att stoppa den är att stänga hela kommentarstråden för nya kommentarer.

      2. Det var en stark rekommendation. Jag tycker diskussionen går lite grann på tomgång nu. Men jag vet hur det är, det är inte så kul att låta någon annan få sista ordet – särskilt inte om man tycker att den andra personen har uppåt väggarna fel. Det finns i alla fall fler debattörer än Mikael A som kommenterat ämnet sedan jag föreslagit att vi tar en paus tills vidare.

        Inte desto mindre. Jag tror att vi kan få en meningsfull debatt i ämnet om och när det kommer in ny information. Till dess: släpp gärna frågan!

  133. Kan man tänka sig att KP presenterar en lösning som helt saknar alla vittnesmål från W/T, KG Bäck, A Larsson, I von Birchan. U Lingärde. Det finns några till men jag får svårar och svårare att värdera dom. Endel kom dessutom före mordet?

    1. Om KP presenterar en lösning – vilken den än blir – så kommer den säkert att sakna hänvisningar till ett antal uppmärksammade vittnesmål. Det är närmast omöjligt att tänka sig någon lösning som innehåller förklaringar på alla märkligheter som har förknippats med Palmemordet.

      Bortsett från det så är det klart att din fråga tangerar något väsentligt. Ju svagare bevisning KP lägger fram, desto mer kommer alla oförklarade uppgifter i utredningen att kvarstå som invändningar mot att hans förslag till lösning ska accepteras.

      Vi får väl se vad han kommer med. Om han kommer med något, vill säga. Ett löfte om att presentera svaret på mordgåtan är inte riktigt samma sak som att faktiskt lägga fram svaret.

      1. KP kommer säkert att sakna hänvisningar till vittnesmål typ Anders D:s vittnesmål, som säger han såg ett par och en man stå och samtala med varandra i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan och efter det en man 180-185 cm lång, iklädd en gråaktig ulster, grå herrhatt eller Sherlock Holmes-mössa stå med ryggen vänd mot husfasaden och på uppskattningvis fem meter skjuta med höger hand mot paret som stod vänd mot honom.

      2. KP presenterar en lösning. Tolkar jag som att teknisk bevis kommer radera alla övriga teorier. Förvisso min tolkning.

      3. Gunnar – tack för en mycket läsvärd blogg! I flera kommentarer har du gett uttryck för pessimism vad gäller den redovisning som KP utlovat. Det verkar gälla både om han ö h t kommer presentera något men också, om så blir fallet, hållfastheten i det hela. Grundar du denna pessimism på utredningens historia av ouppfyllda löften om en lösning eller finns det också andra, mer aktuella skäl som t ex har att göra med hur du uppfattar att utredningen bedrivs idag?

        1. Jag har – liksom de flesta andra – mycket begränsad insyn i hur utredningen nu bedrivs. Men jag tycker att Krister Peterssons utspel i februari var lite märkligt. Genom sina kommentarer till Veckans Brott startade han en sorts gissningstävling bland alla intresserade. Jag tyckte inte det kändes riktigt seriöst.

          Under den tid som KP suttit som åklagare har han ett antal gånger kommit med optimistiska uttalanden om att fallet ska klaras upp, antingen snart eller åtminstone innan han går i pension. Och nu ska det alltså gå riktigt fort.

          Med tanke på den mycket lilla personalstyrka som arbetar med fallet finns det anledning att känna viss skepsis. Och jag noterade att när Palmegruppens chef Hans Melander fick frågan om Petersson förankrat sitt utspel i Palmegruppen innan han gick ut så var svaret nej – även om Melander givetvis som svar på en följdfråga också uttryckte en viss optimism när det gällde möjligheten att klara upp mordet.

          Kanske speglar den segervissa attityden Peterssons personlighet. Frågan är då bara om den också speglar faktiska framsteg i utredningen.

          Självklart är det möjligt att utredarna sitter på avgörande bevisning som de på något sätt fått del av. Sådant kan inträffa och det vore ju bra.

          Vi får väl se.

          1. Tack för svar! Det vore onekligen tragiskt om det bidde en tummetott också denna gång. Jag tillhör dem som tror att det ouppklarade mordet och den falerade utredningen fortfarande i det fördolda är ett skavande sår för det svenska samhället. Och att det omvänt skulle vara mycket hälsosamt om det skulle klarläggas hur mordet gick till och varför utredningen – såvitt vi har insyn – bedrivits så på sätt och vis defensivt vad gäller viljan att få fram sanningen. Det skulle var bra för framtiden. (Med risk för att slå in öppna dörrar…😊)

  134. Jag menar inte att alla dessa vittnesmål ska få sin förklarning. Men jag har svårt att tro att inte något av dom skulle ha någon bärkraft.

  135. Nu har jag inte läst igenom alla kommentarer men kanske att någon kan förklara detta vad gäller NF.
    Hur kommer det sig att han vid de två inledande förhören 3.e mars och 25:e mars ’86 vidhåller att han träffade Palme vid Sveavägen 56 och sen fortsätter han NF norr om Kammakargatan strax efter där Naturkompaniet finns idag. Att han sen där han står på Kammakargatan kan urskilja AB när han går in i porten på Sveavägen 42 trots att det torde ha varit mörkare än det är idag 34 år senare. Återigen, det går inte inte att urskilja vilka som var vid mordplatsen från det avståndet.

    Men så plötsligt så placeras han där AB står Sveavägen 42 vid mordtillfället. Det finns ett foto, man får anta att det är från rekonstruktionen där han NF bär på de kläder han hade den kvällen med en Salomon-ryggsäck (om det stämmer). Vi har vittnena JÅS och LL som inte nämner något om NF. Det som också är märkligt är att JÅS får syn på AB norr om mordplatsen. Han ser att AB är på väg att ”försvinna”. Detta tyder på att JÅS hade bra koll på vilka som fanns i närheten. Men inte någonstans nämns NF. Jag är så gott som säker på att JÅS och säkert fler skulle ha noterat NF med sin ryggsäck om han hade varit där. Det går helt enkelt inte att missa. Synd att man inte gjorde en rekonstruktion åtminstone på mordplatsen med alla inblandade. Isf hade det varit lätt att utröna om NF fanns där eller inte.

    Att NF skulle ha mött Palme bara inom halvminuten (det nämns så kort tid som 10-15) innan skotten föll, har jag mycket svårt att tro på.

    Som vi alla vet så finns det vissa händelser i livet där man vet precis var man var när det hände. MOP torde vara en av dom. Hur många gånger har vi inte hört om folk som berättat var dom var när månlandningen skedde eller/och när JFK sköts.

    GW:s kommentar: Jag har strukit delar av denna kommentar. Helst hade jag velat komma i kontakt med skribenten om detta, men jag har inte lyckats med det. Jag publicerar i alla fall. En allmän uppmaning till er som skriver är att ange en fungerande mailadress och att kolla era inkorgar i väntan på att era kommentarer ska publiceras, särskilt om det dröjer lite.

    1. När Nicola F hörs första gången den 3 mars står det att han mötte paret Palme vid Sveavägen 56, på den östra trottoaren. Det är en uppenbart felaktig uppgift eftersom inte paret Palme passerade Sveavägen 56 på den östra trottoaren utan befann sig på den västra sidan när de var mitt för den adressen.

      Var felet i protokollet kom ifrån kan diskuteras, men en rimlig gissning är att det var polisen som missuppfattade NF. Det visar sig ju i nästa förhör den 25 mars att han då säger att han själv var vid Sveavägen 56 när han hörde skotten, men att han mött paret Palme vid Sveavägen 44.

      Det du skriver, att NF även under det förhöret skulle ha hållit fast vid att han mötte paret Palme vid Sveavägen 56 är fel – han säger då att han mötte dem vid Sveavägen 44.

      Det är det förhöret som genomförs under vallning. Och i samma förhör klockas den tid som det tar NF att gå från Sveavägen 44 till Sveavägen 56, den plats han menar att han befinner sig på då han hör skotten. Det tar en minut och 35 sekunder.

      Om ovanstående är riktigt är det uppenbart att NF inte kan observeras intill brottsplatsen av t ex vittnet Jan-Åke S.

      NF har uppgett att han efter mordet ser en man som står i en port vid mordplatsen (dock inte som du skriver att mannen ”går in i porten”). Jag håller med dig om att han inte kan ha sett det från Sveavägen 56. Min tolkning är att NF faktiskt går tillbaka för att se vad som hänt efter skottlossningen och att han kommer så nära mordplatsen att han ser Anders B i porten. Eftersom Anders blir stående i porten en bra stund är det fullt möjligt.

      Bilden som du syftar på är för övrigt tagen vid Sveavägen 44, inte vid Sveavägen 42. Gissningsvis tolkar du bilden fel eftersom du ser en annonspelare och föreställer dig att det var den som var närmast mordplatsen. Men det fanns två annonspelare längs den sträckan. Det är den norra som syns på bilden med NF. Titta på nedanstående bild så ser du båda annonspelarna.

  136. Okej. Så jag slänger in handduken vad gäller när NF skulle ha sett paret Palme. Jag har dubbelkollat med Lisbets berättelse var dom korsade Sveavägen och anledning till varför. Vad beträffar bilden av NF, så har jag aldrig påstått att den var tagen just vid Sveavägen 56. Jag antog att den togs vid vallningen. Däremot vore det konstigt om inte polisen bad deltagarna att ha samma/liknande kläder som den kvällen.

    Men jag är inte för den skull helt övertygad om att NF är sanningsenlig. Oklart varför dock. Än mer om han faktiskt bar den där ryggsäcken den kvällen? Återigen det finns ingen som har noterat NF runt eller i närheten AB. Anledningen kan ju vara som du säger att NF gick tillbaks och det är isf därför som JÅS aldrig upptäcker NF. Dock säger ju Lisbeth att paret aldrig träffade på/såg någon på deras promenad efter dom passerat butiken Sari och till dess OP blev skjuten.

    Jag är väl medveten om att alla vittnen inte är lika skärpta som tex YN vid David Bagares Gata när hon pratar om gm? som hon ser trocklar med den hårda svarta väskan som av en händelse är mycket likt den som SE bär i handen när han visar hur han sprang på Tunnelgatan https://www.youtube.com/watch?v=VkSCmEDS4OE 12:42.

    Om det nu är så att NF säger sig ha sett en gm som följde efter paret, varför tillkallades han inte då till tingsrätten (har fått det till 17st) för att bekräfta polisens teori att ,CP i det här fallet, verkligen följde efter paret Palme? Men jag antar att det inte passade in i bilden eftersom IM hade vittnat att gm redan stod i hörnet av Dekorima och de i flera minuter. Dock kan jag ju tycka att Arne Liljeros (CP’s försvarsadvokat) borde ha kallat NF för att påvisa att den mannen som stod i hörnet av Dekorima inte kunde ha varit samma man som NF såg smyga bakom makarna Palme.

    Avslutningsvis. Nej, jag är inte helt övertygad om att NF är sanningsenlig om vad han såg/gjorde den där kvällen. Vi får se om han nämns i KP’s lösning. Spännande 🙂

    GW:S KOMMENTAR: Jag har gjort en smärre kortning i denna kommentar och hade gärna kommit överens med skribenten om detta. Men Nick är inte tillgänglig via mail utan har loggat in för att kommentera via Twitter vilket är något som WordPress erbjuder som alternativ. För att jag ska kunna skicka meddelanden till Nick via Twitter krävs att jag följer hans konto. För min del har jag för enkelhetens skull valt att vid behov kommunicera med er som skriver kommentarer via mail och inte på annat sätt. Så om ni vill ha möjligheten att bli kontaktade och rådfrågade om redigeringar och kortningar, ange mailadress när ni loggar in för att kommentera.

    1. Jag tolkade det inte som att du trodde att rekonstruktionsbilden med NF var tagen vid Sveavägen 56 utan som att du trodde att den var tagen vid Sveavägen 42. Men den var alltså tagen vid Sveavägen 44, det var det jag ville klargöra.

      Anledningen till att NF inte kallades att vittna i Petterssonrättegången var inte alls för att åklagaren trodde på Inge M:s vittnesmål om att gärningsmannen redan stått på plats i Dekorimahörnan i flera minuter. Tvärtom var den uppgiften från Inge något som besvärade åklagarna – och som han blev pressad på när han förhördes. Åklagarna ville ju hävda att Pettersson följt efter paret Palme från Grand, och det gick ju inte alls ihop med att han stått på plats och väntat i flera minuter.

      Anledningen till att NF inte kallades att vittna var av allt att döma en helt annan. Han hade den 18 december 1988 fått se en video med konfrontationsuppställningen med Pettersson och figuranterna. Han förklarade att han inte kände igen någon i konfrontationsgruppen. Hade han sagt att han tyckte sig känna igen Pettersson som personen som följde efter paret Palme hade han säkert blivit kallad och utnämnts till stjärnvittne, för det var precis uppgifter av det slaget som åklagarna behövde. Eftersom han inte pekade ut Pettersson var hans vittnesmål oanvändbart för åklagarna – i synnerhet som han redan tidigare hade kommit med uppgifter som angav att det var Anders B han sett bakom paret Palme.

      Slutligen vill jag understryka något som varit uppe i den långa debatten om Skandiamannen på den här bloggen – och som nu kommer igen i debatten om Lars Borgnäs bok. Vittnesmål innehåller ofta oriktiga uppgifter. Man kan till och med spetsa till påståendet och säga: de flesta vittnesprotokoll innehåller åtminstone någon oriktig uppgift. Och det är inte alltid är så lätt att avgöra varför det har blivit fel i det enskilda fallet.

    2. Att fel positioner anges i första förhöret framstår kanske inte så märkligt om man tänker på det.
      Nicola F kontaktar polisen på något sätt, och förhöret hålls antingen via telefon eller inne på förhörsledarens tjänsterum.
      Om Nicola inte varit och lokaliserat sig på platsen efter händelsen, så har han naturligtvis inte koll på husnummer och exakta positioner.
      Han behöver i så fall hjälp, och min gissning är att han tillsammans med förhörsledaren försöker att fastställa någon typ av positioner med hjälp av en karta.
      Kanske hade man den dagsaktuella upplagan av Expressen till hands där vägen för Palmes sista promenad ritats ut.
      I det läget är det fortfarande okänt att Sveavägen passerats vid Adolf Fredriks kyrkogata utan i stället tror man att de passerade över vid Kammakargatan.
      Lisbeth har inte heller uppgett någon exakt position för korsandet i det enda förhör som hittills hållits; där står:

      ”lite längre fram gick de över gatan för att titta i ett skyltfönster”

      Omständigheterna runt detta väcker en del frågor, men risken att Nicola kan ha blivit missledd av förhörsledaren är uppenbar, om förhörsledaren själv saknade de korrekta uppgifterna.

      En intressant information som framkom i Intervjun med Borgnäs i podden Palmemordet är att Butiken La Carterie hade omskyltning denna kväll, så Nicolas uppgift om mannen i skyltfönstret förefaller vara korrekt.
      Borgnäs hade pratat med butikspersonalen om detta.
      Då kan vi med större säkerhet knyta Nicolas möte med Palme ganska exakt till den plats han uppger, och mannen bakom blir samtidigt svårare att föreställa sig vara Anders B.

  137. Tydligen ligger Palmeutredningens tidplan fast. Om inget annat meddelas, så har vi med andra ord en redovisning att vänta inom kort. Kanske skulle ett lämpligt datum kunna vara 9/6, som dessutom råkar vara makarna Palmes bröllopsdag.

  138. Det är många förväntningar och spekulationer efter KP:s olika uttalanden i media. Detta citat innebär väl någon form av nyordning:

    ”En person har ju åtalats och då gjorde man en bedömning av vad som skedde vid brottsplatsen. Vi har tolkat uppgifterna på ett något annorlunda sätt. Jag har tidigare gått ut och sagt att Christer Pettersson inte är intressant för oss. Det är något annat vi har tittat efter”

    Det innebär väl kort o gott att gärningsbeskrivningen i rättegångarna mot CP är en saga all. Jag har svårt att se hur man kommer fram till något konkret utan någon form av ny information (”bekännelse”). Det kan ju knappast vara en teori utifrån det material vi har tillgång till (ursäkta Lars Borgnäs) – om man nu inte bara menar att CP är utbytt mot en annan ”ensam nattvandrare”

  139. KP sade ungefär att man kommer att kunna presentera ”en förklaring” till mordet samt peka ut en ”ansvarig”. Det där väcker lite onda aningar hos mig måste jag säga. Hade KP istället sagt att utredarna har en ”motivbild” samt ”en gärningsman” hade jag känt mig betydligt positivare. Tror att att både juristexperter och allmänhet kräver att KP visar upp samma bevis som en domstol hade krävt att få se: mordvapen knutet till gärningsman som också kan knytas till mordpplatsen vid tiden för mordet. Kommer KP och hans utredare att greja det? Så att man känner sig helt övertygad? Jag menar, det räcker ju inte på långa vägar med att ”Skandiamannen ogillade Palme och han kände en person som innehade många vapen och Skandiamannen var på mordplatsen i närtid på Olof Palme sköts.” Det duger ju inte.

  140. Vårlilja

    Du behöver inte var orolig. Det finns hur mycket som helst mot Skandiamannen som ingen hittills har lyckats förklara bort trovärdigt.

    1. Mikael A

      Låter betryggande att det finns hur mycket tung bevisning som helst mot Skandiamannen. Kan Du nämna något exempel på sådan tung bevisning som Du tydligen vet att KP kommer presentera? Eller har Du belagts med yppandeförbud?

      1. Jonas J

        Jag har mina gissningar om tekniska bevis som inte är DNA. Gissningarna stöds av KP:s säkerhet och person.

  141. Ett allmänt tips till alla som är intresserade av Palmemordet:
    Kungliga Biblioteket har tillfälligt öppnat upp hela sitt digitaliserade tidningsarkiv. Detta på grund av pandemin. Normalt kommer man inte åt tidningsmaterial som är yngre än 115 år av upphovsrättsskäl. Det materialet brukar bara vara tillgängligt i KB:s datorer och på vissa andra bibliotek. Denna spärr är nu borttagen, vilket alltså gör att man kan läsa allt material hemifrån, till att börja med under resten av april månad. Det är alltså ett utmärkt tillfälle att läsa gamla artiklar om mordet och den efterföljande utredningen:
    https://tidningar.kb.se/

  142. Jag är som sagt för ”konspirations-spåret” (lite förenklat uttryckt kan jag säga att teorin om ‘den ensamme GM/galningen’ är alltför banal, och krystad, för min del). Jag har även sagt att jag tror att Säpo – eller någon/några del/-ar därav – på något sätt spelar roll i MOP, eller den misslyckade uppklarningen av MOP. Jag har också sagt att jag tror på något slags ”Gustav III-scenario”. Dock har jag även sagt att jag kan både förstå och acceptera en annan lösning, om den förefaller ‘riktig’ (i motsats till ‘konstruerad’). Jag bibehåller ett öppet sinnelag, även om jag har egna ‘favorit-teser’.

    Jag har tidigare även uttryckt skepsis mot Anders Jallais senaste bok ”Spinndoktorn”, eller snarare den ‘tvärvändning’ som AJ företog sig med början i sin förra bok ”Källa Erik”. Det kändes som om att ‘de’ hade ‘slagit sina klor även i Jallai’ (som under lång tid bedrev tesen om motivet till MOP bottnandes i att han ansågs vara en ”Landsförrädare”, och därmed dödades, med hjälp av olika, samverkande, såväl inom som utifrån Sverige verkande, krafter). Och att ‘de’ då fått AJ att ‘lansera’ en ny teori som skulle kasta sökarljuset åt ett helt annat håll.

    Nu har jag emellertid snart läst färdigt AJs senaste bok, och jag får nog tillstå att den har en hel del tänkvärt att beakta, precis som t.ex. Andreas här påpekat tidigare (dessutom har han fått upp sin övriga ‘skönlitterära stil’ något; det måste också erkännas!). Det finns saker som överlappar även de andra spår som tidigare nämnts i samband med MOP (Bofors vapenaffärer; Säpos undlåtenhet att vara ‘behjälpliga’ i försök till lösning; och annan diffus ‘korruption inom statsapparaten’). Därmed får hans huvudsakliga tes (att det är arabiska/irakiska/palestinska – i förlängningen med understöd ifrån ‘Öst’ under Kalla kriget – terrorister, möjligen Abu Nidal som låg bakom MOP) en tydligare relief.

    Det finns som sagt mycket som är tänkvärt. Det är också noterbart när jag själv, med hjälp av de namn, på arabiska/palestinska/t.o.m. kurdiska terrorister, som AJ anger som potentiellt inblandade (p.g.a. hämndmotiv gentemot Olof Palme/Sverige/”Väst” för att man sålde vapensystem, ”Robot 70” till Iran under pågående konflikt mellan Iran-Irak, där OP också var fredsmäklare) lyckas förekomma handlingen något litet i boken, och lyckas spåra upp en egen artikel från Expressen (av Lars Gyllenhaal, 22/10-17l) där just dessa saker/perspektiv anges. Lite ”Agatha Christie”-känsla där, men inte desto mindre intressanta att också ta med i ‘den stora ekvationen’.

    Här är en länk till just den artikeln i ifrån Lars Gyllenhaal i Expressen 22/10-2017:
    https://www.expressen.se/nyheter/lars-aterfann-vapengomman-via-terroristens-hemliga-foton/

    Läs gärna den, och begrunda det. Vare sig Anders J har rätt eller inte i sin senaste tes, så innehåller även denna saker/spår som nämnts tidigare (även om ”Ebbe Carlsson-affären” får en lite ‘tragikomisk’ prägel ibland, med alla inblandade, och en fiktiv ‘lösning’ på hur den hypotetiskt sett kan ha gått till – det ‘komiska’ – ibland något raljanta – består inte sällan i hur karaktärer presenteras/gestaltas, med vissa
    ‘arketypiska karaktärsdrag’). Här finns just ”Ebbe Carlsson-affären”; ”Bofors-affären”; Säpo; UD; etc. inbakat i en tankeväckande ‘komplott-intrig’. Detta kan vara AJs mest intressanta (”bästa”) bok hittills faktiskt.
    Som sagt, man ska, ofta, inte låsa sig vid en alltför rigid uppfattning om ‘saker & ting’.

    Förutom att det INTE var en ”ensam GM/galning’ som sköt Olof Palme 28/2 1986 på Sveavägen.

    1. Det skulle i så fall innebära att Stefan G gått in och tagit på sig rollen som personen som gjorde konstgjord andning.
      Det måste vara ett missförstånd.
      I och för sig har jag undrat över varför Göran I inte känner igen sin egen kompis Stefan, utan talar om en kille som är blodig runt munnen och har gjort konstgjord andning.
      Jag har också undrat över vem killen som Anna H ser joxa med mannens huvud var innan hon kommer dit, eftersom hon senare säger att hon var där först.
      Killen i grå jacka som Lena B säger peka ut flyktvägen, och var där på direkten, vem var han?
      Troligtvis finns förklaringar till det mesta, men jag anser det troligt att någon annan för oss okänd person var där, men knappast Mårten.
      Varför skulle det tystas ner, och varför skulle mordplatsvittnen dras in i den historien?

        1. Inge Reneborg som uttalar sig i tidningen är samma Reneborg som förhörde Lisbeth lördagen den 1/3, och där står klart och tydligt att Mårten skiljdes från föräldrarna vid Grand och inte vid Tunnelgatan. Det har han ju själv fått klara besked om.
          Sannolikt kommer detta uttalande till media innan detta förhör, som ägde rum kl 15.35 på lördagen?
          Mårten förhördes redan tidigt på lördagmorgonen, och flera timmar före Lisbeth. Ett förhör som Reneborg inte tycks ha läst.
          Där står inget om att han följt med till Tunnelgatan och bevittnat mordet.
          Jag tycker i så fall att det är märkligt att Inge Reneborg uttalar sina uppfattningar innan han ens förhört personerna i fråga.
          Dessutom har ju varken Pia E, Ljubisa N eller Nicola F sett någon person som kan vara Mårten Palme gå tillsammans med föräldrarna.

  143. Eftersom det blev slut på utrymme besvarar jag denna kommentar på ny frisk plats.
    https://gunnarwall.wordpress.com/2020/02/27/i-vantan-pa-krister-petersson-lisbeth-palme-x-2/#comment-36758
    Gunnar.
    Jag instämmer helt, men ett möte på en halvminut någonstans norr om annonspelaren skulle Anders likaväl – eller ännu mera troligt – kunnat missa om han själv befann sig utanför Dekorima med fokus på sina vänner som förväntades dyka upp söderifrån. Mötet skulle teoretiskt kunna ha ägt rum 25 meter längre norrut från den position där han vid tillfället befann sig. Han själv inom synhåll för Inge M. Mötet utom synhåll för Inge M. Möjligen ett kort stopp för ett samtal med den efterföljande mannen som sedan mördade Palme?
    Det man ofta tvistar om är ju huruvida Anders B kan ha varit mannen i Nicolas observation, eller mannen i Inge M:s observation.
    Jag ser båda möjligheterna, men båda förklaringarna kräver också att man bortförklarar en del för just det speciella scenariot ”svårsmälta” uppgifter från dessa tre nyckelvittnen. Fyra om man räknar in Lisbeth.
    Allt är värt att diskutera på djupet.
    Under de sekunder som det måste ha varit tomt på människor söder om annonspelaren; alltså då Anders (möjligen) gick tillbaka upp till bankomaten kan Inge ha tittat åt ett annat håll.

    1. Jörgen G:

      Det scenario du för fram, att Anders B kan av Inge M förväxlats med GM, har jag också funderat en del kring. Det finns dock två saker, som i min värld, gör att jag blir tveksam till detta.

      1. Klädseln. Det är helt rätt att Anders B kan sägas ha samma typ av mössa som både Inge M och Anders B tillskrev mördaren. Och även om Inge M satt en bit bort, och med motljus från Dekorima, så borde han ändå fått en ganska bra bild av mannens klädsel utöver själva mössan. I sitt första förhör anger Inge M att GM har en mörk rock, längre än en jacka. Dels är en sådan beskrivning svår att passa ihop med Anders B:s blåa jacka, som jag inte kan se att man misstolkar som en rock och dels tänker jag att Inge M, om inte tidigare så i alla fall i efterhand borde ha sett Anders B i den klädsel han hade på mordnatten och gjort kopplingen att den person han sett vid Dekorimahörnan inte varit en och samma person. D.v.s. att han observerat två olika personer.

      2. Det finns såklart osäkerhet kring Inge M:s vittnesmål eftersom han själv i vissa förhör ger en något osäker bild av vad han faktiskt uppfattat men han har ofta återkommit till att den väntande mannen han ser, ger ett intryck av att vara stressad och som att ”något” kommer att hända. Jag tycker det är rimligt att anta att mannen som Inge M ser måste ha givit ett uttryck genom sitt kroppsspråk som varit speciellt på något sätt, i och med att Inges blick fastnar på just den mannen. Jag har svårt att se att Anders B skulle ge ett sådant intryck. Anders B skulle kunnat ha fångat Inges uppmärksamhet ändå såklart, men kanske mer utifrån att personen vid Dekorimahörnan såg onykter ut. Det är två personer med två helt olika mål; den ena ska mörda en statsminister och den andra försöker hålla utkik efter ett gäng jobbkompisar.

      Det här resonemanget är såklart spekulativt i sina delar men allt sammantaget så ser jag det som mindre sannolikt att Inge M skulle ha förväxlat Anders B med GM i det tidiga skeendet av förloppet. Med det sagt så är det såklart heller inte möjligt att man med 100 % säkerhet kan utesluta en förväxling.

      1. Adam.
        Jag håller med om att det finns stora hakar i den hypotesen, men jag tycker kanske inte att det signalementsmässiga är det största problemet här.
        Det kan ju vara så att Inge inte var så enormt uppmärksam på mannens klädsel förrän det verkligen hettade till, d.v.s. då han förstod att något var i görningen. Innan dess har han bara sett en mörk figur iförd toppluva mot det upplysta skyltfönstret – som trampar omkring, möjligen pga kyla och berusning.
        Det finns värre problem att tampas med. Anders inte säger att han var så långt söderut. Det argumentet skiljer sig i sak alltså inte mycket från att han även förnekar att han varit så långt norrut som han måste ha varit i det första scenariot då han placeras vid La Carterie 60 meter norr om bankomaten. I detta fall handlar det bara om 15 meter.
        Jag föreställer mig att Anders bör ha befunnit sig någonstans mellan annonspelaren och bankomaten då trion passerade, och han borde kanske ha sett dem?
        Han skulle ha kunnat missa om han samtidigt var involverad i en mindre diskussion med sina vänner som precis kommit ut från bankomatlokalen. Men det skulle ju innebära att makarna Palme och mannen passerat även dessa tre personer på trottoaren som inte är allt för bred här.
        Om man försöker tänka sig hur detta kan ha sett ut, så har vi totalt 7 personer på en liten gångsträcka av högst tio meter, under ett ögonblick, men ingen har noterat detta. Lägg därtill ett kortare möte på samma sträcka med Olof mördaren och Lisbeth, så får vi då ett gäng om fyra personer som står och pratar med varandra, och strax bredvid står ett annat gäng om tre personer och pratar med varandra.
        Det känns fullständigt fel, men det finns egentligen inte något som känns riktigt rätt heller…
        Ett annat alternativ är att vännerna kommit ett gott stycke norrut, och att Anders blivit kvar, men den tolkningen stöds definitivt inte av Anders själv.
        Om man kunde reda ut hur allt detta hänger ihop, så skulle man också förstå hur och när gm kom till platsen, men irriterande nog så tror jag att det blir stopp här.

        1. Jörgen:

          För mig är det ganska frustrerande att det rör sig så, relativt, många personer på en liten yta och tidsmässigt ganska kort tid och att dessa olika individer i stor utsträckning inte uppmärksammar varandra. Så jag tycker det är fullt rimligt att resonera kring hur exempelvis Anders B kan ha rört sig för att få ett scenario att passa in. Men ändå passar inte pusselbitarna.

          Angående klädseln gällande Anders B och GM så vill jag bara tillägga att jag kan instämma i att Inge M egentligen inte hade skäl att lägga märke till några detaljer på personen som befann sig på andra sidan gatan innan första skottet smäller av. Jag tycker dock det blir konstigt om man menar att han så tydligt lägger märke till, och i det här scenariot, sammanblandar den stickade mössan mellan de två olika individerna men samtidigt inte alls reflekterar och lägger märke till jackan/rocken på individen, som åtminstone täcker hela torso. Dessutom var ju Anders B:s mössa ljusgrå och GM:s mössa mörk. Absolut kan det ha blivit en sammanblandning av dessa två personer, men jag tycker fortfarande att man bör luta åt det mer osannolika.

          Jag har vridit på alla dessa vittnesmål många gånger, just för att försöka förstå hur GM kommer till platsen, men precis som du så anser jag också att det tar stopp. Ska man komma fram till ett möjligt scenario så måste man bli väldigt kreativ med vissa personers vittnesmål (och utgå från att de minns fel på åtminstone vissa punkter) och en sådan lösning känner jag mig inte särskilt nöjd med.

            1. Gunnar:
              Min mening blev tokig där. Tack för påpekandet. Du gör en korrekt tolkning av vad jag menade.

          1. Adam.
            Ja, det är ytterst knepigt detta, och utredningen gjorde ju vissa ansträngningar för att komma till klarhet, men vittnena har ju sina berättelser som de håller fast vid, och de ska ju undvika att styra dem i någon riktning för att få ihop ett scenario de är nöjda med.
            Tyvärr ratade de Anders D:s uppgifter om ett möte helt, och lade all trovärdighet på Lisbeth i stället. Det var väl antagligen enklast att göra så, men då borde de ändå ha sökt en förklaring till varför Anders D misstagit sig.
            Om de i utredningen ändå köpte att Anders D bevittnat ett möte, borde de ha kommit fram till att den observationen måste ha gällt helt andra människor. I så fall vilka?
            I Inge M:s berättelse ingår inget stillastående möte under den sträcka som han hade koll över. Alltså söder om annonspelaren och fram till mordplatsen.
            Därför kan man ju tänka att Anders D stannat sin bil jämte annonspelaren, och sett några personer där eller strax norr därom. Något som Inge M inte kunde se. Hur mycket skymde bilarna Inge M:s möjlighet att se?
            Kunde Anders D vara säker på att de var samma tre personer som sedan befann sig i korsningen?
            Det verkar mest troligt att det var makarna Palme, men man vet ju aldrig.
            Ägde mötet rum i själva korsningen, eller högre upp?
            Hur många sekunder hade Anders D haft ögonen på trafikljuset efter den iakttagelsen, och vad kan han av den anledningen missat av makarna Palmes sista 15 meters promenad?

            1. Jörgen:

              Det är ett av mina stora huvudbry, alltså hur de så ensidigt gick på Lisbeths linje. Eller det är väl så enkelt som att hon hade större trovärdighet, så som målsägande och landets ”first lady”. Men det blir prekärt när det i princip bara är Inge M:s vittnesmål som går att förena med vad Lisbeth påstår. Både Anders B och Anders D ser sällskapet på nära håll och uppfattar alla tre som ett sällskap. Det blir svårbegripligt.

              Problemet med Anders D är ju att han ser sällskapet stå vända mot varandra i ett samtal. Om jag minns rätt så finns det inget annat vittne som noterar detta. Hypotesen från vissa (inklusive Gunnar, tror jag) är att sällskapet står skymda söder om annonspelaren och att när de börjar gå igen så dyker de därför plötsligt upp framför Anders B:s synfält när de sneddar in mot Tunnelgatan. Det är en högst rimlig förklaring. Men det är också en förklaring som omöjligt kan förenas med Lisbeths version. Den är också svårt att förena med Inge M:s version. I så fall måste vi nog tänka oss att han i det skedet inte haft uppsikt över GM när GM möter upp paret Palme vid annonspelaren och att Inge M återupptar sin blick över situationen först när de tre rör sig som ett sällskap mot själva korsningen (och att Inge M uppfattar det som att GM kommer upp bakom Palme och skjuter). Det går att tänka sig ett sådant scenario, även om det skaver lite.

              Om det varit ett möte som Anders D sett så tror jag de beryktade 43 sekunderna (beräknat från Nicola F:s promenad) är alldeles för lång tid om vi tänker oss att Inge M tittat bort en kortare stund och då missat mötet.

              Att Anders D skulle observerat ett annat sällskap en paret Palme + GM i det första skedet har jag svårt att se som sannolikt. Det enda sällskap vi känner till som fanns i närheten var ju Anders B:s sällskap och de hade ju vid skottögonblicket promenerat så pass långt bort att de inte hörde skotten. Jag vet inte om det finns en exakt fastställd tid mellan Anders D:s första observation av sällskapet och ögonblicket när första skottet smäller, men det måste vara alldeles för kort tid för att Anders B:s kompisar skulle ha hunnit gå så långt att de inte hörde något.

              Mötet som Anders D såg ägde väl rum i närheten av annonspelaren? Det är så jag uppfattat det, men jag kan ha fel.

              Slutsatsen blir i alla fall att antingen har näst intill alla vittnen sett fel eller så är Lisbeths version fullständigt felaktig. Båda alternativen är svårsmälta.

              1. Adam Andersson,
                det kan tyckas som om ett möte som hållit på i ca 43 sekunder är så lång tid Inge M inte borde ha missat det. Men poängen är ju att Inge återkommit till att det hänt något vid annonspelaren, fast han inte kan reda ut vad. En förklaring är helt enkelt att Inge missade något som gick mycket fortare, nämligen när den väntande gärningsmannen förflyttade sig från Dekorimabutiken till annonspelaren. Om han sedan såg att något hände vid samma annonspelare behöver han inte ha förstått att det var mannen som han tidigare sett som tagit sig dit.

                Inge såg inte heller det Anders B talat om, att tre personer i bredd rörde sig framåt mot Dekorimahörnan. Även det handlade ju om några sekunder. Vad han döremot såg var vad som utspelade sig i själva Dekorimahörnan, nämligen mordet. Och då var alltså gärningsmannen tillbaka på den plats där Inge sett honom tidigare. Mot den bakgrunden är det begripligt om Inges berättelse handlar om en man som synbarligen hela tiden befunnit sig framför Dekorima.

                Som jag påpekat tidigare ger dock Inge vissa svar till advokat Lars Ekman i Palmerättegången som tyder på att han faktiskt observerat mördaren, Olof och Lisbeth vid annonspelaren – dock utan att göra riktigt klart för sig själv att det är detta han sett.

                1. Gunnar.
                  Det där är högst rimligt, och jag har som utgångspunkt att gärningsmannen väntat i hörnan, men det som fått mig att tvivla mer än jag tidigare gjort är konfrontationsförhöret med Nicola F den 29/4-86, där han väldigt tydligt anger positionen för mötet med Palme och den förföljande mannen.

                  ”Jag såg bara jackan alltså. Jag hade ögonkontakt med Palme hela tiden, plus sen var det någon, någon grej inne i ett skyltfönster som stod och meka där inne. Då tittade jag in där, då såg jag aldrig hans ansikte”

                  Detta tycker jag styrker platsen för mötet mer tydligt än vad man kan utläsa i förhören med Nicola F.
                  Och då inställer sig frågan om Anders B kan ha hunnit gå denna lov under de (låt säga 90 sekunder) de övriga befann sig inne i bankomatlokalen?
                  Uttagen tog totalt 70 sekunder, men man måste ju lägga till en del för annat trixande.
                  Det är en ganska ordentlig sväng som Anders borde ha gjort i så fall.
                  Mannen som Nicola beskriver stämmer också relativt bra in på vissa observationer från Grand.
                  Det tråkiga i sammanhanget är att utredningen inte gav Nicola möjligheten att beskriva denna ”Tensonjacka” närmare.

                  1. Jörgen,
                    problemet är förstås bara formuleringen ”sen var det någon, någon grej inne i ett skyltfönster som stod och meka där inne. Då tittade jag in där, då såg jag aldrig hans ansikte”.

                    Det är för all del en konkret och bra iakttagelse som ju direkt för tankarna till La Carterie. Men det lilla ordet ”sen” har ju betydelse i sammanhanget. Först ser Nicola paret Palme, sen ser han mannen i skyltfönstret. Det är samma sak som finns i vallningsförhöret där det heter att just som han ”hade passerat makarna Palme gick han förbi butiken La Carterie och såg att en man arbetade i skyltfönstret”.

                    Som jag tolkar det finns det ett utrymme för att Nicola mötte paret Palme en bit söder om Skandias entré och att han sedan de passerat gjorde sin iakttagelse i La Carteries skyltfönster.

                    1. Gunnar.
                      Menar du då att Nicola även kan ha mött den efterföljande mannen söder om Skandias entré, eller tänker du dig att avståndet mellan makarna Palme och mannen var betydligt större, och att La Carterie ändå stämmer när det gäller honom?
                      Om Nicola menar att han missade mannens ansikte på grund av att han blev distraherad av personen som mekade i fönstret, så borde ju inte kronologin vara att han i det skedet redan passerat den efterföljande mannen söder om Skandia?
                      Det är det som gör mig lite mer övertygad om att platsen är riktig, men säker kan man förstås aldrig vara.
                      Ett möte söder om Skandia skulle också innebära ett betydligt längre stopp än 43 sekunder, om Sveavägen 56 fortfarande ska gälla. Men det känns mera logiskt att 56 är fel, och att den platsen låg närmare Adolf-Fredriks Kyrkogata.

                    2. Jörgen,
                      om Nicola missade att studera mannens ansikte på grund av att han blev störd av personen i fönstret så pekar ju det på att mannen befann sig längre norrut än vad det finns anledning att tro att Anders B var. Det låter ju så i aprilkonfrontationsförhöret även om saken skulle ha behövt klarläggas tydligare där.

                      Men tittar vi på tidigare förhör med Nicola finns det ju fullt av tämligen distinkta beskrivningar av mannen:
                      – en blå jacka av Tensontyp som hade samma färgnyans som första delen av telefonkatalogen för Stockholm;
                      – jackan räckte till lårets mitt;
                      – mannen verkade vara för gammal för att vara säkerhetsvakt och äldre än 44 år;
                      – mannen gick ca tre meter från sträckstenskanten;
                      – han hade troligen händerna i fickorna.

                      Det är en rätt utförlig beskrivning, vad den nu är värd. Det tyder inte direkt på att Nicola var särskilt störd av annat när han observerade mannen.

                      Det finns, tycker jag, fortfarande all anledning att vara fundersam och inte dra några säkra slutsatser.

                    3. Gunnar.
                      Jag föreställer mig att Nicola menar att han gjorde iakttagelsen av jackan och dess färg på ett längre avstånd, ca 20 meter. Möjligen gjorde han också bedömningen av ålder, men att avståndet för att göra en närmare studie av ansiktet var för stort.
                      När han sedan kom tillräckligt nära för att kunna se ansiktet blev han (tyvärr) distraherad av mannen i skyltfönstret.
                      Det är ungefär så jag tolkar Nicola F.

                2. Gunnar:

                  Absolut kan Inge M ha tittat bort under de 43 sekunderna och missat mötet, men samtidigt vet vi från bankomattiderna att Inge M stod ca 2 minuter totalt och väntade i korsningen. 43 sekunder av 2 minuter är en väldigt lång period av den totala tiden som han inte alls, eller bara fragmentariskt, observerat GM. Det känns konstigt, i förhållande till vad Inge M berättar i övrigt. Han menar ju att GM:s beteende fick Inge M att notera GM i ett tidigt skede. Inge M:s blick borde inte ha släppt GM så lång tid som 43 sekunder, på ett sådant sätt att han inte alls har sett, eller har ett tydligt minne, av den tidsperioden.

                  Men det kan såklart ha skett ändå. Men jag tycker det är svårt att hitta en alltigenom röd tråd som knyter samman ett rimligt händelseförlopp som stämmer hyfsat väl med de centrala vittnenas samlade observationer.

              2. Adam.
                Ja.
                Ett litet påpekande är att vi inte vet hur långt norrut Anders B:s vänner hade hunnit då skotten föll. Vi kan bara anta att de hunnit så långt norrut att de inte hört skotten – för att de inte hört skotten är ju helt klart – men exakt var de befann sig vet ju ingen.
                Det vi har att gå på i vittnesmålen avseende detta är ju endast Anders B, som menar att han nästan omedelbart efter att han sett vännerna gå trottoaren norrut såg Lisbeth, Olof och mördaren, och hann därefter inte gå längre än fem meter innan skotten föll.
                I så fall kan inte vännerna vara så många meter bort, och det gör ju att man ändå kan ha i åtanke att det är dem Anders D sett utanför annonspelaren, men 20 sekunder senare hade de gått norrut samtidigt som makarna Palme kommit gående söderut.
                Allt hänger ju på hur observant Anders D var under den sista halvminuten innan signalen slog om till grönt.
                Jag vill inte ta udden av Anders D:s vittnesmål, men som alltid är det bra att ifrågasätta genom att lyfta alternativa möjligheter.

                1. Jörgen:

                  Ja, Anders B hävdar ju det, angående sina vänner, men om det verkligen skulle stämma så ser jag det som helt orimligt att inte en enda av de tre vännerna skulle hört någon knall från de två skotten. I det fallet måste Anders B ha fått helt fel för sig.

                  Och det finns absolut skäl att ifrågasätta Anders D. Han är ju trots allt ensam om att ha sett paret Palme i ett stillastående samtal med GM, vända mot varandra. Det är verkligen synd att polisen aldrig grävde närmare i den delen (alltså innan första skottet) när de pratade med honom.

                  1. Adam Andersson

                    Det är möjligt att Inge M även kommer ihåg fel om Anders B:s kollegor efter två veckor, (14 mars) som med Dekorimamannen.

                    När IM stod på Sveavägen för att svänga ner på Tunnelgatan kan han ha sett Anders arbetskompisar gå norrut efter bankomatbesöket. Klockan var då omkring 23.19 – 23.20, och därför har de i så fall inte reagerat på skotten.

Lämna ett svar till Emma Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.