Spaningsledningen – ett band som gör proggmusik om Palmemordet

Milosz Larsson, en av medlemmarna i proggbandet Spaningsledningen – en grupp som gör låtar på ett enda tema: det hittills ouppklarade mordet på Sveriges statsminister. Gitarren på bilden har Milosz just köpt på Kung Hans väg i Rotebro – en legendarisk adress. Det var här Christer Pettersson bodde när han anhölls för Palmemordet. FOTO: Privat

HÄROM VECKAN skrev jag några rader om ett hårdrocksalbum med fokus på mordet på Olof Palme, Nils Patrik Johanssons The Great Conspiracy.

Men det finns mer att lyssna på för den som inte fått nog av ämnet.

Spaningsledningen är ett band som inspirerats av den svenska musikrörelsen från 70-talet.

Vi som är äldst i bandet var kanske i tioårsåldern när mordet ägde rum. Det betyder med andra ord att vi missade den svenska proggen som var över då. Men vi har lyssnat i efterhand på grupperna från den tiden, till exempel Nationalteatern och Blå Tåget.”

Den som säger det är Milosz Larsson, en av medlemmarna i bandet. Jag pratar med honom om Spaningsledningen.

Milosz menar att det är en grupp som på sätt och vis befinner sig lite i otakt med tiden.

”Vi var för unga för att komma ihåg musikrörelsen, och vi använder oss av inspelningsapparatur som vi är för gamla för att förstå oss på”.

Men när jag själv lyssnar på gruppens musik tänker jag: vad gör det, så länge det fungerar? Jag som var ung när det begav sig på 70-talet vet att de gamla proggbanden satte det gemensamma spelandet – och ofta budskapet – främst. Fokus låg inte alls på att försöka bygga upp någon stjärnstatus för personerna som gjorde musiken och inte heller på tekniska finesser.

Längst av alla gick Philemon Arthur and the Dung, en anonym skånsk duo som kom ett ett självbetitlat album 1972. Musiken var inspelad på en vanlig rullbandspelare. Bland instrumenten ingick sådant som helt enkelt fanns till hands, till och med kakburkar och kastruller. Men det var helt enkelt bra och albumet blev en stor framgång. Så stor att det belönades med en – då omdebatterad – Grammis. Och samtidigt: efter alla dessa år är identiteten på de två medlemmarna fortfarande okänd.

”Vi har också en del av den inställningen. På vår Facebooksida titulerar vi oss som Spaningsledare H, J, R, K, M, P eller E”, säger Milosz som dock själv framträder med namn ibland.

”Någon gång har jag till och med sagt att vi är Palmemordets Philemon Arthur and the Dung, men fullt så inkognito är vi inte.”

Gruppen har haft ett antal spelningar, inte minst en som genomfördes högst uppe vid trappkrönet ovanför Tunnelgatan i Stockholm – en given plats för ett band som har så tydligt fokus på dådet utanför Dekorima.

Spaningsledningen driver inga teser om mordet, men Milosz skojar om att när de går ut och identifierar sig med enstaka bokstäver i stället för namn så för det förstås tankarna till något speciellt – nämligen hur Granskningskommissionen beskrev centrala figurer i polisspåret: polisman A, B, C och så vidare.

”I de där polisernas fall fick kommissionen ta till halva alfabetet. Riktigt så många är inte vi.”

Och apropå polisspår: självklart finns tanken på en mordkomplott inifrån statsmakten med som ett av de teman gruppen har gjort låtar av.

”Det viskas i vassen
om revolt i palatset,
vi har gått vid din sida länge nu.
Det är påsen och svärdet
som fäller trädet.
Brutus ger tecknet, och fan är lös”

Så heter det i sången Skjuten av snuten.

Milosz kommenterar:

”Texterna står i fokus, och där pågår en ständig brottningsmatch mellan lämpligt och stötande. Är det verkligen OK att skriva om mordet i klingande dur, eller att blanda in humor? Svaret måste bli ett ja, anser jag, och nästan uteslutande har vi haft intelligenta, eller snarare välvilliga, lyssnare. När vi någon gång fått spott eller spe, har det berott på att vi inte entydigt tagit ställning, eller lämnat vår kritikers favoritspår i obskyr ovisshet.”

Om Christer Pettersson heter det i en av låtarna:

”Hallå, hallå! Det är kallt på min bår,
jag är ensam, har legat ett år,
bortglömd av polis och mediahus,
som någon slags relik av ett Stockholmsbus”

(Rövarkungen från Rotebro)

Skandiamannen finns också med:

”Jag stämplade ut, gick ut i natten,
sneddade in mot Dekorimas fönster,
förvandlade vin till vatten,
när jag följde i mördarens mönster.
Jag står här på Sveavägen
med en blodpöl framför mig,
Jag iakttar eftersökspatrullen,
men ingen tycks notera mig”

(Kött & Blod)

Hur undviker man att flamsa på ett olämpligt sätt, när det till exempel finns efterlevande familjemedlemmar till avlidna personer? Det är en fråga bandet har ställt sig, säger Milosz och kommer också med ett svar:

”Vårt angreppssätt är ofta självironiskt. Om vi skojar, så är det inte med offer utan med vår egen privatspanarbenägenhet. Och så hamnar förstås den bristfälliga utredningen någon gång i skottgluggen.”

”Vem följer med ner i bingen, vem tar jag med mig ikväll?
Jo, Holmér, Riberdahl och Gärningsmannaprofilen,
jag vill ha lyset tänt, när jag ser på Krusell!

Vem läser mina dikter, vem rörs av mina poem?
Jag har snöat in på Flashback, men har moderatorproblem,
ibland är jag avstängd där, ibland är jag foliehattskapten!”

(Privatspanarblues)

En vemodig och mångtydig sång i Spaningsledningens repertoar är Änkevals. Titeln är snarlik ett stycke i operetten Glada änkan. Men här är det allvar, det handlar om Lisbeth Palme och den märkliga och svåra situation hon kom att leva i:

”Jag har inget att säga, för allt är redan sagt
Det du vill är att jag ska förtälja
var jag mitt minne lagt.
En dimridå som höjs,
ett andetag som tas
men jag har inget att säga
för allt är redan sagt.”

Spaningsledningens närmaste planer är att gå in i en studio och färdigställa två EP som kommer inom sommaren.

”I övrigt hoppas vi alla i bandet på två saker nu: ett förbättrat hälsoläge i samhället, och en godtagbar lösning på mordet”, säger Milosz. ”Skulle det senare inträffa håller vi en avslutningsspelning, det är ett löfte!”

9 reaktioner på ”Spaningsledningen – ett band som gör proggmusik om Palmemordet

  1. Jag gissar att det är tillåtet att skriva lite fritt under just det här blogginlägget.
    Den eventuella avslutningskonserten hade jag gärna sett, tycker dom fått till en riktigt bra proggkänsla och bra texter. Sökte i mitt minne efter nån gammal progglåt som kunde vara passande för dagen men utan framgång. Fick Cornelisvibbar av Rövarkungen från Rotebro så det får istället bli min favorit bland hans visor, Sommarkort.
    Önskar Gunnar och alla en fin sommar! 🌼🌸🌺

  2. Var finns ”Like”-knappen, Gunnar? 😉 (Cornelis ”Sommarkort” är ju så fin. Spelade den på morfars begravning.).

  3. Många hade väl sett fram emot mot en presskonferens packad med journalister från hela världen, mikrofoner och blixtrande kameror. Nu blir det ju något annat. Krister Petersson har ju uttryckt att han ser fram emot det hela med viss bävan, så här är en text och låt tillägnad Petersson, Melander och de andra, Adeles Skyfall.
    Skyfall = To make a last stand against a group of people when outnumbered and on your own turf.

    This is the end
    Hold your breath and count to ten
    Feel the earth move and then
    Hear my heart burst again

    For this is the end
    I’ve drowned and dreamt this moment
    So overdue I owe them
    Swept away, I’m stolen

    Let the sky fall
    When it crumbles
    We will stand tall
    Face it all together
    At Skyfall…

  4. 28.2.1986:
    Mycket musik här nu. Kan ju vara trevligt i.o.f.s. Pausmusik i väntan s.a.s…
    Alla vet vad de gjorde den där kvällen/natten.
    Jag var 21 år då, på mitt 22:a. Var på musikklubb i Malmö och kom mig hem i en taxi, runt 02-tiden eller så.
    Vaknade runt 10-tiden nästa dag, omedveten om nattens drama. Gick ut i hallen och hämtade morgontidningen, och satte på radion…
    Vad gjorde du/ni?

    1. James
      Där ser man, jag var också 21 år och på mitt 22:a. Hade slocknat med tv:n på och vaknade tidigt på morgonen av att nyhetssändningen började. Det var Bengt Öste i rutan så det var inte första sändningen.
      Därefter har jag inga tydliga minnen av någon märklig anledning. Hade säkert det en gång i tiden men det är lite si och så med minnet nuförtiden.

  5. Musiken är redan skriven:

    Mordet:

    (Fantastisk nytolkning av fel generation, de borde kanske diggat Madonna eller Bieber istället. Underbart med människor som har lite konnektion bakåt i historien.)

    Det berömda vittnesmålet av ett gåtfullt brottsoffer: She said you don’t understand what I said. I said no no no …

    Holmér sees the world spinning ‘round:

    Anders Helin and his nowhere plans:

    Sedan hoppade KP in med ett oväntat inspel, varpå jag svarar : You said goodbye, I say hello …

    Sedan räddningen för oss som hoppas på framtiden:

    Tomorrow Never Knows: Baklängesgitarrer och annan mystisk analys. Kolla kommentarerna:
    • This is 54 years old this week and it still sounds like the future of music.
    • Honestly, I’m not sure if we are still ready for this song.
    • This song is so intoxicating that I failed my drug test listening to it.
    • There are acid songs, then there’s Tomorrow Never Knows.
    • John visited the earth for 40 years. Now he has returned to his home planet.
    • This track will never age. It will always sound like the future.

    Här är vi kanske. Vår analys ”will never age” …

    Tomorrow Never Knows …

Lämna ett svar till Gunnar Wall Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.