Ärendet är avslutat, trevlig eftermiddag!

Palmeåklagaren Krister Petersson har lyckats med det som varken Holmér eller Ölvebro klarade av. Han har lagt ner spaningarna efter Olof Palmes mördare. Fotograf: Thomas Carlgren
Användningsrätt: Fri användning Pressrealesebild

SÅ HAR VI INTE LÄNGRE NÅGON Palmeutredning. Den är nedlagd.

Konsekvenserna av det är än så länge inte helt lätta att överblicka.

Vad vi vet är att polisen inte längre bedriver något aktivt spaningsarbete för att försöka besvara frågan om vem eller vilka som var ansvariga för mordet på Sveriges statsminister.

Vi vet därmed också vad det innebär för människor som tror sig veta något om Palmemordet. Sådana personer som kanske efter många inre våndor till sist känner att det är dags att ringa till polisen. De kommer att få ett tydligt besked i växeln: det finns inte längre någon att tala med. Ärendet är avslutat, tack för samtalet, trevlig eftermiddag.

Vi inser dessutom att det finns andra personer som kommer att känna av konsekvenserna av åklagarens beslut: de som stått mer eller mindre nära Stig Engström och som i vissa fall också förklarat offentligt att de verkligen inte tror att han begått dådet.

Den som tänker tvärtom, den som tar till sig Peterssons resonemang kan nu lätt dra slutsatsen att de som försvarat Engström är människor som av det ena eller andra skälet skyddat en statsministermördare.

Det är ingen liten stämpel att bära med sig genom livet.

Det är förstås oundvikligt att oskyldiga människor kommer i kläm när rättsapparaten letar gärningsmän. Men den fråga som måste ställas här är förstås om det var nödvändigt den här gången. Eller annorlunda uttryckt: försökte verkligen Krister Petersson på allvar leva upp till de krav som kan ställas på en åklagare vad gäller objektivitet och saklighet?

Johan Rudström, ledarskribent på Upsala Nya Tidning, kallar i dag Peterssons försök för ett ”praktfiasko”.  Ledarkommentaren har rubriken: ”Privatspanaren staten har talat” – där givetvis ordet ‘privatspanare’ ska tolkas som spekulativ och oseriös. Med andra ord: Petersson har uppvisat en hållning som inte har ett dugg att göra med vad man kan kräva av en professionell och kompetent åklagare. Rudström avslutar sin kommentar med orden:

Journalisten Thomas Pettersson fick kritik när han i sin bok ”Den osannolika mördaren” (2018) om Stig Engström inte lyckades förklara hur Engström rört sig under mordkvällen, hur han kommit över vapnet och om han haft hjälp utifrån. /…/

Åklagaren Krister Petersson, med tillgång till allt material, alla utredningsresurser och stor hjälp från journalisten Pettersson, lyckades faktiskt inte ett dugg bättre. Ett praktfiasko, således.

Det är hårda ord.

Liknande tongångar finns i en ledare i Dagens Nyheter i dag:

Palmeutredningen slutade i det som präglat den från första början: en stor antiklimax. I stället för klarhet i skuldfrågan fick vi ett monument över ett polisiärt fiasko.

Aftonbladets ledarsida konstaterar att Petersson själv medgett att hans bevis inte skulle räcka i en rättssal. Även den tidningen kallar nedläggningsbeslutet för en ”antiklimax”.

Den erfarne kriminalpolisen Börje R P Carlsson, kommentator i nättidningen Paragraf, skriver om Palmeåklagaren Peterssons och spaningsledaren Melanders presentation:

Trots total avsaknad av teknisk bevisning, inget DNA eller något anträffat vapen hade de kommit fram till att Skandiamannen var gärningsman. Inget nytt hade grävts fram och deras föredragning var av ungefär samma intresse och kvalité som de olika romaner som getts ut om Palmemordet. 

Leif G W Persson sa för sin del:

För mig var den här presskonferensen en kolossal besvikelse.

Lennart Gustafsson som arbetade som Palmeutredare i 32 år uttrycker sin kritik av utpekandet i Expressen:

”Det är lika tokigt som Christer Pettersson det här.” /…/ ”Det är beklagligt att Engström blir utpekad som mördare. För mig är han inte aktuell som mördare. Han ville bara göra sig märkvärdig.”

I samma tidningsartikel redovisas att även Hans Ölvebro, tidigare spaningsledare, är kritisk mot Petersson för dennes påståenden om Stig Engström. Ölvebro reagerar dessutom mot att åklagaren på presskonferensen valde att anklaga föregångare i Palmeutredningen – i flera fall nu avlidna personer – för att inte Engström kunnat presenteras som mördare långt tidigare.

Nu kan man säga att Hans Ölvebro är part i målet, har är nära förknippad med den i dag hårt kritiserade utredningen mot Christer Pettersson.

Men problemet för den siste (?) Palmeåklagaren är förstås att hans egen tankekonstruktion på intet sätt kan beskrivas som mer genomarbetad och välgrundad än rättsapparatens tidigare gissningar om vem som mördat Palme. Den väger inte tyngre än utpekandet av PKK eller missbrukaren från Rotebro.

Det finns ändå något speciellt med Krister Peterssons insats under onsdagen. Men det handlar inte om hur han argumenterade utan om vad han gjorde, om hans myndighetsutövning: han lade ner utredningen.

Det lyckades varken Hans Holmér, Jörgen Almblad eller någon annan med.

Och det betyder: inga nya spaningstips ska längre registreras. Inga fler vapen ska skickas till teknisk analys. Inga fler vittnen ska höras.

Vad innebär det rent konkret? Det vet vi inte fullt ut. Men det är inte långsökt att tänka sig att det kan finnas personer som faktiskt på riktigt känner till hela eller delar av sanningen om vad som hände utanför Dekorimabutiken den där kvällen. Och som fram tills nu funderat på att berätta, även om tanken varit obehaglig.

För sådana personer måste i så fall den plötsligt förändrade situationen vara omskakande och förvirrande.

Kanske känner de sig lugnade av att Krister Petersson nu gett dem någon sorts rätt att tiga resten av livet. Eller – möjligen mera troligt – upplever de nu ett kvävande obehag. De inser att det inte är meningen att de ens ska försöka berätta. Rättsapparaten svarar inte i telefon i det här fallet.

Det vill säga: om beslutet inte överprövas av en högre åklagare – rimligtvis riksåklagaren – tar alltså sökandet efter Palmes mördare slut här.

I formell mening i alla fall.

Men inte riktigt i verkligheten. Det är nämligen ganska givet att ett åklagarbeslut visserligen kan stoppa den rättsliga processen, men inte de tankeprocesser som rör sig i människor. Frågorna om vad som hände på Sveavägen och om varför det gått troll i utredningen finns kvar. De som söker svaren – rätt många människor – kommer också att finnas kvar.

En sak kanske det kan finnas att glädjas åt i det sammanhanget. De som funderat över dessa frågor trots att de inte själva är poliser har ibland – som på Upsala Nyas ledarsida – lite nedsättande kallats för privatspanare. Det vill säga: amatörer som ägnar sig åt sådant som de borde lämna till proffsen.

Efter onsdagen finns det inte längre någon anledning att använda det nedvärderande ordet. Nu finns det inte längre kvar några polisspanare när det handlar om Palmemordet. Kvar är bara en sort. Medborgare som vill veta.

Jag tror att Olof Palme skulle ha uppskattat det. Som han formulerade sig i boken Att vilja gå vidare från 1974 (sidan 47):

Det är över huvud taget en vanföreställning att det finns frågor som är för svåra och komplicerade för vanliga människor att ta ställning till. Accepterar man en sådan tanke har man tagit första steget mot teknokrati, expertvälde, fåtalsvälde. Vi behöver inte vara några värnlösa offer för anonyma krafter som vi inte kan påverka, expertbeslut som vi inte kan förstå, politiska avgöranden som inte kan redovisas och vi inte kan överblicka. /…/ Politiken är åtkomlig, möjlig att påverka för var och en. Det är demokratins yttersta innebörd.

*

Detaljerna i den argumentering för nedläggningsbeslutet som Krister Petersson och Hans Melander presenterade på den digitala pressträffen finns det utrymme att diskutera i detalj här på bloggen. Välkomna!

Och själva beslutet finns här.

 

 

 

 

340 reaktioner på ”Ärendet är avslutat, trevlig eftermiddag!

  1. Ett välvalt Palmecitat! Även om väldigt mycket är oklart nu – vad händer med tillgången till utredningsmaterialet, tipsmottagning, osv – är det här en bladvändning som på något sätt nog ändå var helt nödvändig. PU:s sorti borde så klart ha varit helt annorlunda, bättre, rimligare. Men oavsett PU:s val av självförnedring så innebär det här bara att grävandet nu måste fortsätta än mer intensivt. Precis som för en vecka sedan är nästan allt kvar att göra, och det är inte bara negativt. Stegen må har varit oerhört små på senare år, men utredandet (i utvidgad bemärkelse) har trots allt konstant rört sig framåt. Om vi nu dessutom kan börja få ut delar av materialet så får vi potentiell tillgång till oerhört många nya pusselbitar. Polisen själva är ju, som Stig sa, inte så bra på att lägga pussel. Själv älskar jag det. Kampen går vidare.

  2. Tack för inlägg och diskussionsutrymme, Gunnar!

    Jag undrar om du har planer på mer utförliga reflektioner här på bloggen kring hur det kunde bli så här? Det skulle vara mycket intressant att höra dina tankar kring gapet mellan det som – mer eller mindre uttalat – utlovades, och det som levererades den 10 juni.

    1. Det är en fråga jag gärna återkommer till. Men jag har kanske inte så bråttom att göra det. Bättre att komma med något genomtänkt än något snabbt. Finns det å andra sidan andra som har intressanta synpunkter är jag tacksam för kommentarer i ämnet. Det ryms bra under den här rubriken.

        1. Nu handlade det inte om att jag skulle kommentera mordutredningen som sådan. Det har jag gjort många gånger under de 34 år som gått. Vad jag ville ha tid för eftertanke om var hur det kom sig att Krister Petersson så storslaget flaggade för en lösning i februari och kom ut med en så mager spekulation i juni.

          Det väcker relevanta frågor. Men jag har än så länge inga rimligt säkra svar.

          1. Först och fråmst låt mig såga att jag anser dig som en av de få, Borgnäs inkluderade, som har på ett seriöst och genomgående sätt undersökt det hela. Men faktum återstå att efter en så lång tid situationen idag påminer oss om begreppet som framstår av titeln av en beröm bok: Ett steg framåt, två bakåt! Och ännu rörande ”stegen”, framåt/bakåt eller kanske uppåt det påminer mig om den interessanta titeln av Björn Rosegrens bok, publicerad med hjälp 2016. Där beskriver han mötet med paret Palme på Grand, före och efter föreställningen… Men det finns inte någon som helst hänvisning till det .Granskkomissionens redovisning! Interessant är också det iss

  3. Vilken ENORM besvikelse! Vilket antiklimax!
    Inget mordvapen (vad var det jag sade!) och inget DNA. Inget konkret överhuvudtaget. Däremot en mängd bakvända resonemang av Petersson. Som sagt – business as usual tomorrow.

    Helt klart att det finns mycket underligheter runt Skandiamannen, men så även runt Victor Gunnarsson som ju de facto beskrev sig själv som gärningsman efter att han flytt till USA. Kort sagt, vi vet inte mer idag än igår. Ingen av dem går att utesluta som gärningsman…. Ändå finns det betydligt mer substans i alla teorier etc om Gunnarsson, än om Engström. Men även om båda är extremt udda och går att diskutera i det oändliga, kan jag inte se någon av dem med en revolver i näven…

    Av mentalhygieniska skäl väljer jag att från och med nu att betrakta gårdagens Engström-debacle som ett olycksfall i arbetet, åklagaren råkade snubbla när han tänkte. Därmed fortsätter arbetet som vanligt och jag kommer inte att kommentera denna skandal vidare. Låt oss bara glömma eländet och hoppas på att detta leder till att det kanske blir lättare att begära ut papper från utredningen igen.

    Kan bara konstatera att arbetet med min egen bok uppenbarligen inte är meningslöst från och med igår, så i morgon fortsätter mitt eget grävande (läs: krafsande, haha!). Och saknar polisen nya spaningsuppslag så kan jag tipsa dem om att läsa boken när den är klar 😉

  4. Det har gjorts stora poänger av att SE gjort iakttagelser vid mordplatsen som bara gärningsmannen kan ha gjort (Filter-reportaget främst). Rätta mig gärna om jag har fel men visst finns det väl motsägelser till detta samt till den ”gula linje” som KP refererar till? SE berättar i tingsrätten (8:45 in i nedan klipp) att han från mordplatsen ser LJ till vänster om barackerna. LJ själv har uppgett att han efter ett tag lämnar sin ”gömda” position bakom baracken och rör sig norrut och blev stående i korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan tittandes mot både trappkrönet samt västerut, nedåt mordplatsen. Talar SE sanning är det ju fullt logiskt, och förklarar varför han sett ”saker som bara mördaren kan ha sett”?

    1. Jag tänker som du. Och dessutom ser väl troligen även Lisbet LJ i gränden, så varför skulle inte någon annan i samma vinkel kunna göra det. Snarare förstärker det hypotesen att SE kom till platsen lite senare (skotten har gått av, AB har gömt sig i porten, de första personerna har anlänt) samt att han var så pass passiv i själva upplivningsförsöken att han kunde kika inåt gränden. De flesta andra verkar ju ha släppt det då, och fokusera på OP. Men allt det här hade väl kunnat nystats upp med lite vittneskonfrontationer och rekonstruktioner. Kanske har t o m SE imponerats och därför gjort en egen story av allt: sett LJ:s flykt efter mördaren, HJ:s hojtande till poliserna och AH:s upplivningsförsök. Om han har sett LJ:s efterföljande så är han nog den enda som sett det, bara det skulle ju vara mycket anmärkningsvärt! Det här scenariot stärker ju också hypotesen att LJ faktiskt väntade ganska länge med sitt efterföljande.

      Jag saknar bra händelseförlopp både för SE som gärningsman och som vittne. HELA händelseförlopp, kanske flera olika möjliga. För båda alternativen. (Tycker det verkar orimligt att han som Thomas Pettersson tror hunnit till Grand, och tillbaka till Skandia för att checka ut). Och inte ”sen gick han dit, eller möjligtvis dit” utan mer olika alternativ till hela händelsekedjor. Det ska väl inte vara så svårt att modellera fram?

      Och tack Gunnar för ditt inlägg! Jag har gått från bedövad, beklämd (med över KP:s enorma nervositet), till att vara rätt förbannad. Angående Olof Palmes citat så kan man väl säga att presskonferensen i onsdags inte gav så mycket respekt för direkt berörda, insatta och allmänhet i vårat intresse att verkligen förstå vad som hände den där kvällen…

        1. Tack Gunnar. Dessvärre är det fortfarande fel klipp och således fel url jag angivit. Klippet finns hur som helst på kanalen Palmerummet på Youtube, där man under menyn spellistor kan ta del av förhandlingarna i tingsrätten.

    2. Jag tror fortfarande att Skandiamannen såg LJ cirka 10 minuter senare, i samtal med poliserna på brottsplatsen.

  5. ”Det är ännu oklart hur polisen löpande ska bevaka tips som Palmemordet som inkommer, men det kommer att ske på något sätt, enligt Hans Melander.” – https://sverigesradio.se/artikel/7493610

    Hur kan en person som är knuten till mordplatsen runt tidpunkten för mordet, ljuger om vad han gjorde där och inte har setts av något annat vittne i egenskap av vittne (ej heller av de poliser han säger sig ha pratat med) men däremot passar in på många vittnesmål om gärningsmannen inte väga tyngre än utpekandet av PKK eller Christer Pettersson?

    1. Någon borde göra en professionell kortfilm som spelar upp mordscenariot utefter samtliga vittnesmål för att ge en visuell bild av hur rörigt hela utredningen är.

  6. Är det inte så att utredningen kan öppnas igen om nya bevis framkommer?
    Det är väl inte ovanligt? Det går väl bra för vem som helst att gå in på en polisstation och anmäla att man vill vittna i utredningen? Och belöningen på 50 miljoner står kvar?
    Vad säger du, Gunnar?

  7. Vid presskonferensen fick vi veta att man bedömer det omöjligt att koppla ett vapen till kulorna grund av deras dåliga skick.
    Varför har man då provskjutit nästan 800 vapen? Jag förmodar att NFC/SKL gjort en bedömning av samtliga dessa provskjutna kulor utan att tidigare ha förmedlat till utredningen det omöjliga i uppgiften. Rimligen finns foton och andra data säkrade av kulorna från brottsplatsen på ett mycket tidigt skede och i jungfruligt skick, innan ev. provtagning och hanteringsskador som skett under årens lopp.

  8. Hej en fråga som jag funderat över. Om nu inte SE är gärningsmannen, borde det inte vara två olika personer som då setts springa från brottsplatsen? Jag har aldrig hört att det tagits upp. Vänligen Jonas

    1. Hur menar du då? Varför skulle två olika personer sprungit från platsen efter skottögonblicket?

      1. Hej Frida

        Om SE har sprungit sträckan som han erkänt och inte är gärningsmannen, borde det då inte varit två olika personer som sprungit sträckan?

        Vänligen

        Jonas

        1. Och som KP sade i presentationen i onsdags så såg inte poliserna som var inne gränden Stig E när han kom springande. De var i trappan, rulltrappan och hissen undersöktes. De borde sett honom om det stämde att Stig E kom springande där strax efter poliserna. Verkar snarare som att han sprang in dit före poliserna.

          1. Lars Borgnäs har skrivit i sin senaste bok (i Appendix 2) om att SE kan ha varit en bit in på Tunnelgatan då mordet skedde och då flydde österut, alltså före mördaren. SE kan senare ha återvänt till mordplatsen.

            1. Ju, det påstående som Borgnäs gjorde, d v s att Engström var redan på Kungsgatan när själva mord inträffades låter mycket konstigt. Hade det varit så hur skulle då ST ha stämplat 23:19/20? Skule han i själva verket hade kommit ur utgången från baksidan från Skandiahuset? I så fall blir det rimligt att anta han kunde ha varit på Grand ( en av vittner beskrev någon med precis hans allmänt utseende… metal glasögon etc) och sen kommit tillbaka och väntade och iaktagade makarna Palme gång på den västliga delen av trottoaren söderut, men när paret avgjorde sig för att gå över till andra sidan av Sveavägen och sen fortsätta mot hörnet med Tunnelgatan sprang han ditt från utgång från baksidan av Skandiahuset och icke genom Skandias huvudentré.. hade han gjort det – som han hade deklaretat och inscenerat- skulle då Anders B, Nicola F och även Inge M ha sett honom kommande på trottaren. Stig Engstrōm var förvisso inblandade i mordet men ej var den som skjöt!

    2. Ja finns inget vittne som påstod att två st sprang in i gränden strax efter skotten ej heller efter ett par minuter. Poliserna som kom dit har inte sett Stig E och det verkar inte finnas någon annan heller som gjorde det. Lisbet sade aldrig något om att hon hade pratat med någon civil person strax efter skotten.

      1. Tycker frågan är mycket intressant för att om ingen sett två som sprungit sträckan så borde den enda som sprungit vara gärningsmannen? Och SE har ju erkänt i en tv-sändning att han sprungit.

  9. Flugan på väggen i senaste PU:s ‘fikarum’, runt årsskiftet 2020…

    – Nej, gubbar, vi kommer nog inte längre nu. Vi slösar bara skattebetalarnas pengar. Det går inte att lösa det hrä…
    – Men vad ska vi säga till alla då, nu är det snart årsdagen av mordet igen?
    – Hur menar du?
    – Ja, vad har vi kommit fram till då…?
    – Tja, vi har väl ingen riktig ‘lösning’. Vi har ju Skandiamannen, honom kan vi inte ‘komma runt’ hur vi än gör.
    – Men, är inte det lite väl tunt?
    – Vi får ägna återstående tid åt att försöka ‘knyta ihop säcken’ kring honom.
    – Men, kan vi verkligen göra så…?
    – Det går inte att förklara på något annat sätt. Det går inte att förklara alls vad han gjorde där, ergo så har han sysslat med något helt annat. Han måste vara mördaren, finns ingen annan förklaring till alla konstigheter han sagt och gjort. Eller du har kanske någon annan lösning som vi 4 kan fokusera på i evigheters evigheter…?
    – ja, det finns ju t.ex. Syd…
    – Det där är ett ormbo. Vi får i.o.f.s. se vad den dossier som jag beställt ifrån nuvarande administrationen där nere kan innehålla. Men om inget mer konkret kan komma ur det så är det att ta fan i båten att försöka få ur något konkret därifrån. Det är som ett enda stort Moment 22, alla skyller på alla, ingen kan lägga fram något riktigt bevis. Information/desinformation, rykten, gissningar…
    – Ja, men det kan finnas fler folk att höra…
    – Och börja om med allt det arbetet igen? Nej, du, det har i vart fall inte jag någon lust med. Inte med vår bemanning.. Nej, vi får nog rikta in oss på Skandiamannen. Honom kan vi inte komma runt hur vi än gör…
    – Tja, det är du som är chefen här…
    – Det stämmer. Det får räcka nu.

    1. Istället för att försöka vara rolig så kan du väl framföra några konkreta invändningar mot beslutet? Jag har hittills inte sett en enda invändning mot åklagarens beslut som framstår som saklig och väl underbyggd. Det enda jag sett är gnäll från poliser som gjort bort sig, privatspanare som inte kan släppa sina teorier och jurister som vill framstå som vita riddare i pressens strålkastarljus utan att på allvar kunna omkullkasta åklagarens argumentation.

      1. Var det inte du JoNi som hade en lista på en massa människor som var nöjda med nedläggningen av utredningen? Det skulle vara intressant att se den listan.

        Jag är iofs nöjd i det avseendet att förundersökningssekretessen upphör. Men det uppvägs något av att det skall kosta 1 miljon kronor att få ta del av materialet. Det är något udda att uppmuntra med 50 miljoner kronor om man bidrar till att lösa fallet, samtidigt som det skall kosta 1 miljon att få ta del av utredningsmaterialet. Det blir ju något kontraproduktivt om man vill uppmuntra allmänheten. Men det kanske är just det som är avsikten?

      2. JoNi
        Läs alla blogginlägg kring Skandiamannen på Gunnars blogg så förstår du nog varför många har vissa invändningar.

      3. Jag antar att det var riktat mot mig, JoNi?

        Om du följt med i trådarna här de 2 senaste dagarna så ser du att jag igår – i en tämligen lång text, i tråden ”I väntan på…” – nämnde att det fanns en viss logik i KP:s argumentation (som är bestickande för Skandiamannen), men att det också reser ännu fler frågor som jag anser att de borde lagt ner mer energi på att försöka besvara innan de gick ut med detta. T.ex. så anser jag inte att man gick till botten med Sydafrikaspåret. Där verkar de som sagt inte riktigt ense i bedömningen (KP & Hans Melander). De borde kanske inte utlovat att gå ut nu i sommar, de kanske skulle/kunde väntat till dec. eller så (ett ”verksamhetsår”). Tror inte att KP valde att lägga ner förundersökningen för att spara pengar åt skattebetalarna. Frågan är varför han/de gick ut nu? Visst behöver man kanske hitta ett avslut någon gång, (och visst hade han utlovat detta i februari; men varför utlovade han att det skulle ske det nu?), men som sagt, det här reste väldigt många följdfrågor som blev obesvarade. Förstår att de jobbat mycket med det, men det kändes ändå inte helt genomarbetat. De har trots allt hållit på i 3 år nu.

        Och: ironi är ofta ett uttryck för ett brustet patos. I det här fallet tycker jag att mer borde gjorts/undersökts/försökt att besvaras. Och varför fick alla medier bara ställa 1 fråga var? (förstår att man inte kan hålla på hela dagen, men ibland behövs följdfrågor också).

      4. Joni – du kanske skulle fundera över varför kritiken är massiv. Varför är kritiken massiv?

        Vad man faktiskt har gjort är att tala om för världen att SE är statsministermördare på ytterst lösa boliner. Jag själv tror inte att det är omöjligt men ”lösningen” är en väg som var ytterst illa vald. Med detta kommer mordet aldrig bli löst och grogrunden för nya konspirationsteori har just fått gott fnöske. I dessa teorier kommer säkerligen många oskyldiga pekas ut – igen.

        1. Felet/problemet är att de flesta inte vill, kan uppfatta vad KP sade i onsdags. Han sade att Stig E var skäligen misstänkt och att han hade gripit och anhållit honom om han varit förundersökningsledare 1986. KP sade inte att han hade åtalat Stig E på de uppgifter man har idag. Han var öppen med att vi inte kan veta i efterhand vad det hade gett dvs husrannsakan, tekniska och dnaundersökningar m.m. Tyvärr gjordes många fel första åren och de slutade utreda Stig E rätt lättvindigt kan man tycka. Holmér hade utryckt sig i november 1986 som att han inte ville att åklagarna ”skulle få klorna” etc i Stig E.

      5. Personligen är jag mest missnöjd med att åklagaren väljer att inte tro på vittnesmålet från Lars J. Att personen han såg springa uppför trappan hade en mörk jacka på sig. Möjligen en dunjacka säger han också. Det är andra gången man väljer att inte tro på just Lars J. Första gången var när Christer Pettersson pekades ut. Lars visste vem CP var, de bodde i samma område, och när han fick frågan om det hade kunnat vara CP som sprang uppför trappan svarade han nej. ”Jag tycker det borde ha ringt en klocka då” svarade han. VARFÖR ogillas Lars J:s vittnesmål hela tiden? Däremot går det bra att använda hans vittnesmål under presskonferensen. Krister Petersson säger att Lars J vid flera förhör att personen bar en keps. Möjligt men i det viktigaste förhöret, det första, säger Lars att personen KAN ha burit en keps. Stor skillnad på det tycker jag. Och vi kan ju inte heller veta hur förhörsledarna påverkade Lars J:s minne under dessa förhör beroende på hur frågan ställdes. ”Bar personen en keps?”. ”Minns du en keps?” ”Om personen bar keps, hur såg den ut?” Etc etc. Det har vi sett prov på förr. Jag har inte varit konspiratoriskt lagd tidigare men efter presskonferensen har jag nog blivit det. Det var väl kanske då ryssarna som SÄPO pekade mot men det är ju fortfarande alldeles för känsligt. Särskilt som ryssarna tydligen har trefaldigat sin militära upprustning de senaste åren. Here we go again…

        1. Alldeles för löst. LJ är inte på mordplatsen men används ändå av KP som bevis. Han tror för mkt på LJ.

          Finns inga säkra iakttagelser om SE alla. Mkt ”påminner om”.

          Allt från grandmannen, förföljaren på Sveavägen och LJ och Nieminens iakttagelser.
          De bästa vittnena är AB och IM. Båda säger en stickad mössa.
          SE är orimlig som GM

          1. AB och IM säger stickad mössa resp. mössa av Nicholsontyp. Ingen på Sveavägen säger handväska. Ingen har sett både mördaren på Sveavägen och den man som springer uppför trappan. LJ säger keps och Nieminen säger handväska. Varför utgår alla från att mördaren och den man som springer uppför trappan är samma man?

            1. Nej, jag håller med dig. Jag är inte helt övertygad om att det är samma man. Det är sannolikt ja men det är inte helt uteslutet att det kan röra sig om en annan man. Det finns frågetecken här. Vi har ju kvar att exempelvis luska ut mer om mannen som kommer in på restaurang Bohemia kort efter mordet.

              Läste förresten detta alldeles nyss:

              ”Cirka ‪klockan 23.25‬ ser en kvinna en mörkhårig man som springer Barnhusgatan västerut bort från området kring Tunnelgatan och Sveavägen. Mannen verkar jagad och ser sig om flera gånger. När han kommer fram till Norra Bantorget stannar en ljus bil. Ur bilen kliver en lång blond man och öppnar bildörren för den springande mannen. När de satt sig i bilen igen kör bilen hastigt från platsen.”

              https://utsikterinsikter.blogg.se/2015/october/palmemordet-del-6-7.html

              Uppgiften om att mannen verkar jagad och ser sig om flera gånger är intressant. Det är ett beteende vi känner igen från flera vittnesförhör.

              Någon som vet om det finns något vittnesförhör tillgängligt här?

            2. För att nästan alla som såg mordet även såg mördaren försvinna in på Tunnelgatan, utan sällskap. Då måste han fram till Luntmakargatan. LJ hörde stegen närma sig och hade uppsikt över korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan och gärningsmannen springa förbi Luntmakargatan och nå det sista stycket av Tunnelgatan, utan att någon annan dök upp och avvek på Luntmakargatan i någon riktning. Därefter såg han honom springa uppför trappan.

              Att försöka hävda något annat än att gärningsmannen faktiskt sprang uppför trappan är helt orimligt. Det finns en mikroskopisk möjlighet att mördaren inte är samma person som ses springandepå David Bagares gata av YN och AZ, men den är just mikroskopisk. Oddsen för att en flyende man i rock ska träda upp från trapporna och sedan gå upp i rök, samtidigt som en helt annan flyende man i rock slumpmässigt rusar längs med den anslutande gatan några sekunder senare är så bisarrt små att de går att bortse från. De här dårskaperna som t ex Lars Borgnäs sänker bara debatten som sådan.

              Vad gäller handledsväskan så kan Engström naturligtvis haft den nerknölad i fickan om han nu var Palmemördaren.

              Vilket han alltså med största sannolikhet inte var. Anklagelserna mot Engström är extraordinärt illa underbyggda, men jag tror inte man stärker sitt case genom att ge sig på de få rimliga elementen i dem.

              1. Fair enough, det är ett klokt resonemang men all information och alla tankar om detta är viktiga. Det kan finnas saker man inte tänkt på och även om teorierna skulle visa sig felaktiga så kräver dom nya genomläsningar av vittnesförhör och funderingar innan dom kan avfärdas, vilket som sagt kan ge andra infallsvinklar. Vi har ju egentligen ingenting att förlora på att såhär 34 år senare försöka vända och vrida på saker och ting ännu ett varv. Det är därför jag tycker allt är intressant. Man ska inte underskatta värdet av att lyssna på alla, sen bestämmer man naturligtvis själv vad som kan anses rimligt och som kan passa in i andra bitar i pusslet.

              2. ”Det finns en mikroskopisk möjlighet att mördaren inte är samma person som ses springande på David Bagares gata av YN och AZ, men den är just mikroskopisk.”

                Låt oss anta att du har rätt. YN och AZ bör då mött GM strax efter 23:23 och sedan LJ vid trappkrönet ca 23:24. Fortsätter vi nerför trapporna möter de då de springande poliserna ca 23:25. Den polispiketen bör då ha kommit till brottsplatsen strax efter 23:24 varför larmet måste ha gått ut strax före 23:24. D.v.s ungefär samtidigt som Chevamannen lägger på luren precis som han blir framkopplad till polisen (förmodligen därför att han förstått att en taxichaufför från Järfälla Taxi redan larmat).

                Det låter ju iofs rimligt, men problemet här är det som ständigt uppstår i detta mordfall. Försöker man räta ut frågetecknen på ett ställe krokar de genast till sig på ett annat ställe. Först måste vi tugga i oss att Chevamannen och hans medpassagerare säger att polisen kom först flera minuter efter att han avslutat samtalet. Men OK då, vi kan acceptera att de minns fel.

                Betydligt knepigare blir det att förklara varför Jan H på Sambandscentralen (SBC) i ett samtal som varar från ca 23:24:50 till ca 23:25:20 med Länsalarmeringscentralen (LAC) säger sig inte känna till något larm från Järfälla Taxi om skottlossning på Sveavägen Tunnelgatan. Eller varför samme Jan H ringer tillbaka till LAC ca 23:26:00–23:26:20 och bekräftar att de nu också fått in larmet alldeles nyss.

                Om man utgår från att larmet verkligen gick så snabbt så är det märkligt att Jan H inte vet om detta vid en tidpunkt då det redan anlänt två polisbilar till platsen. Detta var ju en förhållandevis lugn fredagskväll, får man väl anta, då det finns två lediga polispiketer nära brottsplatsen när larmet går. Om vi antar att Ulf H som tog samtalet från Järfälla Taxi larmade missade att föra in det i loggen direkt, vilket i så fall skulle förklara varför Jan H inte såg det, varför ringde Ulf H då inte LAC om ambulans?

                Och detta är bara ett litet smakprov på alla frågetecken som finns med larmtiderna, men jag antar att de flesta känner till detta sedan tidigare. Det som är viktigt är dock att koppla larmet till bedömningen att YN sett GM. Ska hon ha gjort det måste man acceptera att dessa samtal mellan LAC och SBC sker efter polisen anlänt på plats och inlett sök.

                Så här är hela mordfallet tycker jag. Olika spåranhängare värderar materialet olika och fastnar för enstaka detaljer som man utgår ifrån, och sen måste man acceptera mängder med märkligheter som uppstår som en följd av det antagandet. För om man vänder på det och leker med tanken att larmet gick ut först 23:25–23:26, så blir å andra sidan LJ:s vittnesmål om att han begett sig snabbt uppför trappan efter GM helt omöjligt.

                Men om du eller någon annan kan reda ut märkligheterna med larmtider på ett tillfredsställande sätt så skulle säkert många vara intresserade. Sen kan vi börja tala om mikroskopiska möjligheter.

                1. Ulf H har förklarat sitt agerande inför bl.a. juristkommissionen, se även Inuti labyrinten sid 29-31. Anledningen till att han inte larmade ambulans var att han först ville ha bekräftat att en skottlossning verkligen hade ägt rum. Detta med osäkerheten i grunduppgifterna är också den förklaring han ger till de övriga avstegen från protokollet. Men han förefaller ha reagerat resolut när det gäller själva polislarmet, vilket rimligen borde vara det viktigaste i sammanhanget.

                  1. Ja, vad ska han säga?

                    Men det är som jag skrev ovan, att detta är något vi måste tro på för att YN:s vittnesmål ska tillmätas någon betydelse. Vi måste tro att Ulf H går ut med larm enbart till vissa poliser direkt men avvaktar med att tillkalla ambulans för att ha vill ha det bekräftat innan han gör det. Trots att han inte verkar ha gett några instruktioner till poliserna att de ska rapportera så snart det är framme. Ej heller verkar någon sådan rapport ske spontant från poliserna på plats, så man kan ju undra när Ulf H hade tänkt att tillkalla ambulans om inte växeltelefonisten på Järfälla Taxi själv hade ringt efter ambulans efter hon pratat med Ulf H (och den ‘kontrollringningen’ är väl en god indikation på att Ulf H inte gav intryck att lita på uppgifterna).

                    Jag säger inte att det inte kan vara så. Jag menar bara att man måste vara medveten om vad ett antagande om en detalj innebär för tolkningen av andra detaljer. Man kan inte se dem en och en och bedöma tillförlitligheten separat.

                    Men säg att vi accepterar att larmet gick ut så tidigt att polispiketen anländer strax efter 23:24 till platsen. Då bör ju rimligen den bilen ha passerat trappkrönet strax efter 23:23, d.v.s. vid ungefär den tidpunkt YN ser den flyende mannen på David Bagares gata. Detta öppnar ju för möjligheten att mannen som springer och tittar sig oroligt om har fått syn på polisbilen längre upp på Malmskillnadsgatan och snarare flyr från den. Vi vet att det förekom en del knarkhandel i de här kvarteren förutom den välkända prostitutionen (längre ner?) på Malmskillnadsgatan.

                    Även om vi kan tycka dessa sannolikheter inte är så stora så är de inte mikroskopiskt små. Och dessa tvivel måste man sen bära med sig i den vidare indiciekedjan. Precis som man måste ta hänsyn till den osäkerhet som råder om exakt nr SE kommer ut på Sveavägen eller vad respektive vittne har berättat om klädsel etc. Vad Skandiamansanhängarna gör är att de bedömer varje detalj separat och behandlar sen den slutsats de kommer fram till som ett etablerat faktum. Resonerar man så kommer man konsekvent att överskatta styrkan i bevisningen. Samma ologiska tänkande var även väldigt tydligt i åtalet mot CP.

                    1. Ett bra exempel på risken med att analyserar en händelse separat är Engströms språngmarsch. Det tog lång tid för mig att komma fram till hur det hela måste hänga ihop. Språngmarschen har för mig varit den företeelse som varit mest svårförklarad.
                      Det var när jag fick klart för mig att Polisman Klas G sprungit flera sekunder efter sina kamrater. Vi vet inte exakt, men det skulle kunna röra sig om en halv minut.
                      Enligt Klas G gav han sig av samtidigt som Sollentunaambulansen vinkades in. Det borde ha varit 23.25. Kollegorna var förmodligen kvar längst nere i gränden vid detta tillfälle.
                      Engström sprang då sannolikt när Klas G redan kommit en bit på väg, och det är då inget märkligt att det var folktomt i trappen då Engström nådde Luntmakargatan.
                      Så uppseendeväckande fort som han sprang i filmklippet tror jag inte att han sprang.
                      Han sprang efter poliserna helt enkelt, och när han rundat barackerna och sakta gående återkommit till brottsplatsen redogör han för vad han faktiskt borde se: Olof Palme ligger på båren och slussas in i ambulansen. Fler polispatruller har kommit under tiden: Norrmalmspiketen. Klockan bör då ha varit 23.27.
                      Om inte denna historia är sann, så vetetusan hur Engström lyckats pricka in denna händelse så perfekt i den övriga händelsekedjan.
                      Tidpunkten bekräftas också av Leif L.

                      Liljeroos. Och i vilket skede gör du den här iakttagelsen?
                      LL. Ja det var ju omkring det här med ambulans och polis och allihop var ju på plats då.

                      Jag tycker att polisen borde ha ägnat detta en tanke innan de på Filtermanér bara kastar ur sig sin tvärsäkra slutsats: att språngmarschen inte kan ha ägt rum eftersom poliserna var utom synhåll, och Leif L förbigår de bara med tystnad.
                      Förbluffande amatörmässigt.

              3. Det var mycket folk i rörelse runt mordplatsen. Det lär bl.a. finnas 22 vittnen. Vi vet att vittnet LJ stod på södra sidan av byggbarackerna. Att det skulle finnas en person också på norra sidan är inte speciellt osannolikt. Sannolikheten för att denna person i så fall INTE skulle vända sig om och springa när mördaren väljer att gå in på norra sidan skulle jag vilja kalla mikroskopisk. Att man sedan en kväll i februari går klädd i plagg som går ner på låren är väl mer regel än undantag.

          2. Engströms kännetecken enligt mig:

            Keps
            Halsduk
            Handväska

            Ålder:
            50+
            Äldre man
            Gubbig

            Ansikte:
            ….

            Om observationerna av GM från vittnen runt mordplatsen är det starkaste indiciet för att Engström är skyldig(som TP nu senast i SvD hävdar) skulle jag vilja se att man hittat något vittne som noterat något av dessa utmärkande drag.

            ”Ingen har sett Engström på eller i närheten av mordplatsen, därför är han skyldig” anser jag fortfarande vara starkaste indiciet.

  10. De har ju samlat in DNA från anhöriga till Stig E som de sedan försökt jämföra med DNA lämnat på något, men där de inte fick någon träff. När det kom frågor på detta under presskonferensen så uppfattade jag det som att de undvek att berätta om vad det var för objekt som de har DNA på, vilket de verkar tro kan komma från gärningsmannen. Har du, Gunnar, någon information om vad det kan vara för objekt?

    1. Det an ju bland annat röra sig om de anonyma brev som det rapporterats om, brev som utredarna misstänkte kom från Engström. Sedan det visade sig att de inte tycktes ha gjort det verkar polis och åklagare försöka bagatellisera betydelsen av dessa brev.

  11. Mycket väl skrivet och argumenterat. Jag håller helt med om att ordet ”privatspanare” är olyckligt och missvisande. Jag hoppas verkligen att Du inte ger upp utan fortsätter m v h

    Folke Löfgren

  12. Det jag nu ser framför mig i media är något som påminner om Quickärendet. En föraning om vad som väntar kan man få om man studerar den tidigare så omfattande diskussionen här på bloggen, där också Thomas Pettersson deltagit. Vid hans sida finns två gamla bekanta från Quickfallet: Mattias Göransson och Jenny Küttim. Den här gången kommer dock dessa två befinna sig i den andra ringhörnan, det vill säga på åklagarens sida. Och ironiskt nog ser det faktiskt ut som om de skulle få stöd av ingen mindre än Göran Lambertz.
    Vi har en spännande tid framför oss.

    Senast under hösten föreställer jag mig att Krister Peterssons bevisning är skjuten i sank och att röster kommer att höjas om att återuppta förundersökningen.

      1. Vi får väl se. Det är inte heller huvudfrågan. Det väsentliga är att det inte är klarlagt vem som sköt Olof Palme och att sannolikt en oskyldig avliden person har pekats ut som misstänkt av åklagare.

        Detta kommer med automatik att medföra att ärendet inte på något sätt kommer att betraktas som avslutat i den offentliga debatten. Tvärtom. Jag märker redan att personer som tidigare inte varit särskilt engagerade i Palmeutredningen upprörts av Krister Peterssons förfärliga agerande.

        Jag är också rätt övertygad om att frisläppandet av förundersökningsmaterialet kommer att få konsekvenser på en mängd olika sätt. Men det kan vi återkomma till.

        Palmeutredningen må vara formellt nedlagd. I praktiken kommer det tills vidare inte betyda så mycket, eftersom utredandet fortsätter. I många fall kommer också arbetet att bedrivas mer professionellt och allsidigt än vad som har varit fallet under utredningens aktiva tid. Nu också med material som tidigare inte varit allmänt tillgängligt.

        1. Mikael B: Frågeställningen är mycket vidare än så. KP lägger ner förundersökningen för att han inte kan lösa gärningsmannafrågan. Han antyder implicit att därmed är den frågan olöslig. Annars, varför inte bara avsäga sig uppdraget och låta någon annan ta över? Så hade det fungerat i det privata näringslivet.

          Och så säger han att han kan inte utesluta en konspiration. Det är ju än mer häpnadsväckande. Det kan alltså vara en konspiration och en av medlemmarna i konspirationen är avliden. Men de andra då? Medhjälparna, planerarna, finansiärerna, … De kanske inte är avlidna. Och även om dessa personer är avlidna skulle det finnas ett värde i att reda ut vilka organisationer de tillhörde.

          Om KP entydigt lanserat Skandiamannen som en ensam galning (CP #2) så hade det åtminstone funnits en intern konsistens i hans ”approach”. Men att hålla dörren öppen för konspiration (dvs flera inblandade) och sedan lägga ner allt för att just Skandiamannen är avliden… det är ren Grönköpingslogik. Som skattebetalare är jag inte bara upprörd, jag är uppgiven.

            1. Intressant artikel som – om uppgifterna är riktiga – pekar på att utredarna gått relativt hårt fram mot vad Aftonbladet kallar ”fristående militära grupperingar som var aktiva vid tidpunkten för mordet på Olof Palme.”

              Det låter ju bekymmersamt och det hade varit intressant om Petersson hade berättat något om det utredandet i samband med sitt nedläggningsbeslut.

  13. Har det funnits ett partispår dvs att någon inifrån sossarna skulle vara gärningsman?

    Polisspåret finns för att förklara att mördaren visste att Palme var ute den kvällen. Sydafrikaspåret för möjligheten att politiken var orsaken. Antag en senior sosse som tyckte att Palme gjorde fel sak med partiet. En sådan person skulle förklara att man tillsätter Holmér, dvs någon som för vilken partiet är höjt över misstanke. Det ger också en möjlig förklaring till att Löfvén och sossarna så välvilligt tar emot onsdagens besked.

    Jag har inte hört talas om ett sådant spår. Har det funnits i någon form?

  14. Nu finns det ju människor som, mer eller mindre, hyllat eller applåderat åklagarens beslut. Jag skulle kunna sammanställa en lista med deras namn så kan du uppdatera artikeln?

    1. Du är så välkommen att sammanställa listan och lägga in den i en egen kommentar. Du bestämmer vad du skriver och jag bestämmer vad jag skriver, är inte det en smidig lösning?

    2. Medan du sammanställer din lista, JoNi, följer här en lista över kommentarer efter presskonferensen som pekar ut Skandiamannen:

      ”Det här är för mig fullkomligt obegripligt.”
      Leif GW Persson, kriminolog (tv4.se)

      ” … det är bara gissningar.”
      Leif Silbersky, advokat (Expressen)

      ”… det kan lika gärna vara någon annan.”
      Thomas Bodström, advokat (Expressen)

      ”De har ingenting. … Det är helt obegripligt.”
      Lena Andersson, författare (Expressen)

      ”Ett institutionellt sammanbrott.”
      Inga-Britt Ahlenius, f.d. chef för FN:s interna revision (dn.se)

      ”Frågan om vem som faktiskt är gärningsman står helt obesvarad.”
      Thomas Olsson, advokat (svt.se)

      ”Ett monument över polisens fiasko.”
      Dagens Nyheters ledare

      ”Det är lika tokigt som Christer Pettersson det här.”
      Lennart Gustafsson, medv. i Palmegruppen i 32 år (Expressen)

      ”Det är lite grann av ett mysterium för mig att man gör på det här sättet …”
      Dag Andersson. f.d. spaningsledare (Aftonbladet)

      ”Jag tror inte att Skandiamannen är aktuell.”
      Tommy Lindström, f.d. chef för Rikskriminalpolisen (Expressen)

      ” … hade [Skandiamannen] begått det här så skulle han ju aldrig kunnat hålla käft om det.”
      Anonym släkting till Engström (ETC)

      ”Inte alls säker på att han är mördaren.”
      Hans Melander, spaningsledare (Expressen)

  15. Det stora argumentet mot SE-teorin är vapnet.

    1 Var hade han det?
    Vi pratar om något som är 30 centimeter långt och väger ungefär ett och ett halvt kilo. Det innebär att han inte kan ha haft det i handledsväskan, där får det inte plats. Det går inte heller att ha en så stor sak i fickan.
    Ingen som har sätt en springande gärningsman har säger att sig ha sett ett vapen i personens hand.
    Det innebär att personen måste stoppat undan vapnet fort. Jag tror att det bara är möjligt om du bär vapnet i ett axelhölster. (Enspecialsydfd ficka i en rock skulle också fungera, men det är inte så vanligt.)

    2 Varför var SE beväpnad?
    Min mamma jobbade på Skandia vid ungefär den här tiden — det var inte normalt att böra skjutvapen på jobbet.
    Den enda teori jag sett är att SE skulle varit rädd för att bli utsatt för brott. Det kanske han var (även om det inte stämmer att det var särskilt skumma kvarter, det skumma området var söder om Kungsgatan) men för dom flesta skulle det inte leda till att dom skaffade ett illegalt vapen som dom sedan gick runt med skjutklart. Om dom trots allt skaffade ett illegalt vapen skulle dom nog välja ett som var lite smidigare är en magnumrevolver — en Glock eller en Beretta, till exempel.

    3 Hur fick SE tag på ett vapen?
    Åklagerens teori verkar vara att han lånade en revolver av sin granne, sköt statsministern, gjorde en stor affär av att han befunnit sig på mordplatsen och sen lämnade tillbaka vapnet till grannen. Grannen håller sedan i sin tur tyst om saken resten av livet, efter som han varken är intresserad av att mordet på statsministern blir löst eller av att inkassera 50 miljoner.

    Fram till att åklagare på ett trovärdigt sätt placerar en magnumrevolver i ett hölster innanför SEs rock tror jag att vi lugnt kan utgå från att SE inte har skjutit någon, i alla fall inte den dagen.

    1. En revolver med fyratumspipa kan nog få plats i handledsväskan, eller för den delen även i en rockficka, eller varför inte ordentligt nedkörd i byxlinningen. Med längre pipa blir det besvärligare. En relevant fråga är hur lång pipan var på vapensamlarens revolver, alltså den som nu hade provskjutits utan konklusivt resultat.

      1. Nej, en revolver med 4-tumspipa är 24 centimeter, så den får du inte heller ner i en handledsväska med måtten 15×20.

        1. Jag printade faktiskt en bild på Engström med väskan, mätte båda, och kom fram till att den nog kunde vara precis stor nog. Åtminstone om den var litet mjuk. Prova själv vet jag 🙂

          1. YN säger i förhör 860304, polisrapport: ”Hon fick uppfattningen att väskan var stabil – hård i sin form.”
            Källa: Mordnatten – Vittnenas berättelser, sid 236.

            1. Ja, men det kanske berodde på att innehållet var hårt? För visst brukar sådana där handledsväskor vara mjuka lädersaker? Förekommer de överhuvudtaget i stabila och hårda material?

        2. Vapnet kan man ha innanför rocken också. Vittnet Yvonne N vid David Bagares gata sade att personen hon såg (hög sannolikhet mördaren) hade öppen mörk rock som fladdrade. Om Stig E var mördaren så hade han kunnat haft något annat i väskan t ex en walkie-talkie, ammunition eller inget alls. Stay Behind fanns i samma Skandiahus och vapensamlaren som var vän med Stig E fanns ca 1,7 km därifrån när mordet skedde.

          https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/y3agRr/hemliga-sparet-i-engstromutredningen-stay-behind

          https://www.expressen.se/nyheter/skandiamannens-van-var-ocksa-i-city-vid-mordet/

      2. Den revolvern har sex tums pipa. Den ligger fortfarande uppe med bild på auktionshusets sida, identifierbar genom att serienumret stämmer med det serienummer som anges i registret över vapensamlarens vapen, där det enbart finns denna enda .357 magnum-revolver.

        Den skulle alltså inte rymmas i handledsväskan, vars exakta mått enligt polisen var 15 x 22 cm. Den skulle inte heller kunna rymmas och effektivt döljas i en normal rockficka. Det är rätt upprörande att utredarna inte hederligt redovisar detta argument mot Engström, eftersom de naturligtvis måste ha räknat på saken själva. Tvärtom har de under intervjuer och på presskonferensen fortsatt göda spekulationer om att det kan röra sig om vapensamlarens revolver, och om att han kan ha haft den i väskan. Båda dessa saker kan inte vara sanna samtidigt, om nu någon av dem till äventyrs är det.

        Det är hur som helst orimligt att tänka sig att Engström går och dinglar med en tung, hård och skarpladdad revolver i sin handledsväska till vardags. Tänk själv att du hade en nästan full PET-flaska knuten i ett snöre runt handleden hela dagarna? Dessutom en PET-flaska som efter lite otursam hantering kan råka fyra av sin kork genom skallen på dig själv eller någon i närheten! Och, till yttermera visso: en PET-flaska som skulle skrämma slag på folk och få dig satt i fängelse om någon noterade saken.

        I så fall tror jag mer på byxlinningen, även om det också förefaller högst orealistiskt. Inte minst för att vi vet att han senare löpte iväg i full fart med vapnet undanstoppat någonstans. I byxlinningen?

        Ett vittne (jag har tyvärr glömt vem, men det är en kvinna om jag inte missminner mig) ser också gärningsmannen sticka in vapnet innanför rocken, vilket i så fall tyder på ett axelhölster. Eller ja, möjligen på någon sorts specialsydd ficka. Och varför inte. Eftersom Engström-utpekandet ändå bygger på en sådan hisklig massa vilda antaganden så gör det väl inte saken särskilt mycket sämre om vi dessutom förmodar att han bär någon sorts James Bond-rock.

        Sidodetalj: Om mördaren inte är Stig Engström kan annars väskan som uppfattas av Yvonne N vara någon form av vapenväska, hölster, eller improviserat fodral, där han försöker lägga undan vapnet efter att ha haft det nödtorftigt undanstoppat under den inledande språngmarschen. Det kräver dock att hon tar fel på storleken, 30+ cm istället för 20.

        1. Intressant. Har du länk till vapnet på auktionshusets hemsida? Och registret över vapensamlarens vapen med serienummer, var hittar man det? Och måtten på Engströms väska som polisen alltså ska ha mätt?

          1. Jag har dem olyckligtvis inte tillgängliga just nu. Jag tror allt detta har förekommit i Flashbacktråden, men den är ju inte helt lättnavigerad.

            En PDF-faksimil ur vad det nu är för register (polisen?) över vapensamlarens puffror har drivit runt ett tag. Namn och så vidare är censurerade. Jag tror mig minnas att den var länkad via någon tidning i stil med Expressen, i samband med att de avslöjade att han hade fem-sex relevanta vapen (det syftade på en .357 och ett antal .38:or). Eller var det kanske Filter?

            Nå, hittar du serienumret tror jag du kan googla fram auktionshusets sida. Försäljningen ägde rum 2013.

            Handledsväskans mått finns någonstans i de redan offentliggjorda delarna av utredningen. Gud hjälpe mig om jag minns var, men väskan är fotograferad och de nämns där.

            Beklagar otillfredsställande svar, men jag hoppas du kan lokalisera det du letar efter. Skulle jag snubbla över det lägger jag upp länk här.

            1. Tack! PDF:en finns här:
              https://drive.google.com/file/d/1UqNE0gF2d6WaLYYuhIl8GWdxvzIv4BQ0/view
              Där nämns det vapen du syftar på allra överst, vapensamlaren har fått målskjutningslicens på det 1955. Den är uppenbarligen felregistrerad som en .38:a, för serienumret är som du säger identiskt med auktionsvapnet, en Smith & Wesson .357:a med sextumspipa, som finns här:
              https://auktion.walterborg.se/sv/auktion/v13/revolver/2045_7
              Förbryllande nog finns på andra sidan i pdf:en en annan 357:a av okänt fabrikat. Men det är väl förmodligen en Colt eller något annat märke som inte kan vara mordvapnet.
              Jag tror på dina väskmått. Min egen fotoundersökning ledde mig till någonstans runt 23 cm i längd. Men det vore förstås ändå bra med en länk, så att man verkligen kan slå fast att vapensamlarens Smith & Wesson .357:a inte rymdes i Engströms väska.

              1. Som en detalj i detta sammanhang kan nämnas att skandiaväktaren ALG i kompletterande upplysningar till förhöret 10 juni 86 meddelar att SE la sin handväska på disken när han ringde hem till hustrun ca 23.40. Känns mindre troligt att det (förutom utrymmesfrågan) låg en nyss avfyrad revolver däri.

              2. Snyggt rotat! Hade glömt felregistreringen. Självklart ska det finnas ännu en liten komplikation, annars vore det ju inte Palmemordet.

                Vad gäller den andra .357:an (om det inte är så att man helt enkelt förväxlat numren/kalibrarna, och det bara fanns en?) så sade väl Petersson att de har provskjutit två vapen varav ett tillhört vapensamlaren. Hade han haft två .357:or tänker jag mig att man hade testat bägge. Men en kan ju ha varit förstörd eller såld före mordet, haft fel fabrikat, fel dimensioner, o.s.v.

                Ska se om jag kan få fram måttuppgiften.

                Apropå den där revolvern förresten, en av de mer häpnadsväckande uppgifterna Petersson släppt är att man inte DNA-testade den. Man nöjde sig med att DNA-testa de här anonyma breven, som tydligen inte skrevs av Engström.

                Om vapensamlarens revolver nu mot förmodan vore mordvapnet skulle man ju teoretiskt sett kunna hitta spår efter Palme och/eller Engström på den. Det har ju talats om baksug som drar med sig klädes- och kroppsmaterial efter skott på nära håll och så vidare. Liten chans naturligtvis, men varför skulle man inte försöka? Låter helt obegripligt, när man nu ändå beslutat peka ut Engström. Men det kanske finns vettiga skäl som utredarna känner till.

                1. Den kan nog ha rengjorts inför auktionsförsäljningen 2013, samt förmodligen även flera gånger av den som köpte den då.

        2. Adam A och Erik K, ni har nog rätt i att Yvonne N:s beskrivning stämmer bättre överens med ett vapenfodral i cordura än med Engströms sladdriga handledsväska. Kanske något i den här stilen: https://thunderbayproducts.com/accessories?product_id=238&limit=50

          Så här har det nedtecknats i spaningsuppslagen.

          2 mars 1986:

          ”Medans mannen sprang försökte han ta ut eller stoppa ned något i en väska han bar i vänster hand. Mannen gjorde rörelser, som om han med den högra armen exempelvis sökte dra upp ett blixtlås. Väskan var i storlek ca 20×15 cm. [Yvonne N.] såg inte till någon rem eller liknande som fladdrade. Väskan var mörk till färgen.”

          4 mars 1986:

          ”Hon poängterar på nytt att hon nästan fixerade sin blick på att mannen under det att han hela tiden sprang höll på att antingen öppna eller stänga blixtlåset till den mindre väska 20-15 cm som han höll i sin vänstra hand.
          Väskan påminner om en handledsväska, men hon såg ingen rem. Hon fick uppfattningen att väskan var stabil – hård i sin form.”

          Jag vet inte säkert, men jag får för mig att ett sådant här vapenfodral pekar mer på ett legalt vapen än ett illegalt.

          1. Intressant, tack. Då kan jag komplettera med att jag hittat en referens till 15×22-måttet. Det är i förhöret med Engström 25 april 1986, och det verkar vara förhörsledaren som antingen mäter/har mätt i samband med förhöret, eller annars har ett hejdundrandes ögonmått. Se sida 62. Bild på väskan finns sist i PDF:en, sida 72.

            F : Sen hade du en handlovsväska?
            E: Ja.
            F: Är det den som du har med dig här?
            E: Den ligger här framför ja.
            F: Det är en brun ordinär handlovsväska med en storlek på 15 x 22 cm, med ett handband i ena gaveln.

            Via MOParkivet.wordpress.com: https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMOWtJMXhCYTVONkU/view

            1. Fint. Som sagt, med tanke på att handledsväskan ser rätt mjuk ut så skulle man kanske kunna klämma in en revolver med fyratumspipa i den. Dock skulle revolverns form då förmodligen avtecknas ganska tydligt, så byxlinning, rockficka eller hölster vore bättre sätt att bära den dolt.

        3. Jag antar att ingen missat att Aftonbladet skriver om revolvern idag och även har ett foto på den samt att KP uttalar sig: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GGpev4/har-ar-vapnet-som-pekats-ut-som-losningen-pa-palmemordet

          Man undrar ju hur det kunde ta NFC över två år att komma fram till att ”utifrån den begränsade spårmängden bedöms kulorna från Sveavägen sakna potential för att med dagens metoder kunna bindas till/identifiera det vapen eller den pipa de utskjutits ur”. Och vad menar man med ”dagens metoder”, var gårdagens metoder bättre då man ju redan provskjutit över 800 vapen, eller är det helt enkelt så att med dagens förbättrade metoder så har man kommit fram till att alla dessa provskjutningar varit förgäves?

          Nuvarande ägare kommer behålla vapnet: ”Det har för mig ett ännu större kuriosavärde nu och om det kommer förfinade metoder för att göra ballistiska undersökningar kanske man kommer tillbaka och vill hämta det igen.”

          1. Kan det verkligen vara så att man inte vetat revolverns status förrän 9 maj? Fick man någon typ av falsk förhoppning i februari i stil med ”Kan inte uteslutas – fortsatt analys krävs” (minst en 0:a). Fanns det någon som på allvar trodde att det här vapnet skulle varit ”utplånat till SE” för ändamålet av en vapenkunnig samlare? I detta fall känns det nästan som en olycka för polisen att TP (om det nu var han) gav informationen.

            Nu var det ett tag sedan jag läste om detta men visst har det provskjutits flera vapen med resultatet 0 eller t.o.m. +1 – någon som har det i minnet?

            1. Resultatet hade man tidigare, men KP ställde sedan en följdfråga med avseende på framtiden. Det var detta svar som dröjde. Det framgår inte om NFC har rådfrågat expertis utomlands. Det vore intressant att veta.

              Sonny Björk har tydligen fortfarande kvar foton på de avgjutningar han lät göra av kulorna 1986.

              Man kan för övrigt notera att vapnet var felaktigt registrerat, varför det inte upptäcktes av polisen vid kontrollen av möjliga revolvrar av aktuell typ i Stockholmsområdet.

              Frågan är också hur långt PU kom med spårandet av ammunitionen. Var det till exempel känt om vapensamlaren hade tillgång till metal piercing kulor av fabrikatet Winchester?

              Annars tycker jag att det verkar vara lite Kling och Klang över utredarnas insats även här. De tycks sakna kunskaper om de mest elementära ting när det gäller legal handel med vapen:
              https://www.expressen.se/nyheter/han-ager-det-misstankta-palme-vapnet-otackt/

          2. Ytterligare uppgifter från https://www.svt.se/nyheter/inrikes/beskedet-som-sankte-palmeutredningen-nio-dagar-innan-presentationen igår:
            ”– Fram till 2001 hade man inget bra digitalt jämförelsesystem för provskjutning av kulor utan då var man tvungen att fysiskt plocka fram kulan för att göra jämförelser. Det har hänt hundratals gånger och varje titt gör att kulan kan förändras, förklarar Krister Petersson.”
            Från NFC: ”Kulorna från Sveavägen har dessutom sannolikt aldrig haft potential att kunna bindas till, och därigenom identifiera, det vapen de utskjutits ur. Därmed är det fullt möjligt att det vapen som dödade Olof Palme kan ha passerat SKL/NFC utan att ha kunnat identifieras som mordvapnet”.
            Det här är ju oerhört intressant och högst anmärkningsvärt och något som alla som klankar ner på den bristande tekniska bevisningen borde beakta. Minns även att Hans Melander på presskonferensen sa att det inte ens går att bevisa att de båda kulorna avlossats med samma vapen!
            Vidare står det: ”Trots detta kan en nolla gällande aktuellt vapen ses som något bättre än flera andra provskjutningar.
            – Så mycket kan jag säga att det är inget vapen som har fått plus, men jag är osäker på om något har fått en nolla, säger Krister Petersson.”
            Här måste han mena att han är osäker på om något tidigare vapen fått en nolla, eftersom ju vapnet från vapensamlaren fick just det. Och att det fick en nolla utesluter alltså inte att det är mordvapnet, något som är väl värt att beakta.

            Det jag undrar över är om NFC känt till/haft tillgång till Sonny Björks avgjutningar av kulorna som han gjorde en kort tid efter mordet (samt fotografierna av dessa), och om dessa isåfall skulle kunna ge ett annat utfall.

            1. Detta är klart intressant. Man kan fråga sig om verkligen alla vägar är uttömda. Har man till exempel vänt sig till expertis utomlands för att inhämta en second opinion? Sonny Björk menar att det finns karakteristiska spår på den ena kulan, baserat på den bedömning som han gjort med utgångspunkt från sina foton av avgjutningarna 1986.

      3. En tung och stor magnumrevolver kan nog bara placeras diagonalt i väskan om pipan är av den kortare modellen, men hur är det då med vapnets höjd? Får revolvern plats utan att siktet och hanen med mera sticker ut genom öppningen? Det finns dessutom vittnen hävdar att pipan var lång. Vad gäller att placera en sådan revolver i byxlinningen så får man nog ha specialsydda byxor med en liten hållarficka för att den inte ska ramla utan när man springer. Håller helt med att det troligaste är att gärningsmannen hade ett hölster, annars får man springa med den i handen eller slängandes och dängandes i fickan.

        1. Med traditionella (stora) kolvsidor i trä är höjden inklusive sikte ca 14,5 cm, längden ca 24,5 cm. Det finns mindre slags kolvsidor som gör den betydligt nättare. (Men som jag skrev någon annanstans skulle det nog synas ganska tydligt vad som låg i handledsväskan, så min känsla är att Engström inte skulle vilja förvara ett vapen i den om han nu vore mördaren.)

          En byxlinning med bälte håller fast revolvern helt okej på egen hand, och är pipan på fyra tum blir det inte alltför obekvämt – utom möjligen just när man springer uppför trappor, men det kan man nog stå ut med.

    2. Mycket intressant diskussion om vapnet och handledsväskan, så det var alltså troligen därför de enbart hade provskjutit en av samlarens revolvrar, för att det var den enda med rätt kaliber.

      Vad gäller måtten på väskan så ska det påpekas att det var Engström själv som påstod att det var den väskan han hade på mordkvällen. Om han var gärningsmannen är det ju inte omöjligt att han egentligen hade en annan väska, precis som att han påstod sig ha haft en keps utan öronlappar (finns signalementsuppgifter om en keps med öronlappar) och svart rock (finns signalementsuppgifter om mörkblå lång jacka). Jag tror att han mycket medvetet tog med sig kläder som påminde om de han hade på mordkvällen, för att ytterligare förstärka hans förväxlingshistoria. Hade han faktiskt tagit på sig exakt samma kläder så hade ju risken för igenkänning varit betydligt större – nu påminde han bara om gärningsmannen, vilket ju passade perfekt.

      1. Om väskan inte passar vapnet, är det väl faktiskt rimligare att tänka sig att vapnet helt enkelt inte var i väskan, än att börja spekulera om en okänd andra väska.

        Jag har aldrig förstått varför så många som tror på Skandiamannenteorin insisterar på att han ska ha burit vapnet i just handledsväskan. Även om revolvern mot förmodan gick att klämma in i väskan vore det ju en jättekonstig plats att bära ett dolt vapen på, och bara för att Skandiamannen hade handledsväska måste den väl inte vara kopplad till mordet. Eller är vi också av den uppfattningen att han gömde kulorna i öronlappskepsen?

  16. Jag har tidigare här på bloggen förespråkat en ensam gärningsman och att händelsen inte var ett mord utan snarare ett oplanerat dråp. Detta utifrån en analys jag gjort av det material som varit tillgängligt. Indiciekedjan mot Skandiamannen har jag ansett och anser, vara mycket stark. Därför är det mycket glädjande att nu Palmeutredningen kommit till samma slutsats.

    Givetvis hade det varit önskvärt med teknisk bevisning men man kan inte begära att den lilla Palmegruppen skall utföra trollkonster efter 34 år. Naturligtvis finns det tveksamheter att peka ut en person utan rättegång. Men indicierna är så starka och alternativet hade varit att den skyldige kommit undan för all framtid och det hade varit en mycket värre situation. Klokt och modigt agerat av Krister Petersson!

    Jag förstår att inte alla kan acceptera detta som ett avslut. Det kan t.ex. handla om personlig prestige eller att man man investerat tid och status i någon annan förklaring. Man kan också haft förväntningar om att händelsen skulle ingå i ”det stora perspektivet”, i någon form av konspiration med förgreningar till världspolitiken. Frågan måste ställas om dessa personer verkligen bemödat sig om att se sambanden mellan alla indicierna mot Skandiamannen? Har man utan förutfattade meningar granskat de handlingar som varit tillgängliga som förhör etc? Går det svälja stoltheten att man haft fel och acceptera en lösning som inte passar in i den egna förutfattade meningen?

    Sanningen är som den är oavsett vad man anser att den borde vara.

    Människan har en stor förmåga att se mönster, även där de inte finns. Man överskattar lätt sin egen analysförmåga och intelligens. Det är tendenser som ofta tydligt visat sig när det gäller Palmedråpet. Många korthus har byggts. Många har också genom åren kapitaliserat på denna händelse.

    Sannolikhetslära och riskbedömning är man i allmänhet inte bevandrad i när man anser att det är helt osannolikt att händelsen skulle kunna inträffa just där och då och med en gärningsman som råkade bära på ett vapen. Palme var under en 20-års period exponerad många gånger för ett möjligt attentat. Att det skulle inträffa någon gång under denna tidsperiod – särskilt med Olofs antagonistiska ledarstil – för det var risken faktisk rätt så stor. Nu råkade det bli där och då som det skedde.

    Tiden är nu kommen att dra tillbaks projektioner, önsketänkande, fantasier och orealistiska förväntningar. En portion av självrannsakan vore nyttig och inte minst renande för alla som på något sätt bidragit kring denna fråga. En tid för överväganden och funderingar kring de egna handlingarna och den egna förmågan likväl huruvida man bidragit till något gott eller inte. Det är dags att inse att det är så här långt vi kan komma.

    Sanningen är som den är oavsett vad man anser att den borde vara! Frid till er alla!

    1. För egen del har jag länge lutat åt att det rör sig om en ensamagerande gärningsman och ett tillfällighetsdåd. Det är alltså inte där jag har mina invändningar. Det handlar inte heller om någon personlig prestige. Bara om rättvisa.

      Det bedrövliga skådespel vi betraktade i onsdags är inte värdigt en rättsstat. Självklart skulle ingen misstänkt ha pekats ut och namngivits på grundval av dessa uppgifter. I synnerhet ingen avliden. Det är direkt stötande.

      Jag kan omöjligt acceptera Krister Peterssons gissningar och hypoteser om gärningsmannen. Det är inte särskilt svårt att ”komma runt” Stig Engström, vilket lär ha framgått i de tidigare bloggdiskussionerna. Det borde faktiskt också en objektiv åklagare med lätthet kunna komma fram till.

      Det är nu ett guldläge för en försvarsadvokat. Jag hoppas att Johan Eriksson får sätta tänderna i materialet och någon gång i höst presentera det hela på en motsvarande presskonferens. Sedan lär inte något återstå av Krister Peterssons lilla korthus.

      Idag vet vi också att det inte existerar något ytterligare förundersökningsmaterial till stöd för åklagarens egna funderingar om hur mordet gått till.

      Däremot kan det mycket väl finnas tidigare okända uppgifter som pekar i motsatt riktning. Det lär visa sig när nu handlingar har börjat beställas fram på bred front.

    2. Mycket väl skrivet Erik A. Alla är givetvis berättigade till sin egen uppfattning men för egen del kan jag bara säga att efter att först ha varit ganska övertygad om Engströms skuld men sen blivit mer och mer skeptisk, så blev jag åter än mer övertygad efter att bla ha läst Lars Larssons bok samt gått tillbaka till alla vittnesförhör från brottsplatsen och längs flyktvägen och även tagit del av intervjuer och andra medieuppgifter från tiden kring mordet, som Engström uppenbarligen använde för att krydda sina utsagor med. Det är precis som KP säger: Det går inte att komma runt Engström.

    3. Oplanerat dråp? Menar du att händelsen föregåtts av någon form av slagsmål eller gruff mellan gärningsmannen och Palme vilket urartat till att gärningsmannen drog vapen och sköt? Det stöds väl inte av några vittnen.

      Du skriver:

      Sannolikhetslära och riskbedömning är man i allmänhet inte bevandrad i när man anser att det är helt osannolikt att händelsen skulle kunna inträffa just där och då och med en gärningsman som råkade bära på ett vapen.

      Tänk över om du verkligen är säker på detta. Att personer brukar bära skjutvapen i Sverige inbillar jag mig är extremt ovanligt. Jag kan dock ha fel.

      Dus skriver:

      Människan har en stor förmåga att se mönster, även där de inte finns. Man överskattar lätt sin egen analysförmåga och intelligens.

      Tänk efter om inte detta också kan tänkas gälla dig själv. Jag påstår inte att så är fallet. Dock innehåller din post lite väl mycket uttalanden av detta slag och lite väl lite faktaunderlag. Du skulle till exempel kunna ange fakta, vittnesutsagor m.m. som styrker dina åsikter istället för kommentarer av ovanstående slag.

  17. För mig som länge drivit tesen att KP inte kommer kunna leva upp till de upphaussade förväntningarna och att hela resonemanget om att återvända till brottsplatsen är en sannolik återvändsgränd bekräftades detta in absurdum av gårdagens magplask. Och då rycktes även jag med sista dagarna i tron att de måste rimligen ha något verkligt konkret efter alla läckor. Men inte…

    Några reflektioner:

    1. Det sas inte ett ord om vare sig Grandmannen eller Dekorimamannen som ansågs så viktiga i åtalet mot CP. I studio ett i P1 lät det på KM att de/han trodde på det rena slumpscenariot så då är Grandmannen inte intressant. Och Dekorimamannen diskuterades inte alls.

    2. Lisbets vittnesmål avfärdades helt sonika med att hon aldrig sagt att hon såg mördaren. Är den officiella teorin nu att hon såg CP på brottsplatsen men att han inte var GM? Det kommenterades heller aldrig att Lisbet även såg en man inne i gränden som vände sig om eller såg mot henne.

    3. Resonemanget om att SE måste haft en revolver är helt bakvänt. Eftersom han är den mest sannolika GM måste han haft revolver var förklaringen. Oklart från vem han fått, lånat eller köpt den. Med sån logik behövs det inte mycket till bevis för att peka ut någon.

    4. Sydafrikaspåret avskrivs eftersom ingen GM kan kopplas till vad vittnena sett på brottsplatsen. Det är det gamla ”vi kan inte få ned spåret på Sveavägen”-tänket igen. Problemet är att om GM:s ansikte inte sågs av något vittne och inte lämnade några tekniska spår efter sig så är samtliga tänkbara GM omöjliga att koppla till Sveavägen. Återstår då gör CP som Lisbet pekade ut eller SE som är det enda vittne som betett sig underligt och som skulle kunna vara GM. Men det blir inte mer sannolikt att ett av ‘vittnena’ är GM bara för att ingen av vittnena såg GM:s ansikte. Tankevurpa!

    5. Att Holmérs utredning avförde SE 1986 på oklara (helt felaktiga?) grunder används som ett argument för att SE är sannolik GM. Det är också fullständigt halsbrytande logik. SE kan inte bli mer sannolik som GM för att polisen inte utreder honom på ett bra sätt. Det enda man kan säga är att han borde utretts då – något alla verkar rörande överens om idag. Även de som inte tror att han var GM.

    6. KP gör en stor poäng av att det kom bilar till brottsplatsen vilket innebär att SE inte kan ha sett LJ inne i gränden från andra sidan Sveavägen och därför måste ha sett honom från trappkrönet. Ingen har väl påstått att SE stod på andra sidan gatan? Han säger ju själv att han kom fram till brottsplatsen efter det hänt och därifrån kan han ha sett LJ. Att ingen minns SE kan bero på att de var mer intresserade av en skjuten man på gatan som blödde kraftigt, hans hysteriska fru, upplivningsförsöken och efter ett tag de ankommande ambulanserna och poliserna.

    7. I den rekonstruktion som genomfördes några veckor efter mordet var varken Lisbet eller SE med. D.v.s. vare sig den som pekade ut CP eller den som nu KP pekar ut. Det är en ödets ironi att den rekonstruktionen inte genomfördes på ett riktigt sätt. Kanske hade de flesta frågetecken rätats ut redan då om bägge varit med och ‘tvingats’ att få ihop sina minnesbilder med de andras. Det ironiska är att i åtalet mot CP hade vi ett vittne som sa sig ha sett honom på brottsplatsen vilket han förnekade. I utpekandet mot SE är logiken den omvända. Han säger sig ha varit på brottsplatsen, men ”ingen” minns honom, och därför är han GM!

    8. KP tar upp att SE verkar håna polisen i rapportinslaget. Det är samme KP som genomgående hånar Holmér och i praktiken alla tidigare spaningsledare. Ölvebro och Dag A var inte särskilt roade av detta.

    9. Skandiamananhängarna kände sig nog väldigt nöjda med att fått svart på vitt att SE pekas ut, men deras case blev egentligen avsevärt svagare igår. De har länge antytt att alla förhör, provskjutningar, topsningar etc är ett tydligt tecken på att polisen har något substantiellt på SE. Det har varit esset i rockärmen som ingen kritiker har kunna bemöta. Nu visar det sig att utredningen inte givit någonting alls. De som bör vara mest glada över gårdagens magplask är de som offentligt pekat ut CP. De riskerade ju behöva pudla om mordet ‘lösts’ igår. Nu har de ingen anledning att uttala sig alls. Caset mot CP har snarare stärkts då det visar sig att inte heller avförandet av honom som GM vilar på något nytt substantiellt.

    10. Till sist undrar jag varför ingen journalist igår ställde frågan varför vapensamlarens revolvrar inte provskjutits tidigare. De skulle ju provskjuta alla möjliga vapen i Stockholms län. Har de inte gjort det? Varför inte? Dessutom finns det något underbart svenskt i tron att vapnet borde vara ett licensierat vapen i en stockholmares ägo.

    1. Mycket rimliga invändningar, Mattias! För att inte tala om att vi diskuterar en vapensamlare. Det är föga troligt att en sådan person a) skulle låna ut ett av sina vapen till någon som känner sig lite skraj om kvällarna och b) än mindre troligt att han skulle låna ut ett licensierat vapen för ett politiskt mord, utan att ens ha stöldanmält det. Återstår att SE skulle ha tagit det utan att säga till och lämnat tillbaka det innan samlaren märkte att det var borta, men då faller genast punkt a ovan.

  18. Att Peterson till slut bara hade läst Filter och boken, stannat i den tanken var ju egentligen väntat. Dock trodde jag i min enfald att de efter den texten slagit rot hade samlat ihop ny och het bevisning. Därför var PKn helt absurd. SE kunde presenterats ihop med de andra spåren. Inget talar mer eller mindre för SE än de andra i nuläget. Lägga ner utredningen är faktiskt det bästa som går att göra just nu. Mordet är pannkaka. Igår samtalde jag med vän utomlands. På fråga om hur vi i Sverige tog emot PKn sa jag spontant att tror ca 25% svalde betet. Ser i dag i Demoskop att det är 30%.. sen kom det bara ur munnen på mig; ”märkligt hur svenska polisen gång på gång lyckas f-cka upp detta mord”. Jag slutar med denna tanke.

    Samtidigt vill jag tacka Gunnar för alla böcker, bloggar osv. Hoppas verkligen att du inte slutar med detta ämne. Även om din WW2 bok är väldigt bra som diskussionsunderlag och problematiserande av detta krig.

  19. Disclaimer 1: De åsikter som framförs här, är i egenskap av KPs och HMs yrkesroll och inget annat.
    Disclaimer 2: Ja, jag hade ett annat scenario och motiv. Alla åsikter är enbart mina.

    Nåväl. Många av oss är det som är besvikna så här efteråt och det med rätta. I februari meddelade KP att han minsann skulle leverera en lösning på vem/vilka som mördade Sveriges Statsminister Olof Palme den 28:e februari 1986. Äntligen en lösning efter en seriös undersökning och med kompetenta utredare. Vilket vi sannerligen inte har varit bortskämda med under dessa 34 år.

    I vår tro trodde vi säkert att PU hade ett eventuellt mordvapen om än inte just kopplat till SE. Mer handfasta bevis såsom DNA och annan teknisk bevisning. Högt ställda förväntningar från en myndighet som har det mesta resurserna- och befogenheterna i landet.

    De två vittnena som omnämndes LJ och YN är såklart besvärande om vi nu antar att det var SE som sprang där på Tunnelgatan och där uppe på åsen. Då främst YN med sin iakttagelse av handlovsväskan. Det är svårt att komma runt (för att använda KP-termer).

    Nu till varför det felade.

    Med saknaden av bevis (se ovan), så hade det varit önskvärt med en ordentlig tidslinje över sakernas händelse för att visa varför det skulle ha funnits ett starkt skäl för att frihetsberöva SE – han och ingen annan.
    Såsom. Vad hände vid Grand? Hur eventuellt SE upptäckte makarna Palme? Vittnena runt själva mordplatsen. Motivbild. Varför springer man omkring med en .357a en löningsfredag och kanske alla andra dagar? Hur gick utpasseringen egentligen till på Skandia? Väktarna på Skandia? Tiden från Skandia till mordplatsen och mycket mer.

    Det skulle ha blivit en rätt så ”nördig” genomgång men ack så nödvändigt i saknaden av riktiga bevis. Jag pratar lite här om CSI-effekten.

    Sen kan jag inte låta bli att tycka att SE faktiskt ingår i den kategorin av personer som vill nästla sig in i utredningen och det ser vi prov på redan på mordnatten. Så där fortsätter det ända fram till det famösa uppträdandet i Rapport med Folke Rydén med den klassiska raden: ”Polisen kanske inte är så bra på att lägga pussel”. 1 -0 till SE 😊

    Slutligen. Angående nämnda herrar KP och HM. ”You only get one chance to make a first good impression”

  20. Tack för inlägget som avspeglar vad jag själv känner just nu.

    Jag är ingen expert på det här området, men har funderat lite över förhållandet mellan Palmeutredningen och sk privatspanare. Under frågerundan som följde efter presskonferencen frågade en journalist från Canadian Broadcasting om Krister Petersson hade ett budskap till privatspanare som nu ställde sig skeptiska till PU:s presentation. KP framhöll då att PU, till skillnad från andra, har haft tillgång till allt utredningsmaterial, underförstått att PU har haft avgörande bättre förutsättningar att utforma sin teori. Om sistnämnda är relevant kan man tvivla på – i alla fall vad angår fallet Skandiamannen – eftersom PU:s presentation, som jag har förstått det, inte innehåller uppgifter som inte redan var allmänt kända. PU:s ”lösning” var ju, som det har sagts många gånger på sistone, bara ett pussel av allmänt kända fakta och detta pussel har ju bevisligen lagts även av privata efterforskare.

    Även om journalistens fråga var väldigt öppen – KP kunde svara lite som han ville – valde han alltså att nedvärdera andras teorier genom att markera en skillnad mellan proffs och amatör. Arrogancen i detta är i mina ögon ganska opassande. Dels pga utredningens historia, med dess många häpnadsväckande misstag och de uppenbara bristerna i PU:s ”slutgiltiga” teori, men kanske speciellt i ljuset av att PU många gånger under utredningens gång har varit beroende av och efterlyst tips från offentligheten (vilket väl också får betraktas som helt naturligt). Man kan förmodligen också konstatera att sk privatspanare i många tillfällen har skaffat fram väldigt intressanta uppgifter som PU inte har känt till, dvs. innan dessa överlämnats till PU.

    Jag vill gärna fråga hur du ser på ett offentliggörande av utredningsmaterialet. Många verkar efterlysa detta. Är ett offentliggörande av godo? Eller finns det risker med det, t.ex. att det kunde försvåra ett återupptagande av utredningen i framtiden?

    Kristofer H

    1. Ja, visst skulle ett offentliggörande av utredningsmaterialet kunna ställa till problem om utredningen återupptogs senare. Men jag tycker att det måste vägas mot att det är angeläget att det till sist ska kunna bli någon insyn i en utredning som get så dåligt resultat. Dels är det viktigt att få inblick i hur utredningen har fungerat, har det funnits värdefullt material som inte följts upp. Har det funnits för allmänheten okända uppgifter som går emot de teorier som utredarna själva fört fram?

      Självklart finns det också andra problem med om det skapas insyn i utredningen. Många i sammanhanget oskyldiga personer figurerar där. Exakt hur det kan lösas på bästa sätt är en fråga som är värd att återkomma till.

      1. De offentliggöranden man i förstone borde efterfråga rör två saker som är helt avgörande för utpekandet, eftersom Engströms alibi står och faller med dessa uppgifter.

        1. Det som Gunnar själv tar upp, nämligen eventuell ytterligare information kring stämpelklockan.

        Här har Engström ett potentiellt alibi. Hann han inte ut i tid kan han inte ha mördat Palme. Ju mindre tid det finns, desto osannolikare blir det.

        Peterssons svar i intervjun här på bloggen antyder att han kanske bara agerar utifrån tidigare fastslagna uppgifter som han själv inte kontrollerat, vilket ju påminner inte så lite om hur man inom Palmeutredningen okritiskt godtog det slarviga memorandum som ”friade” Engström.

        2. Frågan om varför Palmeutredningen ansåg att Engström inte kan ha befunnit sig vid mordplatsen i den västra delen av den ”gula linjen”, alltså siktlinjen mot Jeppson på Luntmakargatan.

        Även här har Engström ett potentiellt alibi. Det finns bara två möjligheter. Antingen är han mördaren och ser Jeppson från trappans topp, eller så ser han Jeppson från mordplatsen och har då alibi.

        Givet hur Engström beskriver sin observation (han ser under flera sekunder Jeppson avteckna sig mot en ljus fasad, och kan ge en ganska bra beskrivning av hans utseende) och hur Jeppson beskriver mördarens möjlighet att uppfatta samma scen (en mycket hastig blick över axeln från fel håll, utan möjlighet att notera Jeppsons relation till fasaden), ligger det nära till hands att uppfatta Engströms eget vittnesmål om detta som mer rimligt än det motsatta. Alltså antagandet att han ljuger, och utifrån en hastig blick i flykten skulle ha efterhandskonstruerat en spegelvänd observation och lagt fram denna för polisen utan att göra några misstag i beskrivningen.

        Det enda argument Palmeutredningen/Petersson använde för att vända på detta och fastslå att han måste ha varit vid trappan, det vill säga att han är bevisad mördare, var att ingen hade sett honom på mordplatsen. Har Palmeutredningen mer information än vi har i den frågan? Ty från tillgängliga vittnesprotokoll är det ju ett faktum att väldigt få vittnen lyckas identifiera andra vittnen. Man minns mest Lisbeth P, Anna H, Stefan G och så dem man själv anlände tillsammans med. I bästa fall en eller ett par till. Ingen minns Engström tydligt.

        (Jan A minns honom visserligen och pekar ut honom med foto, men det är ett svagt utpekande eftersom Engström då har varit i media och verkar blandas samman med Jan-Åke S. Leif L minns honom också, men det är ännu svagare eftersom han inte gjorde det i tidigare förhör.)

        Det finns dessutom gott om anonyma observationer där Engström kan rymmas. Dit hör exempelvis den person som Anna H säger rycker i Palmes ben (förutom Anna H och Stefan G är det endast Engström som säger att han har varit framme och deltagit i hanterandet av kroppen; om det inte är han, vem är det då?), och de ”män” och ”personer” hon säger står/rör sig runt henne när hon försöker rädda Palme. Även Jeppson talar i minst ett vittnesmål om att han ser ”folk” eller ett antal personer nere vid kroppen. Jag minns inte exakt formulering nu.

        Sist men inte minst är ju frågan om det faktum att ingen identifierar Engström gör honom särskilt unik. Hur många andra vittnen har så att säga skrivits in på platsen genom att nämnas av någon annan? Om hans ”anonymitet” i själva verket inte är särskilt ovanlig, är det ju inget skäl att säga att han omöjligt kan ha varit på platsen (och därför måste vara mördare).

        Självklart bygger detta på att Engström överdriver sina insatser. Hade han agerat som han säger att han gjorde (rusat in i gränden, och så vidare) borde han onekligen vara ihågkommen av flera personer. Men överdrifter och uppmärksamhetssökande verkar ju ha varit helt i linje med hans karaktär, enligt släkt och bekanta. Att han kan ha stått i bakgrunden och hållit låg profil under räddningsaktionen förefaller helt möjligt, liksom att han sedan skämdes för detta och började inbilla sig eller prata sig fast i ett mer handlingskraftigt agerande.

  21. Nu kanske man kommer åt uppgifter om vad Holmer hade för sej. Jag ser det troligt att han och kanske Ebbe pysslade med mörkläggning pga någon anledning. Kanske kan ändå de mest hängivna komma sanningen närmare och dom ointresserade får väl köpa scandiamannen då. Mvh Peter Axelsson

  22. Appell: Kollektiv överprövning av chefsåklagarens beslut

    Om en statsminister mördas är det en attack mot staten, varför alla landets medborgare är målsägande. Brottsoffret är inte enbart Olof Palme med familj utan hela svenska folket eftersom det är deras främste representant som blivit mördad.

    Att i strid med Europakonventionen, de mänskliga rättigheterna, principen om likhet inför lagen peka ut en gärningsman utan bevis är ett hån mot rättssäkerheten, ett övertramp gentemot folket och ett förnedrande av Olof Palme och minnet över honom.

    Ska vi – kan vi? – acceptera att mordet på statsministern ska krönas av en sådan solkighet?

    Alla medborgare kan överpröva och vi bör göra det tillsammans.

    Åklagarmyndighetens hemsida:
    ”Är man missnöjd med en polis eller åklagares beslut att lägga ned en förundersökning kan man begära så kallad överprövning av beslutet. En begäran om överprövning skickas till den lokala polismyndigheten eller åklagarkammaren där beslutet fattades.
    Alla människor har inte rätt att begära överprövning av beslutet utan det ska vara någon med ett berättigat intresse av att få saken prövad, såsom målsäganden.”

  23. Som Erik ovan är inne på så är ju Engströms utpekande av Lars J en hörnsten i anklagelserna mot honom. Någon som vet mer om hur detta utpekande gick till och hur säkert det är? Fick han t ex fem bilder att välja mellan och en var Jeppson så är det ju 20 % sannolikhet att han ska välja rätt av ren slump? Hur många bilder fick han se och hur många av dessa var faktiskt närvarande vid mordplatsen? Fanns Yvonne N och hennes sällskap med bland bilderna?

    1. Jag har min egen teori om hur Skandiamannen sett LJ utan att vara gärningsmannen:

      Skandiamannen kom till brottsplatsen relativt sent. Kanske till och med efter att Lisbet Palme och ambulansen lämnat platsen. (Det skulle i så fall förklara att han inte kunde korrekt beskriva vilka som var först fram till Olof, och att han hade helt fel uppfattning om Lisbets uppträdande.)

      LJ sprang efter gärningsmannen från korsningen Tunnelgatan/Luntmakaregatan upp till David Bagares gata. Där träffade han på kommissarie Dalsgård. Efter ett kort samtal leddes LJ av en ensam polisman tillbaka till brottsplatsen, för att höras av poliserna där. (Detta finns dokumenterat, exvis Youtube-klipp med LJ själv.) Denne polisman bör då ha introducerat LJ till Gösta Söderström (eller någon annan polis på platsen) med orden ”här har vi ett vittne som såg mordet från korsningen Tunnelgatan/Luntmakaregatan och som följde gärningsmannen upp till David Bagares gata” (eller något liknande). Även om LJ fördes utom hörhåll för utomstående innan han hördes vidare, kan ovanstående introduktion (eller åtminstone de första 11 orden) ha snappats upp av Skandiamannen. Och det skulle i så fall räcka för att brodera ut vad han sett fast han själv inte var på mordplatsen vid tiden för mordet.

      Varför kom då Skandiamannen ”sent” till brottsplatsen? Han kan ha sett polisbilar stanna i omedelbar närhet till sin arbetsplats Skandia och återvänt av nyfikenhet. Chevamannen säger att Skandiamannen kom gående norrifrån. Det skulle alltså kunna vara så att Skandiamannen gick Sveavägen norrut (mot Odenplan). I så fall gick han troligen norr om kocken F. Han kanske såg blåljusen när han korsade Sveavägen, och efter viss tvekan gått tillbaka.

      KP’s ”gula linje” utmed Tunnelgatan kan därför inte bevisa att Skandiamannen var gärningsmannen.

    1. Intressant tanke med crowdfunding. Och också märkligt om polisen bara skulle erbjuda papperskopior. Men det kanske är ett sätt att få betalt för merarbetet med sekretessprövningen.

      1. Jag tror också att det handlar om dataskyddsförordningen (GDPR). I de handlingar som begärs ut kommer det säkert finnas en hel del personuppgifter i känsliga sammanhang. Dessa kan inte skickas med exempelvis e-post (då det är som att skicka ett vykort). Sen kan man prata om e-tjänster med säker överföring men då gäller det att polisen har en sådan tjänst upphandlad, personuppgiftsbiträdesavtal undertecknade, etc.

        Att gå den vanliga pappersvägen är nog det enklaste, dels får man in några kronor för besväret, och dels minskar det säkert folks ihärdighet att begära ut handlingar.

  24. Ja, eller så kanske man hoppas på att spridningen inte blir lika stor om man skickar ut papperskopior som om man skickar ut den i pdf-sjok… Men, det kanske skulle kunna gå med crowdfunding. Hur är det med ‘upphovsrätten’ i övrigt där, får man bara sprida 1 kopia/köp? (vore ju ganska naivt av dem att tro att den inte kommer att spridas ändå… ).

    Ser även Robert Gustavssons kommentar på AB idag. Han verkar fortfarande övertygad om att det var något ‘extra-ordinärt’ han/de bevittnade kring Grand den kvällen. Mycket tycks ha skett redan vid Grand… Förutom ‘Grandmannen’ så har vi ju också – den av varandra oberoende 2 olika kvinnor vittnar om – den man som sägs ha ‘konfronterat’ Palme, utanför, efter filmen. Är det samma man som ”Grandmannen”. Varför frågar man inte Mårten Palme om det? (Tycker att han är oerhört sympatisk, och speciellt i den ofrivilliga roll han måst ikläda sig under alla dessa år nu. MEN, om någon kom fram med ännu ett alternativ, som verkade mer plausibelt eller ‘konklusivt’, så har jag en känsla av att han skulle godkänna det också. Inte så lätt för honom givetvis. Han medgav ju här också att Lisbet Palme kan ha tagit fel i sin tvärsäkerhet om CP..).

    1. Det finns inga upphovsrättsliga problem med statligt utredningsmaterial, förutom om till exempel en upphovsrättsskyddad bok skulle ingå som en del av utredningsmaterialet. Det är i princip fritt fram att kopiera frisläppt material från Palmeutredningen, alltså. Däremot kan ju materialet innehålla uppgifter som kan klassas som förtal och då kan man givetvis få problem om man sprider uppgifterna. Men det har i så fall inget med just kopiering att göra.

    2. Vet inte om detta är det bästa stället för att kommentera detta, men vittnet Anneli K har nyligen pekat ut SE som mannen hon såg utanför Grand. Man kan lyssna på henne i finlandssvenska Radio Vegas nyhetssändning ifrån 11.6 kl. 7 finsk tid: https://arenan.yle.fi/audio/1-50506146
      (”han är samma typ, keps och allt”)

      Klippet kommer att finnas tillgängligt i endast 2-3 dagar till, men det går att ladda ner.

      1. Om jag nu inte minns fel nu beskrev väl Anneli K i sitt vittnesförhör att mannen hon såg bar en sk Leninkeps. Rätt stor skillnad mellan SE:s ”gubbkeps” med öronlappar som SE bar och Lenins smäck.

        1. Varför skulle det inte vara rätt forum för att uppmärksamma detta?

          Min kommentar är att det har gått 34 år och att många har levt med detta så länge utan att kunna frigöra sig, och jag och att de fått leva med en liten jävel på axeln som de inte kunnat frigöra sig från är lätt att föreställa sig. Vi vet Anna H och jag har personligen pratat med någon som sagt samma sak.
          Man vill få ett avslut.
          Jag vet inte hur det är i Annelis fall, men hon har dock sagt den 1/3-86 att mannen var 35-45 år, 170-175 cm lång. Bar 3/4 lång vaddfylld blå täckjacka, skärmmössa typ keps, eventuellt glasögon.
          Dagen efter sa hon blå mellanlång vinterrock och skärmmössa.

          Problemet är att iakttagelsen är gjord efter bion som slutade efter kl 23.
          Och eftersom Krister Petersson och Palmegruppen inte vill göra sig själva till åtlöje mer än nödvändigt, så hoppade de helt enkelt över den omåttligt långsökta promenaden från Grand med tillhörande bakdörrar på Luntmakargatan.
          Synd tycker jag. Det hade varit festligt om de hade försökt få in den också 😀

      2. Tack för det, men det verkar konstigt att hon inte skulle ha kallats för nytt förhör på senare år för att om möjligt kunna peka ut Stig Engström. Utpekanden i media i efterhand av det här slaget har vi annars sett till leda i fallet Christer Pettersson. Bl.a. ansåg Mårten Palme att Grandmannen påminde om CP. Han blev allt säkrare med åren. Samme Mårten lutar nu istället åt att det kan ha varit Engström som han har sett. På mordnatten ska Mårten också nära nog ha pekat ut en misstänkt österrikare, som sedan snabbt kunde avföras.

        1. Det finns, som jag förstått saken, skäl att misstänka att det mera var Börje Wingren, den polis som hörde Mårten, som ville få det till att Mårten pekat ut österrikaren.

          1. Fast det är väl det som är poängen; att Mårten tror sig ha sett den person, som för tillfället är aktuell för polisen. Om polisen hittar en ny misstänkt om ett år så föreligger det väl risk att Mårten har sett honom utanför Grand också.

      3. Tack för den infon Håkan. Gissar att det kanske var svar på mitt tidigare inlägg om Margareta S och Anneli K på Grand. Detta inlägg verkar för övrigt vara borta nu…?

        1. Jag har i alla fall inte plockat bort något sådant. Kommentarer ligger kvar om inte särskilda skäl finns att ta bort dem, något som är mycket ovanligt att jag gör.

      4. Stort tack för denna länk, oj vad hon blev berörd så långt efteråt. Visar ju så tydligt att bara för att Engström figurerade en del i media så var det faktiskt långt ifrån alla som tog del av det.

        Både Annelis, hennes väninna Margaretas och Mårten Palmes vittnesmål om Grandmannen (samtliga avgivna inom ett par dagar efter mordet) är ju helt klockrena beskrivningar av Engström, fullständigt obegripligt att polisen aldrig gjorde den kopplingen. Så oerhört sorgligt alltihop.

        1. Min kommentar gällande all identifiering av SE vid Grand är att det ger honom alibi (i vart fall för mig) eftersom det varken går ihop tidsmässigt eller för den delen identitetsmässigt med gm med Dekorima. Detta var naturligtvis orsaken att KP aldrig var i närheten att blanda in Grand.

          1. Tidsmässigt är det inga problem, framför allt inte om Engström gick söderut efter att ha kommit ut på Sveavägen. Dessutom vet vi ju att han stämplade ut 23:19, väktarna har sett honom gå ut på gatan och han själv är bunden till mordplatsen strax efter skotten. Och flertalet signalementsuppgifter från mordplatsen stämmer väl in på honom.

              1. Enligt Roland B stämplade han ut 23:19, dvs någon gång mellan 23:19:00 och 23:19:59. Förhoppningsvis får vi tillgång till hans anteckningar om detta så småningom.

              2. Vet vi om det finns stämpelkort eller annan dokumentation kvar från utstämplingen, eller är vi hänvisade till vittnesuppgifter?

            1. Flertalet? Inte ett enda vittne som bevittnar själva mordet säger ju att gärningsmannen hade keps, glasögon och handlovsväska. Mörk rock och barhuvad/mörkhårig är väl det som de flesta som iakttagit händelsen vittnar om eller har jag missat nåt här?

              1. Det fanns ingen som såg en man med keps på brottsplatsen enligt polisprotokollen (de ursprungliga).

            2. För min del är det klarlagt att om han skulle varit vid Grand att han dels inte hinner och där kan det stanna. Om man vill säga att han hinner precis ska han också säga att han har kvar en mordtanke, vet på något sätt samtidigt hur makarna rör sig och har ett normalt samtal med HO. Det enda som kvarstår är slumpen och den får var o en bedöma.

      5. Vad intressant. Ja hon tycker iaf att han är samma typ. Men som Ellroy skriver är kanske inte Engströms keps så lik en Leninkeps. I förhören säger Anneli att jackan är blå och vaddfylld. i så fall måste Engström ha haft andra kläder än de han visat upp. Om Engström är grandmannen iförd blå jacka borde han väl inte ringt polisen och påstått att Lisbet sagt att mördaren hade blå jacka? Det blir många klädbyten för att få ihop det. Verkligen sorgligt att det inte utreddes 1986.

      6. Tack för tipset om intervjun med Anneli. Visst det är 34 år sedan men det är ändå ett utpekande. Det finns onekligen massor av mer information att få fram om allt får undersökas ordentligt. Tror det kommer hända mycket om utredningen släpps fri och så många fler kan granska fallet.

  25. Det är oerhört svårt att förstå varför KP försöker lägga Engström till last att han ställer upp i en egen rekonstruktion i Rapport. Här brister åklagaren flagrant i sin objektivitet och tolkar allt till den utpekades nackdel. Dessutom brister logiken.

    Petersson vill göra gällande att SE kontaktar SVT för att ytterligare etablera sig som vittne och samtidigt minska värdet av eventuella senare vittneskonfrontationer. En enklare och mer närliggande förklaring är att han på nytt vill göra sig intressant och stå i centrum för en stund.

    Dessutom är väl Engström inte dummare än att han inser att risken nu är överhängande att han faktiskt kommer att bli kallad till en rekonstruktion i polisens regi. Det finns självklart inget hinder att genomföra en sådan tillsammans med andra vittnen på mordplatsen även efter TV-inslaget. Han skulle ju i så fall vara långt ifrån det enda vittnet som framträtt i media och berättat om sitt agerande vid hörnan, och sedan också deltagit i en rekonstruktion.

    Om Engström nu vore gärningsmannen, så skulle han väl knappast ha kunnat genomföra en rekonstruktion på ett tillfredsställande sätt utan att dra på sig polisens misstankar. Att alltså be om att få delta i en sådan på bästa sändningstid i TV verkar vara något av det sista som den verklige mördaren skulle göra.

    1. SE har själv beskrivit sig som rättshaverist. Att han tycker sig ha viktiga saker att bidra med och jobbar hårt för att få någon att lyssna är en mycket rimligare förklaring tillhands beteende efter mordet än att det var han som sköt.

      1. Instämmer helt i detta. En sådan förklaring kräver väldigt få antaganden kring hans agerande. Det räcker med att han har blandat ihop somligt, överdrivit annat och ljugit om ytterligare något, samt att han gjorde en tillräckligt slät figur vid mordplatsen för att inte fastna i folks minnen på ett tydligt sätt. Allt detta stämmer ju perfekt med vad vi vet om honom som person och med hans agerande i övrigt.

        Att ha honom till mördare kräver däremot en förfärlig massa antaganden. Från att han överhuvudtaget skulle vilja skjuta Palme till att han hade en revolver med ammunition (varifrån då?) just denna kväll (varför det). Dessutom måste han då varit så fruktansvärt djärv och förslagen (för att inte tala om välskolad inom vittnespsykologi) eller så fradgande skogstokig, att han inom tjugo minuter från mordet är tillbaka på platsen och i färd med att bygga sitt alibi som vittne, och att han sedan gör sitt allra yttersta för att få visa upp sitt ansikte iförd rätt kläder för det tjugotal personer som såg honom mörda statsministern. Han gör dessutom detta med ledning enbart av pressuppgifter, utan att göra några fatala misstag, trots att pressen under de första veckorna var ett enda sammelsurium av rykten och missförstånd.

        För denna teori krävs inte bara flax med stämpelklockan och promenadtiden, utan även ett kriminellt geni och/eller en fullkomlig dåre med osannolik tur och nerver av stål. Samt som sagt, en revolver.

        Visst är det möjligt, men inte är det sannolikt. Ockhams rakkniv, för sjutton.

    2. Johanna,
      Det här är ett bra exempel på hur Krister Petersson väljer att tolka polisiära misstag till Stig Engströms nackdel. I det här fallet hade ju polisen tidigt märkt att Skandiamannen hade en benägenhet att kontakta medier. Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan han också skulle dyka upp i TV. Likafullt avstod utredarna från att kalla honom till en rekonstruktion. Det borde ju ha varit särskilt angeläget om det nu var så att man faktiskt hyste misstankar mot honom. Och precis som du skriver, visst hade polisen kunnat kalla honom till en rekonstruktion även efter Rapportinslaget.

      Här gör sig polisen alltså skyldig till dubbelfel, men det är i vanlig ordning den avlidne Engström som får skulden.

      Det är precis så här flera av ingredienserna i Krister Peterssons tunna soppa ser ut. Ideligen hänvisar han till polisiära misstag, i synnerhet 1986-87, och bakar in det i den så kallade indiciekedjan mot Engström. På samma sätt hänvisar han till tidsaspekten (”det har gått 34 år”) , vilket gör att det är svårt att skapa klarhet. Men inte heller detta kan självklart tolkas till SE:s nackdel.

      1. Alla tvetydigheter skall väl tolkas till den anklagades fördel. Hittills har det bara varit i skattefrågor som det råder omvänd bevisbörda.

  26. Rent sammanträffande så klart, men: Raoul Wallenberg, Dag Hammarskjöld, Olof Palme. Tre figurer ur svenska överklassen som kom att omfatta och arbeta för humanitära ideal, gestalter på den internationella scenen, etc. Omständigheterna kring dödsfallen fortfarande oklara. Svenska statsmakten – och det mesta av svenska media – inte bara märkbart passiva i förhållande till sanningen, ibland rent aggressivt ointresserade. Som ju onsdagsmorgonens presskonferens än en gång visade.

    1. Har tänkt på det också. Kanske skulle man lägga till Folke Bernadotte, men i det fallet vet man vem som låg bakom mordet. Det gemensamma är tyvärr bristande intresse från officiell svensk sida för att sanningen ska lyftas fram och att någon ska hållas ansvarig.

  27. Ska man komma vidare i detta ärende så tror jag inte man ska gräva mer i Engström eller någon annan.Om vi inte tror på Petersson/Melanders teori utan tror att det ”någon hund begraven” tycker jag man ska ta ett nytt angreppssätt:
    Slå hål på eller bekräfta alla dessa myter/teorier som finns i omlopp bl. a i div. böcker
    1 AA, var han på plats
    2 Vad säger obduktionsprotokollet
    3 Vad sa egentligen obducenten
    4 Åkte Holmer runt i bil på Sveavägen i anslutning till mordet. Hans privatchaufför säger så
    5 Varför och hur dog denne privatchaufför
    6 Var korsade egentligen Palme Sveavägen. Före eller efter korvkiosken
    7 Det saknas vad Palme gjorde 43 sekunder före mordet enligt Lars Borgnäs
    8 Vem ruskade om Palme vid biografen
    9 Var Olof Palmes son i lägenheten omedelbart i anslutning till mordet. Vad gjorde han där
    10 Vart tog Palmes anteckningsbok vägen
    11 Varför så sent rikslarm
    12 Fanns det något flyg som lämnade Dala AirPort tidigt denna natt
    13 Stängde väktaren Anette K bakdörren på Skandiahuset strax efter kl.23.23
    Plus ytterligare frågor.. Det borde inte vara svårt att räta ut dessa frågetecken. Och jag tror att de behövs för att det inte ska fortsätta ”gnaga i bröstet”

    1. 1. Intressant om vittnesförhören med finskorna blir släppta och om där finns någonting om AA.
      Eller var det spåret helt uppfunnit av Anér?

  28. Som ej insatt i hur detta med källor fungerar kan jag konstatera att uppgifter från både journalister (Sydafrika) och suhonen (Mordvapnet) om innehållet i det som kommer presenteras visat sig vara rent felaktiga. Även om Detta i sig inte berör mordutredningen skulle det vara intressant med kommentarer kring detta. Det bidrog nog till den allmänna besvikelsen utefter vad som verkligen lades fram.

    1. Jag har ingen direkt insyn i vad som låg bakom dessa förhandstips, men jag tillåter mig ändå att ge en allmän kommentar.

      När det gäller Sydafrikaspåret är det förståeligt att de tidigare förmedlade uppgifterna fick ytterligare spridning med tanke på The Guardians publicering.

      Mitt bestämda intryck är att de som vidarebefordrat informationen har försökt göra en vederhäftig källvärdering, ibland också med en särskild reservation för att markera osäkerhet, men i fallet med mordvapnet hade nog ett större mått av källkritik varit på sin plats. Där verkar det inte ha rört sig om flera oberoende källor.

      1. Jag hade främst i åtanke uttalande av nedan slag, citat från expressen 4 juni i år, vilket jag uppfattar
        Som I stort sett kategoriskt.

        Man kommer peka på att de ansvariga fanns i Sydafrika, och man namnger en grupp sydafrikanska agenter som sannolikt utförde mordet. Men det kommer inte bli något åtal, sa Lars Borgnäs till Expressen i februari och berättade att han fått uppgifterna från en ”person med insyn i utredningen”.
        I dag säger han samma sak till Aftonbladet.

        Uttalandet om mordvapnet var helt kategoriskt, ”de har mordvapnet” och båda dessa uttalanden visade sig vara kategoriskt felaktiga.

        Båda dessa bidrog till att höja förväntningarna och sedan öka besvikelsen hos många, mig själv inklusive.

        Så någonstans på vägen har uppgifterna blivit misstolkade/ förvrängda eller så har någon farit med osanning, till exempel för att misskreditera uppgiftslämnarna eller utredningen.

        1. Ibland får man försöka göra sin egen källvärdering, även om det kan vara svårt. Redan tidigt markerade jag här på bloggen att jag ställde mig tvivlande till Lars Borgnäs uppgifter. Det berodde inte på att jag hade tillgång till någon motstridig information, utan för att jag bedömde det som mindre troligt att någon med verklig insyn skulle lämna uppgifter av det här slaget. Jag lutade snarare åt att det hela byggde på information från någon utanför PU, som hade kännedom om vissa utredningsåtgärder som hade vidtagits och som utifrån dessa dragit sina egna slutsatser.

          Men när uppgifterna i The Guardian dök upp var jag beredd att ompröva min uppfattning. Dock ställde jag mig undrande till att svenska utredare skulle ha besökt Sydafrika i coronatider, men tänkte att dossiern kunde ha överlämnats på annat sätt. I efterhand har emellertid denna påstådda informationsöverföring dementerats av Krister Petersson.

          När det gällde uppgiften om mordvapnet framgick det att den byggde på en enskild källa. Här förefaller det som om flera medier gick överstyr och brast i sin källkontroll.

    2. Det är snart 20 år sedan jag hade med Suhonen att göra, men på den tiden uppfattade jag honom som en uppriktig person som gjode det han trodde var rätt även i lägen det då det kunde vara obekvämt. Jag tvivlar inte på att han själv trodde på uppgifterna.

  29. Hej. Jag satt för något år sedan (innan TP-boken) och försökte förstå vad som hände inne i Skandia. Ett problem var att det var rörigt, och det gäller inte bara Skandia. Sent en löningsfredag tycks det vara ”fritt arbete”. AK hade jobbat sitt ordinarie pass med S (eller A-S, kommer inte ihåg), men S var i Österrike eller Östtyskland. Oklart om/när ALG kom till jobbet, och samma med HO som spelade bridge. Enligt HO så var det AK som kvitterade den berömda bakdörren medan ALG var på rond, fast hon gjorde det med HO’s personliga kod, enligt HO. HO säger att SE ”ryktesvis” var i huset, för att precis efter säga att han talade med honom i ett par minuter. SE kunde lika gärna ha gått hem vid lunch för att fixa med badrummet, men blev senare orolig pga MOP och de behövde få en gemensam berättelse, vilket iofs misslyckades. Kanske försökte de gissa sig till vad de andra skulle säga? Jag har inget som stödjer att det var så, men jämför med skandalen i lkab för något år sedan där man turades om med stämplingar. Men samma fenomen med den ”avblåsta” knarkspan, söderpiketen på norrmalm i högst privata ärenden, oredan på LAC, eventuellt livvaktsskydd som inte svarade i luren, länspolismästare som gör sig onåbar…

    I alla fall tack till Gunnar och alla andra (inkl. många jurister) för alla kloka frågor kring nedläggningen, hoppas alla orkar fortsätta gräva i detta!

  30. Kommer alltid finna det märkligt att Säpos rysspår föll i glömska så lätt. I det materialet fanns ju t.o.m. en mördare med namn utpekad som gick att knyta till tiden för mordet på Sveavägen.
    Dessutom lade sig regeringen i när Chrille P:s advokat ville använda sig av detta material som bevis för hans oskuld. Kegö och Barrling skulle vittna till hans fördel men belades med munkavle.
    Om detta hade min fråga till K.P. handlat om jag fick möjlighet.
    Som jag ser det är Stig endast en ny patsy, trots handledsväska, keps och lågskor.

    https://www.expressen.se/nyheter/sapoman-pekar-ut-olof-palme-mordare/

    http://www.inblick.se/nyheter/2018/03/01/att-kopa-en-palmemordare

  31. Förhör med Jan A, 8 april 1986:
    Jan A: Nja, jag vet inte om jag kan påstå att det var någon, visserligen var det väl en i rätt snygga kläder som kom fram där och pratade väldigt mycket. Som jag uppfattade som, hade glasögon, ganska snygg överrock på sig, poplinaktig, om han, nja.
    F: Var kom han ifrån såg du det?
    Jan A: Nja, han kom nog ifrån, om nu bilen pekar, ja, han kom härifrån. Han kom någonstans härifrån har jag för mig.
    F: Du visar att han kom…
    Jan A: Där. Han dök upp framför oss och våran bil pekar då åt det hållet.
    F: Han kom alltså på Sveavägen och gick på Sveavägens östra trottoar, Sveavägen söderut.

    Promemorian: Jan A har förevisats samma fotosamling. Han reagerade för Engströms fotografi och lämnade även en redogörelse för den personens uppträdande på brottsplatsen.

    Är inte detta en ganska tydlig indikation på att Engström faktiskt observerats på brottsplatsen? Om det inte är Engström som Jan A beskriver, vem är det då?

    1. Det finns starka indikationer på att det är Jan-Åke S som avses – men säker kan man ju inte vara.

      1. Samtidigt har Jan-Åke S ett väldigt kraftfullt skägg. Det känns konstigt att Stig E och Jan-Åke S skulle kunna sammanblandas. Utöver skägget är det dessutom stor åldersskillnad mellan Jan-Åke och Stig.

    2. http://www.itdemokrati.nu/page36q.html Det är sannolikt vittnet Jan Åke S som Jan A pratade med. Klädseln verkar stämma mer med Jan Å och beteendet också. Han sade i förhöret att han gick och pratade med en annan person som satt i en amerikansk bil- borde varit Chevamannen och Jan. Den bilen var precis bakom honom. Stig E sade inte att han pratade med någon i en (amerikansk) bil. Jan Å sade också i förhören att han berättade för poliserna vart mördaren sprang vilket i.o.f.s även Stig E sade men ingen av poliserna bekräftade det efteråt. Han såg även till att mannen i blå jacka som gått strax bakom makarna Palme (borde varit Anders B) lämnade sitt namn till polisen.

  32. Krister Peterssons sätt att möta stormen av kritik är bedrövlig. När Advokatsamfundet och andra menar att rättssamhället på något sätt måste försvara Stig Engström, hänvisar åklagaren kort till att vi inte har något system för försvar av avlidna Sverige. (Men att hänga ut avlidna misstänkta går tydligen alldeles utmärkt).
    Naturligtvis kan staten ordna till ett försvar av Engström på flera olika sätt, om man vill.

    När Petersson bemöter kritiken om uthängningen av Skandiamannen skyller han på det stora allmänintresset. Men det trodde jag snarare var en publicistisk fråga, inte juridisk.

    Det är också väldigt svårt att se varför det inte skulle finnas ett motsvarande allmänintresse i den andra vågskålen, det vill säga att lyfta fram allt som talar till den misstänktes förmån eller som rentav skulle kunna bevisa hans oskuld.

    Rättssäkerhet verkar inte vara chefsåklagarens bästa gren.

    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/det-hade-blivit-storre-ramskri-om-jag-lade-ner-det-utan-att-namna-honom-vid-namn

  33. För dig Gunnar, med din kunskap, erfarenhet och mognad följer ett alldeles särskilt ansvar. Du är en av alla dem som har kapitaliserat på denna fråga genom åren. De allra flesta spåren tas upp i dina böcker, men vad jag kan minnas är inte Skandiamannen alls omnämnd?

    Du har möjligheten att anslå en försonande ton och skulle därigenom kunna vägleda människor genom denna svåra fråga så att vi så småningom skulle kunna få komma till ro. Men det har jag inte sett ske hittills vilket jag beklagar.

    Hursomhelst, nu har drevet gått och det är många som har åsikter utan insikter. För den som inte orkar sätta sig in i alla förhör, men vill ha en bra sammanfattning, rekommenderar jag varmt att titta in på tunnelgatan.se. En mycket bra sida! (Nej den är inte min.)

    1. Jag försöker ha en anständig ton och jag har också gjort en hel del för att debatten om misstankarna mot Stig Engström ska kunna föras på ett sakligt och allsidigt sätt. Det tänker jag fortsätta med. Däremot ser jag inte att jag har som uppgift att få människor att ”komma till ro” genom att samlas kring en lösning på mordgåtan som jag inte tror på.

  34. Hans Melander säger på presskonferensen:

    ”Lisbeth Palme har ju pekat ut Christer Petterssons vid en konfrontation. Konfrontationen kan man ha synpunkter på, och man ska ju dessutom vara medveten om att det Lisbeth Palme gjorde, det var ju att peka ut den man hon såg när hon vände sig om och tittade upp.
    Hon har alltså inte sett själva skjutningen, hon vet alltså inte vem som avlossat vapnet, utan det som hon säger det är att Christer Pettersson är den personen som hon såg när hon vände sig om. Det är intressant att hålla i minnet”.

    Så långt är det ju ett fall framåt för utredningen, eftersom detta ju är en insikt som många nu för tiden är överens om, och det tycks som om Palmeutredningen hela tiden varit medvetna om att det inte var gärningsmannen hon såg, men kan det vara så att de ha varit medvetna om detta inledningsvis – sedan glömt bort det i 30 år, men att de nu på senare tid blivit medvetna om det igen.
    Det Melander i klartext menar är alltså: ”Om det inte var mördaren hon såg, så har hon inte sett mördaren, och då kan mördaren lika gärna heta Stig Engström”.
    Men Melander kan ju knappast heller mena att det var Christer Pettersson hon såg, för vad skulle han gjort där?
    Pettersson som ett oskyldigt vittne till den kallblodige Engströms dåd?
    Nej, naturligtvis inte, så vad menar då Melander som han inte berättar?
    Vi kan bara gissa, och kanske svaret finns i en intervju med Lennart Gustafsson som i över 30 år har jobbat i utredningen.
    Utdrag fån en intervju i ”Polistidningen” 2014:

    ”De delar av sin övertygelse om att Palmes mördare finns där ute, som Lennart Gustafsson har möjlighet att berätta om, bygger på den ingångsrapport som gjordes strax efter mordet. Huvudvittnet beskrev en person som hon ansåg var gärningsmannen, en man iklädd blå täckjacka och en mössa som påminde om den som Jack Nicholson bar i filmen Gökboet. Personen visade sig senare vara identisk med ett annat vittne som sprungit fram för att hjälpa […] Han tillägger att det kan vara svårt att sätta sig in i stämningen och den enorma arbetsbörda som präglade polisarbetet den första tiden. Ingångsrapporten med vittnesmålet, som felaktigt pekade ut ett annat vittne som mördaren, fick ingen större betydelse. Den föll i glömska, ett av otaliga dokument producerade under stress med hjälp av en Facit skrivmaskin och tippex”.

    Det verkar alltså som om man redan inledningsvis i utredningen, alltså under Hans Holmérs tid varit medvetna om att Lisbeths vittnesmål byggde på en missuppfattning, och eftersom Holmér inte fäste något avseende vid hennes vittnesmål så kan man ju också tänka sig att detta är riktigt.
    Hur kom då Holmér till denna insikt?
    Reddes frågan ut genom en konfrontation mellan Lisbeth och det felaktigt utpekade vittnet?
    I så fall bör ju också Lisbeth varit medveten om detta redan i den stund hon identifierade Pettersson?
    När Christer Pettersson skulle dras inför skranket 1989 hade man under Hans Ölvebros ledning alltså glömt detta, men nu 30 år senare när Stig Engström ska pekas ut är man återigen medveten om att hon pekat fel?
    Hur är detta möjligt? Denna fråga är en elefant i rummet som måste få svar.
    Kan Gustafsson eller möjligen Ölvebro svara på den?

    1. När redan Holmér förstod att Lisbeth Palme inte sett gärningsmannen utan vittnet Anders B är det ofattbart och inkompetent att Ölvebro inte ens betraktat detta som en möjlighet. Kan bara dra slutsatsen att CP var en bekväm lösning som Ölvebro ville ha.

    2. Jörgen,

      ” Men Melander kan ju knappast heller mena att det var Christer Pettersson hon såg, för vad skulle han gjort där? ”

      Jo han menar att Lisbeth sagt att hon såg Christer Pettersson stod där när hon vände sig om och att vi skall ha det i minnet.

      Varför är det intressant att hålla i minnet om han misstror henne ?

      Då hade han sagt att detta är en uppgift vi kan glömma och radera ur minnet.

  35. Skulle det kunna vara så att Krister P, medveten om att bevisen mot SE inte skulle räcka, lade ner förundersökningen med det outtalade huvudsyftet att offentliggöra de delar som legat under sekretess? Kanske var han villig att sätta sitt goda rykte på spel för att detta material för all framtid inte skulle vara begravt bakom sekretessmuren utan komma fram i ljuset. För det högre syftet fick SE bli ett bräckjärn.

    1. Jag har lite svårt att tro att det skulle vara så. Men om det visar sig vara det får jag väl överväga om jag ska buga och ta av mig hatten för honom. Jag skulle förvisso vilja beteckna det som väldigt fel att på svaga grunder peka ut en person bara för att tvinga fram ett offentliggörande av utredningsmaterialet. Men om ett sådant agerande från Peterssons sida skulle bottna i en vilja att få fram sanningen så kan man i alla fall skönja ett sympatiskt motiv.

      1. Att använda SE som ett ”bondeoffer” är, minst sagt, moraliskt mycket tveksamt. I schack anses det dock vara ett slags skenoffer, eftersom den offrade bonden kan fås tillbaka om vissa andra drag görs som uppföljning.
        Parallellen är klar: görs rätta drag nu som uppföljning av det släppta utredningsmaterialet skulle uppgifter kunna komma fram som för oss närmare mordets lösning och SE avfärdas. Därmed skulle det hela i någon mening rättfärdigas. KP är klipsk, inget dumhuvud. Så svag och inkompetent som han framstod efter onsdagens presskonferens torde han i själva verket inte vara. Han lär nog vara medveten om bristerna i utpekandet av SE.

        I artiklar i Aftonbladet t.ex 10 och 12 juni 2020 framgår hur PU undersökt uppgifter om Stay Behind och AGAG genom att hämta in personer till förhör och beslagta viss materiel bl.a en dator. Utan att uttryckligen kunna knyta dem till mordet kan han ”…inte heller utesluta det helt och hållet.”. Det säger faktiskt en del.
        Kanske vill KP att hittills dolda intressanta uppgifter som finns i utredningen kring t.ex dessa grupper ska komma fram i ljuset, även om dessa inte i strikt mening utgör några direkta bevis.
        Så, vad av allt sekretessmaterial kommer att offentliggöras? Även dessa nyare undersökningar kring SB och AGAG?

        1. Givetvis kommer inga uppgifter som rör rikets säkerhet att offentliggöras. De personer som tillhört till exempel nätverket Stay Behind har tystnadsplikt livet ut. De skulle också ta en stor risk om de vände sig till journalister, eftersom de inte kan vara säkra på att källskyddet gäller. Det kan nämligen brytas efter beslut av JK. Detta gäller för alla uppgiftslämnare som arbetat eller arbetar inom svensk underrättelse- och säkerhetstjänst. Dessa personer måste i så fall befrias från sin tystnadsplikt i särskild ordning. Det ska väldigt mycket till för något sådant.

          Eftersom Stay Behind nu lyfts fram på ett sätt som aldrig förr är detta ett gyllene tillfälle att aktualisera frågan om en särskild medborgarkommission. Denna ljusskygga verksamhet har aldrig granskats i Sverige. Jag har själv länge varit pessimistisk om att någon makthavare idag skulle vilja peta i denna sörja, men om trycket blir tillräckligt starkt måste regeringen till sist göra något.

          Många av dokumenten i förundersökningen kommer garanterat att vara helt eller delvis hemligstämplade med hänvisning till rikets säkerhet. Den sekretessen brukar vara på minst 70 år.

          1. När det gäller just Stay Behind misstänker jag att man har varit försiktig med att sätta vissa saker på pränt. Det gäller snarare att försöka hitta nyckelpersoner som fortfarande är i livet. De lär inte vara särskilt många eller pratsamma. Däremot finns det massor av folk på lägre nivå, men de har inte mycket att berätta. Hela idén med nätverket var ju att de olika cellerna skulle vara ovetande om varandra. Många gånger visste man inte heller andra personers rätta identitet. Ja, det här var genomtänkt och går inte att jämföra med någon annan struktur. Någon inblandning i Palmemordet har jag visserligen aldrig trott på, men en djupare granskning av verksamheten behöver hur som helst göras medan tid är.

            1. Det finns ett flertal experter och journalister som är synnerligen insatta i Sveriges dubbelspel under kalla kriget, som garanterat kommer att kasta sig över varje liten pusselbit i förundersökningsmaterialet, som rör detta. Och då inte nödvändigtvis med avseende på Palmemordet utan på det större perspektivet, dvs Sveriges Natosamarbete, där Stay Behind utgjorde en viktig del. Dessa personer har stor vana att analysera sekretessbelagt material. Jag tänker bland annat på Wilhelm Agrell, Lars Olof Lampers och Jonas Gummesson. Förhoppningsvis kommer de och andra att lyfta fram behovet av en särskild kommission.

      2. Måste han ta fram SE för att lägga ner förundersökningen. Det förefaller märkligt. Kan han inte lägga ner förundersökningen med motiveringen: Ingen misstänkt. Inget att jobba vidare med. Detta är ju i princip detsamma om han anser att SE är den enda han misstänker men att bevisen inte räcker.

  36. Den som tror att Engström kunnat se Lars J som en silhuett mot den upplysta väggen bör studera denna bild.
    Man får också föreställa sig motljus i form av de klotrunda lamporna i förgrunden och mörker.
    Det röda krysset och någon meter till höger. Där stod Lars J.

    En snabb huvudvridning från trappkrönet var det fråga om enl Lars J.
    Inte som Krister Petersson presenterade det hela.
    Han säger ju att gärningsmannen (Engström) vänder sig om, men det står ju bara i en förhörssammanfattning.
    När Lars J själv beskriver det så är det fråga om ett ögonkast över axeln.

    KP: framställning:
    ”[Lars J] noterar att den flyende mannen uppe på krönet vänder sig om och tittar nedåt, och får då syn på [Lars J].”, eller jag påstår att han har möjlighet att se [Lars J].”

    Lars J vid vallningen:

    J. Jag stod och tittade på honom.
    L. Hur länge då?
    J. Tills han kom längst upp. Tills han har sprungit färdigt trapporna. Och där stannade han till ett ögonblick
    och tog ett snabbt ögonkast över axeln.

    Bedöm själva.

    1. Samma frågeställning kan appliceras på vyn från mordplatsen in mot Tunnelgatan och vad SE kunde ha sett av LJ från den vyn. Jag har aldrig sett några bilder av dessa vyer tagna vid samma tidpunkt som mordet, dvs med samma ljusförhållanden. Hade sådana bilder tagits då skulle man nog kunna avgjort detta, nu är det svårt. Eller finns sådana bilder?

      1. Jag har tidigare postad en stillbild från Rapport på mordnatten tagen från mordplatsen https://imgbox.com/jCBpSFQh och på den framgår tydligt att väggen som vetter mot mordplatsen ligger i skugga, medan väggen som är synlig från trapporna är upplyst. Märk väl vad Engström säger om eventuell färg på Lars J:s kläder samt huset bakom i förhör 860425:
        ”Nej det är bara svart som siluett och bakgrunden som är då lite granna aprikosrosa, det är alltså färgen på huset på Luntmakargatan 14.” – denna aprikosrosa färg var inte synlig från mordplatsen men den var synlig från trapporna.
        Man ska även komma ihåg att Lars J efter att ha gått fram till korsningen först stod och tittade mot mordplatsen i några sekunder, det är mycket möjligt att gärningsmannen även då vände sig om i trappan och isåfall bör ha sett Lars J tydligare än från krönet. Hans J sa att gärningsmannen vände sig om ca 25 meter in på Tunnelgatan, Yvonne N sa att han vände sig om 2-3 gånger på David Bagares gata så att han ska ha vänt sig om mer än en gång i trapporna är knappast osannolikt.

        Ytterligare en viktig detalj är att Engström i sin första kontakt med polisen 860301 säger att mannen i gränden, dvs Lars J, hade mörkblå täckjacka – Lars J var vid detta tillfälle okänd i media och Engströms uppgifter handlade om ”misstänkt person”. När det några dagar efter mordet blev känt att Lars J var ett vittne så sa Engström inget mer om färgen på hans jacka.

        1. SE säger att väggen var svagt upplyst, och ljuset kom släpande in från Luntmakargatan, så kolsvart var den inte.
          Det är definitivt möjligt att se en person avteckna sig som en Silhuett mot denna vägg. SE säger att figuren stått blick stilla 5-6 sekunder. Var även detta något som gm kunde veta utifrån sin snabba huvudvridning från trappkrönet?
          Även Lisbeth såg honom, så vill man bortförklara SE får har man ytterligare en mycket svår fråga att besvara.
          Hur kunde Lisbeth se LJ om nu väggen var så mörk?
          Visst är det sant att den södra väggen som leder rakt mot trappen är bättre upplyst, men Lars stod ju inte med den väggen o bakgrunden, utan han stod bortom lamporna.
          Det är ju allom bekant att ett föremål som framträder som silhuett måste ha ljuskällan bakom sig och inte framför sig.

      2. Någon bild exakt under dessa förhållanden har jag inte sett, men även om de funnits, så hade det kunna ifrågasättas om de återspeglat verkligheten. Hur något tar sig ut genom en kameralins och vad ögat uppfattar är helt olika saker. Verkligheten är svår att återge exakt.
        Det var skumt inne i gränden, och väggen var enl SE svagt upplyst genom ett sidoljus som kom norrifrån Luntmakargatan. Ett bakifrånljus kom från lamporna som flankerar trappen och den södra väggen på huset, så talar vi om silhuett kan den knappast ha kommit uppifrån Malmskillnadsgatan. Och som jag tidigare påpekat. Den vägg SE menar är endast synlig från mordplatsen.
        Här är en bild i dagsljus, och man får precis som i ovanstående tänka sig in betydligt sämre ljusförhållanden. Men det är också viktigt att påpeka att Lisbeth Palme med stor sannolikhet också sett honom.
        Anledningen att ingen annan sett LJ var väl att ingen tittade dit in, eller helt enkelt inte var tillräckligt skarpsynt.

        1. Engström hade jobbat i Skandiahuset i tjugo år och kände väl till omgivningarna, han hade tom utsikt mot just Luntmakargatan 14 från sitt kontor vilket kan ses i Rapport-inslaget. Han visste såklart att Lars J även borde ha varit synlig från mordplatsen och anpassade sitt vittnesmål därefter. Att han arbetade som grafiker kan ha gjort det lättare för honom att uppskatta hur Lars J borde ha sett ut från mordplatsen.

          Jag tror att Engström vände sig om i trappan när Lars J stod och tittade mot mordplatsen, sen vände han sig om igen på krönet då det gått ett visst antal sekunder och såg Lars J stå kvar och slöt sig därför till att han stått på samma plats under denna tid. Han såg dessutom Lars J försvinna när han såg honom från krönet (Lars J gömde sig ju då han såg att gärningsmannen såg ner mot honom), vilket Engström ju använder i sina vittnesmål (när han tittade tillbaka var mannen i gränden borta).

          (Jag har i ett tidigare väldigt långt inlägg skrivit ganska utförligt om varför det är högst osannolikt att Engström skulle kunna ha sett Lars J från mordplatsen utan att något annat vittne samtidigt sett Engström, eftersom Engström isåfall måste ha stått mer eller mindre i linje med den på trottoaren liggande Palme:
          https://gunnarwall.wordpress.com/2020/04/29/nedrakning-infor-peterssons-tillkannagivande/#comment-15878 )

          1. Carl E
            Den enklaste förklaringen är ändå att Engström såg Lars J från mordplatsen och just då var synlig för andra vittnen som dock inte tog någon notis om honom utan hade fokus mot Olof och Lisbet och mot mördarens flyktväg inåt gränden.

    2. Ännu ”bättre” är det naturligtvis att studera kvällsbilden uppifrån trappan – det ter sig osannolikt att om man står still en bra stund och verkligen koncentrerar sig skulle kunna urskilja en människa och tala om ”smala ben”…..

      Detta tycker jag är det sämsta argumentet för att det är SE.

      1. När Engström gjorde sin mer detaljerade beskrivning av Lars J så hade det förekommit stort uppslagna foton på honom i media, iklädd kläderna han hade på mordnatten.

  37. Tycker att det här handlar mycket om rättssäkerhet. Minns hur upprörd jag blev när läkarna i styckmordsmålet visserligen friades för mordet på Catrine men i domskälen utpekades som skyldiga till styckningen av hennes kropp. Domskäl går inte att överklaga, inte heller det avskrivningsbeslut som nu meddelats. Känns inte rättssäkert när en polisutredning misslyckas fullständigt och en person, efter 34 år, som hunnit avlida under utredningen utpekas som skyldig till en brottslig gärning, och inte vilken gärning som helst, mordet på en statsman. Vi kan alla namnen på Gustav den tredjes, Abraham Lincolns och JFK:s mördare. Innebär detta utpekande av SE som gärningsman att SE om 200 år fortfarande kommer att nämnas som Palmes mördare? Jag tror det. Om inget görs. I en artikel i går föreslår Lars Borgnäs att ett tänkt försvar skulle kunna ha lagts upp på det sättet att SE anses ha sprungit uppför trapporna från Tunnelgatan, men ändå inte varit den som hållit i vapnet. Sådant försvar känns långsökt och är inte nödvändigt, anser jag. Finns så mycket som talar mot SE som gärningsman ändå, nämligen följande.
    1. Vapnet är inte återfunnet. Eftersom det är åklagaren som ska bevisa att SE utfört gärningen, och inte SE som ska bevisa att han är oskyldig, har jag svårt att se att åklagaren skulle ha haft framgång i en process om han inte har hittat vapnet. I så fall krävs en indiciekedja som håller, en berättelse som visar hur det hela gått till. Någon sådan finns inte. Det har inte någonstans framkommit att SE ägt eller haft tillgång till ett vapen. Man har passat på att hänga ut ytterligare en person, den s.k. vapensamlaren som bodde drygt 600 meter från SE, helt utan några bevis. Vapensamlaren har dessutom alibi för den aktuella kvällen, han var på Bacchi Vapen med fru, dotter och affärsbekanta. Och SE skulle inte, på en och en halv timme, hinna åka till Täby kyrkby och tillbaka och dessutom hinna ta sig in i vapenhandlarens villa och vapenrum. Att SE skulle ha varit med i Stay Behind, och på så sätt haft tillgång till vapen, är orimlig. Av det vi lärt oss om SE kan man förstå att han i så fall gärna hade talat om detta för gud och alla människor, att vara agent för CIA tror jag hade tilltalat honom. Jag tvivlar dock på att CIA skulle anse honom som varande av det rätta virket.
    2. SE:s person. Till skillnad från åklagaren och polisen, uppenbarligen, anser jag inte (annat än i ytterst trängande situationer) att en normalt empatisk och välfungerande person kan förvandlas till en iskall mördare
    i en handvändning. Ingen av SE:s släktingar, vänner eller arbetskamrater har något ont att säga om honom även om det framskymtar att man drev lite med honom (”han var vår Liberace”).
    3. Han kan ha haft alibi. Som Gunnar Wall förtjänstfullt redovisat kan SE ha stämplat ut för sent för att hinna ta sig till mordplatsen kl. 23.21:30. Således synes det klarlagt att stämpelklockan var belägen en bit före entrén där vakterna satt. SE stämplade ut kl. 23.19 (kan t.o.m. vara 23.20, detta kan inte anses fullkomligt utrett). Eftersom klockan inte redovisade sekunder kan klockan i stället för 23.19 likväl ha varit 23.19:59. Sedan tog han sig till entrén och pratade därefter i ett par minuter med vakten Henry O. enligt denne. Vad är klockan då? Jo, på väg mot 23.21 och 30 enligt mig. Då skulle hans berättelse om när han hörde skottet stämma. Intressant är också att vakten Anna-Lisa G. sagt att SE kom tillbaka från middagen kl. 20.10, dvs. i så fall innan Palme kom till Grand.
    Ytterligare något som skulle kunna ge honom alibi är vittnesförhören med Inge M. och Nicola F. Inge M. hade lämnat av ett par flickor som skulle ta ut pengar i en bankomat i närheten. Medan han väntade fick han syn på en man, lång och mörk, som kom och ställde sig utanför Dekorima. När kan detta ha varit? Enligt åtminstone den ena flickans kvitto från banken tog hon ut pengarna 23.17. Det har hävdats att bankomaten visat fel tid, men några bevis för det har i alla fall inte jag sett. Men vi har ett annat riktmärke, nämligen den något berusade Anders B. som, medan Inge M. satt och höll uppsikt över Dekorimamannen, kom tillsammans med några högljudda vänner och passerade Inge och Dekorimamannen. Om vi sedan går över till Nicola F:s vittnesmål ser vi att denne mötte Palmes på en plats som det visade sig ta en minut och 35 sekunder för makarna Palme att nå mordplatsen ifrån. Ok – då måste mötet ha skett runt kl. 23.20. Forts. följer. Utrymmet är slut./Johan

    1. Johan M
      Vapensamlaren bodde inte i Täby kyrkby utan i Lahäll på gränsen mellan Täby och Danderyd. Dit är det bara 15 minuters resa med bil från Sveavägen. På en och en halv timme hinner skandiamannen gott och väl åka och hämta vapnet om han kör bil och har nyckel till villan och vapenrummet. Du har nog blandat ihop vapensamlaren med en av läkarna i styckmordsfallet som bodde i Täby kyrkby.
      Med detta sagt tror jag lika lite som du att SE är gärningsmannen.

      1. Jonas J. Tack för korrigeringen. Jag hade en uppgift om att de båda bodde i Täby kyrkby inom 650 m. från varandra. Men det var tydligen fel. Innebär det att även SE bodde i Lahäll och att de likafullt bodde nära varandra? Det gör dock ingen skillnad för min del. Vapenhandlaren hade inte möjlighet att komma in med vapnet, eftersom han var på Bacchi Vapen med bl.a. fru och dotter. Tror inte att han heller ständigt gick beväpnad. Och hur skulle SE komma ut till villan i Lahäll? Han måste i så fall ha gett sig av runt kl. 21.15, efter att ha upptäckt Palme och sedan skyndat sig att ringa sin vän. Om Anna_Lisa G:s uppgift om att SE var tillbaka redan kl. 20.10 stämmer, faller detta förstås platt till marken direkt. Men om vi ändå utgår ifrån att han ger sig iväg runt kl. 21.15 undrar man hur det gick till. Han kunde inte gå förbi vakten och bakdörren var bara öppen mellan kl. 22.35 och 23.22. Ytterligare en återvändsgränd alltså. Om inte SE ständigt var beväpnad (hur troligt är det?) måste någon ha levererat vapnet till honom. Svaret på vem denne någon var och hur det gick till, vilket är helt avgörande egentligen, har inte åklagaren kunnat svara på. Och ändå pekar han ut SE. Sorgligt. När det gäller SE:s hemgång har det framgått att han tänkte ta Hötorgets T-bana med nedgång på Kungsgatan. Dit är det runt 500 m., dvs några minuters promenad. Sedan skulle han ta 23.40-tåget till Mörby centrum efter att ha bytt till röd linje vid T-centralen. Inte alls orimligt, vilket hävdas, att han då stämplade ut runt kl. 23.19 och sedan talade i ett par minuter med vakten. Möjligen kunde han ha gått fem minuter senare, men vissa vill vara ute i god tid. Det hävdas dessutom att han i stället gick åt höger när han kom ut för att ta sig till Odenplan och där ta nattbussen, och att det var på så sätt han återigen stötte på Palmes. Och tänkte: nu eller aldrig, vände om och gick efter dem. Några tider för när nattbussen gick från Odenplan redovisades dock inte i onsdags.
        Apropå korrigeringen. Ja, precis som du Jonas, minns jag att den s.k. obducenten bodde i Täby kyrkby, men det var inte därifrån jag fått uppgiften om SE:s hemadress.

      2. Det finns inga uppgifter om att Engström körde bil till jobbet. Att han skulle åka tunnelbana/buss hem är det dock han själv som sagt, jag vet faktiskt inte om det på något sätt kontrollerats om han brukade åka kollektivt till och från jobbet? På de ca två timmarna från kl 21 till 23 bör han dock ha hunnit hem och tillbaka även med dessa färdmedel (jag har inte tillgång till tidtabeller från 1986 men att åka Roslagsbanan från Enebyberg – ca 700 meter från Engströms villa – till Östra station, ta tunnelbanan från Tekniska högskolan till T-centralen och där byta tåg och åka till Hötorget tar idag en dryg halvtimme).

        1. Förutom att det för mig låter tveksamt om han skulle ha hunnit med ett sådant resande mellan 21 och 23 måste man ju fråga sig: vad var syftet med detta?

          Menar du att han planerade att återvända tillbaka till Skandiahuset med den revolver du anser att han hämtat? Varför skulle han i så fall göra det? Räknade han med att ha den osannolika turen att träffa på Palme när han gick hem från jobbet?

          Eller menar du att han planerade att ta sig till Grandbiografen för att skjuta Palme efter föreställningen? Var det i så fall han som var den kuslige Grandmannen i gula mössan som flygledaren berättat att han såg redan klockan 22.50?

          Och hur går detta ihop med Thomas Petterssons spekulation om att Engström observerat paret Palme vid bion vid 21-tiden och sedan återvänt till Skandiahuset? Skulle Engström därefter ha smugit sig ut på stan igen för att ta sig till Täby? Det blir i sanning trångt med tid för resandet.

          Plus förstås att en så lång utflykt i alla fall inte kan förenas med spekulationer om ett dåd i hastigt mod.

          Dessutom förutsätter ju detta resonemang att Engström skulle haft möjligheter att bara slinka in och hämta ett vapen, till exempel hemma hos vapensamlaren.

          Tja, kanske en sådan manöver är teoretiskt möjlig. Men resonemanget är ju lite svårförenligt med principen bakom Ockhams rakkniv.

          Eller låt mig säga så här: om vi på riktigt visste att Engström skjutit Palme skulle den här typen av spekulationer ha sitt intresse. Då skulle vi veta att han haft en revolver i handen 23.21. Och vi hade haft anledning att fundera över hur han hade fått tag i revolvern.

          Men något sådant vet vi ju inte.

          1. Nej, men Krister Peterssons mest hårresande fadäs var, tyckte jag, när han sa något i stil med att han måste ju ha haft ett vapen, för annars hade han inte kunnat skjuta. Den passusen borde ramas in.

          2. Nu var mitt inlägg främst en kommentar till tidigare inlägg, men eftersom jag liksom nu även KP anser det som sannolikt att Engström är gärningsmannen så undrar jag förstås var han fick vapnet ifrån. Nu är det förvisso möjligt att det provskjutna vapnet från vapensamlaren faktiskt är det rätta (enligt KP kan det vara första nollan, och inget vapen ska ha gett plus), men enligt NFC ska det ju aldrig ha gått att koppla ett vapen till kulorna vilket på sätt och vis gör alla spekulationer tämligen meningslösa.

            Men det är svårt att låta bli att fundera, och det första man då kan konstatera är att om Engström är gärningsmannen verkar det inte vara planerat – för varför skulle han isåfall stämpla ut strax innan mordet och binda sig själv till platsen? Om det alltså var ett slumpdåd så gick Engström omkring med en skarpladdad revolver, dessutom med relativt lång pipa enligt vittnesuppgifter – gjorde han det för jämnan eller av någon anledning bara just denna kväll? Det har vi förstås ingen aning om, men det förefaller inte särskilt sannolikt att han gjorde det dagligen iallafall, isåfall borde väl någon ha känt till det om inte annat.

            Så har vi då Mårten Palmes, Anneli K:s och Margareta S vittnesmål från Grand efter kl 23, som onekligen stämmer mycket väl in på Engström. Om det verkligen var han, hur kom det sig isåfall att han var där och hur kom han dit? Här halkar jag ofrånkomligen in på TP:s tankegångar om det faktum att Engström varit ute tidigare på kvällen men inte sagt detta till polisen, kommit tillbaka runt kl 21 (Anna-Lisa G säger sig ha uppgett fel tid i förhöret) och strax innan kan ha passerat Grand och sett Palme, varpå han fått idén att skjuta honom. För det behöver han ett vapen, var får han då tag på det?

            Att han skulle ha köpt ett vapen illegalt samma kväll förefaller inte särskilt troligt, även om det förstås inte kan uteslutas, men det skulle innebära att personen som förmedlade vapnet hållit tyst i alla år, trots belöningen på 50 miljoner. Det kan förstås inte heller uteslutas att han av någon anledning hade ett vapen på sitt kontor, ett vapen som isåfall också bör ha varit illegalt, vilket inte heller verkar särskilt troligt.

            Så har vi då vännen vapensamlaren, en person i Engströms närhet med stor tillgång till vapen, dock inlåsta i källaren. Samlaren med familj ska ha varit på restaurang i Gamla Stan denna kväll och kom inte hem förrän framåt småtimmarna, så villan stod tom. Enligt samlarens dotter var hennes far och mor bästa vänner med Engström och hans fru. Kanske hade de extranycklar till varandra? Visste Engström möjligen även var nycklarna till vapenrummet förvarades? Eller kan Engström fått i uppgift att fotodokumentera ett eller flera vapen och ammunition åt samlaren och därför haft tillfällig tillgång till dessa? Enligt Engströms exfru hade hon och samlaren pratat mycket om mordet, fanns det någon särskild anledning till det?

            Allt detta är givetvis bara spekulationer men nog skulle han ha hunnit hem och/eller till samlaren och tillbaka på ca två timmar, möjligen inte kollektivt men han kan ju ha tagit taxi åtminstone ena vägen, det har knappast kontrollerats. Engström lämnar Skandia strax efter att han återkommit runt kl 21 genom en bakdörr (troligast cykelrumsdörren, som ej ska ha varit larmad) och åker till Täby och hämtar vapnet. Han återvänder till Grand runt kl 23 och inväntar paret Palme. Efter att de har kommit ut och börjat gå söderut går Engström dock av någon anledning tillbaka till Skandia och in genom bakdörren, stämplar ut och pratar med vakterna för att sen utföra dådet. Detta förefaller ju helt vansinnigt men om det var Engström som Mårten mfl såg vid Grand så måste det ju ha gått till så. Här ger TP som bekant en förklaring som jag tycker är ganska plausibel (modet svek vid Grand, sen ville slumpen att han skulle stöta på Palme igen och då gjorde han slag i saken), jag kan iallafall inte komma på något bättre.

            1. Visst, ungefär så skulle det kunna vara. På samma sätt skulle det kunna vara på något av de sätt som finns beskrivet i andra kommentarer till denna blogg som jag inte publicerat. Mer än en av de personer som ingår i den kända listan på vittnen från Sveavägen har pekats ut av olika skribenter som möjliga statsministermördare. Resonemangen har inte alls varit obegåvade, men däremot klart spekulativa. Sådant publicerar jag i normalfallet inte. Att jag gör en annan bedömning när det handlar om Stig Engström beror på att han redan är utpekad offentligt, numera även av Palmeåklagaren dessutom, och då är det viktigt att kunna diskutera styrkan – eller svagheten – i indiciekedjan mot honom.

            2. Taxi till Täby: Kanske inte den viktigaste invändningen, men dock en invändning, är att det inte var lika smidigt att få tag i en taxi 1986 som det är idag. Branschen var hårt reglerad och det var kö till bilarna. Avregleringen skedde först flera år senare. Om man vill ha Engström till Täby för att han med hjälp av den nyckelknippa som han med tanke på vad som hände måste ha haft ska kunna stjäla vapen och kulor (och vid något senare tillfälle lägga tillbaka vapnet minus två kulor) får man alltså ta höjd för att restiderna inte nödvändigtvis var desamma som idag.

              ”Efter att de har kommit ut och börjat gå söderut går Engström dock av någon anledning tillbaka till Skandia och in genom bakdörren, stämplar ut och pratar med vakterna för att sen utföra dådet. Detta förefaller ju helt vansinnigt men om det var Engström som Mårten mfl såg vid Grand så måste det ju ha gått till så.”

              I valet mellan /1/ en teori som du helt korrekt påpekar är vansinnig och /2/ att mannen i blå täckjacka i bävernylon av vildmärksmodell, som Mårten Palme såg vid Grand, helt enkelt inte var Stig Engström som i detta scenario fyra minuter senare kliver ut ur en reception 300 meter bort och skjuter Palme, då ombytt till knälång mörk rock… ja, då måste jag tyvärr välja alternativ 2.

              Vill man att det ska vara Skandiamannen är det närmast omöjligt att få till det på annat vis än att han har ett vapen och helt slumpmässigt ser Palme när han kommer ut från jobbet.

              1. Paret Palme beräknas ha gått från Grand ca 23:15. Skotten avlossades ca 23:21:30, alltså ca sex och en halv minut senare. Engström stämplade enligt Roland B ut mellan 23:19:00 och 23:19:59 och hade alltså mellan ca fyra och fem minuter på sig från Grand till stämpelklockan. Efter detta hade han följaktligen mellan ca två och en halv och en och en halv minut på sig fram till skotten.

                Vad beträffar mannen vid Grands och gärningsmannens jacka/rock så är följande signalementsuppgifter från centrala vittnen i ett tidigt skede. Beakta att vittnena vid Grand hade oerhört mycket bättre förutsättningar att iaktta mannen (han stod stilla, vittnena var nära, belysningen var bättre) än vad vittnena vid mordplatsen hade beträffar gärningsmannen (han sprang snabbt från platsen, vittnena var längre ifrån, belysningen var sämre).

                Lisbet Palme: mörkblå jacka, ”inte midjelång, inte heller väldigt lång”
                Anders B: ”mörkt rockliknande plagg som gick ner till knäna”
                Lars J: ”mörkt jackliknande plagg”
                Hans J: ”mörk jacka”
                Inge M: ”mörk rock, längre än jacka”
                Anna H: ”3/4 lång rock eller jacka”
                Leif L: ”mörka kläder”, ”ytterrock som inte gick ända ner till knäna och tror inte att det rör sig om någon jacka, är dock inte säker på det sistnämnda”
                Yvonne N, om den springande mannen på David Bagares gata: ”mörk rock, troligen svart”, ”rocken var ungefär till knähöjd”
                Nicola F, om mannen bakom makarna Palme: mörkblå jacka som ”räckte till lårets mitt”
                Mårten Palme, om mannen vid Grand: ”blå täckjacka som var ganska så lång, gick en bra bit ner åt benen”
                Margareta S, om mannen vid Grand: ”ljusblå halvlång jacka”
                Anneli K, om mannen vid Grand: ”blå 3/4 kvartsjacka, ganska tjock vaddfylld”
                Henry O, om Engström (detta drygt tre månader efter mordet): ”mörkblå jacka”, ”jag vet inte om den var såkallad trekvartslång eller om den var midjekort. Men jag tippar att den var trekvartslång.”

                Som synes tycks gärningsmannen ha burit något mellanting mellan rock och jacka, i en mörk färg. De flesta vittnena från mordplatsen säger just mörk utan att närmare precisera färgen, vilken bör ha varit svår att urskilja under ljusförhållandena på platsen. De vittnen som preciserat färgen hade betydligt bättre förutsättningar att urskilja den, utom möjligen Lisbet men hon bör å andra sidan ha varit ganska nära gärningsmannen när hon gjorde sin iakttagelse.

                För mig råder det inga som helst tvivel att mannen vid Grand, gärningsmannen och Engström kan ha varit en och samma person.

                1. Kan passa på att kommentera att Margareta S beskrev jackan som ”ljusblå” – i ett uppföljande förhör i april 1986 är beskrivningen mer precis, i relation till byxorna: ”mörkblå byxor. ljusare blå 3/4 lång, närmare knät, sportjacka eller rock”. Jackan/rocken var alltså ljusare blå än byxorna, men inte nödvändigtvis ljusblå. Och återigen så var ljusförhållandena vid Grand helt andra än vid mordplatsen.

                2. Carl, SE är den tredje personen Mårten uppger att sett utanför ABF-huset. Han gör det dessutom 34 år efter att händelsen inträffade. Jag tror att en eventuell domstol skulle uppfatta trovärdigheten hos ett sådant vittne som ganska låg, vad tror du?

            3. Vad beträffar matchning av vapen och kulor tycker jag att det är intressant att notera följande artiklar:

              https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stor-likhet-med-kulan-som-dodade-palme

              https://www.expressen.se/nyheter/revolvern-sannolikt-inte-palme-vapnet/

              Stämmer informationen så har vi här alltså kulor som matchar mordkulorna med den högsta sannolikhet jag kunnat läsa mig till men ett vapen som efter provskjutning inte ger högre matchning än -1.

              Nu är jag ingen expert på sådana här saker men skulle man möjligen kunna tänka sig att, för att använda GW:s egna uttryck, se runt ett hörn, så är det inte svårt att dra slutsatsen att någon skickat kulor avskjutna från rätt vapen men sedan skickat in ett helt annat vapen för provskjutning. Frågan är alltså, har man jämfört de först inskickade kulorna med kulor avfyrade från det aktuella vapnet? Ingenting förvånar mig nämligen längre när det gäller den här utredningen.

              Nästa fråga är naturligtvis hur man kunnat göra någon relevant jämförelse överhuvudtaget med tanke på att mordkulorna påstås vara i så dåligt skick att dessa inte är användbara i en jämförelse.

          3. Jag kan ingenting om vapen så jag undrar om vapensamlare oftast inte bara har själva vapnet utan även ammunition till vapnet?
            För jag tänker att i den tankevariant där SE snabb-lånar ett vapen av vapensamlaren så blir det ju betydligt krångligare om han skulle hitta ammunition någon annanstans?

            1. Den frågan har väl delvis att göra med om den som samlar vapen också är utövande skytt. Särskilt den som bara samlar på gamla vapen behöver ju inte vara det. Men vapensamlaren som var Stig Engströms vän var hemvärnsbefäl i Täby, så i alla fall i den egenskapen kan man räkna med att han sköt ibland.

              Den här intervjun i Expressen ger dock intrycket att han höll mycket noga reda på sina vapen – vilket han förstås var skyldig att göra. Den som inte själv sysslar med vapen och som läst om knarklangaren och hälaren Sigge Cedergren kan förstås lätt få uppfattningen att personer som har tillgång till skjutvapen dräller med dem lite hur som helst. Men jag tror inte man ska sätta likhetstecken mellan Sigge och en person som av allt att döma i många år följde gällande lagstiftning vad gällde handhavande av vapen.

  38. Fortsättning på mitt förra inlägg. Makarna Palme mötte alltså Nicola F. runt 23.20. Efter sig hade de Anders B. av allt att döma. Anders B. har tidigare passerat både Inge M. och Dekorimamannen och har därefter tagit sig
    en bit upp på Sveavägens östra sida, vänt och börjat gå tillbaka och då hamnat efter Palmes. Hur lång tid har det tagit? Ja, för Palmes tog det ungefär en minut och 35 sekunder att ta sig från mötesplatsen till mordplatsen. Borde ha tagit något liknande för Anders B. att ta sig från det att han passerade Dekorimamannen till dess att han gick förbi Nicola F. I så fall får vi minska tiden för Dekorimamannens uppdykande med ytterligare en och en halv minut, och då är klockan ungefär 23.18 och 30. Och då har SE inte kommit ut på Sveavägen än. Jag kan ha fel och mottar i så fall tacksamt korrigeringar.
    4. Har kanske pekats ut på brottsplatsen efter mordet. Chevamannens passagerare har pekat ut en man som pratade ivrigt med honom och som skulle kunna vara SE. Det har även påpekats i en annan kommentar ovan.

  39. De indicier som framförts är endast av mjuk psykologisk natur och måste också förklaras på det sättet.
    Varför ljuger han om att han varit ute kl 20?
    Varför sade han si eller så?
    Varför har ingen sett honom?
    Detta är frågor som egentligen inte polisen ska jobba med, utan psykologer

    Förklaringar till varför ingen sett honom kan bero på stress eller glömska hos dem som man anser borde ha sett honom, och han själv kan vara ett helt eget kapitel i psykologiskt hänseende utan att vara mördare.
    Varför överdriver människor sina roller, och varför kan en helt oskyldig få en obehaglig känsla om ”tänk om dom
    misstänker mig”, och på grund av det börjar agera misstänkt?

    Polisen borde kolla hårda fakta.
    Hans egna vittnesmål, andra vittnesmål som styrker att han faktiskt kan delge detaljerad information från brottsplatsen, och som i de allra väsentligaste delarna stämmer.
    Dessa delar har man bara sorterat bort, och lyft fram de som man själva tycker är graverande, men förmodligen har mycket enkla och logiska förklaringar.
    Utredningen lades ner, men inte på ett hedrande sätt.
    Varken för dem själva, rättsväsendet, svenska folket, eller Olof Palmes minne. Jag tror inte att han själv skulle vilja ha det så här.
    Nu måste debatten rikta in sig på kärnfrågorna. Den döde SE behöver en advokat som kan lyfta frågan från ett verklighetsperspektiv.

  40. Jag tillhör väl de få som faktiskt tror på språngmarschen även om historien som den återges av SE dramatiseras en del, och får därför för stora proportioner. Med all rätt framstår det hela då som mycket skumt.
    Det finns ett par detaljer i berättelsen som gör det svårt att se berättelsen som rent dillande.
    Han berättar att han springer efter poliserna för att lämna signalementet ”blå täckjacka”.
    Det stämmer ju faktiskt att poliserna då de sprang iväg efter gärningsmannen inte har några signalementsuppgifter att gå efter, vilket Gösta Söderström bekräftar, så i det avseendet hade han ju helt rätt.
    Frågan ”varför såg han inte poliserna” när han kommit fram till Luntmakargatan är en punkt som Krister Petersson lyfter upp som mycket tungt vägande, men jag ska syna det.

    SE säger inte exakt när han sprang, men man får ju intrycket att han rusade i bakhasorna på dem, men finns anledning att tro att det var så?
    Att tolka SE bokstavligt i detta fall leder helt enkelt fel, och triggar fantasin ytterligare.
    Om SE sprungit i det läget hade han ju snart blivit upphunnen av polisman Klas G som sprang något efter den första gruppen.
    Det är inte rimligt att SE kan ha stått nere vid Luntmakargatan då.
    Klas G och SE lämnar dock uppgifter som kan ge oss vägledning om hur det i verkligheten gått till.
    Klas G berättar att han sprang ungefär samtidigt som Sollentunaambulansen vinkades in. Klockan kan då ha varit ca 23.25.
    När SE säger att han sprang efter poliserna så hade de antagligen redan nått trappkrönet, och den eftersläntrare polisen Klas G kan ha varit synlig för SE, men väl framkommen till Luntmakargatan var även han borta.
    Han kan ha stått i rulltrappan eller varit så snabbt uppe på krönet att SE inte såg en enda människa inne i gränden.
    Han rundar barackerna och går sakta tillbaka till mordplatsen där de precis påbörjat inlastningen av Palme.
    Klockan kan då ha varit 23.28, och detta stämmer kusligt väl överens om när han borde ha varit tillbaka om man räknar på ambulansens ankomst 23.25 och Klas G:s språngmarsch.
    Kl 23.26 borde inte SE ha sett en levande människa där nere, och han borde ha varit tillbaka på mordplatsen exakt den tid han anger.
    Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

  41. Några tankar om veckans händelser, vilka även signaturen Jan här på bloggen varit inne på (https://gunnarwall.wordpress.com/2020/06/11/arendet-ar-avslutat-trevlig-eftermiddag/#comment-16658).

    1. Den överordnade syftet med Krister Peterssons (KPs) beslut att lägga ner utredningen har uppnåtts. Syftet var att tillgängliggöra utredningen för journalister och privatspanare.

    2. Syftet med att tillgängliggöra utredningen för journalister och privatspanare, är att dessa ska lägga de sista pusselbitarna till, och sedan offentliggöra, något som utredningen redan har kommit fram till: sanningen.

    3. Att KP och Hans Melander (HM) och medarbetare (även f.d., som Dag Andersson), vill att det är journalister och privatspanare som lägger klart pusslet, beror på att sanningen om vilka som planerade och utförde mordet på Olof Palme, är politiskt kontroversiell. Politiskt kontroversiella saker offentliggörs helst inte av stat och rättsväsende, men däremot gärna av den journalister och nyhetsmedier. Dessa till och med tävlar om att göra det.

    4. Ovannämnt drag från KP har kortsiktigt negativa konsekvenser för: Stig Engströms (SEs) eftermäle, släktingar och vänner till honom som ännu är i livet, samt KP och HM – som sedan i onsdags fått rejält med skäll. Om några månader däremot, när journalister och privatspanare har offentliggjort den sanning, som det för samma journalister och privatspanare kommer att ha varit uppenbart att utredningen redan innehöll, kommer det bara att vara Thomas Pettersson och Mattias Göransson som fortfarande bryr sig om SE, och KPs och HMs heder återupprättas. Några månaders vanära för ett fåtal personer. Det är sanningens pris.

    5. KP och HM är intelligenta människor. Deras resonemang på pressträffen var ointelligent. Det ovan nämnda däremot, är en intelligent och inte minst listig plan för att offentliggöra sanningen och efterhand få credd för den, utan att försätta staten och rättsväsendet i förtroendekris.

    6. Huruvida privatspanare, journalister med stora kunskaper i fallet (t.ex. Lars Borgnäs, Bo-Göran Bodin, Anders Hasselbohm och framförallt Gunnar Wall), Aftonbladets reportrar (vilka redan, med hjälp av KPs Palmeakt, har kunnat berätta intressanta detaljer – se länkar nedan), podden Palmemordet, debatten i kommentarfältet på denna blogg, m.fl, samfällt och inom några månader har offentliggjort den sanning som utredningen i så fall redan innehöll, är en prövning av dessa tankar.

    Kom ihåg var ni läste dem först 🙂

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Joj78m/nya-detaljerna-ur-palmeutredningen-slog-till-i-gryningsrad
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e89Ora/okanda-militarsparet-i-palmeutredningen-fallskarmsjagare

    1. Det är inte säkert att månader räcker. Tidsperspektivet kan bli längre än så, eftersom materialet är så omfattande. Sedan är det knappast strikta bevis, utan snarare indicier och indiciekedjor som kommer att hittas. Dessa kan vara mer eller mindre tydliga. Vissa anhängare av en del teorier kanske inte låter sig övertygas. Till en början kommer det vanliga diskuterandet fortgå. Och vem vet, kanske även något mer kan tillkomma, t.ex någon som bestämmer sig för att yppa det han/hon vetat i många år. Bekännelser på en dödsbädd ska inte föraktas. Men i så fall ska det inte vara inför en präst i bikt. Sådant får ju aldrig föras vidare. Det ska i så fall vara inför någon annan. Jag skulle tro att en och annan bekymras nu av vad som kan framkomma. Som jag skrev tidigare, enligt min mening är KP alltför klipsk för att avsluta utredningen som han gjorde. Tack, Anton för att du lade ut länkarna till artiklar jag nämnde innan.

      1. Hej Jan,

        I din tolkning av KP och hans beslut instämmer jag helt.

        Den underliga motiveringen till nedläggningsbeslutet. Den får också mig att tänka att man nog inte ska stirra sig blind på själva motiveringen/beslutet, utan hellre fundera på vad beslutet uppnår. Debatten på denna blogg mellan Thomas Pettersson (TP) och Gunnar Wall för två år sedan, visade att det är en tunn soppa TP serverar oss. Det tror jag att också Krister Petersson (KP) och Hans Melander (HM) anser. För att nå dit de nått i karriären krävs högre tankeförmåga och/eller integritet än vad den visar prov på som – på grundval av vad som är känt om Stig Engström (SE) – hävdar att han var mördaren.

        Jag påminner mig en annan listig spelare, Hans Holmér (HH), och hans beslut att förbigå SE. En känd tolkning av det är att HH visste att SE var dörren till makter, som var kontroversiella i sig, och därmed politiskt riskabla att utreda formellt. Här är SE:s identitet inte mördarens, utan identiteten av ”han som visste för mycket”.

        Om SE kände till (kanske till och med k ä n d e) de verkliga gärningsmännen, måste HH:s särbehandling för honom ha varit traumatisk. Om SE hade det som de flesta av oss väl har, nämligen en allmän tendens att överdriva sin egen betydelse i olika sammanhang, bör denna särbehandling ha hunnit väcka tanken, att HH kommer att peka ut honom som mördare. (Och kanske hade han t.o.m. goda skäl att tänka det. Kanske var det inte bara Olof Palme som hade lurats i en fälla.)

        Att SE kände eller kände till de verkliga gärningsmännen. Att han tidigare inte hade kunnat föreställa sig att dessa som statsministermördare. Att han var tyngd av en stor hemlighet, och kände sig främmande inför personer han nyss sett upp till. Pröva att ha de tankarna i bakhuvudet när du tittar på Rapportinslaget.

        https://www.svt.se/nyheter/inrikes/se-skandiamannen-tala-om-palmemordet-intervju-fran-1986

        1. Expressen TV:s intervju med Mårten Palme i onsdag förra veckan, 02:20 in.

          Expressens reporter: ”Skulle du säga att ni anhöriga får ett avslut nu eller hur… hur är känslan efter i dag?”

          Mårten Palme: ”Det återstår väl lite att se alltså, det tycker jag nog. För egen del så var jag väl rätt övertygad redan våren 2018, som jag sa. Men… jag vet inte riktigt hur… det får nog tiden utvisa, tror jag.”

          Om Mårten Palme ”var rätt övertygad” om Stig Engströms skuld sedan våren 2018, hur kan det ”återstå att se” om han i egenskap av anhörig får ett avslut nu? E x a k t v a d har Mårten Palme varit rätt övertygad om sedan våren 2018? Och exakt vad är det tiden nog får utvisa…

          https://www.expressen.se/tv/nyheter/marten-palme-om-stig-engstrom-han-ljuger-det-ar-kusligt/

  42. Jag har gått igenom presskonferensen och de punkter som KP tog upp som stöd för att SE är gärningsmannen och konstaterar att samtliga har diskuterats och bemötts här på bloggen under två års tid som en följd av att KP:s argument är desamma som man kan finna i Thomas P:s bok och hans kommentarer här och i andra medier. Av den anledningen går jag inte närmare in på dem nu.

    KP lyfter fram promemorian daterad den 9 februari som något mycket centralt och beskriver den som häpnadsväckande. Det resonemang som förs beskriver ju bara under vilka omständigheter SE blev avförd och har givetvis inte det minsta med bevisfrågan att göra. Man skulle kanske kunna hävda att det är ett effektivt sätt att ta fokus från just bevisfrågan.
    Jag drog mig till minnes en ordväxling mellan Mattias Göransson och Leif Silbersky från våren 2018.

    MG: ”Grundproblemet är ju dom här utredningsmissarna som gör att man avför honom på felaktiga grunder man har därmed dömt sig själv till ett hopplöst bevisläge.Alltså dom här tekniska bevisen som man ganska lätt hade funnit om man hade gjort sitt jobb från början dom är orimligen inte möjlig att få till idag. Man kanske hittar rätt vapen.”
    LF: ”Det här är fullkomligt häpnadsväckande. Vi kan vara överens om en sak, att det är en dålig polisutredning, en väldigt dålig förundersökning men det innebär ju inte att man har rätt att påstå att man har bevisat något. Det är det som är problemet här.”

    Nu återkommer Mattias Göranssons argument i åklagarens tappning, De misstag som gjordes får oproportionerligt stort utrymme och ges alltför stor vikt genom den tidigare nämnda promemorian.
    KP konstaterar bl a ”Att han varit beväpnad har jag varit innan på sen tidigare och vi kan inte närmare utreda hur det här vapen innehavet kommit till stånd.””Han måste ha haft ett vapen i handen aktuell kväll med tanke på vad som händer.”

    När man tar del av åklagarens argumentation infinner sig en frågeställning. Vilka är egentligen referensramarna och förutsättningarna? KP har ju vid flera tillfällen uttryckt att man gått tillbaka till brottsplatsen och de tidiga vittnesmålen. Är det bara dessa man återgått till för att dra de slutsatser man gör?
    Kärnfrågan är ju om Stig E har befunnit sig på brottsplatsen och KP konstaterar att ”[…] vi har kunnat notera och vi har gått igenom det noggrant att inget vittne har berättat om SE och hans agerande under hela händelseförloppet.” Vad är det då man gått igenom noggrant?
    Vi vet ju att PU har hållit många förhör de senaste åren men huruvida de har haft någon betydelse för frågan om Stig E:s närvaro på platsen får vi inte veta. Inte heller om det funnits någon relevant information i eventuella tidiga ej offentliggjorda förhör. Om så hade varit fallet hade det ju styrkt åklagarens argumentation så jag drar slutsatsen att det främst handlar om de offentliggjorda förhören som man hänvisar till. Eller mer specifikt främst Lars J:s och Yvonne N:s vittnesmål. De andra nämns ju knappt.
    Jag hade också gärna velat veta om återgåendet till brottsplatsen inneburit att man gjort någon slags rekonstruktion av förhållandena där, då flera påståenden starkt indikerar att man inte gjort det. Främst då huruvida det hade varit möjligt för gärningsmannen att se Lars J så detaljerat som man hävdar att gärningsmannen kunnat göra. Från trappkrönet eller från andra sidan Sveavägen. Vad han nu hade där att göra. Det ska visst ha haft nåt att göra med att han ville göra sig märkvärdig. Tolka det den som kan.

    (Kommer inte att kunna kommentera eventuella svar förrän om några dagar)

    1. Tackar. Och låt mig bara stanna upp inför ett uttalande från KP som du citerar: ”Han måste ha haft ett vapen i handen aktuell kväll med tanke på vad som händer.” (Ordalydelsen skiljer sig något i olika referat i massmedia. Men innebörden är klar.)

      Det uttalandet är svårförenligt med vad Petersson i efterhand sagt för att tona ner vad han gick ut med på pressträffen. Till SVT sa han: ”Jag har inte pekat ut en gärningsman, jag har sagt att det finns en misstanke.”

      Men om det bara är en misstanke så måste han ju inte haft ett vapen i handen. Peterssons kategoriska slutsats på presskonferensen baserade sig ju inte på vittnesuppgifter om att Engström haft ett vapen med sig ut på Sveavägen. I så fall kunde han ju ha hävdat: vi vet att han hade ett vapen i handen, men vi vet inte om det var han som sköt Palme.

      Men det var inte en sådan tankegång han presenterade. Det han hade att komma med var i stället cirkelresonemanget: eftersom vi vet att han sköt Palme så måste han ha haft ett vapen i handen, annars kunde han ju inte skjutit Palme.

      Om det inte är avsett som ett utpekande av en gärningsman så vet jag inte vad det är.

      1. Tack. Det blev lite fel med citaten då de inte uttalades samtidigt vilket inte klart framgick, samt att det senare inte citerades i sin helhet. Så här ska det vara:
        ”Med tanke på vad som sedermera händer så säger vi att han måste ha haft ett vapen i handen aktuell kväll, med tanke på vad som händer.”
        Orkar inte gå igenom presskonferensen mer just nu men det första citatet har samma innebörd.

  43. Jag hakade upp mig en del på kepsen, som fick stor tyngdpunkt på presskonferensen. För vad det var värt så gick jag igenom alla (för mig) kända mordplatsvittnesmål (via Remstams itdemokrati-sida) och sammanställde vad de olika vittnena i sina första förhör ansåg sig se av gärningsmannens klädsel.

    Totalt får jag det till 33 mordplatsvittnen (Lars J är inräknad i detta men ej,Yvonne N och Ahmed Z). Av dessa gör 11 personer en observation om gärningsmannen huvudbonad (eller avsaknad av huvudbonad).

    2 anser att GM har mörk mössa
    6 anser att GM är barhuvad och mörkhårig
    1 anser att GM har keps
    1 anser att GM har en grå herrhatt
    1 anser att GM har något platt på huvudet

    Jag tycker att man med viss välvilja kan bunta ihop dem till två iakttagelser:

    Mörk mössa och barhuvad. Det kan vara svårt att avgöra detta i mörkret och de två kan påminna om varandra.

    Något platt på huvudet kan ju känneteckna den där ”gubbkepsen” som Stig E hade, och kan då ev. gå i samma kategori som keps. Med lite välvilja kan man väl klämma in herrhatten i denna kategori också.

    8 mössor/barhuvad mot 3 kepsar.

    Tycker det är något tunt att med säkerhet hävda att GM bar en keps. Att mördaren bar mössa eller var barhuvad vore en rimligare slutledning.

    Noterbart är att Yvonne N och Ahmed Z inte gör någon observation angående om personen de ser komma springande har något på huvudet.

    1. Mycket bra sammanställning, tack!

      Fick mig faktiskt att börja fundera ännu mer.
      KP bygger också sin argumentation om SE som gärningsman på signalementsuppgifter från 2 vittnen som INTE sett gärningsmannen i skottögonblicket. Dessutom skiljer sig deras uppgifter sig åt i allt väsentligt. I Yvonne N:s fall har hon ej ens hört skotten, mannen hon ser har mörk knälång fladdrande rock (mörk på insidan och möjligen mörk tröja under rocken) samt en liten väska i handen. Någon huvudbonad ser hon inte, inte heller om väskan har någon rem. 35-45 år. Ej tjock men satt eller grov. Såg hakan, inget skägg, ljus hy. Verkade som att mannen halkade till.

      I Lars J:s fall dras slutsatsen att det är gärningsmannens fotsteg som hörs, vilket förvisso är sannolikt men går det verkligen helt att utesluta att det finns åtminstone en till person på platsen, kanske med gummiklädda skosulor som smyger in på restaurang Bohemia halvminuten efter mordet?
      Lars tycks ju också hört av sig till Palmeutredningen och förklarat att hans vittnesmål inte får tolkas som att han är säker på att det var gärningsmannen han såg.

      ”Det kan ha varit han”, skrev Lars, ”men det kan också ha varit en annan person. I så fall var det en person som dödade Olof Palme och en annan som jag såg springa uppför trapporna”.
      Lars uppger i alla fall i första förhöret mannen som springer uppför trapporna som iklädd mörkt jackliknande plagg typ dunjacka, något som liknade en keps på huvudet, ingen väska i händerna, 35-40 år.

      Jag har svårt att se någon större samstämmighet i dessa 2 vittnesuppgifter. Nästan mer troligt är att det är 2 olika personer i 35-45 års åldern det handlar om.

      Har någon för övrigt funderat på ett scenario där SE i verkligheten befinner sig inne på Tunnelgatan när mordet sker, ser mordet och blir fullkomligt vettskrämd, lägger benen på ryggen och springer så fort han kan därifrån? Det som sedan utspelar sig beror kanske helt enkelt på att han är rädd för mördaren och gör allt för att framhålla att han varken sett eller hört något när det gäller gärningsmannen. Märkligare saker har ju inträffat.
      AH beskriver ju i sin bok hur rädd hon var efteråt att mördaren skulle tro att hon sett honom och försöka tysta henne.

    2. Något som är viktigt vad gäller vittnesmål är att även ta hänsyn till hur långt ifrån det aktuella vittnet stod, om vittnet betraktade gärningsmannen före skotten eller först när han skjutit, ljusförhållanden från vittnets position, om vittnet samtidigt var distraherad av något annat, om vittnet hade druckit alkohol, om vittnet stod stilla eller var i rörelse etc etc. Att bara sammanställa en lista på alla signalement och sen sammanställa dessa som om alla vittnesmål är helt likvärdiga i tillförlitlighet kan vara mycket missvisande.

    3. Tack! Har letat en sån sammanställning. Har det för att det finns i någon bok men har inte hittat den. Det kanske mest intressanta tycker jag också är vilka som sett vad. De som kan ha sett det tydligast är ju Anders B och Inge M. Att den ena är så säker så att han kan rita den och att den andre hänger upp iakttagelsen på Nicholsons mössa i Gökboet är därtill viktig för tilltron enligt en polis jag känner. Att de dessutom är helt samstämmiga gör att man har anledning att sätta stor tilltro till just de iaktagelserna.

  44. Kan det verkligen vara så att man inte vetat revolverns status förrän 9 maj? Fick man någon typ av falsk förhoppning i februari i stil med ”Kan inte uteslutas – fortsatt analys krävs” (minst en 0:a). Fanns det någon som på allvar trodde att det här vapnet skulle varit ”utplånat till SE” för ändamålet av en vapenkunnig samlare? I detta fall känns det nästan som en olycka för polisen att TP (om det nu var han) gav informationen.

    Nu var det ett tag sedan jag läste om detta men visst har det provskjutits flera vapen med resultatet 0 eller t.o.m. +1 – någon som har det i minnet?

  45. Hej

    Visat intresse först nu när förundersökning lagts ned och har skickat skrivelse tio sidor efter tagit del av insikter på denna blogg och annorstädes, allt i all hast utan insikt

    SVARANDE
    JK
    JO
    REGERINGEN
    FRÅGANDE

    Gösta Sundberg
    Mångårig lokal ledamot liberalerna

    KOPIA
    Partiledare och samtliga riksdagsledamöter
    DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, SVT, TV4

    SAKEN
    Initiativärende med anledning av långsam handläggning av en förundersökning mot misstänkt gärningsman kallad Skandiamannen tillika namngiven avliden misstänkt mördare Statsminister Olof Palme.

    YRKANDE
    I första hand att
    – JK, JO och Regeringen var för sig riktar kritik mot Polismyndigheten för att handläggningen av en förundersökning Skandiamannen har dragit ut på tiden

    I andra hand att
    – JK, JO och Regeringen var för sig förordar en försvarsnämnd för Skandiamannen bestående av en advokat, en domare och en akademisk skolad

    I tredje hand att
    – JK, JO och Regeringen var för sig förordar en Stay behind kommission för att utreda om Skandiamannen medverkat i en konspiration Stay Behind-rörelsen med koppling NATO och USA med hemvist i Skandiahuset och om verksamma inom staten idkat mörkläggning.

    OMSTÄNDIGHETER I SAK

  46. Var det inte så att GM stoppade på sig vapnet innanför rocken rätt omgående efter andra skottet? Eller är det bara ett antagande givet att inget(?) vittne såg GM springa från platsen med ett vapen i handen? Finns väl inga uppgifter om att vapnet stoppades ner i en (handlovs)väska?

    Om GM sprang från mordplatsen med vapnet i ett hölster eller en stor rockficka är det inte lite märkligt att denne skulle ta fram vapnet och börja fippla med en väska uppe på David Bagares gata? Vad skulle syftet kunna vara med det? GM borde väl ha varit skapligt stressad i det läget och varit fokuserad på att komma undan.

    1. Utifrån att Yvonne N:s beskrivning av väskan mer liknar ett vapenfodral i cordura än Engströms handledsväska (se diskussion högre upp här i tråden) så tänker jag mig att mördaren har försetts med vapnet av någon annan strax innan mordet; att han då har stoppat fodralet och vapnet i varsin ficka för att ha det senare lättillgängligt; och att han vid mötet med Yvonne M. håller på att stoppa tillbaka vapnet i cordurafodralet för att senare kunna lämna tillbaka det.

      1. Om det inte var mördaren som sprang där, vilket är fullt möjligt att det inte var, kan man tänka sig att väskan var avsedd för en walkie-talkie. Det finns ju mycket som pekar på att ett antal personer med sådan utrustning befann sig i närområdet. Vad de än gjorde där är det ju ganska lätt att tänka sig att det blev en väldig fart på dem så fort de fått klart för sig att Olof Palme just blivit skjuten.

        Jag brukar hänvisa till Dag Anderssons kommentarer om hur angeläget det var att få klarhet om dessa walkie-talkieobservationer. Men låt mig den här gången i stället påminna om vad Stig Edqvist sa till mig när jag talade med honom 2010. Jag citerar ur min bok Mordgåtan Olof Palme:

        Till exempel finns det en iakttagelse som har gjorts av ett par, Magnus P och hans hustru. De har varit och spelat bingo i en lokal under Kungsgatan och befinner sig på Oxtorgsgatan på väg till sin bil när en man med walkie-talkie passerar dem. Det är några minuter efter mordet. Båda makarna ser mannen, Magnus ser hans walkietalkie medan hustrun enbart ser antennen. De gör sin observation på en plats ungefär 200 meter från mordplatsen. Magnus P kan senare beskriva walkie-talkien på ett ganska detaljerat sätt och gör tydligen ett gott intryck när han lämnar sina uppgifter till polisen. Tipsmottagaren noterar särskilt att Magnus är ”ett trovärdigt vittne”.

        Samma omdöme om parets iakttagelse har Stig Edqvist när jag frågar honom om walkie-talkietipsen. Han kommer särskilt ihåg just den här observationen på väg från bingohallen.

        ”Det var en väldigt trovärdig berättelse. Ibland stöter man på uppgifter som stör en och som man inte får någon förklaring till. Och det där är en sådan”, säger Edqvist.

        Edqvist har själv talat med Magnus hustru, visar det sig.

        ”Historien som hon lämnade är ganska tydlig. Den är som den är. Och någon förklaring har i varje fall inte jag hittat i utredningen.”

        Så långt Mordgåtan Olof Palme (sid 133-34).

        Granskningskommissionen som också tar upp Magnus P:s observation skriver att mannen han såg rörde sig i riktning bort från mordplatsen och att han ”gick fort och målmedvetet.” (GrK sid 407). Det bör vara ungefär samtidigt som Yvonne N gör sin observation, med all sannolikhet av en helt annan man som dock också har bråttom bort från mordplatsen.

        1. Jag tror inte det finns walkie-talke-fodral/väskor som liknar det Yvonne N. beskriver. När jag googlar på walkie-talkie eller jaktradio i kombination med fodral eller väska så får jag fram dels enkla hållare eller väderskydd av ett slag som jag har till min egen jaktradio, dels litet större förvaringsväskor där man även ska få plats med laddare och annat. De senare väskorna lämnar man rimligen hemma när man ska ut med apparaten.

            1. Ja, det är ju en förvaringsväska, som även innehåller en dockningsstation för laddning och en massa andra tillbehör som man inte behöver när man är ute och använder apparaten.

              Inte heller ett vapenfodral i cordura är väl vad någon normalt skulle ta med sig ut. Det är därför jag tänker att gärningsmannen har fått vapnet på det viset av någon annan och strax ska lämna tillbaka det, alternativt dumpa det någonstans där det kan plockas upp.

                1. Nej, för all del. Men då har vi alltså walkie-talkie-män på väg åt olika håll, en österut längs David Bagares gata och en söderut borta vid Oxtorgsgatan – ska de lämna tillbaka sina walkie-talkies till olika personer? Eller tar de bara olika omvägar till samma återsamlingsplats?

                  Dock, angående vapenfodral och walkie-talkie-väskor:

                  Ett vapenfodral är väl inte vad någon skulle kalla fältmässigt, men det används rutinmässigt av pistolskyttar när de ska till och från skjutbanana med sitt vapen. Då lägger man detta i en större väska där man även har hörselkåpor, skytteglasögon, ammunition, två rullar klisterlappar (svarta och vita) att täcka hålen i måltavlan med, och annat man kan tänkas vilja ha med sig. Fodralets funktion är att skydda vapnets finish mot annat som skvalpar runt i väskan och att bidra till en säker och snygg vapenhantering. I vår skyttelokal ställer jag väskan på en stol mot den bakre väggen och tar med fodralet de två meterna fram till själva skjutbänken. Där öppnar jag det och tar ut vapnet. De flesta andra gör också så. Då slipper man röra sig med vapnet direkt i handen bland sina skyttekamrater.

                  Förut hade jag bara ett fodral. Ville jag ta med två vapen fick jag lägga det ena löst eller invikt i en handduk i den större väskan, och bära det i nypan vinklat ned mot golvet fram till skjutbänken – så att det inte skulle peka mot någon annan på vägen. Detta kändes hafsigt och osnyggt. Nu har jag fler fodral.

                  Som sagt, ska man ge sig ut och mörda någon föreställer jag mig att man helst lämnar fodralet hemma. Men om man ska transportera ett vapen och överlämna det till mördaren så kan fodralet komma till användning, just för att det är så man brukar transportera vapen om man är legal vapenägare. Om överlämnandet sker i en offentlig miljö så minskar det också risken att någon utomstående förstår vad det är som lämnas över. Lägger man fodralet i en plastpåse kan nog ingen gissa vad det är. Dessutom, om vi föreställer oss att revolvern är laddad redan i förväg – och dessutom att det är fyra oavfyrade patroner kvar i den när den återlämnas – så tar fodralet bort risken för vådaskott. Den risken är sannolikt inte stor men ändå något som lagliga vapenägare (och andra sansade människor) kan ha svårt ignorera.

                  Sådana där förvaringsväskor för walkie-talkies saknar jag erfarenhet av. Men till skillnad från vapenfodralet rymmer de ju som sagt även en massa onödiga tillbehör, är därför mer skrymmande i förhållande till själva walkie-talkien, och fyller vad jag kan se ingen begriplig funktion i sammanhanget. Skulle jag organisera en grupp walkie-talkie-män så fick förvaringsväskorna bli kvar på förvaringsplatsen.

                  Anstränger jag fantasin kan jag kanske se tre möjliga anledningar att göra annorlunda. En är att själv slippa lägga apparaterna i väskorna. Efter användningen måste ju dock batterierna laddas, så den lättjan har jag inget för. En annan är att förvaringen av apparaterna är ett ansvar som cirkulerar mellan medlemmarna i gruppen, och att apparaterna därför måste överlämnas tillsammans med väskor och tillbehör. En tredje är att det rör sig om billiga apparater som lätt går sönder och som därför bör läggas i förvaringsväskan inför eventuell ihopsamling och transport.

                  Anledning nummer två var kanske inte så dum, jag vet inte.

                  Det finns förmodligen andra vapenägare här som stödjer mitt resonemang om vapenfodral. Ännu mer intressant vore förstås kommentarer från eventuella walkie-talkie-män, eller -kvinnor. Typ väktare och poliser och andra som använder sådana apparater till vardags. Har de exempelvis någonsin sett förvaringsväskor som är så smidiga att de vore rimliga att ta med sig ut? Och Gunnar, finns det några uppgifter om hur stora walkie-talkie-apparaterna kan ha varit?

                  (Ursäkta om det här blev långt.)

                  1. Det får vara långt, i synnerhet om det är intressant. Och det tycker jag det var.

                    Det finns ju ett antal olika uppgifter om walkie-talkies och i alla fall en del av dem förefaller handla om större apparater än dem man såg på bilden jag länkade till. Däremot kan man ju tänka sig en walkie-talkieväska avsedd för en enda apparat och där antennen är infälld. Då skulle det få plats en rätt stor walkie-talkie i en väska av de dimensioner som Yvonne beskrivit.

                    Att personer med walkie-talkies som fick kunskap om mordet och beslutade sig för att lämna området kan ha gett sig iväg åt olika håll är väl inte så långsökt. De hade rimligtvis sina apparater för att kunna ha kommunikation med varann fast de befann sig på olika platser. Och då bör det också ha varit naturligt att de avvek i skilda riktningar.

                    Självklart kan det ha varit ett vapen – mordvapnet – i väskan. Och det kan ju ha varit som du beskriver att någon tog vapnet till området kring mordplatsen för att överlämna det till mördaren – och då hade med sig det i en väska.

                    Av observationerna från brottsplatsen finns det dock inget som tyder på att mördaren hade en väska med sig. Så om mannen på David Bagares gata sprang med en vapenväska är det ju möjligt att han fått vapnet i handen av mördaren och just höll på att stoppa ner det i väskan när Yvonne dök upp. Hon har ju just beskrivit saken som att mannen höll på att stoppa ner något i väskan, alternativt ta upp något ur den.

                    Hade det skett ett överlämnande av vapnet alldeles innan Yvonne dök upp så talar vi om en mordkomplott, åtminstone en liten sådan.

                    Men vi måste förstås också hålla öppet för ett tredje alternativ, att väskan varken innehöll ett vapen eller en walkie-talkie. Och i så fall vet vi inte alls varför mannen på David Bagares gata befann sig där.

    1. Vem som helst har naturligtvis rätt att hövligt ta kontakt med vittnen men inte att trakassera dem. Vet man med sig att man kan skilja på de två sakerna bör det inte vara några problem. Den som känner sig lite osäker kan alltid vända sig till mig eller någon annan journalist och föreslå att vi tar kontakten. Det kan också vara bra för att vi som yrkesmässigt pratar med folk har en vana att ställa frågor och att dokumentera svaren. Plus att vi känner till lagstiftningen om meddelarskydd som kan vara viktig i sammanhanget.

  47. Missa inte denna filmade Expressenintervju med Joakim Palme där det framgår att sönerna diskuterade uppgifterna om Stig Engström med Lisbeth och att hon var villig att låta sig förhöras igen av Krister Petersson. Det blev aldrig av på grund av att Petersson blev sjuk och senare avled Lisbeth Palme. Vad Lisbeth skulle ha sagt i ett nytt förhör vill inte Joakim uttala sig om.

    Tidigare har det ofta hetat att eftersom Lisbeth Palme gjort ett så kategoriskt och tvärsäkert utpekande av Christer Pettersson fanns det i praktiken inga möjligheter att få en annan gärningsman fälld för mordet. Nu vet vi att Krister Petersson ansett det som meningsfullt att peka ut Stig Engström som misstänkt – och att han uppgett att han föreställt sig att om denne varit i livet och kunnat utredas vidare så skulle det ha kunnat leda fram till ett åtal.

    Det betyder förstås att ett nytt förhör med Lisbeth med nödvändighet skulle ha behövt gå igenom omständigheterna kring hennes kategoriska utpekande av en annan person – eftersom åklagaren Petersson bör ha uppfattat det som helt otillförlitligt. Och det borde i sin tur ha lett fram till ytterligare frågor om brister i Lisbeths vittnesberättelse.

    För min del menar jag att det finns åtskilligt som pekar på att hon gjort observationer som inte kommit fram i offentligt kända förhör och att hon i själva verket värnat om vad hon ansett som legitim sekretess kring delar av det hon upplevt.

    Detta inte sagt för att kasta en moralisk skugga över henne. Den som vill ta del av mina tankegångar kring Lisbeth Palmes besvärliga roll i utredningen kan läsa den senare halvan av min bok Huvudet på en påle som just handlar om Lisbeth Palme och mordutredningen. Denna andra halva av boken finns också separat utgiven som ljudbok under titeln Det motvilliga huvudvittnet.

    Det kan tilläggas att även Lars Borgnäs skrivit en bok som fokuserar just på Lisbeth Palme och hennes uppgifter, Olof Palmes sista steg. Jag har recenserat den och Lars och jag har debatterat den på min blogg – se inlägg från april 2020. Som framgår är vi överens om en del saker men inte alls om allt.

      1. Naturlig fråga som det är värt att söka svar på. Men i alla fall i tidiga skeden av utredningen finns det dokumenterat att Lisbeth Palme var noga med vilka hon pratade med.

  48. KP säger att det inte går att ‘komma runt Stig Engström’. Senare i presentationen sägs dock:

    ”Hade den nuvarande Palmegruppen varit med för 34 år sedan, så hade Stig Engström blivit frihetsberövad, om han inte kunna lämna nöjaktiga förklaringar.

    Min bedömning är att det räckt för att få honom häktad.”

    Notera hur logiken haltar. Först går det inte att komma runt honom. Sen öppnas det för att SE kanske skulle ha kunna svara tillfredsställande på frågorna. Men då öppnar han ju för att det skulle gå att ‘komma runt honom’! Resonemanget är ungefär: ”Det måste vara på det här sättet om det inte visar sig att det inte är på det sättet.” Ja, något tredje alternativ lär ju inte finnas så där är vi ense.

    KP gjorde också en stor sak av att detta sannolikt hade räckt för att få honom häktad.

    Då kan det vara värt att påminna om att i utredningen av mordet på Anna Lindh, där KP var med och ofta hänvisas till som en stor merit, hade man såväl mordvapen, DNA, en övervakningsbild och en keps hittad i Gallerian. Ändå riktar man in sig på fel person (som anhålls den 15/9, grips den 16:e, häktas den 19:e och släpps först den 24:e – han är alltså huvudspår i över en vecka) innan man får träff på GM:S DNA på mordvapnet (hämtad från PKU-registret). Hade man inte haft så mycket bevisning att stämma av mot så hade den häktade mycket väl ha kunna bli en ny Christer P, Stig E eller Victor G. Jag tycker det kan vara värt att komma ihåg när alla haussar KP för att utredningen av mordet på Anna Lindh var så exemplarisk.

    Sanningen är väl den att utan teknisk bevisning eller avgörande vittnesmål så kan inte utredarna trolla med knäna, de är inte klärvoajanta eller kan se runt hörn. Det där är en myt som odlas i deckare. Utan konkreta ledtrådar tvingas de välja ett eller ett par spår att utreda och sen bara hoppas att de ska leda någon vart. Det blir då lätt ‘groupthink’, särskilt när den misstänkte saknar försvarare. De är inte bättre på att tänka logiskt än andra människor som har tillgång till samma information.

    Det vore bra om detta ledde till att media framöver är lite mer skeptiska till vad polis och åklagare tror i olika rättsfall. Vad kan de bevisa är den relevanta frågan!

  49. Om man fokuserar på rätt saker så blir diskussionen om SE ganska enkel. Argument som ”han halkade till på David Bagares gata, alltså alltså var han kontorsanställd” ligger på
    en så skrattretande låg nivå att de egentligen kväver hela den sakliga debatten.
    Detsamma gäller promenaden kl 20. Den kan inte ha det minsta med palmemordet att göra, utan är bara ovidkommande utfyllnad.
    Inget argument av substantiellt värde finns för övrigt heller, men dessa båda punkter ligger på en särskilt låg nivå.

    Det vi i stället borde spetsa in oss på är frågor som knyter SE till brottsplatsen som vittne.
    Var det verkligen möjligt för gm att se LJ från trappkrönet med en snabb huvudvridning?
    Nej, vilket vi konstaterat genom foton från båda perspektiven.
    Uppgig lämnas kl 12 dagen efter och styrks av Lisbeth.

    Hur visste han att LP sagt blå täckjacka och använde ordet ”dom”? Det stämmer ju på pricken med vad hon sagt till Rimborn.

    Motargumentet att hon aldrig spontant berättat det är löjligt eftersom hon inte bekräftat något som hon sagt vid brottsplatsen, och får aldrig heller några frågor runt det.

    Att det vällde blod ur munnen skulle gm möjligen kunna ha uppfattat, men som Gunnar skrev, så föll han framstupa, och därför borde inte en gärningsman ha uppfattat det.
    Hur visste han om mun mot munmetoden kl 23.40?
    Det är ett betydligt starkare argument som slår hål på hela hypotesen med SE som gärningsman.
    Hur visste han vid samma tidpunkt att LP och GS hade haft ett både verbal och fysisk dispyt? ”Polisen var brysk mot henne”.

    GS:
    ”Vid det andra tillfället fick jag över huvudtaget ingen kontakt med henne. Jag tog tag i henne och försökte sätta henne i bilen så vi kan prata i lugn och ro. Hon bara slog ifrån sig, ville inte delta i det […] så småningom, vid ett tredje försök att kontakta Lisbeth Palme, då skrek hon åt mig ”är du inte klok, känner du inte igen mig? Jag är Lisbeth Palme och där ligger Olof, och sen en svordom…”

    Även detta binder honom oerhört starkt till brottsplatsen.

    Hur visste han att polisen inte hade signalementet ”blå täckjacka” som LP uppgett då han sprang efter poliserna?
    Om man bara förutsätter att SE sprang efter den sist springande polisen stämmer allt tidsmässigt och går att passa in i kontexten.
    Gedda var försvunnen, förmodligen i rulltrappan.
    Gedda sprang när ambulansen vinkades in 23.25 +, SE kom tillbaka från sin lilla rundtur då Palme lastades in 23.27+.
    Allt stämmer kronologiskt mycket väl.
    Nästan på sekunden.
    Dessutom bekräftade LL både tidpunkten och händelsen i tingsrätten under ed.

    Att KP kastat om kronologin vid utstämpling, väktarsamtal och utpassering är ett så oerhört grovt misstag att det inte bara kan få passera. Allt bygger ju på att den uppgiften måste vara korrekt.
    Varför far han med osanning?

    1. Du sätter fingret på en viktig punkt. Om Engström är GM och stod kvar på brottsplatsen tillräckligt länge för att observera det som han sen berättar för väktarna, då kan inte gärna Lisbeth ha misstagit sig på GM och vittnet som gick bakom, Anders B. Då går det inte att avfärda hennes vittnesmål lika lätt längre. På sätt och vis avslöjar enbart denna lilla pusselbit hur glidande resonemanget är när man argumenterar för att det var Engström. Samma glidningar som vi ser i tolkningen av passertider respektive LJs vittnesmål.

      Personligen tror jag Lisbeth såg Anders B först och sen GM inne i gränden och då drog slutsatsen att det var samme person eftersom Anders B inte längre var kvar på samma plats då. Det betyder i sin tur att GM försvann direkt in i gränden efter andra skottet. Det faktum att han sätter ett perfekt placerat skott med mantlad kula efter att ha lagt handen på OPs axel, som för att hålla honom stilla, tycker jag tyder på en iskall GM och inte något impulsdåd av en ”galning”. Att Engström skulle ha varit kapabel till en sådan ren avrättning finns det som jag ser det ingenting som talar för.

    2. @Jörgen G: Du är som bekant övertygad om att Engström inte är gärningsmannen medan jag numera tror att han sannolikt är det, vilket jag för inte särskilt länge sen var mycket tveksam till. Jag har tidigare försökt komma med rimliga förklaringar till de flesta av dina funderingar i ett väldigt långt inlägg, scrolla ner till ”4) Så till sådant som skulle kunna tala för Skandiamannens oskuld”: https://gunnarwall.wordpress.com/2020/04/29/nedrakning-infor-peterssons-tillkannagivande/#comment-15878

      En sak som jag inte tar upp där är ”promenaden kl 20” som du menar är ”ovidkommande utfyllnad”. Om den verkligen ägde rum kl 20 så håller jag med dig, men enligt Anna-Lisa G uppgav hon fel tid i polisförhöret – Engström ska egentligen ha kommit tillbaka vid 21-tiden, vilket hon tidigare sagt till Per H. Detta är mycket intressant med tanke på vittnesmålen från bla Mårten Palme efter bion, som ju stämmer mycket väl in på Engström. Om det verkligen var han, hur kunde han isåfall veta att Palme var där, han befann sig ju utanför Grand flera minuter innan filmen tog slut? Jo, om han passerat Grand strax innan han kom tillbaka till Skandia kan han ha sett Palme utanför. Dessutom förnekade han i förhör att han varit utanför Skandia under kvällen.
      Ang. Anna-Lisa G:s uppgifter se https://magasinetfilter.se/granskning/den-osannolika-mordaren-kallmaterial-och-noter/

    1. Han har först en redogörelse för att han inte kunnat tänka sig det, men han tror det ändå,
      Helt utan konkreta exempel på vad han grundar
      slutsatserna på.
      Hade någon sagt till Engström att han skulle ha på sig samma kläder som på mordnatten, eller var det på hans eget initiativ?
      ”Engström var lättad”
      Hade han strax innan sett att han var tyngd eller?
      Arvidsons verkar helt sakna grund för sina antaganden, och presenterar inget av substantiellt värde.

      1. Här träder ändå en bekant fram som kan föreställa sig Engström som gärningsman. Det har väl inte hänt så ofta hittills och sticker därför ut. Låt vara att han inte tillhör den närmare umgängeskretsen. Sedan får man naturligtvis ta uttalandet för vad det är. Han kan mycket väl ha blivit påverkad av TP och PU, men inte förstått på vilken bräcklig grund som de anförda indicierna vilar.

  50. En fråga som jag inte sett någon ta upp här eller i annan media:
    Är det inte märkligt att SE har sparat sina kläder från mordnatten i så många år? Vad säger psykologin om det här? (Visst finns det ett värde för mördare att spara på reliker från sitt dåd?) Han kommer med kläderna i en plastpåse till journalisten i Stocksund när han ska bli intervjuad 1992 i Skydd och Säkerhet. Det är 6 år efter mordet.

    1. Han älskar ju att tala om mordet och agera som vore han ett viktigt vittne, och har flera gånger låtit sig fotograferas iförd dessa kläder i olika medier.

      Att ha kvar vinterytterplagg i sex år är väl inte så konstigt heller, även utan statsministermord. Jag har ägt och brukat både rockar, mössor och halsdukar mycket längre än så.

    2. Calle

      SE hade en mycket tunn kort fladdrande rock 28 februari. Den försvann antagligen för gott redan på natten.

      Det finns felsägningar av SE i intervjun som tyder på att det är dikterat av någon annan, som många tidigare förhör och intervjuer också verkar vara.

      1. Mikael A

        Ja, förmodligen har han gjort sig av med kläderna från mordnatten eller åtminstone tvättat rock, byxor och väska..

  51. Läste i kvällstidningen nu att man topsade Engströms släktingar för att jämföra deras DNA med DNA-spår (förmodar jag) från de sk ”bekännelsebreven”. I artikeln finns bilder på ett av bekännelsebreven och ett skriftexempel från Stig Engström. En släkting till Engström ska ha sagt: ”Det är så dumt alltihopa”. När jag jämför de båda breven, som är så olika som olika kan vara, tänker jag: ”Dumt räcker inte ens till den här gången. Det här är ju rena vansinnet. Hur TÄNKTE dom?” https://www.expressen.se/nyheter/bekannelsebrevet-jag-mordade-palme/

    1. Ja exakt, tänkte samma sak. Det är uppenbart att man grep efter halmstrån. Det jag har svårt att få att gå ihop är Krister Petterssons utspel om att gå tillbaka till mordplatsen men sen presentera en lösning där man pekar ut en man vars signalement inte överensstämmer ett dugg med vad vittnena på mordplatsen uppger. Ändå försöker man koppla denne man till mordet genom allehanda mer eller mindre vansinniga teorier.

    2. Märkligast av allt, tycker jag, är att man gör DNA-tester för att knyta Stig E till brevet. Det skulle i så fall bli ett bevis för att han var trolig gärningsman, d.v.s. bekännelsebrevet antas av polisen vara skrivet av den faktiske gärningsmannen.

      Men när man inte får en DNA-träff, då är brevet irrelevant och helt plötsligt inte skrivet av den faktiske gärningsmannen. Det borde ju ha friat Stig E, men så blir inte fallet. Med andra ord ska Stig E stämplas som gärningsman, oavsett om detta fysiska ”bevis” (alltså brevet) talar för den saken eller ej. Extremt märkligt.

      1. Ja, utredarnas sätt att resonera kring breven (det var flera stycken) utgår ju helt uppenbart från grundförutsättningen att Engström är gärningsmannen. Kan han knytas till breven är de viktiga, kan han inte det är de utan värde.

        1. Men Gunnar, jag har precis som du arbetat en hel del med text och form genom åren. Är inte det märkligaste att någon tänker sig att breven (de två som är publicerade i Expressen) är skrivna av en 50-årig reklamare från Täby

          1. Ja, det förefaller som om Petersson och Palmegruppen letade aningen desperat efter något som skulle kunna koppla Engström till mordet. Kanske kommer vi inom en inte alltför avlägsen framtid få se fler exempel på hur de testade andra mer eller mindre långsökta teorier för att bygga ett case mot den avlidne Skandiaanställde, teorier som de sedan valde att överge. Det Petersson valde att betona på pressträffen var väl helt enkelt det material som han ansåg hade en viss trovärdighet.

            1. Det maskinskrivna brevet påminner om ett liknande brev/papper som jag en gång hittade i närheten av Gamla Stans tunnelbanestation. Har sparat det, innehåller en ganska förvirrad text med inslag av rättshaveri. Tror att en del liknande brev cirkulerade i Stockholm under det tidiga 90-talet, bl a har jag för mig att några skickades till Riksdagens konstitutionsutskott (som ju hanterade Ebbe Carlssonaffären). Vet inte om det var en eller flera personer som stod bakom dessa brev, men har svårt att tro att de har med vare sig Engström eller palmemordet att göra.

            2. Dessvärre undrar andra varför LJ är trovärdig just vad gäller det som såg ut som en keps (som inget annat vittne sett), men inte vad gäller den förbispringande mannens ålder och kläder i övrigt.

              Det här med ljusa skosulor som ibland nämns. Det tycks vara en uppgift från AB. Men då väljer man bort AB’s uppgifter om rock och blå stickad mössa.

              Håller man på så här och plockar efter eget behag kan man bevisa vad som helst, och det var precis vad polisen Jerker Söderblom sade i rätten.

              1. Vad gäller vittnens trovärdighet så bottnar det naturligtvis i deras personliga egenskaper men också i under vilka omständigheter de gjort sina iakttagelser. De flesta vittnen runt mordplatsen gör sina iakttagelser efter att ha hört skott och ser offret falla. Sannolikt är de mycket påverkade av händelsen och har mycket fokus på offret och hans hustru. En flyende man är mera perifer.

                Det finns några undantag. I ett tidigt förhör beskriver Lars J det han säger ”förmodligen” är gärningsmannen. Han kan ha full fokus på denne när han springer förbi och uppför hela trapporna.
                Han avser att följa mannen och bör ha en mycket god möjlighet att återge ett signalement.

                De andra undantagen är Anders B och Inge M. De iakttar gärningsmannen och paret Palme under lugna förhållanden redan innan de ser skotten avlossas och har haft en bättre möjlighet än de flesta andra på mordplatsen att avge ett korrekt signalement.

                Lars J verkar säker på att han sett en keps. De båda andra har sett en mörk mössa med uppvikt/upprullad kant. Jag känner mig tämligen övertygad om att båda har rätt och att de alltså beskriver olika personer.

                1. Lars J. säger i första förhöret enligt vittnesprotokollet att mannen KAN ha haft keps. Han säger inte att han hade en keps. Som vän av ordning och reda funderar undertecknad om vittnet Lars J. kan ha fått en ledande fråga från förhörsledaren av typen: ”Såg du om mannen bar en keps?

                  1. Nja…

                    Förhörsledarens fritext efter förhör, 1986-03-01, kl 01.15
                    ”Vidare tyckte [Lars J] att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet.”

                    Förhörsledarens fritext efter förhör, 1986-03-04, kl 10.50
                    ”På huvudet bar han en keps.”

                    Avskrift av bandupptagning efter förhör, 1986-04-04, kl 14.05
                    ”Jag ser en bred ryggtavla och nånting på huvudet som ser ut som en keps, nån typ ……………. keps.”

  52. Om SE är gärningsman har jag svårt att föreställa mig detta som ett impulsdåd som kommer för honom när han lämnar sitt arbete och helt oväntat får syn på Olof palme. Med tanke på den korta tiden Han då har på sig borde då vapnet redan vara laddat, vilket han inte skulle haft någon anledning till om han av ett legitimt skäl transporterade ett vapen den kvällen.

  53. Efter en genomgång av publicerade vittnesförhör så är min teori att vittnesmålen rörande skjutningen och den allmänt vedertagna flyktvägen beskriver två olika personer. Den ena är en kallblodig och professionell mördare med långt neddragen stickad mössa och vapen i höger ficka. Vissa uppfattar honom som barhuvad. Den andra är en stressad man med keps och en mindre väska och som uppenbarligen känner sig jagad. Den senare har ett signalement som mycket väl kan vara Stig Engström.

    Stig Engström bedöms ha varit ute mellan ca 23:19 och 23:40. Vittnen till skjutningen säger sig inte sett fler än tre personer på eller nära brottsplatsen. Mina första teorier bygger på att vittnena i röran missat Engström. Ett annat alternativ är att det skulle finnas en alternativ utgång som Engström använt. Vid en sökning på Skandiahuset och alternativa utgångar hittar jag lite text av en av de grävande journalisterna (Lars Borgnäs) som påstår att det fanns en öppen bakdörr som en gärningsman t.o.m skulle ha kunnat använda som flyktväg.

    Detta kan ha hänt: Stig Engström går från kontoret ca 23:19 och använder bakdörren. På Tunnelgatan hör eller ser han skotten mot Palme. Efter en kort stund kommer gärningsmannen rakt emot honom. Panik!!! Han vänder sig om och springer. Efter byggbarackerna på Tunnelgatan passerar han vittnet Lars J på 15 meters håll. Lars J tvekar men följer efter Engström då Engström kommit långt upp i trapporna. Nu händer det lustiga att Lars J jagar Engström och båda tror/misstänker/befarar att den andra är gärningsmannen.

    När Engström har skakat av sig Lars J så återvänder Lars till brottsplatsen och avger vittnesmål. Engström gör en lov åt något håll och återvänder också dit. Väl tillbaks så blir han varse att mordoffret är Olof Palme och att minst ett vittne ger ett signalement av gärningsmannen som är mer eller mindre identiskt med honom själv. Han kanske t.o.m. känner igen Lars J som den som jagade honom i ett senare skede av flykten. Han försöker övertyga poliserna att vittnena pekat ut fel man men man lyssnar sannolikt inte.

    Exakt vad som rör sig i en omtumlad Engströms hjärna kan man undra men allt vad som hänt och med vissa sentida beskrivningar av honom så känns det inte otroligt att Engström berättar en historia där han själv deltar i räddningsförsök av Palme i stället för att berätta han lagt benen på ryggen för att undkomma ett annat vittne.

    Om vi återvänder till gärningsmannen så innebär min beskrivning att en flyktväg längs någon riktning på Luntmakargatan är trolig. Läser en artikel i SvD 13 juni 2020 med en för mig mycket intressant upplysning. Återigen är det information från Lars Borgnäs som rörande Engström verkar dela min uppfattning i stort. En person och ett sällskap på puben Bohemia i korsningen Luntmakargatan och Tunnelgatan ser en mörkklädd person komma in ca en halv minut efter skotten, sätter sig vid ett bord intill dörren med ytterkläderna på och med händerna på bordet. Han reser sig och går efter ytterligare ca en halv minut. Lars J har lämnat platsen vid detta tillfälle. Denna händelse passar helt in i min övriga bedömning av vad som utspelade sig halvtimmen efter skotten. Om detta har inträffat på det sätt som Borgnäs beskriver så tycker jag få ytterligare en bekräftelse på att polis och åklagare enbart inhämtar den information som stödjer tidigare teorier. Detta grundar jag på att vittnet enligt uppgift anmält detta upprepade gånger genom åren, även en gång nyligen, utan att ens ha blivit kallad till förhör.

    Vi återvänder till min bedömning att det handlar om en professionell mördare. Han använder sig av två kulor. Den ena träffar Olof Palme på ett ställe som är direkt dödande och med ett förfaringssätt som säkerställer att Olof Palme inte gör någon oväntad rörelse i skottögonblicket. Den andra snuddar Lisbeth Palme. Han ägnar nu några sekunder på att bedöma hur skottet mot Olof Palme har tagit och tycker sig få bekräftat att skottet måste ha tagit på ett sätt så att man inte överlever det. Han ser att Lisbeth har överlevt och han bör ha 4 kulor kvar. Min gissning är att han nu tycker det är viktigare att ha dessa fyra kulor kvar om han blir förföljd av t.ex. polis än att ”slösa” en kula till på Lisbeth Palme. Man kanske t.o.m. kan tänka sig att den sista kulan var avsedd för honom själv.

    Han tar sig från platsen, inte i full flykt utan gående/lunkande. Han tar plats på puben Bohemia för att kontrollera om han blir förföljd innan han tar sig därifrån i en lämplig riktning.

    1. Ja definitivt inte mer osannolikt än att SE kliver ut från Skandia och en revolver helt plötsligt materialiserar sig i hans hand för att det måste den göra enligt KP. Mycket intressant att få läsa dina tankar, jag är inne på liknande tankar. Tänkte dela ett helt annat scenario jag funderat på en längre tid.

      Ber om ursäkt ifall detta inlägg hamnar fel, det är så otroligt mycket information och intressanta diskussioner här så det är inte helt enkelt att veta var man skall posta sina inlägg.

      En annan man som också hade för vana att bära omkring på en liten (axelremsförsedd i det här fallet) väska i storleksordningen 20×15 cm var Victor G. Det skulle vara intressant att syna hans alibi i sömmarna ordentligt. Jag är inte övertygad om att det alibi som 2 pojkar gav honom som gjorde så han avskrevs som gärningsman är särskilt vattentätt. Jag får en känsla av att pojkarna tagit fel på dag man talat med Victor G inne på Mon Cheri.

      Med tanke på hur utredningen sett ut skulle det faktiskt inte förvåna mig om inte detta heller är ordentligt utrett. Holmer tycks minst sagt ha haft bråttom att bli av med allt som inte pekade mot PKK.

      Signalementsbeskrivningarna från mordplatsen inkluderande gärningsmannens löpstil och kroppsbyggnad stämmer i alla fall väl in på Victor G (förutom den lilla väskan då men den kan ha burits dold under jackan nere på Sveagatan/Tunnelgatan). Finns det inte också vittneskonfrontationer som gjorts utefter mördarens förmodade flyktväg där Victor G med viss sannolikhet pekats ut som den man observerat?

      AH vittnar om att gärningsmannen kan ha haft kapuschong på jackan. Lek med tanken att denna kapuschong har ett utseende som gör att man kan missta den för ”kepsliknande” när den är uppfälld och man ser den snett bakifrån i siluett. Det skulle i så fall kunna förklara Lars J:s avvikande vittnesmål om gärningsmannens huvudbonad. Jag menar alltså att förvirringen beträffande gärningsmannens huvudbonad skulle kunna förklaras av att gärningsmannen efter flykten in på Tunnelgatan helt enkelt fäller upp sin kapuschong. Det är ju heller ingenting som utesluter att han dessutom har en stickad mössa på sig.

      AB:s teckning av gärningsmannens huvudbonad tycker jag vid en snabb blick liknar någon som iförd en stickad mössa bär en nedfälld kapuschong, kanske med pälskant eller liknande. ”Gökboet liknande”. Exakt hur såg Victor G:s kanadensiska flygarjacka egentligen ut?

      Finns också vittnesmål om något som slänger, långt hår etc. Kan det vara en kapuschong möjligen? I så fall är SE definitivt ännu mer osannolik som gärningsman. Ja jag har haft många funderingar på dessa minst sagt spretiga vittnesuppgifter om gärningsmannens huvudbonad. Jag menar hade gärningsmannen haft en keps på huvudet så skulle inte uppgifterna variera så här mycket tycker jag.

      Victor G hade i alla fall en jacka/rock med kapuschong. Samma jacka/rock som det fanns spår av tändsatspartiklar på. Skulle det visa sig att Victor G trots allt är inblandad så utesluter det ju inte heller konspiration/mötesscenario, snarare tvärtom. WT-observationerna är synnerligen intressanta också och där finns massor att bena ut. Kanske går att komma någonstans med detta nu när PU är nedlagd.

      HJ säger ju för övrigt i vittneskonfrontation den 13 maj 1986 att det är 50% chans att det är mannen han sett på mordplatsen. Osäkerheten tycks bestå i att mannen nu 2,5 månader senare har mustasch. Som sagt, jag tycker man bör syna Victor G:s alibi.

      Ber om ursäkt ifall allt detta både blev långt och redan är diskuterat. Jag har precis hittat hit till denna eminenta sida.

      Än en gång ett stort tack till Gunnar för att du fortsätter engagera dig i detta nationella trauma. Böcker beställda inför sommarens stunder i hängmattan. 🙂

    2. Några tillägg till min tidigare beskrivning av Engströms förehavanden:

      Sträckan inifrån Skandiahuset, genom en av bakdörrarna till en plats 15-20 meter från Sveavägen är ca 100 meter. Tar en minut i raskt marschtempo och säkert 1,5 till 2 om det är trappor, dörrar, etc. Stämmer bra med klockan 23.19.xx alt 23.20.xx jämfört med uppskattningen av mordtiden 23.21.30. Skandias personalansvariga har vittnat om att det finns flera bakdörrar som kan användas varvid sannolikt endast någon är larmad.

      Det är för övrigt ett underligt tillvägagångssätt att stämpla ut och in när man ska kvista ut och skjuta Sveriges statsminister men att helt undvika att lämna spår när man ska ta ”bondpermis” för att äta middag vid kl. 20 eller 21. Spår kan vara både stämpelklocka OCH passagesystem om jag förstått det rätt.

      Inget vittne har sagt sig ha sett gärningsmannen från skotten till språngmarschen uppför trapporna. Jag har inte sett någon uppgift om att vittnet Lars J skulle ha sett gärningsmannen på Sveavägen utan bara såg offret efter han fallit framåt. Lars J säger enligt förhörsledaren 4 mars att det ”förmodligen” var gärningsmannen han såg springande på Tunnelgatan. I fortsättningen har man i förhör och utredningar tappat bort ordet ”förmodligen”. Förhörsledare och utredare utgår från att gärningsmannen och mannen som springer uppför trapporna (trappmannen) är samma man. Ev. har även LarsJ senare efter några förhör accepterat att det är så.

      Engström har gett ett signalement på en person som han uppger sig ha fått från Lisbeth Palme. Detta är uppenbarligen Lars J. Krister Petersson säger att ingen annan än mördaren kan ha sett Lars J. Han utgår då från att ”mördaren” Engström var vid Palme för att skjuta och kontrollera skottets verkan då han samtidigt såg Lars J 70 meter bort i skuggorna och/eller att gärningsmannen och trappmannen är samma man. Alla utredare verkar utgå från att gärningsmannen och trappmannen är samma person. Är det av detta skäl som man inte ens kallar vittnet från puben Bohemia? Hennes uppgifter stämmer ju inte med vedertagna teorier.

      Jag skulle vilja moderera KP:s uttalande till att förmodligen fanns det ingen annan än Engström som skulle kunna avge ett vittnesmål rörande Lars J förutom att gärningsmannen eventuellt också skulle kunna göra det.

      Min slutsats är alltså att Lars J avger ett vittnesmål om Engström och Engström avger ett vittnesmål om Lars J, helt enligt min teori om båda såg den andra som gärningsman.

      Jag backar nu från mitt uttalande om att det var Lars J som vid mordplatsen avgav det signalement som Engström hörde. Lars J hade sannolikt lämnat platsen då Engström kom tillbaka och någon annan berättade vad Lars J sagt. De såg sannolikt inte varandra då Engström återvänder.

      Det skulle vara intressant att återskapa den sammanställning om mössor och kepsar som någon gjorde nyligen här samt lägga till vittnesmål om att bära väska. Sedan märka resp. vittnesmål om det gäller skytten/gärningsmannen eller om det gäller trappmannen.

  54. Fritt efter Olof Palmes jultal 1972:

    Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som pågått i alla år är en form av rättsröta. Det man gjort är att vilseföra en hel nation, plåga oskyldiga och tvinga dem till underkastelse inför maktspråk.

    Och därför är det senaste beslutet ett rättsövergrepp. Och av sådana har vi sett många exempel under de senaste 34 åren. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Hans Holmér, Ebbe Carlsson, Börje Wingren, Thure Nässén, Anders Helin, Jörgen Almblad, Jan Danielsson och Kerstin Skarp. I de fallen har övergreppen triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.

    Nu fogas ett nytt namn till raden: Krister Petersson, den 10 juni 2020.

    1. Snyggt! Jag menar att utredningen hittills visar att KP skulle bli anhållen och häktad på sannolika skäl misstänkt för försök till justitiemord, alternativt förberdelse till grov missvandel.
      Vad gäller uppsåtsfrågan kan vi konstatera att han hade uppsåt, med tanke på vad som senare hände.

  55. Ur tingsrättsförhöret med Leif L:

    Anders Helin: Sen så nämnde du åpropa huvudbonader att det var en man med en keps på sig som sen sprang in i gränden.
    Leif L: Ja, han hade då en lång rock och en handväska, och det är i ett senare skede va, för jag har för mig att t.o.m. polisen hade kommit till platsen för att förfölja gärningsmannen. Du skulle väl han på nåt vis då springa efter och tala om nånting, och då är det väl förmodligen hans signalement då
    som i sammanhanget har gått ut, och därav den där kepsen som jag vart alldeles…och långkappan och handväskan, och jag vet inte vad han hade mer.
    Helin: Men när kom han in i bilden, fanns han på mordplatsen när du går ur bilen?
    Ljungqvist: det törs inte jag uttala mig om med säkerhet.
    Helin: har du haft någon kontakt med honom?
    LL. Jag har ju sett honom på platsen, men i vilket skede han kom dit, det vet inte jag.
    Helin: Han kan ha funnits där när du går ur bilen?
    LL. Kan ha funnits ja.
    Advokat Liljeroos: Mannen i keps, jag har inte fått klart för mig; var skulle den mannen uppehållit sig?
    LL. Ja nu vet jag ju var han kom ifrån när jag har facit i hand. Han hade ju arbetat på Skandia, och kom fram till mordplatsen, sen kikade han runt hörnet där och så in i gränden.
    Liljeroos. Men din minnesbild av det här, om du bortser från vad du fått veta efteråt.
    LL. Ja den är ungefär den att jag sett honom kila in i gränden, i språng mer eller mindre.
    Liljeroos. Jaha, inte fortsatte Sveavägen söderut?
    LL. Nej, nej, jag tror att han skulle prata med någon polis eller nåt sånt där.
    Jag ber om ursäkt, men jag är lite osäker på just den biten.
    Liljeroos. Och i vilket skede gör du den här iakttagelsen?
    LL. Ja det var ju omkring det här med ambulans och polis och allihop var ju på plats då…

    Till de som argumenterar utifrån att LL hört och sett om detta i media kan sägas att LL berättar detta under ed.
    Historien som den återges av SE stämmer också perfekt in på förloppet kronologiskt och tidsmässigt vad gäller polisernas språngmarsch, ambulansens ankomst och ambulansens avfärd.
    Allt detta äger rum mellan 23.25 och 23.27.30
    Det är svårt att komma runt.

    1. Absolut, och ska man tänka sig ett scenario där SE redan befinner sig på Tunnelgatan när det smäller så motsägs ju detta av LL. Jag kan tänka mig ett scenario där SE faktiskt är sanningsenlig i det mesta han säger men att detta misstolkas. Det är ju inte helt ovanligt att folk som exempelvis renoverat sitt badrum säger att ”vi har renoverat badrummet” fast det egentligen är en byggfirma som gjort arbetet. Jag menar att där SE säger ”vi lade honom i framstupa sidoläge” osv så menar han helt enkelt vad personerna han ser på mordplatsen göra.

      1. Simon.

        Självklart är det så.
        Allt kan kollas med kronologin, och SE kan inte bara råka ha rätt här, utan det måste ligga en sanning i det.
        Vi vet ju att ambulansen kom en knapp minut efter polisen. Alla officiella tider är ju framräknade och finns att läsa i GK.
        Ambulanspersonalen i Sollentunaambulansen såg piketen köra förbi korsningen vid Kungsgatan.
        Därefter fick ambulansen stopp vid rödljuset och borde kommit ca en minut efter piketen. Om den första gruppen poliser sprang 30 sekunder efter ankomst, och polisman Klas G en halv minut senare då ambulansen vinkades in, och ytterligare 20 sekunder efter Klas G sprang SE. Det borde innebära att den första gruppen poliser redan var uppe på krönet då SE nådde Luntmakargatan, Klas G eventuellt också uppe eller dold för SE i rulltrappan. Yvonne och Ahmed har redan kommit till mordplatsen eftersom de mötte den första gruppen poliser mellan trappen och Luntmakargatan.

        Yvonne berättar: ”När de kommit nedanför trappen mötte de 4 poliser som kom springande med dragna pistoler.
        Nere på Sveavägen låg en man med en syrgasmask för ansiktet. Där var flera poliser och en ambulans.”

        Notera att Sabbatsbergsambulansen hade inte kommit än.
        Nu springer Engström.

        Ur förhör med Engström 86.03.10:

        ”Efter 3-4 minuter anlände den första polisbilen, Nästan omedelbart därefter
        kom en piketpolisbil, med ett antal poliser, Poliserna kom springande och ropade: ”Åt vilket håll”? Engström pekade då i den riktning som Lisbeth hade visat honom, När poliserna hunnit en bit bort, kommer Engström på att han borde nämnt något om den blå täckjackan.
        Engström börjar springa efter polismännen för att åtminstone hinna i fatt någon av dem och berätta om täckjackan. När Engström kommit till korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan har polismännen sprungit så fort så Engström inte ser någon av dem. Han återvände därefter till Sveavägen […] Fler poliser samt ambulans hade anlänt. De bar just in Olof Palme i ambulansen.”
        Det finns inga möjligheter till att SE gissat rätt här. Detta har verkligen hänt.

        Ur tingsrättsförhöret med LL:

        Liljeroos. Och i vilket skede gör du den här iakttagelsen?
        LL. Ja det var ju omkring det här med ambulans och polis och allihop var ju på plats då…

        Allt stämmer till punkt och pricka, och Krister Peterssons pojkar får bakläxa även här.
        Att Petersson påstår att ingen sett Engström på brottsplatsen är dessutom att indirekt anklaga LL för att fara med osanning under ed.
        LL har verkligen sett det han med stor övertygelse berättar.

          1. Tobias.
            Det är kanske inte så svårt att förstå.
            Han får frågan om han sett någon person i 40-50 års åldern iförd blå rock keps och glasögon som befanns sig på brottsplatsen samtidigt som mordet begicks.
            Den ende LL kände till som gjorde just detta var AB i sin blå täckjacka.
            Någon annan har LL inte sett där i skottögonblicket.
            Om frågor ska ställas är ju grundkravet att de ställs korrekt, och gärna med ett fotografi på vem man avser.
            Jag tror helt enkelt att LL blev förvirrad av frågan, vilket jag också tycker mig kunna utläsa av tingsrättsförhöret.

            1. Men vad är det han säger om att vara influerad av vad han sett och hört i massmedia och att han har egna teorier kring personens beteende? Kan det verkligen syfta på någon annan än Engström?

              1. Vet inte, men att frågorna skapade förvirring tycker jag framgår.
                Det är svårt att gå in i huvudet på LL och veta hur synapserna kopplade i detta fall, de inledande frågorna om klädseln, den blå rocken och anknytningen till mordplatsen i omedelbar närhet vid själva dådet kan ha fått honom på fel spår.
                Det kan också vara så att han kopplat ihop SE med sina minnesbilder då han sett honom framträda på TV, och allt klarnade. SE gjorde förmodligen inget starkt intryck heller,
                eftersom de aldrig pratade med varandra. En figur som man efter viss eftertanke kan komma på att man sett?
                Det behöver absolut inte vara så att han förväxlat verkligheten med vad han senare hört och sett.

                Men frågan var olycklig och felställd, och utgör nu själva grunden för föreställningen att LL inte är tillförlitlig i frågan.
                Han borde ha fått konfronterats med Engström i stället för att få en undermålig beskrivning.
                Man brukar prata om värdet av att vittneskonfrontationer måste gå rätt till, annars är de värdelösa som underlag.
                I detta fall kan man inte stödja sig på något så osäkert.
                Därmed tycker jag att det han säger under ed är av betydligt starkare
                värde, men det är bara min åsikt.

                1. Oavsett hur väl ställd frågan är framkommer det väl i svaret att han har sett Engström i media och inte känt igen honom från brottsplatsen?

                  1. Jag tyckte att mitt svar redan täckte upp för din fråga.
                    Det är möjligt att han sett Folke Rydéns reportage, och att han inte känt igen honom.
                    Om det nu är det man ska förutsätta?
                    Hade han bara läst om saken blir det svårare.

                    Läser man hela förhöret så förstår man kepsförvirringen. Dels är det en annan man som förväxlats med någon som tycks vara AB, men sedan landar det till slut ändå i att det kan vara mannen som Janne A höll koll på; dvs AB. Trots att LL inte heller riktigt kommer ihåg hur AB såg ut eller var klädd.
                    Han var ju i alla i brottsplatsens omedelbara närhet.
                    Dels är det ett enligt LL felaktigt kepssignalement på gärningsmannen som gått ut som han försökt rätta, och vem var den andra mannen som först haft kepsen på sig?
                    Var det SE?
                    Tre potentiella kepsbärare men endast en är rätt.
                    Möjligen trodde LL att frågan gällde en kepsförsedd medgärningsman, och att det är han som beskrivits i media, men någon sådan har han ju inte sett där i skottögonblicket, vilket låg invävt i frågan.
                    Det är inte enkelt.
                    Hade handväskan nämnts hade han kanske fattat att det var han som han fick syn på en stund efter att han gått ur bilen.
                    Förhörsledaren ger inte heller någon ledtråd om huruvida det var mannen som sprungit efter poliserna han menade, vilket möjligen skulle kunna få LL att koppla. Han kanske mindes beteendet bättre än kepsen?

                    Jag säger bara att LL mycket väl kan ha fått ihop gubbarna i ett senare skede, och att tingsrättsversionen som är under ed kan vara den riktiga.

                    Det finns för många frågor som hänger i luften för att dra några slutsatser i den ena eller andra riktningen, men jag går helst inte innanför pannbenet på LL och spekulerar om hur han tänkt, utan jag fäster större avseende vid vad han sagt i tingsrätten, eftersom han i mina öron låter övertygad om att han vet vad han talar om.

  56. Såg på text TV. i dag att en dam sett SE. vid Grand mordnatten. Det tycks bli bara värre och värre, sådana påstående kan ju vem som helst komma med. Damen konstaterade vidare att hon aldrig sett SE. någonsin tidigare, trots att denne figurerat i all sorts massmedia i 34 år. Söker utredarna stöd för sina teorier genom dylika påhitt? Man blir nog minst sagt fundersam.

    1. Även Mårten Palme har väl sagt att Skandiamannen liknade den man han såg vid Grand. Och det gjorde även Christer Pettersson (”det skulle kunna vara han” eller något liknande), har Mårten sagt under ed i rättegång.

      Så om man tycker att både Skandiamannen och CP (de liknar inte alls varandra) liknar den man man såg, då finns det nog rätt många som kan passa in.

      1. Minns inte riktigt gubbmodet på den tiden av 80-talet? Kanske varje man över 45 gick i keps och mörk rock och alla yngre hade blå täckjacka och stickade mössa. Förvånansvärt många av vittnena har också blå täckjacka.

    1. Tyvärr är sanningen det första som får stryka på foten när pengar är inblandade. Detta är naturligtvis inget undantag.

    2. Förfärligt. SE blev omskriven genom Filter efter hans död, uthängd och misstänkliggjord till hela svenska folket av åklagare Krister Petersson och nu ska det bli TV av eländet också. Finns det verkligen ingen lag i detta land som förbjuder detta? Om inte det här är grovt förtal av avliden vet inte jag vad det betyder. Har man inga rättigheter alls när man är död? Expressen har idag en betalartikel som handlar om bekännelsebrevet. I rubriken skrivs att en handskriftsexpert har tittat på det. Vet inte om artikeln landar i att SE kan ha författat det men det skulle väl inte förvåna mig. Personligen tycker jag det vore värt att det brevet granskades av en oberoende expert. Jag tänker kanske kolla upp vad en av de till synes mest välrenommerade kostar, Sheila Kurtz. Skulle vara intressant. Frågan är bara om bekännelsebrevet i sig själv är så intressant. Är det bara en knäppgök som har skrivit av sig? Vad tror ni andra?

  57. Det för mig mest störande med presskonferensen är, förutom att man pekar ut en person som knappast ens skulle ha blivit häktad på de ynkliga ”bevis” som fördes fram, att man lämnade så mycket outrett och outtalat. Plötsligt är inte Grandmannen intressant längre, inte heller de olika observationerna av walkie-talkies runt mordplatsen eller uppgifterna om att det fanns uttalade hot mot statsministern. Något man inte heller tog upp då, och väl inte ens nämnt de senaste åren, är vem den man de två unga finskorna ”Anki och Anneli” observerade vid Dekorima några minuter före mordet. Enligt dem hade den ena kvinnan känt igen mannen som en finländare som hon sett något år tidigare på ett gym norr om Stockholm. Hon gick fram till honom för att fråga honom på finska vad klockan var. Mannen blev mycket besvärad och försökte avvisa kvinnan. Plötsligt hördes ljud från den kommunikationsradio som mannen höll i handen och en röst sa på finska ”nu kommer de”. Mannen vid Dekorima rapporterade på finska tillbaka att han var igenkänd varpå en röst svarade något i stil med: ”skit i det och gör det du är där för att göra”. Finskan såg också att mannen dolde ett vapen, en pistol eller revolver, under jackan. Några minuter senare hörde de skotten. DN-journalisten Alsén pratade ingående med den ena av flickorna om detta och hon berättade bl.a. följande. Han var 25-35 år, cirka 1,80 lång, normalbyggd och brunhårig, klädd i en lite längre mörk skinnjacka. Hon kände till att han var kriminell och rasistisk. Är det någon som har fått en förklaring på varför detta tips inte ansågs intressant och plockades bort? Jag har nämligen inte sett något om det, annat än ett luddigt påstående om att det nog varit fråga om en annan kväll. Hur troligt är det? Nog minns man om man varit på ett visst ställe vid en viss tidpunkt om statsministern mördades alldeles i närheten nästan samtidigt? Sedan skulle jag någon gång vilja få en förklaring på varför tre personer: Hans Holmér, Carl Lidbom och Anders Ferm antytt, eller mer än så, att Sverige skulle skakas i sina grundvalar om sanningen avslöjades och att det var bättre att mordet förblev ouppklarat. Varför krävde ingen att de talade ur skägget?

    1. Håller med om att finskspåret är intressant.. Att dialogen var på finska är också mycket intressant då polisman Ö, (se Borgnäs reportage Striptease sommarupplaga 1994) som flyttade in på vindsrummet där ljud som från en radiosändning hördes under mordnatten, är finsktalande.

      Var inne på AA först men har blivit osäker efter Gunnars inlägg på bloggen. Dock är det konstigt att denna person inte är identifierad.

      Ett ytterligare märkligt sammanträffande kvarstår dock. Olle Alsén åkte till gymmet i Upplands-Väsby och visade upp bilder på AA och han blev där igenkänd. Om personen finskorna pratade med inte är AA är det ju ett konstigt sammanträffande att AA tränade på samma gym.Dock finns såklart möjligheten att uppgiften är felaktigt återgiven.

      Kan vindsrummet eventuellt ha varit någon form av sambandscentral för ett walkie-talkienätverk?

  58. officiellt har inte ett enda tips som ledde till lösning kommit om vem som mördade statsministern eftersom ingen belöning utdelas, så kanske det var Stig.E som utförde mordet i affekt, ingen på hela planeten visste att han där och då skulle skjuta Olof Palme..

  59. Eftersom inget åtal kan läggas mot SE så finns det inget förundersökningsprotokoll att ta del av. Vet du Gunnar (eller någon annan) om det kommer finnas någon annan typ av dokument (slutrapport) där PU/KP presenterar sin syn och på vilka underlag man grundar detta på, dvs arbetet som ledde fram till att man anser SE skyldig (tex alla genomförda förhör i kretsen kring honom och grottande i hans väl o ve).

    1. Det Krister Petersson presenterade var ju en sorts slutrapport, om än anmärkningsvärt torftig. Under presentationen undvek han att gå igenom vad Palmegruppen gjort under de tre år då den försökt hitta bevisning mot Engström. I en intervju efter pressinformationen motiverade Petersson sin tystnad på den punkten med att han inte velat att presentationen skulle bli ett ”allmänt spektakel”.

      Det hindrar inte att Petersson anständigtvis borde komma med en seriös redovisning av underlag för den slutsats han drog. Vi får väl se.

  60. Kajsa Ekis Ekman i Dagens Etc härom dagen.

    Hon skriver bland annat:

    Inget av de spår som har lett till stater och organisationer har följts upp. Det riktade Granskningskommissionen hård kritik mot 1999, och krävde att utredarna tog tag i dessa tips. Det skedde aldrig. Det är anmärkningsvärt. /…/

    Naturligtvis betyder detta inte att det måste ha varit en sammansvärjning. Man får inte falla i fällan att tänka att alla skeenden måste passa in i ens världsbild. Vem som helst kan ha gjort det, och det finns massor av människor som ger sig på kändisar av massor av anledningar. Han var oskyddad, vilket gör att vem som helst kunde göra det. Men: Hade vem som helst kommit undan?

    /…/ Någon, eller några, tog livet av vår internationellt mest lysande politiker de senaste 200 åren. Efter det förändrades Sverige och världen radikalt. Vi måste fortsätta leta.

    1. Av någon anledning sade KP själv på presskonferensen att han inte kunde utesluta en konspiration.

    2. Gunnar,

      En fråga som jag tycker viktig att bli besvarade angående Björn Rosengrens möte med paret Palme inne och ute på bion före och efter deras föreställning. Han själv beskriver detaljer i sin bok Mitt i Steget. Frågan är: varför informerade både Lisbeth och Mårten icke om detta möte och varför ställde ej BR sig till förfogande för att förhöras om därom. Det låter mycket egendomligt att ett sådant förhör ej ha ägt rum. Din åsikt om den aspekt av detta stora ”ärendet” -the Big Event- som KP deklarerade vara ”avslutat”. SvaraVidarebefordra

        1. Gunnar,

          Fast jag förskökte nästan tre timmar i streck kunde jag inte återfinna den download av BRs Mitt i Steget från vilken jag fick läsa de två, tre paragrapher som handlar om möttet med paret Palme före och efter i Grand bion. I allmänna drag säger han där i boken det samma som står i förhöret – av vilket hade jag inte kännedom hittils – beskrivningen är bara mera detaljefullt. Efter föreställningen, redan utanför biografen växlade Rosengren ytteligare några ord med Palme och gick tillsamans med hustrun sveavägen norrut för att hämta bilen. Han berätter också, såsom jag kommer väl ihåg att han fick det intryck att Palme inte visade sig vara på något sätt bekymrade med den där Harvard affair men att Jean Guillou inte var någon som skulle glömma vad som hade hänt honom med den IB affären, etc. Han säger också att Palme hade en viss svårighet att hantera den vanliga manniskan utanför det politiska samanhanget… Och då avslutar han den Grandavdelnings i sin bok med att säga att det var hustrun som tidigt dagen därpå berättade att Palme hade blivit sjuten:

          Jag kunde inte tro det. Vi ringde genast polisen och talade om att vi antagligen var de sista bekanta som såg Palme, undantaget sonen Mårten. Än i dag, trettio efter mordet, har ingen polis hört av sig.”

          Så, undrar jag igen, varför berättade inte Lisbeth om möttet i sitt förhör och varför säger han i sin 2016 publicerade bok att polisen inte hörde av sig i trettio år?
          Å andra sidan, om man tror på Claes Hedbergs kognitivskakande teorin (”Vi är ett Lurat Folk”) inte bara talade BR med Palme utanför bion med även skakade honom mot skiltfönstret på så uppenbarligt sett att en kvinna som stod bredvid och såg det visade sig vara upprörd men att Lisbeth med en handgest liksom lugnade ner henne i syftet ”nej, du behöver inte oroa dig…” så Claes Hedberg. Om vad CH är sant då har vi någonting mycke, mycket egendomligt i hela affären.

          1. Lisbeth Palme nämner att hon och Olof träffat på Björn Rosengren i Holmérs förhör med henne (även om han där felaktigt kallas för Göran Rosenberg). Hon nämner också att de talat med Rosengren i Hierners och Thonanders förhör med henne i april och maj 1986.

            Så jag tror inte det finns någon anledning att framkalla den fantasifulle Claes Hedberg för att lösa mysterier som inte finns.

            1. Tack för att upplyst den här tvekan Gunnar, nu kan jag titta på andra hållen, bort från den fabulerade CHs teorin.

  61. Här är en sammanställning av alla vittnen på mordplatsen som åtminstone påstår att de sett en skymt av gärningsmannen.
    Totalt 19 vittnen om jag räknat rätt, två frågetecken inom patentes, den ena Lisbeth som möjligtvis sett gm framifrån, men helt säkert bakifrån.
    Den andra Jan N, som sett någon springa, men tidsmässigt och signalementsmässigt verkar det stämma dåligt på gm.
    Utöver dessa vittnen finns framför allt Yvonne N och Lars J som sett en springande man. Det är framför allt dessa två vittnen son Krister Petersson trollar med för att framställa Engström som gärningsman, men på ett oerhört elakt och rättsvidrigt sätt.

    Anders B
    Anders D
    Ann-Charlotte H
    Anna H
    Charlotte L
    Christina W
    Egon E
    Hans J
    Inge M
    Jan A
    Jan N (?)
    Jan-Åke S
    Leif L
    Lena S
    Lisbeth P (?)
    Per W
    Susanne K
    Susanne L
    Åke L

    1. Det Yvonne N och Lars J har gemensamt är att de vittnar om den man de sett springande i trapporna. Det är med all säkerhet Engström. Lars J säger att han vittnar om den man som FÖRMODLIGEN är mördaren. Alla andra vittnar om den man som skjuter på Sveavägen. Hur går detta ihop? Läser man förhörsprotokollen från folket inne i Skandiahuset så tyder mycket på att Engström lämnar Skandia bakvägen, genom cykelförrådet och ut på Luntmakargatan. Stämplar ut 23.19.xx och står sannolikt öga mot öga med gärningsmannen kl 23.21.30. När gärningsmannen rör sig in på Tunnelgatan vänder sig Engström om och springer.

      1. Vad menar du det finns i förhören som indikerar att Stig E gått ut bakvägen från Skandia? För jag har läst dessa förhör ett antal gånger och kan inte hitta några sådana inslag som skulle kunna ge den uppfattningen. Du får gärna konkretisera vad det är du tänker på.

      2. Jag ser inget som talar för ett sådant scenario.
        Inget i förhören med väktarna tyder på att någon lämnat Skandiahuset via ett cykelförråd och allra minst Engström.
        Det var inte ens den dörren som stod på glänt och larmade, utan en helt annan dörr utan förbindelse med Luntmakargatan.

        Menar du att han stämplar ut 23.19 och lämnade Skandiahuset via cykelförrådet, gick upp mot Tunnelgatan och vidare ner mot dekorimahörnan där han träffade mördaren 23.21.30, blev rädd, vände och sprang upp för trapporna?
        Väktarna har ju annars sett när Engström lämnar Skandiahuset via huvudentrén efter att de samtalat med honom och önskat honom trevlig semester. Klockan bör då ha varit över 23.21.

        1. Svar till både Adam och Jörgen G

          Det finns många pusselbitar att lägga samman som inte alltid är samstämmiga. Sedan får man komma ihåg det som någon nämnt förut att förhör är gjorda utifrån någon vinkling som hänger ihop med vad förhörsledaren haft för syfte med förhöret vid just det tillfället. Följande är dock mina slutsatser om vad som kan ha hänt.

          Skandiamännen PH och RB har i efterhand tittat på ”den beryktade cykelvägen”. Den vägen är enligt PH inte larmad och anställda kan få nyckel. Nycklar hanteras på den avdelning där Engström jobbar.
          PH är också upprörd över att den väktare som sitter i receptionen vid niotiden inte säger att Engström varit ute trots att väktaren vet att Skandia har intresse av just den frågan. Min slutsats är att Engström inte passerat receptionen vid detta tillfälle, d.v.s. cykelförrådet är en väg han ibland använder sig av.

          När Engström kommer tillbaka efter mordet säger RB att han inte har klart för sig ”om han kommer in via Sveavägen 44 eller …..” Efter det som verkar vara en konstpaus i förhöret byter förhörsledaren ämne. Det hade varit intressant att veta vad RB hade sagt om han fått fortsätta. Inte för att vi inte vet hur Engström tog sig in 23.40 utan för att det enligt RB fanns ett för honom känt alternativ.

          Engström kommer till receptionen någon gång efter 23.15 för att prata med väktarna som båda råkar befinna sig där då. Väktaren HO vet inte om Engström stämplat ut då. Det kan de inte se från receptionen. Han säger sedan att Engström ”går därifrån”. Han säger inte att Engström passerar ut.
          RB säger att Engström berättat att han inte pratat med väktaren när han passerat ut, vilket RB tycker är märkligt. Detta kan dock tyda på att Engström efter sitt samtal med väktarna gått tillbaks in för att bl.a. stämpla ut någonstans och sedan gått ut en annan väg än genom receptionen.

  62. Hur många bland alla dessa skulle vara fullständigt trovärdiga, hur många kan
    ha varit planterat?

  63. Ursäkta om jag är frågvis men om man inte frågar får man inga svar 🙂

    Hur värderas vittnet Alf L:s uppgifter? Finns det någon bärighet i det han säger?
    Har svårt att hitta vettig information förutom polisförhören och där tycks ju ingenting han säger ifrågasättas.

    Har läst granskningskommissionens redogörelse för honom (GA) men man måste ju ha i åtanke att senare förhör med Alf L var under Ölvebros tid som spaningsledare och att Alf L inte kunde peka ut CP tycks ha gjort även honom till en sk. ”elefant”.

    Han ger då sannerligen ett bra signalement på den han påstår är GM, vilken även samtidigt skulle vara den sk Grandmannen. Rent spontant tycker jag att väldigt mycket (för mkt) passar in på hur övriga vittnen beskriver gärningsmannen. Såväl kroppsbyggnad, sättet att röra sig på som uppskattad ålder och längd m.m.
    Stämmer uppgifterna som Alf L lämnar så omöjliggör det i alla fall SE som GM.

    1. Jag tar upp honom i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet och återger här ett längre avsnitt från sid 865-870. Det kan ha sitt intresse, inte bara för att det visar att spaningsledningen i mitten på 90-talet fullständigt avfärdade Alf L, vilket är en del av det svar som du väl hoppas få på din fråga. Men dessutom säger den tidens uppståndelse kring Alf L nog en del om hur Palmeutredningen i alla fall tidvis arbetat. Och det är lätt att se vissa paralleller till det nu aktuella utpekandet av Stig Engström.

      Utdraget ur Mörkläggning, alltså:

      I slutet av januari -94 lät sig Ölvebro intervjuas för Expressens söndagsbilaga och sprängde en smärre bomb. På frågan när han bedömde att mordet skulle vara löst svarade han ”under våren”. Och han förtydligade med att han trodde att det då skulle finnas en person åtalad.

      Det var inte småsaker. På Expressens redaktion reagerade man snabbt och slog upp saken i en ren nyhetsartikel långt innan söndagsbilagan med den långa intervjun var färdigtryckt. Och andra massmedia följde efter.

      Ölvebro upprepade villigt sin utsaga, bara försiktigt modifierad. Till Dagens Nyheter sa han att man nu kunnat avföra nästan alla inkomna spaningstips om personer som kunde misstänkas för att ha mördat Palme men att det återstod en liten grupp och att han var ”helt övertygad” om att mördaren fanns bland dem. Han menade därför att utredningen ”förhoppningsvis” skulle vara slutförd till sommaren.

      I det gynnsamma klimat som följde fick Ölvebro hjälp av riksåklagaren Torsten Jonsson att bearbeta Bildtregeringen så att inte den kommande kommissionen skulle dras igång på ett sätt som störde polisarbetet. Och i Rosenbad lovade man att vänta med tillsättandet så att polisen skulle få våren på sig.

      * * *

      I efterhand kan Ölvebros kaxiga utfästelser låta som desperat tillkämpad optimism och ingenting annat. Men kanske var de också uttryck för en sorts strategi – om än av tveksamt slag.

      En av de personer som Palmespanarna särskilt höll ögonen på i början av -94 var en man i 40-årsåldern, en till synes lite udda figur som vi kan kalla ”L”.

      För utredarnas del hade kontakten med ”L” inletts med att han själv ringt upp polisen sex veckor efter mordet. Han hade då berättat att han bodde i innerstan, på Dalagatan, och att han tagit en sen promenad under mordkvällen. Det hade fallit sig så att han kommit att följa Sveavägens västra trottoar norrut. I samband med att han passerat Adolf Fredriks kyrka hade han hajat till därför att något mörkt rörde sig inne på kyrkogården.

      Klockan hade varit mellan 23.15 och 23.20. Nästan omedelbart efter detta hade han mött makarna Palme. Sedan de passerat hade han svängt upp till vänster på Kammakargatan och gått hem till sin bostad på Dalagatan. Det var det hela.

      ”L” förklarade att han egentligen tänkt kontakta Palmeutredarna tidigare men att det inte blivit av. Han hoppades att hans uppgifter inte skulle hamna i tidningarna och om han skulle kallas till förhör ville han inte att man skulle ringa till hans arbetsplats och säga att det var från polisen.

      Som spaningstips under mordutredningens första hektiska period var det måhända magert men ”L” hörs ändå ett par veckor senare. Han berättar då att han varit sjukskriven för muskelspänningar den 28 februari och hållit sig hemma. Sent på kvällen hade han till sist gått ut och promenerat därför att det inte var något bra på TV och han inte kunde sova. Han brukade för övrigt promenera mycket, alltid ensam.

      Han lägger nu till en del saker till sin vittnesberättelse: när han passerade kyrkogården hade han hört en gren som knäcktes, som om någon trampade på den. Det var då han tittade dit och tyckte sig se en mörk gestalt som försvann. Sedan han mött paret Palme hade han upptäckt en man som kom gående 15-20 meter bakom dem. Mannen gick framåtlutad med långa steg ”likt en bonddräng”. Han hade varit 180-85 cm lång och haft vad ”L” kallade ett ”slaviskt utseende” samt ”judenäsa”. ”L” säger att det i efterhand slagit honom att mannen varit identisk med en person han sett vid ett tidigare tillfälle. Det hade varit en eller två veckor före mordet, mannen hade varit en av tre män som han observerat just på Adolf Fredriks kyrkogård.

      I slutet av -86 när ”L” hörs igen lägger han till att mannen som kommit gående efter Olof och Lisbet hade försökt dölja sitt ansikte.

      Ett år senare hörs ”L” än en gång. Han berättar då att han på årsdagen av mordet besökt brottsplatsen och i den folksamling som fanns där fått se en man som liknade den person som följt efter makarna Palme.

      I början av -89 när Christer Pettersson sitter häktad kallas ”L” till konfrontation. Han har då med sig ett litet brev som han skrivit i förväg. Det lämnar han till polisen. I brevet hävdar han att han såg själva mordet och att
      det var just mannen han hade mött som sköt Palme. Han förklarar att han hållit tyst om saken ända tills nu därför att han varit rädd.

      Innehållet i brevet leder till att han blir utförligt förhörd före konfrontationen.

      Han berättar då följande: sedan han mött den mystiske mannen hade han fått en känsla av att något kunde hända paret Palme. Han hade därför inte gått hem utan i stället rundat ett kvarter på Sveavägens västra sida och kommit tillbaka till Sveavägen. Då hade han fått se hur mannen han nyss mött placerade sig utanför Dekorima, väntade in Olof Palme och sköt. Han blev chockad av att se mordet och kommer inte ihåg hur han tog sig hem – hans första minnesbild är att han befinner sig i bostaden.

      Efter förhöret får ”L” se konfrontationvideon. När han tittar på Christer Pettersson reagerar han för dennes ”dödande blick” och tycker att Pettersson är mycket lik den person han sett. Emellertid pekar han till sist ut en annan av deltagarna i konfrontationsgruppen.

      Därmed har åklagarna ingen användning för honom. Han kallas heller aldrig att vittna i målet, vare sig i tingsrätten eller i hovrätten. Men om han pekat ut Pettersson, vad hade hänt då? Möjligen hade han blivit ett av åklagarnas viktigaste vittnen. Hans berättelse knöt ju samman vittnesmålen om ”Grandmannen” med dådet utanför Dekorima – och backade därmed perfekt upp det mordscenario som åtalet vilade på. Förvisso hade han ändrat sig hit och dit från förhör till förhör. Men det var ju inte något som åklagarna låtit sig skrämmas av när det gällt andra vittnen de valt att kalla.

      ”L” kom alltså bort från händelsernas centrum just när allt tycktes gå mot sin klimax. Det hindrade inte att hans alltmer sensationella berättelse fortsatte att utvecklas.

      Advokaten Claes Borgström bevakade Palmerättegången för riksradions ekoredaktions räkning och skrev senare en bok om processen. Där berättade han att i samband med tingsrättsförhandlingarna hade en journalist kontaktat ”L”. Denne hade då sagt att han var helt säker på att det var Christer Pettersson han sett mörda Palme men att journalisten inte fick återge detta. Journalisten berättade om saken för spaningsledningen men både polis och åklagare hade i det läget gjort bedömningen att ”L” hade för låg trovärdighet för att det skulle finnas anledning att kalla honom som vittne.

      Bilden av ”L” som en man som levde i en fantasivärld underströks av hans levnadsförhållanden. Han var en enstöring som fick sin inkomst genom olika okvalificerade arbeten som han inte behöll någon längre tid. Och under åren som följde närmast efter Palmerättegången var han en tämligen likgiltig figur ur polisens synvinkel.

      Så plötsligt, med Åsgårds ”profil” till hands började Palmespanarna tänka till. ”Inbunden och isolerad” och ”möjligen lite stollig” – passade det inte ganska bra på ”L”? Precis som FBI sagt hade han dykt upp som vittne och gjort väsen av sig med en berättelse som han byggde på och förändrade allt eftersom tiden gick. Rätt som det var erkände han till och med att han varit på plats när Palme sköts – men kunde eller ville inte säga hur han tog sig hem efter mordet!

      ”L” såg visserligen inte ut som Christer Pettersson. Men med Åsgårds nya infallsvinkel var inte det längre nödvändigt. Inte heller fanns det några som helst bevis mot ”L”. Frågan var därför hur de skulle kunna skaffas fram.

      Plötsligt den 10 mars går TV2:s Rapport ut med ett dramatiskt budskap: orsaken till Ölvebros optimism är att det finns starka misstankar mot en stockholmare i 40-årsåldern som passar in på ”gärningsmannaprofilen”. Det är ”L” som åsyftas.

      De följande dagarna är den nye misstänkte den stora nyheten i kvällspressen. I Expressen kallas han ”polisens fjärde huvudspår” och mot bakgrund av Ölvebros uttalanden om ett kommande genombrott framstår det som om ett ingripande mot honom är nära.

      Företrädare för spaningsledningen gör sig direkt efter inslaget i Rapport oanträffbara i flera dagar – det går inte att få ett officiellt bekräftande eller förnekande på att ”L” är huvudmisstänkt.

      Till sist, den 14 mars, yttrar sig biträdande spaningsledaren Lars Jonsson – Ölvebro håller sig fortfarande undan. I Expressen säger Jonsson att påståendena om att det finns en ny huvudmisstänkt är en ”ren medieprodukt” och att han ”nästan tycker synd om” den utpekade. Enligt Expressen råder nu en schism mellan Ölvebro och hans närmaste män i Palmegruppen – flera utredare ska ha upprörts över Ölvebros uttalanden om att mordet snart ska vara löst och är kritiska till skriverierna om ”L”.

      I det här läget kan Ölvebro inte hålla tyst längre. Det framstår som om han är ytterst ansvarig för att det läckt ut uppblåsta spekulationer om att ”L” skulle vara Palmes mördare. Han går nu defensivt ut med att tidningsuppgifterna ”inte kommer från någon som är officiell talesman för utredningen”. Hur värderar han då själv misstankarna mot”L”? Det vill Ölvebro inte kommentera.

      Om han avsett att svära sig fri från ansvar för pressens skriverier blir resultatet rätt lamt. Ytterligare en dag senare går han ut i Svenska Dagbladet och tar i lite kraftigare. Han påstår nu att uppgifterna i massmedia om ”L” inte kommer från poliser i Palmegruppen utan från annat håll i polishuset. Han säger vidare att man från Palmegruppens sida länge haft besvär med att det läckt från utredningen till journalister via utomstående poliser som skaffat sig insyn i arbetet. Därför har Palmegruppen ibland avsiktligt spritt missledande uppgifter om spaningsarbetet till förmodade läckor. När dessa uppgifter nått tidningar och TV har de skvallrande poliserna avslöjat sig.

      Även denna gång lyckas Ölvebro dåligt med att rädda sitt anseende. Hans uttalanden leder till en debatt om han ägnat sig åt olagligheter – myndigheter får normalt inte forska efter vilka anställda som lämnar information till massmedia. Och inte heller vinner han några poäng på att erkänna att han som spaningsledare medvetet låtit sprida överdrivna och felaktiga uppgifter.

      Det offentliga kattrakandet om hur misstänkt ”L” är och vem som i så fall påstår det får ett abrupt slut redan en vecka efter det inslag i Rapport som startade karusellen. Plötsligt går nämligen Ölvebro ut och deklarerar att ”L” nu erkänt för polisen att han aldrig var på Sveavägen under mordnatten och att han helt enkelt hittat på hela vittnesmålet. Enligt Ölvebro tror Palmeutredarna på honom den här gången – han är avförd från utredningen både som vittne och som misstänkt.

      Och det väntande åtalet mot Palmes mördare? En månad efter avslutningen av fallet ”L”, den 21 april, intervjuas en luttrad och försiktig Anders Helin av Expressen. Han säger nu att det inte går att tidsbestämma när mordet är löst, att det faktiskt inte finns något hett spår och att Ölvebro kanske ångrar sina utfästelser.

      Vad handlade då vårhysterin egentligen om? En del av svaret skymtar kanske när Expressens Leif Brännström i oktober skriver att spaningsledningen medvetet utsatt ”L” för en provokation. Talet om att mordet snart skulle vara uppklarat och läckorna till massmedia om att ”L” var huvudmisstänkt hade syftat till att skrämma upp honom. Den optimistiska tanken hade varit att han skulle förledas att begå ett misstag ifall han var skyldig – exempelvis prata om mordet i telefon eller ge sig iväg och gräva upp vapnet.

      Och så skulle polisens spaningar avslöja honom.

      Enligt Brännström kom uppgifterna om att Palmegruppen satsade på en sådan taktik från ”flera källor i den avgående regeringens närhet”. Om detta är sant betyder det att spaningsledaren halvt i blindo valde ut en person som förmodades ha den rätta psykologiska profilen och kastade honom till journalisterna i hopp om att han skulle avslöja sig som Olof Palmes mördare.

      Brännström konfronterar Ölvebro med dessa anklagelser.

      – Aldrig skulle vi göra så, säger Ölvebro.

      Vad låg då bakom uttalandena om att mordet snart skulle vara löst?

      Ölvebro kryper in i sitt skal och säger att han bara svarat på en fråga han fått. Det är journalisterna som ”haussat upp” det hela. Kanske kan det bli ett gripande nästa vår, säger han.

      Den här gången är det inte många som tar honom på allvar.

      1. Mycket stort tack Gunnar! Verkar som det är åtminstone 2 elefanter i utredningen då. Inte konstigt att det väger lätt i sanningens vågskål när man lägger ”elefanter” i den andra vågskålen. Din bok verkar svår att få tag i men mitt lokala bibliotek tycks ha ett exemplar. Än en gång tack!

      2. ” Han lägger nu till en del saker till sin vittnesberättelse: när han passerade kyrkogården hade han hört en gren som knäcktes, som om någon trampade på den. Det var då han tittade dit och tyckte sig se en mörk gestalt som försvann. Sedan han mött paret Palme hade han upptäckt en man som kom gående 15-20 meter bakom dem. Mannen gick framåtlutad med långa steg ”likt en bonddräng”. Han hade varit 180-85 cm lång och haft vad ”L” kallade ett ”slaviskt utseende” samt ”judenäsa”. ”L” säger att det i efterhand slagit honom att mannen varit identisk med en person han sett vid ett tidigare tillfälle. Det hade varit en eller två veckor före mordet, mannen hade varit en av tre män som han observerat just på Adolf Fredriks kyrkogård.”

        Denna beskrivning samt den utomordentiliga likheten med fantombild pekar fullständigt på den så kallade ” enarmig man”, som på grund av en bilolyka forlorat inte bara armen men tycks också ha blivit djupt skadade på den vänstra benet. Han var i längd 180/85 cm, kraftig oh hade en av knarkbrukare typisk stirrande blik. Han hade lovat tidigt på morgonen, att han den dag ( 2 februari 1986- han hade varit på Gamla Stan hela vekan förut) ” skulle befria världen från ondskan, som var Olof Palme. ( Conny Larsson: ” Nu skall jag ute och skjuta den djävulen” – ” Han var resklädd i sin mörkblå anorak som gick halvvägs ner till knäna. På huvudet hade han sin gamla rånarluva som han rullat upp till en vanlig mössa, ”).

        1. Men gärninsmanen kunde den enarmig man inte ha varit fast att han lovade skjuta Palme tidig på morgonen den 28 februari – även om han passade precis in på den ansiktsbeskriving av den berö.mda fantonbild, avskyrde Palme, var stark och familiär med vapen och, sist men inte minst, var tillsamanns med en tysk och en fransman på Gamla Stan hela veckan för att ” reka” på Olof Palme, såsom han påstod för sin behandlare ( Conny Larsson) – helt enkelt på grundav att han hade inte hade armprotesen på sig när han lämnade rehabiliteringhemet… om AMs samt ABs beskrivning av hur mordakten gik till stämmer. Han var förmodligen en av de Grandmännen ( CP oh SE de andra) oh den som kom efter paret Palme, dock icke den som skulle fullbordade mordet.

          1. Jag tycker du har en olycklig tendens att försöka konstruera hypoteser där du får med så många utpekade personer som möjligt, trots att det i vart och ett av fallen handlar om väldigt begränsat faktastöd för att någon av dem var inblandad i mordet.

            Jag vet inte heller vem du avser med AM. menar du IM, det vill säga Inge M? Eller kanske AD, Anders D?

            1. Olyckliga tendenser att konstruera hypoteser? Jo det är klart att i 34 år har man hitills bara haft lyckliga hypoteser som till sist uttryckade sig på ett skandalöst sett av att ”avsluta ärendet”, ett tecken på hur djupt inveklade i kognitive dissonance har Palmemorduttredningen gått. Jag är övertygade att man har blivit led att tänka åt vissa hållen och att bortse ifrån andra, som karakteriseras ibland som du själv har en tendens att antydande anse som… nåja skall vi säga konspirationsmässigt? Om man har hittils bara fungera ombring ett resultatslös kognitiv paradigm varför inte ta hänsyn, kritisk som jag gör, till andra möjligheter? Och sist men inte minst det borde vara klart från det textuela sammanhanget att det är fråga om ett bokstavsfel jag gjorde beträffande IM eller AB. Ett steg framåt, två bakåt!

              1. Svagt underbyggda hypoteser från utredarnas sida är inte någon ursäkt för svagt underbyggda hypoteser från den som vill kritisera utredningen. Och en hypotes om en mordkonspiration som innefattade Stig Engström, Christer Pettersson och Conny Larssons enarmade bekant imponerar i alla fall inte på mig.

                Jag kunde inte vara säker på om det var ett bokstavsfel när du skrev AM eller om du skrev om någon som jag inte tänkte på i sammanhanget. Och om det var en felskrivning kunde jag inte vara säker på om du med AM avsåg IM eller AD, alltså Inge M eller Anders D. Så jag ställde en fråga – som du valde att inte besvara. Det är din sak. Vill du inte att jag frågar när jag är osäker på vad du menar?

                1. Nej, inte alls. Det var min uppfattning att sammanhanget skulle i och för sig syfta tydligt på vem jag menade. Jag har faktiskt vissa svårigheter att skriva på det mobil jag har, samt att då och då komma fram med en bra och alldeles felfri skrivelse på svenska genom vilken jag vill uttrycka mina idéer, för det är redan nu 43 år jag lämnat Sverige, var jag bodde bara 7 år!

                  1. Det är helt OK att skriva till bloggen även om man är osäker på svenska språket. Det är också OK att skriva på annat språk, dock helst i så fall engelska, danska eller norska. Ibland tar jag mig tid att korrigera språkfel som jag hittar – sådant kan behövas även när någon som har svenska som förstaspråk skrivit. Men ibland hinner jag inte utan släpper igenom texter som de är. Är något oklart händer det ibland att jag skriver direkt till skribenter och väntar med att publicera deras kommentar i väntan på svar. Ibland publicerar jag och ställer en fråga när jag inte förstår.

    2. Alf L erkände i mars 1994 att han hade hittat på alltihopa. Han befann sig inte ens ute på stan vid tidpunkten för mordet, se sid 922 i Granskningskommissionens rapport.

  64. En fråga till när jag nu ändå är i gång, är det någon som vet vilket datum det första gången stod i media om att LP sårats av ett skott utefter ryggen? Går ju inte längre läsa på distans i Kungliga bibliotekets arkiv.

    Anledningen att jag frågar är därför att SE i förhör så tidigt som 1986-04-25 säger att LP sagt att hon blivit skjuten i ryggen. Mitt minne är inte vad det varit men jag har en notering långt bak någonstans om att denna uppgift kom sent i media. Först var det väl bara tal om att LP blivit sårad. Som sagt, jag kan minnas fel. Det har hänt förut. 🙂

    1. Simon A
      Den uppgiften publicerades redan på lördagen den 1/3.
      Jag har läst det i DN, men troligtvis kom den även i andra tidningar. I DN står det: ”Även Lisbeth Palme träffades i ryggen. Paret Palme fördes med ambulans till sjukhuset där statsministern senare avled. Lisbeth Palme har ådragit sig en lättare skottskada och vårdas på sjukhuset. Hennes tillstånd är inte allvarligt”

    2. Tack Mikael B och Jörgen G.
      Detta visar hur viktigt det är att kolla upp fakta och inte alltid lita på sitt minne.

      1. Att LP blivit sårad nämns även i den första tv-nyhetssändningen, knappt fem timmar efter mordet. Dock inte så detaljerat. Den går att hitta på SVT Play.

  65. Ekots rättsexpert, advokat Peter Althin, är inte direkt känd för att ta till överord. Det är därför uppseendeväckande med vilken frenesi och med vilka ord han sågar Krister Peterssons agerande.

    Detta var hans omedelbara reaktion i Ekots direktsändning:

    -Mordet på Olof Palme var en tragedi för hela Sverige. Den fortsatte med en stor tragedi när det gäller utredningsarbetet, som är ett av de sämsta när det gäller allvarliga brott. Och nu kommer den tredje stora tragedin, när åklagaren på så lite material har fräckheten att peka ut en död person.

    Senare fyller han på:

    -När åklagaren pekar ut en död person som mördare, så måste det finnas en substans i bevisningen mot den här personen. Och det finns det ju inte. Inget mordvapen, inget utpekande och inget DNA. Det är en stor tragedi att peka ut en död person, som inte har möjlighet att försvara sig, på så lite substans.

    Senare samma dag deltar han i en diskussion i Studio Ett tillsammans med Inga-Britt Ahlenius och Gunnar. Strax innan har en intervju med spaningsledaren Hans Melander spelats upp. Althin tar till orda:

    -Varje medborgare kan ju spekulera om det är 33-åringen eller Skandiamannen osv, men en åklagare, som har satt igång de enorma förväntningarna på det som skulle komma idag, då alla trodde att nu kommer något verkligt konstruktivt med konkret bevisning, mordvapnet, DNA eller någonting. Och sen blir det precis som en ballong som man blåst upp och som sen pyser ihop.

    Man har inte kunnat konstatera något motiv, inget vapen, man hamnar i någon form av slump. Om en åklagare pekar ut en person som varit död i 20 år utan att kunna presentera ett mordvapen eller annan teknisk bevisning eller något utpekande, så är det ett fiasko, vill jag påstå. Jag försöker ändå vara lite försiktig med orden.

    När jag nu hör de här nya uppgifterna från spaningsledaren, så blir det nästan ännu värre. Det verkar ju inte ens som de tror på det själva. Då ska man inte peka ut någon.

    Det finns en liten risk här att de istället för ett grovt brotts upplösning har hamnat i ett litet mindre, nämligen förtal av avliden. Det här måste vara otroligt sårande för hans efterlevande.

    Bra jobbat, Krister!

  66. ”De sköt mig också” påstod SE i sitt förhör att LP sade till honom. ”Dom”?- frågade åklagare. ”Dom” sade hon, upperapade Stig E. Och vad betträffar LB’ ”kroppslig skada” ingen utan en viss sjuksköterska i Sabbatsberg fick se det och beskrev tio månader senare vid ett telefonsamtal med rättsläkaren att det gällde om ett slags av brandmärk vad hon såg. Så ingen corpus delitus examination har aldrig ägt rum.

  67. Ja det tycker jag också, men finner IMs beskrivning samt förhör mer trovärdiga, fast att ABs var närmare mordscenen. ABs måste ha varit den efter paret Palme kommande på Sveavägen sidan av trottoaren. Förutom det måste han o kså vara en av den gruppen av 6/8 personer som IM såg passera förbi mannen son stod vid Dekorima. After att ha gått förbi paret han skildes från gruppen, vände sig och började gå mot Tunnelgåtan strax bakom Olof och Lisbeth. Det finns dock någonting som inte riktigt stämmer… varför finns det inte ytterligare detaljier av honom och dem andra i hans sällskapet angående paret Palme när de passerade förbi? Ja, jag vet vad kanske Claes Hedberg skulle säga, nämligen att det var inte längre Palme och Lisbeth utan doppelgänger, som var ju precis från den gruppen AB var i. Frågan aterstå: varför gav inte AB och andra medlemmar av sitt sällskap en mera genomgående bekrivelsen av paret Palme när de passerade förbi, för de måste ju ha gjort det på trottoaren av Sveavägen, även om han i sitt förhör ha påstod inte ha sett! Hans utsagor låter både trovärdiga och dock för tveksama!

    1. Jag föreställer mig att paret Palme passerade inomhusbankomaten sedan Anders B:s vänner gått in för att göra uttag. I så fall var det bara Anders som var kvar på trottoaren. Han kan ha varit i egna tankar och kanske till och med varit bortvänd från paret Palme. Människor som rör sig ute på stan har normalt sett ganska lite koll på andra personer.

      Man kan förstås också tänka sig att Anders vänner gjort klart sitt uttag och fortsatt Sveavägen norrut och då passerade Olof och Lisbeth utan att lägga märke till det.

      Men i vilket fall går det knappast att bygga resonemang kring vad som hände på Sveavägen utifrån hypotesen att alla som var där hade full koll på vad som skedde omkring dem. Detta gäller förstås särskilt före mordet, innan det fanns tecken på att något särskilt skulle hända. Är det något som finns väl dokumenterat i vittnespsykologiska experiment är det att människor missar saker. Och av det de observerar kan de i efterhand ha fel om i viktiga detaljer.

      1. Det borde dock finnas en mera detaljierade beskriving av det (dem) bankomatuttdrag(en) som ABs vänner skall ha gjort med hänvisning til uttdragstid i kvitto, samt sannolika observationer angående paret Palmes förbigående… Man har ju svårt att tänka sig att alla tre var inne i banken och ingen av dem skulle ha sett statsministern och frun gående på trottoaren. Det ä möjligt men något osannolikt. Det saknas också ytterligare detaljier beträffande hur ABs skilde sig från sina vänner, hur lång de stood där och snackade dem emellan innan han vände sig och började gå mot tunnelgatan … efter paret Palme som tycks då vara de enda personer som gick framför honom. Men de som förhört AB ställde bara triviala frågar till honom liksom de icke hade ett verkligt interesse av det som kanske var det viktigaste ögonvittnet. Och NFs redogörelsen tycks producerar också några luckor, både vad gäller kronologisk tid och händelsesförlop.

          1. Jaså! Bra!Jag skall titta efter. Har själv förut inte lyckats finna det, varken i Granskningskomissionens burokratisk samt i kanslispråket tungt författade redovisning eller på andra ställen. Förlåt också för mina brister på svenska. Jag låmnat Sverige 1977 efter ha bott ungefär 7 år och har sedan dess bara tillfälligt skrivit på detta av mig mycket älskat språk, vars land och folk jag tycker fortfarande så mycket om.

  68. Nu tycks även Anna H vara av åsikten att OP, LP och GM stod i en klunga, med ansiktena mot varandra. Det är lite tankeväckande. Varför säger hon det nu? Och, om det var så, då är det ju ännu ett tecken på något slags kommunikation innan skotten, men även på att LP faktiskt sett GM helt och hållet! Det skulle ändra det mesta – vare sig det var ett avtalat möte (vilket givetvis skulle ge det hela ännu ett – djupare – perspektiv) eller en kort konversation.

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/EWOK2o/nyckelvittnets-palmeteckning-de-stod-i-en-klunga

    1. Igår sysslade jag mig genomgående med AHs förhör(en) och sa till mig: men henes är ju det viktigaste vittnesmålet som finns, ännu viktigare än bägge IMs och ABs. Det är så fullt av pregnanta detaljier som tycks ej ha varit granskats vidare – man undrar varför -. Förhöret är också präglat av fina oavsett hur osofistikerade psykologiska anmärkningar. Hennes beskriving av hur LP uppträder, saker hon skall ha sagt eller skrikit men som hon AH inte förstod eller inte hunde komma ihåg- kanske sagt på ett annat språk som antyder ha hört ABs bortifrån -, att LP knuffade henne undan och upprepade att ambulansen skulle komma, samt att det stood ett par, en man och ett kvinna några meter ifrån Palmes liggande lik (?), männen som stood omkring kroppen medan hon gjord över Palme vad hon ansåg vara det lämpligaste (men som inte i själva verket var)… och mycket mera. AH kom på mordplatsen strax efter AD och liksom han praktiskt såg när mordet inträffades. Och nu det här att ”de stood i en klungan” vad i och sig bekräfta uppfattningen att de – OP, LP och GM var i ett sällskap hänvisade av andra vittner.

  69. Hon säger också – precis som Inge M alltid hävdat – att GM springer iväg på ett ”kontrollerat” sätt:

    ”Det var kontrollerat, han funderade inte över vad som hade hänt utan han sprang medvetet från platsen utan fördröjd effekt, säger Anna Hage i förhör.”

    Det må kanske uppfattas som ‘klumpigt’ när man börjar ta de första stegen i en ‘kontrollerad språngmarsch’, (kanske också för att ‘man’ instinktivt även letar efter optimalt fotfäste om det finns lite snömodd på marken), men det kan kanske också uppfattas som att man ‘älgar iväg’ – beroende på iakttagarens perception. Två olika personer kan uppfatta detta på två olika sätt: den ene menar kanske att personen är klumpig, medan den andre kanske uppfattar det som målmedvetna, beslutsamma steg. Även Inge M är ju inne på att det snarast är beslutsamma/målmedvetna steg (och även att GM var atletisk/vältränad). Däremot hävdar väl han att GM beslutsamt kom upp bakifrån…?

    Men frågan dyker ändå upp igen: varför är det först i senare förhör (med KP & co) som AH anger dessa uppgifter. Hon måste ju ha varit medveten om debatten/diskussionen kring huruvida de 3 stod ‘i en klunga’, eller om GM kom upp oannonserat bakifrån. Hon nämner att hon fått frågor i de senare förhören som hon inte fått tidigare. Varför har hon inte nämnt detta tidigare, i tidigare förhör? Det är ju av väldigt stor vikt i sammanhanget.

    1. James: De har väl inte frågat henne på rätt sätt. Sen tror jag inte alls att Anna H varit medveten om alla diskussioner om olika personers positioner osv. Som jag förstått det var det för bara för några få år sedan hon började tänka på sina upplevelser. Alla är inte så intresserade som vi som skriver här. Jag tror heller inte att hennes nya uppgifter nödvändigtvis stämmer. Det har gått för många år.

      1. Nina: ”De har väl inte frågat henne på rätt sätt”. Så kan det mycket väl vara. Eller så är det just det som ‘de’ har gjort. Vilka ‘de’ nu kan tänkas vara (jag tänker främst på ‘den uniformerade äldre mannen’. men jag återkommer till det).

        Att göra det som AH, då blott 17 år, gjorde den kvällen innefattar både en enorm empati och ett enormt civilkurage! Att ifrån en position sittandes i en bil en mörk kväll se någon stå ”‘i en klunga” som plötsligt faller ihop, att tänka första tanken att hjälpa till, utifrån de medicinska kunskaper hon då hade, och utan att veta mer om själva ‘kontexten’ – vem det var, vad det berodde på, etc. – helt osjälviskt bege sig ifrån bilen och till platsen på gatan är/var helt fantastiskt! Hur många skulle gjort något liknande idag? Hon (de) ska ha all heder av ett sådant handlande! (och även med tanke på vad hon fick utstå senare…).

        Dock, vad var det hon såg, egentligen? Vad är det som gör att ‘en uniformerad man’ uppsöker henne en tid efter MOP, och ställer ingående frågor om vad hon sett/uppfattat, och att hon inte får säga det till någon, etc. ? Och att detta sker mer än 1 gång… Om hon endast såg ryggtavlan på en GM som hastigt avlägsnade sig så är det väl kanske inte så mycket att försöka ta reda på. Om det däremot är/var så att hon sett något mer/annat så gäller det kanske att orientera sig i vad det är hon eventuellt kan ha sett, samt även få henne att ‘hålla tyst’. Då kan det ju vara så att AH för denne – ganska skrämmande – man – som även kom med utfästelser om att om ‘man’ velat skada henne så hade ‘man’ redan gjort det, etc. – kanske sett saker som kunde vara viktiga att dölja. ”Man” ville ju inte skapa ”uppståndelse”. Om hon då nämnt att hon sett de 3 stå ‘i en klunga’ så är ju chansen att hon sett en del av hur GM såg ut ganska stor, och då gällde det kanske att ta reda på exakt hur det förhöll sig med vad hon sett. Då kanske hon, i sin tur, förstod vad ‘man’ var ute efter och tonade ner att hon sett dem stå ‘i en klunga’. Kanske var hon rädd – vilket är helt och fullt förståeligt!

        Men kanske var det så att hon – efter att ha trätt fram i offentligheten ca 30 år senare – och avslöjat lite mer även tyckt att den nya åklagaren KP var mer ‘seriös’/vänlig/förstående/etc. än tidigare, och därför har hon då kanske vågat att slutligen avslöja vad det var hon faktiskt såg; att de 3 stod ‘i en klunga”?

        Så kan det också ha varit. Det vet egentligen bara AH själv. Hon har fått gå igenom mycket, och endast p.g.a. att hon en gång i sin ungdom ville hjälpa en medmänniska som farit illa.

        En helt annan sak, men som också kan ha haft viss betydelse. GM:s mössa. Det pratas mycket om ‘kepsen’ nu (med eller utan öronlappar). Men enligt AB (som ju måste vara den som sett den ifrån närmast håll egentligen, ca 3-4 meter bakifrån) och IM, m.fl. så var det inte en keps, utan en stickad (kanske aningen upprullad) mössa, sådan som t.ex. Jack Nicholson bar i filmen ”Gökboet”. Sådana mössor var (är?) väl ganska vanliga i ”polisiära/militära” operationer också? Jämför t.ex. med den här bilden på Stefan Sauk när han spelar agent Hamilton i ”Vendetta”. (När det gäller ‘kepsen’ så är väl den mer associerad till den s.k. ”Grandmannen”, och det kan ju också vara ett tecken på att det då kanske inte rör/rörde sig om samme man…? Och, om det då var en stickad – ev. upprullad – mössa så var det väl knappast Skandiamannen det rörde sig om…

        https://www.google.se/search?q=stefan+sauk+hamilton&tbm=isch&source=iu&ictx=1&fir=xR1xrbD0DLkJ_M%252CvdP_qR8xa2A3KM%252C%252Fm%252F0bx_rh9&vet=1&usg=AI4_-kRiFGPmweYaRKB9erqOJBd4mNxyTw&sa=X&ved=2ahUKEwibsYWW7bDqAhWm-yoKHbN_BOAQ_B16BAgXEA8&biw=1536&bih=751#imgrc=xR1xrbD0DLkJ_M

  70. Ständigt dessa haubitsar…

    Med tanke på det magplask som Krister P & co gjorde i samband med den presskonferens som slutligen signalerade en officiell avslutning av förundersökningen av MOP så kan man inte låta bli att spekulera i om det faktiskt egentligen var en enda stor ‘undanmanöver’ (begreppet ‘mörkläggning’ har ju du Gunnar redan etablerat…), och det mest ‘kreativa’ sättet som ‘man’ kunde få till ett avslut av det hela på. Allt för att undvika ytterligare grävande och framläggande av bevis på något som kanske inte skulle ge OP (och därmed även påverka socialdemokraterna, och ”svenska staten”/Sverige) fullt ut den ‘hjältegloria’ som han sedan fått (att han gjorde/gjort mycket gott går absolut inte att förneka, men man kanske inte ska blanda äpplen och päron i en verklighet som långt ifrån alltid är antingen enbart svart eller vit…).

    Jag tror fortfarande att man ska titta både på vad som faktiskt skedde ‘nere på Sveavägen’ (och även HUR det skedde; med hjälp av övervakning, etc.?) OCH vad för slags ‘motivbilder’ som finns/fanns. En av de större motivbilderna är – och har alltid varit – frågan om ”vapenaffärer” (Må det vara Iran, Indien, Sydafrika, USA, Bofors, etc.). Den här artikeln (och ”motivbilden”) visar just på hur komplex verkligheten är/kan ha varit, och kanske varför ”det bästa vore ifall mordet på Olof Palme aldrig klarades upp” (för att nu citera en eventuellt ‘initierad’, Carl Lidbom). Den här motivbilden är i all sin komplexitet ‘svår att komma runt’, och skulle också förklara varför man/vi aldrig någonsin egentligen ska kunna riktigt förstå vad det var som egentligen hände 1986 (samt kanske även varför LP – högst motvilligt – ‘accepterade’, och även ‘stred för’, även i form av utpekande av oskyldiga (CP) det höga pris hon, och familjen, var tvungna att betala för att det inte skulle komma fram vad som egentligen skedde – för att det priset, relativt sett, skulle vara ännu högre att betala).

    https://peterkrabbe.wordpress.com/2020/06/27/epilog-olof-palme-brott-kan-vill-ej-styrkas/

  71. Hej Gunnar

    Jag har två frågor som du gärna får resonera omkring när du har tid.

    1. Både du och Lars Borgnäs refererade till källor med insyn i utredningen som uppgav att lösningen skulle handla om Sydafrika. Hur tänker du kring att den uppgiften inte stämde med verkligheten? Var låg kruxet?

    2. Göran Björkdahl berättade i The Guardian att Palmeutredningen träffade Sydafrika i mars, och Sydafrika ska ha erbjudit sig att presentera sanningen om mordet på Olof Palme mot att de inblandade fick immunitet. Vilket Krister Petersson tycks förneka på en direkt fråga (och lägger ner utredningen med hänvisning till Engström). Är de uppgifterna en stor anka, eller hur kan Petersson annars ”komma runt” Sydafrika? Vad är din bedömning?

    /Lars Sundin

    1. Jag tror att Sydafrika verkligen fanns med i diskussionerna i Palmegruppen även i ett relativt sent skede. Det är ju också det intrycket man får av att Hans Melander nämnde Sydafrika som ett intressant spår under den digitala pressträffen den 10 juni. Melander har också som svar på direkt fråga avstått från att kommentera om det var rätt att lägga ner utredningen.

      Men exakt hur det kom sig att Sydafrika – och andra intressanta hypoteser – föll bort till förmån för Skandiamannen kan jag tyvärr inte ge någon initierad redogörelse för. Inte ännu i alla fall.

      Det här var i någon mån svar på båda frågorna.

      1. Ja det verkar ju åtminstone som att Sydafrika var ett prioriterat spår. Sen dementerade väl Peterson i nån intervju det där om en överlämnad dossier till palmeutredningen och menade att det var rena fantasier. Det kan ju förstås va så att Peterson ljuger om detta och att uppgifter som pekar mot Sydafrika har kommit palmeutredarna till del, men att de var av så känslig natur att Engström rent politiskt föreföll som en lämpligare lösning. Eller så har utredarna helt enkelt inte kommit längre med Sydafrika och inriktat sig på Engström eftersom de verkligen tror på honom som gärningsman. Personligen lutar jag kanske i nuläget åt det senare, även om den allt annat än övertygande presentationen den 10 juni får en att undra om utredarna verkligen tror på detta själva. Förhoppningsvis kommer dimmorna så småningom att skingras kring hur utredningen bedrivits och vilka prioriteringar som gjorts under Peterson-tiden, när förundersökningen nu offentliggörs.

    2. Att det var Engström som föresvävade Krister Petersson när han gjorde sin utfästelse i februari förefaller som det mest troliga. Detta trots att inte hela den tekniska utredningen var i hamn. Att man skulle ha bytt spår så sent som under våren förefaller osannolikt. I det läget hade man i så fall kunnat skjuta upp presentationen till i höst, till exempel med hänvisning till att arbetet fördröjts av pandemin. Tidplanen var redan från början försedd med brasklappar, så ingen hade höjt på ögonbrynen åt detta.

      När KP gick ut och slog på stora trumman i februari, vilket han enligt egen utsago inte gjorde, så var det nog en presentation av den typ som vi fick se den 10 juni, som han hade i tankarna, möjligen med förhoppningen om viss vidhängande teknisk bevisning.

      Redan för ett halvår sedan la han också ut texten precis omkring den problematik, som nu är en realitet, det vill säga att peka ut en avliden misstänkt för mordet och var en åklagare i så fall har att lägga ribban i skuldfrågan. Alla pusselbitar har funnits där i hans svar en längre tid.

      Det var dock obetänkt av honom att vara så överdrivet formell vid tillkännagivandet i Veckans brott, att han lämnade öppet för att det skulle kunna blir fråga om ett åtal. Det säger han ju nu i efterhand att det aldrig var aktuellt.

      Sedan har vi också detta uttalande i februari:

      Expressen: Bygger den nya uppfattningen om vem som mördade Olof Palme på helt ny information eller har det funnits i materialet hela tiden?

      KP: – Bra fråga. Runt utredningen finns det en massa spännande och intressanta uppslag och spår. Sydafrika, Iran och Irak, poliskonspiration, Säpo och alla möjliga tankar kring Olof Palmes internationella engagemang. Dessa teorier är intressanta. Men ju närmare brottsplatsen man kommer desto mer spekulativa blir de.

      https://www.expressen.se/nyheter/nya-uppgifter-om-palmes-mordplats-kan-losa-gatan/

    1. Tack Mikael B – har inte sett alla dessa förut – men jag antar att de enligt KP och TP saknar bevisvärde eftersom SE lyser med sin frånvaro. Om man bortser från alla med mustasch så förstår jag Ulf Åsgårds uttalade intresse för CA (”GH”)……

    2. Tack Mikael B, ej sett alla dessa förut heller. Bild nr 10, signalementet samt informationen ”mindre axelremsväska” gör denna extra intressant tycker jag.

  72. Om Palme avrättats av Stay Behind, hur ser då typiskt rättsläget ut i praktiken? Finns det en vilja att skydda medlemmar i denna organisation och i så fall varför? Anser man att mordet kanske var legitimt och utfört för att förhindra en sovjetisk invasion eller kan det finnas en indirekt vilja att skydda dessa medlemmar för att undvika någon form av politisk skandal? Någon som har några idéer? Att det handlar om rikets säkerhet verkar mindre troligt då hotet från Sovjet inte längre kvarstår.

    1. Om det skulle visa sig att någon del av Stay Behind var inblandad i Palmemordet kan man lugnt utgå ifrån att den rättsliga hanteringen blir exceptionell. Det har inte funnits någon lagreglering av Stay Behindverksamheten i Sverige (eftersom riksdagen inte kände till den), men sannolikt har det funnits speciella och dimmigt formulerade föreskrifter – föreskrifter som med största sannolikhet varit och fortfarande är hemliga.

      Det ska nämligen understrykas att det faktiskt förekommer hemliga myndighetsföreskrifter. Och de kan vara så hemliga att inte ens rubrikerna till dem får offentliggöras. Se till exempel denna sammanställning, sid 163.

      En åklagare som skulle få hand om en utredning av misstankar om att någon inom Stay Behindnätverket mördat Palme skulle verkligen få huvudvärk. Krasst uttryckt kan man säga att det rättsliga systemet inte är gjort för sådana situationer, de ska inte inträffa. Krockarna mellan den lagstiftning som säger att mord ska utredas och de regelverk som ska skydda statens säkerhet blir så våldsamma att vad som skulle hända i ett sådant fall knappast kan utläsas ur juridiska texter. Det skulle i stor utsträckning bestämmas av andra faktorer.

      Och detta är förstås en väsentlig förklaring till att det krävs väldigt mycket för att det över huvud taget ska gå så långt som att misstankar av det slaget hamnar på en åklagares bord.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.