JAG HAR FÅTT önskemål om att starta en ny tråd i debatten kring Krister Peterssons nedläggningsbeslut eftersom det kan vara trögt att hantera de redan mycket långa gamla trådarna om detta för den som använder mobilen, särskilt vid långsam uppkoppling.
Ta alltså gärna upp nya infallsvinklar på ämnet under den här rubriken i stället för under de gamla. Repliker på tidigare kommentarer är däremot bäst att posta i anslutning till de kommentarerna, även om de ligger under andra rubriker.
De inlägg som handlat om det fattade beslutet – och som fått många kommentarer – är:
• ”Ärendet är avslutat, trevlig eftermiddag!” (11 juni 2020),
• ”Intervju: Är du säker på att inte Engström hade alibi, Krister Petersson?” (12 juni 2020)
• och ”Tre Palmedebattörer anmäler Krister Petersson till RÅ för förtal av den avlidne Stig Engström” (1 juli 2020).
I skrivande stund har det sammanlagt kommit in närmare 1 300 kommentarer till dessa tre inlägg. Det är, det medges, lite svåröverskådligt.
Men fortsätt skriva!
Gunnar Walls blogg 
Jag har aldrig skrivit här förr. Ej heller någon annan stans. Jag har dock läst maśsor både här och på andra sidor. Jag var 22 är när Palme sköts,och jag tyckte mycket om honom. Sen dess har jag följt de mesta turer genom åren. I början när HH letade mördaren,så var jag glad att någon stark man tog tag i spaningarna,och jag trodde på honom. Det dröjde dock inte länge innan jag kände att något inte stämde. Jag började känna mig lurad. Känslan förstärktes under Ölvebros tid,och genom alla fantastiska program med Borgnäs. Det dröjde många år innan jag upptäckte Gunnar Walls alla fantastiska bidrag i ämnet. Kombinationen Wall/Borgnäs är det som givit mig störst insikt i ämnet,och att jag känner mig övertygad om att jag i de stora dragen vet vad som fällde Stadsministern. Jag har alltid varit mer intresserad av vilka som beställt än vem som utförde mordet. Även mycket intresserad av varför jag alltid fått känslan av att ingen i ledande ställning känts övertygande i deras hopp att lösa mordgåtan. Har även brottats med tankar som att min positiva bild av Palme kan komma att förändras om hela sanningen en dag skulle komma. Hellre det än att ha känslan av att ständigt känna sig förd bakom ljuset. Just den känslan förstärktes efter Åklagarens lösning. Inför Presskonferensen laddade jag med Aftonbladets live-Tv. Där var Lena Melin och andra kända namn.Alla kända namn som jag normalt uppskattar,men när jag tänker på konversationen där så var det som att jag som tittare blev tillsagd att var som än kommer att presenteras,så får det vara bra nu,efter alla år. Den attityden ogillar jag,och det förvånade mig mycket att höra detta från denna panel. Jag skall avsluta med en önskan,som antagligen inte kan bli av,men vill ändå formulera den: I ljuset av att de allra flesta som lyssnade på Åklagaren inte trodde på hans lösning (så har jag uppfattat det) så önskar jag att Borgnäs och Wall pratade sig samman kring allt där man har samma åsikt,och formade detta till en gemensam berättelse som de åhörare som lyssnade till Åklagaren kan lyssna på som ett alternativ från två mycket insatta journalister,och som även brinner för en riktig lösning. Jag menar inte att man skall peka ut en alternativ gärningsman,utan en pedagogisk genomgång av vad som borde utredas,och varför. Hitta ett bra forum. Låta folket lyssna,och avgöra vad som känns mest trovärdigt.
Går det att begära en förteckning över handlingar i Palmemordet som hemligstämplats efter 2020-01-01? (När förundersökningen lades ner upphörde ju förundersökningssekretessen.)
Precisera gärna vad du är ute efter. Handlingarna förses ju normalt inte med någon hemligstämpel. Det är först när någon begär ut material, som en sekretessprövning sker. Förundersökningssekretessen har gällt generellt fram till nedläggningsbeslutet.
Däremot förhåller det sig annorlunda med uppgifter som emanerar från myndigheter och instanser, som är omgärdade av särskild sekretess, som till exempel UD, Säpo och Must. Där sker i regel alltid en säkerhetsklassning av de handlingar, som upprättas. Men då talar vi förstås inte längre om förundersökningssekretess.
Är det möjligen en förteckning över alla polisiära handlingar som är daterade efter 2020-01-01 som du efterfrågar?
Egentligen alla mötesprotokoll (liknande) med Palmeutredningen vintern 2020. Det verkar ju finnas alternativa spår (ett eller flera) som av någon anledning lagts ad acta under det senaste halvåret.
Ganska snart lär det väl framgå av förundersökningsmaterialet när Skandiamannen utkristalliserade sig som huvudspåret. I samband med Thomas Petterssons bokpresentation hösten 2018 fanns det uppgifter om att Engström senast vid den tidpunkten var den huvudmisstänkte. Bland annat hade SVT fått sådana signaler från personer med insyn i utredningen. Samtidigt är det ju känt att det parallellt har vidtagits en mängd utredningsåtgärder också därefter som handlat om helt andra spaningsuppslag.
Vid presskonferensen den 10 juni framhölls att hela Palmegruppen stod bakom teorin om Skandiamannen. Man kan fråga sig varför det fanns skäl att påpeka detta särskilt. Och framför allt: Är en enighet inom gruppen ens något att sträva efter?
Det som präglat Palmeutredningen genom åren är att det inte funnits någon riktig konsensus bland utredarna om vem eller vilka som låg bakom mordet. Det är visserligen sant att det under en lång period var många som drev CP-spåret, men långt ifrån alla. Mot bakgrund av det bristfälliga grundmaterialet är det ett sundhetstecken att det förhållit sig på det sättet.
Det värsta som kan drabba en utredningsgrupp är tunnelseende. Förundersökningens kvalitet är beroende av att det sker ett ständigt ifrågasättande av den egna inriktningen och de slutsatser man kommer fram till. Den hemläxan verkar man inte alls ha gjort i det här fallet. För i så fall hade åtminstone någon individ med självständigt tänkande inom gruppen kommit runt Stig Engström för länge sedan. Ska vi verkligen tro att detta inte har skett?
Ja, om det hade gått att komma runt honom på ett seriösare sätt än ” han är fel typ ” så hade dem självklart det
Vilken chans Krister Peterson fick när Lisbet gick med på ett möte. Hon ville väl hjälpa till trots sin hälsostatus.
KP kunde ju verkligen ha gjort nåt för att stärka skandiamanns-teorin. Hade han bara gått dit och med en bild och frågat rent ut om SE var gärningsmannen och hon bekräftat det hade hela deras case fått en helt annan ställning.
Det är synd för utredningen att KP inte kände sig frisk (ryggont) och fick avboka mötet. Han blev nog upprörd av att missa hans livs chans.Hela Palmegruppen vart väl upprörda av att missa ett möte med Lisbeth och reda ut frågan om SE.
Alla är väl upprörda över denna missa chans ?
Det är verkligen illa att man inte lyckades få till detta möte. Eftersom LP helst ville ha att göra med personer i högre ställning, kunde väl även den dåvarande riksåklagaren Anders Perklev ha stått beredd i kulisserna, eller någon assisterande åklagare till Krister Petersson. Man borde ha gjort sitt absolut yttersta för att få det hela att gå i lås. Det är tveksamt om det håller att skylla på olyckliga omständigheter. Vilket förhör kunde vara viktigare?
Särskilt intressant i sammanhanget är ju att såväl Mårten som Joakim Palme flera månader före Lisbeths död uttryckte intresse för Thomas Petterssons teorier om Stig Engström – vilket ju i praktiken betydde att de framställde Lisbeths utpekande i rätten av Christer Pettersson som högst diskutabelt.
Jag har lite svårt att föreställa mig att de velat göra sådana uttalanden ifall Lisbeth fortfarande var lika kategorisk i skuldfrågan som hon i alla fall offentligt varit i trettio år.
Det ska också nämnas att det var i februari 2018, mer än ett halvår före Lisbeths död, som Krister Petersson förklarade i TV att han inte trodde att Christer Pettersson var gärningsmannen. I det läget väntade Petersson fortfarande på att få hålla förhör med Lisbeth. Kunde han verkligen ha gått ut offentligt med sin friskrivning av missbrukaren från Rotebro inför ett sådant förhör om han trodde att Lisbeth fortfarande kategoriskt höll fast vid sin tidigare ståndpunkt?
Det vill säga: det är ingen djärv hypotes att Petersson hade anledning att tro att Lisbeth i alla fall övervägde att komma med nya och annorlunda uppgifter. Det är onekligen tråkigt att det ser ut som om vi aldrig får veta vad det i så fall skulle vara.
Varför delegerade inte Petersson det förhöret till Melander exempelvis? Finns något juridiskt skäl till att åklagaren måste hålla förhöret eller hade ett speciellt förtroende växt fram mellan LP och åklagaren som gjorde att hon krävde att få tala med Petersson i enrum? Ytterligare två frågor som tills vidare är obesvarade.
Med tanke på vilka krav som LP ställt under de tidigare skedena av utredningen, så är det väl tveksamt om det hade fungerat med Melander, även om det hade varit det normala.
Det är inte säkert att det skulle ha fungerat, Lisbeth Palme tycks under tidigare skeden ha haft åtskilliga synpunkter på vilka personer i rättsapparaten hon kunde tänka sig att samarbeta med.
Det bästa sättet att visa på problemen kring detta är kanske att citera ur min bok Mordgåtan Olof Palme, sid 392-394. Jag har just tagit upp hur Lars Borgnäs grillat åklagarna Anders Helin och Solveig Riberdahl på frågan om varför utredarna inte sett till att det genomfördes någon rekonstruktion med Lisbeth Palme på Sveavägen. De har inte lyckats med att ge några begripliga svar:
Det är nästan så att man tycker synd om åklagarna som tvingas visa upp sin oförmåga att hantera situationen med Lisbeth Palme när de ska svara på Borgnäs envisa frågor. Men i själva verket kanske han gav dem tillfälle att vädra en frustration som de inte gärna kunde börja tala om offentligt utan att någon frågade dem. När samma åklagare några år senare hördes av Palmekommissionen [som senare fick namnet Granskningskommissionen] var de nämligen fullt frivilligt tämligen öppenhjärtiga.
Och den bild som framträdde var att åklagarna befunnit sig i en ganska tröstlös situation.
Solveig Riberdahl berättade för kommissionen om en betydligt enklare utredningsåtgärd än en rekonstruktion på Sveavägen – nämligen en föreslagen visning av ett antal fotografier för Lisbeth Palme.
Det handlade helt enkelt om att få Lisbeth att gå med på att titta på foton på olika personer där i alla fall en del ansågs vara intressanta ur spaningssynpunkt.
Som Riberdahl sa var sådana fotovisningar ”naturliga i alla mordmål där man har en okänd gärningsman” och där man ska ”försöka pejla fram hur den här personen ser ut”. Det här var under 1987, efter Holmérs avgång, då det inte fanns någon självklar huvudmisstänkt i spaningarna.
Den fotovisningen visade sig vara nog så komplicerad att få till stånd. Riberdahl berättar att rikspolischefen Holger Romander och riksåklagaren Magnus Sjöberg till sist gemensamt bokade ett sammanträffande med Lisbeth för att få henne att gå med på fotovisningarna. Det var en uppvaktning på högsta nivå från rättsväsendets sida, och den fungerade: Lisbeth Palme gick faktiskt med på det de begärde. Men Romander och Sjöberg ville inte fortsätta kontakterna med henne. Åtminstone Sjöberg hade känt att mötet med henne ”inte hade blivit så lyckat”.
Vem eller vilka skulle i så fall hålla i de fortsatta kontakterna? Riberdahl påminner sig att Lisbeth Palme hade ”uttalat synpunkter” på biträdande
riksåklagaren Axel Morath liksom Palmeåklagaren Anders Helin, vilket i klartext betydde att hon var missnöjd med dem och att de inte kunde komma på fråga.
”Men hon hade inga som helst synpunkter på mig, så därför föll valet på mig”, minns Riberdahl. Och därför blev det Riberdahl själv som i olika omgångar fick visa Lisbeth Palme fotona.
Man skulle ju kunna ha tänkt sig att en sådan uppgift borde ha skötts av polisen. Men i efterdyningarna av besvikelsen över Holmér ville inte Lisbeth Palme ha kontakt med någon polis över huvud taget.
Åklagarna gjorde en gång försöket att presentera Hans Ölvebro och en erfaren och kompetent kommissarie, Paul Johansson, för Lisbeth Palme. Men, som Jörgen Almblad sammanfattade resultatet: ”Det gick inte.”
Riberdahl förklarar för kommissionen att det nästan var givet att det inte skulle fungera med Paul Johansson. Det berodde på att Lisbeth Palme ”ville bli bemött på en viss nivå”:
”Och jag tror inte, det låter fånigt, att Paul Johanssons status riktigt räckte till. Det jag säger nu är inte sagt i någon elak mening gentemot Lisbeth
Palme heller, men jag tror att hon hade den uppfattningen.”
Ölvebro, som ju hade lite högre status än Paul Johansson, kom på kant med Lisbeth Palme av andra orsaker under det här mötet. Han försökte berätta för henne hur det var tänkt att polisens spaningsarbete skulle organiseras i fortsättningen:
”Jag sa då att vi ska arbeta på det sätt som vi polismän normalt arbetar, bedriva en vanlig mordutredning. Det passade inte fru Palme att det var ’normalt’. Så efter det har jag inte träffat henne.”
Så beskrev Ölvebro saken hösten 1995. Då hade han varit spaningsledare i mer än sju år, men i stort sett varit utan kontakt med den person som samtidigt hade tre viktiga roller i mordutredningen: hon hade varit mordoffrets hustru, hon hade blivit beskjuten tillsammans med mordoffret och hon ansågs allmänt vara det viktigaste vittnet på Sveavägen.
Efter de misslyckade försöken att introducera representanter för polisen hos Lisbeth Palme blev det klart att Riberdahl fick sköta kontakterna tillsammans
med Jörgen Almblad som Lisbeth också bestämt sig för att acceptera.
Med Anders Helin var det alltså mera komplicerat. Lisbeth Palme ville inte ha någon som helst kontakt med honom, berättar han för kommissionen.
Under Palmerättegången var det han som skulle förhöra henne, men de pratade inte med varann utanför rättssalen vad han kom ihåg. Med ett undantag:
”Jag gick in och hälsade på henne och frågade om hon hade något emot att jag sa du till henne under förhandlingen, för det brukar vi göra.”
Det gick an, men Lisbeth Palme svarade ”mycket avmätt och kort” på Helins förfrågan. Någon mer egentlig kontakt mellan henne och Helin blev
det inte.
Nja, det tycker jag faktiskt är en djärv hypotes. Varken Krister Petersson eller sönerna hade väl egentligen någon anledning att tro att Lisbeth skulle komma med annorlunda uppgifter. Däremot fanns det hur som helst behov av att höra henne för att om möjligt kunna komplettera och förtydliga hennes målsägandeutsaga. Och om hon dessutom, direkt eller indirekt, hade kunnat bekräfta att Engström hade befunnit sig som vittne på platsen, så hade det ju förändrat hela förundersökningens inriktning.
Mårten Palme har ett flertal gånger, senast den 10 juni, gett uttryck för uppfattningen att Lisbeth inte hade ändrat ståndpunkt om sitt utpekande av Christer Pettersson. Några sådana signaler tycks hon i varje fall inte ha sänt ut till den närmaste omgivningen under sina sista levnadsår. Så här sa Mårten i Veckans brotts kvällssändning:
-Jag har fått den frågan väldigt många gånger under dagen här, hur hon hade reagerat, och det kan jag naturligtvis inte med säkerhet säga, men jag tror nog att hon var så väldigt övertygad om sitt utpekande av Christer Pettersson, så jag tror inte att hon hade ändrat sin uppfattning.
Samtidigt har såväl Mårten som Joakim, för att ge ytterligare stöd åt Engströmhypotesen, lyft fram tveksamheterna omkring CP-konfrontationen, men det finns inget som indikerar att detta i sin tur skulle vara kopplat till att deras mor hade ändrat uppfattning om tillförlitligheten i utpekandet.
Du kan förstås ha rätt. Men desto mer anmärkningsvärt i så fall att Krister Petersson provocerade Lisbeth genom att offentligt och kategoriskt avfärda Christer Pettersson som gärningsman. Det hade han ju ingen som helst skyldighet att göra när han intervjuades i februari 2018, i ett läge när han fortfarande hade anledning att hoppas på att kunna hålla ett förhör med Lisbeth.
Vi har tidigare varit inne på att Krister Petersson vid flera tillfällen har fällt en del obetänkta yttranden. Med facit i hand är det säkert en hel del formuleringar som han ångrar. När det gäller det specifika uttalandet i Veckans brott om Christer Pettersson, så verkar inte heller detta ha varit något planerat utspel från åklagarens sida. Om inte Camilla Kvartoft hade varit så oerhört envis, så hade han troligen inte redovisat sin egen ståndpunkt i frågan. Kort tid senare förtydligade han sig också i Efterlyst, där han nu tryckte på juridiska formalia och menade att det var huvudskälet till att utredarna inte aktivt arbetade med CP-uppslaget. Kanske kände han redan då att hans uttalande kunde inverka menligt på ett eventuellt kommande förhör med Lisbeth Palme.
För all del, visst kan man föreställa sig att KP är en person som inte alltid tänker sig för. Men han har i olika sammanhang beskrivits som en kompetent jurist, vilket bör innefatta att han har vett att väga sina ord.
Och i så fall har jag svårt att förstå hur han skulle kunna ha missat att han som Palmeåklagare särskilt måste vakta sin tunga om han inte ville stöta sig med den kanske mest centrala personen i hela utredningen, Lisbeth Palme.
När han sa att han inte trodde på Christer Pettersson som gärningsman talar vi alltså om det första uttalandet på officiell nivå i Palmeutredningen med den innebörden.
Och det handlade alltså om att avfärda den enda person som åtalats för Palmemordet. Bakom det åtalet hade biträdande riksåklagaren stått. Och RÅ hade senare, ett antal år efter den friande domen, lämnat in en resningsansökan för att få en ny rättegång och få Christer Pettersson fälld.
Vi pratar alltså inte om att KP i förbifarten yttrat sig om gärningsmannaskapet bakom en cykelstöld.
Missförstå mig rätt: jag uppskattar att Petersson drog slutsatsen att Pettersson var oskyldig. Men jag kan inte förstå varför han skulle säga det just när han väntade på att få förhöra Lisbeth Palme.
Om han inte hade förhandsinformation om att hon hade ändrat sig från sitt utpekande, kan det ha varit så att han ville skaka om henne inför förhöret genom att gå ut i TV och säga att hon hade helt fel trots sin självsäkerhet?
Eller ville han försäkra sig om att hon inte skulle gå med på ett förhör?
Eller var det bara, som du, Mikael B, är inne på: att han var extremt obetänksam?
Om Lisbeth Palme på allra minsta sätt hade antytt att hon var beredd att komma med annorlunda uppgifter än tidigare, lär väl sönerna ha varit angelägna om att förmedla detta senast den 10 juni i år. Det gjorde de faktiskt inte. Då verkar det inte heller sannolikt att Krister Petersson skulle ha fått några sådana signaler 2017-2018 innan kommentaren om CP undslapp honom i Veckans brott. Och sedan har han alltså på olika sätt försökt att släta över detta, vilket tyder på att det inte var något planerat utspel.
Det är lite vanskligt att dra slutsatser om hur sönerna har tänkt. Om Lisbeth på något sätt antytt en ny attityd men inte gjort något uttalande kan det inte ha varit lätt att försöka referera henne när hon var avliden.
För min del associerar jag också till hur Joakim i samtal med Skavlan i TV för några år sedan gav bestämt intryck av att hans far försökt få tag i livvakter till biobesöket – en sensationell uppgift. Men när jag frågade Joakim om saken modifierade han sitt uttalande till att han faktiskt inte visste om fadern försökt ringa.
Vet vi överhuvudtaget något om huruvida Lisbeth och sönerna alls diskuterade mordet (specifika spår, potentiella gärningsmän o.s.v.) i någon större utsträckning efter rättegångarna mot Christer Pettersson? Är det tänkbart att Lisbeth därefter betraktade hela fallet som fullständigt utagerat? Jag talar alltså inte om värdet av hennes komprometterade utpekande CP eller om hon verkligen trodde att det var han, utan om att hon eventuellt så att säga stängde och låste den dörren i princip för gott efter frikännandet av i hovrätten.
Det er nok meget – MYCKET – vanskeligt at ræsonnere sammenhængende om Krister Peterssons bevæggrunde og handlingsspektra som Palme-chefanklager m.v. På det punkt vil jeg i hvert fald tilråde stor forsigtighed, hvilket absolut ikke skal opfattes som et forsvar for KP, som jeg ikke stoler på; det er blot en logisk-analytisk diagnose.
Hvad angår Palme-familien, tør jeg godt gætte på, at sønnerne var mindre fundamentalistiske, og bevægede sig tidligere i GM-spørgsmålet, end moderen.
Du har tidligere, mere udførligt, været inde på Skavlan-samtalen med Joakim Palme, hvor denne giver en ganske rigtigt sensationel oplysning om et meget vigtigt emne. Jeg håber, det er i orden, at jeg her holder mig til en lidt længere version? Du kan jo bare rette de fejl og unøjagtigheder, der måtte være i min fremstilling.
Der var således på ingen måde tale om uforpligtende smalltalk, som hvis gæsten lige havde været ved at lægge op til en sjov anekdote om det fjerne familiemedlem NN Palme, der vist forresten samlede på Royal Doulton figurer, eller var det legetøjsbamser…
Nej, det er en særdeles alvorlig sammenhæng, og dér sidder Joakim Palme så og meddeler den undrende offentlighed, at Olof Palme ønskede, og aktivt søgte (men altså ikke fik), livvagtsassistance til den fatale biograftur.
Da du ifølge din tidligere gennemgang spurgte ind til baggrunden for udtalelsen, viste det sig som bekendt, at virkeligheden var noget anderledes: JP fortæller i faktaform seerne noget, som Lisbeth Palme har fortalt ham, at Olof Palme har fortalt hende, at Olof Palme ville gøre lidt senere (åbenbart i forbindelse med at han kom i enrum på boligens overetage) – mens det fra autoritativ livvagtsside kategorisk benægtes, at der nogensinde kom en sådan opringning fra statsministeren den aften, hvilket indtil videre, så vidt jeg ved, ikke ses at modsiges af tilgængelige objektive data i øvrigt.
Dette optrin synes, hvad enten OP så faktisk søgte at tilkalde livvagter eller ej, ganske repræsentativt for Palme-familiens niveau, naturligvis begyndende med, og domineret af, Lisbeth Palme, under hele sagsforløbet fra 1986-2020: Familiemedlemmernes troværdighed, ikke mindst i forbindelse med direkte/indirekte udpegninger af GM-kandidater eller -miljøer samt kommentarer hertil, er fortsat noget lavere end din, Gunnar Wall – og så har jeg udtrykt mig venligt.
Leif GW Persson har på TV4’s Nyhetsmorgon i et fjernt tilbageblik få dage efter Lisbeth Palmes død beskrevet sin oplevelse af hende, da hun (en håndfuld år før mordet, hvis jeg ikke husker helt galt) gik på et doktorandkursus på universitetet, om samspillet mellem sociale faktorer og psyken: Hun fremstod da som meget dygtig og intelligent (afgjort hans bedste elev, sagde han), venlig, uhøjtidelig, med humoristisk sans og ikke spor fin på den som statsministerfrue. Leif GW nævnte også, at LP efter mordet især i en formentlig ret sen fase (?) havde forandret sig kraftigt.
Læsere kan selv bedømme, hvordan hendes adfærd under statens mere eller mindre helhjertede forsøg på opklaring af MOP, lige fra mordnatten og fremefter, f.eks. som ovenfor beskrevet i bloggens ret afslørende udpluk fra ”Mordgåtan Olof Palme”, harmonerer med diverse, divergerende, opfattelser af LP.
I samme forfatters bog ”Huvudet på en Påle” har en anden GW, som vi vel alle ved, blandt meget andet givet SIN detaljerede forklaring på Lisbeth Palmes uhyre specielle forhold til sagens parter, mål og midler. Den anbefaler jeg gerne, at man køber – bogen, altså
En intressant frågeställning här är om åklagaren rent formellt hade kunnat gå fram med Christer P. igen som gärningsman, i varje fall utan nya bevis / omständigheter. Vad jag förstår finns det regler som förhindrar rättssystemet att anklaga en frikänd person i alla instanser för samma brott igen. Isåfall om åklagaren var inriktad på att presentera en lösning kunde Christer P. vara utesluten av det skälet.
För en ny rättegång om Pettersson levat hade ju krävts resning beviljad av högsta domstolen. Vad som gäller vid utpekande av en avliden som friats vet jag faktiskt inte. Någon annan?
Många skulle nog säga att det inte hade varit juridiskt möjligt för KP att lägga fram Christer P. som gärningsman. Själv har chefsåklagaren också betraktat den vägen som stängd, men rimligen har han hela tiden varit medveten om en nödutgång.
Låt säga att det framkommit konklusiv, teknisk bevisning mot CP. Vad skulle då KP ha gjort? Jag håller det för troligt att han skulle ha gått fram på en motsvarande presskonferens och förklarat att denna bevisning sannolikt skulle ha räckt för en resning till nackdel för CP. Sedan hade han tillfogat följande: ”Men eftersom jag inte kan begära resning mot en död person, har jag fattat beslut om att lägga ned förundersökningen.”
I alla ärenden är det förstås centralt vilka tidigare åtgärder som rättssamhället vidtagit mot en misstänkt. Här har som bekant också den tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem gjort en helt annan bedömning än KP vid utpekandet av Stig Engström. Det gäller inte minst det beslut som fattades 1987, då Engström lades ad acta såsom varande på brottsplatsen.
Beslutet går naturligtvis inte att jämföra med en friande dom, men enligt Alhem är detta likafullt en central åtgärd från rättssamhällets sida. Om det nu var ett felaktigt beslut, så hade i så fall utredarna många år på sig att rätta till misstaget, vilket man aldrig gjorde under Engströms livstid. Alhem menar därför att den viktiga utredningsåtgärden måste tolkas till den misstänktes fördel och med avseende på kap. 6 i Europakonventionen ställer det utpekandet i mycket tvivelaktig dager. Överåklagaren instämmer sedan i den övriga kritiken som har framförts från en mängd framstående jurister när det kommer till den svaga bevisningen.
Jag får svara på min egen kommentar här istället för på Gunnar W. eller Mikael B. nedan som av någon anledning inte har något svara alternativ.
Med tanke på att sedermera inga nya omständigheter redovisats som direkt talar för eller emot Christer P. som mördare så håller jag åklagarens ”nej” som ett tvingande juridiskt svar, vilket han tydligen senare även förtydligade att det var. Och sålunda ingen indikation på att Lisbeth P. kommit med nya uppgifter. Om åklagaren svarat ”ja” hade det i retrospekt varit mer anmärkningsvärt.
För den som tycker Engström hypotesen är stark gör det Christer P. omöjlig som mördare men om vi ska hålla oss till denna tråd framstår det som alltmer olyckligt att åklagarens möte med Lisbeth P. inte blev av.
Min version av WordPress är så utformad att det finns en bortre gräns för hur många svar på svar som kan förekomma. Jag kanske byter till en annan version, men det är inget som kommer att ske den närmaste tiden. Till dess får man hitta andra lösningar, precis som du gjort.
Gunnar
”Och i så fall har jag svårt att förstå hur han skulle kunna ha missat att han som Palmeåklagare särskilt måste vakta sin tunga om han inte ville stöta sig med den kanske mest centrala personen i hela utredningen, Lisbeth Palme. ”
Men var hon den mest centrala personen i hela utredningen för KP ? I den här intervjun verkar han ju räkna bort uppgifterna hon lämnat. Det fanns ju ingen anledning att vakta tungan om hennes uppgifter ändå inte betydde nåt för honom.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/palmeaklagaren-tror-inte-christer-pettersson-ar-mordaren
Så länge hon levde bör hon i vilket fall ha varit en central faktor i den lösning han tänkte lägga fram. Även om han planerade att underkänna hennes utpekande.
Själv misstänker jag familjen Palme tror sig vara familjen Ceaușescu: Den de pekar på skall slängas i fängelse på livstid (gärningsmannen kan variera,det spelar ingen roll. Det viktiga är att det finns en officiellt skyldig och att han straffas). Den misstänkte kan se ut som Pettersson eller som SE, de är inte alls lika men skyldiga är de, eller i alla fall minst en av dem. Officiellt.
Själv tror jag Holmer och hans beskyddare bara agerar som i Göteborg. Lite teaterspel för populasen, de som inte tänker utan röstar med partiboken.
Det är inte första gången som konstiga förklaringar till att de aldrig gått till botten med så kallade ödesfrågor.
Såg Lisbeth ett oskyldigt vittne som hon pekade ut som mördaren? Enligt Lennart Gustafsson var det så, och kanske Lisbeth har varit medveten om det under lång tid?
Den ingångsrapport Gustafsson
hänvisar till bör offentliggöras tillsammans med eventuella utredningsåtgärder de vidtagit.
Om Lennart läser mitt inlägg får han gärna förklara vad detta handlar om egentligen.
Var KP. lösningen på spåren? Fick inte den riktiga lösningen komma fram, utan man tog nödlösningen och skyllde på SE. i stället? Vid presentationen var KP. som förbytt från sina tidigare så positiva tankar om en lösning. Lite trött och sliten samt verkade tveksam till sina egna teorier om SE. som skyldig. Ett halvår tidigare vid frågor om SE. hette det : Jag har en egen teori om händelsen och gärningsman, där det kan ev. bli tal om åtal. Blev det en form av mörkläggning? Det måste ha funnits annat, för något åtal var ju inte alls att tänka på, mot en avliden som SE.
En fråga, vilken blå färg hade telefonkatalogens Stockholmsdel A-M på den tiden? Kanske någon kan vara behjälplig? Jag tänker på Nicola F:s iakttagelser av jackan på den man som går bakom makarna Palme. Hittar bara en bild av en katalog från 1969 och den blå färgen är inte i närheten av färgen på Anders B:s jacka i alla fall. Försöker skapa mig en bild av vad Nicola F egentligen ser.
Här är en packe från några år senare:
https://www.bukowskis.com/sv/lots/1207551-dan-wolgers-telefonkatalog-1992
Kan inte svära på att det var samma på 80-talet, men bilden stämmer med hur jag minns den.
Tack!
Jag får fram från 1981, dock väldigt bleknade:
https://www.tradera.com/item/2918/399884468/3-st-telefonkataloger-stockholm-fran-a-till-o-och-gula-sidorna-fran-1981
Och från 1969:
https://www.tradera.com/item/2943/397405463/komplett-samling-telefonkataloger-region-stockholm-ar-1969
Simon A
Här är kataloger från 1979. Jag har sett fler foton tidigare även från 80-talet och färgen varierar. Det kan vara så att det gjordes vissa förändringar i färgsätttningen och/eller att de förvarats på olika sätt och färger har bleknat. Det ligger väl nära till hands att tro att det inte var någon diskret blå färg då NF särskilt lade den på minnet.
https://imgur.com/A6V5ajy
I hyllorna hos KB idag är det just denna variant man hittar på 1980-talet, men dessvärre har jag också kunnat konstatera att det även trycktes upp kataloger i den andra blå nyansen. Detta gör NF:s vittnesmål svårtolkat.
Tack Emma och Mikael B. Ja vittnesmålet är svårtolkat. Troligt det är Anders B han ser. Att det är SE håller jag praktiskt taget som uteslutet. Återstår då en möjlighet att det är GM han ser. Det är därför jag trycker på om just detta. 🙂
Vissa väl insatta journalister utesluter inte att mordet på Olof Palme föregicks av ett kort möte med mördaren. Detta har sin grund i flera vittnesuppgifter som kan tydas på det sättet. Det har också antytts att makarna Palme kanske rent av var flyktigt bekanta med gärningsmannen och att fru Palmes reaktion efter skotten skulle kunna tyda på att så var fallet, https://www.youtube.com/watch?v=1fgIe_rv-ps
Före detta Palmeutredaren Alf Andersson bedömer att mördaren var en professionell gärningsman utbildad i vapenhantering och närstrid, möjligen militär eller polis. Två av flera anledningar till Anderssons slutsats, är valet av såväl vapen som ammunitionstyp, https://www.youtube.com/watch?v=kgyioVhdnlA .
Med detta som bakgrund är det rimligt att ställa frågan om några medlemmar av Palmes dåvarande eller tidigare livvaktsstyrka (8+1 i reserv) varit föremål för några utredningsåtgärder. Dessa individer torde ju vara ytligt kända av båda makarna. Med utredning avser jag inte de självklara förhör som naturligtvis hållits.
En motfråga man också måste ställa sig, är om det är rimligt och etiskt försvarbart att vidta mera djuplodande utredningar, endast på grundval av ytlig bekantskap och återkommande kontakt med båda makarna, i kombination med kontinuerlig vapenutbildning och träning?
En sådan djupare undersökning torde ju ha varit en mycket obehaglig och grannlaga uppgift för Palmeutredningen att ta sig an. Speciellt om detta kommer till undersökningsobjektens kännedom. Känner någon av er till om några sådana utredningsåtgärder mot dåvarande eller tidigare medlemmar av livvaktsstyrkan har vidtagits?
Efter att under flera år följt debatten om utredningen av mordet på Olof Palme kan jag bara konstatera att Åklagarmyndigheten kommit till vägs ände och inte förmår att lagföra gärningsmännen för mordet.
Jag tänker inte nedlåta mig till att kommentera det senaste osmakliga tilltaget att använda en avliden mans tillika vittne som förevändning till att lägga ned förundersökningen.
Det nuvarande rättsliga läget beskrivs träffande av ”The Coalition for the ICC”
The ICC & universal jurisdiction: Two ways, one fight
Yet the ICC has a specific mandate, focused on the prosecution of those bearing the greatest responsibility in States that have ratified, or accepted, the Rome Statute.
Within that group, the ICC only has jurisdiction if States are unwilling or unable to prosecute alleged perpetrators.
Källa: http://www.coalitionfortheicc.org/ne…ways-one-fight
Eftersom Olof Palme var särskild medlare för FN i Iran-Irak-konflikten och mycket har presenterats i debatten om Iran-Contra-affären samt även svensk t deltagande i export av krigsmaterial till en av de krigförande parterna är det av intresse hur FN uttrycker sig visavi ICC.
In New York on 17 July 2014, the Permanent Mission of Italy to the United Nations hosted an event to commemorate the Day of International Criminal Justice, titled
”The United Nations and the International Criminal Court: Partners of Shared Values.”
H.E. Mr. Ban Ki-moon, Secretary-General of the United Nations, called once again for universal ratification of the Rome Statute (…) He also noted that the United Nations is ”proud to remain deeply involved in assisting Member States to better address impunity at the national level.”
Källa: https://www.icc-cpi.int/Pages/item.aspx?name=PR1031&ln=en
Nu när Krister Petersson har nått vägs ände låt the International Criminal Court i Hague ta över fallet. De har medlen och metoderna att garantera en rättssäker handläggning och beskydda vittnen som kommer att vittna mot mäktiga intressen inom nationella och främmande makters säkerhetsorganisationer.
Om udgangspunktet er, SE inte er gerningsmand (eller involveret i gerning), står tilbage at forklare hans adfærd efter mordet:
– Han ringede til Skandia lørdag formiddag for at være sikker på, han kunne bevise, han kom ud før mordet, så han kunne være et godt vidne.
– Han løj om sin førstehjælp af Palme for at fremstå som helt.
– Han løj om, han hjalp politiet med fortælle, hvor morderen løb hen, for at fremstå som helt.
– Han opsøgte SVT, lod sig filme, herunder småhånede politiet, for at slå sin helterolle endnu tydeligere fast.
– Han løj senere under ed i retssagen mod CP for at fastholde sin helterolle.
Få mennesker ville gøre, hvad SE gjorde. Man SE kunne være narcissist, og narcissister har som bekendt et stærkt behov for at få bekræftet et selvbillede af omgivelser og derfor parate til at lyve, hvor almindelige mennesker siger sandheden eller tier. Men hvor langt vil en narcissist gå? Ville han insisterende komplicere politiets efterforskning af mordet på en statsminister, agere ”som en elefant i en glasbutik”, for at få bekræftet sit selvbillede?
Jeg er ikke psykolog, men jo mere mere jeg tænker over det, desto sværere bliver det for mig blot at forklare SE’s adfærd med stemplet ”narcissist”.
Ja jag får för mig att han faktiskt i början bara försöker vara behjälplig så gott han kan. Han är lite den typen om ni förstår hur jag menar. Det var ju också väldigt oklart från början vilka tider som gällde. SE kan mycket väl försökt hjälpa till att få fram vilken tid mordet skett. Efter några rundor gav han väl helt enkelt upp. Vem skulle inte gjort det när spaningsledningen tycktes mer intresserade av att jaga spöken än att lösa mordet.
Men hvorfor lyver han?
Jag tror (Obs tror) att SE är en av dessa som ser sig själv som mer delaktig i saker än vad dom egentligen är. Han ser sig själv som varande på mordplatsen och är därmed alltså (enligt hans sätt att se det) delaktig i det som sker på mordplatsen. Han ljuger egentligen inte i den meningen men tilldelar sig själv större betydelse än han har. Jämför med när du pratar med exempelvis dina grannar och dessa säger att ”dom” renoverat badrummet eller tapetserat om sovrummet. I själva verket menar dom att dom betalat en byggfirma att renovera badrummet eller en målerifirma att tapetsera. Obs jag är ej heller psykolog. Menar bara att sådant här sätt att uttrycka sig är vanligare än man kanske tror. Talade med en granne bara häromdagen och han sade att han hade bytt kamrem på bilen, att det var dyrt som sjutton. Han menade egentligen att det var verkstaden som bytt den men att det var han som fått den stora äran att betala kalaset. Han var ju delaktig i bytet 😉
I princip alla hans vänner, släktingar och bekanta nämner ju i förhör och medieintervjuer att han överdrev, blåste upp sin egen roll och sökte strålkastarljuset, att han var djupt osäker och behövde uppmärksamhet och bekräftelse. Det var tydligen ett mycket framträdande drag i hans personlighet. Detta framhävs till och med i Thomas Petterssons bok, där han ju stenhårt driver tesen att Engström var skyldig.
Det vore väl med tanke på det mer förvånande om han hade lämnat ett vittnesmål som INTE var halvsant och fullt av överdrifter.
I en intervju med Svenska Dagbladet dagen efter mordet säger SE att han inte hörde skotten, utan kom fram till mordplatsen när Palme redan låg på marken.
Det troliga är att tidningen inte fått med alla uppgifter i artikeln. Enligt en granne redogjorde ju SE redan på morgonen den 1 mars för händelsen. Han berättade då att han hade hört ett skott när han närmade sig Dekorimahörnan. Detta upprepade han senare för Roland B vid halvtolv och för polisen fyrtio minuter senare.
Skulle Sverige släppa in expertis från utlandet för att försöka lösa Palmemordet? Jag tror att icke! Dom stoppas redan innan dom ens hunnit börja. Det finns ju mängder att välja på/ Krim- teknikers, gärningsmanna
profilgrupper som lyckats även i de totalt omöjliga fall. Även fast dom skulle få börja, tror jag nog att dom skulle lämna i Holmers trappa. Hit men inte längre.
Nu tror jag du förstår lite fel. ICC har jurisdiktion att döma gärningsmännen. Det är inte Sverige som prövas av ICC utan mördarna. Varför skulle Sverige och dess regering skydda mördare, det förstår jag inte. Det finns ingen motsatsställning mellan Sverige och ICC, tvärtom.
Stefan B. Nej de e ju sant, men en offentlig lösning som skulle skada Sverige som nation kommer nog aldrig att godkännas. Det är inte mördaren man vill skydda, men i vissa fall kan det vara en fördel, beroende på motivet och de inblandade. Det kan vara så besvärligt motiv att ett avslöjande skulle vara rena rama katastrofen.
En lösning av mordet på Olof Palme i form av en rättegång i ICC’s format kan aldrig vara till skada för Sverige som nation.
Vad som skadar Sverige är ett rättsväsende som inte förmår lagföra förövarna.
Oavsett motiv och vilka förövarna än är så är det rätta att göra att lagföra dem. Mord skall inte förbli ostraffat av något skäl i en rättsstat.
Det som inte uttalats varken av Hans Melander eller Krister Petersson är om de tror att Lisbeth verkligen sett Christer Pettersson, eller om de tror att det var en helt annan person.
Hans Melander:
”Lisbeth Palme har ju pekat ut Christer Pettersson vid en konfrontation. Konfrontationen kan man ha synpunkter på, och man ska ju dessutom vara medveten om att vad Lisbeth Palme gjorde var ju att hon pekade ut den man hon såg när hon vände sig om och tittade upp. Hon har alltså inte sett själva skjutningen, hon vet inte vem det är som avlossat vapnet, utan det som hon säger är att Christer Pettersson är den personen som hon såg när hon vände sig om. Det är intressant att hålla i minnet.”
Kanske hör det till spelet att inte yppa det som många tror: att hon egentligen sett vittnet Anders B. Men uttalandet är ju förvirrande.
Håller de öppet för möjligheten att hon verkligen sett Christer Pettersson på mordplatsen?
Scenariot måste ju då bli att den kriminelle dråparen, alkoholisten och narkomanen stått och tittat på när den fridsamme grafikern Engström kallblodigt mördade Palme.
För att komma runt detta måste ju Melander och Petersson förklara hur de har tänkt runt detta.
Anders B var enligt de foton man sett inte direkt förväxlingsbar med CP, men betydligt mer lik CP än Engström.
Jag antar att den ingångsrapport som Lennart Gustafsson hänvisar till kan ha en viss koppling till detta.
https://polistidningen.se/2014/05/lennart-gustafsson-tanker-pa-palmemordet-varje-dag/
Det vore för bedrövligt om de försökt nåla dit CP genom en observation som de redan då visste var falsk; att hon egentligen sett ett oskyldigt vittne.
Det vore dubbelt bedrövligt om de nu givit upp dessa försök, för att i stället nåla dit en annan oskyldig. Genom att avfärda hennes vittnesmål.
Om det nu är så att även KP och HM håller det för troligt att Lisbeths observation gäller Anders B, så borde det inte vara så känsligt att säga det.
Alla förstår vi ju att Anders B var ett oskyldigt vittne som i så fall råkat bli förväxlad av Lisbeth.
Viss respekt kan man förstås ge dem för att de av integritetsskäl låter frågan bli hängande, så skedde i fallet CP, och eftersom Lisbeths trovärdighet nu ifrågasätts, och blir ett bärande fundament i utpekandet av Engström, så måste man kunna kräva att de förklarar sig på denna punkt.
Vem såg Lisbeth om det inte var gärningsmannen?
Ja, og hvis Lennart Gustafssons tilbageskuende 2014-sammenfatning af indgangsrapporten og efterfølgende konklusioner & korrektioner er rigtig, så kan scenariet, kombineret med en eventuel fortsat officielt gyldig CP-identifikation, blive endnu værre, endnu mere paradoksalt, endnu mere surrealistisk, for så har
”den kriminelle dråparen, alkoholisten och narkomanen stått och tittat på när den fridsamme grafikern […] kallblodigt mördade Palme” … hvorefter *den kriminelle dråparen* ”sprungit fram för att hjälpe” (offeret/ofrene, ikke gerningsmanden, forstås).
Citat 1 her stammer naturligvis fra Jörgen G ovenfor, mens nr. 2 (”sprungit …”) forekommer i Polistidningens artikel.
Gustafssons sammenstilling i Polistidningen afspejler vel især den indledende efterforsknings kaotiske karakter, og evt. ytringssituationen 2014 med et interviewende & refererende mellemled (?), for ellers forlyder der da vist intet om, at det skræmte vidne AB ”iklädd blå täckjacka och […] mössa” handlekraftigt skulle være sprunget frem for at hjælpe nogen!?
Det er alt sammen meget forvirrende, men der kan nok dengang i 1986 og lidt frem tilmed have været forskellige opfattelser af observationens – altså Lisbeth Palmes af manden på hjørnet – kvalitet og anvendelighed.
I hvert fald er LGs konklusion i politibladet 2014 utvivlsomt, at den nævnte indgangsrapport inklusive den angiveligt fejlagtige GM-udpegning slet og ret ”glömdes bort”. Der siges dog intet om, hvad I-rapporten så blev erstattet af i praksis.
”Personen visade sig senare vara identisk med ett annat vittne […]”, hedder det i Polistidningens sammenfatning af LGs opfattelse (også af indgangsrapporten?) og udtalelser … men hvornår / *när* var/er ”senare”? Og hvad tænker LG i dag helt præcist om denne personobservation ved Dekorima?
Op til den 20. april i år, kl. 16:38, i anledning af det da seneste udspil fra Lars Borgnäs syntes blogbidragyder Lennart Gustafsson (der ved den tid var ”så jäkla trött på alla andra tokiga teorier”), næppe at operere med hverken et mødescenarie eller en relativt langsom, faseopdelt GM-flugt.
Måske kan jeg engang i næste uge vende tilbage med et forhåbentlig brugbart rids over problematikken omkring CP-identifikationen m.v. I øjeblikket har jeg desværre kun et givetvis mangelfuldt og fejlfyldt oplæg om emnet
Jörgen G
Du postade ritningar över Skandiahuset vån 4-7.
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/06/12/ar-du-saker-pa-att-inte-engstrom-hade-alibi-krister-petersson/#comment-17639
Har du möjligen någon över bottenvåningen? Jag försöker utröna om det fanns någon förbindelse mellan Dekorimabutiken och andra lokaler.
Emma.
Tyvärr har jag inte det. Jag skulle också vilja veta mycket mer om
planritningen 1986. Jag tänker mig att Thulehuset är ombyggt ett antal gånger från starten, men exteriört har inte så mycket ändrats. Helt andra butiker och ingångarna är nu flyttade i den senaste väldigt omfattande ombyggnationen.
Jag har tänkt att gå till stadsbyggnadskontoret och fråga, men har inte kommit mig för det.
Skulle gärna vilja veta mer om vad som låg under jorden också. Det är ju en del mytbildningar även runt detta som kan behöva en granskning.
Vad har du för funderingar runt Dekorimabutiken?
Jörgen G
I diskussionerna kring varifrån gärningsmannen kom, var han uppehöll sig och vad vittnen kan eller borde ha sett nämns aldrig Dekorimas varuintag. Sen svävade jag ut i lite fantasier igår så jag ska inte spinna vidare på det. Det kan ha funnits en gallerdörr eller liknande som var stängd vid tillfället och jag hoppas kunna bringa någon klarhet i det. Man kan ju inte få svar på det genom att studera ritningar av bottenvåningen men eventuella sådana skulle vara intressanta av flera skäl, inte minst för att försöka fastslå på vilka sätt man kunde ta sig in i huset från Luntmakargatan.
Rimligtvis fanns det passager mellan alla delar av huset, allt annat vore väl en konstig design. Däremot var de kanske låsta till vardags. Det nämns ju att den andra butiken, La Carterie, som ligger norr om entrén (Sveavägen 44), har nycklar för att få tillgång till lagret och garageinfarten mot Luntmakargatan.
Alf L. Beskriver i förhör den man han sett förfölja paret Palme och även sett vid Grand vara samma man som sköt Palme. Läser man de alla långa förhören med Alf L. passar beskrivningen in på CP. perfekt. Beskrivningen av ansiktet, gropen på ena kinden, stålbågade glasögon, råbarkat härjat utseende, tillknäppt mun, med mera. Har inte känt till att CP. använde glasögon men blev själv lite förvånad när jag såg ett gammalt klipp med CP. där han bär stålbågade glasögon. Den som är intresserad av CP. bör läsa noggrant genom alla dessa förhör med Alf L. Även observera Cheva- mannens beskrivning av den flyende efter skotten. Allt för många ögonvittnen har sett SE. som flyende, hans klädsel har verkligen fastnat på näthinnan hos många, när Cp. redan var långt borta från platsen. Kan inte riktigt släppa CP. som gärningsman. Detta sista jag nu skriver kan förarga Gunnar Wall, men tar ändå risken/ Om det var CP. gjorde han detta för en kvinnlig polis skull, som han kände från sina kvarter. Tror även det blivit lite av ”rör-seende” när det gäller SE. Lätt för vem som helst att bygga en halvt trovärdig historia kring SE:s stolliga agerande vid mordplatsen.
NFC:s knapphändiga utlåtanden om provskjutningarna:
https://drive.google.com/file/d/1vCGQHPqGOVvRFmItYU-RMbiKDo5zuqyg/view
Det är alltså resultatet av skjutningar av två olika vapen som redovisas i dokumentet och det sista är vapnet som är det aktuella i Engström hypotesen ?
Vilken revolver är detta? Det är en .38:a, inte den .357:a som utredarna fokuserade på. Kommer den också ur vapensamlarens utauktionerade lager?
Två vapen alltså! En 38:a som fick -4 och en S&W 357 som fick 0.
Om kulorna var så illa åtgångna som HM säger, så borde inte något annat resultat än 0 vara möjligt.
Att mordvapnet skulle komma från ”vapensamlarens” samling är f.ö ett hugskott som heter duga.
Upphovsmannen till hugskottet är Thomas Pettersson som ”jobbat på sin kant” helt oberoende av palmegruppen.
Trots det kan de inte släppa möjligheten. Det blev ju ändå bara en nolla och inget minus, vilket inte omöjliggör att det kan vara rätt vapen.
Slutsats: ”Om man ger sig f-n på det, så kan även en nolla vara ett bevis”.
Ungefär som med bekännelsebreven.
Nit blev det även där, men inte tusan påverkade det slutsatsen att Engström var gärningsmannen det minsta.
Man kan nog ändå säga att
krister Petersson stod stadigt i stormen, men ibland kan det nog vara fördelaktigare att lägga sig ner.
Nej, det är troligen inte rätt vapen, men det hade väl närmast varit tjänstefel om utredarna inte hade lämnat in dem för analys.
Samtidigt undrar jag hur Lars Borgnäs och andra hade låtit om till exempel något av Ö:s vapen hade fått siffran 0. Då kan jag tänka mig att man hade pressat SKL/NFC och kanske begärt en second opinion. Skulle det inte lika gärna kunna vara +1? Vi får väl se, det är ju en del polisers vapen som har provskjutits, så utlåtandena lär väl i så fall framkomma.
För en sak ska man veta. Även om NFC kan ta tekniken till hjälp, så är det sist och slutligen en okulär bedömning man gör av de olika spåren på kulorna. Siffror låter alltid exakta och bra, men kan också vara bedrägliga.
Det kan väl tilläggas att NFC menar att det fortfarande kan gå att utesluta vapen, vilket naturligtvis har ett värde.
Det har varit känt i alla år att det är osäkert om det någonsin skulle kunna gå att binda kulorna till rätt vapen. Detta sa redan amerikanska och tyska experter 1986.
Så här skrev också granskningskommissionen 1999 (sid 152):
Kulorna är i för undersökningsändamål ganska dåligt skick. De har kunnat användas för jämförande undersökningar av vilken vapentyp de utskjutits ur. De kan vidare användas för att vid jämförelse efter provskjutning utesluta många vapen som mordvapnet. Men de skulle antagligen inte med säkerhet kunna bindas till ett mordvapen. Med andra ord är det möjligt att ”rätt” vapen inte kan bindas till mordet med hjälp av kulorna.
Men det verkar som om denna välkända bedömning fallit i glömska mellan varven och istället ersatts av önsketänkande.
Den formuleringen bör väl ändå tolkas som att det faktiskt också är möjligt att rätt vapen kan bindas till kulorna.
Jag skriver inte detta för att jag vare sig nu har eller tidigare har haft särskilt optimistiska föreställningar om att mordet kommer att lösas med hjälp av ett upphittat mordvapen. Men de formuleringar som kommer nu där möjligheten att binda ett vapen till kulorna i praktiken avfärdas har inte varit den officiella hållningen från mordutredarna under de år som gått.
För mig låter det som om man stretchar ett argument för att understryka att det är lika bra att lägga ner utredningen. Det är som om slutsatserna kring vad som går att bevisas i vapendelen anpassar sig till mordutredarnas önskemål. När det fanns förhoppningar om att hitta ett vapen som med någon form av rimlighet skulle kunna kopplas ihop med Christer Pettersson var mordvapnet en viktig pusselbit. Så länge det fanns förhoppningar om att kunna göra samma sak i utredningen av Stig Engström var det samma optimistiska attityd som rådde. När det visade sig att det inte gick att koppla ett vapen till Engström blev plötsligt sökandet efter ett mordvapen ointressant och meningslöst.
Vad jag förstår är det NFC som självständigt har gjort denna bedömning, men det är förstås lätt att inse att detta kommer att ge upphov till diverse teorier. Rena julafton för alla som driver tesen om mörkläggning.
Sedan är det väl också intressant vad Mattias Göransson berättar om en amerikansk forskningsrapport cirka 53:15 in i detta samtal, även om det förstås vore spännande att höra vad NFC har att säga om den vinkeln:
https://poddtoppen.se/podcast/1500772929/filterpodden/9-palmemordet-efterspelet
Dessutom är det väl så att NFC bara besvarar och utreder de frågeställningar som hamnar på deras bord. Det kan ju vara så enkelt som att ingen av de tidigare förundersökningsledarna, märkligt nog, ställt en fråga av det slaget såsom Krister Petersson nu gjorde.
Det skulle i så fall innebära att landets mest kvalificerade expertis hållit tyst i 34 år för att ingen frågat om det verkligen skulle gå att knyta ett visst vapen till Palmemordet.
Det är förstås tänkbart om man anstränger sig lite. Men om det skulle förhålla sig på det viset talar vi om en rätt bisarr verklighet där en rad ansvariga och högt utbildade tjänstemän på SKL, senare NFC, inte brytt sig det minsta om att jakten på mordvapnet varit den i särklass mest dominerande enskilda insatsen som Palmeutredarna ägnat sig åt.
Tänk er till exempel att två gamla rävar på SKL sitter 2004 och läser den här artikeln i Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1k5LOQ/polisen-jagar-en-revolver
Den ene skrattar och säger: ”Kolla här vad det står i blaskan: ‘Polisen fokuserar nu på det kanske enda som säkert kan lösa mordet. Revolvern.’ Vilket skämt!”
Den andre: ”Att du orkar. Såg du matchen igår?”
Den ene: ”Ja, det är klart jag gjorde. Men det finns annat i livet än fotboll. Hör här, bara. Lars Jonsson i Palmegruppen får frågan hur utredarna jobbar vidare nu när Christer Pettersson är död. Vet du vad han svarar?”
Den andre: ”Nä, jag skiter i vad han svarar.”
Den ene: ”Jo, men lyssna. Så här säger han apropå hur de jobbar vidare: ‘Som tidigare, med fokus på vapen och ammunition.’ Vad ger du för det?”
Den andre: ”Jag säger ju det, de vet ingenting. Så har det alltid varit. Snutar är korkade.”
Den ene: ”Nämen hörru, allvar. Ska vi inte tala om för dem hur det är.”
Den andre: ”Nej, för fan. Varför det? De har ju inte frågat.”
Den ene: ”Mm. Du har rätt.”
Att tjänstemän på våra expertmyndigheter inte nödvändigtvis producerar egna tankar, utan endast försöker tillgodose sina uppdragsgivare med svar, har vi väl sett många exempel på genom åren. Hur var det till exempel med snillet som tvättade av Palmekulorna?
Här uttalar sig den nuvarande chefen för vapengruppen hos NFC:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=7498018
Den här delen av NFC:s yttrande är förstås högintressant:
”Kulorna från Sveavägen har dessutom sannolikt aldrig haft potential att kunna bindas till, och därigenom identifiera, det vapen de utskjutits ur. Därmed är det fullt möjligt att det vapen som dödade Olof Palme kan ha passerat SKL/NFC utan att ha kunnat identifieras som mordvapnet”.
Kontentan av detta borde i så fall bli att det förekommit fler vapen genom åren som hamnat på grad 0 (eller vilken skala man tidigare använde). Det förvånar mig att KP inte hade någon koll på detta när han uttalade sig den 10-11 juni. Han sa att han inte visste hur det låg till på den punkten. Det borde vara enkelt att kontrollera en sådan uppgift, men det förutsätter förstås att man är genuint intresserad av svaret.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/beskedet-som-sankte-palmeutredningen-nio-dagar-innan-presentationen
Ja, det finns anledning att diskutera finliret kring frågan om hur stora möjligheter det kan finnas att knyta ett visst vapen till viss avskjuten ammunition. Kvar står i alla fall att det tycks ha funnits en långt gången optimism inom Krister Peterssons utredning om att det skulle vara meningsfullt att jaga vapen som kunde knytas till mordet och till Engström med hjälp av jämförelser med kulorna.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GGpev4/har-ar-vapnet-som-pekats-ut-som-losningen-pa-palmemordet
Men inte bara KP och hans mannar ju optimistiskt jagat vapen. Det har väl alla palmeutredare gjort ända sedan den dagen då hans Holmér snurrade en revolver runt sin finger likt John Wayne i direktsändning. Ja herre jisses, vilket antiklimax att få veta att polisen har letat upp och provskjutit över 800 revolvrar i all meningslöshet. Ibland undrar jag vad för en typ av stat jag bor i. Den tanken for särskilt runt i huvudet på mig när jag lyssnade på presskonferensen. Hur kan en åklagare tillåtas ta heder och ära av en avliden person inför hela svenska folket innan han och hans medhjälpare ens tycks ha bemödat sig om att ta del av de vittnesmål som med stor sannolikhet hade friat honom? Slöa jurister och slöa poliser är en farlig mix tydligen.
Efter att 10 juni ha lyssnat på Sonny B i SVT angående kulorna (det ska gudarna veta inte var lätt att hänga med i alla hypoteser dock) och nu detta så tolkar jag informationen som att OM man hittar rätt vapen så kommer man också få matchning mot kulorna som kommer hamna på plusskalan beroende på vad vapnet varit med om under dessa 34 år. Det ska bli intressant att jämföra alla 788 provskjutningar och var på skalan dessa hamnat när vi får, OM vi får, tillgång till protokoll från dessa provskjutningar. Jag håller med om att förklaringarna beträffande huruvida man någonsin kan matcha ett vapen mot kulorna överhuvudtaget är förvirrande. Detta är i alla fall min tolkning. Typiskt det inte går att få ett självklart ja eller nej ens i denna fråga när det gäller den här mordutredningen. Att det gått troll i det hela är liksom bara förnamnet.
Att gärningsmannen haltade går som en röd tråd genom de vittnesmål som avser händelserna på mordplatsen. Vidare så är samstämmigheten stor i att mördaren sprang ganska långsamt med stora steg. Som vittnet Leif uttryckte det, han älgade fram.
Detta stämmer ju in rätt bra på CP men inte alls på SE. Kolla videon https://www.youtube.com/watch?v=_U7QiVDk9z4. SE haltar inte det minsta, han springer med korta och snabba steg. Alltså precis tvärtom mot vad vittnena säger. Förresten är det någon som sett en älg springa som SE gjorde? Den älgen skulle jag vilja se!
Den enda rimliga antagandet är att SE omöjligt kan vara gärningsman då han rörde sig på ett sätt som står i total kontrast till hur mördaren rörde sig.
Ja, även Victor G hade ett väldigt speciellt sätt att röra sig enligt Börje Wingrens bok. Nu tror jag iofs varken på Victor G, Christer P eller SE men iakttagelserna om rörelsemönstret hos GM kan vara nog så viktigt om vi åtminstone ska utesluta SE. Vad beträffar SE har vi ju utmärkt dokumentation tack vara SVT-inslaget. Oavsett vad han gör i inslaget så varken haltar han eller springer ”som en älg” precis som du konstaterar.
Under tiden som det var fritt tillträde till KB:s arkiv läste jag följande på DN.
Jag skrev av det eftersom jag var osäker på om jag skulle hitta det igen.
Om någon med tillgång till artikeln kan bekräfta att jag citerat rätt är det välkommet.
Anne-Marie Åsheden skrev den 27/7-87:
”Som en ödesfråga framstår nu vad musikläraren Inge M och herr B är värda som vittnen. Mordutredarna vill också veta exakt var Herr B skiljdes från sina vänner och började gå efter paret Palme? Utanför bankomaten på Sveavägen 42 eller längre norrut?
För nu har nämligen ett annat vittne italienaren F flutit upp till ytan och komplicerat bilden ytterligare. Strax före mordet kom Italienaren F från Kungsgatan och gick Sveavägen norrut. Utanför pappershandeln på Sveavägen 44 mötte han statsministerparet och efter dem gick en man i blå täckjacka.
Vem är mannen i blå täckjacka som både korvhandlaren och Mårten Palme sett – om det inte är herr B som virrat runt lite mer än han minns”?
Följande antecknade jag också, men vet inte om det var från samma artikel:
”Svaret på ödesfrågan vem det var som italienaren F mötte utanför pappershandeln dröjer. Inför den planerade spegelkonfrontationen mellan italienaren och herr B måste man skrapa ihop nio personer som liknar herr B och nio blå täckjackor som liknar den herr B bar på mordkvällen. Man tar kontakt med ett varuhus, men det visar sig svårt att få ihop ett tillräckligt antal blå täckjackor nu när vintern är slut och sommaren närmar sig med stormsteg.
Så småningom rinner både konfrontationen med täckjackorna och ödesfrågan ut i sanden och bestämmer sig för att det var mördaren och inte herr B som italienaren mötte”.
Kommentar:
Varför alla måste likna Herr B, och ha liknande jackor begriper jag inte.
Mannen kanske varken liknade Herr B varken till utseende eller klädsel?
Italienaren F fick därmed aldrig möjlighet att identifiera någon jacka, eller vara behjälplig med att reda ut vem han kan ha sett.
En märklig slutknorr på en ödesfråga kan man tycka. Jag tycker att förklaringen känns konstruerad.
Hur kan man utgå från att detta var gärningsmannen när det hade varit så enkelt att gå till botten med det.
Om det var ”Herr B”, så blir ju musikläraren M:s observation av en man som stått och väntat betydligt mer relevant.
Eftersom frågan aldrig klarades ut kan man i dag dra fördel av det genom att påstå att det möjligen var Engström som var på väg till Odenplan för att ta nattbussen som inte gick, men för att det ska vara möjligt måste man först ge honom ett par extra minuter för en sväng norrut.
Och det var precis detta som Krister Petersson gjorde då han påstod att Engström lämnade Skandia 23.19.
Om det inte handlar om slumpmässiga misstag från utredarnas sida, så kan det knappast handla om något annat än slug beräkning.
Nja, nästan rätt. Det första citatet, det som inleds med: ”Som en ödesfråga…” är från den 15 juli 1987, inte från den 27 juli.
Det andra citatet, det som börjar med: ”Svaret på ödesfrågan är däremot från den 27 juli 1987. Båda citaten är från Ann-Marie Åshedens artikelserie där hon redovisar sina hemliga kontakter med Hans Holmér under den tidiga fasen av mordspaningarna. Artiklarna finns också utgivna i bokform under titeln Jakten på Olof Palmes mördare – de tre första månaderna.
Det första citatet är korrekt återgivet sånär som att det i DN står ”Utanför Götabanken på Sveavägen 42″ i stället för ”Utanför bankomaten på Sveavägen 42” och ”också korvhandlarna och Mårten Palme” i stället för ”både korvhandlaren och Mårten Palme”.
Det andra citatet är korrekt återgivet sånär som att det i DN står ”mordutredarna bestämmer sig för att det var mördaren, eller möjligen någon annan, men inte herr B” i stället för ”bestämmer sig för att det var mördaren och inte herr B”.
Jag vill dock markera att jag som regel inte kommer att åta mig att kolla citat. I det här fallet var det ganska lätt för mig att göra det eftersom jag betalar för att ha tillgång till Dagens Nyheters digitala arkiv. Men det tog ändå en stund. Den som inte har tillgång till en sådan tjänst, försök gärna få kontakt med någon som har det (helst inte mig) och som kan hjälpa er.
Tack!
Jag ska ordna så att jag får full tillgång till arkivet. Jag skriver ofta små minnesanteckningar av vad jag läst, men är inte alltid så noga med var och när jag läst det. Därför flaggade jag lite för att det kunde vara fel.
Frågan jag ställde mig är trots det relevant tycker jag.
Holmér kallar det för en ödesfråga, vilket det absolut visat sig att bli. Inte minst 34 år senare.
Och allt verkar ha handlat om ett antal täckjackor som inte gick att uppbringa på ett varuhus.
Instämmer gärna i det du ville framhålla: att det fanns brister i den tidiga utredningen som fortsatt att ha konsekvenser. Om Nicola F:s observation av någon som kom gående efter paret Palme bedömdes som tillförlitlig av utredarna – och så verkar ju ha varit fallet – borde det förstås ha varit centralt att så långt möjligt klargöra vem han sett, respektive vem han inte sett.
Nu ska man förstås ha klart för sig att Åshedens berättelse inte behöver vara tillförlitlig i alla avseenden när det gäller vad som försiggick i spaningsledningen. Hon var inte med, hon fick bara referat från Holmér. Det hela handlade alltså om att han slutit ett specialavtal med Dagens Nyheters chefredaktör om att ge tidningens reporter Åsheden en rad exklusiva intervjuer under spaningsarbetets gång, intervjuer vilkas innehåll bara fick återges i tidningen vid en framtida tidpunkt som han godkände – och eventuellt inte alls. De ordinarie kriminaljournalisterna på DN kände inte till arrangemanget och det blev mycket riktigt en del kritiska skriverier om saken när Åshedenartiklarna publicerades i DN efter Holmérs avgång sedan han gett klarsignal.
Arrangemanget gav oundvikligen Holmér ett inflytande över vad som publicerades i DN om hans insatser som spaningsledare på grund av detta hemliga avtal. Och det är givet att hela hans berättelse till Åsheden präglades av vad han ansåg lämpligt att säga till henne. Det är med andra ord inte alls säkert att den bild vi får i artiklarna av varför mannen i den blå jackan inte blev utredd är alldeles riktig. Det kan ha funnits andra, eller ytterligare, omständigheter bakom.
I vilket fall: det är i sammanhanget värt att notera en sak till. Att Engström nu får figurera i spekulationer om att det var han som var Nicolas man i blå jacka beror det inte bara på att Nicolas observation var illa utredd. Det beror också, som vi vet, på att Engström inte fick delta i en rekonstruktion på brottsplatsen. I det fallet finns det inga uppgifter om att det berodde på brist på täckjackor eller andra praktiska hinder, utan det tycks helt enkelt ha berott på att Holmér kategoriserat honom som en ”elefant”.
Eller kan det ha berott på att den där elefanten kom ut lite för tidigt och skulle ha torpederat uppgiften om att mordet skedde 23.21.30?
Att KB hade sitt tidningsarkiv öppet via nätet var verkligen en fantastisk tillgång, som naturligtvis även andra än Palmemordsintresserade haft stort utbyte av. Man undrar vad som hindrar att det kan göras permanent?
Om det handlar om några extra slantar i avgifter till respektive tidningsföretag (eller något liknande) så känns det ju som en struntsak i sammanhanget, med tanke på hur mycket det kostar att hålla KB-apparaten igång – fast alltför svårtillgänglig. Visst borde det gå att lösa över skattesedeln.
Vilket uppsving det kunde bli för modern journalistik, debatt och samtidshistorisk forskning om hela detta väldiga källmaterial fanns gratis tillgängligt via hemdatorn!
Jag kan bara instämma! Jag kan tänka mig att tidningarna skulle vilja insistera på en gräns så att artiklarna bara ska vara fritt åtkomliga sedan det gått en viss tid efter publiceringen, typ en månad eller så. Men det skulle man kunna leva med.
Hur ska man tolka det faktum att mördaren lät ett vittne leva?
Mördaren måste ha varit en okänd person för både LP. och OP.
Första skottet mot LP:e måste ha varit ett vådaskott eller gått av
av misstag. Martins kommentar visar tydligt att det kan omöjligt
varit SE. Mördaren älgade fram, haltande, rullande gång och långa
steg enl. de flesta ögonvittnena. Kan passa på CP. men även på många
andra. Den Lars J. såg springa i trappan måste ha varit en skakig
flyende SE. undan den hotande faran. Här får nog både Filter och
Peterson erkänna att dom byggt ihop teorier kring SE. som absolut
inte stämmer. Det hade varit bättre att vara tyst och lägga ned, helt
enkelt.
Uppgiften om att mördaren haltade eller rörde sig på något annat avvikande sätt finns inte i de tidiga vittnesmålen, vad jag kan se. Den som vill insistera på den punkten för gärna komma med citat och datum.
För min del menar jag att vittnen i sina senare berättelser om vad de sett ibland tagit intryck av misstankarna mot Christer Pettersson som ju hade ett särskilt rörelsemönster.
….. och/eller tagit intryck av frågor från förhörsledarnas precisering och formulering av frågorna.
Om man sätter sig och söker på Hans Holmér i tidningsarkivet får man en del intressanta träffar 1985, som åtminstone delvis förklarar varför länspolismästaren fick den ödesdigra huvudrollen i Palmeutredningen. Detta var också Lasse Lampers inne på i Veckans brott den 10 juni (1 tim 38 min in i programmet):
Många har ju ställt sig frågan: Varför sätter sig en amatör i spetsen på den här mordutredningen? Det finns faktiskt förklaringar som inte är så kända. Bland annat är det att, precis några månader innan det här, så hade man två stycken brottsfall här i Stockholm, eller i länet, bland annat då ett utpressningshot mot SJ, som var ganska allvarligt, och sedan ett dubbelmord. Och vid båda de tillfällena så tillskapade man en ledningsgrupp, som Holmér satte sig i spetsen för. Och då lyckades man lösa båda de här. Så det var fullständigt naturligt, den tanken, att man skulle ha en ledningsgrupp även här förstås, med tanke på att det var statsministern det handlade om och så vidare, och att den skulle ledas av Hans Holmér.
Sedan permanentades ju eländet, men själva inledningsfasen var det åtminstone inte många som offentligt kritiserade. Självklart kan inte heller storleken på insatsen jämföras med de tidigare, men jag tycker att Lampers framhåller något viktigt. Holmér betraktades vid den här tiden inte som någon glad amatör när det kom till stora utredningar av allvarliga brott.
Programmet försvinner från SVT Play om fyra dagar:
https://www.svtplay.se/video/27093429/veckans-brott/veckans-brott-extra-palmemordet-10-juni-20-00
Den där förklaringen slätar ändå över de starka kontroverser som fanns kring Holmérs roll som spaningsledare. Jag ägnar mycket utrymme åt den saken i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. För att bara nämna en sak: det var mycket spända stämningar som kom att råda mellan kanslihuset och rikspolischefen Holger Romander med anledning av den ställning som Holmér hade fått.
Här följer ett längre citat ur Mörkläggning, sid 200-202:
Redan på morgonen efter mordet stod det klart att utredningen skulle komma att sysselsätta personal från såväl säpo som Stockholms polisdistrikt och rikskriminalen. Men var skulle ansvaret ligga? Av flera formella orsaker hade det varit naturligt om det hamnat hos rikspolisstyrelsen, under Holger Romander.
Han inte bara ledde den högsta polismyndigheten i Sverige. Han hade också en lång och imponerande juristkarriär bakom sig. Visserligen var han nära pension, vilket skulle vara en nackdel om utredningen drog ut på tiden. Men någon risk för avbrott i kontinuiteten i mördarjakten skulle det inte behöva bli frågan om. Han skulle knappast utse sig själv till ledare för de dagliga spaningarna.
Men Romanders höga ställning och erfarenhet av krångliga rättsfrågor var ändå inte de tyngsta argumenten för att utredningen skulle hamna hos honom. Viktigare var att den svenska polismakten är så organiserad att utredningen av mordet på en statsminister naturligt hör hemma hos rikspolisstyrelsen.
I normala fall är det visserligen den lokala polisen som utreder även allvarliga brott. Men enligt de regler som på regeringsnivå slagits fast för polismakten finns det tillfällen då i stället enheter inom rikspolisstyrelsen ska ta över ansvaret.
Det gäller bland annat i två fall. Det ena är, som det heter, ”polisverksamhet rörande brott mot rikets säkerhet”. Och det andra: ”spaning mot narkotikabrottslighet, ekonomisk brottslighet och annan brottslighet, i de fall brottsligheten är av särskilt grov beskaffenhet och har riksomfattande karaktär eller internationell anknytning, samt utredning av sådan brottslighet om det finns särskilda skäl för detta”.
”Brott mot rikets säkerhet” sorterar förstås under säpo.
Och den riksomfattande eller internationellt förgrenade grova brottsligheten är rikskriminalens bord.
Om en man blir ihjälskjuten på en gata i Stockholm när han är på väg hem från bion en fredagskväll är det närmast ett typfall för vad som ska hanteras av den lokala polisen.
Men om mordoffret är landets statsminister och om gärningsmannen är okänd är det naturligt att dra slutsatsen att brottet kan ha att göra med ”rikets säkerhet”. Då finns det skäl för säpo att ta över.
Alternativt kan man kanske resonera så här: motivet till mordet är okänt. Tills vidare behövs inte i första hand säkerhetspoliser utan poliser som är vana att utreda våldsbrott. Eftersom den mördade var en internationellt verksam politiker bör dock spaningarna omfatta inte bara hela Sverige utan också övriga världen. Därför är det lämpligt att rikskriminalen handlägger ärendet.
En någorlunda smidigt tänkande byråkrat kanske skulle komma fram till att det vore mest logiskt om säpo och rikskriminalen tillsammans ansvarade för spaningarna.
I vilket fall talade det mesta för att utredningen borde hamna hos rikspolisstyrelsen. Och Romander skulle alltså inte varit helt utan skor på fötterna om han den 1 mars meddelat regeringen att han räknade med att få ta hand om jakten på Palmes mördare. Han hade till och med formella befogenheter att själv besluta att rikspolisstyrelsen skulle sköta fallet.
Nu var Romander en försiktig herre och valde i stället att ligga lågt.
Däremot hoppades han att regeringen skulle be honom att ta över mordutredningen så fort de första dygnens tumult var över.
Han skulle snart bli besviken.
Romander har berättat att han på kvällen den 3 mars vid 19-tiden kallades till Rosenbad där regeringen hade ett extra sammanträde. Han begav sig till justitiedepartementets lokaler där han som hastigast träffade Sten Wickbom. I övrigt förde han sedan samtal med statssekreteraren Harald Fälth, rättschefen Johan Munck och observatören i Palmerummet Klas Bergenstrand. Vi känner till alla tre från Holmérs strid med åklagarna [skildrad tidigare i Mörkläggning, GW].
Bergenstrand är också bekant för att han senare blivit riksåklagare. Från departementets sida var man intresserad av hur Romander skulle kunna garantera att stockholmspolisen fick tillräckliga resurser för att klara spaningarna.
Romander har berättat att han ”försöksvis kastade fram tanken om man inte i ett sånt här fall borde lägga ansvaret på rikspolisstyrelsen”. Men, som han uttryckt saken:
– Det fanns ingen som helst respons för den tanken.
Som Romander senare berättat fick han redan då onda aningar om att Holmér börjat agera i det fördolda för att befästa sina egna positioner.
Där lämnar vi Mörkläggning. Senare i boken skildras hur konflikten kom att trappas upp och hur en upprörd Romander tvingades ge sig.
Romander sammanfattade senare saken så här när han hördes i buggningsutredningen, brottsutredningen om polisens olagliga avlyssning i Palmeutredningen:
”Hans Holmér… det vet ju alla att han omfattades med något slags obegripligt förtroende i kanslihuset.” (Mörkläggning sid 45).
Det kan tilläggas att sedan Holmér avgått hamnade ledningen för utredningen där den mest naturligt hörde hemma utifrån de regler och den praxis som fanns: på rikspolisstyrelsen.
Min tanke var inte att släta över något, bara att ge en lite mer nyanserad bild av skeendet än den vanliga. Tillvaron är sällan svart eller vit. Det är så oerhört mycket i beskrivningen av Holmér idag som är endimensionellt. Jag tror inte att en sådan förenklad bild av en person vare sig bidrar till att förstå historien eller människan bakom.
Det har du alldeles rätt i. Och för min del värjer jag mig mot alla förklaringar som handlar om att Holmér som person var en stor idiot, en stor skurk, eller liknande. Jag ser honom mer som en djärv och kompetent politisk fixare. Och som sådan måste han förstås i ett sammanhang.
Å andra sidan ska man inte heller blanda ihop ”djärv och kompetent politisk fixare” med ”kompetent spaningsledare”. Det är inte alls samma sak. I den tidens Sverige kunde man åstadkomma underverk bara man hade partiboken i handen (så jag tillåter mig att ställa mig lite skeptisk till Holmérs djärvhet och kompetens, faktiskt – mycket av det han gjorde under sin karriär var väl snarast fräckt och skamlöst). Dock inte som spaningsledare för ett statsministermord, i synnerhet inte ett där handfast teknisk bevisning i princip lös med sin frånvaro. Lite som (och ursäkta stickspåret) Donald Trumps och Boris Johnsons totala okunnighet och inkompetens nu skoningslöst exponeras av covid-19-pandemin. Inga jämförelser i övrigt, naturligtvis!
Nu har media plockat upp Häggströms ”privatspanarutredning” och presenterar det som om hela Skandia misstänkte SE. Att koppla lösryckta citat i stil med ”som att skjuta ett oskyldigt djur” i detta sammelsurium av lösa indicier visar på svagheten. Trist att folk invaggas i detta av relativt seriösa medier.
https://www.svd.se/skandiamannen-utpekad-i-internutredning
Gott och blandat ur förundersökningen, bl.a. gällande Bertil Wedin:
https://drive.google.com/file/d/1pRB04P4l28wXWmeFYYP26rFbIif-pN4P/view
Mycket intressanta uppgifter, Mikael B.
I ett dokument daterat 2018-02-02 redogör en medlem av livvaktsstyrkan för att han med stor säkerhet identifierar en udda man utanför Rosenbad, mitt i natten då regeringen ringdes in. Livvakten är säker på sin identifiering eftersom de varit medlemmar i samma förening. Han är den ende som inte hade ett professionellt skäl att närvara.
Då livvakten kom tillbaka till SÄPO avrapporterade han till PG Näss som mycket väl kom ihåg mannen eftersom han uppenbarligen tidigare varit föremål för SÄPO:s intresse. Har man glömt avidentifiera namnet på ett ställe, L? Är detta en polisiär kollega eller en vanlig medborgare? Agerades på informationen?
Både i detta fall och på andra ställen har man slarvat ordentligt med maskningen av namnen. Jag tänker givetvis inte lämna ut dem här, men om du tittar närmare på flera av dokumenten, så är det inte särskilt svårt att läsa de överstrukna uppgifterna.
Tack Mikael B! Intressant, mkt intressant
Benedicti: Jag noterade också att namnet går att utläsa trots maskningen. Vet inte om jag ska skriva ut det men det framgår tydligt om man zoomar in i dokumentet.
Överhuvudtaget en usel avidentifiering, det går att med blotta ögat läsa namnen etc på de överstrukna platserna.
Tack Mikael!
Mycket intressant. Har inte bemödat mig med att titta närmre på maskningen, men ett fall är ju solklart (icke maskat). Det verkar som om att KP & co har gjort lite detektivarbete ändå. Det var bra, även om det mest verkar bestå i/av korrespondens… Och några frågor reser sig då, precis som hos andra här som läst igenom det.
* Fick man något svar ifrån den turkcypriotiska myndigheten? Var det då ett avslag, det som redovisas här? (ser ingen översättning). Det innebar alltså då att man inte fick intervjuat/förhört BW och/eller den andre personen på Cypern under sitt arbete? Men man kontaktade ju även BW själv, via korrespondens. Vad var svaret då? (antagligen ”nej” då…). Om så var fallet, var inte detta något som i så fall kastade nya misstankar mot BW/Sydafrika-spåret? (varför följde man då inte upp med att höra av sig till MI6 i England för att få tillstånd till intervju med den sydafrikan som nämndes i Guardian-artikeln kort tid före presskonferensen?).
* Den dykare (PN) som här – av Krister Petersson – sägs ha hjälpt Lars Krantz med dennes hemsida, och som nämner en revolver som hittats i Carlsbergskanalen 1997, men som sedan – efter en kort glimt i Aftonbladet – ‘försvunnit’ (spårlöst?). Denne PN sägs också påstå att svaret på mordet finns bland alla Lars Krantz dokument. Vad syftas det egentligen på här?
* Vem var det då som sågs ”skrämd”/obekväm utanför Rosenbad den natten, som den inringda livvakten berättar om? (som ”Benedicti” här nedan mer utförligt frågar om). Skulle det möjligtvis kunna ha varit en polis? (som också varit föremål för en undersökning). Och, som livvakten mycket riktigt undrar, vad gjorde han där, och varför begav sig denna person till Rosenbad, och inte till mordplatsen eller Sabbatsberg? Han sägs ha stått endast 10-15 meter ifrån entrén dit obevakade statsråd anlände. Vad ville han med detta…?
* I frågan till MUST angående de 12 maskade personerna så framstår det som om att 10 av dem var fallskärmsjägare/gick på fallskärmsutblldning, medan 1 anses vara ”jägarsoldat” (kan då även innebära t.ex. kustjägare), och en inte anges som varandes något alls. Fick man/de något svar angående dessa?
* Är utebliven/negativ respons/svar ifrån några av de man korresponderar med här anledningen till att man istället helhjärtat fokuserade på alla ‘diskrepanser’ som finns/fanns runt Skandiamannen? I så fall, varför då?
I det här materialet finns det ju som synes både högt och lågt. Luttrade utredare har säkert sett tusentals liknande tips, till exempel om revolvrar och mystiska personer.
Än så länge går det inte att överblicka de utredningsåtgärder som vidtagits eller att i alla delar följa resultatet av arbetet. Det gäller även de eventuella svar man fått på olika förfrågningar. Men vi har ju redan fått besked om att något möte med Bertil Wedin aldrig kom till stånd. Det kvarstår förstås en del frågor om PU:s ansträngningar i den delen:
https://www.expressen.se/nyheter/palmegruppen-vadjade-om-mote-kring-sydafrikasparet/
När det gäller utredarnas sätt att närma sig de mer känsliga delarna av den svenska säkerhetsapparaten på 1980-talet, kan man väl urskilja en viss amatörism, men samtidigt finns det skäl att vara försiktig med omdömen innan mer material finns på bordet.
Så sant, Mikael B!
Och visst måste det ha kommit in MÄNGDER med tips angående ”revolvrar och mystiska personer”.
Fast när man sedan gav upp, efter att Bertil W ‘konstrat till det’ (vem tjänade på det?) är väl heller inget som stärker misstankarna mot Skandiamannen.
Ett par av – mina – frågor kvarstår dock.
Men visst, det kommer säkert mera… (Tack för att du tog fram detta!).
Kan det vara så att anledningen till Säpo:s intresse för GL var hans medlemskap i Frivilliga Radioorganisationen, FRO? Medlemskapet förefaller vara vad som framgår av överstrykningen av fotnoten nr 2, sid. 50, https://drive.google.com/file/d/1pRB04P4l28wXWmeFYYP26rFbIif-pN4P/view
FRO för ju tankarna till Barbro-gruppen och Stay Behind.
När det gäller tipset får man väl också ta med i bilden vem uppgiftslämnaren är:
https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6reningen_Sveriges_%C3%96ga_och_%C3%96ra
https://www.ogaora.se/
https://www.ogaora.se/index.php/om-oss/styrelsen
Intressant komplettering. Tack!
Ursäkta, det var till SÄPO man ställde sin förfrågan.
Igår avslog Hans Melander en begäran om utlämning av material som gäller Bertil Wedin:
https://drive.google.com/file/d/1H9Yimg6DL4cEBaG-vhiyT5dtpnZZlxnv/view
Jag vill ta upp en intressant sak som Kari skrev för några dagar sedan jag citerar ett utdrag av hans blogginlägg.
”Engström ringde polisen klockan 12.20 den 1 mars 1986 (13 timmar efter mordet). Enligt förhörsprotokollet har Engström uppgivit följande: ”När han kom fram till Palme, sade Lisbet Palme att gärningsmannen hade mörkblå täckjacka.”Samma dag klockan 15.35 (alltså 3 timmar efter Engström) hördes Lisbet Palme av polisen. Av utskriften av det förhörsprotokollet framgår att Lisbet Palme till förhörsledarna sagt att gärningsmannen bar en blå, något bullig, täckjacka.”
Av andra bloggare förklarades det med att man i Tv kl 4.00 den 1 mars gick ut med signalementet mörkblå täckjacka och att Stig givetvis hört detta. Nu har jag lyssnat igenom denna TV-sändningen och de sa att 3 vittnen som befann sig på 50 -60 meter från mordplatsen säger att gärningsmannen hade mörk täckjacka möjligen mörkt blå. Lite senare så säger de i sändningen att andra vittnen har sett två gärningsmän i långa mörka rockar. Om vi utgår ifrån Stig bara gissade så hade han tre alternativ att gissa på, mörk täckjacka, mörkblå täckjacka och mörka långa rockar. Han kan ju bara haft tur och gissat rätt, chansen var ju en på tre. Men när Stig dessutom säger att det var Lisbeth som sa detta då de TV-sändningen säger att det var vittnen som befann sig 50-60 meter från mordplatsen som vittnade om täckjackan blir ju väldigt svårt att förklara på annat sätt än att Stig faktiskt var på mordplatsen som vittne. Och då har ju Stig alibi. Har jag missat något? Har det i några andra sändningar innan kl 12.20 den 1 mars sagts något annat som Stig kan ha hört och som förklarar varför han kan ha gissat så rätt?
Nej, jag är överens med dig.
Klipper in min text ur ett annat inlägg.
Finns mer som kan bekräfta att SE varit närvarande på mordplatsen som vittne:
Ur förhör med SE 86-03-10, Sidan 3 (44)
”Som svar på Engströms fråga, pekade Lisbet Palme i riktning mot tunneln i Tunnelgatan”
Ur förhör med AH 1986-04-02, Sidan 14
”Jo det sa hon, däråt sprang han och så stod hon och pekade mot gränden”
SE får ju här stöd för sin berättelse genom AH:s vittnesuppgift.
Läser man dessutom hela detta förhör med AH så är det tydligt att någon eller några konverserar med LP, frågar vad som hänt, var GM tog vägen, hur han såg ut osv. Det går knappast att tolka det på annat sätt.
Som jag ser det faller argumentet om att ”Lisbet inte var kontaktbar” ihop som ett korthus i och med detta. Även KP:s argument om att Lisbet inte skulle ha pratat med civilpersoner på platsen om vad som hänt faller ihop på samma vis.
Han måste alltså gissat rätt både på färg, typ av jacka OCH var GM tog vägen…oddsen är minimala här.
Det är under Holmérs presskonferens som SE ringer till polisen. Länspolismästaren säger där att gärningsmannen bar mörka kläder, troligen en mellanbå täckjacka, och mörka byxor. Vidare tror polisen att mördaren burit en keps med uppvikta öronlappar, knutna uppe på skulten.
Anhängarna av Engströmhypotesen har nog ingen annan förklaring än att Skandiamannen lyckas gissa rätt om att Lisbeth har lämnat uppgifter om en blå täckjacka. Och det är förstås möjligt. Men det blir sedan knepigare att förklara hur Stig ”Alexander Lukas” Engström lyckas fortsätta med sina tursamma gissningar.
Signalementet ges vid cirka 4:30:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=6374025
Varit upptagen med att läsa Gunnars Mörkläggning och än en gång läsa igenom vittnesförhör. Försöker gå igenom ett vittne i taget och analysera vad man egentligen sett, kommit till Jan-Åke S nu, fler som kommit till slutsatsen att det måste vara vittnet Anders B som han förväxlar med GM? Jag ser ingen annan rimlig förklaring i alla fall.
Helin om Olofs anteckningsbok eller dagbok. Den lämnades ut dagarna efter mordet. Lämnades boken åt familjen? ”Det tänker jag inte svara på. På frågan säger Mårten att Olof inte hade någon dag- bok. Kassaskåpet måste brytas upp av Säpo dagarna efter mordet. Skulle va trevligt höra vilka Säpogubbar
som var med och vad man hittade eller inte hittade. Enl. Helin fanns det en bok som överlämnades åt någon,
men till vem? Vad fanns det i denna bok som var så hemligt? Den tanken kommer ju. Vad betyder det för utredningen att den kom bort, frågar man Helin? ” Helin: Det är inte bra alltså. Har boken bränts eller förstörts under alla dessa år, eller finns den kvar? Det naturliga är ju att en ev. privat dagbok lämnas åt familjen, åt vem annars? Hann någon läsa innan den lämnades ut? EXV. Holmer. Historien om denna bok borde väl ha antecknats någonstans i utredningen om den fanns eller inte. Att diskutera denna så viktiga sak passar inte, det som dock passar, är att komma med mord-beskyllningar mot en avliden. Allt tyder nog på att det fanns en dag-bok. Är man rädd att ställa sådana frågor åt exv. Peterson? Lösningen av mordet kunde ju finnas närmare än man tror. Ställ frågor till alla som kan haft eller har, vetskap om denna bok. I ett så svårt mord som Palmemordet, bör man nog närmare undersöka Olofs privata, hur svårt detta än ter sig. Tror inte motivet till mordet uppstod samma dag, orsaken kan ha legat långt långt tillbaka i tiden, före mordet, som en svårsläckt eld som ligger och pyr.
Det har ju talats en del om Engströms ”försvunna 20 minuter” både här på bloggen och i Peterssons anförande.
”Försvunna” anses de vara eftersom Engström inte omnämns i övriga vittnesmål, men i så fall kan vi räkna in minste en handfull andra brottsplatsvittnen som också har försvunna minuter.
Polisen borde vara medvetna om att de frågor som inte ställs är frågor som inte besvaras, men ok, om vi förutsätter att de knappt 20 minuterna mellan 23.21. 30 och 23.40 är försvunna.
Vad har Petersson själv för alternativ förklaring?
Efter att Yvonne sett den springande mannen bör han ha tagit sig vidare ner mot Regeringsgatan.
Om mannen inte var väldigt vältränad, var han – efter att ha sprungit 300 meter inklusive bestigit 89 trappsteg mycket trött nere vid korsningen Regeringsgatan.
Engström skulle förmodligen redan här ha dragit på sig en hjärtinfarkt, men om vi tänker oss att han ändå fortfarande var relativt alert.
Vi måste också ta i beaktande hans hala kontorsskor.
Hur fortsätter spektaklet från denna punkt vid hörnet David Bagares Gata/Regeringsgatan fram till Sveavägen 44?
Inget vittne har ju sett honom. Hur förklaras de återstående försvunna 15 minuterna?
Hans Melander (förslagsvis) borde ha sprungit med en huvudkamera och för hala skor längs hela varvet. Kanske via de slitsamma trapporna från Regeringsgatan upp till Kammakargatan och vidare i västlig riktning ner mot Grand, och därefter vänster, och sedan de sista dryga 200 meter ner mot Skandia.
Därefter borde han kommit in på 44:an och hälsat på sina kollegor i Palmegruppen som fått ikläda sig rollen som väktarna Henry O och Anna-Lisa G.
Dessutom borde han ha avfyrat en 4 tums revolver på dryga kilot, och gömt den i en alldeles för liten handlovsväska. Tagit en kopp kaffe, berättat lite om konstgjord andning, och att Polisen var brysk mot Lisbeth. Sedan borde han ringt till sin fru för att berätta att han kommer hem lite senare i kväll. Allt för att rekonstruktionen ska bli så trovärdig som möjligt.
Det skulle vara intressant att veta om någon skulle upptäcka om han var andfådd eller svettig.
Jag raljerar inte – jag tycker helt enkelt att de borde presenterat ett trovärdigt alternativ till de ”försvunna 16 minuterna”, från David Bagares gata och framåt, eller ska vi godta förklaringen ”med tanke på vad som hände så säger vi att han måste ha klarat detta”?
Att utredarna helt lämnade walk over i den här delen förvånade mig rejält. Jag utgår ifrån att även Thomas Pettersson hade väntat sig något mera här. Om det bland de 250 hyllmeterna inte finns en enda ynka observation efter David Bagares gata om någon person som hjälpligt skulle kunna vara en andfådd och stressad Täbybo på hal is, på väg tillbaka till Skandia, så kanske man borde fråga sig om man verkligen är på rätt spår.
Ja, detta är en stor lucka i hela upplägget.
Frågan är inte om det är teoretiskt möjligt, för det är jag medveten om att det kan vara.
Att ta sig ner till Tegnérgatan vore förmodligen det bästa, men bär hypotesen sannolikhetens prägel?
På den punkten brister det rejält, och om de skulle försökt att göra en verklighetsbaserad rekonstruktion av hela förloppet nerifrån Sveavägen 44 och tillbaka till samma plats under givna omständigheter, borde någon, om inte förr ha kommit på tanken att ”det vi håller på med är trams”!
Gunnar, du hade enligt uppgift i en kvällstidning, en källa som sa att det som skulle presenteras av Krister Peterson rörde sydafrika.
Nu blev ju så inte fallet.
Har du hört något mer av denna källa efter att Peterson haft sin presskonferens? Var det bara en så kallad Suhonen-gissning som hen gjorde eller finns det annan förklaring till att hens uppgift inte stämde?
Jag hade ett par till synes initierade uppgifter som i korthet gick ut på att utredarna intresserade sig för Sydafrikaspåret. Det finns i efterhand ingen anledning att ifrågasätta att det fanns ett sådant intresse från i alla fall spaningsledaren Hans Melander som ju till och med under den digitala pressträffen nämnde Sydafrika som ett intressant uppslag.
Jag var aldrig säker på att det var Sydafrika som skulle presenteras, och det fanns ingen som garanterat för mig att det var vad som skulle ske. Exakt hur det gick till att det blev Engström och inte Sydafrika eller något annat som kom att bli den lösning som presenterades är en angelägen fråga att kartlägga. Men jag har inte något svar på den saken – ännu i alla fall.
Hans Melander inledde med att ta upp detta med Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson. Jag citerar:
”Lisbeth Palme har ju pekat ut Christer Pettersson vid en konfrontation. Konfrontationen kan man ha synpunkter på, och man ska ju dessutom vara medveten om att vad Lisbeth Palme gjorde var ju att hon pekade ut den man hon såg när hon vände sig om och tittade upp. Hon har alltså inte sett själva skjutningen, hon vet inte vem det är som avlossat vapnet, utan det som hon säger är att Christer Pettersson är den personen som hon såg när hon vände sig om. Det är intressant att hålla i minnet.”
Det är ett intressant sätt att formulera sig, och det var nog många som fick en del huvudbry här misstänker jag.
1.Menade han att Lisbeth Palme verkligen sett Christer Pettersson, men eftersom hon inte sett själva skjutningen kan man utesluta honom som gärningsman?
Inget vittne har ju sett Christer Pettersson i hörnan, så var tog han i så fall vägen sedan?
Det var ju Engström som sprang enligt honom.
2.Menade han att Lisbeth Palme sett en person som hon förväxlat med mördaren, men att den personen inte är Christer Pettersson, utan i stället någon med honom förväxlingsbar person?
Även i detta fall måste det röra sig om en person som inte lämnade platsen, eftersom det fortfarande var Engström som sprang.
Alternativ 2 är i och för sig vad jag själv tänker mig, men man kan aldrig veta, utan även det är bara en hypotes när allt kommer omkring.
Det finns dock ett tredje alternativ som också är gångbart:
3.Det kan ha varit så att personen hon sett var den som både sköt och sprang, oavsett om det var Christer Pettersson eller någon med honom förväxlingsbar person, men i så fall var ju den personen inte Engström. Helt enkelt.
Lars Borgnäs fick ställa en fråga till Krister Petersson efter redovisningen. Den löd:
”Jag vill fråga Krister Petersson: Menar du att Lisbeth Palme kunde förväxla Stig Engström med Christer Pettersson som hon pekade ut med stor säkerhet, och som låg till grund för den fällande domen i tingsrätten, och som väl ansetts av till exempel familjen vara ett väldigt säkert utpekande. Menar du att hon i själva verket såg Engström?
Tycker du att dom är förväxlingsbara när det gäller utseendet”?
Krister Petersson såg mycket besvärad ut när han svarade:
”Jag kan väl konstatera att Lisbeth Palmes uppgifter har prövats i hovrätten, och jag har ingen anledning att gå in och kommentera vad hon har sett eller inte sett, eller kommentera om hon har sett fel eller tagit fel på person eller ej, så att jag kan konstatera att det är prövat av en domstol”.
Det första alternativet: att Christer Pettersson stått och tittat på när Engström mördade Palme är alldeles för dråpligt för att ens Pettersson och Melander skulle kunna tro på det.
Det tredje alternativet kan de naturligtvis inte heller tro på eftersom det skulle frikänna Engström, men att de rakt av skulle kunna utesluta det är knappast möjligt, och hovrätten har ju inte heller gjort något annat än att underkänna utpekandet på mycket goda grunder.
Alternativ två är alltså vad de egentligen menar, men de väljer att förhålla sig väldigt luddiga. Jag tror att många skulle vilja ha mer konkret information runt detta.
Jag tror inte att detta betydde något mer än att man fortfarande inte vill måla ut LP som lögnare, och därför fortsätter vidhålla hovrättens dom där det fastslogs att ”CP inte kan uteslutits ha befunnit sig på Sveavägen vid mordtillfället”. LP har pekat ut en person som fanns på mordplatsen, inte skytten.
Det er jo et vældigt interessant, og særdeles vigtigt, emne, som du (igen) fremdrager, Jörgen G. Som jeg tidligere har antydet, er sammenhængen kompliceret, men her kommer et par kortere indspark.
Det Melander og (dermed) KP siger, er først og fremmest følgende:
A
*Uanset hvad Lisbeth Palme måtte have foretaget af observationer og identifikationer tidligere i forløbet, så kan ingen af disse rokke ved vores opfattelse af, at en fuldstændig udredning af Skandiamannen ville være nødvendig for at kunne komme videre med mordsagen, og i bedste fald opnå endelig domfældelse af en eventuel mistænkt & tiltalt gerningsmand – men en sådan fuldstændig udredning er det umuligt at gennemføre, da hovedpersonen er avliden.*
B1 (KP)
*Når de observationer og identifikationer, der stammer fra Lisbeth Palme, ikke er relevante for vores grundopfattelse (A), finder vi i nuläget ingen anledning til at kommentere eller evaluere dem.*
B2 (HM)
*Lisbeth Palme har, under visse delvist specielle omstændigheder, set og identificeret en tilstedeværende person på gerningsstedet som CP, men denne tilstedeværende person var ikke nødvendigvis skytten, og sandhedsværdierne af LP’s beskrevne bidrag i form af personobservation og -identifikation er derfor mindre væsentlige i dag.*
– – –
For bedre at kunne forstå indholdet af Melander-citatet, er man nødt til at inddrage anklagemyndighedens tilrettelæggelse af sagen mod CP i de to retsinstanser, hvor afgørelsen af skyldsspørgsmålet var beregnet baseret på et stramt logisk skema med et antal præmisser og en konklusion. Lisbeth Palmes registrerede observation(er) & identifikation(er) havde deres helt præcise plads i dette skema, de udgjorde to af præmisserne.
Derimod indgik tænkelige offer-iagttagelser, eller ej, af en skydende GM, våben og lignende overhovet ikke i den formelle argumentation; sådanne, ellers i givet fald naturlige og fundamentale, fakta hørte ikke til i den skematiske opbygning. De behøvedes ikke, ganske enkelt, og udgjorde derfor en ikke-præmis, kan man sige (hvilket selvfølgelig også var ret heldigt, eftersom de ikke rigtigt eksisterede).
Og hvorfor dog ikke det? Jo, det skyldes en tredje præmis fra CP-retssagerne, som Melander behændigt aktuelt har undladt at nævne, nemlig det jeg kalder eksklusivitetsargumentet (”Det fanns ingen annan person där”, som bl.a. vores anklagende ven Helin tydeliggjorde i Svea Hovrätt).
Konklusionen GM = CP kunne således i retten falde, hvis der muligvis / med sikkerhed, var >1 ekstern(e) person(er) på gerningsstedet dengang, eller hvis observationsobjektet kunne antages at være blevet identificeret som den forkerte.
– – –
Jeg kan også gengive min tolkning af Melander på denne måde:
1. Lisbeth Palme gjorde en personobservation på gerningsstedet.
2. Det er diskutabelt, om hendes identifikation af personen som CP var korrekt.
3. Det er meget usikkert, om den af LP observerede person var morderen.
4. Vi kan derfor ikke bruge Lisbeths Palmes bidrag til lige så meget som tidligere.
Det betyder desværre også, at man vanskeligt kan bruge den officielle LP-stillingtagen til i praksis at falsificere teorier om andre gerningsmænd, såsom Skandiamannen.
Melander & Petersson (i det omfang de udgør/udgjorde et makkerpar) opnår altså at holde situationen bekvemt flydende, de er tilmed høflige og får ikke lagt sig afgørende ud med de involverede: Kort sagt oven i købet den samme berøringsangst og lejlighedsvise kritikløshed over for Palme-familien, der kan præge medier, offentligheden, eller eksperten bag en bogudgivelse
Tack Jens.
Jag håller med om mycket i det de skriver.
Frågan är komplicerad, och Melander och Peterssons förhållningssätt till denna fråga tror jag inte landar mjukt hos allmänheten eftersom de inte förstår vad de menar.
Många av de personer jag talat med har förstått det som att Christer Pettersson trots allt befann sig på platsen, men inte som mördare.
Vi som kan det hela har ju nyckeln, och förstår frågan mycket bättre. Jag inbillar mig dock att jag förstår, men jag kan knappast säga att jag tycker att det är solklart.
Lars Borgnäs som besitter enorma kunskaper om palmemordet ställde också frågan, och han hade knappast gjort det om han varit på det klara med hur de menade.
Eller också var det bara ett förtydligande han eftersträvade.
Frågan har varit något av en elefant i rummet under hela processen, och Lennart Gustafssons uttalande om ”det kvinnliga huvudvittnet som av misstag pekat på fel person”. Han talar om att uppgifterna fanns i en ingångsrapport redan i utredningens inledningsfas, men att den glömdes bort.
Det som är intressant här att veta är hur det är möjligt att denna slutsats kommit så i skymundan att den inte aktualiserades under de två rättegångarna mot Christer Pettersson?
Jag kan inte med säkerhet veta vem som var den falskt utpekade, och därför tänker jag inte spekulera.
Den personen bör i alla avseenden vara oväsentlig, utan är då bara en bricka i ett spel.
Det som ger mig en stark oroskänsla är misstanken att man trots att man visste bättre tubbade henne till att peka ut den sannolikt oskyldige Christer Pettersson – trots att man redan under Hans Holmérs tidiga ledning redan hade detta klart för sig att hon misstagit sig.
Den fråga som i så fall väcks är ju om detta någonsin utreddes i grunden?
Lennart Gustafssons uttalande skulle kunna tolkas som att det faktiskt utreddes, men tidpunkten?
Delgav de sina slutsatser till Lisbeth Palme?
Hur kunde resultatet falla i glömska vid tidpunkten då hennes utpekande ägde rum, rakt genom två rättegångar för att över 30 år senare åter väckas till liv för att kratta manegen för den nye syndabocken Stig Engström?
Detta känns inte genomlyst, och den omtalade ”ingångsrapporten” måste fram, och de åtgärder man vidtagit med anledning av denna rapport måste redovisas.
Jag hoppas verkligen inte att det är så illa, för i så fall är det inte alls bra.
Det skulle innebära att åtalet mot Christer Pettersson vilade på ett direkt falsarium.
Det skulle också innebära att den senaste förundersökningsledaren i detta fall Krister Petersson inte begått något större misstag – utöver att han hymlat lite i frågan samtidigt som han på ett smidigt sätt lyckats avfärda Lisbeths trovärdighet för att öppna vägen för sitt eget ännu svagare utpekande.
Vad hade egentligen Krister Petersson för underlag att avfärda Lisbeth Palme utöver hovrättens slutsats?
Finns det fler pusselbitar som ligger fördolda i utredningsmaterialet?
Jörgen,
”Alternativ två är alltså vad de egentligen menar, men de väljer att förhålla sig väldigt luddiga. Jag tror att många skulle vilja ha mer konkret information runt detta.”
Näe . HM verkar ju inte tro på hovrättens slutsats att Lisbeth sett fel, och KP är neutral ?
”Jag kan väl konstatera att Lisbeth Palmes uppgifter har prövats i hovrätten, och jag har ingen anledning att gå in och kommentera vad hon har sett eller inte sett, eller kommentera om hon har sett fel eller tagit fel på person eller ej, så att jag kan konstatera att det är prövat av en domstol”.
Det är väl här som ‘anomalierna/diskrepanserna’ uppstår: Såg LP GM eller ej?
Om hon – som nu t.o.m. Anna H säger, 34 år efteråt – stod i en ”klunga” tillsammans med maken OP och GM
så måste hon ha sett honom. Om hon inte gjorde det, utan GM smög upp bakifrån så finns ett par alternativ:
1) Hon hörde smällarna, kände ‘något konstigt’ dra längs sin egen ryggtavla, ‘drogs med’ av OP – som hon höll under armen, men som hon även befann sig ett halvt steg före – som föll handlöst i gatan (därav – det påstådda – uttropet ”Men, vad gör du!”, riktat åt OP då) och såg inte GM mer än som en kontur, bredvid de båda, och föll ner ‘på knä’ bredvid den fallne OP; när hon sedan tittade upp igen så var GM borta/flyende in i gränden och den hon såg var AB som paralyserat skrämt försökte gömma sig några meter bort, och inte ville ha ögon- eller annan kontakt.
2) Hon drogs med av den fallande OP, och riktade blicken mot honom då. Men hon skymtade snabbt GM – som ‘tog det lugnt’ någon halv sekund/ enstaka sekund för att se vad skjutningen haft för effekt, och därefter så sakteliga började ‘jogga iväg’ in i gränden – och fick en hastig bild av dennes ansikte (eller del/-ar av dennes ansikte) strax innan han vände sig om in mot gränden; ”ett ruskigt utseende” (hur skulle hon annars ha kunnat ha sett/vetat det?), och – i så fall kanske riktade utropet ”Men vad gör du?” mot GM?
Och – detta är kanske något som du Gunnar går igenom i din bok? – hur gick/stod de 3 egentligen de sista metrarna/sekunderna? (som ett sällskap, på led enligt AB; eller ”i en klunga” enligt AH och någon/några till)
Därigenom är det väldigt olyckligt att KP inte fick samtalat med LP. Vad skulle LP kunna ha för anledning att förneka att de 3 stod ”i en klunga”? (Ett ‘möte’; en konversation; ett kort replikskifte? – bakomliggande orsak/-er?), och/eller hur kunde hon se att GM hade ett ”ruskigt utseende” om hon inte såg honom – när han smög upp bakifrån, sköt, och sedan relativt snabbt försvann med bortvänt ansikte in mot gränden – utan bara anade ‘konturerna av GM’ bredvid OP/dem när hon drogs med i OP:s fall, och sedan såg AB:s skrämda ansikte en bit ifrån någon sekund senare, när hon åter höjde sitt eget ansikte/sin egen blick bort ifrån OP?
Det är alltså i LP:s perception i förhållande till hur MOP utfördes som svaret ligger: kom GM upp bakifrån eller stod de 3 ”i en klunga”?
Det hade varit essentiellt att klara ut för att kunna få någon något så när riktigt uppfattning om/av situationen. Det känns inte helt ok att KP inte gjorde nytt försök att samtala med LP efter sitt eget tillfrisknande. Det kan ju inte ha varit en helt svår sak att göra, om viljan funnits.
Att Lisbeth Palme lade märke till gärningsmannen redan före mordet är en stark möjlighet om man tittar på vittnesmålen från de fåtaliga personer som gjorde iakttagelser av händelseförloppet före skottlossningen och som lämnade tidiga eller någorlunda tidiga uppgifter om vad de observerade.
Särskilt vittnesmålen från Anders D och Anders B pekar starkt på det – båda berättar om vad som ser ut som en samtalskontakt mellan paret Palme och mördaren.
Mindre tydligt finns det även i Cecilia A:s vittnesmål.
Polisens egen rekonstruktion av Nicola F:s vittnesuppgifter pekar på att paret Palme stannat upp en stund sedan han mött dem men före skottlossningen. Och i Inge M:s vittnesmål finns uppgifter som pekar på att mördaren gått paret Palme till mötes och sammanstrålat med dem vid annonspelaren norr om mordplatsen.
Anna Hages sent lämnade uppgifter om att paret Palme och mördaren verkade stå tillsammans passar in i det mönstret, men man måste givetvis ha stora reservationer på grund av att så många år gått när hon berättade om saken.
I vilket fall: det händelseförlopp jag tycker mig kunna se utifrån de samlade vittnesuppgifterna är att mördaren uppehåller sig utanför Dekorimabutiken och väntar på makarna Palme, tydligt inställd på att de ska dyka upp.
När de närmar sig går han en kort bit norrut och möter dem vid annonspelaren. Där blir de tre stående en kort stund och observeras då av Anders D. Möjligt är alltså att även Anna Hage lägger märke till detta.
Efter några ögonblick återupptar paret Palme promenaden. Gärningsmannen ansluter och rör sig i samma riktning, mer eller mindre bredvid Olof Palme. Medan paret Palme stått stilla har Anders B närmat sig och när de börjar röra sig i bredd med mördaren blir han plötsligt medveten om att han har tre personer framför sig. När Olof, Lisbeth och mördaren kommit fram till Dekorimahörnan skjuter gärningsmannen två skott, varav ett träffar Olof Palme i ryggen och ett annat snuddar vid Lisbeth. Så försvinner han in i gränden.
Jag har diskuterat denna högst tänkbara händelsesekvens mer detaljerat i mina böcker om mordet, till exmepel i Konspiration Olof Palme och Huvudet på en påle.
Det kan tilläggas att det finns ytterligare vittnesuppgifter som starkt pekar på att Lisbeth observerat gärningsmannen i direkt samband med att han sköt mot henne. Men något sådant redovisade hon alltså inte i rättegången mot Pettersson.
Och apropå din fråga, James: jag menar att det får anses klarlagt att skottet mot Olof Palme träffade honom i ryggen på nära håll. I det skedet utgjorde paret Palme och mördaren inte en klunga utan tre personer som gick mer eller mindre i bredd söderut.
Om vi godtar det här händelseförloppet blir det för övrigt inte så svårt att föreställa sig att mördaren kunnat komma i position att skjuta Palme i ryggen på mycket nära håll utan att i förväg väcka misstankar. Annars kan man tycka att om en okänd person dyker upp från ingenstans och placerar sig alldeles inpå Palme borde denne ha reagerat med obehag eller irritation.
”I det skedet utgjorde paret Palme och mördaren inte en klunga utan tre personer som gick mer eller mindre i bredd söderut.”
Nej, Gunnar. För att du ska få plats med en böjd arm, ett vapen som är 30-40 centimeter långt och ett avstånd från mynningen till offret på 20 centimeter, så behöver du ha skytten ungefär en meter från offret.
Och för att du ska få en kula som går genom ryggraden från höger till väster måste skytten ha haft vapnet i höger hand och stått rakt bakom den som skjuts. Du kan få flytta skytten lite ut åt höger (kompenseras med rotation i axelleden), men inte åt vänster, eftersom det skulle innebära en vinkel i handleden som gör handen instabil.
Vapnet är tungt, och har en rejäl rekyl. Om du vill vara säker på att träffa, och kunna skjuta flera skott i följd måste du stå stadigt och hålla revolvern stabilt.
Det du skriver är rimligt. Men Anders B:s beskrivning av vad han sett under en sträcka på flera meter är tre personer som går i bredd. Vad som krävs för att gärningsmannen ska kunna skjuta Palme på det sätt som du beskriver är väl att han stannar i steget så att han kommer snett bakom Palme innan han skjuter.
Svårigheten är att snett bakom inte räcker, du måste in rakt bakom.
Nu har jag lekt lite med en hammare (rätt storlek, men för lätt) ”hölstrad” innanför en jacka (som faktiskt råkar vara blå).
Jag kan konstatera att det är möjligt att ta ett stort kliv in åt höger med höger fot, följa efter med väster fot snett bakåt/höger och samtidigt drar din revolver. För någon som har tränat den sortens tekniker är det inte ens särskilt svårt (själv tränar jag Aikido, där sysslar vi mycket med sånt, minus revolvern).
Men det skulle så klart vara mycket enklare att komma tyst bakifrån, eftersom du kan ha vapnet i handen några sekunder tidigare, och slipper ett riskabelt steg åt sidan (du ska nog lämna dina halkiga kontorsskor på jobbet om du tänker kliva in på det sättet).
Det finns en del idéer om att skytten skulle skjutit från mer avancerade ställningar.
Om ni själva vi pröva hur trovärdiga dom teorierna är föreslår jag att ni tar ett fullt mjölkpaket (som i tillräckligt hög grad har rätt längd och rätt vikt), håller det i en hand med långsidan horisontell, och försöker rikta det åt olika håll med god precision. Det är inte så lätt som det kan verka.
Att mördaren hastigt skulle ha närmat sig Palme bakifrån stämmer dock inte alls med Anders B:s vittnesmål.
Under Palmerättegången försökte åklagarna i stället lansera tankegången att mördaren stått dold bakom avfasningen och klivit fram när paret Palme passerat honom. Det finns dock inga som helst vittnesmål om att han skulle ha gömt sig bakom avfasningen. Och det skulle väl ha varit väldigt opraktiskt, han skulle ju i så fall ha varit tvungen att kika fram runt hörnet på ett rätt iögonenfallande sätt för att kunna se när hans offer närmare sig.
Anledningen att åklagarna tog till varianten med avfasningen var med all sannolikhet för att Lisbeth var så bestämd på att hon inte sett mördaren i förväg. Hade han stått mitt ute på trottoaren och väntat så måste Olof och Lisbeth rimligtvis ha sett honom när de passerade alldeles intill honom.
Alternativet du diskuterar med att mördaren gick mer eller mindre bredvid Palme men plötsligt inte bara stannade upp utan också tog ett kliv åt höger innan han sköt har jag lättare att förlika mig med.
Det kan för fullständighetens skull tilläggas att den här diskussionen rymmer fler ståndpunkter än dem du och jag diskuterat hittills: Lars Borgnäs för sin del menar att mördaren sköt med vänster hand, inte med höger. (Se Olof Palmes sista steg, sid 223f.)
Gunnars alternativ känns väldigt troligt. Man kan bredda tidsfönstret lite och alternativet håller fortfarande. Kocken NF passerade brottsplatsen och då fanns ingen där. Gärningsmannen stod alltså inte där och hängde då. Om mordet var planerat borde han inte exponera sig där utan placerade sig där så sent som möjligt. (Gärningsmannens signum var ju just det att ingen hade några relevanta och intressanta observationer av honom.)
Gärningsmannen kan ha varit söder om brottsplatsen eller på andra (västra) sidan av Sveavägen och flyttat sig till brottsplatsen relativt sent. Troligen när paret Palme passerade den sista gatukorsningen innan Tunnelgatan (då de korsade Sveavägen), baserat på WT-kommunikation.
Detta scenario passar observationer av NF och AB. Vad gäller IM måste hans tidsuppskattning jämkas lite (i övrigt håller det). Det kan låta lite trixigt att rucka lite på IM’s observationer, men det gör ju alla andra scenarios (CP som Grandman, Skandiamannen) också.
Gunnar, hvad talte de i givet fald om? Har du gjort dig forestillinger om det?
Det kan man bara gissa om. Men om mordet var planerat – vilket vi förstås inte vet om det var – så är det sannolikt att också platsen och flyktvägen var planerad.
Det betyder att mördaren – eller attentatsgruppen – hade anledning att tro att Palme skulle komma förbi Skandiahuset till fots och kunde agera utifrån det.
Hur kunde mördaren/mördarna ha vetat det? De två mest rimliga alternativen är: 1. Genom telefonavlyssning som avslöjade att Palme skulle promenera den vägen från bion, antagligen för att träffa en person. 2. Genom att mördaren eller ett ombud för mördaren stämt träff med Palme i Dekorimahörnan eller på någon plats i närheten av den.
Oavsett vilket, om Palme bestämt sig för att träffa en person på det sättet bör det ha varit något känsligt och brådskande. Ett alternativ som jag ibland funderat över är om det kan ha funnits ett samband med Harvardärendet. Fem timmar före mordet stals ju Palmes överklagande från länsrätten i Stockholm. Kan det ha haft något samband med det planerade mordet?
Jag tror inte att mördarens/mördarnas motiv behöver ha haft att göra med Harvardärendet. Men för Palme var detta en känslig fråga, och den hade plågat honom i månader. Hans moraliska anseende stod på spel. Därför skulle Harvardfrågan kunna ha fungerat som lockbete, Om någon ringde Palme och sa att det fanns planer på att använda överklagandet för att ytterligare skandalisera honom och att det fanns saker som den personen måste prata med Palme om så hade Palme förmodligen gått med på ett kort möte på hemväg från bion.
I så fall kunde mördaren när han träffade Palme ha sagt några saker om Harvardfrågan, till exempel att han ville skicka information och ville veta vart han skulle sända den.
Men det här är bara en gissning från min sida. Det eventuella samtalet kan ha handlat om något helt annat. Om det var så här mordet gick till var inte innehållet i samtalet det intressanta för mördaren. Det intressanta var att ha Palme på rätt plats för att kunna skjuta honom.
Det er ikke særligt tiltrækkende at være, eller fremstå som, negativ. Jeg kan også sagtens respektere, at man som engageret MOP-ekspert formår at placere sine refleksioner og indsigter i en tryg, samlet fortolkningsramme med rimelige svar på alle de væsentlige spørgsmål, der har det med i flok at dukke uanmeldte op i en givet zone af et mystisk problemkompleks. Det er kun menneskeligt, det er naturligt at tænke sådan.
Alligevel tillader jeg mig her at være kritisk-skeptisk: Det beskrevne mødescenarie, baseret på Harvardärendet, med en maskeret agenda, med teknisk eller personlig baggrund, smukt dekoreret med klyngedannelse på Sveavägen efterfulgt af kammeratlig promenade efterfulgt af kold likvidering med rette skudarm i det velplacerede offentlige rum efterfulgt af fikse flugtmanøvrer garneret med illusionistens bedste tricks er SPEKULATIVT. Temmelig.
Man kunne i stedet vælge at sammenligne en (privat) mordefterforskning med slidsom bygning af en simpel trappe fra bunden, hvor der omhyggeligt, langsommeligt samles materiale til næste trin, som detektiven derefter kan forbedre sit relativt beskedne udsyn ved at stå op på.
Hvis man er særligt velforsynet med ressourcer, atletisk (eller smart), kan man nok klare to trin ad gangen, men et spring på 10-15 trin udgør et kunststykke, som selv ikke Skandiamannens hologram på vej op ad Brunkebergsåsen ville kunne udføre.
Det kan naturligvis tænkes, at Gunnar Wall har de manglende, nøjagtigt tilpassede, trappesektioner liggende på sit diskrete fjernlager, men uheldigvis kun er i stand til at montere elementerne korrekt, når det er mørkt og ingen udefra overvåger den hemmelige opgang til den evige sandhed…
Det er vist kendt, at du har udviklet hovedstrukturen i scenariet for lang tid siden, hvilket taler for dets kvalitet og holdbarhed, og det kan bestemt være nogenlunde rigtigt; jeg udelukker ikke ret meget, men foretrækker altså en anden fremgangsmåde – og så er jeg i øvrigt godt klar over, at du har arbejdet hårdt for din nuværende position.
Potentialet ved en sådan aggressiv trappekonstruktion er, indrømmet, enormt:
Hvis man får ret, er man både alvidende og genial … men hvis man tager fejl, giver det anledning til at stifte bekendtskab med et andet særkende for trapper: Vi kan snuble på dem, så vi falder ned og slår os
Ja, givetvis kan mötesscenariot vara felaktigt. Det som fått mig att envisas med att diskutera det är dock några särskilda omständigheter. Bland annat:
1) Det får stöd av vittnen som gjort observationer före mordet.
2) Olof Palme valde att promenera Sveavägen söderut utan livvakter, helt i strid med den överenskommelse han gjort med Säpo.
3) Om dådet var planlagt är det sannolikt att mördaren/mördarna försökt att skaffa sig kontroll över så många variabler som möjligt. De borde framför allt ha valt ut en mordplats i förväg. Men den mordplats som nu blev aktuell, Dekorimahörnan, kan inte ha valts ut i förväg om inte mördaren/mördarna visste att Palme skulle bege sig dit.
4) Att en person blir mördad efter att ha blivit lockad i en fälla är tämligen vanligt om vi tittar på planerade mord. Ändå har mordutredarna undvikit att försöka följa upp ett sådant tänkbart förlopp. Det är närmast provocerande att se hur till exempel de anmärkningsvärda uppgifterna från det första förhöret med taxiföraren Anders D inte följs upp över huvud taget.
5) De hittills oförklarade observationerna av personer med walkie-talkies omkring mordplatsen (där de första observationerna gjordes långt innan Palme lämnade bion) pekar på att det kan ha funnits kunskaper om att Palme skulle ta sig hemåt till fots längs Sveavägen.
Det jag har insisterat på har varit att uppgifterna som pekar på ett möte mellan Palme och mördaren ska utredas. Om vi på ett övertygande sätt får veta sanningen om mordet och det visar sig att det inte alls förekom någon kontakt mellan Palme och mördaren och att Palme inte alls avsett att träffa någon när han gick hem från bion – well, no problem. Det bekymrar mig inte. En del debattörer skulle förstås passa på att göra sig lustiga på min och till exempel Ingvar Heimers bekostnad. (Det var den numera avlidne Heimer som uppmärksammade mig på omständigheterna som pekade på ett möjligt möte i samband med mordet.) Möjligen skulle jag bli irriterad, men min irritation vore verkligen ingen världshistorisk händelse.
Ja, og mødescenariet kan sagtens være sandt i hovedtræk, som nævnt, så jeg er såmænd ikke uimodtagelig for dets substans. Baggrunden for min indvending var især visse præcedens-overvejelser, men jeg er bevidst om dette begrebs komplicerede konnotationer (& implikationer, for så vidt).
Et par hurtige kommentarer i øvrigt:
Ad 2) Det bør evt. nævnes, at det næppe kun var spadsereturen ”Sveavägen söderut”, der ifølge det oplyste foregik uden livvagtsassistance (men det mener du selvfølgelig heller ikke).
Ad 3) Ja, ud fra et morderperspektiv er det godt at kunne kontrollere et maksimalt antal variable. Det kunne dog måske overvejes, om ikke et gerningssted meget tættere på bopælen (som ikke altid ville kræve forudgående mødeaftaler med offeret) ligeledes kunne have sine fordele, f.eks. færre ustyrlige forbipasserende + færre tilfældige ekspres-ambulancer og -politipatruljer, og dermed – givet det rette tidspunkt – være attraktivt for en præcist kalkulerende mordkonstellation.
Ad 4) Helt enig.
Ad 5) Det er absolut muligt, og burde have været grundigt efterforsket for længst; du har ret.
Din afsluttende insisteren kan jeg kun tilslutte mig, omend håbet vel er rosenrødt…
De talade kanske om skattefiffel och Palmes försvarsargument i de papper (överklagande) han lämnat in till skattemyndigheten. De stals ju samma kväll (28/2).
Har någon annan svensk skatteskyldig någonsin tidigare fått ett arvode för föreläsning utbytt mot stipendier för egna barns studier utan förmånsbeskattning? Har någon annan svensk skatteskyldig efter februari 1986 fått ett arvode för föreläsning utbytt mot stipendier för egna barns studier utan förmånsbeskattning?
Personligen tror jag sådan skatteförmåner bara beviljas för vissa tvåbenta grisar (läs Orwells Animal Farm).
Men vet vi säkert att det är samma person, som står och pratar med Olof och Lisbeth och sen följer med och skjuter? Inge såg alltså mördaren stå och vänta. Anders såg alltså när de står och pratade.
Jag har klippt ur förhören. 1: Ytterplaggen. 2: huvudbonaderna.
Inge M. http://www.itdemokrati.nu/page36z.html Sid 374
1: slutar strax ovanför knäna, någon decimeter.
2: Det var en grov stickad mössa ..
Anders D. http://www.itdemokrati.nu/page36f.html Sid 127
1: räckte till knäna
2: en blandning av en Sherlock Holmes-mössa och en vanli herrrhatt.
Nej, vi vet nästan ingenting säkert om händelseförloppet. Men Anders B:s observation – och även Cecilia A:s – handlar om tre personer som till synes i sällskap närmar sig Dekorimahörnan norrifrån. Och så utkristalliserar sig en av de tre som mördare som skjuter och en som offer som faller till marken.
Enligt Cecilia A så går väl ”sällskapet” över Sveavägen vid reklampelaren vid Sveavägen 42? Det stämmer inte speciellt bra in på övriga vittnesmål.
”När hon tittade upp ser hon tre stycken personer komma sneddande in mot trottoaren vid Sveavägen 42″…..”Paret gick alltså från västra till östra sidan på Sveavägen”.
Först skriver de ”Sällskapet” och sen skriver de ”Paret” även.
Cecilia har berättat att hon uppfattade det som att tre personer sneddade över Sveavägen i riktning söderut och kom upp på östra trottoaren vid reklampelaren för att sedan snedda vidare över trottoaren, fortfarande i huvudsakligen sydlig riktning men så att de rörde sig från området nära gatan mot området nära huskroppen.
Jag diskuterar detta i min bok Konspiration Olof Palme (där jag intervjuar Cecilia) och menar att det finns en hel del som talar för att hon helt enkelt sett paret Palme och mördaren röra sig på det sätt hon beskriver från annonspelaren och fram till mordplatsen. Rörelsen över gatan som ska ha föregått den är, gissar jag, en omedveten slutsats hon dragit av den sneddande rörelse som hon faktiskt ser.
Givetvis kan jag ha fel i det, men jag tycker det är den mest naturliga förklaringen.
Det finns väl ingen som observerat paret Palme på västra sidan av Sveavägen söder om Sari? Gunnars ”gissning” verkar därför mycket träffsäker.
När det gäller Cecilia A:
Cecilia satt i samma bil som Anna H, Åke L och Elisabeth J.
Allt vad Cecilia A berättat måste då kopplas till de övrigas berättelser, och i synnerhet det de berättat i de allra tidigaste förhören. När det gäller Åke L har vi tyvärr inget mer än det förhör som ägde rum 86 04 05, men det är ändå tidigt i förhållande till förhöret med Cecilia A.
Kan då Cecilia ha sett det hon berättat om?
Svaret är ja om man räknar bort Åke L och det Anna H sagt i de förhör vi har tillgång till.
Svaret är nej om vi fortfarande räknar bort Åke L men i stället tar fasta på vad Anna H sagt i tings och hovrätt 1989, och framförallt vad hon säger i dag.
Eftersom hon i dag säger att hon sett en grupp av tre personer stående, och att en (Olof Palme) plötsligt slungas i marken.
Det handlar alltså om att väga vittnesmålens trovärdighet mot varandra, det handlar också om att väga in nya uppgifter som tillkommer under resans gång, samt faktorn att förhörsledaren kan ha missuppfattat och antecknat fel.
Det handlar lika mycket om att vara varsam med att dra snabba slutsatser, och att fördöma vittnens förändrande berättelser, för sanningen om vad de sett, eller tror sig ha sett handlar om mentala processer som vi bara kan spekulera i.
Trovärdigheten i Cecilia A:s berättelse är därmed helt knuten till vad de övriga som satt i samma bil har berättat.
Jag citerar ur förhörsprotokollen:
Åke L:
F. Hur länge har du stått vid rött ljus när du märker att någonting händer eller har inträffat?
L. När det inträffar så kommer vi rullande. Så jag tittar hela tiden åt höger ner mot platsen där mordet sker alltså. men jag var tvungen att titta på vägen också för att kolla.
F. Märker du när någonting händer alltså?
L. Jag märker och ser när en person faller till gatan alltså.
F. Hur långt från själva trafiksignalen är du då med bilen?
L. Det är fråga om meter. Tio eller fem meter.
Citerar också förhör med Anna H 86 03 01:
Strax efter de passerat Kungsgatan iakttog hon en man liggande på Sveavägens högra gångbana. Hon fick den uppfattningen att mannen kanske fått en hjärtinfarkt eller ett epileptikeranfall, och bilen stannade så hon sprang fram till mannen”
Kommentar:
Den första iakttagelsen av händelsen är i detta förhör alltså innan bilen stannat.
Förhör med Anna H 86 03 03
”De körde från Norrlandsgatan till Sveavägen och denna norrut. De passerade över Kungsgatan i vänster körfält och stannade för rött ljus vid korsningen med Tunnelgatan. De stannade i vänster körfält för vidare tänkt färd Tunnelgatan västerut, När de stannade var de enda bilen framför signalerna och de hade fritt siktfält åt höger. Direkt som de stannat bilen tittade Anna till höger, hon såg då en man som låg på på högra sidan av Sveavägen, vid mynningen av Tunnelgatan. Hon fick uppfattningen att mannen just blivit liggande på. marken när hon observerade honom.
Kommentar:
I detta förhör har hon inte sett något under färd, men sett en liggande man.
Förhör med Anna H 86 04 02:
Du såg inte när han föll omkull?
H: Nej precis när han tog i marken kan man säga.
Du upplevde det på det sättet att han precis tog mark när du
ser att någonting hände?
H: Ja och att kvinnan lutar sig över hastigt.
Som vi vet har Anna H i dag gjort det tydligt att hon sett Olof Palme stående innan han föll, och det skulle förstås stärka trovärdigheten i Cecilia A:s berättelse, men kan de verkligen ha stått stilla så pass länge att Cecilia A sett makarna Palme snedda över hela Sveavägen, eller ens över trottoaren?
Det är trots allt ändå 15 meter det handlar om, vilket borde innebära 10 sekunder.
Jag drar inga säkra slutsatser, men jag tycker nog att det är läge för en viss försiktighet i bedömningen av Cecilia A.
Fast Cecilia A skiljer sig från Anders B på en avgörande punkt: hon har gärningsmannen bakom paret Palme.
Anders B tror jag tyvärr att vi måste ta med en rejäl nypa salt; han har druckit ungefär 10 standardglas alkohol, det innebär att minne, tankeförmåga, uppmärksamhet och förmågan att tolka händelser är rejält nedsatt. Han är därför ett av kvällens sämsta vittnen, och det påverkas inte av att han själv uppger att han minns saker klart.
Det bästa vittnet är enligt min mening IM. Han har god uppsikt, är helt nykter och berättar om ett förlopp som är helt rimligt, förutsatt att skytten är en professionell mördare som hela tiden uppdateras om vart målet befinner sig.
Det är ju inte heller så att IM och AB är helt oensen: samma rock, samma mössa, samma ”omfamning” (som antagligen beskriver handen med revolvern som höjs; IMs vänsterhand på axeln kan mycket väl beskriva ett tvåhandsgrepp vid första skottet), samma lugna beteende efter skotten.
Mötesteorin tycker jag faller på två saker: Olof är för luttrad för att gå med på att ha ett aldrig så viktigt möte utomhus mitt i natten, och då tänker jag inte bara på risken att han blir skadad utan framför allt på att det är onödigt att bjuda Expressen på en veckas braskande löpsedlar alldeles gratis.
En professionell skytt, med IMs ord en slaktare, som gjort allt för att lämna så lite spår som möjligt (antagligen inklusive valet av ammunition) skulle knappast bryta det genom att prata med målet och hans fru precis innan mordet — det är onödigt, och allt för mycket kan gå fel.
Hur mycket Anders B druckit och exakt vid vilken tidpunkt är väl svårt att slå fast i efterhand. Jag vet i vilket fall inte var du har fått dina uppgifter ifrån eller hur du har räknat.
När jag talade med Anders 2010 medgav han att han inte var riktigt nykter när han lämnade den restaurang där han suttit med sina arbetskamrater ett antal timmar. Men han tillade att han kanske var ”en av de minst berusade på stället. Jag var noga med att dricka måttligt eftersom jag från början ställt in mig på att hänga med ut och dansa.”
Det där var ju långt efter mordet och det finns risk för minnesfel. Men i förhöret den 3 mars 1986 säger han att han kommit till restaurangen klockan 17 och att han under den tid han var där, ungefär till klockan 23, drack tre snapsar, två-tre öl och möjligen någon whisky till kaffet.
Jag tycker inte att det nödvändigtvis diskvalificerar hans förmåga att minnas det han berättat om.
De två argument mot mötesteorin som du reser på slutet skulle kunna leda till en lång diskussion. Jag tar inte den nu.
Lundaprofessorn kallade det för ”Cherry picking” när man bland alla motstridiga uppgifter väljer det som passar ens egen teori. Men man kan vända på fokuset: Vad är det man väljer bort?
NF vittnesmål går inte allt fullt ut förena med IM. Minst en av dem har åtminstone delvis fel. Jag är just nu benägen att tro att IM har lite fel i uppgiften om hur länge han observerade gärningsmannen utanför Dekorima. Gm dolde sig jämfört med Grandmannen, ingen har sett hans ansikte exempelvis. Varför skulle han ha stått onödigt länge och låtit sig observeras vid Dekorima? Om mordet var planerat – med eller utan mötesscenario – så placerade han sig där så sent som möjligt. (Om OP var övervakad utmed Sveavägen, så skedde det troligen när OP var vid Sari.)
Vi har tittat efter alkoholmängden i samma förhör, det där motsvarar ungefär 10 standardglas.
Jag tycker inte heller att han helt ska diskvalifiseras, men det är ett fysiologiskt faktum att hans hjärna var rejält funktionshindrad, oavsett hur han kände sig och oavsett hur mycket fullare dom andra var. Värdet av informationen måste mätas utifrån det.
Vilka är ”vi”?
Sedan har du iofs ett intressant filter: Låt oss bara beakta de nyktra! (Intressant ansats, medges!)
Men även här har vi problemet med att NF och IM inte går ihop. Och Anders D och LP går inte heller ihop.
Alltså: Även de helt nyktra har inbördes motstridiga uppgifter.
Jag drar fram min käpphäst igen: Det handlar inte om Cherry Picking. Det intressanta är inte vad man väljer, utan vad man väljer bort. Och varför! Hur motiverar man att man väljer bort ditten och datten, tjogtals med WT-observationer, det dussintal rockobservationer från Sveavägen medan LP babblade om en blå täckjacka?
”Vi” är i det här fallet Gunnar och jag.
Det jag vänder mig mot är att Gunnar verkar bygga scenariot för hur mordet gått till på minnesbilder från någon som under kvällen druckit motsvarande en kvarting starksprit eller lite mer än en och en halv flaska vin (nu har jag räknat om till mått som kanske är lättare att förstå än standardglas).
Sen håller jag med om att vittnen är notoriskt opålitliga, också när dom gör sitt bästa.
Men den som dels är nykter, dels har bäst uppsikt över mordplatsen är som jag ser det IM. Därför tror jag att han är det bästa vittnet, och därför tycker jag att det är hans berättelse man bör utgå från när man rekonstruerar hur mordet gick till. Men han är som sagt bara ett vittne, inte ett facit.
Det hela hänger väldigt mycket på när han druckit det han druckit. I vilket tempo han druckit det och hur långt innan mordet. Dessutom beror det på dagsform, hur mycket han ätit och vilken tolerans han har mot alkohol. Olika personer reagerar väldigt olika på alkoholförtäring och åtminstone för mig kan det variera enormt med andra faktorer. Vissa dagar kan jag känna mig berusad av två öl, andra dagar klarar jag betydligt mer. Anders B kan också ha hunnit nyktra till om han inte fortsatt att dricka lika mycket under kvällen. Den exakta mängden han druckit ger viss information men inte all
By the way, hur mycket AB druckit framgår väl av notan? Betalade han med kreditkort? Splittade de notan lika, eller betalade all var för sig? Har polisen kollat med restaurangen hur mycket hans sällskap tillsammans drack? Att stämpla någon som ”nationalfyllo” klarade HH uppenbarligen av, men klarade han av reda ut och dokumentera detaljerna?
Det är omöjligt att Stig Engström sprungit:
1. In på Tunnelgatan.
2. Tagit vänster på Luntmakargatan.
3. Gått in igenom den olåsta dörren.
4. Gått igenom Skandiareceptionen.
5. Och sedan tillbaks till mordplatsen på 75 sekunder.
Lyssna på Stigs barndomsvän Olle Madebrink när han och hans fru
intygar att det är S.E. som hörs på LAC-bandet 23:22:35.
Det låter som Engström. Att två personer som kände honom bekräftar att det är hans röst går inte att vifta bort. Det skulle vara intressant att veta vad exempelvis exfrun gör för bedömning.
Repliken kommer drygt en minut efter mordet tror jag, så varvet runt På Luntmakargatan och genom Skandiahuset är naturligtvis helt omöjligt på alla sätt och vis. 😀
Hela sekvensen lyder:”Han vart skjuten…nä, för vi hörde bara ett skott” (med betoning på sista ordet). Skandiamannens bekanta får säga vad de vill, men det är väldigt svårt att få detta till Engströms röst. Det verkar inte heller logiskt att han skulle använda vi-form.
Lennart, du borde kontakt Leif L och höra om han känner igen rösten. TP menar i sin bok (sid 19) att det först är Leif L och sedan Jan A. Jag är övertygad om att det är samma person som fäller båda replikerna i sekvensen.
Ja, det är samma person som säger ”han vart skjuten” och det du uppfattar som: ”nä för vi hörde bara ett skott”.
Jag kan inte höra ordet ”vi”, och det är lustigt hur olika man kan uppfatta. Tycker det låter mer som ”det var då det var skott”.
Leif L har en helt annan röst. Grövre och starkare. Dessutom satt han närmare luren. Jan A säger: ”du måste ha sett nåt”. Det är inte heller hans röst.
Enligt min mening är det någon annan, och då återstår AB, J-Å S och Engström, men det kan ju ha funnits ytterligare personer i närheten.
Faktiskt ganska likt Engströms röst när han snackar med Folke Rydén ute på mordplatsen.
Personen som säger detta verkar inte befinna sig i bilen.
Man kan lyssna på tingsrättsförhören och jämföra, men det bästa vore om man kunde analysera det hela professionellt.
Man kan också undra varför det fattas 20 sekunder av telefonsamtalet.
Mellan 0.45 och 1.05 i ljudklippet är det helt dött.
”Han vart skjuten” Kan man ju undra om det är Skandiamannen, som säger? Men efter det så tror jag det är en annan som säger ”Men vad var det för skott?” Men jag är osäker, det är otydligt. Man kan tydligen uppfatta olika.
Detta är ju svårt att höra vad han säger. Har lyssnat igen. Han kanske säger ”ett skott”?
Det låter som: ”Men vad var det för ett skott?”.
Det kan vara knepigt med sådana här sekvenser. Jag tycker att det hörs bäst 2:04 -2.07. Det föll bort ett ”att” i min transkribering ovan. Så här tycker jag att det bör vara:
Han vart skjuten…nä, för att vi hörde bara ett skott.
Det är ju en sak som är märklig. Jag läste igenom texten från LAC-bandet.
Men ”han vart skjuten” finns inte med i texten! Hur kan de ha missat det? Det uttalandet är ju tydligt.
https://docs.google.com/document/d/1AoNnakW0pPW9ugnMqLlGpgmj-AVTROWRwk7nA91766w/edit
Jag har en teori att alla klumpiga poliser. Korrupta poliser samt andra mörkläggare har en hemlig överenskommelse med Holmér i att alla dessa personer i intervjuer ska få tillåtelse att skylla på Holmér för att dölja den mörka sanningen och för att rädda alla andra poliser i kniviga situationer. Och Holmér har gått med på det beslutet och valt att isolera sig själv för att hantera rollen som syndabocken
Från nu kan alla säga att det var Holmérs fel för att slippa svara på obehagliga frågor
Jag tror Holmér själv i nåt tillfälle har sagt att ”Ni klarat er ur det här om ni alla bara skyller på mig”
Ebbe Carlsson körde samma taktik under KU-förhören där han tog alla smällar för att man inte ska märka att dessa herrar kan vara inblandad i själva mordet. Och det fungerade att ha en syndabock i sin egen liga som valde att offra sig själv
För jag har ingen annan förståelse varför alla klumpiga poliser har fräckheten att skylla på nån Holmér för samma misstag som dom själva begår i olika lägen
Holmér var mörkläggare och att ta alla smällar för att rädda alla andra kan varit hans sista bidrag i mörkläggningen
Nu när han är död så kan alla pusta ut när man bara kan sparka på en död räv om och om igen
Lennart Remstam
Måste vara ett missförstånd gällande din tidsuppskattning.
SE stämplade ut 23.19, ungefär inom 23.19,00 – 23.19.59. Stämpelklockan var placerad 10-20 meter från utgången till Sveavägen 44, 50-60 meter till mordplatsen.
Flera har analyserat att SE inte hörs på bandet, säkert också Nya Palmegruppen.
SE finns inte med på något foto från brottsplatsen.
Röstanalysen av ”flera” har vi inte hört talas om – vilka då? Man utgår från att PU gjort med men….. Uttrycket ”han vart skjuten” tycker jag väl stämmer in på SE:s sätt att uttryck sig även om ”min egen röstanalys” säger att det inte låter Rösten helt lik men bruset är ju också påtagligt. Det som dock framgår tydligt på bandet är den första signalementsuppgift minuterna efter mordet – nämligen Anders B och ”mössa”.
Låt oss hoppas bandet är utrett – annars talar vi utredningsmiss i den högre skolan – igen.
Per Johan
Slarvigt av mig, trodde att flera hade ljudanalyserat (kan vara så).
Förutom då troligtvis PU så har företaget Voxalys utfört ljudanalys av LAC-bandet och konstaterat att SE inte finns med på bandet. Företaget utför konsultuppdrag åt bl.a. NFC.
Så inga spår av SE efter skotten, varken ljud, foton eller vittnen trots att han hade gärningsmannasignalement,
Mikael A
”Förutom då troligtvis PU så har företaget Voxalys utfört ljudanalys av LAC-bandet och konstaterat att SE inte finns med på bandet.” Källa?
Den osannolika, sidan 245
Mikael A
Som sagt delar jag att det inte låtet som SE – det var ordvalet ”vart skjuten” som är intressant och någon som fört tankarna mot honom. Tror dock att det snarare Jan A. Jan-Åke S skånska hörs ju sedan också tydligt ”han sprang in i den smala gränden där” (tror jag han säger). Det varordvalet ”vart” är det som var intressant och vi får hoppas att ”Voxalys” gjort det rätt (kände till uppgiften från TP:s bok).
Hur många andra mordplatsvittnen finns på foto?
Då har du inte heller någon annan uppfattning än att Anders B säger ”mössa”?
Per Johan
”Vart” säger Leif L (Voxalys).
Kollar antal vittnen från foton.
Signalementsuppgifter som inte är signifikanta som mössa eller keps, jacka eller rock varierar för samma person när vittnesiakttagelsen sker under en kort tid. Se exempelvis Gunnars Mordgåtan OP.
Däremot Inge M:s rock, Anders B:s keps och Nicola F:s ålder (ansikte) känns trovärdiga då de just lagt märke till en enskild detalj under en längre tidsföljd.
Yvonne N:s signifikanta 15 * 20 cm handledsväska är nog 100 %.
Mikael A
Jag noterar att du undviker att svara om du tillstår att Anders B ger det första signaelementet (som dessutom finns bevarat på band) minuter efter mordet – ”mössa”. Det går inte att komma runt.
Blir intressant att se vilka av de 20-25 mordplatsvittnen (beroende på hur man räknar) som finns på bild på platsen. Spontan känner jag bara till Anders D, Anna H och Karin.
Per Johan
AB är alkoholpåverkad och går med blicken nedåt. CA och IM ser att GM går för att komma ifatt Palme. AB ser GM:s ljusa skosulor och tittar upp när GM kommer ikapp Palme och skjuter. AB chockas svårt och flyr till Dekorimas ingång.
SE hade kepsen på vid Grand, Mårten Palme m.fl. och uppför trapporna, Lars J. Han bytte inte från keps till mössa till keps igen. AB:s svaga och korta minnesbild var att den platta kepsen var en upprullad mössa. Men sulorna på kontorsskorna var signifikanta så de kom han ihåg.
20-25 mordplatsvittnen!? De intressanta är de som hann se OP ligga framstupa innan han blev vänd av SG och AH. De kunde alla ge varandra minst ett alibi med undantag av Stickans noll.
Från en vittnesrekonstruktion/-analys: Ca 45 sekunder efter skotten befann sig SE på första trappavsatsen, Lars J hade vänt sig om mot brottsplatsen och där befann sig 17 identifierade vittnen i närheten av Palmes kropp, i bilar och Anders B vid Dekorimas ingång. Oklart hur många av dessa 17 som hann se Palme ligga framstupa.
Hade fel om fotona, det var andra bilder. Så signalementet, vittnesförhören, ljudanalysen och HELHETEN får räcka.
Ang att vrida och vända på fakta:
Det finns inget i Anders B:s vittnesmål som säger att han tittade nedåt. Tvärtom säger han att han tittade mot Kungsgatan ”liksom förbi” de som gick framför.
Han säger i tingsrätten att gärningsmannen hade ”kraftiga promenadskor”, vilket inte heller går i hop med de hala kontorsskor som man vill sätta på Engströms fötter.
Att Engström hade vita skosulor är också ren fantasi.
På de skor han har på bilderna syns inte några vita sulor.
När man sorterar uppgifter på det sätt Filter (polis) klubben gör så får man fram det resultat man önskar.
Hans Melander har t.ex hållit extraförhör med Leif L, för bara ett par månader sedan, där han bedyrat att han sett Engström på brottsplatsen, och att det vore skandalöst om de skulle peka ut honom.
”Katastrof och påhitt utan grund. Jag påtalade på det bestämdaste att Engström inte kan vara mördare”
Trots det väljer man att säga att ”inget vittne har sett honom på brottsplatsen”.
Varför ens prata med LL?
Anledningen kan inte ha varit någon annan än att man hade förhoppningar om att han skulle bekräfta deras agenda, men när nu inte detta hände så väljer man att låtsas som om det inte ens ägt rum.
Mikael A
Ja du har din bild – jag konstaterar att Anders B säger mössa som närmaste person.
Promillehalten hos alla vittnen (även Yvonne) och påverkan på det kommer vi aldrig veta. Det är, såvitt är känt, bara Anders B som redogjort för detta utförligt (Lars J:s enda glas portvin inkluderat). Du vet lika bra som jag att efter nån minut efter skotten samlas många av de omkring 20 ögonvittnena. Hur många av dessa har identifierat varandra? Ett fåtal (eftersom ett fåtal fått frågan). Hur många tror du själv att någon av dessa kom igång de 20 andra?. Vem såg Bengt P som exempel?
Jag förstår att du är övertygad om SE och lägger förklaringen utifrån det. Jag vill ha nåt konkret – och har ännu inte sett/hört det.
Mikael A: Jobbar du på Filter? Varför duger IM ibland (gå ikapp) och ibland inte (mössan, väntetiden vid Dekorima)? Jerker Söderblom har redan sågat din selektiva metodik (materialet kan bevisa vad som helst om man plockar lite hipp som happ).
Tyvärr upplever jag din argumentation som totalt oseriös. I andra sammanhang sågar man sådana utlåtanden om wumaos, det betyder de 50-öringar som betalda lakejer får i media per regimtrogna inlägg.
Ditt snack om HELHETEN får mig att minnas hovrättens dom. Två vittnen som är halvsäkra innebär inte 100% säkerhet. Fyra vittnen som är kvartssäkra innebär inte heller 100% säkerhet. Man kan inte addera ihop uppgifter på det sättet.
Jag tror du kan ha ett värde i den pågående diskussionen, men enbart om du tydligt redovisar vad du väljer att tro på resp vad du inte tror på och sedan specificerar EXAKT VARFÖR. Och sedan förklarar hela scenariot. För om Mårten Palme som först sa att det var CP (troligen) han såg vid Grand nu plötsligt säger är SE, då har ju SE alibi. Grandmannen var inte den som sköt Palme enligt alla realistiska tidsstudier.
Eller hur?
Erik K m.fl.
IM parkerade bilen 1-2 minuter före skotten (förhören med IM och hans medpassagerare). SE kan då ha varit ”Dekorimamannen” och passerat de långsamtgående paret Palme och inväntat dem vid Dekorima, Visst, fullt möjligt och stämmer även med 23.19 och att SE mötte NF ca 90 sekunder före skotten.
Jag tror dock mera på att SE kom ikapp Palme som IM (1 mars) och CA vittnar om. Det stämmer bättre med SE:s personlighet. Jag tycker att du skall läsa Gunnars intervjuer med vittnena i Konspiration Olof Palme.
Med ”HELHETEN” menar jag även händelser och iakttagelser utanför själva mordplatsen. Exempelvis Grandmannen, Nicola F, Lars J, Yvonne N. Mellan skotten och 12.20, vad berättade SE då och vad visste han. M.m. m.m. m.m.
”Grandmannen var inte den som sköt Palme enligt alla realistiska tidsstudier.”
Vad menar du?
Kom heller inte med väktarnas och Chevamannens SE-alibin och att Palmegruppens ”Skandiamannen kan inte rundas” är fake.
Chevamannen heter [Leif L] och jag vet att han inte bryr sig inte om att jag skriver hans efternamn.
Jag pratade med honom igår, och jag har även pratat med honom tidigare. Han är på alla sätt en vettig och klok man, och jag anser att jag med fog kan säga att hans övertygelse om att han sett Engström på mordplatsen flera minuter efter mordet kommer från hjärtat. Han – precis som andra vittnen i korsningen som kan ge ett utlåtande i saken säger att det inte är Stig Engström. Det är fakta.
Misskreditera inte honom eller skandiaväktarna, de vet vad de sagt.
Skandiaväktarna är osäkra på är klädsel och uppgifterna om då Engström kom tillbaks efter bensträckaren kl 20, men de uppgifterna är ointressanta eftersom han ändå inte var utanför Grand efter bion.
Engström är inte mördaren.
I övrigt talar all tillgänglig fakta för att de vittnen som understryker detta har rätt, och i det avseendet är inte konkurrensen särskilt hård, eftersom inget vittne oavsett var känt igen honom som mördare..
Alla övernaturliga egenskaper man vill tillskriva honom, trots att man samtidigt vill framhålla att han var en fridsam mytoman med dåliga fysiska egenskaper faller också platt.
Att sortera vittnesmål där han inte förekommer och sortera bort andra som motsäger bilden är rent bedrägeri.
Engström har dessutom gjort över fem observationer från mordplatsen som mördaren inte hade kunnat ha gjort.
Att klänga sig fast vid att han bodde i Täby och bar en mörk rock och handlovsväska duger inte.
Förstår inte hur man kan fylla 600 sidor med fullständigt trams.
TP borde få ett pris för det också tycker jag.
Vill man göra en tempkoll på opinionen, så är min gissning att Claes Hedbergs tokerier har minst lika stort stöd som TP:s tokerier, trots att den sistnämnda har media i sitt knä.
Vad som talar till Hedbergs fördel rent moraliskt är att han inte pekar ut någon gärningsman.
Att marknaden blev gödslad med två fullständigt galna böcker under samma tid var nog inte bra.
Jan Stocklassas Stieg Larssons testamente framstår som betydligt seriösare, så honom räknar jag inte in i toksällskapet, även om jag även där har en del allvarliga invändningar,
bl.a när han ger sig in på brottsplatsanalysen. Den kritikjag riktat i det avseendet har jag redan tidigare redogjort för.
GW:s kommentar: Jag ifrågasätter inte att du, Jörgen, pratat med Leif L och fått hans godkännande att skriva ut namnet. Men jag tar nästan alltid bort vittnens efternamn även när det finns skäl att tro att de inte skulle ha invändningar mot att namnet publiceras. En orsak är att jag inte har tid och möjlighet att göra den bedömningen varje gång en kommentator skriver något om ett vittne. Och även om vittnet skulle tycka det var OK att hans/hennes efternamn förekommer i ett sammanhang kanske inte samma vittne skulle tycka det i ett annat sammanhang. Som jag skrivit tidigare vet jag att de flesta som läser bloggen har god koll på vad de kända vittnena heter. Men jag insisterar på att till hälften anonymisera vittnen som en påminnelse om att vi ska visa dem respekt och hänsyn när vi skriver.
Gunnar.
Jag är helt ok med det. Det är inte så viktigt vad han heter i efternamn heller, och det fanns ju egentligen inte någon poäng med det hela utöver att Mikael skrev ”Chevamannen,” Hade han skrivit Leif L hade jag inte kommenterat det alls. Ibland kommer jag på mig själv att skriva LL eller IM, men jag har förstått att inte alla är bekväma med dessa förkortningar.
Jag uppskattar att du gjorde den markeringen.
Gunnar och övriga! Vad det gäller SE finns det två mindre uppmärksammade saker jag önskar beröra. I egenskap av mördare eller vittne kontaktade SE Skandia förmidagen den 1/3 för att diskutera eller ta reda på sin utstämplingstid på fredagskvällen. Att SE som vittne kontaktade Skandia för att kontrollera utstämplingstiden kvällen innan är tämligen naturligt. Det fanns i massmedia olika uppgifter om mordtiden vid denna tidpunkt och SE ville ta reda på fakta samt eventuellt ”kunna vara lite viktig”. Att SE i egenskap av gärningsman kontaktade Skandia är lite mer långsökt, men en del anser att detta var en del i en plan; SE skulle på detta sätt introducera sig själv som vittne även hos sin arbetsgivare – mer långsökt, men allt är möjligt.
Alltnog, nu till mina två funderingar. Det finns emellertid en del ”underligheter” i förhöret den 9 juni med Roland B om SE är gärningsman. Bland annat säger B ”Sedan pratade han om varför han hade jobbat här på kvällen. Han hade väldigt mycket att göra sade han. Och han hade en del som skulle vara klart för han skulle på semester. Han skulle ut och åka skidor. Och han hade jobbat mycket nu och så eftersom jag sitter på personal så fick jag höra en liten vers om hur mycket han hade att göra och att han behövde hjälp och sådant. Lite allmänt prat om hans arbetssituation på det sättet …”.
Allt är väl i och för sig möjligt men om SE sköt Palme dagen innan, och eventuellt av någon anledning ville diskutera sin utstämplingstid med sin arbetsgivare, skulle han samtidigt sitta och beklaga sig för en personalman om hur mycket han hade att göra och småprata lite om att han behövde hjälp och avlastning i sitt arbete. Denna del av telefondiskussionen känns helt enkelt mycket orimlig om SE är gärningsman.
En andra detalj kring mördaren är att han verkar vara ”rörlig och vig” i både rygg och nacke. Mördaren kastar en blick över axeln i trapporna och på David Bagares gata vänder sig mördaren om ett flertal gånger samtidigt som han springer. Jag har någonstans sett att SE drabbades av en nackskada i samband med en olycka vid fritidshuset i slutet av 70-talet. Detta är mest en spekulativ fråga, men hade den 52-åriga och tidigare nackskadade SE verkligen den rörlighet och förmågan att ”i språnget” vända sig om på det sättet som beskrivs att mördaren gjorde?
Det som är hårresande är att medan det diskuteras om en person som SE som utpekad mördare, – vilket förstås förefaller naturligt och fritt att besudla hans eftermäle eftersom statliga representanter leder ligan, – så ignoreras den hatkampanj som Moderaterna drev.
Med många kloka kommentarer här på sidan och ingen lyfter bryn över Moderaternas dekadens med den sk Palmedockan några månader före mordet. Vem gjorde dockan? På vilket sätt reagerade Moderaternas ledare? Varför görs det ingen utredning om vilka som deltog i hatkampanjen? De finns på video. Enligt Björn Häger så minns inte Carl Bildt hur han fick reda på att Sveriges statsminister var skjuten. Frågan är: är svenskarna fortfarande rädda för Adeln?
Så länge hatkampanjen mot den svenske statsministern inte utreds, dvs som initialt och slutligen ledde till det kallblodiga mordet, så är Sveriges status som rättsäker stat obefintlig. Således kan vem som helst ”knäppas” om så behövs.
Problemet är väl att miljontals svenskar hatade Palme. Klart att många motivbilder bör utredas, men om alla som hatade Palme skall utredas, då har statsmakten en hel del kvar att göra. Det kan noteras att många av de som agerar privatspanare kommer från vänsterflygeln i svensk politik. Inget ont i det, men alla som hatade Palme kan nog inte misstänkliggöras.
Som alla vet är SE angelägen om att dagen efter mordet få veta sin utstämplingstid. Denna förfrågan i sig själv gör honom inte nödvändigtvis misstänkt. Det går ju att tänka sig att han som vittne vill meddela en korrekt tid till media och polis. Han är känd för sin noggrannhet.
Nej, problemet är ett helt annat. Om det är någon i hela världen som borde veta exakt när skotten faller vid Dekorima så är det väl just Stig Engström. Enligt egen utsago tittar han på klockan i själva skottögonblicket. Och inte kan väl perfektionistens klocka ha gått så värst mycket fel? Han kunde till och med ha meddelat polisen korrekt brottstid vid deras ankomst till platsen.
Skandiamannen borde med andra ord inte ha någon anledning att dagen efter efterfråga sin utpasseringstid. Om han nu inte ljuger om sina förehavanden på vägen fram till mordplatsen, förstås. Det där med klockan och den mörka urtavlan finns ju inte med i hans första versioner. Gör det honom automatiskt till gärningsman? Nej, men det hade varit intressant att höra hans bortförklaringar.
Han kan fortfarande ha varit intresserad av att veta utstämplingstiden eftersom det måste ha gått en stund mellan utstämplingen och skottögonblicket.
Den avlästa tiden på den egna klockan borde väl duga gott att vidarebefordra till alla tidningar från när och fjärran som ligger på, och till polisen. Dessutom säger han att han går direkt ut efter utstämplingen.
Nu vet vi att det finns två vittnesmål som säger att han pratade med väktarna. Dessutom vet vi ju inte hur lång tid han kan ha uppehållit sig vid stämpeluret efter utstämplingen innan han gick mot receptionsdisken (kanske han tog på sig ytterkläderna först nu till exempel). Om han var perfektionist och ville kolla klockslag var det nog inte så konstigt att han ville fråga om utstämplingstiden.
Man får i så fall lägga till ytterligare en initial lögn, eftersom Skandiamannen förnekar ett sådant samtal. Eller om man är riktigt, riktigt snäll: Han råkar minnas fel.
Om man så gärna vill intala sig att SE bara är ett oskyldigt vittne får man väl då anta att han står och pratar med vakterna en god stund och sedan kliver ut på trottoaren senare än vad han uppger. Samtidigt får han inte vara vid hörnan för sent. Han måste sedan, fullkomligt osynlig för omgivningen, lyckas observera vittnet Lars i gränden. Då bör han ha befunnit sig nära Lisbeth och ungdomarna som var sysselsatta med att försöka rädda livet på Olof Palme. Problemet är bara att ingen har sett honom. Leif GW Persson brukar höfta till med att han ”försvann i mängden” och att det tidigt fanns tjugo personer vid hörnan, vilket ju är helt fel när det handlar om detta skede.
Så här får man hålla på och krångla för att få det hela att gå ihop med ”vittnet” SE. Ändå har vi bara kommit till själva början av händelsekedjan. Om man däremot betraktar honom som gärningsmannen faller bitarna lättare på plats. Det är därför inte alls svårt att förstå utredarnas svårigheter att komma runt Skandiamannen.
Jakob H
Har du läst det här och hur tolkar du det? Var det inte nån som postade länken tidigare förresten?
”Kontroll av Engströms uppgifter avseende sin närvaro på brottsplatsen” inklusive Jan A:s vittnesmål från 1987.
https://drive.google.com/file/d/1YjcC6KDMYnU95SUHcpOJvKbJGQ5-GaOw/view
Tycker att Krister Petersson har gjort en riktig bedömning.
Det där är ju ett intressant sätt att se på saken, att det skulle innebära att man måste ”hålla på och krångla” för att få Engström till att bara vara ett vittne. Tycker du verkligen att gärningsmannascenariot är mindre krångligt? Då har vi nog ganska olika verklighetsuppfattningar.
Men visst, det finns ju en stor fördel om man är SE=GM-förespråkare i det att man då är fri att spekulera fram nästan precis vad man vill kring hur händelseförloppet kan tänkas ha gått till. Alla kända uppgifter kan ju ur det perspektivet vara fel eller ”lögner”, så då går det ju bra att formulera nästan hur utopiska scenarion som helst och få ”bitarna att falla på plats”, som du säger.
Som SE=vittne-förespråkare är man istället bunden till de få fakta som finns och kan bara tillåta sig att justera förloppet i relation till givna betingelser och dessutom behålla en viss logik och rimlighet i sina bedömningar av delaspekterna. (Det där lät pretentiöst, men är egentligen bara lite idealiserat.)
Exempelvis: Behövde han verkligen kolla på klockan när han lämnade Skandia? Om han gjorde det, varför behövde han då ringa jobbet och fråga vad klockan var? Ett högst rimligt antagande är att han dagen efter en extremt dramatisk och omskakande händelse – som enligt kollegorna gjorde honom stammande och desorienterad – inte minns vad som stod på urtavlan. Samt att han upplevde att utpasseringstiden nog var en viktig bevislig kontrolltid att meddela till polisen, som enligt tidningen dagen efter verkade osäkra kring mordets exakta tidpunkt. Men nej, alternativet att han ljuger om allt detta för att han själv är mördaren som för sitt höga nöjes skull konstruerar ett oerhört högriskprojekt där han leker kurragömma med polisen är alltså ”mindre krångligt”?
SE=GM-förespråkarna tycks ganska genomgående se på saken i stil med: ”Jaså har det kommit fram att han inte gjorde X, jaha, men då måste han ha gjort Y eller Z istället, eller kanske något annat, men i vilket fall ljög han nog ändå!” Börjar bli enormt trött på att det gång på gång så slentrianmässigt ska hävdas att Engström ”ljög” om det ena och andra. Även här måste tillämpas något slags rimlighetsbedömning, annars hamnar man i ett helt absurt resonemang där man börjar cherrypicka även bland vilka utsagor man väljer att beslå med lögn och inte. Som om de saker han eventuellt ljög om – om det nu stämmer – i sig skulle få honom att framstå som mer skyldig. Låt oss ponera att han ljög om precis allt, var hamnar vi då? Eftersom det råder total brist på teknisk eller annan bevisning mot honom innebär dessa hypotetiska ”lögner” ändå inte ett skvatt. Och det finns dessutom en rad andra figurer i utredningen som befann sig nära mordplatsen, bevisligen har ljugit och som heller inte har något alibi, men mot vilka det heller inte finns tillstymmelse till övrig bevisning, och som därför helt rimligt har avförts. Omvänt finns det också dussintals som har begått betydligt värre och mer mytomana lögner och som PU och många andra ändå konsekvent har valt att tro på.
Jag förstår att de som tror att Engström var skyldig vill vända på varje sten och testa alla möjliga och omöjliga teser för att göra honom till gärningsmannen, men förhållningssättet har blivit befängt. Det här gäller i högsta grad även hur Palmeutredningen valt att formulera sig kring Engström och att han inte går ”att komma runt”. Själv upplever jag mig inte ha några större problem att komma runt honom och uppfattar att PU:s vägval bara kan ha grundats i en vilja att hitta ett snabbt sätt att kunna lägga ner utredningen och sabotera för alla framtida möjligheter att komma vidare i ärendet. Det är ytterst tydligt i hur man både säger att Engström står i vägen för alla vidare utredningsmöjligheter och att hela vapenavsnittet nu plötsligt anses totalt outredningsbart.
Det hela är en intressant parallell till betongövertäckningen av Estonia. Ingen ska någonsin kunna öppna det här igen. Pappersstrimlaren går varm och vi ska förmås tänka på annat.
En sak till: Det Roland B hos Skandia berättar är ju intressant. Anledningen till att SE vill veta sin utstämplingstid är för att kunna ta reda på vid vilken tidpunkt som han kommit ut på Sveavägen. Men just den uppgiften borde han ju känna till ganska exakt, eftersom det inte direkt tar en evighet innan han kollar på sin klocka.
(Se svar på det i mitt föregående svar)
Belöningen om 50 miljoner anses bevisa att det inte var en konspiration. Ingen medskyldig avstår från hela 50 miljoner mot den ringa uppoffringen att sitta i livstids fängelse. Smart logik…
Men Skandiafolket. Om de vet så mycket och är så smarta, varför vill inte de ha 50 miljoner i belöning? Det fattar inte jag. Skandias personalchef tyckte si eller tyckte så och det var jobbigt? Med en belöning om 50 miljoner i fickan kan man väl leva med det.
Nä. Skandiafolket hade inget substantiellt att komma med. Enligt de själva. De gjorde inga anspråk på de 50 miljonerna.
Jakob H
Man får ju uppfattningen att Skandiamannen inte lämnar korrekta uppgifter av vana, Läs hans brev till Aner där han kom med ett 24 a4 sidor lång svar på hans frågor utan att hunnit halvvägs… Det kan ju stämma men låter inte troligt ?
Han kanske var ungefär som Donald Forsberg beskrev i en intervju
” Jag är expert på desinformation. Jag kan prata med folk i timmar och de tror att de har fått ut viktig information, när de i själva verket inte fått någonting, säger han. ”
http://www.inblick.se/nyheter/2017/11/16/ib-man-i-nya-palme-forhor
Har du tänkt på att Lisbeth på mordnatten inte bara sa att det var 2 gärningsmän
Hon sa ”föresten så har DOM skjutit mig oxå”
Dom är ju plural
Om LOP mötte mördaren vid annonspelaren så kan person nr 2 befunnits vid dekorimahörnan?
Om Engström egentligen sett mer än han ville berätta:
Det kan vara förenat med livsfara att bevittna mordet på en svensk statsminister, och sedan gå ut offentligt och berätta exakt vad man sett.
Det finns ju flera som logiskt borde ha sett betydligt mer än vad de berättat, och dessutom befann sig på betydligt närmare avstånd än Engström.
Det behöver naturligtvis inte vara så, men eftersom det har spekulerats om att Lisbeth Palme undanhåller uppgifter om vad som egentligen hände, så kan man också tänka sig att Engström inte nödvändigtvis berättat hela sin historia – och att det egentligen är i dessa regioner sanningen om hans ”lögner” ligger.
Att han uppgav att han var upptagen med att ”titta på klockan” kan vara ett sätt att säga, ”jag har inte sett någonting, lämna mig i fred”.
Det är ren spekulation, men det skadar inte att själv försöka sätta sig in i den situationen.
Att stå upp offentligt för vad man sett i en sådan situation kräver nog sin man, och jag tror i så fall inte att Engström var av det rätta virket.
Vem skulle inte vara rädd, och i stället agera rationellt när den personliga säkerheten kan vara hotad?
Filtergänget?
Naturligtvis inte, men vi vanliga dödliga kanske skulle tänkt oss för en extra gång?
Jag tycker du sätter fingret på något viktigt som sällan blir sagt i den här debatten: varje människa som har hamnat i en skrämmande situation kan av begripliga skäl fundera på vad som bör berättas och i så fall för vem?
Svårigheterna att få fram vittnesmål i samband med våldsdåd från organiserad brottslighet är ju välkända. Och det är väl inte så långsökt att tänka sig att även ett statsministermord kan framkalla personlig oro hos enskilda personer som sett saker. Och som då antingen avstår från att träda fram eller tonar ner vad de faktiskt anser sig ha sett.
För tydlighetens skull: jag tror inte alls att merparten av vittnena från Sveavägen medvetet valt att tiga om iakttagelser de gjort. Men varje seriös diskussion om vittnesmål måste förstås ta hänsyn till den här faktorn.
Jörgen och Gunnar: Det finns även ett teoretisk alternativ – som jag i och för sig inte tror så mycket på själv – men som är en variant på detta tema. Vi kan tänka oss att SE kom ut på Sveavägen 10-30 sekunder innan makarna Palme passerade Skandias entré. SE upptäckte inte paret Palme utan gick åt vänster mot Hötorget och igenkände en person i hörnet Sveavägen/Tunnelgatan (kanske en Täby-bekant, en tidigare moderatkollega eller en ”Stay-Behind-kamrat”) men fortsatte mot tunnelbanan. När SE är ungefär i höjd med Apelbergsgatan smäller de två skotten av och SE blir nyfiken, vänder om och går sakta tillbaka mot mordplatsen. Inledningsvis sätter SE inget samband mellan sin tidigare observation av en person i korsningen och mordet, men när SE ca 5-10 minuter senare får klart för sig vem mordoffret är blir han helt ställd och chockad. SE tror sig alltså veta vem mördaren är, men vill av någon anledning inte avslöja detta (chocken gör även att han efter en tid återvända till Skandia). Därför diktar han ihop historien om att han kommit ut efter paret Palme på Sveavägen och p.g.a. att han hållit på med sin klocka inte observerat något av vare sig mordet eller mördaren.
Allt detta är som sagt tämligen osannolikt (t.ex. har väl IM inte sett någon person passera söderut), men möjligen mer sannolikt än att SE själv skulle vara mördare; SE är alltså ett vittne som sett för mycket och känner till en obehaglig sanning som han inte vill eller kan avslöja; dessutom kanske han är rädd.
Jag har också lekt med tanken. SE går söder om paret Palme och vänder tillbaka när han hör skotten nära sin arbetsplats. Scenariot stämmer inte med IM, men andra observationer är också i konflikt med scenariot. T.ex NF. SE skulle alltså gått ut efter att NF passerat Skandia-entrén och gått cirka 5-10m söder om (framför) Palme?
Erik! Det är korrekt att den tänkta hypotesen ovan inte helt matchar vad andra vittnen uppger, men överlag bör man nog vara lite försiktig med att ta olika vittnesutsagor som en helt korrekt bild av ett skeende. Vad det gäller NF har vissa ifrågasatt delar av hans vittnesmål – t.ex. var han mötte paret Palme och var han var när skotten föll – men utan att gå in i denna debatt går det att vara lite frågande om NF vid sitt förhör 3 dagar efter mordet verkligen kommer ihåg om han mött några människor innan han stötte på paret Palme.
Det finns alltså en möjlighet att SE kom ut på Sveavägen innan NF passerat entrén till Skandia. Dessutom är det väl så att IM inte minns att han sett NF passera norrut vid Dekorima-hörnet, något IM rimligen borde gjort. IM verkar dessutom förlägga tidpunkten för när AB och hans bankomatkamrater passerade Dekorima flera minuter fel i tiden. Jag tror alltså att man rent allmänt skall vara försiktig med att övertolka alla vittnesutsagor.
Den teori som jag personligen ser som mest sannolik är att någon övervakat Grandbiografen från Sveavägens östra sida, t.ex. från det sydöstra hörnet av korsningen Sveavägen/Tegnérgatan eller från trottoaren vid den ”kända adressen” Sveavägen 68. Hade Palme valt att ta tunnelbanan tillbaka hade man lätt kunnat följa efter och utfört mordet i Gamla Stan (man hade t.o.m. haft tid på sig att ha en flyktbil utplacerad på t.ex. Stora Nygatan). När nu paret Palme istället valde att promenera söderut och dessutom bytte sida på gatan gick de nästan ”rakt i famnen” på mördaren. I och för sig uppger NF att han inte sett någon på Sveavägens östra sida innan han mötte paret Palme, men som framgår av ovan går det ifrågasätta om NF:s minnesbild är helt korrekt vid förhöret 3 dagar senare.
Det går knappast att hitta någon som är mer angelägen om att berätta om allt han har sett och gjort på mordplatsen än SE. Ingen tycks heller vara oräddare än han när det gäller att exponera sig i media.
De som tror att han var gärningsman brukar ju mena att hans utförliga beskrivning av vad han varit med om var avsedd att dölja vad han verkligen gjort. En mindre dramatisk förklaring skulle ju kunna vara att han, precis som Jörgen G resonerar om, vill etablera ett i viss mån anpassat vittnesmål som utesluter sådant han är lite rädd för att berätta om.
Tanken har sitt värde, tycker jag, för att den pekar på att det inte behöver vara självklart för vittnen att berätta allt de tror sig veta.
Ja, det är precis så jag menar Gunnar.
Låt gå för att SE är offensiv i sitt sökande efter offentlighet, men det kan handla om ett sätt att signalera att man ingenting sett som kan kopplas till själva brottet. Det finns säkert många sätt man kan framföra budskapet på, men en variant kan vara att säga att man var så fokuserad på klockan och därmed inte tittade mot mordplatsen.
Det kan kanske finnas en poäng i att signalera detta även om man faktiskt inte sett något?
Man kan notera att han vissa gånger sagt att han redan på lite avstånd såg den liggande mannen, och att han vid andra tillfällen säger att han kommit fram till korsningen då ”nästan höll på att snubbla över honom.
Alldeles oavsett hur det var så är det ju inget som gör honom till mördare.
Lika lite som att han varit ute och ätit middag kl 20.
Teoretiskt finns kanske möjligheten men det känns ganska långsökt utifrån hur SE agerar och söker uppmärksamhet. Det är inte så man brukar bete sig om man sett något och är rädd för att själv råka illa ut.
På vilket sätt skulle detta långsökta resonemang kunna förklara varför Engström inte har observerats som vittne? Låg han gömd under den ena taxibilen?
Mitt resonemang – långsökt eller inte – hade inte alls som syfte att förklara ”varför Engström inte observerats som vittne”.
Hur troligt det är att Engström observerats som vittne och hur väl olika personer på Sveavägen observerats av andra som var där har diskuterats i ett antal kommentarer på bloggen.
Jag diskuterade en helt annan fråga vilket framgår om man följer tråden, nämligen att vittnen ibland kan tänkas undvika att nämna omständigheter som de tycker det är obehagligt att prata om.
Jag ser ingen rim och reson i att någon som är livrädd för gärningsmannen skulle lämna ett vittnesmål där han placerar sig så nära denne som möjligt genom att hävda att han är förväxlad med honom. Men det är i alla fall utmärkt att det nu tycks råda enighet i tråden om att SE åtminstone ljuger. Det är alltid en början.
Jag är fullt öppen för att Stig Engströms berättelse om vad han upplevde på mordplatsen på flera punkter kan skilja sig från vad som faktiskt hände. Detsamma kan av olika skäl sägas även om en rad andra vittnen. Det kan finnas ett antal orsaker till att sådant inträffar. Min senaste kommentar i ämnet handlade just om en sådan tänkbar faktor, rädsla.
Jag betonar dock gärna: för min del var det ett hypotetiskt resonemang att Engström kunde ha undanhållit fakta om vad han observerat för att han var rädd för gärningsmannen. Hypotetiskt men inte orimligt och därmed värt att i alla fall ägna en tanke.
När det gäller ett ouppklarat brott som Palmemordet tvingas vi föra en del hypotetiska resonemang. Men det kräver förstås att vi håller reda på vad som är hypoteser och inte tar dem för sanningar. Viktigt är också att vi inte övertolkar innebörden i hypoteserna.
Du, Jakob H, tar min kommentar som intäkt för att dra slutsatsen att ”det nu tycks råda enighet i tråden om att SE … ljuger”. För det första är det förstås lite vanskligt av dig att utifrån min kommentar dra slutsatser om vad andra i tråden skulle vara eniga om. Och för det andra: jag förde just ett hypotetiskt resonemang. Jag är inte alls säker på att Engström var rädd för mördaren. Och i vilken utsträckning avvikelser från verkligheten i hans berättelse bäst skulle kunna beskrivas som ljugande, självbedrägerier, minnesfel, felaktiga slutsatser av hastigt gjorda observationer eller något annat är för mig fortfarande en diskussion som inte är avslutad.
Det är just när debattörer beter sig som du gör som jag frågar mig hur meningsfullt det är att debattera hypoteser på den här bloggen. Men jag har gott hopp om dem som deltar i debatten, även om dig. Så jag tycker vi fortsätter att diskutera även kring sådant som är tänkbart men inte behöver vara riktigt.
Över till ditt konkreta argument ovan om vad du inte ser någon rim och reson i. Det saknar poäng som jag ser det.
Du menar, om jag förstår dig rätt, att det enda sättet att tänka sig en oskyldig Engström som lagt märke till gärningsmannen är att han då skulle ha vetat att denne liknade honom själv. Och om han var rädd för att berätta om mördaren skulle han inte ha lämnat någon sådan information eftersom den skulle ha avslöjat att han fått en god bild av mördarens utseende. Är det så du menar?
Men nu finns det ju inget i Engströms egna utsagor som tyder på att han trodde att gärningsmannen till utseendet var lätt att förväxla med honom själv. I stället säger han att han hörde att gärningsmannen hade en blå täckjacka. Den förväxling han talar om handlar i stället om att han tror att någon på brottsplatsen som sett honom avlägsna sig därifrån tillfälligt tagit in hans signalement och förväxlat det med mördarens.
Den blå täckjackan som nämns under HHs presskonferens blir av naturliga skäl Skandiamannens räddningsplanka. De övriga klädesdetaljerna riskerar att peka ut honom, vilket han omedelbart inser och skyndar sig att ringa polisen. Senare tillkommer polisens uppgifter om glasögon och handledsväska. Då tror han förstås att det är mordplatsvittnen som har uppgett detta, vilket visar sig vara fel.
Jakob H,
Det här har varit uppe förut. Det stämmer att han inte berättar om snacket med vakterna i förhör, men det är ett utelämnande som vore helt obegripligt om han skjutit, eftersom han då skulle velat visa att han kom ut så sent som möjligt.
En ännu konstigare sak med hans vittnesmål är att han påstår att han hörde ett skott. Mördaren bör rimligen ha vetat att revolvern avlossades två gånger. Det är vad dom flesta andra vittnen uppger också.
Den rimligaste förklaringen till dom två avvikelserna ihop tror jag är att han kom ut på Sveavägen precis efter mordet.
Det är när Engström på lördagen inser att hans signalement nu är ute som han lanserar förväxlingsteorin, som han sedan håller fast vid, men där han successivt justerar sina uppgifter i takt med att mer information framkommer i media. Med hänsyn till eventuella vittnesmål på Sveavägen före skotten är han angelägen om att placera sig så nära skottögonblicket som möjligt. Det här med förväxlingen ser han som sin enda chans att komma undan. Och där gjorde han ju en alldeles riktig bedömning.
Så angelägen att han valde bort uppgifter som skulle ha gett honom alibi? Hade inte det varit ännu bättre?
Jörgen G,
Jag kommer från Vällingby, och har en mycket perifer way-back anknytning till familjen Palme. Att Lisbeth skulle ha dolt viktiga saker om mordet under lång tid stämmer dåligt med min bild av vilken sorts person hon var.
Eftersom jag inte litar på mina egna fördomar kontaktade jag en person som jag vet hade en mindre perifer kontakt med familjen. Hen delade helt och hållet min bild att Lisbeth inte skulle ha tigit i längden.
Via den andra personen fick jag kontakt med en tredje, som hade med Lisbeth att göra i privata sammanhang från någon gång på 70-talet lång in på 2000-talet. Den personen bedömmer det som ”helt otänkbart” att Lisbeth skulle dolt viktiga uppgifter om mordet, eftersom hon var en alldeles för ”rekorderlig” person.
Det finns ju många infallsvinklar på Lisbeth Palmes agerande som vittne. För min del har jag inga problem med att hon skulle kunna beskrivas som en rekorderlig person. Men det hindrar inte att hon kan ha känt misstro mot såväl poliser som massmedia under utredningens gång. Skulle det kunna ha lett till att hon inte berättade vad hon ansåg sig veta? Ja, det är högst rimligt att tro att så har skett. Att hon gjorde sådana bedömningar har vi till och med hennes egna ord på.
Hon hördes på eftermiddagen den 1 mars 1986, givetvis ett mycket viktigt förhör i mordutredningens inledning. Men då redovisade hon – enligt vad hon själv senare påstod – inte alls allt väsentligt som hon menade att hon observerat.
När hon hördes i tingsrätten blev hon utfrågad av Arne Liljeros, Petterssons försvarare, om det där första förhöret. Han var intresserad av vad hon ansåg att hon sett av gärningsmannen. Jag citerar:
Liljeros: »Kommer ni ihåg om ni vid samtal den 1 mars 1986 berättade på vilket sätt ni sett mannen – bakifrån, framifrån eller från sidan?«
Lisbeth Palme: »Jag tror inte att jag gjorde någon närmare beskrivning av personen vid det första förhöret. Jag fick heller inget förtroende för dem som var där.«
AL: »Jaså, varför det då?«
LP: »Frågorna ställdes inte så att jag kände … jag var ju mycket ansträngd då.«
Samma tema kom upp i hovrätten:
AL: »Såg ni den här personen i ansiktet? När ni berättade för polisen den 1 mars, kommer ni ihåg att ni nämnde att ni såg personen i ansiktet?«
LP: »Nej. Men jag gjorde det.«
AL: »Men ni sade tidigare inget om det.«
LP: »Herr Liljeros frågar två saker på en gång. Jag såg personen i ansiktet. Det är möjligt att det inte framgår. Men det beror också på förhörsledningen vad som kommer fram.«
AL: »Ni sade vid tingsrätten att ni inte hade förtroende för de här kriminalinspektörerna?«
LP: »Nej. De ingav mig inget stort förtroende. Det har visat sig senare också att uppgifterna har läckt ut tidigare.«
AL: »Reneborg och Sjöblom är synnerligen vederhäftiga förhörsledare. Det kan jag försäkra er.«
LP: »Jag kände inte något … jag tror att jag i den situation jag var behövde känna ett starkt förtroende för att kunna tala om så svåra saker.«
Det här kan förvisso framstå som mänskligt begripligt. Inte desto mindre är det normalt en allvarlig komplikation i en brottsutredning om det viktigaste vittnet inte medverkar med all den väsentliga information som står till buds. Och om Lisbeth Palme satt på information som hon förstod var väsentlig – av vilket slag det än var – kan man tycka att det hade varit bra om hon sett till att få kontakt med någon i utredningen som hon litade på för att lämna den på det sättet.
Likafullt: när hennes förtrogne Ulf Dahlsten uttalade sig i Expressen den 8 april 1986 lät det fortfarande som om hon inte kunnat urskilja gärningsmannens ansikte.
Dahlsten: »Lisbet Palme såg mannen som mördade hennes make. Men det var mörkt och mannen stod i skuggan. Därför kan hon inte säga om den så kallade fantombilden stämmer överens med mördarens utseende.«
Han tillägger: »Också chocken gör det svårt för Lisbet Palme att känna igen ansiktet. Andra vittnen har gett ett betydligt säkrare signalement.«
Inga spaningsåtgärder under Holmérs tid som spaningsledare tyder heller på att utredarna bedömde att Lisbeth hade fått en god bild av gärningsmannens ansikte.
Och det här är inte det enda exemplet på att Lisbeth visade att hon var ovillig att medverka i utredningen med sina egna iakttagelser. Mest flagrant var kanske när hon gjorde klart för Solveig Riberdahl att hon inte alls var säker på att hon skulle delta i rättegången mot Pettersson.
Gunnar,
att Lisbeth inte gillade att vara en offentlig person, varken för eller efter mordet, är välkänt. Det är inte riktigt samma sak som att känna misstro mot pressen, men det kan förklara varför hon var försiktigt med vad hon sa och till vem hon sa det.
Men steget därifrån till att hon gjort avgörande iakttagelser som hon tog med sig i graven är ganska långt. Det skulle innebära att hon direkt saboterade utredningen, eller att hon var en konspiration för att dölja sanningen. Om man antar det tycker jag att man behöver ha något slags bevis. För tydligets skull: som bevis räknar jag inte att förhör A inte stämmer med förhör B, det gäller nästan alla vittnen i den här utredningen.
Den sorts svar du citerar ovan tyder enligt mig på ett självförtroende som bör ha gjort det svårt att i längden kontrollera vad hon sa. Jag tror därför att skälet till att hon inte berättarde något som var avgörande var att hon inte hade något sådant att berätta.
Jag ska inte vara långrandig här, detta är saker jag diskuterat i andra sammanhang och jag kommer säkert att återkomma till det. Bara en ska vill jag nämna nu: Lisbeth Palmes återkommande betoningar av hur viktigt hon ansåg det var med sekretess i utredningen, inte minst kring hennes egna vittnesuppgifter. Den inställningen pekar på att hon ansett att hon haft viktiga saker att berätta, saker som skulle hållas borta från allmänhetens kännedom.
Men det som finns i de tidiga förhör som redovisades i samband med åtalet mot Pettersson innehåller verkligen ingenting som gör det begripligt att hon skulle måna om sekretessen. Där är det precis som du, Jörgen, skriver: det verkar inte som om hon har något avgörande att berätta.
Kan vara så, men det är precis lika möjligt att hon värnade om sekretess för att undvika offentlighet.
Gunnar,
”Men det hindrar inte att hon kan ha känt misstro mot såväl poliser som massmedia under utredningens gång. Skulle det kunna ha lett till att hon inte berättade vad hon ansåg sig veta? ”
Det ställdes ju en massa konstiga frågor till henne som hon försökte besvara men dom förstod ju inte vad hon sa till dem. Till och med ett så enkelt uttryck som att hon ”vred sig bakåt” mot det håll hon kommit och såg en person som vände bort blicken var för mycket för hovrätten ” vad menar du med vred mig bakåt ” .
Håller du med om att det är lätt att förstå vad Lisbeth försökte förklara riktningen hur hon vred sig ?
Det du syftar på är alltså ett avsnitt i hovrättsförhöret med Lisbeth Palme. Förhöret hittar man här och det handlar om en sekvens på sidan 54.
Det är domstolens ordförande Birgitta Blom som ställer en fråga till Lisbeth för att få ett förtydligande om vad hon menar med att hon vrider sig bakåt. När jag läser sekvensen tycker jag inte att Birgitta Bloms fråga är så märklig. Det är viktigt för domstolen att förstå förutsättningarna för den observation Lisbeth Palme talar om i sammanhanget. Jämfört med hur vittnesförhör brukar gå till tycker jag inte att den här frågan kan beskrivas som på något sätt konstig, otrevlig eller onödig. Och tittar man på förhöret som helhet tycker jag inte heller att vare sig åklagare, försvarare eller domare förtjänar kritik för att ha behandlat Lisbeth Palme på ett inkompetent och respektlöst sätt.
Att sedan Lisbeth Palme tyckte det var obehagligt att genomgå förhöret är det dock ingen tvekan om. Det framgår tydligt av utskriften.
Den som är intresserad kan också läsa förhöret med Lisbeth Palme i tingsrätten. Det finns här.
Gunnar , Är det bara frågan om att dem ville ha information ?
Dem fick ju det av Lisbeth på sidan 13 ? Hon gick ju igenom allt där om hur hon vred sig bakåt. Tycker du inte det är märkligt att BB igen om samma information som hon redan visste ?
Jag antar att Birgitta Blom frågade för att hon ville förstå exakt vad Lisbeth menade. Ser du något annat motiv?
Det är riktigt att Lisbeth beskrivit förloppet tidigare i förhöret, dock inte med exakt samma ord. Någonting kan ha fått Birgitta Blom att vilja få ett förtydligande. Om det sakligt var befogat eller om det berodde på att hon inte lyssnat ordentligt tidigare kan förstås diskuteras. Men det är i vilket fall inte ovanligt i rättsförhör att en fråga kommer upp mer än en gång.
Ibland kan det förstås bero på att den som återkommer till frågan vill kontrollera hur säker vittnet/målsägaren/ den åtalade är på sin sak och kanske till och med pressa fram en tveksamhet. Något sådant bör inte en domare ägna sig åt, domaren har ju ett annat objektivitetskrav på sig än en åklagare eller advokat. Men jag kan faktiskt inte tolka in något sådant i Bloms fråga.
Låt oss för resonemangets skull anta att du har rätt, att saken egentligen redan var klar utifrån vad Lisbeth sagt tidigare i förhöret. Blom kan ändå ha frågat för att hon inte förstått vad Lisbeth menade då, för att att hon inte lyssnat tillräckligt uppmärksamt, för att hon rent fysiskt inte hört vad Lisbeth sagt eller för att hon inte kom ihåg.
[Dette er en laaang omgang, og hvis der skulle findes noget interessant her, holder det nok snarest til i den med # mærkede sektion # omkring 2/3 inde, altså ”# Selve den … flere måder. #” – hvortil utålmodige sjæle anbefales at overveje at springe]
Det, der jo også præger denne seance i Svea Hovrätt, er de betydelige, tilbagevendende problemer med lydkvalitet og teknik. Undertiden bliver det nærmest komisk, især i den udveksling, som jeg citerer her (vi skal vel også have lidt sjov midt i al alvoren, ikke?).
[Anklageren (Helin), der allerede tidligere er blevet bedt om at hæve stemmen, fortæller nu, at han vil ”hoppa fram till den 14 december förra året”. Herefter sker der følgende:]
BLOM: Åklageren måste tala litet högre.
HELIN: Förlåt?
BLOM: Tala litet högre!
HELIN: Jag trodde mikrofonerna var på.
BLOM: Ja, men det är ändå ganska lågt tonläge.
– – –
Der fandtes således rigeligt med tekniske grunde til, at gentagelser fra i princippet alle verbalt aktive tilstedeværende kunne blive, og blev, nødvendige, ikke kun fra *målsägande*.
Når det er sagt, så finder jeg det besynderligt, at signaturen JB her åbenbart forsøger at lægge grunden til en eller anden myte om, at netop Lisbeth Palme med alle sine særkrav til hele forløbet skulle være blevet dårligt behandlet i retten, hvis opgave (jeg pointerer lige dette for en ordens skyld) det bl.a. er så præcist som muligt at få klarhed over begivenhedsforløbet og dets forudsætninger.
F.eks. om hvem af ægtefællerne, der gik nærmest husmuren på hvilken side af Sveavägen, om forløb & sammenligningsgrundlag for CP-konfrontationerne, om hvor lyd- og synsindtryk stammede fra, om skudpositioner & tidsforløb & signalementer & observationslakuner, og om afstande til og mellem aktørerne på mordstedet.
Dog medgiver jeg gerne, at et enkelt punkt, udspørgninger fra Liljeros omkring selve skudsituationen inkl. fysiske og mentale følger, altovervejende fremstår kliniske og ufølsomme. Det synes jeg ikke om.
# Selve det fremhævede spørgsmål omkring at vride sig ”bakåt” gjorde næppe krav på gentagelse af tekniske grunde, men det er væsentligt i flere kontekster – og TRE- / FEM-DELT lokalt og temporalt, hvad man måske ikke altid er opmærksom på.
Et forsvarer-spørgsmål til Lisbeth Palme går først på, om hun ved nogen lejlighed vendte sig om og fik ryggen til Dekorima-skyggen (min betegnelse), altså den person, der bare stod dér og stirrede uden at ville hjælpe. Svaret er noget uklart, men LP fortæller i hvert fald, at ”Jag vrider mig” (fase 1). ”Sedan vrider … sedan vrider jag mig bakåt” = ”Jag vrider mig bakåt med ansiktet mot Dekorima” (fase 2), samt følgelig ”.. och bakåt” (fase 3).
”Och sedan vrider jag mig tillbaka” (fase 4), ”då ser jag […] in i gränden” (fase 5).
I fase 1 leder hun med blikket efter nogen, der vil hjælpe hende, indtil hun i fase 2 har opgivet Dekorima-skyggen i den henseende (men stadig har ham i sigte), hvorimod hun i fase 3 lidt længere oppe ad Sveavägen har fået øje på den noget fjernere beigefarvede skikkelse i orange skær, der synes at ryste på hovedet, mens Dekorima & omgivelser ikke længere registreres af Lisbeth Palme. Fase 4 er en overgangszone uden (de implicit forventede) synsindtryk (ved Dekorima), og i fase 5 dukker en synlig, flygtende person (igen) op ”på andra siden Tunnelgatan”.
Derefter opstod der i retten yderligere forviklinger omkring typer af, og tidspunkter for, iagttagelserne af ”stegen”, som endelig ledte op til, og smeltede sammen med, den første auditive komplikation i et stykke tid…
En svær sekvens på flere måder. #
Alt i alt hører det altså med til en retssag, at der bliver spurgt ind til sammenhænge med vidners tidligere forklaringer / udtalelser, og at muligheder for eventuel hidtil uoplyst, eller utilstrækkeligt belyst, medvirkende tredjeparts-tilstedeværelse granskes.
Normalt antages *målsägande* i forløb, der er nået helt frem til selve retssalen, nok også at have en betydelig egeninteresse i, at sagen bliver opklaret.
Endelig kunne det vel også tænkes, at der forelå et lillebitte hensyn at tage til tiltalte og dennes repræsentanter (forsvarerne, som vist ellers ikke ligefrem var blevet tilgodeset undervejs); jeg mener faktisk at have hørt om tilfælde, hvor (ulykkelige) tiltalte i en større eller mindre retssag også viste sig at være uskyldige, ikke bare formelt-juridisk, men også objektivt-faktuelt
Förhöret med LP innehåller en radda uttalanden som man kan lägga på minnet för olika analyser:
1. Stopptiden vid Sari
Sid 9: 10-15 sekunder (självman uppgift).
Sid 90: 5-10 sekunder (på fråga av Lars Ekman)
2. Promenaden från Sari till mordplatsen
Sid 90: ”Ganska raskt, tror jag”)
Dessa två punkter har betydelse för om en eventuell förföljare (vid Adolf Fredriks Kyrkogata) skulle kunna hinna placera sig vid Dekorima.
3. När hon observerade LJ
Sid 105: ”Då hade det samlats folk tror jag.” ”Kan du säga hur många?” ”Nej det kan jag inte göra. Jag kan inte säga det med bestämdhet.”
Detta är alltså ett av två möjliga tillfällen då SE kunnat observera LJ utan att vara gärningsmannen.
4. Uttalanden om gärningsmannens alkoholism. LP har efter rättegångarna uppgivit att hon i förhör sagt att gärningsmannen såg alkoholiserad ut. Hans Holmér har sagt att det är en efterkonstruktion.
På sid 64 och 109 ställs frågor till LP om hon visste att figuranten CP var alkoholist. Om hon visste att gärningsmannen var alkoholist (och att hon redan uppgett det i polisförhör) hade det varit naturligt att nämna det i samband med frågorna på dessa två sidor. Då hade det ju varit mindre intressant med förhandsinformation från Almblad och tidningarna. Men det finns ingen sådan återkopplingen till hennes observationer på brottsplatsen. Det förefaller alltså som om HH hade rätt i detta fall. Det har viss betydelse för eventuella kopplingar till SE’s påstådda drickande på arbetsplatsen.
Jörgen Hassler.
Det betvivlar jag inte en sekund.
Det var mer i förbifarten jag nämnde att hon blivit ifrågasatt avseende vad som hände på mordplatsen, och för det
mesta har de ju, som i Borgnäs fall, då han ifrågasätter henne handlat om att hon kan ha haft goda grunder för att utelämna vissa detaljer. Skydda sig själv och familjen kan vara en orsak.
Hon trodde förmodligen på sitt utpekande.
Det jag egentligen ville säga var att Engströms historia måste kunna ifrågasättas av samma anledning, d.v.s. inte med utgångspunkten att han var gärningsman.
Han kan ha varit rädd för att mördaren/mördarna ville fimpa honom för att han var rädd att de skulle tro att han sett för mycket helt enkelt.
Och driven av denna rädsla hävdar Engström att han har blivit förväxlad med gärningsmannen (som han är så rädd för). Dagen efter mordet ringer han också media och blir fotograferad hemma vid köksbordet. Precis så livrädd är han. Driven av samma skräck kontaktar han senare också Rapport, så att mördaren verkligen får chansen att se honom. Sedan blir han lugnare.
Jakob H.
Är det inte betydligt mer ologiskt att han som mördare skulle exponera sig på det sätt han gjorde?
Eftersom det var jag som drog igång denna diskussion vill jag bara understryka att jag redan i Utsprungsinlägget klargjorde att resonemanget var hypotetiskt.
Att gå ut i media och klargöra att man inte sett något av själva gärningen bör signalera till gm att man inte utgör något hot. Det var det hela.
Nu tänkte jag om även Engström fått anonyma brev. Det är många som fått det. I början fick tex Lisbeth Palme ett maskinskrivet där det förklaras hur mordet gick till o det är såklart mördaren som skrev det.
Jag letade brev efter jag känt igen den sk Skelleftehamnsmannen. Det är förankrat i palmegruppen sedan juni -15.
Jörgen G;
Jag är lika övertygad om att hon trodde på CP som närvarnde på platsen som att hon hade fel. Märk också att hon aldrig sagt att hon såg honom med något vapen. (Men där har vi förståss rättsprincipen om att vi utgår från vad som sedan hände.)
Att hon skulle ha tigit om avgörande saker för att skydda särskilt sina barn är rimligt (men obevisat) under några år — att hon skulle fortsätta göra det till sin död kräver en annan förklaring.
Ja, en förklaring är väl följande: om hon avstått från att berätta vissa väsentliga saker under rättegången mot Pettersson – en rättegång hon egentligen inte ville delta i – så var det inte så lätt att ändra sig efteråt. Genom sitt framträdande i rätten låste hon mer eller mindre sin version för all framtid.
Låt oss tänka oss att det fanns saker hon inte redovisat där, saker som skulle förändra bilden av mordet. Hur skulle hon kunna komma igen senare och berätta utan att hamna i en helt ohållbar situation? Vem skulle ha stöttat henne? Knappast de ledande personerna i Olof Palmes parti i alla fall. De flesta av dem hade redan bestämt slutit upp bakom versionen att den ensamme gärningsmannen Christer Pettersson mördat Palme och ville inte ha någon ny uppslitande diskussion om den saken.
Jag tror också att hon ärligt trodde att hon sett Pettersson på mordplatsen. Men jag har inte hittat något som utesluter att hon höll kvar vid de tankar hon formulerade i förhör 1986: att mordet var ett resultat av en internationell politisk konspiration. Och jag menar att mycket pekar på att hon gjort observationer av händelseförloppet som kan ha gått i den riktningen och som hon tidigt lät sig övertygas om att hon inte skulle ge offentlighet åt. I så fall kan hennes ursprungliga intention ha varit att hon gagnade utredningen bäst genom att se till att vissa uppgifter förblev hemliga. Med tiden kan hon ha förlorat sådana illusioner, men vad skulle hon då göra åt saken?
Gunnar,
Nu har jag läs igenom hovrättsförhöret. Jag finner inget där som pekar mot att vittnet utelämnar något. Därför tycker jag att det rimliga är att anta att det hon berättar är det hon vet.
I övrigt förstår jag inte riktigt: vad skulle hon kunna ha iakttagit på brottsplatsen som skulle kasta ett nytt ljus över mordet?
Jag har aldrig tänkt mig att bara en strikt läsning av hovrättsförhöret skulle ge skäl att dra slutsatsen att Lisbeth Palme utelämnat viktiga uppgifter. Har jag någonsin formulerat mig på ett sätt som kan tolkas så är det inte bra. Peka gärna på vad jag skrivit i den vägen i så fall.
Alldeles oavsett den saken tycker jag förstås inte att Lisbeths uttalanden i hovrätten kan beskrivas som att hon berättar det hon vet, om vi med ”vet” avser ”har faktisk och korrekt kunskap om”.
Lisbeths tvärsäkra utpekande av Christer Pettersson är enligt min mening alldeles felaktigt. Jag tror inte alls att han var på mordplatsen. Hon kan ha trott att han var det, men det är en annan sak. Och hennes tvärsäkerhet är anmärkningsvärd med tanke på att hon var utbildad psykolog och borde vara bekant med grunderna i vittnespsykologi där det är en känd sanning att ett vittnes subjektiva säkerhet inte alls är en garanti för att vittnesuppgiften är riktig.
Hennes uppenbara ovilja att delta i rättegången är också anmärkningsvärd. Det kan man se spår av i både tingsrätts- och hovrättsförhören.
Vad Lisbeth skulle kunna ha iakttagit på brottsplatsen som skulle kasta nytt ljus över mordet har jag diskuterat i mina böcker, inte minst i Huvudet på en påle. Centralt i det är att det finns omständigheter som utredarna duckat för under alla år som pekar på att Olof Palme hade kontakt med gärningsmannen under ögonblicken före mordet.
Det behöver inte vara så. Men det finns ett antal uppgifter från olika vittnen som pekar på att det kan ha varit så. Och bara Lisbeth Palmes egen version som går ut på motsatsen.
Gunnar,
Du hänvisade till förhöret i ett tidigare inlägg, jag närläste det eftersom det är rätt svårt att utelämna saker utan att det märks, särskilt om man vet vad det är man letar efter. Det är typiskt sådant som advokater och åklagare brukar pressa vittnen på.
Men här märks inget sådant — hon svarar på alla frågor hon får. Det menar jag tyder på att hon berättar allt hon vet, eller tror sig veta (jag tror inte heller att CP var på platsen, men jag tror att hon är övertygad om att det var så.)
Visserligen skulle hon kunna utelämna att hon sekunderna innan skottet träffat och pratat med mördaren, det är sant. Men det är ett ganska omfattande påstående som jag tycker behöver underbyggas bättre än av ADs vittnesmål.
Hennes övriga beteende kan läsas som ett tecken på att hon försöker få en oskyldig person dömd till livstids fängelse (det är trots allt vad vi talar om här), men det kan lika gärna se som ett tecken på att hon inte vill vara en offentlig person (vilket ju var välkänt).
I en kommentar ovan anförde jag två skäl till att jag tycker att mötesteorin är långsökt. Här är några till:
– gärningsmannen exponerar sig vid kontakten för att göra upp om mötet; han vet inte om Palmes samtal spelas in, om uppringande nummer loggas, eller om Palme diskuterar mötet med någon förtrogen.
– Palme tog en logistisk risk, eftersom det inte var han som bestämde vilken film de skulle se och eftersom det uppenbarligen inte var bestämt hur eller ens om de skulle åka hem efter bio.
-Det är mindre troligt att Palme bestämde ett möte med någon mitt i natten och sedan tog med sig Lisbeth utan att berätta för henne om mötet.
(Ett alternativ är att mötet var känt av alla inblandade, men att Mårten ljög för polisen och Lisbeth begick mened när de redogjorde för kvällen).
– Vapnet mördaren använder tyder tillsammans med ammunitionen på någon som förberett sig på lite olika saker: skjuta från nära håll, från långt håll, genom bilplåt, genom skyddsväst… Det finns betydligt bättre vapen (och ljuddämpare) och mer lämpad ammunition om du vet att du ska skjuta någon försvarslös på nån meters håll.
Möteshypotesen är möjlig, men tills den är bättre underbygd tänker jag mig att det är rimligare att Palme var skuggad, och att mördaren tog en chans som var tillräckligt bra. (Vilket såklart förutsätter att det var ner än en person inblandad i mordet, och fungerar bra tillsammans med hypotesen om att skytten var knuten till en internationell aktör.)
Några korta synpunkter på de invändningar du reser mot mötesteorin:
– Din invändning om att gärningsmannen skulle exponera sig om han bokade ett möte har en uppenbar relevans. Men det behöver inte vara gärningsmannen eller ens ett ombud för denne som kontaktar Palme. Det kan vara någon som genuint vill ha ett möte. Detta avlyssnas och utnyttjas av personer som vill mörda Palme. Alternativt kan gärningsmannen verkligen vara inblandad i att få ett möte till stånd. Men då återstår fortfarande möjligheten att han har skäl att tro att berörda myndigheter inte skulle vilja eller våga rota i bakgrunden till mordet. Det går att tänka sig flera typer av scenarion där något sådant skulle vara för handen.
– Jag tror inte Palme behöver ha tagit en logistisk risk. Om han visste att han skulle träffa någon på en bestämd plats vid en ungefärlig tidpunkt så fick han väl se till att han var där. Han kunde ha sett nästan vilken film som helst i centrala Stockholm som började kring klockan 21. Eller för all del, suttit på en restaurang med Lisbeth om det visade sig att biljetterna till den önskade filmen var slut. Som vi vet hade ju inte paret Palme bokat biljetter i förväg till Bröderna Mozart och var nära att inte få några. Det ger i alla fall mig intrycket att själva biobesöket inte var så väldigt viktigt för Palme. Samvaron med Mårten och Ingrid framstår ju inte heller som så väldigt angelägen ur Palmes synvinkel eftersom den i stort sett kom att inskränka sig till några minuters småprat efter filmen.
– Om Palme trodde att det planerade mötet bara rörde sig om en hastig kontakt kan han ha valt att inte ta upp det med Lisbeth annat än om det behövdes för att få henne att gå med på att de promenerade Sveavägen hemåt efter bion. Blev det i så fall av att han talade om det för Lisbeth i förväg? Det vet vi inte, men det kan inte uteslutas. Berättade hon i så fall om saken för nyckelpersoner med ansvar för utredningen, kanske redan under mordnatten? Det är fullt möjligt.
– Mördaren behöver inte ha vetat om Palme hade skyddsväst eller inte, oavsett om vi talar om ett möte eller ett annat upplägg. Om mördaren inte visste ifall Palme hade sådant skydd var valet av vapen och ammunition logiskt. Jag kan inte se att den frågan påverkar mötesteorin.
– Om mordplatsen inte var förutbestämd genom ett möte blir det svårare att föreställa sig en konspiration bakom mordet. Att improvisera fram mordplatsen i sista stund framstår som rätt äventyrligt, framför allt med tanke på möjligheten att organisera flykten. (Det kan tilläggas att mötesteorin också är fullt möjlig med en ensam gärningsman. Men då handlar det mer om en person som tar stora risker och har stor tur.)
–
At biografturen til Grand var en i særklasse elendigt planlagt og udført familieudflugt, er det svært at være uenig i. Ægteparret forlader hjemmet, uden at Lisbeth Palme på langt senere forespørgsel (03.11.93) synes at være overbevist om, endsige kunne erindre, at de da overhovedet huskede at slukke lyset i lejligheden (interessant spørgsmål, forresten).
Helt uvidenskabeligt-impressionistisk kunne jeg skam i et svagt øjeblik sagtens fristes til at betragte den samlede, etape-opdelte, rejse fra Västerlånggatan til Dekorima som et uforudsigeligt mix mellem en hastig flugt og et orienteringsløb med hemmelige poster.
På den anden side eksisterer der klart en mulighed for, at kaotisk spontanitet var et repræsentativt livsvilkår for de travle hovedpersoner uden for det direkte rampelys.
Hvis det midaldrende pars kendte transport- og bevægelsesmønster den aften (i en æra, hvor både telefon, taxa og venner var opfundet) – herunder flere spadsereture i delvist mørke på formodet glatte fortove i op til 5 graders frost – består som genuint, er det egnet til at formidle indtrykket af et mekanisk, forceret og i værste fald noget glædesløst fritidsliv
Hej Gunnar! De två hypoteserna om Skandiamannen respektive det s.k. mötesscenariot är båda möjliga men enligt min uppfattning relativt osannolika, men eftersom mordet ännu inte är löst kanske vi ändå har att göra med en ”osannolik gärningsman”!? Vad det emellertid gäller mötesteorin finns det en något modifierad/alternativ hypotes. Huvudteorin går ut på att Palme i förväg skulle ha gjort upp om ett möte i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Här kan man fundera på om just denna relativt upplysta och offentliga plats är lämplig för ett hemligt möte, men den kan i och för sig vara vald för att den relativa offentligheten innebär någon typ av säkerhet för Palme.
Istället skulle det gå att tänka sig att ett möte är uppgjort i förväg men att man inte bestämt platsen. T.ex. kan Palme ha meddelat sin motpart ungefär följande ”Lisbeth och jag skall ikväll klockan 21:00 gå på bio vid Grand. Filmen slutar ca 23:00. Håll därför lite koll på mig när filmen slutar och möjligen hittar vi en lämplig plats för ett kort möte under vår återfärd till bostaden i Gamla Stan; vi avser att antingen promenera eller ta T-banan tillbaka”, eller något liknande.
Personen som då står och bevakar Grand hänger inte direkt utanför Grandentrén (det är bara en mördare av ”CP-typ” som beter sig så och blåstirrar rätt in i glasentrén) utan övervakningen av Grand sker istället från Sveavägens östra sida, t.ex. från trottoaren vid Sveavägen 68 eller från det sydöstra hörnet vid korsningen Sveavägen/Tegnérgatan. Härifrån har man god men diskret uppsikt mot Grand och kan lätt följa efter paret Palme oberoende av om de väljer att gå norrut till T-banan eller promenera söderut. När sedan Olof och Lisbeth väljer att byta sida på Sveavägen går de nästan rakt in i famnen på den blivande mördaren. Hypotesen förutsätter dock att vittnet NF i sitt förhör 3 dagar efter mordet inte kommer ihåg att han mött någon ca 20-30 sekunder innan han stötte på paret Palme, men detta är fullt möjligt; det mycket troligare att NF kommer ihåg den man som gick strax bakom paret Palme men inte lagt personen han mötte innan Palme på minnet.
Jag tror i och för sig inte så mycket själv på det här, men jag finner denna teori mer sannolik än ett förutbestämt möte på den specifika och ”lite udda” platsen det nordöstliga hörnet av Sveavägen/Tunnelgatan.
Nej, din hypotes låter inte så övertygande i mina öron. Om Palme verkligen ville att ett sådant möte skulle komma till stånd vore det väl vanskligt att vara så oprecis om var det skulle äga rum.
Men ett möte med en forutbestämd plats förutsätter inte att denna plats skulle vara korsningen Tunnelgatan-Sveavägen. Den kan också ha varit till exempel restaurang Bohemia. Då skulle mördaren ha vetat att Palme skulle passera Dekorimahörnan. Samma sak gäller om platsen till exempel skulle ha varit utanför Ströms herrekipering på Kungsgatan. Och så vidare.
Har lite funderingar kring mötesscenariot och om Lisbeths vittnesmål. Först apropå det du skriver ovan Gunnar, och det här kanske blir väldigt mycket detaljnivå om ett av flera möjliga alternativ du skissar på där, men jag skulle ändå gärna vilja veta hur du tänker när du skriver ”Men det behöver inte vara gärningsmannen eller ens ett ombud för denne som kontaktar Palme. Det kan vara någon som genuint vill ha ett möte. Detta avlyssnas och utnyttjas av personer som vill mörda Palme.” På vilket sätt menar du att detta utnyttjas av personer som vill mörda Palme? Och den personen som genuint vill ha ett möte med Palme (och så som jag tolkar att du menar inte alls är involverad i några mordplaner), vad händer med honom i så fall?
En annan fundering kring mötesscenariot som gärna Gunnar eller någon annan får svara på rör uppgifterna om Mårtens förslag om en te-sittning hemma hos makarna Palme efter bion. Borgnäs skriver i inledningen på sin nya bok (citat från https://www.semic.se/nyheter/gick-olof-palme-in-i-en-falla-motivet-och-sparet-som-aldrig-utreddes/): ”Sonen Mårten föreslog att de alla fyra skulle gå tillsammans till föräldrarnas bostad i Gamla stan och dricka te. Olof Palme var med på förslaget. Men Lisbeth Palme var trött, och det avgjorde saken, berättade Mårtens flickvän senare i polisförhör. Om Mårten hade fått gehör för sitt förslag att avsluta kvällen tillsammans med tedrickning, hade fällan då inte slagit igen? Hade Olof Palme överlevt kvällen? Möjligen”. Sedan fortsätter Borgnäs med att de som gillrat fällan ändå var relativt säkra på att Olof och Lisbeth skulle gå ensamma hem. Jag har inte läst boken än och kanske förklaras detta närmare där, det jag fastnade för här är att Olof enligt Mårtens flickvän är positivt inställd till förslaget om att dricka te. I min bok talar det emot ett mötesscenario – om det eventuella mötet rörde ett känsligt ämne borde inte Olof riskera att få med sig Mårten med flickvän dit. Eller har jag missat något? Det finns ju en hel del som pekar mot någon typ av möte precis innan mordet, vilket gör det högintressant. Sedan finns sådant som talat emot där man gärna vill få sina frågetecken uträtade 😉
Slutligen, och det här har säkert tagits upp tidigare här på bloggen, får jag inte riktigt ihop Lisbeths utpekande av CP med teorin om att hon kände till saker om mordet som hon endast delgav ett fåtal betrodda, och som hon undanhöll polis och rättsväsende. Det kan ju finnas orsaker till att hon väljer att inte berätta allt hon vet, såsom Gunnar beskriver det i ”Huvudet på en påle”. Men ett sådant scenario för enligt mig tankarna till en konspiration av ett slag som svårligen kan innefatta en alkoholist från Rotebro. Och det är väl ändå i ett sådant sammanhang som Lisbeth enligt denna teori pekar ut CP?
Bra frågor, svarar utförligt i dag eller i morgon.
Först frågan om det är tänkbart att någon bokade ett möte med Palme utan att själv vara involverad i några mordplaner.
Det här blir med nödvändighet spekulativt. Vi tänker oss alltså möjligheten att Palme gick till ett möte och att den han skulle möta hade ett genuint intresse av att få kontakt med honom och inte alls någon attentatsman.
Hur kan då det som faktiskt inträffar förklaras? Vad blev det av den oskyldige person som tänkte träffa statsministern?
Låt oss säga att den personen varit i telefonkontakt med Palme under fredagen och att detta samtal avlyssnats av krafter som ville mörda Palme. I så fall hade dessa krafter fått information som var mycket användbar för dem. De visste plötsligt på ett ungefär var Palme skulle befinna sig vid en viss tidpunkt. Kanske visste de också att han inte skulle ha livvakter med sig. Det var i så fall ett tillfälle som det fanns anledning för dem att ta tillvara.
Problemet med det hela var förstås ur deras synpunkt att det fanns en person som inte var involverad i deras planer och som tänkte sammanträffa med Palme. Men om mördaren sammanstrålade med statsministern någonstans innan denne skulle vara framme vid sin mötesplats skulle den väntande personen inte behöva innebära något praktiskt problem, i alla fall inte i samband med själva mordet.
Men skulle inte den personen berätta om saken i efterhand? Det är långt ifrån säkert – tvärtom kan ju det planerade mötet vara av ett sådant slag att det vorr högst olustigt att berätta om det efter mordet. Och om personen ändå berättade det för någon inom Säpo, för någon högt uppsatt politiker eller för någon i Holmérs spaningsledning är det inte säkert att uppgiften alls skulle bli offentligt känd.
Nästa frågeställning, det där om att Olof Palme varit med på att Mårten och dennes flickvän skulle komma och dricka te i Gamla Stan. Innebär det inte att han inte alls avsåg att gå till ett möte?
Det är verkligen rimligt att tänka sig att det fanns planer på att avsluta biobesöket med gemensamt tedrickande. Och att det i så fall skulle ske hos paret Palme i Gamla Stan är inte heller långsökt.
Nu framstår det i förhören med Lisbeth, Mårten och dennes flickvän Ingrid K som om de planerna avblåstes. Men rent hypotetiskt kan man tänka sig att de inte blev avblåsta, utan att tedrickningen var tänkt att bli av. Det speciella var bara att paret Palme skulle promenera till bostaden på egen hand och att ungdomarna skulle ta sig dit på annat sätt.
Det ska sägas att detta inte har stöd i några kända uttalanden från de tre överlevande av de fyra tilltänkta tedrickarna. Men i sammanhanget har det kanske ett visst intresse att Mårten och Ingrid faktiskt begav sig till paret Palmes bostad i Gamla Stan innan de blev skjutsade av polisen till Sabbatsberg.
Mårten har förklarat det med att de blev uppringda av Lisbeth som berättat om skottdramat och att han då fått uppfattningen att hon ringt hemifrån, inte från sjukhuset. Därför hade han och Ingrid skyndat sig till Västerlånggatan, inte till Sabbatsberg.
Lars Borgnäs diskuterar en del detaljer kring detta i sin bok Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare, se sid 186ff.
Jag vill inte formulera några slutsatser kring detta. Men om det verkligen var så att Olof Palme gick till ett planerat möte och att han hade en samtalskontakt med mördaren – då kan vi ju konstatera att denna omständighet undgått att bli registrerad i kända delar av mordutredningen. I så fall kan man förstås också föreställa sig att lite mer perifer information med möjlig anknytning till saken även den blivit ofullständigt eller felaktigt redovisad i olika sammanhang.
Slutligen, om Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson: hon baserar i rätten sitt utpekande på en observation hon gör efter mordet, när hon ser sig om efter hjälp. Hon ser en man på några meters håll, han är stillastående och vänd mot henne men han gör ingen ansats att hjälpa henne. Så fort hon inser att hon inte kommer att få hans bistånd ser hon sig om åt annat håll. Först efteråt drar hon slutsatsen att han skulle kunna vara mördaren, säger hon.
Den man hon observerar är med stor sannolikhet vittnet Anders B. Om det är rätt har hennes utpekande av Pettersson inget som helst värde, han och Anders B är inte påfallande lika varann. Men när hon gör sitt utpekande av Pettersson – nästan tre år efter mordet – kan det ändå vara så att hon tror att det var honom hon såg på mordplatsen. Vi vet ju att hon hade fått förhandsinformation om att den misstänkte var missbrukare. Och Pettersson avvek tydligt från de andra i konfrontationsgruppen på ett sätt som enligt Lisbeth själv visade att det var han som var alkoholist.
I rätten talar hon bara om en gärningsman, men kommissarie Åke Rimborn som var den förste polis som hade ett egentligt samtal med henne efter mordet säger att hon då uppgav att det var två gärningsmän. Den uppgiften kom också att prägla polisens rikslarm som gick ut under mordnatten. Om Rimborn uppfattade henne rätt bör hon alltså ha observerat två personer som hon kopplade samman med mordet, mördaren och Anders B.
Det är en ganska rimlig hypotes att hon observerade båda två. Under Palmerättegången försökte åklagarna visserligen få det till att det bara fanns tre personer på mordplatsen: Lisbeth, Olof och mördaren. De var närmast tvungna till det, eftersom Lisbeth inte påstod att hon sett Pettersson skjuta Palme eller ens sett Pettersson med ett vapen i handen. Men om det inte fanns någon annan än Pettersson där måste det ju ha varit han som skjutit – det var åklagarnas viktiga poäng, och de betonade den noga under rättegången. Problemet var bara att poängen var falsk. Anders B var definitivt där och Lisbeths beskrivning av sin centrala observation stämmer på många sätt in på vad han själv berättat: att hon tittade på honom som för att få hjälp.
Men minst lika sannolikt som att hon sett Anders B är att hon också sett mannen som sköt. Ett antal vittnesuppgifter pekar på det, både uppgifter från alldeles före mordet och alldeles efter.
Vad betyder det i förhållande till den fråga vi diskuterar? Jo, att Lisbeth kan ha dragit slutsatsen att Christer Pettersson fanns på plats som en inhyrd backup åt gärningsmannen. Hon visste att han var en våldsam kriminell person. Av vad som stod i kvällstidningarna den dag då hon för första gången fick se konfrontationsvideon kunde hon lätt dra slutsatsen att han var en sådan våldsman som uibland anlitades av andra.
Som jag ser det är det alltså inte alls oförenligt att Lisbeth undanhöll saker i rättegången samtidigt som hon verkligen trodde att Pettersson varit där och åtminstone varit en av två gärningsmän. För en mer utförlig diskussion hänvisar jag till min bok Huvudet på en påle.
Tack för svar! Då förstår jag bättre vad du menar i första fallet, att mötet var bestämt på en annan plats och att gärningsmannen då hade vetskap om vilken väg paret Palme skulle ta dit. På liknande sätt som att det skulle finnas anledning att undanhålla ett planerat möte på vad som kom att bli mordplatsen så finns det ju här orsak att inte berätta om ett planerat möte längre fram som inte blev av. Sedan finns väl kanske ändå risken att personen som skulle träffa Palme, om hen valt att berätta om det planerade mötet för Säpo eller någon i maktposition men märkt att det stannade där och inte kom utredningen till del, skulle gå ut offentligt med uppgifterna. Samtidigt kan man kanske anta att denne person själv förstod att det var bäst att uppgifterna fick mycket begränsad spridning.
När det gäller tebjudningen kvarstår kanske vissa frågor för min del. Om jag förstår dig rätt Gunnar så är en möjlighet att det bestämdes att Mårten och flickvännen skulle ta bil, taxi, buss eller liknande hem till makarna Palme, trots att det inte finns några vittnesuppgifter som stödjer detta? Och att det faktum att Mårten och flickvännen åkte till Västerlånggatan innan de fick polisskjuts till Sabbatsberg skulle tyda på, ja vadå? Om de trodde att Lisbeth ringde hemifrån och berättade att Olof var skjuten åkte de väl inte dit för att i första hand dricka te? Läste det du hänvisade till från Borgnäs bok (fick ge mig iväg och låna den igår) och det enda jag kan relatera till där som känns relevant här är på sid 191 där det står ”Om båda dessa uppgifter är korrekta måste slutsatsen dras att samtalet från sjukhuset inte kan ha gått till flickvännens lägenhet, det måste ha gått till lägenheten i Gamla stan och tagits emot av Mårten Palme där” De båda uppgifterna Borgnäs syftar på är att Herr M (granne till makarna Palme som hade extranyckel) uppgav att Mårten knackade på före midnatt och frågade om nyckeln samtidigt som han berättade att Olof hade blivit skjuten. Den andra uppgiften kommer från sköterskan som satt med Lisbeth på Sabbatsberg. Hon uppger att Lisbeth ringde från sjukhuset efter midnatt med beskedet om attentatet. Vid den tidpunkten måste alltså Mårten och flickvännen befunnit sig i Gamla stan när de fick samtalet från Lisbeth. Är det en rätt tolkning av mig, enligt scenariot där Mårten och flickvännen tar någon typ av färdmedel till Gamla stan, att Lisbeth vet att de är där för att invänta tedrickning med makarna Palme och därför ringer dit? I så fall bör det påpekas att enligt Herr M:s vittnesmål vet Mårten redan om att Olof har blivit skjuten när han frågar efter nyckeln, detta alltså innan midnatt, innan Lisbeth ringer. Om dessa vittnesmål stämmer, så kan alltså inte Lisbeth ringt till Västerlånggatan eftersom Mårten uppenbarligen redan visste om att Palme var skjuten. Nu vet jag inte riktigt hur du Gunnar tänker kring ett sådant här scenario, du hänvisade bara till ett parti i Borgnäs bok som jag försökt hitta nåt relevant i i det här sammanhanget.
Du skriver ”då kan vi ju konstatera att denna omständighet [ett planerat möte] undgått att bli registrerad i kända delar av mordutredningen. I så fall kan man förstås också föreställa sig att lite mer perifer information med möjlig anknytning till saken även den blivit ofullständigt eller felaktigt redovisad i olika sammanhang.” Kan du vara lite mer konkret här? Kan en tolkning vara att eventuella planer om att dricka te som innefattade att makarna Palme gick medan Mårten och flickvän tog sig dit på annat sätt skulle kunna peka mot ett mötesscenario och därför har undanhållits utredningen? I så fall innebär ju det att exempelvis Mårten eller flickvännen skulle kunna berättat saker som de sedan märker inte blir en del av utredningen, eller iaf inte utreds ordentligt. Och som de själva heller inte senare valt att berätta om offentligt.
Jag har valt att fullständigt nörda ner mig i dessa detaljer. Det är möjligt att jag rotar i fullständigt parentetiska omständigheter här och att jag har missat väsentlig information eller bara rent allmänt är ute och seglar. Men jag tänker att teoribyggen bör skärskådas.
Vad gäller Lisbeths utpekande av CP kan jag förstå det lite bättre nu. Hon visste ju inte så mycket om Pettersson då, annat än att han iofs var alkoholist. Samtidigt så kan jag nu kanske lite bättre förstå att hon också då kan ha sett i honom en farlig man med ett våldskapital som trots sina missbruksproblem kan ha varit tänkbar i ett större sammanhang.
Jag avhåller mig från närmare diskussioner om planerna för tedrickandet utom i ett avseende. Även om det var så att Olof Palme argumenterat för att Mårten och Ingrid skulle komma och dricka te på Västerlånggatan är det inte alls säkert att han skulle ha velat att de gjorde honom och Lisbeth sällskap på vägen dit.
Och om det var så som det framstår i förhören, att diskussionen om tedrickandet slutade med att planerna avblåstes, så vet vi alltså inte hur det skulle ha gått till om sällskapet i stället enats om att dricka te tillsammans.
Ok, ja det är nog svårt att komma längre här. För min egen del är uppgiften om att Palme var positivt inställd till att dricka te efter bion en omständighet som inte går att bortse från när man ska värdera troligheten i ett mötesscenario. Därav frågorna kring detta. Jag får helt enkelt fortsätta gräva ner mig och spekulera på egen hand, allra helst över en kopp te.
Varför inte Lapsang Souchong, en av de få tesorter som jag verkligen uppskattar (men tyvärr sällan dricker)?
Haha, har bara Earl Grey hemma men ska definitivt kolla upp det där Lapsang Souchong 😉
Då kunde hon kanske ha förklarat varför hon först trodde att hemlighet gagnade utredningen bäst och hur hon förlorat de illusionerna, tycker man? Hon hade inte varit ensam om att ha förlorat illusioner och hade nog fått mycket sympati om hon lyckats få utredningen på rätt köl.
Nu skulle denne tråd vel egentlig ikke handle om Lisbeth Palme, men o.k.:
Lisbeth Palme optrådte i retten voldsomt arrogant, viste sin foragt for almindelige retsprincipper og for offentligheden, krævede ekstrem særbehandling og saboterede gentagne gange opklaringen af mordet. Alt dette har bl.a. Gunnar Wall detaljeret dokumenteret – idet jeg dog understreger, at jeg ikke hermed søger at tage Wall til indtægt for min karakteristik af Lisbeth Palme fra 01. marts 1986 og frem. Jeg tror nemlig ikke, at han deler den i overvældende høj grad, desværre…
Endelig skal det nævnes, at jeg ikke på nogen måde tager stilling til LPs egenskaber, holdninger eller adfærd i de mange år FØR mordet, lige så lidt som jeg ensidigt forsvarer samtlige, undertiden tvivlsomme, repræsentanter for politi og anklagemyndighed (eller deres produkter), der kom til at beskæftige sig med den endeløse mordsag.
Og så angriber jeg heller ikke generelt den ellers gode debattør Jörgen Hassler, hvis indlæg jeg fortsat læser med udbytte. Den pinlige kommentar ovenfor om, at Lisbeth Palme IKKE (sic) skulle have skjult vigtige oplysninger om mordet, viser vel blot hvor galt det går, når man er for personligt engageret, og subjektiviteten overruler fornuften.
Pga. hovedpersonens stejle modstand blev der aldrig gennemført en ellers obligatorisk, og overordentligt nyttig, rekonstruktion med statsministerfruen på drabsstedet, og hverken diverse forsvarsadvokater, kriminalkommissærer /-inspektører eller anklagere var fine nok til at hun ville nedlade sig til at tale ordentligt med dem, til at hjælpe dem med mordsagen, eller til bare at give dem rimelige, professionelle arbejdsvilkår.
Da Svea Hovrätt tillod sig at nå frem til en dom (i 2. omgang af sagerne mod CP), som ikke passede fru Palme, svarede hun i samarbejde med Ulf Dahlsten senere ved at rette grove beskyldninger mod rettens *ordförande* for (historisk) politisk-personligt motiveret *jäv*. I sandhed et fint, *rekorderlig*, eksemplarisk menneske & samfundsborger…
Man kunne jo overveje objektivt at studere retssagernes og efterforskningens forløb med særligt henblik på Lisbeth Palmes andel, i stedet for at samle forudsigeligt ukritiske karaktervidner fra nærmiljøet sammen
Ligger mycket i det.
Vill bara posta en länk kopplad till Jens kommentar, om någon missat att hon och Dahlsten faktiskt antytt att hovrättspresident Birgitta Blom var jävig.
Hon tyckte inte heller att det svenska rättsväsendet hade kraft att stå emot opinionstrycket efter mordet.
När det gäller utfallet i hovrätten, så tycker jag snarare att det var det väl snarare det omvända.
Fanns det något större opinionstryck för att frikänna Pettersson?
Det är f.ö en märklig artikel.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4d7mrq/jag-vet-vem-mordaren-ar
Tak til Jörgen G for link; jeg overlader det trygt til andre at bedømme værdien & kvaliteten af ikke mindst Ulf Dahlstens udtalelser om det konsekvente, exceptionelle vidne, der endda selv mener, at hun ”har tagit [s]itt ansvar”.
Man må altså forstå beskyldningerne mod alle dommerne (!) i hovrätten således, at de bl.a. pga. de nævnte personlige og politiske modsætninger, der startede helt tilbage i studieårene, mindst et kvart århundrede senere foretrak at sætte en ellers indlysende skyldig statsministermorder på fri fod, selv om det eksempelvis gav ham mulighed for at gå til angreb på flere toppolitikere, eller måske på andre medlemmer af familien Palme…
Så vidt jeg ved (men Gunnar Wall eller andre må gerne korrigere mig) fandtes der dengang ingen større opinion for at frikende CP, som Jörgen G så rigtigt lægger op til.
Og til dig, Jörgen Hassler: Når man vil kritisere et debatbidrag, kan man begynde med at sætte sig ind i, hvad der står. I øvrigt havde jeg næppe forventet, at du ville blive begejstret for min kommentar
Jag tycker att det är en märklig och ruggig artikel i AB(från 2011) om nu Lisbeth är rätt citerad där?
”- Jag vet vem mördaren är. Kanske finns föreställningen att eftersom mördaren inte fälldes så finns han inte. Men så är det inte, mördaren finns.”
”Är” och ”finns”. Inte VAR och FANNS! CP är död sedan 7 år när denna artikel skrivs. Hon är aldrig pekat ut honom GM(med vapnet i hand).
Om detta citat och artikel är korrekt, så vet ju Lisbeth vem mördaren är och det är inte CP.
Mycket intressant!
Artikeln är från 2001, dock uppdaterad 2011. Att Lisbeth säger att mördaren finns, inte ”fanns”, är med andra ord inte så konstigt. Christer Pettersson avled först 2004.
Hovedbudskabet fra Lisbeth Palme i citatsammenhængen er, uanset korrelationer mellem ytrings- og dødstidspunkter, nok snarere dette:
/ Selv om Svea Hovrätt, og dermed hele retssystemet efter afvisningen af den sidste appelmulighed, formelt har frikendt den da tiltalte, er sandheden uforandret. Jeg, Lisbeth Palme, har ret, for jeg kender morderens identitet /
Jens,
För att vara en som inte vill uttala sig om Lisbeths karaktär uttalar du dej förvånansvärt mycket om just den (jo, sarkasm räknas).
Skälet till att jag tror att hennes personlighet är viktig är att jag tror att den i längden skulle ha vunnit över andra hänsyn.
Den som ställer upp dn hypotes om som bygger på att Lisbeth visste vem mördaren var, eller i alla fall kunde placera honom i en bestämd krets tror jag slösar med sin tid. Fast det är så klart något man får göra om man vill.
Jag har funderat på vid vilken tidpunkt PU bestämde sig för att peka ut den oskyldige Engström.
Om det var strax efter Filter-artikeln ”Lösningen” eller om de valde att vänta ytterligare en tid för att se hur boken ”Den osannolika mördaren” skulle tas emot av publiken?
Eftersom boken fått så stort genomslag, och mottagits så okritiskt och snarast rosats av media, så kan man kanske tänka sig att de bestämde sig för att s.a.s. smida medan järnet var varmt.
Eller också har det hela varit planerat under en längre tid än så.
Man måste ju ha varit medvetna om vad som skulle komma, eftersom författaren till boken sedan lång tid tillbaka var känd inom utredningen.
Att utredningen arbetat helt oberoende av det mediala utpekandet ser jag närmast som uteslutet.
Vad har förberedelserna bestått i utöver en skenutredning, som de måste ha förstått inte skulle leda längre än till vapenhandlarens ytterdörr?
Knappast med att ”gå till botten med vad som hände på mordplatsen” i alla fall, för i det avseendet framstår de som rena amatörerna.
Nästa fråga blir hur lång tid i förväg regeringens innersta kärna känt till att en oskyldig avliden grafiker som såg fram emot en välbehövlig fjällsemester skulle komma att pekas ut som gärningsman, och hur väl förankrat utpekandet var inom media?
Vilken förhandsinformation har olika aktörer haft?
Det låter nästan lite konspiratoriskt alltihop, och sådant ligger egentligen inte för mig, men Engström har ju onekligen genererat pengar och berömmelse i vissa kretsar, och i politiskt hänseende har han ju också levererat enligt önskemål. Nu blockerar han dessutom effektivt den verkliga lösningen.
Om allt slog väl ut skulle kanske även Sverige som land ha Engström att tacka, eftersom en dyr, seg och utdragen mordutredning som ändå aldrig haft några föresatser att komma fram till en lösning äntligen skulle kunna avslutas på ett lika ovärdigt sätt som den hela tiden bedrivits?
Och folket skulle kanske bli glada och nöjda förutom den svårbemästrade del av publiken som genomskådat eländet.
Om folket skulle få välja är jag dock övertygad om att en stor majoritet skulle välja sanningen framför den bekväma lögnen.
Det är svårt att veta hur många särintressen man stöter sig med när man egentligen bara eftersträvar sanning och ärlighet.
Sanningen vinner alltid i slutänden fick man lära sig, men när det gäller Palmemordet känns det tyvärr inte riktigt på det sättet.
Jag vet inte, och jag hoppas inte att allt är så djävulusiskt utstuderat, men det vore läskigt om det låg en långsiktig planering bakom det hela.
Att det hela kommer att spricka då ifrågasättandet tar fart på riktigt är väl också ganska troligt.
Tror att KP inte hade ngt spår eller uppslag så därför mottogs TP och boken med öppna armar. Det finns ett samband mellan boken och PU. Att KP förnekar detta spelar mindre roll.
En journalist bördig från Värmland.
Sätter igång undersökningen 20 år efter mordet
6 år efter Engströms död
Vet dessutom inte att han är avliden förrän senare
Bättre förutsättningar kan man ha.
Den enda smala möjligheten är att Engström går ut nästan exakt 23.21 då Palme passerar Sveavägen 44. Kastar ett hetöga åt höger och ser paret på ca 20 meters avstånd. Men för att detta skall ske måste man:
Slå hål på Inge M:s vittnesmål
Placera en skarpladdad magnum i fickan på Engström
Han får inte gå ut för tidigt och inte för sent. För tidigt och han passerar mordplatsen före mordet. För sent och mordet har skett.inte ens medhjälp från någon som ett telefonsamtal kan hjälpa till att tajma händelsen.
Mordet är en serie av moment. Som att attacken börjat från stillastående före avfasningen. Jag sätter tilltro till vad IM säger även om han är lite osäker.
KP blundar för detta och säger att det endast är 20-30 sek fram till mordplatsen. Som om.ngn bara springer efter Palme och avlossar 2 skott. Så gick det naturligtvis inte till.
Ett väl avvägt och planerat mord.
Här passar Engström inte alls in i bilden.
Kjell.
Bra att du lyfter Inge M här.
Detta viktiga, och i tidigare sammanhang centrala vittnesmål har de blivit tvungna att sopa helt under mattan. Låt gå för att han inte sett gm i fem minuter kanske som han säger idag, men nog pekar det åt minst en minut ändå.
Visst har han sett honom stå och vänta, det finns ingen tvekan.
”Gökboetmössa” jojo…
Vi har alltså Leif L, Inge M Jan A, Hans J och Lisbeth Palme själv som motsäger den rangliga hypotesen.
Samtliga så välplacerade som man kan begära.
De har i stort sett bara Lars J: s ”kepsliknande huvudbonad” att klamra sig fast vid, Yvonne M:s lång mörk rock och väskan, men inte ens det utgör någon grund för ett utpekande eftersom hon riktat invändningar till likheten vad gäller klädseln.
Hade det inte varit för väskan hade aldrig detta upptåg gått att sätta i verket, så tunt är det.
Passar också på att rätta mig på en punkt. Jag skrev ”vapenhandlaren” men det ska naturligtvis vara ”vapensamlaren”.
Thomas Pettersson var gäst i ett av SVTs intervjuprogram häromdagen, Sommaröppet (se länk nedan). Trots sin enastående framgång som grävande journalist var han ödmjuk och underströk att han var långt ifrån först med att närma sig lösningen på Palmemordet. Inga Jan Guillou-fasoner där inte. Det råder inget tvivel om att det var Thomas Ps alla nya besvärande uppgifter runt Stig Engström som fick utredarna att för första gången på 30 år börja intressera sig för Skandiamannen igen. Annars är väl risken stor att det gått lika illa för den här utredningsgruppen som för alla de tidigare. Något liknande har ingen annan journalist åstadkommit. Så bara detta är en stor prestation.
Nu har polis och åklagare drivit utredningen så långt man kan komma. Sedan kan man väl fortfarande hoppas på att Engström hann erkänna för någon närstående och att detta kommer fram så småningom, eller så kanske någon gör ett vapenfynd i Dalarna. Det kan ju till och med vara så att man faktiskt redan funnit rätt revolver. Vad jag har förstått kan NFC inte utesluta att det förhåller sig på det viset. Men egentligen är de där sista pusselbitarna inte nödvändiga, även om de effektivt skulle krossa fortsatt teoribildning.
Jag tycker att Thomas Pettersson är värd ett hederspris vid sidan av den tidigare Guldspaden. Han förverkligade det som alla andra journalister och författare drömt om i åratal. En filmatisering av succéboken är visst också på gång.
Att en så här futtig och ospännande lösning på Palmemordet inte skulle falla i god jord var förstås väntat. Ingen påvisad konspiration. Bara en ensam, lätt alkoholiserad kommunpolitiker, som på detta sjaskiga sätt tog revansch för egna misslyckanden och tillkortakommanden. Så krasst och ointressant kan även ett statsministermord vara. Visst kan det te sig svårsmält för många och skapa en känsla av tomhet, särskilt om man haft föreställningar om ett mer skakande scenario.
För den som inte står ut med den bistra verkligheten finns det säkert ett flertal konspirationsteorier att trösta sig med. Det senaste verkar vara en kuppövning som det spekulerats om i över tre decennier. Lycka till med det scenariot. Sedan ska det förstås skrivas om hur chefsåklagaren Krister Petersson lydde order om att till varje pris lägga ned förundersökningen. Alla dessa mörkläggningsteorier kan man förutsäga långt i förväg. Det hela är som ett självspelande piano, där tonerna hörts hundra gånger tidigare. Men den här gången är det lite annorlunda, eftersom själva mordgåtan med största sannolikhet är löst. Och det är förstås det enda som räknas.
https://www.svtplay.se/video/27095181/sommaroppet/sommaroppet-sasong-1-9-juli-20-00
Du tycker inte att det är en komplikation att Krister Petersson konstaterade att han inte hade bevisning som skulle ha räckt till ett åtal? Är det så man ska tolka att du menar att ”de där sista pusselbitarna inte är nödvändiga”?
Man kan knappast räkna med att det går att få fram konklusiva bevis efter så lång tid, i synnerhet inte när tidigare utredare närmast har ödelagt de möjligheterna. Indiciekedjan är ändå så pass övertygande att detta är fullt tillräckligt. Man skulle kunna begagna sig av uttrycket ”polisiärt uppklarat”, även om utredarna själva ogärna vill ta detta i sin mun, eftersom det ju inte är någon juridiskt eller officiellt begrepp, utan bara något som kriminalare brukar säga mellan skål och vägg.
Att tidigare Palmeutredare inte köper lösningen är samtidigt inte så konstigt, då de ju i högsta grad är medskyldiga till haveriet.
Precis som Thomas Pettersson är inne på i intervjun räcker det inte med att konstatera att Skandiamannen staplar lögner på varandra. Det är sättet han ljuger på som är så graverande och som inte alls går ihop med ett fabulerande vittne eller någon som vill överdriva sina egna insatser på mordplatsen. Däremot bildar de olika utsagorna ett mönster som pekar ut honom som gärningsman. Det är väldigt svårt att se någon alternativ förklaring. Därtill ska läggas vittnesbevisningen.
Tydligen har också två av makarna Palmes söner gjort samma bedömning. Både Joakim och Mårten är högutbildade akademiker, som är vana att upptäcka eventuella luckor och skevheter i olika resonemang. Det finns ingen anledning att tro att de skulle köpa vad som helst bara för att få detta trauma ur världen. (Men det finns säkert utvecklade konspirationsteorier i den riktningen också).
Man ska även ha i minnet att allt tyder på att deras mor stod fast vid sitt tidigare utpekande av Christer Pettersson ända fram till sin död. Här var hon också in i det längsta uppbackad av sönerna. Det måste naturligtvis till något riktigt exceptionellt i bevisväg för att de skulle ändra uppfattning. Många skulle nog på förhand ha betraktat det som näst intill omöjligt.
Till en början förhöll sig Joakim och Mårten också avvaktande, men i takt med att de blev medvetna om alltfler omständigheter som så starkt talade till Engströms nackdel, insåg de att det här spaningsuppslaget faktiskt tycktes hålla hela vägen. Det är en god indikator på styrkan i bevisningen.
Krister Petersson har i mitt tycke gjort ett strongt jobb med hänsyn till omständigheterna. Besvikelsen hos vissa efter presskonferensen var mer ett utslag av alltför högt ställda förväntningar än en reaktion på det faktiska resultatet.
Det tillhör ovanligheterna att man lyckas komma så här långt med ett så pass gammalt ärende, som dessutom vanskötts under en följd av år. Det är den måttstocken man måste använda. Något annat vore felaktigt och djupt orättvist. Det är också min övertygelse att alltfler kommer att inse detta när det hela har fått sjunka in.
Skandiamannen borde ha blivit infångad redan under mordnatten och rättsprocessen kunde ha varit avslutad samma år, men nu tog det beklagligt nog 34 år till. Mordgåtan bör betraktas som löst.
Per-Erik
”Indiciekedjan är ändå såpass stark….” ??
Som märktes i den stora sifomätningen är ni 20 procent av befolkningen som tror på denna lösning – inget gott betyg på indiciekedjan.
Vi har alltså två helt motstridiga polisiära uppklaringar av mordet.
En del medborgare ser nog det som problematiskt.
Ett problem för TP är att det finns betydligt skarpare argument för att han var på mordplatsen som vittne och inte som gärningsman.
Ett betydligt större problem är att dessa argument inte får en möjlighet att nå ut till allmänheten.
TP har ju precis som KP valt ut de argument som passar sin egen bild, och någon heltäckande bild har vi inte fått del av.
Det är egentligen bara vi som är väl insatta i vittnesmålen och omgivningarna runt mordplatsen som känner till detta.
Det står naturligtvis TP fritt att skriva en bok med snedvriden argumentation, men jag tycker att man bör kunna kräva mer av polis och åklagare.
Att på egen hand komma fram till den motsatta ståndpunkten kräver ett visst eget engagemang som man inte kan kräva av den vanliga betraktaren.
Jag hoppas att den bilden kommer att nå ut till publiken så småningom, men skulle det skrivas en motbok får den nog ganska svårt att slå igenom.
En vanlig grafiker på väg till Idre kan nog inte bli särskilt spännande läsning, men i någon form kan man nog tänka sig att budskapet ändå ska kunna komma ut.
När media nu har satsat på fel häst, ligger det nog också mycket prestige i att hålla fast vid den bilden.
Vi kommer nog att få vänta ytterligare ett litet tag på att en granskare med genomslagskraft slår hål på bilden.
Per-Erik Lundström
Dom där sista pusselbitarna är ju det som skulle kunna vara någon slags bevisning men det viftar du bort lika lätt som Thomas P och Mattias Göransson. Närhelst någon efterfrågar bevis kör man samma häpnasväckande mantra; polisen gjorde ett avgörande misstag och hade dom inte gjort det hade det funnits bevisning.
Hur är det då med det påstådda avgörande misstaget som Thomas P redogör för här:
https://magasinetfilter.se/kommentar/det-avgorande-misstaget/
Uppföljning av Stig Engström och Yvonne N finns här:
https://drive.google.com/file/d/1YjcC6KDMYnU95SUHcpOJvKbJGQ5-GaOw/view
Jo, Thomas P hävdar att den person som Jan A pekar ut inte är Stig E utan Jan-Åke S och den slutsatsen drar han utifrån att Jan-Åke S bevisligen talat med Jan A och Leif L samt att SE och Jan-Åke S hade vissa drag gemensamt. Jag vet inte vad TP menar med gemensamma drag men båda bar rock (Jan-Åke S hade en tunnare beige rock) och glasögon (Jan-Åke S glasögon liknade inte SE:s). Jan Åke S var 36 år, hade kraftig skäggväxt och hans ansikte har inga likheter med SE.
Fotosamlingen bestod av 15 foton men Thomas P missar vad jag har sett en avgörande fråga. Fanns det ett foto på Jan-Åke S i den samlingen? I så fall kan man knappast kalla det för ett avgörande misstag att avskriva SE om han är igenkänd av Jan A samtidigt som denne inte känner igen Jan-Åke S.
Finns det kanske nån här som vet vilka foton som fanns i samlingen?
Jan A har ju för övrigt – vilket nämnts här ett flertal gånger – i tingsrätten talat om en man i 50-60 års åldern med keps.
Är det verkligen polisens avgörande misstag eller är det i själva verket Thomas P:s avgörande misstag på vilket han sen bygger hela sin argumentation?
Emma
Varför nämner du inte att SE bara kunde peka ut Anders B (och Lisbeth Palme) korrekt, de två mördaren kunde se före skotten och att ingen kunde ge SE alibi på platsen trots att han hade gärningsmannasignalement?
Mikael A
Så länge vi inte vet vilka foton som ingick i samlingen är det tämligen meningslöst att dividera om det här.
Vad jag undrar är om Thomas P dragit sina slutsatser om ”det avgörande misstaget” utan att veta vilka foton som ingick i den samling som förevisades Stig E och Jan A:
Stig E pekar korrekt ut tre personer Anders B, Lars J och Karin J.
Thomas P skriver: ”Sammanfattningsvis kunde han alltså korrekt identifiera just de två vittnen som gärningsmannen passerat före respektive strax efter mordet, men ingen som därefter befunnit sig på platsen.”
Thomas P lyckas i denna mening pressa in både en felaktighet baserad på ett antagande samt ytterligare två antaganden. Karin J befann ju sig på platsen men henne har TP trollat bort med förklaringen att hon synts i media baserat på antagandet att SE tagit del av de medier där hon förekommit.
Thomas P kan ju inte skriva att gärningsmannen sett Anders B och Lars J då det inte finns några bevis för vare sig det ena eller andra, istället låter han påskina att så var fallet och låter (den oinsatte) läsaren dra den slutsatsen.
Om vi nu hypotetiskt antar att Thomas P inte sett fotosamlingen blir hans slutsats ännu mer befängd. Eftersom man valde att ta med Helena L som inte befann sig på platsen återstår högst 14 personer, följaktligen fanns inte alla vittnen som befann sig på platsen med i fotosamlingen. Det är alltså fullt möjligt att man bland övriga vittnen skulle kunna finna någon som både var där och som inte figurerat i media.
Dessutom – vilket jag tog upp i min förra kommentar – behöver man veta om Jan-Åke S fanns i fotosamlingen för att bättre kunna bedöma Jan A:s utpekande av Stig E.
Det har ju hävdats att om SE ville etablera sig som vittne borde han ha pekat ut t ex Anna H och Anders D som ju figurerat i media och det är ett bra argument förutsatt att någon av dem fanns med i fotosamlingen. Det är rimligt att anta det men vi vet ju som sagt inte.
Om någon vet nåt mer får ni gärna meddela det. Jag har inte sett att någon har beställt en komplettering av nämnda dokument d v s fotosamlingen så jag får väl lägga till det i nästa beställning om inte annat.
Emma
Ån en gång, varför har ingen enda kunnat trovärdigt peka ut SE på platsen, t.ex. då Karin J? SE fanns redan där från början när OP låg framstupa hopkrupen?
Mikael A
Jag anser inte att uppgifterna från Leif L och Jan A kan betecknas som icke trovärdiga, däremot kan de givetvis ifrågasättas eftersom Stig E figurerade i media och minnesbilder kan ha förvanskats över tid, genom glömska och skapande av falska minnen, under påverkan från media och i detta fall också genom att de två herrarna sannolikt har diskuterat saken sinsemellan.
Varför har då t ex Karin J inte pekat ut Stig E frågar du. Som du säkert vet gjordes det ingen systematisk kontroll av vilka personer vittnena på platsen sett så frågan är varför hon – eller någon av de andra vittnena – då skulle peka ut honom överhuvudtaget. Om han varit så aktiv som han hävdade i vissa förhör och på andra sätt så håller jag med dig om att han borde ha nämnts i något förhör. Till skillnad från dig så tror jag som bekant inte att förklaringen till det är att han var gärningsman.
Eftersom du tog Karin J som exempel så återkommer jag till min gamla käpphäst. Vem är det hon hör säga
” […] jag vet att han ska ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här.”
Har du Mikael A några tankar om det?
Per-Erik,
Visst har Thomas Pettersson åstadkommit en välskriven bok, men detta måste man samtidigt hålla isär från mordgåtans lösning, för den är han troligen inte i närheten av. Boken utgör dessutom ett avskräckande exempel när det kommer till att hänga ut en avliden person på lösa grunder.
Så gott som alla bedömare är eniga om att inte heller Palmeutredarna lyckats sätta punkt i den meningen att man presenterat lösningen. Det håller även spaningsledaren Hans Melander med om. Sedan har du visst helt missat att åklagaren inte törs sträcka sig längre än till misstankar på skälig grund, för vilket det sannerligen inte krävs mycket. Det är fjärran från ett åtal.
Det enda utredarna gjorde var att lämna ett antal lösa trådar efter sig. När nu delar av förundersökningen har börjat släppas kan man lätt inse att dessa snart kommer att växa till ett rejält garnnystan.
Thomas Pettersson bör nog ta tillfället i akt att sola sig i glansen, för om ett år kan situationen vara en helt annan. Vid det laget lär TP:s och KP:s korthus vara vält över ända flera gånger om, sedan all motbevisning lagts fram. Då tror jag huvudfrågan för både rättssamhället och journalisterna Pettersson och Göransson snarare blir hur man på bästa sätt ska kunna återupprätta Stig Engströms minne.
Det allra mest förutsägbara är dock de som godtroget alltid accepterar maktens senaste version av sanningen. Det spelar ingen roll hur många gånger det avslöjas att makthavare, precis som alla vi andra, ofta drar helt tokiga slutsatser och ibland ljuger för att framställa sig själva och hela maktapparaten i bättre dager. Nästa gång en representant för överheten säger att något är på ett visst sätt utan att presentera några som helst övertygande bevis, så radar de likväl upp sig i en beundrande instämmande talkör.
Och det är klart, strävar man uppåt inom offentligheten, som media, politik, akademi eller myndigheter, så är det ett klokt val att komma ihåg vilka som kan hjälpa dig i din framtida karriär. Jobbiga typer som ifrågasätter och tänker själva, och vill se bevis innan de tror på de mest osannolika förklaringar, ses på som något katten släpat in.
Per-Erik L
Det kommer mera hela tiden som bekräftar Thomas Pettersson. Anneli K, Lars J, Mårten Palme,,,,,,,,,, Dessutom när förhören med exfrun blir publika och ytterligare om Grandmannen blir offentliga, ja då….
Anneli K och Mårten Palme är irrelevanta
eftersom SE inte var vid Grand efter kl 23.
Det är intressant att du har tillgång till icke publika förhör med ex-frun. Jobbar du själv
vid polisen, eller nära TP?
Att Stig E. inte varit vid Grand kan väl inte uteslutas med tanke på det faktum att det fanns en väg att lämna Skandia utan att passera receptionen. Hans utpasseringstid 23.19 säger därmed inte något om var han befann sig övriga tider innan mordet som jag ser det. Utpasseringstiden gör honom osannolik som mördare men utesluter inte andra alternativ på skalan mellan mördare och helt oskyldig.
Nicklas.
Jag hittar ingen tydlig information i väktarförhören om att någon obevakad bakdörr skulle existerat, men det han ju ha funnits någonstans kanske?
Poängen är att Krister Petersson inte påstår att han var vid Grand efter kl 23, och om han var vid Grand ända fram tills dess Palme gick började gå hemåt, så fans inte tillräcklig tidsmarginal för att han skulle haft möjlighet att stämpla ut ock prata med väktarna.
Därmed kan man räkna bort Mårten och Anneli K:s observationer när det gäller Engström.
Däremot kan personen i fråga vara av stort intresse ändå.
Eftersom Engström nu inte påstås ha varit vid Grand efter kl 23, bör han inte heller haft någon nytta av att ha varit ute kl 20 heller.
Det är för det första inte sannolikt att han skulle ha sett Palme, och för det andra kunde han inte genom att ha varit ute vid den tiden dra slutsatsen att Palme skulle passera Skandia 23.20.
Krister Petersson borde därmed förklara vad som då gör denna utevistelse någon gång mellan kl 20-21 så intressant att han måste berätta om den på det dramatiska sätt han gjorde.
Det fanns en ingång från Luntmakargatan, cykelförrådet , både Roland B. och Per H. på Skandia talar om det i sina respektive förhör. Jag vill inte dra några stora växlar på det, endast peka på faktumet att Stig E.
utstämplingstid inte gör att man kan säkert sluta sig till var han befann sig under kvällen mellan sin ankomst efter sin matbit och fram till strax före utstämplingen på grund av denna in/utgång.
Jag tror även Thomas P. på Filter använder denna i sina teorier om hur Stig E. agerat.
Nicklas.
Det verkar dock som om cykelförrådet låg innanför en låst garagegrind som var kameraövervakad. Den grinden låg dessutom alldeles i hörnet vid Adolf-Fredriks kyrkogata. Som jag har förstått.
Vägen genom huset blir därmed mycket komplicerad och tidskrävande.
Jag tror att det är klokt att inte dra några stora växlar på cykelförrådet.
Jörgen G
Hittade det här när jag gick igenom foton igår. Vet inte om du har det eller om det är värt något.
https://imgur.com/hwAMefh
Tack Emma.
Nej denna hade jag inte sett, och bildtexten bekräftar att
Den gröna dörren låg innanför garageporten, och hade inte någon förbindelse med Luntmakargatan.
Cykelförrådet är en annan dörr, och om jag förstått skandiaväktarna rätt, så låg den dörren mellan en låst grind och själva garageporten. I så fall hade inte heller cykelförrådet någon direktförbindelse med Luntmakargatan.
Eftersom Lennart på La Carterie bekräftat att de höll på och stökade i lokalerna till efter midnatt, så är det för min del klart att mysteriet med den larmande dörren fått sin naturliga förklaring.
Jamen, er det ikke bare fantastisk?
Rent filosofisk, videnskabsteoretisk, forholder det sig sådan, at antallet af pseudo- (eller simili-) bekræftelser på en vilkårlig teori, uanset hvor vanvittig eller usaglig den måtte være, går mod uendelig – hvis bare teoriens tilhængere er ihærdige og troende nok. Desværre kan teoriens sandhedsandel & brugbarhed samtidig risikere at gå mod nul.
Således opmuntret vil jeg da også lancere min helt egen, unikke hypotese om Palme-mordet:
Se, i virkeligheden blev mordet begået af en mellemøstlig mavedanserinde, i samarbejde med hendes 7 søstre, med tilknytning til et spektakulært etablissement i nærheden af Tunnelgatan, hvis navn jeg desværre ikke er autoriseret til at nævne. Hun var en sand ekspert i forklædning, diplom-desinformatør extraordinaire, national mester i revolverskydning 7 år i træk, hele hendes slægt afskyede aristokratiske socialister, hun forekom totalt ude af stand til at forklare, hvorfor hun ikke dansede lystigt rundt på sit arbejde den 28.02.86 kl. 23:19, eller :20, eller :21, og… øh, jeg mangler vist lige at file på et par afslørende detaljer mere, men når jeg har fået dem på plads, så vil jeg også være i stand til at diskutere i månedsvis, mindst, om min geniale gerningskvinde, om hendes slemme meriter, og om alle de uomstødelige beviser på hendes skyld; til gengæld gider jeg så bare ikke mere høre på alle de der fake indvendinger mod min løsning på mordgåden
Tror inte att förhören med exfrun kommer att bli offentliga i sin helhet med hänsyn till den personliga integriteten. Det tycker jag i så fall är högst rimligt.
Här är ett förhör med exfrun från 2017-09-07:
https://drive.google.com/file/d/1h52ysVXTanpq3HQSbBvllTRscnhCwrUL/view
Fler förhör med exfrun:
2017-10-25:
https://drive.google.com/file/d/1N0mg2u2l6HMKaocMDAze88Nz6dwcjyhA/view
2018-05-21:
https://drive.google.com/file/d/1mtAykoegy8CY3tmL_U-090McCDtGmrdS/view
2018-05-29:
https://drive.google.com/file/d/1CQotawvbCCnwwbTKIRhYJBq1gzuNZQmP/view
2018-11-15:
https://drive.google.com/file/d/10EYqYDCCWjB82VIUW9QIswYkA-tnQSEh/view
2019-05-28:
https://drive.google.com/file/d/1Wljf2pA-9YTEfirUXZ3_l4pKmg1AUEpf/view
Den här passagen vid förhöret 15/11 2018, då även Krister P är närvarande, är av särskilt intresse:
Hon informeras om att just nu finns det inte andra gärningsmän än Stig. Detta innebär att han kan komma att hängas ut som gärningsman och att det är därför som [exhustrun] nu fått chansen att berätta det hon vet.
Det kan väl tilläggas att Lisbeth Palme avled en knapp månad tidigare, 18/10 2018.
Først en stor tak til Mikael B for mange informative dokument-links, og til Emma af samme årsag. Jeg kunne også have nævnt flere andre debattører i den positive anledning.
Ovenstående to sætninger fra forhøret – der nok også skal læses i lyset af den konkrete ulige kommunikationssituation med en svagere, men alligevel genstridig, modpart, som lige har spurgt hvad der nu skal ske – fangede også min opmærksomhed, og de er åbne for intenderet fortolkning, lige fra det formalistiske (‘Du får hermed mulighed for at tage til genmæle og korrigere billedet’) til det autoritært-aggressive (”Du kan lige så godt overgive dig; fortæl nu endelig sandheden, og angiv medgerningsmændene”).
Her kan jeg ikke lade være med at fremdrage en – muligvis velkendt? – unøjagtighed fra myndighedernes side.
I pressekonferencens (10.06.20) fremlæggende del læser chefanklageren op af sit manuskript el.lign., mens væsentlige punkter visuelt markeres med en Powerpoint-præsentation. Ret hurtigt (bl.a. 02:35 – 03:05) når han frem til noget væsentligt:
[…] är att vi kommer inte runt en person som ä en misstänkt gärningsman […]
er den præcise ordlyd af hvad der siges, og Krister Petersson er den dag ganske omhyggelig med at vælge formuleringen ”misstankt gärningsman”, når lejlighed gives. På den ledsagende Powerpoint-planche (der generelt tenderer til at forkorte de konkrete udsagn en smule, evt. endda sjuske lidt), nr. ”4” fra ”Åklagarmyndigheten”, står der imidlertid noget andet:
”Vi kommer inte runt en person som” (1.linje) +
”gärningsman” (2. linje).
2. linje er altså rigeligt stor (og tom) til en længere, eksakt version af udsagnet, og der havde tilmed været plads til at skrive ”en skäligen misstänkt gärningsman”, hvis det nu var det KP ville sige, og ønskede fremhævet på de to valgte linjer.
En ligegyldig, tilfældig praktisk-teknisk detalje? Ja, måske. Eller et typisk udtryk for Palmegruppens (og hele PUs?!) manglende evne & vilje til at skelne mellem intern, subjektiv målsætning og ekstern, objektiv realitet?
Så ‘GM’ eller ‘mistænkt GM’? Åh, gør dét virkelig nogen forskel; det er vel egentlig det samme, hva’? Og så er han jo forresten avliden
Selv om vi godt ved, at tilhængere af Skandiamannens skyld kan finde på at støtte et scenarie uden langtidsplanlægning af Palme-mordet, er det alligevel sjovt at iagttage, hvordan hypotesen om den (pludseligt) mordlystne – men altid beredte – grafiker trivialiseres på sin dødsrute.
En særlig skønhedspræmie går til et af forhørene med Skandiamannens ex (samme som ovf, dvs. dateret 15. nov. 2018), der – efter fra Krister Petersson himself at have erfaret, at det ikke er muligt at tiltale eksmanden, da han er død – undrende stiller en række fornuftige grundspørgsmål om våbenadgang og forberedelser, hvorefter hun …
”informeras om att Stig kanske inte behövt räkna ut detta [att skjuta Palme // Jens] utan att det kanske var en slump att det inträffade”.
Man forstår, at ikke bare den uundværlige Magnum Bonum, men også begge Palme-ægtefællerne uvarslet men uimodståeligt må have materialiseret sig ved Skandia i rette øjeblik, ligesom Dr Who’s telephone box.
Det er for øvrigt under samme lejlighedsvis poetisk-kreative afhøring, at den fraskilte kvinde for formentlig første gang kan nyde udsigten til de symbol-ladede *vykort* med solnedgangsmotiver, som [NN] ifølge [XYZ] sendte til hendes daværende mand.
Smukt; men det var altså slumpen der gjorde det…
Exhustruns uppgifter är bitvis märkliga. Det behöver förstås inte vara något misstänkt med dem, men här väcks ändå en del frågor. Kan verkligen allt bara vara minnesfel?
– Hon har inget minne av att exmaken bar glasögon.
– Hon har aldrig hört talas om att exmaken skulle ha varit med i Rapport.
– Hon säger att personer från Svenska Dagbladet inte har varit hemma hos dem den 1 mars, men blir sedan överbevisad genom bilden i tidningen, där SE sitter hemma vid köksbordet.
– Hon är säker på att SE inte skulle ha klarat att springa in på Tunnelgatan. Han hade inte alls den hälsan eller konditionen. Hon blir sedan överbevisad genom Rapportinslaget, men säger då att han aldrig skulle ha orkat med trapporna. Hon får då följdfrågor om hur det var möjligt för honom att åka skidor m.m. I Rapportinslaget bär också SE glasögon.
– Hon har inte sett några av de tidningsartiklar, där SE förekommer efter mordet.
– Hon känner inte till att SE tidigare har arbetat vid Armétygförvaltningen. Däremot tycks hon veta en hel del om tiden före och efter. Det är ju möjligt, men då har i så fall exmaken av något skäl förtigit just den perioden. Varför då?
– Hon säger att SE inte vet något om vapen (vilket bevisligen är fel).
– Hon visste inte att exmaken vittnat i rättegången mot CP. Hur är det möjligt?
Du vet hennes ålder väl?
Hade varit skönt om man glömt en massa skit.
Bra frågor Jakob!
Det är märkligt att hon minns så lite. Hon och Stig verkar ha levt två skilda liv. Att hon inte minns Rapportinslaget är konstigt. Vid den här tiden, när det inte fanns så många mediakanaler och dessutom måste ju vänner och bekanta påtalat för henne att de sett inslaget? Så isolerat och avgränsat kan de väl inte ha levt? Om jag får spekulera: Kan det vara en klassfråga, att vi lever så olika liv beroende på vilken klass vi tillhör? Att folk från överklassen har andra informationskanaler(inte tar del av SVT) eller är det mina fördomar? Men hon hade ju inte sett artikeln i SvD heller.
När jag läser förhören tycker jag nästan hon svarar för bra på alla frågor. Borde hon inte bli mer upprörd över att de anklagar hennes ex man för att ha mördat landets statsminister? Alla frågor om detaljer, vapen, vänner och kontakter. Eller är det bara sådant som inte syns eller ges uttryck för i texten från förhören?
Hej Jakob! Att en äldre dam på 80+ har svårt att minnas händelser 30 år tillbaka i tiden skall kanske inte övertolkas. SE verkar ha varit lätt närsynt och eftersom det enligt förhör normalt var frun som körde deras gemensamma bil kanske han inte använde glasögonen så ofta. Inslaget i Rapport gick vid ett tillfälle och om man inte såg det i direktsändning gavs det på den tiden ingen andra chans. På motsvarande sätt kanske det inte behöver vara så underligt att exfrun inte känner till att SE under några korta år hade jobbat på Armétygförvaltningen ca 10 år innan de träffades. SE:s engagemang i skytteklubben där behöver dessutom inte varit speciellt intensivt osv.
Jag kan i och för sig möjligen tycka att exfrun borde kommit ihåg att maken vid två tillfällen år 1989 hade vittnat vid rättegångarna mot Christer Pettersson, och att hon inte minns detta kan möjligen tyda på att hennes minne kanske rent allmänt börjar svikta lite.
Dessutom verkar SE varit pigg på att ofta tala om Palmemordet med kollegor, vänner och bekanta, och en förklarning att exfrun inte minns så mycket kan möjligen vara att SE tidigt insett att hon inte gillade när han gång på gång tog upp detta till diskussion.
Gode spørgsmål. Yderligere: Når exfruen hævder, hun aldrig har skænket det en tanke, at SE skulle være GM, passer det meget dårligt med hendes udtalelse til TP, om at hun ikke ønskede presse forbi i marts 86, fordi hun frygtede, at deres hus kunne blive fremstillet i pressen som ”morderens hus”
Jag tycker inte att SE är någon ”futtig” lösning på Palmemordet, om SE mördade OP så ger det ju ett gigantiskt underbetyg till svensk polis och rättsväsende.
Det verkar ju dessutom som att Filter och Tomas Pettersson gjort allt utredningsabete, KP fick väl en fråga om det på presskonferensen
Om SE mördade OP är det väl sannolikt att mordet var politiskt vilket kunde medfört inrikespolitiska konsekvenser.
Sedan kan man ju fundera på hur LP kunde ta fel på SE och Christer P.
Exakt vad substantiellt har TP bidragit med utöver det Lars Larsson redan publicerat i sin bok (Nationens fiende)? Substantiellt?
Javisst, Lars Larssons bok också.
Hans bok kom ju före Filters artiklar. sedan har vi ju Minell som skrev för Proletären och Sven Aner var väl också fundersam på SE
Det som Filter tagit upp mera, är väl den tänkbara kopplingen till vapensamlaren
Det jag reagerar på är att en del personer verkar tycka lösningar innehållande någon form av konspiration är felaktiga,
De hävdar typ att man vill ha något större än en ensam person som gm
För min del kan jag både tänka mig någon sorts konspiration eller en ensam agerande gm.
Jag tycker bland annat Säpo;s övervakningspm är intressant
Personligen är jag skeptisk till SE som gm.
Kalle: Jag är också skeptisk, men jag anser inte att det är bevisat att han är oskyldig (jag jobbar lite med tidsschemat med Palmes vandring från Sari till mordplatsen – det är möjligt att Gunnar Wall har rätt, dvs vandringen ger SE alibi – men jag är ännu inte övertygad).
Men SE som gärningsman är definitivt inte bevisad. Så vi rör oss i en gråzon i tyckandet. Men ingen har bevisat att han är skyldig, och därför skall han tills vidare i rättslig mening anses vara 100% oskyldig (ingen gråzon här).
Vad gäller TP bok: Jag gillar den inte alls. Den är full av halvsanningar och glidningar. TP har bestämt sig för att SE är gärningsman och utför därefter ”cherry-picking” bland alla observationer för att ”bevisa” sin tes. TP agerar spaningsledare, utredningsledare, åklagare och domare på ett sätt som till och med slår Holmérs trippla roller.
Boken är helt enkelt obehaglig och TP borde i min mening åtalas för förtal. Sedan lyfter KP obehaget till en högre nivå när han spinner vidare på denna usla bok och adderar rena lögner om LJ’s kepsutpekanden, i strid med det LJ sa under ed i domstol (se mina tidigare inlägg).
Om detta får passera utan legal åtgärd är Sverige ingen rättsstat.
Staten accepterar i så fall förtal, och i värsta fall skyddar staten statsministerns mördare.
Erik K
”jag jobbar lite med tidsschemat med Palmes vandring från Sari till mordplatsen”
Äntligen något konkret försök här, någon som försöker slå hål på Palmegruppens ”SE går inte att komma runt” och TP:s ”SE kan inte förklaras bort”.
Säger som ”Alis”, Lycka till!
Eftersom du verkar anse att det är så uppenbart att SE dödade OP så antar jag att du anser poliserna i PU från 1986-2016 var idioter. Jag tycker fortfarande det känns oklart om SE gick med en stor tung revolver från Skandia på mordkvällen. Dessutom kan man ju undra varför Lisbet Palme så bestämt kunde peka ut Christer P som gm. Tycker du att SE och Christer P är lika varandra?
Lisbet såg troligen inte gärningsmannen utan vittnet AB, så hennes tvärsäkra ”professionella observationer” får man nog ta för allmänt men väldigt självsäkert svammel. Mer bekymmersamt för KP och hans supporters är sonens utpekanden. Han har under ed i domstol sagt att CP liknar den grandman han såg. Och sedan har han sagt i media att SE liknar grandmannen.
Hur kan man tycka att CP liknar grandmannen och samtidigt tycka att SE liknar grandmannen? I mina ögon är det inte trovärdigt. Det är rena pajasfasonerna. Totalt oseriöst.
Personer som Lisbeth och Mårten Palme drabbades den 28 februari 1986 av en mycket brutal och dramatisk händelse. Det finns förvisso inget som säger att de uppgifter de lämnat om saken behöver vara korrekta, varken tidiga eller senare lämnade uppgifter. Men jag tycker inte att det är på sin plats med uttryck som ”svammel” och ”pajasfasoner”.
Kalle
I artikeln beskrivs utredningsstatus efter 30 år.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/palmegruppen-haller-presskonferens
Sommaren efter överlämnade Thomas Pettersson sin utredning till Palmegruppen som de då redovisade 10 juni år (Se även Den osannolika mördaren och https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/ samt ”Kulturhuset” sist).
Du kan själv bedöma utredningsresultaten efter 30 respektive 31 år. Jag tycker inte att det går att ha en svartvit bedömning av insatsen första 30 åren som du kanske har.
Lisbeth Palme såg aldrig vem som sköt då skotten kom bakifrån. Vid vittneskonfrontationen 1988 pekade hon heller inte ut någon skytt utan vem som var missbrukare.
Lisbeth Palme såg aldrig Christer Pettersson, det kan du fråga Lars J om.
SE hade en bakgrund som yrkesmilitär (farsartat slut), tävlat i pistolskytte, arbetat på föregångaren till FMV samt hade en vapensamlande vän med mordvapentypen i sin samling.
Jag TROR att SE fick vapnet efter att han hade gått ut genom den larmade dörren 22.35. Vapnet var för tungt att springa med i fickan i den tunna fladdrande rocken. Därför försökte han stoppa ner revolvern i den för lilla handledsväskan när han flydde uppe på DBG (Yvonne N). Exfrun hävdar till SE:s försvar just att väskan var för liten……
La Carterie-personalen var troligtvis inte nere vid källardörren 22.35 då de inte hade någon anledning till det så sent.
——————————
—– 12.20 – ”Kulturhuset” —–
Dagen efter, lördag den 1 mars kl. 12.20 ringde SE till polisen och berättade att han från Dekorimahörnet hade sett en man i tjugoårsåldern iklädd mörkblå täckjacka, d.v.s. den tjugofemårige och 164 cm långe Lars J, stå 70 meter bort vid det s.k. ”Kulturhuset” (Luntmakargatan 14). Åldern bedömde SE utifrån mannens kroppsbyggnad och hållning.
Skandiamannen kan inte ha hört Lars placering vid ”Kulturhuset” från någon. Lars själv och PU blev inte medvetna om var han stod förrän 4 april utan Lars trodde till dess att han stod vid trappans början, 20 meter öster om ”Kulturhusets” hörn.
Lisbeth Palme var inte kontaktbar och berättade först 7 maj om en man inne i gränden vid barackerna, inte vid ”Kulturhuset”. Lisbeth hann dessutom lämna brottsplatsen 23.28 med ambulans innan Lars återvände dit från Brunkebergsåsen. Inget annat vittne har känt till att Lars stod i hörnet vid Luntmakargatan 14, inte ens taxiföraren Hans J såg honom trots att han följde gärningsmannens flykt ända till början av trappan. Lars kom fram till hörnet 5-10 sekunder efter att GM försvunnit från Hans synfält.
Inget annat vittne har kunnat ge SE alibi för att han befann sig vid Dekorimahörnet, trots att han hade gärningsmannasignalement. Ingen kommer ihåg honom, medan de andra på brottsplatsen alla fick alibi av en eller flera på platsen. Däremot kunde SE bara ange Lisbeth Palme och Anders B på mordplatsen, de två mördaren kunde se före skotten.
Skandiamannen finns heller inte med på något foto eller någon ljudupptagning från brottsplatsen (kontrollerat).
Likaså var det från hörnet vid tillfället omöjligt att uppfatta egenskaper 70 meter bort som man, ålder och färgen mörkblå (alla mörka färger bara mörka, SE fick antagligen mörkblå från media). Inte ens Lisbeth Palme kunde se på nära håll vilken färg gärningsmannen hade på sitt ytterplagg p.g.a. de ”konstiga” ljusförhållandena.
SE såg troligtvis Lars J istället från första (trappsteg 32) eller andra trappavsatsen (trappsteg 48) när han flydde, medan Lars tittade ner mot mordplatsen på Sveavägen, vilket även Lisbeth Palme såg att kartarkivarien gjorde. Från nedre halvan av trapporna var det nämligen möjligt att uppfatta de detaljer som SE beskrev i telefonsamtalet, som t.ex. ”tjugoårsåldern”.
Det är svårt att gå ut genom en dörr som inte leder ut, men i stället mellan ett garage och en lagerlokal tillhörande LaCarterie.
Dessutom har vi nu förhör på att La Carterie skyltade om i butiken tills efter midnatt.
Om de haft anledning att begagna sig av dörren kl 22.35 undandrar sig sannolikt din bedömning.
Lars stod på 60 meters avstånd och det är möjligt att uppfatta konturerna av honom. Lisbeth gjorde det också.
Han var belyst bakifrån och från sidan.
Däremot är den motsatta varianten fullständigt osannolik.
Jag trodde aldrig att dessa fantasier som du spridit under den senaste tiden hade ett så starkt fäste i utredningen och att de genom Krister Petersson skulle bära hela vägen fram till ett utpekande är något jag aldrig kommer att förstå.
Det hela är så sjukt, och värre blir det vartefter nytt material kommer i ljuset.
Bra om alla, inkl Mikael A, kan ange källor. Eller så får väl han och hans allierade publicera en ny bok och så tar vi den sakliga diskussionen först därefter.
Det verkar i varje fall ha varit tre stycken personer från La Carterie som jobbade vid 23-tiden den 28 feb 1986.
https://drive.google.com/file/d/11MKFYsIqAIBKwz9uJGqHcukkwVyFMzjl/view
Du kan gärna parallellt presentera TP’s version. Något trovärdigt har inte den självutnämnde allt-i-allo spaningsledaren-utredaren-åklagaren-domaren TP hittills presenterat. Och bevisbördan ligger hos den som påstår att SE är skyldig. Det är så rättssystemet är uppbyggt, i alla fall i Sverige. Men i TP’s mediakretsar kanske andra principer gäller?
– men Claes Hedbergs Palme-produktion er i det mindste underholdende.
[Svara-funktionen ser her, som det jo uundgåeligt sker engang imellem, ud til at være opbrugt på Jörgen G’s indlægskæde, i dette tilfælde med fokus på 13. juli 20, 21:52 (hvori Jörgen G fortæller, at han har talt med Chevamannen), så jeg smækker lige mit korte supplement på ‘nederst’]
Et fremragende indlæg ovenfor, hvori det specielt glæder mig, at Chevamannen ydes stor retfærdighed. Jeg kender ham ikke, men har altid betragtet ham som seriøs og et godt eksempel.
Her på bloggen har jeg tidligere hentydet til ham i hans egenskab af nøglevidne, der virkelig har set skytten fra Palmemordet ordentligt; jeg kaldte dengang Chevamannen intelligent og samvittighedsfuld
Man undrar ibland om alla förhören med LP:e alls bidrog till klarheter, eller blott råddade till en redan svår utredning. LP:e påstod sig alltid varit väldigt uppmärksam när dom var ute på stan, men observerade inte mördaren, trots att denne gick en bit med armen om Olof. Nog måste väl även Olof vänt sig om, eller reagerat, kanske stannat upp, när någon plötsligt lade armen på hans axel, konstigt annars. En helt främmande person skulle knappast heller lagt armen på Olofs rygg. Gissar att Olof nog visste på förhand vad saken gällde.
Kan ju hända att GM la handen på Palmes axel och sköt på exakt samma gång så att han inte hann reagera. Polisen Alf Andersson säger i ”Borgnäs, Mannen, mordet, mysteriet” att detta förfarande tyder på att GM är utbildad i närstrid. Han ger dock ingen fförklaring varför.
Jerker Söderbloms utredning:
https://drive.google.com/file/d/1oLowXFjFH3Wrj9I9TM5AMsJvKRcb3SZ7/view
Lite om bakgrunden här:
https://gunnarwall.wordpress.com/2018/10/31/thomas-pettersson-svarar-ett-bokslut-utan-bett/#comment-8630
Ett nytt förhör med Yvonne N från 2018-03-22 (se slutet):
https://drive.google.com/file/d/1y-mUvFbIwXtRFJmj9HGJopOBl1B43zEw/view
Vilket menar du som slutet?
Att det inte är ngn ordning på att ta emot information?
Blombergsson?
Jag menar bara att det aktuella förhöret kommer sist. Först ligger ett redan känt förhör från 1989.
Förhöret kretsar inte kring SE och man kan notera att det hålls innan Filter har publicerat sitt material. Det handlar istället om uppgifterna i Anna Hages bok.
Yvonne N som tidigare uppgivit att hon har sett likheter mellan den springande mannens kroppshållning och Christer Pettersson, lägger nu till följande:
I sättet som mannen gick påminde denne om Christer Pettersson
Bra att poliserna i förhöret frågade om någon ovidkommande person fanns i närheten när hon talade med poliserna nere på Sveavägen. Finns i något förhör samma fråga till LJ, som också kommit ner till Sveavägen och för poliser där berättat vad han sett?
(Nu är jag inte så optimistisk att jag förväntar mig en sådan fråga och inte ett sådant svar som ”en nyfiken medelålders man i keps fanns i närheten”. Men det måste ju klarläggas så mycket som möjligt av LJ’s förehavanden nere på Sveavägen efter att han letts dit från David Bagares Gata av en piketpolis.)
Två förhör, från 1986 och 1993, med butiksinnehavaren som sysslade med omskyltningen inne på La Carterie. Det framgår av kategoriseringen (E 63) att det första förhöret är gjort i samband med misstankarna mot Stig Engström:
https://drive.google.com/file/d/1mt3H87VuP1kTVS1BgMYUu_TqUw5NX7TC/view
Samtal om högerorganisationer m.m. med Anders Larsson 1987:
https://drive.google.com/file/d/1ZFLVml3wpsF25PcuNKkzuPwE-anNtPRl/view
Tack Mikael B.
”Just som [Nicola F] hade passerat makarna Palme, gick han förbi butiken La Cartarie och såg att en man arbetade i skyltfönstret”.
Eftersom Nicola kan koppla dessa båda observationer med varandra stärks också trovärdigheten gällande den efterföljande mannens position.
En person i blå jacka har alltså med stor säkerhet befunnit sig bakom makarna Palme 80 meter norr om mordplatsen.
Enligt Peter Althin och Sven-Erik Alhem:
Rättssäkerheten hotad efter utpekandet av Skaniamannen, https://www.expressen.se/debatt/rattssakerheten-hotad-efter-utpekandet-av-skandiamannen/
Instämmer i vartenda ord. Jag är förvånad över att det dröjde mer än en månad innan ett debattinlägg av den här typen publicerades. Nu kan inte riksåklagaren ducka längre.
Lägger in i sammanhanget en liten analys av kepsen som KP fäster så stor vikt vid:
LJ i polisförhör 860301:
”Mannen var cirka 35 till 40 år, och var klädd i något mörkt jackliknande plagg. LJ första intryck var att mannen kan ha varit klädd i en mörkt dunjacka. Vidare tyckte LJ att mannen hade något som såg ut om en keps på huvudet. Vad LJ kunde se hade mannen inget i händerna.”
*
LJ i polisförhör 860304:
”… har svår att beskriva mannens kläder. Han uppskattar mannens längd till ungefär medellängd. Själv är LJ 164cm lång och mannen var längre än han själv. Vidare uppger han att mannen var tämligen kraftig över axlar och rygg. På huvudet bar han en keps. Och tror att den var mörk eftersom han inte särskilt lade märke till den. Han hade vidare ett mörkt plagg typ jacka eller rock. LJ är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta skulle kunna vara typ täck eller dunjacka men är nu osäker på om så var fallet.”
*
LJ i tingsrätten1989 06 (förhör under ed)
”Åkl H: Umm. Kan de beskriva mannen? Har du någon minnesbild av honom?
J: Jag har en minnesbild av en bred ryggtavla. Ganska kraftig ryggtavla.
Åkl H: Umm. Det är inga andra detaljer du kan erinra dig?
J: Nej, jag har fått intryck av en mörkblå täckjacka eller något täckjacksliknande.
Åkl H: Umm. Såg du om han … Lade du märke till några andra klädesplagg eller detaljer i kläderna?
J: Jag har nog haft intryck att personen ifråga haft en keps eller något … kepsliknande men det är mer ett allmänt intryck än ett direkt synintryck.
Åkl H: Ja du har en känsla av att han hade någon huvudbonad då?
J: Ja just det.
Åkl H: Men du är inte helt säker på det?
J: Nej, jag är inte helt säker på den biten.”
http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-lars_7.html
*
Åklagare Peterson refererade LJ på sin egen ökända presskonferens 2020-06-10 (31:07-32:00 in på SR’s nedladdningsbara ljudfil):
”Vissa menade att han var barhuvad, några att han hade en stickad mössa, och någon att han hade en keps på huvudet. Det finns några vittnen, som enligt min uppfattning, har utkristalliserats som väldigt viktiga i den här utredningen och kanske inte har fått den uppmärksamhet som deras uppgifter förtjänar. Dels gäller det en person som heter LJ … han lämnar tyvärr ett ganska vagt signalement på den person som har ser springa förbi på Tunnelgatan. En sak var LJ dock säker på, det var att gärnings… eller den flyende mannen hade en keps på huvudet.”
*
Under ed sa alltså LJ att han inte var säker på kepsen. Det borde man kunna ta allvarligt på och inte förvränga.
Åkl Helin var rätt otrevlig mot undersköterskan AH i tingsrätten: ”Du har klart för dig att nu vittnar du under ed va och får alltså vara försiktig med vad du säger”?
AH: ”Ja”.
Åkl H: Du ska inte säga någonting annat än det du kan stå för. När man talar med polis eller tidningar och sådant där då har man inte samma krav på sig som när man sitter i en domstol och vittnar.”
http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-anna-hage.html
LJ, reserverar sig i frågan även i de tidigare förhören.
På samma sätt som med utstämplingen blev Krister Petersson tvungen att ta till direkta lögner på direkt avgörande punkter. Sanningen är att vi inte har ett enda vittne som sett någon keps.
Sanningen är att Engström omöjligen kan ha kommit ut på gatan 23.19. Det är alltså en lögn.
Det verkar som om det är fritt fram för en åklagare att sitta och ljuga ihop en historia utan att riskera repressalier. Han blir inte ens faktagranskad, utan lögnerna sprids i stället av media. Vad riskerar en åklagare som bryter mot den lagstadgade objektivitetsplikten?
Utpekandet av SE.
Var kan man läsa hela det sekretessbelagda PM:et som gjordes av Skandias utredningsinsp. Per H. den 5 juni 1986? Finns detta tillgängligt?
Materialet finns här:
http://www.itdemokrati.nu/page53.html
Om man går in under post 59 (C.Östling) och skrollar ner ett par rader där så kommer man till en tidningsartikel – ifrån Aftonbladet 7/12 86 – om ett par ungdomar som 36 timmar efter mordet hittade en revolver i en husvägg. Vad hände med detta uppslag, och den revolver som de lämnade över till befäl på mordplatsen? (de fick inget kvitto, och ingen har sedan dess hört talas om detta…). I samma tidningssida anges uppgifter om att en man hittat datautskrifter om Palmemordet, och anknytning till EAP, och namnet Laroche nämndes ett antal gånger. I paketet fanns även ett visitkort till en Säpoman. Uppgiftslämnaren kontaktade då denne Säpoman, lämnade över materialet (efter först ha tittat lite på det) och fick då förutom ett tack även beskedet – av Säpomannen; som även sa att det kunde tillhöra en amerikansk polisman – att han skulle glömma alltihop.
Vad hände med dessa saker? Är det något som även KP & kompani tittat närmre på?
Jag antar att det rör sig om den upphittade startpistolen. Se denna tråd:
https://gunnarwall.wordpress.com/2019/03/28/har-ar-de-saknade-sidorna-och-raderna-i-garningsmannaprofilen/#comment-11355
Ok, tack MIkael B! Men det andra då; med de upphittade datarullarna fulla med detaljer om MOP…?
Niklas B
https://drive.google.com/file/d/1CDYLvXgWRwDDTfPKvFMfEe6dh8_pWIuH/view
https://drive.google.com/file/d/1dw9CkpQxa48rb6IaLUj3wsDkgmlqjYEl/view
Precis nyss läste jag ett debattinlägg i Expressen där advokat Peter Althin och tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem tillsammans anser att Palmeåklagaren Krister Peterson har agerat fullständigt rättsvidrigt. Det var precis så jag tyckte när jag såg presskonferensen och nu gråter jag nästan av lättnad och tacksamhet över att två erfarna och kända juridiska experter har uttalat sina väl valda ord gällande den smaklösa rättsröta åklagare Krister Petersson valde att presentera inför hela svenska folket. Och nu förväntar också jag mig att Riksåklagaren AGERAR! Så här rättsvidrigt får det bara inte gå till i mitt demokratiska och förnuftsupplysta land. Händer det ingenting kommer jag fullständigt att tappa tilltron till svenskt rättsväsende och det vill jag ju inte. Ingen, och allra minst en statlig väktare, skall få tillåtelse att ta heder och ära av en död person som inte ens kan försvara sig. Och hur Krister Pettersson kunde tro att han skulle kunna knyta bekännelsebrevet till SE överskrider min fattningsförmåga. Det såg ju till och med ett barn att SE inte hade kunnat vara brevskrivaren. ”Det är bara så dumt” säger SEs anhöriga. Ja, det är ju precis så det är med utpekandet av SE som gärningsman. DUMT!
Exakt så känner jag också, och jag har dessutom en förmåga att vräka ur mig otidigheter om detta fullständigt rättsvidriga upptåg.
Det gäller att lägga band på sig och formulera motargument.
Precis nyligen läste jag förhören med exfrun.
Jag undrar vad det hela är frågan om. Hon bekräftar är i stort sett hela bilden och samstämmigheten med det väktaren Henry O berättat att Engström sagt 20 minuter efter mordet berättade han i grova drag för henne då han kom hem.
”Två undersköterskor som gav första hjälpen”!
Varför körde Krister Petersson på som en ångvält, och kastade all opartiskhet och logik åt sidan?
Varför såg han så besvärad ut?
Enligt Expressen så har frun berättat att Stig sprang in på Tunnelgatan, eftersom han letade efter skytten och ”någon sprungit in” där. Heja Stickan!
Ang. det sista du skriver om K.P och jag sticker ut hakan lite:
Det du upplever är en budbärare som egentligen inte står för innehållet i budskapet. Därför ser K.P. så obekväm ut. Den anonyme åklagaren som ”man” skickade fram var bara en fortsättning på operation mörkläggning. En ny syndabock skulle utses och en sån levererades. Som jag ser det, Krister Petersson gjorde sin del av dealen, cashade in och kan dra sig tillbaka.
Tänk efter, större och mindre saker än det här har mörklagts genom historien så just därför säger all logik att som det hela såg ut på presskonferensen och slutade, var detta just så det var. Alltså fortsatt mörkläggning. Palmemordets sanna natur är fortfarande mycket känsligt.
”Palmemordets sanna natur är fortfarande mycket känsligt.”
Det håller jag fullständigt med om. Men jag tror att KP faktiskt började med intentionen att försöka göra det de andra misslyckats med tidigare: att gå till botten med en hel del spår man inte brytt sig om tidigare (Stay Behind, Bertl W, Sydafrika, etc.), men att han/de de ‘fått ge upp’ (p.g.a. att de inte kommit mycket längre – inget svar ifrån Bertil W, eller något mer klargörande angående Stay Behind). Det man skulle kunna gjort – enligt min mening – är att gå vidare, till MI6 i England, med Sydafrikaspåret. Uppgifterna i the Guardian någon vecka innan om att man inte ‘gått vidare’ i England var bestickande, där fanns antagligen mer att hitta. Frågan är varför man inte gjorde det? Vem/vilka blev/var man rädda för/tog ‘hänsyn till’?
Efter att ha fått ¨ge upp’ övriga alternativ har de ‘nöjt sig med näst bästa’, och istället kokat vidare på den spik som Tomas Pettersson lanserade i Filter/sin bok. Allt för att få till ett avslut (och med förklaringen om att de, till skillnad mot alla andra, har haft full överblick över hela utredningsmaterialet, vilket kändes som ett slags gardering att behöva understryka). Därav deras besvärade miner vid presskonferensen 10 juni, tror jag. De är/var långtifrån övertygade om detta alternativs fullständiga riktighet själva, men eftersom inget i de andra alternativen burit någon frukt, och man hade utlovat en ”lösning till sommaren 2020”, så fick det bli så här. Bättre kunde de inte göra, och därmed sällade man sig till sina föregångare. Tragiskt nog!
Melander såg med besvärad ut nu. Inte som när han var i tv förut i år och på 30-årsdagen.
Det finns kanske något av en parallell till Stig Engström i utredningsmaterialet, även om fallen inte är direkt jämförbara. Jag tänker förstås på Alf L, som 1994 var så starkt misstänkt att Hans Ölvebro gick ut och deklarerade att lösningen på mordet nu bara låg några månader bort. Spaningsledaren var tvärsäker.
Alf tog kontakt med polisen i april 1986. Han berättade att han hade befunnit sig på Sveavägen mordkvällen och att han gjort en iakttagelse av en mystisk mörk gestalt inne på Adolf Fredriks kyrkogård. Detta skedde omkring kl. 23.15-23.20 i samband med att han hade mött makarna Palme efter biobesöket.
Successivt bygger Alf ut sin historia. Snart kan han berätta om en man som gått en bit bakom Olof och Lisbeth. Han delger också sina iakttagelser till media. Det verkar som om han trivs med uppmärksamheten.
Ett par år senare avslöjar han för polisen att han faktiskt iakttagit Grandmannen och dennes förföljande hela vägen fram till Dekorimahörnan och att han även bevittnat själva mordet. Förföljaren är identisk med mördaren. Av rädsla har han inte vågat berätta allt detta tidigare.
Nu blir förstås utredarna mycket intresserade.
Problemet är bara att inget annat vittne tycks ha iakttagit Alf på Sveavägen. Samtidigt innehåller hans berättelse sådana detaljer, som ändå starkt pekar på att han har befunnit sig där. Han kan med andra ord betraktas såsom varande nära brottsplatsen. Alf bar bland annat en mörkblå täckjacka och stålbågade glasögon på mordkvällen. Allt detta gör honom till sist höggradigt misstänkt.
Känns månne resonemanget igen?
Efter att ha konfronterats med de allvarliga misstankarna, tar Alf tillbaka alltihop och erkänner att han har utgått från medieuppgifter och fabulerat resten. Han har bara velat göra sig intressant och stå i centrum. Det visar sig att han har varit hemma i bostaden vid den aktuella tidpunkten. Han kan därpå avföras och frias från all inblandning i mordet.
Låt säga att utredarna på Ölvebros tid istället hade lagt honom till handlingarna innan han var färdigutredd. Alf L avled 2011. Vad hade Krister Petersson et consortes kunnat göra av detta? Hade de verkligen kommit runt honom?
Tack för länken Emma. Synd bara att SE. inte togs på allvar, hade man granskat och undersökt SE. och inte blott nonchalerat så hade han säkert sluppit detta utpekande. Misstankar mot honom borde ha utretts, han önskade ju även själv detta, att tas på allvar. Simpelt att först nonchalera och nu 34 år efteråt, peka ut honom som Palmes mördare. Jag tror dom ville ha en ”bekväm” gärningsman, för att kunna motivera en avslutning.
SE. skulle nog inte vågat ta risken med krutstänk på kläderna med mera. Jag tror att mördaren är vid liv. Gissningsvis i en ålder av: 60- 85 år. Kanske även komma med ett avslöjande? Beror lite på var denne ligger åldersmässigt på denna skala, hur länge vi får vänta. Tiden kommer nog ikapp, vi får nog svaret på Palmemordet, förr eller senare, det viktigaste är nog motivet till denna gärning.
Har lyssnat på Filters senaste podd, , där man säger att alla rapporter angående walkietalkie observationer
kom efter att spaningsledningen efterlyst sådana observationer.
Stämmer detta?
Underförstått att folk skulle ha rapporterat in sådana enbart för att man skulle göra spaningsledningen nöjd.
https://poddtoppen.se/podcast/1500772929/filterpodden/9-palmemordet-efterspelet
Förhör med Thure Nässén från 2014 (40 sidor):
https://drive.google.com/file/d/13-RSgiD4nYtkQtpVi2CZ-lSr-EBXgiPg/view
Troligen ett ointressant tips om eventuell vapendumpning i Dalarna. Förhör från 2019-08-12:
https://drive.google.com/file/d/1yiH-muvEHlRVBTZ4ldasqMoDvIzxfNOw/view
De menar att det skulle va Engström då? De får ju fan skärpa till sig nu! Jag har sett det om tjärnen förut men jag har trott att PU fortsatte på det spår de hade 2015-16. O det härrör från den trakten.
Det blir riktigt underhållande när förhörsledaren försöker förvandla en röd Toyota från Tyresö till en röd Citroën från Täby. Hur var det nu Engström uttryckte det? ”De är kanske inte så duktiga på att lägga pussel hos polisen”.
Tack Mikael för alla förhören du delar med oss! Uppskattas väldigt!
Mycket intressant och ibland även lite komiskt(som med den röda bilen). Just det vittnet vid sjön i Hedemora känns ju väldigt långsökt tycker jag.
Men mycket spännande att ta del av alla förhören med Stigs exfru!!
Intressant att se mängden frågor kring hennes släkt och familj samt frågorna om den bekante personen till dem som anställdes ungefär samtidigt på Skandia.
Blir även nyfiken på frågan om samtalet till en präst den 5 mars från en kvinna.
Vet vi något om någon bekännelse från en anhörig kvinna onsdagen den 5 mars 1986? Hon nekar ju bestämt att det skulle vara hon(att hon förövrigt aldrig tagit kontakt med polisen angående mordet, vid den här tiden).
Detta är helt fantastiskt.
Om de nu ändå kunnat knyta något vapen vid denna sjö, men de har en bil som några personer tyckte hade ett konstigt beteende genom att de borrade ett hål i isen. Bilen råkade vara röd och av fel märke. Att på så svajiga grunder ens spekulera i att den bilen har något med mordet att göra är rent dåraktigt.
Här föreslår de i stort sett att ex-frun varit delaktig i att göra sig av med mordvapnet för 34 år sedan.
Melanders grabbar har inte bedrivit någon utredning, utan allt har gått ut på att ge sig på Engström och hans ex-fru på det fulaste sätt.
Hur kan de vara stolta över något så korkskalligt?
Vi får hoppas att den tid som lades ner på ”den röda bilen vid L-tjärn” minimerades till bilresan TuR Stockholm. Detta inte minst efter förhören med exfrun där det är klarlagt att resan upp var på söndagen och att hon kände till en sjö på ”fel sida vägen”. Tänk vad media (Expressen) kan förvanska fakta.
Några mindre kända uppgifter om chefsåklagare Krister Petersson:
Favoritfilm: Blåsningen
Favoritlåtar: Jag ljuger så bra, Somliga går i halkiga skor
Favoriträtt: Pannkaka
Favorithobby: Lägga pussel (men det är svårt)
Favoritdrama: Ett drömsp…eh förlåt…Ett bildspel
Favoritplagg: Något kepsliknande
Favoritprogram: Snillen spekulerar
Ogillar mest: Rondeller (kommer aldrig runt)
Mikael B:
Ber att få tacka för dagens gapskratt!! 🙂
Förhör med Christer A. (52 sidor):
https://drive.google.com/file/d/19EP7HojI8TiRtHttYwyepS3LVUng4tWz/view
Här är en sammanställning över hittills beställt material m.m. Se även den omfattande Liggaren:
https://docs.google.com/spreadsheets/d/1O37mhN5bMt5nd-CaO7ue_3KMbip6eVETWKXwfILsf3E/htmlview?fbclid=IwAR3E7lUomg43hLGawPdjr00XUE5UTY_N8sxecLosH6whFPuIKNkHi1FrjvI#
Som väl många redan har sett i sammanställningen ovan finns från och med idag Säpos Övervaknings- PM tillgängligt.
Har Palmeutredningen nonchalerat Säpos övervakningspm, detta borde väl ha varit intressant för PU att gå till botten med?
Tack Mikael B!
Undrar varför inte dokumenten som KP & co fick ifrån Sydafrika inte finns? Och förhör med Tomas Ekesäter?
Genom att studera uppslag E 63, dvs Skandiamannen, i liggaren får man en god bild av det fokus som utredarna haft på Engström 2017-2020. Detta är ändå långt ifrån allt. Till detta ska läggas det som göms under andra kategoribeteckningar , såsom vapendelen, eventuell koppling till Stay Behind m.m.:
https://drive.google.com/file/d/1h5oFSWTM9i44a2H9lX0EiB2JqANVwefA/view
Det finns en omständighet i detta underlag som gör mig lite undrande, Mikael B. I två näraliggande kolumner redovisas två olika datum. Dels i kolumnen ”Reg-Datum”, dels i kolumnen ”Anteckningar Nummer”. Jag tolkar ”Reg-Datum” som det datum då dokumentet registreras i utredningen.
I många fall finns en mycket stor diskrepans mellan de två redovisade datumen. Innebär detta verkligen att dokument kan vara registrerade upp till 33 år efter det att de genererats? En möjlig förklaring skulle kunna vara att man i något läge bytt registreringssystem och att Reg-Datum då skulle vara det datum då dokumentet överfördes från det gamla till det nya systemet. Finns verkligen två olika registreringssystem eller finns någon annan rimlig förklaring till fenomenet?
Möjligen avser reg-datumet den tidpunkt då man senast sysslat med uppslaget, eller då någon åtminstone varit inne och läst där. I den mån ett datum förekommer under Anteckningar tycks det genomgående vara tidigare än reg-datumet (ibland med en skillnad på över 30 år) eller också överensstämmer datumen.
Hans Holmer ansåg nog att SE. var onödig att utreda. Skulle SE. varit mördaren vore det nog det absolut stolligaste mordet i hela världen, även risken att åka dit skulle varit perfekt, bara ett exempel vore ju krutstänk på kläderna. Tror inte SE. skulle varit så dum i sin planering. Tycker Filter och Krister Peterson är barnsliga utredare som inte inser att Holmer hade rätt. Väldigt fegt att beskylla en avliden, även Filter borde få en avhyvling, som lett Palmeutredningen åt fel håll så att man försummat annat. Rör-seende pojkar, inget annat.
Filter körde huvudet i väggen och straxt efter kom Peterson.
Man har säkert åtminstone skenbart jobbat med Engström parallellt med andra uppslag, men nog tycks det som om Engström varit huvudspåret, och övrigt arbete kan ha handlat om att kunna lägga dessa uppslag åt sidan.
När det gäller Engström har man ju inte hittat något nytt, utan snarare har man gått på nit efter nit. Alla förhoppningar att hitta något nytt har slagit negativt ut, men trots det väljer man att lansera det som en lösning.
Det är ett hån mot det svenska folket och ett hot mot rättssäkerheten.
Att de inte dragit sig för att ljuga och förvanska fakta kan betyda att de har haft press från något håll, för de kan knappast vara så simpelt att de känt en skyldighet att ge Filterlaget rätt – oavsett vilka vänskapsband de kan ha knutit under utredningens gång. Frågan är vem som lett vem?
Det borde ligga något annat bakom.
Att Petersson och Melander inte trodde på sin taffliga PowerPoint presentation tycker jag framgår av kroppsspråket.
Några centrala frågor som borde besvarats:
Vem gick bakom makarna Palme vid La Carterie?
”Hur länge stod mördaren och väntade”
Vem såg Inge M?
Vem såg Lisbeth?
Vem var Grandmannen?
Vad rörde sig WT observationerna om?
Hur kunde Engström ge i stort sett helt riktiga beskrivningar från mordplatsen minuter efter att gärningsmannen försvunnit?
Jörgen G
Än en gång
Vem gick bakom makarna Palme vid La Carterie?
—– SE (NF, lite äldre än 44 år, blå jacka ner på låret, konstig gång)
”Hur länge stod mördaren och väntade”
—— Kom ikapp (IM 1 mars, CA, AB)
Vem såg Inge M?
—— Anders B
Vem såg Lisbeth?
—— Anders B och SE
Vem var Grandmannen?
——- SE (22.35, 23.19, MP, MS, AK m.fl.)
Vad rörde sig WT observationerna om?
Hur kunde Engström ge i stort sett helt riktiga beskrivningar från mordplatsen minuter efter att gärningsmannen försvunnit?
—– https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/
Mikael A.
Jag har läst Petterssons svar med lika stor stor förundran varje gång. Jag förstår alltså ingenting.
Men om jag framställer det så här:
Kan någon som är insatt i Engström-ärendet visa på ett enda indicium angående Engström som Palmegruppen under ledning av Hans Melander och Krister Petersson grävt fram under de år de jobbat med fallet?
Ett enda hur liten och betydelselös det än må vara.
Så vitt jag kan se består resultatet av tre års arbete i stället av att de lyckats få flera viktiga detaljer om bakfoten.
Dels handlar det om att Engström skulle ha kommit ut på gatan 23.19, vilket om det vore sant skulle påverka förutsättningarna något enormt. Man skulle då kunna fråga sig vad Engström gjorde under dessa två och en halv minuter?
Nu var det en felaktig uppgift, eftersom han inte kan ha kommit ut då.
Ett annat exempel rör signalementet.
Engström bar keps. Krister Petersson säger att ”vittnet Lars J är säker på att gärningsmannen bar keps”.
Nu var även detta en felaktig uppgift eftersom Lars inte alls är säker på detta, och har egentligen bara en känsla av att gärningsmannen bar en kepsliknande huvudbonad.
Det nya handlar så vitt jag kan se om att en rad felaktiga uppgifter tillförts anklagelsen, men har utredningen hittat någon ny korrekt presenterad uppgift av större eller mindre betydelse från datumet 2017-02-01då Krister Petersson tillträdde som förundersökningsledare fram till 2020-06-10 då han presenterade sin lösning?
En enda?
Jörgen G
I dina tidigare tidsanalyser, att SE omöjligt kunde ha varit Grandmannen och GM, tillförde de något till debatten. Nu försöker du inte ens längre på förklaringar, som t.ex. ”Nu var det en felaktig uppgift, eftersom han inte kan ha kommit ut då.”. Sådana floskler kan omöjligt rubba att ”SE inte kan rundas” om det är det du fortfarande är ute efter.
Än, än en gång får du svar.
Vem gick bakom makarna Palme vid La Carterie?
—– SE (NF, lite äldre än 44 år, blå jacka ner på låret, konstig gång. Nicola F, Margareta S och Anneli K antagligen de som såg ansiktet bäst. Nicola F nyckelvittne vid bl.a. vallning på årsdagen 87)
”Hur länge stod mördaren och väntade”
—— Kom ikapp (IM 1 mars, CA, AB)
Vem såg Inge M?
—— Anders B (samt LP, OP och SE)
Vem såg Lisbeth?
—— Anders B och SE (Skotten kom bakifrån så LP såg inte skytten och kunde därför bara peka ut vem som var missbrukare vid konfrontationen 88)
Vem var Grandmannen?
——- SE (22.35, 23.19, MP, MS, AK m.fl., https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/70Wbvv/vittne-pekar-ut-stig-engstrom–hordes-aldrig, https://www.expressen.se/nyheter/marten-palmes-avslojande-om-skandiamannen/)
Vad rörde sig WT observationerna om?
Hur kunde Engström ge i stort sett helt riktiga beskrivningar från mordplatsen minuter efter att gärningsmannen försvunnit?
—– https://sanningskommissionen.com/2019/03/thomas-petterssons-svar-kring-skandiamannen/
Det är ju så Mikael A, att det inte endast finns två möjligheter när det gäller mannen som gick bakom.
Det kan ha varit en helt annan person, men vi behöver ju inte välja mellan AB eller SE, eller hur?
Den som enligt beskrivningen stämmer bäst in på denna man är utan tvekan Anders B.
Nicola F trodde också att det var samma man som gömde sig i en portnisch efter skotten, och den mannen var Anders B men knappast SE, och om SE mot all förmodan gjorde en sådan manöver kan han ju i vilket fall som helst inte ha varit mördaren.
En hel del talar alltså för att det var Anders B, och Nicola hade ju inte heller registrerat Anders B där han borde ha befunnit sig; d.v.s. vid bankomaten 60 meter söder om mötesplatsen.
Det är fortfarande inte givet att det var Anders B. Jackan kan ha haft samma färg, avståndet var stort, och Nicola kan ha missat Anders då han tidigare passerade honom.
Att SE med sin nästan svarta rock skulle ha befunnit sig 20 meter norr om Skandia i bakhasorna på Palme, och där blivit sedd som en person med blå jacka av Tensonmodell är väldigt långsökt.
Vi vet att SE inte kan ha lämnat Skandia så tidigt som 23.19. Det berättar utstämplingen och det efterkommande samtalet med Henry O och Annette K.
Tidsregistreringen kan som absolut tidigast ha varit 23.19, men sannolikt närmare 23.20, eller t.o.m. mer.
Det finns inte heller några uppgifter på att SE tänkte gå norrut. Enligt frun brukade han åka tunnelbana, och det var också den informationen han delgivit Henry O strax innan han sa godnatt och gick.
Skulle han ha ändrat sina planer samtidigt som han kom ut på trottoaren?
Det kan ju knappast ha berott på att han sett makarna Palme och gått dem till mötes, eftersom de vid det tillfället borde befunnit sig vid SARI 50 meter norrut.
Att SE skulle ha varit mannen bakom makarna Palme är på alla sätt orimligt.
Intressant nog så verkar Nicolas berättelse stämma när det gäller platsen för mötet. Personalen på La Carterie arbetade med påskskyltningen sent in på natten, och det befann sig en person i skyltfönstret.
Jörgen G
Du är en av de mest seglivade SE-tvivlarna på MOP-bloggarna vilket hedrar dig. Däremot baseras flera av dina inlägg på vad du tror istället för att utgå från fakta. Som ditt senaste svar.
”En hel del talar alltså för att det var Anders B”
—– AB och NF är två av Palmegruppens kanske tiotal nyckelvittnen. NF som kanske har sett GM:s ansikte bäst av alla. Du menar alltså på fullt allvar att Palmegruppen inte skulle känna till att det var nyckelvittnet AB som nyckelvittnet NF mötte?! AB är 173 cm lång, men det var inte längden utan åldern (lite äldre än 44 år) som NF reagerade på att ”Förföljaren” inte kunde vara livvakt.
”Vi vet att SE inte kan ha lämnat Skandia så tidigt som 23.19. Det berättar utstämplingen och det efterkommande samtalet med Henry O och Annette K.”
—– Då har du inte läst förhöret med Anette K från 19 mars 1986 där hon inte kommer ihåg att SE gick ut 23.19. Hon kommer inte ihåg honom överhuvudtaget. Kom inte med att hon ville skydda SE så därför sa hon ingenting.
”Det finns inte heller några uppgifter på att SE tänkte gå norrut. Enligt frun brukade han åka tunnelbana”
—– Då har du heller inte läst förhöret med exfrun från 29 augusti 2019 där hon berättar att om SE jobbade över så sent som han gjorde 28 februari tog han nattbussen 691 från Odengatan (hpl Stadsbiblioteket).
När SE gick ut och norrut mötte han Palme och NF såg sedan SE vid ”norra annonspelaren” ca 23.19,55 när SE vänt om.
Mikael A: Du har inte lyssnat på presskonferensen 10/6 verkar det som. KP sade själv att han inte visste om SE gått norrut eller söderut efter att han lämnat Skandia. Men du anser dig veta?
Erik K
Precis som exfrun säger i förhör 29 augusti 2019 att om SE jobbade över så sent som han gjorde 28 februari tog han nattbussen 691 från Odengatan (hpl Stadsbiblioteket).
Jag nämnde vad KP sa. Men du anser dig veta …
Några frågor , Vilken tidpunkt anser du att SE stiger ut på gatan, när han lämnar Skandia?
En man äldre än 44 år , är det bara SE i Stockholmsområdet som passar in på den beskrivningen?
Om du skulle se en grupp personer mellan 30-60 år skulle du kunna åldersbestämma vilka som är äldre än 44 år? Anser du att NF är det vittne som har sett gärningsmannen bäst och kan beskriva honom bäst?
Och vem ser ut som exakt 44 år? När jag var 44 år såg jag inte ut som 44, enligt dambekanta.
Erik K
Du läser inte vad jag skriver.
Inte exakt 44 år, utan lite äldre än 44 år. SE var 52.
SE kan ha kommit ut FÖRE 23.19,30-40. Stämpelklockan satt 1986 ca 10 meter från utgången.
Kalle
SE befann sig vid ”norra reklampelaren” ca 23.19.55 då NF såg honom följa efter paret Palme. Det innebär att SE kom ut på Sveavägen senast 23.19,30 – 40.
Eftersom mannen gick efter paret Palme fick NF tid att studera honom under en längre tidsföljd och kunde därför åldersbestämma mannen till något äldre än 44 år och ”för gammal att vara livvakt”.
Det är bara Margareta S och Anneli K som har sett GM:s ansikte lika bra. Överhuvudtaget är det väl bara LP som även har sett GM:s ansikte. Hon såg det dock bara flyktigt och minnesbilden kontaminerades av ”Dekorimamannen” i form av Anders B.
NF är ett av Palmegruppens främsta nyckelvittnen. NF blev därför bl.a. vallad på årsdagen 87 och konfronterades mot CP 88 eftersom han sett GM:s ansikte kanske tydligast av alla. Att NF försökte ta tillbaka att han sett GM:s ansikte är en annan historia som har sin koppling till HH:s och co:s gigantiska livvaktsarmé.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/70Wbvv/vittne-pekar-ut-stig-engstrom–hordes-aldrig
Efter mötet (inte när han såg Palme) gick det 95 sekunder till skotten avlossades (polisförhör 860325).
Om 23:19:55 stämmer så måste NF passerat Skandias entré cirka 23:19:47 (10 meter, 8 sekunder tidigare).
NF ser paret Palme 20 meter bort när han passerar Skandia (polisförhör 860325). 8-10m bakom Palme går mannen i blå jacka.
Dvs mannen i blå jacka kan beräknas vara 28-30 meter norr om Skandiaentrén kl 23:19:47
Från 23:19:30 (alternativt 23:19:40) enligt Mikael A skall SE alltså hinna på 7-17 sekunder förflytta sig 28-30 meter.
Vi pratar nu om en gånghastighet på 1,65-4,28 m/s, dvs 5,9-15,4 km/h. En man som enligt NF (polisförhör 860325) gick saktare än makarna Palme. Hur fort gick då makarna Palme???
Om nu NF kunde se gm så bra borde väl någon journalist eller annan Palmeintresserad person kunna visa bilder på SE och fråga NF om han anser att SE är mannen han såg.
Om NF hade yppandeförbud borde väl förbudet upphört när Palmeutredningen hade sin presskonferens och där man sa att det inte gick att komma runt SE.
Mikael A.
Ja, nu debatterar jag ju inte på ”MOP bloggar” utan håller mig till en blogg pga att jag inte har obegränsat med energi. Det är f.ö den blogg du läser just för stunden.
”Seglivad” är jag så länge debattörer av den kategori du själv tillhör är aktiva.
Om du läser mitt inlägg ytterligare en gång så kommer de kanske att upptäcka att jag inte menar att det var Anders B, utan jag håller det alternativet öppet, samtidigt som jag också håller öppet för att mannen var en helt annan person.
Jag är alltså öppen för ett par alternativ, vilket inte du är.
Jag avfärdar helt möjligheten att det skulle handla om SE på de grunder jag redan angett.
Om vi ska ge oss in på vad NF sagt i förhör så kan vi konstatera att han 86 03 03 sagt:
”När [ F] passerat mannen, tänkte han att mamnnen var !ör gammal för att vara säkerhetsvakt, Det skulle nog inte heller bara ha varit en säkerhetetsvakt.”
”Till en början när [F] tittar mot gruppen ser han inte till den man i blå jacka som han mött gående efter paret Palme. Efter ca 10 sekunder lägger [F] märke till mannen då denne är halvvägs in i en port eller någon entré
en bit bakom gruppen av människor, Mannen är sedan försvunnen en stund, för att ånyo upptäckas av [F] då han lutar sig ut, Det är bara jackan [F] ser,
Det är på jackans färg [F] igenkänner mannen, Mannen försvinner därefter ånyo in i porten-prånget”.
Vi kan här konstatera att det beteendet handlar om Anders B, och att jackans färg överensstämmer, men vi måste som sagt hålla öppet för andra alternativ. Engström hade ingen sådan jacka på sig.
I förhör 86 03 25:
”Ca 8-10 meter bakom makarna Palme gick en man i blå jacka.[F] kopplade omedelbart ihop mannan med Palme och antog att det måste vara någon säkerhetsvakt. Mannen gick ute i gångbanan,ca 3 meter från sträckstenskanten, och gick något
saktare än makarna Palme. F passerade honom till höger i den egna gång riktningen. Han har vid tidigare förhör lämnat en ingåenge beskrivning av mannen såg långt han kommer ihåg honom. Mannen verkade.vara lite äldre,äldre än fhl 44 år. Han hade troligen händerna i fickorna.
Just som F hade passerat makarna Palme, gick han förbi butiken La Carterie och såg att en man arbetade i skyltfönstret.
F gick vidare Sveavägen norrut. Då han passerade nr 56 hörde han ett skott och någon sekund senare ytterligare ett. Han fortsatte framåt c:a 10-15 sekunder innan han stannade och vände sig om. Han hann tänka att nu hade Palme blivit skjuten.Han såg några personer vid korsningen med Tunnelgatan och hänvisar till tidigare förhör. Han uppger att den man som han såg i en port måste ha varit samma man som han sett gå bakom makarna Palme. Han stödjer sig främst på jackan och dess färg”.
Händerna i fickorna låter spontant inte som SE:s stil, och var var i så fall handlovsväskan?
1987-02-28 med början klockan 11.15 ”Vallades” F på mordplatsen, Sveavägen samt på och omkring Adolf Fredriks kyrkogård, F betonade att han aldrig såg ansiktet på den person som gick efter paret Palme på Sveavägen . F:s enda minnesbild är mannens jacka, samt att han gick lite underligt.”
Här säger NF tydligt att han inte sett ansiktet på mannen, men Mikael A hävdar trots detta att han känt igen honom som Stig Engström.
Detta med att bestämma ålder på en person som man ser flyktigt ska man nog inte lägga så stor vikt vid. Många vittnen säger t.ex. att gärningsmannen var i åldersspannet 30-40 år, vilket alltså inte alls stämmer med SE.
Ytterligare en hake är ju att SE borde ha kommit ut genom Skandiaentrén och gått framför NF på ett avstånd av 30-40 meter innan han plötsligt vände om.
Har NF berättat om det?
Mikael A
Vet inte vad du lägger i ordet seglivad men om det innefattar alla som tvivlar, ifrågasätter och inte tror på SE som mördare (ordet valt av en anledning) så har du som de vet en stor majoritet av folket att ”avliva”. Jag själv har väntat på något underbyggt och välmotiverat. Om jag inte var övertygad före den 10 juni (ett nytt sorgligt datum på denna resa) är jag desto mer övertygad nu – om att SE inte är/var eller kommer att vara svaret på gåtan.
Förstår om du upplever frustration över andras uppfattning och att det är jobbigt att inse att det aldrig kommer att kunna bevisas att SE mördade Olof Palme.
En polisutredning som pågått i tre år där överhuvudtaget ingenting mer har framkommit än TP o Filters tidigare spekulationer visar på detta. Denna gången försökte dom ”att skapa en (serie)mördare. Eftermälet visar redan att det misslyckades.
Ett uteblivet svar är också ett svar.
Det verkar alltså som om inte heller du, Mikael A, har lyckats hitta en enda korrekt ny uppgift som utredarna har fått fram. Ridå.
Mikael B
Lösningen på mordgåtan finns ju i utredningen sedan starten. Det SE berättade för väktarna 23.40 och för polisen nästa dag 12.20 om ”Kulturhuset”. Då går ju inte SE att runda, så case closed.
Jörgen G: Vem såg vem är en bra frågeställning. Ingen såg SE hävdas det (exempelvis LL säger dock att han gjorde det, men han väljs bort). Men om vi antar att ingen faktiskt såg SE, vad bevisar då det?
Frågeställningen motiverar att man gör en matris. Med exempelvis 20 vittnen får vi 20 rader och 20 kolumner i matrisen. Varje rad avser vad en viss person sett. Varje kolumn motsvarar en person som observerats av någon annan. (Diagonalen, om person 3 sett person 3, blir naturligtvis irrelevant.)
Ett kryss i rad 4, kolumn 3, skulle då betyda att person 4 såg person 3.
Ett kryss i rad 3, kolumn 4, skulle betyda att person 3 såg person 4.
Hur många kryss finns då i tabellen när vi fyllt i alla rapporterade observationer. Är kolumnen ”SE” då verkligen den enda kolumnen som har noll (eller enbart 1 eller 2) kryss?
Likaså raden ”SE” som anses svag. SE kunde bara identifiera ”LJ” och ett fåtal till. Är raden ”SE” då så mycket sämre än alla andra rader i matrisen?
Jag har inte sett tillstymmelse till seriös utredning kring detta om vilka vittnen som såg vilka vittnen, varken av KP eller TP.
Erik K.
Bra idé. när man gör en sådan sammanställning bör man räkna bort varje persons respektive sällskap för att utfallet ska bli så rättvisande som möjligt.
Exempelvis, vem Såg Ulrika R utöver hennes kompis Susanne, vem såg Per eller Christina W utöver att de kan bekräfta varandras närvaro? Vem såg den ensamme Bengt P, vem såg Jan A, Anders E m.m.
Jag kan också räkna in nio (!) A- vittnen som inte hördes eller antecknades av polisen på brottsplatsen. Tio med Engström.
Han var knappast ensam där heller.
Jörgen G:
Just det, min grundmodell är lite överförenklad, men principen borde följas.
Med 20 vittnen finns 20*20=400 rutor i matrisen. Diagonalen (1,1), (2,2) … (20,20) skall räknas bort. 380 rutor kvar att fylla. Sedan kommer kompisutpekanden som du nämner, de skall också räknas bort.
En del andra observationer kan också räknas bort. LJ borde inte kunnat se runt Dekorimahörnet och se AB. Så att sådana rutor inte kan kryssas skall inte beaktas.
Först därefter kan man avföra om raden ”SE” och kolumnen ”SE är misstänkt tomma.
F.n. har vi ingen sådan sammanställning alls. Bara tomt prat.
Minns vad Jerker Söderblom sa i rätten. Med det här materialet kan man få fram vad som helst, om man inte är förutsättningslös. Typ titta på raden ”SE” men inte jämföra med de andra raderna.
Ja, om någon gör en sådan sammanställning ska jag gärna hjälpa till att presentera resultatet så synligt som möjligt här på bloggen. Frågan är ju central i diskussionen om Stig Engström och den nedlagda Palmeutredningen.
Finns det personer som skriver här som vill samarbeta för att inte göra jobbet så stort så förmedlar jag gärna kontakten er emellan. Det går bra att skriva till mig, mailadress: gunnar@gunnarwall.se så vidarebefordrar jag förfrågningar.
Hej Gunnar! Bra idé, men borde inte någon bara begära ut matrisen av Palmeutredarna? De har väl den redan? Eller vad grundar KP sin analys på?
Om jag och andra lägger ner 1 års arbete på att fylla i de 380 rutorna (för att påvisa luckorna), vad tror du åklagarna då säger? Samma som bröderna Poutiainen fick höra, och som jag tror även KP drog till med 10/6 (om jag minns rätt): Om ni har sett hela materialet så kan ni inte dra de där slutsatserna. Då skall man alltså jobba gratis 8 år till, och betala en miljon …
Så just jag nappar inte, men kanske andra vill dra fram ett utkast för att provocera fram en reaktion hos myndigheterna.
Bevisbördan ligger på åklagarmyndigheten. Utan redovisad matris så har KP’s utlåtande på den punkten inget som helst värde. Nada!
Själva systematiken borde ingå i juridikutbildningen, första terminen: Titta dig själv i spegeln, vad blir resultatet om du använder samma typ av argument i ”motsatt riktning”. (Jag är inte jurist, tack och lov, men jag har faktiskt läst juridik inom ramen för annan utbildning.)
Egentlig ved jeg jo godt, at det er en vanskelig opgave at omvende troende ved hjælp af fornuft og saglighed, og jeg respekterer andre seriøse bidragyderes førsteret til modsigelse i aktive debatforløb … men man kan vel næsten føle sig forpligtet til at tilintetgøre de manipulerende, virkelighedsfjerne, uendeligt repetitive angreb på Skandiamannen (hvis der stadigvæk findes publikum til den slags?); så derfor et par korte punkter i anledning af to kommentarer ovenfor (21.07.20, 08.43 + 21.07.20, 17:48), der prætenderer at besvare elementer i Jörgen G’s oplæg (jeg håber på et senere tidspunkt at kunne vende tilbage med mine overvejelser omkring et spørgsmål eller to):
1. Der er ingen som helst dokumentation eller sandsynlighed for, at Skandiamannen den aften, eller i det hele taget, skulle være præget af en karakteristisk ”konstig gång”; ikke mindst i betragtning af det senere forløb er grundlaget for påstanden latterligt.
2. Kokken NF så aldrig den eventuelle Palme-forfølgers ansigt (læs afhøringsmaterialet).
3. Om morderen ”kom ikapp” Palme-parret, eller selskabeligt fulgtes med dem på en vis strækning, eller ventede den nødvendige tid på det stategisk rette sted, er et helt åbent spørgsmål.
4. Der er en vis sandsynlighed for at Lisbeth Palme faktisk så skytten, og skudretning m.v. har ingen relevans for hendes adgang til at gøre det, jf. de hurtigt følgende positionsskift og fokusvariationer.
ETC
Under A 14205 (A = anmälan, polisiära åtgärder, larm m.m.) kan man notera att kompletterande förhör hållits mycket sent med poliserna Klas G, Jan H, Klas D och Kjell Ö med anledning av deras arbetsuppgifter på mordplatsen. Det troliga är väl att också dessa är relaterade till Engström. Förhören är från 2020-03-11, 2020-05-25, 2020-05-26 och 2020-05-27:
https://drive.google.com/file/d/1JYlt6VTbjwQpHTMYaOf1tBfmuUiJaMsN/view
Mer ur liggaren:
T 9062 handlar om ett par livvakter, som ska ha pratat om att OP var en fara för riket.
https://drive.google.com/file/d/1jqgGdhgW4he7pQHYlGnchOw_Syyww6vu/view
D 9440: Möte med anonym uppgiftslämnare rörande hemliga militära övningar.
https://drive.google.com/file/d/1TkbYsOeFhsiiOkIfOP9pEeKScljw61KH/view
HBO 11021: Samtal angående källa (Sydafrika)
HBM 11303: Information om hemlig PM om Sydafrikas inblandning i mordet
https://drive.google.com/file/d/1dTDxQ2NM6GJjpSCkC_cSSuGSosz9EaY-/view
HE 12443: Tips från före detta kustjägare om en ”Jägarnisse” som han fått uppfattningen känner till omständigheter runt mordet (ev knuten till Must). Avsnitt HE avser kopplingar till Europeiska Arbetarpartiet (EAP).
https://drive.google.com/file/d/1mf9k_atAh8CeaOKEBONUqqFS23rzmbjQ/view
Lite till:
EBE 898: Skelleftehamnsbrevet
T 1025: Ang. Olof Palmes dagbok
F 1219: (Omhändertaget gods/Beslag): Keps på Luntmakargatan
https://drive.google.com/file/d/1XWNIpvAqByNYLmaLDAtmvlokLfvLwGbe/view
D 2798: Här kan man fråga sig hur polisen resonerat när man valt att låta z-ordet stå kvar. Har man inget lärt sig efter romregistret?:
https://drive.google.com/file/d/1qe-TtLo57rTe25yMsqKdq5D8fKfmq4js/view
Efter vad man läst och hört så var inte Olof Palme direkt hatad av SE, närmast då illa omtyckt. Tror ingen mördar på dessa grunder. Trots allt var det väl ändå så att man tyckte om Palme lite till mans i Sverige, min privata tolkning. Svårt tro att ett så stort hat kunde ha uppstått enbart på grund av Olofs politik och åsikter att man går ut på gatan och slaktar. Hatet hade nog andra orsaker. Om man mot förmodan trott att Olof skulle sälja ut Sverige, fanns nog andra metoder i de politiska kretsarna, Olof var ju ingen diktator. Socialdemokratin dog inte ut på grund av att Olof försvann, det visste nog de flesta. Håller fast vid mina åsikter och gissar att jag har rätt, den dagen mordet blir löst. Det man kan fråga sig är nog hur detta enorma hat uppstått och varifrån det kom. ( Enbart små funderingar )
Hur var det egentligen med SE och LP:när det gäller rekonstruktion av mordet .
Ville SE vara med men blev nekad av Hans Holmer
Hur var det med LP? Blev hon någonsin tillfrågad att vara med?
Ja, det är ju känt att Engström reagerade över att han inte kallats till rekonstruktion.
Och Lisbeth blev inte heller tillfrågad, i alla fall inte enligt vad som kommit fram, vilket ju är märkligt med tanke på hennes centrala position i förloppet.
Så här tar jag upp saken i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Det är i ett avsnitt om hur åklagarna gick vidare med utredningen sedan Holmér försvunnit ur bilden:
Trots att de träffade Lisbet vid en rad tillfällen höll de inga som helst förhör med henne före ingripandet mot Christer Pettersson. Ängsligt fortsatte de att finna sig i den norm som Holmér upprätthållit så länge han var spaningsledare: Lisbet fick inte oroas.
En central utredningsåtgärd som tidigare inte kommit till stånd eftersom Holmér ställt sig i vägen var en rekonstruktion på brottsplatsen med Lisbet.
K G Svensson hade begärt en sådan och fått kategoriskt nej från Holmér – till sist hade han fått klart för sig att denne inte ens frågat Lisbet. Det var anmärkningsvärt: i stort sett alla vittnen från Sveavägen hade deltagit i rekonstruktioner men alltså inte huvudvittnet.
När Holmér försvunnit hade åklagarna chansen att få saken gjord – men tog den inte. Man kan invända att helt ett år efter mordet skulle en rekonstruktion vara av begränsat värde – Lisbets minnesbilder skulle inte längre vara så pålitliga. Det må vara sant. Men det skulle åtminstone vara lika motiverat att be henne delta i en rekonstruktion på Sveavägen våren -87 som att kalla henne till en videovisning med en konfrontationsgrupp i december -88.
När Solveig Riberdahl och Anders Helin i februari -92 deltog i ett TV-program om Palmeutredningen blev de utfrågade av journalisten Lars Borgnäs om den uteblivna åtgärden. Riberdahl medgav, om än föga entusiastiskt, att det var en brist att ingen rekonstruktion gjorts med Lisbet under Holmérs tid och att det inte borde ha varit för sent att rätta till saken efteråt.
Borgnäs: [Lisbet Palme] var det viktigaste vittnet. Varför såg du då inte till att det gjordes en rekonstruktion med [henne]?
Riberdahl: Man har liksom inga tvångsmedel mot målsägande och vittnen.
Borgnäs: Frågade ni henne då?
Riberdahl: Jag kan inte svara på den saken, för det minns jag inte. Jag har inte frågat henne i vart fall.
Borgnäs: Du minns inte om ni frågade Lisbet Palme?
Riberdahl: Jag kan säga att jag frågade henne inte. Det föresvävar mig att hon har tillfrågats om det men jag kan inte svara på den frågan.
Borgnäs: Vet Anders Helin någonting om det här?
Helin: Nej. Det gör jag inte.
Borgnäs: Minns du inte?
Helin: Nej, jag minns det inte.
Borgnäs: Du minns inte heller om Lisbet Palme, det viktigaste vittnet, någonsin har tillfrågats om att göra en rekonstruktion. Har du frågat henne?
Helin: Nej.
Borgnäs: Varför inte?
Helin: /Paus./ Jag kan inte svara på det.
Borgnäs: Kan du inte svara på det? Men är det inte din…?
Helin: Jag var inte den i åklagargruppen som hade kontakten med Lisbet Palme.
Borgnäs: Tyckte du det var viktigt att göra det?
Helin: /suckar/ Ja, det är betydelsefullt. (Mörkläggning sid 780-781)
Om LP inte ville återvända till brottsplatsen fanns det annan rekonstruktionsåtgärd polisen kunde vidtagit. Nämningen att klocka hennes gånghastighet såsom hon ”mindes” den. Den kunde gjorts på vilken asfalterad gångväg som helst. (Man kunde till och med gjort det i smyg, utan hennes vetskap!?)
Det framgår av förhörsprotokollet med NF 860325 att någon polis (Länninge själv?) tyckte tiderna 1:35 resp 0:52 (från mötet med NF till skotten) var anmärkningsvärda. De var understrukna i protokollet.
Det skapar ju en del frågor: Följdes detta aldrig upp? Föreslogs uppföljning explicit av någon? Understrykningen är ju någon slags indirekt uppmaning att följa upp. Stoppades ett sådant initiativ? I så fall av vem?
Nu drar mötesscenario-förespråkarna slutsatsen att paret Palme stannat någonstans mellan mötet med NF och skotten. Och Anders D:s observation tyder ju oundvikligen på det. Men har de stannat i hela 43 sekunder?
Sträckan tycks vara 58-60 m mellan brottsplatsen och Skandias entré. Mötet med NF skedde cirka 10 m norr om entrén enligt NF. Alltså gick NF 1,31-1,35 m/s vilket är 4,7-4,85 km/h. Det förefaller inte jättesnabbt, men ändå relativt raskt. Och NF var väl 22 år då. Gick verkligen LP lika snabbt? Min erfarenhet är att kvinnor, speciellt äldre kvinnor, går långsammare än (unga) män. Om LP dessutom gick armkrok med OP tror jag gånghastigheten kan ha dragits ner något ytterligare.
LP’s genomsnittliga hastighet (inkl ev. stopp) blir med siffrorna ovan 0,72-0,74 m/s, dvs 2,58-2,65 km/h. Det förefaller orimligt långsamt (om de inte haft det där stoppet). LP har ju dessutom i rätten uppgivit att de gick ganska raskt. Men hur raskt gick paret Palme? Om vi antar lite mer realistiska värden om 3,49-3,60 km/h, dvs 0,97-1,00 m/s, då tar promenaden 70 sekunder och stoppet blir 25 sekunder.
Det finns fortfarande ett stopp, men tiden är kortare. Det är kanske så lång tid som skulle vara realistisk om det INTE var ett planerat möte utan någon som oväntat kom fram och tog kontakt med Palme.
Vad gäller promenaden och själva mötesscenariot har jag ytterligare en fundering. LP var trött och ville inte dricka te med sonen. Ändå väljer paret Palme att gå hem. Mårten har sagt att det var OP som ville ha promenaden, OP sa att han behövde röra på sig. Detta en dag när han kommit sent till jobbet för att han hade spelat tennis på förmiddagen. Jag undrar lite hur ofta OP motionerade och i vilken omfattning. Jag själv hade inte haft så stort behov av en kvällspromenad om jag spelat tennis samma förmiddag.
Kan inte hitta Youtube-klippet nu men i enskild intervju med Borgnäs vid ett annat tillfälle ger Helin avvikande uppgifter. Fritt ur minnet: Jag fick mycket tidigt klart för mig att en konfrontation med medverkan av Lisbet Palme var inte att tänka på. Han nämner att uppgiften härrörde ”väl från Holmérs tid” (tror jag, med reservation för att den formuleringen bara innefattade den försvunna anteckningsboken). Men KG Svensson visste tydligen till sist att hon inte blivit tillfrågad, så Helin borde ha kunnat komma till samma insikt genom rundfrågning.
Det hade varit betydelsefullt med klarhet huruvida detta var Holmérs eget initiativ eller ett edikt från Rosenbad. Men såvida Rosenbad inte talade för Lisbet Palme ger ju KG Svenssons uppgift henne upprättelse från anklagelsen att hon vägrat delta i en konfrontation, en anklagelse som fortfarande är vanligen förekommande.
Nej, det finns i alla fall hittills ingen känd dokumentation om att Lisbeth Palme vägrat att delta i en rekonstruktion (det var väl det du menade, förstår jag – jag säger själv fel ibland).
Det går alltså att skissa några alternativ, kanske främst dessa:
1. Holmér frågade – själv eller genom ombud – på ett informellt sätt Lisbeth Palme om hon ville delta och fick nej till svar. Holmér ville undvika en konflikt med henne och släppte frågan. Palmeåklagarna som ledde utredningen efter Holmérs tid fick veta eller anade vilken Lisbeths inställning var och släppte även de frågan.
2. Lisbeth Palme blev aldrig tillfrågad av Holmér eftersom han förväntade sig att hon skulle reagera väldigt negativt. Åklagarna gjorde samma bedömning och frågade henne inte heller.
3. Holmér ville för egen del inte att Lisbeth skulle medverka i en rekonstruktion eftersom han kände till att hon berättat saker som inte fanns med i de upprättade förhören med henne och som han ansåg skulle komplicera utredningen. Palmeåklagarna kan ha känt till eller anat denna bakgrund till Holmérs agerande och dragit liknande slutsatser. Eller också avstod de från att väcka frågan bara för att de var rädda för en konflikt med Lisbeth.
5. Varken Holmér eller Palmeåklagarna var egentligen särskilt intresserade av att få närmare detaljer om vad Lisbeth varit med om på platsen. De trodde inte att det hade så stor betydelse att det var värt besväret att undersöka om hon ville delta.
Javisst, tack, rekonstruktion inte konfrontation – pinsam groda – skrev halvsovande tydligen. Konfrontation deltog hon ju i.
Första meningen under punkt 3 innebär tjänstefel från både polisens och åklagarnas sida, eller hur? Kanske andra meningen och punkt 2 också? Men åter till den första meningen under punkt 3: om dessa myndighetspersoner fått lite nys om hur ett så allvarligt brott har gått till och aktivt motverkar ett uppdagande i en potentiell riktning, begår de då inte något mer graverande än tjänstefel – finns det ingen brottsrubricering för att medvetet sabotera en mordutredning man ansvarar för?
Redan om det förekommit ett samtal med gärningsmannen så förstår man nog LP:e, det är ju helt klart och tydligt. Hur hon motiverade sin vägran till utredarna sägs inte, tillfrågad blev hon säkert, om inte av annan så av Holmer. Det som gör en fundersam är att man hindrade SE. att delta, han var ju ändå bland de första på platsen. Konstigt att hindra ett viktigt vittne att delta, vad fanns för orsaker till detta hinder? De skyldiga är nog utredarna, som borde ha ställts till svars, att hindra ett viktigt vittne? Det luktar, hemlighetsmakeri och styrning.
I samband med nedläggningsbeslutet den 10 juni förväntade jag mig att det skulle distribueras ett utförligt skriftligt underlag. Jag föreställde mig en ganska diger lunta.
Vad fick vi då, när en av världens största polisutredningar lades ned? En tafflig, muntlig presentation åtföljd av undermåliga Powerpoint-bilder. Vid tillfället passade också åklagaren på att grovt förtala en avliden person, som varken han själv eller någon av utredarna någonsin träffat.
Beslutet är historiskt och allmänintresset gigantiskt. Efter dryga tre decenniers utredande, som resulterat i 250 hyllmeter av material, är det väl inte för mycket begärt av åklagaren att han redovisar ett utförligt beslutsunderlag. Detta är allt som åklagarmyndigheten har producerat i skriftlig form:
https://www.aklagare.se/nyheter-press/pressmeddelanden/2020/juni/beslut-i-forundersokningen-om-mordet-pa-sveriges-statsminister-olof-palme/
Hur är det ens möjligt?
När någon i framtiden vill studera nedläggningsbeslutet kommer alltså ingenting annat att finnas att tillgå än detta pressmeddelande och medias rapportering från presskonferensen. Det finner jag fullkomligt hårresande.
Åt vem gjorde SE. arbete på kvällen, vem var beställaren? Har inte hittat några uppgifter om detta. Och gjorde SE. ofta övertid? Säkert finns dessa uppgifter någonstans, kanske i de förhör som hölls.
Övertid 4 dagar på 5 veckor, enl:
https://drive.google.com/file/d/1CDYLvXgWRwDDTfPKvFMfEe6dh8_pWIuH/view
Det har framgått av utredningen att SE arbetade över ibland och precis som den 28 februari 1986 kunde det bli riktigt sent. Mordkvällen ägnade han sig åt att färdigställa en broschyr om en traktorförsäkring åt företaget Valmet. Uppgifterna förekommer i artikeln i Skydd & Säkerhet 1992.
Han gjorde klart några projektarbeten, bland annat en broschyr för Valmet.
Han sysslade med AD-arbete.
Det handlade om en traktorförsäkring som de ville informera om i trycksaksform
Klicka för att komma åt Intervju-i-Skydd-S%C3%A4kerhet-nr-5-1992.pdf
Det finns stor anledning att kommentera Stig Engströms framträdande i Skydd & Säkerhet. Uppgifterna i artikeln har vantolkats och tagits som ett tecken på att Skandiamannen här beskriver sin egen roll som mördare, se till exempel Den osannolika mördaren, sid 107-108.
För att ens fundera i de banorna måste man läsa texten som fan läser bibeln och ha en fallenhet för bedrägeri.
Anledningen till att Engström i detta fall beskriver handlingen som ett dråp är för att han laborerar med möjligheten att gärningsmannen skulle kunna vara Christer Pettersson eller åtminstone någon med liknande livsföring. Som av en händelse utelämnar Thomas Pettersson och hans gelikar sådana partier i texten, där detta är glasklart:
Vad gör en drogsugen person, kanske desperat efter mer att stilla sitt nervsystem med, och som går och väntar på en knarkleverantör som aldrig kommer. En missbrukare som går fram och tillbaka utefter Sveavägen, i otålig väntan och med knarkbetalningen – kanske ett stort, farligt handeldvapen på sig?
Engström drar sedan parallellen med den gången som CP begick sitt dråp alldeles i närheten. I artikeln målar han upp ett liknande scenario vid Dekorimahörnan. Stycket inleds på detta sätt:
Vad gör en drogsugen person som vant sig vid att uppträda våldsamt, om han blir retad?
Hur man kan få detta till att det är sig själv han beskriver övergår mitt förstånd. Jag förstår faktiskt inte hur anhängarna av Engströmhypotesen gång på gång lyckas referera till denna text utan att bli motsagda.
”Tänk om den beundrade statsministern snäser av …” spekulerar SE i artikeln. Hur kan man då ta SE’s påstådda palmehat som motiv för mordet och samtidigt använda artikeln som att SE resonerat om sig själv som mördare. Han skulle då alltså vara både palmebeundrare och palmehatare. Den soppan är illa tillredd.
Klart att det är CP han resonerar kring (eller en liknande typ av människa).
Tack Mikael B!
SE säger i artikeln att han gick i lugn och ro hela Sveavägen och sedan upp till Odenplan där han tog nattbussen 691 hem.
Det finns märkligheter i SE:s historia.
—- SE lämnade Skandia ca 23.50-55 och 691 avgick 00.10 från Odenplan. Man går inte i lugn och ro,
särskilt med knäreumatism, den sträckan på så kort tid. Eftersom turtätheten är låg vill man dessutom komma fram med lite marginal.
—- Däremot gör man det till hållplatsen efter som är Stadsbiblioteket i korsningen mellan Sveavägen och Odengatan som ligger bara tio minuters gångväg bort från Skandia. Därifrån gick 691 kl. 00.11. SE passerade i så fall hållplatsen på väg upp till Odenplan. Eftersom SE jobbat på Skandia i nästan tjugo år och då varit bosatt i Täby kände han mycket väl till hållplatsen. Säkert även före tiden på Skandia.
Varför gick han då förbi hållplatsen när det dessutom troligtvis var tight om tid? Ett svar kan då vara att historien är dikterad av någon som inte kände till 691:s sträckning utan bara såg i tidtabellen att den utgick från Odenplan 00.10. Samma tok som med tunnelbanan till Mörby eller den inövade berättelsen i SVT Rapport. ”Om man skall ljuga bör man göra det bra” (Vapensamlarens dotter).
SE tog själv kontakt med tidningen så syftet kan ha varit att lägga ut ytterligare dimridåer. Det är svårt att se någon annan realistisk och logisk förklaring till historiens märkligheter.
Mikael A.
Det är ju intressant att du anser att han inte klarade av att gå den dryga kilometern till Odenplan på 20 minuter, p.g.a. sin knäreumatism.
Kanske språngmarschen uppför trapporna och runt på åsen tagit ut sin rätt?
I Normal gångfart borde han ha varit vid Odenplan inom 15 minuter.
(Att jämföra med den i dina kretsar populära ”lämna vapnet hos mamma-teorin”, som ju innebär den dubbla sträckan inkluderat 89 trappsteg).
Varför skulle någon annan diktera för SE att han skulle säga Odenplan, när han själv kände till att bussen gick från Odengatan. Han var ju som du själv skriver väl förtrogen med hållplatserna.
Denne ”någon annan” dikterar för Engström:
”Säg sedan att du gick till Odenplan efter att du lämnade Skandia kl 23.50”
SE tänker då:
”Hm, jag vet genom många års erfarenhet att det är 300 meter kortare att gå till Odengatan/Stadsbiblioteket för att ta nattbussen 691, men eftersom min kumpan som inte alls är lika hemma på området bestämt att jag ska säga Odenplan, så lyder lag hans ord och säger Odenplan trots att jag egentligen vet bättre”
Men fortfarande är det helt poänglöst resonemang, eftersom denna grova förbrytelse mot bussresandet vett och etikett knappast kan haft någonting med mordet att göra.
Eller?
Det troligaste är att han sagt Odenplan, eftersom avståndet mellan stadsbiblioteket och Odenplan ändå var kort (300 meter).
Att några ”mordutredare” 34 år senare skulle sitta och fördjupa sig i busstidtabellerna hade han nog inte räknat med.
En annan ”realistisk logisk förklaring till historiens märklighet” skulle också kunna vara att han hade han sju minuter över, och tänkte att det inte gjorde något om han gick bussen till mötes en hållplats för att slippa stå och frysa ?
Dessutom, man kanske har chansen att få en bättre sittplats på bussen om man går till ändhållplatsen än om man siktar på första hållplats därefter. Så tänker i alla fall jag ibland.
Men det där med knäreumatismen är intressant. Det fick alltså SE att halta när han passerade NF, fast NF inte rapporterat om någon haltande man (bara en man som vandrade långsammare än paret Palme, typ en man som vandrade lite fram och tillbaka för att hålla sig varm medan han väntade på sina kompisar). Sedan far SE som en sprinter Tunnelgatan österut, för han var ju idrottare i sin ungdom.
Vilket teoribygge …
Om man går tillbaka till den 10 juni och dagarna därefter finner man att såväl åklagaren som spaningsledaren vid upprepade tillfällen refererar till artikeln i Skydd & Säkerhet som ett indicium på Stig Engströms skuld. Det tycker jag är mycket allvarligt. Samtidigt är det journalistiska haveriet nästan lika alarmerande.
Under presskonferensen den 10 juni säger Krister Petersson följande:
I artikeln pratar han om ett möjligt scenario, där det inte skulle vara fråga om ett mord utan om ett dråp och att en person…gärningsmannen skulle ha blivit kränkt av Olof Palme och att därefter sinnet runnit och då skulle han ha gjort det. Men han erkänner ju inget brottsligt i den artikeln. Men han pratar om vad som kan ha motiverat en gärningsman.
KP i en intervju med Arvika Nyheter, publicerad den 15 juni:
Har ni indikationer på att Engström kan ha förföljt Palme på till exempel möten?
– Nej, utan vi tror väl att förklaringen till det här brottet ligger i att Stig Engström var en person som hade en intressant motivbild och sen gör tillfället tjuven. Kanske är det som i den här intervjun som han gör i tidningen Skydd och säkerhet: han försöker få kontakt med Palme men blir avsnäst och det räcker för att han ska tippas över kanten. Vi har inga indikationer på att han ska ha förföljt Palme, säger Krister Petersson.
Hans Melander använder också artikeln i ett flertal intervjuer. Här hos TV 4 den 10 juni:
Finns det några andra uppgifter om honom? Har han..om man tänker sig hur han levde och vad han sa under åren efteråt som så att säga stärker teorin att han är mördaren?
-Det finns ju uttalanden ifrån Engström som gör att man kanske blir väldigt fundersam över hur han beter sig och vad han säger. Det finns ju bland annat en artikel i en tidskrift som heter Skydd & Säkerhet, där han dels lämnar en förklaring på varför det här mordet skulle kunna ha skett, och dels på något sätt träder in i en mördares känsloliv och uttrycker vad mördaren kan ha känt, och det är ju ganska anmärkningsvärt.
Det både Krister Petersson och Hans Melander ”råkar” utelämna är alltså att det är ett scenario med en våldsbenägen knarkare, som Engström beskriver.
Jag är särskilt förvånad över att inte ens Ritva Rönnberg på TV 4 påpekar detta, som ju är en av veteranerna i Palmeärendet. Hon befann sig som bekant inne på restaurang Bohemia, då mordet begicks.
Jag ställer mig frågan om KP och HM verkligen läst artikeln i Skydd och Säkerhet. Jag hade inte själv gjort det, jag hade bara läst TP’s utvalda avsnitt innan du Mikael B publicerade en länk så jag kunde läsa HELA artikeln (utan Filters filtrering).
Kanske Ritva R också enbart tagit del av den filtrerade versionen.
Förhoppningsvis kommer någon journalist intervjua KP och HM lite mer i detalj framöver och helt enkelt fråga om de läst orginalartikeln, och hur de lyckas få det till att det inte är en våldsbenägen knarkare som SE resonerar kring.
Det är en intressant observation du gör här Mikael B.
Jag har inte läst denna artikel från Skydd och säkerhet, men jag har också för mig att SE för något resonemang runt ett vapen som beskrivs på samma sätt som Sigge Cedergren hade i sin ägo.
Engström har ju dessutom all rätt att resonera runt tänkbara scenarier precis som vem som helst, inte minst KP och HM , även om dessa båda går betydligt längre i sin ohederlighet än Engström själv.
Engström trodde uppenbarligen på ett oplanerat impulsdåd, men det gör ju inte honom till gärningsman mer än någon annan som förfäktar samma teori. Hans förtalare inräknade.
Har du möjligen en länk till hela artikeln?
Se Kalles länk till artikeln ovan:
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-18382
SE:s fru sa att han jobbade över regelbundet 85-86.
KP & Co hävdar som bekant att det ‘inte går att komma runt SE’. Samtidigt så har vi många insatta bedömare, inkl tidigare utredare och spaningsledare, som inte alls tycker att det är något besvär att ‘komma runt SE’. Fram tills presskonferensen den 10 juni fanns hela tiden möjligheten att KP & Co satt på bevisning som bara de kände till, men så visade sig som bekant inte vara fallet.
Vad KP & Co därmed egentligen säger är att de är smartare än alla andra. Endast de har förstått materialet i sin fulla innebörd. Endast de har insett hur allt ligger till. Endast de har dragit de rätta ofrånkomliga slutsatserna av vittnesmålen. Det är essensen i deras argumentation.
Det är inget fel att tro på en viss hypotes eller att argumentera för den så länge man är tydlig med att det är en obevisad hypotes. Det är det många som gör. Men det tyder onekligen på en viss brist på insikt när somliga inte förstår skillnaden mellan att själv vara övertygad om ett visst förhållande råder och att detta objektivt inte kan anses vara klarlagt.
Peterson kom inte längre än Holmer, nämligen i trappan. Mitt väderkorn säger att han var den riktiga lösningen på spåret, men tvingades till ett avslut. Något måste han ju komma med, nämligen SE. efter de tidigare positiva uttalandena. Det som gällt och gäller fortfarande, hit men inte längre, det tycks vara saker som inte får avslöjas.
Krister Peterson:
”Att SE:s mamma bodde nära mordplatsen är en intressant uppgift”. Hur kan man komma med ett sådant uttalande? Visste man inte detta?
Ska man vara lite rättvis mot Petersson här, så säger han:
– ”Ja, men vi ska inte glömma bort att vi har väktare som säger att han är tillbaka på Skandia efter drygt 20 minuter så det måste ju gå ihop också.”
Det handlar alltså om att det ska vara teoretiskt möjligt, och det är ju där de lagt ribban.
Hela anklagelsen som är resultatet av tre års hårt slit bygger som vi såg på presskonferensen på att sitta och spåna fritt.
[…] ”Det är en intressant uppgift, men det är inget jag kan bekräfta eller dementera”
”Det är en teori som alla andra. Jag har ingen anledning att säga vare sig bu eller bä om den. Jag kan inte utesluta att han hade revolvern med sig när han kom tillbaka till Skandia heller. Bor hans mamma i närheten så kan ju rent fysiskt förflytta sig en kilometer, det är inga problem att göra det…”
Det ligger alltså på samma nivå som uttalandet:
”Med tanke på vad som sedan hände säger vi att han måste haft ett vapen aktuell kväll”
Sammanfattningsvis kan man säga att Krister Petersson inte kan utesluta att det vapen som han – med tanke på vad som hänt, ingen sett, eller vet hur det förvarades, och än mindre vet var det kommer ifrån – även kan ha varit med tillbaka till Skandia 23.40.
(Var skulle det annars vara -i en gatubrunn?)
Uppför trapporna till åsen i hala kontorsskor, ned för David Bagares gata, höger på Regeringsgatan över Kungsgatan. Via Lästmakargatan, Norrlandsgatan, Jakobsbergsgatan över Birger Jarlsgatan och in på Riddargatan, upp till mamma för att lämna revolvern och sedan till synes fysiskt oberörd tillbaka till mordplatsen och vidare in på Skandia för att berätta om två ungdomar som gjorde upplivningsförsök och att Lisbeth var brysk. Spilla upp en kopp kaffe och ringa frun för att säga att han kommer hem lite senare.
Nu är det naturligtvis teorin en vild Aftonbladetprodukt, men det är intressant att notera att Krister Petersson inte direkt avfärdar den som fullständiga stollerier, utan håller alternativet öppet så länge det inte är fysiskt omöjligt.
Artikeln är ett belysande exempel på hela denna fullständigt bisarra Engströmdebatt.
Finns det ingen vuxen hederlig människa som kan gå in och dra en gräns?
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GGpo4l/aklagaren-en-intressant-uppgift
Den nya teorin är alltså att SE mellan 23:21:30 och 23:40:00 (?) skall ha sprungit 2 km, och varit hemma hos sin mamma.
Om vi antar SE varit två minuter hos sin mamma, så har sprungit 2 km (inkl trappor på Tunnelgatan) på tiden 16:30 vilket ger en genomsnittshastighet om 7,27 km/h.
Om han lobbar in revolvern genom ett öppet fönster kan han vända på nolltid. Dvs de två kilometrarna har klarats av på tiden 18:30, genomsnittshastighet 6,48 km/h.
Det förefaller inte realistiskt.
Om vi ändrar löptiden till 23:21:30 – 23:45:00 blir genomsnittshastigheterna 5,58 resp 5,10 km/h. Med tanke på att det innefattar trappor inomhus, trappor utomhus, ett antal gator som skall korsas, isiga trottoarer, halkiga skor och reumatism så förefaller inte heller dessa hastigheter som realistiska.
Nej det hela är naturligtvis så långt ut i universum man kan komma, och Aftonbladets Robert Laul borde kanske tänkt till en extra gång på om det hela var rimligt eller inte.
Jag har sett teorin lyftas här på bloggen någon gång för inte allt för länge sedan, men jag kan inte komma ihåg att idén väckte något större intresse i debatten.
Aftonbladet och Expressen är lite som dom är. Väldigt okritiska mot Petersson och hans utredningsgrupp, och dåligt pålästa.
Att Petersson ändå tycker att teorin är intressant kanske säger en del om den övriga ”bevisningen”?
I den här intervjun tycker jag spaningsledaren Hans Melander ger en ganska nyanserad bedömning på Palmeutredningens slutsatser.
Citat från Hans Melander ” Det är ett jätteproblem att det inte finns någon teknisk bevisning i Palmemordet.”
Palmemordet – Spaningsledaren: Jätteproblem med den magra bevisningen – 10 Juni 2020
Under förhöret med exfrun säger hon:
”Väskan använde han dagligen. I väskan förvarade han sin plånbok och nycklar. Väskan var liten och ett vapen skulle inte få plats i den”.
Polisens slutsats:
Men just denna kväll hade han plånbok och nycklar någon annanstans, och i stället hade han klämt ner en magnumrevolver (som bara förekommer i fantasin) i väskan.
Eller kanske samsades revolvern med nycklar och plånbok?
Varför har man inte försökt att rekonstruera detta fantasifoster, liksom hela det övriga galna förloppet?
Jörgen G
Efter att TP intervjuat exfrun under mer än tio år och Palmegruppen förhört henne under tre år råder nog ingen tvekan varken hos dem eller knappast heller hos dem som läst samtalen att exfrun undanhåller sanningen.
Exfrun: ”Väskan var liten och ett vapen skulle inte få plats i den”. Här döljer sig nog sanningen i SE:s problem med väskan uppe på DBG.
Mikael A, du levererar en allvarlig och kategoriskt formulerad anklagelse som rimmar illa med det svaga krisläge mot Engström som Krister Petersson medger.
Gunnar
Som framgår av förhören med exfrun och i Den osannolika mördaren finner varken Palmegruppen eller Thomas Pettersson henne som trovärdig. Det finns heller inget som tyder på att de tror på att hon har dåligt minne.
Exempel:
—– Exfrun har aldrig hört att SE hade haft en militär yrkeskarriär, varit aktiv i en skytteklubb och tävlat i fripistol.
—– Exfrun har inget minne av att SE använde glasögon ibland.
—– Som stöd för minnet att hon kommer ihåg rätt om en sak rätt hävdar exfrun att hon planterade dahlior i en rabatt i februari 1986
—– Väktarna vittnade om hur chockad och osammanhängande SE var när han återvände till dem. En timma senare var han inte alls chockad enligt exfrun utan lugn saklig. Nästa morgon märkte Roland B fortfarande att SE var påverkad av upplevelsen.
—– Exfrun minns inte att SVD var hemma hos dem lördag 1 mars för intervju med SE. Hon verkar heller inte komma ihåg artikeln som publicerades den 2 mars med foto på SE och deras kök. SVD var dessutom deras morgontidning.
—– Exfrun hävdade för TP att de åkte upp till Idre söndag den 2 mars. Då kände hon inte till att SE var på Skandia på måndag 3 mars trots att han då skulle haft semester. Detta har den betydligt trovärdigare Henrik H berättat för TP. Varför det var så viktigt för SE att ytterligare skjuta upp resan till Idre är oklart.
—– Exfrun har inget minne av eller hört talas från någon att SE intervjuades i SVT Rapport 6 april 1986 där han dessutom bar glasögon.
—– Exfrun undanhöll Vapensamlaren i tio år för TP.
Jag förstår inte din argumentering. Jag ska genast säga att jag inte har gått igenom dessa förhör själv. De har inte varit tillgängliga så länge och jag har bara tagit del av referat. Men givetvis kommer jag att läsa dem noga.
Men med detta sagt: flera av de exempel du anför – om de nu korrekt beskriver vad som sägs i förhören – tyder väl mycket tydligt på att Engströms före detta hustru inte kommer ihåg så bra. Alltså precis motsatsen till vad du påstår. Varför skulle hon annars säga att hon inte kommer ihåg att hennes man brukade använda glasögon, till exempel? Vad finns det för vinst i en sådan genomskinlig lögn, om det nu skulle vara en lögn?
Din beslutsamhet att framställa det som om hon avsiktligt undanhållit polisen information ligger i linje med din totala övertygelse om Engströms skuld – det inser jag. Men om du inte till varje pris ska lägga det filtret över allt du läser kanske du skulle komma till andra slutsatser.
Dessutom borde du kunna medge möjligheten av att även om Engström verkligen mördat Olof Palme så skulle han faktiskt kunna ha duperat sin hustru så att hon inte förstod det. Eftersom din och andras argumentering för att Engström var mördaren bygger på att han framgångsrikt ljög för erfarna poliser i många år borde du väl kunna medge möjligheten att han också lyckades ljuga för hustrun?
Jag tycker, som du vet, också att du borde ifrågasätt din tes om Engströms bevisade skuld. Men vi tar en sak i taget.
Gunnar og Mikael A: Man kan vel sige, der er et MISFORHOLD mellem, hvad exfrun siger om SE (at han var fejg, ikke kunne gøre en flue fortræd) og de fakta, som bla. TP har fundet (SE var medlem af skydeklub, SE kunne få raserianfald, exfrun var ræd for, pressen skulle præsentere deres hjem som ”morderens hus”). Hvad misforholdet mellem udsagn og virkelighed vidner om, er til gengæld sværere at afgøre
Varje objektiv betraktare torde väl ändå komma fram till att exhustruns utsaga är egendomlig. Med ett stort mått av välvilja går det kanske att finna rimliga förklaringar till några av konstigheterna, men frågan är om det verkligen räcker hela vägen. Man skulle kunna tänka sig att hon är så tvärsäker på exmakens oskuld att hon tar i lite extra för att också övertyga omgivningen om detta faktum. Då kan det lätt bli så att man tar till överdrifter, till exempel i fråga om SEs dåliga hälsa. På samma sätt kanske hon förnekar kunskap om allt sådant, som skulle kunna göra exmaken misstänkt, såsom hans vapenkunskap och eventuella skyttevana i yngre år. Detta även om hon alltså själv omöjligt kan tänka sig honom som gärningsman.
Sammantaget blir ändå exfruns uppgifter ytterligare en omständighet, som inte bara kan lämnas därhän utan som kräver speciella förklaringar. Likadant förhåller det sig ju med Stig Engströms egen utsaga.
Det är inte heller så att SE är någon skicklig lögnare. Tvärtom. Den förmågan besitter han inte. Jag skulle inte vilja gå så långt som att hävda att detsamma gäller exhustrun, men här har vi alla fall ett äkta par, vars utsagor sticker ut på ett sätt som borde göra vilken utredare som helst misstänksam.
Skall vi kanske nagelfara Thomas Pettersson utsagor med samma måttstock? Jag har nu börjat läsa hans bok för tredje gången.
Sidan 8 tänker jag inte kommentera mer nu än att det förefaller egendomligt att Leif GW Persson och Inga-Britt Ahlenius (m.fl.) påstås ha kommit med uppmuntran till Thomas’ eget arbete. Det borde synas av en granskande journalist. Jag ifrågasätter starkt riktigheten i de uppgifterna.
Redan på sidan 15 hittar jag tre-fyra sakfel (det är tungt att tröska igenom dyngan):
1. TP påstår att AB hänger i hörnet Tunnelgatan/Sveavägen och ger i not 11 en referens som inte styrker detta.
2. TP påstår att AB passerades av NF innan NF nådde Skandiaentrén, Referensen (not 12) styrker inte detta påstående.
3. TP påstår att mannen som följde Palme (som NF observerade) gick klumpigt. Referensen (not 12) styrker inte detta påstående.
4. AB som påståtts vara söder om paret Palme är plötsligt norr om paret Palme. Ingen förklaring nämnas hur den rockaden gick till. Vi kanske förväntas var oobservanta, och TP seglar vidare.
Om TP försökt sig på att disputera på det här så hade hans avhandling blivit underkänd. Hans nyttjande av referenser i punkterna 1-3 hade troligen blivit stämplat som forskningsfusk. Att lämna punkten 4 oförklarad duger inte heller.
Vad TP gör är att han fabulerar en historia som är i konflikt med vittnesmålen från AB, NF och IM, och han seglar förbi som ingenting har hänt. Men i mina ögon ljuger TP. Medvetet.
Ljuger/Fusk/Forskningsfusk/Bedrägeri. I ett mordärende!
Om de som kommer med oriktiga uppgifter i det här ärendet skall stämplas som delaktiga så tillhör även TP den grupp som skall stämplas. Det följer hans egen moral (givet att den inte bara gäller andra än han själv).
Om diverse utpekade med omvänd bevisbörda skall bevisa att de är oskyldiga, så borde väl med den måttstocken (TP’s egen) TP själv stämplas som delaktig tills motsatsen bevisats? Delaktig i en konspiration där lögner och villospår skall spridas som med en gödselspridare …
Jakob H
Kan någon betrakta något helt objektivt i en skuldfråga? Svaret är naturligtvis nej. Man har alltid en känsla och utgångspunkt i sina tankar och som är avhängigt de ägda referensramarna.
Eftersom läget är som det är efter presskonferensen hade jag inte väntat mig särskilt mycket av förhören med ex-frun. Efter genomläsning kan jag personligen konstatera att de inte i något avseende är anmärkningsvärda och som skulle misstänkliggöra eller försöker dölja SE:s förehavanden – snarare tvärtom. Jag finner (i mina försök till objektivitet) att dessa stöder SE:s utsagor mer än motsäger dom (dvs som vittne).
Sedan måste nämnas att du jämför SE:s uppgifter dagar efter mordet med förhör gjorda över 30 år senare med en person som inte har haft någon anledning till att minnas detaljer. Det vore inte trovärdigt om exfrun kommit med stringent information som överensstämde med SE:s eller andra sakuppgifter (vilket definitivt skulle varit misstänksamt).
Nog menar jag att det går att förhålla sig objektiv till en utsaga. Men om man själv inte lyckas imed det, kan man istället pröva att betrakta förhöret från en helt annan utgångspunkt. Låt säga att det skulle röra sig om en expartner till någon som du själv håller för höggradigt misstänkt. Pröva att fråga dig om du utan omsvep skulle godta alla uppgifter med hänvisning till minnesfel eller andra oskyldiga förklaringar. Det gäller också att ta hänsyn till allt sådant som exhustrun faktiskt minns utan svårighet. När man väl gjort detta tankeexperiment, dvs tillfälligt placerat sig i andra ringhörnan, brukar det vara lättare att förhålla sig objektiv till uppgifterna.
Jakob H
Naturligtvis ska man försöka vara objektiv (tex genom att vara djävulens advokat) men vi kommer alltid att ha en utgångspunkt som grundas på tidigare perception av liknande situationer. Ditt exempel grundar sig i ett subjektivt antagande, dvs du misstänker någon av någon anledning (finns ingen konklusiv bevisning som i fallet ned till SE). Redan där är objektiviteten rubbad.
Vissa saker minns man klart, vissa diffust och andra inte – allt beroende på omständigheterna i stunden.
Vi ska inte grotta ner oss i den minnespsykologiska forskningen men för mig finns det inget i förhören som pekar på att hon lägger till eller drar ifrån utan berättar det hon i stunden minns.
Gunnar
Då tycker jag att du skall läsa förhören. Jag skulle bli förvånad om du då tycker att hon är trovärdig eftersom hon inte minns rätt.
Har själv läst 7 av 9 samt TP. Det är uppenbart att varken Palmegruppen eller TP finner hennes svar trovärdiga eller att hon inte kommer ihåg. Utöver de punkter som jag tar upp finns flera andra märkligheter som Palmegruppen presenterar för henne.
Varför ger inte exfrun trovärdiga svar under 12 års utfrågningar? Det är hennes rättighet att försvara sin exman? Hon vill inte bli ihopkopplad med en misstänkt statsministermördare? Det är helt naturliga skäl och kanske också hennes rättighet. Hon kan kanske ha misstänkt SE men inte velat höra något om det från honom.
En av exfruns märkligheter som jag särskilt tycker sticker ut är:
—– Exfrun hävdade för TP att de åkte upp till Idre söndag den 2 mars. Då kände hon inte till att SE var på Skandia på måndag 3 mars trots att han då skulle haft semester. Exfrun kände inte till att TP visste om 3 mars när hon sa 2 mars. Detta har den betydligt trovärdigare Henrik H berättat för TP. Varför det var så viktigt för SE att ytterligare skjuta upp resan till Idre är oklart.
Palmegruppen pressar henne på om de före Idre var på Åland och därefter var vid en sjö utanför Hedemora på vägen upp till stugan. Ja, ja.
Tror inte att Palmegruppen gett upp detta, utan att de hoppas på att det släppta materialet skall ge nytt blod som t.ex. Anneli K:s 100 %.
Det blir iaf inget nytt blod som du tror.
Det kommer hända andra saker när palmegruppen måste ta itu med den som skrivit alla brev bla.
Jag ska läsa förhören. Och jag noterar att du nu skriver att den före detta hustrun inte minns rätt.
Tidigare skrev du att varken Palmegruppen eller Thomas Pettersson tycks tro att hon har dåligt minne. Det kanske de inte tror. Men ditt sätt att skriva det fick mig att dra slutsatsen att du själv tror att hon medvetet kommit med felaktiga uppgifter. Samtidigt var de exempel du tog fram just av den arten att de tydde på att hon faktiskt kan ha kommit ihåg ihåg fel.
Min poäng är att man inte kan misstänkliggöra människor bara utifrån att de kommer med sakligt sett oriktiga uppgifter i förhör. Minnesfel är vanliga och de blir vanligare ju längre tid det gått sedan händelserna och ju äldre personen blir. För att det ska vara meningsfullt att rikta anklagelser mot någon utifrån att den skulle ha kommit med felaktiga vittnesuppgifter krävs det ganska mycket, som jag ser det. Ingenting av det du skrivit kommer i närheten av det.
”Minnesfel är vanliga och de blir vanligare ju längre tid det gått sedan händelserna och ju äldre personen blir.” Det er jo rigtigt, Gunnar. Men det er samtidig påfaldende, at hun bare mindes en veg, fejg mand, når fakta fortæller, at denne mand også kunne benytte et skydevåben, var 100-metermester i skolen og kunne få raseriudbrud. Det er vel derfor fair at spørge, hvorfor der er denne ubalance mellem minne og virkelighed? Vil hun beskytte sin exmand:
– fordi hun er overbevist om, han er uskyldig?
– fordi hun er loyal, på trods af egen mistanke mod ham?
Eller vil hun beskytte sig selv, fordi hun har holdt på en sandhed, som hun burde have fortalt for 34 år siden?
Gunnar
Ett tillägg till mitt inlägg tidigare idag,
Förhör med Per H där det framgår från sidan 65 och framåt att exfruns uppgift om att de åkte till Idre söndag 2 mars inte är trovärdig och kan knappast bero på ”minnesfel”. Mer troligt är åtminstone att SE var på Åland då.
https://drive.google.com/file/d/1H8eLR72gqxe7hqgNjCTNmPJ27kIrM4oc/view
Varifrån kommer uppgiften ifrån att SE brukade få vredesutbrott?
Dessutom kan man ju lägga till att gärningsmannen inte verkar ha agerat i affekt utan han skjuter två skott och sedan försvinner han/hon iväg och 34 år senare diskuterar man vem gärningsmannen var.
Gunnar
Exfrun behöver inte ha något med mordet att göra och som nära anhörig till misstänkt behöver hon väl inte heller berätta vad hon eventuellt skulle kunna känna till om det.
Det hon säger i förhören och i intervjuerna med TP är inte trovärdigt. Att det skulle bero på ”minnesfel” som du tror är inte heller en trovärdig orsak.
Jakob H skriver ovan:
—– Varje objektiv betraktare torde väl ändå komma fram till att exhustruns utsaga är egendomlig.
När du läser förhören och TP:s intervjuer objektivt skulle jag tycka att det är märkligt om du håller fast vid att hennes utsagor i huvudsak beror på ”minnesfel”.
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-18463
Jag har bara påtalat att bland dina exempel på utsagor från henne finns det ett antal uppgifter som inte kan rymmas i någon rationell strategi för att skydda den före detta maken, till exempel att hon inte kom ihåg att han brukade ha glasögon.
För mig framstår minnesfel som den enklaste förklaringen om hon nu sagt något sådant. Jag har fortfarande inte läst förhören och vet därför inte vad som står i dem. Jag bara diskuterar ditt sätt att argumentera. Vad som står i förhören återkommer jag till vid ett senare tillfälle.
När TP förvränger vittnesutsagorna i sin bok kan man dock inte skylla på ”minnesfel”. Det måste handla om något annat.
Våren 1986 beslutade Hans Holmér (HH) att utesluta Stig Engström (SE) från brottsplatsrekonstruktion. En annan som uteslöts var Lisbeth Palme (LP). Del II av boken Huvudet på en påle och andra faktagrundade analyser med verkshöjd, t.ex. Elementär induktion av Lena Andersson, talar för att HH:s uteslutning av LP var rationell ur mörkläggningssynpunkt. Kanske gällde detta även beslutet att utesluta SE? I detta scenario har SE – liksom LP enligt nämnda analyser – identiteten av ”en som vet för mycket”.
Lördagen den 1 mars 1986 kontaktade SE SvD. En intervju med honom publicerades dagen efter. Samma helg var SE i kontakt även med norska Aftenposten, som publicerade hans utsagor i en kort artikel måndagen den 3 mars. En konsekvens av SE:s uppsökande av SvD och Aftenposten, var etablerandet av den offentliga identiteten av SE som ”vanligt brottsplatsvittne”.
Bevisar det faktum att SE offentligt etablerade identiteten av sig som vanligt brottsplatsvittne, att han var mördaren? Var etablerandet ett sätt att gömma sig där ingen skulle komma på att leta – ”in plain sight”? Knappast. Det hade varit för riskabelt. Där och då kunde Palmes mördare ännu inte veta hur mycket olika vittnen hunnit se av honom. Men om han som mördare inte ville komma undan? Jo, fast varför då ta omvägen via pressen? Det hade väl bara varit att ta på sig skulden direkt – varför ens ha tagit in på Tunnelgatan?
Bevisar nämnt faktum i stället inget annat, än att SE hade särskilt mycket av den allmänna mänskliga böjelsen att överdriva sin egen betydelse, och nu tog chansen att förverkliga sin självbild? Kanske, men möjligt är alltså också att:
SE var ett brottsplatsvittne. Dock inte ett vanligt sådant, utan ett som hade vetat att något skulle äga rum. Denna tvetydiga identitet gjorde SE farlig för dem som verkligen planerade och utförde mordet. Det insåg SE. Hans kontakter med SvD och Aftenposten var skyddsåtgärder enligt logiken: ”efter att hela svenska folket har sett mitt ansikte i tidningen, kommer det att vara långt mer riskabelt att göra sig av med mig”.
Om det är som ovannämnt, så är det troligt att SE berättade vad han visste för människor i sin omedelbara närhet.
Palmeutredningen har förhört SE:s exfru upprepade gånger. Betraktade som yttre press på henne att avslöja vad SE berättat, har dessa förhör inte givit något. Krister Peterssons (KP:s) utpekande av SE som misstänkt mördare och utredningens nedläggning, innebär ytterligare press. I denna tolkning innebär KP:s utpekande och nedläggning, att KP är så gott som säker på att exfrun har något att berätta. Därför kan det alltjämt vara rationellt att närstudera utredningens förhör med henne. En lite underlig passage i ett av dem refererades av Expressen den 24 juni 2020.
”Exhustrun står i förhören fast vid sin tidigare version om Engström som en omöjlig mördare och menar att ’Stig aldrig skulle kunna skjuta någon för han kunde inte ta död på en fluga. Han hade inte heller några kunskaper om skytte och hade missat om han hade försökt. Detta är hon helt 100 på’.
[…]
Exfrun säger dock till Palmeutredarna i förhör att hon inte vet om Engström ’hade någon koppling till andra människor som höll på med det här’. På frågan om vem hon syftar på med eventuell koppling svarar hon enligt förhörsprotokollet:
’Krister Pettersson.’
Vilket av sammanhanget att döma handlar om den tidigare för Palmemordet misstänkte men friade Christer Pettersson.”
Länk till SvD-artikel om SE i SvD den 2 mars 1986: https://www.svd.se/svd-intervjuade-stig-engstrom-dagen-efter-mordet
Länk till Aftenposten-artikel i SE i Aftonposten den 3 mars 1986: https://www.aftenposten.no/verden/i/8mnGbQ/skandiamannen-til-aftenposten-om-drapskvelden-jeg-var-paa-vei-hjem-f
Länk till Expressen-artikeln om förhören med SE:s exfru den 24 juni 2020: https://www.expressen.se/nyheter/stig-engstroms-exfru-i-forhor-om-mordnatten/
Länkar till podden Palmemordet om Huvudet på en påle del II (Wall, G. 2016): https://podcasts.nu/avsnitt/palmemordet/87-huvudet-pa-en-pale-med-gunnar-wall-del-1
https://podcasts.nu/avsnitt/palmemordet/88-huvudet-pa-en-pale-med-gunnar-wall-del-2
Essän Elementär induktion återfinns i textsamlingen Högmod och förnuft (Andersson, L. 2011)
Anton.
Jag vill först kommentera detta med rekonstruktionen med Engström som aldrig ägde rum.
Ingen av ungdomarna i Hans J:s taxi var med på någon rekonstruktion.
Det borde de ha varit enligt min mening, dessutom är förhören direkt undermåliga, och ger inte mycket information om själva gärningen, men viss information om vad som hände på brottsplatsen kronologiskt kan man hitta.
Holmér var tyvärr – och kanske ändå lite begripligt – inte intresserad av sådan utsmyckning, och det är tyvärr en bidragande orsak till att vi blev tvungna att sitta och titta på det direktsända spektaklet från presskonferensen den 10/6.
Oklarheter runt skeendet på mordplatsen har lämnat stora frågetecken, och därmed ligger fältet fritt för spekulationer och dåligt underbyggda anklagelser.
Likt Engström släpptes ungdomarna iväg från brottsplatsen utan att avge något vittnesmål eller ens sina egna personuppgifter.
Engström borde också ha varit med på
en rekonstruktion, men tyvärr valdes endast de vittnen ut som sett en skymt av den flyende mannen.
Engström och ungdomarna tillhörde inte dem, och det gjorde inte heller Bengt P, Elisabeth J eller Åke L.
Ingen rekonstruktion där heller.
Det är nog där hemligheten med Engströms uteblivna rekonstruktion ligger.
I fallet Lisbeth Palme finns det troligen mer komplexa förklaringar. Det kanske handlade om mörkläggning, jag vill inte gissa.
Teorin att SE var ett brottsplatsvittne
med för stora kunskaper, faller väl som jag ser det på att hela den anklagelse som riktats mot honom bygger på två stödjepunkter. Den ena handlar om att han inte varit synlig på mordplatsen (men endast under förutsättning att man sopar undan alla vittnesmål som pekar på att han var där, och bortser från hans egna utsagor som berättar att han var där)
Den andra är att han var lik en vittnesbeskrivning av en man som sprang på David Bagares gata – sannolikt gärningsmannen.
Utan dessa båda käpphästar faller allt, och SE blir ett vanligt vittne precis som alla andra.
Även jag har löst varit inne på idén att hans exponering i media kunde bero på skyddsåtgärder, men då tänkte jag att han kan ha råkat se något som kunnat innebära fara, och att han genom mediaexponeringen ville ge budskapet att han inte gjort några farliga iakttagelser, men det kan jag inte säga att jag egentligen tror.
Kanske menar du precis som Lars Borgnäs att SE bevittnade mordet och sedan flydde upp på åsen?
Med all respekt för LB tycker jag personligen att teorin känns orimlig.
Frågan var mördaren i så fall tog vägen är nog inte enkel att förklara.
Tycker inte att exfrun säger något anmärkningsvärt.
Hon kände Engström som person, och förstår det orimliga i tanken på honom som mördare.
Om mördaren inte visste att ingen polis eller kuppövningsdeltagare fanns i närheten eller skulle ingripa (och hur kunde han veta det även om vissa poliser var i maskopi med honom – alla kan ju knappast ha varit det?), var det ju mycket riskabelt att springa uppför trapporna: jag antar att en på måfå uppdykande beväpnad polis skulle ha skjutit mot hans ben. Luntmakargatan i endera riktningen ter sig som en överlägsen flyktväg, vilket poängterats av Leif GW Persson med flera: att slukas upp i vimlet på Kungsgatan söderut eller minimera risken att alls bli sedd norrut, ev. med hjälp av den öppna bakdörren till Skandiahuset vid behov.
Idag hade resultatet av en rekonstruktion med deltagande av både Lisbet Palme och Stig E varit mycket värdefull. Hade Lisbet Palme inte känt igen Stig E som den hon trodde var gärningsmannen (eller i en icke offentlig version den som hon såg skjuta), så hade väl Petersson inte kunnat lansera sin hypotes så som han gjorde. Hade hon känt igen honom från tiden strax efter mordet hade det ökat vikten av bristen på igenkännandet av honom tidigare; om hon alls inte kände igen honom borde han pressats på sitt eget vittnesmål.
Men det ter sig som om Petersson inte heller frågat sig vad Lisbet Palmes reaktion varit om hon sett Stig E i tidningar och på TV – i tidigt skede och på nytt strax innan hon gick bort. Det hade väl också varit avgörande att fråga henne om, såvida hon inte tyckte att hon bara kunde svara ärligt till några få andra myndighetspersoner än Petersson.
Den där sista brasklappen syftar på uppfattningen att Lisbet Palme var övertygad om att vad hon hade bevittnat måste undanhållas offentligheten och därför den gängse utredningen. Endast någon inom polisen, kanske inom rätt fraktion av Säpo, och vissa politiker fick veta sanningen. Gunnar argumenterar, om jag förstår det rätt, att hon inledningsvis blivit övertygad om, kanske övertalad till, att tro att utredningen skulle ha större chans att lyckas genom dylik sekretess. Låt oss stanna upp och betänka det oerhörda i det scenariot. Hon skulle då ha handlat så att huvuddelen av skattemiljonerna (med tiden mer än 600) skulle användas till en fullständigt utsiktslös aktivitet – enbart ägnad att lura folket till att tro att spaning pågick – som vilseletts av den önskvärda sekretessen. Det fruktbara spåret skulle istället ha berövats nästan alla resurser. Eftersom det var så hemligt kunde man knappt rekrytera något fotfolk some vore minst lika opålitligt som mordkommissarier och åklagare. Vad kunde en handfull betrodda makthavare åstadkomma i form av utredning på egen hand? Kan någon tro att detta vore en strategi med optimala chanser att finna sanningen och att vita lögner eller undanhållanden och slöseriet med skattepengar därigenom skulle ha kunnat rättfärdigas? Märk väl att hade man trott på och uppnått framgång genom dylik sekretess och villospår, så hade man ju till sist tvingats erkänna hela bedrägeriet när den verklige gärningsmannen trots bristen på resurser infångats. Sanningen hade måst komma fram för åtal och dom. I den versionen blir sekretessen tidsbegränsad, enbart viktig före gripandet – det känsliga var bara känsligt eftersom det kunde leda till att den skyldige undkom. Jag finner en alternativ version troligare: om sanningen om mordet (ev. möte och samtal med mördaren, kort promenad med honom, vem han gav sig ut för att vara, minnesbild av ansiktet på den som sköt osv) undanhölls utredarna var det inte för att optimera chanserna att nå lösningen (dom mot den verkligt skyldige osv) utan för att förhindra att man skulle nå den. Jag har mycket svårt att föreställa mig vad man ville dölja, men om man aktivt valde ovanstående sekretess tror jag man måste ha föredragit att mordet förblev olöst.
Jag tror inte jag är oense med dig, PJ. Jag har alltså resonerat kring hypotesen att Lisbeth Palme i ett mycket tidigt skede – under mordnatten eller allra senast tidigt på morgonen den 1 mars – skulle ha blivit övertygad om att vissa känsliga delar av hennes vittnesmål skulle behandlas med särskild sekretess. Det skulle innebära att varken nyhetsmedia eller poliser på lägre nivå i Palmeutredningen skulle få del av uppgifterna. Hon skulle ha godtagit detta utifrån att det var det bästa och mest seriösa sättet att bedriva mördarjakten.
Du menar att detta skulle ha varit ett dåligt sätt att hantera utredningen sett ur höga beslutsfattares synpunkt om deras övergripande syfte var att få fram sanningen om mordet. Det skulle helt enkelt bli svårt att bedriva ett vanligt polisarbete när Lisbeths fullständiga uppgifter inte fanns med som vägledning och stöd i det arbetet.
Jag håller med dig.
Men Lisbeth Palme behöver inte ha sett saken på det sättet. Hon visste rimligtvis i stort sett ingenting om praktiskt polisarbete. Om personer med tillräcklig auktoritet sa till henne att sekretessen behövdes vore det naturligt för henne att godta det, särskilt med tanke på det upprörda tillstånd hon befann sig i efter mordet och med tanke på hennes vanliga strävan efter att undgå vad hon såg som onödig och störande publicitet kring sin person.
Vad jag föreställer mig är en situation där beslutsfattande personer i statsmakten som befann sig i Lisbeths omgivning ansåg det nödvändigt att skademinimera. De ansåg sig ha skäl att tro att en förutsättningslös utredning av mordet skulle kunna innebära allvarliga problem. De kan ha haft välgrundade skäl att dra slutsatser om vad mordet handlade om. Eller de kan ha fruktat att en normal utredning skulle tvinga fram situationer som skulle få politiska konsekvenser: känsliga misstankar skulle formuleras, obehagliga frågor skulle ställas. Kanske hoppades de att för egen del få fram mer information än vad de redan hade. Men väsentliga delar av det informationssökandet fick i så fall inte ske inom ramen för en vanlig polisutredning. De kan ha hoppats på att andra informationsvägar skulle fungera.
Ovanstående resonemang är, menar jag, fullt tillämpliga om det i kanslihuset fanns tankegångar om att mordet på Palme hade – eller kunde ha – kopplingar till den svenska säkerhets- och underrättelsevärlden, svensk polis och militär eller till någon främmande makt som Sverige hade känsliga och komplicerade relationer till.
Och jag tror att det kan sägas: oavsett vad Lisbeth Palme hade att berätta fanns det fullt rimliga skäl för Olof Palmes medarbetare att åtminstone frukta att det var något sådant som låg bakom mordet. Och det innebar i så fall att det fanns en politisk aspekt som med all sannolikhet övertrumfade alla önskemål om en normal och effektivt bedriven brottsutredning.
I detta sammanhang (om Lisbeth P. eventuellt undanhållit viss information för den ordinarie utredningen) tycker jag det är intressant att notera Mårten P. omsvängning och accepterande av Skandiamannen som trolig gärningsman. Med den information som är offentligt känd tycker jag detta är svårbegripligt.
Hej Jörgen G,
Tack för beskrivningen av vad som alltså verkar ha varit ett slags brottsplatsrekonstruktionens urvalskriterium.
Jag sammanfattar min läsning av det du skriver därefter:
– – – – – – – – – – – – – – – –
Teorin att SE var vittne med för stora kunskaper faller.
Skälet till att den faller, är att hela den anklagelse som riktats mot SE, bygger på två stödjepunkter.
1. SE var inte synlig på brottsplatsen.
2. Han var lik vittnesbeskrivningen av en man som sprang på David Bagares gata.
– – – – – – – – – – – – – – – –
En följdfråga: På vilket sätt utesluter stödjepunkt 1 och 2 möjligheten att SE hade identiteten av en som visste för mycket?
Jag vill förtydliga att jag inte har någon särskild åsikt om stödjepunkterna. Min förra kommentar prövar möjligheten att SE var en som visste för mycket (att han visste att något skulle hände, och rimligen att det gällde Olof Palme, men inte att Palme skulle mördas). Den förutsätter inte mer beträffande SE:s exakta plats, än att SE från denna kunde uppfatta att en person mördats. Däremot förutsätter den att SE direkt anade vem personen var.
Om sistnämnd förutsättning kan man påpeka att den ifrågasätter och ifrågasätts av följande SE-utsaga i Aftenposten den 3 mars.
”Først da jeg hørte meldingen om drapet på Olof Palme i radioen, var jeg sikker på at den blødende og hardt skadede mannen jeg hadde forsøkt å hjelpe tidligere på kvelden, virkelig var statsministeren.”
(se https://www.aftenposten.no/verden/i/8mnGbQ/skandiamannen-til-aftenposten-om-drapskvelden-jeg-var-paa-vei-hjem-f)
Anton.
Som ett belysande exempel på detta kan jag nämna att Karin J, som sprang ut tillsammans med Anna H inte heller kallades till rekonstruktion.
Hon såg inte någon man springa, så Holmér verkar ha hållit en konsekvent linje i detta.
Vittnena är uppenbarligen sorterade i A och B lag, och vad som utspelade sig på mordplatsen efter eller t.o.m. före skotten verkar ha varit en mycket nedprioriterad fråga.
Tyvärr.
Engström hade rätt i att han borde ha varit med, och han var ju också det enda av dessa ”B-vittnen” som luftade den åsikten offentligt.
Hej Anton.
Det jag i så fall skulle vilja ha klarhet i är: om båda ”stödjepunkterna” faller. D.v.s:
1. han VAR kvar på brottsplatsen, och
2. han var INTE den man som sprang; vad finns då kvar att bygga teorier på?
Vilka tecken talar för att han befann sig på brottsplatsen av annan orsak än den han uppgett?
Kanske hade han trots att han bara var en övertidsarbetande grafiker sett för mycket, och därför hade anledning att vara orolig?
Vi kan ju anta att ”mannen i beige” befann sig ganska nära Engström i skottögonblicket, och kanske fler som inte givit sig till känna.
Vem var den förföljande mannen i blå jacka om han inte var gärningsman, eller ett vittne som råkat komma lite ur kurs?
Det är väl inte orimligt att tänka sig att de hade någon roll i det hela?
Hej igen,
Vilka tecken talar för att han befann sig på brottsplatsen av annan orsak än den han uppgett?
– – – – – – –
Jag har betraktat det faktum att SE exkluderades från brottsplatsrekonstruktionen som ett sådant tecken. Möjligheten att det är som du säger, dvs. att även andra vittnen exkluderades enligt ett kriterium för hur mycket de bevittnat, försvagar detta tecken avsevärt. (Enligt det berömda Rapportinslaget från 1986 kallades endast ”ett tiotal vittnen” – långt färre än jag trott.)
Ett andra tecken är att polisens utredningsåtgärder mot SE inte verkar ha funnits med i det underlag som Granskningskommissionen hade att granska. Det omedelbara skälet till detta verkar vara att åtgärderna mot SE resulterade i att han ”[fördes] bort väldigt tidigt från utredningen” (Inga-britt Ahlenius till SVT Nyheter 20200611). Kort sagt: Tidiga utredningsåtgärder mot SE inkluderades aldrig i någon av de många pärmar dokumenterad utredning, som tillhandahölls Granskningskommissionen. Här skulle man kunna kontrollera om detsamma gäller dokumentationen av utredningsåtgärder mot någon annan tidigt misstänkt.
Ett tredje tecken är vad Engström säger i slutet av Rapportinslaget 1986. Närmare bestämt att han ”tror att han skulle kunna hjälpa polisen med ytterligare detaljer”, och att ”man [när man lägger pussel] ju i alla fall inte ska ta bort bitar som man vet hör till pusslet”. (Det faktum att SE tordes sitta och säga detta i tv någon månad efter mordet, ifrågasätter tvivelsutan tolkningen av hans uppsökande av pressen helgen den 1–2 mars som en skyddsåtgärd / ett uttryck för rädsla.)
Mer allmänt beträffande Palmeutredningen på senare och SE:
2017 började man inom utredningen digitalisera utredningsmaterialet – vilket Hans Melander gjorde sig besväret att nämna på pressträffen 10 juni. Därmed gjorde man materialet praktiskt tillgängligt för spridning. I och med det nedläggningsbeslut som nämnd pressträff presenterade, blev materialet dessutom juridiskt tillgängligt för spridning. Som motiv till att lägga ner utredningen / tillgängliggöra materialet, fick vi en helomvändning från utredningens sida beträffande SE. En helomvändning vars motiverande resonemang gjorde logiska kullerbyttor och hade uteslutit allt som talar mot att SE skulle vara mördaren. Hade det inte varit enklare att avstå från att peka ut SE? T.ex. säga ungefär att ”eftersom NFC säger att teknisk bevisning inte går att framställa, så ser vi det inte som meningsfullt att fortsätta”. (Detta väcker såklart också frågan varför Krister Petersson [KP] från och med ca 2018 pratade om att han räknade med att kunna lösa mordgåtan.) Med uppenbar risk för att göra mig skyldig till övertolkning, vill jag ändå öppna för att det dåligt underbyggda utpekandet av SE, avser något annat än att övertyga oss om att SE är den som man inom utredningen verkligen misstänkt, nämligen: att ange den riktning i vilken man tycker att andra än utredningen ska söka lite till.
– – – – – – –
Kanske hade han trots att han bara var en övertidsarbetande grafiker sett för mycket, och därför hade anledning att vara orolig? Vi kan ju anta att ”mannen i beige” befann sig ganska nära Engström i skottögonblicket, och kanske fler som inte givit sig till känna. Vem var den förföljande mannen i blå jacka om han inte var gärningsman, eller ett vittne som råkat komma lite ur kurs? Det är väl inte orimligt att tänka sig att de hade någon roll i det hela?
– – – – – – –
Javisst, varför inte. SE kan där och då ha blivit en som visste för mycket.
SVT-nyheten om granskningskommissionen: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/engstrom-undersoktes-inte-av-granskningskommissionen
Anton Lindberg,
Det Inga-Britt Ahlenius säger stämmer inte riktigt. Granskningskommissionen hade alla möjligheter i världen att granska de utredningsåtgärder som hade vidtagits mot Stig Engström. Självklart borde han ha ägnats visst utrymme i rapporten.
Och vad värre är: Den absoluta merparten av materialet om SE blev offentligt redan 1989. Det var bland annat alla dessa uppgifter, inklusive Per H:s utredning, som låg till grund för tidningen Proletärens artikelserie 1991 om Skandiamannen. Även Sven Anér publicerade tidigt uppgifter av likartat slag, som var baserade på samma utredningsmaterial.
Skriverierna om Skandiamannen 1989-1991, där källmaterialet alltså tydligt angavs, borde ha varit välkända för granskarna. I detta fall fick man en direkt invisning till förundersökningen, serverad på silverfat.
Så i det här fallet spelar det mindre roll vilka pärmar som Ahlenius och gänget hade att tillgå.
Granskningskommissionen har egentligen ingenting att skylla på. Materialet låg där mitt framför ögonen på dem. Det enda av vikt, som inte var offentligt vid den här tiden, var promemorian från februari 1987, där SE avfördes såsom varande på brottsplatsen. Men om kommissionen intresserat sig det allra minsta för utredarnas misstankar mot Engström 1986-1987, skulle de naturligtvis ha ställt sig frågan hur det gick till när misstankarna avskrevs. Då hade de också kunnat ta del av PM:en.
Detta är ingenting annat än en praktmiss som heter duga. En av sekreterarna i kommissionen, som bland annat servade de övriga med att gräva fram uppgifter, var Petra Lundh, som numera är riksåklagare, men skulden ska rimligen fördelas inom gruppen.
Synd att ex-frun pratade alls med TP! Vad körde han för trick? Hon hade ingen som helst skyldighet att berätta något för honom.
Jag tänker att hon ville vara öppenhjärtlig och välkomnande.
Att hon med ärliga uppsåt ville berätta sin historia som gick ut på
att hennes ex-man inte var Olof Palmes mördare.
Men hon anade inte den fälla Pettersson och Palmegruppen höll på att gillra.
I förhören ger hon sin bild av Engström utan att skönmåla honom, hon påtalar hans fel och brister på det personliga planet, men är tydlig med sin inställning i skuldfrågan:
Han är helt enkelt omöjlig som gärningsman.
Hon trodde nog att de inte skulle köra över henne på detta sätt, men om man läser förhören och samtidigt försöker sätta sig in i hennes situation förstår man att hon borde ana vartåt det barkade.
Hon blir ju dessutom både av utredarna och TP lite sådär luddigt anklagad för passiv delaktighet i mordet.
Lägga ut villospår för att leda misstankarna bort från sin f.d man, eller medhjälpare till när Engström var ute med isborr på en sjö i Dalarna och dumpade vapnet. Hon borde ju enligt utredarna i så fall ha suttit i bilen och väntat.
Det måste ha känts väldigt främmande att utsättas för dessa antydningar.
Samma typ av anklagelser skymtar fram här i kommentarsfältet emellanåt.
Att vara öppenhjärtlig genom att bjuda på kaffe och bulle till skenbart trevliga poliser och bokförfattare med ont uppsåt är inte något att rekommendera.
År av trakasserier, och noll spaningsresultat.
Hoppas att Shaffino Musarra gör
en satir på palmeutredningens senaste bravader.
Uppslag finns det gott om.
Synd att CP är död. Nu vore det kanske rumsrent att ställa en viss fråga till honom (rörande hans påstådda skuld) som var helt otänkbar innan KP pekade ut SE: ”Enligt din mening, brukar polis och åklagare jobba så här?”
Svaret på den frågan är mer intressant än de dravel-intervjuer som följde efter att HD vägrade ta upp hans fall, inkl. hans s.k. erkännanden.
Skämtar du?
Stig Engström är inte mördaren.
Du har ret, Carita … men han skämter tyvärr inte.
Jeg har antydet det før, og her er der atter en vigtig anledning, selv om jeg sikkert ikke bliver populær på at skrive følgende:
Det, som den ensidige, manipulerende, faktaresistente fjende af Skandiamannen i månedsvis og senest ovenfor i dag den 25. juli kl. 17:37 har foretaget sig her på bloggen under dække af at debattere, er skadeligt for enhver seriøs diskussion, for ethvert forsøg på give privatspanare, eller andre, mulighed for at bidrage til oplysning og efterforskning af Palmemordet – og for de personer (såsom et anstændigt vidne i en vanskelig situation: gatukök-/korvkiosk-LN), der udokumenteret & hensynsløst hænges ud.
Når denne kommentarfabrik (lad os kalde den MA) bliver modbevist og trængt op i en krog, dukker der i dens indlæg typisk nye fiktioner op i form af vilde teser, nye usaglige anklager (som ovf. mod ex-hustruen), eksotiske aktører som direkte/indirekte belæg for Skandiamannens påståede skyld, eller bare substantielt uforandrede nyindspilninger af for længst havarerede påstande.
Det er eksempelvis ikke første gang at MA fører jokerne (knæ-)reumatisme og kokkens ansigtsvisioner fra Sveavägen frem som argument for et eller andet (der stemmer med MA’s historier om Skandiamannen), eller imod et eller andet (der ikke stemmer med MA’s historier om Skandiamannen), og det er garanteret heller ikke sidste gang, uanset hvor latterlig og uholdbar logikken eller påstandene er.
Disse falske jokere vil blive gentaget, gentaget og gentaget … hvorefter de vil blive gentaget, gentaget, gentaget, gentaget og endelig gentaget, inden de gentages og gentages igen.
Tilmed fødes der hos producenten pludselig FABELVÆSENER med afgørende indflydelse på hændelsesforløbet via insinuerende konstruktioner af kausale sammenhænge. I det muligvis seneste tilfælde af denne type er det altså den mystiske beretnings-dikterende ”någon” (se ”Skydd & Säkerhet”-kommentarerne) og lidt tidligere (i forbindelse med den korrekte tilbagevisning af den med små variationer reproducérbare fejlinformation om kokkens NF’s eventuelle gerningsmands-observationer var det ”HH:s och co:s gigantiska livvaktsarmé” (citat fra MA, 23.07.20, kl. 18:55), der måtte holde for.
Hvad med at tage menneskelige hensyn til den hårdt prøvede ex-fru? Lad hende dog være i fred, for jeres endeløse interviewkrav, for jeres beskyldninger, og for jeres krænkende fantasier om Skandiamannen!
Jeg beder alle, måske især dig, Gunnar, om nøje at tænke på konsekvenserne for dette gamle menneske, der meget vel kan risikere at føle sig konstant forfulgt. Forhåbentlig er hun i det mindste lykkeligt uvidende om din blog.
Hvis den destruktive kommentarfabrik MA ikke stoppes, ender det galt.
Den vil aldrig lukke af sig selv, eller omlægge produktionen til noget nyttigt og sundt
Håller inte med dig Jens! Jag tycker Mikael A är en frisk fläkt här inne på bloggen, som inte går över någon gräns utan behövs i debatten.
Det är inte en ”frisk fläkt” att påstå att Engströms ex-fru ljuger!
Det är heller inte etiskt försvarbart att Thomas Pettersson nästlat sig in hos henne. Hur gick det egentligen till? O sen palmegruppen på det.
Jag brukar markera att jag vill ha en diskussion om sakfrågorna här på bloggen, inte om de personer som skriver. Mikael A har på denna blogg fungerat som en sorts representant för dem som anser det bevisat att Skaniamannem mördade Olof Palme.
Det hävdar visserligen inte Krister Petersson, men Peterssons hela argumentering baserar sig i grunden på de tankegångar som t ex Thomas Pettersson och Mikael A för fram.
För min del menar jag att Krister Peterssons presentation den 10 juni var skandalös. Men eftersom han sa vad han sa, och eftersom han fattade beslutet att lägga ned utredningen på grundval av sina resonemang, så handlar den aktuella diskussionen kring Palmeutredninģen oundvikligen om Skaniamannens påstådda skuld. Att Mikael A för fram sina synpunkter här på bloggen har sitt uppenbara värde i det sammanhanget. Men jag reagerade också över Mikaels långtgående anklagelser mot Stig Engströms före detta hustru och markerade mot det. Jag kan inte se att svepande och illa underbyggda påståenden som skuldbelägger henne har någon legitim plats i den här diskussionen.
Vad säger han!?
”vi har dessutom det fenomenet att han, vid tillfället hade en revolver på sig”
Men sedan säger han:
”Jag är nöjd med den, teori som vi har om händelseförloppet”
Frågan är om det han säger om att Skandiamannen skulle vara beväpnad, är det ett påstående eller ingår det i teorin?
Jag tycker det låter som ett påstående. Men om det är ett påstående, så tycker jag det är konstigt att bara säga att han var beväpnad. Om det är ett påstående, så borde man ju lägga fram vilka uppgifter som de har om att så var fallet?!
Detta är en ganska fantastisk intervju som belyser att de under tre års intensivt utredande av Engström står lika tomhänta som innan.
Förmodligen mer.
Resultatet består i stället av att de inte hittat en enda person i hans närhet som i sin vildaste fantasi kan tänka sig att utredarna är på rätt spår.
Han var för snäll, för feg och hade varken den fysiska eller mentala kapaciteten att genomföra dådet. Dessutom att rusa upp på åsen och ner mot Östermalm för att sedan återkomma under förespegling att vara ett vittne – som dessutom detaljerat berättat om vad som hände på mordplatsen efter att han själv sprungit iväg.
Man har under den intensiva utredningens gång samlat på sig en del uppgifter om Engström som person och hans bakgrund, men ingenting som kan sättas i samband med dådet. Övertygelsen om att de hittat något spår om de bara fått undersöka detta för 34 år sedan är ändå bergfast.
Är detta en korrekt bild av det svenska rättsväsendet så är det alarmerande.
En samling fåntrattar!
Det är något som alla borde reagera på, men jag tror att många klarsynta oavsett vilken yrkesgrupp de tillhör är rädda för att öppet kritisera galenskapen.
Man vet helt enkelt inte vad konsekvenserna kan bli.
Känslan av att det finns en högre och mycket obehaglig anledning till utpekandet av Engström sprider sig, och om målet var att ta udden av alla tankar om mörkläggning, så har det nog fått motsatt verkan.
Krister Peterson i intervju: ”Vi kommer att lösa mordet”. Vid frågor om det är SE. säger sig Krister ha en helt egen uppfattning om mordet. Av dessa uttalanden får man en känsla av att han hade hittat rätt, men blev han stoppad? Inte helt omöjligt. Ser man på presentationen i tv, så ser båda verkligt menlösa ut, precis som om dom inte alls trodde på sina egna teorier. Melander kommer ju här med uttalanden om svagheter. Lyssna.
Lars J. är sent ute om det är SE. han ser. SE. springer ju efter poliserna. Han nämner heller inte om några poliser i trapporna. Även att Lars J. springer efter en beväpnad man som just skjutit ned en person är ju rena rama självmordet efter att han först noggrant sökt gömställe, verkar detta beteende inte alls normalt. Några poliser har inte heller sett Lars. Gissar att efter att poliserna sprungit förbi, börjar Lars springa upp. Tror inte alls på Lars förklaringar. Många min. hade redan gått efter skotten, innan poliserna tar upp förföljandet. Så att säga : Lars vågar ta upp förföljandet först när poliser passerat, det är det troligaste, enl min mening. Vi kan tänka oss att SE. springer efter poliserna ca: 3- 4 min. efter skotten, när polis kommit till platsen. Det är ju inte riktigt klart heller hur många min. det gått innan dom var på platsen. Tyvärr är jag väldigt tveksam till Lars förklaringar och hans minnesbilder kan knappast stämma.
Nej, den där beskrivningen kan inte stämma. Lars möter först kommissariebilen 1520 uppe på David Bagares gata, sedan kommer poliserna från Södermalmspiketen upp. Jag förstår inte hur du kan uppfatta det på annat sätt. Det som däremot är svårare att få grepp om är hur lång tid det tog innan Lars upptog förföljandet.
Den uppfattningen har aldrig jag fått. Klart Lars J sprang upp innan poliserna.
Så som du skriver Gunnar har ju i förhör även Lars berättat. Tänkte närmast på att Lars minnesbilder här ev. kommer i fel ordning av händelsen. SE. säger ju att han sprang efter polisen, inte före. Lars, Lars, dom jagade då redan en annan och inte SE. Första skeden i en snabb händelse kan man nog missa. Jag tror Lars var överlag lite för ”dimmig” att lita på och även Lars sökande av gömställe distraherade säkert honom av den första akten av händelsen. När Lars tog upp sitt förföljande hade minst 5-6 min gått. Fel att säga att man inte litar på Lars förklaring, men han kan minnas totalt fel. När Södermalmspolisen passerade stod Lars ännu gömd bakom barackerna och såg då SE. Lars säger att han tror inte det var Christer Pettersson? Nog måste man väl se skillnad på Pettersson och SE, annars är man nog totalt blind.
Niklas B: Det där stämmer överhuvudtaget inte, för i så fall skulle även YN:s vittnesmål vara flera minuter fel. Hon och hennes vän möter LJ när han är på väg uppför trappan och då har det bara gått i runda slängar tre minuter efter mordet.
Det som inte stämmer är Lars vittnesmål. Han tar kallt upp jakten på en beväpnad mördare som just skjutit ihjäl en person, rena rama självmordet. Tidsangivelser är svåra, kan vara som du Teo säger, ”runda slängar. Det normala är nog att Lars vågar förfölja först när han sett poliser. Lars vill inte nämna detta, är man tuff så är man. Tror vi SE. så kommer ju poliser före honom, jagande mördaren. Kan vara så att Lars sett mördaren men inte SE. som kommer senare.
Det är helt klart från Yvonne N:s vittnesmål att hon och hennes sällskap möter Lars högst uppe i trappan och poliserna från Södermalmspiketen först när hon kommit ner. Mycket tydligare kan det inte bli. Och uppgifterna från övriga personer som berörs av skeendet ger samma entydiga bild: Lars begav sig upp på åsen innan han sett några poliser. Du kan tycka att det pekar på ett mod som framstår som obegripligt i din föreställningsvärld. Kanske inte du skulle ha gjort så. Kanske inte jag skulle ha gjort så. Men människor är olika. Och hur man agerar i en krissituation vet man oftast inte i förväg. Därför blir det vanskligt att på grundval av lösa psykologiska spekulationer underkänna en samlad och entydig dokumentation av ett händelseförlopp.
Det finns inte så väldigt mycket som är alldeles entydigt bevisat från mordkvällen. Men en av de saker som jag menar är bevisade är att Lars gav sig iväg upp på åsen innan han fick kontakt med några poliser.
Niklas B:
Det torde vara helt klarlagt att Lars J verkligen tog upp förföljandet av den förmodade gärningsmannen, dels enligt det Gunnar m fl har skrivit om här ovan vad gäller Yvonne N:s vittnesmål, men även vittnesmål från kommisarie Dalsgaard i bil 1520 som möter och ser Lars J på David Bagares gata komma gåendes i körbanan i sitt förföljande, dock utan att stoppa honom, men sedan möter honom igen efter att de kommit fram till trappnedgången och haft konversation med södermalmspiketens poliser som precis kommit upp med dragna vapen, och därefter vänt och kört tillbaka samma väg och återigen möter honom där och då får kontakt. Allt detta är väl dokumenterat, så några spekulationer om Lars J:s förehavanden angående i vilken mån han kommit uppför trapporna och i vilken ordning i händelserna känns därmed överflödiga.
http://www.itdemokrati.nu/page36am1.html
Kanske det var två grupper av poliser en sk. förtrupp? Hur som haver litar jag på SE. som sagt sig springa efter poliserna. Om Lars sett SE. borde han även sett poliser, men det säger han inget om. Var det då en annan han såg? Det är inte frågan om mod, snarare rena rama dumdristigheten detta förföljande. De i Sverige som visar tuffhet och mod ”kakkar oftast ned sig, när det riktigt gäller. YN. kunde ha mött en större eftertrupp i trapporna, inte helt omöjligt. Annars har jag ingen föreställningsvärld! Du får det att låta som om alla mina teorier kommer från saker man föreställer sig. Jag litar nämligen inte på Lars förklaringar.
Niklas B. Jag tror det finns tillräckligt många bevis för att det var 4 piketpoliser som på sprang in i gränden på Gösta Söderströms order. Öster om dem fanns LJ (och öster om honom fanns den ”flyende mannen” som sprang uppför trappan). I trappan (på eller nära krönet) möter LJ två personer (YN och AZ). Dessa två möter senare de fyra piketpoliserna vid foten av trappan. LJ fortsätter österut på David Bagares gata. Där möter han Dalsgaards bil. Bilen fortsätter västerut och möter de fyra efterföljande piketpoliserna.
Jag har svårt att se att man kasta om ordningen på hur dessa personer och Dalsgaard med sin bil rört sig. Däremot kan man diskutera tider i förloppet. Både absoluta tider (idealt) eller tidsskillnader mellan olika händelser.
Jag vill minnas att en femte piketpolis rörde sig österut på Tunnelgatan marginellt senare, men jag minns inte källan. Så OK, Det kan ha funnits olika grupper av poliser. Men det fanns ingen ”förtrupp” före de fyra som jag beskriver ovan. Det var de som var förtruppen, de som mötte och samtalade med Dalsgaard.
Niklas B.
Ja, det kan man nog säga.
Polisman Klas G berättar om hur det hela gick till:
Precis då när man hejdar ambulansen börjar han springa bort, och då ser han inte de andra som har försvunnit in i gränden.
”Då är de framme vid trappen, och när jag kommit fram så har de kommit ända upp”.
Vad kan vi dra för lärdom av detta?
Slutsatsen måste bli att den första gruppen poliser sprang ungefär en halv minut innan ambulansen vinkades in.
Det stämmer också väldigt väl med ambulansmännens egen berättelse:
Ur GrK:
”En av ambulansmännen har uppgett följande. När ambulansen befann sig 50-100 meter från korsningen Sveavägen iakttog han en polispiket under utryckning. Den körde Sveavägen norrut förbi Kungsgatan i hög fart. När ambulansen kom fram till Sveavägen slog ljuset om till rött och den stannade för att invänta grönt ljus. Därefter svängde ambulan- sen till höger på Sveavägen och körde i lugn takt norrut”.
”Ambulansmannen och hans kollega har uppgett följande om de åtgärder de företog på mordplatsen. De hade inget utryckningsuppdrag vid tillfället utan ”patrullerade” i väntan på uppdrag. När de vinkades in vid Tunnelgatan gick ambulansmannen ur för att bilda sig en uppfattning om vad som skett. En kraftigt blödande man låg på trottoaren. Ambulansmannen talade med folk på platsen. Samtidigt tog hans kollega fram bår, syrgas och sug. De satte in svalgtub och försökte få in syrgas. Den skadade – ingen av dem visste att offret var statsminister Olof Palme – blödde då ännu mera. De öppnade rock och kavaj samt klippte upp skjortan för att inspektera skadan. De fann ett litet hål omedelbart till höger om bröstkorgens mitt. De lyfte sedan upp den skadade på båren, rullade fram denna till ambulansen för att lasta in den. I det ögonblicket anlände den larmade ambulansen från Sabbatsberg och dess personal biträdde i arbetet. De försökte få Lisbeth Palme att åka i den andra ambulansen, vilket hon dock inte ville.”
Ambulansen bör alltså ha stannat för rött ca en minut, och kommit fram till mordplatsen dryga minuten efter piketen.
Det kan då ha tagit 20 sekunder för de första poliserna att komma iväg, enligt Hans J.
Dessa poliser bör alltså ha befunnit sig vid trappfoten samtidigt som ambulansen vinkades in och Polisman Klas G gav sig iväg. Helt i linje med vad Klas berättat.
Hur väl stämmer detta med Stig Engströms berättelse?
Om vi utgår från att Engström sprang 15 -20 sekunder efter polisman Klas G, så borde det ha varit tomt på poliser i gränden då Engström nådde Luntmakargatan, men han kan ha sett Klas G inne i gränden då han började springa.
Att Engström ”sprang efter poliserna” är i så fall ingen lögn, frågan är bara den exakta tidpunkten?
Den informationen ger Engström själv i förhöret.
”När Engström kommit ned till Sveavägen står en man och beskriver klädseln på den förmodade gärningsmannen för polisen […]
Fler poliser och ambulans hade anlänt. De bar just in Olof Palme i ambulansen.”
Detta borde stämma mycket väl med slutsatsen att Engström sprang efter polisman Klas G.
Om Engström som han säger kom på detta med signalementet då han såg polisen vid Luntmakargatan, så var det troligtvis Klas G.
Då Engström själv gav sig av var denne polisman förmodligen framkommen till trappen, och precis som de övriga poliserna var försvunna för Klas G då han nådde fram, så var Klas G försvunnen för Engström då han nådde Luntmakargatan.
Engström borde då ha kommit tillbaka till Sveavägen i samband med att de lade Palme på båren och slussade in honom i ambulansen.
Man skulle (ironiskt nog) kunna använda Engströms uppgifter för att fastställa kronologin i granskningskommissionens betänkande.
Hans uppgifter går helt i linje med deras slutsatser.
Var det inte Hans Melander som beordrade sina underställda poliser i Palmegruppen att läsa GrK?
Uppenbarligen har de missat en hel del väsentligt.
Fyra minuter in i denna film.
Niklas B:
Inget fel på din föreställningsvärld, men lite fakta kanske kan vara på sin plats i den hypotetiska men mycket tveksamma framställning du här gör. Oavsett vad du anser om Lars J och hans vittnesmål, och oberoende av ev inblandning av SE, kanske den här debattfilmen kan hjälpa till angående kronologin på händelserna i och ovanför trapporna på Tunnelgatan och vidare upp till David Bagares gata. Här berättar några av de poliser som var bland de första att anlända till och kring mordplatsen om sina upplevelser. Vill bara poängtera att polisman C. Djurfeldt, vars bil blev omparkerad i området för den förmodade gärningsmannens flyktväg, anger att vittnet Lars J:s placering när de träffar på honom är i konflikt med vittnesmålet från kommissarie C. Dalsgaard som mött honom två gånger på denna gata och då i två olika riktningar och platser. Om du inte vill ta Lars J:s eller Yvonne N:s vittnesmål som trovärdiga kanske det här kan ge rum för ytterligare funderingar:
Från ca 20:00 kommer beskrivningen i fråga att här beskrivas av kommissarie C. Dalsgaard (hela filmen är dock mycket intressant):
Se även N. Yvonne 554-565 under Mordplatsvittnen här:
http://www.itdemokrati.nu/page36an.html
När vi kommer in på den berömda omparkeringen.
D har ”tillsammans med kollegorna flyttat sin folkvagn bubbla”
förhör med Claes D 94-07-04:
https://drive.google.com/file/d/1QdssFLiKtG6hQA2dLcIuDoVcxz0nuyY6/view
D ”bodde då på regeringsgatan och ÅKTE FÖRE de andra från Södermalm för att leta efter parkeringsplats. Minnesbilden är att de åkte upp Döbelnsgatan och tog vänster runt Johannes Kyrkogård och stod med bussen i princip i höjd med kyrkan när D kom gåendes upp från David Bagares gata”
förhör Klas G 2020-03-11:
https://drive.google.com/file/d/1QxSQU3Uu1MVk9YNfWqtU-kI_zTGHX8hQ/view
En något märklig diskrepans mellan berättelserna här. Nu har lång tid förflutit när detta förhör med Klas G hålls och minnen kan förändras. Lite intressant kan man nog ändå tycka.
Til dere som nå etterhvert får tilgang til utredningsmaterialet: Vet noen om PU under Krister Petersons ledelse gjennomførte nye avhør av Ingrid, Mårtens kjæreste. Det gjelder en hendelse utenfor Grand rett etter at filmen er slutt der to vitner uavhengige av hverandre ser Olof Palme i samtale med en mann i ”brunbeige överrock”. (Omtales av Borgnäs, En iskall vind… s. 494). Denne hendelsen må Mårten, Lisbet og Ingrid også vært vitne til. Og er mannen identifisert?
Når det gjelder den senere utviklingen på Gunnars utmerkede blogg, kan man ane tilløp til polarisering. Jeg kan bare konstatere at disse tilløpene fører oss i gal retning, bort fra saklige overveielser og legitime spørsmål til sakens fakta.
Varför blir det så många svårförklarade händelser kring mordet på Olof Palme?
Vem eller vilka var det som rotade i Palmeutredningens material när spaningsgruppen satt i KK 1:s lokaler?
Man märkte att omkring den 10 mars började att papper dvs originalmaterial började försvinna ur pärmar.
Vem kunde springa runt där på natten?
Förhör med Ulf N
19890214
https://drive.google.com/file/d/1xg0sxFCCrys26FB7JfEJ8GftHJeY21Co/view
Konsekvenser av utpekandet av SE för släktingar.
”Bland de närmaste fanns redan sedan tidigare uppfattningen att Engströms personlighet skulle göra honom helt otänkbar som Palmes mördare och bevisningen som presenterats har inte imponerat.
– Jag blev jättebesviken och följde hela presskonferensen. Det fanns inga bevis och då ska man inte hänga ut en enskild person på det här sättet, säger Stig Engströms svägerska.
Hon menar att beskedet drabbar Engströms släkt.
– Om det funnits tillräckligt starka bevis hade jag fått acceptera det men nu, anser jag, fanns inte det. Nu kommer detta leva vidare i vår släkt, att man vet inte. Då slutar det aldrig.
– Detta drabbar den närmaste släkten och även barn och barnbarn som måste få reda på den verkliga situationen som den är. Det finns en släkt som bryr sig, så är det.
Tankar finns om huruvida utspelet kan klassas som förtal av en avliden person och diskussionerna inom släkten har också kretsat kring bristen på kritiska frågor kring uppgifterna.”
https://www.expressen.se/nyheter/stig-engstroms-svagerska-drabbar-narmaste-slakten/?fbclid=IwAR2c7RRks5A23Geyvz9FlS57x0Vxs7Xjjxv-6hzqo3Bz8oxzGCF76VJv2tI
Gunnar,
Jag är mycket nyfiken på huruvida du har hunnit titta på de handlingar som nu har börjat släppas från PU och vad dina synpunkter är kring vad som kommer fram i dessa? (Här syftar jag bara på det 100-tal handlingar som förtecknas hos t.ex. FUP-gruppen på Facebook, inte vad du eventuellt själv har begärt ut.)
Särskilt tänker jag på RPS/Säpos PM gällande huruvida Palme var övervakad innan mordet (som av utredaren besvaras jakande); Jerker Söderbloms utredning gällande vittnen på mordplatsen; sammanställngen med fantombilder; den s.k. ”Liggaren” som förtecknar alla diarieförda handlingar i PU; samt även förhören mm med delar av de under mordnatten tjänstgörande knarkspanarna som befann sig i mordplatsens närhet.
Är som sagt mycket nyfiken på vad dina tankar är kring dessa.
Jag är lika nyfiken själv, faktiskt. Jag försöker nämligen ta lite semester – förutom att jag sköter bloggen och förbereder nyutgivning av min bok Mörkläggning – och har skjutit upp inläsningen av det som kommit ut.
Förståeligt, det är ju trots allt juli! Och med det här materialflödet kommer hösten kunna bli intensiv 🙂
Det är verkligen intressant att nu få ta del av de förhörsprotokoll, som man tidigare bara har hört talas om ryktesvägen. Det gäller till exempel det förhör som hölls med Lars J den 28/8 1989, det vill säga en månad efter den fällande tingsrättsdomen mot Christer Pettersson.
Ibland hävdas det att vittnet Lars vid den här tiden näst intill uteslutit att det kunde ha varit CP som han observerade flyende från mordplatsen. Riktigt så säker på den saken är han dock inte i det aktuella förhöret. Den som vill kan till och med läsa in en liten öppning för att det trots allt skulle kunna vara Pettersson som han sett (mina fetmarkeringar):
Lars J: Ja, jag har hittills inte gjort några sammankopplingar med den nu dömde och den person jag såg. Det ligger inom möjlighetens gräns att det är, men jag kan tyvärr inte säga bestämt om det är han eller inte eller om det är någon annan.
Förhörsledaren: Kan du nämna någon detalj i signalementet på Christer Pettersson som i så fall skulle överensstämma med den man du observerade den 28 februari 1986?
Lars J: Ja, det skulle kunna va den här framåtlutande lite lufsakt-, lufsigheten. Lite lufsiga stilen.
Nu vill jag inte på något sätt propagera för CP-spåret, men det här exemplet visar väl hur viktigt det är att man går tillbaka till polisförhören. I vanlig ordning kan den som så önskar plocka ut russinen ur kakan till stöd för sin egen favoritteori. Så mångtydigt och motsägelsefullt är ofta grundmaterialet.
Sedan noterade jag att polisen den här gången helt avstått från att maska namnuppgifter, varför de omnämnda personerna har all anledning att protestera mot att deras identiteter nu blivit offentliggjorda. Samma namn är maskade i andra protokoll som lämnats ut i dagarna, precis som sig bör.
https://drive.google.com/file/d/1gmcdba1H8mxsDdVQseRk4NfSAz99gIV7/view
Sid 13: ”Att mannen skulle känna igen LJ är dock inte troligt med anledning av ljusförhållande och avstånd.”
De första uppgifterna som SE lämnar om Lars J är inte särskilt detaljerade. Det är inte
heller uteslutet att gärningsmannen uppfattat något mer av LJ under flykten. Det förflyter sedan lång tid mellan observation och utpekande. I mellantiden kan SE ha tillgodogjort sig medieuppgifterna om LJ.
När SE identifierade LJ så hade LJ redan figurerat i media. Riktigt. Tala om det för KP (och TP), Jag har redan noterat det,
Jakob H
Stämmer att blå jacka fanns i media före lördag 1 mars 12.20.
Däremot ”man i tjugoårsåldern” vid ”Kulturhuset” var inte känt.
Det gick varken att se från Dekorimahörnet eller från trappkrönet.
Däremot från nedre halvan av trapporna, t.ex. från första trappavsatsen när Lars J hade blicken vänd ned mot Sveavägen…..
Ett antal förhörsprotokoll har nu släppts, som bland annat gäller Stay Behind. Precis som väntat har det maskats riktigt ordentligt. Här finns även material som gäller Skandias internutredning av SE, men i det fallet är det mesta läsbart. Totalt 138 sidor:
https://drive.google.com/file/d/1H8eLR72gqxe7hqgNjCTNmPJ27kIrM4oc/view
Materialet i den här delen ser ut ungefär som jag hade förväntat mig, det vill säga med ett stort antal helmaskade sidor. Visserligen kan man överklaga sekretessbesluten, men jag tror inte att skillnaden blir så stor i det här fallet, eftersom det främst tycks handla om försvarssekretess. När det gäller underrättelseverksamhet av det här slaget uppgår sekretesstiden till 70 – 95 år.
På sätt och vis är det bara bra att det nu blir tydligt hur många sekretesskyddade uppgifter som finns i förundersökningen. Det visar bara hur angeläget det är att dessa delar granskas av en kommission, som ges de nödvändiga behörigheterna.
Att förfölja en gärningsman som redan har försprång är ju inte alltid rätt taktik. Bättre att be manskapet att sprida ut sig och hitta genvägar på alla de gator som berörs, (Genskjuta) mördaren och inte ge möjligheten för denne att slippa undan åt något håll. Man vet ju inte heller i förväg vilken flyktväg en mördare väljer. Alla tänkbara flyktvägar borde ha stängts. Gator 1 km. långt från hörnet borde ha blockerats av ”osynliga poliser. Är inte så bra på kvarteren, så om någon kunde ge info här på hur många tänkbara flyktvägar som var möjliga. Var hörnet en bra eller dålig plats att komma undan, för detta dåd? Det hade räckt med 2 poliser som förföljare och resten då utspridda. På ca: 3-4min hinner en flyende långt. Gissar att vapnet ligger nånstans kastat, man borde söka och noggrant. EXpvis, kamera i kloaksystem, med mera…
Jag gissar att hörnet var en mycket bra plats för att komma undan då gärningsmannen kunde fly upp för trapporna till de snåriga kvarteren uppe på Brunkebergsåsen utan att några polisfordon kan följa efter..Andra flyktvägar finns men då är risken att man hamnar på ställen som är mer centrala där det kan finnas poliser.. T.ex. N Bantorget och Sergels Torg.
Tror inte att en polis som spärrar av en väg får uppträda som osynlig men vet inte om det finns några undantag.
Smith & Wesson 357 Magnum är en jätterevolver och jag har svårt att tro att den ligger kastad någonstans utan att ha blivit upphittad.
Polisman Ds parkerade VW på David Bagares Gata kan ha varit ett gömställe för revolvern om gärningsmannen senare flydde upp till polisman Ös lägenhet där bilen stod parkerad. Om du inte kan kvarteren så är David Bagares gata den gata som fortsätter österut efter trapporna i samma riktning som mördaren springer.
Håller med om att det inte alltid är rätt taktik om försprånget är långt. Men att låta en hund spåra efter gärningsmannen från DB gata där LJ/YN såg honom vore väl logiskt? Särskilt som att en hundförare var på mordplatsen kort tid efter mordet och då enligt uppgift från kommissarie Söderström sågs tala med kommissarien som ca tio minuter tidigare hade fått besked från LJ om var gärningsmannen senast sågs.
Kan någon förklara varför man inte tog en hund till DB gata i detta skede? Rimligen hade inte särskilt många rört sig i det området då.
Har kommissarien uppe på DB gata sagt något om varför man inte tog en hund till denna plats? Nog skulle väl en hund ha kunnat bidra eller överskattar jag hundars förmåga att spåra?
Skandiamannen och Grandmannen
Mårten Palme tror på SE som gärningsman. Det grundar han på att han är lik en person kallad ”Grandmannen” som han såg följa efter paret Palme från Grand. Jag mätte tiden mellan mordplatsen och Grand enkel sträcka till ungefär 3:36 min och gick då i ganska rask takt. Det sägs att SE stämplade ut 2 min. före mordet. Hur säker är denna uppgift? Om detta stämmer kan SE knappast vara Grandmannen då han i alla fall måste ha gått, i ena riktningen, då han gick bakom makarna Palme, och den sträckan ensamt bör ha tagit mer än 3 min.”
Jag uteslöt tidigare Grandmannen som gärningsman då hans signalement inte verkade stämma så bra med mordplatsvittnenas uppgifter om en knälång mörk rock. Dock finns uppgifter som säger att han haft en längre jacka som kanske skulle kunna uppfattas som en rock.
Mårten Palme kommer nog att hålla med om även näste potentielle GM som ‘läggs fram’, så länge det är ‘officiellt förelagt’…
Synd om honom/dem förstås – även bortsett ifrån den oerhörda tragedin med MOP. Men jag skulle nog ändå vilja höra mer om den man som sägs ha ‘konfronterat’ OP (nästan tryckt upp honom mot en vägg, enligt två av varandra oberoende vittnen; det som bl.a. Lars Borgnäs skriver om i senaste boken) efter filmen, utanför/bredvid biografen. Det sägs – via Borgnäs vittnen då – att de två kvinnorna (LP och Mårtens flickvän; LP sägs, med sin blick, ha velat försökt få ett av vittnena att strunta i det hela…) också bevittnat detta, och då måste väl även Mårten, i rimlighetens namn, också ha bevittnat det? För inte var det väl han som ‘konfronterade’ OP där och då? Eller? Och vad handlade detta i så fall om? Det borde Mårten verkligen komma ihåg, även 34 år efteråt.
Enig James! Olof Palmes sista steg begynner faktisk når han går ut fra Grand. Det er detaljer i denne tidslinjen som bør gås nærmere etter i sømmene. Såvidt jeg husker hadde ett av disse vitnene en stund etterpå også en ubehagelig opplevelse med Solveig Riberdahl som kontaktet henne på telefon etter at vitnets sjef hadde kontaktet Riberdahl og fortalt om hendelsen. Dersom vi holder oss innenfor det vi kan kalle ”øvningsmatrisen”, kan det være at møtet med den uidentifiserte mannen i brunbeige rock er et ledd i øvelsen. Det underlige er at hendelsen bare forsvinner. Kommentarer?
Jag läste nyligen Borgnäs senaste bok och just detta tyckte jag var en av de mest intressanta uppgifterna. Lite förvånande att så lite har diskuterats kring detta på bloggen.
Har Björn Rosengren, som ju satt bakom makarna Palme, tillfrågats om han uppfattade att OP blev konfronterad på det vis som beskrivs av vittnena?
Om uppgifterna är riktiga, blir det ju väldigt svårt att tänka sig att det inte skulle ha något med mordet, några minuter senare, att göra.
Gunnar, du kommenterade kortfattat i samband med din recension av Borgnäs bok. Det vore väldigt intressant att mer utförligt få ta del av dina synpunkter kring kvinnornas vittnesmål.
Ja, det handlar alltså om vittnesmål från två kvinnor, Gun T och Katrin E, om något som ska ha hänt efter föreställningen av Bröderna Mozart. Kvinnornas vittnesmål hittar man här och här.
Kvinnorna kände inte varann och rapporterade om sina iakttagelser oberoende av varann. De sammanfaller i väsentliga avseenden. Gun berättar om en man i beigebrun överrock som tycks ha närmat sig Palme bakifrån och tilltalat honom. Katrin berättar om en man i beige överrock som samtalade med Palme, de verkade ha en dispyt av något slag.
Lars Borgnäs redovisar vad han själv fått höra av Katrin (se Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare, sid 182-186). Hon säger att hon uppfattade situationen som hotfull. Katrin berättade också för Lars Borgnäs att åklagaren Solveig Riberdahl ringt henne för att få henne att ändra sina uppgifter. Riberdahl hade sagt att det skulle skada Lisbeth Palme om hennes vittnesuppgifter kom ut. Lars Borgnäs frågade senare Riberdahl om saken och hon sa att hon inte kom ihåg att hon tagit någon sådan telefonkontakt och hon förnekade uttryckligen att hon skulle ha agerat för Lisbeth Palmes räkning för att tysta ned sådana uppgifter.
Vad gäller mina egna synpunkter: saken är ju definitivt av det slaget att den borde ha utretts av Palmegruppen. Skälet till det är ju inte minst att två vittnen oberoende av varann kom med så likartade uppgifter. Vi får väl se i takt med att dokument kommer fram om det går att hitta spår av något sådant utredande.
Självklart är det teoretiskt möjligt att båda vittnena misstagit sig fullständigt. Men det förefaller mindre troligt.
Kan det vara Mårten de sett? Han var ju den ende man som enligt vad som är känt talade med Olof Palme utanför bion. Men han hade en kort jacka, inte en rock. Det finns alltså skäl att överväga att någon annan man samtalade med Palme, förmodligen bara några ögonblick, utanför bion. Det kan i så fall ha varit något som fullständigt saknar intresse, men det kan man ju inte förutsätta utan vidare.
Jag avstår tills vidare från spekulationer om vad den kontakten skulle ha handlat om. Men det är förstås anmärkningsvärt att det finns vittnesmål om en samtalskontakt mellan Palme och en man – i det fallet mördaren – också på mordplatsen – som mest tydligt från vittnena Anders B och Anders D. Och på samma sätt som med vittnesmålen från Gun och Katrin så valde utredarna att ignorera dessa uppgifter.
Stod de vittnesmålen i någon tidning?
Ingenstans som jag minns. Kanske någon annan vet?
Om det stått i tidningar vet jag inte, men Gun och Katrin nämns i ”En iskall vind”, utgåva 2019, sid 494-498. Om de nämns i utgåvan från 2006 vet jag inte. Borgnäs nämner dock att han intervjuade Katrin i mitten av 1990-talet,så det förefaller väl troligt att uppgifterna fanns i hans bok utgåva 2006.
Detta borde faktiskt ha kollats upp närmre, ja. Vi får se om det finns något i förundersökningsmaterialet om det hela då.
I Borgnäs senaste bok så är det väl mer än att Solveig Riberdahl endast ska ha ringt Katrin… Riberdahl lär väl ha varit ganska osympatisk, och även antytt att Katrin skulle kunna få ‘karriärmässiga svårigheter’ framöver om hon framhärdade i att påstå att hon sett vad hon sett utanför biografen efter föreställningen.
Och det framgick väl även i den boken att även Riberdahl i sin tur fått ‘ovett’ av Lisbeth Palme vid något tillfälle också – att det inte var alldeles friktionsfritt mellan dem i kommunikationen. Man kan undra varför. Det kan förstås vara så att ”kemin” inte stämde dem emellan, att de var två starka personligheter som ‘ville olika saker’. Det kan förstås även bero på något annat, att Lisbet Palme inte ville att vissa saker skulle komma ut kanske? Hur skulle det/dessa ha kunnat skadat henne? Och hur kan det komma sig att Riberdahl inte minns detta idag?
Och även frågan angående Mårten Palme utanför biografen då. Om det inte var han som ‘konfronterade’ Olof Palme (utifrån utsagan om att den som gjorde så hade en (brun-)/beige överock), vart befann han sig då? Och vad gjorde han? Och hur uppfattade hans dåvarande fästmö situationen? (har KP & co frågat henne? Frågade Ölvebro henne? Holmér?).
Det KAN finnas något som kan vara av intresse för sanningen om MOP även i dessa detaljer. Det är inte svårt att föreställa sig det, med tanke på vad som hände bara ett antal minuter senare.
Det är otillfredställande att Gun T uppger ”gaveln på biografhuset” och ”husväggen där det var mycket glas” – vilka beskrivningar skulle vara förenliga med den konkava fasaden mot korsningen med Tegnérgatan medan Katrin E tydligt anger det ställe söder om biografen som Mårten beskrivit med skyltfönstret till boklådan. Gun T:s andra formulering men knappast den första är ju dock förenlig med boklådans skyltfönster. Men det är typiskt polisslarv eller ointresse att inte söka precisering om ”gaveln” osv. De båda vittnena är också oense om mannens ålder. Om han verkligen var ung kunde det kanske ha varit Mårten och om vittnena tidigt fått titta på fotografier på honom i den aktuella jackan kanske minnena hade fallit på plats. Men inget utreddes.
Notera också att Solveig Riberdahls formulering om sina minnen vore förenlig med att hon sade ”tänk på änkan” eller dylikt utan att det var på Lisbets direkta uppdrag dvs att hon vilseledde utan att ljuga bokstavligen. Att det långa telefonsamtalet med eskalerad påtryckning som Katrin E beskriver skulle ha glömts bort av Riberdahl är nästan lika otroligt som att Katrin E mints fel om att det ägt rum: därvidlag tycks en av dem ljuga.
PJ: jag tycker inte det är så oklart vad Gun T menar. Både ”gaveln på biografhuset” och ”husväggen där det var mycket glas” stämmer bra med hur det ser ut söderut från ingången på Grand. Norrut finns ingen glasvägg på det sättet. Och gaveln på biografhuset kan ju vara både norr och söderut. Står man utanför en byggnad tänker man sig väl att gaveln är där väggen tar slut och en tvärgata börjar. Däremot är det konstigt att de två kvinnorna uppfattar åldern så olika.
Riberdahl borde naturligtvis svara Borgnäs att hon absolut inte försökt påverka eventuella vittnen , då detta strider mot lagen. Att svara ”jag minns inte” är ju verkligen anmärkningsvärt.
Ja, Per, verkligen, speciellt eftersom hon säger sig minnas att hon inte refererat till änkan, dvs att hon bestämt vet vad hon inte sagt i ett samtal hon inte minns att hon haft. Solveig Riberdahl skulle dessutom ha gömt eller inte redovisat att Katrin E:s chef kontaktade henne. Den chefens vittnesmål, dessutom om vad Katrin E sagt till henne, vore extremt viktigt – idag en sak för journalister.
Jag hade missat att Nina svarat mig i fjol. Fanns där inte glas norrut vid Handelsbanken? Nina har en stark poäng i att om vissa uttrycker sig så, då kunde ett vittne ha gjort det. Jag skulle själv aldrig ha talat om ”vid gaveln” om den inte var fri. Handelsbanken idag (vet ej om den fanns där 1986) är i och för sig snarare vid en avfasning (större än vid mordplatsen) men den kunde jag nog ha kallat ”gaveln.” Det finns dock inget dylikt problem med Katrin E:s uppgifter.
Gunnar skrev strax innan: ”Kan det vara Mårten de sett? Han var ju den ende man som enligt vad som är känt talade med Olof Palme utanför bion. Men han hade en kort jacka, inte en rock. Det finns alltså skäl att överväga att någon annan man samtalade med Palme, förmodligen bara några ögonblick, utanför bion. Det kan i så fall ha varit något som fullständigt saknar intresse, men det kan man ju inte förutsätta utan vidare.”
Något som saknade intresse och som skulle ha glömts bort av Lisbet, Mårten och Ingrid kollektivt. De borde ha varit mycket noggranna med att rapportera allt som tycktes sakna intresse: det vet alla som läst eller sett en mordhistoria att det ofta är just de detaljerna som blir avgörande. Att de båda oberoende vittnena har fel på ett likartat sätt är föga troligt. Att tre närstående personer glömt att statsministern blev aggressivt konfronterad strax innan han mördades ter sig ännu mindre troligt. Ninas replik väcker frågan om Lisbet, Mårten och Ingrids positionsangivelser kan vara riktiga även om dispyten utelämnats. Detta är en lite udda situation: ju obetydligare den tedde sig, desto mera mystiskt att den inte rapporterats.
Kunde Mårtens minne av sin jacka bekräftas av Lisbet och Ingrid eller andra vittnen? Katrin E tyckte mannen var ung; Gun T tyckte han var äldre. Mannen hade dessutom en stickad mössa enligt Katrin E. Formellt håller inte Borgnäs tes att Mårten bevisligen hade jacka eftersom han sagt det. Men Solveig Riberdahl skulle i sitt påstådda myndighetsförtryck av Katrin E ha hävdat att det måste ha varit sonen. Om han kunde fara till Gamla Stan i stället för Sabbatsberg av misstag kunde han nog minnas fel om sin jacka, men ett dylikt misstag skulle inte ha hjälpt Riberdahl i vad hon anges ha strävat efter: att identifiera mannen med sonen.
Detta är ju oerhört centralt eftersom mannen i beige rock kunde ha föreslagit ett möte nere vid Tunnelgatan, varnat för det eller ingått i en kuppövning. Betydelse jämfört med Sigge Cedergren eller kurdiska bröllopsplaner osv? Ja, graden av betydelse baserat på fakta och direkta förbindelser till offret och händelseförloppet: man saknar ord för hur mycket mer betydelsefullt.
Riberdahls påstådda version att det var Mårten stämmer naturligtvis lika illa med Lisbet, Mårten och Ingrids version. Den skulle likaledes innebära att de undanhöll något ytterst centralt.
Såg LJ:s vittnesmål i rätten på Youtube precis.
Hans signalement på gärningsmannen: Bred ryggtavla, blå täckjacka och eventuellt något kepsliknande på huvudet.
LJ berättar också att han före han tog upp jakten på mördaren kollar läget vid mordplatsen och ser att det börjat samlas folk.
Att det signalementet är det som mest tydligt pekar ut Engström som gm är förvånande. Finns det inget bättre vittne för åklagarsidan?
Och den där gula linjen som bevisar att endast mördaren kan ha sett LJ, finns det inget bättre streck man kan dra och visa upp för att dra åt snaran kring SE?
Kan inte undvika känslan av att den där overheadpresentationen inte var seriöst menad. KP:s framställan ser för mig bara ut som en parodi på TP:s bok.
Trixet med linjen bakom barackerna på Tunnelgatan är ett av de största bedrägerierna Krister Petersson gjorde sig skyldig till.
LJ var synlig i helfigur från mordplatsen just på det sätt Engström beskrivit så detaljerat.
Dock var han synlig i den positionen med just denna vägg i bakgrunden närmare minuten efter mordet.
Enbart detta skulle bevisa att Engström var ett vittne, men Petersson vill förstås annat och sin krystade förklaring av att han sett LJ vid en snabb huvudvridning från trappkrönet har han plagierat från Thomas Pettersson, precis som det mesta av det övriga hopkoket.
Än en gång, det gick inte att se ”man i tjugoårsåldern” vid ”Kulturthuset”, varken från Dekorimahörnet eller trappkrönet. Det gick inte ens att anta så specifikt.
Däremot från nedre halvan av trapporna, exempelvis från första trappavsatsen var det möjligt. Då var Lars J vänd ned mot Sveavägen.
Jag tror att KP och Rättsväsendet snart får in ett tröstmål mot TP och Filter.
Jodå Mikael A, det gick alldeles utmärkt. På den nattbild som tidigare postat i tråden som är en stillbild tagen ur den film som ett filmteam gjorde strax före midnatt, kan man t.o.m. se skylten Luntmakargatan mot den svagt upplysta hörnväggen. Engström har aldrig sagt att han gjort en tydlig observation av LJ, utan ljuset kom bakifrån och från sidan. En silhuett.
Även Lisbeth såg honom, vilket Engström-hatarna inte vill låtsas om.
Precis, LP ger stöd för att någon stod vid Kulturhuset.
Men vem tror hon det var? Fyrtioåringarna CP, AB eller? D.v.s. hon kunde INTE se vem det var, det gick inte att se ”man i tjugoårsåldern”. Kolla själv!
Engström hade möjligheten att under flera sekunder studera LJ där han stod, och möjligheten att göra en åldersuppskattningen är inget man kan ifrågasätta. Det är bara Engström själv som vet exakt vad han sett, och varken du Mikael A, KP eller TP kan återskapa de exakta förhållandena som rådde där och då.
Däremot är det omöjligt att göra samma åldersuppskattning från fantasiperspektiv som KP plagierat av TP; d.v.s. uppifrån trappkrönet.
Det handlade om en snabb huvudvridning över axeln.
Kulturhusets vägg är inte synlig därifrån, och motljuset i form av lampor mellan LJ och personen i trappen gör det i stort sett omöjligt att ens upptäcka en person, än mindre åldersbestämma honom som varande i 20-års åldern.
Men eftersom du har en egen knorr på det hela som går ut på att SE sett honom från den nedre trappavsatsen, så bör du uppge källan på att det kan ha skett?
Eftersom LJ inte sett detta får vi utgå från att det är rena fantasierna, men om vi för resonemangets skull tänker oss att LJ missade den huvudvridningen p.g.a. att han i det ögonblicket stått vänd mot mordplatsen, så kan ju du förklara hur enkelt det är att beskriva åldern på en person som står med ryggen emot.
Jörgen G: Eftersom LJ kom till mordplatsen i sällskap med en polis och där fick stå och vänta på att få avge sitt vittnesmål känns det betydligt mer sannolikt att det var då SE fick tillfälle att studera honom mer ingående (oavsett om han faktiskt såg någon vid kulturhusets vägg uppifrån korsning på Sveavägen eller ej). 50 meter i februarimörker är mycket långt och det är svårt att se skillnad på mörka färger som brunt, blått och svart. Det foto som har publicerats är ett foto tagit av en yrkesfotograf – d.v.s. med proffskamera och bra objektiv – och ljuset torde knappast ha varit svagare uppifrån Sveavägen då jämfört med vid tidpunkten för mordet.
Teo: Jag har i flera tidigare kommentarer skrivit exakt samma sak. Ingen har velat diskutera vad LJ kan ha gjort (sagt mm) sedan han letts ner till Sveavägen. Skönt med en meningsfrände!
Teo.
Det kan förstås inte uteslutas att han sett en skymt av LJ på mordplatsen, men han trodde ju då han ringde in sitt tips kl 12.20 att den personen var gärningsmannen som överensstämde med Lisbeths beskrivning. Att han sedan känt igen samma person på mordplatsen efter 23.30 tycker jag verkar lite långsökt. Det skulle ju innebära att gärningsmannen återkommit, och att SE skulle ha vetat om detta.
Som jag skrev så är det omöjligt för oss att rekonstruera exakt vad Lisbeth och SE sett, och hur tydligt man i verkligheten, där och då kunde se LJ.
Det var mörkt och skumt, men det kom ljus in från norr via Luntmakargatan och det kom ljus från de klotformade lamporna på husfasaden strax bakom LJ där han stod.
55 meter är visserligen en bit, men Engströms åldersbedömning grundar sig förmodligen på gestalten som sådan, och plaggen han bar. Stilen helt enkelt.
Det är ganska svårt att förklara, men eftersom han sagt att en person som han bedömde vara i 20-25 års åldern stod mot väggen Luntmakargatan 14, sedd från Sveavägen, så måste man ställa den utsagan mot de alternativa teorier där man med vissa variationer försöker placera Engströms observation från trappen genom ett snabbt ögonkast.
Vi finner då att:
1: Någon tid för att studera LJ närmare inte fanns, han stannade inte upp mer än någon sekund.
2: Det fanns ljus mellan honom och LJ, och inte bakom LJ, vilket omöjliggör att han kan ha sett honom i silhuett.
3: husväggen som beskrivs ligger bakom hörnet.
4: Sannolikheten att han i det uppjagade tillstånd han borde befunnit sig i ens registrerade LJ bör vara mycket låg.
5: Att ens fantisera ihop en korrekt beskrivning av LJ från det motsatta perspektivet och ringa in det till polisen 12 timmar senare bär inte heller sannolikhetens prägel.
6: Det fanns byggbaracker även på den östra sidan av Tunnelgatan som försvårade sikten från trappkrönet ner i gränden avsevärt.
Uppenbarligen var det inte riktigt så svårt att urskilja vissa detaljer i verkligheten som man kan tro, enbart med härledning av de fotografier vi har till hands.
Lisbeth beskriver mannen:
”Då Lisbeth Palme tittade in mot Tunnelgatan (hon bedömde
det till l-3 minuter senare) såg hon en man som stod ca 75 meter·in på gatan.
Han stod pä norra sidan med ryggen tryckt mot barckbyggnaden och·vände
ansiktet och stirrade mot henne. Det var mörkt pä platsen, men hon tyckte sig se att den mannen hade samma stirrande blick, som den hon tidigare iakttagit hos mannen i hörnet av Tunnelgatan.”
Vi vet att det inte kan ha varit samma man, men hennes beskrivning visar på att man kunde urskilja mer detaljer av mannen i gränden (LJ) från mordplatsen, mer än som en helt mörk silhuett, och ska man bortförklara Engström, så måste man också bortförklara Lisbeths trovärdighet även på denna punkt.
Det blir en hel del krystade borförklaringar om man lägger ihop dem alla.
Lisbeth exempelvis inte identifierat Engström varken till utseende eller klädsel, utan en person som åtminstone bör likna Christer Pettersson.
Detta har aldrig förklarats av någon, mer än att det från både KP, HM, MP och Stefan Löfven mumlats om att ”Lisbeth förvisso är en väldigt trovärdig person. Hon trodde att hon sett Christer, men men inte ens en ansats till att förklara denna osannolika förväxling har man kunnat prestera.
Vem såg hon?
Att peka ut oskyldiga vittnen genom att konstruera falsk bevisföring är så ryggradslöst, lågt och ynkligt att man blir riktigt nyfiken på vad de vill dölja.
Hela upplägget; att använda sig av Filterlösningen, signalerar panik.
Man har absolut inte inte som man sagt ”gått tillbaka till brottsplatsen”, utan i stället verkar man använt tiden till att med Filters hjälp förankra denna skenlösning hos folket.
Palmegruppen själva har så vitt jag kan se inte producerat ett enda ynka indicium mot Engström under Krister Petersson och Hans Melanders ledning.
Jörgen, tack för intressanta kommentarer.
Några funderingar:
1. SE samtal med polisen 12:20 860301:
SE säger a) att han sett en man i gränden med mörkblå täckjacka b) att LP uppger att mördaren hade mörkblå täckjacka. Det framgår inte att han anser att han själv sett mördaren. Detsamma gäller förhöret 860310.
Min slutsats är att SE kan ha sett LJ i samma position som LP observerade honom i. Då har vi en SE som är sanningsenlig på denna punkt. Men SE kan också ha sett och hört LJ nere på mordplatsen. Då har vi en SE som gör sig märkvärdig och låtsas ha varit i händelsernas centrum, fast han inte var riktigt så central. I skriverierna runt SE dyker det upp att han hade ett bekräftelsebehov etc. så denna andra förklaring kan nog inte uteslutas just nu. Att SE skulle vara den flyende mördaren, sett LJ bakifrån när LJ kikade ner mot mordplatsen och därefter kunna identifiera LJ låter med ett relevant adverb ”osannolikt”, mycket osannolikt till och med.
2. Din slutsats ”så måste man också bortförklara Lisbeths trovärdighet”: TP har redan krattat i manegen. Han är inte så tydlig, han kanske inte vill stöta sig med de som litar på LP (höga partimedlemmar m.fl.) men han har uppenbarligen insett behovet. Sidan 84 i ”Den osannolika”: ”… utom Lisbet Palmes, åtminstone om vad man skall tro på vad hon uppgav …” Jojo, här avskrivs även denna observation av LP i teoribyggandet.
3. ”Palmegruppen själva har så vitt jag kan se inte producerat ett enda ynka indicium”. Jag håller med. Det finns dock en helt orimlig kronologi som motiveras med att SE kunnat promenera 50-60 meter på 20-30 sekunder vilket ger en genomsnittlig löptid på 6,0-10,8 km/h vilket är absurt. KP borde tvingas genomföra en konstruktion där han själv rör sig såsom han påstår att SE gjorde. Detta tillägg utöver vad som TP skrivit verkar KP plockat från Skandiatjänstemannen PH utan att ha kontrollerat rimligheten i uppgifterna.
Mikael A: Du gör antaganden som det inte finns något stöd för. Du påstår att gärningsmannen vänder sig om flera gånger på väg uppför trappan, men LJ såg endast mannen kasta en snabb blick bakom sig när han var uppe på trappkrönet och tog då själv omedelbart skydd vid byggnadsställningen på andra sidan gatan från Kulturhusets fasad. Gärningsmannen kan således inte ha sett LJ i silhuett eller avtecknad mot kulturhusets vägg, helt enkelt därför att LJ under gärningsmannens flykt längs Tunnelgatan inte stod så att han kunde se honom på det sättet.
Teo
Det finns stöd i form av gärningsmannens repeterande beteende att han vände sig om under flykten. Det såg Hans J, Lars J och Yvonne N såg det dessutom flera gånger under de tiotal meter hon såg GM.
Lars J var vänd mot Sveavägen medan GM flydde uppför trapporna från ca trappsteg 20-30 till 50-60. Det är då det mest troliga att SE såg Lars från första trappavsatsen, trappsteg 32.
Det är framförallt att nio vittnen som såg GM vid mordet samt Lars J och Yvonne N som bekräftar att det var SE som flydde uppför trapporna och att det är ställt bortom rimligt tvivel. Dessutom stöds det av vad SE sa till väktarna och vad han berättade 1 mars 12.20.
Teo, har du något annat förslag?
Mikael A: Med all respekt, har du själv läst vittnesförhören som finns? Ingenting av det du påstår stämmer ju med verkligheten och ödslar för mig en massa dyrbar tid att kontrollera. Faktum är att av de vittnen som bevittnar mordet är det 0 (noll) stycken som beskriver Engström som liknande mördaren. Bortser vi ifrån rocken stämmer vare sig rörelsemönster eller kroppsbyggnad, ej heller ålder. Ingen säger sig se att mördaren bär vare sig keps eller handledsväska. Lars J och Yvonne N kan inte räknas som mordvittnen.
Yvonne N har dessutom pekat ut Christer P som liknande den man hon mötte uppe på David Bagares gata. Inte många likheter med Engström där eller hur? Det blir aningen repetitivt att ideligen läsa dina felaktiga påståenden. Jag föreslår att du släpper Engström för ett tag och kommer in i matchen i stället. 🙂
Simon A
Du menar alltså att Palmegruppen inte grundar ”SE kan inte rundas” på nedan?
”Det är framförallt att nio vittnen som såg GM vid mordet samt Lars J och Yvonne N som bekräftar att det var SE som flydde uppför trapporna och att det är ställt bortom rimligt tvivel. Dessutom stöds det av vad SE sa till väktarna och vad han berättade 1 mars 12.20.”
Simon, hur menar du då att de förklarar ”SE kan inte rundas”?
Nej. Det var inte 9+1+1 som bekräftade att det var SE som flydde uppför trapporna. Det är rent hittepå. Rent ljugande faktiskt.
Jag är mån om förutsättningarna för debatten på den här sidan. Visa gärna på när ni anser att en meningsmotståndare har fel i sak. Anklaga inte meningsmotståndaren för ljugande.
Jag ber om ursäkt för mitt sätt att uttrycka mig. Men det finns i de tidiga vittnesmålen inga uppgifter om att en man i keps skjutit och / eller avvikit från brottsplatsen. LJ är den enda som tangerar den beskrivningen, men läser man vad han faktisk sa så var det INTE det tvärsäkra utlåtande som KP (och vår meddebattör
Mikael A) hävdade: ”Vidare tyckte LJ att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet”.
tyckte – tyckte – något som såg ut som. Det är hela tre försvagningsfraser. Inte alls tvärsäkert.
Under ed i CP-rättegångarna medgav LJ att han var osäker på detta med kepsen. (Jag har tidigare länkat till rättegångsuppgifterna.)
Om Mikael A hävdar att nio vittnen plus LJ plus YN pekat ut SE så ligger bevisbördan på honom. Vi andra skall inte behöva motbevisa påståendet. Vi kan likna med påståendet ”Gud finns”. Skall agnostikerna behöva motbevisa det? Är det inte förespråkarna om har bevisbördan? Om inte vill jag hävda att jag är visast på denna blogg. Det gäller tills vidare om ingen kan motbevisa mig. (Ironi)
Men jag skall försöka uttrycka mig bättre framöver. Du Gunnar skall ha massor av credit för dina böcker och för denna blogg. Om jag eller någon annan kliver över gränsen, och förstör kvaliteten, kan du alltid radera (refusera) kommentaren.
Jag är inte emot skarp kritik, och jag håller med om att den som påstår något ska kunna bevisa sina påståenden.
Det händer att jag refuserar kommentarer, men inte så ofta. I vanliga fall brukar jag antingen kontakta personen och be henne/honom ändra i texten. Eller också publicerar jag och hötter lite med fingret när jag tycker att något närmar sig det jag anser är mindre acceptabelt. Det är inte illa menat från mig, och jag hoppas inte det uppfattas så heller. Oftast brukar folk reagera som du gör, ta till sig mina synpunkter.
Notera hur försåtlig formuleringen är. Ett otränat öga kan lätt få intrycket att LJ eller YN bekräftat att det var SE de såg. Alternativt har någon eller några av de nio förstnämnda vittnena bekräftat att de såg SE. Men vad som avses är helt enkelt att det är tolkningen av dessa vittnesmål som övertygat KP & Co om att SE är skyldig. Det är två helt olika saker. Det är inte vittnena som säger sig ha sett SE, det är KP & Co som säger att vittnena sett SE.
Även formuleringen ‘bortom rimligt tvivel’ ger ett sken av objektiv bevisvärdering, men är egentligen bara ett uttryck för personlig övertygelse. Man kunde lika gärna ha sagt att man är 95% säker. Deras personliga övertygelse betyder dock ingenting så länge inte bevisen granskats och bedömts kritiskt av andra parter, så som t.ex. är tänkt att ske i en rättegång. I det här fallet är det oerhört få juridiskt kunniga utomstående som sagt sig dela KP & Cos bedömning, medan de flesta har varit kritiska.
Mikael A: Nej, Lars J och Yvonne N bekräftar inte att det var SE som flydde uppför trapporna. Vilken källa har du på det?
Än en gång frågar jag dig, har du läst vittnesförhören själv? Vem menar du det är som Lisbet enligt Anna H:s vittnesförhör 86-04-02 pratar med och som gör att Lisbet pekar in mot gränden och säger att han sprang ditåt?
Mikael A
Vilka nio vittnen bekräftar att det var SE som flydde?
Hur uttryckte de detta?
När bekräftade de övriga två (LJ och YN) att det var SE som flydde?
När har Palmegruppen sagt att det är ställt utom rimligt tvivel?
Vad berättar SE till väktarna 23.40, och i förhöret kl 12.20 den 1/3 som stödjer slutsatsen ”utom rimligt tvivel?
Inget. Han berättar tvärtom detaljer från mordplatsen som gärningsmannen inte hade kunnat känna till.
Det kan alltså inte vara svårt att runda SE, för sanningen är att inget vittne säger att det var SE, men desto fler vittnen har kraftfullt dementerat att det var SE.
Dina påståenden är felaktiga påståenden rakt igenom.
Du kan inte heller förklara hur SE skulle haft bättre möjlighet att bedöma LJ:s ålder vid en huvudvridning då LJ stod vänd med ryggen emot.
Mikael A: Återigen, det är enbart antaganden från din sida. Du kan inte bara hävda att gärningsmannen vände sig om på trappsteg 32, att LJ var vänd upp mot Sveavägen medan gärningsmannen befann sig någonstans mellan trappsteg 20-30 till 50-60 eller att manne vände sig om upprepade gånger på vägen. uppför trappan.
Men om vi nu tvunget ska spekulera i det så brukar löpa inte vända sig om särskilt ofta förrän de börjar krokna. Och om vi nu gör antagandet att mannen verkligen vände sig om uppför trapporna när LJ stod och tittade upp mot Sveavägen, då kan ändå inte ha sett LJ i silhuett mot kulturhusets vägg. Faktum är att han i så fall sett honom med ryggen vänd mot honom och mot en bakgrund av mörker på Tunnelgatan. Den högre vinkeln uppe i trappan innebär att han tittar nedåt och inte mot ljuset borta vid Dekorimahörnet och Sveavägen (och det smala mellanrummet mellan byggbaracken och husfasaden i kombination med den smala glipan mellan kulturhusets fasad och byggnadsställningen gör det än mindre troligt att han skulle ha sett ända upp dit ändå). Om mannen på väg uppför trapporna var SE, hur skulle han kunna ha identifierat LJ som en man i 20-årsåldern? Han hann ju aldrig se hans ansikte.
Mikael A vill inte ge sig, oavsett sakargumenten. Lika bra att inse det.
Det är ju en sak att en privatspanare/amatör inte vill ge sig oavsett sakargumenten. Det är mycket värre när en journalist som TP med en megafon som Filter eller en åklagare som KP med rättsväsendets tyngd i ryggen framför samma teori på oerhört lösa grunder och i strid mot kända fakta. Jörgen G:s genomgång om vad som är rimligt i termer av tid från utstämplingen bakom skjutdörrarna på Skandia fram till hörnet vid Sveavägen och Tunnelgatan är synnerligen belysande. Det krävs att man lubbar ordentligt för att man ska hinna sträckan på 20-30 s och då hade folk verkligen lagt märke till SE. När man tittar på Folke Rydéns Rapport-inslag och analyserar det ser man att SE har hög frekvens, men steglängden är inte jättelång, varken när han går (han håller en fart på ca 1 m/s) eller när han springer (ca 5 m/s).
5 meter per sekund är 18 km/h, Betvivlar starkt att 52-årige SE sprang med den hastigheten år 1986. Kanske i sin ungdom …
Erik K: Om du kollar Rapport-inslaget med Folke Rydén springer han från korsningen Sveavägen-Tunnelgatan och försvinner ner vid sidan av byggbaracken. Det är drygt 50 meter och tar runt 11 sekunder om man tittar på YouTubes timer. Det är ingen fantastisk eller makalös insats på något sätt. Jag tror att de flesta människor, även relativt otränade, klarar det tempot i 50 meter upp i en relativt hög ålder.
Teo
1. Det var SE som dessa 11 vittnen såg eller har du någon annan faktabaserad trovärdig förklaring?
”Det är framförallt att nio vittnen som såg GM vid mordet samt Lars J och Yvonne N som bekräftar att det var SE som flydde uppför trapporna och att det är ställt bortom rimligt tvivel. Dessutom stöds det av vad SE sa till väktarna och vad han berättade 1 mars 12.20.”
2. SE såg inte från Dekorimahörnet Lars J vid ”Kulturhuset eller menar du att han gjorde det? Hur förklarar du det i så fall trovärdigt och utifrån fakta?
Har du överhuvudtaget läst förhöret med Lars J 4 april och någon av vallningarna med honom? Har du något faktabaserat svar alls?
https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/70Wbvv/vittne-pekar-ut-stig-engstrom–hordes-aldrig
https://www.expressen.se/nyheter/marten-palmes-avslojande-om-skandiamannen/
Hei Mikael A!
Takk for din entusiasme for SE som gjerningsmann! Kunne du sette opp en sannsynlig tidslinje for SEs bevegelser fra han kommer tilbake fra sin tur på staden cirka kl. 21.00 til han nok en gang vender tilbake til Skandiahuset kl. 23.40.
Takk!
Mikael A: Jag är inte den enda som tvivlar på din uppgift om nio vittnen (se andra kommentarer ovan). Jag har också läst vittnesmålen och det du säger stämmer helt enkelt inte. Det är upp till dig nu att presentera förhören med de nio vittnena där de pekar ut SE. ”Det kan vara” är helt otillräckligt som bevis. Mårten Palme har exempelvis ändrat sig flera gånger under årens lopp vad gäller Grandmannen.
Här är en sammanställning från 2017 över walkie-talkie-iakttagelser:
https://drive.google.com/file/d/10wphhhQ_KkUEmkZhLxhoLlcee_rarMUi/view
O här har de med den sk ”Skelleftehamnsmannens” brev 2017 fast jag har känt igen vem som skrev breven i juni 2015 o det står inget om det.
Hur har de jobbat eg?
Här finns det mycket att ta itu med.
Tack, Mikael B!
Verkar finnas många seriösa iakttagelser i det området den kvällen, både ifrån ca kl, 20-21 (knarkspaningen?) och även senare (MOP). Det är även seriöst behandlat, enligt standardform för rapportskrivelser. Hur i all världen har KP & co. kunnat ignorera detta, och bara låst fast sig vid att de inte kan ”komma runt” Skandiamannen?
KP o co. har inte låst sig James, dom fortsätter bara mörka.
Ärligt, hur mycket såg KP ut att själv tro på det han sa vid presskonferensen?
Dimensionen av mordet blir ju än intressantare när vi har en högutbildad kille(KP) med gott anseende som vill få folk att tro att detta är det han kom fram till. Kom igen va…!
YTTERLIGARE PUSSELBITAR FALLER PÅ PLATS
Förhöret den 20 oktober 2017 med utredningsinspektören Per H på Skandia får ytterligare pusselbitar att falla på plats.
Fredag 28 februari
—– 23.21 – Lisbeth Palme och Anders B chockas oundvikligen av det våldsamma dödsfallet på nära håll. De blir okontaktbara. Andra vittnen påverkas också starkt, men långt ifrån så kraftigt som de på nära håll.
—– 23.40 – SE återvänder till väktarna. Han är chockad och osammanhängande.
Lördag 1 mars
—– Fm – När SE talar med Roland B märker personalmannen att SE fortfarande är starkt påverkad av händelsen 12 timmar tidigare.
Söndag 2 mars
—– SE och exfrun har tagit sig till Åland, antagligen med bilfärjan från Grisslehamn. I Mariehamn besöker de EAP:s tryckeri och en butik tillsammans med sin ”dotter”. Butiksföreståndaren, som de känner, upplever att SE talar konstigt om mordet. Hon kontaktar därför polisen redan nästa dag.
Måndag 3 mars
—– SE återvänder överraskande till Skandia på sin första semesterdag när han skulle ha varit i Idre sedan lördagen tillsammans med sin fru. Stugan är hyrd för perioden 1 – 8 mars.
Teori
—– Utifrån de nya uppgifterna som har tillkommit känns följande hypotes inte alltför djärv och vilka trovärdiga alternativa förklaringar finns?
SE har nyckel till cykelgaraget där han gömmer mordvapnet innan han kommer in till väktarna 23.40. Ålandsresan görs för att städa undan komprometterande material och/eller annat som finns på EAP-tryckeriet. På måndagen hämtar SE vapnet på Skandia. Om han hade gjort det under helgen hade det väckt misstankar. Palmegruppen misstänker att han dumpade revolvern i en sjö utan för Hedemora på vägen upp till Idre.
Vid presskonferensen den 10 juni berättade KP att paret åkte upp till Idre söndag 2 mars enligt exfrun. Finns någon baktanke från Palmegruppen med det?
Sidan 65 och framåt
https://drive.google.com/file/d/1H8eLR72gqxe7hqgNjCTNmPJ27kIrM4oc/view
Onekligen intressant, Mikael A.
Speciellt angående Skandiamannens göranden dagarna efter MOP. Speciellt 2 mars. Det borde kunna gå att kontrollera ifall han, tillsammans med familjen (inkl. en ”handikappad dotter”), åkte till Åland då. Man kan även fråga sig några saker där: Hur kände butiksförståndaren på Åland Skandiamannen vid namn? Lever hon fortfarande? Förhörde KP & co henne då? Vad menas med ”handikappad dotter” (borde ju gå att undersöka/verifiera ganska lätt). Vad menas med att ”SE pratar konstigt om mordet”? Vad sa hon egentligen till polisen i telefonsamtalet dagen efter (3/3)?
OM det skulle ha varit så att Skandiamannen var inblandad i MOP så tyder det mesta då på att det i så fall skulle vara i något slags form av konspiration (men KP sa på presskonferensen att man inte kunnat hitta någon sådan koppling). Här nämns även ett papper som någon hittat i Skandiamannens papperskorg, med skriven (Skandiamannens ‘stil¨’) hänvisning till EAP i Wiesbaden…
Det finns här även annan info, angående ”Civilsäk”, något som antagligen skulle kunna vara samma sak som, eller ha samband med, ”Stay Behind” (fast det namnet inte nämndes då). Sedan även tips ifrån en person angående Stay Behind, fast här är materialet kraftigt maskat (från s. 74 och framåt). Varför? Vad var det för fest – med ‘äldre/gamla’ Skandia (Thule-)-medarbetare – som uppgiftslämnaren var med på?
Även uppgiften om att en person kommit in och hittat Alf Karlsson och C-G Östling i samspråk verkar vara av intresse. De sades ha diskuterat ‘västar’ då… (Har KP & co överhuvudtaget pratat med Alf Karlsson? Om inte varför inte då? Det verkar finnas väldigt mycket frågetecken kring hans göranden och låtanden…).
Det intrikata, underjordiska, systemet av gångar och utrymmen under Skandiahuset (avsedda bl.a. för att regeringen skulle kunna evakueras via dessa utrymmen) är något som bl.a. Anders Jallai tagit upp i sina tidigare böcker eller/och i sin blogg (bl.a. ”Landsförrädaren”). Här sägs det att detta tunnelsystem var ”ostliknande”, och att dessa personer kunde springa ut och in i Skandiahuset som de ville…
Hur ser det ut idag? Borde varit ganska lätt för KP & co att kontrollera…
Uppgiften om att möblerna inne på socialdemokraternas kontor – i Skandiahuset – skulle ha varit felplacerade (för att ev. kunna ‘titta ut’) – låter ju också ‘lagom skumt’.
Jag måste utförda starka varningar inför den diskussion som håller på att segla upp nu när mycket dokument i fullständig eller delvis maskad form börjar bli tillgängliga. Dokumenten är i stor utsträckning tips från olika personer och de behöver på intet sätt vara verifierade rent sakligt. Inte heller är de alltid lätta att tolka.
Låt mig bara ta ett exempel. Du, James, skriver om att det fanns en hänvisning till EAP i Wiesbaden på en papperslapp som hittats i Engströms papperskorg. Det är som jag förstår en referens till det dokument som Mikael A länkade till i en kommentar. närmare bestämt sid 69-70. Där finns en uppgift om en anteckning om Wiesbaden som ska ha hittats i papperskorgen, men det tycks vara uppgiftslämnaren som kopplat detta till EAP. Det framgår av sammanhanget att uppgiftslämnaren är Per H som ju är en välkänd person när det gäller teorierna om Engström.
Om Engström verkligen skulle ha haft bevisade kontakter med EAP vore det en omständighet som jag förmodar att Krister Petersson skulle ha åberopat den 10 juni, med tanke på EAP:s starka och aggressiva Palmefientlighet. Engströms egen inställning till Palme tycks ju annars såvitt kan bedömas bara ha varit den som var vanlig bland moderater, det parti han tillhörde. Genomsnittsmoderaten tyckte förvisso inte om statsministern, men de allra flesta var inte i närheten av att fundera på att skjuta honom.
Jag fruktar att jag kommer att behöva ägna mycket tid åt att granska kommentarer till min blogg, mer tid än jag har. Jag vill därför mana alla som skriver att vara omsorgsfulla när ni postar referenser till nyligen släppta dokument. Det gäller särskilt när ni kommer med kontroversiella uppgifter om identifierbara personer. Och det gäller även sådana personer som redan är offentligt utpekade, exempelvis Stig Engström.
En allmän iakttagelse som jag har gjort är att polisen varit inkonsekvent när det gäller personers kontakter med journalister. I ett antal fall har man gjort sig skyldig till flagranta missar och inte beaktat källskyddet.
Jag har ingen anledning att invända mot det du skriver. Men jag missade på vilket sätt det har att göra med vad jag skrev. Förklara gärna!
Den kopplingen var svag. Det var bara en allmän kommentar om den ojämna sekretessprövningen, som kunde ha placerats i någon annan tråd.
Det finns all anledning att fundera på riktigheten i en del av uppgifterna. Som exempel
På sid 66 står att två personer flera gånger provgått sträckan från Skandias entré till Dekorima och kommit fram att det tar 18-20 sekunder. Två personer, flera gånger, väldigt specifika tider.
Sträckan är cirka 50 meter och att det skall ta 18-20 sekunder att gå den håller jag som helt orimligt (ordet ”osannolikt” känns fel att använda i sammanhanget). Det ger nämligen en genomsnittshastighet på 9-10 km/h.
Uppgiften är så orimlig, det är inget litet misstag, att man börjar undra om någon helt enkelt suttit och hittat på. Då kan man ju också börja undra över sanningshalten i övrigt.
20 sekunder var vad det tog SE att springa 50 meter längs Tunnelgatan och försvinna ur sikte vid sidan om byggbaracken i Rapport-inslaget med Folke Rydén. Då springer han allt vad tygen håller. Avståndet från Skandias entré till Dekorimahörnan är drygt 60 m och SE:s gånghastighet tyder på att han skulle behöva åtminstone 45 sekunder. Det är alltså fullständigt uteslutet att någon skulle gå den sträckan på 18-20 sekunder.
Även åklagaren Krister Peterson kör med samma felaktiga uppgifter.
KP: ”Ett mord som utförs 23.21… varför skulle han inte kunna utföra mordet även om man skulle ta hans tidsuppgifter för gott, det förstår jag inte. För att det är inte mer än 20-30 sekunder ner till brottsplatsen.”
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/06/
Stämpla ut, passera receptionen, småsnacka med personalen och sedan gå 50(-60) meter på 20-30 sekunder.
Jag tror KP suttit bakom skrivbordet och läst lite fake news från Skandias utredare. Juristen KP har aldrig gjort den rimlighetskontroll som en fjärdeklassare med godkänt i de fyra räknesätten klarar av.
50m/20 sek = 9000 m/h.
50m/30 sek = 6000 m/h.
60m/20 sek = 10800 m/h.
60m/30 sek = 7200 m/h.
Ovan är genomsnittshastigheter från utstämplingen, via receptionen, småprat vid receptionen, ut till entrén och sedan spurten ner till mordplatsen.
Det är ingen vanlig promenadtakt precis. Inte ens rask promenadtakt.
Önskar Folke Rydén gjorde ett TV-program där Krister Peterson får genomföra det där. Det blir ju lyteskomik när en illa påläst jurist skall slå mellanstadieeleverna.
James
Våldsrotelns spaningschef Arne Irvell gav Per H i uppdrag att kolla SE på Skandia. En av anledningarna till det var butiksföreståndarens tips om att SE och hans fru (exfrun) varit på EAP:s tryckeri i Mariehamn.
Vid förhör med exfrun 2017 berättade utredarna för henne att det fanns uppgifter om att hon och SE varit på Åland vid tiden för mordet vilket hon nekade till.
På presskonferensen 10 juni framkom oförklarliga utredningsmisstag som gjorde att SE kunde avföras 1987. Samma utredare hade även kommit fram till att Ålands-tipset inte stämde.
Det är inte trovärdigt att butiksföreståndaren hittade på uppgiften 1986 eller att utredarna i Nya Palmegruppen framförde 2017 en ogrundad anklagelse till exfrun.
Om det nu var 2 eller 14 mars eller båda dagarna, kopplar i vilket fall som helst SE till EAP så sent som vid tiden för mordet. 14 mars känns för min del troligare eftersom SE var på Skandia måndag 3 mars.
Du utesluter möjligheten att denna butiksföreståndare helt enkelt misstagit sig (som så många andra tipsare i Palmeutredningen gjort). Det var ju det polisen kom fram till när man tittade på tipset och till och med reste till Åland.
Inte heller Krister Petersson tog upp den här tråden i sin presentation den 10 juni.
Det förefaller mig som om du behöver mindre belägg än Palmeåklagaren för att tro på en uppgift som cirkulerat. Mindre än Thomas Pettersson också, väl? För inte har han tagit uppgiften om Ålandsresan och Engströms påstådda kontakter med EAP för sann? Eller har jag missat något?
Är det någon på Filter som testar vattnet inför nästa bok med en massa dårpippi-hypoteser? Det är ju för oss andra inte lönt att kommentera. Varför inte skapa in dedikerad sträng med Pro-Filter inlägg, flytta dit SE-konspirationen och rensa seriösa strängar från Filters rappakalja.
Gunnar
Palmegruppen behövde inte Åland för att komma fram till att SE inte kan rundas. Det räckte med att stanna kvar på brottsplatsen. Nio vittnen som såg GM vid mordet samt Lars J och Yvonne N var tillräckligt. Dessutom hjälp av vad SE sa till väktarna och vad han berättade 1 mars 12.20.
Jag fann det därför märkligt att KP 10 juni tog upp just den avvikande detaljen att paret åkte till Idre söndag 2 mars när själva gärningsbeskrivningen i huvudsak handlade om Sveavägen, Tunnelgatan och DBG under två minuter två dagar tidigare.
Ytterligare besynnerligt blir ”Idre 2 mars” när man läser förhören med exfrun och Per Häggström. Dessutom genom Henrik H vet man med stor sannolikhet att SE var på Skandia 3 mars.Till detta då att de utredare som hade avfärdat butiksägarens tips 1986 var också involverade i det ”alibi” som SE fick 1987, och som KP skuldbelade 10 juni för SE-haveriet.
Varför tog KP upp just den osäkra uppgiften om ”Idre 2 mars”? Finns det någon baktanke med det?
—————–
Thomas Pettersson
”En tid senare fick jag av Palmeutredningens inofficiella talesman Ingemar Krusell ändå veta vilka utredare som ägnat sig åt Engström efter att förundersökningen mot honom tvärstoppat sommaren 1986. Det var XX och YY, två namn som jag kände igen från den digra förundersökningen mot Christer Pettersson.
Vid några tillfällen i september 2012 talade jag med YY, som då fortfarande var aktiv polis. Vad hade de båda sysslat med som rörde Engström?
– Nädu, fasen … både jag och XX minns att vi var på Åland, men inte vad det rörde sig om. XX kom ihåg att vi inte hade anmält oss till den åländska polisen, så det fick vi lite smäll på fingrarna för.
Ålandsresan var föranledd att av ett tips från en butiksägare i Mariehamn som trott sig ha haft Engström på besök i butiken veckan efter mordet. Om uppgiften var sann skulle han alltså inte ha varit på sin påstådda vinterferie i Idre, utan på Åland samtidigt som det Palmehatande och högerextrema partiet EAP höll en konferens på ön. Inget gick dock att knyta till Engström, varken att han varit på Åland eller samröre med EAP.
– Vi som var hyfsat garvade redan då såg ju att de här uppgifterna varken kommer att leda till bu eller bä. Men höras skulle de [uppgiftslämnarna] ju, i alla fall.
Om de båda poliserna utfört några andra utredningsåtgärder kunde YY inte svara på.
– Nää … vi kommer inte ihåg det, vet du. Vi borde ju … vi hade ju brottsplatsen och runtomkring där, men
Samtalet ebbade ut i glömskans tecken. Och visst, det hade gått 25 år, en ansenlig tidsrymd. Men ändå, om man utrett kufen Engström borde man väl minnas något mer?”
Ja, jag tycker mig ha förstått att du menar att SE inte kan rundas, som du så gärna uttrycker det. Men nu gällde det alltså det påstådda besöket hos EAP på Åland. Om jag förstod dig rätt menade du att Engström hade varit där, trots att andra tycks ha avfört den uppgiften.
Hur menar du, var Engström på Åland? Och i så fall varför? Eller tar du bara upp saken som en till synes avslöjande uppgift om honom som fladdrat förbi och som du visserligen inte alls kan bedöma sanningshalten av men som är för kittlande för att släppa?
Gunnar
Än en gång. Palmegruppen behövde inte Åland för att komma fram till att SE inte kan rundas. Det räckte med att stanna kvar på brottsplatsen. Åland är trots allt perifert i utredningen. Då är Henrik H:s trovärdiga uppgift om att SE var på Skandia 3 mars centralare. Vad gjorde SE där?
Varför tror du att butiksägaren kan ha hittat på uppgiften om Ålandsbesöket (2 eller 14 mars)? Vad finns det för trovärdigt i det? Exfrun?
Vittnena var rädda. De hade sett Holmér och co livvaktsarméer mot HH:s PKK-mördare, medan de själva fick inget. Ett alternativ kan vara att när de två utredarna dök upp hos butiksägaren och började ställa frågor om EAP och mordet vågade hon inte hålla fast vid sin berättelse. Så var det med Nicola F som tog tillbaka att han hade sett den trolige mördarens ansikte. Det trodde dock inte Palmegruppen på utan Nicola blev ett fortsatt nyckelvittne genom utredningen.
Jag tror inte att SE var på något EAP-möte utan för att städa undan något på EAP-tryckeriet.
Tackar, då har vi i alla fall ett entydigt uttalande från dig: du tror att SE var på Åland för att ”städa undan något på EAP-tryckeriet”.
Det vore ju sensationellt om det var sant. Det ska förstås kopplas till din övertygelse om att SE var gärningsmannen. Och fastän varken polisen eller Thomas Pettersson hittat belägg för kopplingar mellan SE och EAP eller för någon Ålandsresa tror du ändå att han gjorde en sådan för att rensa bort bevis med EAP-anknytning.
Det skulle alltså ha funnits väldigt känsliga bevis där (gissningsvis i form av trycksaker). Och han skulle alltså haft möjligheter att bege sig till tryckeriet och fritt rensa bort dessa bevis utan att någon försökte hindra honom. Men av någon anledning skulle det inte ha varit möjligt för honom att slå en signal till någon på tryckeriet och be den personen ordna saken. Och samtidigt skulle det ha varit så viktigt för honom att göra denna resa att han tog risken att någon skulle uppmärksamma att han varit där.
Trots denna påtagliga risk – och trots att han enligt dig verkligen blev observerad på Åland efter att ha visat sig öppet i en butik – skulle han välja att i sin officiella version av sina förehavanden trolla bort att han alls rest till Åland.
Det vore ju intressant att veta om du har några flera belägg för denna väldigt speciella teori än de ganska anspråkslösa sådana som du hittills redovisat.
Enligt nyligen släppta SÄPO-PM så drogs slutsatsen att Palme var övervakad. Vad som inte kan rundas är WT-observationerna. När man lägger ihop observationerna och signalementen så utkristalliserar sig tydligt 3-4 män med walkie-talkie, vilka rört sig i området kring Grand-Sveavägen-Tunnelgatan vid aktuell tidpunkt. Min övertygelse är att lösningen på mordet ligger här, inte hos en grafiker anställd hos Skandia vars närvaro på mordplatsen även efter mordet tydligt kan utläsas genom exempelvis förhör med Anna H.
Ps. Har nu hunnit läsa ”Mörkläggning” del 1 och 2. Synnerligen välskrivna och informativa. Tack för det Gunnar.
Finns detta SÄPO-PM nedladdningsbart?
Se här:
https://drive.google.com/file/d/1zS_u6ckEdWnpSZUSS4X4ZxKyhjJVr5DS/view
Materialet ingår alltså i den sammanställning av förundersökningsmaterial som det länkats till tidigare. Den uppdateras fortlöpande.
Eftersom jag utlovat att dela dokument med anknytning till SE-spåret vill jag meddela att det kommer senast på måndag. Det rör sig om förhör med Thomas Pettersson, tidigare anställda vid Skandia samt ägarna till huset i Kringelfjorden/Idre. De kommer också att finnas i den sammanställning som Mikael B nu länkade till.
Följer bloggen å i synnerhet Gunnars inlägg å svar. Upplever att tonen hårdnat – i mina ögon till det sämre. Frustationen hörs och syns. Bara en vanlig lagerarbetares synpunkt 🙂
Jag tar till mig din synpunkt och lovar att försöka undvika hårdare ord än nödvändigt. Det är viktigt med ett debattklimat där diskussionen inte övergår till ett gräl.
Folk får ju skärpa till sig eftersom Stig Engström inte är mördaren!
Kommentarer som ovan tillför inte något. Tråden behöver en moderator, samtidigt är dess styrka att alla får säga sitt. Oavsett, Wall är min författare som jag tvingar alla läsglada i min omgivning att bekanta sig med.
Så du bestämmer vilka kommentarer som ska visas? Du tycker även det är ok att förnedra Stig Engström och hans ex-fru?
Vet du något själv om mordet utan att läsa dig till vad andra skriver och tycker?
Nu avblåser jag diskussionen om moderering. För den här gången i alla fall.
Ja för bloggen är ju modererad vilket någon missat 😉
Det kan ju bero på att jag inte alltid utövar modereringen med den kraft som skulle önskas. Och det har i sin tur att göra med att jag inte alltid har tid att grubbla så noga över enskilda kommentarer. Det kommer in kommentarer till bloggen i princip varje dag året om, ofta ett flertal kommentar varje dag. Jag har ambitionen att ta beslut om kommentarerna med kortast möjliga väntan, då har jag inte alltid tid att be skribenter skriva om och ändra tonen eller hålla sig till sakfrågorna som diskuteras.
Med andra ord: jag hoppas på att ni som skriver själva hjälper till att hålla debatten på en hög och saklig nivå. Det tycker jag oftast att ni gör, fortsätt med det!
Det här var en förklarande kommentar om modereringen, en diskussion som jag egentligen nyss avslutade. Men nu är den slut, ni som har principiella synpunkter får komma igen nästa gång frågan kommer upp.
Nytt förslag:
Folk får ju skärpa till sig eftersom det inte är bevisat att Stig Engström är mördaren.
Vi får nog alla acceptera att inget är bevisat.
Sedan tillkommer detta med viss naturlighet. I ett första skede är det de som hävdar SE’s skuld som skall bevisa sitt påstående. Han är oskyldig tills motsatsen bevisats. Han kan dock kvarstå som misstänkt. (Notera att KP inte bevisat något alls, mer än att han inte har koll på mordförloppets kronologi. Trots att han suttit och lyft hög lön under flera år. En typisk statstjänsteman med trygg anställning.)
Där kan SE vara kvar, misstänkt men tills vidare oskyldig. Men om någon bevisar att han har alibi så skall han inte ens betraktas som misstänkt. En del hävdar alibi-linjen, men om den har övertygande komponenter så har jag dessvärre missat detta.
Det finns anledning att förhålla sig lite skeptisk till den slutsats Per H drar utifrån lappen han hittar i Stig Engströms papperskorg. Texten löd alltså ”tysk reg. Rydesheim Wiesbaden” och att utifrån det associera till EAP är iofs inte helt fel (de hade ju kontor där), men att därmed uteslutande tänka på EAP är nog lite väl konspirationsteoretiskt.
Anledningen till att EAP alls valde just den lilla staden Wiesbaden som sin Europabas var med största sannolikhet pga att den var en väldigt betydelsefull plats under kalla kriget, då den var ett viktigt nav för USAs, Natos och Tysklands underrättelsetjänst, militär och polis: den var (är fortfarande) en av den amerikanska arméns huvudbaser i Tyskland, utgjorde centrum för dess militära underrättelsetjänst och var dessutom CIA:s utpost i Tyskland. USA hade 20.000 soldater stationerade där.
Bundeskriminalamt (”Tysklands FBI”) har också sedan länge sitt kontor där och Palmeutredningen hade ju tät kontakt med dem redan från början av utredningen (bl.a. skickades kulor och kläder dit för analys).
Därmed inte sagt att Engströms lapp handlade om ännu hemligare saker än EAP. Jag menar att det mycket väl kan ha varit något helt trivialt Skandia-ärende eftersom Wiesbaden var/är en betydelsefull plats och ett nav för många internationella kontakter osv. Dessutom nämndes ju Wiesbaden ett antal gånger i media i samband med PU, så det kan ju också vara bara en oskyldig anteckning kring något Engström läst i tidningen.
Mikael A
Om Palmegruppen tror på vapendumpningen vid Hedemora så är det ännu mer Kling och Klang-varning. Här har vi en ensam man På tisdagen efter mordet (möjligen måndag) mellan 40-50 år, spänstig slank kropp och blåställ. Han bar fiskeväska på ryggen. Kör en Toyota och är från Tyresö.
Att få det till den rundlätta 52-årige SE från Täby som åkte en Citroën med fru på söndagen är ju mer än märkligt.
Magnus D
Ja Hedemora känns oklart, särskilt med tanke på det funna vapnet som tillhört Vapensamlaren.
Jag tror gärningsmannen hade en motiverad orsak. Varifrån denna orsak härrörde kunde legat långt långt bakåt i tiden. Ett politiskt motiv räcker inte, ej heller för SE. som gärningsman och ej heller för de hitintills anklagade.
Vill koppla denna kommentar till min förra.
Det som James tar upp om det hot mot Olof efter bion som två oberoende vittnen iakttog.
Om jag inte mins fel så har Lars Borgnäs intervjuat det ena vittnet. Inget har sagts om denna händelse, åtminstone inte offentligt. Har dessa vittnen tystats? Även om inte händelsen haft direkt med mordet att göra borde det komma fram i de offentliga handlingarna som finns tillhanda. Både LP:e och även MP:e måste ha sett denna händelse. // Har de båda vittnena till händelsen blivit hörda, senare? Kunde Lars Borgnäs kommentera om han läser bloggen.
Om Engströms fru säger att dom inte varit på Åland, betyder det att Engström är skyldig eller oskyldig? För dom som inte tror på Skandiamannen-teorin är ju ett sånt vittnesmål ett stöd. För stödjarna är det ett bevis för dom har rätt. Om Engström var mördaren skulle frun förneka att dom var på Åland. Om hon visste om att hennes man var mördaren. Vilket hon inte kan ha vetat om enligt teorin.
Teorin om Engström slår knutar på sig själv hela tiden. LJ kanske såg en keps men är väldigt tveksam. 19 vittnen till mordet såg ingen keps. LJ vittnar under ed om att han såg en bredaxlad man med blå täckjacka. TP säger nu att signalementet och då främst JP:s vittnesmål är det starkaste beviset för att Engström är mördaren.
Om Engström var mördaren så hade han för att förvilla haft en blå täckjacka med axelvaddar under sin rock, alltså är han mördaren.
När alla indicier bevisas vara löjeväckande kommer nya som måste bevisas vara löjeväckande. Jag som är teoretisk fysiker och matematiker anser det vara bevis för Engströms oskuld. Teorin om, och sannolikheten för, Engströms skuld går mot 0 oavsett indicium.
Problemet som jag ser det, för oss förnekar, är Engströms utstämplingstid från Skandia. Är det troligt Engström var vid Dekorima i tid, eller går sannolikheten för det mot noll.
Enligt svensk lag är det ju åklagarens uppgift att bevisa den åklagades skuld bortom rimligt tvivel. Men går det här att bevisa den åklagades oskuld bortom rimligt tvivel? Det krävs inte absolut bevis för att fälla någon, ska bara vara bortom rimligt tvivel.
Att Engström bortom rimligt tvivel är oskyldig borde sätta stopp för debatten. Om resning ska beviljas ska det vara något nytt värt att beakta. Det är min ståndpunkt.
Om signalementet är det som tydligast talar för Engström som mördare, hur står det då sig mot identifikationen av CP? Två viktigaste vittnen har pekat ut CP och LJ har eventuellt sett en keps på en bredaxlad man med blå täckjacka.
Stefan Jönsson
Välkommen in i snårskogen där allt kan förvandlas till vad som helst bara man har viljan. Här upphör dom vanliga förutsättningarna och reglerna att gälla till förmån för okunnighet, osaklighet och kompakt faktaresistens. Jag har haft diskussioner med anhängare av teorin och journalister, ibland är dom både och, men det är närmast fruktlöst att försöka sig på något slags logiskt resonemang. Man får se tiden an och försöka gräva fram mer fakta kring hur den här cirkusen har uppstått och hur den sen fick sin (anti)klimax i den förskräckliga tillställningen den 10 juni.
Vi kanske kan få några svar när förhören med Thomas Petersson snart släpps.
Emma
Som du nämner sist så blir det i någon form avgörande när ingivet material från, och förhör med, Tomas Pettersson är noterat och genomfört. Det är efter detta det går att få någon uppfattning om vilket arbete PU utfört på eget initiativ och/eller som bristande operativ källkritik av bokens. Just nu ser det verkligen inte lovande ut….
Kan undra om det finns någon pm eller motsvarande beträffande ”lösningens” svagheter och motstående fakta. Kan undra vad Melander & co fick makulera juni…..
Per Johan
Det är en bra fråga. Förhoppningsvis kan förhören med Thomas P åtminstone ge något och med ledning av dessa samt andra dokument som begärts ut kanske man kan få en bättre uppfattning om vad som eventuellt kan finnas och hur förfrågningar bäst formuleras vilket kan vara lite knivigt.
Förhören med TP räknar jag med kommer snart och jag har andra förhör som jag skulle vilja dela men dessvärre är min dator på reparation så det får vänta till nästa vecka nån gång.
Nu när det tolkas vittnesmål och förhör som fan läser bibeln kan det vara läge att påminna om att vapenfrågan fortfarande saknar någon som helst trovärdig förklaring för att SE ska vara GM. Det har dragits stora växlar på att SE känt en vapensamlare. Nu har ju dottern sagt att det varit otänkbart att pappan skulle lånat ut en revolver till SE samt att de var på restaurang i Gamla Stan på mordkvällen – två saker som mer eller mindre utesluter vapensamlaren som leverantör. Men även om vi bortser från dotterns invändningar finns det ju fler problem med denna teori.
1. Varför skulle vapensamlaren ha vågat låna ut en revolver till sin androgyne bridgekompis som ringer en fredag kväll och kommit på idén att han ska skjuta Palme? Om vapensamlaren skulle tycka det var en bra idé skulle han väl ha velat ta kontroll över skeendet själv. Det verkar ju onekligen ha varit vapensamlaren som var alfahannen i den här vänskapsrelationen. Han måste ju ha förstått att detta medförde enorma risker för honom själv. Varför skulle vapensamlaren lita på att SE skulle klara av detta?
2. Om vapensamlaren ändå gick med på detta, borde han inte då ha instruerat SE att ligga lågt efter mordet? Men SE gör ju istället precis allting han kan för att vara med i media. Borde inte vapensamlaren ha gjort något åt detta och förhindrat det? Men det finns väl inga tecken på detta?
3. Om vapensamlaren ändå är en sån ‘cool cat’ att han inte tycker det gör något att SE, som han vet mördat OP med hans revolver, är ute och valsar i media, borde han inte då ha gjort sig av med revolvern? Istället bygger ju nu det hetaste revolverspåret på en revolver som vapensamlaren skulle ha behållt i alla år och som inte kunde avföras vid nyligen genomförd provskjutning.
4. Och på tal om provskjuta revolvrar. Alla revolvrar med licens i Stockholmsområdet skulle ju provskjutas redan för 25-30 år sen. Varför provsköts inte vapensamlarens revolvrar? Fick han en begäran som han avstod att uppmärksamma? Det finns det väl inga tecken på? Har vapensamlaren öht rapporterat någon stulen eller försvunnen revolver genom åren till polisen eller ett försäkringsbolag? Borde han inte ha gjort det om han försökt städa igen alla spår? Han kan ju inte ha vetat på förhand att mordutredningen skulle bli en sån veritabel katastrof att han inte behövde göra sig av med revolvern?
5. Sen finns ju teorin om att vapensamlaren lånat ut en revolver tidigare utan att veta vad den senare skulle komma att användas till. Det förefaller ju minst sagt osannolikt att en vapensamlare skulle riskera sina licenser med att låna ut vapen på så lösa boliner. Men om han ändå hade gjort det så hade han ju sannolikt misstänkt SE och försökt få stopp på honom ändå precis som i exemplen ovan. Liksom att att han sen borde sett till att göra sig av med vapnet illa kvickt om han inte vill ange SE till polisen, något han kunde ha haft anledning att vilja undvika då han säkert hade blivit indragen om det var hans revolver.
Så i slutändan gör det ingen skillnad. Hur man än vrider och vänder på teorin om att vapensamlaren skulle ha försett SE med en revolver så förblir det fullständigt osannolikt. Och vad jag förstår finns i dagsläget inte någon annan teori varifrån SE skulle fått revolvern.
Ur Den osannolika mördaren, sid 207-208:
”Även om vapensamlarens innehav framstod som en given startpunkt för Palmeutredarnas återuppväckta revolverjakt, så fanns det också andra alternativ vad gällde Stig Engströms möjligheter att komma över vapen av rätt sort. Engström må ha uppfattats som en klumpig farbror vid tiden för mordet, men i grunden var han en officersutbildad före detta anställd vid Kungliga Armétygförvaltningen. Den Smith & Wesson .38 Special som infördes inom Försvarsmakten under hans tid på förvaltningen hanterades vid sidan av de vanliga militära rutinerna ; vapen avbildades, testades och modifierades, och ett sådant vapen kunde glömmas bort eller förkomma*).
Det hade helt enkelt aldrig varit långt till revolvrar för Stig Engström: militärer, aktiva och före detta, fanns det gott om i vänkretsen även 1986.”
*) I en fotnot hänvisas till en källa med insyn i de dåtida förhållandena hos Arméygförvaltningen.
Det är just dessa delar av Engströms tillvaro som exhustrun tenderar att utelämna i polisförhören och i sina kontakter med TP. Det kan förstås vara fråga om rena tillfälligheter eller minnesfel, men hos erfarna utredare är det möjligt att sådana sammanträffanden får varningsklockor att ringa.
Stig Engström arbetade på Armétygförvaltningen 1957-60. Han gifte sig med sin andra hustru först 1968. Det är inte så konstigt om hon inte hade några minnen från hans tid på Armétygförvaltningen.
Här valde jag medvetet ordet ”tillvaro” för att anlägga ett bredare perspektiv. Som jag påpekat kan det finnas naturliga förklaringar, men luckorna i exfruns utsaga handlar inte bara om denna period utan också om makarnas mångåriga umgänge med vapensamlaren, liksom om Engströms vapenkunskaper och skytteerfarenhet osv. Detta är ändå bara en del av egendomligheterna i hennes berättelse. De andra har berörts tidigare. Det är inte heller så att hon saknar kännedom om perioden före 1967 i övrigt. Dessutom talar vi inte om något tillfälligt sommarjobb utan om SEs ordinarie arbete några år innan de träffades. Sedan levde de ihop i hela tre decennier. För en misstänksam betraktare ligger det kanske nära till hands att läsa in ett mönster i utsagan, men själv nöjer jag mig med att konstatera att det finns vissa saker i redogörelsen som sticker ut.
Hur visste TP att palmegruppen var intresserad av vapensamlaren?
TP tipsade Palmegruppen 2017 om Vapensamlaren.
Så boken var inte färdigskriven då?
Det kunde väl TP anta på rätt goda grunder. Han misstänkte att det fanns revolvrar i samlingen som inte hade fångats upp av Palmeutredarna i samband med tidigare vapenkontroll och provskjutning. Det var väl något som borde göras alldeles oavsett vilka eventuella misstankar som kunde riktas mot Skandiamannen eller vapensamlaren själv.
En fundering. Var Stig E officersutbildad som det står i TP:s bok eller var han bara anställd av försvaret? Var han inte officersutbildad så verkar det ju i så fall som om man försöker få det till att SE var mer vapentränad än vad han kanske var. Någon som vet (och ta inte TP:s bok som källa)?
TP refererar till själva stamkortet hos Krigsarkivet och det får vi väl ändå utgå ifrån att det är en riktig uppgift (fotnot 172). Där framgår att han blev plutonchef och nådde sergeants grad. Samma uppgifter förekommer i en lång rad tidningsartiklar, bland annat denna från TT:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/3JvBkM/detta-ar-skandiamannen
Det är förstås bra att vara källkritisk. Det vore samtidigt fruktbart om anhängarna av andra teorier, till exempel den om kuppövningen, tillämpade samma principer.
Det var alltså under värnplikten han blev sergeant, vilket inte var särskilt ovanligt och givetvis inte samma sak som att tjänstgöra som yrkesofficer. Efter värnplikten arbetade han på Armétygförvaltningen, numera Försvarets Materielverk, och illustrerade handböcker. Men det är ju inte heller samma sak som att vara vara yrkesofficer.
Det framgår mycket tydligt i TPs bok på sidan 171 att det är under värnplikten som Engström får sin officersutbildning, så frågan är vem som påstått något annat.
SE var yrkesmilitär, men karriären fick ett abrupt och ofrivilligt slut för SE. Dokumenten gällande detta borde också komma att släppas.
Vad menar du med yrkesmilitär och vad har du för belägg för det?
Jag har tillgång till ett dokument som förklarar orsaken till varför han inte fortsatte inom försvarsmakten. Uppgiften får komma ut via PU.
Då får vi väl se vad det kan vara. Menar du att detta dokument också visar att Stig Engström över huvud taget skulle ha varit yrkesmilitär, ett påstående som jag inte sett några belägg för?
Mikael A
Vet du att någon begärt ut detta och kommer att dela det?
Jag följer bloggen, läser samtliga inlägg, väldigt berikande. Då menar jag inte bara Walls inlägg. Själv skrev jag ett onödigt inlägg om moderatorer, någon blev upprörd med all rätt, jag är inte rätt person att skriva sådana inlägg. ..Svaret på mordgåtan finns (antagligen) i bloggen och utan att skattemedel för 900 miljoner nyttjats. Den tanken svindlar – Vill rikta ett tack till Gunnar
Jag måste också tacka Gunnar Wall för denna blogg. Jag blev hänvisad hit i lite email-korrespondens men tvekade att joina, men sent omsider gjorde jag i alla fall det. Jag måste säga att många inlägg är väldigt bra och att länkarna till orginaldokument gett mig mycket.
Hoppas GW kan dra nytta av våra gemensamma inspel och analyser i sin kommande bok. De kan vara rätt och de kan vara fel. Men trådändarna borde följas upp. (Det är lite som med min kritik av att SE inte följdes upp i ett antal böcker, typ KP, LB och GW själv. Man kan tycka vad man vill om SE’s trovärdighet, men han borde rapporterats och analyserats, inte bara förbigåtts med tystnad).
Denna blogg är väldigt intressant.
Det står i TP’s bok att SE var officersutbildad. Ingen annan har väl påstått detta?
Nåväl, på min tid blev man utbildad plutonchef och sergeant inom 12 månaders värnplikt. Men ingen kallade detta för ”officer”. Vare sig yrkesofficer eller någonting annat.
Hela utsagan är typisk TP: Väldigt ”svajig” sanningshalt.
Sedan kan man undra om de värnpliktiga plutoncheferna verkligen hoppade omkring med revolvrar. På min tid var det icke fallet. Vi utbildades huvudsakligen på AK4 som mannarna och gruppcheferna skulle ha. Vi utbildades dessutom på k-pist ”Carl Gustaf”, som vi själva skulle ha. Men icke revolvrar.
Jag var som sagt plutonchef och sergeant men sköt aldrig pistol/revolver
Ok. Då förstår jag vad han menar. I så fall är jag också officersutbildad eftersom jag var plutonchef och sergeant i samband med värnplikten.
Här glider Thomas Petersson ordentligt på sanningen. Ett plutonsbefäl på den tiden var ett så kallat värnpliktigt befäl och alltså inte en stamanställd officer. Alla som gjort lumpen vet att det är bäst att heta Nilsson och gå mitt i ledet. ”Duglighet” i lumpen handlar minst lika mycket om att ”vilja” som att ”kunna”, och för många var värnpliktsbefäl något som de ansåg som bra att ha på meritförteckningen, vilket faktiskt är att jämföra med hur somliga ser på nationsengagemang vid universiteten i Lund och Uppsala. Ett halvt eller helt öga på det kommande arbetslivet således. Man ska med andra ord akta sig väldigt noga för att dra några större växlar på denna omständighet.
Även vad beträffar SE:s arbete på Kungliga armétygsförvaltningen far Thomas Petersson ovarsamt fram. Det utgjorde inte en militär befattning i traditionell mening, utan en administrativ tjänst på en statlig förvaltningsmyndighet. Av de drygt 1500 anställda på Armétygsförvaltningen arbetade bara ca 20 procent med vapen eller ammunition och det är värt att notera att TP inte nämner huruvida SE jobbade på Vapenavdelningen, Ammunitionsförrådsbyrån eller Provskjutningscentralen – med tanke på hur hårt TP betonar SE:s militära bakgrund vore det väl en befattning på någon av dessa avdelningar en luftpastej som han väl aldrig skulle ha missat att smasha in? Vidare, Smith & Wesson .38 Special – revolver M/58 – var avsedd för flygvapnets stridspiloter och för arméns bevakningspersonal. Det är känt att svenska officerare (alltså stamanställda officerare) köpte sådana revolvrar privat. Sak samma här, TP vet inte huruvida SE köpte en sådan revolver eller huruvida han innehade vapenlicens, utan antyder bara att han är van vid revolvrar, befunnit sig i sammanhang där revolvrar florerar (trots att det låg nästan 30 år tillbaka i tiden) och frotterat sig med folk som har haft tillgång till revolvrar. Det är en ren och skär guilt by association. Det vore väl i ärlighetens namn egentligen betydligt mer intressant att försöka bringa klarhet i vad som har hänt med alla de revolver m/58 som är omlopp inom det svenska armén och flygvapnet (såväl officiellt som inofficiellt)? De har mig veterligen aldrig provskjutits.
Jag hoppas ”alla” inser att det här helt spårat ur. Själva poängen med SE-spåret var att återvända till brottsplatsen och observationerna där. Nu handlar det plötsligt om en papperslapp som nämner Wiesbaden, en vapensamlare i Täby, en bil vid en sjö i Dalarna och något besök på Åland. Detta för att skapa trovärdighet i det hela ….
Låt oss istället återvända till de observationer på brottsplatsen som skall binda SE till brottet.
1. IM hade fel enligt SE-teorin. Han har i polisförhör och uppgett att mördaren väntade vid Dekorima. Det gjorde han inte alls enligt SE-teorin. Det var AB som var där. Så IM avskrivs av SE-teoretikerna. Inte i klartext för så tydliga är de inte, men om man läser vad de faktiskt skriver så avskriver de IM.
2. AB hade fel enligt SE-teorin. Mördaren hade mössa, medan SE-teorin säger att mördaren hade keps. Dessutom har AB inte i polisförhör uppgett att han stod och hängde nere vid Dekorima. Han väntade utanför bankomaten och exakt hur mycket han rörde sig norr och söder om denna framgår inte av tillgängliga polisförhör. Men om han väntade på sina kompisar vid bankomaten bör han inte dragit sig onödigt långt söder om denna. Om han vandrade lite fram och tillbaka för att hålla sig varm bör det varit norr om bankomaten, eftersom kompisarna skulle fortsätta norrut efter uttagen. Så AB avskrivs av SE-teoretikerna. Inte i klartext för så tydliga är de inte, men om man läser vad de faktiskt skriver så avskriver de AB.
3. NF hade fel enligt SE-teorin. Mannen NF mötte på Sveavägen såg han efter mordet, enligt egen uppgift, i en port norr om mordplatsen. Det gjorde han inte alls enligt SE-teoretikerna: Mannen NF såg mördade Palme och sprang in på Tunnelgatan. Om detta stämmer borde NF passerat AB vid Dekorima (för där stod AB enligt SE-teoretikerna), men NF säger att ingen stod där. Så enligt SE-teorin har NF fel på två punkter. SE-teoretikerna avskriver NF.
SE-teoretikerna avskriver tre nyckel-vittnen. De påstår att gärningsmannen hade keps och därför var det SE. Men inget vittne på brottsplatsen säger att gärningsmannen hade keps. Inte ett enda. Snacka om att ”återvända till brottsplatsen”.
LJ som inte såg gärningen, men såg en springande man på Tunnelgatan och sa i och för sig att han tyckte att det såg ut som att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps. Under ed i rätten uppgav han att han var osäker på den uppgiften. (Uttrycken i polisförhören osar också osäkerhet för den delen.)
YN såg en springande man på David Bagares gata som hade en handledsväska (men nämner inget om keps). Ingen på mordplatsen har uppgett att vederbörande sett att gärningsmannen hade någon väska.
Så vadå återvända till brottsplatsen? TP och KP (och deras supporter här på bloggen) säger att de återvänder till brottsplatsen, men gör det rent motsatta. De avfärdar nyckel-vittnena. Det här är ju rena rama ny-språket enligt Orwells 1984.
Ja, och nyckelvittnena Jan A, Leif L och Hans J måste förstås också avfärdas. Alla tre är övertygade om att det inte var Engström som sprang, och en av dem minns tydligt Engström som ett vanligt vittne från mordplatsen.
Bort med de fem vittnen som på närmaste avstånd bevittnat gärningen, och lyft i stället upp det vittne som 30 år efter mordet sagt att ”det är möjligt att det var han” till en påstridig författare som vill driva igenom sin teori.
Kryddat med några lögner om utstämplingen och signalementet, är Palmeutredarna så småningom framme vid målet.
Att ”återvända till brottsplatsen” betyder alltså i klartext att slakta varje vittnes trovärdighet, samtidigt som man lägger orden i munnen på andra, och sedan kompletterar med att låtsas missförstå centrala kronologiska realiteter, och i stället hitta på egna som passar bättre.
https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/inrikes/vittnena-det-var-inte-stig-engstrom-som-skot-olof-palme
Jörgen G, en till på brottsplatsen som ifrågasätts av TP är LP. Hennes rapporterade minnesbilder är i och för sig fragmentiserade, det finns liksom ett antal stillbilder men ingen sammanhängande film. Men hon rapporterar att hon sett en man i blå täckjacka inne på Tunnelgatan. Hon tror att det är gärningsmannen, medan många andra tror att det är LJ hon sett. Såvitt jag vet har ingen tidigare uttryckt tvivel om att LP verkligen sett en man i blå täckjacka inne på Tunnelgatan.
Detta stör TP’s teoribygge som bygger på antagandet att ingen annan än gärningsmannen kan ha sett LJ. Både Lars Larsson (Nationens fiende) och TP (Den osannolike) gör stort nummer av SE’s kommentarer (påstådda observationer) om blå täckjacka inne på Tunnelgatan. Bara den springande mördaren kunde se LJ hävdas det.
Om LP kunde se LJ, varför kunde då inte SE se LJ (utan att vara den flyende mannen)? Det är en olöst knut som bägge författarna glider förbi.
Så här skriver TP på sidan 84 i sin bok: ”… skymd av byggbarackerna på Tunnelgatan hade han undgått allas uppmärksamhet – utom Lisbet Palmes, åtminstone om man ska tro på vad hon uppgav nästan två månaders senare, då hon sa sig minnas att LJ kikat fram bakom barackerna.”
Här sås alltså tvivel. Och det behövs naturligtvis för teoribygget. Men varför ska man inte tro på LP i detta avseende? Varför skulle hon ljuga på den punkten?
Jörgen G: Ytterligare en observation:
Vid 10:18 in i videon: ”… är deras vittnesmål helt ointressanta” (Mattias Göransson, Magasinet Filter). Kan det sägas tydligare?
Vittnesmålen är ointressanta. Smaka på detta. Vittnesmålen är ointressanta (enligt Magasinet Filter).
—
Men så när argumenten totalhavererar vid 11:29: ”Mårten Palme säger sig vara nöjd”. Det är en annan diskussion kanske. Men jag är personligen chockad över att man kan dra fram det som ett argument. Vissa verkar tro Sverige 2020 = Rumänien pre 1989-12-25 eller dagens Nordkorea. Om statsministerns familj är nöjd skall alla – inklusive de rättsvårdande myndigheterna – vara nöjda! Hur i ******* kan Magasinet Filter resonera på det sättet? Vad har de för syn på Sverige som rättsstat?
Erik K.
Det är häpnadsväckande.
Mattias Göransson om Krister Petersson:
”Han är ju känd som en väldigt saklig och opartisk tjänstemannatyp, Han sa vad han visste, han spekulerade inte”.
Det hela var i stället ett pärlband av dåligt underbyggda spekulationer.
Dessutom verkar MG mena att JA pekat på JÅS, och att utredarna förväxlat honom med Engström?
Är detta sant? Bygger Håkan Ströms slutsatser på ett missförstånd, trots att det tydligt står att JA reagerat igenkännande för ett foto föreställande SE?
Två vittnen räknas som trovärdiga, och de har till Thomas sagt att deras minnesbilder stämmer överens med Skandiamannen.
Det är för det första inte sant, man har på något sätt lyckats få dessa två vittnen att säga att det är möjligt, och TP:s egen övertygelse och frenesi har naturligtvis spelat en stor roll.
Ingen har sett mannens ansikte.
Alla andra vittnen är enl MG förstörda av media och suggererade till att få felaktiga minnesbilder. Enl MG hedrar det Krister Petersson att han inte slängde fram dem.
Hasse Aro har förstås helt rätt i sin kritik, men man undrar om han hade resonerat i samma banor om Christer A varit den utpekade på lika svaga grunder.
Stefan Löfven sade också något förkortat att ”När Palme mördades var jag 28, och nu är jag 62, och det sätter det i ett perspektiv. Hur länge vi har väntat på ett svar”
Han anser helt klart att vi nu fått ett svar, och att man fått tillbaka till mordplatsen och benat ut vad som skedde. Utredningen har kommit så nära sanningen man kan komma, men det bästa hade naturligtvis varit en fällande dom.
Man kan inte tolka det på annat sätt än att han är nöjd med åklagarens slutsats.
Samtidigt lägger han in en brasklapp om att det inte är hans jobb att recensera samma åklagares slutsatser – vilket han nyss gjorde.
Även han refererar till ”familjen” som också tror att det här är så nära sanningen man kan komma.
Visst är det ganska tydligt att väldigt mycket handlar om vad ”familjen” tycker i skuldfrågan, och så har det alltid varit oavsett i vilken riktning de för tillfället pekar.
Jag vet på rak arm ingen mordutredning där de anhöriga haft så stor makt att de i bakgrunden kunnat stå och gissa fram en mördare efter eget godtycke.
Knappast troligt att denna ”slutsats” hade kunna komma till stånd utan familjens medgivande.
Med Lisbeth Palme i livet hade det varit helt omöjligt.
Jag trodde lite naivt att Sverige var en rättsstat där sanningssökandet om ett brott var överordnad alla politiska önskemål, men så är det absolut inte.
Vittnen och bevisning är i fallet Palmemordet en nedprioriterad fråga, här gäller det att förvanska och hitta på, och Filters roll i det hela är uppenbar.
Sverige har i och med detta slagit in på en väldigt farlig väg.
Allt är bara ett skådespel för folket, och att media spelar med i det hela är illa, de är ju de som ska ha som roll att granska makten.
Ibland får även jag lust att bli lite konspiratorisk. Det handlar nu inte om direkta observationer utan bara att man lyssnar på lite susande i vinden. Men i så fall handlar det inte bara om ”familjens tyckande i skuldfrågan”.
Det som kännetecknat mordutredningen (inte mordet, men just mordutredningen) är ett gäng figurer såsom Hans Holmér och Ebbe Carlsson (vad har de gjort sig kända för tidigare), departementets koordinator Klas Bergenstrand, Anna Greta Leijon, Carl Lidbom, justitiedepartementets interfererande i striden mellan Holmér och åklagarna, sedan diverse utpekanden av Ingvar Carlsson (det var CP, det var nog SE) och Stefan Löfvén (det var CP, det var nog SE). Och så tre undersökningskommissioner som skall reda ut sanningen, det är viktigt att de är lojala, så det är viktigt att de leds av en lojal ordförande. Lojal mot vadå? (Alla kommissionerna leddes av socialdemokratiska landshövdingar av någon mystisk anledning.)
Den gemensamma nämnaren i allt detta är kanske inte ”Familjen”, utan ”Partiet”. Varför inte tillsätta en undersökningskommissionen som leds av en kompetent utredare som inte är socialdemokrat? Är det så farligt? Notera, jag kopplar inte SAP till mordet, men det verkar som att SAP inte vill att någon oberoende ges chansen att hitta mordgåtans lösning. Det känns bättre att HH och EC eller liknande figurer kokar ihop något lämpligt för landets historiebeskrivning.
Klart att Stefan Löfvén är nöjd med utpekandet av SE. Han var ju nöjd även med utpekandet av CP. Båda varianterna är jättebra.
Ja.
”Familjen” ska nog utläsas ”Partiet”
Mattias, SE tegnede ved lejlighed en revolver til våbensamleren (jf. TP’s bog). Kanske våbensamleren har lånt revolver til SE i en periode med henblik på illustration? Blot en tanke.
Jag har varit inne på samma tankegångar:
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/06/12/ar-du-saker-pa-att-inte-engstrom-hade-alibi-krister-petersson/#comment-17468
Rätt länk:
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/06/12/ar-du-saker-pa-att-inte-engstrom-hade-alibi-krister-petersson/#comment-17559
Det är relativt osannlikt att en vapensamlare skulle låna ut ett vapen till en helt vanlig person, ens om de var goda vänner (vilket de inte egentligen, de var bara bekanta). Det råder rätt stränga bestämmelser för vapensamlande, t.ex. måste man ha licens för varje enskilt vapen i samlingen och s.k. samlarvapen får inte avfyras utan särskilt tillstånd från polisen. Vidare kan sådana vapen antas ha ett relativt sett högre värde än ett vanligt vapen, varför en utlåning torde vara mindre aktuell, i synnerhet om det skulle råka vara så att den som vill låna revolvern var skrajsen av sig (= ökad risk för att vederbörande skulle få för sig att använda den). Den vapensamlare som lämnade in den sista revolver som provsköts på uppdrag av Palmeutredningen fick tillbaka vapnet först efter mycket lång tid och det uppvisade då skador som det inte hade haft tidigare. Han var milt uttryckt missbelåten.
Personligen är jag böjd att hålla med Schiaffino Musarra, mannen bakom ”We Got This”: Att en helt vanlig medelsvensson skulle gå omkring beväpnad med en magnum eller kaliber .38 på 80-talet är helt enkelt inte särskilt troligt.
Jag begriper att vi alla har våra egna favoritteorier och att vi gärna tillåter oss att spekulera, men när det inte finns några konkreta uttalanden, åsyna vittnen eller tekniska bevis som ger stöd för bärande länkar i ett tilltänkt händelseförlopp, då går luften fullständigt ur dessa teorisuffléer. Kort sagt, det är så mycket som är ”möjligt” med SE, men det är så lite av det som är sannolikt.
Sannolikheten att vapenhandlaren lånat ut inte bara vapnet utan dessutom ammunition måste då varit ännu lägre?
Erik: Nej, i mina ögon ökar i varje fall inte sannolikheten för att vare sig revolver eller ammunition (än mindre med tanke på den specialtyp som användes) skulle ha kommit från vapensamlaren.
Svar på kommentar med länken: https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-18562
Hej Mikael B,
Tack för upplysningarna om Granskningskommissionen.
Jag konstaterar att prövningen av möjligheten att SE var ett vittne som visste för mycket, har klargjort
– att SE:s exkludering från brottsplatsrekonstruktionen inte var konstigare än att många andra mindre centrala vittnen uteslöts. (se inlägg av Jörgen G, länkar nedan.) Endast ”ett tiotal vittnen” kallades (säger det berömda Rapportinslaget från våren -86.)
– att fakta talar för att avsaknaden i Granskningskommissionens rapport, av en granskning av de tidiga utredningsåtgärderna mot SE, till skäl har den mänskliga faktorn. (Man kan här tillägga att om skälet var ett annat, dvs. politiskt, det vore egendomligt om Inga-britt Ahlenius – ofta frispråkig – drygt 20 år senare inte skulle ha vågat antyda det.)
– att SE i Rapport våren -86 sa saker som att han ”tror att han skulle kunna hjälpa polisen med ytterligare detaljer”, och att ”man [när man lägger pussel] ju i alla fall inte ska ta bort bitar som man vet hör till pusslet”, motsäger tolkningen av hans uppsökande av SvD och Aftenposten helgen 1–2 mars -86, som skyddsåtgärder vidtagna av en som visste för mycket.
– – – – –
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-18511
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-18569
SE’s exkludering: Jag tror det var två rekonstruktionstillfällen. Vid varje deltog 6 vittnen. Alltså 12 vittnen av totalt 22 (som Borgnäs nämner i En iskall vind …) + 1 (SE, som Borgnäs inte nämner) + målsägande LP.
Källa på detta med 6+6 minns jag inte rakt av, men troligen även detta ”En iskall vind …”
12 vittnen kallades till rekonstruktion. 11 vittnen + 1 målsägande kallades inte.
Anders B. under hypnos. Han står vid dörren till banklokalen, där de andra tog ut pengar.
Det framgår inte att han gick efter, som han sa tidigare. Det framgår inte att Anders sett Olof, Lisbeth och mördaren innan mördaren kommer fram och lyfter höger arm.
Om jag tolkar rätt? Detta framgår också i tidigare förhör:
Förhör. Sidan 4. https://drive.google.com/file/d/13jNJ-ltbrjbbp4SvmG3lRV78NBL1GsLW/view
[B] har inget minne av att han sett någon av dessa tre
personer förrän – ögonblicket innan det smäller 2 gånger.
Det verkar som han såg två rökmoln innan som Olof ramlade! Om jag förstår rätt?!
Så kom det en man! Vem var det som kom?
Jag vet ju inte riktigt hur exakt detta med hypnos är?
————————————————————————————————————————————-
Hypnos. Sidan 16. https://drive.google.com/file/d/1XK81UzLmVR7rBwSJ8nnq_yY8m4v4diSV/view
A: Han har alltså inte hunnit falla ens?
B: Nej.
A: När du ser, ser du två rökmoln eller inte?
B: Jag ser två rökpuffar som går ihop, jag ser två.
A: Sa du innan han har hunnit ner i marken, i gatan.
B: Ja.
A: Så ser du två stycken.
B: Ja, två, samtidigt så kommer det en man, han som sköt, rör sig åt vänster
och därför så ser jag honom när han drar sig till vänster.
Spekulerar vidare:
Hypnos Leif L. https://drive.google.com/file/d/122Me4TkJqChd3CCUyi2Vhw8GN69iwYFc/view
Det sår att han uppskattade det till 7-8, kanske 10 sekunder mellan skotten. (Sida 40 av 68.)
Enligt Anders är det rätt tätt mellan skotten.
Hypnos. Leif. Sidan 42 av 68.
—————————————————————
A. Jaha. Ser du nånting av håret?
L. Ja, kraftigare hår, dock inte långt utan det är-,
A. Mer kraftigt?
L. Kraftigt hår, ja.
—————————————————————
Men Anders sa ju mössa. Leif sa hår. Men sedan står det i förhör, att Leif säger att han inte sett han mörda en person. (Sidan 57 av 68).
Så var det samma person som Leif och Anders såg?
Med tanke på vad Anders sa. ”samtidigt så kommer det en man” så kan man undra om det var mördaren som Leif såg? Eller var det den som Anders såg komma, som Leif såg?
Har alla som tror på Stig Engströms skuld lyssnat på denna?
Del 7 (hoppas det blev rätt i länken)
https://www.jur.lu.se/#!oppetfall
Innehållet har diskuterats på bloggen tidigare. Som framgår i denna tråd ser jag den största bristen i att de båda juristerna utgår från förhöret med SE den 25 april 1986. För mig är det svårbegripligt varför man på detta sätt riskerar att spela SE-anhängarna i händerna, när upplägget i övrigt är så genomtänkt och ambitiöst:
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/06/12/ar-du-saker-pa-att-inte-engstrom-hade-alibi-krister-petersson/#comment-17468
Det kan väl tilläggas att det finns en hel del punkter i motbevisningen som Dahlman och Samuelson missar. Det gäller bland annat de uppgifter som Stig Engström lämnar redan på mordnatten till väktarna (Och för att möta Olle i grind: Mikael A, du behöver nu inte återigen länka till Sanningskommissionen).
Likaså besitter SE mycket tidigt kunskaper om Anders B:s uppträdande efter mordet. Gärningsmannen kan rimligen inte känna till om vittnet ens har stannat kvar vid hörnan, än mindre i vilken utsträckning denne varit behjälplig på platsen eller ej.
Det visade sig ju också att Anders B snabbt ville bege sig därifrån, men att han hindrades av andra. Om nu vittnet hade lyckats avlägsna sig, vad hade då Skandiamannen haft att vinna på sina ”gissningar” om Anders B:s närvaro, som alltså i så fall hade varit bort i tok?
Vid den tidpunkten som Skandiamannen lämnar sina uppgifter har inte heller något skrivits i media om detta vittnes agerande. Ändå kan man utläsa följande av de uppgifter som Engström lämnar:
– Anders B fanns kvar där flera minuter efter skotten.
– Vittnet verkar ha varit i sin egen värld och inte alldeles lätt att kommunicera med.
– Anders B tycks inte ha gjort någon nytta på platsen.
– Engström misstänker att mannen intagit en del alkohol.
Hur kan gärningsmannen veta allt det här?
Till skillnad från till exempel Stefan G, lyckas SE likaså peka ut Anders B på bild, även om han tidigare har placerat honom i fel åldersintervall. Här vill TP få oss att tro att Engström har betraktat vittnet alldeles före mordet. Samtidigt menar Pettersson att det inte lär ha funnits något i Anders B:s uppträdande som skulle kunna indikera att han var onykter. TP hävdar också att det bara är Skandiamannen som påpekar det eventuella alkoholintaget hos vittnet, vilket är en ren lögn. Samma uppgifter lämnar till exempel Leif L och Jan A.
Jag har lyssnat på alla sju delarna och advokaten som medverkar gör inget annat än försöker främja sin teori om ”bombmannens testamente”. Han avfärdar slentrianmässigt alla andra spår, och kallar t ex Sydafrika för ”spännande, men passar bättre i en actionfilm”. Till råga på allt häver han i avsnittet om CP:s rättegång ur sig att CP borde ha fällts, trots den fullständiga avsaknaden på bevis. Tyvärr, en person som så benhårt tror på ett enda spår att han är villig att bortse från alla tillgängliga fakta för att få sin egen teori att gå ihop tillför inget till samtalet.
Jag blev lite konfunderad när jag hörde om boken till sist men jag har bara lyssnat på avsnitt 7 för resten blir för mycket.
Två riktiga klåpare som verkar tro att om man har en fin titel kan man säga vilka tokerier som helst.
Skämtar du nu??
Eller du menar TP o KP?
Idiotisk klåparkommentar.
Du verkar vilja meddela om man saknar fin titel kan man säga vilka tokerier som helst.
Hoppas detta kan avsluta ditt sidospår som inte kan leda till annat än (fortsatt) pajkastning. Annars kan du väl fortsätta dravlet hos Filter istället för här.
Nu är det dags att dämpa tonläget.
De två är väldigt respektlösa. De beaktar varken Guldspadejuryn 2019 eller Palmegruppen 2020 det minsta utan gör istället reklam för en CP-bok. De hänvisar till förhöret 25 april 1986…
Det ser ut som om utredarna har intresserat sig för den direkta kopplingen mellan exhustrun och en regional ledare för Stay Behind i form av en hotelldirektör i Storlien. De båda kände uppenbarligen varandra. Se slutet av detta förhör:
https://drive.google.com/file/d/1mtAykoegy8CY3tmL_U-090McCDtGmrdS/view
Se även Wikipediaartikeln om Stay Behind. Sök på Storlien:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Stay-behind
Hans Melander är förhörsledare och frågar Leif L i förhöret hållet den 11/3 2020 ang det omdiskuterade avsnittet då han inte tyckte sig minnas Engström på mordplatsen:
”Leif L delges därpå ett stycke ur ett förhör hållet den 27 april 1986 kl 13.10 med förhörsledare Håkan Ström.
På sida nr 7 på den nedre delen finns ett resonemang gällande en man iklädd mörkblå rock keps och glasögon varande i 40-50 års åldern, och frågan ställs huruvida Leif L möjligen har iakttagit någon sådan man på platsen, och vad han i så fall minns angående denna.
Leif L säger i förhöret att han inte kommer ihåg att han sett någon sådan man och säger dessutom att han har olika teorier runt denna man och dennes beteende”.
Leif L framhåller att han inte minns resonemanget och innebörden i det han menade, och säger att han var uppskärrad vid tillfället och förhörsledaren pumpade på med frågor.
Detta avsnitt i förhöret har varit betydelsefullt i uppsåtet att misskreditera Leif L, genom att antyda att han konstruerat bilden av Engström och hans språngmarsch i efterhand.
Lägg märke till skillnaden i formulering förhöret den 27/4-86, och hur det återges av Hans Melander den 11 mars 2020:
Originalet:
”lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll och som sen stannade kvar tills polis männen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern”?
Melanders version:
”På sida nr 7 på den nedre delen finns ett resonemang gällande en man iklädd mörkblå rock keps och glasögon varande i 40-50 års åldern, och frågan ställs huruvida Leif L möjligen har iakttagit någon sådan man på platsen, och vad han i så fall minns angående denna.”
Det är en viss skillnad i att associera en man på platsen ”då skotten föll”, i jämförelse med Hans Melanders framställning av avsnittet, där han gör gällande att det handlade om en man som helt enkelt befunnit sig på platsen vid något ospecifikt tillfälle. Han nämner inte ”i omedelbar närhet till platsen då skotten föll”
Eftersom Leif inte kan associera Engström till platsen i skottögonblicket utan ett par minuter senare är inte svaret självklart. Frågan 1986 är helt enkelt försåtligt ställd.
Det är ett faktum som Melander också borde förstått, men väljer att lika försåtligt utelämna den tvetydiga formuleringen då han 34 år senare konfronterar Leif med förhörsavsnittet.
Man kan tycka att det hela är bagatellartat, men tids och positionsbestämningen som ligger inbakad i frågan kan vara helt avgörande för vilket svar man kan förvänta sig.
Hur är den allmänna synen på Palme?
I Borgnäs dokumentär ”Mannen, Mordet och Mysteriet” framstår en sovjetisk statsman Arbatov som närmast hånfull gentemot Palme för att han var så lättledd. Palme får frågan av en journalist om det inte är lite oroande att landets officerare inte litar på honom och han svara då ”Ja, det är ju viktigare att jag kan lita på landets officerare.” Detta är ju ett mycket högfärdigt och obehagligt sätt att svara med tanke på att de inte litar på honom. Fanns det en anledning till oro?
Detta debatteras ju sällan och istället koncentrerar man sig på utredningen.
Det verkar som Palme struntade i vad försvarsmakten tyckte om honom. Svenska näringslivet kallade han för ”illviljans kolportörer”. Så nog var Palme illa omtyckt hos olika maktcentra i Sverige (och även utom Sverige med för den delen). Gunnar Wall skrev väl att han stod på över 20 dödslistor hos utländska säkerhetstjänster. Det bör man nog beakta när man letar motiv och gärningsmän.
Hos parkbänksgänget i Sollentuna och Rotebro stod han nog högre i kurs. Det är därför inte lite ironiskt att svenska staten – med alla sosseledda ”utrednings”kommissioner – (plus familjen Palme) pekade ut en svårt alkoholiserad socialbidragstagare (en typisk vinnare på sosse-politiken) på träbänken i Sollentuna Centrum.
Erik K
Det var SAF:s opinionsbildare eller mer korrekt propagandister som Palme kallade hatets och illviljans kolportörer inte ”näringslivet”.
Vad tycker du hade varit ett lämpligt svar när Sveriges statsminister får denna för honom oförberedda fråga med kameror upp i ansiktet? Jag tycker inte det var ”högfärdigt och obehagligt”; tvärtom elegant och kvicktänkt. – Han kan ju inte fara ut mot officerarna, å ena sidan, och kan heller inte visa svaghet gentemot dem. Han hittade på ett ögonblick en tredje väg ur frågan; dessutom med ett leende, för att avdramatisera.
Ledarskap baseras på förtroende och om en invasion från Sovjet befaras av många är det extra viktigt med förtroende mellan försvarsmakten och regeringschefen. Om det finns en utbredd misstro är detta extra viktigt. Han skulle kunna svarat att ”Vi ska ha en gemensam hållning när det gäller försvarsstrategin och policyn.” Detta skulle kunna signalera stabilitet och inte nödvändigtvis sätta honom i underläge.
Att bemöta kritiska frågor från journalister på ett begåvat sätt utan att vara förberedd är en egenskap som man bör ha som ledare. Annars ska man inte bli ledare.
Anser själv dock att Palme inte hade denna svaghet utan att hans sätt att svara beror på ren arrogans. Jag kan dock ha fel.
Givet att Palme var personlig vän med denna Arbatov som förekommer i samma dokumentär och att han svarade på detta sätt gör ju att man nästan börjar undra om det fanns anledning till oro.
Ett annat alternativ är att svara ”Förtroende är viktigt! Och det är viktigt att vi har en gemensam försvarslinje.” Tycker inte att han framstår som svag genom ett sådant uttalande.
Någon rädsla för att fara ut mot officerarna verkar han ju fullständigt sakna då han i nästa skede av intervjun svarar: ”De här har betett sig omdömeslöst och osakligt.” på ett mycket uppläxande sätt.
Tänk om det var det som de (några av dem, med Von Hoffstein i spetsen) gjorde då? Enligt uppgift så var inte alla ordentligt tillfrågade om sin medverkan i ”Officers-upproret” som skedde i ett stort debattinslag i Svd. Kunde detta då låta sig rubriceras som ”omdömeslöst och osakligt”? ‘Förtroende’ är väl något man önskar ömsesidighet i, eller?
Här är en intressant artikel angående tolkningen av konsekvenserna angående dessa (marin-)officerares agerande:
https://arbetartidningen.se/2011/03/04/marinofficerare-moraliskt-ansvariga-for-mordet-pa-olof-palme/
Tack för länk. Men Hans von Hofsten hette han och inget annat.
Så klart. Tack Gunnar!
Kanske det, men Palmes argument var ju snarare att det viktigaste var att han fick styra och ställa.
Tror inte att han yttrade som argument att det viktigaste var att ”styra och ställa”. Däremot yttrade han många gånger att ”politik är att vilja”. Som statsminister så har man onekligen en del makt, och om man dessutom inte är alldeles ryggradslös så vill, och försöker man, nog genomföra en del också.
Detta kan förstås sticka i ögonen på folk – och Palme kunde ju vara ganska bitsk också; men även med glimten i ögat ibland, något som kanske inte alltid uppfattades, och kanske inte av ”stela officerare” – och det kan ju göra att man anser någon vilja ”styra och ställa”. Själv föredrar jag nog Olof Palme ´’modell 85′ än Reagan/Thatcher under samma år; precis som jag också föredrar honom framför en sådan som Donald Trump eller Boris Johnson. Man går inte och tar livet av en demokratiskt vald statsminister bara för att man inte gillar honom.
Han yttrade att han inte bryr sig om ifall officerarna litar på honom utan anser att det viktigaste är att han kan lita på dem. Jag omformulerade detta till att han tyckte det var viktigast att han fick styra och ställa och inte bryr sig om ifall han har förtroende. Med tanke på att Palme var personlig vän med denna uppenbart, över Palmes lättleddhet, hånfulla sovjetiska statsmannen Arbatov och att han svarade på detta sätt känns ju det hela obehagligt och man undrar om det fanns anledning till oro.
Dina kommentarer om att ”politik är att vilja” och ”det kan sticka i ögonen på folk” får mig mer att tro att du betraktar reguljär politik i fredstid. Jag syftar dock på något annat.
Det uttalande jag syftar finns 22 min in i detta reportage.
Han får frågan
– Är det inte lite oroande att landets officerare inte litar på dig?
och svarar
– Ja, det är ju viktigare att jag kan lita på landets officerare.
Tycker inte att Palme ser avdramatiserande ut utan tvärtom ger ett lurigt och lynnigt intryck.Något jag noterat i denna dokumentär är också att Palme vid ett flertal tillfällen gör ett intryck av att vara alkoholiserad. Kan dock vara min uppfattning.
Erik J
Jag är helt med på dina tankegångar. För att få ”ihop” sitt teoribygge kring Stig som gärningsman så måste Palmeutredarna bortse från väldigt mycket som många och viktiga vittnen sagt. Jag har också gjort samma reflektion om att de inte har gått tillbaks till mordplatsen, som du så riktigt påpekar att inget vittne sett att mördaren hade keps. Många vittnar också om att mördaren hade svart hår som måste vara utmärkande eftersom så många la märke till det. Stig hade ju knappt något hår alls och dessutom hade han ju keps på huvudet.
Men det är en sak du skriver som jag inte förstår
”Mannen NF mötte på Sveavägen såg han efter mordet, enligt egen uppgift, i en port norr om mordplatsen. ”
Enligt vad jag läst i förhören och Thomas bok så mötte NF makarna Palme strax norr om Skandiahusets entré och det var då han såg en man som var ca 8-10 meter bakom makarna Palme. Då kan ju NF inte mött mannen på Sveavägen efter mordet. Och han stod ju inte i en port heller. Förklara gärna!
GW: Sista stycket är korrigerat på Martins begäran.
Hej Martin! Jo, mannen som gick efter paret Palme såg NF omedelbart norr om Skandiaentrén. Helt riktigt.
NF hörde sedan skotten.
Efter viss fördröjning gick NF tillbaka en viss sträcka. Då såg han mannen han mött, en andra gång. Det framgår av polisförhören. NF såg mannen i en port norr om brottsplatsen (=alkoven där andra säger att de sett AB ta skydd).
Hoppas min beskrivning blev bättre nu.
Min källa är boken ”Mordnatten – Vittnenas berättelser” som jag köpt på nätet.
Tack Erik K. för klargörandet. Hade missat detta. Har bara skummat igenom NF vittnesmål tidigare men nu läst lite noggrannare och det stämmer precis som Du skriver. Förstår nu varför många vill ha det till att det är AB som NF möter. Ju mer jag nördar ner mig i detta ju osannolikare framstår Stig som gärningsman. Tack för boktipset! Ska nog köpa den!
Man blir minst sagt konfunderad.
Gösta Söderström frågade LP:e minst tre gånger om signalementet på mördaren, men inget svar. Hon måste absolut ha sett mördaren enl. trovärdiga vittnen. Hur ska man då tolka detta? Jag har dock en egen uppfattning.
Två hypotetiska frågor..
Om Stig E fortfarande hade varit i livet hade man då startat en rättegång mot honom?
Om man hade startat en rättegång mot honom, hade han blivit dömd eller friad på basis av vad vi vet om ärendet just nu?
Eftersom inte ens åklagaren menar att det finns grund för ett åtal, så är frågorna i högsta grad hypotetiska.
Om SE i ett uppföljande förhör hade kunnat ge trovärdiga förklaringar, så hade han blivit släppt samma dag, ungefär som i fallet med Alf L.
I annat fall skulle ett anhållande ha kunnat bli aktuellt, inklusive husrannsakan. Men om ingen ny bevisning hade framkommit, så hade man därefter varit tvungen att släppa honom.
Krister Petersson anser att hittills kända indicier troligen skulle ha räckt ett steg till, det vill säga häktning. Det kan visserligen inte helt uteslutas, men sedan hade domstolen ställt krav på ytterligare bevisning, annars hade han släppts fri efter 1-2 veckor.
I boupteckningen efter Skandiamannen (finns att tillgå från det google docs-dokument där material som begärts ut samlas) så finns det under rubriken SKULDER en skuld till Rätthjälpsnämnen enligt dom b 3482 – 97.
Hur ska man tolka det? Innebär det att han varit dömd för något annat eller kan det röra sig om något i samband med hans skilsmässa eller liknande?
Skandiamannen dömdes för grovt rattfylleri i Södra Roslags Tingsrätt 1997-12-09 (Mål nr B3482-97).
Mikael B. Du har verkligen järnkoll 😉
Tack Mikael! Ska se om det går att begära ut domen.
Det går säkert bra. Det ska i varje fall ha blivit en frihetsberövande påföljd, men han ansökte sedan om fotboja, vilket beviljades.
Nu har jag fått domen, smidigt och bra i digitalt format!
Lite kort om den:
* SE dömdes till en månads fängelse (står inget i domen om fotboja men gissar att det är i något annat dokument). Det står dock att ”Frivård” inte beviljas utan att han ska dömas till fängelse, vet dock inte om frivård är synonymt med fotboja.
* SE uppger att han ökade sin alkoholkonsumtion ”kraftigt” ett halvår tidigare (dvs under våren 97) på grund av ekonomiska problem.
* Han lades in för avgiftning i maj och oktober 1997.
* I domstolen anser han att han inte längre har några alkoholproblem då hans ekonomiska situation har ”ordnat upp sig”.
I själva domarna brukar det inte stå något om intensivövervakning (fotboja), eftersom detta är en senare fråga som gäller formerna för verkställigheten. Det som klargörs i domen är väl att rätten inte funnit något utrymme för att omvandla påföljden till samhällstjänst, vilket annars kunde ha varit en möjlighet. Efter avkunnad fängelsedom kan den dömde sedan ansöka hos Frivården om att få avtjäna straffet under intensivövervakning (IÖV), dvs med fotboja i hemmet. Enligt TP lämnade SE in en sådan ansökan, som också beviljades. IÖV är att jämställa med fängelse. Den som missköter sig under tiden för verkställigheten riskerar också att överföras till anstalt.
Om jag inte missminner mig så har jag läst någonstans att både LP:e och SE. deltagit i någon form av rättegång, som vittnen, skulle jag minnas, kunde även ha varit annat. Tyder lite på att dom känt varann från förut, men det behöver ju ändå inte vara så förstås, fast man varit på samma rättegång eller medverkat i ett juridiskt mål. Vet någon mera om detta alls stämmer? Och vad det i så fall handlade om?
Jag höll på att missa denna välgjorda serie av BBC i sommar. ”Summer of Rockets”. Fick sådan tur var nys om den häromdagen och kude sedan inte sluta titta på den. Den finns på TV4 Play mer än 30 dagar till.
Vad som var frapperande var att den nästan verkar vara en allegori över ett Västland som vill göra sig kvitt ”Röda Faran”, och låta ‘gammal god ordning’ bestå/komma till heders igen… Intressant att den tog upp förhållanden inom MI5 och MI6, och deras ibland uppenbara ‘spegelvärldar’, också. Mycket sevärd, och även mycket tänkvärd.
https://www.tv4play.se/program/summer-of-rockets
Jag har erhållit förhör/protokoll med Nicola F vid konfrontation 1986-04-29 (troligen avseende Viktor G då närvarande advokat är Gunnar Falk). Protokollet är kort (två sidor) och är i stort ett konstaterande att Nicola inte känner igen någon av de åtta personerna (”han har bara sett jackan). Vad som är värt att nämna är tre saker:
1 Uppgiften om jacka är att modellen är en Tenson-/fjällrävenjacka
2 Nicola upprepar tre gånger att han inte sett mannens ansikte. Ett av dessa är följande citat:
”Jag såg bara jackan alltså. Jag hade ögonkontakt med Palme hela tiden plus sen var det någon, någon grej inne i ett skyltfönster som stod och meka där inne, då tittade jag in där. Då såg jag aldrig hans ansikte”
2 Nicola får frågan innan konfrontationen om han sett några bilder i dagspressen och svarar att han sett det som stått om mordet samt fantombilden – men ingen bild på någon som är misstänkt.
Värt att notera är alltså att Nicola läst om mordet och att det är efter det att SE halkat runt i media. Jag bad att få ut samtliga förhör/protokoll (utöver de som ingick i förundersökningen mot CP) och detta var det enda jag fick. Det talar för att KP & PU inte intresserat sig för detta vittne – som väl knappast talar till deras ”lösnings” fördel.
Jag antar att detta protokoll finns i den samling som bl.a. Mikael B länkar till.
Per Johan
Har du funderat på varför detta är så viktigt för NF så han måste repetera det tre gånger?
”Nicola upprepar tre gånger att han inte sett mannens ansikte.”
Kan det vara så att förhörsledarna frågade flera gånger?
Menar du att NF skulle vara rädd för att SE skulle hämnas på honom om han beskrev gärningsmannens ansikte eller kan det vara så att NF inte såg ansiktet och vill poängtera det.
Mikael A
Jag vet sen tidigare att du hävdar att Nicola av rädsla dementerar att han har sett ansiktet – det är en spekulation från din sida. Nu har både Erik K och Kalle redan givit svar och som du själv bör fundera över. Mitt intryck av att Nicola säger det han upplevt har förstärkts. Jag är övertygad om att hans minnesbild, där jackan är relativt klar, i övrigt är en mansperson som till kroppsform och hållning givit ett äldre intryck. Vi skapar dagligen bilder (bl.a åldersbestämning) av personer vi passerar och noterar i periferin, vare sig vi ser dom framifrån, bakifrån eller från sidan – utan att ha en minnesbild av ett ansikte. I det fall (vilket inte jag tror) Nicola skulle sett personen i ögonen hade han förmodligen kunnat efterlikna och beskriva SE – vilket han aldrig gjort.
Per Johan
Har du funderat över varför just Nicola vallades runt brottsplatsen och närområdet på årsdagen 1987? Varför just Nicola och inte brottsplatsvittnena?
Har du funderat över varför just Nicola som icke brottsplatsvittne fick vara med på vittneskonfrontationen mot CP 88?
Mikael A
1 Rekonstruktion – av den enkla anledningen att han är en person som mött paret Palme och en man bakom strax innan mordet och är därmed viktig för positionsbestämning (vore märkligare om han inte deltagit)
2 Konfrontation – av den enkla anledningen att han noterat en misstänkt person i närheten av mordet och kan bidra med sin uppfattning om klädsel, kroppsform, gångstil, förnimmad ålder mm men som inte kan ansiktsbestämma (jfr andra konfontationsvittnen som Mårten Palme, flygledaren Lars-Erik, Ljubisa mfl).
Så enkelt och troligt ser jag det.
Mikael A
Jag skulle vilja ha underlaget där Nicola säger att han sett mannens ansikte (och inga egna spekulationer). Har du talat med honom?
Per Johan
Positionsbestämning, därför fick bara just Nicola av alla vallas runt brottsplatsen och närområdet på årsdagen 1987?? Och brottsplatsvittnena fick stanna hemma??
Brottsplatsvittnenas åldersuppskattning är 25-40 år medan Nicolas är 50-55 år (”lite äldre än 44 år”).
Palmegruppen uppfattade troligtvis Nicolas 50-55 år och hans signalement som trovärdigast av alla. Däremot bedömde de att övriga vittnen inte skulle kunna känna igen gärningsmannen efter ett år då de inte hade sett hans ansikte och deras åldersuppskattningar blev även därför missvisande.
Har du något bättre förlag varför endast Nicola eller håller du fast vid ”positionsbestämning”?
Hur trovärdig är Olle Minell?
Du, Gunnar skrev att om jag kunde hitta något påstående av tyngd som sade att AA pekats ut av finskorna så kunde jag återkomma.. Detta är skrivet av Olle Minell.
http://proletaren.se/inrikes-ovrigt/morklaggning-och-villospar-tradarna-palmemordets-utredare-inte-vagar-nysta-i
”AA har pekats ut av två vittnen som Dekorimamannen, den man som står och väntar på paret Palme vid korsningen Sveavägen/Tunnelgatan med en walkie-talkie i ena handen och en revolver i den andra.”
År Olle Minell mer trovärdig än Sven Anér? Hans artiklar ger ett trovärdigt intryck men jag kan inte kontrollera fakta.
Vet någon om förhören med finskorna har släppts eller är de sekretessbelagda?
En annan märklig omständighet i sammanhanget är ju att Olle Alsén åkte till det aktuella gymmet i Upplands-Väsby med ett foto av AA som där blev igenkänd. Det är ju ett märkligt sammanträffande att han också tränade där om den som finskorna kände igen från gymmet är någon annan. Har svårt att få ihop detta.
Jag tror inte han tränade på gymmet. Men om en person går omkring med ett foto och frågar folk om om de känner igen personen på fotot lär det bli napp förr eller senare, snarare förr. Det är lite grann samma problem med det som när polisen fiskat efter personer att peka ut för Palmemordet och använt sig av yviga metoder.
Jag föreslår att du kontaktar Olle Minell och frågar honom var han har sina uppgifter från, han har ju ingen källa i artikeln utan refererar uppgiften som självklar. Det ska man aldrig nöja sig med. Olle Minell kan vara hur trovärdig som helst i allmänhet, men en uppgift av det här slaget måste ju underbyggas.
Kontakta gärna Lars Borgnäs också, han har talat utförligt med den ena av de två kvinnorna, hon som besökt gymmet i Upplands Väsby. Jag har också bett henne om en intervju men hon ville inte ställa upp.
Finskornas vittnesmål kommer med jämna mellanrum upp för debatt. Jag vill minnas att jag hört/läst att någon av herrarna Borgnäs och/eller Wall kommit med dementier och fakta kring gymmet och om A.A. som Dekorimamannen.
Bl.a att A.A. inte har koppling till stadsdelen där gymet låg utan bodde i andra änden av Sthlm. Borgnäs har istället för A.A. ett namn på en annan polis som tränade på gymet, en finne med kort efteramn(eller nåt sånt) men ej avslöjat dennes identitet.
Ja, om du har rätt i att AA-spåret endast härrör från att man plockat någon med finskklingande namn från Baseballigan/Stockholms Försvarsskytteförening och inte alls har någon förankring i vittnesuppgifter så är ju hela spåret en stor fadäs. På detta sätt bidrar ju privatspanande journalister själva till att skapa den negativa bilden som polisen framställer av dem genom att hälla vatten på deras kvarnar.
Hade varit intressant med en direktkommentar av Borgnäs ang. de finska flickorna och A.A.
Men jag vill svagt minnas att han går igenom detta i En Iskall Vind…
Även Gunnar har här på bloggen nånstans skrivit ett längre inlägg om det.
Enl.dessa två är inte Dekorimamannen A.A. utan en annan man med finsk bakgrund.
Hade varit intressant att veta vem. En av alla inom PU med fortsatt maskad identitet.
Kan vara en av alla s.k. knarkspanare.
Det var bara den ena kvinnan som ansåg sig känna igen mannen de fick kontakt med på Sveavägen och hon kunde inte identifiera honom med namn utan bara ge en mer allmän beskrivning baserad på att hon trodde sig ha träffat på honom på gymmet i Upplands Väsby. Vi får väl se om Lars Borgnäs vill göra en egen kommentar på bloggen vid tillfälle.
Jajemen absolut!
Jag tänker dock så här, att om varken du eller Borgnäs vigt nån ytterligare tid åt det så är det väl i sig aningen talande för hur hett ni anser det vara.
Ändå så är historien kring Dekorimamannen och kvinnornas berättelse mycket märklig…som så mycket annat i PU.
Ex.
-Anna Hage blev ombedd att ligga lågt av en trolig MUST-officer
– Åklagare Solveig Riberdahl manade på två vittnen att ändra sin historia
– Rolf ”Dallas” Dahlgrens story kring sin chefs H.H. och dennes förehavanden på mordnatten
-fyll gärna på…
En sammanställning över signalementet på Dekorimannen som uppgetts av de finska kvinnorna.
25-35 år
Finsktalande
Typiskt finskt förnamn
Medellängd och kantboll tanig
Ljusbrunt, kortklippt rakt hår
Neutralt, ordinärt utseende. ”Typisk jeanskille”
Iklädd mörk läderjacka
Besöker gymmet i Upplands-Väsby dock utan att träna
Känd ryktesvägen som rasist
https://drive.google.com/file/d/1KMq…qkSF-AaBH/view
93.03.04
https://drive.google.com/file/d/1uD0…XWVrLk4DX/view
93.03.15
https://drive.google.com/file/d/1In_…skSNv1SEM/view
93.03.30
Har någon en aning om hur lång tid det kan ta med anmälningarna till Riksåklagaren?
Till alla
Här är förhör med anknytning till SE.
Förhör Thomas Pettersson
https://drive.google.com/file/d/1RjOhZxtqmE1nEK_dTP3nIJdKASd8_Bzu/view?usp=sharing
Förhör tidigare anställda vid Skandia
https://drive.google.com/file/d/1sPrOhKIUqM1S2HBEF_cU1ULLJADAm56m/view?usp=sharing
https://drive.google.com/file/d/1rHsOLZQR0O7TGbgbVH-zBBDLIo7WNZEi/view?usp=sharing
https://drive.google.com/file/d/1VBjM46NCSKpnTNBqRDQy6oCqqsi2UiGW/view?usp=sharing
https://drive.google.com/file/d/1KCQg165V_5oSt_X7Gf1NmpzJMG5x43y7/view?usp=sharing
Förhör med ägarna till huset i Idre
https://drive.google.com/file/d/1N20h1tXC-siSSdNMYiVadDhSHzuhJXFr/view?usp=sharing
Var är det ”Tjuven” o Christer Pettersson syns?
Stort tack Emma för delningen. Som väntat finns ingenting som talar mot SE. Intressant att en av Skandiaanställda använder ”förbannad” som värdeord på hur SE kände sig ignorerad av polisen. Det bekräftar väl tv-inslagets uttryck; ”dom är väl inte så bra på att lägga pussel då hos polisen kanske”. KP anser det vara ett hån….fortfarande är allt helt obegripligt. När får vi nåt som förklarar nåt?
Jag håller med på alla punkter. Det är ju uppenbart att SE känner sig försmådd av polisen i denna hans kanske viktigaste stund, och ger igen med det medel försmådda vanligtvis använder: genom att förringa den som förringade en själv. Att KP antyder att pusselanmärkningen är ett hån från den illistige mördaren är ju närmast infantilt. Presskonferensen skapade bara nya gåtor i denna märkliga historia.
Civilanställde Jonas Englund, arkivassistent, blir helt plötsligt biträdande förhörsledare. Är han polis el har annan utbildning för det?
Blombergsson o Steude börjar när bla Dag Andersson o Lennart Gustafsson slutade och de börjar då om från mordplatsen med en hittepåmördare. Hur är detta ens möjligt?
http://www.inblick.se/nyheter/2016/09/15/palmegruppen-laggs-i-princip-ner
Jag tror inte det finns någon särskild anledning att ifrågasätta den personliga kompetensen hos dem som ingått i Palmegruppen de senaste åren. Jag har inte heller intrycket att utredningsåtgärder kring Stig Engström varit helt dominerande i Palmegruppens arbete under den tiden. Problemet är, som jag ser det, i första hand Krister Peterssons beslut att avsluta utredningen med ett utpekande av Engström.
Men nu var det ju jag som tänker efter att ha haft kollen sen 2015.
Det man väl ändå kan utläsa av det material som nu har offentliggjorts är att huvudinriktningen varit Stig Engström från åtminstone hösten 2018 och framåt. Men naturligtvis innebär inte det att Krister Petersson har låtit andra delar av utredningen ligga för fäfot sedan dess. Bara för att man har en huvudmisstänkt betyder det inte att man lägger allt annat åt sidan, lika lite som PU struntade i andra spaningsuppslag än Christer Pettersson under 1990-talet, även om förundersökningsledningen och många utredare vid den tiden fortfarande var övertygade om dennes skuld.
Alltsedan den 10 juni har det från privatspanarhåll antytts att Krister Petersson mer eller mindre kört över den fåtaliga Palmegruppen. Det tror jag är att gå alldeles för långt. Det har sannolikt funnits en konsensus om att det varit svårt att komma runt Skandiamannen och att man förr eller senare hade blivit tvungen att dra ett streck. Möjligen kan det ha funnits olika syn på vid vilken tidpunkt som ett nedläggningsbeslut skulle kunna vara lämpligt. Frågan lär i så fall ha gällt om det trots allt skulle kunna finnas ytterligare utredningsåtgärder att vidta inom ramen för SE-uppslaget.
Däremot har jag svårt att föreställa mig att det 2019-2020 skulle ha funnits något bärkraftigt alternativt spaningsuppslag, som någon av utredarna förespråkat, men som inte vunnit gehör hos förundersökningsledaren. Det finns i varje fall än så länge inte något av tillgängliggjort material som pekar på det.
Det har gjorts en affär av att Hans Melander vid presskonferensen pekade på den intressanta motivbilden gällande Sydafrika. Samtidigt var han tydlig med att man inte heller i det fallet lyckats komma närmare Sveavägen. Men naturligtvis har Stocklassa och andra likafullt naglat sig fast vid uttalandet, eftersom det råkar gå i linje med deras eget huvudspår. Och här är det underförstått att Melander på något sätt lär ha hindrats från att föra detta uppslag i hamn. Suck.
Om det mot förmodan skulle vara så att det förelegat delade meningar om nedläggningsbeslutet inom PU, så lär detta säkerligen framkomma. Kriminalpoliser saknar inte nödvändigtvis civilkurage. Det har ju också visat sig i PKK- och CP-fallen, där flera tidigare utredare öppenhjärtigt har redovisat sina avvikande ståndpunkter. Ibland kan det ta ett par år, men sanningen och vittnesmålen kommer tids nog fram.
Den som avser att lägga fram sina teorier om Krister Peterssons mörklägggningsförsök eller verkställande av order från högre ort, måste redovisa substantiellt stöd för dessa istället för egna tankebyggen, annars får vi bara ytterligare en bunt ointressanta bidrag till spekulationsträsket i Palmeärendet. Men i värsta fall är det precis det senare vi har att vänta. Man kan fråga sig vem som egentligen är betjänt av det.
Låt mig citera ur en intervju med Hans Melander som sändes i Studio Ett den 10 juni:
Reportern: Men om ni nu ville lägga ner Palmeutredningen efter 34 år, kunde ni inte ha gjort det utan att peka ut en person som en tänkbar mördare?
Hans Melander: Ja, det här med att lägga ner utredningen, det är ju nånting som… det är inte på något sätt ett beslut som Palmegruppen har fattat utan det är ju ett beslut som ankommer på åklagaren. Det är en fråga som du får ta upp med honom.
Reportern: Men skulle du ha velat att utredningen fortsatte?
Hans Melander: Jag har ingen anledning att kommentera beslutet som Petersson har tagit i den här frågan.
Intervjuavsnittet återfinns i en ljudfil på den här sidan. Gå in på ”Åklagarens besked: Skandiamannen är Palmes mördare” och lyssna från och med 11:05.
Och lyssna gärna på hela intervjun med Melander, den startar 09:25 in i ljudfilen.
Det går inte att utläsa någon som helst entusiasm från Melanders sida över nedläggningsbeslutet och han uttrycker dessutom att han är missnöjd med att det inte gått att hitta ett motiv, ett mordvapen eller en förklaring till hur det kom sig att Palme och Engström sammanstrålade i Dekorimahörnan.
Inget motiv, inget mordvapen, och ingen gärningsbeskrivning. Men mordgåtan är löst ylar åklagarmyndigheten, ledande socialdemokrater såsom Löfven och Ingvar Carlsson, liksom ”familjen”.
De som inte jublar öppet men som hånler i smyg är de som hatade Olof Palme. Allt tyder på att det var de som vann. Men TP tror sig vara vinnaren. Han fick ju någon slags spade. Bra jobbat, eller?
Erik K.
Man borde nästan kunna sammanfatta Krister Peterssons ”lösning” på följande sätt:
Vi har ingen bevisning av något slag, vi har en mycket långsökt motivbild.
Men vi varken kan eller vill bevisa att han inte var mördaren, därför säger vi att det är rätt att peka ut honom som den sannolika mördaren och samtidigt lägga ner utredningen.
Vi har som fast utgångspunkt att han var exakt på brottsplatsen vid den exakta tidpunkten då mordet skedde, även om han inte har sagt detta.
Allt annat är osannolikt.
Eftersom det bara fanns tre personer där i skottögonblicket måste han vara den person som sköt Olof Palme.
Det tog oss tre års intensivt arbete att komma fram till denna slutsats, sedan får vittnena på mordplatsen och Engströms vänner och bekanta säga vad de vill.
Jørgen
Om inte SE kan være gerningsmand, hvem mistænker du så?
Gruto.
Frågan har jag fått tidigare, och jag svarar som jag brukar.
Att kasta fram dåligt underbyggda misstankar mot personer anser jag är fel.
Eftersom jag själv är kritisk mot anklagelserna mot SE måste jag föregå med gott exempel och inte själv begå samma misstag.
Jag skulle däremot önska att vissa spaningsuppslag undersökts betydligt grundligare än de gjort.
Jag tycker att det framgår väldigt tydligt att utredningen konstant duckat för vissa spår som skulle riskera att leda till icke önskvärda politiska efterverkningar.
Jag kan ändå inte säga att jag är övertygad om att lösningen ligger där, men jag är däremot helt övertygad om att SE är oskyldig, och den övertygelsen stärktes efter presskonferensen.
Det är helt naturligt att Hans Melander håller isär sin egen roll från åklagarens. Något annat hade varit mycket egendomligt, gränsande till tjänstefel. Som spaningsledare bör han knappast heller visa entusiasm över förundersökningsledarens beslut, vilket det än vara må. I det hänseendet agerar han bara professionellt.
Den besvikelse över utredningsresultatet som framskymtar tycks han för övrigt dela med Krister Petersson, som av allt att döma ända in i det sista hoppats på teknisk bevisning mot Engström.
Av en rad andra intervjuer är det också tydligt att Melander helt och hållet delar åklagarens bedömning av misstankegraden mot Engström, som till exempel här hos Aftonbladet:
”Vad säger du om kritiken – att bevisningen ni lägger fram är alldeles för tunn?
– Det är egentligen en fråga som ska ställas till åklagare Petersson. Men jag tycker att han har varit tydlig med att inte ens han anser att det som framkommit räcker till ett åtal. Det som vi gör gällande är att Engström är så pass misstänkt att om det hade varit i ett tidigare skede, när han levt, så hade han kunnat bli häktad.”
Precis som sig bör skiljer Melander återigen på de olika rollerna, men ställer sig samtidigt entydigt bakom åklagarens bedömning. Det rör sig alltså inte om någon spricka mellan dem båda i denna högst centrala fråga.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/EW6JWj/spaningsledaren-om-den-magra-bevisningen-ett-jatteproblem
Låt oss också backa tillbaka till februari månad då Melander i SVT höll med Krister Petersson om att en lösning nu låg nära:
”Palmegruppens spaningsledare Hans Melander ställer sig bakom palmeåklagaren Krister Peterssons uttalande att han kommer att lösa mordet på statsministern. Det är första gången som spaningsledaren kommenterar fallet i så positiva ordalag.
– Jag tror vi kommer att lyckas, säger han till Veckans brott.”
Och vidare:
”I dag kan Veckans brott berätta att spaningsledaren Hans Melander ställer sig helhjärtat bakom Petersson.
– Vi har givetvis diskuterat i gruppen med Krister, det är ju ett beslut som vi har kommit fram till gemensamt, säger Hans Melander till Veckans brott.”
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/spaningsledaren-staller-sig-bakom-palmeaklagaren-tror-vi-kommer-att-lyckas
Jag upprepar det jag var inne på i min tidigare kommentar: Det är möjligt att det funnits olika syn på när ett nedläggningsbeslut med avseende på SE skulle kunna vara lämpligt. Men därifrån är steget mycket långt till att hävda att spaningsledaren mycket hellre skulle ha velat köra ett annat spaningsuppslag i botten. Då är man verkligen ute på tunn is. Att det är Skandiamannen som har varit huvudspåret under lång tid råder det inget tvivel om.
Till sist: Om Melander i själva verket blivit överkörd av åklagaren, för vilket det i nuläget helt saknas bevis, så kan vi vara rätt säkra på att det kommer fram så småningom. Tills dess vore det önskvärt om vi alla kunde besparas diverse mer eller mindre lösa konspirationsteorier i den riktningen.
Jag vill nog hävda att den sammanfattande texten på SVT-sidan är präglad av den okritiska uppslutning bakom Krister Petersson och dennes löften om att presentera en lösning som Veckan Brotts redaktion demonstrerat.
Bara genom att titta på videoklippet på den sida du hänvisar till får man en lite annorlunda känsla för vad Melander vill säga. Och ännu tydligare blir det om man bemödar sig med att gå tillbaka till Veckans Brott den 25 februari 2020 där intervjun ursprungligen sändes.
Camilla Kvartoft börjar med att säga att Krister Petersson utlovat att Palmegruppen ska kunna presentera en lösning på Palmemordet före 1 juli. Hon frågar om de kommer att lyckas med det. Melander svarar:
”Ja, han har väl sagt egentligen, om vi ska vara ordagranna nu då, så är det väl han som har sagt att han ska presentera en lösning. Det här är ju någonting som vi har diskuterat i gruppen med Krister givetvis, det är ett beslut som vi har kommit fram till gemensamt. Och jag tror att vi kommer att lyckas med det, ja.”
CK: ”Så du blev inte överraskad när chefsåklagaren var ute och berättade det här?”
HM: ”Nej.”
CK: ”Det var förankrat hos Palmegruppen och hos dig?”
HM: ”Ja, jag vet inte om man ska använda ordet förankrat i och för sig. Men vi hade diskuterat det här och kommit fram till att det är rimligt att gå ut med det här.”
CK: ”Men har inte det här uttalandet från Krister Petersson satt extra press på er i Palmegruppen att nu måste ni leverera?”
HM: ”Jo, lite så kan man väl kanske tycka att det är. Och jag ser ingenting negativt med det utan har vi ett material att redovisa så tycker jag man ska göra det så fort som möjligt. När det är klart att redovisa.”
CK: ”Och är det då ett spår som ni koncentrerar er på nu?”
HM: ”Nja, det är ett spår som vi lägger huvudvikten av vårt arbete på. Sen finns det andra saker också som vi jobbar parallellt med.”
Och lite längre fram i programmet:
CK: ”Är det klart redan nu?”
HM: ”Ja, det får du fråga Krister om.”
CK: Men det kommer att bli klart till sommaren?”
HM: ”Det är min förhoppning.”
Det vore förvisso överdrivet att tolka Melanders uttalanden som att han vill ha en helt annan inriktning på spaningarna än den Petersson satsar på. Men han är mycket noga med att markera att det är Petersson som fattat sitt beslut och satt sitt datum. Och han är lika noga med att markera att det finns mer än ett spår som de fortfarande arbetar med när intervjun görs, alltså i slutet av februari.
Låt oss godta att det är Stig Engström som ensam gärningsman som är det spår som Petersson har i sinnet vid den här tidpunkten. I så fall är det full förståeligt om Melander diskret visar sin tveksamhet med tanke på den häpnadsväckande torftighet som lite längre fram i tiden, den 10 juni, präglar Peterssons föredragning av detta ”huvudspår”. I hans presentation finns inga argument som är i närheten av att övertyga en kritisk lyssnare och ingenting som ens visar att Petersson skulle ha en egen detaljkunskap om utredningen av Engström.
Om du, Jakob H, hoppas på att diskussionen om hur det kom sig att Petersson landade där han landade – och vilka tveksamheter som kan ha funnits bland hans medarbetare – ska avstanna så tror jag du kommer att bli besviken. Den diskussionen är så uppenbart relevant för de flesta som intresserar sig för denna mordutredning.
Diskussioner som baserar sig på kontrollerbara uppgifter är förstås av godo, men det är ju inte riktigt så det brukar se ut när det kommer till teoribildningen i Palmeärendet. Visst förstår jag vad som väntar. Nu är det givetvis dags för avancerade mörkläggningsteorier igen. Den här gången ska det skrivas ett långt kapitel om den mindre nogräknade förundersökningsledaren som lade fram sin lösning mot bättre vetande och i strid med polisutredarna. Ack och ve. Vi känner redan hur Sverige kommer att skaka i sina grundvalar när denna smutsiga byk ska tvättas offentligt.
Jag delar din bedömning här, Gunnar. Mellan raderna anmäler Melander en avvikande uppfattning gentemot Krister Petersson.
Förhöret med TP ger en inblick i hur TPs tänkande kring SE utvecklats genom åren. Hösten 2017 verkar han fortfarande inne på att SE måste ha något samröre med EAP, Stay behind eller någon annan grupp. (Att någon ens kan komma på tanken att SE skulle ha varit en lejd mördare med kopplingar till Stay behind känns ju bara det som foliehattsvarning.)
I det här förhöret sägs ingenting om att SE är Grandmannen med planer att skjuta OP där, men som ångrar sig och sen återvänder bakvägen till Skandia, går ut genom receptionen och stöter på OP igen och ändrar sig igen.
Varför lyfter då TP fram det här grandmanscenariot snarare än ev kopplingar till organiserade grupper i den bok han sen gav ut? Vad är det som har fått honom att tänka om?
Jag tror det är så enkelt att så länge man ser SE som en GM i största allmänhet är det intressant att spekulera i olika kopplingar till Skandiahuset, hans bakgrund, kontakter, det faktum att han bor i Täby (tydligen väldigt skumt), hans märkliga intervjusvar etc. Men så fort man ska försöka presentera hur det ska ha gått till i detalj så visar det sig att det faktum att han går ut genom receptionen precis innan eller efter OP kommer gående snarare är ett starkt argument för att han är oskyldig.
Fram till TP presenterade sin bok så fanns det egentligen två idéer om hur SE skulle kunna vara GM. Antingen var han en lejd mördare som får en signal att nu är OP på gång, varpå han går ut och genomför dådet. Eller så hade han en revolver av annat skäl som han råkar ha med sig laddad i fickan just denna kväll. Jag tror de flesta kan konstatera att dessa förklaringar är minst sagt långsökta.
Ergo, grandmanscenariot! Det finns inte där för att det är sannolikt, utan för att det är det enda scenario där man kan förklara att han bär på en revolver för att mörda OP men ändå passerar receptionen på Skandia precis vid rätt tid. Det är också därför vapensamlaren blir en så central del av caset mot SE. SE måste ha känt någon som kunde få fram en revolver medan bion pågick (hade han jobbat åt t.ex. Stay behind hade ju säkert de gett honom en revolver). Men som jag varit inne på tidigare, är även hela idén med att vapensamlaren skulle ha fixat en revolver till SE osannolik.
Att TP landade i detta scenario beror sannolikt på att det var det enda som återstod när alla andra förkastats. Alternativet hade varit att kasta åtskilliga års arbete i papperskorgen och konstatera att SE är ett villospår. Karriärmässigt var det säkert ett helt riktigt beslut.
Intressanta synpunkter. Det kan väl tilläggas att TP under skrivandet av sin bok fått uttalanden av Mårten Palme som gick ut på att SE kunde vara den Grandman han sett efter bioföreställningen. Det måste ha varit lockande för TP att få med det i ett mordscenario – trots komplikationen att SE stämplat ut från Skandia strax före mordet.
Mattias: Håller helt med dig. Nog för att det fanns Palme-hat och att SE var moderat kommunalpolitiker som inte tyckte om Palme, men steget därifrån till omfattande inblandning med EAP och/eller Stay Behind känns oerhört långsökt.
Gunnar: Mårten Palmes uttalande får väl sägas vara rätt bekymmersamt med tanke på hur det ”kommer till”? Jag menar, kunde han verkligen ha undgått att se de stora tidningsreportagen med SE och rapportinslaget med Folke Rydén o.s.v., utan att det satte hans minne i rullning? Sedan har det gått drygt 30 år och han har dessutom hunnit peka ut Christer Petersson.
Ja, jag uppfattar det som att Mårten Palmes mycket senkomna uttalanden om att det kunde ha varit Engström han sett helt enkelt är inspirerade av att han vet med sig att han tidigare beskrivit en man med keps eller liknande och möjligen också stålbågade glasögon.
Som bekant finns det ju andra delar av hans beskrivning av mannen utanför bion som inte alls låter som Engström. Och att Mårten vid konfrontationsförhöret i december 1988 uttryckt att mannen han sett var lik Christer Pettersson gör ju att hans långt senare funderingar om att det i stället var Engström han sett i princip saknar bevisvärde. Pettersson och Engström var ju inte alls lika varann, det kan nog de flesta vara överens om.
Att Mårten tidigt talat om en man med keps och kanske glasögon har förstås sitt intresse alldeles oavsett vad han trettio år senare tänker om saken – och oavsett att han tidigare pekat ut Christer Pettersson som inte brukade röra sig i den utstyrseln. Och om det finns trovärdig bevisning från annat håll som pekar på att Stig Engström verkligen var vid bion efter filmen så får man förstås ta det som en indikation på att det var Engström Mårten sett. Nu är det mer rimligt att helt enkelt dra slutsatsen att Mårten sett en tills vidare okänd man med keps och kanske glasögon. Det finns ju andra vittnesuppgifter som pekar på att det uppehöll sig en mystisk man med keps och glasögon utanför bion, se t ex kapitlet Mannen vid Grandbiografen i min bok Mordgåtan Olof Palme.
Det var väldigt många svenskar som tyckte väldigt illa om Olof Palme. (Inte bara utländska underrättelsetjänster, ta 4:e oktober demonstrationerna som exempel, de var då de största folkliga demonstrationerna i Sverige någonsin, mot Olof Palmes ekonomiska politik.) Det kändes lite befriande att LB lyfte frågan i sin senaste bok. (Innan lät det som att det bara var EAP och några förvirrade marinofficerare som ogillade Palme.)
Så att följa motivspåret baklänges blir som ett hopplöst träd. Alltför många grenar spretar hit och dit.
Om det finns ett enstaka motiv (typ en försmådd hustru) kan motivspåret vara hett. Men med Palme med sitt namn på 20-talet utländska dödslistor, plus 10-20 inhemska organisationer plus ett stort antal otrohetsaffärer med både svenska och utländska älskarinnor. Ja, då räcker kanske inte 34 års utredande om man skall gå till botten med all sörja.
Att i det sammanhanget lyfta fram att SE var en lokal moderatpolitiker som ogillade Palme. Snygg motivbild.Men är det så unikt att det räcker till ett utpekande? Köper vi s.k. Moskva-rättegångar i svenskt rättsväsende? (KP tycks bejaka approachen, men jag hoppas svenskar i övrigt rejekterar hans rättsvidriga ansats.)
Om alla som ogillade Olof Palme skall göras delaktiga i mordet får Krister Peterson bygga ett mycket stort fångläger. Vågar han löpa sin lina ut, eller kommer han nu efter sina tämligen skumma antydningar hålla tyst?
Kanske Petersson skulle svara att han gått tillbaka till brottsplatsen och hittat en av dessa som inte gillade Palme där – och att det skiljer ut Stig Engström från andra som kände ovilja mot den svenske statsministern.
Men det är i så fall ett argument utan större värde. Stig Engströms negativa attityd gentemot Palme tycks knappast ha varit större än genomsnittsligt bland dem som röstade borgerligt. Och vad alla andra vittnen på Sveavägen tyckte om Palme framgår inte av förhören med dem.
Det vill säga: någon känd egentlig motivbild finns det inte i Engströms fall. Och försiktigtvis gjorde inte Petersson något särskilt stort nummer av motivet. Det behöver inte en åklagare göra. Det fanns inget resonemang om motivet alls i åtalet mot Christer Pettersson. Men kan åklagaren inte lägga fram ett övertygande motiv så blir det desto mer uppenbart att övrig bevisning måste vara av hög klass.
Och det var den ju verkligen inte.
Gick i rask takt mellan Grand och mordplatsen och det tog 3:36 min enkel sträcka.
Förhör med de finska flickorna utanför Dekorima.
https://drive.google.com/file/d/1KMqe6rxqWvXuZ8OG4j1mhxTqkSF-AaBH/view
https://drive.google.com/file/d/1uD0y7BOJ9PAPnSQzFgYjHprXWVrLk4DX/view
https://drive.google.com/file/d/1In_vt-LEj7rSe7Fz5qQgSPVskSNv1SEM/view
https://drive.google.com/file/d/1sxRY1IikRmfJ0o597QVwYNmrQ8VQSqWg/view
https://drive.google.com/file/d/1Px7qBCUy6K-2u6bthlJwFZ_jci_siL7W/view
https://drive.google.com/file/d/10lfMwYESubQFQhw5JYhYuWLu0qnLyo2j/view
https://drive.google.com/file/d/1TaVz6Dg1ocnC7qC2vSUj6blGYVWV1qVM/view
https://drive.google.com/file/d/18S21uKh-SeNy83ZSib7s3ZLjPm1qxo4H/view
Intressant! I 2:a förhöret finns ett möjligt namn nämnt som maskerats
Det är sorgligt att se hur dålig polisen är på att skydda personers identiteter. I ett stort antal dokument har man inte bara klantat sig vid maskningen, utan också lämnat ut en rad uppgifter om personliga förhållanden. De här båda finländska kvinnorna kan man enkelt hitta i offentliga register inom loppet av tio minuter, eftersom polisen fullkomligt har strösslat med ledtrådar.
Jag inser att sekretessprövningar av det här slaget inte är det lättaste, men nog har man rätt att ställa betydligt högre krav på hanteringen än så här, i synnerhet i detta extremt uppmärksammade ärende, där det är viktigare än någonsin att skydda uppgiftslämnarna.
Mikael B – jag har reagerat över samma sak, med tillägg av att det är en stor spridning på kvalitén och inkonsekvens i mörkningen.
Som anställ på en statlig myndighet har jag själv deltagit i många fall av sekretessprövningar vid utlämnande av offentliga (allmänna) handlingar. Hade det skett på liknande sätt hade en JO-anmälan legat runt hörnet. Detta gör ju inte att förtroendet för aktuell myndighet/utredningen ökar….
För övrigt finns det inte någon konsekvens i sekretessprövningen runt den utpekade Dekorimamannen heller. Där kan man dock fråga sig om grunduppgifterna är korrekta, för med alla dessa ledtrådar borde det ha varit en enkel match för även en medioker polisutredare att identifiera honom.
En annan möjlighet är att det inte finns en vilja att hitta personen. Om detta extrema Stay Behind ligger bakom attentatet kan man ju tänka sig detta.Tycker också spontant att personen borde gå att ringa in med alla dessa uppgifter.
Uppgifterna om mannen har varit kända av flera författare och journalister i många år. Vad jag vet har ingen lyckats identifiera honom. Mina egna undersökningar pekar på att minst två av grunduppgifterna är felaktiga, men mer än så tänker jag inte avslöja här.
Intressant i så fall, du brukar ju ha koll på fakta. Vi får väl hoppas att du återkommer i något annat sammanhang.
Ja grunduppgifterna så som de framkommer i förhören förefaller oförenliga med de (minst) tre namn som florerat och i perioder uppfattats som sannolika personutpekanden. Den stora svårigheten är att förena ingångsuppgifterna, som hos vittnet ju tycks baserade på bara ett par-tre egna iakttagelser samt andrahandsuppgifter (dvs hörsägen) uppsnappade på gymet, med den mutation som Dekorimamannen-avsnittet samtidigt kom att genomgå i händerna på framför allt Olle Alsén men också andra. Borgnäs förefaller ha kommit närmast, men det finns likväl utrymme för mycket stor osäkerhet.
Det har ju spekulerats i om kvinnorna ens har kopplat ihop mötet med mannen vid Dekorima till rätt datum.
Efter att ha tagit del av förhören, tycker jag inte att det finns någon tvekan om att det verkligen var mordnatten de gjorde iakttagelsen.
Att de inte minns eller är oense om vilken film de sett sju år tidigare är väl inte så konstigt eller viktigt i sammanhanget.
De minns att de vaknade upp i Ankis lägenhet och att de fick nyheten om mordet via radion. Efter ett tag inser de att det de upplevt måste vara kopplat till mordet.
Hur skulle man kunna glömma något sådant? De flesta av oss minns väl vad man gjorde eller befann sig den dagen och har man dessutom varit på samma plats vid den aktuella tidpunkten, blir det ju ännu svårare att förstå hur man skulle kunna blanda ihop det med något annat tillfälle.
För min del blir enda möjligheten att förklara bort kvinnornas vittnesmål att avfärda dem som uppdiktade, vilket förefaller väldigt osannolikt.
Ja. det är uppenbart att de är rätt datum då de kommer ihåg alla dessa detaljer. Det har också spekulerats i att de förväxlat Tunnelgatan med Apelbergsgatan, men Apelbergsgatan är en mycket brant backe som startar redan från Sveavägen och stiger mycket brant upp på Brunkebergsåsen. Platserna är inte förväxlingsbara för någon som varit där. De ser mycket olika ut.
Platserna är knappast förväxlingsbara om man tittar upp mot backen på Apelbergsgatan. Om man i stället har blicken riktad mot en person som befinner sig på trottoaren blir det ju lite annorlunda.
Borgnäs har förut varit inne på att A&A (”de finska flickorna”) kan ha kommit ihåg fel gällande vilken sida av gatan de gjorde sin iakttagelse av WT-mannen. Alltså att de istället kan ha gått på Sveavägens västra sida och därför sett honom någonstans i korsningen där Inge M (samtidigt eller strax därefter) kom att befinna sig.
Nu när man kan läsa förhören tycker jag iofs inte det finns något direkt stöd för den hypotesen, men det är förstås ändå en möjlighet och tanken är likväl mycket lockande då detta i så fall skulle länka samman deras WT-man med det flertal observationer av en WT-man som innan mordet gjordes just på den sidan.
Borgnäs förslag förefaller heller inte bara vara en spekulation, utan kan eventuellt baseras på vad han fått som förstahandsuppgift när han träffade en av ”flickorna”, vilket han bevisligen gjorde.
Vad tror du, Gunnar, om den här hypotesen att deras iakttagelse av en WT-man kan ha skett på andra sidan gatan?
Jag minns inte riktigt vad Lars Borgnäs kan ha sagt om att kvinnorna skulle ha befunnit sig på andra sidan gatan. Jag har för min del mer varit inne på att de kunde ha mött mannen på Sveavägens östra sida, men vid Apelbergsgatan. Det finns ju walkie-talkieiakttagelser med anknytning till den gatan, på samma sätt som det finns iakttagelser på andra sidan Sveavägen.
Jag har tyvärr haft fullt upp med annat och har inte läst de släppta förhören och ska därför inte säga mer än så just nu. Men jag låter gärna diskussionen fortsätta.
Vad jag minns nämner Borgnäs hypotesen i förbigående när han pratar om Dekorimamannen-uppgiften i Palmemordet-podden (de fyra avsnitten som är hans sammanställning av WT-iakttagelser). Minns inte vilket år avsnitten släpptes, men det är några år sen.
Som jag kommer ihåg det nämner han det som en av många möjligheter som man bör överväga givet andra iakttagelser, även om det kanske inte är den mest givna slutsatsen utifrån ”flickornas” vittnesuppgifter.
Har du skrivit om möjligheten Apelbergsgatan någonstans?
Jag har nämnt det några gånger på bloggen, till exempel här. Men jag har aldrig utvecklat resonemanget särskilt långt, eftersom det bara är en spekulation från min sida. Kanske kan man nu hitta detaljer i förhören som gör det möjligt att bedöma rimligheten i min gissning.
Jag är kanske oinitierad i detta men att det funnits en person på Apelbergsgatn med walkie-talkie betyder ju inte att denna person måste ha stått still på Apelbergsgatan hela tiden. Han kan ju ja flyttat sig till t.ex. Tunnelgatan.
Problemet med Ankis och Annelis vittnesmål är ändå att det inte finns något annat känt vittnesmål om en person vid just Dekorimahörnan med en walkie-talkie. Om en sådan person fanns där före mordet kan man tycka att någon annan borde ha sett honom med den utrustningen.
Och om vi prövar hypotesen att det var den väntande mördaren de sett, att det var han som hade en walkie-talkie, så vore det kanske väntat att något av mordplatsvittnena skulle ha lagt märke till att mördaren haft en sådan apparat. Men några sådana uppgifter finns inte.
Detta, plus att deras uppgifter kom till utredningens kännedom först flera år efter mordet gör att jag tycker det kan finnas tvivel om att det verkligen var på den blivande mordplatsen de gjorde sina iakttagelser.
Eftersom den exakta platsen för deras observation knappast kunde ha någon särskild betydelse för dem innan Palme mördades är det ju fullt möjligt att de kan ha misstagit sig när de i efterhand gått igenom vad de varit med om. Väsentliga delar av berättelsen kan förstås vara riktiga ändå.
Enligt Anki(?) hade mannen en mörk läderjacka.
Det finns en taxichaufför som körde Sveavägen söderut och i samma korsning, men på västra sidan, såg en man med WT. Jag tror det var strax innan mordet, men kanske något tidigare. Finns uppgifter om den mannens klädsel?
Kan det vara samme man som flyttat på sig något mellan de två observationerna?
Efter lite bläddrande svarar jag mig själv: Enligt En iskall, sid 433, så hade mannen med WT som en taxichaufför såg (korsningen Sveavägen västra trottoaren – Tunnelgatan) kl 23:15 en brun skinnjacka. 6 minuter innan mordet. Innan paret Palme korsat Sveavägen. Cirka 2 minuter före mordet, efter att paret Palme korsat Sveavägen, såg finskorna en likadan man (mörk läderjacka, WT, revolver/pistol) på östra sidan (troligen) av Sveavägen.
Viket sammanträffande. Det måste för att citera PU vara säpo-poliser i helt andra ärenden (Almblad), knarkspanare (Ölvebro) eller kronofogden (Lars Borgnäs vet vem som påstått detta).
Att det skulle ha med mordet att göra är ju bara massa antaganden (Helin). Se 17:15 och framåt
Om det det var på andra sidan gatan, så är det ju intressant.
Det var en diskussion om att Cecilia såg tre personer
snedda över Sveavägen. Skrev att jag tror att Cecilia menade att det var någon annan än Lisbet och Olof, som korsade vägen.
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/02/27/i-vantan-pa-krister-petersson-lisbeth-palme-x-2/#comment-14366
Men det som är intressant i Ankis vittnesmål, är att även hon pratade om ett annat par.
Sidan 3 https://drive.google.com/file/d/1KMqe6rxqWvXuZ8OG4j1mhxTqkSF-AaBH/view
Sidan 5. Sammanfattning:
Hon och — kom att passera framför mannen ut mot
Sveavägen och paret passerade bakom ryggen på mannen.
Det här paret som hon mötte, kom från Sveavägen norr ifrån.
Om man i vanliga fall håller till höger på en trottoar, så kan det ju tyda på att detta möte var på andra sidan?
Om jag nu tolkar det hela rätt?
Dessutom säger hon i förhöret att
mannen stod i korsningen Sveavägen/Olof Palmes Gata. Jag menar att det är faktiskt på andra sidan, för på mordplatsen
heter det nu som då, Sveavägen/Tunnelgatan. Sidan 3 https://drive.google.com/file/d/1KMqe6rxqWvXuZ8OG4j1mhxTqkSF-AaBH/view
Om man ser i https://www.google.se/maps/place/Olof+Palmes+minnesplats/@59.3365768,18.0625483,77m/data=!3m1!1e3!4m5!3m4!1s0x465f9d679ae6b8e1:0x801caa95cf268fa6!8m2!3d59.3366233!4d18.0626454
Så ser man gatunamnen. Men visst kan det vara så att hon misstagit sig på gatunamnen?
Kan detta par som de mötte vara de som sneddade över vägen, som Cecilia såg? Det behöver ju inte vara samma par.
Men en märklig sak. Det står på sidan 5: Det framkommer här att Ankis uppfattning är
att paret Palme kom från Tunnelgatan.
Vad menar hon med detta? Såg hon paret Palme komma från Tunnelgatan?!
Eller jag kanske tolkar det hela fel?
Ytterligare förhör med Anneli.
Inte mycket nytt, men det stärker i alla fall att det är rätt datum som iakttagelsen av mannen görs.
Även om det är i korsningen Sveavägen/Apelbergsgatan de ser mannen, är väl informationen av största vikt. Apelbergsgatan är ju närmaste tvärgata till Tunnelgatan räknat från Kungsgatan.
Det ska ju ha förekommit en fotokonfrontation med Anki. Frågan är om personen som namngavs i ett av förhören fanns med där. Den av somliga utpekade mördaren AA, ska ju inte ha gjort det.
https://drive.google.com/file/d/1qGozQLK7yc3wUSWCV49wdXuHDMaUNJvf/view
https://drive.google.com/file/d/1QyQ83PTsOCW2RTDtpbGgWj9cYwBapbIy/view
Apelbergsgatan är ju närmaste tvärgata till Sveavägen före korsningen Sveavägen/Tunnelgatan räknat från Kungsgatan, menar jag förstås.
Vad tror ni om följande teori om Ebbe Carlssons agerande?
”Kanske kastar detta nytt ljus över Ebbe Carlssons agerande. Han var den mest intensive försvararen
av kurdspåret, och han var helt upptagen av det iranska hotet, men det finns något i detta som inte
stämmer. För det första lät Ebbe Carlsson sin nära vän, justitieminister Anna-Greta Leijon, skriva ett
okonventionellt rekommendationsbrevför att han skulle få tillgång till brittiska underrättelsekällor
utan att behöva gå den formella vägen via SÄK.
När detta formella fel avslöjades tvingades Leijon att
lämna regeringen.
Den enda rimliga förklaringen till detta förfaringssätt är att Ebbe Carlsson sökte
undgå att avslöja sig för personer inom SÄK. Av någon anledning litade han inte på SÄK eller t.o.m.
misstänkte SÄK, och här skulle den brittiska informationen kunna vara av central betydelse. I ett
privat samtal har han sagt att den brittiska underrättelsetjänsten varnade SÄK månaderna innan
mordet, men att SÄK hade dolt detta för Palmegruppen.
Privat visade han även intresse för
sydafrikaner, med motiveringen att de hade en koppling till London.
För det andra sökte Ebbe Carlssons importera avancerad avlyssningsutrustning utanför SÄK:s
kontroll, och av kvantiteten att döma kan kurdspåret omöjligen ha varit det enda eller ens det
väsentliga målet för operationen.
Enligt SÄK-chefen ”Svensson” – i pseudonymen ”Anderssons” bok
– hade gruppen kring Ebbe Carlsson inlett ett regelrätt avlyssningskrig riktat mot SÄK.
Personer i ochkring SÄK bevakades regelbundet av Carlssongruppen – enligt ”Svensson” sannolikt på regeringensuppdrag.
[19] Det är sannolikt att Ebbe Carlssons import av avancerad avlyssningsutrustning snarast
riktades mot grupper inom SÄK, och genom att avlyssna kurderna skulle vissa personer snart visa sig
ovanligt behjälpliga.
Om jag har tolkat saken rätt följde Ebbe Carlsson helt enkelt kurdspåret –
baklänges – för att finna vem som hade lagt ut det. Eller med Carlssons egna ord: ”Man måste gå till
botten med kurdspåret för att lösa Palmemordet”. ”
Klicka för att komma åt Ola-Tunander-Den-osynliga-handen-och-den-vita.pdf
Det där tror jag inte ett dugg på. Den som bemödar sig att läsa min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet får klart för sig varför jag inte gör det. Ungefär halva boken handlar om Ebbe Carlssonaffären och går igenom den på detaljnivå. Det finns inte minsta utrymme för att Ebbes drivkraft skulle ha varit att avslöja vilka som lagt ut PKK-spåret. Tvärtom var han ute efter att anklaga Säpoledningen för att inte ha skyddat Palme mot PKK.
Det fanns förvisso hängivna anhängare av PKK-spåret inom Säpo, framför allt Walter Kegö och Jan Barrling, Och det var just dessa två som Ebbe samarbetade med väldigt nära, bakom ryggen på Säpos operative chef P-G Näss för övrigt.
Detta var inte Ebbes enda samröre med Säpo. Han hade täta kontakter med säpochefen Sune Sandström och lyckades till och med få denne att ställa upp med en livvakt som Ebbe själv handplockat.
Till detta kan läggas att den enskilde polis som bar det största ansvaret för att PKK-spåret fick en så dominerande plats i mordutredningen var Ebbes kompanjon Hans Holmér. Och det finns ingenting som pekar på att det skulle ha funnits några motsättningar mellan Ebbe och Holmér på den punkten.
Tack för svaret. Det är verkligen inte lätt att veta vad som är sant eller falskt när det gäller mordet på Olof Palme.
Iran var ju i allra högsta grad ett land som engagerade Olof Palme då han var medlare i kriget.
Lite nya och gamla uppgifter i intervjun:
https://ourhiddenhistory.org/entry/hugo-turner-on-iran-contra-wacl-world-war-3-and-studying-deep-politics
Mycke av all WT. spaning kan ju vara utrett men har legat under sekretess. Episoden med de finska flickorna kan vara en sådan, man vet vem det var. Knarkspaning och övrig kriminell spaning går ju inte att offentliggöra
hur lättvindigt som helst. WT:n hade knappast hjälpt om paret Palme hade tagit Taxi hem. I övrigt är ju WT:n svår att göra sig av med även för mördaren. Att springa med både WT och tungt vapen? Nääää…….. knappast. Hörbarheten i dessa apparater var ju inte den bästa, man kunde lätt hamna i ”radio- skugga, den risken tror jag ingen skulle vågat ta. Vem skulle annars vågat ta sig an mordet med hjälpkarlar med WT:n på stan? 2 till 3 WT. gubbar plus mördaren, då har vi ju redan 4 pers. som känner till mordet och det tror inte jag i alla fall. Säger som Holmer i tiderna: Vem skulle springa med WT:n på stan för att mörda statsministern. Tror nog att man bör vara klarsynt och försöka dra ned spänningen och dramatiken i Palmemordet, för att nå resultat.
”WT:n hade knappast hjälpt om paret Palme hade tagit Taxi hem.”
Om du försöker avfärda konspirationsteorin på detta sätt tycker jag du ska betrakta möjligheten att man kan ha försökt flera gånger att begå ett attentat, genom att spana på Palme, men misslyckats, Den här gången kanske det råkade bli ett lämpligt tillfälle. Detta var kanske inte första gången man försökte att mörda honom. Om man hamnar i radioskugga och attentatet misslyckas någon gång kanske man försöker igen. Om Palme tar taxin och man misslyckas därför kanske man också försöker igen. Någon gång kommer ett lämpligt tillfälle…kanske. Det kanske hände den 28 feb 1986
Polisen Ö har sagt att han vet vem mördaren är. Detta kan vara ett läckage.
Polisen Ö flyttade in på detta vindsrum där det hördes ljud från en radiosändning under mordnatten.
Även om 4 pers känner till mordet och läcker ut om det, så kanske mordet inte klaras upp, om det inte finns en vilja att klara upp det.
Gunnar skrev på denna blogg att om Stay Behind är inblandat i mordet kommer en åklagare få en mardröm. Det ska därför mycket till för att detta ska hamna på en åklagares bord. Det kan då finnas ett motstånd mot att hitta lösningen.
Det fanns inte något politiskt motiv till Palmemordet, de flesta visste nog att så mycket skulle inte förändras och det gjorde det ju inte heller. Mördaren hade ett privat starkt motiv för sin gärning, därför är mordet så väldigt svårlöst. Många vill dock ha dramatik i mordet.
Fanns inte något politiskt motiv?? Om det någon gång funnits politiska motiv så måste detta vara ett praktexempel. Det finns utan att överdriva minst 50 stycken olika politiska motiv som cirkulerat genom åren. Att ingenting förändrades efter mordet är ju också helt befängt. Faktum är att det mesta i Sverige förändrades efter Palmemordet. Det mesta till det sämre om man frågar mig.
Dramatik eller inte spelar ingen roll för min del. Jag är endast intresserad av att få veta sanningen. Den har vi ännu inte blivit presenterade.
Instämmer helt, Simon A.
Det fanns enormt många motiv, varav de flesta får anses vara politiska, och därmed tänkbara ‘kandidater’ till MOP.
Vill inte tro att det fanns tillräckliga motiv till mordet, utan i stället använda ordet ”orsak” till mordet, dessa två ord har ju lite olika betydelser. Vad denna orsak var, får vi nog aldrig reda på.
En allmän reflektion om förundersökningsmaterialet: Jag har svårt att föreställa mig hur utredare överhuvudtaget kunde orientera sig i denna informationsmassa innan alla dokument var digitaliserade. Man kan inte med bästa vilja i världen påstå att materialet är särskilt lättöverskådligt. De olika, till synes rätt godtyckliga, kategoriseringarna medför att uppgifter om samma person eller företeelse finns utspridda på helt olika håll i denna gigantiska höstack utan att det alltid finns korshänvisningar. Vi får verkligen hoppas att det inte ser lika rörigt ut i andra större ouppklarade mordfall.
Håller med om det ostrukturerade materialet, som speglar hur IT-system byggdes 1986. Tror att man kan finna många användningsområden för Palmedok i framtiden om informationen struktureras om på ett modernt sätt så att det blir tillgängligt, jämför med smartphones uppbyggnad där data inte dubbleras.
Det historiska värdet borde också motivera kostnaden att inte låta materialet förfalla och bli oanvändbart.
Vem driver det i så fall?
Har ägnat mig åt att läsa lite nyligen släppta dokument och jag måste ju säga att man häpnar över hur lögnerna staplats på varandra under presskonferensen med KP och HM.
Vittnesuppgifter (9 st) upptagna av polis på plats. KP säger ju på presskonferensen att det är osannolikt att inte polisen omedelbart förhört och inhämtat uppgifter från samtliga närvarande på mordplatsen. Detta att det endast finns uppgifter om 9 st av dryga 30-talet vittnen visar ju snarare på det motsatta, dvs att det mest sannolika är att vittnen som befunnit sig på platsen INTE kontrollerats utan i flera fall själva fått kontakta polisen dagarna efteråt. Exempelvis för att bara nämna några, Stefan G, Jan A och Leif L.
Sedan lägger man detta tillkortakommande av polisen Engström till last i utpekandet av honom.
https://drive.google.com/file/d/1fuZYh12uhkCc8ndbp4wUKvH2SW0wbDhR/view
Ännu en lögn är att ingen övervakning av makarna kunnat påvisas, att ingenting tyder på det. Faktum är att SÄPO så tidigt som 1986-04-24 hade sammanställt material som visar att makarna var övervakade av minst 3 personer samt mördaren under mordkvällen. Detta material torde samtliga spaningsledare ha haft tillgång till men likväl har det genom åren alltid hävdats att det inte funnits några tecken på övervakning.
https://drive.google.com/file/d/1zS_u6ckEdWnpSZUSS4X4ZxKyhjJVr5DS/view
Tredje lögnen är påståendet att Lisbet inte samtalat med privatpersoner på mordplatsen om vad som hänt eller visat åt vilket håll gärningsmannen sprungit. Detta motsägs genom bland annat förhör med Anna H 1986-04-02 (sid 13-15) men också som bekant även av Engström.
https://drive.google.com/file/d/1IoQ068Uj8sjRTTkot4h9rrjhfuYCIBL8/view
Man brukar säga att en gång är ingen gång, två gånger är en vana. Tre gånger måste därför vara ett mönster och såhär fortsätter det. Detta är vad som genomsyrar hela utredningen, lögner staplas på varandra tills de blir till sanningar.
Ja, det står faktiskt redan på sidan 3 att kvinnan (LP) pratade ”väldigt mycket”. Nu är ju vittnena inte att lita på enligt Filter, för de är så lätta att påverka men sidan 3 avser ett förhör redan 1986-03-03.
Sedan att paret Palme inte var övervakade påstod även Anders Helin i rättegångarna mot CP. Även den lögnen kändes väldigt obehaglig.
Det är intressant att AH kommer med nästan samma uppgift som SE om att LP uppgav vart mördaren sprang.
KP kan dock ha rätt i att LP inte självmant uppgivit att hon pratat med vittnen på platsen. Jag har heller inte sett någonstans att polisen ens ställt frågan till henne. Därför är det inte lite långsökt av KP att dra fram vad LP ”inte sagt” på mordplatsen.
Att KP dessutom hjälper misstolkningen på traven genom att påstå att SE kom ut på gatan kl 23.19 gör det inte bättre.
Man måste fråga sig: Varför ljuger Krister Petersson så mycket? Är han dåligt påläst, och fått det hela föredraget av någon annan, eller gör han det medvetet?
Han ser plågad ut under sin framställning, vilket är naturligt om man vet att det man säger inte är korrekt, men det kan också bero på en känsla att han inte riktigt har dubbelkollat de uppgifter han torgför som sanningar.
Att exponera varje felaktighet och lögn i hans presentation är nödvändigt, vilket är ett arbete jag tänker sätta igång med på riktigt.
Redan innan jag kommit halvvägs så har anklagelserna mot SE visat på betydligt fler och allvarligare lögner från KP än de lögner han själv lägger SE till last.
KP ser verkligen ut att vinna stort över SE i den tävlingen.
Om han föredragit denna felaktiga bild för regeringen och familjen är det kanske inte solklart att man kan klandra dem.
Att bli förd bakom ljuset är ju inget brott, men väldigt anmärkningsvärt att de naivt låtit sig ledas in i denna vanföreställning, men jag tror inte att det är sär felet ligger.
Vilka är det egentligen som drar i spakarna, och vad är drivkraften?
Var familjen Palmes telefon avlyssnad?
Sven Aspling verkar ha varit orolig över den möjligheten efter hans sista samtal med Olof Palme.
Förhör med Sven Aspling.
https://drive.google.com/file/d/1lXiTLm9Jvs9LU4qhBlKYtOtw-xBdZZ6p/view
19860307
https://drive.google.com/file/d/1Y1qD7fmWugWhxTf6ri2v7RVe_ykrPIhp/view
198960404
https://drive.google.com/file/d/101qOwO_JZeC3hwSmYpTptssSL6mjylBp/view
19870324
Lars Borgnäs för i sin senaste bok en del resonemang om att OP själv kan ha misstänkt det, och därför inte ringt och beställt taxi eller ringt bion för att be dem lägga undan biljetter.
Nej- James och Simon A. Vad hade Olof Palme gjort eller inte gjort för att bli mördad? Vi bör nog ta vårat förnuft till fånga! Det fanns nog en massa andra alternativ än att börja mörda. Exempelvis, vänta ut! Skulle man börja mörda för politikens och åsikternas skull hade vi mord varje dag. Det slår slint i huvudet på mördare, så någon tänkande konspirationsgrupp ligger absolut inte bakom mordet. Det politiska läget i Sverige bygger på samförstånd, Olof var ju på intet sätt någon diktator. Att sälja ut Sverige till Sovjet är nog det barnsligaste påstående jag någonsin hört. Egna spännande fantasier och drama i mordet, kan ge vissa det rus man behöver.
Niklas B, men faktum är ju att han nu blev mördad. Vad menar du skulle vara anledningen till mordet om det nu inte var för politikens eller åsikternas skull? Eller du kanske är inne på Claes Hedbergs galna teorier om fejkat självmord.
Simon A.
Alla vittnens iakttagelser stämmer inte in på LP:es förklaringar. Man får känslan av att LP:e inte ville få mordet löst, utan höll inne med något. Hade mordet haft med politik att göra, så skulle nog LP:e absolut samarbetat fullt ut och mordet hade varit löst för länge sedan. Det är nog något annat som förorsakat mordet men vad? De e frågan!
Varför skulle Lisbeth Palme ha samarbetat fullt ut om mordet handlade om politik men inte om det handlade om något annat? Och vad är det i så fall som får dig att tro att Lisbeth visste vad mordet handlade om? Du har kommit med svepande spekulationer och icke underbyggda slutsatser av det här slaget i en lång rad kommentarer nu.
Kan väl inte förklara regeringens agerande? Om det var OP’s privatliv så var det inget problem för regeringen, enbart familjen. Om mordet var politiskt motiverat, så kan det plötsligt bli hur känsligt som helst för regeringen. Då behövs sådana som Holmér och Ebbe som visat sig så duktiga i Göteborg.
OK, en svepande spekulation, men så tänker i alla fall jag.
TILBAKE TIL SVEAVÄGEN!
Bloggvenner! Også for en nordmann blir de fragmentariske spekulasjonene vanskelig å henge med på. Som jeg tidligere har vært inne på, er det hendelsen rett etter at ekteparet Palme, Mårten og Ingrid kommer ut fra biografen jeg har hengt meg opp i. Det interessante med denne mannen i ”brunbeige överrock” er at han forsvinner fra handlingene etter at Gun og Katrin har fortalt politiet om denne hendelsen. Men bare nesten…. I et forhør med Lisbet Palme, en såkalt komplettering, gjort den 5. og 6. mai 1986, forteller hun dette om de første sekundene etter at skuddene falt:
”Lisbet Palme började sedan skrika på hjälp och tittade sig samtidigt omkring. Hon upptäckte då, ca 30 meter norrut på Sveavägen, en man iklädd något beige plagg som tittade mot henne. Hon upplevde honom som spensligt byggd och förhållandevis lång. Mannen kom mot henne men gjorde, när hon påkallade ”hjälp”, ett närmast avvärjande intryck:”
Det skal bli spennende å se om denne iaktagelsen er fulgt opp på noen som helst slags måte i handlingene som nå etterhvert frigis. Den ”brunbeige” mannen er et mysterium, først altså utenfor biografen Grand og deretter, muligens, 30 meter fra mordplassen.
I samband med att jag gjorde research för min bok Mordgåtan Olof Palme som kom 2010 undersökte jag om Palmeutredarna hade identifierat mannen i beige som Lisbeth berättat att hon sett vid mordplatsen. De hade de alldeles tydligt inte gjort. Lika illa var det med de två männen som Lisbeth observerat utanför paret Palmes bostad i Gamla Stan. Se Mordgåtan Olof Palme sid 49-53.
Du gillar att ‘vända och vrida på det, eller hur, Niklas B? Snart är du väl inne på att det var något med någon älskarinna till Palme igen, för att sedan åter hemfalla åt din – här många gånger upprepade tes – att det faktiskt var Christer Pettersson som gjorde det ändå. Dina resonemang går liksom i cykler och tycks hela tiden återvända till dessa två omhuldade teorier i slutändan. Jag säger det – i all välmening – på engelska: Get a grip
Basstationer och relästationer.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kommunikationsradio
I denna wikipediaartikel om walkie-talkies står angivet att dessa kan fungera både i direktkommunikation med varandra och via en basstation/relästation. Alternativet med basstation ger en längre räckvidd och gör att de fungerar bättre när det finns höga hinder.
Radiosändningen från vinden där polisman Ö flyttade in, som jag postat länk till längre upp (Striptease sommarupplaga -94) klan således vara en basstation/relästation.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Rel%C3%A4station
Här är också en artikel om relästationer.
Jag spånar lite.
Om man ser hela utredningen i skenet av en total mörkläggning och inte en mordutredning, så kanske det finns en möjlighet att de samlade vittnesmålen om W.T:s och all tillhörande utrustning som observerats på vindar och bilar i samband med mordet, ingår i en ej avhemligad skyddsoperation eller en ej avhemligad beredskapövning som gick åt fanders. I skenet av det blir ex. Rolf Dahlgrens redogörelse mer begriplig om sin chef. Holmér kan ha varit chef över det hela.
Även det berömda över w.t. uppsnappade samtalet av Åke M. som bara tvärdör efter sista meningen ”statsministern skjuten”, kanske får sin förklaring i att det är två operatörer som tror att objektet är skjutet fast på låtsas i en övning.
Alf Karlsson Säpo som mot sitt nekande befann sig i polisens ledningscentral är en person till som kan få sin förklaring i en sån modell till förklaring. Han har en roll men håller på tystnadsplikten.
Kanske inte alldeles galet, s.a.s., Andreas. Rolf Dahlgren hävdade ju att Holmér for som en tätting över/runt Stockholm under det dygnet, och att man plockade upp en annan man och en annan kvinna under eftermiddagen/kvällen och körde fram och tillbaks också. Fast det går ju inte ihop om Holmér var i Borlänge och förberedde sig på att åka skidor i Vasaloppet igen då… 😉 . (ironisk blinkning för att jag faktiskt tror att Dahlgren hade något att komma med där, men skrämdes till tystnad).
Kanske kan det t.o.m. vara så att den gick åt fanders för att den ‘kapades’ av dessa infiltrerande attentatsmän, inom ramen för en eventuell sådan övning. Vem skulle då hållas ansvarig för något sådant? Alf Karlsson? Hans Holmér? För många huvuden som skulle krävas på fat ifall man gick till botten med det. Bättre då att…
Möjligheten finns också att det rörde sig olika, kanske två grupper med w.t.-teams ute mordkvällen. Ett gäng med good guys och ett bad guys-gäng.
F.ö. är jag helt övertygad om att Inge M är det vittnesmål som ligger närmast sanningen. Mördaren stod och väntade i hörnet på paret, kanske framsmygen från Luntmakargatan efter order över w.t.
Vad som retat mig sen presskonferensdagen och senare på kvällen Veckans Brott-specialen, är att under intervjun med Inge fick han ingen möjlighet att redogöra för vad han egentligen såg från sin bil, en väntande mördare som han beskriver som en slaktare. Det var bara ytligt ”skitprat” inget egentligt viktigt.
Poängen med att inte låta Inge komma till tals ordentligt menar jag, är att det hade förstört bilden av S.E. som den nye patsyn. S.E. gick efter, Inges mördare stod och väntade.
Att det absolut viktigaste som Inge sett inte berördes gör att jag finner hans uppgifter än mer styrkta och övertygande. I mallen för K.P:s hittepåmördare, där kan ingen redan vänta på paret i hörnet. Antingen är V.B. förda bakom ljuset eller spelar med åklagaren i mörkläggningen.
Hade varit intressant att hört Inges upplevelse ang. den tafatta intervjun.
Jag har hela tiden tänkt att mördaren följde efter från bion o gick förbi när Lisbeth kollade på kläder.
Gunnar,
Vad är underbyggda slutsatser Gunnar? Jag vågar inte dra några säkra slutsatser i Palmemordet. Om Olof och LP:e samtalat med mördaren så visste hon nog vad mordet handlade om. Det är ju detta ”annat” som hon inte ville nämna. Är detta en underbyggd slutsats Gunnar? Eller en svepande spekulation? Vedertaget fakta kan ju även ha sina svagheter. För övrigt: Du är ofta irriterad på mina kommentarer, har jag observerat, men de e bara kul att få vara med.
James, Denna gärningsman var en känd person av både LP.e och Olof. En aggressiv och amatörmässig utförd slakt, så enkelt är det. Min inre kompass visar sällan fel. (Detta är en helhetsbedömning) när man sakteliga sållat bort all onödig trams. I vilken riktning visar din kompass? PS/ Tar nu paus och är borta en vecka. Hej- då!
Jag borde kanske inte svara på det, men det får bli min sista replik till dig då, Niklas B. Se nu till att du har koll på ”din inre kompass”(det är ju baserat på en ”helhetsbedömning” då) när du blir borta en vecka, så att du inte går/far vilse.
Och: med tanke på alla ‘besynnerligheter’, paradoxer, lögner, mörkläggningstendenser, etc. så säger mig ”min inre kompass”, precis som hos många andra som bl.a. är aktiva här, att MOP bottnar i ‘något slags konspiration’. Jag önskar t.ex. att Hans Melander kunnat gå vidare med ”Sydafrika-spåret”, och gjort mer djuplodande undersökningar med/hos MI5/MI6 i England också, angående individer som var inblandade i Sydafrikas både officiella och inofficiella (”black ops”) verksamheter. Där ligger nog mer än en hund begraven (s.a.s.), tror jag.
Men, det kanske fortfarande är ‘för tidigt’ att dra i de trådarna ännu; det kanske finns ‘folk’ som skulle exponeras då, som inte önskar det. Precis som i fallet med Dag Hammarskjöld så skulle det, om vi kom tillräckligt nära sanningen, kunna visa på en bild som inte är särskilt fördelaktig för ‘folk’ som tidigare räknats som ‘allierade’, (och möjligheten finns att det även kanske skulle ändra vår syn på OP lite, och det finns även en möjlighet att det kanske inte skulle vara helt till hans, eller hans partis, fördel då. Det kanske skulle förändra vår syn på Sverige i grunden…).
Bon Voyage!
Nyligen släppt vittnesmål där vittnet tror att någon sprungit efter gärningsmannen. Styrks som bekant inte av övriga vittnesmål men vi vet ju inte hur nära inpå ”språngmarschen” efter gärningsmannen ska ha skett. Man får naturligtvis ta det här med en nypa salt men det finns ju en teoretisk möjlighet att det kan vara Engströms språngmarsch som här bevittnas (sid 4):
https://drive.google.com/file/d/1qVRxHn9lYpLR4Ym2feq_1mPBZo5O6kJe/view
Förhöret ägde rum 1997 och det är si och så med detaljerna, vilket är fullt rimligt. Men det finns ju anledning till att ta det där vittnesmålet med en nypa salt. T.ex. uppfattar hon att det tar 1-2 minuter innan någon kommer fram och hjälper Lisbeth/Olof.
Läste om tidiga vittnesförhör och hittade ett vittnesförhör med Charlotte L från 1986-03-03. Sidan 5 är intressant. ”Det var någon som sprang efter en bit”.
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMaE1URWEyWjZnM2M/view
Detta stärker ju till viss del möjligheten att någon kan ha sprungit efter gärningsmannen i ett tidigt skede. Har grubblat en del på detta, finns det möjligen någon möjlighet att Engström kan ha sprungit efter gärningsmannen i ett tidigt skede men senare av någon anledning ändrat detta till att han sprungit efter poliserna? Jag har en del svårigheter att placera in hans ”språngmarsch” Han tycks ju åt sin hustru uppge att han sprungit efter gärningsmannen. Han kan ju självfallet också menat att han sprang efter gärningsmannen även om det var poliserna han sprang efter. Han sprang ju samma väg så att säga.
Varför är makarna Palme felvända på rekonstruktionsfotona? Inte genomförde man väl rekonstruktionen spegelvänd?
Det är förstås inte helt omöjligt, men på vilket sätt är möjligheten att han sprungit efter polisman Klas G mindre trovärdig?
Engström redogör ju ganska klart för vad som händer på brottsplatsen då han återkommer. Avseende ambulansen, fler poliser, kroppen på bår som är på väg in i ambulansen.
Allt detta borde ha skett precis då enligt den officiella kronologin.
Ja det är ju sant men det är märkligt ändå. Det är synd att förhörsledaren inte låter Charlotte L tala till punkt på sidan 3 i samma förhör.
”F: Det är dom, det är 3 personer som du iakttar.
L: Ja men sedan kommer det..
F: Vi väntar där”
Hade varit intressant att fått höra fortsättningen. Vi får se om det dyker upp något ytterligare i något nysläppt dokument. Håller som bäst på att försöka hinna läsa igenom dessa.
Simon A.
Det var synd att förhörsledaren inte lät henne tala till punkt där.
Jag har precis lyssnat igenom både TR och HR förhören med Charlotte L, med förhoppningen om att åtminstone någon skulle ta upp frågan om den efterföljande mannen som diskuteras i förhöret.
Resultatet blev magert.
Det närmaste de kommer denna fråga är då Anders Helin ställer ett par ganska ledande frågor:
Helin: och det är bara en person som springer därifrån…
CL. Jaa,
Helin. Och det var den som du såg skjuta?
CL: Jaa.
Det hade varit intressantare om han citerat ur förhöret, så hon fått möjligheten att förklara om det hela var ett missförstånd eller inte.
Ja absolut.
Det är ju möjligt att hon menar att det är i ett senare skede någon gjorde en ”språngmarsch” efter, som hon uppfattade det, gärningsmannen. I så fall bekräftar det Engströms egen historia. Det är förståeligt att det inte kan ha varit helt lätt med kronologin för de inblandade och att sammanblandningar kan ha skett. Allt var ett enda virrvarr de första minuterna men som sagt, synd att man inte frågar ut henne mer på denna punkt.
Enligt Ingvar Windén (förare till Gösta Söderström) så gjorde även han (Windén alltså) en språngmarsch in i gränden för att sedan vända tillbaka, då han insåg att han inte hade något signalement på GM. Denna språngmarsch gjorde han i princip direkt efter att de kom fram med bilen till mordplatsen.
Så det är ju flera personer som rör sig in och ut ur gränden. Jag syftar då på, utöver Windén, Engström och pikétpoliserna. Å andra sidan borde man se skillnad på en polis och en civilklädd, men det var ju mörkt så kanske kan man sammanblanda vad det är man ser. Men det hade varit väldigt intressant att höra henne utveckla.
Att sanningen om Palmemordet kommer i dagen är förstås primärt och oerhört viktigt, men varje gång man från utredningshåll lägger fram svaga och helt ogrundade ”lösningar” måste man först kämpa ner dessa teorier med fakta innan de slår rot, och tack och lov verkar Skandiamannen-teorin ha betydligt svagare uppbackning än den tidigare CP-teorin.
Skandiamannen befann sig bevisligen på brottsplatsen vilket CP inte gjorde, men det är inte en omständighet som knyter honom till mordet mer än någon annan som befann sig på platsen – oavsett om de förekommer i de övriga vittnesmålen eller inte.
Det är tvärtom. Om man jämför med CP har han till skillnad från honom i ett mycket tidigt skede givit adekvata beskrivningar om vad som utspelat sig på brottsplatsen efter att gärningsmannen lämnat platsen.
Beskrivningar vi inte fick ta del av under Åklagare Krister Peterssons presentation, och de vittnen som avfärdar honom som gärningsman har helt enkelt sopats under mattan.
Dessa är inga vittnen som helst, utan det handlar om vittnen som såg gärningsmannen springande lämna mordplatsen.
Gemensamt för både SE och CP är att de pekats ut offentligt.
Gemensamt för båda är också att den tekniska bevisningen saknas.
Vapen och motivbild saknas, liksom gärningsbeskrivningen.
I väsentliga delar gapar stora svarta hål – utredningen famlar i mörker.
Två till utseende, klädsel och levnadsmönster så olika personer försöker man göra förväxlingsbara, och för att ro den biten i hamn tar man hjälp av Mårten Palme som sett en person utanför Grand som han efter många turer med stor säkerhet i rätten pekat ut som Christer Pettersson. Men nu har han ändrat sig till att mannen var lik Stig Engström.
Klockan för den observationen var då ca 23.17 och trots att Engström stämplade ut 23.19-23.20
långt från den platsen försöker man ändå, åtminstone i bokform krysta fram den hypotesen.
Man låg förståeligt nog lågt med detta under presentationen.
Om Mårten senare förstått att den mannen han såg inte kan vara Stig Engström, så är det åtminstone inte någon upptäckt som gjort att han backat från sitt gärningsmannabyte från Christer Pettersson till Stig Engström.
Hans nya övertygelse verkar komma från två böcker i ämnet Engström. ”Nationens fiende” och ”Den osannolika mördaren” samt en övertygelse avseende polisens senaste slutsatser.
När det gäller de intervjuer som är gjorda med Mårten, efter Krister Peterssons framställning saknas frågor om hans tidigare svaga utpekande av Engström som Grand-man, trots att det tidigare slagits upp så stort.
Jag kan åtminstone inte hitta någon följdfråga om hans utpekande av Engström.
Varför saknades den uppföljningen?
Utan att misskreditera Mårten på något sätt, måste jag ändå säga att hans förhållningssätt till mordet på sin far är ganska egendomligt.
Och hur man än vrider och vänder på det, så har han åtminstone minst en gång pekat ut en oskyldig: CP eller SE.
Och fortfarande har ingen av de som tidigare varit så säkra på Lisbeth Palmes utpekande av CP gett en hållbar förklaring till att de nu bytt fot och förkastar hennes utpekande som icke trovärdigt.
Dessa frågor tycker jag i nuläget är de intressantaste att söka svar på.
I Ekots specialsändning den 10 juni gör Marcus Nilsson en intervju med Mårten Palme. Den är på drygt 13 minuter och börjar vid 1.48.45.
Nedan har jag transkriberat två avsnitt, som bland annat handlar om Mårtens iakttagelse av Grandmannen, men också hans tidigare övertygelse om CP:s skuld. Den första passagen börjar vid 1.56.40.
Ekot: -Nu när det här har lyfts fram. Chefsåklagare Krister Petersson, han kommer att lägga ner undersökningen. Han är säker på, eller han menar i alla fall på att det räcker för att häkta, sa han där, Skandiamannen, Stig Engström. Vad betyder det här för dig och din familj nu? Är det här punkten nu eller hur ska man se på det här? Det kom ju ändå reportaget 2018, som du berättade om?
MP: -Ja, det…jag tycker nog, reportaget var väl det som var mest skakande, tycker jag. Men det här konfirmerar ju det, den bild man får. Jag tyckte reportaget, redan det var väldigt övertygande, måste jag säga.
Ekot: -Vad var det för känslor som kom då, då, när du fick läsa det här reportaget? Var det en aha-upplevelse? Men det är så här det måste ha gått till, eller vad var det som du tänkte då? Det är ju 2018?
MP: -Ja, det tycker jag nog. Alltså, jag var på en konferens i Washington, kommer jag ihåg, så jag laddade ner det här reportaget från tidningen Filter på det här nätet. Och det var väldigt skakande, tycker jag nog. Och…dessutom så stämmer det ju lite överens med mina egna vittnesuppgifter och iakttagelser utanför biografen Grand, med den här kepsen och de stålbågade glasögonen och den här rocken och så. Så att jag tyckte även att jag fick en liten chock när jag fick se de här bilderna på honom också. Men också trovärdigheten i berättelsen så att säga.
Ekot: -Bilderna från det Rapportinslaget alltså, som visades på TV-skärmarna som vi kan lyssna till vid ett senare tillfälle också, de, när han själv då, Stig Engström, menade på att så här ska det ha gått till?
MP: -Ja, just det. Det var ruggigt också, faktiskt, och se.
Ekot: -Vad är det i de bilderna du ser när man ser det tydliga ansiktet och den kepsen och den väskan, då, som beskrivs?
MP: -Ja, nä, det är ju…liksom…det är ju igenkänning där från…framför allt de här glasögonen och kepsen då som…som jag angav faktiskt i första förhören.
Ekot: -I vilket läge…vad är det för minnesbilder du får? Från vilken situation är det, om du tänker dig bak till mordnatten, du får de här minnesbilderna ifrån, då?
MP: -Ja, situationen var ju att jag såg en person, som tittade in i ett skyltfönster, som stod precis…söder om biografen Grand, då.
Ekot: -Mm.
MP: -Nu är det ju inte helt säkert att det är…alltså…att den personen är Stig Engström. Stig Engström kan ju vara… Det är ju inte helt styrkt hur han tar sig från…hur han…ja, det är ju styrkt att han går ut 23.19, men han kan ju ha gått in bakvägen och han kan ha gått ut under tiden…ja, från…under kvällen på olika sätt…han kan ha kommit in bakvägen och gått ut i en ganska snabb tidsföljd. Så att det går ju liksom att få ihop de där bilderna, men det är inte säkert att det är så.
Sist i intervjun, vid 2.00.20, kommer den naturliga frågan om Mårten Palmes tidigare övertygelse om att gärningsmannen var Christer Pettersson.
Ekot: -Jag måste bara fråga också. Du var ju tidigare också väldigt säker på att det var Christer Pettersson. När någonstans var det som du, kanske då, frångick den tanken att det kunde ha varit Christer Pettersson?
MP: -Ja, alltså, anledningen till att jag var väldigt övertygad om Christer Pettersson var ju att min mamma var väldigt säker på att det var han. Hon pekade ut honom i den här konfrontationen… videokonfrontationen. Tyvärr var ju den här videokonfrontationen inte…dels så var…ja, dels så var det ju tyvärr så att hon inte såg honom, mördaren så att säga, särskilt länge och det var ju en otroligt pressad situation och så där, och det var inga…inget bra ljus och det fanns ju en massa omständigheter som gjorde att hennes vittnesmål inte var…hundraprocentigt, så att säga. Och sen gick det ju ganska lång tid innan den här konfrontationen, där hon pekade ut Pettersson. Och för det tredje så var ju konfrontationen inte helt hundraprocentig, utan det var ju…jag genomgick ju faktiskt samma vittneskonfrontation och de här andra personerna var ju poliskonstaplar och skilde sig ganska markant från Pettersson på en rad olika sätt. Så att det fanns en rad problem med konfrontationen och…så klart, men jag var ändå övertygad om att hon hade rätt, eftersom hon själv var väldigt övertygad om den…om det.
Ekot: -Så när svängde det,då?
MP: -Äh, det var väl det där med…
Ekot: -Var det 2018? Filter, alltså?
MP: -Ja, just det. Det var Filterreportaget, det kan jag säga, ja.
Tack för utskriften. Det Mårten Palme säger här ska förstås jämföras med vad han säger under konfrontationsförhöret den 14 december som hölls flera timmar innan Lisbeth Palme fick se videofilmen med konfrontationsgruppen. Hans – i och för sig lite osäkra – utpekande av Pettersson under konfrontationsvisningen kan alltså inte förklaras med att hans mor pekat ut Pettersson. Konfrontationsförhöret och andra polisförhör med Mårten Palme hittas här.
I Ekointervjun hänvisar han också till en annan förklaring till att han felaktigt skulle ha pekat ut missbrukaren från Rotebro, nämligen att ”de andra personerna skilde sig ganska markant från Pettersson på en rad olika sätt”. Mårten skulle alltså haft anledning att stanna upp för just Pettersson för att han var avvikande i förhållande till de andra.
Det är ju ganska troligt att det var vad som skedde. Men det ska noteras att Mårten under konfrontationsförhöret faktiskt får en fråga om han tycker att det är en bra konfrontationsgrupp. Han svarar uttryckligen att han tycker det. Palmeutredarna har enligt hans uppfattning valt ut personer med ”rätt ansikte”, ”det släta, fyrkantiga ansiktet” som han tycker sig minnas. Men han kommer alltså fram till att nummer 7, Pettersson, är den som passar bäst in på hans minnesbild av mannen vid bion. Invändningarna mot kvalitén på konfrontationsgruppen verkar alltså vara något som han kommit fram till i efterhand, kanske under inflytande av den offentliga debatten i frågan.
Vad kan vi dra för slutsatser av detta?
Ja, kanske att Mårten i olika sammanhang har visat sig vara lika lättsuggererad som många andra skulle ha varit i hans situation. Och man kan fråga sig vad han egentligen kom ihåg av mannens utseende när han nästan tre år efter mordet kallades till konfrontationsvisningen. Vi ska ju påminna oss att när han gjorde sin tämligen alldagliga iakttagelse vid bion visste han inte att hans far snart skulle bli mördad.
Och om hans minnesbilder var rätt vaga 1988 kan man tänka sig att de är ännu mer vaga mer än trettio är efter mordet. Att Mårten i förhör redan 1986 talade om en man som hade någon sorts keps och kanske stålbågade glasögon har däremot ett intresse – vem det än var han såg. Och det tycks vara insikten om att han sa så som gjort att Filters reportage och kontakten med Thomas Pettersson gjort ett så starkt intryck på honom att han ändrat sina slutsatser om gärningsmannens identitet.
Nu kan var och en som läser de tidiga förhören med Mårten konstatera att det bara är vissa uppgifter som för tankarna till Engström, i andra avseenden låter det som om det är en helt annan person han beskriver. Vad är rätt och vad är fel i Mårtens beskrivning? Det kanske vi delvis kan få klarhet i om vi jämför hans uppgifter med vad andra sagt om en mystisk man vid bion. Jag diskuterar den saken rätt utförligt i min bok Mordgåtan Olof Palme och konstaterar att det finns intressanta likheter mellan flera av vittnesmålen om en Grandman.
Men som framgått av diskussionen på den här bloggen finns det en rad problem med hypotesen att det skulle ha varit Engström som var där bara några minuter innan han stämplade ut från arbetet. Och Krister Petersson avstod försiktigtvis från att placera Engström vid Grand när han gjorde sin presentation den 10 juni.
Tack Mikael B.
Det Mårten säger kan kanske tolkas såhär: ”Eftersom min mor var så säker på att hon såg Christer Pettersson vid mordplatsen, och därmed drog slutsatsen att han måste vara mördaren, ville jag ge henne understöd genom att med stor säkerhet också peka ut honom som den man jag såg vid Grand” trots att jag egentligen inte sett hans ansikte och har f.ö väldigt vaga minnesbilder av personen.
Men nu efter hennes död anser han att hennes utpekande är osäkert. Han totalsågar det han hållit hårt på i alla år.
Kan man dra någon annan slutsats än att han nu tror att hon egentligen såg Engström, men att de dåliga ljusförhållandet på platsen och misstaget vid konfrontationen spelat avgörande roll.
Då måste även han ha sett Engström vid Grand förstås, under förutsättning att det är möjligt för Engström att springa runt via stämpelklockan och komma ut i lagom tid, och eftersom det råder delade meningar om detta så kan det ändå vara möjligt.
Fortfarande har han inte sett mannens ansikte, och minnet av personen är så svagt att han måste läsa sina egna vittnesmål för att hitta likheter.
Och om det inte var Engström han såg, så verkar det inte spela någon större roll.
Reportaget var omskakande, och presentationen av den nya mördaren lades fram på ett trovärdigt sätt, trots att allt i bevisväg saknades.
Engström verkar f.ö vara en ruggig typ.
Att det har varit viktigt för både utredningen och partiet att få familjen med sig på Engströmbluffen är också uppenbart.
Man är naturligtvis fri att tro vad man vill om Palmemordet, men finns det inte någonstans en liten insikt om att ett utpekande oavsett om övertygelsen kommer från ett omskakande tidningsreportage, eller grundar sig på en annan högt skattad persons övertygelse – kan förorsaka men och lidande för tredje man?
Joakim Palme har också lagt ut texten omkring samma problematik. Se till exempel Anders Krafts intervju med honom i TV4:s program Mordet på Olof Palme den 10 juni.
Intervjun inleds vid 50.45. Nedanstående avsnitt börjar vid 53.00.
TV4: -Du, när du pratar med dina bröder, dina yngre bröder, Mårten och Mattias, hur har det låtit..hur har ni…Känner de likadant? Hur bedömer du det här, de…?
JP: -Ja, det gör vi, och till detta kan väl läggas då att, när vi tittar på vad Mårten iakttagit utanför Grand, så är det ju…
TV4: -Ja, han var ju där.
JP: -Ja, hans signalemente är klockrent på Stig Engström. Så jag var faktiskt lite chockad när jag såg de här bilderna…på honom, givet den beskrivning jag fått av Mårten, och jag tror att han var ganska tagen över detta och…sen har ju inte utredningen varit att få fokus i allt på vad som har hänt utanför Grand, utan vad som har hänt vid mordplatsen, så att det har inte kommit så mycket kring detta.
TV4: -Nej. Christer Pettersson fälldes för mordet i tingsrätten, friades i hovrätten, pekades ut, och det var ju det avgörande, var det många som sa, det var ju avgörande för att han skulle åtalas för mordet i tingsrätten, han pekades ut av din mor, Lisbeth Palme. Vad tror du hon hade…vad hade hon känt idag, vad hon tänkt idag, tror du?
JP: -Ja, det vet jag förstås inte, jag kan bara spekulera. Alltså jag…jag tror man ska vara klar över att det var ju inte hon…hennes vittnesmål, som ledde polisen fram till Christer Pettersson, utan det var ju andra som hade fått ner honom på Sveavägen, men utanför biografen, och sen var det ju den här konfrontationen, som flyttade Pettersson också ända fram till mordplatsen. Och det var ju…med det som vi känner till nu, en bedömning som var felaktig… utpekande. Och då kan man tycka att de här är ganska olika vid ett första påseende, men det finns en del egenskaper i deras utseende och hur de uppträder som påminner om varandra. Och jag tittade tillbaks på hennes vittnesuppgifter, såsom hon har lämnat dem i olika polisförhör, och om man tar de alla enskilda detaljer, så är det ett väldigt bra signalemente, men mer på Stig Engström än på Christer Pettersson. Och det är det som…jag tror då, att det fanns olika problem med den här identifikationen och det är väldigt svårt att göra den här typen av identifikationer. Så det är ungefär så, som jag ser på det här, men jag…
TV4: -Är det ett avslut för dig och dina bröder?
JP: -Ja, både ja och nej. Det är ju ett avslut i meningen att vi nu har fått uppgifter som inte gör att vi kan få bort Engström från Sveavägen, men det är inte förenligt med att också ha Christer Pettersson där. Det är ett avslut, därför att vi ser att man inte kommer vidare med vapendelen och det är ju därför som vi tycker att det är ett rimligt beslut att man nu avslutar förundersökningen.
Tackar. Intressant läsning.
Synd att ingen frågar om de såg Engström i media -86. Om de inte kollade då kanske för kan ju va troligt att man inte gör när man har sorg.
Tack igen Mikael B!
Denna intervju illustrerar egentligen bättre det jag tycker mig se.
Det handlar om att få ett avslut, oavsett hur krystat det än må vara.
Att ett hårdvinklat tidningsreportage som det tar en kvart att läsa igenom omkullkastat den övertygelse man haft i över 30 år är svårt att förstå.
Både Mårten och Lisbeth har säkerligen pekat ut fel man, det erkänns.
Det är en intressant insikt, och ett steg på vägen, men inte finns det väl någon anledning att tro att någon av dessa observationer i stället handlar om Stig Engström?
Det är väl kanske så enkelt att Christer Pettersson även måste bort från Grand och ersättas med någon annan stackare för att upptåget ska kunna tillmätas viss trovärdighet.
Helst Engström, även om det inte är förenligt med de praktiska omständigheterna.
Visst kan man väl unna dem ett avslut, men det som skaver är ju att man oavsett graden av övertygelse pekar oskyldiga personer för att nå dit.
Sannolikt för andra gången.
Engström själv är ju lyckligt ovetande om tilltaget, men han och hans anhöriga hade nog önskat att hans eftermäle blivit ett annat.
Jag föreställer mig att Stig Engströms eftermäle i och för sig med tiden blir ett annat än det Krister Petersson försett honom med. När väl diskussionen om bevisningen mot honom kommit till någon sorts slutpunkt tror jag det kommer att bli tydligt att han inte är någon sannolik Palmemördare.
Men den allmänna uthängningen av honom som person, inklusive gissningarna om hans bekräftelsebehov och spekulationerna om hans alkoholvanor vid tiden för mordet, kommer förstås att sitta kvar.
Det tror jag också, men de finns en aspekt till som kommer bli jobbig i historiebeskrivningen. ”Hur svenska staten agerar”. Först PKK, sedan CP och nu SE. PKK är det mest debatterade, men kanske ändå det minst skadliga beteendet, det fanns ju trots allt en stor åklagaropposition mot polisens agerande. I fallet PKK kan man kanske koka ner det till att bara HH och EC var tokskallar.
Men CP-rättegångarna? Den minst sagt patetiska resningsansökan i HD? Det fanns alltså fler tokskallar i systemet.
Och nu detta, vi har en lösning som inte ens kräver domstolsbeslut: ”Case closed”.
Minns Jan Guillous profetia: Polisen kommer leta fram en ”lösning” som inte behöver prövas i domstol (och han sannspådde ju i fallet PKK). Efter 34 års utredande tycks vi nu vara tillbaka på ruta 1.
Mycket bra sammanfattning av det dystra läget. Men den här gången finns det ovanligt bra förutsättningar att kritiskt granska det existerande bevismaterialet.
Vilket leder mig till reflektionen att Krister Petersson fattade ett mindre välbetänkt beslut när han lade ner utredningen. Han kunde ha hållit sin föredragning den 10 juni, inklusive insinuationerna mot Engström om han så velat, och sedan lagt utredningen på is eftersom det för närvarande inte gick att komma längre.
Det skulle förstås ha varit ett personligt nederlag för honom efter hans storslagna löften i februari. Men i det fallet skulle förundersökningssekretessen ha bestått trots att det i praktiken inte pågick någon förundersökning. Och det hade varit fritt fram att tro att det fanns tung bevisning mot Engström bakom hemligstämplarna – så tung att den varit ett snäpp från vad som behövts för en fällande dom. Men att Petersson på grund av sina egna högt ställda beviskrav valt att inte avsluta utredningen med ett definitivt utpekande.
Så gjorde alltså inte Petersson. Det misstaget får vi tacka honom för. Och kanske andra som han konfererat med inför beslutet.
Jag förundras också över nedläggningsbeslutet. Han hävdade ju också att han inte visste om SE agerat ensam eller i en konspiration. Så även om KP inte kunde gå runt SE så fanns skäl att fortsätta utreda.
Kan det vara så här: KP blev pådyvlad uppifrån att peka ut SE. Han gjorde det trots att han inte själv var övertygad om SE’s skuld, men ”gav igen” genom nedläggningsbeslutet vilket ledde till att material som framöver kan fria SE görs tillgängligt för allmänheten.
Jag är försiktig med att spekulera för egen del, men har full förståelse för att sådana frågor kan ställas. Peterssons agerande är svårbegripligt.
Uppifrån från var/vem?
Carita: Läs boken Mörkläggning. Där framgår att justitiedepartementet varit och ”petat” i Palmeutredningen tidigare. (Jag har tidigare kommenterat att jag sökt på Sjöberg i index och läst alla Sjöberg-sidor i ett svep och hoppat över alla andra sidor. Då ser man mönster som annars lätt försvinner i en sådan tjock och omfattande bok.)
Efter KP’s presskonferens hoppade både Ingvar Carlsson och Stefan Löfven raskt fram som ur-gökar och hohoade att de var nöjda med det nya utpekandet. De som tidigare uttryckt att de var säkra på att det var CP trots hovrättens dom.
Jag vet inte om de övar inför ett nytt avsnitt av Fawlty Towers, men det hela liknar ju mer lyteskomik än rättsstat.
Man kan inte låta bli att undra över hur många som sitter inne för brott de inte begått. Rättsväsendets fadäser börjar vara väldigt många nu och det är säkert bara toppen på isberget vi sett. Jag hoppas jag har fel men magkänslan säger något helt annat.
Ja, sådana frågor är ju i princip omöjliga att få svar på. Men att problemet existerar i länder vars rättssystem har ett visst anseende illustreras till exempel av den här artikeln från en tidskrift utgiven av Northwestern University i Illinois om avrättningar i USA som jag googlade fram.
Dödsstraffet återinfördes i USA 1976 efter nio års uppehåll. Redan 1999, då artikeln är skriven, hade ny bevisning kommit fram när det gällde 74 personer som redan dömts till döden, bevisning som ledde till att de friades. Statistik som refereras i texten visar att en av sju som dömts till döden under den period som artikeln tar upp senare visat sig ha dömts på oriktiga grunder. (Det verkliga talet är antagligen högre.) Artikeln beskriver hur juridik- och journalistikstudenter – utan ekonomisk ersättning – engagerat sig i att granska bevisningen i fall som lett till dödsdomar för att ge de dömda en chans som de inte fått tidigare.
Det är en påminnelse om att existensen av en statlig rättsapparat inte är någon garanti för rättvisa. Det krävs också insyn i rättsprocessen och engagerade medborgare.
Simon A, jag har tänkt i liknande banor. Det är naturligtvis upprörande om Hederlige A döms felaktigt för brott som Skurken B begått.
Men det är också upprörande om Skurken C döms felaktigt för Skurken B’s brott, och det kompenseras inte av om Skurken B senare döms för Skurken C’s brott. Men jag undrar om inte en del tänkte så om CP. Han kanske inte mördade Palme, men det var bra att han dömdes eftersom han borde vara inlåst hur som helst. Och tänker man så, då spelar det inte så stor roll om polis-åklagare-domstol agerar rättsosäkert: Det är bra att de håller efter buset.
Om myndigheterna agerar rättsosäkert, underlättas ju inte återanpassningen av brottslingarna. Många av dem borde bli rätt förbittrade.
Det finns fortfarande en alldeles för hög tilltro till rättssystemet i Sverige. Vi vill gärna tro att rättsväsendet är säkert och tillförlitligt och att varje avslöjad skandal är ett undantag. Quickhärvan är ett bra exempel. Hur ska man kunna förklara att han dömdes i flera olika tingsrätter till mord på så svag bevisning? Det svar som allmänheten landade i (ivrigt påhejad av Leif GW Persson) var att det s.k. Quickgänget var inkompetenta, trots att de hade imponerande karriärer och rimligen inte var kompletta idioter. Men man måste skylla på dem för att skydda tilltron till tingsrätternas bedömning.
För ärligt talat, även utan Hannes Råstam avslöjande, Quicks tillbakadragna erkännande och skelettbiten som visade sig vara en träbit, så fanns det gott om rimligt tvivel till att Quick var skyldig i samtliga rättegångar. Men det är en obekväm sanning för rättsväsendets representanter och försvarare. För vad säger det om tingsrätternas förmåga att utvärdera bevis om flera olika tingsrätter fäller en oskyldig man? Alltså måste hela skulden läggas på en liten grupp som tacksamt nog har hunnit gå i pension och alla ev tjänstefel hunnit bli preskriberade, när historien väl skulle skrivas om.
Samma princip användes i Kevinfallet där den f.d. polischefen som lett utredningen fick bära hundhuvudet. Men var var åklagaren, högre chefer, media när rättvisa skulle skipas? Vilket ansvar hade de inblandade poliserna som inte ledde utredningen? Man kan säga att Holmér har fått spela samma roll i utredningen av MOP. Det är så enkelt att peka ut en syndabock och sen fortsätta låtsas att så snart han är ersatt av någon ny person så är systemet tillförlitligt igen. Men när saker händer hela tiden i olika varianter är det ett systemfel.
Därmed inte sagt att dessa personer inte var inkompetenta och förtjänar kritik för sitt agerande. Men ett fungerande system bör kunna fungera ändå genom olika kontrollfunktioner. Åklagare och polis får gärna tro på en GM och försöka tolka bevisen så förmånligt som möjligt för att bevisa den hypotesen. Men sen måste hypotesen checkas av mot teknisk bevisning, försvarsadvokaters ifrågasättande, medias granskning etc. I Holmérs fall med PKK så fungerade systemet i och med att åklagarna satte gränser. I Quick- och Kevinfallen skedde inget ifrågasättande alls.
Samma sak kan sägas om KP & Co:s presentation av SE som GM. Till de senares försvar kan dock sägas att deras utpekande saknar juridisk relevans, även om det naturligtvis finns anledning att kritisera det ändå.
Åklagare har en objektivitetsplikt och får inte tolka bevisning så förmånligt som möjligt för att bevisa något. Inte heller undanhålla saker som talar till den misstänktes fördel.
Zombie: Tyckte du att Anders Helin uppfyllde sin objektivitetsplikt i åtalet mot CP?
Zombie, du övertolkar vad jag säger. Polis och åklagare kan självklart prioritera en hypotes som de finner sannolik även om den baseras enbart på ett urval av uppgifterna i utredningen,och det finns andra uppgifter som pekar åt ett annat håll. Något annat skulle i praktiken göra utredningar praktiskt omöjliga, eftersom det ofta finns massvis med motstridig information. Då måste man sålla och göra en bedömning för att komma vidare.
Men man måste fortfarande utreda även det som talar emot och ska man åtala någon måste man lämna över allt material till försvararen etc. Huruvida det verkligen sker i verkligheten i alla fall är väl mer tveksamt. Risken är nog inte i första hand att åklagare försöker mörka viktig bevisning, utan att det uppstår tunnelseende, group think, confirmation bias, selektiv perception och allt annat våra hjärnor kan ställa till med för vår möjlighet att tänka logiskt och objektivt.
KP tycker säkert själv att han varit fullständigt objektiv i sin utredning. Det är därför jag anser att det måste finnas starkare kontrollfunktioner inbyggda i systemet. Det är när dessa saknas eller är svaga som utredningarna tenderar att hamna fullständigt snett.
Blev följande uppgift från Lisbet Palme någonsin ordentligt undersökt?
En kväll efter julhelgen hade hon sett två manspersoner stå och iakttaga makarna Palmes lägenhet.
Fru Palme kunde dock inte säga den exakta tidpunkten.
Hon sa att hon lade märke till männen på grund av att en man var påfallande lång.
Hon uppskattade männens ålder till 40-45 år,båda var mörkhåriga , en av männen hade mörkblå täckjacka.
Vidare sa hon att just den mannen med den mörkblå täckjackan trodde hon sig sett springande från platsen för brottet ikväll.
https://drive.google.com/file/d/1fuZYh12uhkCc8ndbp4wUKvH2SW0wbDhR/view
Hoppas att det är okej att byta ämne?
Hans Holmér hade ju stark ställning som spaningsledare under det första året.
(Vem vikarierade för Hans Holmér som länspolismästare?)
Holmér fick beskedet lördag morgon, kl 07.35 av personalen på Scandic Hotell i Borlänge,
att statsminister Olof Palme hade blivit mördad.
Om Olof Palme INTE hade mördats, hade Hans Holmèr och kvinnlig sällskap sovit över ytterligare
en natt på Hotell Scandic?
Jag ringde till Hotell Scandic 26/2-2003, receptionisten sa avståndet från Hotell Scandic till
Vasaloppets, start Sälen (Berga by), är cirka 22 mil. Starten Vasaloppet äger ju rum söndag morgon
kl 08.00.
Hur lång tid tar det att köra bil mellan Stockholm – Västerås? eller Norrköping?
P.S. Fick Hans Holmèr sparken eller silkessnöret av regeringen?
Hoppas att Gunnar Wall på dessa frågor?
Jag kan försöka svara på två av frågorna.
Det var Gösta Welander som var ställföreträdande länspolismästare:
https://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6sta_Welander
Hans Holmér hade mycket lång tid i förväg bokat övernattning i Sälen för natten mellan lördag och söndag. Detta kontrollerade bl.a. Sven Anér på sin tid (Se Affären Borlänge).
Hej Mikael B!
Tack för svaret när det gäller Hans Holmérs, övernattningar inför Vasaloppet.
Det bevisar väl varken det ena eller andra. För i förväg kända evenemang bokar även jag hotell långt i förväg. (Sedan kommer Covid19, och då får man avboka i den mån det går.)
Men det finns en del knepigheter med Borlängehotellet. Det ifrågasätts (Anér) om HH verkligen varit där och betalat för natten. Kvitton och verifikationer verkar saknas.
Jag har en annan fundering. HH gick ner till receptionen 07:35 för att skaffa varmt vatten till sin termos. Frukosten hade inte börjat serveras uppger HH.
Jag har bott på en del olika Scandic-hotell. Jag har aldrig varit med om att frukosten inte börjats serveras så sent på morgonen. Är det speciellt dålig service på Scandic i Borlänge?
Byter spår lite. Återigen: varför följde man inte upp detta ifrån Krister Peterssons/Hans Melanders sida?
Går det verkligen att ”komma runt” detta? Verkligen?
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/A23nLM/forhor-powell-om-mordet-pa-olof-palme?fbclid=IwAR28oUQITjfjWZSnTRrb97QXiDk3_Jdca8Xvwct8maDwpI_YCCeObFCwhRg
Kanske borde begära ut dokument från PU som verifierar utredning i frågan.
Ja, kanske det.
Fortsätter här: eFolkets intressanta artikel i ‘ämnet’. Men först rekapitulation av föregående artikel. Där sägs det:
”I förbigående nämnde Philip Powell sedan för De Kock, att Sveriges statsminister Olof Palme hade mördats av en svensk attentatsman, bosatt i södra Turkiet, som hade tillhört den svenska underrättelsetjänsten. Under de få minuter man pratade om den saken fick De Kock av Powell också svenskens namn, adress och telefonnummer. Skälet till detta var att De Kock vid den här tiden hade börjat göra affärer uppåt Europa. Powell trodde att De Kock kunde få nytta av svensken någon gång, eftersom han var en ”säker person som man kunde lita på”.”
Södra Turkiet? Finns det någon svensk f.d. underrättelseman som är/var boende i Södra Turkiet? Vad räknas som ”södra Turkiet”? Räknas den turkcypriotiska delen av Cypern som ”södra Turkiet”? (kan ett sådant geografiskt perspektiv se lite annorlunda ut om man härstammar ifrån Sydafrika?). Man kommer alltså, ganska osökt, att tänka på Bertil Wedin då (nämner hans namn eftersom det inte är någon större hemlighet att han förekommit i dessa sammanhang många gånger förut; och speciellt i anknytning till att ha varit svensk underrättelseman; Sydafrika; svenska EAP-tidningen ”Contra”, PKK, etc.).
Denne Bertil Wedin har alltså förekommit många gånger i sammanhangen/teorierna om delaktighet i MOP. Han var ’emot OP’, hade stort/brett kontaktnät med/inom svenskt näringsliv, underrättelsetjänst, internationella kontakter, Sydafrika, PKK-spåret, USA/England, etc.
Han har också blivit intervjuad några gånger. Både Aftonbladet och SvD lyckades ta sig till hans turkcypriotiska hem – utan några närmre svårigheter – och intervjua honom (Svd under 3 dagar!).
Krister Petersson gjorde, enligt släppt dokument ifrån förundersökningsmaterialet, en förfrågan till turkcypriotisk polis/myndigheter, samt svenska ambassaden (konsulatet?) om ifall de kunde vara behjälpliga i att få höra Bertil Wedin. Svaret tycks inte ha blivit positivt. Men frågan är varför man inte ansträngde sig mer? Eller varför man helt enkelt inte bara åkte ner och försökte få till en intervju/förhör med honom på plats? Om Aftonbladet och SvD kan lyckas med något sådant så borde väl Krister Petersson & co kunna klara av det? Eller är/var det p.g.a. att det måste vara formellt, och att man inte hade någon jurisdiktion där? Men att åka dit ner och försöka prata förutsättningslöst med honom borde ju kunnat försökas i vart fall, eller? Och skulle det ha visat sig ha funnits något av substans i vad han då eventuellt hade haft att säga så skulle man ev. kunnat gå vidare till internationella domstolen i Haag (även om den turkcypriotiska delen av Cypern inte har något utlämningsavtal med någon så räknas väl fortfarande hela Cypern fortfarande som en helhet utifrån EU:s sida?).
Wedin har också sagt att han tidigare haft ’saker/slutsatser’ att förmedla till tidigare Palmeundersökningar (om såväl eventuell mördare som ’upphovsman/män’ till MOP), men att de inte varit intresserade av detta, och att han själv därför ”tappat intresset/motivationen” till det. Frågan är om Petersson & co var medvetna om detta?
Och, en ytterst relevant fråga som ställs här är också: om man ifrån sydafrikanskt håll inte alls, på något sätt, var inblandade i MOP, varför ’strömmade det ut information/anklagelser’ ifrån så många som ställdes inför sanningskommissionen där nere senare? Vad var förtjänsten med något sådant?
Och, återigen, varför kontaktade man ifrån Krister Petersson & co:s sida inte engelska myndigheter/polis/underrättelsetjänst angående ev. samtal med Philip Powell angående detta ‘ärende’?
Och, återigen: Går det verkligen att ”komma runt” detta spår? I så fall: hur då?
https://efolket.eu/palme-utredningen-det-verkliga-och-lange-forbjudna-huvudsparet/
James
Mycket intressant och jag tänkte direkt igår när jag läste ditt inlägg att Södra Turkiet måste varit förväxlat med Turkcypriotiska delen av Cypern där Bertil W bor. Det kan ju inte vara ngn annan De Kock menar att PP berättade om.
Bara att Bertil W bor där och lever som han gör är ju misstänksamt. Hans uttalanden i media, Stocklassas samtal med honom, och hans yrkeshistoria har alltid intresserat mig.
Varför gick inte Krister Petersson djupare i arbetet med att få kontakt med Bertil W?
Jag har bara läst de dokumenten, som är släppta, där han försöker få kontakt med turkcypriotisk polis/myndigheter, samt svenska ambassaden/konsulatet.
Tack Calle!
Ja, mycket intressant med dessa artiklar! Där finns nog vissa ‘nycklar’ till den riktiga lösningen på MOP, känns det som. Jag vet inte mer än du, har också bara läst (här) de dokument som är släppta. Fast man tänker sig ju att Krister Petersson kunnat komma i kontakt med Bertil Wedin lite mer förutsättningslöst om han bara ansträngt sig lite mer. Det blir till något slags ”light”-variant av försök till kontakt från Peterssons sida i detta ärende (lite ”mellanmjölk”). Desto mer krut tycks de ha lagt på ”Skandiamannen”…
Som sagt, om både Aftonbladet och Svd lyckades få tag i – och prata med/intervjua – Wedin i hans turkcypriotiska hem så borde även Krister Petersson & co kunnat klara en sådan sak (håller helt med dig: varför bor han där? Den turkcypriotiska delen av Cypern har alltså inga som helst utlämningsavtal med något annat land. Det i sig skapar ju vissa misstankar. Frågan är kanske hur EU:s jurisdiktion gäller där?). De kunde ju ta sig upp i fjällen för att intervjua ägaren till den fjällstuga som ”Skandiamannen” hyrde, efter så många år, så då borde väl klara av att sätta sig på ett plan ner till södra Europa också? Man kan väl knappast ha varit oroliga över att skada relationen till Turkiet?
Att man så grovt negligerat detta spår, och inte försökt (mer än de tycks ha gjort) att få tag i vare sig Wedin eller Powell ger också ett oseriöst löjets skimmer över hela utredningen. Vad – mer exakt – var det som gjorde att man inte ville gå vidare i detta spår? DET skulle jag vilja höra/se Krister Petersson förklara för oss alla.
Hur stor var en walkie-talkie 1986?
Jag har inga direkta föreställningar själv då jag inte vet storleken på dessa apparater 1986. Jag föreställer mig spontant en relativt liten apparat men jag kan ha fel. Dock har t.ex. du Gunnar hävdat att om mördaren haft en walkie-talkie borde folk observerat honom med ”den utrustningen.” Detta låter ju som att det handlade om en jätteapparat. I ett av förhören med en av finskorna säger dock denne att hon först inte observerade apparaten innan dekorimamannen började prata i den. Hon säger också att hon inte nödvändigtvis tror att folk omkring observerat apparaten.Detta låter ju som att apparaten ryms i en ficka och är relativt liten. Om man inte plockar fram apparaten annat än just när man pratar i den är det ju inte säkert att den observeras ac massor av personer.
Det fanns förstås olika typer av walkie-talkies 1986. Om någon inte använde sin walkie-talkie och antennen inte var utfälld så kan flertalet typer av apparater förmodligen ha fått plats i en rymlig ficka.
Men om vi föreställer oss att en väntande gärningsman hade en walkie-talkie till hands är det troligt att han använde den för att få kunskap om i vilken takt och på vilket sätt paret Palme närmade sig. Det är mindre troligt att den låg vilande i fickan nästan hela tiden.
Inge M hävdar ju som bekant att han såg mördaren utanför Dekorimahörnan i flera minuter innan paret Palme kom fram. Inges vittnesmål är den viktigaste indikationen på att en gärningsman fanns på plats en god stund innan Olof och Lisbeth anlände till Dekorima.
Just den saken har diskuterats en hel del, inte minst på den här bloggen. Men om vi väljer att godta att Inge ger en någorlunda riktig beskrivning på den här punkten kan vi konstatera att just under den tid då mördaren var i störst behov av att känna till hur Palme närmade sig så förefaller han inte ha kommunicerat med walkie-talkie.
På den centrala punkten har alltså inte Ankis och Annelis berättelse stöd av det i sammanhanget viktigaste vittnet. Därför fortsätter jag att tills vidare tvivla starkt på att gärningsmannen kommunicerade med walkie-talkie vid Dekorima.
En väntande skytt har nog inte behov av att prata så mycket. Hans intresse av kommunikation med andra är nog att ta emot deras rapporter. En öronsnäcka med kabel ansluten till WT fungerar då bra för huvuddelen av kommunikationen. Då kan WT vara väl dold. Enbart när skytten måste prata måste han dra fram WT och fippla med den. Om han skall bekräfta ett mottaget meddelande, eller svara ja eller nej, kan han bara trycka en eller två gånger på sändarknappen för att svara. Och det kan han göra utan att lyfta WT till munnen.
Jag minns en utfrågning med Holmér (något Borgnäs-program): Proffs springer inte runt och visar sina WT. De sköter det mer diskret. HH använde det som ett argument mot alla WT-observationer. Borgnäs frågade då vad HH menade med ”proffs”.
Men man kan lika gärna vända det mot polisens argumentation om att inga WT-observationer fanns norr om Grand, alltså är WT-observationerna söder om Grand hittepå. För hur kunde attentatsmännen veta att OP skulle gå söderut? Mötesscenariot är en förklaring.
En annan förklaring är att spejarna norr om Grand var skickligare, mer utbildade eller helt enkelt hade mer tur än spejarna söder om Grand.
Polisens bortförklaringar ger jag inte mycket för. Vare sig Holmérs eller Ölvebros. De håller inte.
Ja, jag håller med om att gärningsmannen mycket väl kan ha haft en öronsnäcka.
Ämnet berör Televerkets och FRA’s signalspaning av radiokommunikation i Stockholm den aktuella kvällen. Har någon begärt ut polisrapporterna i ärendet?
Någon annan kanske vet? Jag har inte gjort det. Ännu.
Gunnar Wall, du är ju duktig journalist som kan begära ut handlingar, du kan väl börja med Televerkets Radio och därefter FRA?
Begär ut det du är intresserad av.
https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2020/juni/palmeutredningen-sa-tar-du-del-av-allman-handling/
Du ställer en relevant fråga om Televerket Radio och FRA har spelat in walkie-talkie trafik i city.
Intressant! Inge M anger att Lisbeth gick innerst närmast husen och Olof gick ytterst närmast gatan. Anders B anger tvärtom.
Inge Ms förhör talar starkt emot mötesscenariot.
Det tycker inte jag. Läs gärna min bok Konspiration Olof Palme, kapitlet Lockad i fällan?, särskilt sid 144-150 och 167-170 som just handlar om Inges vittnesmål.
Jag har läst den men kommer inte riktigt ihåg. Dock har Inge M uppenbart haft koll på mördaren både före och efter attentatet och beskriver att han sett mördaren lägga handen på Palmes axel. Det är därför konstigt att han utelämnat något så centralt som om attentatet föregåtts av ett möte. På samma sätt som du anser att han bör ha sett om mördaren hade walkie-talkie.
Intressant är att han ej sett några finskor prata med GM eller med någon annan. De kan dock ha varit där innan.
Det framgår klart av Inges berättelse att hans iakttagelser av mannen utanför Dekorima handlade om observationer som avbröts av att han såg sig om åt olika håll. Han stod illa till med bilen och var mån om att inte stå i vägen för andra. Han kollade också hur det gick för hans passagerare med uttaget av pengar. Det är alltså inte konstigt om han missade en del av den väntande gärningsmannens agerande.
Inge har dock återkommit till att han gjort en observation som hade att göra med den reklampelare som fanns en bit norr om mordplatsen. Tyvärr har han inte kunnat återkalla på ett tydligt sätt vad som skedde där. Jag föreställer mig att han först såg gärningsmannen utanför Dekorima och att han senare också såg en glimt av när denne hade gått paret Palme till mötes, dock utan att riktigt ha klart för sig att det var samme person han då lade märke till.
Det förefaller utifrån Anders B:s vittnesmål som att gärningsmannen gick mer eller mindre bredvid paret Palme när de närmade sig Dekorimahörnan. Något sådant har inte Inge klart för sig, utan hans sista observation före mordet inleds precis innan mördaren skjuter. För honom är det därför ganska naturligt att tänka sig att mördaren hela tiden befunnit sig nära gathörnet.
Det kan tilläggas att Inge under rättegången som svar på ett par frågor från Lars Ekman faktiskt ger uttryck för att mördaren befinner sig nära annonspelaren när han träffar på makarna Palme. Svaren Inge ger till Ekman får sitt särskilda värde för att de inte uttrycker hans medvetna berättelse utan verkar vara vad han kommer fram till när han försöker minnas hur det var.
”Det förefaller utifrån Anders B:s vittnesmål som att gärningsmannen gick mer eller mindre bredvid paret Palme när de närmade sig Dekorimahörnan. Något sådant har inte Inge klart för sig, utan hans sista observation före mordet inleds precis innan mördaren skjuter.”
Jag tror att man måste vara mycket försiktig med att använda sig av Anders Bs förhör till att dra slutsatser om vad Inge M sett. Detta då alla vittnesuppgifter är förenade med osäkerhet. I ditt resonemang förefaller du utgå från att vad Anders B säger är obestridbara fakta
Inge M säger detta: ”när de hade gått förbi och kvinnan och mannen kommer gående då går han ut bakom.
Klicka för att komma åt VITTNESF%C3%96RH%C3%96R-Inge-Morelius.pdf
Detta låter ju som att han ser Olof och Lisbeth Palme komma gående och ser GM gå ut bakom.
Men det är klart att mötesscenariot inte går att utesluta med anledning av inge Ms uppgifter.
Jag förmodar att supermakterna i östblocket och västblocket redan 1986 hade satelitter som kunde fotografera på flera mils avstånd (fotografera mörker), även spela in radiokommunikation. Har spaningsledningen kontaktat USA och Ryssland?
Bra att du hänvisar till en väldigt intressant bok. Jag har definitivt läst den 10 gånger, snarare 20 eller 30. Och varje gång man läser den slås man av en ny undran. Just de där sidorna genererar nu nya frågor.
Sidan 146: IM beskriver buslivet vid bankomaten. ”Folk fumlar och byter kort med varandra .. Så jag blev stående rätt länge.”
Jag har spekulerat att norra sidan av Tunnelgatan var full med parkerade bilar och att det är därför IM först släppte av sina 3 passagerare, ståendes mitt i gatan med bilen (bredvid parkerade bilar), sedan gjorde en U-sväng för att hitta en bättre vänteposition med bilen, även om den inte heller blev bra (ståendes över en avkännare till trafiklysena).
Så min fråga till dig GW: Såg IM att hans 3 passagerare fick vänta/köa vid bankomaten? Hans sikt kan ju varit skymd av de parkerade bilarna på norra sidan av Tunnelgatan. Andra tänkbara anledningar till fördröjningen har jag skrivit på annan plats (tappade nycklar, tappade bankomatkort, snubbel och fall på gatan). Jag kan fylla på med mer (lite osmakliga skäl) varför personer (särskilt onyktra) fördröjs mellan parkerade bilar. Kanske någon hade plötsligt behov av att urinera? Det är ju inget man vill berätta för polisen eftersom det inte hör till utredningen. Man kanske inte ens ville berätta för IM.
Det kan ju ha varit så att vännerna SADE till IM att det var kö vid bankomaten, fast dröjsmålet berodde på lite mer skämmiga saker. Notera att varken de 3 passagerarna eller Glenn M nämner något om en kö i polisförhören. Och två av passagerarna minns väldigt lite överhuvudtaget.
Det är bara IM som nämner en kö. Det används nu av en del för att misstänkliggöra IM. Men hans utsaga, bygger den på egen observation eller på vad hans tre vänner sagt när de återvänt till bilen?
Förhållandet vid denna bankomat är rätt kritisk för tidslinjen i händelseförloppet så det är därför jag grottar ner mig och jämför olika källor samt försöker hitta möjliga förklaringar till diskrepanserna.
Sedan har jag en till fundering till dina specificerade sidor, man jag sparar den till en annan dag.
Ursäkta att jag är så petig! Men det här måla med breda penseln (”han måste haft en revolver för det var ju han som sköt”) är inte riktigt min stil. Detaljerna är viktiga!
Jag vill inte gå in på detaljerade spekulationer om vad som kan ha skett i samband med bankomatuttagen, sådant som kan ha påverkat hur lång tid saker tog. Och så här långt efteråt kan det knappast bli mer än gissningar. Men din kommentar illustrerar ju på ett tydligt sätt att det kan finnas detaljer som inte kommer fram i förhör.
Det som väcker mest uppmärksamhet är väl att förfölja och även ta risker med tanke på eventuella livvakter med mera. Jag tror att mördaren gick med ett försprång på den västra sidan för att sedan byta till östra när han såg paret Palme gå över. Mördaren kunde stå i västra hörnet när han gick över. Hur stämmer ett sådant resonemang in med Inge M:s observation? Även tidsmässigt? Inge tror att han sett den väntande i Ca: 3-4 min. Dröjdes paret av någon?
Mördaren kan inte ha förföljt paret Palme från bion och varit framme vid Dekorima flera minuter före Olof och Lisbeth. Skuggade han dem från bion – och gav sig iväg efter dem för att sedan passera dem – kan han möjligen ha hunnit fram en halv minut före dem och knappt det. Och det skulle ha krävt att han antingen passerade dem väldigt tidigt (rimligtvis utan att veta vart de var på väg) eller rörde sig uppseendeväckande hastigt mot slutet och kom fram tämligen andfådd. Med andra ord: Inges berättelse med en iskallt väntande mördare är inte förenlig med att gärningsmannen kom från bion. Om Inge har rätt pekar det snarare på att mördaren på något annat sätt visste att paret Palme var på väg och och placerade sig i position utifrån den informationen.
Det är svårt att hinna med att gå på andra sidan och gå över i ett senare skede, för att sedan också hinna stå väntandes i de ungefär 2 minuter som Inge M observerar den blivande gärningsplatsen. Jag skulle vilja säga att det ett sådant scenario är uteslutet baserat på de vittnesuppgifter vi känner till idag..
Jag gick i rask takt mellan Grand och mordplatsen och det tog 3:36 min enkel sträcka. Kanske detta kan vara till hjälp.
Om mördaren gått från Grand samtidigt som Palme och stått och väntat vid Dekorima i 3-4 min måste han varit mycket mycket snabb och Palme väldigt långsam.
Varför mötas nästan mitt i natten och just här, Dekorima, ett ruggigt ställe. Ett akut möte, kanske? Förutbestämt? Mycket talar både för och emot. Det som ändå talar starkt för ett bestämt möte är Inges väntande gubbe i minst 4 min, enl. Inge M. detta faktum går inte på annat sätt att förstå. Förklara den som kan!
Fast sannolikt väntade inte Inge M i så många minuter. Givet bankomatuttagen från Inge M:s medpassagerare så är det rimligare att anta att det rör sig om ca 2 minuter som han står och väntar (någon som har gått igenom de exakta bankomattiderna för uttagen får gärna rätta mig om jag har fel).
Därutöver vill jag hävda att ett mötesscenario inte är den enda möjligheten. En gärningsman kan även bli ”vallad” till rätt plats via walkie talkie. Man kan till och med tänka sig ett scenario med flera möjliga skyttar och att det inte var givet på förhand att den som till slut blev den faktiske gärningsmannen som också från början var avsedd att, med säkerhet, utföra dådet.
Visst finns det olika tänkbara möjligheter att förklara en väntande gärningsman. Men det är förstås av särskilt intresse att en del av walkie-talkieuppgifterna kring vad som skulle bli mordplatsen handlar om observationer som ska ha gjorts långt innan filmen var slut.
Ja, det håller jag med om. Samtidigt, om Palme hade bestämt något form av möte, då borde han väl inte varit intresserad av att ha Mårten och Ingrid med sig hem på te? Han borde väl agerat aktivt för att avstyra ett sådant samkväm? Istället var det tvärtom; det var Lisbeth som avstyrde det samkväm som Olof önskade. Om jag nu inte minns fel.
Vill man vara riktigt konspiratoriskt lagd så är det ju faktiskt Lisbeth som styr paret till mordplatsen, i och med att det är hon som vill kolla i skyltfönstret på andra sidan gatan. Jag hävdar alltså inte att hon var en del av någon konspiration, men jag tror samtidigt att om Olof och Lisbeth varit ”vanliga Svenssons”, så hade Lisbeth helt klart behandlats som en misstänkt från polisens sida, inte minst med tanke på hur avigt hon agerat gentemot hela utredningen.
Det är väl där vid övergångsstället som personen går förbi paret Palme?
Men om vi utgår ifrån att ett möte var planerat och som Lisbeth i förhören inte ville berätta om, då måste ju hela historien om tedrickandet och att titta i (det släckta) skyltfönstret vara påhittat, eller?
Adam, finns det uppgifter på hur Olof reagerade på Mårtens förslag att dricka te? Det enda jag sett/minns är att Lisbeth avböjde med hänvisning att hon var trött. Det behöver ju inte betyda annat än att Lisbeth föregick Olofs eget avböjande?
Angående deras korsande av Sveavägen, se sidor 150f i Konspiration Olof Palme; såvitt vi vet är det inte säkert att skälet till korsandet är att LP vill titta i ett fönster, utan en slutsats som dragits. ”[Lisbeths] forumlering antyder närmast att det är något hon kommer på sedan de korsta gatan”, skriver Wall (s. 151).
Jag måste modifiera mig på den här punkten. I Hans Holmérs väldigt summariskt återgivna förhör med Lisbeth från mars 1986 står det faktiskt att de gick över Sveavägen ”för Lisbet ville titta i affären med indiska kläder”. Det låter ju ganska entydigt. Om Holmér återgav Lisbeth korrekt kan vi dock inte vara säkra på. Protokollet är bara signerat av Holmér, inte av Lisbeth.
Vi vet också att Lisbeth uppgett att hon bara tittade mycket hastigt i skyltfönstret. Det kan peka på att hon inte var så motiverad att enbart det skälet det hade räckt för att gå över gatan.
Japp, du nämner samma sak angående Lisbet-Sari-Holmér på sidan 150, så min bild i inlägget ovan blev kanske orättvist vinklad. Men det jag ville framhäva var att den numer etablerade sanningen att Lisbeth föreslår att de går över till andra sidan Sveavägen för att hon ville titta i ett skyltfönster, inte är så otvetydig sett till dokumentationen, utan kan vara en tolkning HH gjorde efter samtalet med LP och som därpå blivit vedertaget faktum.
Så kan det absolut vara. Och om vi dessutom tänker oss möjligheten att paret korsade gatan för att Palme skulle möta någon så tillkommer förstås ytterligare en aspekt.
Lisbeth säger i kända förhör inget om ett sådant planerat möte. Och inte heller något om att gärningsmannen och Olof faktiskt skulle ha talats vid, något som det ju finns vittnesuppgifter som pekar på.
Jag tänker mig att personer i någon sorts ansvarig ställning som Lisbeth litade på kan ha kommit överens med henne om att detta inte borde offentliggöras. Och i så fall ligger det ju nära till hands att etablera en annan anledning till att paret Palme korsade gatan än den verkliga. Om det nu var så – vilket förefaller troligt – att de faktiskt stannade något ögonblick vid Saris skyltfönster så ger ju det ett väldigt naturligt motiv till att de bytt sida på Sveavägen. Och kanske typiskt nog, i så fall, så är det inte Lisbeth som säger det med egna ord utan Holmér som sammanfattar det så.
För min del betyder det att om de gick över till östra sidan av någon annan anledning än att Lisbeth ville titta i skyltfönstret finns det ingen anledning att tro att det var Lisbeth som tog initiativet.
Gunnar:
Med den information vi har idag, d.v.s. att Lisbeth ville titta i skyltfönster på andra sidan, så anser du det ändå mer sannolikt att det var annat/andra skäl som gjorde att de korsade gatan?
OP och Mårten ville dricka te medan LP var trött och vill ta sig hem. Hon nämnde att det fanns inga taxi, dvs promenerandet var inte hennes idé. OP ville motionera (sade sonen Mårten). Skumt för OP kom
till jobbet cirka 11:00 efter att ha spelat tennis med Harry Schein. Har man spelat tennis till 10:00-10:30 förefaller det ju lite underligt att man inte kan ta lite hänsyn till sin trötta hustru, utan måste motionera med promenader 23:00 en kall och blåsig vinternatt.
Min hustru skulle nog kalla det för hänsynslöshet/egoism om jag betett mig som OP.
Den trötta hustrun LP som snarast vill hem vill sedan plötsligt glutta i ett mörkt Sari-fönster. (Belysningen i skyltfönstret var släckt enligt vissa uppgifter.) Jaha, kvinnor är väl som de är, griper varje tillfälle för shopping, eller window-shopping.
Tror ingen TV-kanal skulle bygga en TV-såpa på ett sådant scenario. Det har ju ingen som helst trovärdighet.
Skulle hon ändå gå så varför inte titta i skyltfönstret? Är skillnad att promenera när man är trött mot att gå hem till ngn o dricka te.
Mötesscenariot är attraktivt eftersom det gör det obegripliga mordet (eller närmare bestämt mordplatsen) begripligt, och det finns ju också som du visat stöd för detta i vittnesuppgifterna; dessutom har vi WT-iakttagelserna kring just denna plats — inte kring andra, tänkbara platser, vilket talar för att en eventuell grupp visste var OP skulle befinna sig vid en viss tidpunkt. Men som alltid i fallet MOP finns det motargument, oavsett vilket scenario som framkastas; här LP. Det är du ju förstås mycket medveten om och du har resonerat kring detta i Huvudet på en Påle. Det är ett besvär, men jag är ändå lite optimistisk nu när det släpps så mycket material, inte minst kring den numer, i och med detta, närmast obestridliga övervakningen inför mordet. Det kan mycket väl leda till identifiering av nyckelpersoner.
Gunnar, du får gärna utveckla mera varför paret Palme går över Sveavägen sida, s k mötetsscenariot?
OP tänkte kanske två tankar när korsade Sveavägen, att han tidigare hade varit på möte in på Skandiahuset, Stay behind hade ett kontor bakom stängda dörrar. Att Skandia hade köpt försäkringsbolaget Thule under början av 1960-talet, OP far och farfar hade varit VD för Thule.
Sverige är ett litet land där alla känner alla!
Jag har mycket annat just nu och tänker inte utveckla så mycket egna tankar på bloggen de närmaste dagarna. Men eftersom Olof Palme blev skjuten på östra sidan av Sveavägen är det givetvis av intresse att fundera över om gärningsmannen i förväg visste att Palme skulle korsa gatan.
Jag tror man ska tolka alla dessa formuleringar väldigt försiktigt. Det är sannolikt så att man i mars 1986 inte förstod att vi skulle sitta 34 år senare och väga varje ord och formulering på guldvåg i tron att lösningen på gåtan kan ligga där. I praktiken är det väldigt svårt att sammanfatta vad någon sagt utan att vare sig utelämna vissa detaljer eller fylla i upplevda luckor. Det finns en närmast oemotståndlig tendens att förvandla alla uppgifter till en berättelse. Det är så vi kommer ihåg detaljer – vi sätter in dem i ett sammanhang och förvandlar det till en logisk serie händelser så långt det är möjligt. Detta gäller förstås även vittnenas redogörelser. Hjärnan fullkomligt älskar att förvandla allt till narrativ.
En annan intressant detalj som jag inte heller sett klarlagd är hur länge de väntade innan de gick över gatan, om något alls. Väntade de på grön gubbe och hur lång tid tog det i så fall? Var det bara ett vanligt övergångsställe och behövde de i så fall vänta på att det skulle bli en lucka i trafiken eller bilar skulle stanna (1986 stannade inte bilar vid övergångsställen lika ofta som idag)?
Blev de stående ett tag innan de gick över blir det förstås lättare att få ihop att GM kan vara såväl Dekorimamannen som Grandmannen.
Klädbutiken Saris skyltfönster på Sveavägen nr ? , (ca 30-40 meter norr om Skandia huvudentré var nedsläckt enligt Leif GW Persson
togogalthus:
Jag kan just nu inte dra mig till minnes i vilken bok jag läst det i, angående tédrickandet, och vem som önskade vad. Just nu skulle jag dock vilja läsa de ”förhör” som genomförts med Lisbeth, vars dokument jag antar kommer att ligga uppe här: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1O37mhN5bMt5nd-CaO7ue_3KMbip6eVETWKXwfILsf3E/htmlview?fbclid=IwAR3E7lUomg43hLGawPdjr00XUE5UTY_N8sxecLosH6whFPuIKNkHi1FrjvI# om en inte alltför avlägsen framtid. Så låt oss hålla det öppet för tillfället. Och samtidigt ska vi såklart komma ihåg att det kan finnas begränsningar i det som återges av vad Lisbeth berättar.
Se i övrigt vad Gunnar anger nedan. Det indikerar att det är Lisbeth som styr paret över gatan. Trots allt måste det finnas någon form av anledning till att det korsar gatan, för som jag förstått det, så är det inte en rimlig väg att ta i förhållande till den närmsta vägen hem till bostaden. Det var dessutom en kall februarikväll så det var ju inget väder att vara ute och promenera i för njutningens skull.
Att korsa gatan kan ha haft andra anledningar (inget uteslutet) än Sari. Just uppgiften att man tittar i skyltfönstret kort tid (10sek?) skulle som nämnts kunna tyda på det. Paul Smith, som ju torgför Christer A som gm, har teorin att man möter tre ”punkare” (som omnämns gående på Sveavägen) och att Lisbeth ska ha ”väjt” för dom. Nu är det ren spekulation men tanken att hon (troligen mer än Olof) ville gå på den andra sidan med till synes mindre folk att möta är inte otänkbar. I det scenariot blir en inväntande gm vid Dekorima mindre trolig (men inte otrolig).
Adam, jag håller helt med dig i din allmänna inställning. Vad jag ville framhålla var att den bild vi har av palmemordet är väldigt färgad av Lisbeths vittnesmål – hon ville inte dricka te, hon ville korsa gatan, hon blev överraskad av ”smällare” — en berättelse som faller väl in i CP-rättegången, vars scenario jag tror färgat allas vår bild av hur palmemordet gick till, från Grand till Dekorima.
[Jag hade för avsikt att börja på nytt stycke, men när jag slog Enter blev det en postning i stället.] Poängen är i korthet att alla dessa tre moment är ganska tunna om man ser till vad som faktiskt sagts och vad vi faktiskt vet (utifrån vittnesmål), och att det finns kanske skäl att inte lägga så stor vikt vid Lisbeths utsaga som PU gjort genom åren; att helt enkelt våga ompröva gällande bild. Det har ju framkommit mycket sen dess, t.ex. ”Borgnäs vittnen”, om jag får kalla dem så vid Grand i hans senaste bok. Frågan är hur korrekt CP-rättegångens berättelse utifrån LP:s uttalade eller outtalade vittnesmål egentligen är, den berättelse jag tror att vi alla bär med oss.
Nej, GM behöver ju inte ha haft WT, måste ju ha ansetts som ‘logistiskt otympligt/försvårande’ om han skulle haft både WT och revolvern att hålla koll på. Räckte nog med öronsnäcka då (eller kanske några ‘kroppssignaler’, på håll, ifrån någon annan inblandad; tror också att han blev ‘vallad’ dit). Och en del av WT-observationerna kan nog tänkas ha haft samband med narkotika-spaningen tidigare på kvällen. Men alla? De observationer som gjordes när paret Palme lämnade bostaden för att bege sig till Grand kan ju knappast ha haft med narkotikaspaningen att göra…
Sedan finns ju uppgifterna om ‘andra polismän’ som – utan sina befäls order/vetskap – befunnit sig i området också (under något kvinnligt befäl), och även med WT. Och även enligt statssekreteraren Ulf Dahlsten, som fick info om detta efteråt. Vilka var dessa, och vad var deras uppdrag? Där tycks det som om ‘man’ låtit tungan slinta och lämnat ut info som kanske inte var avsedd att komma ut. Eller?
Angående bankomatuttagen och tidpunkten för mordet. Nedanstående länk redovisar för mig helt nya och synnerligen intressanta uppgifter:
https://ar2valtonen.blogspot.com/2020/08/bankomat-tiden-som-blev-otjanlig-da.html
Tack för detta! Mycket intressant …
Om mordet flyttas fram till 23:20:00-23:20:10 får det kanske konsekvenser för YN’s observation av mannen på David Bagares gata, det blir svårare att tro att den springande mannen är mördaren.
Erik K m.fl.
Det väsentliga med uppgifterna i länken är väl att den officiellt fastslagna mordtidpunkten, 23.21.30, med fog kan ifrågasättas. Att man inte kan vara tvärsäker på att tidsangivelsen på Helena L:s bankomatkvitto, som visar 23.18, är korrekt, gör ju inte den tidsangivelsen ”otjänlig”, särskilt inte efter att man tagit del av uppgifterna i länken från Bankgirots datacentral m.fl.
Det är alltså befogat att syna ett scenario som utgår från att mordet kanske ägde rum två, tre minuter tidigare än den officiellt fastslagna.
Det är väl även befogat att fråga sig varför man i alla år varit så angelägen om att slå fast att polisen ankom till mordplatsen redan ett par minuter efter mordet, särskilt om det skulle visa sig att mordet ägde rum 23.18 och att larmet, som Poutiainen är inne på, gick ut 23.25.
Kan väl tipsa om en bok, Pisamordet, där en privatspanare blir mördad. Privatspanaren drev tesen att den officiella mordtidpunkten var felaktig. Den korrekta skulle enligt privatspanaren ligga ett par minuter tidigare…
Det kan ju omkullkasta hela synen på den officiella tiden för mordet. Intressant absolut.
Men den tiden som alla utgår från idag bygger väl på Leif L:s försök att ringa 90 000? Det bygger väl på uppskattning över hur lång tid det tog för honom att slå numret, som slogs fel, och sen slå numret igen? Att den beräkningen skulle bli så felaktig känns också konstigt.
Konstigt? Om vi stryker allt som är konstigt, vad blir då kvar? Jag tror vi får vänja vid konstiga uppgifter.
Jag har tidigare skrivit att problemet med denna utredning är inte att vi vet för lite, problemet är att vi ”vet för mycket”. Vi har en massa uppgifter som inte går ihop. Så vi måste välja bort bland observationerna. Och polisen Jerker Söderblom skrev att man kan bevisa vad som helst med det tillgängliga materialet.
Så när man väljer eller väljer bort måste man ha lite vettiga kriterier, redovisa dem och förklara vad man håller på med. Det är precis det polisen inte gör.
Man skulle konstruera någon slags värdering för en vittnesobservation:
0. Allt är hittepå.
1. Observationen är riktig, men tidpunkten är fel.
2. Observationen är riktig, men X personen skall vara vara Y personen.
3. Observationen är riktig, men X tidpunkten skall vara vara Y tidpunkten.
4. Observationen är i princip riktig men X hade Y’s kläder och Y hade X’s kläder.
5. …
Alla dessa möjliga förväxlingar har redan diskuterats av Wall och Borgnäs.
Jag har egen erfarenhet av likande förväxlingar. Grannarnas barn lämnade av misstag en necessär på vår tomt. Kinesisk silk-stil. Jag var helt övertygad den var röd, men när den återfanns samma dag så var den guld-färgad (dock kinesisk silk-stil). Jag mindes helt fel. Form, storlek, tyg-material var rätt. Färgen var fel.
Det är lätt att minnas fel.
Så vittnesuppgifter måste analyseras med lite försiktighet, Det gäller även KP som påstår att LJ var helt säker medan LJ själv inte säger så. Och inget annat vittne instämmer med KP.
Så tills vidare stämplar jag KP’s utsagor som rent hittepå. Det är snällt uttryckt. För jag är snäll. Om jag satt i betygsnämnden för KP’s disputation i ämnet skulle jag hävda att KP ägnade sig åt forskningsfusk och rösta för att han skulle underkännas. Han skulle inte få en doktorsgrad på det material han presenterar. Det duger inte. Icke godkänt.
Erik K:
Okej, det var mycket ord, men väldigt lite om den officiella tiden som bygger på Leif L:s försök att ringa 90 000. Jag är absolut införstådd med att man kan minnas fel, men att slå numret till 90 000 två gånger och samtidigt göra en U-sväng, det är ju ganska enkelt att återskapa i ett test i efterhand. Den manövern leder till en viss mordtid, som står ganska långt ifrån den tid som bankomaterna ger.
Och jag kan tycka att det inte är helt enkelt att snabbt och lätt sortera bort den ena tiden som helt felaktig. Men det kan givetvis bero på att det finns en parameter här som är okänd för mig.
Polisen fick larmet (undantaget att Gösta S stoppas på Kungsgatan) från Järfällataxin efter Anders D:s anrop – vilket skedde sekunder efter mordet. Rätta mig om jag har fel någon men den kommunikation kompletterade väl Leif L:s 90 000-samtal när man kom fram till 23.21.30 +/- 10 sek. Även om vi skulle kunna fastställa bankomattiderna (vilket kunde vara av värde för bl.a. Inge M:s ankomst och parkeringstid) så är väl LAC-samtalen den fakta som gäller (kalibrerat för Leif:s rundsväng och uppringningstid – vilket torde ligga runt 30 sek). En aspekt som måste vägas in vad gäller bankomattiderna är att Anders B:s kamrater enligt förhör inte har noterat paret Palme och inte hört skotten (må vara att dom själva tillstår att dom var berusade) samt att Nicola F inte heller noterat tre ”glada” fotgängare. Det talar för att de lämnat bankomaten åtminstone ett par minuter före skotten och därmed att klockan i bankomaten släpat efter i minst samma takt.
Fast om den officiella tiden bygger på den rekonstruerade tiden det tar för Leif L att göra sin U-sväng samt slå numret till 90 000 två gånger så kan det ju finnas olika parametrar i det som gör att det tar olika lång tid. Exempelvis, exakt när efter 2:a skottet börjar han knappa in telefonnumret? Sker det en viss fördröjning? Slår han numret samtidigt som han kör? Hur lång tid tar det? Han slår fel nummer (tror han) första gånger han slår numret; hur lång tid tar det till han kommer på att han slagit fel nummer? Hur lång tid passerar till han börjar knappa in numret en andra gång? Etc etc.
Jag säger inte att granskningskommissionens tid är fel, men man kan inte nonchalant kasta bankomattiderna i soptunnan med hänvisning till Leif L uppringning. Man bör titta på allt det här igen enligt min mening, och ha en öppen inställning till det som nu framkommit.
Håller med om att man bör titta på detta igen. Det finns andra antaganden vars korrekthet kan ifrågasättas.
Jag tycker att antaganden kring den exakta tidpunkten, mordvapnet och flyktvägen borde ses over.
Per Johan
Det är riktigt att polisen fick sin första information om händelsen från Järfälla taxi. Växeltelefonisten Ann-Louise P som blivit kontaktad av Anders D ringde och berättade något om händelsen(oklart exakt vad och oklart exakt när) för en av poliserna på polisens sambandscentral. Hon ringde strax därefter, 23.23.40, till 90000, och frågade om de hade blivit kontaktade av polisen angående händelsen. hon fick ett nekande svar.
Innan samtalet med 90000 hade alltså Ann-Louise P först haft en kontakt med Anders D, sannolikt en kort kontakt i omedelbar anslutning till mordet. Därpå slog hon numret till polisens sambandscentral och talade en stund, oklart hur lång, med polismannen som svarade. Med tanke på att det rörde sig om att det varit skottlossning mitt i Stockholm så förefaller det väl troligt att samtalet inte var helt kort. Därefter får man väl anta på goda grunder att hon hade en ny kontakt med Anders D som då upplyste henne om behovet av ambulans. När hon fick besked om detta behov ringde hon alltså 90000 kl 23.23.40.
Det är svårt att uppskatta tidsåtgången för dessa åtgärder men så mycket kan man väl säga som att det inte på långa vägar kan uteslutas att det kan ha gått betydligt mer än två minuter mellan mordet och samtalet till 90000. Det kan väl inte heller uteslutas att det gick ca drygt fyra minuter mellan skotten och samtalet till 90000 vilket då skulle rimma helt och fullt med att tiden på Helena L:s bankomatkvitto var helt korrekt.
Att Anders B:s tre kamrater inte hörde skotten rimmar också väl med detta scenario om de var kvar inne i bankomatlokalen när skotten föll. De var där 23.16 och om jag minns rätt 23.17 då det sista uttaget registrerades. Det känns tänkbart att de inte hade hunnit ut på Sveavägen om skotten föll 23.18.
Hade inte AB sett sina 3 vänner lämna bankomaten och gå norrut innan han såg paret Palme + mördaren?
Tack Adam o Hubert för synpunkter. Om du Adam tolkade mitt inlägg som nonchalant så är det en missuppfattning. Uppgifterna kring bankomaterna är inte nya och det har varit mer eller mindre klart i 30 år att det inte går att bringa reda i det, mer än att allt tyder på en viss försläpning.Det som kvarstår är LAC-bandet och turerna kring larmet för att uppskatta tiden. Jag har också varit inne på att det kan vara någon minut tidigare men knappast mer. Det som jag tycker talar för något tidigare är Jan-åke S röst på LAC-bandet ”han sprang in i den smala gränden där”. Jan-åke står som ni känner till vid rött ljus i föregående riktning. Efter skotten har han Hans J och Leif so8m svänger över o runt framför honom. Han kör sedan fram o parkerar framför Leif, går ur och går fram till honom. Hans röst hörs ca 1 minut in (fröken ur 23.23.00). Det är svårt att se att detta skulle ta mycket mer än 2 min, men visst finns möjligheten – den som vi aldrig svår svaret på utan bara kan uppskatta. Inuti Labyrinten s.a.s…
Per Johan:
Sorry, nonchalant var kanske ett hårt ord. Men angående att uppgifterna skulle varit kända i 30 år. Det stämmer väl inte? För granskningskommissionen klassade bankomattiderna som otjänliga. Det som framkommit i de här dokumenten som nyss blivit tillgängliga visar väl på att tiderna från bankomaterna (+90 sekunder) kan stämma. Jag inser här att jag borde själv gräva ner mig i dessa dokument, för jag tar ju bara de uppgifterna som den här personen som grävt i detta lägger fram, så det kan ju vara feltolkat, vad vet jag.
Men jag instämmer i att den beräkning som gjorts via Leif L:s samtal inte borde bli helt fel, men jag kan ändå se en poäng i att allt detta belyses på nytt.
Ja allt är konstigt i den här polisutredningen. Tiden Yvonne N ska ha mött gärningsmannen kan inte heller stämma om man räknar på den officiella mordtiden och utgår ifrån när polis på plats börjar springa mot trapporna. Det kan helt enkelt inte vara gärningsmannen hon observerat uppe på David Bagares gata. Det blir alldeles för stor tidslucka men det nämner inte KP med ett enda ord på presskonferensen. Han får 0 här också.
Alla Lingärdes PM och förhör finns nu förresten tillgängliga. Tycker det finns en hel del substans i det som framkommer även om det naturligtvis är svårt att värdera uppgifterna. Stärker i alla fall bilden av övervakning/konspiration:
https://docs.google.com/spreadsheets/d/1O37mhN5bMt5nd-CaO7ue_3KMbip6eVETWKXwfILsf3E/htmlview?fbclid=IwAR3E7lUomg43hLGawPdjr00XUE5UTY_N8sxecLosH6whFPuIKNkHi1FrjvI
Båda piketpoliserna Peter W och Jan H säger att de mötte Yvonne N och Ahmed Z i höjd med Luntmakargatan. Inte i trappen.
De får stöd av Ahmed som säger att de möttes omedelbart väster om
Luntmakargatan, alltså närmare mordplatsen. De hade gått i lugn takt.
Yvonne säger iof att de möttes när de kommit ned för trappen, men hon säger inte att de möttes omedelbart nedanför, och polisens sprang säkert inte heller i bredd.
Om man räknar med att YN/AZ mötte mannen kl 23.22.45, så får man räkna med att de hade att gå en knapp minut fram till trappkrönet, en knapp minut ned för trappen och ytterligare 15 sekunder fram till Luntmakargatan där de mötte poliserna.
Det skulle innebära att de mötte poliserna strax före 23.25.
Det skulle ju också stämma bra om man tänker att Gösta S kom till platsen 23.24, piketen 23,24.15, och att det tagit 25 sekunder innan de kom iväg.
Mötet på med poliserna på Luntmakargatan går ganska väl ihop med mötet med den springande mannen.
Enligt mitt sätt att se det.
Lite frapperande att de dokument man fick ifrån Sydafrika i mars i år inte finns. Varför finns inte de? (”Är de uppbrända”?). Korrespondens med B Wedin är också hemligstämplad. Varför det?
Förstår inte riktigt resonemanget här. Det sägs att dataklockan den 24/4 gick 90 sekunder före fröken ur. Detta alltså knappt två månader efter mordet.
Utifrån det görs sedan beräkningen att bankomaternas inbyggda klockor gick 90 sekunder efter fröken ur den 28/2.
Exempelvis Helena L:s uttag korrigeras framåt med 90 sekunder, från 23.18.15 – 23.18.56 till att bli 23.19.45-23.20.26.
Varför korrigera uttagstiden framåt om man vill testa hypotesen att dataklockan under mordkvällen precis som vid kontrollen den 24/4 gick 90 sekunder före?
Då borde man väl i stället korrigera bakåt?
Kanske är det jag som tänker snett?
Men även om korrigeringen skulle ha gått år rätt håll hade det inte ge något säkert resultat, eftersom vi fortfarande bara har dataklockans tider att förhålla oss till. Bankomaternas inbyggda klockors avvikelser, inom felmarginalen plus/minus två minuter förblir ändå okänd.
Dessutom finns fortfarande ingen möjlighet att göra beräkningar vad gäller tiden för de två uttagen på Sveavägen 42.
Som det står, kunde avvikelsen mellan två bankomater i värsta fall vara 4 minuter.
Det är ju inte osannolikt att något ingrepp i inställningarna ändå gjorts under de två månader som hade gått.
Det som är konstigt är att dataklockan inte synkroniserades med fröken ur.
Det verkar konstigt.
Det måste ju funnits något krav på att den klocka man använde sig av vid tidsinställningen stämdes av mot korrekt tid med jämna mellanrum.
Tror att man går bort ytterligare om man utifrån dessa oklarheter försöker beräkna SE:s ankomst till platsen.
Hans utstämplingstid och väktarsamtal är i sig helt omöjligt att säga något säkert om.
Ja jag håller med dig. Inte lätt att hänga med i resonemanget om dessa bankomattider. Tyckte det var ett intressant uppslag i alla fall. Dokumentationen kan kanske vara användbar.
Ja, alla insatser som är gjorda med goda intentioner måste uppskattas oavsett vad.
Det är alltid nyttigt att fördjupa sig i problemen, men i detta fall hänger jag inte riktigt med.
Jag har alla dessa bankomatdokument (dock inte tiderna) sedan ett par år, och har suttit och vridit och vänt på dem, men det enda jag lyckats få ut av det hela är huvudvärk.
Om polisen försökt att klargöra detta dagarna efter mordet, så hade förutsättningarna varit goda.
Alla uppgifter som styrker Bankomattiderna försvann i polisens PM 1989. Att polisen gjorde en kontroll mot Fröken Ur + 90 sekunder. Att de tre Bankomaterna hade samma tid som övervakningsapplikationens centralklocka, innan och efter mordet. Att centralklockan ställdes kl 08.00 den 28/2 1986. Att polisen kontrollerar vem som ställde klockan den 28/2 och fick svaret att det inte gick att se vem, men att det gick att den ställdes då. Det gick även att se när den ställdes innan den 28/2, vilket betyder på teknikerspråk att tidsändringar loggades. Ett fåtal personer hade behörighet att ställa centralklockan. Automaternas lokala klocka kunde även ställas från Bankgirots datacentral (av de behöriga operatörerna). Alla dessa uppgifter försvann i polisens PM 1989. Däremot lyftes alla tekniska aspekter fram om hur övervakningsapplikationen larmade vid tidsfel. Plötsligt drog polisen slutsatsen att Bankomattiderna gick fel, denna slutsats drog förmodligen även GRK, som skrev att Bankomatiden var ”otjänlig”.
Arto.
Det är väl egentligen så att bankomaternas klocka höll sig innanför övervakningsapplikationens felmarginaler innan och efter mordet, inte att de hade samma tid som centralklockan?
Som jag förstår ditt resonemang:
”Vid förhöret med produktionsansvarige Jonas (efternamn maskat) på Bankgirots Datacentral den 24/4 kontrolleras datorklockan till övervaknings-applikationen. Den var inställd på tiden 1 minut och 30 sekunder före Fröken Ur (eller 90 sekunder).”
”Journalremsan anger 23.18.28 för felaktig pin = 23.20.02
Journalremsan anger 23.18.47, och det magasin som räknar upp sedlar.
Bankomaten tidstämplar när sedlarna har tagits av henne 23.18.56 = 23.20.26.
Med ledning av Helena L:s vittnesmål och Bankomatsystemets tidsstämpel från journalremsan, så sköts Olof Palme mellan 23.20.00-23.20.10”.
Alltså: poängen är som jag förstår det att räkna fram Helena L:s uttag med 90 sekunder, vilket ska betyda att man får fram den korrekta mordtiden – som ska vara 23.20-23.20.10.
Underlaget för den beräkningen
är som framgår att dataklockan gick 90 sekunder före Fröken Ur, datumet 86 04 24.
Men dataklockan säger inte när uttaget gjordes, det är bara en styrklocka som ska se till att bankomaternas individuella klockor håller sig inom en rimlig felmarginal. Det var bankomatens individuella klocka som angav tiden för uttaget, inte dataklockan.
Dataklockan kan dessutom ha varit omställd flera gånger under tiden.
Om vi för resonemangets skull antar att dataklockan ändå gått 90 sekunder före Fröken Ur även under mordkvällen, så hade vi väl inte kunnat dra någon annan slutsats än att Helena L:s uttag höll sig inom en felmarginal på plus minus 2 minuter i förhållande till en klocka som gick en och en halv minut för fort.
D.v.s: den verkliga tiden kan ha varit 23.18.15 minus 90 sekunder, vilket skulle innebära att bankomaten vid postens klocka efter den justeringen kan ha legat exakt i fas med Fröken Ur, alltså 23.16.45, men utifrån den tiden har vi också plus minus 2 minuters avvikelse att ta hänsyn till, och då hamnar vi väl på 23.14.45 – 23.18.45.
Men det kan vara jag som tänker bakvänt också…
Jörgen G
Det är möjligt att din tolkning är korrekt, dvs att tidsangivelserna på de enskilda bankomatklockorna kunde avvika som mest två minuter från tidsangivelsen på övervakningsapplikationens klocka, även när den var ”nyställd”. Det låter dock osannolikt i min värld. Rimligen ledde en nyställning av dataklockan till att anslutna bankomatklockor justerades samtidigt. Men just den frågan är inte jätteviktig i detta sammanhang. Vi lär aldrig få reda på exakt när mordet skedde. Däremot medför bankomatresonemanget att vi långt ifrån kan vara förvissade om att mordet skedde 23.21.30 +/- 10 sek. Det är snarare så att man borde ha utgått från att mordet ägde rum nån gång mellan 23.18-23.21.40.
Att låsa sig vid 23.21.30 +/-10 får liknande konsekvenser som att låsa sig vid ett visst utseende, fantombilden, eller en viss grupp, PKK, eller en viss revolver, Magnum osv. I allt polisarbete gäller att hålla blicken bred, att inte låsa sig för tidigt. Emellanåt känns det som att Hans H gjorde just det sistnämnda.
Hubert.
Ja jag kan bara hålla med ang bankomaterna, jag tycker att bankcentralens operatörer verkar ta denna viktiga uppgift med för stort lättsinne, eller också har utredarna missat att rätt återge deras ord.
Om man betänker att deras tidsinställning dessutom styrde varje bankomat i hela Sverige!
Att då inte ens ha koll på vad den rätta tiden är då man ställer den skulle ju få till följd att en väldans massa bankomater från Ystad till Haparanda kunde börja larma för avvikelse.
Ja visst borde alla bankomatklockor ställts in centralt i samma veva som man ställde centralklockan, det framgår ju att man kunde göra det.
Jag tycker att hela utredningen runt detta verkar lite väl tafatt, och den väcker en hel del frågor…dessutom att börja rota i det i slutet av april!
Hubert,
Jag tycker trots allt att detta är viktigt. Om de bägge bankomaterna gick i takt (utan tidsskillnad) så ger det information om hur olika grupper kan ha varit placerade i förhållande till varandra, Om HL’s tid 23:20:26 ger mordtidpunkten 23:20:10, kan vi exempelvis dra slutsatsen att AB’s vänner började gå norrut från deras bankomat 111 sekunder innan mordet (23:18:19). Då har de mött paret Palme. Om klockorna inte gick i takt, kan sådan slutsats inte dras.
Absoluta tider är givetvis bäst, men korrekta tidsskillnader mellan olika händelser kan också ge mycket information.
Dataklockan och de tre Bankomaterna hade samma tid enligt Bankomatcentralen. Du kan inte lägga på någon felmarginal på den tid som finns lagrad i Bankomatsystemet, som det finns journalremsor med alla uttag. Journalremsorna finns i polisens utredning. Vid kontroll av polis visade centralklockan att den var 90 sekunder före Fröken Ur.
Tre bankomaterna? Jag analyserar IM’s vänner och AB’s vänner. Var har vi den tredje bankomaten?
Om ”mina” två bankomater går i takt får vi lite trubbel med NF’s vittnesmål. Hans vallning med polisen kan inte stämma. Jag kan klistra in detaljer, men de bygger i så fall på antagandet att att de två bankomaterna går i takt.
Det är tre bankomater som finns med i mordutredningen. De personer som har tagit ut pengar på dessa har hörts av polis. Jag har fokuserat på de två vid Sveavägen, närmast mordplatsen.
Bankomaterna ärTunnelgatan/Posten nr 3232, Sveavägen/Götabanken nr 4168-40, och Kungsgatan/Olovsgatan/Handelsbanken nr 6145-90.
Du kan läsa mer på:
https://ar2valtonen.blogspot.com/2020/08/bankomat-tiden-som-blev-otjanlig-da.html
Hur andra vittnen rört sig har jag inte tittat på. Jag har granskat handlingar kring Bankomattiderna.
Jag kan konstatera att alla detaljer som styrker Bankomaternas tidstämpel, exempelvis att tiden kollades mot Fröken Ur, har försvunnit i polisens PM som upprättades 1989.
Den statliga Granskningskommissionen drog sedan slutsatsen att Bankomattiden är ”otjänlig”:
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/1999/01/sou-199988–/
Kolla i del 1 i utredningen om Palmemordet och sök på Bankomat eller otjänlig.
Jag tror åklagare och polis behöver gå tillbaka till utredningen, granska de tidiga förhören, göra uppföljande förhör med de personer som förhördes 1986. Både de som jobbade med Bankomatsystemen, och de som tog ut pengar.
Jag skulle (om jag vore polis) göra en ny slagning i alla upptänkliga register på de personer som tog ut pengar eller kollade saldo, mellan kl 20.00 till 24.00 fredagen den 28/2 1986, eftersom dessa uppgifter bör finnas kvar i polisens förundersökning. Det kan ju vara så att det finns nya uppgifter idag i polisens spaningsregister, som inte fanns när den förra slagningen gjordes av RPS/SÄK.
Att slarva bort tekniska bevis, feltolka bevis, eller gömma undan bevis, är allvarligt. I det här fallet har polisen troligen feltolkat den tidsuppgift som de faktiskt har i utredningen. Vi pratar om en tidsuppgift som är absolut central för att kunna fastställa när skotten avfyrades.
Arto
Håller med om att en granskning borde ske, men är skeptisk till att åkl/polis skulle klara arbetet. Den officiella tidpunkten för mordet, 23.21.30, är förmodligen felaktig. Mordet ägde troligen rum minst en och eventuellt upp till två-tre minuter tidigare.
För varje sekund som den officiella tidpunkten flyttas bakåt så minskar misstankarna mot Stig E.
Samtidigt, med varje sekund som mordtidpunkten flyttas bakåt, ökar istället frågorna om hur det kunde komma sig att en polisbil dök upp så tidigt i mördarens flyktväg. Genom Inuti labyrinten och i viss mån Granskningskommissionen så vet vi nästan säkert att polisens larm från sambandscentralen inte gick ut tidigare än 23.24 och att en hel del tyder på att det gick ut först 23.25.
Med en mordtidpunkt 23.20 eller tidigare så skulle det betyda att det tog uppåt fem minuter mellan mordet och Lars J:s möte med 1520. Det rimmar väl ganska illa med Lars J:s egna uppgifter? Han var väl inne på att det bara tog någon eller några minuter innan han mötte polisbilen? Visst kan Lars J ha varit väl optimistisk i sin tidsuppskattning, men att det skulle ha gått uppåt fem minuter…
Läste nånstans att någon skickade ett anonymt brev till Lisbet P poststämplat den 5 mars 1986 där avsändaren bl.a. uppgav att mördaren skulle ha gömt sig på spelklubben Oxen efter mordet och såg att den där husrannsakan som skedde på Oxen några timmar efter mordet leddes av en av poliserna i 1520. Men dom hittade väl ingenting där då. Inget av intresse i alla fall. Jo, dom hittade ju ett kartotek med foton över medlemmar i den där klubben, bl.a. ett foto på Christer P. Och han blev ju intressant så småningom…
Undrar hur han blev så intressant? Kan någon som kände till mördarens utseende och att det var likt Christer Petterssons ha planterat honom som ett lämpligt offer för att skydda sig själv?
Ja, det står:
”Vad vi med säkerhet vet är, att rubricerade bankomater hade samma tid som övervakningsapplikationen före kl 16.59 den 28 februari 1986 och tiden efter kl 07.56 den 3 mars 1986”
Frågan är då hur man ska tolka ett sådant yttrande?
Menar man att alla bankomater hade på sekunden exakt samma tid som övervakningsapplikationen, eller menar man att de höll sig inom felmarginalen?
Jag vet inte? Ska man tolka det bokstavligt så är det förstås oerhört anmärkningsvärt.
Sjödin skriver samtidigt:
”I bankomaterna registreras varje uttag med angivande av timme, minut och sekund på en journalremsa. Registreringen sker från det att kunden sticker in sitt bankomatkort i automaten tills kunden tagit ut sedlarna. Dessa båda klockslag registreras på journalremsan i timme minut och sekund[…] Bankgirot har kontrollerat bankomaterna vid posten/Tunnelgatan, Sveavägen/Götabanken och Kungsgatan-Olofsgatan/Handelsbanken. Någon avvikelse avseende bankomaternas tidsangivelser har inte konstaterats före och efter ovannämnda helg.
Detta tyder på att de aktuella bankomaterna inte haft någon tidsavvikelse överstigande två minuter”.
Sjödin tolkar det tydligen som att ”samma tid” betyder ”inom avvikelsemarginalen”
Den tid som anges på journalremsan är alltså inte centralklockans tid, utan varje enskild bankomats tid, som kan ha en inbördes avvikelse mot centralklockan.
Så förstår jag det, men om bokstavstolkningen ska gälla så fanns ju ingen avvikelse eftersom de ”hade samma tid”.
Och visst är det märkligt.
Om centralklockan skulle avvika med mer än två minuter mot Fröken Ur skulle det få till följd att en bankomat som går exakt enligt Fröken Ur skulle larma för avvikelse pga att centralklockan går fel.
Det är därför extra viktigt att den går exakt, och de släpphänta rutinerna för inställningen av centralklockan skulle kunna få stora konsekvenser för samtliga bankomater i landet.
Det verkar nästan som om Bankomaten på Sveavägen 42 gick över fyra minuter fel utan att larma för avvikelse.
Något är skumt, det håller jag med om.
Dataklockan som övervakar tidsangivelserna på bankomaterna ställdes manuellt kl. 8 på morgonen den 28 februari 1986. Det betyder rimligen att bankomaternas tidsangivelser då stämde med dataklockans tidsangivelse. Visst kan den okände operatör som ställde klockan vara halvtokig och stämma av tiden mot sin farmors äggklocka eller mot en kyrkklocka i Gamla stan, men vän av ordning känner väl att det är högst osannolikt. Varje sunt tänkande människa ställer ju sin klocka mot Fröken Ur eller mot en annan klocka som man vet går korrekt. I annat fall är det väl inte så stor mening med att ägna sig åt att ställa klockor. Eller?
Det kan naturligtvis vara så att vissa bankomatklockor på mindre än ett dygn lyckades gå så långsamt att de på kvällen visade tre minuter fel men hur troligt är det? Särskilt som man inte kunde notera någon avvikelse när övervakningsapplikationen slogs på efter helgen.
Leif L:s rekonstruktion lider framförallt av bristen att den sker nästan två månader efter händelsen. Och av att man i hans situation säkert inte vill framstå som att ha reagerat långsamt. Att hans första ord till 90000 blir ” Det är mord på Sveavägen” talar för att det gått längre tid än han tror, eftersom han då inte stigit ur bilen. Att han skulle ha hunnit få klart för sig att det rörde sig om ”mord” och inte ”Någon har blivit skjuten” så snabbt är osannolikt. Det rimmar bättre med att det gått ett par minuter och att han under mellantiden fått klart för sig skadeläget för den skjutne mannen.
Huvudet på spiken. Bankomatsystemet framställs som ”farmors äggklocka” i polisens PM och efterföljande GRK. Men de handlingar som jag fick ut från den nerlagda förundersökningen visar tvärtom att det är ett hyfsat avancerat datasystem. Gissningsvis med kontinuerlig backup av data, samt reservkraft i händelse av strömavbrott. Det är trots allt ett av landets finanisiella ATM-system det handlar om.
Tack allihopa, tror jag blev lite klokare beträffande klockorna nu. Nog är det en märklig omständighet att precis varenda klocka i hela Sverige tycks ha gått fel just den aktuella kvällen. Det är så jag börjar fundera på om man ens kan lita på Fröken Urs tidsangivelser men någonstans får man nog dra gränsen. 🙂
Och vad hände med den upphittade WT som lämnades in till polisen för inte så länge sedan? Var det månne ”Skandiamannens”…? Skulle inte tro det. Den nämndes inte alls av KP & co.
Jag tror inte alls på någon konspiration av något slag. Jag tror att Palme mördades av en ensam gärningsman. Jag har googlat runt på politiska mord och mordförsök som skett i länder som liknande Sverige år 1986. Alltså stabila demokratier som vid tiden för attentatet haft fred under lång tid, som inte hade starka religiösa eller etniska motsättningar och där det inte fanns några aktiva, våldsbenägna terroristorganisationer som utfört mord och terror i stor skala. Politiska mord i dessa länder där de klarats upp har i samtliga fall begåtts av ensamma gärningsman. Även om det finns väldigt mycket spekulationer om konspirationer som t. ex. när det gäller JF Kennedymordet så har de aldrig bevisats i domstol. Det skulle vara intressant om någon kunde ge ett enda exempel på ett politiskt mord eller allvarligt menat mordförsök som begåtts i ett liknande land som Sverige 1986 och där det bevisats i domstol att det låg en konspiration bakom.
Vad du avser med ett land som liknar Sverige är kanske inte alldeles klart. Men titta till exempel på det här fallet:
https://en.wikipedia.org/wiki/Andr%C3%A9_Cools
Mordet på André Cools är ett bra och mycket intressant exempel.
Om vi lämnar mord och attentat åt sidan tycker jag också man bör ta i beaktan den smutskastningskampanj och intelligensoperation som skedde mot den engelske Labour-premiärministern Harold Wilson, som utmålades som en säkerhetsrisk och potentiell landsförrädare (möjlig KGB-agent) av vissa mörkblå krafter inom MI5, politiken och militären.
https://en.wikipedia.org/wiki/Harold_Wilson_conspiracy_theories
MI5 menar idag förstås att det inte finns någon som helst substans i detta:
https://www.mi5.gov.uk/the-wilson-plot
Men: ”On the other hand, the chief of MI5 himself, when summoned by Wilson to Downing Street in 1975, admitted there had been a ”small group of disaffected members” of the service who believed in the existence of a Communist cell in No. 10, according to a biography of Wilson by the historian Ben Pimlott. He assured Wilson this group was now under control.”
https://www.bbc.com/news/stories-49939123
Tror att du fokuserar lite för mycket på allmän statistik och allmänna föreställningar och för lite på synen på Palme och det aktuella fallet. Utredarna har gjort på samma sätt och med den motiveringen inte gått till botten med spår som pekar mot en konspiration, vilket är åtskilliga. Man har hamnat i ett moment 22.
Att många höga militärer och poliser inte litade på Palme, i tiderna av kallt krig, är ju uppenbart då de själva svarat på det sättet i direkta intervjuer. Kan rekommendera Lars Borgnäs dokumentär ”Mannan, mordet, mysteriet”
Rättelse: Jag var otydlig på en punkt i mitt förra inlägg. När jag skrev länder som haft fred under lång tid så menade jag fred inom landet, dvs de har inte haft något inbördeskrig under lång tid.
Gunnar! Ja där är faktiskt ett fall där det verkar ligga en konspiration bakom. Jag har missat honom! Jag kan säker ha missat fler. Men när jag googlade runt ganska länge så hittade jag bara 10 politiska mord eller mordförsök som blivit uppklarade och som skett i ett land som liknar Sverige och alla dem utfördes av ensamma gärningsmän. Jag fokuserade bara på modern tid, drog en gräns vid 1960. En definition på ett land som liknar Sverige blir ju ganska subjektiv. Det jag menar med länder som liknar Sverige är västerländska demokratier som vid mordtillfället inte hade aktiva terrororganisationer som t.ex. IRA, ETA och Röda Brigaderna. Även om inte exakt alla politiska mord eller mordförsök begås av ensamma gärningsmän i länder som liknar Sverige så är det väl ändå extremt mycket vanligare än att det ligger en konspiration bakom? Finns det fler exempel på politiska mord i länder som liknar Sverige där det är bevisat att en konspiration ligger bakom?
Problemet med den typ av länder och de politiska förhållanden du beskriver är förstås att de politiska mordkonspirationer man i första hand kan tänka sig är sådana som kommer iniftån statsapparaten. (Sådana mord har ju varit mycket vanliga genom historien, för övrigt.) Problemen med dem är att det av naturliga skäl kan finnas starka krafter som gör vad de kan för att inte sanningen ska komma fram. Det är därför kanske inte så konstigt att det finns många fler tänkbara än bevisade mordkonspirationer under de omständigheter du hänvisar till.
”Även du min Brutus”. Kanske det mest kända/”berömda”‘…?
I sammanhanget så vill jag fråga Gunnar Wall om dennes uppfattning gällande Christer A såsom varandes gärningsmannen?
Det är en aning frustrerande att många verkar fullt nöjda med att skriva av CA,utan att för den skull kunna motivera sin avskrivning på ett vettigt sätt.
Man brukar vifta undan CA med att han inte kan kopplas till brottsplatsen till exempel.Nåväl,vem förutom SE kan man göra det med?
SE har ingen som helst koppling till relevant vapen.CA ägde en Magnumrevolver vid tiden för mordet.
På mig verkar det mest vara att folk som avskriver CA går på någon sorts oidentifierbar ”magkänsla”.
Jag tror inte på sådant.Jag gillar fakta och jag fallerar hur någon utifrån sådan kan komma runt CA i samband med mordet på Olof Palme.
Ingen journalist verkar intresserad,ingen annan person heller med någon i detta sammanhang tyngd.
Det är mycket märkligt,alltihop.
Jag utesluter inte CA. Det betyder inte att jag menar att det är troligt att det är han.
Det stora problemet med CA är väl som med så många andra misstänkta i palmemordet, nämligen att det inte finns något som tyder på att han är mördaren. Det krävs en spekulativ, mer eller mindre påhittad berättelse för att göra den ene eller den andre namngivna personen till gärningsman, och jag förstår inte hur man på sådana grunder kan sluta sig till att denne är gärningsman. Sedan kan förstås inte heller utesluta det, men det är ju ett helt annat slags ståndpunkt.
CA har jag tidigare betraktat som en möjlig gärningsman, men de förhör som nu har släppts tycker jag inte direkt stärker misstankarna mot honom. Jag känner mig snarare ambivalent. På sistone har jag till och med börjat att överväga att tro på hans berättelse om hur han sålde vapnet. Där har jag tidigare ställt mig mycket tvivlande.
Enligt brodern hade CA revolvern alltjämt i sin ägo 1990-1991. Han uppgav sig ha sett vapnet med egna ögon i vapenskåpet hemma hos CA vid den tiden. Det stämmer ju i så fall med den misstänktes egen berättelse. Det verkar märkligt att han, om han vore gärningsmannen, skulle ha förvarat mordvapnet hemma åren efter mordet, precis som vanligt. Jag ser inte heller något skäl att misstro brodern.
Det är förvisso intressant att CA åtminstone vid något tillfälle före 1986 införskaffat metal-piercing-ammunition av Winchesterfabrikat, men här har polisen inte kommit någon vart.
När det gäller skottet som avlossades mot TV-apparaten i bostaden, så har väl hans egen berättelse om ett vådaskott inte kunnat motbevisas.
Den särskilda motivbilden med den nya aktieskatten övertygar inte.
Det har också talats mycket om hans återkommande besök på konditoriet mittemot Dekorimahörnan. Till saken hör dock att detta var hans stamställe redan före mordet.
Av förhören framgår för övrigt att han alltid bar glasögon vid den här tiden. Utan dessa kunde han inte röra sig ute, eftersom hans synfel var ganska stort.
Det är känt att CA ofta var ensam ute på stan. Så visst kan ha stött på makarna Palme före bion den aktuella kvällen. Tiden räckte med råge för att hämta revolvern (om den nu förvarades i bostaden och inte i bankfacket). Och något alibi har han ju inte.
Likaså tycks han passa in rätt bra på gärningsmannaprofilen, men det räcker å andra sidan inte långt.
Det saknade vapnet och misstankarna i övrigt utgjorde tillräcklig grund för att använda vissa tvångsmedel mot honom på 1990-talet, men där tog det sedan stopp.
När det kommer till självmordet finns det inget tydligt tecken på att detta skulle vara relaterat till dådet. Det blir bara ren spekulation.
Precis som i så många andra fall i denna soppa, finns det också skäl att rikta svidande kritik mot utredarna. Att polisen inte omedelbart följde upp CA när han ignorerade kallelserna om provskjutning, är svårbegripligt.
När man så till sist fick ändan ur vagnen, så skickade man iväg Kling, eller om det var Klang, som i ett sommarstugeområde lyckades få tag i helt fel person. Granskningskommissionen skräder inte orden (sid 968-970).
Hej Mikael B!
Tack för ett intressant inlägg.
Hur ställer du dig till nya uppgifter kring CA?
Jag tänker närmast på det faktum att CA går under jorden efter 29 Januari 1986?
CA var ju styrelseledamot i skytteklubben och missade under åren 1982-1992 inte ett enda styrelsemöte..med undantaget året 1986 då han bara var med på första styrelsemötet den 29 Januari.
Det faktum att han under år 1986 inte heller var med på några skyttetävlingar?CA tävlade ju annars frekvent och vann närmast årligen tävlingar som KM,handicaptävlingar och grovpistoltävlingar?
Hur intressant är det troliga scenariot att ursprungsvittne till hur CA skjuter sönder sin TV därför att Palme visas i rutan troligen är hans egna far?
Det framkommer ständigt nya märkliga omständigheter runt just CA.Tillsammans med övriga indicium och andra redan tidigare kända märkligheter så bildar en förunderligt märklig översiktsbild.
CA hade problem med depressioner och då kan vissa saker te sig underliga för andra som är tipp topp alltid.
Jag vet att det finns mer material i förundersökningen omkring CA och ser fram emot resten.
De uppgifter som du anför kan tyckas besvärande, men det gäller som vanligt att redovisa hela bilden. Till saken hör då bland annat att CA inte heller deltog i någon skyttetävling överhuvudtaget 1983. Har någon undersökt vad det berodde på? Om jag hade varit utredare, så skulle jag ha försökt ta reda på det. Kanske skulle man då finna en anledning som också skulle kunna förklara frånvaron 1986.
Om man ska förhålla sig objektiv, så gäller det också att försöka finna alternativa förklaringar till att han inte deltog i resterande styrelsemöten under 1986. Ärligt talat vet vi helt enkelt för lite om hans privatliv för att dra några förhastade slutsatser. Men tills vidare duger nog detta som ett indicium, som kan läggas till de övriga. Det är en avvikelse i hans beteendemönster, som det finns skäl att titta närmare på.
Det verkar inte gå att få någon klarhet omkring detta med skjutningen mot TV:n. Att någon nära släkting skulle vara ursprungsvittnet är en teori, som jag är väl insatt i. Men det hela bygger på andrahandsuppgifter. En avgörande fråga är också när och hur händelsen beskrevs i sin ursprungsversion. Dit tycks det vara svårt att komma. Det hela inträffade som bekant flera år före mordet. Händelsen är som gjord för att byggas ut till en skröna när väl misstankarna mot CA är ett faktum. Enligt min bedömning överväger än så länge osäkerhetsfaktorerna.
Jag håller med om att Christers frånvaro från skyttetävlingar 1983 borde ha utretts,som så mycket annat när det gäller CA.Dock tävlar han alla andra år och frånvaron även 1986 blir extra intressant eftersom den sammanfaller med den iögonfallande frånvaron från styrelsemöten samma år..efter det första mötet då den 29 Januari 1986 som Christer deltager på.
Det är ett brott i ett beteendemönster som annars är som en klocka..även under period då Christers ekonomi försämras och man kan anta att han är orolig över detta så missar inte Christer att närvara på styrelsemöten..tiden efter 29 Januari under kalenderåret 1986 enda undantaget.
Skottet i TVn när Palme visades i rutan är ingen skröna.Ursprungsuppgifterna är naturligtvis inte tagna ur luften,och särskilt inte om det är hans far som kommer med dem.Christer stod sin far nära enligt uppgifter ur materialet om CA så om det är han som är ursprunget till uppgifterna så är det så starkt som man överhuvudtaget kan önska sig.
Som teori betraktat så är den rimliga slutsatsen den att det är en nära släkting som är ursprungsvittnet.
Själv läser jag materialet som att det handlar om CAs far.Förhoppningsvis så kan bekräftelse angående detta kunna uppnås framgent.
Vidare så ser man att CA slirar både vad det gäller till exempel tidpunkt,plats och hur det har gått till när kontakten med den som CA påstår köpt Magnumrevolvern etableras.Tilläggas kan att Christer också har olika versioner om hur han har förvarat sin revolver.
Utöver detta så finns det än mer märkligheter.
Sorterade var och en för sig själva så kan de möjligen fäktas undan,men tar man helhetsbilden under beaktande så framträder den i mitt tycke mest sannolike gärningsmannen.
Kontrasten till Stig Engström är i sammanhanget markant.
Gunnar! Det finns väldigt få ouppklarade politiska mord/mordförsök i länder som liknar Sverige, bara kunnat hitta ett (François Duprat ) utöver Palmemordet. Även om vi utgår ifrån att de ouppklarade morden/mordförsöken är resultatet av en konspiration så kvarstår ju ändå faktumet att nästan alla mord/mordförsök har en ensam gärningsman pekats ut. Menar du att även i de fall som anses uppklarade och där en ensam gärningsman pekats ut så ligger det ibland eller kanske ofta en konspiration bakom som inte upptäcks? Det är ju känt att forskare på området kommit fram till att mord liknande Palmemordet nästan alltid sker av ensamma gärningsmän. Professorn Göran Rystad skriver t.ex. ”Omfattande konspirationer är ovanliga, och det är framför allt mycket ovanligt att konspirationer avslöjas i efterhand. Har en konspiration inte upptäckts i nära anslutning till dådet, har med stor sannolikhet ingen förekommit”. Det var ju 34 år sedan Palmemordet begicks, om det nu var en konspiration så är det rimligt att tro att den inte skulle ha upptäcks vid det här laget?
Det finns alla möjliga kvalificerade skribenter som intresserat sig för politiska mord. Och deras åsikter skiljer sig som bekant åt en hel del.
Här är en länk som kanske kan vara intressant:
https://www.washingtonpost.com/history/2019/01/25/kennedy-king-malcolm-x-relatives-scholars-seek-new-assassination-probes/
Att en konspiration upptäcks är inte detsamma som att mordet klaras upp, om det inte finns en vilja att klara upp mordet.
…och hur som helst är ju konspiration mer spännande att tro på 🙂
En liten tillbakablick.
Undrar hur LP:e reagerade på Olofs uttalanden i Geijer affären 1976.? Ljög OLof? I så fall en allvarlig lögn, det gällde ju Sveriges justitsie minister, inget snusande.
Niklas B
Och hur menar du att det har för bäring på Palmemordet? Man skulle nästa kunna läsa det som ett misstänkliggörande mot Lisbet.
Magnus/ Nej- Tänkte närmast på de politiska funderingarna som säkert förekom i hemmet. Får inte min kommentar till att vara något misstänkliggörande och det var absolut inte min mening heller.
Hej! Tacksam om Ni kan hjälpa mig att besvara följande frågor? Skandiamannen, SE lämnade byggnaden
kl 23.19, via ett passeringskort? han hälsade på en två väktare? Var det bevakningen dygnet runt i Skandiahuset? SE hade arbetat i Skandiahuset i 25 år?, SE måste väl ha lagt märke till att det pågick hemlig verksamhet i byggnaden, stängda korridorer?, stängda dörrar? Skandiahuset fungerade som en täckmantel för Stay Behind verksamhet?
Jag är en ny entusiast. Efter att ha tittat på mordet med nya fräscha ögon så tror jag att vi kan ha en lucka i utredningsarbetet.
Bakgrund:
När jag läste förhörsprotokollen med Skandiahuset/Thulehusets vakter (Källa: itdemokrati.nu), slog det mig att gärningsmannen efter mordet kan flytt in i Skandiahuset. GM kan därefter ha fått hjälp och blivit bortskjutsad. Alternativt kan GM ha flytt via byggnadens kulvertar.
Det som väckt mitt intresse kring byggnaden:
-Stay Behind’s påstådda koppling till Thulehuset/Skandiahuset.
-Det ska ha funnits flera ingångar in i byggnaden.
-Det ska ha funnits kulvertar i huset.
-En av vakterna (jag kallar henne Vakt A) bad en kollega att byta pass med henne. Därför arbetade Vakt A i Skandiahuset vid tidpunkten för mordet.
-Vakt A var ensam vid tidpunkten för mordet. Hennes kollega gick ronden.
-Ett dörrlarm gick igång innan mordet. Vakt A väntar med att åtgärda larmet och tar bara tag i larmet strax efter mordet.
-Flera av ingångarna till Skandiahuset hade sjutillhållarlås. Lås som det troligtvis gick att kopiera nycklar till. Lås som vakterna kan ha haft nycklar till.
-Vissa ingångar in i huset saknade elektronisk registrering av när dörrarna öppnades och stängdes.
-Vittnet Nicola F ser att någon arbetar i skyltfönstret på ‘La Carterie’ (en del av Skandiahuset). ‘La Carterie’ verkar ha en gemensam ingång via Skandiahusets garage.
-Vakt A hade parkerat sin bil i Skandiahusets garage. Hon körde hem strax efter mordet.
Möjliga nya uppslag:
1. Har någon undersökt ingångarna till Skandiahuset och kulverterna?
2. Har någon undersökt andra möjliga flyktvägar, exempelvis in i byggnaden söder om mordplatsen eller barackerna?
3. Kan det ha funnits en ingång in till Dekorima från Skandiahuset? Kan gärningsmannen ha gått ut via Dekorimas ytterdörr?
3. Har någon undersökt vad som skedde under mordkvällen på ‘La Carterie’ och har anställda där förhörts?
4. Har någon undersökt Vakt A? Var bodde denna vakt? Kan Vakt A ha kopplingar till Stay Behind/Extremhöger/Säpo/etc?
Varför det är intressant att följa upp detta:
Om GM inte flydde upp för trapporna och istället gömde sig och/eller fick hjälp att fly – då har vi utgått från en felaktig grund.
Jag vill bara redan nu markera att jag brukar vara restriktiv med att tillåta spekulationer som på svaga grunder bollar med hypoteser om att den ena eller andra personen är inblandad i mordet. Och jag ber såväl Alfred I som andra debattörer att tänka på det. Däremot kan det förstås vara av intresse att reda ut de uppgifter som finns om olika in- och utgångar till Skandiahuset och vilka möjligheter gärningsmannen skulle kunna ha haft att använda sig av dem.
GW vill förbjuda KP att fortsätta spekulera? Kanske klokt.
Ler i mjugg, KP förpassas till PK-media …
Debatten här är bättre. Uppskattar den verkligen!
Tack för det. Och jag förstår att du skojar lite om mitt förhållningssätt till Krister Petersson. Men för att förtydliga lite till: vi som intresserar oss för Palmemordet har alla behov av att spekulera. Vi har också behov av att diskutera med andra. Med den här bloggen vill jag erbjuda ett forum för både spekulationer och diskussioner – samt, förstås, utbyte av information om sakuppgifter.
Problemen uppstår bara när spekulationerna går in på diskussioner om den ena eller andra personens tänkbara inblandning i mordet eller andra uppgifter om enskilda som kan uppfattas som grovt nedsättande.
Jag tror de flesta håller med om att sådana diskussioner måste föras med återhållsamhet. Dels för att det finns en lagstiftning om förtal. Men dels – och viktigare, tycker jag – för att den som deltar i en offentlig debatt har ett moraliskt ansvar för sina ord. Det är lätt att skada människor.
Och som moderator för den här bloggen har jag också ett ansvar för andras ord.
Ibland hamnar dock tämligen lösa och nedsättande spekulationer i den offentliga debatten i de stora nyhetsmedia. Eller blir till och med den offentligt redovisade grundvalen för en åklagares beslut om Palmeutredningen.
I de fallen finns inte samma anledning att vara restriktiv på den här bloggen.
Och rent konkret kan jag därför lova: om Krister Petersson skulle vända sig till detta forum för att göra ytterligare redovisningar av sina tankegångar så är han givetvis välkommen.
Hej Gunnar;
Inlägget ovan skall inte betraktas som ett utpekande av någon individ eller organisation. Jag ser ingen redigeringsfunktion för inlägget. Men jag kan redigera inlägget om så är mojligt.
Redigeringar av kommentarer som är publicerade kan den som skrivit dem bara göra med min hjälp. När det sker brukar jag lägga till att kommentaren är redigerad och varför (så länge det inte rör sig om rena felskrivningar som rättas). Jag tycker det är viktigt att den som läser bloggen ska veta att inte väsentligheter i diskussionen redigeras i efterhand på ett sätt som inte klart redovisas.
I det här fallet tycker jag ditt senaste svar förtydligar din uppfattning och att det räcker så. Att jag tog upp saken var för att jag vet hur diskussioner kan glida iväg och att det därför kan vara bra att noga välja sina ord redan från början.
Hej Alfred J!
Tack för intressanta synpunkter .
Hej RC;
Jag anser inte att det är fullt klarlagt att GM faktiskt sprang uppför trapporna.
Förutom det jag skrev tidigare, så kan det ha varit svårt för vittnen att se var och hur GM exakt flydde.
Dålig belysning:
Utifrån gamla foton från mordplatsen som jag har tittat på, så var belysningen vid Dekorimahörnan god. Men belysningen mellan Dekorima och korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan verkar ha varit bristfällig.
Skymd sikt:
Barracker och byggnadsställningar blockerade sikten vid tidpunkten för mordet. Vi kan konstatera att vittnet Lars J. såg en man springa uppför trapporna på Tunnelgatan. Men Lars J. befann sig på den södra sidan av barackerna i gränden. Om GM exempelvis svängde till vänster i korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan och flydde i nordlig riktning in på Luntmakargatan så skulle inte Lars J. ha sett detta.
GM’s Huvudbonad:
Vi kan konstatera att flera av de vittnesmålen som pekar ut GM kring Dekorima tror sig se att GM har en mössa. Mannen som sprang uppför trapporna har enligt vissa vittnesmål haft en keps.
Fråga:
Har någon läst ett vittnesmål där vittnet ser GM fly hela vägen från Dekorima ända upp till trapporna?
Hans J säger sig se GM springa hela vägen till trappan och ta ett par/tre trappsteg.
Tack Per Johan.
Hej Alfred! Tips googla på DN:s reporter Mikael Holmström, han har skrivit om Skandiahuset,
Stay Behind, dolda dörrar m.m.
Tack för tipset RC. Kommer nog tyvärr att ha begränsat med tid att rota i fallet den närmaste tiden.
Det var vakt B som bad vakt A om att byta pass, inte tvärtom.
La Carterie personalen är hörd och de arbetade sent med påskskyltning. Det var någon av dem som Nicola F såg i skyltfönstret.
Med största sannolikhet var det också de som utlöste dörrlarmet, eftersom de använde sig av dörren för att komma in till lagret.
Vakt A var kvar i receptionen vid tiden för mordet och pratade med vakt B Därefter gick hon och bytte om och åkte hem ca 23.30.
Vakt C var då ute på rondering i Skandiahuset, och det var hon som åtgärdade larmet, inte vakt A.
När allt kommer omkring finns närliggande förklaringar till de flesta mysterier från bakdörrar till skumma nattvakter och grafiker. Du är inte ensam om att fantisera runt Skandiahuset och de som befann sig där, inklusive Engström.
Troligen är det den insinuanta jargongen i samtalen mellan utredaren Erik Skoglund och den övernitiske och sjukligt misstänksamme säkerhetsansvarige Per H som ligger till grund för alla mer eller mindre kreativa men vitt spridda hypoteser om de anställda på Skandiahusets kopplingar till mordet.
Det är bara att läsa Claes Hedberg så förstår man.
Extra stort fokus har det hela sedan fått genom TP.
Skandiahuset och dess historiska kopplingar till Stay Behind är ytterligare en faktor som driver på i samma riktning.
Bra att du uppmärksammade mina fel Jörgen. Men jag tycker inte att man kan avfärda frågorna som fantasier bara pga av sakfelen du nämnde.
Vi verkar ha kört fast i utredningen. Då kan vet vara vettigt att ta ett steg tillbaka och titta på alternativa hypoteser. Därefter kan vi försöka utesluta hypoteser.
Finns det något specifikt som utesluter att gärningsmannen kan ha tagit sig in i Skandiahuset efter skotten? Eller något som utesluter att GM kan ha kommit inifrån huset (exempelvis via Dekorima)?
Vem är TP?
Har du protokoll med La Carterie personalen som hördes?
Varför tror du att det med stor sannolikhet är så att Carterie personalen triggade larmet (på grund av vakt Cs förhör)?
Alfred.
Spekulera gärna, det är Gunnar som sätter gränsen för vad som är acceptabelt.
Jag rättade bara några sakfel som i sammanhanget var relevanta. Om du påstår att denne vakt A bad vakt B att byta pass, för att därför kunna vara delaktig i ett på förhand planerat mord så faller ju den teorin om det i själva verket var vakt B som bad vakt A att byta pass, så vida du inte tänker dig att både vakt A och B var inblandade i mordkomplotten.
Min åsikt är och har alltid varit att väktarna råkade vara väktare på fel plats vid fel tidpunkt, liksom att Grafikern Stig Engström råkade jobba över, och dessutom avsluta sitt arbetspass vid fel tillfälle.
Jag har läst förhören med La Carterie personalen som bekräftar att de jobbade med omskyltning denna kväll och använde sig av den omtalade dörren. Jag kan tyvärr inte länka till förhören. De uppehöll sig dessutom i skyltfönstret, vilket stärker vittnet Nicola F:s trovärdighet avsevärt.
Jag är något förvånad över att inte La Carterie-personalen också blivit indragen i spekulationer.
Det är naturligtvis inte omöjligt att gm kan ha kommit via någon dörr i Skandiahuset, men eftersom det inte finns något som talar för att så skulle vara fallet känns det inte som något hett alternativ för min del.
Jag känner också till Stay Behind och dess historiska kopplingar till huset, men inte heller detta går jag igång på.
Däremot är ju Stay Behind som företeelse inte något man kan avfärda rakt av.
Med TP menade jag Thomas Pettersson. Författaren till boken ”Den osannolika mördaren”
Alfred I
En tidigare anställd vid Skandia som har kunskap om det underjordiiska har i förhör uppgett att det fanns en kulvert mellan Sveavägen 44 och Luntmakargatan 18 samt en kulvert mellan garaget Sveavägen 44 och Sveavägen 38 d v s på andra sidan Tunnelgatan. 1986 fanns en del av Skandias verksamhet där och Arbetsförmedlingen har senare och möjligen fortarande verkamhet där.
https://drive.google.com/file/d/1csq2xaHn8B7Ce0T-XWqdal7hQh5N0Qu4/view
Det finns också en uppgift i förhör om att det fanns en utgång från Skandia vid Dekorima och att den dörren fanns vid Dekorimas varuintag. Jag hittar det tyvärr inte nu. Man kan ha det i åtanke när man diskuterar gärningsmannens rörelser och varifrån han kom.
Dekorimas och sedermera Kreatimas adress var Sveavägen 42, men vad som fanns på Sveavägen 40 – om adressen överhuvudtaget existerade – har jag inte lyckats utröna. Det närmaste jag kommit är lite historisk kuriosa. Ordenssällskapet Pro Patria flyttade till motsvarande adress d v s Sveavägen 40 år 1778 så adressen har åtminstone funnits. Är det någon som har mer information om Svevägen 40 så dela gärna.
En mycket välkommen konsekvens av Krister Peterssons nedläggningsbeslut är att åtskilligt material från Palmeutredningen blivit offentligt tillgängligt – en del av det av till synes stort intresse.
Författaren och journalisten Bo G Andersson har gått ut på Facebook och redovisat en anmärkningsvärd uppgift han hittat. Han skriver:
I slutet av oktober förra året besökte utredare från Palmegruppen Säpo i Solna och fick då besked om att Olof Palmes personakt inte är bevarad. Utredarna tvingades konstatera att materialet förmodligen är bränt!
Det här reser förstås en mängd frågor:
Vem, vilka förstörde personakten? På vems order skedde det? Och vad var skälet? Det är dessutom remarkabelt att det, som det verkar, dröjde närmare 34 år innan utredarna efterfrågade OP:s akt?
Till inlägget fogas en bild av följande notering från Palmeutredningen: ” 2019-10-31: 2019-10-30 Besök hos Säpo där det konstateras att inga handlingar rörande Olof Palme såsom personakt eller liknande bevarats. Materialet förmodligen bränt.”
https://www.facebook.com/photo/?fbid=10218362916769588&set=a.3057699086784
Det framgår inte om material kan ha överförts till Riksarkivet i Arninge. Det är vanligen där personakterna hamnar efter en tid.
Det skulle ju kunna vara en förklaring, men tydligen inte någon som vare sig berörd personal från Palmeutredningen eller Säpo reflekterat över. Vi får hoppas att mera kommer fram om detta.
Hej Mikael B!
Har du tid och möjligheter att kontakta Riksarkivet i Arninge?
Eftersom du kan skriva här på bloggen kan du väl kontakta arkivet med? Eller?
Det är nog ingen större mening att vända sig dit. Eventuellt material är ju sekretessbelagt och de kommer troligen varken bekräfta eller dementera om någon akt finns eller inte. Men det är fritt fram för vem som helst att rikta en förfrågan till Riksarkivet. Jag kommer dock inte att göra det. Personligen betvivlar jag att material ur Säporegistret som gäller Olof Palme skulle ha destruerats. Jag tror varken att Säpo eller polisen har grävt riktigt ordentligt.
Det är givetvis en skandal. Palmes personakt är, ur arkivsynpunkt, en historisk skatt som borde bevaras i all evig tid (och jag menar inte ur mordsynpunkt utan i en historisk kontext, tänk er att kunna läsa en genuin personakt om Caesar idag).
Men samtidigt är det Säpo. Det kommer inte att bli några konsekvenser av detta över huvud taget. Någon på Säpo borde ställas till svars, men så kommer med största sannolikhet inte att ske. Säpo, Must och liknande nås tyvärr inte av lagen utan göra sådana här åtgärder fritt utan konsekvenser.
Tyvärr så blir man väl inte längre förvånad?
Jag håller egentligen bara med TP om en enda sak fullt ut tror jag och det är den att man måste förutsätta att svensk polis kan begå hårresande misstag.
Jag koncentrerar ju mig på arbetshypotes CA,och det finns massor av konstigheter enbart gällande utredningen om honom.
Välkänt är till exempel det kompletta fiaskot angående det grova vapenbrott som CA erkänner i förhör.
Polisen gör ingenting angående detta, klappade och klara komplett med fullt erkännande,brott.
Preskription hinner inträda innan någon ansvarig reagerar,och CA klarar sig därmed undan dom.
Det finns mängder med andra saker,framförallt misslyckat informationsinhämtande och ej utförd uppföljningar på saker som är centrala angående till exempel motivbild.
Vem kan för övrigt glömma Torsten S legendariska lilla utflykt till vad som skulle vara CAs föräldrars sommarstuga?
Sammantaget så är den uppvisade inkompetensen av ett bedövande slag,och i detta tillstånd har jag befunnit mig en längre tid när det gäller kvaliten på utfört,för att inte tala om icke utfört,polisarbete.
Så,att de struntat i för att senare bränna upp OPs personakt får inte mig att höja på ögonbrynen.
Tyvärr.
Jag delade Bo G Anderssons syn på det märkliga i att medier inte uppmärksammat att Palme-informationen försvunnit i Säpos arkiv. Försökte dela inlägget i Facebook-gruppen Journalistbubblan men det plockades snabbt bort med hänvisning till att inlägg ska diskutera journalistik…
Det låter ju som en lite snäv tolkning av vilka diskussioner som berör journalistik. Även frånvaron av journalistisk bevakning av en fråga handlar ju faktiskt om journalistik.
Frågan om medias bevakning av denna nyhet går i alla fall utmärkt att diskutera här. För egen del kan jag dock föreställa mig att det helt enkelt handlar om att redaktionerna missat nyheten, inte om något mer mystiskt än så. Sådant händer hela tiden, och definitivt inte bara när det gäller nyheter med anknytning till Palmeutredningen.
Det öppnar för all del för en diskussion om vad det är journalister försöker hålla koll på och om kriterier för nyhetsbevakning i största allmänhet. Men där vill jag å min sida inte öppna slussarna för en allmän debatt i ämnet. Nöj er med journalistik i förhållande till Palmeutredningen om ni vill diskutera här. Eller, för all del, journalistik i förhållande till något av de andra ämnen som jag valt att ta upp på bloggen.
Otroligt! men som redan konstaterats föga förvånande när det gäller Palmemordet. Man undrar ju om materialet verkligen är bränt eller om det ligger i ett hemligt kassaskåp någonstans. Palmeutredarna med KP i spetsen tycks ju så sent som 2018 ha haft som en punkt på sin dagordning att ”förbättra samarbetet” med SÄPO. Man tycks gravt ha misslyckats även på den punkten.
https://drive.google.com/file/d/1hD8O1ptVIp9epjpoiGtR2LgX0UvZa9uh/view
Intressant! Vore intressant att höra vad detta i realiteten innebar. (Hur kan man bara bränna sådant material? Det låter helt galet; lever vi verkligen i en sådan ‘banan-republik’?).
Vad var DIPA-projektet (p.6 på den listan) för något?
Ska inte svära på det men jag antar att DIPA-projektet handlar om digitaliseringen av Palmematerialet. Någon annan kanske kan bekräfta detta.
Låter logiskt. Så det diskuterades då på detta möte att det då skulle läggas ner – och då var man antagligen på det klara med att även lägga ner hela förundersökningen ganska snart också…
Förstår fortfarande inte varför man inte gick längre/djupare med ”Sydafrika-spåret”/B Wedin/etc. Verkar som om att Melander ville det, men inte Petersson. Varför ville inte Peterson det?
Och varför finns inte de handlingar man fick i mars ifrån Sydafrika med i förundersökningsmaterialet? Och varför är korrespondens med B Wedin hemligstämplad?
Det är bra frågor, jag undrar samma sak och hade man verkligen haft som ambition att få till ett möte med Wedin borde det inte varit så svårt kan man tycka.
Om den officiella personakten är bränd är väl hoppet desto mindre att kunna hitta den information som en inofficiell grupp samlade in om OP, vilket Sten Andersson fick reda på.
Detta är en intressant läsning Gunnar som du skriver. Att en samlad dokumentation gällande Olof Palme förstörts är hårresande. Detta visar att det finns och funnits krafter i utredningen som velat mörklägga. Ut i ljuset med dom som medverkat och tagit dessa beslut. Detta är ytterligare ett bevis på att en mörkläggning av Palmemordet förekommit och fortfarande förekommer. Olofs eventuella dagbok gick väl samma väg kan man tänka. Det ord du Gunnar själv myntat och även i boken är väldigt passande, nämligen, ”Mörkläggning” En mörkläggning av mordet man anat redan från första början. Krister Peterson var tvingad att lägga ned, med en snöplig beskyllning som han knappast trodde på själv. Hur ruttet kan det bli?
Intressant intervju med Jan Stocklassa. Han verkar seriös i sitt upplägg, och verkar fortfarande övertygad om ett ‘större scenario’ med Sydafrika i bakgrunden (utifrån Stieg Larssons arkiv…), och ger även ‘cred’ till dig Gunnar, Borgnäs och bröderna Poutiainen. Det finns en del saker som verkar bestickande – och jag antar att det var Stocklassas kontakt med Hans Melander som gjorde att han trodde att de skulle presentera Sydafrika-spåret som det riktiga. Det där med vapnet i (i Thedelins) bankfack är ju också intressant – han visste om ca 1 1/2 år innan att Stocklassa (och polisen) visste om hans bankfack.
Han har också intressanta teorier angående ”den internationella vapenhandeln”. Tycker att det finns/fanns mycket att ‘hämta’ där.
LP:e, Säger efter skotten spontant till SE. ”Dom har skjutit mig också”
Även i senare förhör talar hon om två gärningsmän. De hemliga förhör
med LP:e under mordnatten bör nu offentliggöras. Kanske där finns
bland annat uppgifter om det otäcka hot mot Olof vid biografen Grand
med mera, som skulle leda till en riktig lösning och inte de förskräckliga
sagor och beskyllningar som kommit mot en död.
Löven: Om SE. lösningen. ”Så nära sanningen man kan komma”. Va….?
Sanningen mot en död? Han borde skämmas.
Ja, verkligen. Men ännu mer för vad han sagt mot Christer Pettersson tidigare. Endera vore nog för hans avgång.
De två kvinnliga vittnena, Mårten och hans flickvän, eventuellt mannen i rock själv (om han lever) och något annat vittne, Solveig Riberdahl och kanske andra tjänstemän är väl de som skulle kunna kasta ljus över grälet vid Grand idag.
Gunnar, vad kommer hända med KP nu ? Går han i pension, eller återgår till sin gamla tjänst ,eller ger dom han nåt nytt uppdrag ?
Jag vet inte. Någon annan kanske?
Har PU talt med personen, der tog sig af SE’s dødsbo? Exfrun giver dem et navn, jf. forhør. Jeg kan se, Kirkens Korshær i Täby ligger 700 m fra SE’s lejlighed. Kan vel tænkes, noget af dødsboet er endt der
KP har inte jobbat heltid med palmemordet.
Detta är ju intressant med vad bankomatklockan visade.
Vi har en uppgift om tiden från en som bodde på Sveavägen. Kerstin N.
http://www.itdemokrati.nu/page36c.html Sid nr 88. Det står:
Efter andra skottet tittade hon på sin klocka i rummet och denna
visade då 23.22.
PJ, Håller till hundra med, även det om Löven.
Grälet vid Grand omfattade en grupp på 6-8 personer. Olof, Lisbet, en flicka, Mårten och hans flickvän och den som då hotade Olof, plus ögonvittnen Ingalill och Gun. 8 personer, 16 ögon och ingenting har nämnts om detta, åtminstone inte vad jag vet. Hur är detta ens möjligt i en viktig mordutredning. Vet inte om det stämmer detta med att Riberdahl försökte tysta ned vittnen? Man borde pressa Riberdahl på dessa uppgifter tillsammans med vittnen, om det är möjligt. Vad var det som hände? Varför hemligheter, allt måste förklaras.
MØRKLEGGING
Det er interessant å følge diskusjonen om en eventuell ødeleggelse av SÄPO’s Olof Palme-file. Vi har paralleller i norsk historie – og svensk også – for den del. For å ta den siste først: Den 27. juni 1945 ble den norske motstandsmannen Kai Holst funnet død på et loft i Rindögatan 42 på Gärdet i Stockholm. Han hadde sitt tjenestevåpen, en Colt-pistol 1911, i hånden og den offisielle forklaringen, både fra norsk og svensk hold, var at Holst hadde begått selvmord. Ryktene begynte imidlertid raskt å svirre om at den kjente Milorgmannen var likvidert, ganske enkelt fordi selvmords scenarioet inneholdt en rekke anomalier: 1) Ingen tomhylse ble dokumentert funnet på stedet. 2) Obduksjonsrapporten dokumenterte ingen tegn på kontaktskudd mot tinningen. Og: 3) Rekylen fra det kraftige håndvåpenet hadde kastet det ut av «selvmorderens» hender.
De som forsøkte å gå inn i saken ble fra høyeste hold i den norske statsadministrasjonen advart: En videre etterforsking når det gjaldt Holsts død var livsfarlig. Fra 1990 og utover var det en rekke journalister, forfattere og historikere som interesserte seg for drapet, ikke minst Holsts nærmeste familie (en av dem er den ikke helt ukjente artisten Ole Paus). Likvidasjonen av Kai Holst – for alt tyder på at det var et såkalt «clearing-drap» – er fortsatt et mysterium, og Kai Holsts mappe, som historikeren Tore Pryser fant i det svenske riksarkivet omkring 1995, bar påskriften «Sekretessbelagd til evig tid». Den var dessuten tom.
De færreste tviler i dag på at Kai Holst ble likvidert. Motivet for drapet er mest sannsynlig at Holst under avhør av tyske krigsfanger på Lillehammer hadde fått vite at engelsk og svensk etterretning hadde loset ut 30 tyske eksperter på Sovjet og sendt disse – ikke i krigsfangenskap – men til USAs etterretningshovedkvarter i Wiesbaden i Tyskland. Holst var i Stockholm for å dele denne informasjonen med den sovjetiske ambassadøren Aleksandra Kollontaj. Dette måtte ikke skje. Fred, men en ny, kald krig var i gang. Konklusjon: Dokumenter forsvinner.
Da høyesterettsdommer Ketil Lund startet sitt arbeid med gransking av de norske hemmelige tjenestene den 1. februar 1994, hadde Forsvarets E-tjeneste hasteaksjoner i sine arkiver. «De grå eminenser» i tjenesten hadde god tid til å selektere og kvitte seg med sensitivt materiale. Lund forteller selv at han kom til den såkalte avdeling E-14 – Stay Behind – og fant et tilnærmet ribbet arkiv. Journalist Lars Borgnäs omtaler «Lundkommisjonen» i «En iskall vind…» som en vellykket, demokratisk gransking, nesten forbilledlig, og til en viss grad har han rett. Men like fullt konkluderte Ketil Lund – riktignok uoffisielt – med at bare 70 prosent av tjenestenes virksomhet ble avdekket og at søkelyset ble rettet mot POT (Politiets Overvåkingstjeneste, nå Politiets Sikkerhetstjeneste). Forsvarets E-tjeneste (svenske MUST) kom man aldri til bunns i. Konklusjon: Dokumenter forsvinner.
Mine egne erfaringer er knyttet til de såkalte «Orderuddrapene» der blant annet Anne Orderud Paust ble drept på Orderud gård i 1999. Hun var ansatt i det norske Forsvarsdepartementet og kilder kunne fortelle at både hun og mannen Per Paust, plutselig død tre uker tidligere, ansatt i Utenriksdepartementet, hadde hatt etterretningsoppdrag i forbindelse med Balkan-krigen på slutten av 1990-tallet. Daværende forsvarsminister Jostein Fjærvoll kunne fortelle i et NRK-intervju i 2009 at det hadde kommet inn trusler, både skriftlig og muntlig, til både Departementet generelt og Anne Orderud Paust spesielt. Telefoner og innkommen post skal logg-føres i Departementet. Da jeg ba om utskrift av materialet, fikk jeg etter tre måneder beskjed om at det ikke fantes noen trusler loggført. Kanskje var de overført til PST! Konklusjon: Dokumenter forsvinner.
Dette er eksempler fra nær og fjern felles nordisk historie. Høyesterettsdommer Ketil Lund sa det slik for et par år siden: «Det er Statens oppgave å lyve for sine borgere!» Det er sant, og det er naivt å tro noe annet.
Så er det flott at bloggens debattanter nå begynner å konsentrere seg om enkelte «momenti» i «denne svarta soppa», for å sitere Sven Aner. Som jeg tidligere har vært inne på: Olof Palmes «sista steg» starter utenfor Grand. Hendelsen her, «mannen i beige rock», er et slikt momentum. Skuddene falt på Sveavägen klokken 23.21 – 22. Men det er alltid et før …
Tack för en mycket intressant kommentar som säkert gör många av bloggens läsare nyfikna på mer information. Den som söker vidare på nätet kan hitta åtskilligt om både Kai Holsts död och Orderudfallet. Båda fallen pekar på att politiskt känsliga fakta sopats under mattan av olika myndigheter, i Kai Holstfallet även svenska myndigheter.
Riberdahls STASI-liknande insats beskrivs ju noggrant i Olof Palmes Sista Steg i alla fall.
Det ska tilläggas att Lars Borgnäs redovisar att Riberdahl säger att hon inte minns något samtal av det slag som vittnet Katrin beskrivit och att hon förnekar att hon skulle ha vidarebefordrat ett budskap från Lisbeth Palme om att Katrin borde backa från sina uppgifter.
Det skulle ju kunna vara sant att Riberdahl uppmanat Katrin att tänka på änkan utan att det var ett budskap från Lisbeth Palme. Enligt boken (dvs. enligt henne själv i samtal med Lars Borgnäs) blev hon utskälld efter noter av Lisbeth Palme. Så någon förtrolig budbärare kanske hon inte var. Men det var slående att hon inte förnekade uttalandet specifikt utan att det skulle vara ett ett budskap från Lisbeth. Det slog mig i alla fall första gången jag läste det. Om hon sade något i stil med ”tänk på änkan” kunde det ha varit baserat på Riberdahls egen tolkning av hur Lisbeth Palme skulle reagera om det blev ny utredning av incidenten där medverkan av Lisbeth Palme tarvades. Annars kunde det ha varit ett svepskäl för att undvika något annat känsligt med det påstådda grälet. I båda fallen skulle hennes förnekande av ett budskap vara sant.
Detta är ju svårt och kan te sig spetsfundigt. Men det är betydelsefullt för samtalet i Katrins trovärdiga version innebar väl något betydligt allvarligare än den grövsta sortens tjänstefel. Så det hade ju varit sensationellt om hon erinrat sig det!
Ja, du har en viktig poäng. Riberdahl förnekar bara att hon skulle ha agerat som direkt ombud för Lisbeth. Samtalet i övrigt säger hon sig inte minnas.
Det är fullt möjligt att både Katrins och Riberdahls versioner är i stort sett riktiga. I så fall handlar det om att Riberdahl i ett samtal, som hon senare inte minns, har fört fram att Katrins uppgifter kan orsaka obehag för Lisbeth om de blir kända och att hon borde släppa det hela.
Det är rimligt att tänka sig att Katrin beskrivit ett samtal som verkligen ägt rum. Däremot vet vi ju inte hur orden föll. Och vi vet inte heller orsakerna till att Riberdahl valde att inte ta till sig Katrins (och Guns) uppgifter om vad som skett utanför biografen. Riberdahl var redan på Holmérs tid mycket intresserad av Grandvittnesmålen och var bekymrad över att Holmér inte ville låta utreda dem vidare.
Åtalet mot Christer Pettersson visar att åklagarsidan och spaningsledningen inte ansåg att Katrins och Guns vittnesmål var relevanta för mordutredningen. Varken Katrin eller Gun kallades att vittna i målet. I ärlighetens namn ska dock nämnas att bådas vittnesmål ändå togs med i förundersökningsprotokollet (till skillnad från merparten av vittnesmålen från Grand).
För mig framstår hanteringen av Katrins och Guns vittnesmål som högst diskutabel. Samma sak kan sägas om hanteringen av många andra vittnesmål från Grand. Ett exempel är hur Roger Ö:s sent lämnade vittnesuppgifter om att han sett Christer Pettersson vid bion lyftes fram som viktig bevisning, trots att det mesta pekar på att det var en ren efterhandskonstruktion från Rogers sida, framtagen efter intensiva påstötningar från polisen.
Har hört uppgiften om något gruff vid Grand när någon brusade upp mot Palme och trodde att den kom från utredningen. Det kanske är vanligt att politiker råkar ut för sådant och i så fall inte typiskt relaterat till mordet. Personen som står och väntar med en Magnum-revolver förefaller en annan karaktär av mer planerande och iskall sort.
Vilken information hade Holmer fått i den tidiga utredningen när han konstaterar, Sverige i sina grundvalar?
Inga dåvarande misstänkta, ej heller nuvarande misstänkta, skulle vara av sådan allvarlig grad att det skulle skakat Sverige. Var Holmer informerad om annat, saker som omedelbart blev nedtystat? Holmer ville heller inte svara i KU. om sitt uttalande, ett sådant allvarligt uttalande borde han väl ha kunnat förklara, men icke, tyvärr. Inte omöjligt att det kan finnas väldigt allvarliga saker bakom Palmemordet.
Om rättspsykiatrin inte fungerar?
”Inte omöjligt att det kan finnas väldigt allvarliga saker bakom Palmemordet.”
Niklas, som om mordet i sig inte skulle vara tillräckligt allvarligt så är det just det som så många av oss faktiskt tror, och, sedan länge, försöker få fram. Man kan med största sannolikhet inte ta Palme ur den kontext han befann sig i, nationellt eller internationellt. Det svåra är väl att få pusslet att exakt stämma nere vid Sveavägen den 28 februari 1986, ca kl. 23.21-22. Ingen har lyckats lägga de pusselbitarna rätt än. Vissa försöker t.o.m. mer eller mindre medvetet att lägga dem helt fel.
Den nya utredningen har ju hittat den sista pusselbiten. Det är bara ett fel, den passar inte in i motivet.
Sista pusselbiten 2015 var att hitta brevskrivaren Skelleftehamnsmannen. Han hittades då.
Hej Carita!
Jag kan ha missat en del här (antagligen!), men jag har uppfattat det som så att du sitter inne med en hel del kunskap angående det här med ”Skelleftehamnsmannen”, men att du endast lämnar små ‘pysningar’ angående detta lite då och då här. Har du lust att förklara för en som antagligen missat en del i din kommunikation här varför han är den sista pusselbiten, och vilken signifikans han har i det hela?
Jag förstår det som om att han skickade in en del brev till PU.n (under Hans Holmér?) där han skrev initierat om detaljer som verkade väldigt intressanta/autentiska angående MOP. Sedan att man också försökte spåra honom och förhöra honom. Lyckades man alltså med detta? Och, vad var resultatet i så fall då?
Hej James!
Personen låg på PU:s bord när jag första gången ringde dit för personen sagt saker till mig om mordet. Minns inte nu hur mycket jag skrivit här. Iaf så hade personen själv pratat med PU sedan 2002. Vet inte om det var för att sätta dit Christer Pettersson för han sa till mig att han är mördaren. Vilket jag såklart inte trodde på.
Sedan kände jag igen breven. Efter det började jag leta brev o annat medan jag väntade på att palmegruppen skulle bli klara. De jag pratade med i PU slutade -16.
Personen har gäckat polisen för utan bevis kan de ju inte ta någon men han var misstänkt i början vilket han själv raljerade över.
Det står om personen i Hans Holmérs bok ”Olof Palme är skjuten” bla på sid [sidnumret borttaget av mig, GW, se nedan].
GW:s kommentar: Att komma med den typen av hänvisningar, sidnummer till en bok med stor spridning, är närmast liktydigt med att sätta ut personens namn. Jag har förstått att du, Carita, är starkt personligt övertygad om vem det är som är Palmes mördare. Och jag vet ju vem du syftar på. Din personliga övertygelse har hittills inte lett till att du redovisat någonting som kan övertyga mig om att du har rätt. Om du vill fortsätta att här på bloggen göra någon sorts utpekande av den person du misstänker är du tvungen att komma in med en helt annan typ av material än det du presenterat hittills. Tills du gör det sätter jag stopp för kommentarer från dig i just den frågan. Du är förstås fortsatt välkommen att skriva till mig personligen om dina misstankar.
Jo, jag förstod att det blev för mycket. Sedan vet jag inte vad det är för material jag ska kunna visa om man inte får hänvisa till något.
Jag har ju kontaktat de instanser som kan göra något och vi får se vad som händer. Jag är nog inte den enda som agerat.
James kan få min mail för blir ju konstigt när folk undrar.
Du kan alltid skicka in ett material till mig för bedömning. Tycker jag att det är tillräckligt tungt för att jag ska publicera det i någon form på bloggen så gör jag det, givetvis efter samråd med dig. Jag kan mycket väl publicera uppgifter som kan uppfattas som om de utpekar enskilda personer ifall jag menar att det finns tillräckliga skäl till det.
Jag tycker snarare det verkar som, i takt med att allt fler dokument släpps, att man inte ens lyckats öppna lådan till pusslet. I stället har man ägnat sig åt att läsa i sagoboken.
”Man” är väl polisen, ”Läsa i” blir då ”skriva”,
Min frustration i den här soppan har flyttats. Förr var jag irriterad över att man (Holmér, Bergenstrand och departementet, en serie efterföljande B-skådisar såsom Helin och hans statligt avlönade kumpaner) inte bedrev en seriös mordutredning.
Jag har något luttrad accepterat att de inte ville lösa mordgåtan. De ville inte. De hade annan agenda. OK, de skiter i (eller vill dölja) vem som är mördaren.
Vad som verkligen känns bittert är att man i mörkläggningens anda inte drar sig för att nita helt oskyldiga: 33-åringen, PKK, CP och SE. Inte enbart en utan hel radda personer (”man tager vad man haver”).
En professionell journalist borde tvinga ut Ingvar Carlsson och Stefan Löfvén på banan. De har i strid med hovrättens beslut uttalat sig i skuldfrågan. Det var CP! Höga SAP-politiker vet bättre än hovrätten och uttalar sig i skuldfrågan. Är Sverige en rättsstat eller en SAP-stat?
Frågan är retorisk. Sverige är en SAP-stat (dvs ingen rättsstat) och nästan ingen reagerar.
Notera på hur Leila Freivalds agerar i Borgnäs’ reportage. När det antyds att SAP inte vill lösa mordgåtan blir hon totalsned.
ttps://www.youtube.com/watch?v=SOsSII1UfUU
(klockat 3:54)
Hon säger att att det finns ingen socialdemokrat som inte skulle vilja veta. Indirekt, hon antyder att andra partier är inte lika angelägna. Anfall är bästa försvar.
Att mordgåtan inte löses kommenterar hon inte alls. Det förtjänar tydligen inte att kommenteras. Det som hon kommenterar är enbart att det verkar som att SAP inte vill lösa mordgåtan. Den tanken verkar vara värre än själva mordet. Värre i alla fall för för SAP och historiebeskrivningen.
Erik K: Tummen upp för den beskrivningen av läget. Ett stort problem vi har i Sverige är just journalisters tydliga koppling till sin egen politiska övertygelse. När journalistiken slutar vara objektiv och granskande går förfallet fort. Janne Josefsson hade en mkt bra artikel om detta i DN. Tyvärr ligger artikeln nu bakom betalvägg.
Finns det någon journalist som granskat utpekandet av Engström? Jag har bara läst typ ”Hänt i veckan” reportage där de skriver om vad som kommit fram på presskonferensen. Fast är kanske för tidigt.
Vill även passa på att tacka journalister och författare som Gunnar, Borgnäs och Aner mfl. Journalister som utan politisk agenda drivs av att få veta sanningen. Oavsett om man håller med dessa eller inte så är sökandet efter sanningen det som är det väsentliga. Frågan är ju vad som händer den dagen den sista objektiva och sanningssökande journalisten i Sverige lämnar in. Tanken är skrämmande minst sagt. Ursäkta om det blev en aning off-topic nu.
Intressant angående ‘förgreningar’ inom olika nätverk, även politiska, i USA (Vad hade Ronald Reagan & Donald Trump gemensamt?).
https://www.mintpressnews.com/blackmail-jeffrey-epstein-trump-mentor-reagan-era/260760/
Här finns bl.a. en del om William Casey, som blev CIA-chef senare, som också var med och etablerade Stay Behind-rörelser i Europa (inkl. Sverige, och i kontakt med Olof Palme), och som sedermera hittades ‘drunknad’. Han hann med att jobba för Reagan också… (Läs gärna hela artikeln).
Du blandar ihop William Casey, CIA-chef 1981-87, och William Colby, CIA-chef 1973-76.
Det var Casey som jobbade åt Reagan under Iran-Contrasperioden men Colby som byggde upp Stay Behind i Europa och drunknade under omdebatterade omständigheter.
Sorry, ja det gör jag. Tack Gunnar!
Vad vet vi? Vi vet att Olof Palme sköts till döds. Den dödade kulans bana känner vi till… Vet vi exempelvis GM flyktväg? Nä! Vet vi hans klädsel? Nä! Vet vi hans rörelseschema? Nä! Vet vi något om GM? Nä! Har jag missat något?
Vad vill jag säga med det? Samtliga teorier är lika i värde? Är Gunnar Wall närmast sanningen? De mest häpnadsväckande teorierna ska uteslutas? Är frågorna är motiverade? Ska debatten fortsätta i all evighet? Intresset avtar då utredningen är avslutad. Om några år är det bara vi här kvar.
Personligen läser jag gärna nya böcker i ämnet. Inte för lösningen utan för samhällshistoriken.
Om Krister Petersson hade lagt utredningen på is, hade risken varit stor hade vi hade hamnat i någon form av limbo, ett olyckligt väntläge. För i den situationen hade säkerligen inget förundersökningsmaterial lämnats ut. Men genom nedläggningsbeslutet skapade KP istället en nystart för utredningen. Låt vara att arbetet tills vidare måste bedrivas utanför rättsapparaten.
Den flod av material som för närvarande väller över oss kommer att resultera i en del klargöranden, men framför allt i ett stort antal frågor.
Just nu, när vi befinner oss alldeles i början av denna historiska fas, är det inte alldeles lätt att överblicka alla konsekvenser som offentliggörandet av förundersökningsmaterialet kommer att få. Men en sak är jag rätt säker på – intresset för utredningen kommer att öka.
Till slut tror jag också att frågorna kommer att bli så många att det inte längre finns något alternativ än att återuppta förundersökningen.
Jag kan bara hålla med, Mikael B!
I sammanhanget finns förstås då en faktor som är värd att fundera över: den förundersökningssekretess som fram tills nu omgett det digra materialet – den sekretess som utredarna under de senaste åren månat om så in i detalj att nästan ingenting lämnades ut under Krister Peterssons tid som förundersökningsledare.
Om utredningen återupptas kommer det att ske i ett läge när mycket stora delar av det tidigare hemliga förundersökningsmaterialet redan är ute hos allmänheten. Kommer det att vara till skada för en eventuell ny utredning att den sekretessen är till stor del raserad?
Jag tror inte det. Snarare kommer en sådan utredning att kunna baseras på det du, Mikael, är inne på: att relevanta frågor som kräver svar har dykt upp i den offentliga debatten.
Med det menar jag att nya utredare som verkligen vill gå till botten med mordgåtan måste ha ett tydligt mandat att göra just det. Och det mandatet tror jag egentligen bara komma kan från att det redan finns en kvalificerad offentlig diskussion i frågan.
Det är den vi förhoppningsvis – och troligtvis – kommer att kunna få nu framöver.
Dessutom bör vi vara ödmjuka och ta med att utbildad personal under 34 år med full insyn i materialet inte kom längre än skandiamannen. Tåls att tänka på…
Men det med Skandiamannen har ju kommit till från 2017. Alla poliser har inte jobbat med samma saker.
Kan någon berätta om poliser som slutat har tystnadsplikt uppåt i hierarkin. Tex till Riksåklagaren.
Poliser som fått del av sekretessbelagt material har tystnadsplikt vare sig de är i tjänst eller har slutat. Men det hindrar dem förstås inte från att svara på frågor om mordutredningen som ställs i tjänsten från myndigheter som har anledning att befatta sig med den, exempelvis RÅ. Det finns heller inget som hindrar poliser som har tillgång till sekretessbelagda uppgifter om exempelvis Palmemordet att gå med dem till en behörig instans, till exempel RÅ.
Slutligen har poliser, både de som är i tjänst och de som har slutat, meddelarfrihet och meddelarskydd. Det innebär att de kan ta kontakt med journalister och författare och lämna information om hemliga uppgifter i syfte att få uppgifterna publicerade. Och deras chefer har inte rätt att undersöka vem som lämnat uppgifterna. Det finns vissa begränsningar när det gäller detta. Till exempel får de inte lämna ut hemligstämplade handlingar, bara berätta om uppgifter i dem. Och vissa uppgifter, till exempel från telefonavlyssning, omfattas inte av meddelarfrihet.
Jag köper att uppgifter som hotar rikets säkerhet, och uppgifter som lämnar ut privatpersoner stryks (eller konkret målas över). Men i övrigt ska det vara offentligt – tycker inte det är det. Vad tycker ni? Förstår att frågan är komplex – då vi inte vet vad som stryks
Krister Peterson hann aldrig förhöra LP:e. om SE.
Tror inte att det här kan ha varit frågan om tidsbrist, man ville helt enkelt inte ha något förhör med LP:e.
Vad hade ni velat fråga henne? Krister Peterson: Bland annat om SE:s påstådda diskussion med henne om signalementet och den blåa täckjackan. Om detta hade LP: inte nämnt ett ord om i de tidigare utredningarna.// Men Krister, LP: hade väl ingen orsak att nämna något, om man inte frågade. Nej du, Krister Peterson, skyll inte på LP.e, har man inte ställt frågan är det ju utredarnas fel. Du försöker slingra dig, jag tror nog man ställt frågan. Du ville inte ha något möte med LP:e, om det du redan visste. Det är fel på frågeställarna i hela Palmemordet, man nöjer sig ofta med svävande svar, svar som ingenting är värt. Varför låter man utredarna slingra sig som hala ålar när man ställer frågor? Exempel: ”LP:e hade inte nämnt något i utredningen om detta” men hade frågan ställts eller inte? Och i så fall svaret, det kommer inte fram. Man bör vara en envis frågare i alla situationer och inte bara nöja sig och gå hem.
Vill här återigen ställa frågan om LP ser mördarens ansikte?
Vad jag kan förstå så är det orimligt att antaga något annat.En fördelaktig omständighet i sammanhanget är onekligen den ansiktsbehåring som AB har vid tillfället för mordet.
Nåväl,Lisbeth Palme pekar onekligen ut CP vid konfrontationen plus att hon lever hela sitt resterande liv säker på att hon har pekat ut rätt man.
Jag vill bara understryka att Lisbeth Palme som person var olik till exempel Roger Östlund.
För att avskriva LPs vittnesmål i stort och identifiering av GM så måste man förutsätta att hon ljuger rakt upp och ned alternativt har missuppfattat saker och ting.
Det är dock faktamässigt rimligt att tro att LP får en glimt av mördarens ansikte och vidare är det ett rimligt antagande att tro att hon inte ljuger härvidlag med full vett och vilja.
Eftersom ingen av oss längre egentligen behöver bry oss om det juridiska så frågar jag mig om jag utöver detta kan godta LPs utpekande av CP?
Inte utifrån vad som nu föreligger faktamässigt ur materialet för hand,men det finns ju en rimlig förklaring till att LP pekar ut fel person vid konfrontationen trots att hon inte ljuger och trots att hon faktiskt sett GMs ansikte och inte missuppfattat detta och trots att Lars J alltid varit säker på att mannen som springer uppför trappan inte var CP.
Det är möjligt att du är mer kryptisk än nödvändigt, kanske för att jag höjt ett varningens finger mot att på den här bloggen på lösa boliner peka ut identifierbara personer som gärningsmän.
Jag utgår – med hjälp av det du tidigare skrivit – från att det du menar i den här kommentaren är att Lisbeth sett Christer A och att han var tillräckligt lik Christer Pettersson för att hennes misstag skulle vara möjligt.
Debatten om den numera avlidne Christer A har ju förts offentligt sedan en tid och jag anser att det finns tillräckligt mycket sakligt underlag för att den ska föras även här på bloggen. När det gäller hänsyn till hans person och människor som kan ha stått honom nära nöjer jag mig med att han betecknas med förnamn och initial och inte hela namnet.
Det är helt rätt och riktigt Gunnar,särskilt som det är din blogg.
Jag tycker inte att jag är speciellt kryptisk.Jag redovisade en teori angående LPs utpekande av CP som eventuellt kan förklara att hon av rent misstag pekar ut CP(högst troligt om man tittar på materialet i stort)och som samtidigt understryker och sätter i ett sammanhang LJs trovärdiga vittnesmål om att det inte var CP han tog upp förföljandet efter.
Tror man att LP fick en skymt av GMs ansikte,och tror man att hon talar sanning om detta samt att hon inte förväxlat den ansiktsskymten med AB(det är svårt att få det till att hon kan förväxla med annan person som jag ser det utifrån de faktiska förhållandena som rådde vid platsen för brottet).ABs absolut mest framträdande ansiktsdrag var onekligen hans skägg,för övrigt en ovanligare detalj 1986 än i jämförelse med idag..skägg var ute 1986.
Det är således orimligt,som jag ser det,att anta att LP beskriver ABs ansikte.Någon annan att förväxla med föreligger inte inom sannolikhetens snävare gränsdragning.
Det torde därför kunna anses som rimligt att spekulera i att LP har sett en GM som åtminstone kan förväxlas med CP.Att det inte var CP är de flesta övertygade om idag.
Det finns,såsom du påpekar?,annan person i utredningen om MOP som kallats CPs dubbelgångare.
Eftersom indiciekedjan samt övriga omständigheter kring denna person ser ut det gör..via materialet för hand..så bör man försöka få hypotesen att passa in på övriga omständigheter kring mordet.
Därav min lilla spekulation.Läget är ju tyvärr så sorgesamt kring det helt centrala vittnet LP att spekualtion blir nödvändig.Det är sannerligen ingen gynnsam position att försöka arbeta kring,men omständigheterna skapades av andra än mig.
Jag vill i sammanhanget härmed understryka att jag inte köper folk som direkt avfärdar LPs vittnesmål som felaktigt.Hon var sin egna värsta fiende härvidlag,men hon har också behandlats felaktigt.
Man bör således,enligt mitt förmenande,försöka sätta in LPs vittnesmål i ett realistiskt sammanhang.
Jag kan bara konstatera,utifrån materialet,att detta låter sig göras via min spekulation kring CPs dubbelgångare.Det förklarar LPs identifiering samtidigt som den understryker LJs vittnesmål.Två i sig oförenliga vittnesmål förenliga om du så vill.
Det förklarar en hel del,åtminstone i spekulationens värld.
Om Lisbeth inte har sett mördarens ansikte kunde hon ju inte säga ”ljus överläpp”.
Jag tolkar det som en nyrakad mörkhårig man.
Men sa inte Lisbeth ”Han liknar det signalement jag givit”? (nåt sånt)
Pekade hon sen ut Christer P i rätten o sa det var han?
Enligt åklagarnas protokoll från konfrontationsvisningen den 14 december 1988 sa Lisbeth ”han stämmer på min beskrivning”. Det är ju inte samma sak som att säga ”jag känner igen honom”. Det vill säga: Lisbeths kommentarer från detta första tillfälle då hon får se Pettersson (den gången i form av en videoinspelning) innehåller inte ett entydigt utpekande. Vid senare tillfällen hävdade hon dock att hon var säker på sin sak.
Vittnespsykologen Astrid Holgersson, som anlitades av försvaret i åtalet mot CP, gjorde en intressant sammanställning av hur Lisbeths berättelse växer fram och får fler detaljer efter hand och var dessa uppgifter kan komma från. Jag hittar ingen länk till hennes rapport men på https://www.leopoldreport.com/Astrid.html finns en bra sammanställning.
P.S. Där finns även en kommentar från 1998 som tillskrivs AH som även är intressant av andra skäl. Där avför hon nämligen helt S-Å Christiansson teorier om om bortträngda minnen som blev en så viktig del av Quickutredningen. 1998 var ju fortfarande Quickcirkusen i full gång så det är ingen efterkonstruktion om uppgifterna på sajten är riktiga.
http://www.mhskanland.net/page47/page39/page39.html Astrid Holgersson
http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/lagman-carl-anton-spak.html De två juristerna i tingsrätten 1989- Spak och Geijerstam ogillade åtalet mot CP.
Några andra intressanta länkar om minnesforskning/vittnespsykologi- https://svenska.yle.fi/artikel/2020/06/02/det-perfekta-ogonvittnet-existerar-inte-pa-5-meters-avstand-ar-varannan?fbclid=IwAR1IDWw7d1rW7gSbl8D4pRNx7fV-5N1E9GgOIfdwwF-MFQUkvFOfQLpdfnM
Palmemordet skedde en mörk februarikväll.
Tack Ulf,
Loftus har jag sett men inte Scott Fraser. Det finns mycket intressant av populärvetenskaplig karaktär i TEDS föreläsningar. Rekommenderas varmt.
För den som har intresse av frågor om ögonvittnens tillförlitlighet finns också bra information hos the Innocence Project som startades i USA 1992. Felaktig identifikation har medverkat till att c:a 69% av 375 oskyldiga blivit dömda. Man skriver att DNA haft en avgörande betydelse för att fria samtliga av dessa oskyldigt dömda.
https://www.innocenceproject.org/eyewitness-identification-reform/
Ja domstolar har lagt för stor vikt på utpekanden tidigare t ex mot CP som fälldes i tingsrätten av nämndemännen som trodde på Lisbet. De två juristdomarna frikände däremot som vi vet. En enig hovrätt frikände (helt rätt) CP och HD avslog resningsansökan. Kan tycka att det var märkligt att Palmeåklagarna och poliserna ansåg att Lisbets utpekande av CP var så korrekt/rätt. Vi har fått veta i efterhand att det mesta var fel snarare. Jag trodde en del förr att CP var mördaren men har ändrat mig.
När man kollar vittnesforskningen så pekar en hel del ut fel personer där den utpekade inte ens var lik den riktige gärningsmannen.
När det gäller Lisbets utpekande- förhandsinformation om alkoholist, nästan 3 år efteråt som hon pekade ut CP, snabbt chockartat händelsförlopp, en sen fredagkväll i februari, okänd gärningsman, sade dagen efter att hon inte såg ansiktet på mördaren, ingen bandinspelning och ingen försvarare närvarande dvs Liljeros eller Ekman under videokonfrontationen i december 1988 m.m. gör mig säker på att hon pekade ut fel person. Hon sade heller inget dagen efter i det första polisförhöret att hon såg något av ansiktet/utseendet. Verkar som att inget vittne såg ansiktet tyvärr men inte så konstigt i.o.f.s.
Har aldrig fått Anders D:s och Inge M:s vittnesmål att stämma överens.
Inge M. säger att han ser två komma och den i hörnet rusar då fram och skjuter Olof i ryggen.
Anders D. ser tre personer som står och samtalar. Detta samtal kan inte ha varit med mördaren.
Samtalet som Anders D. sett borde ha ägt rum tidigare innan paret Palme upptäcks av Inge M.
Vem samtalade de med? Inge kan inte säga vad som fastnat i minnet vid annonspelaren,
var det detta samtal han minns? Anders D. borde förtydliga, (VAR) dessa tre befann sig när dom stod och samtalade. Knappast mitt i korsningen, inte enl. Inge i alla fall. Förklara den som kan. Gunnar Wall har beskrivit en annan teori om dessa två vittnesmål.
Håller med om att Inge Ms uppgifter talar starkt emot mötesscenariot. Kan Anders D ha sett mötet mellan GM och de två finskorna.. Dessa stod ju vända mot varandra och pratade. Inge M anger ju inte att paret Palme och GM stått vända mot varandra.
Anders D berättade ju om en iakttagelse han gjorde bara några ögonblick före mordet när han stod vid rött ljus – låt oss tänka oss att det kan ha varit kanske en halv minut före skottlossningen, möjligen avsevärt mindre. Det är lite svårt att förena med Ankis och Annelis berättelser – som i och för sig är inbördes motstridiga.
Anki säger i förhör den 4 mars 1993 att de efter mötet med mannen fortsatte norrut och korsade Sveavägen vid nästa övergångsställe. (Det ska i så fall ha varit Adolf Fredriks kyrkogata.) Efter en stunds fortsatt promenad hörde de sedan skottlossning.
Anneli säger å sin sida i förhör den 21 januari 1993 att de går söderut efter att ha träffat mannen. när de hör skotten kan de ha passerat Kungsgatan och har i vilket fall försvunnit ur mannens synfält.
Oavsett vilken av de två berättelserna man väljer att tro på stämmer det inte särskilt väl med hypotesen att det skulle ha varit Anneli, Anki och den väntande gärningsmannen som Anders D såg.
Man vet ju inte vilka som Anders såg? Om det inte var Olof och Lisbet? Eller om det inte var Anki och Anneli?
Var det mördaren?
http://www.itdemokrati.nu/page36f.html Sid nr 127 säger Anders att han hade blandning av en Sherlock Holmes-mössa och en vanlig herrhatt, alltså ingen mössa.
https://drive.google.com/file/d/1lmi0_4yFoUcn_FYkYDOmEiKFXt-xyQd-/view
—————————————————————————————————————————-
Lisbet har en diffus bild av att Olof och hon mötte ett
par – en man och en kvinna – på Sveavägen.
—————————————————————————————————————————-
https://drive.google.com/file/d/1b_4RJXCB7MoRwxCW_5XPI0LlRLjhhjvk/view Sida 2.
Skandiamannens praoelev hörde när han pratade i telefon:
Har skrivet ut 2 meningar:
————————————————————————————————————————–
Jag hör att han pratar om
att han var där när det hände…
”Det var jag som sprang in Thulegatan….”
————————————————————————————————————————–
Jag antar att det ska vara Tunnelgatan?
Min gissning är att det var dessa två som Lisbet mötte, som Anders såg stå och pratade med Skandiamannen??
Lisbet och Olof och passerat Skandiamannen precis efter mötet och Skandiamannen kom precis och såg mordet, så han kom fram precis.
Det kan ju förklara att han var rädd för stämpelklockan? Om han var ute tidigare och blev försenad med detta möte och därför kom fram precis. Men detta är ju en gissning förstås.
Tror mer på Ankis berättelse då den är mer detaljerad. Inbuktningen i glas är förmodligen f. d. Dekorimas entré och den låg norrut (finns ej kvar idag.) När de gått över gatan och gått ett tag hör de ett skott. De vänder då tillbaka och går söderut och ser en massa folk på platsen.
Ja, du har kanske rätt i att tiden är för knapp för att det skulle vara finskornas möte med GM som Anders D sett. Denna hypotes bygger såklart på att Anders stått still ganska länge för rött ljus.
Jag blir inte klok på Ankis beskrivning av hur de går Sveavägen norrut.
De går på östra sidan, men hon säger att mannen står i korsningen Sveavägen/Olof Palmes gata, alltså på västra sidan. Hon beskriver också hur mannen hade ansiktet ut mot Sveavägen och ryggen mot Olof Palmes gata.
Detta visar hon även på en skiss. Om Anki bara blandat ihop gatunamnen, borde väl förhörsledaren påtalat och korrigerat detta.
Det hade ju varit intressant att se hur den där skissen såg ut.
Olof Palmes Gata ska uppenbart vara Tunnelgatan.
Även GW Persson säger pinsamt nog fel på dessa gatunamn i sammanhanget Palmemordet. Han påstår även felaktigt att makarna Palme ska ta tunnelbanan hem trots att de ska gå hem. Med tanke på att Inge M sett GM stå och vänta vid hörnet så pass länge tror är jag också tveksam till GWs teori om att GM följt efter från Grand på det sätt han beskriver. Sträckan är relativt kort och det är svårt att skaffa sig ett sådant försprång. Att Lisbeth Palme inte sett mördaren är inte heller GW Perssons upptäckt vilket han vill låta påskina påskina 25 år efter mordet. Denna teori hade redan Holmér.
Har Leif GW Persson helt enkelt hittat på en helt egen story baserat på ingenting?
Zombie
Jag tror inte att Leif GW medvetet konstruerat en story. Min gissning är att han prioriterat annat än att lusläsa förhörsprotokoll och överväga olika scenarier.
År det någon händelse vid Grand som inträffar och antyder att något är på gång frågar reportern.
Nej, ingenting som observeras av dom närmast fyra berörda menar Leif GW. Nu vet man ju inte vad Leif GW betraktar som en föraning eller förvarning men Lisbeth har ju uppmärksammat och uttryckt en viss oro inför en person som stod i närheten. Mårten har sett någon som stirrat in i ett skyltfönster och sedan följt efter makarna Palme. Olof själv har reagerat över att lamporna i butiken slocknade precis när han försökte läsa biograftidningen. Flera Grandvittnen har observerat någon slags konflikt mellan sällskapet och framför allt Olof och en okänd man.
Man kan givetvis betrakta dessa vittnesmål som en dramatisering eller övertolkning i beaktande av vad som senare skedde, men att inte överhuvudtaget nämna det tror jag är ett uttryck för att Leif GW inte är inläst.
Därefter hävdar han att gärningsmannen gått på västra sidan av Sveavägen för att sedan korsa Sveavägen och stått i förhåll för paret Palme och gärningsmannen kliver då sedan fram bakifrån. Hur han kommer till den slutsatsen framgår inte.
”En tiondels eller hundradelens sekund efter har han skjutit ett skott till på henne” hävdar Leif GW som ju är en erfaren skytt. Det är ju helt enkelt inte möjligt att det rör sig om en sådan tidsrymd.
Angående Lars J:s iakttagelser säger han att LJ reagerar och ser att han tittar upp och ser att där står nån och skjuter, vilket ju är helt uppåt väggarna.
Leif GW säger att politiska personer brukar mördas av personliga skäl. Det finns ju undantag givetvis säger han men det vanliga skälet till att de blir mördade är att det är en konspiration i deras närhet. Med poliser, militärer och folk med säkerhetsanknytning.
I det avslutande resonemanget framgår det att det handlar om spekulationer kring ett tänkbart scenario vilket med fördel hade kunnat meddelas redan från början men sådan är medielogiken, framför allt i mainstream media och när utnämnda auktoriteter uttalar sig.
Denna rundvandring är så vitt jag förstår gjord 2011 och vad jag vet så har Leif GW inte ändrat sin uppfattning om att gärningsmannen och/eller uppdragsgivarna – vilket jag tror är mer sannolikt – går att finna inom militären och säkerhetspolisen.
Några år senare utvecklar Leif GW sin hypotes eller åtminstone finner jag det sannolikt att det är vad han gör.
Under 2013 ägnar Veckans Brott en del av programmet till mordet på Gustav III och Leif GW intervjuas av Expressen. Leif GW meddelar att ”Anledningen till att jag är lite förtjust i det här fallet är att det var en konspiration av adelsmän som låg bakom mordet. Det är ungefär samma förklaring som till att Palme åkte ner”. Den teorin hade jag gärna sett att han vidareutvecklat.
Även om Leif GW inte alltid är så insatt i detaljer är han säkert kunnig om sådant som inte går att utläsa ur de dokument som nu sprids. Att Stig E är utesluten har han redan fastslagit liksom varje tänkande människa har gjort. Jag hoppas att vi med tiden fär höra mer från Leif GW.
Emma, det där med att GM går på västra sidan av Sveavägen, och sedan korsar och ställer sig i ”förhåll” är nog inte sådär jättekonstigt, rent hypotetiskt. Något mer vittne (uppifrån en lägenhet) har sett en man följa efter makarna och korsat Sveavägen direkt efter. Först går makarna Palme över vägen, och ställer sig då direkt och tittar in i skyltfönstret till butiken Sari. Ganska nära inpå kan GM också ha korsat övergångsstället, men sedan kanske sneddat lite mot Tunnelgatan via trottoarens yttersida (något som gått makarna Palme förbi). Om makarna Palme gick ganska långsamt, och kanske tittade in i fler skyltfönster (?), så kan GM ha gått desto fortare, och hunnit att positionera sig vid Dekorima under en kort tidsrymd (Inge M:s 4-5 minuter framstår allt mer som överdrivet länge; kanske lite mer än någon minut…). Där kan han då ha inväntat makarna Palme, och sedan ‘glidit upp’ snett bakifrån (kanske utan att ”ha tagit in LB” som endast är några meter bakom), när de är på väg att passera Dekorima. Möjligtvis har en, kort, kontakt tagits. där sällskapet kanske under några sekunder stått vända något mot varandra och växlat ett par ord; varpå sedan makarna har gått vidare men GM följt med på OP:s vänstra sida, lagt en arm på hans axel och skjutit sina två skott. LP kan ha legat något före OP i steget och därför klarat sig undan det öde som drabbar OP. Mördaren har stannat upp någon sekund, sett att han uppnått sitt mål och sedan lugnt börjat att småjogga in i mörkret. Kallt och metodiskt.
Det är väl ungefär så gärningsmannaprofilen beskriver det. Det strider mot LP vittnesmål, det strider troligtvis mot NF vittnesmål, AB har inte noterat att GM passerade förbi och det strider mot IM vittnesmål. Vittnet i fönstret (en äldre kvinna) minns inte om hon såg de som korsade Sveavägen 2 minuter innan hon hörde skotten, eller längre tid (typ 10-20 minuter).
Som hypotes är det möjligt, men det har inget bra stöd hos vittnesmålen, snarare tvärtom.
Min fråga är: Om början av scenariot stämmer, varför inte mörda OP vid Sari?
Scenariot förefaller i mina ögon som osannolikt,
Zombie, så kan det förståss vara, men även så att den som man pratade med hade beställt mötet och hade satt mördaren i hörnet för att vänta. Då var dom två vid mordet. LP:e ”Dom” har skjutit även mej! För att få full klarhet i detta borde Anders D. berätta närmare om var trion stod och pratade i förhållande till där skotten föll. Inte heller Anders B. hade ju sett något samtal, bara de sista metrarna mot hörnet.
Släppta förhör angående ”GF”. Uppgifter om lunkande/lufsande gång och ett signalement som även i övrigt stämmer in på vittnesuppgifter från mordplatsen:
https://drive.google.com/file/d/1iusc4J0Ikh39F_e26kc3AWZuGY4uJhqc/view
https://drive.google.com/file/d/11-_6DJU7aKFSRzWREoPwuRFfdR7FlEMf/view
Vågar man komma med ett tänkt scenario?
X, ringer Olof och får då reda på det planerade bio besöket straxt innan de går. Olof känner X, och ett möte bestäms. X, behöver tid när han inte bor i Stockholm och även tid för att förbereda, så mötet bestäms till att hållas först efter biobesöket, troligtvis inte i Dekorima hörnet, mera troligt då i Skandiahuset. Olof känner X, kanske genom sina resor, eller från privatlivet eller som en Stay- Behind medlem? X, är en upptagen person och har inte tid för det akuta mötet senare, men före Ryssresan måste det ske.
Sverige (SAP, SIDA?) finansierade en kursgård i Sydafrika som de trodde tillhörde ANC, men som tillhörde SA säkerhetstjänst. De hade nämligen infiltrerat ANC. (Uppgifterna kommer från GW eller LB (Borgnäs) vad jag minns, ids inte kolla upp det just nu.) SA använde kursgården som tortyrcentrum vid de tidpunkter när svenskarna inte besökte gården.
Det var ingen finansiering som OP skyltade med utåt mot svenska allmänheten, inte vad jag minns i alla fall. Jag hade aldrig hört talas om det förrän jag läste det i GW/LB böcker.
ANC fanns på plats i Sverige den aktuella veckan.
Kanske ett diskret möte sattes upp för att diskutera utökad finansiering, eller något liknande, med utväxling av några slags budgetpapper, äskanden eller liknande. Något som OP inte ville skylta med. Han gick med på att möta ANC’s representant på sin hempromenad. Det vara bara det att det var SA som gick under falsk flagg, och alls icke ANC.
Ovan beskrivning skulle alltså kunna vara en förklaring till mötesscenariot.
Det skulle också kunna förklara Holmérs uttalande om att sanningen skulle skaka om Sverige.
Det skulle också kunna förklara LP’s konstiga agerande. Om hon visste att OP hade ett hemligt möte med ANC (om mer eller mindre svarta pengar) och då blev skjuten, kanske hon inte gärna skulle berätta om det publikt.
Jag påstår inte att det är som jag beskriver ovan (fjärde stycket och senare). Jag bara skissar ett hypotetiskt scenario.
Men många konstigheter tycks kunna förklaras med ett hemligt ”ANC”-möte.
Det hemliga svenska stödet till motståndet mot apartheidregimen i Sydafrika var verkligen omfattande. Och det var förstås åtskilligt fler än Palme som var engagerade i den verksamheten. Se till exempel den här översiktliga artikeln.
En central kanal för det svenska stödet till kampen mot apartheid var den fristående organisationen International University Exchange Fund (IUEF) som leddes av svensken Lars-Gunnar Eriksson. IUEF infiltrerades framgångsrikt av den sydafrikanske spionen Craig Williamson. Och en av hans bedrifter var skapandet av Daisy Fram. Det var en bondgård han köpte in för IUEF:s pengar. Den låg i ett tämligen ödsligt landsbygdsområde väste rom Pretoria. Gentemot IUEF förklarade Williamson att syftet var att skapa en plats där motståndskämpar mot regimen skulle kunna söka skydd. I själva verket användes Daisy Farm av apartheidregimen för förhör av – och övergrepp mot – fängslade aktivister. Det är detta du syftar på. För mer detaljer, se till exempel den här artikeln.
Som redan diskuterats i andra sammanhang finns det slående omständigheter som pekar på att Sydafrika – ensamt eller i samarbete med andra – kan ha legat bakom Palmemordet. Och det slår mig att din tanke är väldigt intressant. Det kan förvisso ha varit så att någon lockade Palme till mordplatsen under förevändning av att någon brådskande och viktig detalj som hade att göra med det svenska stödet till apartheidmotståndet behövde redas ut.
Man kan förstås lägga till att även andra krafter som var fientliga till Palme och som kände till denna hemliga svenska stödverksamhet kan ha utnyttjat sin kunskap om saken för att locka Palme till ett möte.
En annan distinktion som man kanske kan göra är att det kanske inte var ”Sydafrika” (som nation, och dess direkta underrättelsetjänst) som låg bakom MOP, utan kanske snarare – som antytts tidigare – Craig Williamsons privata bolag, som väl gick under namnet ”Longreach” (och som hade ett antal mord, attentat, etc., både i Sydafrika och i andra länder, t.ex. i London, på sitt samvete). På något sätt framstår denne Williamson som en central figur i all ‘terror-verksamhet’ i Sydafrika (både med och då även utan sanktion ifrån landets regering). Och att tänka tanken att denne Williamson lyckades infiltrera det svenska ANC-stödet och förvandla det till pengar mot ANC nere i Sydafrika istället. Och Lars-Gunnar Eriksson, som du nämner ovan, Gunnar, blev väl också hotad av denne Williamson när det avslöjades vad han egentligen var för en figur? Och var det inte så att han låg bakom hot mot bl.a. Pierre Schorri också? Och svensken Bertil Wedin, boendes på den turkcypriotiska delen av Cypern, var väl också tämligen bekant med, och hade ‘arbetat’ för denne Williamson. Denne Williamson har ju också sagt att MOP i slutändan hade att göra med ”vapenaffärer” (och implicerat även andra ‘aktörer’, däribland även CIA, och deras intrikata vapenaffärer med Iran – det som sedermera, när det började nystas upp, kallades för ”Irangate” – i detta gytter av mesallianser). Det ena behöver då inte utesluta det andra. Williamson är nog mer inblandad – eller vet i vart fall mer – än han vill ge sken av. Det var nog inte endast en slump att Eugene De Kock inför sanningskommissionen plötsligt tog upp MOP och Williamsons inblandning i det hela.
En osmaklig detalj som tangerar detta perspektiv också: Jan Stocklassas bok, där han spinner vidare på Stieg Larssons försvunna dokument om ”Sydafrikas” inblandning i MOP har tydligen översatts till en del andra språk. I intervjun med Stocklassa som jag la upp för ett litet tag sedan här så säger han att denne Williamson – som han tydligen också varit i kontakt med – även önskade sig en signerad kopia.
Det var ett misstag av Krister Petersson & co att inte gå vidare med det som generellt kallas för ”Sydafrika-spåret”. I ”PALMERUMMET” på Facebook så är det några som tagit sig för att begära ut förhör med några av dessa ‘aktörer’ i Sydafrika. På den sidan har man startat ett försök till organiserad research genom att folk begär ut olika dokument ifrån förundersökningsmaterialet, och sedan lägger man upp det systematiskt, något som liknar även vissa försök här (men det senaste materialet, som KP mottog i mars ifrån Sydafrika finns väl inte tillgängligt?). Kanske var det ändå Krister Peterssons intention att ”privatspanarna” skulle få dra allting till sin slutgiltiga spets…? (man kan ju kanske hoppas på det då…).
Ja Sydafrika-spåret är svårt att ”runda”. Det är onekligen mycket som pekar i den riktningen. Många lösa trådar. Ska bli intressant att se vad mer som kommer fram.
Bra point. Det är svårt att runda. Dvs det kan inte falsifieras. Men detta faktum bevisar inte gärningen. (Men motiverar självfallet ytterligare utredande.)
Men utvärderingsmallen rörande SE är inte densamma. Dubbelmoral heter det på svenska. Double standards heter det på engelska. Dvs åklagarna byter utvärderingskriterier mitt i ”processen”:
SE är svår att runda. Dvs vi (åklagarna) kan inte falsifiera hypotesen (TP’s hypotes) att han är gärningsman. Detta faktum bevisar gärningen.
Oops! Såg ni vad som hände? Det är viktigt för förståelsen av vad den här soppan (rättsrötan) innehåller.
(Jag refererar till TP. Sossarna bryr sig nog inte om LL bok, Anér eller Minell, TP är av annan kaliber – han har ju publicerat böcker i SAP’s anda. Allt talar för att han tillhör rörelsen, så nu blev det plötsligt ”allvar”.)
Är vi i Orwells 1984 eller Kafkas Processen? Eller några slags Moskva-rättegångar?
Det här kastar en mycket mörk skugga över det svenska rättsväsendet.
Stefan Löfven har under sommaren sagt att det inte behövs en ny Palmemord-kommission.
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/06/presstraff-med-statsministern-10-juni-2020/
Se 09:45-10.20 i klippet
”Ingen anledning till en ny kommission.”
Sedan vid 10:23 lämnade Löfven presskonferensen. Tre sekunder senare. Snabbt kan man nog objektivt säga. Slokörad skulle jag vilja säga, men jag är kanske inte helt neutral. Men nog gick det väldigt fort.
Jag hävdar att det är precis tvärtom. Behovet av en kommission har aldrig någonsin varit större. Och den måste ledas av en samhällsmedborgare med integritet och som icke är knuten till SAP. Inte en ytterligare socialdemokratisk B-skådis (raljerande uttryck men det är mycket passande i denna allvarliga fråga).
Jag har aldrig hört att Thomas Pettersson skulle tillhöra den socialdemokratiska rörelsen. Men om du undrar kan du ju fråga honom själv. Oavsett vilket: det finns ju människor av skilda politiska övertygelser, inte minst socialdemokrater, som uttryckt ett djupt och övertygande engagemang kring frågan om det olösta mordet.
Självklart kan det vara av intresse om det går att konstatera att den ena eller andra personen som agerar kring Palmeutredningen har en politisk dagordning. Men låt oss spekulera med återhållsamhet.
Det är ”kul” att spekulera och fallet – i ett vidare perspektiv – kan inte drivas utan att man då och då har hypoteser. Anders Helin hävdade motsatsen, men jag kan med citat bevisa att även han gjorde det. Till och med i domstol stod han och spekulerade fastän han låtsades vara neutral.
En som definitivt gjorde det – trots chefens påståenden – var Jörgen Almblad. Det gällde diskussionerna om avlyssning av OP bostad och då sade JA till Lars Borgnäs ”man måste ju han en hypotes”. Dvs, JA kunde inte bevisa att OP bostad inte vara avlyssnad. Och då blev hans hypotes att den inte var det. Och den höll han fast vid.
Står TP nära rörelsen? Närmre än LL, LA och OM? Jag har inte frågat TP. Medges. Jag drog slutsatsen från Wikipedia, hans bok från 1992:
1992 – -skola vi färga hela Värmland rött-: en historia kring den socialdemokratiska arbetarrörelsens uppkomst och utveckling i Värmland. Karlstad: Värmlands socialdemokratiska partidistrikt.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Thomas_Pettersson_(journalist)
Jag håller min gissning för mycket trolig.
Egentligen är det inte viktigt vad jag tror. Det viktiga är vad andra tror. OM, Anér och LL gick hela mord-diskussionen förbi, i alla fall i de vidare kretsarna. Men TP’s bok blev plötsligt jätteviktig i den publika diskussionen. Det är han som sitter i TV-studiorna och uttalar sig. Trots att hans bok är betydligt mindre substantiell än LL’s bok. LL är ju bara en okänd utlandssvensk. Till råga på allt bor han ju i Schweiz. En sådan kan man ju inte lita på.
TP’s officiella förhållande till rörelsen var inte min huvudpoäng. Det viktiga var
* Den omvända bevisbördan som plötsligt gäller.
* 3-sekunders gapet mellan Löfvens svar och hans utmarsch.
Det är lite humoristiskt samtidigt.
Närmast parodiskt.
Statsministern hänvisar först till den långa tid som gått, och ”så länge som vi väntat på att få ett svar”.
(Ett svar som vi nu alltså fått?)
Därefter övergår han tillfälligt till något som mer liknar ett högtidligt griftetal över en nyss avliden, och till det nationella traumat och att såret som nu äntligen kan få läka.
Han distansera sig sedan från själva utpekandet, genom att ”det är inte regeringens sak att recensera åklagarens slutsatser”.
Men för honom är det en ”Känslofylld dag”. Politik är att vilja”. Han klämmer in Palmes goda politiska gärningar för Sverige och världen.
”Jämställdhet” ”jämlikhet” ”klimat” m.m…
I frågestunden som följer får han en del raka frågor ang den svaga bevisningen och utpekandet, och svarar att visst hade det varit bättre med en fällande dom, men åklagaren har verkligen gått tillbaks till mordplatsen, gått till botten med det hela och benat ut vad som hände.
Men det är återigen inte hans eller regeringens uppgift att recensera åklagarens beslut.
Om Lisbeth Palmes utpekande säger han att han själv hade all anledning att tro på en så tillförlitlig person som Lisbeth Palme som var där i den stunden, och nu har det genomförts ett grundligt arbete, som kommit fram till att det var fel.
”Och det har ju hänt förut att man angett den här personen trots att den är avliden, och var misstänkt, skäligen misstänkt eller hade gjort det, i det här fallet skäligen misstänkt”
Vad han nu menar med det.
Sedan säger han uttryckligen att vi kommit ett steg närmare sanningen, vilket ska bidra till att vi ska kunna lägga det här bakom oss.
Det hänvisas återigen till att ett grundligt arbete har utförts, och även familjen tror att det här är så nära sanningen man kan komma, även om det inte finns någon riktig konklusion.
Ingen granskningskommission kommer att tillsättas, utan han hänvisar till den som redan finns tillgänglig, men alla undrar ju förstås om Krister Peterssons arbete de senaste tre åren kommer att granskas, men beskedet är kommer inte att göras.
Vad är problemet med detta?
Det skulle ju i så fall vara ett lämpligt sätt att ge möjligheten för Engström att få upprättelse, varför vill man inte ge honom den möjligheten?
Jörgen G, ett lysande inlägg. Skulle kunna skriva spaltmeter tror jag men jag nöjer mig med att med Gunnars ”mörkläggning” i färskt minne tillåta mig att påstå att Holmer tillsattes för att se till att ingenting graverande/skadligt gentemot främmande makt eller Svenska myndigheter skulle framkomma, Ölvebro för att hitta någon stackars syndabock för att polisen skulle komma till ett avslut. Dag A var säkerligen något på spåret men det började brännas så då tillsattes Krister P för att lyckas där Ölvebro misslyckats. Löfven blir jag ärligt talat inte klok på. Antingen är han ett teatraliskt geni eller också så är han precis så naivt okunnig och oinsatt som man får intryck av.
Ja, hela tillställningen känns som en uselt regisserad teater, där var och en tvingas improvisera efter bästa förmåga.
Statsministern är ömsom högtravande, undanglidande, och stundtals närmast underdånig i sin beundran av Krister Peterssons utredning – och rakt igenom svävande och osammanhängande.
Att han är obekväm i stunden tycker jag att man tydligt kan utläsa.
Mårten Palme sa tidigare att mordet på hans far har blivit någon slags underhållningsindustri, och det kan man väl till stor del hålla med om.
Det är då ganska paradoxalt att alla – inkl han själv – som varit så säkra i sitt utpekande av Christer Pettersson så synkront bytt till ett av de svagast underbyggda hypoteser som finns på underhållningsmarknaden.
Jag kan inte tänka mig att någon på allvar tror på det.
Det verkar inte blir någon statligt ledd granskningskommission, och risken att det ändå skulle bli ett fiasko är väl också ganska stor.
Det bästa vore kanske ett privat initiativ.
Ett stort problem är ju att många av de dokument som producerats under Krister Peterssons tid är söndermaskade och helt otjänliga som underlag.
Det kan väl tänkas att en del sekretess i utlämnade handlingar kommer att upphävas vid överklaganden. Somliga maskningar framstår ju som godtyckliga. Vi vet att maskningarna har gjorts av olika tjänstemän som helt enkelt gjort sina personliga bedömningar. Och det är inte att förvåna att de hellre maskat en uppgift när de varit osäkra. Har de släppt den går det ju inte att ändra på.
Jörgen G
Det finns flera problem med dokumenthanteringen som kanske även du har uppmärksammat och som kan vara värt att lyfta fram. Huruvida det rör sig om sådant vars förklaring går att finna i ett systematiskt fel, diskrepans i hanteringen hos olika tjänstemän eller annat kan jag inte spekulera kring då jag inte har en aning om hur det system för metadata man använder är beskaffat, men jag ska ta några exempel som anknyter till de dokument jag själv har beställt.
Någon har begärt ut ev tips, förhör, PM och brev angående en person X som är knuten till arbetsplats Y och fått svaret att detta inte finns.
Jag begärde själv ut eventuella dokument angående samma person X men efterfrågade då enbart förhör.
Palmegruppen var då så pass hjälpsamma att dom kontaktade mig och informerade mig om att några förhör fanns inte men däremot en PM rörande person X, om jag nu var intresserad av det.
Ett annat exempel är en förfrågan angående alla dokument där Stay Behind nämns. För den som tar del av inkommande dokument i FB-gruppen kanske frågan inställer sig om man efterfrågat alla dokument, men det ska tydligen vara fallet. Jag kan då konstatera att i ett av de dokument jag begärt ut finns Stay Behind nämnt, men den som begärt ut alla dokument där SB nämns har inte fått just detta. Gissningsvis finns det då flera. Men. som sagt jag vill inte spekulera kring orsaker. Jag tror det finns andra här som har bättre förutsättningar att göra det.
Tillägg. Jag gissade rätt även om det inte var nån högoddsare. Idag kom jag på att det bland de dokument jag begärt ut finns ytterligare fyra förhör där Stay Behind nämns som inte lämnats ut vid den tidigare nämnda förfrågan om ”alla dokument där Stay Behind nämns”. Vi har uppenbart ett problem av lite mer allvarlig karaktär.
Mycket intressant. Det pekar på att utforskandet av materialet i Palmeutredningen blir en komplicerad och långdragen historia. Du får gärna utveckla vd det är du har funnit.
Jag har inte gjort någon systematisk genomgång av olika inkomna dokument utan det rör sig uteslutande om sådant som har anknytning till det jag själv har beställt.
Det finns i FB-gruppen en beställning med titeln ”32 olika handlingar 213 sidor där Stay Behind nämns”. De kommer här av mig att benämnas ”Stay Behind-dokumenten”.
Här är då det material som inkommit:
https://drive.google.com/file/d/1H8eLR72gqxe7hqgNjCTNmPJ27kIrM4oc/view
Titeln på beställningen föranledde mig att efterfråga hur beställningen hade formulerats och jag fick då svaret att samtliga dokument där Stay Behind nämns hade efterfrågats.
Jag hade beställt förhör med tidigare anställda vid Skandia (ej inräknat väktarna som ju heller inte var anställda vid Skandia)
Här är de förhörsprotokollen:
https://drive.google.com/file/d/1csq2xaHn8B7Ce0T-XWqdal7hQh5N0Qu4/view
I dessa nämns Stay Behind på sidorna 8, 15, 29 och 34 men de protokollen återfinns alltså inte i Stay Behind-dokumenten.
Dessutom fann jag i Stay Behind-dokumenten ett förhör med Per H, tidigare anställd vid Skandia vilket jag borde ha fått men alltså inte fick.
Slutligen finns ytterligare ett förhör som jag beställt där Stay Behind nämns (sid 13) men som inte återfinns i Stay Behind-dokumenten.
https://drive.google.com/file/d/18jMu9-l0KrPcz4xEr4ErYOO0I5ae0TbZ/view
Tack för värdefull genomgång. Den illustrerar vikten av att det finns olika forum – som det här – där vi som studerar ämnet har möjligheter att utbyta erfarenheter av var det går att hitta material.
Vet någon hur många som arbetar med att lämna ut dokument? De samarbetar antagligen inte precis som när de skulle utreda mordet.
Eller samtliga som har beställt ut material om Stay Behind har fått det från samma person?
Begäran om dokument läggs ut på olika handläggare. Jag gissar det styrs av vilka som finns till hands. En handläggare som gått igenom handlingar som jag begärt ut var bara tillfälligt inlånad för att arbeta med sådant och skulle förmodligen inte jobba med det i fortsättningen.
Det har jag också varit med om några gånger. Stay Behind nämns t.ex. i tre sena förhör i handlingarna i serien D 9440 rörande Lars N (”löjtnant X”), men ingår inte i SB-sammanställningen som utlämnades, trots att en fjärde handling ur samma serie gör det. Fler exempel finns.
Det kan förefalla väldigt godtyckligt, men desto troligare är det nog bara rent slarv. För den oöverskådliga mängden handlingar i PU, i kombination med personalbrist/kompetensbrist och det stora antalet utbegäranden från allmänheten, torde göra att handläggarna inte förmår eller hinner vara särskilt noggranna i sin bearbetning av våra förfrågningar.
Det är å ena sidan förståeligt att de inte riktigt klarar sitt uppdrag och förhoppningsvis blir de väl bättre på det efterhand. Å andra sidan är det heller inte helt förvånande att de inte kan få fram ”allt” åt oss så lätt som vi önskar, för det hade varit en oerhörd lyx om de orkade sitta och söka fram handlingar åt oss via specifika sökord. Men problemet är att de när man pratat med dem har gett sken av att det är fullt möjligt.
Ett annat exempel vad gäller handlingar som berör den första upptagningen av vittnesuppgifter på mordplatsen, liksom de bilder som togs under den preliminära brottsplatsundersökningen. I första fallet fick jag ett blankt ”finns ej” (menar de alltså att det inte ens finns ett enda omnämnande av dessa i hela utredningen? Inte ens en diskussion om att de kommit bort?) och i det andra fick jag bara ut en slö framtagning av kopior på bildbladen ur FUP:en mot Christer Pettersson (som om det inte måste finnas ytterligare bilder, eller åtminstone något slags förteckning över vilka bilder Kviding tog på platsen? Lustigt nog kunde de inte ens bekräfta att det var han som tagit dem…).
En slutsats som kan dras: på samma sätt som den ofta slarviga maskningen behöver överklagas finns det nog all anledning att framöver förnya vissa begäranden i hopp om att få ut material som missats i den första framtagningen. Dvs begära överprövning även på framtagningarna.
Det påminns man också om när man går igenom Liggaren, där man trots den hårda maskningen kan hitta handlingar som uppenbart hör ihop med t.ex. en person, trots att de ligger utanför dennes huvudserie, och som därför missas vid en generell ”allt om”-begäran och istället måste begäras ut separat. Så är t.ex. fallet med handlingarna i M 2690 (ett ytterligare litet material om Stefan S, ”polisman C”), som registraturen inte fick fram genom sina egna sökningar. Många fler exempel finns tyvärr.
Det är alltså bara att gneta på, begära ut mer material, be om hjälp från handläggarna, överklaga maskningen, och följa upp med nya förfrågningar.
Det är bara att instämma. Och utredningsmaterialet har på senare år digitaliserats just för att göras sökbart för utredarna själva. Så i alla fall i princip ska det vara möjligt för handläggarna att hitta vad som helst.
Sedan finns det ju alla möjliga tänkbara buggar, till exempel att ord stavats fel i originaldokumenten eller att den optiska läsning som gjorts i samband med digitaliseringen tolkat bokstäver felaktigt (gammal skrivmaskinstext med dåliga färgband och slitna typer kan säkert orsaka problem). Och det finns gissningsvis ett antal ytterligare förklaringar.
Finns materialet på 2 ställen nu? Visst material är på Riksarkivet. Är det andra hos polisen?
Riksarkivet har kommissionernas material. Och också Svea hovrätts handlingar om Palmemålet. Mordutredningen finns tills vidare hos polisen.
https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2020/juni/palmeutredningen-sa-tar-du-del-av-allman-handling/
Emma, och Gunnar.
Tack för synpunkter och information.
Det verkar som om man måste ställa sina frågor på rätt sätt för att öka sina möjligheter att få ut det material man efterfrågar.
Man kan kanske inte kräva för mycket heller, utan man får vara lite påstridig, och omformulera sig om svaret blir negativt.
Vad gäller maskningarna så är det samma sak. Det är överklagande som gäller, men sådant tar också onödig energi både från polisen och personen som efterfrågat materialet.
Många dokument är fullständigt oläsliga, och därmed helt värdelösa tyvärr.
Konstiga maskningar av redan kända förhållanden – exempelvis har man i utskriften av LAC bandet maskat att Palme blev ”skjuten i bröstet”, samt numret på Anders D:s taxibil.
Det gör ju egentligen ingenting, men det belyser problemet ganska bra ändå.
Klart att SE inte kan få någon upprättelse. Var skulle vi (eller i alla fall rättsapparaten) hamna då? Inte SE, inte KP, inte VG. Skall vi återlansera PKK? SE passar ju så bra. En död moderat, skild och med ”vänner” som kanske egentligen inte ställer upp. Nästan lika bra som CP, med sina lustifika ”kompisar”.
Eller skall vi gå igenom Stig Edkvists 22 dödslistor (källa GW). Var hamnar SAP’s officiella historiebeskrivning om dessa börjar analyseras?
Nä, SE känns som ett bättre ”alternativ”. Man tager vad man haver.
Angående Longreach så är det noterbart att företaget bildades i april 1986, alltså efter mordet. Jag utesluter inte att personer som sedan var knutna till Longreach mycket väl kan ha hand i eller kunskap om mordet, men jag tror inte Longreach som frontbolag har någon koppling.
Vill man gräva ner sig i Sydafrikaförhören så rekommenderar jag att läsa förhöret med Roy Allen. I förhöret bedyrar han givetvis sin oskuld, men det framkommer en del detaljer som jag tycker är pikanta. Exempelvis är han väldigt noga med att han inte har någon som helst kunskap om mordet och händelsen men när han i förbifarten nämner att ”han vet inte varför livvakterna inte var med Palme”, så stoppar han sig själv mitt i meningen, som om han kommer på att han kanske sagt för mycket, och fortsätter säga ”jag vet inte om det – jag har nyligen läst att livvakterna inte var med dem”. Även om han inte var delaktig i mordet så vet han mycket mer än han låtsas om att han gör.
Vidare i förhöret säger han sig inte veta vilket mordvapen som använts, ändå är han överdrivet övertydlig med att berätta hur dumt det är att använda en magnum-revolver, hur högt det låter och att det drar till sig uppmärksamhet, etc. Det får mig att tänka på Lingärdes PM, om sydafrikanen som skulle skjutit men av någon anledning lät bli och att någon annan trädde in för att ”få det gjort”. Det var kanske inte meningen att den revolver som användes var tänkt att vara ”huvudvapnet” vid mordet. Det blev kanske ett tillfälle som fångades i flykten, och att sättet det genomfördes på (och vapnet som användes) imponerade kanske inte på de sydafrikanska medkonspiratörerna. Nu är jag ute på en djup spekulation här och Gunnar får gärna redigera bort om det passerar en gräns.
I slutet av det långa tvådagarsförhöret med Allen säger Agneta Blidberg; ”…jag har en viss känsla av att det är något du inte talar om för oss, men jag vet inte vad det är.”
Jag kan bara instämma i det hon säger.
Tack för spännande lästips. Nu när mycket material kommer ut kan det vara svårt att veta vad man ska prioritera, så den här sortens information är välkommen!
Här är en länk för övrigt, 148 sidor: https://drive.google.com/file/d/1GFi5cxjdVPCeofCm_Xk3GU1u2BQgeYq6/view?usp=sharing
Läst Kontraktet?
Adam, ok, kanske är det så att företaget ”Longreach” bildades efter MOP, men operationen ”Longreach” kanske var ‘föregångaren’? Enligt denna artikel så kallades operationen för ”Longreach” (även om också ”Hammer” sägs ha använts, eller?).
https://www.leopoldreport.com/LRsajt59.html
Hej James!
Det finns uppgifter som pekar på Sydafrikas säkerhetstjänst var på plats i Stockholm, cirka en vecka före mordet, för att övervaka en stort möte, ”Folkriksdag mot apartheid”. Oliver Tambo och Olof Palme talade.
Hej RC!
Jo, det finns ju sådana uppgifter också, och det är förstås en uppenbar möjlighet. En annan är att det var Williamson – som också lär ha varit på plats i Stockholm då – och hans ‘egna företag’, med inslag av folk ifrån den reguljära underrättelsetjänsten (som gick att ”lita” på), och kanske även visst ‘svenskt inslag’ (som gick att ”lita på”), i en ‘ohelig allians’, var de som utförde det hela? (men att det var strukturerat på ett sätt som gjorde att de olika deltagarna i operationen inte hade, och inte skulle ha – för att undvika att kunna avslöja ifall de åkte fast, eller att kunna yttra något om det i framtiden – insyn i helheten. Denna helhet var det kanske endast ett fåtal som kände till, inkl. Williamson).
Hej James!
Tack för ett intressant svar.
.
Enligt Emma R så kände OP till redan 1981 att han och andra personer i partitoppen var övervakade dygnet runt av några personer som var inhyrda av folk på högerkanten.
Om detta stämmer så finns det anledning att förmoda att några personer hade koll på vad Olof Palme gjorde på mordkvällen den 28 feb 1986.
Förhör med Emma Rothschild, 1986-05-20
https://drive.google.com/file/d/1V97aYFcblImn5QbTHLSlvYiV42rYrPaX/view
Bra läsning, tack för länk. Notera också de två fotograferna som dök upp vid Palmes bostad dagen efter valet 1985 och som försvann hastigt när det kom andra fotografer. Samt mannen utanför bostaden i januari 1986. Inget av detta bevisar något. Men det är intressanta pusselbitar som ju kan ha att göra med organiserade aktiviteter.
Vissa ”locket på”-aktiviteter får ju också sin förklaring. Inte för att de tycks vara direkt kopplade till mordet, men ändå.
Det nyligen frisläppta Säpo-analysen står ju inte i direkt motsats till ER observationer. Snarare tvärtom.
Hej Gunnar, Arto samt övriga blogg-läsare!
Det har den senaste tiden både här i bloggen och i olika Facebook-grupper förekommit en teknisk debatt om hur mycket man kan lita en enskild bankomats interna klocka. Jag har i detta sammanhang sett en del kommentarer som tyder på en övertro vad tekniken klarade av vid tidpunkten för mordet.
Min personliga bakgrund är att jag under 80-talet och en bra bit in på 90-talet var anställd vid det svenska företaget Inter Innovation. Företaget Inter Innovation utvecklade och sålde olika typer av produkter för avancerad sedelhantering och då bl.a. bankomater (dvs. ATM-er) och komponenter till dessa och andra sedelhanteringssystem. Vid Inter Innovation jobbade jag framför allt som expert på datakommunikation. Nu är det snart 25 år sedan jag i yrket lämnade bankbranschen och det jag skriver här tar jag ur minnet, idag jobbar jag med datorsystem inom transportsektorn. Ni skall alltså inte ta denna text som en absolut sanning – jag kan minnas fel – men vid tiden för mordet var jag verksam inom området datakommunikation för sedelhanteringssystem.
På frågan hur mycket man år 1986 kunde lita på bankomaternas interna klocka börjar jag med ett kort svar. Lite längre ner följer ett betydligt längre svar med mer teknisk detaljinformation men redan nu inledningsvis kan jag avslöja att mitt långa svar inte avviker från det korta svaret.
Det korta svaret på frågan ”Kan man använda bankkomatklockan till att mer exakt tidsbestämma när mordet inträffade?” är nej. Läser jag – med min domänkunskap från tiden vid mordet – det material som finns presenterat i utredning går det att konstatera att bankomatklockorna då kunde avvika från svensk normaltid med åtminstone 3-4 minuter, dvs. ett uttag som enligt bankomatkvittot gjordes 23:18 kunde i själva verket skett någon gång i tidsintervallet 23:14-23:22. Till detta kan även nämnas att den till synes bristande tidsnoggrannhet inte påverkade bank- eller kontosäkerheten, ett eventuellt tidsfel gjorde inte att en kund kunde få för mycket pengar eller riskerade att inte kunna göra önskade uttag. Det är vidare viktigt att notera att det är tiden på bankomatkvittot och journalprintern som inte var helt tillförlitligt, men det kan ha funnits en mer tillförlitlig tidsbokning i bankkontodatabasen för kundens anslutna bank. Det sistnämnda är emellertid inget som verkar ha analyserats i utredningen.
Så till det långa svaret. Och det långa svaret är LÅNGT.
Merparten av de ATM-er som år 1986 var anslutna till det svenska bankomatsystemet var inte tillverkade av Inter Innovation, men om jag minns rätt hade Inter Innovation levererat bl.a. mekanismen för sedeluppräkning i de vid tidpunkten ganska vanligt förekommande Philips-bankomaterna (dessa bankomater hade en svängd och öppningsbar lucka i blå färg som påminde om en rundad lucka på en brödburk).
Innan vi går in på själva bankomaternas interna klocktid vill jag kortfattat nämna några ord om hur en bankapplikation fungerar. Kundernas kontouppgifter ligger lagrade i en databas och en av uppgifterna kopplade till varje konto är saldot, dvs. hur mycket pengar varje kund har på sitt konto. Lite bildligt kan man säga att posten för saldo utgörs av en hink med enkronor i, har man 1000 kronor på kontot finns det 1000 enkronor i hinken. Bankapplikationen är utformad så att det är bara en och endast en som kommer åt hinken med pengar när ett uttag skall ske. Även om man samtidigt skulle försöka göra ett uttag på ett konto från 5 bankkontor och 5 bankomater kommer bankapplikationen endast att hantera ett uttag i taget. Om man tar ut 100 kronor (dvs. öser upp 100 enkronor ur hinken) kommer saldot att minskas till 900 kronor innan nästa transaktion kan påbörjas. Det finns alltså ingen risk eller möjlighet att man kan ta ut för mycket pengar. Bankapplikationen är med andra ord oberoende av att olika klockor går rätt på kontor respektive i bankomater.
Det är däremot troligt att själva bankapplikationen har en egen intern klocka och detta är alltså en annan klocka än den övervakningsklocka som finns/fanns på Bankomatcentralen. Vid tidpunkten för mordet var det främst posten och affärsbankerna (SE-Banken, Handelsbanken, Föreningsbanken m.fl) som var kopplade till bankomatsystemet och de olika affärsbankerna hade egna datasystem med olika bankapplikationer. Sparbankerna hade sitt eget system där ATM-erna kallades Minuten. Om nu Helena L hade haft sitt konto i t.ex. Handelsbanken hade det varit intressant att veta när bankomattransaktionen bokades i Handelsbankens kontodatabas. Det är möjligt att Handelsbankens interna klocka varit betydligt tillförlitligare än bankomat-klockan, men detta vet vi alltså inget om nu över 30 år senare. Och det är inte troligt att detta skulle gå att utreda 35 år senare, det verkar osannolikt att denna typ av kontoinformation har sparats så länge, och om den har sparats vet vi idag inte hur noggrann klocktiden i bankapplikationen var 1986.
Nu åter till själva bankomaten. Vad är syftet med att ha en intern klocka i dessa bankomater? Ja det är flera, och ett första syfte är att kunna föra en händelselogg på vad som händer i bankomaten. Här är man intresserad av ungefär när olika saker händer men ännu viktigare är i vilken ordning händelserna sker. Man är också intresserad av tidsintervallet mellan olika händelser. På en journalskrivare (dvs. en pappersrulle) loggas bl.a. interna felkoder och det är viktigare att veta att dessa kan kopplas till t.ex. en specifik kunds uttag än att de hände exakt 23:18.
Att ha en någorlunda korrekt tid är bra men det är inte väsentligt att veta att ett uttag sker 23:18 eller 23:21. Skulle kunden inte ha fått några pengar men ändå fått saldot minskat går denne nog in på banken/posten på måndag och säger att ungefär 20 minuter över 11 i fredags kväll fick jag inga pengar trotts att dessa drogs från mitt konto. Då kan man på journalprintern se vad som har hänt i bankomaten och vid behov går det att kontrollräkna pengarna i bankomaten. Det fanns alltså vid den här tidpunkten ingen möjlighet att föra en elektronisk journal i bankomaterna utan det som hände skrevs på en pappersjournal. En annan orsak till att ha en intern klocka i bankomaten är att kunna ge kunden ett kvitto på transaktionen men även här är några minuter hit eller dit inget större problem. Själva transaktionen kommer alltid att bokas på ett säkert sätt i t.ex. Handelsbankens kontodatabas.
Av de släppta handlingarna framgår att år 1986 accepterade man att varje enskild bankomat gick max 2 minuter fel jämfört med en central referenstid och att den referenstid kunde i sin tur gå någon minut fel mot svensk normaltid verkar inte vara någon stor sak. Den 24/4 noterades det t.ex. att referenstiden avvek med 1,5 minuter från svensk normaltid varför tiderna i själva bankomaterna vid detta tillfälle kunde avvika plus/minus 3,5 minuter. Att de interna bankomatklockorna 1986-02-28 kunde gå fel på åtminstone 3-4 minuter gentemot svensk normaltid verkar vara ett faktum.
I ett PM från 1989 anges att bankomaternas interna tid kan avvika med ända upp till plus/minus 5 minuter. Detta bör tolkas som att referenstiden som övervakningsapplikationen använde kunde gå fel med plus/minus 3 minuter. En sentida betraktare kan tycka att detta är en alltför stor feltolerans, men då bör man komma ihåg att denna tid inte var väsentlig för banksäkerheten och det viktiga var att man i bankomaten visste i vilken ordning saker och ting hände samt hade en ungefärlig uppfattning när det hände. Och att det på kundkvittot eventuellt stod 23:18 istället för det korrekta 23:21 var en acceptabel tidsonoggrannhet. Jag är inte säker på att dagens kassasystem på ICA eller OKQ8-macken har en avsevärt bättre noggrannhet; att synka klockor är svårt.
En annan orsak till att man accepterar en viss mindre tidsonoggrannhet är att man normalt inte vill ställa om tiden i tekniska eller administrativa datorsystem alltför ofta, och det som är speciellt obehagligt är att ställa tillbaka en datorklocka. Detta kan leda till att äldre händelser kan tolkas som nyare än senare inträffade händelser och detta kan i sin tur medföra oanade felsituationer eller tolkningsproblem. Men för bankomaterna var kanske just detta i och för sig inget större problem, på journalprintern loggades allt i den ordning saker inträffade oberoende av om man ställt om klockan.
En tidsomställning som även idag kan ge problem är när vi i oktober varje år ställer om från sommartid till normaltid, då justeras klockan en hel timme bakåt. Detta innebär t.ex. att om en blivande mamma föder tvillingar denna natt och den första tvillingen föds klockan 02:45 sommartid medan den andra tvillingen föds en halvtimme senare kommer den sista födseln noteras 02:15 då det nu råder normaltid. Den äldre tvillingen kommer alltså klockmässigt vara född 30 minuter senare än sitt yngre tvillingsyskon. Just det här exemplet saknar förmodligen praktisk betydelse (såvida det inte födseln gäller en kommande tronföljare – vad gäller då?), men i andra fall kan en klockjustering skapa tekniska och administrativa bekymmer.
Sedan många år tillbaka har man försökt lösa detta genom att internt i datorerna använd s.k. UTC-tid vilket är antal sekunder räknat från 1970-01-01 klockan 00:00:00 GMT (vid nollmedianen i London). På detta sätt ställer man inte om den interna klockan utan låter vid tolkningen av UTC-tiden (omvandling av antal sekunder till analog klocktid som exempelvis 02:15) ta hänsyn till att det blivit normaltid. Men går datorns interna UTC-klocka fel i något annat sammanhang måste man ställa om denna och har man otur kan man alltså få problem med att äldre händelser tolkas som nya etc. Om man dessutom använder tiden till att göra olika typer av jämförelser kan det bli riktigt fel.
En parantes i sammanhanget är att UTC-tiden i många tekniska system riskerar ”att ta slut” den 19 januari år 2038, det lagringsutrymme som är reserverat i många nuvarande tekniska system slår då i taket och detta kan i vissa fall bl.a. leda till att klockan börjar om på 1970-01-01 eller sätts till 1902-12-13. Detta problem är förmodligen något mycket allvarligare än den s.k. milleniumbuggen som inträffade år 2000; år 2038 finns det en uppenbar risk att många tekniska system slutar att fungera. I tekniska kretsar diskuteras detta felscenario relativt mycket, men än har det inte såvitt jag känner till nått kvällstidningarna.
Problemen som kan uppstå vid klockjustering gör att man normalt inte vill ha mycket aktiviteter pågående i ett system när dataklockan ställs om, och speciellt inte om man använder tiden till olika jämförelser eller vid händelseloggningar. I fallet med bankomaterna år 1986 framgår det att den specifika tiden i de olika bankomaterna kunde ställas antingen centralt eller lokalt. Av uppgifterna från de släppta handlingarna förstås att man normalt inte via något/några centrala kommandon ställde om tiderna i samband med att övervakningsapplikationens referenstid justerades. Orsaken till att detta inte gjordes kan vara en så enkel sak som att det tog för lång tid, men detta är en spekulation från min sida.
Datorer och datakommunikation gick betydligt långsammare 1986 än idag. Förmodligen var övervakningsapplikationen tvungen att kontakta var och en av de kanske 500 uppkopplade bankomaterna i tur och ordning för denna centrala tidsjustering. Det är inte orimligt att varje fullbordad tidsjustering per bankomat tog 2 sekunder och då skulle hela processen ta 17 minuter för alla anslutna bankomater. Och eventuellt gick inte denna omställning att genomföra samtidigt som man hade systemet i gång för hantering av normala transaktioner, detta kunde alltså vara något man önskade göra så sällan som möjligt. För att undvika att man ”blockerade systemet” kan det vara så – men detta är en gissning från min sida – att omställningen av bankomatklockorna mestadels ställdes om lokalt, t.ex. i samband att man fyllde på sedelkassetterna (då var den specifika bankomaten ändå satt i service-mod).
Vid den här tidpunkten var datorklockor vidare inte speciellt noggranna, att klockan kunde dra sig ca 0,5 till 1 minut per månad var ingen ovanlighet. Det gick heller inte att hämta någon exakt tid via någon kommunikationstjänst (varken internet eller anslutna atomur fanns 1986) utan jag förmodar att man först ställde sitt armbandsur efter fröken ur och därefter använde armbandsuret till att justera övervakningsapplikationens klocka.
Det kan också tänkas att en stor omställning i ett steg av övervakningsapplikationens klocka kunde medföra att alltför många bankomater larmade om att de hade fel tid. Och eventuellt var detta en situation man ville undvika om det var ”systemtekniskt eller administrativt krångligt” att ställa om klockorna. Därför är det möjligt att man inte justerade klockan i övervakningsapplikationen till korrekt tid utan endast gjorde en mindre justering t.ex. från ett tidsfel på 2,5 minuter till 1,5 minuter (dvs. man tillät vissa mindre tidsfel för att undvika krångel med en omfattande lokal omställning). En total om-initiering av alla klockor kanske man endast genomförde när hela bankomatsystemet av andra orsaker var satt i service-mod. Alltnog, här på slutet har jag tillåtit mig att spekulera en del, men jag gör det utgående från min domänkunskap om hur denna typ av system fungerade på 80-talet.
Det finns alltså sammanfattningsvis många orsaker till att bankomatklockorna inte visade helt korrekt tid år 1986 men att de kunde diffa åtminstone upp till 4 minuter mot svensk normaltid verkar vara ett faktum. Men som framgår av ovan gjorde detta inte system osäkert och ”use caset” att en mer exakt tid behövdes för att underlätta brottsutredningar var förmodligen inget man beaktat vid systemdesign (!). Kundens behov att ner till en exakt minut- eller sekundnivå veta när en transaktion genomfördes var då – likväl som idag – relativt begränsad. Jag delar alltså slutligen granskningskommissionens uppfattning att bankomattiderna var otjänliga som tidsreferens för att fastställa mordtidpunkten.
Tack Anders Fredric för en utförlig och intressant kommentar. När det gäller frågor som är så centrala som möjligheten att fastslå tidpunkten för mordet tror jag de flesta av bloggens läsare har stor förståelse för att det blir långt, i alla fall när den som skriver besitter uppenbar kompetens i ämnet.
Jag välkomnar förstås en fortsatt debatt i frågan.
Hej Gunnar,
Tack för vänlig kommentar. Som jag skrev i mitt inlägg finns det starka skäl att anta att feltoleransen på klocktiden i bankomaten är åtminstone plus/minus 4 minuter. Detta innebär i och för sig inte att klocktiden behöver ha gått så mycket fel utan det enda vi kan konstatera är att vi inte vet exakt vad klockan var inom ett visst tidsintervall; den interna tiden i bankomaten kan fortfarande ha varit relativt korrekt.
Det vi dock med säkerhet kan konstatera är vilka uttag som gjordes ungefär vid den aktuella tidpunkten, tidsintervallet mellan dessa uttag samt hur lång tid uttagen tog. Jag såg nyligen att någon i en Facebook-grupp hade gjort en analys av detta baserat på informationen från bankomatens journalprinter, men jag har inte detaljstuderat detta själv. Om man då också tar hänsyn till tiden för Inge M att göra sin U-sväng (Inge släppte först av sina passagerare på Tunnelgatans norra sida innan han vände bilen) blev resultatet att Inge endast hade stått parkerad på Tunnelgatans södra sida i ungefär 90 sekunder, dvs. betydligt kortare än den gängse uppfattningen hittills. Inge själv har i några senare förhör talat om att han sett mördaren i åtskilliga minuter.
Om denna analys utgående från uppgifterna i bankomaten kan bedömas korrekt kan vissa frågetecken kring Inges vittnesmål resas, men även om Inge misstagit sig något på väntetiden kan huvuddragen i Inges berättelse fortfarande vara korrekta.
Just nu noterar jag endast detta förhållande och låter andra göra sina egna bedömningar och analyser. Jag personligen är ingen vän av SE-teorin men desto kortare Inges observationstid är ju sannolikare är att det skulle vara möjligt för SE att begå brottet, men om det är troligt är en helt annan sak.
Det som är värt att notera är att alla uppgifter i polisförhören från 1986 om exempelvis samma i tid mellan övervakningsapplikationens centralklocka och de tre Bankomaternas interna klockor var den samma, både före och efter mordet, inte fanns med i ett senare PM 1989.
Eller att övervakningsapplikationens klocka ställdes den 28/2 kl 08.00.
Eller att polisen kontrollerade tiden mot Fröken Ur den 24/4 1986, då tiden visade sig vara ställd med 90 sekunder differens gentemot Fröken Ur.
De journalremsor som jag fått ut, visar exakt när Bankomatkortet sattes in, när sedlarna räknades upp, och när Bankomaten registrerar att kunden tagit sina pengar.
Alla uppgifter som styrkte precis tid, försvann i det senare PM:et.
Jag har fått en del kommentarer kring att klockorna inte var så tillförlitliga. Att kontrollen mot Fröken Ur gjordes 55 dagar senare, och att övervakningsapplikationens klocka då kan ha ”driftat” än mer. Möjligt, men enligt uppgift var tiden den samma på de tre automaterna och den centrala övervakningsapplikationen. Det finns fortfarande loggade transaktioner i pappersformat i form av journalremsor. Dessa tidsstämplar är fixa.
Förvisso kan den tiden vara fördröjd beroende på hur snabb kommunikationen var mellan lokal Bankomat och det centrala systemet. Jag har inte detaljkunskap om Bankomater, men det är ingen omöjlighet att få fram exakta uppgifter.
Jag är precis som du intresserad av att finna loggar från exempelvis bankens databas, med dess tidsstämplar. Är det journalremsan som visar detta? Vet ej. Jag har bett Bankomatens informationsansvarige att hjälpa mig att nysta i detta.
Med min professionella (18 år som teknisk skribent) erfarenhet av bland annat nutida finansiella system (under 6-7 år), som utvecklas av ett svenskt globalt telecom-företag till operatörer i bland annat Afrika, så vet jag hur viktigt det är att logga transaktioner, osv.
Min poäng är att det förmodligen går att precisera skottögonblicket hyfsat noga med hjälp av Bankomaterna, och de vittnesmål som finns från de personer som tagit ut pengar.
Anders B fanns utanför Götabanken, när hans kollegor tog ut pengar. På andra sidan av Sveavägen tog Helena L ut pengar när skotten small.
Med de 90 sekunder som jag lagt på de tidstämplar som finns i journalremsorna, så hamnar skottögonblicket ungefär på kl 23.20.00. Då står Anders B ensam kvar utanför Götabanken efter 23.18.19, då hans kollegor gått mot studentkårens fest. Då är det ungefär 1 minut och 40 sekunder kvar till mordet.
Självfallet kan det finnas felkällor. Polisen som förhörde teknikerna kan ha missförstått varandra, klockorna kan ha gått fel, den marknadsansvarige som intygade att automaterna hade samma tid kan ha missförstått teknikerna, osv.
Men var finns den nutida sammanställningen? Palmeutredarna och åklagaren lovade ju att de skulle gå tillbaka till brottsplatsen. De borde ha grävt ner sig i Bankomattiderna, gjort förnyade förhör med de personer som förklarade Bankomatsystemet, kontrollerat tider och vittnesmål. Men det finns ingen sådan nutida genomgång. I varje fall fick jag inte ut någon sådan handling.
En genomlysning av Bankomattider och även SE:s utstämpling borde finnas. I det senare fallet, så fanns det ett datoriserat in-och utstämplingssystem. Nog skulle ett vittnesförhör kunna klarlägga om även det systemet hade sekundvisare.
Jag har mailat en person i Granskningskommissionen, för att få dennes syn på hur de kom fram till att tiden var ”otjänlig”. Fick de se alla uppgifter från 1986, eller läste de endast PM:et från 1989?
I en rättsstat bör tekniska uppgifter(bevis) kontrolleras, dubbelkollas, utredas, analyseras och verifieras. Om rättsstaten vill hänga upp mordet på en avliden person, så bör Bankomattiden klargöras. Är den tjänlig?
Jag tror det är fullt möjligt att få fram en tämligen exakt tid med ledning av de uppgifter som finns från 1986, samt genom förnyade förhör, och en teknisk genomgång med Bankomat-experter.
Hej Arto,
Du har gjort ett intressant gräv men jag delar inte helt dina slutsatser.
Vid tidpunkten för mordet jobbade jag alltså med datakommunikation för bl.a. ATM-system. Med min domänkunskap från tiden gör jag emellertid tolkningen av de frisläppta dokumenten att uttrycket ”samma tid” i sitt sammanhang måste förstås som att aktuella bankomater låg inom feltoleransen på plus/minus 2 minuter (en bokstavstolkning är orimlig, om tiden var identisk vilken var feltoleransen?). Till detta skall också adderas eventuellt fel i övervakningsapplikationens referenstid och felet var åtminstone ca 1,5 minuter den 24/4. Eftersom denna referenstid kontrollerades på polisens begäran gör jag vidare tolkningen att den även i andra situationer kunde avvika med minst 1,5 minuter och troligen även med upp till 2 minuter.
Därför är det rimligt att anta att den totala feltoleransen i de lokala bankomatklockorna var åtminstone plus/minus 4 minuter (dvs. 2 minuter i övervakningsklockan + 2 minuter i den lokala bankomatklockan). Detta innebär i och för sig inte att internklockorna i de två aktuella bankomaterna behövde gått mycket fel jämfört med svensk normaltid, men det är bara så att vi inte vet något med säkerhet.
I det här sammanhanget är det också viktigt att notera att bankomatklockorna är lokala klockor. Man skulle kunna jämföra bankomaten, dess klocka och journalskrivare med en bankkassörska som ”vid sidan av” för en maskinell eller handskriven logg av vad som händer när kassörskan hanterar utbetalningar. Kassörskan noterar då händelserna med tid enligt sin privata klocka. Själva transaktionen verifieras och bokas däremot med hjälp av bankens kassaapplikation i en kontodatabas. Kassaapplikationen och dess kontodatabas är ett mycket säkert system där det kontinuerligt tas inkrementella backuper och vid vissa tillfällen fullständiga backuper. Här är det alltså inte fråga om någon enklare loggning i en pappersjournal.
Någon undersökning under år 1986 på vilket sätt, och med vilken tidsnoggrannhet, bankomattransaktionerna bokades i ansluten banks datasystem verkar inte ha gjorts, utan utredningen verkar ha koncentrerat sig på huruvida man kunde lita på den lokala bankomattiden. Kanske hade bankens datasystem en tidsloggning med mindre feltolerans än bankomatklockorna, men detta är inget som vi vet idag. Eller så finns det utredningshandlingar som vi ännu inte känner till.
Sammanfattningsvis gör jag fortfarande tolkningen att granskningskommissionens uttalande är korrekt om att bankomattiden inte kan användas till att mer exakt fastställa mordtidpunkten. Däremot kan eventuellt olika bankomatuttags längd och inbördes tidsintervall m.m. användas till att försöka fastställa ungefär hur länge Inges och Anders B:s sällskap fanns vid respektive bankomat, och detta kan vara värdefullt på annat sätt i mordanalysen.
Eftersom jag i mina inlägg redovisat på vilket sätt jag delar granskningskommissionens uppfattning har jag för närvarande inget ytterligare att tillägga i denna diskussion – men ett varmt lycka till med att du lyckas få fram ytterligare värdefull information!
Hej Anders Fredric
Jag har detaljstuderat de handlingar som finns.
Inne på Bankomaten vid Götabanken, på andra sidan Sveavägen befinner sig “Bofors Aerotronics-sällskapet”:
Två i sällskapet har tagit ut pengar mellan 23.15.39-23.16.49. Efter uttaget står de kvar ute på Sveavägen och diskuterar om de ska invänta eftersläntrarna i sällskapet. Tre av dem beslutar att fortsätter sin färd mot en studentkårsfest. Vittnet Anders B från sällskapet stannar ensam kvar och väntar utanför, men bestämmer sig för att gå hem. Han bevittnar då på nära håll mordet.
Hur ser då händelseförloppet ut vid de Bankomaterna på Sveavägen, med 90 sekunders korrigerad tid enligt Fröken Ur?
Bofors Aerotronics sällskapets uttag avslutades kl 23.16.49 = 23.18.19. De traskar sedan iväg mot studentkåren, och är lite vaga i sina vittnesförhör vilken väg de tar dit. Men rimligen borde polisen ha rekonstruerat detta för att se hur långt de kan ha gått och hur länge Anders B, stod ensam kvar och väntade.
Vittnet Inge M, har väntat i sin bil, och observerat en man vid Dekorima-hörnet. Enligt Susan L och Helena Ls tider vid Bankomaten har Inge M observerat från 23.18.27 – 23.20.26.
Inge M har förmodligen även tidigare lagt märke till sällskapet vid Bankomaten Götabanken på Sveavägen.
Eller såg han vittnet Anders B, vittnet Nicola F, samt paret Palme? Polisen mätte upp promenadtiden för Nicola F, från det han mötte paret Palme utanför butiken Cartarie till han hörde skotten längre ner på Sveavägen. 1 minut och 35 sekunder hann han gå innan skotten.
Anders Fredric skrev:
”Den 24/4 noterades det t.ex. att referenstiden avvek med 1,5 minuter från svensk normaltid varför tiderna i själva bankomaterna vid detta tillfälle kunde avvika plus/minus 3,5 minuter. Att de interna bankomatklockorna 1986-02-28 kunde gå fel på åtminstone 3-4 minuter gentemot svensk normaltid verkar vara ett faktum.”
Arto skrev:
Dataklockan och de tre Bankomaterna hade samma tid enligt Bankomatcentralen. Du kan inte lägga på någon felmarginal på den tid som finns lagrad i Bankomatsystemet, som det finns journalremsor med alla uttag. Journalremsorna finns i polisens utredning. Vid kontroll av polis visade centralklockan att den var 90 sekunder före Fröken Ur.”
Bankomatcentralen skrev:
”Vad vi med säkerhet vet är, att rubricerade bankomater hade samma tid som övervakningsapplikationen före kl 16.59 den 28 februari 1986 och tiden efter kl 07.56 den 3 mars 1986”
KG Sjödin skrev:
”I bankomaterna registreras varje uttag med angivande av timme, minut och sekund på en journalremsa. Registreringen sker från det att kunden sticker in sitt bankomatkort i automaten tills kunden tagit ut sedlarna. Dessa båda klockslag registreras på journalremsan i timme minut och sekund[…] Bankgirot har kontrollerat bankomaterna vid posten/Tunnelgatan, Sveavägen/Götabanken och Kungsgatan-Olofsgatan/Handelsbanken. Någon avvikelse avseende bankomaternas tidsangivelser har inte konstaterats före och efter ovannämnda helg.
Detta tyder på att de aktuella bankomaterna inte haft någon tidsavvikelse överstigande två minuter”.
Som jag förstår så handlar det om olika tolkningar av vad bankcentralens formulering ”samma tid” egentligen innebär.
Anders Fredric tolkar det som att varje bankomat fortfarande kan avvika 2 minuter i förhållande till referenstiden (centrslklockan) som gick 90 sekunder fel mot Fröken Ur den 24/4, vilket skulle kunna ge en total avvikelse mot Fröken Ur på 3,5 minut.
Så tycks även Sjödin förstå det hela.
Arto däremot tycks tolka bankomatcentralens uttalande mer bokstavligt; som att samtliga bankomater gick exakt samma tid som centralklockan den 24/4, d.v.s. 90 sekunder fel utan möjlighet till någon ytterligare avvikelse.
Det är alltså läge att fråga sig vad bankomatcentralen menade egentligen.
Menade de att bankomaterna hade exakt ”samma tid” som centralklockan, eller menade de att bankomaterna höll sig innanför avvikelsemarginalen på två minuter åt det ena eller andra hållet?
Var det en slarvig formulering som öppnade upp för olika tolkningar?
Om jag misstolkat någon av debattörerna ber jag om ursäkt, och ser i så fall fram mot en rättelse.
Läs brevet från Bankomat Centralen AB som finns som jag lagt ut under artikeln.
Jag tror de först förklarar hur övervakningen funkar av tider, sen intygar de att tiderna var de samma.
http://ar2valtonen.blogspot.com/2020/08/bankomat-tiden-som-blev-otjanlig-da.html
Arto.
Har du möjligen journalremsorna över gjorda uttag på bankomaten 4168-40 Sveavägen 42?
Tack Arto och Anders Fredric för värdefull information om klockorna. Krister P:s tvärsäkra utpasseringstid för SE, 23:19 framstår ju faktiskt nu som ännu märkligare i och med att denna nya information om Bankomatklockorna framkommit. Jag menar tiden 23:19 för SE är ju inte ens utredd av polisen och vad är det som säger att Skandias tidssystem skulle vara mer korrekt och rättvisande än det finansiella systemet? Bankomatklockorna påstås vara otjänliga men Skandias klocka är tydligen väldigt användbar som bevis, rena atomuret på Skandia….vilken skandal, suck!
Kan åklagaren redogöra för sin beviskedja? Bankomaterna är ett exempel, där det inte tycks vara klarlagt.
Alla centrala uppgifter borde vara klarlagda, med tanke på antal år och resurser, som myndigheterna spenderat och har till sitt förfogande.
Inte minst för att bevisa/motbevisa möjlig gärningsman.
Tack för ditt intressanta inlägg AF; även om du delar gk:s slutsats så kunde bankomatklockan gått rätt mot svensk normaltid just den här kvällen palme dog, eftersom det inte rörde sig om stadigvarande differenser dvs att klockan gick fel år ut och år in ?
Vem var denne mördare som låter ett vittne överleva? Hur var förhållandet mellan Olof, Lisbet och denne mördare? Detta bör vi fundera på väldigt noga. Mördare kunde ju inte vara säker på vad LP:e sett.
Därför han skrev en massa brev till olika o till Lisbeth med. Breven är irrationella men mycket hot.
Kan det finnas en koppling mellan Brabantmorden och Palmemordet?
” En av de häktade medlemmarna i *** berättade ,utan att alls vara tillfrågad om saken, att *** deltagit i mordet på Olof Palme.”
Ulf Lingärde 1989-06-30
https://drive.google.com/file/d/1jUXgaFYCGTwIu2dJLQ9EJZOl2u6GvJTP/view
Hei Kalle! Joda, det kan godt være. Problemet med kriminelle og semikriminelle miljøer som er knyttet op til statsadministrasjonen er at de er vanskelige å ”komma åt”. Vi er et veldig godt eksempel i norsk Stay Behind-historie: På midten av 1980-tallet ville den britiske etterretningstjenesten MI6 bruke en staybehindtjenestemann til å foreta et innbrudd i et norsk våpenlager og selge våpnene videre til IRA for slik å eksponere organisasjonen. Altså: Det skulle gjennomføres en kriminell handling på norsk jord – innbrudd i et våpenlager – og handlingen var ”velsignet” av Stay Behind. Daværende Stay Behindsjef Finn Horvei måtte selvfølgelig gå. Et eksempel på tynne vegger mellom de kriminelle miljøene og statsadministrasjonen.
Palmemordets lösning har för egen del börjat kretsa mellan förnuft och känsla av alla tänkbara och otänkbara lösningar och teorier som finns tillgängligt. Är en sådan person som tidigare träffat rätt även i andra sammanhang och har då använt känslan som en rådgivande parameter. Jag tror jag vet vad Palmemordet handlade om, men är dock ännu inte helt ”hundra säker. Återkommer!
Gunnar (eller någon annan som kanske vet)
Det bär mig emot att ta upp tekniska detaljer men jag hittar ingen lösning. Tydligen är jag inte listad som prenumerant längre och får inga notiser om nya kommentarer. Jag har försökt registrera mig på nytt och kryssar i ”meddela mig” rutorna för varje kommentar jag skriver men det hjälper inte.
Det var tråkigt att höra. För min del börjar jag med att fråga er övriga om det är någon annan som haft liknande erfarenheter.
Katarina L och Maria var vid Dekorima 23:21:00, korsade Sveavägen och hörde skotten 23:21:20 och gömde sig bakom reklampelaren vid Vingresor.
https://drive.google.com/file/d/1qVRxHn9lYpLR4Ym2feq_1mPBZo5O6kJe/view
Sent hållna förhör, men med ett antal intressanta detaljer om observationer i nära anslutning till mordet. Jag förväntar mig kommentarer.
Den första kvinnan verkar inte ha kommit ihåg lika mycket som den andra (vilken då säger att hon försökte fokusera mer på vad som hände runtomkring henne efter skotten). Den andra kvinnan nämner att mannen de ser komma springande över gatan är antingen barhuvad (med kort vitt hår), eller har en hårt hoprullad mössa på sig, typ en ”sotarmössa” (vilket ju påminner om en mössa liknandes den som Jack Nicholsson bar i ”Gökboet”; eller som marinsoldater kanske bar i strid, liknandes den som Stefan Sauk hade i ”Hamilton-filmerna”). Vidare säger hon att han inte hade så mycket kläder på sig, kanske en college-tröja som möjligtvis var röd, och han bar heller inget i händerna/famnen. Hon återger även att kvinnan på andra sidan (Lisbeth Palme) suttit ner och svängt sorgesamt med överkroppen och varit helt hysteriskt förtvivlad, gråtit och skrikit. (fullt förståeligt!).
Uppgifterna om mannen iklädd college-tröja och ”sotar-mössa” kan få en att spekulera: skulle det kunna vara mördaren som – med väldig fart (”lång man med långa kliv”) – kom rusandes, efter att ha gjort sig av med en mörk långrock, och en pistol (ev. i ett pistolbälte) genom att kanske lämna över det till någon/några annan/andra som sedan snabbt ‘forslat bort’ dessa saker? (kanske i någon väntande bil, eller kanske klivandes på en buss eller så…)
Konstigt att detta vittnesmål inte nämnts tidigare.
Stämmer uppgiften om att Jan V saknade kunskaper om Olof Palmes personskydd ,tror ni?
https://drive.google.com/file/d/1_e5q1of9aU86f-g90MEWfl8it1CXoX4I/view
Jan V 198708716
En del av svaret kanske kan utläsas ur juristkommissionens förhör med Jan V: https://drive.google.com/file/d/1vUBN9kIrhptFa8PrXynP2ZkrVbEiKwq6/view
(Observera att sidan två i denna version kommer före sidan ett.)
Jättebra blogg om Palmemordet tack för intressant läsning! Jag har några tankar.
Varför har inga tidningar eller annan media gett något som helst utrymme åt teorierna om teatermord/fingerade mord? Saker som det inte skrivs om alls tycker jag blir intressanta just pga av det.
Palmes farfar startade försäkringbolaget Thule de satt i Skandiahuset. Palme kom från en överklassfamilj med kopplingar högt upp i den svenska hierarkin. Stay Behind kan kopplas till Skandiahuset och troligen till Palme. Palme hade tidigt i karriären tjänst i militära underrättelsevärlden. Han var kopplad till CIA. https://blog.zaramis.se/2011/02/28/olof-palme-sakerhetsagenten/
Underrättelsetjänsterna har starka kopplingar till det som idag populärt benämns Deep State dvs starka ekonomiska krafter i samhället som globala storbanker och andra globala storföretag. Underrättelseverksamhet underlättas av att ha tillgång till avlyssning av teletrafik (idag även dator- och annan digitalinformation). Vi har Ericsson i Sverige som har en lång historia med att vara med om att bygga upp telekominfrastrukturen i många länder.
Kanske för att det är svårt att finna någon koppling eller motiv Lika svårt är det att finna någon koppling mellan företeelserna du anger. Palme, Thule. Skandiahuset. Deep City och Underrättelseverksamhet samt vad dessa skulle ha att göra med teatermord.
Att det lyste i en av arbetsbarackerna på Tunnelgatan bara minuterna innan mordet skedde var för mig nya uppgifter.
https://drive.google.com/file/d/1b-yP57Mt35aamb0gyPg9waE2P4wN4TWC/view
Det är onekligen en mycket intressant omständighet om det stämmer.
Att det lyste i en av barackerna har jag också hört. Jag har gjort försök men svårt när tiden gått. Man kanske kan hoppas att utredarna har gjort det…
Anders Hasselbohm
Jag begärde ut ”eventuella förhör med anställda vid det byggföretag som utförde arbete på Tunnelgatan” och fick svaret att det ej finns.
Tänkte väl det…
Jag har också fått den uppgiften för några år sedan men det är svårkontrollerat efter så lång tid.
Vi får hoppas att utredarna kollat…
Simon A
Tack för det! Likväl existerar inga förhör med personer anställda vid byggföretaget.
Gatubelysningen på Tunnelgatan lyste däremot inte.
Hej Simon A!
Det var rörigt på Tunnelgatan östra del, ner mot Luntmakargatan, tre byggbodar staplade på varandra.
RC
Ja absolut rörigt men det ursäktar ju ändå inte att man från polisens sida inte tycks ha lagt särskilt mycket energi på att undersöka denna uppgift. Hade onekligen varit intressant att exempelvis veta i vilken av barackerna lyset var på. Om det nu alls var på, vi vet ju inte med säkerhet. Inga följdfrågor från polisen tyvärr. Som flera redan konstaterat tycks inte särskilt mycket tid lagts ner varken på dörrknackningar eller undersökningar utefter mördarens förmodade flyktväg heller. Det är närmast ofattbart.
Hej Simon A!.
Jag tror att du drar för höga växlar när det gäller byggboden
Jag tror att det var en hantverkare som glömde att släcka lampan.
Det är förstås fullt möjligt. Men med tanke på de många vittnesuppgifterna om personer med walkie-talkies i kvarteren, personer som skulle ha varit aktiva i flera timmar förefaller det som, finns det ju anledning att vara vaken för att de till exempel kan ha haft behov av att gå in och värma sig.
Det ska bli intressant att se om det går att få fram uppgifter ur förundersökningsmaterialet om utredarna undersökt hur det förhöll sig med byggbodarna.
TILLÄGG: Det verkar inte som om de gjort det, att döma av den här upplysande kommentaren från Emma.
Det är vanligt att det glöms släcka. O värma sig kan ju folk ha gjort varsom.
Så är det ju absolut men visst hade det varit intressant att åtminstone få veta om barackerna stod olåsta dygnet runt så att vem som helst hade tillträde? Barackerna kan ju helt sakna betydelse, vilket självfallet är troligast, men problemet är ju att vi vet inte eftersom man inte tycks ha undersökt saken.
Det ligger helt i linje med hur dörrknackningen i närområdet organiserades. Juristkommissionen skriver kritiskt i sin andra delrapport (SOU 1987:72), sid 150:
Det ligger i sakens natur att värdet för brottsutredningen begränsas om en dörrknackning inte genomförs på ett fullödigt sätt. De dörrknackningar som i detta fall skedde vid mordplatsen och i området närmast omkring den hade flera brister. De var inte fullständiga och gjordes inte på ett enhetligt sätt. Någon komplett uppföljning gjordes inte och dokumentationen hade brister i olika avseenden.
Med tanke på att det rörde sig om ett statsministermord är ju detta rätt anmärkningsvärt.
Simon A
Att dom skulle vara olåsta tror jag man kan utesluta, då hade man nog fått börja arbetsdan med att städa upp och bära ut ett eller annat fyllo. Det här fotot med nån slags gallerlösning tyder på att man vanligtvis bommade igen efter dagens slut.
https://drive.google.com/file/d/1sB6TqHvYf10skYbYvwiX4qzgvMza_Lrd/view?usp=sharing
Hur svårforcerat det var vet man ju inte, kanske fanns det inte något lås och då hade ju personer som eventuellt befann i baracken kunnat ta sig ut. Om det fanns lås hade det kanske varit knepigare, då hade man väl fått sitta där och glo på nån kalender med lättklädda damer tills det var läge att bli utsläppt.
Jag vet inte, det finns olika möjliga scenarier så jag ska inte spekulera vidare. Men jag skulle gärna vilja veta vilket byggföretaget var.
Emma:
Jag tror att det rör sig om KBygg. Du kan se deras logga på översta baracken på denna bild (samt på husfasaden i bakgrunden):
Den information jag har var att Kbygg var någon form av kommunalt byggbolag som senare privatiserades. Möjligen till Kungsfiskaren Bygg och Fastighet. Kanske någon annan kan verifiera detta.
Jag kollar lite i DN:s digitala arkiv och hittar i en artikel från 1987 uppgiften att K-Bygg förvisso var ett kommunalt byggbolag. Det bildades 1979 och hade 1987 3-4 procent av byggmarknaden i Stockholm och omkring 400 anställda. Fastighetsborgarrådet Mars Hulth (s) uttryckte i artikeln önskemål om att K-Bygg skulle förstärkas. Hans argument var att det kommunala bolagets existens hade en prisdämpande effekt.
En artikel från 1988 uppger att K-Bygg under 1987 gick med stor förlust.
Simon A
Tusen tack, så pinsamt att jag missat det. Tack till Gunnar också för informationen om företaget.
Hej Simon A!
Betraktar man Tunnelgatan på bilden ovan, så är ju Tunnelgatan smal – med byggbodar, är den ännu smalare, det talar för att gärningsmannen hade en stor lokalkännedom. Jag tror inte på en utländsk konspiration
Han ”kände Stockholm som sin egen ficka” sa han.
Var det några arbetare i dessa baracker? Eller stod de tomma?
I första rapportsändning klockan 04, så kan man se att det lyser på andra våningen.
Det ser ut som lysrör i vänstra fönstret. Det går fort förbi. Knappt en minut in i filmen.
Om man stoppar på -18:43. så ser man detta i fönstret.
Men om det var det ljuset som de såg, vet man ju inte.
https://www.oppetarkiv.se/video/1154357/rapport-forsta-nyhetssandningen-om-mordet-pa-olof-palme
Ja, verkligen. Det syns alldeles utmärkt att det handlar om lysrör om man stoppar filmen i rätt ögonblick.
Eilert
Toppen!, bra information! Bör ju ha varit det ljuset då.
RC
Ja det är ju förstås den rimligaste förklaringen
Lite intressant också att Anna R säger att när de säger sig vid baren så reser sig en kille och går iväg och är borta tio minuter. Går han på toa eller var det en rökpaus utanför entrén? Det borde varit ungefär runt mordet. Såg han något?
Magnus D:
Bra fråga, bör vara omkring samma tid det dyker upp också en annan man på Bohemia. Den som efter skotten kommer in och sätter sig utan att beställa och sen går därifrån. Ingen av dessa tycks ju vara förhörda så man kan bara spekulera.
Simon A och alla
Från och med nu har jag ett nytt konto på grund av tekniska problem. Det kan hända att jag nu har missat eller komma att missa något svar adresserat till det gamla kontot. Emma med en lila symbol existerar alltså inte längre.
Angående gatubelysningen på Tunnelgatan har jag ingen tillgänglig källa men bedömde det som trovärdigt när jag läste det. Om någon vet mer meddela gärna.
Går Palmemordet att utreda om det skulle finnas kopplingar till personer inom SÄPO?
Kan man komma runt säpotjänstemannen H?
”Inställningen till Olof Palme inom de reellt hotfulla Palme-fientliga grupperna och säkerhetstjänsterna i USA, Storbritannien och andra Nato-länder delades av många inom den svenska SÄPO-apparaten. Ledande SÄPO-chefer var främst lojala med bundsförvanterna inom branschen, som MI-6, CIA och NATO-ländernas övriga underrättelseorganisationer. Uppfattningen att Olof Palme var en “säkerhetsrisk” var förankrad sedan 60-talet.
Således verkade [H] tillsammans med personer som hyste en milt uttryckt “avog” inställning till Olof Palme. Och [H] delade denna inställning.
I sammanhanget enligt vår mening värda att beakta är de reflektioner som tidigare chefen för Stockholms mordkommission, kriminalkommissarien Arne Irvell nedtecknade efter sin pensionering 1986. Hans anteckningar överlämnades efter dennes bortgång, i enlighet med Irvells önskan, till journalisten och författaren Lars Borgnäs.
Den pensionerade kriminalkommissariens slutsats var att någon, eller en mindre grupp, på hög nivå inom SÄPO, var delaktig i mordet. Om PKK-spåret skriver han i sina till Borgnäs överlämnade anteckningar:
Ingår ‘kurdterroristerna’ i en långsiktig planering? Man skulle ha en lämplig grupp människor att skicka fram i blickfånget vid lämpligt tillfälle. Ingenting i kurdernas tidigare agerande liknar mordet på P. Deras åtgärder riktades enbart mot avhoppade landsmän. (…) Kan det vara så att kurderna i förväg var utsedda till syndabockar (…) Vem/vilka var det som fick Holmér så tänd på kurderna?
Enligt Borgnäs (Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare, sid. 207) besvarar Irvell den sista frågan i citatet genom att namnge tre SÄPO-tjänstemän. En av dem är [H] – som Borgnäs i sin bok kallar “H”.
Ovanstående är citerat från en artikel i nättidningen eFolket.
GW:s kommentar: I linje med policyn på den här bloggen har kommentaren redigerats så att namnet på Säpotjänstemannen har ersatts med den beteckning Lars Borgnäs använder i sin senaste bok, alltså ”H”.
Och det är ju inte bara ”H” som propagerat för PKK, vi har även de ganska så, från media, kända Kegö och Barrling. Det finns ju släppta PM från dessa herrar som på diffusa sätt försöker koppla mordet till PKK-spåret.
https://docs.google.com/spreadsheets/d/1O37mhN5bMt5nd-CaO7ue_3KMbip6eVETWKXwfILsf3E/htmlview?fbclid=IwAR3E7lUomg43hLGawPdjr00XUE5UTY_N8sxecLosH6whFPuIKNkHi1FrjvI#
(Se raderna 267.1-5)
Även Hans Holmér fortsatte ju sprida PKK-spåret till palmeutredningen några år (1992) efter sin avgång (se rad 132-132.4 i länken ovan).
Sen om de för fram dessa teorier som vilseledning eller för att de verkligen tror på det är mycket svårare att avgöra. Det enda jag kan konstatera i de dokument jag läst är att det är väldigt lösa indicier och de presenteras tillsammans med en stor portion floskler vilket, enligt min erfarenhet, är ett tecken på att man antingen inte har koll på vad man pratar om alternativt är ute på en mycket tunn is.
En intressant artikel i den brittiska nättidningen ”The Lobster”, angående nedskjutningen av det Pan Am-plan som den socialdemokratiske FN-kommissionären Bern Carlsson också befann sig på, och förolyckades i via sprängningen över skotska Lockerbie 1988. Det som länge förmodades vara Libyen/libyska terrorister som låg bakom. Om denna artikel, och den bok den hänvisar till, har rätt så hade Bernt Carlsson en otrolig otur som befann sig på just detta plan på väg till New York då. Här sägs det istället att det var terrorister ifrån palestinska befrielserörelsen PFLP – GC som låg bakom sprängningen, för att förhindra att amerikanska agenter tog med sig ett viktigt vittne ifrån Libanon till USA. .
En kuriositet i detta är även att Anders Jallai i sin senaste roman säger att MOP utfördes just via PFLP-GC/Abu Nidal, och kanske med Sovjets ”goda minne” (om inte sanktionerat ifrån Gorbatjov så kanske ifrån KGB/GRU).
Skrolla ner till ”Lockerbie – a New Thesis?” (lite längre ner än halvvägs)
https://www.lobster-magazine.co.uk/free/lobster74/lob74-view-from-the-bridge.pdf#search=%22mi6 boss sweden%22
Vad gör man om det fortfarande skulle komma in tips angående mordet nu när utredningen är nedlagd? Vem eller vilka skulle i så fall behandla dessa frågor, om verkligt seriösa ”heta tips” skulle komma? Bryr man sig inte? Tycker nog att utredningen borde ha fortsatts i någon form i alla fall, kanske digitalt för tipslämnare?
Kanske händer nåt bra nu, för att göra som Krister Petersson gjorde är inte OK. Tips borde väl gå att lämna till vanlig polis.
https://www.jo.se/jo20253
Här är två länkar som handlar om Stay Behind, Skandiahuset som kanske kan vara av intresse?
https://www.expressen.se/nyheter/maktiga-natverkets-hemliga-kontor-inne-i-skandiahuset/
https://www.svd.se/direktorens-dubbelliv
Genomgång av Mikael E och Christoffer A;s upplevelser på mordplatsen och Sabbatsberg.
Två personer som kanske inte är så jättekända personer i Palmemordsdiskussionerna.
Palmemordet: Vittnena som inte nått ut – tills nu
Intressant.
Ang bilden där Engströmkopian och Anders E syns utanför polisbilen väcks en del frågor.
Antingen är bilden tagen senare på natten, men då måste Anders och Christoffer ha återvänt efter att de varit på Sabbatsberg, det framkommer inte i förhören att de gjort det.
Alternativt att personen som syns på bilden inte är Anders, utan en person som är mycket lik honom.
Är bilden tagen tidigare, dvs före kl 00, eller kanske rent av mellan 23.30-23.40 blir det intressantare: vem är Engströmkopian, om inte en brottsplatstekniker?
Anlände Vincent Langes kollega så pass långt före honom?
Vem tog bilden?
Kan SE rent av ha kommit med på bild?
Jag tycker inte att det riktigt ser ut som SE ändå.
Mannen är kanske mer lik den person som sågs stiga ur en bil tillsammans med Vincent Lange (Expressen 86 04 07 sid 6).
Frågan väntar alltså fortfarande på sitt slutgiltiga svar.
Man kan också konstatera att Anders E inte är den ljushåriga kille i 20-25 års åldern som förekommer i Per W:s vittnesmål, och han är inte heller den ljushåriga yngre mannen i grå jacka som pekade ut flyktvägen, och förekommer i Lena B:s vittnesmål.
De båda tillhörde inte heller någon grupp som passerat brottsplatsen strax innan mordet.
Bra att få detta klarlagt.
Jörgen – det var väl Moberg (minns inte förnamn) som var tillsammans med Lange på plats och förmodligen mannen på bilden (tror jag sett någon annan bild från platsen med Lange o en liknande person tillsammans – har tyvärr inte den i mitt arkiv). Jag tycker allt talar för att den aktuella bilden är tagen senare.
Börje Moberg.
Jörgen G
Jag tror att det med största sannolikhet är Anders E på bilden vid piketen. Det kan rimligen inte finnas två personer i liknande frisyr och hårfärg som är klädda i ljus (beige antar jag) kort jacka, byxor i liknande färg och som båda har händerna i fickorna som Anders E har vid Sabb, vid piketen och vad jag se även vad jag kan se även på detta foto.
https://drive.google.com/file/d/1MiJi02E3n15me62DVLcjcdoJaBVcTAvD/view?usp=sharing
Utifrån det fotot tror jag också att man kan dra slutsatsen att uppgiften att dom varit på platsen 5-10 minuter är en underskattning. Det har väl i och för sig inte av så stor betydelse, viktigare är om dom har återvänt utan att nämna det.
Thomas P gick ju i taket när Remstam påstod att det var Engström på fotot och hänvisade till att det var hämtat från polisens foton och därmed inte kunde ha tagits innan 23.40. Men kan man lita på den uppgiften? Jag vet att Gunnar kom fram till att det ska ha tagits av polisen, om du har tid Gunnar kanske du kan kommentera det.
Fotot ingår i fotosamlingen i den tekniska delen av förundersökningsprotokollet till åtalet mot Christer Pettersson. Det är en detalj av ett översiktsfoto taget inifrån Tunnelgatan ut mot Sveavägen. Se sid 24 i denna pdf.
Jörgen G
Med anledning av Gunnars svar (tack för det för övrigt) så kan det vad jag förstår fastslås att fotot inte kan ha tagits innan 23.40 utan minst en timme senare. Jag tycker det lutar åt att duon Anders E/Christoffer A har återvänt till Tunnelgatan men det har ingen betydelse i sammanhanget. Det går inte att utesluta att Engström kan ha uppehållit sig där vid den tiden men det är väl föga troligt och hur som helst är det inte möjligt att identifiera mannen vid piketen.
Ja Emma, det har du nog helt rätt i, man kan också se på de långa byxbenen som nästan täcker skorna.
Jag gissar att det är Börje Moberg, och att grabbarna tagit en extrasväng förbi mordplatsen efter Sabbatsberg. Fotot är med säkerhet taget av polisen i samband med brottsplatsundersökningen.
Deras promenad borde inte ta mer än 15-20 minuter. Promenerade från mordplatsen 23.40 bör de ha hunnit till Sabbatsberg innan dödsbudet.
Men intressanta frågor avseende vittnesmålen från Lena B och Per W har fått en typ av svar – på det sättet att de fortfarande är obesvarade. Undrar vem den ljushåriga killen i 25-års åldern var som befann sig på mordplatsen mycket tidigt?
Kalle:
Mkt intressant. Finns det alltså en öppning för att det trots allt är Engström på bild vid mordplatsen? Jag har dock ännu inte hunnit fördjupa mig så mycket i detta eller själv läst förhören med Anders E och Christoffer A ännu.
Jeg har billedbehandlet ”SE-kopien”. Desværre er det svært at hente ekstra information ud af foto. Det originale negativ behøves for at komme videre.
MEN der dukkede en interessant lysende prik/cirkel op på SE-kopiens rock. Den kan blot være støj på fotoet, men den kunne også være en knap:
https://drive.google.com/file/d/1l5QVwNe0p5-6Smr8z_fDjYa7s0p40x3Y/view?usp=sharing
– og sammenlign med:
https://drive.google.com/file/d/1gLIYJKrBlZsCjbyMbwphFPlE8d8ZjiPu/view?usp=sharing
Var någon rädd att Christer Pettersson skulle komma med obehagliga avslöjanden, vad visste han, han skulle ju möta Mårten och berätta. Hur dog Pettersson? En obduktion borde ha gjorts. Skallskada eller förgiftning, eller en ovanlig olyckshändelse? Finns månne DNA. från Pettersson?
Var kommer det ifrån att Christer Pettersson ville prata med Mårten Palme?
Jag har tänkt på detta eftersom Christer Pettersson umgicks med ”brevskrivaren” som sa att det var CP som är mördaren. Inte bara till mig utan på en sk föreläsning med som var på Youtube men togs bort o sen till en reporter som sa det i en dokumentär. Vad ”brevskrivaren” sagt till PU under alla år sen han började prata med dom 2002 vet jag inte men kan ana.
Carita
En googling ger som första träff detta.
https://www.expressen.se/nyheter/pettersson-ville-erkanna-for-marten/
Jag förstår inte riktigt dina kommentarer mer än att brevskrivaren är central. Skulle du vänligen kunna formulera någon slags hypotes kring vad du tror på och varför.
Jag har tidigare markerat att jag inte tänker publicera vem Carita vill peka ut som Palmes mördare (och dessutom författare till Skelleftehamnsbreven) utan att jag får del av en argumentering som går det någorlunda sannolikt att hon har rätt.
Det har jag hittills inte fått. Jag har inte för avsikt att rent allmänt hindra Carita från att debattera på bloggen. Men bekymret är att kommentarerna ofta, mer eller mindre inlindat, handlar om hennes egen spekulation om vem som mördade Palme.
Varför är jag så petig om detta? Svaret är förstås att om jag utan starka skäl släpper in kommentarer som går ut på att den eller den personen var mördaren så kommer det snart att bli omöjligt att föra en meningsfull diskussion om frågor kring utredningen. Ett av de teman jag skrivit om genom åren har varit att polis och åklagare på väldigt svaga grunder dragit slutsatser i skuldfrågan. Då är det desto viktigare att jag inte öppnar dörrarna för liknande – eller ännu lösare – spekulationer.
När misstankarna mot en speciell person – som Stig Engström – blivit en del av historien om mordutredningen är det en sak, hur svajiga dessa misstankar än är. Då måste de kunna diskuteras. I detalj till och med. Men den som vill lansera en egen teori – som innefattar att peka ut en eller flera enskilda personer – och få utrymme för den på min blogg har en ordentlig bevisbörda att klara av.
Man kan ju bli stämd för förtal om man namnger en person.
Man kan bli stämd för förtal vare sig man namnger en person eller inte, det räcker med att ett tillräckligt antal människor vet vem man menar. Du kan förvisso skriva ett antal kommentarer till den här bloggen där du för fram att du är övertygad om vem som sköt Palme utan att du gör klart vem som avses. Men en sådan diskussion är knappast till glädje för någon om du inte har några sakargument att presentera.
Jag vet att du har din övertygelse och så mycket förstår också bloggens läsare överlag. Jag har stor förståelse för att du inte vill tala om vem det handlar om. Och jag skulle inte heller publicera ett sådant utpekande så länge du inte ger rimliga skäl till att ta dina påståenden på allvar.
Om du hittar saker att skriva som tillför något till diskussionen så kom gärna med det. Annars är det risk att jag stänger av dig som kommentator för en tid.
Jag förstår inte vad det är jag ska berätta mer än jag gjort.
Det är ju jag som varit med om det jag varit med om o jag som vet det jag vet.
Jag är såklart frustrerad/arg nu när chocken lagt sig efter 10/6.
Det jag menar är bara att jag inte fått något som liknar bevis för att du har rätt. Jag respekterar din övertygelse. Men vi kommer ingenstans på den här bloggen i en diskussion som inte har konkreta inslag, något som jag respekterar att du inte vill komma med. Då vill jag inte heller att vi har en diskussion som bara liknar att gå som katten kring het gröt.
Förstår du hur jag menar?
Ja
Men där står inte om Donald Forsberg träffade Christer Pettersson. Gjorde han det?
Brevskrivaren är den som skrivit bla dessa https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=6103013
Vad ska man tro om denna händelse då?
Blev de aldrig förhörda,, om berättelsen är sann måste de ha varit framme vid Olof Palmes kropp tidigt efter mordet?
”På väg hem från macken vid Norra Bantorget kom de körandes på dåvarande Tunnelgatan, som sedan döpts om till Olof Palmes gata, vilket Värmlands Folkblad först rapporterat.
I en röd Mini från 1969 kom de till korsningen till Sveavägen. Där såg de en man ligga på marken, med en kvinna böjd över honom.
De parkerade vid trottoaren bredvid och ”Flash” gick ur bilen.
– Jag trodde först att det var en halkolycka då det var snöstorm, men jag förstod snabbt att det inte var det när mannen låg med ansiktet framåt. då kändes det fel och det slog mig att han måste ha fått en hjärtinfarkt
.Han möttes av hjärtskärande skrik.
– Hon skrek givetvis helt fruktansvärt, det var en väldigt uppstressad situation. Det första jag tänkte var att de var äldre personer och att de var så likadant klädda. Sen förstod jag väldigt snabbt att det var allvar.
När han bara var ett par meter från makarna Palme kom den första polisbilen till platsen, vilket enligt officiella rapporter bara ska ha dröjt några minuter efter skotten.
Polis till platsen
Själva skottlossningen eller någon flyende mördare hade varken Janne ”Flash” Nilsson eller hans vän Ronny sett.
– När polisen svängde upp på trottoaren kände jag en lättnad av att de nu löser det här. Jag har aldrig varit en sådan som är intresserad av olycksplatser för att stanna och kolla, men agerar alltid om något inträffar. Nu löste det sig så bra att utbildad polis kom dit.
Han hoppade in i vännens röda Mini och de lämnade platsen, helt ovetandes om att en skottlossning inträffat eller att det var statsministerparet de lämnat bakom sig.
– Med facit i hand kan jag nog säga att jag hade stannat på platsen om jag vetat vad det var som hade hänt.”
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kaeRp6/racingprofilen-sag-palme-do–blev-aldrig-hord
Aftonbladet 28 feb 2016
Det där är ju en lite besynnerlig historia. Den tidigare racerföraren som berättar i Aftonbladet uppger alltså att han och vännen stannade för att hjälpa till då de trodde att det skett en olycka. De parkerade bilen och kom till fots fram till Dekorimahörnan. När de var framme anlände polisen. Racerföraren och hans vän avvek då direkt utan att kontrollera om de kunde vara till någon hjälp.
Så kan man förstås tänka sig att människor gör, även om det kanske hade varit naturligt för en person med kunskaper i livräddning att stanna och förvissa sig om att det verkligen inte behövdes någon hjälp.
Det gäller förstås i synnerhet om det inte finns andra personer på plats som redan är engagerade i hjälpinsatser. Och några sådana finns ju inte i intervjun.
Det ”Flash” beskriver är i själva verket en situation som liknar den som kan ha rått några sekunder efter mordet, långt innan polisen kom dit: en man låg med ansiktet framåt och en kvinna var böjd över honom.
När polisen kom till platsen fanns det redan rätt mycket folk i Dekorimahörnan. Vittnen hade hunnit vända på Palme och hade inlett livräddningsåtgärder. För dessa – och för kringstående – var det fullt klart att det inte handlade om en hjärtinfarkt oavsett om de hört skottlossningen eller inte. Palme hade förlorat mycket blod och låg i en blodpöl.
Jag tvivlar på att man ska fästa så stort avseende vid den här vittnesberättelsen.
Fanns en förföljande mördare, en ”Grannman? I alla fall?
Vi har många vittnen vid Grand som beskriver denne grannman var för sig exakt lika.
Vi har den kvällsflanerande Alf L. som även han beskriver denne grannman
exakt lika. Vi har även Ljubisa N. som beskriver honom lika. Även vid brottsplatsen finns
vittnen som sett lika. Stor, grov, klumpig, stirrande, lik en bonndräng, dålig klädsmak, illa passande
i Storstadsmiljö, slaviskt utseende. Men, hur kunde denne veta om Bio- besöket på förhand? Fanns det här en kompanjon som visste? Eller, ringde grannmannen Olof? Var Inge M:s gubbe blott anstiftaren? Och den som fick Olof ta den vägen? Svåra frågor som inte går att besvara. Tycker att det liknar två ”icke svenskars”
gärning alltihop.
Du förvånar mig, Niklas B.
Det är verkligen inte sant att en rad vittnen vid Grand plus Ljubisa N, Alf L och ett antal personer vid brottsplatsen lämnar ”exakt lika” signalement på en person, någon som kan vara såväl Grandman som mördare.
Ifall det funnits en sådan överensstämmelse mellan olika vittnesuppgifter skulle det förstås ha uppmärksammats för länge sedan, inte minst i målet mot Christer Pettersson som ju byggde på att denne varit vid Grand, passerat korvkiosken med Ljubisa N och därefter mördat Palme vid Dekorima.
Om en sådan kaskad av vittnen beskrivit någon som liknade Pettersson hade det förstås varit en helt central punkt i åklagarsidans argumentering. Om det i stället varit så att vittnena varit överens om ett utseende som inte liknade Petterssons hade förstås i stället dennes försvarare gjort ett stort nummer av den saken.
Men någon sådan enhetlighet finns inte.
Jag tänker inte gå igenom signalementen i de olika vittnesmålen. Den som funderar över om Niklas skulle kunna ha rätt kan ju göra det själv (till exempel här och här).
Utredarna tog nog Alf L:s vittnesmål på allvar. Alf deltog i konfrontationsförhör och fick se bilder. Den som Alf sett har han säkert sett och denne grova ljushåriga slaviskt liknande ”bonndräng” med framåtlutande gång har även korvhandlaren Najic L. sett och beskriver honom ganska lika, åtminstone vad gäller klädsel och gång. Här vill jag nog ändå lämna bort ordet ”exakt och i stället använda ganska eller rätt lika. Flera vittnen vid Grand beskriver grannmannen på ett likartat sätt. En grovhuggen person, stirrande och skrämmande som inte passar in i folkmassan med sin udda klädsel. Även Anders B. tycktes beskriva mördarens klädsel och rörelser likartat, även huvudbonad. Den som vill kan haka på denna intressanta bedömning som jag gjort, men vi bör hålla oss till de trovärdiga ögonvittnena och inte hitta på, eller börja försöka dra in SE. i sammanhanget, för någon likhet mellan grannmannen och SE. finns inte på långa vägar. ( Alf L, Det prasslade och knäcktes kvistar på kyrkogården) Trovärdigt som bara den! ( Mårten Palme, stålbågade glasögon, mannen tycktes följa efter?
Så här skriver Granskningskommissionen, sid 922, om Alf. Denne fanns under 90-talet med på listan över personer som ansågs vara intressanta på grund av likheter med gärningsmannaprofilen:
Avvikande man som lämnat uppgifter till utredningen (GA). I april 1986 kontaktade GA polisen. Han berättade att han sett Olof och Lisbeth Palme på mordkvällen under deras promenad söderut på Sveavägen. I samband med det hade han, när han passerat Adolf Fredriks kyrka, hört något som gjort att han ”hajade till”. Han hade sett ”en mörk gestalt som försvann” på kyrkogården. – GA hade därefter kontakt med utredningen vid ett par tillfällen. I ett förhör 1989 ändrade han sina uppgifter och berättade att han sett Grandmannen, efterföljandet och själva mordet. Han deltog vid en konfrontation där Christer P ingick men kunde inte peka ut någon. – GA bodde ensam i Stockholms innerstad relativt nära mordplatsen. Han var vid tiden för mordet sjukskriven. I förhör hade han uppgivit att han på mordkvällen haft en mörkblå täckjacka och stålbågade glasögon på sig. – PU höll ett nytt förhör med honom i mars 1994. Han var då arbetslös. GA berättade vid detta tillfälle spontant att tidigare uppgifter varit ett falsarium. Han hade ljugit för att själv hamna i centrum. Vid tiden för mordet satt han hemma och tittade på TV. Han berättade att han tidigare hade blivit dömd för att ha blottat sig.
I Mörkläggning (sid 866ff) skriver jag lite mer utförligt om hur Palmeutredarna i början av 1994 fick ett plötsligt och stort intresse för detta vittne. Tanken var att han kunde vara identisk med mördaren. Saken slogs upp stort i kvällstidningarna, men det hela avslutades med att Palmegruppen förklarade att hans vittnesuppgifter kunnat avföras som uppdiktade och att han var ointressant för utredningen.
Många vittnen som blir pressade av polisen och till och med själva blir misstänkta gör sorti på detta sättet. Det är ett säkert sätt att slippa alltsammans med att säga att man ljugit och sover då gott. Blev Alf hotad av grannmannen? Vi är så olika, vissa orkar inte. Ljugit eller inte? Hmm….?
Tror att det är denna person som förkommer och uttalar sig i detta program. Får intrycket av en mycket förfallen person. Tycker dock han verkar uppriktig och tror inte att han skrämts till tystnad.
Ja, det stämmer. Han förekommer dels med start 2:00 in i programmet och dels lite senare, med start vid 12:50. (Jag är dock inte säker på att det är vittnet Alfs egen röst vi hör.)
Den som har tid kan gott se hela denna dokumentär från 1996 av Lars Borgnäs och Tomas Bresky, den är sevärd.
Rösten är inte Alfs egen, utan den nyligen avlidne skådespelaren Göran Forsmarks, som för övrigt ofta fick gestalta vittnen som ville medverka anonymt i dessa reportage.
Tack för den uppgiften!
Tack Anders!
Alf L är ett vittne som verkligen satt myror i huvudet på mig. Jag har inte kommit någonvart med honom. Uppgifterna han lämnar både passar in men samtidigt ändå inte. Ibland får jag för mig att det är han som är den sk grandmannen även om det är väldigt osannolikt. Ett mysterium helt enkelt och som Gunnar säger drabbades han hårt och orättvist.
På tal om Grandmannen.
Inga Å pekade sent omsider ut Christer Pettersson med, enligt egen utsago, 100 procentig säkerhet, som mannen hon observerat på biografen Grand.
https://drive.google.com/file/d/1IlEmx5hEPBPy0iWhHkRg9dyS0PAf-_1J/view
Att hon har fått anonyma brev är intressant eftersom många fått det. Jag ska begära ut dom.
Ingen annan som vill kommentera detta tvärsäkra utpekande av Christer Pettersson som Grandmannen? Vittnet kan väl knappast avfärdas som icke trovärdigt i alla fall, även om hon naturligtvis ändå kan ha tagit fel.
Skall inte fördjupa mig mera i ”grannmannen teorin” men trots allt har vi ju ändå Nicola F som möter paret Palme i höjd med Bonnierhuset och ca: 10 meter efter går en man/ var detta grannmannen eller vem i så fall?
Det är inte heller säkra källor som kom ut med nyheten om att Alf L. ljugit. Det blev väldigt tyst efteråt. Tidningsskriverier ?? Alf gick igenom långa förhör av och till även bildkonfrontationer. Har svårt att tro att Alf skulle ha suttit och ljugit ihop alltsammans, dag efter dag. Blev han pressad på något vis eller? Även för polisen skulle det varit ett enkelt sätt att tysta Alf, med att säga att han ljugit.
Det finns mycket få uppgifter i Palmeutredningen som är helt säkra. Det gäller givetvis också allt som rör detta vittne. Men det förefaller ju vara ett faktum att han byggde på sin historia steg för steg så att den blev alltmer spännande. Det ger anledning till stor försiktighet när det gäller att bedöma om hans uppgifter har något värde över huvud taget.
Att han drabbades hårt och orättvist av Palmegruppens spekulationer tycker jag dock är ganska klart.
Nu när JO tar itu med hur det gick till på presskonferensen 10/6 så ställs frågan till Åklagarmyndigheten och inte till Krister Petersson själv. När presskonferensen varit så undrades det varför Riksåklagaren inte ifrågasatt något. Hon sa att hon inte kunde lägga sig i Krister Peterssons arbete. Nu görs det eller är det bara så man gör att man ställer frågan till hela myndigheten?
https://www.jo.se/jo20253
Är tveksam till att den förföljare som Nicola F såg gå tio meter efter makarna Palme var Anders B. Nicola F mötte dem Sveavägen 56. A.B. har inte sett Nicola F, ej heller paret Palme på denna plats. A.B. upptäcker paret Palme plus mördaren ca: 5 m. från hörnet. Nicola F har kopplat jackans blåa färg till att vara A.B.
Man kan inte ta sådant för givet, det fanns säkert flera med blåa jackor. Var det trots allt en förföljande mördare Nicola såg?
Förvängde SÄPO informationen om PKK och i så fall varför?
Hade Skandiamannen blivit ordentligt utredd om inte PKK haft sådant stort fokus under de första utredningsåren?
Förre spaningsledaren Hans Ölvebro medger nu att Skandiamannen borde ha utretts noggrannare.
En anledning till att så inte skedde?
– Mitt första, stora problem var att visa att PKK inte var skyldiga till mordet. Jag lyckades övertyga mig själv och mina kollegor genom att påvisa att Säkerhetspolisen hade förvrängt information, säger Hans Ölvebro, 75.
– – –
Senare under intervjun med Aftonbladet medger Hans Ölvebro att Stig Engström borde ha utretts grundligare.
Vad gjorde ni för bedömning av Engström?
– Han var en av de som var på platsen. Han var en virrig människa som agerade på olika sätt och inte alltid höll sig till sanningen.
– Men att han skulle vara gärningsman… Den tanken tror jag inte ens slog mig, säger Hans Ölvebro.
Litade på Engström
Hans Ölvebro menar att alla vittnen som inte hördes direkt på plats av en utredare genom ett riktigt förhör blev påverkade av medias rapportering.
– Det var därför Engström reagerade när han hörde att det var någon med keps som man trodde var gärningsman. Därför tog han kontakt med polisen och talade om att ”det är mig de tagit fel på. Jag sprang där, men jag är inte gärningsman”.
Du litade på det?
– Ja, är det inte ganska troligt?
Inte om du frågar Krister Petersson?
– Nä, men han gör en annan bedömning. Vi gjorde inte den bedömningen.
Kan du ångra att du inte utredde Engström grundligare?
– Ja, med tanke på vad de har kommit fram till idag borde vi ha pratat med honom mer. Men jag är ganska övertygad att han sagt att ”jag har inte mördat Palme”, säger Hans Ölvebro.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QoGrv4/olvebro-sapo-forvrangde-informationen
Journalisten Bo G Andersson skriver i dag på DN Debatt om att Säpo gallrat bort Olof Palmes personakt från sina arkiv. Exakt hur och när akten försvunnit fanns det tydligen ingen dokumentation om. Palmeutredarna fick i stället ett besked att det var möjligt att den kunde ha eldats upp.
Det är givetvis ett skandalartat besked, inte minst för att ingen har lagförts för mordet på Olof Palme. Och det ställer därför en rad allvarliga frågor om Säpos förhållande till Palme – och om den hemliga polisorganisationens syn på det egna uppdraget som väktare av statens intressen. Det ställer också, som Bo G Andersson påpekar, frågor om Palmeutredningen. Kan personakten ha innehållit uppgifter som innehöll pusselbitar till lösningen av mordet?
Debattartikeln ligger bakom betalvägg, men jag har fått tillstånd av Bo G Andersson att publicera den i dess helhet.
UPPDATERING 200915: Det har visat sig att Dagens Nyheter gör anpråk på delad upphovsrätt och inte tillåter annan publicering. Jag har därför plockat bort artikeln från bloggen.
Det är ytterst värdefullt att det finns människor som riktar sökarljuset åt rätt håll. Vi bör åtminstone kunna avkräva ett svar på var, när och hur personakten försvann. Det kan inte vara så illa att den helt enkelt är borta, och att vi förväntas nöja oss med det svaret.
Ser fram emot fortsatt grävande i denna fråga.
JO har ju också en förestående granskning av rättssäkerheten runt pressträffen, avseende omständigheter som talade för Engströms sak belystes korrekt.
Jag tolkar det som om det handlar om frågor som berör huruvida åklagaren har brutit mot sin lagstadgade objektivitetsplikt eller inte.
Det är viktigt att JO inte missar något väsentligt i den granskningen, och var och en som har något att tillföra kan ju skriva ett par rader till JO och påtala detta.
Själv har jag skickat följande till JO:
Hej, med anledning av er granskning av Åklagare Krister Peterssons presskonferens i Palmeutredningen.
Åklagaren har inte varit objektiv i sin bedömning av Stig Engström, och han har även presenterat direkt felaktiga uppgifter som var till nackdel för den utpekade.
Åklagaren gör gällande att Stig Engström lämnade skandiahusets entré kl 23.19, och drog samtidigt sitt kort i kortläsaren. Det hade i så fall kunnat ge Engström 2,5 minuter att gå 55 meter till mordplatsen.
Det är ett falskt påstående. Det verkliga förhållandet är att han stämplade ut innan han kom till receptionen och pratade med väktarna.
Krister Peterssons påstående:
”Enligt hans egna uppgift stängde han dörren till sitt tjänsterum klockan 23.15, gick ner för trappan, bytte några ord med väktarna nere i receptionen och stämplade sen ut från sin arbetsplats. Enligt den teknik som Skandia hade, hade han ett inpasseringskort, och vi har kunnat notera att det inpasseringskortet använder kl 23.20, men eftersom stämpeluret gick fel så var den verkliga tiden 23.19 när han gick ut, och han lämnade då Skandiahuset via Sveavägen 44.”
Den väktare som vittnar om samtalet säger i stället:
”Och, ja, jag har pratat med honom ganska mycket, frågade om han haft mycket att göra och då sade han att han hade slutfört ett jobb som var tvungen vara klart för han skulle på semester nästa vecka. Sedan stod vi och pratade i ett par minuter. Och sedan ungefär 23.20 så skulle han gå iväg hem då för att ta sista T- banan hem. Han bor tydligen utåt Mörby eller Danderyd någonting. Och tåget kommer på Centralen kvart i tolv”
Detta är alltså en händelse som tidsmässigt äger rum efter tidsregistreringen, vilket i stället skulle ge Engström mycket kort om tid för att hinna genomföra mordet.
Krister Petersson tar också upp ett antal övriga punkter i väktarsamtalet.
”Han har varit ute på den tidigare kvällen, men ”hela tiden nekat till detta”.
Han har fått frågan i förhör en enda gång och svarat nej. Dessutom redogör inte Krister Petersson för vad denna eventuella utevistelse kan ha för koppling till mordet.
Han hade inte bråttom till tåget, eftersom tåget från T-centralen och Mörby gick 23.48.
Krister Petersson klargör inte vad denna brådska kan ha för koppling till mordet, och han berättar inte att det primära egentligen var att hinna med ett tåg från Hötorget till T-centralen som gick runt 23.30.
Krister Petersson berättar inte om en viktig uppgift i väktarsamtalet då Engström återkommer till arbetsplatsen strax före 23.40.
Väktaren berättar då följande:
”F: Kommer du ihåg vad han mer berättade om just det här när han korn in i receptionen. Hade han gjort någon åtgärd där ute eller på annat sätt hjälpt till på gatan då?
O. Nej, vad jag kommer ihåg så fick jag intrycket av att han hade, först när han pratade att han hade tydligen gått fram och hjälpt till att vända den här mannen som hade blivit skjuten tillrätta, lagt honom på rygg så att säga. Men senare när han, ett par minuter senare när han var mer redlig så att säga så fick jag inte alls det intrycket, att han var en bit ifrån när det hände och han gick fram och tittade vem det var medan de personerna som tog hand om Olof Palme som hade blivit skjuten, hade vänt honom rätt och försökt ge konstgjord andning. Och, ja..
F: Du fick det intrycket att han inte hade varit framme och vänt då?
O. Nej, just det utan han var en bit ifrån när det hände och så hade han gått fram och tittat på vem det är. Det är en sådan sak som man gör automatiskt även om man inte är så intresserad av det.”
”Personerna som tog hand om Olof Palme hade vänt honom rätt och försökt ge konstgjord andning.”
Denna uppgift talar starkt dör Engströms oskuld. Gärningsmannen hade ingen möjlighet att veta detta.
Krister Petersson vill göra gällande att Engström sett vittnet Lars J från trappkrönet under en snabb huvudvridning, men berättar inte hur svårt det är att ens se Lars J från den positionen, och lägga hans utseende på minnet. Lars J stod inte heller som en silhuett mot den väggen sedd från trappkrönet, och han kan knappast heller ha vetat att han stod stilla under flera sekunder.
Från mordplatsen ser man dock exakt det Engström beskriver. Även Lisbeth Palme såg silhuetten av Lars.
Lars stod inte på den platsen förrän mördaren passerat och var på väg upp för trappen ca 45 sekunder efter mordet.
Här är ett par bilder från båda perspektiven, och man får tänka sig in mörker och motljus. Lars J stod något till höger om mannen vid det röda krysset, och någon meter ut på Luntmakargatan.
Här är samma vägg till vänster om barackerna sedd från mordplatsen, omöjlig att se från trappkrönet:
http://2.bp.blogspot.com/-CjadpEWsyI0/VVKRz6sE7OI/AAAAAAAATUA/_UeoZLyGBdc/s1600/Blodpölen%2B6.jpg.
Det finns fler exempel. Bl.a att Engström sprungit efter poliserna för att uppge ett signalement han fått från Lisbeth.
Att han inte sett några poliser då han kommit fram till Luntmakargatan beror sannolikt platt han sprang för sent.
Krister Petersson berättar inte att Engström beskriver denna händelse i perfekt kronologisk ordning enligt den utredning som finns att läsa i granskningskommissionens betänkande.
Poliserna sprang strax före 23.25.
Om Engström sprungit efter dem med 30 sekunders fördröjning borde de vara utom synhåll. Då han kom tillbaka hade fler poliser kommit, och man lade upp kroppen på en bår och lastade strax in den i ambulansen.
Det stämmer att Norrmalmspiketen kommit under tiden, och att kroppen låg på bår 23.27 och lastades in i ambulansen strax efter är ett faktum.
Detta hade knappast Engström kunnat gissa sig till.
Dessa punkter är bara några exempel på vad som borde ha tagits upp på presskonferensen för att ge en objektiv bild.
Fler vittnen dementerar kraftfullt att det var Engström de sett springa in i gränden. Dessa vittnen fäste inte åklagaren något avseende vid.
Det handlar om Jan A, Leif L och Hans J
I stället fäster man stor vikt vid två vittnen som inte heller de pekar ut Engström. Det handlar om Lars J som drygt 30 år efter sin mycket korta observation sagt att ”det är möjligt att det var han” och att gärningsmannen haft en ”kepsliknande huvudbonad”
Detta ser Petersson närmast som en identifiering, och att ”Lars J var säker på keps”.
För övrigt har inte ett enda vittne sagt något om keps. Lars J sade också att gärningsmannen hade dunjacka.
Det handlar också om Yvonne N som sett en springande man på David Bagares gata, som till beskrivningen har vissa kännetecken som påminner om Engström, men mycket i hennes beskrivning stämmer inte alls.
Engströms klädsel och utseende motsvarar helt enkelt inte den generella bilden av mördaren.
Vittnet Inge M har sett gärningsmannen stå och vänta vid hörnan ett par minuter.
Även han avfärdas i det tysta.
Engström hade inte hunnit stå och vänta.
”Lisbeth Palme har aldrig berättat att hon sagt till någon att gärningsmannen hade mörkblå täckjacka”
Hon har inte fått frågan, och har för övrigt inte berättat om några som helst ordväxlingar med någon annan person på platsen heller.
Dessutom har hon hela tiden varit konsekvent med att gärningsmannen bar ”mörkblå täckjacka”. Något som Engström inte kunnat känna till då han berättade om det första gången vid lunchtid den 1/3.
Den aspekten lyfte inte åklagaren.
Mvh
När skickade du det? Förra v gick JO ut med detta https://www.jo.se/jo20253 o i samband med det fick jag svar på min anmälan.
Tack för detta, det där borde ge JO något att tänka på.
Till det kan förstås läggas att åklagaren är ute på hal is om tiden för Engströms utpassering på gatan i två avseenden. Inte nog med att han på presskonferensen visar att han tror att stämpeluret satt vid ytterdörren – och inte en bra bit in i lokalen, på andra sidan receptionsdisken. Hans påstående om att stämpeluret gick en minut efter och att den verkliga tiden då Engström stämplade ut var 23.19 är på intet sätt bevisat. Engströms egna uppgifter som han lämnade till polisen kort tid efter mordet var att stämpeluret gick en minut före och att rätt tid för utstämplingen var 23.20. Det finns ingen teknisk undersökning som visar att han hade fel i detta.
TILLÄGG: Oops, där hade jag bråttom och blandade ihop ”efter” och ”före”. (Allt annat i kommentaren stämmer dock.) Se min nya kommentar: https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-19684
Tack för den synpunkten Gunnar.
Jag kompletterar min skrivelse, och påvisar även den aspekten.
Någon utredning om stämpelklockans felvisning verkar som sagt inte funnas.
Hela Krister Petersons presentation avseende utstämpling och utpassering vilar på felaktiga grunder.
Tack för det. Tyvärr får jag korrigera mig, jag hade lite bråttom. Så här ska det vara: Krister Petersson ansluter sig till versionen att stämpeluret gick en minut FÖRE, och visade utstämplingstiden 23.20 fast rätt tid var 23.19 (den version som Roland B ville erinra sig tre månader efter mordet). Engström hävdade däremot att stämpeluret gick EFTER och felaktigt visade 23.19 i stället för 23.20. Det hade han, sa han vid kontakt med polisen i mars 1986, kollat med Roland B. kort tid efter mordet.
Det är lätt att trassla till det, ungefär som när man ska påminna sig hur man ställer om klockan för sommartid. Jag ber om ursäkt.
Jo, det är väl så man tänkt här. Utstämpling registrerad 23.20, men den verkliga tiden 23.19, men vi har fortfarande ingen dokumentation som styrker den versionen, men om vi ändå utgår från att det är sant:
Eftersom klockan inte visade sekunder, borde det innebära att tidsregistreringen låg i spannet 23.19-23.20. Det är alltså bara en mycket smal teoretisk möjlighet att klockan var 23.19 i verkligheten. Detta alltså innan väktarsamtalet.
Om Henry O har rätt, borde klockan alltså ha varit närmare 23.21.30 då Engström lämnade Skandia.
Detta är en version som bör ligga betydligt närmare verkligheten, vilket JO borde ha klart för sig.
Alldeles riktigt. Även en verklig utstämplingstid på 23.19.00-23.19.59 gör att det blir väldigt ont om tid för Engström att skjuta Palme. Om tiden är 23.20.00-23.20.59 blir det ju ännu svårare och i det senare spannet rent omöjligt.
Sedan kan man ju, som diskussionen här på bloggen varit inne på, inte vara säker på att stämpeluret gick exakt en minut fel. Det kan ju ha gått 50 sekunder fel eller 1 minut och 15 sekunder eller något annat. Det gör ju saker ännu lite mer komplicerade. Men det är Krister Petersson som har bevisbördan, det är han som ska placera Engström på mordplatsen senast 23.21.30. Och givetvis ännu tidigare om vi fäster någon som helst tilltro till Inge M:s vittnesmål.
Vi har ju också haft en diskussion på bloggen om bankomatklockorna och om uppgifterna från dem kan ge stöd för hypotesen att mordet begicks tidigare än 23.21.30. Om så skulle vara fallet blir ju Engström än mer osannolik som gärningsman. Men jag går inte in på det här, utan godtar Palmeutredarnas bedömning av tidpunkten för mordet.
Gunnar, menar du att stämpeluret gick (ungefär) en minut fel i förhållande till Fröken Ur eller eller någon variant av centralur som Skandia använde sig av?
I förhållande till Fröken Ur. Det är vad Engström och även Roland B, anställd på Skandia med ansvar för stämpeluret, hävdade. Deras versioner skiljer sig dock åt i två väsentliga avseenden: om korrekt tid var 23.19 eller 23.20. Och om klockan gick före eller efter.
Det känns mycket bra att GW håller efter de lösa diskussionerna här. En minut fel, vad tusan betyder det? På makro-nivån vet vi inte ens om det är en minut före eller efter.
Bortsett från det, på mikronivån så är väl en avrundad minut normalt +/- 30 sekunder, Så jobbar de flesta ingenjörer. Men matematiker och data-nissar jobbar kanske med trunkeringar. Då betyder den exakta minuten +59 sekunder/0 sekunder eller kanske 0 sekunder/-59 sekunder. Som grundalternativ. Sedan kommer den berömda tidsförskjutningen om en minut.
Statligt anställda jurister de tänker så här: Eftersom det var SE som sköt, så måste han ha haft ett vapen. Vilket skulle bevisas. Och så måste SE ha haft det nödvändiga tidsfönstret. Vilket skulle bevisas. Alltså är SE skyldig. Kalkon-logiken finns dokumenterad i Monty Python-filmer (Graal). Då behövs inget tidsschema. SE är skyldig för begåvningsreserven inom åklagarmyndigheten klarar inte plus- och minus-beräkningar.
Gunnar, stämpeluret torde matat fram ny minut i samma ögonblick som centraluret fullbordade 60 sekunder. Det innebär att stämpeluret inte kunde mata fram ny minut exempelvis 10 sekunder innan eller 15 sekunder efter centraluret fullbordat hel minut.
Om stämpeluret gick, låt oss säga en minut och 20 sekunder fel, så kan den felande minuten ligga hos antingen stämpel eller centraluret. De 20 sekunderna som felar beror då på centraluret som är felställt i förhållande till Fröken Ur.
Centraluren var av god kvalite och drog sig verkligen inte mycket. Dessutom så servades de regelbundet där fel och små justeringar antecknades i servicebok. Ovanstående gäller för det system, väl spritt på Sveriges arbetsplatser innan modern elektronik tog över – som undertecknad känner till.
Finns det antecknat vilken anställd eller företag som ansvarade för centraluret om Roland B ansvarade för stämpeluret och finns det någon form av berättelse av centralursansvarig tillgänglig?
Och kan man överhuvud taget tänka sig att Skandia har kvar bokföringen från 1960-70 och 80-talet och att de skulle vara behjälpliga att kolla efter vilket tidsystem som inköptes då det begav sig?
Jag skickar dina konkreta frågor vidare. Jag har tyvärr inte de detaljkunskaper du efterfrågar och hinner inte själv forska i detta nu.
Om jag tolkar dig rätt menar du att det inte är sannolikt att centraluret som styrde stämpeluret gick fel på ett sätt som hade någon egentlig betydelse. Och vidare att stämpeluret slog om varje gång centraluret bytte hel minut. Det betyder i så fall att det troliga var att det väsentliga felet låg hos stämpeluret – och på grund av hur det fungerade bara rörde sig om hela minuter.
Jag har ingen anledning att säga att du har fel, det finns andra som kan bedöma detta bättre. Om du har rätt förenklar det frågeställningen, vilket ju är bra. Då kan man nog i princip reducera ner alternativen till att rätt tid för utstämplingen var 23.19.00-23.19.59 eller 23.20.00-23.20.59 (med reservation för någon enstaka sekund som centraluret kan ha gått fel och som kan förskjuta klockslagen en aning.)
Ursäkta en urdum fråga, men hur kan stämpelklockan ha gått exempelvis 1 minut och 15 sekunder fel? Jag har alltid förstått det som så att stämpelklockan endast kunde visa hela minuter och att den var synkroniserad mot fröken Ur. Om den gick mer än 60 sekunder fel skulle den väl i så fall visa 2 minuter fel gentemot fröken Ur? Om den gick före så att utstämplingstiden 23.20 (Skandia) = 23.19 (fröken Ur) så kan klockan inte ha gått 63 eller 75 sekunder fel för då skulle ju klockan ha visat 23.18 enligt fröken Ur.
Eller rättare sagt, den skulle visa 2 minuter fel i ett antal sekunder. Om så var fallet är det föga troligt att det skulle kunna röra sig mer än om några enstaka sekunder, för om den gick säg 80-90 sekunder fel skulle stämpelklockan först visa 2 minuter fel i 20-30 sekunder och sedan 1 minut fel i 30-40 sekunder. Det vore väl också synnerligen anmärkningsvärt om säkerhetschefen i så fall inte skulle ha påtalat denna omständighet?
Om man bemödade sig om att synkronisera stämpelklockan med fröken Ur känns det hyfsat sannolikt att man väntade tills fröken Ur slog om till en ny minut innan man ställde in minuten på stämpelet och då råkade ställa in den 1 minut fel, snarare än att man bara stämde av på minuten med fröken Ur (så att minutavvikelsen skulle variera mellan 1 och 2 minuter).
Stämpelklockan visade bara hela minuter. Om någon kontrollerade den genom att ringa Fröken Ur skulle det ju framstå som om den gick en minut fel om den till exempel visade 14.50 medan Fröken Ur angav 14.51.00. Men för att veta exakt hur mycket stämpelklockan gick fel skulle man vara tvungen att se när den slog om till 14.51. Det skulle ju kunna ske när som helst den följande minuten. Men man får väl anta att Roland B som utförde kontrollen sedan Engström väckt frågan förvissade sig om att det i alla fall var ungefär en minuts differens.
Att det skulle vara exakt en minuts differens är mindre troligt, eftersom stämpelklockor på den tiden inte gick så exakt som den tidvisning vi får i våra datorer och mobiler i dag. Oavsett hur noga någon ställt klockan var det sannolikt att den gradvis började avvika mer och mer från korrekt tid. För mig framstår det därför som ganska troligt att stämpelklockan inte gick exakt en minut fel, utan något mer eller något mindre.
Till exempel kan vi tänka oss att Engström stämplade ut verklig tid 23:20:15. Stämpelklockan kan ha gått ! minut och 10 sekunder efter. I så fall visade den 23:19 och baserade den visningen på att den ”trodde” att klockan var 23:19:05. Eller han kan ha stämplat ut verklig tid 23:19:30. Stämpeluret kan ha gått 50 sekunder före och visat 23:20, baserat på 23:20:20.
Ni kunniga debattörer som tidigare diskuterat detta får väldigt gärna kommentera mitt resonemang.
Gunnar, jag har tappat lite fokus här, medges. Men,de två bankomaternas (IM¨s vänner, AB’s vänner) klockor är oerhört viktiga. De kan ha gått fel. Men om de gick i takt (dvs deras tidsfel var detsamma) så uppstår en rad frågor. Man kan nämligen räkna baklänges när AB’s vänner lämnade bankomaten (i förhållande till mordet) och det spiller vidare på NF’s observationer.
Så klargörande om dessa två bankomater är oerhört angelägna.
Jag kan tyvärr inte klargöra hur det verkligen förhöll sig med bankomaterna. Men vill du följa debatten kan du gå in på trådarna Fortsatt debatt om Peterssons nedläggningsbeslut respektive Intervju: Är du säker på att inte Engström hade alibi, Krister Petersson?. Se till att klicka på länken till kommentarer i respektive fall och använd sedan webbläsarens sökfunktion för ”bankomater” så får du upp det mesta av det som skrivits i ämnet tidigare på den här bloggen.
Hej Erik K! Jag har här i bloggen tidigare gjort tre relativt omfattande inlägg om hur mycket man kan lita på de interna klockorna i aktuella bankomater. Nedan följer en sammanfattning av dessa tre inlägg men också ett försök till att svar på din fundering om det går/gick att bedöma hur klockorna i de aktuella bankomaterna förhöll sig till varandra. Även om klockorna inte ”gick i takt” kunde det gått att få fram hur mycket fel klockorna gick relativt varandra?
Min slutsats med hjälp av den domänkunskap jag har om bankomatsystem och datakommunikation på 80-talet är att dessa klockor tyvärr verkar ha haft en feltolerans på åtminstone plus/minus 4 minuter jämfört med svensk normaltid. Om ett uttag finns på bankomatens journalprinter med tiden 23:18 kan verklig tid vara i intervallet 23:14-23:22.
Av nyligen släppta handlingar framgår också att två olika bankomaters internklockor inte ”går i fas” med varandra utan kunde jämfört med en central referenstid avvika med upp till plus/minus två minuter. Klockorna i bankomaterna på Tunnelgatan respektive Sveavägen kunde alltså sinsemellan gå fel med upp till 4 minuter. Teoretiskt skulle alltså t.ex. två uttag vid samma tidpunkt i bankomaterna på Tunnelgatan och Sveavägen kunnat registrerats 23:18 respektive 23:14 osv.
I det här sammanhanget är det emellertid viktigt att notera att bankomatklockan är en lokal klocka och lite bildligt skulle kunna jämföras med en väggklocka på ett bankkontor, denna klockan är alltså inte en del av ”det finansiella systemet”. Om en person som är kund i t.ex. SE-Banken kommer till en bankomat och gör ett uttag sker det en lokal notering av uttaget på en papperslog i bankomaten, men själva transaktionen skickas vidare för godkännande till SE-Bankens datasystem och i detta datasystem sker en bokning av transaktionen. Det är troligt att SE-Banken har en egen internklocka som används för att boka transaktionen i bankens kontodatabas.
När polisens utredare på 80-talet försökt tidsbestämma bankomatuttagen verkar de ha koncentrerat sig på om det gick att lita på de lokala bankomatklockorna och då kommit fram till att feltoleransen för dessa klockor var alltför stor. Tyvärr verkar utredarna inte ha förstått att det kunde funnits annan och eventuellt mer tillförlitlig tidsinformation i anslutna bankers kontodatabaser. Rent konkret verkar ingen ha kollat i vilken bank Helena L hade sitt bankkonto och med den banken kontrollerat vid vilken tidpunkt uttaget som hade ”lokaltiden” 23:18 var bokat. Eller så har detta gjorts men att dessa handlingar ännu inte släppts, dock tyder ett PM från 1989 på att man endast försökt utreda den lokala bankomatklockan.
Om vi ponerar att Helena L hade sitt konto i SE-Banken och det efter kontroll även visat sig att SE-Bankens klocka var relativt otillförlitlig (datorklockor på 80-talat var ganska inexakta och kunde kanske dra sig 30-60 sekunder per månad) verkar utredarna missat en annan väsentlig information du berör i din kommentar, det vore mycket intressant att vet hur mycket klockorna i bankomaterna vid Tunnelgatan respektive Sveavägen gick fel i förhållande till varandra. Eller för att vara mer exakt, hur stor är tidsskillnaden mellan ett uttag registrerat 23:18 i bankomaten på Tunnelgatan (Inge M: sällskap) med ett annat uttag registrerat 23:16 i bankomaten på Sveavägen (Anders B:s sällskap)? Den verkliga tidsskillnaden kanske inte var 2 minuter utan istället hela 4 minuter?
En intressant fråga blir då, hade det år 1986 gått att utreda den verkliga tidsskillnaden mellan dessa två aktuella bankomater?
Det kanske lite förvånande svaret är – med tanke på att detta inte verkar ha gjorts – ja, det hade troligen gått att genomföra. Låt mig förklara.
Någon gång under kvällen den 28/2 – det behöver inte ens varit nära mordtidpunkten – har två olika kunder med konto i samma bank (t.ex. SE-Banken) genomfört uttag i de två aktuella bankomaterna, dvs. den ena kunden har gjort ett uttag på Tunnelgatan och den andra kunden har gjort ett uttag på Sveavägen. Dessa transaktioner har då bokats i SE-Bankens kontodatabas med en tidsstämpel enligt SE-Bankens systemklocka.
Med hjälp av dessa två transaktioner går det sedan att kontrollera hur uttagen har noterats på respektive bankomats journalskrivare. På detta sätt går det att få fram felavvikelsen mellan SE-Bankens systemtid och de lokala bankomaternas internklockor. Med hjälp av denna information går det enkelt att räkna ut hur mycket fel de lokala bankomatklockorna går jämfört med varandra. Och då hade vi haft den information som du Erik K efterfrågade, dvs. hur lång tid var det mellan Helena L:s bankomatuttag och de uttag Anders B:s sällskap gjorde! Eftersom Helenas uttag genomfördes precis i anslutning till mordet borde det alltså gått att beräkna ungefär var Anders B:s sällskap befann sig vid mordtidpunkten osv.
Nästa intressanta fråga blir då, kan detta gå att utreda idag? Men här tror jag svaret är nej. Skyldigheten för en bank att lagra transaktionsdata för lönekonton är förmodligen 5 år eller möjligen högst 10 år, att tro att denna information finns kvar efter snart 35 år verkar vara osannolikt, men i och för sig inte omöjlig.
Jag vill avslutningsvis nämna en sak som eventuellt kan tyda på att polisen gjort mer undersökningar om bankomattransaktionerna än vad som är känt idag. I Ingemar Krusells bok ”Palmemordets nakna fakta” från 1998 skriver Krusell på sid 74 ”Helena (L) stod vid bankomaten och slog in sin kod för uttag, då hon hörde skotten. Den av bankomatens klocka registrerade tidpunkten till uttaget kom att bidra till att tidpunkten för mordet kunde fastslås vara kl. 21.21.”
Med tanke på att Palmeutredningen år 1989, dvs. ett år då Ingemar Krusell var biträdande spaningsledare, i ett internt PM konstaterade att feltoleransen för bankomatklockan jämfört med svensk normaltid var plus/minus 5 minuter verkar denna notering från Krusell vara förvånande; Krusell borde känna till att bankomattiden var osäker, men det är också möjligt att han endast mindes fel när han skrev boken. Å andra sidan kanske Krusell menar att eftersom tiden 23:18 för Helenas uttag ”endast” avviker 3 minuter (dvs. inom klockans feltolerans) från den på annat sätt framräknade mordtidpunkten 21:21, så styrker Helenas uttag att tidpunkten 21.21 kan vara korrekt.
Vidare finns det inga spår i Granskningskommissionens rapport från 1999 att det gjorts några andra analyser av bankomattiderna än de som visar att de lokala klockorna har relativt stor feltolerans. Vi bör därför kunna konstateras att det är troligt att inga mer utredningsåtgärder av bankomattiderna än de som nu är kända blev genomförda under 80-talet.
Jag förstår uppriktigt sagt inte denna diskussion kring stämpelklockan (som för övrigt inte var någon stämpelklocka i traditionell mening). Precis som ni säger så går det inte att fastställa när Stig klev ut på gatan och lämnar Skandias huvudentré. Vad som där emot går att fastställa är att Stig kan kopplas till mordplatsen. Det – tillsammans med hans knepiga historia – hade förmodligen räckt för misstanke och således häktning. Att tolka Krister Peterssons varje stavelse och mimspel förtar inte detta faktum. Stig Engströms berättelse går på tvären i jämförelse med andra mordplatsvittnen och där hade han haft ett och annat att förklara. Det är vad Krister Petersson sa i samband med presskonferensen. Att tala om bevisbörda i vanlig juridisk mening är att gå den rättsliga processen (som av naturliga förutsättningar inte kan bli av) i förväg.
Krister Peterssons bevisbörda uppkommer ur faktumet att han lade ned mordutredningen med hänvisning till påståendet att Stig Engström skulle vara Palmes mördare.
Men Krister Petersson säger att Engström lämnade Sveavägen 44 kl 23.19, och poängen är som du skriver att det inte går att fastställa.
23.19 är en tidsangivelse som knyter Engström till Sveavägen 2,5 minuter före mordet, och om inte KP har täckning för det påståendet är det inte ett resonemang som är grundat på en objektiv bedömning.
Krister Petersson har absolut en bevisbörda i vanlig juridisk mening, vilket han också redogjort för. Det han ägnade presskonferensen åt var att precisera misstankegraden, vilket är en åklagares vardag. Han menade att det fanns skälig grund att peka ut Engström som huvudmisstänkt och att de anförda omständigheterna hade räckt för ett anhållande.
Att han sedan gick ett steg längre och föregrep ett eventuellt häktningsbeslut av en domstol var onekligen uppseendeväckande, då ju ett sådant skulle ligga bortom hans kontroll.
En åklagare har att beakta sin objektivitetsplikt genom hela förundersökningen och rättsprocessen. I en situation då den misstänkte är avliden och saknar försvarare är om möjligt detta tjänstekrav ännu viktigare.
Krister Petersson har försvarat sin uthängning av Stig Engström genom att hänvisa till det stora allmänintresset. Rimligen borde det finnas ett motsvarande och minst lika stort allmänintresse i den andra vågskålen, det vill säga att lyfta fram allt som talar till Engströms fördel. Här har ju också JO och många andra reagerat på ensidigheten och den bristande rättssäkerheten i hela förfarandet, som saknar motstycke i svensk rättshistoria.
Jag tycker tvärtom.
Rätta mig om jag tänker tokigt.
Det är väl egentligen SE:s utstämplingstid som gör att man kan knyta honom till mordplatsen eftersom Skandia ligger så pass nära mordplatsen, skulle han stämplat ut 22.00 eller 23,25 skulle det blivit svårare eller omöjligt att knyta honom till mordplatsen vid rätt tidpunkt 23,21,30?.
Om man kan avgöra med större säkerhet när SE slår igen dörren bakom sig och står ute på gatan skulle det klargöra mera saker.
Om vi tänker att SE är gm och kommer ut tidigt 23,19 då måste han väl antingen stått stilla ett tag eller gått i motsatt riktning mot paret Palme och mött paret efter vägen och vänt och följt efter.
Kommer han ut 23,20 då finns väl möjligheten att han hade sådan”tur” att han kom ut så precis att han hann se paret Palme relativt omgående
Kommer han ut 23,21 eller senare hinner han inte fram till mordplatsen för att kunna skjuta Palme 23,21,30.
En fråga vi förmodligen aldrig får ett säkert svar är om SE pratade en stund med väktarna efter utstämplingstiden eller om han gick iväg direkt.
Krister Peterssons motivering att lägga ner utredningen är följande: Åklagaren har fattat beslut om att avsluta utredningen om mordet på Olof Palme. Motiveringen är att den som misstänks för brottet är avliden. Han gör det alltså inte med ”…hänvisning till påståendet att Stig Engström skulle vara Palmes mördare”. Fallet är alldeles för juridiskt komplicerat för att koka ner det till att Krister Petersson har bevisbördan. Hur som – nu är utredningen tillgänglig. Föreslår att vi alla tar del av den. Det finns en stor chans att Krister Peterssons beslut blir logisk i ljuset av vad som går att finna i förundersökningen. Den chansen är betydligt större än att spekulera i saker vi ändå inte kommer få något svar på.
Diskussionen pågår, bland annat utifrån att ny information blivit tillgänglig i och med den nedlagda förundersökningen – till exempel förhören med väktaren Annette K. Så det finns ingen motsättning mellan att ta del av denna information och försöka dra slutsatser utifrån den.
Du menar att fallet skulle vara för juridiskt komplicerat för att man skulle kunna påstå att Petersson har bevisbördan. Vem har då bevisbördan? Den döde Engström? Eller krävs det inga bevis i sammanhanget?
”Det finns en stor chans att Krister Peterssons beslut blir logisk i ljuset av vad som går att finna i förundersökningen” tror du.
Absolut inte säger jag. Vi får se vad åklagarmyndigheten svarar på JO:s frågor.
Jörgen G, min egen teori är att SE kan ha sett LJ (och hört åtminstone delar av hans vittnesmål) efter att LJ letts tillbaka till Sveavägen.
Ett litet tillägg.
Jag tycker att poängen med stämpelklockans felvisning just är att det aldrig går att fastställa exakt när SE stämplade ut. Lika lite som det
med exakthet går att fastställa exakt hur länge samtalet med väktaren Henry O pågick. Det går därmed inte att säga när SE lämnade Skandiahuset via Sveavägen 44. Det går alltså inte att göra som Krister Petersson gör, då han fastslår att Engström lämnade Sveavägen 44 kl 23.19. Om det vore sant borde han ha stämplat ut runt 23.17 för att hinna med ett samtal med väktaren, och det är det ju ingen som hävdar.
Därmed måste man konstatera att Krister Petersson presenterar en felaktig bild av förloppet.
Tidsregistreringen skedde inte i samband med att han lämnade Sveavägen 44.
Det är inte att på ett objektiv sätt ta tillvara den utpekades intressen, och jag uppfattar att det var just i den typen av frågor som JO avkrävde åklagarmyndigheten ett svar.
Så är det. Dessutom går det inte att exakt fastslå hur lång tid det tog från utstämplingen till dess att Engström kom ut på gatan. Vi vet inte hur länge Engström pratade med väktarna. Och vi vet inte heller hur lång tid det kan ha tagit mellan det att Engström stämplat ut till det att han gick fram till receptionsdisken för att säga hej för kvällen. Han kan ha knäppt ytterkläder, kollat att han haft allting med sig hem och så vidare, sådant man gör när man ska bege sig ut.
Vad som är intressant att bedöma är om det är sannolikt att han varit ute på gatan så tidigt att han kunnat ta sig till Dekorimahörnan och genomföra mordet.
Det framstår mot bakgrund av allt detta som väldigt tveksamt. Och i kombination med att det inte är känt att han hade ett vapen, inte är känt att han hade motiv till mordet och inte är känt att han visste att Palme passerade förbi utanför framstår ju hypotesen Engström som stötande svag när den används för att lägga ner mordutredningen och peka ut honom som trolig gärningsman.
Instämmer i allt ni skriver, särskilt biten gällande sannolikhet.
Vad som bör tilläggas är att tidigare har det varit ord mot ord gällande om Engström samtalat med väktarna eller ej innan han lämnat Skandia. Henry O hävdar ju det, medan Engström menar att han klev ut direkt på gatan utan något samtal. Men i och med att förhöret med den andra väktaren, Anette K, släppts så vet vi att hon bekräftar det som Henry O säger, d.v.s. att det skedde ett kort samtal med Engström innan han lämnade. Så det är mer sannolikt att ett sådant samtal ägde rum än att det inte gjorde det. Vilket blir ytterligare en bit som försvagar bilden, och sannolikheten, av Engström som gärningsman.
Nu hamnar den här kommentaren lite fel i förhållande ditt svar på min fråga angående stämpelklockan, Gunnar, men jag hoppas att du har överseende med det (och diskussionen fortsätter ju här i vilket fall).
Tack för klargörandet, då hänger jag med i resonemanget. Dessutom ska det påpekas att säkerhetschefen på Skandia, RB, i förhör förklarat att det tog ca 1 minut att komma ut på gatan efter utstämpling. Man får väl anta att han med det avser den rena transportsträckan med apostlahästarna och inte omfattar eventuellt småprat med väktare eller knäppande av ytterkläder och kontroll av att man har sina pinaler med sig.
TP hävdade väl också att man drog sitt kort i skjutdörren precis bakom receptionen och att den tiden också loggades. Jag har inte sett denna uppgift bekräftad någon annanstans. Vet vi säkert att det verkligen förhöll sig så? (KP, i sin tur, tycks felaktigt anta att utstämplingen baserades på att man drog kortet i entrédörren, men det räcker med att läsa väktaren HO:s vittnesmål för att man ska inse att det inte stämmer överhuvudtaget. Dörren öppnades inifrån med hjälp av låsvredet, antingen av väktarna eller den person som var på väg ut. Det vore ju ett extremt besynnerligt system om väktaren öppnade dörren samtidigt som personalen drog sitt passerkort.)
Roland B arbetade med personalfrågor, bland annat hade han hand om sådant som gällde inpassering och liknande. Att han skulle ha haft titeln säkerhetschef tror jag inte är riktigt.
”Jag tycker att poängen med stämpelklockans felvisning just är att det aldrig går att fastställa exakt när SE stämplade ut.”
Jørgen, enig, men hvorfor er SE selv så optaget af den stämpelklocka, at han straks ringer til Skandia lørdag formiddag? Er det, fordi han vil bevise over for polisen, at han er centralt vidne? Og hvis SE mener, han er et centralt vidne, hvorfor afgiver han så vidneforklaringer, der skaber mere forvirring end klarhed over mordet?
Gruto.
Det går inte att veta varför Engström var så noga med tiden, men – om jag får gissa – kan frågan ha väckts i hans tidigare kontakter med SvD journalisten som senare samma dag skulle komma att intervjua honom.
På flera ställen (SvD 86 03 02 sid 3) försöker man redogöra för vissa klockslag. Det handlar om att Palme lämnade Grand 23.15, det handlar om polisens ankomst, och det handlar om larmtiden för ambulansen 23.24.
Att journalisten ställt en fråga om utstämplingen för att få med den uppgiften i intervjun är inte otänkbart.
Journalisten kan också nämnt att det kan vara av intresse för polisen, eller också kom Engström på detta alldeles själv.
Nu hann tydligen inte Roland B få fram den uppgiften eftersom det inte stod något om det i tidningen.
Engström avhandlades i stället med några korta rader.
Lysande, Jörgen G!
Till detta kan möjligen läggas att vittnet Yvonne N i minst två förhör lyft fram att den springande mannen företedde likheter med Christer Pettersson när det kommer till kroppsbyggnad och kroppshållning, liksom i hans sätt att röra sig. Detta är mycket centrala uppgifter som åklagaren helt enkelt förtiger:
https://drive.google.com/file/d/1y-mUvFbIwXtRFJmj9HGJopOBl1B43zEw/view
Tack Mikael B.
Jag inväntar eventuellt ytterligare relevanta synpunkter liknande de som du och Gunnar kommit med. Sedan kan jag skicka ett kompletterande mail.
Jörgen G
Briljant, både analysen och initiativet. Den som varit med här ett tag eller fördjupat sig i detaljerna kring ”fallet Engström” förstår att en sån här analys inte görs på en eftermiddag.
Bra Jörgen, tilläggas kan att KP sagt att de skall återvända till brottsplatsen vilket betyder själva platsen där OP sköts, men för KP betydde det nåt annat
” Krister Petersson säger att man i gruppen suttit och analyserat de gamla vittnesförhören och försökt komma fram till vilka slutsatser som är rimliga att dra, vad vittnena har sagt. Det är det som jag menar är att komma tillbaka till brottsplatsen. Vad kan vi stå för, vad kan anses vara utrett.”
https://www.expressen.se/nyheter/nya-uppgifter-om-palmes-mordplats-kan-losa-gatan/
Fy finkan vad mycket cherry picking och glidande på sanningen. Säljer du böcker?
Den där insinuanta tonen i kombination med brist på kritik i sak hör inte hemma på min blogg. Skärpning!
Ursäkta, kritiken var menad till Jörgen G, som väljer att vinkla de små tveksamheter som finns runt SE så att läsaren ska bli övertygad om att han är oskyldig, när det finns så mycket indicier som pekar mot SE. Att Krister Peterson kommer med små faktafel har ingen betydelse för helheten enligt min mening. Det är inte alltid lätt att hålla reda på alla detaljer exakt.
Man måste läsa allt material som kommit ut och gå igenom vittnesförhören flera gånger för att få en objektiv bild. Per H säger t.ex i ett förhör att:
”Engström hade bråttom, han stod i entrén och sa att han hade bråttom och tittade på klockan även inne i entrén och borde därför ha hunnit längre upp mot Kungsgatan.”
Att då propsa på att det var 2 min samtal med vakterna är enligt min mening att börja glida på sanningen.
Dessutom kan SE ha sett Lars J från första trappavsatsen och SE har med största sannolikhet snappat upp massor av media innan han gör en del uttalanden som verkar stämma in med verkligheten. Sen har han t.ex först hävdat för sin fru att det var skytten han sprang efter in i gränden mm. mm. mm…..H
Jag förstod att kritiken var riktad till Jörgen G. Men jag har ansvar för tonen på den debatt som förs på min blogg.
I den kommentar du skriver nu så argumenterar du. Det uppskattar jag. Sedan är det en annan sak att jag inte tycker att dina argument övertygar. Låt mig bara ta upp en sak, du hänvisar till ett citat av Per H om hur Engström skulle ha betett sig. Men Per H var ju inte på plats i Skandiahuset på mordkvällen, så hans beskrivning är i bästa fall andrahandsuppgifter.
Jag argumenterade nu inte direkt i syfte att övertyga, utan mer att försöka belysa brister i argument. Jag har nog insett att det är lönlöst att försöka fortsätta argumentera, när man har så olika uppfattning. Jag kanske är lite brysk nu, men tycker att SE får skylla sig själv att han nu blir utpekad på detta sättet om han inte tydligt kunde redogöra för en bild av honom som vittne, som kan framstå som någorlunda trovärdig.
Vad är syftet med att försöka trolla fram en bild av SE, som friar honom från allt ansvar han hade som vittne och sår tvivel hos läsaren om hans eventuella inblandning? Säljs det mer böcker om konspirationer och mörkläggning, om SE framstår som oskyldig? Läsaren får själv avgöra om det är ett försök till mörkläggning av SE…
Väktaren HO som jobbade den kvällen ger som förstahandsuppgift att de småpratade i ett par minuter. Det får nog ändå sägas vara betydligt starkare än någons andrahandsuppgifter.
Det här är generellt ett problem med alla som försöker sätta SE som gärningsman. De tvingas inte bara glida på vittnesmål, utan ägnar sig också åt rena fantasier och cirkelresonemang, inklusive Krister Peterssons (”eftersom han utförde mordet hade han fått tag i en revolver”). Det är rakt ut sagt skandalöst.
Erik, jag noterar kritiken, men kommer att bemöta den sakligt.
Jag kan bara återupprepa vad Gunnar skrev:
Per H var inte på plats, och kan inte veta. Det enda vittnesmål vi har är Henry O och nu också Anette K.
Det kan ha varit kortare än två minuter, men det kan också ha varit längre. Enligt Henrys beskrivning så var det t.o.m något längre än ett par minuter.
Om man tolkar det han säger bokstavligt.
Vi vet inte, och det ska vi vara ödmjuka nog att erkänna.
Därmed ska också Krister Petersson vara det, men han framställde det som om att det var utrett att Engström lämnade byggnaden kl 23.19. Vilket vid närmare påseende inte stämmer.
Detta får negativa konsekvenser för Engströms del i hela den fortsatta presentationen.
Engström lämnar i Peterssons version huset drygt två minuter före mordet, och det är bara 55 meter att gå till mordplatsen.
En sträcka som normalt tar 40 sekunder.
Detta innebär i sin tur att Engström måste ha uppehållit sig med någonting innan mordet, och här öppnar Petersson då upp för möjligheten att Engström kanske var på väg till Odenplan och mött Palme längre norrut och förföljt dem till mordplatsen.
Utan att säga det direkt menar han naturligtvis att Engström kan vara mannen som går bakom makarna Palme tio meter norr om La Carterie.
Nu finns det tidsmässiga utrymmet.
Petersson kan i och med detta också säga att Engström ljuger då han påstår att han kommit fram till mordplatsen i ett skede då två andra personer redan var upptagna med första hjälpen, och att en vit taxibil redan var där.
”Stig Engström omtalade att en ung flicka och en ung kille var framme vid Olof Palme för att ge första hjälpen när han kom fram.
Detta stämmer inte tidsmässigt med vad vi kunnat konstatera”.
De har alltså ”kunnat konstatera” detta, och jag undrar då hur?
Kan det vara ”det lilla obetydliga faktafelet” gällande utpasseringen som ligger till grund för de fortsatt felaktiga slutsatserna?
Tidsmässigt stämmer det inte heller att se Lars J från brottsplatsen. Han kom ju inte dit så sent.
Det verkar uppenbart att det är så man resonerat, och då är det ingen bagatellartat misstag, utan det misstaget har fått konsekvenser längs hela presentationen punkt efter punkt.
Detta måste åklagarmyndigheten med Petersson i spetsen verkligen förklara.
Framgår det ur förhören med väktarna hur Skandias reception såg ut? Kunde man från väktarnas position se ut på gatan utanför? I så fall skulle ju SE riskera att väktarna först såg honom gå norrut för att sedan passera igen strax därpå efter makarna Palme i riktning söderut.
Från en bild jag granskade förrut angående detta, så ser det ut som att vakterna inte har bra koll någon meter utanför dörrarna. Man ser nog bra in men inte ut om det är mörkt och kommer man rakt utifrån från yttersidan av trottoaren, så har inte vakten den blekaste aning från vilket håll man kommer. Alternativt att man smygkikar in i receptionen och ser att vakten inte tittar mot entrédörren när man närmar sig.
Det är också mitt intryck. Däremot fanns det olika entrékameror med okänd räckvidd.
Väktarna kunde som bekant inte heller ge något besked om från vilket håll SE kom när han återvände till Skandia efter mordet.
Erik
Det du kallar för små faktafel som enligt dig saknar betydelse är i själva verket helt avgörande för om SE kunde hinna fram till Dekorimahörnet och utföra mordet senast klockan 23.21.30
Krister Petersson har haft månader på sig att noga förbereda presskonferensen och dubbelkolla och skriva ner alla fakta på papper i stället för att försöka hålla alla detaljer i minnet.
Från den lägsta trappavsatsen var sikten mot södra sidan av Tunnelgatan helt skymd av byggnadsställningar och baracker som stod utanför Bohemia men även högre upp i trappan var sikten dålig
KP kunde ha kostat på sig att göra en övertygande ppt om kronologin runt mordet, när han skall summera en utredning som kostat miljardbelopp.
Hur förklaras vittnens uppgifter såsom NF, IM, AB bara för att nämna några? Säpos PM om övervakningen av OP (Gamla Stan m.m.) WT-männen?
KP’s enda bidrag har varit ”SE måste haft en revolver med tanke på vad som sedan hände”.
Snygg summering av 34 års utredande. ”Alla” är nöjda.
Tack för att vi får ta del av artikeln!
Något som slog mig är att är det inte märkligt om Säpo inte har kopior på sitt material? Jag vägrar tro att man inte gjorde kopior exempelvis genom att mikrofilma material. I synnerhet på så viktiga dokument.
Det kan väl inte uteslutas att personakten finns kvar i några gömslen någonstans. vi får se om den dyker upp.
Fel plats igen, men den andra tråden var för lång och hade inte längre någon Svara-länk. Tack för korrigeringen, RB jobbade med personalfrågor, det är helt riktigt.
I utredningen Rikets Säkerhet och den personliga integriteten (SOU 2002:87) finns mycket att läsa om Säpos hantering av bl.a. personakter:
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2002/01/sou-200287/
Här ligger alltså tyngdpunkten på skyddet av den personliga integriteten. Då blir gärna fokuset ett annat, till exempel kritik mot att Säpo och andra gallrat för lite i sina arkiv. I fallet med Olof Palmes personakt handlar det givetvis om helt andra aspekter, som denna kommission knappast hade att beakta.
I avsnittet 3.2.4 på sid 79 Gallring av handlingar i Säpo:s arkiv kan man bland annat notera följande:
En grundläggande princip för gallring av säkerhetspolisens sak- och personakter har under lång tid varit att handlingar som inte anses ha betydelse för verksamheten får förstöras. Under innevarande år har emellertid detta förhållande förändrats. Sedan den 1 mars 2002 skall, enligt beslut av Riksarkivet, person- och sakakterna bevaras i sin helhet. Ett undantag från denna regel utgör blanketter för registerkontroller och viseringar vilka får gallras efter 10 år
Och vidare:
Säkerhetspolisen har vid flera tillfällen mikrofilmat arkivet – under senare tid har detta skett systematiskt. I vilken utsträckning dessa mikrofilmer har gallrats i samband med att själva dokumenten har gallrats är oklart. Enligt beslut av generaldirektören för SÄPO den 27 augusti 2001 skulle den rutinmässiga filmningen av personakter upphöra den 1 september samma år. Enligt beslutet skulle befintliga mikrofilmer bevaras t.o.m. den 1 september 2002 och därefter förstöras. Beslutets verkställande har uppskjutits i avvaktan på att kommissionen slutfört sitt arbete.
I samband med kommissionens arbete har på SÄPO:s krigsuppehållsplats påträffats mikrofiche innehållande dels äldre arkivmaterial, dels material som filmats från år 1981 och framåt. Huruvida någon gallring sker av detta material är inte känt. Att det äldre materialet, avseende handlingar från 1960- och 1970-talen, innehåller handlingar som har gallrats i SÄPO:s arkiv står dock klart.
Tackar, mycket intressant. Det väcker ju frågan om Säpo letade på sin krigsuppehållsplats (en sådan bör de rimligtvis fortfarande ha kvar) när Palmeutredarna frågade om Palmeakten.
Just det. Erfarenheten visar väl också att underrättelse- och säkerhetstjänster har ett hamstrande beteende. Det ligger i verksamheternas natur. Man gör sig ogärna av med material, eftersom man inte vet om det kan komma till användning någon gång. Det gäller även sådant som påstås vara utgallrat. Det saknas inte direkt exempel. Här tänker jag inte minst på Birger Elmér och gänget på den tiden det begav sig.
Den Säpochef som omnämns i texten ovan är som bekant Jan Danielsson (1940-2009), som dessförinnan hade varit förundersökningsledare för Palmeutredningen. Under 1990-talet första hälft var ju även den tidigare Palmeåklagaren Jörgen Almblad (1943-2014) ställföreträdande Säpochef.
Ja, det har ju inte saknats exempel på personer som både haft uppdrag med koppling till Palmeutredningen och till Säpo. Regeringens två observatörer i Palmerummet på Holmérs tid, Klas Bergenstrand och Kurt Malmström, blev senare säpochef respektive biträdande säpochef.
Dessa två figurer vill vi veta mer om. Mer intressant än VG, PKK, CP och SE. Eller hur?.
Har någon kunnat runda dem?
Hej Mikael B!
Jag undrar om det var dygnet runt bevakning av väktare i Skandiahuset?
Såvitt jag vet, ja.
Hej Mikael B!
Jag finner det märkligt att Skandiahuset hade vakter dygnet runt,
kan det ha kopplingar till att Stay Behind kontor i samma byggnad? .
Det tror jag inte. Det är inte heller klarlagt om topparna inom nätverket eller andra medlemmar fortfarande träffades där vid den aktuella tiden. Men om de gjorde det, så lär det ju inte ha handlat om någon verksamhet på daglig basis.
Läst
Hälsningar
RC
RC
Ser inget anmärkningsvärt alls i att ett så stort företag som Skandia har dygnet runt bevakning av sitt huvudkontor – en kolossal byggnad som upptar ett helt kvarter i city. Kostnaden för bevakningen utgör troligen promillen av bolagets omsättning och är försumbar jämfört med vad kostnaden kan bli för inbrott skadegörelse sabotage osv som dygnet runt bevakningen förebygger.
Dessutom finns det alltid bland tusentals anställda mindre nogräknade personer som slarvar med säkerhetsrutiner eller till och med själva begår stölder eller utanför kontorstid använder sin arbetsplats till olovlig eller rentav brottslig verksamhet.
Kan inte tänka mig annat än att alla företagsbyggnader i den storleksordningen har bevakning dygnet runt och det har inget att göra med om någon ljusskygg topphemlig Stay behind verksamhet huserar i byggnaden eller inte.
Att ett stort försäkringsbolag också värnar om sin egen säkerhet ligger i verksamhetens natur
Sprang på detta exempel på ”arbetsordning” inom våra hemliga tjänster…
(Ur SOU 2002:87)
Uppfattningen var länge att T-kontorets arkiv hade gått förlorat. Hösten 1997 blev det
emellertid känt att delar av arkivet fanns kvar i mikrofilmad form. De 31
mikrofilmerna hade överlämnats till generalen Stig Synnergren, som i sin tur
överlämnade filmerna till Krigsarkivet i november 1997. Enligt vad Birger Elmér
uppgett i ett brev den 18 augusti 1998 till arkivrådet Evabritta Wallberg vid
Krigsarkivet hade fotograferingen skett på hans order successivt under flera år före
IB:s avslöjande år 1973. Det skall enligt Elmér ha varit fråga om en säkerhetsfilmning
innan handlingarna brändes.
Tack Gunnar för att du fixade tillgång till hela artikeln.
Bo G Andersson undrar om det var första gången som Palmegruppen bad att få ta del av Olof Palmes personakt och om man eventuellt t o m gjort det tidigt i utredningen. Kanske Bo G kommer att söka svara på det, om inte kommer säkert andra att göra det. Jag är väl knappast först på pucken men jag skickade iväg en förfrågan angående dokument som rör förfrågningar om personakten. Någon sådan förfrågan finna inte i FB-gruppen så det är kanske till någon nytta.
En ytterst märklig hantering av Säpo. Jag får känsla av att Palmeutredningen redan på ett tidigt stadium inte vågat gått i närkamp med Säpo, inte våga ställt tuffa frågor, inte begärt alla fakta på bordet. Har palme-utredningen under alla dessa år inte fått läsa Olof Palmes personakt? Carl Lidbom fick i uppdrag av regeringen att utreda Säpo, Lidbom begärde att få läsa Pierre Schoris, personakt, jag tror inte han fick möjlighet att läsa.
Har månne fam. Palme någon talan när det gäller dylika handlingar? Olofs ev dagbok eller anteckningsbok är ju även den försvunnen. Eller är det månne regeringen som haft ett finger med i spelet? Tycker att fam. borde beivra sig i att alla handlingar borde bevaras, för kommande historik över Olof Palme. Man bör nog kunna ge svar på vart dessa handlingar har tagit vägen. Om dessa bränts, vem eller vilka har gett tillstånd till detta och även besvara frågan, varför?
Gunnar
Du har i och för sig inte sagt ifrån men är det olämpligt att nämna och hänvisa till FB-gruppen? De flesta länkar till dokument hämtas ju därifrån men det är ju en privat grupp så det kanske inte uppskattas av de som läser här och inte är medlemmar i gruppen eller inte förstår vad som åsyftas.
Jag tänker snart här på bloggen göra en utförlig presentation av den utmärkta FB-gruppen Palmemordet – FUP och övriga handlingar. Till dess kan jag bara rekommendera den som är intresserad av Palmeutredningen att gå med i gruppen och på det sättet skaffa sig tillgång till handlingar som nu blivit tillgängliga.
Nu har DE inte endast en rumphuggen (numera nedlagd) PU efter sig. Nu handlar det om en folklig resning. DE ska inte få komma undan med detta, vare sig SÄPO varit involverat eller ej. Fram med blåslamporna nu, låt ‘lössen’ komma fram i ljuset; fram med sanningen! Låt oss inte ge efter en tum nu.
Palmemordet har varit från första början underställd den politiska högsta nivån, med Holmer som nickedocka. Det viktigaste i mordets lösning finns i det hemligstämplade. Många exempel: T.ex. Wallström skrev under order om Palme- tystnaden. Flera exempel finns på att Soc- Dem styrt Palmemordet med järnhand. Ljuget borde inte få fortsätta i en rättsstat som Sverige. Krister Peterson blev tvingad att lägga ned, det är min åsikt. Säger som James, de ska inte få komma undan.
Allmänt:
Olof och Lisbet hade nog gjort något, men vad?
Båda blev beskjutna.
Inge M säger i rätten att en grupp personer på runt 6 stycken passerade GM norrut strax innan Palme blev skjuten. Kan det vara några av dessa som stannat upp ett tag och som Anders D sett då han beskriver ett möte?
Vidare säger Inge M att Olof och Lisbeth kom gående och att han såg att Lisbeth gick något framför. När de kom fram till hörnet gick GM upp bakom och sköt. Att han säger att Lisbeth gick något framför tyder ju på att han sett dessa komma gående och också mordet. Dock har han ju inte sett något möte. Detta talar ju starkt emot mötesscenariot.
En annan intressant uppgift från Inge M är att han observerat GM i 2-3 minuter göre mordet stå och vänta på hörnet. Sträckan Grand till Dekorima tar runt 3.5 minuter att gå i rask takt och det är svårt att skaffa sig ett sådant försprång om GM förföljt Olof från Grand.
GW:s kommentar: Zombie har bett mig ändra så att kommentaren inte framstår som en kommentar till Niklas B utan som en egen kommentar. Den saken lyckas jag dock inte ändra i efterhand utan informerar i stället om så här.
Tvärtemot vad Jörgen skriver om hur omöjligt det är ta sig tillbaka mordplatsen. Själv har jag provgått rundan Minnesplaketten – Trapporna – Regeringsgatan – Brunnsgatan – Apelbergsgatan – Luntis – Mordplatsen på exakt 5 minuter 0 sekunder och 0 hundradelar. Skulle jag ha startat 23.21.30 hade jag således varit tillbaka 23.26.30. Denna promenad företogs utan adrenalin i kroppen samt ett kort stopp uppe på åsen. Med andra ord utesluter inte tider och minuter heller denna gång SE. Han har flera möjligheter (även andra än den jag angivit här), vilket har diskuterats till leda utan att vissa kan släppa tidtagaruret eller måttbandet. Vilken det blev vet vi inte, och får tyvärr nog aldrig reda på i exakt detalj. Det som kvarstår är hans märkligheter på mordplatsen och i efterdyningarna. Det räcker för att han borde ha fått utredningens största intresse. Hade så skett hade man förmodligen hittat mer matnyttigt för ett åtal än vad som är görligt 34 år senare med fallna minnen och personer. Det är dock positivt att ni verkar ha anammat tanken att vi inte kan veta exakt när han kom ut på gatan.
Det är ju bara det att SE redan i det första förhöret tar upp uppgifter som hände under de fem minuter det tar att promenera den rundan. Vi vet att SE skarvar om sin egen insats, men faktum kvarstår: Det finns inga vittnen som pekar ut honom som hållandes i vapnet. Det finns ingen teknisk bevisning av något slag som pekar ut honom. Det finns ingen som pekar ut honom flyendes ned för Tunnelgatan. Det enda vi har är två vittnen längs flyktvägen som mer än 30 år efter mordet säger att det ”kan vara SE” (plus en av Palmes söner som inte ens var på platsen). Den ene av dem visade sig redan tidigt vara synnerligen mottaglig för suggerering: inledningsvis säger LJ sig ha sett någon med mörkblå dunjacka och eventuellt kanske kepsliknande på huvudet, men ändrar sig enligt utsago efter medierapporter till mörk rock och keps (varifrån Holmér får det tvärsäkra signalementet är oklart eftersom vittnesuppgifterna går mycket starkt isär).
Det är också tämligen intressant eftersom det är stor skillnad på mörkblå dunjacka och mörk rock, även om belysningen var bristfällig och gärningsmannen sprang förbi på bara några meters avstånd från LJ där han stod och gömde sig bakom byggbaracken. En dunjacka är hyfsat glansig i materialet och om LJ har haft svårt att se om det var en mörkblå dunjacka eller en mörk rock, varför skulle SE som gärningsman ha kunnat spana in LJ:s blå dunjacka så väl på sin flykt nedför Tunnelgatan? Tar man vidare del av LJ:s vittnesmål om hur han rörde sig minuterna efter mordet står det också klart att det kan gärningsmannen faktiskt inte ha gjort. LJ stod först bakom byggbaracken, sedan går han några steg upp mot Sveavägen, innan han vänder sig om ser gärningsmannen kasta en snabb blick över axeln – varpå LJ omedelbart tar skydd bakom byggplasten vid byggställningarna. Aldrig står eller rör sig LJ så att gärningsmannen skulle kunna se LJ avteckna sig i skarp silhuett mot kulturhusets vägg, varken på den fasad som vätter mot Luntmakargatan eller den fasad som löper längs Tunnelgatan. Alltså är TP:s och KP:s beramade pusseldeckarbevis ett fullkomligt värdelöst fantasifoster. Det vet vi däremot vet är att LJ kom till mordplatsen i sällskap av en polis och fick där stå och vänta på att få lämna sitt vittnesmål. Om SE befann sig i bakgrunden (vilket hela hans vittnesmål faktiskt tyder på att han gjorde, även om han uppenbarligen överdrev sin egen insats) så lär han ha haft gott om tid att studera den lockige ynglingen i den blå dunjackan och de smala byxorna.
Hela tiden när SE ska spikas upp på korset som gärningsman får det som är mest sannolikt stå tillbaka för fria fantasier och lösa spekulationer, vilka sedan läggs till grund för ytterligare fantasier och spekulationer i en ändlös räcka. Aldrig någonsin längs vägen får dessa fantasier och spekulationer någon som helst bekräftelse.
Andreas C
Jag tror på dig när du säger att det går att ta sig runt detta lilla varv på fem minuter.
Du klockar tider och mäter avstånd, men till vilken nytta?
Att bevisa att något är teoretiskt möjligt är annat än att bevisa att något är teoretiskt omöjligt.
Jag och andra gjorde samma sak när det gäller Grand-scenariot, en teori som via SVT och TP börjat få fäste.
Det var inte möjligt visade det sig, vilket KP också insåg, och nu är det inte många som pratar om den promenaden eller om den ”larmande bakdörren” som både jag och andra hävdade hade öppnats av personalen på La Carterie – även där visade det sig att vi hade rätt.
Och i likhet med din promenad måste man börja med att fråga sig: är det sannolikt att det gått till på detta sätt?
Jag hävdar dock bestämt att det är möjligt att ouppmärksammad av övriga vittnen komma tillbaka mordplatsen i just det skede du kom tillbaka då du satte ner foten på minnesplaketten 5,0 minuter senare, i verkligheten höll ambulansmännen på att rädda Palmes liv, och allt fokus låg på händelserna. Jämför med språngmarschen efter poliserna.
Jag hävdar också att det sedan är möjligt att vistas på mordplatsen i ytterligare ett tiotal minuter utan att ge någon hågkomst hos andra, och du verkar ju också vara överens med mig där.
Var det inte ett viktigt inslag i anklagelserna att ingen sett honom?
Jörgen
Du börjar med ett konstaterande: att inse det onyttiga i att klocka tider och mäta avstånd. I nästa stycke är du dock tillbaka i samma gamla fålla. Du – och andra – har tydligen bevisat att det är omöjligt för Stig att ta sig tillbaka från Grand till Skandia. Det är det inte. Jag har – genom noggrann mätning (klapp på axeln till mig) konstaterat att du tar dig från Skandia till innerdörrens utpasseringssystem på 3,5 minuter. Trots detta kommer jag fram till slutsatsen att det är fullständigt meningslöst; att tvångsmässigt mäta tider och avstånd. I stället konstaterar jag att Stig Engström farit med osanning och att han har kvitto på sin närvaro vid mordplasten. Detta har stärkts – och fortsätter att stärkas – via det material som nu är tillgängligt för granskning. Fotsättning lär följa.
Per W.
Ja, jag tycker att det är onödigt att springa ett litet varv runt ett kvarter uppe på åsen som tar fem minuter, eftersom hela scenariot är så osannolikt att det hela ändå blir fullständigt meningslöst.
Jag ger inte heller mycket för din mätning. Den 400 meter långa promenaden rekonstruerades i veckans brott och misslyckades. De rusade rakt genom en korridor som ledde från baksidan och ut på andra sidan, och de klarade det på 5,5 minuter utan tillägg för tidsregistreringen.
Att du själv fått tillgång till det nuvarande husets bakdörr rusat rakt igenom och dessutom putsat deras rekonstruktionstid med två minuter tyder på att du är betydligt mer uppfylld av denna fråga än de flesta andra inklusive mig.
De flesta utom Pettersson och Göransson har dessutom gett upp och insett det osannolika även i detta scenario – inte ens KP tror på det.
Då är det läge att släppa det och gå vidare. Åtminstone gör jag det.
Om misstankarna mot Engström stärkts under Krister Petersons utredning efterfrågar jag konkreta exempel.
Så vitt jag kan se har de inte hittat någonting som inte bygger på TP:s tolkningar.
Eller menar du att i det nya materialet finns bevis som KP missade att redogöra för i sin presentation?
Att han har kvitto på sin närvaro på brottsplatsen håller jag dock med om.
Som vittne.
Att KP ”gett upp” vissa saker var och är en vanföreställning. Han höll sig av naturliga och juridiska skäl till mordplatsen. Att du, på tradigt privatspanarmanér, avfärdar saker från tangentbordet är förstås nonsens. Konkreta exempel på Engströms fantasier finns redan i släppta förhör. Om du håller dig till tåls så kommer dessa uppgifter att stärkas. Fram tills dess så kan vi väl vara överens om att låta måttbandet och tidtagaruret vila.
Per W
Även om begreppet ”privatspanare” ofta används i nedsättande syfte på det sätt du gör, så vill jag ändå räkna mig till gruppen.
Jag har konstaterat att den övervägande delen av debattörerna (privatspanarna) inte alls är några tokstollar, men kunskapsnivån kan förstås variera, liksom verklighetsförankringen, och den egna agendan. Det är helt enkelt brokig skara av människor med olika åsikter som av olika anledningar är intresserade av ämnet ”Palmemordet”.
Du räknar uppenbart inte dig själv till den kategorin.
Måttbandet och tidtagaruret tar jag bara fram när det är nödvändigt.
Att KP höll sig till mordplatsen förefaller vara en modern vandringssägen i vissa kretsar.
Däremot hänger han upp sin teoribildning på två andra vittnen som inte såg mordet. Ett befann sig ett kvarter ifrån mordplatsen och säger att han tyckte att en springande man som han tyckte hade något som han tyckte såg ut som en keps (notera försvagningsuttrycken ”tyckte”, ”tyckte”, ”något som såg ut som”). Polisförhör 86-03-01. I rätten sade sade samma vittne, under ed, att han var osäker på uppgiften. Detta har KP förvanskat till att vittnet var säker på kepsen, och därför är KP säker på att det var SE.
Eftersom KP har full insyn i utredningsmaterialet och har jobbat med detta är ärende på betald arbetstid måste jag tyvärr misstänka att förvanskningen var avsiktlig. Flera debattörer (”privatspanare”) här har genomskådat bluffen.
Ett annat vittne som KP tyckte var viktigt såg en springande man tre kvarter från mordplatsen.Vittnet såg ingen keps, men tyckte att mannen verkade halka till. Vittnet såg ingen huvudbonad, men han hade en väska cirka 20*15 cm. Polisförhör 86-03-02.
Ingen på brottsplatsen uppgav att mannen hade någon väska. Ingen på brottsplatsen uppgav att mannen hade keps.
Men nu anser KP att han inte kan bevisa att SE var oskyldig, vilket är ett mycket konstigt sätt att formulera sitt uppdrag på. Har någon överordnad gett honom ett sådant uppdrag?
KP verkade på presskonferensen föga intresserad av att diskutera vad mordplatsvittnena såg. KP höll sig mycket lite till mordplatsen.
Erik K.
Jag kan bara hålla med.
Åtminstone tre vittnen som beskådade gärningsmannens flykt säger utan reservation att det inte var Engström.
Ingen av de två ”käpphästvittnena” säger att det var Engström.
Det närmaste Petersson kommer är att det f.ö utmärkta, och troligtvis helt sanningsenliga vittnet Lars J sagt att ”det är möjligt att det var han”
Lars J upplevde 30 år tidigare att han var styrd av förhörsledaren som ville att han skulle peka ut Christer Pettersson. Det skulle vara intressant att veta om han även känner sig utnyttjad i det drygt 30 år senare förhöret om Engström.
Hur kände Lars och Yvonne då de insåg att de själva var Krister Peterssons tyngsta bevis?
Tyngden i anklagelsen byggde ju på att Lars J sett en man i blåaktig dunjacka eller rock, med en kepsliknande huvudbonad snett bakifrån under ett par sekunder.
30 år efter händelsen är värt att upprepa.
Nu har Krister Petersson lagt en stor del av ansvaret för utpekandet av en helt oskyldig sedan länge död person på två helt vanliga vittnen som inte annat gjort än att vara på fel plats vid fel tillfälle.
Ett litet tillägg angående rekonstruktionen i veckans brott
Att man idag under kontorstid kan springa rakt igenom skandiahuset från bakdörren till huvudentren innebär inte att man kunde göra det en sen kväll för 34 år sedan. Troligen såg bottenplanet annorlunda ut på den tiden och det kan ha funnits dörrar som stod öppna under kontorstid men som var stängda och eventuellt låsta på kvällar nätter och helger vilket medför att det hade tagit längre tid för SE att ta sig igenom byggnaden än rekonstruktionen visar.
Trenden har gått mot öppnare planlösningar med färre skiljeväggar och dörrar som måste öppnas och stängas manuellt och troligen har skandiahusets bottenvåning byggts om en eller flera gånger under 34 år. Hade Veckans brott bemödat sig om att göra en korrekt rekonstruktion hade de kollat upp hur bottenplanet såg ut den gången men som bekant var den så kallade rekonstruktionen under all kritik
Per W
Stig har inget kvitto på sin närvaro på mordplatsen vid den kritiska tidpunkten dvs när mordet begicks.
Han har bara kvitto på att han stämplade ut 23.19 enligt stämpeluret och en kort stund senare lämnade Skandiahuset genom huvudentren efter en kort pratstund med väktarna. Rimligen befann han sig någonstans i närheten av Dekorimahörnet när mordet begicks men han kan också ha varit kvar inne i Skandiahuset vid den tidpunkten.
Stig kan inte uteslutas som gärningsman men då måste vittnet Inge M ha misstagit sig när han uppger att gärningsmannen stod utanför Dekorima i flera minuter och inväntade paret Palme. Stig har kvitto på att han inte kan ha hunnit vara på plats flera minuter i förväg för att lugnt och iskallt invänta sitt offer
Hej Per W!
Jag har sedan dag 1 år 1986 varit intresserad av Palmemordet, men har relativt nyligen tagit del av det som skrivits i bl.a. Facebook-grupper och relevanta bloggar m.m. Emellertid har jag snabbt insett att ”tonen” i Facebook-grupperna gör att dessa vanligen inte är några trevliga ställen att vara på. Däremot har jag satt stort värde på Gunnars blogg här då det oftast ges möjlighet till en lugnare meningsutbyte och vanligen är kommentarer och inlägg mer genomtänkta och resonerande.
Med anledning av ditt inlägg (svar till Jörgen G) blir jag lite nyfiken på vad du menar när du skriver ”I stället konstaterar jag att Stig Engström farit med osanning och att han har kvitto på sin närvaro vid mordplatsen. Detta har stärkts – och fortsätter att stärkas – via det material som nu är tillgängligt för granskning”. I FB-grupperna brukar det med emfas stå ungefär ”Stig E ljuger”, medan du här väljer den lite mildare omskrivningen där du konstaterar ”att Stig Engström farit med osanning”, men i sak ser jag ingen större skillnad mellan dessa sätt att uttrycka sig.
Även om Stig E vid förhör har kommit ihåg fel i detaljer samt eventuellt omedvetet eller medvetet glidit lite på beskrivningen av sitt uppträdande vid mordplatsen finns det inget i det förundersökningsmaterial som blev offentligt i samband med åtalet mot Christer Pettersson som helt tillbakavisar att Stig E:s berättelse i huvudsak kan vara någorlunda korrekt. Det finns i och för sig inget som teoretiskt hindrar att Stig E skulle kunna vara mördaren; det kan i bästa fall finnas en tidslucka på kanske en minut när Stig med ett vapen skulle kunna ha kommit ut på Sveavägens trottoar för att döda Palme.
Kort sagt, det går inte av detta material att utröna om Stig är vittne eller gärningsman. Som ingenjör skulle jag kunna fördjupa mig lite i sannolikheten för de olika alternativen vittne visavi mördare, men vi lämnar den diskussionen här med att konstatera att båda alternativen är teoretiskt möjliga. Dock kan jag ge dig rätt i att av de personer som med någon rimlig sannolikhet är identifierade att ha befunnit sig på mordplatsen är Stig E den troligaste mördaren, så skulle detta varit en pusseldeckare ligger Stig högt upp även på min lista!
Det jag däremot blir mycket intresserad av är ditt uttalande om att det nya materialet som nu har blivit tillgängligt skulle stärka att Stig E, med dina ord, ”farit med osanning”. Här ser jag gärna att du kan exemplifiera dig!
Mitt personliga intryck av det nyligen släppta utredningsmaterialet är att det snarare visar på att situationen på mordplatsen är klart mer komplex än vad det tidigare materialet visat. Låt mig ta ett konkret exempel.
Läser man de nyligen släppta förhören med de anlända poliserna på mordplatsen får man en annan beskrivning än den tidigare gängse uppfattningen. Poliserna verkar ”äntra” mordplatsen i 4 vågor. Först kommer Söderström ut och kollar läget. Därefter går Söderströms chaufför ut och även han rekar läget samt springer in på Tunnelgatan en bit (sic!). Därefter kommer piketen vars chef går ut, medan övriga 5 sitter kvar i bilen (någon uppger dessutom att poliserna väntar i bussen i ca 1 minut medan någon annan ger en kortare väntetid), och även han checkar läget. Till sist kommer piketens 4 poliser ut, men även dessa kollar och frågar runt lite. I alla 4 ”vågor” påstås någon/några av vittnena peka ut gärningsmannens flyktväg. Det finns alltså goda möjligheter att Stig E har pekat ut riktningen på det sätt han själv uppgett.
Men åter till min egentliga fråga, vilka exempel finns i det nya materialet på att det är stärkt att Stig E skulle farit med osanning?
När det gäller det här med att klocka tider är jag böjd att delvis hålla med Jörgen. Det är inte nödvändigt att provgå sträckorna, det räcker med ett snabbt överslag och ofta är det uppskissade scenariot rätt osannolikt ändå.
Det viktigt att bära i åtanke att normal gånghastighet för de allra flesta är ca 1 m/s. Vissa går lite fortare än så, naturligtvis, men det handlar inte om så rasande många sekunders tidsvinst ens på sträckor som mäter uppåt en halv kilometer. Därmed inte sagt att det inte skulle vara möjligt att tillryggalägga en viss sträcka på en viss tid, men då ska man komma ihåg att habilt motionslöpartempo är 6 min/km, d.v.s. nästan 2,8 m/s. Är det något vi har stor avsaknad på så är det vittnesmål om springande personer, utöver gärningsmannen.
Hej Per W,
Med anledning av ditt tidigare inlägg väntar jag fortfarande svar på frågan:
Vilka exempel finns i det nyligen släppta förundersökningsmaterialet på att det är stärkt att Stig E skulle farit med osanning?
Andreas C skriver
”Det som kvarstår är hans märkligheter på mordplatsen och i efterdyningarna. Det räcker för att han borde ha fått utredningens största intresse. Hade så skett hade man förmodligen hittat mer matnyttigt för ett åtal än vad som är görligt 34 år senare med fallna minnen och personer.”
Att man hade hittat mer matnyttigt för ett åtal är enbart ett löst antagande från din sida.
Det kan precis lika gärna ha varit så att om Stig fått utredningens största intresse från första början hade man snabbt funnit omständigheter som hade uteslutit Stig som tänkbar gärningsman!! Kanske hade man kontrollerat stämpeluret noga och konstaterat att det gick så pass mycket efter verklig tid att Stig inte hade haft en chans att hinna begå mordet senast 23.21.30 eller så hade man hittat vittnen som bestämt kunde bekräfta hans närvaro på mordplatsen när mördaren hade flytt upp på åsen. Vi kan aldrig få veta vad som hade framkommit OM utredarna hade gjort sitt jobb ordentligt och inte schabblat som nu skedde
Dessutom om Skandiamannen sprang första hälften och sen gick, så bör man få ned det till mindre än 5 minuter?
Om han kom fram till platsen strax efter mordet och stannade där en kort stund. Sen försökte springa efter mördaren? Om han kom tillbaka sen igen och såg vad som hände då?
Det är ju konstigt att ingen såg han på platsen? Men det där kortet? Jag har inte läst i något förhör att någon reagerade på han på kortet? Han liknar ju Skandiamannen.
Om det är Skandiamannen på kortet, vet vi ju inte.
Ändå sa han att de beskrev hans kläder, men ingen reagerade på att han var där. Men om ingen reagerade på han på kortet, så kan ju Skandiamannen ha varit där också utan att någon reagerade. Kanske efter han har sprungit runt?
Här är 2 intressanta uppslag/artiklar (ifrån Aftonbladet – tagna ifrån färska inlägg på FB-sidan ”Palme-rummet”) angående det här med ”Stay Behind”/fallskärmsjägare. Det verkar alltså som om att Krister Petersson & co faktiskt ändå försökte sig på att ‘penetrera’/undersöka dolda ”Stay Behind”-strukturer (även om de inte verkar ha velat bli särskilt undersökta…). Vilket i sig påvisar att det faktisk finns/fanns sådana strukturer då (dolda eller ej). Vad gav då dessa förhör (av ”muntlig” karaktär) med de som lät sig förhöras? (det måste ju också ha dokumenterats, om det skedde formellt). Finns dessa dokument då också tillgängliga i den nu nedlagda PU:n? Intressant att man säger att de fallskärmsjägare som kan ha varit aktuella då förmodligen sitter på högre poster inom militären/polisen idag…
I artikel nummer 2 är det något som är väldigt skumt, och som sedermera kom att försvinna helt ifrån undersökningsagendan. Gick t.ex. Krister P & co vidare med detta, eller tittade de överhuvudtaget på det?
Det handlar om en f.d. fallskärmsjägare, sedermera egna företagare, som 2012 uppgavs ha kidnappats, forslats 14 mil hemifrån, misshandlats och bakbunden med silvertejp om handlederna, iklädd endast tunna kläder, utan skor, till sist lyckats hitta ut ur en skog och kunnat påkalla sig hjälp. Till sin dotter hade han tidigare sagt att om något skulle hända honom så hade det med Palme-mordet att göra. Senare kom han att dra tillbaks alltihop och påstod att det var ett påhitt ifrån hans sida, varpå polisundersökningen lades ner. Han var då, 2012 när det ska ha inträffat, 58 år gammal. Han måste då ha varit 32 år gammal 1986.
Man kan då ställa sig några frågor: a) Säger man verkligen så till sin egen dotter, och i så fall varför?, b) Hur kan man tejpa ihop sina egna handleder med silvertejp? c) Varför cykla 14 mil ifrån bostaden för att göra något sådant? d) Varför skulle man få för sig att hitta på något sådant?
1)
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e89Ora/okanda-militarsparet-i-palmeutredningen-fallskarmsjagare?fbclid=IwAR14chkffLwyY-XlXDCsD3AtHghqimosiek1_4YVMzmkDXzNLJ2YU5pLCBw
2) https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJbzVg/fejkade-kidnappning–ska-nu-forhoras-av-palmegruppen?fbclid=IwAR14chkffLwyY-XlXDCsD3AtHghqimosiek1_4YVMzmkDXzNLJ2YU5pLCBw
Fundering……
Varför skulle SE. ha lämnat ett vittne om det var han? Nämligen LP:e?
Gäller inte samma fråga för andra eventuella gärningsmän?
Krister Petersson nedläggningsbeslut har verkligen inte satt stopp för debatten om Palmemordet. Svenska Dagbladet publicerar i dag en stor artikel (bakom betalvägg) om aktiehandlaren Christer A, en av de personer som ofta debatteras som tänkbar gärningsman.
Artikeln av Johan Mikaelsson börjar med orden: ”Trots utpekandet av Skandiamannen ser många en helt annan kandidat som intressantast i Palmeutredningen: aktiehandlaren ‘GH’ [Granskningskommissionens beteckning på Christer A].”
I texten redovisas bedömningar från olika personer, bland andra förre Palmeutredaren Lennart Gustafsson och psykiatrikern Ulf Åsgård, som anser att Christer A är klart mer tänkbar som Palmemördare än Stig Engström.
Skribenten konstaterar att diskussionerna kring Christer A illustrerar att intresset för mordet inte alls mattats efter sommarens beslut utan i stället gått ”in i en ny fas”.
SÄPO’s nu avhemligade PM om övervakning av OP talar ju inte för ensam gärningsman.
Den ställer Anders Helins olika uttalanden i speciell dagar. I TV har han sagt något i stil med ”vad jag personligen tror har ingen betydelse”. På följdfråga sa Helin ”sådan blir man”. Dvs superneutral. Ingen egen uppfattning. Han jobbade som en logiskt programmerad dator. (Troligtvis TV-program av Lars Borgnäs.)
Men i rättegång mot CP sade samma Helin ”det finns enligt min mening inget som tyder på övervakning”. Hör ni hur det skorrar? Vadå Helins mening? Han hade ju ingen mening?
Helin sade INTE ”det finns i utredningen inget som tyder på övervakning”. Det var klokt. För SÄPO’s promemoria tyder ju på just det. Men i rätten så ville inte Helin ljuga till 100%, han ville bara slira lite lagom. Därför lade han in sin PERSONLIGA uppfattning, något som han i TV (men inte i rätten) hävdade att han INTE gjorde. Enligt Helins MENING fanns inget som tydde på …
Helin sade det ena i TV (hans mening har ingen betydelse) och det andra i rätten (hans mening är att …). Anders Helin ljög i det första fallet. Troligen ljög Anders Helin även i det andra fallet. Elving Gruvedal tror jag det var som påvisade att Anders Helin hade tillgång till SÄPO’s så väldigt hemliga promemoria.
Staten borde rikta skadeståndskrav mot Anders Helins dödsbo. Det kanske redan är skiftat och avslutat. Men att med lögner sabotera en en miljardutredning borde leda till rättsliga följder. Bara det faktum att han ljugit i ett så allvarligt rättsärende borde dokumenteras även om utmätningsbara tillgångar saknas (eller så anses det väl inte så allvarligt.).
I andra hand borde staten rikta skadeståndskrav mot åklagarmyndigheten som myndighet, Anders Helin ljög i tjänsten. Åklagarmyndigheten med chefer och höga tjänstemän borde ställas till svars för att ha saboterat utredningen om mordet på landets statsminister. Anders Helin var väl knappast ensam i mörkläggningen.
Anders Helin genomförde ett åtalsbeslut från Riksåklagaren. Hans argumentering i rätten var förvisso djupt oriktig, vilket han måste ha varit fullt medveten om. Det fanns åtskilliga tecken på att Palme varit övervakad.
Men för att åtalet med dess bräckliga bevisning skulle framstå som seriöst var det nödvändigt att hävda att det gick att utesluta andra alternativ än den ensamme gärningsmannen Pettersson.
Helin gjorde vad det svaga åtalet krävde. Och han var bara en av flera åklagare som alla var fullt delaktiga i upplägget och som alla jobbade för RÅ:s räkning.
Visst kan man leka med tanken att staten skulle stämma sig själv för att rätta till vad som skedde då. Men jag tror inte det kommer att ske.
Erik K
Som Gunnar är inne på så gjorde Helin bara sitt jobb och verkställde ett beslut fattat av hans överordnade på Riksåklagarmyndigheten så att kräva Helins dödsbo på skadestånd ser jag som ett befängt förslag.
Helins efterlevande ska inte behöva drabbas av att Helin bara gjorde sitt jobb. Hade Helin inte drivit åtalet mot Pettersson hade han kunnat bli avskedad på grund av Arbetsvägran som utgör saklig grund för uppsägning.
Finns massor av exempel på när offentliga tjänstemän är tvungna att verkställa beslut som andra har fattat även om de personligen tvivlar på att beslutet fattats på korrekt grunder.
Efter att ha läst förhören med Christer A och hans närstående tycker jag inte att man har blivit mer övertygad om hans eventuella skuld, snarare tvärtom. Som orsak att han inte lämnade in sin Magnum för provskjutning så säger han att han inte ville bli inblandad eftersom han inte litade på polisen och det kan man ju ha förståelse för efter vad som hände med Viktor Gunnarsson och Christer Pettersson.
Jag refererade inte artikeln från Svenska Dagbladet därför att jag skulle tycka att det finns särskilt starka argument för Christer A:s skuld.
Det tycker jag inte det finns.
Däremot är det intressant att påminna om att jämfört med Stig Engström framstår Christer A i mångas ögon som mer intressant som tänkbar gärningsman. Och den synpunkten kan jag hålla med om.
Dels framstår han som mer psykologiskt tänkbar som person.
Och dels finns det inte så stora problem med att konstruera ett tänkbart förlopp med honom som gärningsman eftersom han inte hade något alibi – man kan helt enkelt placera honom lite var som helst. I Engströms fall är det däremot mycket svårt att konstruera ett någorlunda sannolikt händelseförlopp som slutar med att han skjuter Olof Palme.
Det är därför Thomas Pettersson kallar honom för den osannolika mördaren.
Med Christer A blir det lika som med Stig E som tänkbar eller (o)möjlig gärningsman, att i båda fallen måste de ensamma ha stött på paret Palme av en slump och sedan agerat i affekt. Om de nu inte övervakade dem eller var i kontakt med andra som höll koll och rapporterade. Nu finns det ju saker som tyder på att Palme var övervakad och att det inte skulle ha med mordet att göra känns inte så troligt tycker jag.
Man måste ju förstå att det är fel på Engströms tidsangivelser, och när man väl förstått det blir det så mycket enklare att förstå hur allt hänger ihop.
För det första uppskattar Engström att det tog 20 sekunder för honom att gå från Skandia tills han kom fram till Palme.
Det är inte realistiskt eftersom avståndet är 60 meter, och däremellan har han hunnit med att läsa av klockan som låg gömd under skjorta kavaj och ytterrock. Det blir tre meter per sekund inklusive stoppet och avläsningen.
Det är inte heller realistiskt att han från ett avstånd av 20 meter då han hörde skottet var framme på 5 sekunder.
Det blir fyra meter per sekund.
Om man ser det hela ur en mer realistisk synvinkel, så hade det tagit 40 sekunder att gå från Skandia plus tio sekunder för klockan.
Det går alltså inte att lita på Engströms förmåga att bedöma sekunder. När han höftar till med sin uppskattning tas det för sanning helt utan reflektioner av vad han i övrigt berättat.
Fem sekunder efter mordet kan inte Anna och Stefan ha befunnit sig där och påbörjat första hjälpen. Därmed ger jag Krister Peterson rätt i slutsatsen att det inte stämmer ihop tidsmässigt.
Men jag ger honom fel i nästa slutsats: att Engström därför måste vara gärningsman.
Eftersom vi vet att Engström inte är en person som är förmögen att göra korrekta tidsuppskattningar i förhållande till sträckor, så måste vi dra slutsatsen att det är där och ingen annanstans felet ligger.
Han såg ingen person springa från platsen då han kom fram, men i stället såg han Lars J vid Luntmakargatan.
Om han nu för att framställa sig själv som vittne som var på mordplatsen 5-6 sekunder efter skotten, med avsikten att förväxla sig själv med mördaren, vore det väldigt logiskt att han dels sagt att han var allra först, och dels borde han sagt att han såg mördaren springa in mellan barackerna, men inget av detta säger han, utan han ger en beskrivning av förhållandet på mordplatsen som det bör ha sett ut 40 sekunder efter mordet. Den vita taxibilen på plats med en man utanför.
Bör inte professionella mordutredare efter tre års idogt arbete ens reflekterat över denna betydligt mer närliggande förklaring?
Jag tycker att det i så fall närmast är sinnessvagt, men jag tror samtidigt inte att de är dumma.
Det måste finnas en mer svårfångad förklaring till att KP med nervöst kroppsspråk sitter och lägger fram något så oerhört tokigt.
Jörgen G som jag i sak är helt enig med skriver ”Det måste finnas en mer svårfångad förklaring till att KP med nervöst kroppsspråk sitter och lägger fram något så oerhört tokigt. ”
En obehaglig tanke infinner sig att Krister P faktiskt kan ha varit lösningen på mordgåtan på spåren men på ett sent stadium fått order från högre ort om att de uppgifter han lyckats få fram om vem eller vilka som låg bakom mordet var för känsliga att rota i och att han fått order om att i stället lansera Stig E som ensam gärningsman. Det kan också förklara att en del faktafel förekom i hans presentation. KP hade inte haft anledning att dubbelkolla och skriva ner alla fakta om Skandiamannen eftersom han egentligen haft för avsikt att presentera en helt annan lösning där skandiamannen inte ingick
Vill dra mig till minnes att KP i februari sa att han hade en uppfattning om vem som var ”ansvarig” för mordet vilket jag tycker antyder att han då inte trodde på någon ensam gärningsman
Den misstanken var svår att släppa efter det västgötaklimax som presskonferensen 10/6 var, Jonas J. Hela presentationen andades ”improvisation” / ihopsättning på ganska kort tid, och både KP och HM såg ganska besvärade ut (det är klart att de förstås måste ha varit tagna av allvaret i den historiska situationen (!) ,men de såg märkbart ‘plågade’ ut i sina framtoningar – i väldigt stark kontrast till KP:s tidigare något mer ‘uppsluppna’ framträdanden endast några månader tidigare). Det har fått väldigt många att undra över ”Vad det var som hände?” den där dagen.
Visst var det absurt när HM sade att han skulle dra lite statistik (fritt ur minnet: ”det är ju alltid bra”), ungefär som för att få tiden att gå. Man fick den bitterljuvt nostalgiska känslan av ett uruselt grupparbete på mellanstadiet som man själv lyckligtvis inte deltagit i men ändå fann pinsamt att bevittna.
Till att börja med, så att inga missförstånd uppstår. Krister Petersson säger alltså inte att Engström är gärningsman i förhållande till privatspanares tidsuppskattningar. En annan missuppfattning, som också är vanlig bland konspiratoriska privatspanare, är slutsatsen att Petersson hade ett ”nervöst kroppsspråk”. Att vi vet att Engström är en person som är oförmögen till att göra tidsuppskattningar är också det ett mycket märkligt påstående. Lyssnar vi på Engström själv, skulle han alltså missat händelseförloppet ett fåtal meter framför sig. Detta på grund av en gir in mot Göta bankens filial – från trottoarens sträckstenskant. Engström skulle i så fall inte bara lida brist på tids- och rumsuppfattning. Utifrån ovanstående resonemang bör vi också ge Engström egenskaper som blind och döv. Sen tidigare har man också konstaterat att han till och från kan göra sig osynlig.
Per W.
Även Thomas Pettersson är en privatspanare, och så länge du själv inte företräder en myndighet, så får man nog anta att det även gäller dig.
Du anser inte att Engströms tidsuppskattningar bör diskuteras, men likafullt går det inte att sammanfoga hans berättelse med hans sekundangivelser, så vi måste ju felsöka.
Exempelvis säger han i ett förhör att det tog 5-6 sekunder för honom att komma fram till platsen efter att han hört skottet. Inom den tidsramen skulle han vinkla in till ett fönster 20 meter norr om mordplatsen och läsa av klockan med ett visst bestyr och fortsätta vidare.
Han säger att Palme låg på rygg och en ung grabb och en ung flicka var på platsen och gav första hjälpen. Han säger också att en taxibil stod där.
Man måste alltså konstatera att något är riktigt fel. Det tog sannolikt ytterligare 15 sekunder innan AH och SG ens hunnit fram, och om vi ser till helheten i Engströms berättelse i stället för att stirra oss blinda på att han var på platsen 5-6 sekunder efter mordet blir det hela betydligt mer logiskt.
Ingen gärningsman i sikte, två unga personer på plats, en vit taxi parkerad, Lars J vid husväggen på den norra sidan av barackerna dit han förflyttat sig ca 30 sekunder efter mordet.
Allt stämmer alltså in på en ankomst över 30 sekunder efter mordet.
Det är ett faktum att det inte tar 20 sekunder att gå 60 meter, vinkla in vid Götabanken – avläsa klockan och sedan gå vidare mot mordplatsen.
Tycker du att det är rimligt ber jag dig ändå att ta fram måttband och tidtagarur och rekonstruerar den promenaden.
Det borde också spanarna i Palmegruppen ha ägnat en förmiddag till.
Nej, svaret är mycket enklare än så. Engström far med osanning. Det är därför du måste skarva med både stämjärn och tidtagarur Så enkelt är det.
Nej Per W – frågorna är mycket svårare än så och det vore klädsamt om du redogjorde för vad som är konstaterade osanningar och vilket konkret påvisar SE som gm och inte något annat.
Skulle vara intressant att höra dina tankar om hans återbesök på Skandia och om då kliver in med en nyss avskjuten, krutluktande revolver (och rockärm) lägger kepsen på disken och ringer frun. Är /var det så?
Självklart står Engströms förehavanden skrivet i stjärnorna. Du kan helt enkelt inte konstruera ett händelseförlopp 34 år senare. Du säger exempelvis att Engström återvänder till Skandia med en krutdoftande revolver. Det VET inte du. Vad är det som säger att han har med sig revolvern? Vems näsa är känslig nog att registrera krutdoften? Vi har helt enkelt inte den ringaste aning. Däremot vet vi att Engström var på mordplatsen. Vi vet att han far med osanningar och vi vet att han överensstämmer med åtminstone tre vittnens utsagor. Det är Engström själv, genom sitt beteende, som skapar misstanke. Det gör ingen till mördare, men det gör honom skäligen misstänkt.
Per – visst skapar SE misstanke genom sitt agerande och orerande, inte minst genom att han är det enda vittnet som agerar offensivt. Det är där misstanken föds och det är där var och en får bedöma omständigheterna – personligen finner jag övervägande delar talar för hans oskuld.
Eftersom jag inte tror på SE om gm så hade han inget vapen – men den som ska hålla honom ansvarig ska också beskriva en trovärdig linje i vapenhanteringen. Det är väl inte någon som har hävdat att han gjort sig av med det under de 15-20 min han i så fall skulle haft på sig – därmed är väl teorin att han hade den med sig?
Jag vet inte vilken erfarenhet du har av lukten från nyligen avfyrade vapen men krutlukten är mycket distinkt och omisskännlig. Som mångårig jägare och pistolskytt är min erfarenhet att ett vapen (och kläder) ger ifrån sig en klart identifierbar lukt när man kliver inomhus – framför allt vintertid. Vid målskytte använder man sig ofta av en ”armholk” som fångar lukten. Detta är för mig en liten detalj bland detaljerna som inte placerar SE med en revolver vid Dekorima. Jag saknar fortfarande alla osanningar du hävdar som just gör det.
Slutligen delar jag att efter 34 år går det inte att rekonstruera ett händelseförlopp – vi kommer aldrig vet vad som egentligen hände på platsen, vilka som var där, vem som såg vad osv och då ska man vara ytterst försiktig med att tala om osanning och sanning. Talar tex Anders B sanning när han tvärsäkert (bl.a. några minuter efter mordet) säger mössa och även tecknar en sådan? Jag tror ju det men det kanske inte stämmer – är det då osanning?
Per Johan skrev till Per W:
”det vore klädsamt om du redogjorde för vad som är konstaterade osanningar och vilket konkret påvisar SE som gm och inte något annat.”
Per W svarade:
”vi vet att Engström var på mordplatsen. Vi vet att han far med osanningar och vi vet att han överensstämmer med åtminstone tre vittnens utsagor”.
Vi vet ju alla att Engström var på mordplatsen, det behöver vi inte dividera om, men det är ”osanningarna” jag skulle vilja reda ut en gång för alla.
Vet vi ens vad som i övrigt är sant av händelserna på brottsplatsen?
Jag kan inte säga att jag gör det, men visst går det lika bra nu som då att utifrån förhören dra sina slutsatser.
Vill man ta osanningarna kronologiskt, kan vi förslagsvis ta avstamp i promenaden kl 20 som Engström enligt Krister Petersson ”hela tiden förnekat”.
Det måste vara den första lögnanklagelsen.
Utgångspunkten skulle då kunna vara att den som lyfter fram denna ”lögn” som ett indicium – tar vid där Krister Petersson slutade – och redogör för vilken roll den kan ha spelat i mordförloppet osv.
Eller också kan ”osanningarna” avhandlas slumpvis, jag har så gott jag kan försökt räkna in dem, och skrapat ihop tio lögnanklagelser, men jag kan ha missat någon, fyll gärna på.
-”Han ljuger om att han hade bråttom till tåget”.
-”Han ljuger om att han hjälpt till att lägga kroppen i framstupa sidoläge”
Han ljuger om att Palme låg på rygg.
Han ljuger om att ett ungt par var där före honom.
-”Han ljuger om att han sett LJ från mordplatsen”
-”Han ljuger om att Lisbeth sagt mörkblå täckjacka”
-”Han ljuger om att han sprungit efter poliserna”
-Han ljuger om att han haft kontakt med SvD och Aftenposten redan på lördagen”
-”Han ljuger om att polisen var ointresserad av att uppta vittnesmål på brottsplatsen”
-”Han ljuger om att han pekat ut flyktvägen för poliserna och sagt ”däråt”
Snurrigheter om Grandpromenader och bakdörrar kan vi hoppa över eftersom det nu handlar om vad som avhandlades på pressträffen, och inte om TP:s teorier.
Man kan också som Per W redan försökt sig på: att knyta Engström till vittnesutsagor gällande gärningsmannens utseende. Per W nämner tre vittnen, men för att få fason på den diskussionen bör de väl preciseras, så att vi kan titta närmare på vad de egentligen sagt.
Krister Petersson lyfte två vittnen som han dessutom i en TV intervju den 10/6 kallade för ”de tyngsta bevisen”: Lars J och Yvonne N.
Men inte någon av dem har pekat ut Engström. Det är i stället Krister Petersson själv som 34 år senare använder sig av utvalda delar i dessa vittnens kortvariga iakttagelser och vaga beskrivningar av mördaren.
Som en motvikt kan man sedan lyfta fram de vittnen som kraftfullt dementerar att det var Engström. Vittnen som såg själva skottlossningen och gärningsmannens språng in i gränden.
Stämmer Engström in på den generella bilden av gärningsmannens utseende?
Inga bevis finns som pekar mot Engström, det vet vi, men låt oss titta närmare på indicierna.
Sedan kan vi lägga upp alla tecken som visar på att SE befann sig på mordplatsen från ca 23.22, och fram tills han något omtumlad återkom till Skandia drygt en kvart senare.
Jörgen
Jag har full förståelse för din besvikelse i samband med åklagare Peterssons presentation. Besvikelsen måste dock stå i paritet med verkligheten och vad som efter 34 år är görbart.
Exempelvis, du refererar till Engströms göranden mellan 20-21. Det finns som bekant uppgifter om att Engström lämnade Skandia under den tidiga kvällen. Själv förnekar Engström detta och påstår att han befann sig på kontoret under hela dagen. Åklagaren hade den goda smaken att INTE spekulera om Engströms göranden under dagen och kvällen. Han skulle exempelvis kunna påstå, vilket jag också håller för troligt, att Engström iakttog paret Palme i samband med biostarten. Han skulle också kunnat påstå att Engström passar väl in på ett antal vittnesmål borta vid biografin, d.v.s i linje med en s.k. Grandmannen. Återigen – han hade den goda smaken att låta bli. Spekulationer och vad som mals i privatspanares grottekvarnar är något annat än juridik. Misstanken gäller alltså brottsplatsen och att Engströms berättelse inte på något sätt går i linje med övriga vittnesmål. Precis som hans göranden mellan 20-21 inte heller det går i linje med andra vittnesmål. Vad han exakt gjorde går inte att utröna 34 år efter mordet och däri tror jag vi är överens – det är en besvikelse. Nu är det lyckligtvis inte åklagarens uppgift att trösta.
Jörgen, om jag har förstått dig rätt, så anser du att det går att runda Engström. Att han företagit sig allt det han påstår sig ha sett och gjort i egenskap av vittne. I detta är vi, som du kanske förstår, djupt oense. Att återigen diskutera osynlighet, språngmarscher, förstahjälpeninsatser, kepsar, handledsväskor, Lisbeths behärskade beteende etc. är nog inte fruktbart. Min bestämdaste uppfattning är att Engström, så här i efterhand, borde suttit på Kronoberg redan dagen efter mordet. Då hade vi fått svar på allt trätande – oavsett om han är skyldig eller inte. I brist på det och med tanke på att 34 år har gått anser jag att Krister Petersson definitivt tog rätt beslut.
Slutligen ett tips. Det finns många spännande förhör vi nu kan ta del av i kretsen kring Engström. Vissa av uppgifterna som framgår i dessa förhör är ganska häpnadsväckande. De är till och med så häpnadsväckande att de känns oetiska och knepiga att diskutera på en blogg. Hur som – det är bara att begära ut om man är intresserad.
Per W
Även om förhören känns ”oetiska eller knepiga” att diskutera på en blogg så finns det väl inget som hindrar att du länkar till dessa förhör. Eller ska vi gissa oss till vilka personer i bekantsskapskretsen det rör sig om? Och om vi lyckas lista ut det begära ut dem en gång till? Är det inte lite onödigt dubbelarbete? Kryptiska formleringar leder oss ingenvart.
Per W.
Jag vet att KP inte spekulerar om orsaken till utevistelsen, och det är just detta som är märkligt.
Om han nu hade den goda smaken att inte spekulera borde han inte ens ha gjort denna punkt central.
Han lämnar frågan hängande i luften och säger att Engström ”hela tiden nekat” det är i stället ett mycket försåtligt grepp han tar här.
Hur många gånger har SE ställts inför frågan?
Kan KP inte härleda ”lögnen” till någon gärningsbeskrivning bör han helt enkelt avhålla sig. Det gamla ordspråket ”har man sagt A får man också säga B” är passande i sammanhanget.
Om Engström iakttagit Palme vid biostarten är det mycket svårt att koppla den iakttagelsen till utpasseringen runt 23.21, och Palmes passage av Sveavägen 44.
Det förstod nog KP, och det var förmodligen anledningen till att han nöjde sig med att bara kasta ut lögnanklagelsen rakt ut i luften och sedan hoppa vidare till nästa punkt, som om jag inte missminner mig handlade om spekulationer om en eventuell promenad till Odenplan.
Ville man lägga ner utredningen borde man gjort detta lite mer rakryggat. Jag hade inte haft några problem med ”vi lägger härmed ner utredningen i brist på uppslag”, men detta handlar närmast om likskändning. Det är helt enkelt för magstarkt för mig.
Per W
Jag ska omformulera min fråga. Om du har förhör som ger ny intressant information om Stig E så är jag mycket intresserad av att ta del av dem. Skulle du kunna länka till dessa förhör eller ge mer information?
Emma
Nej, jag vill inte länka till förhöret. Tyvärr saknas det i den samlade facebook-gruppen. Du får helt enkelt begära ut det på egen hand. Kan väl säga så mycket som att det går att finna i kretsen av en viss vapensamlare.
Per W
Okej tack, du har säkert dina skäl till att inte dela dom och det respekterar jag men det blir en märklig diskussion om man hävdar att man har fakta som styrker ens hypotes men inte vill ange källan.
Jag kommer inte själv att begära ut förhören. Om de – som du antyder – innehåller något som starkt pekar på Stig Engströms skuld utgår jag ifrån att Thomas Pettersson och Filter kommer att delge allmänheten.
För min del har jag inget emot att publicera länkar till förhören så fort någon gjort dem digitalt åtkomliga. I vanlig ordning kommer jag förstås att försöka se till så att en diskussion om innehållet förs med vederbörlig mänsklig respekt för personer som är aktuella i sammanhanget.
Per W
Krister Petersson tog inte rätt beslut när han lade ner utredningen och hängde ut en avliden person som misstänkt mördare. Ett mer korrekt beslut hade varit att sätta utredningen på paus i brist på spaningsuppslag med möjlighet att återuppta den om ny information inkommer dvs precis vad som händer med andra kalla fall utan spaningsuppslag.
Ett sådant beslut hade kunnat tas utan att peka ut någon som misstänkt på grundval av de lösa hypoteser som privatspanarna och journalisterna på tidningen Filter fört fram.
Att en åklagare på så hög nivå hänger ut en avliden person som mördare med resonemang som nedanstående är inget annat än en rättsskandal i paritet med Qvick-härvan
”Vi vet inte hur SE fick tag i mordvapnet men med tanke på vad som skedde så måste han ha haft ett vapen… ”
Per W.
Varför tror du att Krister Petersson inte använde sig av detta förhör om det var så graverande?
Det är väldigt enkelt att påstå saker, men att leda dem i bevis är ofta betydligt svårare.
Att en tidigare ostraffad och skötsam 52-årig grafiker med, enligt PU, alkoholproblem skulle råkat stämpla ut samtidigt som makarna Palme passerar dennes arbetsplats, att en revolver materialiserar sig framför ögonen på honom och placerar den i hans hand och att han sedan kommer på att förutom att byta kläder och kropp också fejka sin egen löpstil till att likna en elefants eller älgs och dessutom i berusat tillstånd (”druckit middag”) tagit de glashala trapporna upp mot Malmskillnadsgatan 2-3 steg i taget med begynnande knäreumatism och i ”halkiga kontorsskor” utan att slå sig fördärvad är ett mirakel.
Att sedan denna förklaring skulle ”skaka Sverige i dess grundvalar” så till den milda grad att SÄPO beslutar sig för att bränna Palmes personakt och upprätta ett hemligt PM om övervakning och Polisen låtsas utreda mordet i 34 år är ju närmast abstrakt. Börjar bli tröttsamt att ideligen diskutera samma sak. Kan vi inte glömma Engström ett tag och försöka komma vidare. Det släpps ju hela tiden mängder med ny och intressant information som definitivt inte pekar mot honom.
Emma
Ingen har påstått att jag har fakta som styrker någon hypotes. Min poäng – och i all välmening – är att ta del av den numer släppta förundersökningen. Jag anser att det är fruktbart, i motsats till att spekulera om minspel eller att återigen dra Engströms lögner i långbänk.
Dessutom har åklagaren varit tydlig med att misstankarna mot Engström stärkts i takt med att utredningsåtgärderna mot den samme fortgått. Varför inte syna detta? Nu finns ju faktiskt en möjlighet att ta del av det som tidigare legat under sekretess. På köpet kan vi med all säkerhet avfärda allehanda spekulationshypoteser som bl.a valsat runt på denna blogg.
Jörgen
Varför jag tror Krister Petersson inte använde sig av detta förhör om det nu var så graverande? Det finns många uppgifter, i det nämnda förhöret, samt i andra, som är graverande. Jag är fullständigt övertygad om att Krister Petersson hade sina skäl och att de allra flesta handlar om tidens tand i kombination om juridik. Återigen – han höll sig till mordplatsen och det räcker mer än väl för att delge misstanke. Det finns många märkligheter och krumbukter kring nämnda förhör. Jag väljer att inte spekulera. Är dock fullständigt övertygad om att det kommer en fortsättning.
GW:s kommentar: Denna och några andra kommentarer från dig, Per W, har du signerat enbart med signaturen Per. Jag har korrigerat det och förstår av sammanhanget att du inte haft för avsikt att ge intryck av att du är någon annan person än just Per W. Inte desto mindre: jag tror det är viktigt att var och en som skriver ska vara noga med att använda samma signatur hela tiden. Jag har som ni vet inget emot att skribenter är anonyma. Men det är viktigt att andra som läser bloggen ska kunna se när det är en och samma person som skriver och när det verkligen är någon annan som går in i debatten. Vid tidigare tillfällen har det förekommit att debattörer bytt signatur då och då. Jag kan i de allra flesta fall inte finna något rimligt motiv för detta.
Per W.
Om det funnits någon substans i detta är jag övertyga om att KP inte vilat på hanen. Det vore snarare tjänstefel att hemlighålla det.
Men jag yttrar mig inte i vidare i frågan förrän jag har förhöret framför mig. Jag anar dock vad det kan handla om..
Per Johan: Angående kvarvarande lukt av krutrök etc vad gäller Stig E:s eventuella lukt eller inte när han väl kommer tillbaka till Skandiareceptionen och väktarnas näsor: Jag har en helt annan erfarenhet än du om hur man luktar efter att ha avfyrat vapen. Höll själv i min ungdom på med sportskytte med krutvapen flera gånger i veckan, och jag kan bara säga att efter en runda på ca 50 skott med t.ex. mauser eller hagel nästan inte luktade någonting (i praktiken ingenting) efter 10 minuter utomhus. En sötaktig doft (subjektivt såklart) av nitrat i avfyringsögonblicket (kombination av tändhatt och krut) som inte sticker i näsan överhuvudtaget och mycket snabbt försvinner. Mao: För de som inte vet alls – förväxla inte äkta ammunitionslukt med knallpulver.
Har därmed svårt att tro att man efter två skott med vilken ammunition som helst inte luktar någonting efter att ha varit ute i luften några minuter, varken från kropp eller kläder. Vapnet luktar inte heller i någon större utsträckning om man inte sätter näsan intill om det inte råkar vara nyligen rengjort och inoljat. Erfarna pistolskyttar från Magnumammunition får gärna rätta mig om jag har fel. En hund skulle såklart kunna känna denna lukt direkt, men knappast några människor man stöter på.
Detta till trots är Engström precis som du anser även i mina ögon inte en osannolik mördare, utan snarare en rent omöjlig gärningsman enligt det stort övervägande antalet vittnesuppgifter som finns och därav min bedömning i frågan.
Tack Timmy för din kommentar.
Att skjuta med en bössa (mauser eller hagel) ger inte samma effekt som ett kort handeldvapen och en revolver avger dessutom ”stänk” från patrontrumman förutom utskjutet ur pipan. I kyla (minus 7 grader vid mordet) konserveras mycket av lukten av stänkt tills man kommer in i värmen. Jag påstår inte att det måste lukten måste ha känts – men det är en omständighet att beakta och som mycket väl kunde ha noterats av Henry O eller Anna- Lisa G då de bör varit ganska nära honom i receptionen (han lägger kepsen på disken och lånar telefonen). Sedan har vi ju när SE kommer hem till sin fru – men det är en annan historia.
Per Johan: Tack för klargörandet angående det speciella med just revolverskjutning och möjlig konservering av krutlukt i minusgrader. Jag ser det nu också som en potentiell möjlighet att väktarna på Skandia iom detta väl skulle kunna ha känt krutdoft om den nu funnits där. Men det har de som sagt aldrig redogjort för.
Jörgen G, om vi antar, rent hypotetiskt självfallet, att TP är en SAP-torped (ytterligare en efter Holmér, Ebbe C och liknande B-skådisar), är då SE’s sekundrar intressanta? Vad finns då kvar i fallet SE att dividera om?
Thomas Petterssons artikel i Filter och hans senare utgivna bok har fått stor uppmärksamhet. Det går alldeles utmärkt att diskutera sakargumenten i det han skrivit utan att spekulera om att han skulle vara en ”SAP-torped” i betydelsen en politisk fixare som Ebbe Carlsson. Och så länge det finns ett betydande antal människor som anser att det finns starka skäl att tro att Stig Engström var Palmes mördare finns det definitivt anledning att ta den sakdiskussionen.
Dessutom: om man kallar Thomas Pettersson för SAP-torped därför att han fört fram en teori som väckt uppskattning i kanslihuset skulle man på samma grunder kunna kalla Jan Guillou, Gert Fylking och Pelle Svensson för SAP-torpeder därför att de hävdat att Christer Pettersson var Palmes mördare – också det en teori som ju varit populär bland ledande socialdemokrater.
Jag tror de flesta håller med om att en sådan etikettering på Guillou och hans meningsfränder skulle framstå som både poänglös och sakligt felaktig.
Med andra ord: låt oss hålla igen på invektiven och i stället fortsätta med sekunder och andra sakuppgifter.
Inga invektiv, OK!
Jag skall försöka skärpa mig. Men sekunder och sakuppgifter går inte att diskutera med utgångspunkt av TP bok.
På sidan 15 hävdar TP att mördaren gick bakom OP (norr om). Sedan med en mystisk oförklarad rockad är mördaren plötsligt söder om OP (jag skippar sidhänvisning för TP bok är alltför ostrukturerad och svamlig).
Ingen (inte LP, inte AB, ingen alls) har sett SE (eller någon annan) fara förbi som en slags Stålmannen eller Fantomen och positionera sig som en lönnmördare vid Dekorima. Men TP uttalar sig med beundransvärd (hmmm) tvärsäkerhet i ärendet.
Sedan står skummisen SE vid Dekorima, där han väntat i flera minuter, och skjuter lömskt OP i ryggen. Trots att han alldeles nyss var norr om OP, enligt TP.
För cirka 30-40 år sedan hade SR en serie bra program om 68-vänstern. Jag minns en nyuppvaknad kulturarbetare som sade om stalinismens retorik: ”Hör ni inte ljuget, hör ni inte det ljugiga?”.
Bra frågor när vi lyssnar på KP och TP: ”Hör ni inte ljuget, hör ni inte det ljugiga?”.
Erik K.
Jag håller med Gunnar om att ”SAP-torped” klingar ganska illa.
Det kan handla om flera olika saker.
Dels kan det faktiskt handla om att Krister Petersson verkligen tror på
TP och LL, och presenterar deras lösning rakt av, trots att han själv inte hittat det minsta utöver vad som står att läsa i böckerna.
Det kan också handla om att KP försökte surfa på böckernas popularitetsvåg och den stora mediala uppmärksamhet de fått, och bara gått och väntat på att tiden skulle bli mogen.
TP kom helt enkelt in i ett skede då jordmånen för en ny politiskt avspänd ”lösning” var som mest gynnsam.
Lisbeth Palme skulle inte heller kunna stå i vägen.
Det kan också handla om att de hittat något helt annat som inte tål dagens ljus.
Visst verkar Engström vara en ”populär” mördare inom SAP kretsar, det tycker jag är tydligt. Det räcker med att studera statsministerns märkliga krumbukter under pressträffen.
Och alla dessa kovändningar från den bergfasta övertygelsen om Christer Pettersson som mördare som mycket snabbt slog över till Engström.
Helt i avsaknad av bevis, eller något annat substantiellt. Vad var det egentligen som hände den 10 Juni?
Men man måste ändå bemöta anklagelsepunkterna på ett konkret sätt, och det låter sig inte göras utan att blanda in meter och sekunder, eftersom det är på den nivån Petersson själv lagt tyngdpunkten. Förvisso är det Larsson och Pettersson som gjort grovjobbet även där, men jag kan konstaterar att det finns en hel del detaljer som måste synas i sömmarna.
Hela den illa förberedda presentationen vilar på kvicksand, och sjunker nu lika sakta som säkert.
Jörgen G, tack för kommentarer, Jag kommer snart dra ner på mitt skrivande här, inte beroende på bristande intresse men beroende på att ”sommarlovet” är slut.
GW har skrivit en mycket läsvärd bok ”Mörkläggning”. Jaha, vem ägnade sig åt mörkläggning? Enligt min mening samma snubbar då som nu. Konstigt nog var det inte de som hatade Palme (M, EAP, …) utan de som ”älskade” Palme. OK, kanske öppna polisen, SÄPO, IB, Barbro, också har hukat. Men de som hukat allra mest är Holmér, EC, regeringen och alla dess representanter i Palmegruppen m.m.
Polisens och åklagarmyndighetens agerande efter Holmér har inte imponerat heller. Vilken otur att de betett sig sig så klåparaktigt. Riktig otur. Ensam galning … Ha!
Sedan hoppar TP fram som gubben ur lådan och skriver en bok som nästan är lika bra, men bara nästan, som Holmérs Olof Palme är skjuten. Den sämsta boken som dittills skrivits om Palmemordet. En massa löst obegåvat svammel om kurder. Nu fick vi en massa löst obegåvat svammel om en ny syndabock.
Varför?
Varför skulle PU läggas ner?
Varför skulle PU läggas ner just nu? JUST NU?
Jag har inte kollat kronologin så exakt. Men när Feldt skrev om (och gav kredit till) Poutiainens bok så avgick IC hux flux. Alla journalister släppte Palmemordet och nu skulle det gullas med IC.
Sedan kommer Borgnäs med sin nya bok, med Kapitel 4 (som alla bör läsa) .Då hoppar staten fram och drar fram en ny lösning, samma som TP´s (som kaninen ur en hatt).
Varför just nu? Konstigt …
Kanske som Tjorven sade: De bara bidde så…
Bra saga. Bra trolleritrix.
Erik K.
Jag håller med. Allt följer ett mönster, och tids nog kommer det att stå klart för de flesta att det ligger ett helt hundpensionat begraven här.
SE-utpekandet med alla de märkliga krumbukter från regeringshåll vi nu får äran att beskåda är nog nästan den tydligaste signalen vi hittills fått. Det är rent bisarrt.
Håller f.ö med i det mesta du skriver och ser fram emot fortsatta kommentarer från dig.
Jörgen, det finns en alldeles utmärkt utfrågning som sändes i radions P1 1992. Du och alla andra hittar den här: https://www.youtube.com/watch?v=EcI4XKXTgVI
Jag anser att denna utfrågning, i motsats till exempelvis det som gjordes på TV, håller synnerligen hög kvalité – inte minst som ett rent tidsdokument. Utfrågning fångar upp ett par uppenbara och i synnerhet intressanta detaljer. För det första – vad har privatspanares och journalisters hypoteser att göra med Palmemordet? För det andra – hur bevisar privatspanare och journalister att deras teorier är verifierbara?
Så min frågor till dig är de samma som programmets moderatorer ställde 1992: Vad är det ”som inte tål dagens ljus” och vad har det att göra med det som hände nere på Sveavägen 1986? Hur bevisar du att KP surfade ”på böckernas popularitetsvåg” och vad har det att göra med det som hände nere på Sveavägen 1986? Vad har ”statsministerns märkliga krumbukter under pressträffen” att göra med det som hände nere på Sveavägen 1986?
”Vad är det som inte tål dagens ljus”?
Det vet jag inte.
”Hur bevisar du att KP surfade ”på böckernas popularitetsvåg”
Jag har inget beviskrav på mig i det fallet, eftersom jag aldrig påstått att det är på det sättet, men jag konstaterar att hans huvudargument går att härleda till nämnda böcker.
”För det första – vad har privatspanares och journalisters hypoteser att göra med Palmemordet”?
Ja den frågan kan du ju rikta direkt till TP. Framför allt vad denne privatspanare och journalist haft i utredningen att göra.
Själv har jag inte gett några som helst uttryck för någon fast övertygelse i skuldfrågan.
”För det andra – hur bevisar privatspanare och journalister att deras teorier är verifierbara”?
Återigen: Rikta frågan åt rätt håll.
”Vad har ”statsministerns märkliga krumbukter under pressträffen” att göra med det som hände nere på Sveavägen 1986”?
Statsministerns krumbukter har ingen direkt koppling till Sveavägen, det har jag aldrig påstått. Däremot kan man notera att han vänt 180 grader i skuldfrågan. Avfärdar nu Lisbeth Palmes observation av gärningsmannen som felaktigt, och tror att utredningen kommit så nära sanningen det går att komma.
Detta byggt på fullständigt nonsens som endast återkopplar till samma undermåliga ”bevisföring” som finns i Filter-artikeln och i boken.
Tack för svar! Om jag då förstått dig rätt så har alltså ingenting du framför i nämnda inlägg att göra med Palmemordet? Och det som har med Palmemordet att göra (det som inte tål solljus) består av någonting du inte vet? På tal då om nonsens. Jag vågar nog påstå att det är samma typ av argumentation som framförs i länkade radiodokumentär. På privatspanarfronten inget nytt.
Glömde du länken?
Finns i tråden ovan.
Per W.
Du har troligtvis missförstått
Visst har det det jag tar upp att göra med ämnet Palmemordet. Det är ett brett ämne som sträcker sig långt utanför den eventuella lösningen.
Eftersom Engström med största sannolikhet inte har något med lösningen att göra borde vi andra – om vi tillämpade samma snäva synsätt – anse Engström vara irrelevant, men riktigt så snäva ramar har åtminstone inte jag. Engstöm har givetvis en stor plats i själva ämnet.
Låt oss därför hålla debatten på en mer saklig nivå oss privatspanare emellan.
Berätta gärna om det nysläppta materialet som Krister Petersson inte använde sig av, men som är så häpnadsväckande att de av etiska (!) skäl inte går att diskutera öppet.
Var det måhända samma etiska riktlinjer som gjorde att KP avhöll sig från att hänvisa till dem?
Det har varit lite väl många halvkvädna visor under den senaste tiden.
Per W
Du har rätt i att privatspanarna och journalisterna på tidskriften Filter inte har något nytt att komma med som stärker misstankarna mot SE. De har bara ytterst lösa hypoteser om hur SE ska ha fått syn på makarna Palme på mordkvällen och i all hast bestämt sig för att genomföra mordet. De har aldrig visat att deras teorier om hur mordet gick till är verifierbara. Tvärtom talar kända fakta emot att SE kan ha hunnit ut från Skandiahuset i tid för att hinna genomföra mordet och för att få ihop pusslet måste ett centralt vittne ha misstagit sig grovt när han säger att gärningsmannen stod på plats i flera minuter vid Dekorima och lugnt och iskallt inväntade sitt offer.
Vad som inte tål solljus kan vi bara spekulera i men i Sverige har vi aldrig gjort upp med vårt förflutna när vi officiellt var neutrala mellan stormakterna under kalla kriget men i det fördolda samarbetade med Nato via den paramilitära organisationen Stay Behind utan den folkvalda riksdagens vetskap och godkännande därav
Per W
Dokument som har släppts efter 10 juni har fortsatt att peka i samma riktning och som tidigare aldrig åt något annat håll.
Nu finns det två trovärdiga vittnen som hävdar att SE var på Skandia på måndag 3 mars. Det stämmer inte med exfruns utsagor till TP och Palmegruppen där hon påstår att de åkte till Idre redan på söndag 2 mars, planerat var 1 mars. Av förhören med exfrun framgår att PU inte finner henne trovärdig och att hon undanhåller sanningen och medvetet vilseleder i flera fall. Vid den andra boksläppsträffen för ”Den osannolika mördaren” 2019 i Stockholm framkom det i samband med frågor om exfrun underförstått att även TP delar Palmegruppens uppfattning efter sina intervjuer under 10 år med henne. I
Varför är det då så viktigt att dölja att SE återkom till jobbet på måndagen när han skulle ha varit i Idre sedan lördagen? Det kanske enda trovärdiga svaret är att han skulle hämta vapnet som han gömt innan han återvände till väktarna. Om han hade försökt det under helgen hade SE kunnat väcka misstankar. Gissningsvis gömde han revolvern i cykelgaraget dit han hade nyckel.
När det gäller den eventuella krutlukten som inte väktarna nämner i förhören och som diskuteras i tråden. Henry O redogjorde för 28 februari mycket detaljerat i förhör hundra dagar senare, bl.a. gav det SE alibi för mordet vilket då Palmegruppen avfärdade 10 juni. En förklaring till väktarens icke trovärdiga detaljerade historia kan vara den press han utsattes för från Skandia och Securitas efter de mörkade passbytena 28 februari som skapade misstankar framförallt från Per H. Henry vågade helt enkelt inte säga det helt naturliga att han inte kom ihåg hur det var när SE gick 23.19. Lika lite som han kom ihåg en eventuell avvikande lukt.
Vilka personer är de två trovärdiga vittnen som hävdar att SE var på Skandia den 3 mars?
Kan du länka till något vittnesförhör eller fick du information på något annat sätt?
Om SE var på Skandia den 3 mars 1986 visar det att han ljuger om sin resa men kan man dra slutsatsen att han är gm utifrån det?
Mikael A.
Du skrev:
”Nu finns det två trovärdiga vittnen som hävdar att SE var på Skandia på måndag 3 mars.”
Därpå följer en lång osmaklig drapa om exfruns lögner om semesterresan och att SE återvänt på måndagen för att hämta mordvapnet han gömt någonstans i huset.
En av dessa vittnen antar jag är personen som 2017 skickat mail till Leif GW. Hur trovärdig han är går inte att bedöma av det vi kan läsa, men han avslutar mailet på detta sätt:
”Det enda jag inte är hundra på är om det var morgonen den 3 mars jag hörde Stigs samtal. Det kan ha varit en annan dag, men jag minns klart att vi båda var ensamma i korridoren.”
Ur förhöret med Roland B:
”Sedan så vet jag att han var INTE synlig här på kontoret kommande vecka. Och efteråt har jag kunnat konstaterat att hans tid redovisade semester..”
Det står alltså klart att han inte registrerat sitt kort i kortläsaren under veckan.
Vem är det andra trovärdiga vittnet som påstår att Engström var på jobbet på måndagen den 3/3?
Jørgen/ Mikael A:
TP nævner i en note 50 ”praoeleven” og ”en kollega och vän til Stig” som vidner til hans besøg mandag på Skandia. Er det dem, eller er der også en tredje person i spil?
Note 50:
”Författaren har haft upprepade kontakter med den förre praoeleven sedan 2011. Han gav sig till känna för Palmeutredarna den 9 september 1993, då för att kontrollera om hans handledare Stig Engström verkligen kontaktat polisen för att berätta sin märkliga historia. Likt en kollega och vän till Stig Engström har praoeleven tydliga minnen av att Stig Engström kom in till Skandia på morgonen måndagen den 3 mars, och att han då sade att han sprungit efter gärningsmannen (under de första dagarna växlade Stig mellan att det var gärningsmannen och piketpoliserna han jagat efter, men efter att han kommit hem från Idre slutade han säga att han jagat gärningsmannen och höll fast vid den andra versionen). Dateringen styrks av att elevens två veckor långa praoperiod omfattade veckan före respektive efter mordet. Stigs fru hävdar dock att paret åkte upp till Idre redan under söndagen och att Stig därmed återvände till Skandia först måndag den 10 mars, den dag han även förhördes av polisen.”
GW: Citatet ovan har korrigerats av mig 200922 i enlighet med vad som står i noten i Thomas Petterssons bok. I citatet i kommentaren stod tidigare på ett ställe Fire i stället för Idre och det sista datumet i citatet angavs som måndag den 7 mars.
Gruto.
Ser att det dokument jag läst i excelbladet är rubricerat ”Mail från Stig Engströms praoelev 2017-03-01”
Jag kan inte bekräfta att det är praoeleven detta gäller, och det framgår ingenstans att han skulle ha varit det. Det framgår över huvud taget inte vilken typ av anställning eller praktik denna person hade.
Han hade tydligen sett på Veckans brott och skickat ett Mail till GW Persson som tydligen skickats till polisen den 1/3 2017.
Den personen är i vilket fall som helst mycket osäker på vilken dag han sett Engström.
Det som är märkligt med praoeleven är att han uppenbarligen haft sin praoperiod under sportlovet som var samma vecka som mordet. Det kan inte hända.
Med största sannolikhet är dessa vittnen lika lätta att avfärda som det mesta av det övriga hopkoket.
Var han inte på Åland också?
Jörgen G
Se släppta förhör med Skandiapersonal där ytterligare en berättar trovärdigt om att SE var på Skandia 3 mars.
— ”Det enda jag inte är hundra på är om det var morgonen den 3 mars jag hörde Stigs samtal. Det kan ha varit en annan dag, men jag minns klart att vi båda var ensamma i korridoren.”
SE skulle ha varit på semester 1-9 mars. Menar du att han hörde samtalet en annan dag? Vilken dag i så fall? Eller menar du att båda vittnena ljuger? Vad har du för belägg för det i så fall?
Mikael A.
Det är ett citat ur mailet adresserat till Leif GW Persson där brevskrivaren tydliggör sin osäkerhet om huruvida han sett Engström på Skandia på måndagen efter mordet – eller om det egentligen var en annan dag.
Sedan frågar du mig vilken dag i det i så fall skulle ha varit, och om jag har belägg för att att han ljuger.
Jag kan naturligtvis inte veta vilken annan dag eftersom han själv inte vet, och jag har aldrig påstått att personen ljuger.
Poängen är att oavsett hur trovärdig han än må vara själv inte minns.
Dessutom var det ju sportlov för stockholmarna under veckan och då känns det inte troligt att man är ute på praktik. Jag vet inte om han var en praoelev eller något annat, men det är vad som står.
Jag har också läst ytterligare några av de släppta förhören med de anställda på Skandia, men kan tyvärr inte hitta något avsnitt där någon påstår att han var där på måndagen.
Det betyder inte att de inte kan finnas, utan det kan också vara så att jag inte hittat just detta förhör.
Du får gärna belägga ditt påstående om två trovärdiga källor som uppger att SE var på Skandia måndagen den 3/3 genom att länka eller citera.
Jörgen,
Vem kan personen vara som irriterar Anna H genom att greppa tag i och försöka vända kroppen tillbaka i framstupa sidoläge medans hon försöker lägga OP på rygg för påbörja hjärtkompression att hon säger till denne ” vad håller du på med ” ?
SE förklarar i förhör att han gått en kurs i första hjälpen och där lärt sig att framstupa sidoläge är favoritställningen och det enda han kunde tänka sig. Kan det vara nån annan än SE ? Och om det är han var han aktiv på platsen tills AH bad han sluta och drog sig häpen tillbaka.
JB.
Det är mycket möjligt att det var Engström som gjorde detta, men det kan också ha varit någon annan.
Eftersom AH bara såg benen på personen blir frågan obesvarad.
Thomas Pettersson tror sig veta bättre. Det var enligt honom en av passagerarna i Hans J:s taxi.
Den slutsatsen grundar han på att repliken: ”Jag vet att han ska ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här?” är så ”vettlös” att den måste komma från en person som är rejält berusad.
Egentligen är repliken inte alls så vettlös. Har man inte fria luftvägar och det väller upp blod ur munnen bör man kanske överväga vilken åtgärd som är bäst.
För övrigt har TP gjort stor sak av att Engström både varit ute och ”druckit middag” och suttit och skåpsupit uppe på rummet, så i det tillstånd Engström i så fall borde ha varit är ju den ”vettlösa” repliken även ett lika gott argument för att den skulle ha yttrats av Engström.
Jörgen G:
Exakt! Dessutom finns det mig veterligen inget annat vittne än Engström som påstått sig hjälpa till med detta. AH:s vittnesmål styrker med andra ord Engströms uppgifter.
Jag instämmer helt med dig, Jörgen, att frågan blir obesvarad då AH bara såg benen eller armar men det är viktigt att komma ihåg att hon sa detta till någon hon inte kunde se, men som kunde vara SE, ett exempel på att man kan ha varit aktiv på brottsplatsen ,nära andra , fast ingen sett personen.
Därför man kan inte dra någon slutsats av att en person kan peka ut personer på en brottsplats utan att ha blivit sedd av någon.
Tilläggas kan att KP hade två problem han inte kunde bli av med: SE med sin klanderfria bakgrund och CP.
Tja, om SE sa något irrationellt kan det bero på att han var onykter, vilket han var enligt TP. Hur kan det komma sig att TP själv, när han skriver, är så irrationell?
Om man preskriberat Palmemordet hade risken varit större att mördaren trätt fram, och den risken ville man inte ta.
Tror ni att Krister P hade pekat ut SE som gm om han forfarande hade varit i livet och vital nog att kunna försvara sig?
Han hade knappast kunnat göra ett offentligt utpekande utan att samtidigt väcka åtal i så fall.
Skulle han ha gjort det?
Det enkla svaret är att det bara skulle ha skett om en utredning med Engström i livet skulle ha lett till att hållbara bevis mot honom kommit fram.
Men så enkelt är det inte alltid i verkligheten. Christer Pettersson blev ju åtalad, trots att Krister Petersson (på grunder som han i och för sig aldrig redovisat) anser att den bevisningen inte håller – ja, till och med är felaktig eftersom han hävdar att Pettersson är oskyldig.
Min gissning är att om Engström varit i livet så hade Petersson satsat på att peka ut någon annan. Kanske den avlidne Christer A.
Men det får vi aldrig veta.
Varför skulle han peka ut Christer A, när dom tydligt går ut med att det är EN person som man inte kommer runt. Vad jag förstår så finns det inte tillräcklig med substans i något annat spår och det är därför som utredningen nu har lagts ned. Detta blir ju nästan förtal av Peterson, som tillsammans med PU är högst kompetenta personer.
Om Engström hade varit i livet så hade vi ju haft en helt annan situation. Då hade det gått att höra honom i detalj och han hade då haft möjlighet att dra fram sådant som kunde innebära ett försvar mot misstankar om att han utfört mordet. För min del tror jag att caset mot honom skulle ha rasat ganska snart då, men det kan vi ju inte veta.
I vilket fall, om Petersson fortfarande efter sådana förhör tyckt att det fanns besvärande omständigheter vad gällde Engström så hade denne tilldelats en advokat långt innan det var dags att ta ställning till åtal. En bra advokat skulle på alla möjliga sätt ha kunnat göra det svårt för Petersson att gå vidare och verkligen väcka åtal. Inte minst har vi ju den besvärande omständigheten att Lisbeth Palme pekat ut Christer Pettersson. Jag tror visserligen att Lisbeths utpekande var felaktigt, men om inte åklagaren smulade sönder det utpekandet skulle enbart den saken ha gjort det mycket svårt att få till stånd en fällande dom mot Engström.
Under de omständigheterna tycker jag rätt mycket lutar mot att om Krister Petersson verkligen till varje pris ville lägga ner utredningen hade det varit lättare för honom att satsa på att peka ut en död person som Christer A. Vi vet ju dessutom att det finns ett antal kända och kunniga personer som skulle ha backat upp honom.
Det var väl inte hugget i sten att han skulle lägga ner utredningen, men efter 34 år så kommer man väl till en punkt där det inte går att utreda så mycket mer. Stickan blev hängande kvar som största frågetecknet och där blir vi nog hängande 😉
Finns det något sätt för oss medborgare att få reda på huruvida Krister Petersson utsatts för påtryckningar att lägga ned utredningen och i så fall av vem? Egna motiv hade han knappast mer än om han tappat sugen, om allt till sist stod honom upp i halsen, kanske genom att han blivit varse att hans utredning var strikt kringskuren och utan tillräckliga resurser. Han måste dock ha förstått att han genom sitt handlande avslutade en firad karriär med ett ruttet justitiemord. Men han kanske också uppfattade att all entusiasm för rättssäkerhet Ebbat ut på många Håll – mer i Sverige än annorstädes – och korrekt förutspådde att reaktionen skulle bli dov.
Vilka är de kända och kunniga personer som skulle ha backat upp ett utpekande av Christer A som skyldig? Är Leif GW en av dom?
Bland de personer som offentligt uttryckt att Christer A är avsevärt mer intressant än Stig Engström finns pensionerade Palmeutredaren Lennart Gustafsson. Detsamma gäller skaparna av gärningsmannaprofilen i Palmeutredningen, Ulf Åsgård och Jan Olsson. Även programledaren Hasse Aro har uttryckt sig i liknande banor. Och så har vi den danske författaren Paul Smith som skrivit flera böcker där han pekar ut Christer A.
Alla dessa har stora kunskaper om Palmeutredningen.
Skulle de ha godtagit att utredningen lagts ned utifrån existerande kända indicier mot Christer A ifall Petersson valt att lyfta fram honom i stället, dock utan att ha något nytt att komma med? Det kan jag förstås inte veta säkert. Dessa anhängare av Christer A-spåret kanske hade blivit bekymrade om utredarna verkligen inte hittat någon tidigare okänd bevisning, fast de letat intensivt. Och kanske de då hade uttryckt tydliga tvivel på sannolikheten att Christer A var skyldig.
I den meningen uttryckte jag mig slarvigt – jag kan inte veta hur de skulle ha reagerat i ett sådant läge. Min egentliga poäng var att indicierna mot Christer A – så långt vi känner till dem – åtminstone var lika starka som de som fanns mot Stig Engström. Om inte Palmeutredarna mot slutet av sitt arbete hittade något som friade Christer A från misstankar så framstår det för mig – också av det skälet – som väldigt godtyckligt att de pekade ut just Stig Engström.
Det är en av orsakerna till att jag uppfattar nedläggningsbeslutet/utpekandet som sakligt irrationellt.
Fast indicierna mot Stig E är väl ändå starkare än mot Christer A på så sätt att vi faktiskt kan placera Stig E på mordplatsen vid mordtillfället. Det kan vi ju inte med Christer A (vad jag känner till).
Vill dock understryka att jag anser båda dessa herrar som osannolika gärningsmän.
Det beror på hur man ser det. Förvisso var Stig E (i likhet med många andra) på mordplatsen i samband med mordet. Frågan är dock om den samlade informationen om honom i samband med det gör honom mer eller mindre sannolik som gärningsman. Jag menar att han framstår som en ganska osannolik mördare utifrån den information vi har.
Christer A är ju mycket mer av ett oskrivet blad när det gäller brottsplatsen. Han kan ha varit där och i så fall gissningsvis som gärningsman. Men det finns ju ingenting som bevisar att han faktiskt var där.
Det finns samtidigt ingenting som direkt gör att han framstår som orimlig i rollen som som mördare utom en sak: raden av uppgifter som pekar på – men inte bevisar – att mordet var organiserat.
Christer A framstår ju inte som en särskilt sannolik deltagare i en konspiration.
Ja, vi är helt överens om att Stig E är en osannolik gärningsman. Som du säger så är han inte ensam med att vara vid gärningsplatsen vid tidpunkten för mordet, men hans beteende och förhören med honom var ju något udda om man jämför med övriga vittnen. Skälen för detta kan man bara spekulera i idag, och det är här vissa pekar på honom som gärningsman. Själv tror jag bara att händelsen fick en livsavgörande karaktär för honom och det blev viktigt för honom att vara i händelsernas centrum. Detta till trots tycker jag dock att det finns mer tyngd i att hävda Stig E som gärningsman (av ovanstående anledningar) snarare än Christer A.
Men i slutändan är det irrelevant på så sätt att det finns andra tecken i den övergripande bilden som gör att det är mer sannolikt med flera inblandade personer i mordet, snarare än en ensam gärningsman.
ja, nedläggningsbeslutet/utpekandet var irrationellt inte minst mot bakgrund av den intervju åklagaren gav i början av året där man (jag) fick intrycket av att han satt på nya , ej kända uppgifter och verkade bekväm med vad han skulle presentera. Så man kan inte låta bli att fråga sig om det då var någon/något annat än Engström han då hade i åtanke att presentera vid halvårsskiftet.
De väntade ju på resultaten från DNA på breven och vapnet men fick bom i mellantiden.
De skulle ju då inte haft presskonferensen.
Jag tror att iallafall den första provskjutningen av vapnet var känd innan denna intervju i början av året men i alla händelser ändå mycket märkligt om åklagaren väljer att gå ut så tydligt och säkert som jag tycker han gjorde om han baserade detta på eventuella bevis som han då fortfarande inte hade styrkta. Med facit i hand, att inga som helst nya uppgifter av vikt presenterades i juni, framstår denna intervju som svårbegriplig.
Nicklas
Det finns kanske några här som inte tagit del av stugägarens berättelse om polisförhöret i Kringelfjordsnytt.
Om man tror att det i stora drag är riktigt blir det ännu mer besynnerligt. Peterson och co ska enligt stugägaren ha varit övertygade om Stig Engström skuld redan i juni 2018. Hans berättelse är förvisso dramatiserad och skriven efter Filters artikel, troligen också efter bokens utgivning så det är inte omöjligt att han hämtat en del information från någon eller båda av dom källorna. Jag är förbryllad över att han ens vågar skriva något om polisernas besök men det vore ännu mer märkligt om han tagit sig friheten att ljuga om framför allt det här:
”Polisen som förhör mig avslutar med att säga, du tror inte att det var Engström, men det här fallet är snart löst ska du veta.”
Var och en kan bilda sig en uppfattning genom att jämföra hans berättelse med förhöret som hölls med honom och hans fru i juni 2018.
Kringelfjordsnytt
Klicka för att komma åt KFN_201802.pdf
Förhör med stugägarna
https://drive.google.com/file/d/1EFb36T2-uGS1jGmcutBZBt8dj3qm1H9f/view
Nu var tråden slut så jag får svara på mitt eget svar istället för på Emmas. Tack för det, jag håller med om att eftersom det framkommit att utredarna lagt avsevärda resurser på att utreda Engström att det var honom som åklagaren avsåg i intervjun i februari. Men med tanke på hur mager presskonferensen i juni var så tycker jag inte man helt kan utesluta att utredningen tog någon avgörande vändning i mellantiden som gjorde att Engström presenterades istället och då för att man helt enkelt ville lägga ned till varje pris.
Nån som vet om Leif L. har utvecklat sina ”teorier” om Engström?
—
F. Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och
glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här
platsen när skotten föll och som sen stannade kvar tills polis-
männen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern?
L. Ja, det där är man ju influerad av vad man har hört och sett i massmedia .
F. Mm.
L. Där har man ju egna teorier. Jag vet inte att jag har sett honom
på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med
hans beteende va, om det är rätt att uppge det i det här
sammanhanget det vet jag inte.
F. Men det är inget spontant att du minns den mannen?
L. Nää, man fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna
som var på platsen. …
—
Förhör 1986-04-27
http://www.itdemokrati.nu/page36j.html
Per J
I tingsrätten (s 19)
http://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-leif.html
30 år senare
Tvingade någon paret Palme över vägen tillbaka till den västra sidan sedan de mött Nicola F på den östra sidan, vid Sveavägen 46? Vi vet att de hade en förföljare enl. Nicola. Cecilia A. ser tre personer komma sneddande in mot trottoaren vid Sveavägen 42. Paret gick från västra till östra sidan av Sveavägen och strax efter en tredje person. Verkar som om trion på nytt kommit över Sveavägen till östra sidan ganska nära hörnet. Anders B. upptäcker först då trion 5 m. från hörnet. Cecilia A./ De kommer från Sveavägen! Blir mördaren störd av Anders B:s sällskap och tvingar då paret Palme över? Jag uppfattar Cecilias vittnesmål så som att sällskapet kommer över SV. v. till den östra, ganska nära hörnet.
Fingrarna i syltburken.
Förslag från Justitiedepartementet 1976. Soc. dem. ( Lennart Geiger)
För den som är i vård eller beroendeställning skall gränsen för tillåten
sex sänkas från 15 år till 14år.
Ville man skydda sina karriärer med detta lagförslag sedan den s.k.
bordellhärvan började uppdagas? Den som vill veta mera kan gott
läsa Säpos spaningar på politiker som besökte dessa platser. Otukt med
minderårig gav fängelsestraff. Det har varit lite si- och så med moralen
i Socialdemokraterna genom åren, där alla ”lutfiskar hållit samman till vilket
pris som helst. Sverige i sina grundvalar….Snus e Snus osv….
Viktiga frågor, men jag vill påstå att du kommer utanför ämnet för tråden.
Mötesscenariot
Vilka andra vittnen/uppgifter än Anders D talar för mötesscenariot?
Jag menar att alla vittnena som såg något av det som hände före skottlossningen på olika sätt har lämnat uppgifter som ger stöd åt mötesscenariot.
Nicola F:s uppgifter vid vallningen tyder på att paret Palme stannade upp en stund någonstans mellan Skandias entré och mordplatsen. Min gissning är att det var vid annonspelaren där de i så fall mötte gärningsmannen.
Anders B:s uppgifter pekar på att det pågick ett samtal mellan paret Palme och gärningsmannen när de promenerade söderut från annonspelaren, Anders D:s uppgifter om att paret Palme stod stilla och pratade med gärningsmannen kan tolkas som en observation han gjorde strax innan den som redovisas av Anders B. Cecilia A:s uppgifter pekar på att paret Palme och gärningsmannen rört sig i riktning mot Dekorimahörnan som om de var i sällskap. Inge M har lämnat en del kommentarer som jag menar ger visst stöd för ett mötesscenario, framför allt att han påminner sig att något hände vid annonspelaren men han vet inte vad. Jag diskuterar allt detta i detalj i exempelvis min bok Konspiration Olof Palme.
Anna Hages senkomna uppgift om en grupp har kanske något värde dessutom. Den exakta punkten på trottoaren tyder på att de inte var på väg att fortsätta utmed Sveavägen ut redan hade börjat svänga in på Tunnelgatan – nästan starkare indicium än att de korsat gatan. Det vore mycket svårt att redan ha börjat svänga runt avfasningen utan att se, märka skuggan eller andedräkten av någon som dessutom rör sig ut mot offren. Att Saris fönster var mörkt tycker jag drar mattan under förklaringen till att de korsade gatan, vilket leder till frågan, varför ange svepskäl? Lisbet Palmes utrop ”vad gör du?” (enligt Olof Palmes Sista Steg riktat in i gränden med hög volym) blir naturligare om det var till någon hon redan haft kontakt med, men det är kanske lite svagt som indicium: vid det laget hade hon förstått at det inte bara var kinapuffar. Men att hon aldrig fått den enkla frågan huruvida hon ropade till Palme eller gärningsmannen är i linje med att allt i utredningen var undermåligt. Till detta kan man foga Stay Behind- och SAP-länkarna till, respektive, Skandiahuset och restaurangen som nu heter Mancini.
Jag vill gärna heja på lite här. IM har ifrågasatts. Har han verkligen varit så länge på platsen som han uppger? Enligt hans sällskap gick bankomatuttagen snabbt och sedan sköts det. Då är IM inte trovärdig.
Bankomatobservationer tyder därmed på ett snabbt förlopp.
Jag har tidigare skisserat på ett långsamt förlopp. Mitt första scenario byggde på tappad handväska, tappade nycklar, tappat bankomatkort, you name it, som kan förklara att IM sällskap kom senare till bankomaten än vad IM antar. Mitt scenario bygger på antagandet att IM inte såg vad som hände vid bankomatkön.
Jag har spekulerat i att Tunnelgatan var full av parkerade bilar som gjorde att IM inte såg vad som hände vid bankomaten. Hans uppgift om fyllekö där folk trängde sig före kan ha varit baserad på vad hans sällskap rapporterade till honom.
Nu har jag sett att andra vittnen (de som skulle till någon föreställning vid Norra Latin ?) ville parkera på Tunnelgatan, Men det gick inte. Det var fullt. Så mitt antagande var rätt. På Tunnelgatan fanns inga lediga p-platser. IM släppte av sitt sällskap på norra sidan, mitt i gatan. Tappade kontakten med dem. Gjorde en u-sväng och fick vänta in sitt sällskap på södra sidan. Han såg dem inte.
Han ställde bilen dumt nära korsningen med Sveavägen, därför att det fanns inga andra platser.
De, sällskapet, inte han, skyllde tiden på en fyllekö. Han stod där längre tid än vad bankomatkvittona kan verifiera. Så vad hände? Nu blir det väldigt spekulativt igen. Men potentiella smågräl kan inte få förstöra analysen.
Kanske flickorna startade en diskussion utanför bilen som de inte ville att den äldre IM skulle höra. ”Skall du inte göra slut med gubbstrutten?”. (Han hade druckit kaffe hela kvällen medan de andra tre drack alkohol.) Det skulle vara en förklaring till diskussioner som de inte ville ta i bilen, men som blev angelägna innan de gick fram till bankomaten (där en annan kund bevisligen stod, referens denna blog 2-3 månader tidigare).
IM kan enligt min mening varit ganska länge på Tunnelgatan. Längre än vad bankomatkvittona indikerarar.
Spekulativt?
Jo, sant. Men har ni läst polisprotokollen? Där står nästan ingenting. Noll uppföljande frågor. Förhören med IM (och hans sällskap) är rent pinsamma i sin torftighet.
Polisförhören är svarta hål. Jerker Söderblom: Materialet medger att vad som helst kan bevisas.
Du har helt rätt i att Inges passagerares bankomatuttag av olika tänkbara skäl kan ha dragit ut på tiden oavsett om det var köbildning eller inte. Men jag tror att det går att uttrycka den tanken utan att komma med fullständigt fria och samtidigt långtgående spekulationer om vad dröjsmålen i så fall skulle ha handlat om.
Min avsikt är inte att slå fast vad exakt ett dröjsmål skulle vara motiverat av. Jag har nu redan skisserat 3-4 alternativ. Detta inte för att nedsmutsa någon eller komma med ett absolut facit. Det kan finnas fler förklaringar. Andra får gärna fylla på. Eller så finns det ingen förklaring alls!?!?!.
Min anledning att till ”spekulera” i frågan syftar enbart till att påvisa att det kan finnas förklaringar till att vittnesmålen inte riktigt går ihop.
Allt förefaller outrett.
Jag tycker staten viftar bort IM’s vittnesemål alltför lättvindigt. I en mordutredning… Landets statsminister…
Jag är nog inte den första att ha tänkt dessa tankar. Men de förefaller fortfarande outredda.
IM behandlas inte helt schysst.
Bankomater var redan på 1990-talet inte särskilt snabba. Om flera ska ta ut kan det mycket väl ta några minuter.
När det gäller Inge M och mötesscenariot tycker jag att du gör samma misstag som Lars Borgnäs gör när han argumenterar för den omvända skottföljden.
Inge M säger tydligt att kort innan attentatet passerar ett gäng förbi GM på väg norrut. Han säger också att sen kommer Lisbeth och Olof gående söderut- Han säger också att Lisbeth gick något före. Att han noterat detta tycker jag tyder på att han sett dessa komma gående med egna ögon och att detta inte är en slutsats eller ett allmänt intryck Han säger vidare att när de kommer fram till hörnan går GM ut bakom och skjuter. Aldrig talar han om något möte. Om han verkligen noterat allt han sagt ovan så borde han ju noterat också ett möte.
När det gäller Anders B, Anders D och Cecilia A säger ju alla dessa tre olika saker.
Anders B säger att de tre personerna gick i bredd och pratade med varandra.
Cecilia A säger att de sneddade över vägen och att mannen gick bakom.
Anders D säger att de stod still vända mot varandra och pratade med varandra.
Att jämka ihop allt detta till ett möte känns något vågat.
Eftersom de uppger helt olika skeenden kan de ha sett helt olika personer.
Jag har beskrivit mina tolkningar av dessa vittnesmål utförligt i mina böcker. Och frågan har varit uppe ett antal gånger på bloggen. En sammanfattning av min uppfattning kan du hitta i exempelvis den här kommentaren.
Jag tycker kort sagt att vittnesmålen hänger ihop ganska väl och tillsammans bildar ett sammanhängande förlopp.
Den mest utförliga beskrivningen hittar man i min bok Konspiration Olof Palme, kapitlet Lockad i fällan?
Inges uppgift om gänget som passerar förbi Dekorimahörnan på väg norrut tror jag är Anders B:s sällskap. Det finns i alla fall inga kända uppgifter om vilka det ska ha varit annars. Och det betyder i sin tur att Inge förlägger observationen av gänget betydligare närmare mordtillfället än vad som verkligen var fallet. Det är i så fall ett förståeligt misstag.
Det Inge M spekulerar kring är att det var vid annonspelaren som paret Palme eventuellt mötte gänget på 6 personer på väg norrut. Inte där de mötte GM. Han är dock mycket diffus. Förhören med Inge M innehåller också den nya uppgiften att Inge M observerat gm anlända till platsen genom att gå Sveavägen söderut förbi reklampelaren. En uppgift jag inte hört tidigare.
Detta utesluter ju naturligtvis inte att gm i själva verket träffade paret Palme vid reklampelaren men det är inte samma sak som att det ger stöd åt denna teori.
Det finns mera. Just frågan om Inge och annonspelaren tar jag upp i den här kommentaren.
Tycker att Inge verkar osäker och som du också noterat anger delvis motsägelsefulla uppgifter. Han tycks komma ihåg att något hände vid annonspelaren och att det kanske var där makarna Palme mötte gänget på 6 pers- men inte säkert.
För att försöka undvika tunnelseende skiljer jag på begreppen ”stödja” och ”inte tala emot.” Det kanske handlar om det.
Gunnar
”Nicola F:s uppgifter vid vallningen tyder på att paret Palme stannade upp en stund någonstans mellan Skandias entré och mordplatsen.”
Ett alternativ till att Lisbeth Palme undanhöll sanningen är förhöret med henne 25 mars där hon förklarar att paret tittade i skyltfönster, ibland tillsammans, ibland var för sig. Det stämmer också med att de från trottoarkanten vek av in till Dekorimas fönster..
Hans Holmérs anteckningar från samtalet han hade med Lisbeth den 25 mars 1986 utgörs ju av hans egna sammanfattningar med de begränsningar det innebär. Men där står förvisso ”När de hade kommit över på motsatta sidan så gick de och tittade i några affärer.” En av Holmérs medarbetare, Roland Ståhl, gjorde dock en egen sammanfattning av samma samtal. Där nämns bara Sari och inte några andra butiker.
Kan paret Palme ha stannat upp för att titta i ett fönster sedan de passerat Skandias entré? Det kan förstås inte uteslutas, men det finns inga tydliga belägg för det. Ett sådant stopp skulle ha varit ganska långt om vi utgår från polisens vallningsprotokoll med Nicola – så mycket som 43 sekunder. Det är ett mycket längre stopp än det Lisbeth beskrivit vid Sari alldeles sedan de korsat gatan.
Däremot vet vi att taxichauffören Anders D redan under mordnatten var bestämd på att han sett tre personer stå stilla på Sveavägens östra trottoar några ögonblick före mordet. Om vi fäster någon som helst tilltro till hans uppgift om detta är det svårt att tänka sig att han sett några andra än paret Palme och mördaren.
Du nämner i din kommentar att Olof och Lisbeth sneddade i riktning mot Dekorimas fönster, i riktning från trottoarkanten och in mot husväggen. Det är en indikation på att de inte promenerat nära skyltfönstren under den sista delen av sin promenad, utan snarare att de befunnit sig ganska nära gatan om de stannat upp en kort stund före mordet. En sannolik plats är, som jag ser det, alldeles söder om annonspelaren.
Jovisst, möter man en känd person pratar man. Men mötet bör ju inte nödvändigtvis ha varit uppgjort på förhand.
Anna Hage lager også en skisse av det hun oppfatter før skuddene faller. Tre personer står vendt mot hverandre : To med ryggen mot Sveavägen og en med ryggen mot Dekorima. Dette er de siste sekundene Olof Palme er i live. Palme faller og Anna springer til for å gjøre førstehjelp.
En tanke som slog mig först häromdagen: OM det nu var så att paret Palme skuggades ifrån Grand så kanske de/den som skuggade dem därifrån inte visste att de skulle korsa Sveavägen och komma att gå på andra sidan (förutsatt då att det inte var ett förutbestämt möte av något slag). Därav WT:s. Det finns ju vittnesmål om att WT:s (och ‘skumma män”) observerats även på andra sidan av Sveavägen, eller området däromkring (någon lär ha observerats längre fram, mot korsningen till, även på den andra sidan; och var det inte också någon som såg lite skum ut som ev. passerade paret Palme på den andra sidan? Kanske var detta, i så fall, också ett skäl till att de gick över gatan, – Palmes ”spindelkänsla” – och alltså inte endast att LP ville titta i skyltfönstret på Sari…?).
Tänk om man hade 2 potentiella mördare utplacerade i området, en på vardera sidan av Sveavägen… Då behövdes kommunikation för att veta vilken av dessa ‘hitmen’ som skulle slå till. Det skulle då definitivt innebära att ”ensamma galningen”-perspektivet slutligen fick ge vika för ”konspirations”-perspektivet.
Undrar om KP & co laborerat med ett sådant ”scenario”? (det handlar ju då fortfarande om vad som hände nere på Sveavägen).
Det SKULLE ju också då eventuellt kunna förklara att en eventuell ”hitman” (som slog till på Dekorima-sidan) strax efteråt stod och var upphetsad med sin WT, och efterlyste ”Das Auto”, vilken kanske befann sig på andra sidan Sveavägen…
Just a thought.
Jag har för mig det står nånstans om någon som går förbi paret Palme vid övergångsstället.
Det är ett mkt intressant upplägg. Har i tråden på flashback med stort intresse följt de försök till kartläggning av den övervakning som verkar ha skett och jag tycker nog man tydligt kunnat koppla ihop åtminstone 3-4 personer till denna övervakning. Dessa uppgifter passar också väldigt väl ihop med uppgifterna som framkommer i Säpos övervaknings-PM. Som jag ser det måste dessa observationer kunna ”rundas” innan man ens kommer på ide’n att grafikern på Skandia skulle ha något med saken att göra, vilket han med nästintill visshet inte har om man frågar mig. Ju mer jag tänker på saken så är Engström egentligen istället ett av de mest konsekventa vittnena. Hans uppgifter ändras inte lika mycket som övriga vittnesuppgifter över tid när det gäller några större förändringar.
En tanke slog mig nu när jag läste James kommentar. Lars Borgnäs kanske var inne på det i Olof Palmes sista steg – det minns jag inte – men han tar ju upp vittnesmålen från de båda Grandvittnen som observerade en konfliktartad situation med en okänd man.
Samtalet om ett eventuellt tedrickande används ofta som ett argument för att det knappast var fråga om ett avtalat möte – vid Skandia eller någonstans längs den väg paret Palme beslutade sig för att gå.
Det är en rimlig invändning men samtalet om tedrickande kan ha ägt rum innan den här påstådda skärmytslingen. Kanske var det samtalet avgörande för makarnas val att gå hem och möjligen även deras val av väg.
Ja, Simon A, hade också dessa övervakningsuppgifter – och det Säpo-dokument som frisläppts nu, angående eventuell övervakning – i åtanke. Det skulle ge ‘Sveavägen-pusslet’ ett lite annorlunda – bredare – motiv, s.a.s. Att skjuta en statsminister, i storstadsmiljö, var, med största sannolikhet ingen lätt sak att genomföra; även fast han saknade livvakter. Hade man däremot (”färsk”) förhandsinformation om att hans faktiskt skulle sakna livvakter så blev oddsen att kunna göra det på ett ‘kliniskt’ sätt genast ett något lättare genomförbart projekt. Hade man dessutom då en i förväg i detalj utarbetad plan, som täckte olika ‘parametrar’ (och där ev. risker, även oförutsedda, ställs mot ev. möjligheter att lyckas, och anses mer försumbara än de senare), så blev det ännu lite ‘smidigare’ att genomföra en sådan operation. Ett svårslaget logistiskt tillfälle att slå till s.a.s. (om informationen om biografbesöket, och inga livvakter, kom fram någon gång under eftermiddagen så fanns det ganska gott om tid att få alla ‘komponenter’/aktörer på plats/redo inför kvällens förestående manövrar). Kanske därför det skedde just denna kväll? Inte helt otänkbart.
Håller med om det, definitivt plausiblare än den lösning som presenterades. Sydafrika-spåret och dessa WT-observationer kan dessutom höra ihop. Vi vet ju inte. Jag tycker hursomhelst inte alla dessa uppgifter sammantaget går att runda. Att man istället tar den enkla utvägen och bara helt sonika nästan rakt av plankar den lösning som Filter sedan tidigare presenterat ter sig ju minst sagt egendomligt. I synnerhet när man lagt drygt 2 års utredande på det hela utan att få fram ett enda dugg som stärker tesen. Snarare tvärtom. Vi har ju här på Gunnars sidor gått igenom praktiskt taget varenda punkt i TP:s bok och kommit till helt andra slutsatser. Inte för att vi VILL att lösningen ska vara annorlunda eller på grund av någon missunnsamhet gentemot TP utan därför att det som presenteras som lösningen INTE går ihop när den synas under lupp.
Ja, kanskje Engström faktisk er et av de mest konsekvente vitnene. Et øyenvitne som kan være interessant og som – så langt jeg ser det – er underkommunisert, er Bengt P. I et rekonstruksjonsforhør den 17. april 1986 forteller han at han kommer kjørende nordover på Sveavägen. I krysset Sveavägen-Tunnelgatan hører han et smell fra høyre side. Han kjører videre og hører to til tre sekunder senere nok et smell. Han ser i bakspeilet at det ligger en person på fortauet.
Bengt snur nå bilen ved Adolf Fredriks kyrkogata og kjører tilbake. Han stopper utenfor Sveavägen 31. Bengt forteller nå med egne ord hva som skjer og hva han ser:
«P. satt kvar i sin bil i några sekunder, uppskatningsvis tio-femton sekunder, eftersom han blivit relatitivt säker på at mannen som låg på gatan var skjuten, ock han inte ville risikera at själv bli utsatt för skottlossning. Han satt i bilen tills dess han såg en annan man som kom springande över Sveavägen någonstans söder om den plats där P. stod, fram til personen som låg på trottoaren. P. klev då själv ur ock sprang över til platsen. Mannen som sprungit över Sveavägen före P. var i 25-års åldern og P. vil minnas att han hade burit en vit jacka.
Âven en ung kvinna ock en man hade kommit fram til platsen där mannen låg, ock kvinnan ock mannen hade gemensamt satt in upplivningsförsök. P. påpekar härvid att återupplivningsförsöket satts in en stund efter det han kommit fram till platsen. P. hade varit den första, eller åtminstone en av de första som kom fram til mannen som senare visade sig vara Palme.
När P. kom fram så hade Palme legat i framstupa sidoläge. Han vändes senare på rygg då återupplivningsförsökene sattes in. P. hade sett hur blodet liksom pumpade ut ur munnen på Palme, ock han hade sagt til de som forsökte hjälpa Palme att se upp så han inte kvävdes.»
Denne situasjonsrapporten er interessant. Bengt blir sittende i bilene, han er selvsagt redd og det er først når andre mennesker setter seg i bevegelse at han åpner bildøren, går ut og springer over gaten. Mannen som «trigger» Bengt og setter ham i bevegelse, er Stefan Glantz, som kommer springende (hvit jakke!) Men ved Olof Palmes kropp befinner det seg allerede en ung kvinne (Anna Hage) og en mann. (sic!) Denne mannen kan være Stig Engström. Olof Palme er alt lagt i «framstupa sidoläge», som Stig Engström forteller at han var med på å gjøre, eller i hvertfall iakttok ble gjort. Og de som etter et drøyt minutt nå står rundt den døde kroppen kan vel alle rent subjektivt hatt en fornemmelse av at de var «först på plats».
KP ”kan ikke komme rundt om SE”, fordi han delvis passer ind i beskrivelser af GM, og fordi hans vidneudsagn ikke giver mening. De ikke matches med andre vidneudsagn. For at få ligningen til at gå op, må ét af følgende derfor være tilfældet: 1) SE pynter på virkeligheden for at komme i rampelyset; 2) SE er GM eller medvirkende til gerning. Problemet med 1) er, at meget få mennesker vil agere, som SE gjorde, for at komme i rampelyset. Selv personer med en svær narcissisme, vil holde igen, undgå at ende ”som elefanter i en glasbutik”. Vi skal over i en psykopatisk profil for at nå i mål. Problemet med 2) er selvsagt, der ikke findes bevis
Gruto
Precis, det krävs inte en psykopat/sociopat för att genomföra mordet men jag vill påstå att det krävs en sådan personlighetsprofil för att göra det och sedan agera på det sätt SE gör. Jag skrev en lång kommentar om det tidigare så jag ska inte upprepa mig.
Thomas Pettersson och Mattias Göransson står mig veterligen och stampar på ungefär samma ställe som i maj 2018 när ”lösningen” publicerades. Mattias Göranssons kommentarer i TV4 den 10 juni ger vid handen att så är fallet.
I maj 2018 efterfrågade Leif Silbersky bevisning och Mattias Göransson svarade:
”Grundproblemet är ju dom här utredningsmissarna som gör att man avför honom på felaktiga grunder man har därmed dömt sig själv till ett hopplöst bevisläge. Alltså dom här tekniska bevisen som man ganska lätt hade funnit om man hade gjort sitt jobb från början dom är rimligen omöjliga att få till idag.”
Angående bristen på bevisning säger Göransson också:
”Enligt Leif Silberskys resonemang med tanke på att den här människan är död så skulle man aldrig kunna avslöja Olof Palmes mördare och är det rättssäkert?”
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6959619
I TV4 Den 10 juni 2020 ställs Mattias Göransson inför samma frågeställning: Gör det honom till skyldig om polisen har gjort ett dåligt jobb?
”Nej, men det gjorde ju att han inte kunde lagföras och dömas förstås.”
Vad ska man säga? Själv får jag mest en impuls att slå huvudet i väggen.
Varför skulle någon som Olof haft förtroende för, ”en känd person” velat möta Olof och Lisbet nästan mitt i natten och på denna ruggiga plats dessutom? Ett sådant förslag tror jag varken Lisbet eller Olof skulle ha godkänt. Har börjat bli tveksam till ett mötesscenario. Var det trots allt en förföljare? En ”grannman, som under pistolhot tvingade Olof och Lisbet över vägen? Vem var det som Nicola F. såg?
Måste komma med ett tillägg: Om det var privatpersonen och inte politikern Olof som mördades, kan det mycket väl ha varit ett mötesscenario, till och med mycket, mycket troligt i så fall.
Vad hände med denna? Krister Petersson & Hans Melander nämnde ingenting alls om detta vid sin presskonferens 10/6, inte ens ett avfärdande av detta ‘fynd’. Varför inte?
https://www.expressen.se/nyheter/palmeutredarnas-nya-spar-walkie-talkie/
Och hur var/blev det med dessa WT-tips? Några av dem gjorda även på andra, västra, sidan av Sveavägen (och då även implicerandes att det fanns ‘beredskap’/kommunikation även där, både före och efter mordet), t.ex. runt/vid Norra Latin, Olofsgatan och Apelbergsgatan.
Och hur var det nu med den grupp som statssekreterare Ulf Dahlsten fått information om hade ‘spaning’ i kvarteren runt Tunnelgatan den kvällen? Dessa sades ju ha haft WT:s. Men detta har väl aldrig fått någon närmre förklaring, eller? (mer än att det antagligen rörde sig om just ‘knarkspaningen’. Men uppgifter gör ju också gällande att knarkspanarna inte hade några WT:s. Vem var det då som hade WT:s?).
Slutsats (igen och igen och igen ad infinitum): Det går INTE att förklara bort alla de WT-observationer som gjorts under kvällen, samt vid tiden för MOP runt Sveavägen och närområdet där. Varför går det inte att få någon riktig information om vad detta handlade om? (om det nu inte rörde sig om MOP). Det KAN/SKA INTE vara helt in i bomben omöjligt då. I så fall VARFÖR?
Skulle gärna vilja höra KP:s förklaring/teorier…
https://efolket.eu/sparen-fran-gamla-stan-och-sveavagen-den-28-februari-1986/
Bra inlägg! Det är här utredningen alltid har fastnat för att sen ta en helt annan riktning beroende på vem som varit spaningsledare. Man har gått som katten runt het gröt beträffande dessa observationer. Det är ju på sätt och vis rätt så talande för var man egentligen borde börja söka gåtans lösning. Visst luktar det mörkläggning, inte tal om annat.
James
Du kanske redan har sett det men PU:s sammanställning av wt-iakttagelser är efterfrågad. Man skickade inte själva sammanställningen men det framgick åtminstone att den finns och var den ska finnas så jag antar att den kommer så småningom.
Ok, tack Emma! Såg inte det.
Intressant! Undrar om PU:s sammanställning ‘matchar’ denna, eller om den är helt olik? (p.g.a. att man ev. tagit bort några observationer…). I vilket fall borde det ändå ha varit tillräckligt för att inte kunna negligeras (det gör man ju i.o.f.s. inte helt ifrån KP:s sida, men man lägger inte den vikt vid det som borde gjorts, konstaterade endast att det kan ha varit möjligt med övervakning).
Jag tror mördaren kastade sitt vapen och körde iväg med bil. Man borde ånyo finkamma ett område på en 2 km:ers radie från platsen, decimeter för decimeter. Man borde även göra en bedömning av vilken flyktväg som är den mest sannolika i området. Kanske kunde det ännu gå att offentligt sätta en fet belöning åt den som hittar vapnet, även fast utredningen är avslutad, kan ju finnas folk som vet, eller har vissa aningar?
Det låter lite sent att leta efter vapnet i närområdet nästan 35 år efteråt.
En fet belöning på 50 miljoner låg ju ute i många år, ända tills utredningen lades ner. Vad vi vet ledde det inte till att något avgörande tips kom in, varken om vapnet eller någon annan central del av lösningen.
Givetvis kan det tänkas att det verkligen kom in ett sådant tips – eller för all del flera – men att mordutredarna av det ena eller andra skälet inte tog fasta på det för att klara upp mordet med dess hjälp.
Det kan förstås också tänkas att det har funnits folk som skulle kunna ha kommit med avgörande tips men som inte litat på polisen och därför valt att tiga.
Med andra ord: finns det någon som är villig att vifta med en stor belöning så skulle det förstås kunna leda till att nya viktiga uppgifter kommer fram. Men denna någon lär knappast bli den svenska rättsapparaten. Fallet är ju nedlagt.
För min del hoppas jag mer på att det finns människor som vet saker och som helt enkelt anser det är angeläget att sanningen kommer fram även om de själva inte blir rika på det.
Sådana personer kan vända sig till redaktioner eller enskilda journalister eller författare som de har förtroende för. Jag tar som vanligt gärna del av information från människor som väljer att vända sig till mig. Mailadressen är gunnar@gunnarwall.se
Och det är förstås inte nödvändigt att skriva ner alla, eventuellt känsliga, uppgifter i ett mail. Får vi bara kontakt så kan vi diskutera formerna för fortsatt kommunikation.
Att ingen har gjort anspråk på belöningen efter 34 år tyder på att de som har kännedom om mordet har mer att förlora på om sanningen kommer fram. Det är rimligtvis bara ett fåtal och där kanske flera är avlidna, en hårt sammansatt gruppering. Förhören med exfrun visar på att PU tror att hon har kunskap om vad som hände. De icke släppta(?) förhören med vapensamlarens döttrar kan kanske också komma att visa på vad Palmegruppen misstänker.
Hur vet du att ingen gjort anspråk på belöningen?
För ‘bra’ för att vara sant, eller?
Ett vittne som träder fram – 30 år senare – och berättar att hon med största sannolikhet träffade på någon i sitt trapphus, i ett bostadshus på söder, som med stor sannolikhet kan vara Anthony White (den sydafrikanske legoknekten som sägs kunna ha varit inblandad i MOP). Detta var då också samma vittne/kvinna som på sitt jobb även sett industriförbundets säkerhetschef PG Vinge köpa en figurin föreställandes en smed och ett hammarstäd, och velat ha detta skickat till Sydafrika en kort tid efter mordet.
Dessutom gör hon en teckning av den hon tycker sig ha känt igen som Anthony White i trapphuset – och som också tilltalat henne på engelska med sydafrikansk brytning. På teckningen syns också den kasse där det då ska ha stuckit upp något slags förgylld buteljkork till en flaska, samt att han då också bar på ett baseballträ (!) med autografer på…
Vittnet har, enligt artikeln nedan, förhörts av Palme-undersökningen för något/några år sedan. Frågan är om det var av Krister Petersson & co då?
https://efolket.eu/fanns-apartheidregimens-mordkommando-pa-sveavagen-fredagen-den-28-februari-1986/
Begär ut förhöret. De måste ju kollat upp vem som bodde i huset tex.
Jag fick tanken på mannen som kontaktade Anna Hage o mötte henne på fiket.
Skall sakta in på kommentarerna och spekulationerna på ett tag, så att det inte ”barkar av”, vet nog min begränsning.
Men ännu en här när det gäller själva vapnet.
Hade Christer Pettersson lånat ut Sigge Cedergrens revolver mot betalning, utan vetskap om att det skulle användas mot Paret Palme? Vart tog detta vapen vägen? Det lär ju ha funnits ett magnum enl. Sigge själv, som skulle ha blivit stulet. Christer påstod: Jag vet vem som sköt!
Det är nog så att vapnet kommer från Oxen. Det sades i dokumentären om Svartenbrandt. Gubb Jan Stigson sa han fått info av Svarten o det sägs i del 2. Han sa han att det var Christer Pettersson som sköt.
”Hade Christer Pettersson lånat ut Sigge Cedergrens revolver mot betalning, utan vetskap om att det skulle användas mot Paret Palme?”
Det låter osannolikt. Att CP kom in i bilden berodde på att LP pekade ut honom som själva gärningsmannen. Inget annat! Att han skulle vara involverad på annat sätt verkar därför osannolikt. Vad tyder i så fall på det-
Har Yvonne N sagt någonting om hon tror att det var Stig E som hon såg fippla med en liten väska nära brottsplatsen?
I början på Palmeutredningen fick hon tydligen bara se bilder på utländska män
”Behandlingen av det viktiga vittnet Yvonne N llustrerar också detta förhållande. Det var ju hon som hade sett en man, som mycket väl kan ha varit mördaren, komma springande mot henne uppe på Brunkebergsåsen. Trots att hon inte någon gång svävat i tvivelsmål om att det var fråga om en ‘typiskt svensk man’, envisades polisen med att visa henne fotografier på idel män med sydländskt utseende.
Även den s.k. Fantombilden, som f.ö. inte bygger på några vittnesmål från Sveavägen, ser ut att rikta misstankarna mot en utlänning”
http://www.politiskamord.com/p2pkk.html
PKK-spåret.
Man ska också ha i åtanke att hon 1989 pekat ut CP som liknande den hon såg.
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMaHRzcFA4dnEwT2s/view
Krister Peterson skulle förhöra LP:e om Skandiamannen SE. men Krister blev sjuk. När han blev frisk så blev LP:e sjuk. Var det LP:e som vägrade ställa upp på den tänkta intervjun? Var det alls meningen att hålla någon intervju? Vad vet vi om det? Nog hade någon väl frågat LP:e om denne SE. under alla dessa 34 år, underligt annars. Mårten säger att LP:e var beredd att ställa upp? Vad vet vi om det? Finns något alls noterat
om LP:es samtal med SE? Han påstod ju att han pratat med henne på brottsplatsen? Tycker hela Palmemordet är full av tveksamheter och lögner. Finns något i Olofs och Lisbets privatliv som kan ha anknytning till mordet? I så fall är det nog nästan omöjligt att hitta en lösning. Tycker Sverige skämmer ut sig som rättsstat. ”Allt sammans börjar bli ett spektakel”
Finns månne kulorna kvar eller är även de förstörda? Olof – kulan hittades dagen efter, 4 m. från platsen.
Lisbet kulan hittades på den västra sidan Sveavägen några dagar senare. Det har spekulerats om att kulorna var utlagda och inte de rätta. Vart tog i så fall de rätta kulorna vägen? Hade någon plockat upp dessa i så fall? På vems order tvättades kulorna? Det dummaste man hört i en brottsutredning. Var denna tvätt för att mörka, eller enbart ett dumt förfarande av amatör- utredare?
Svårt att säga om misstaget var avsiktligt men om Holmérs uppgift var att mörka hade han väl inte heller något emot att det gick snett. Jag tar fasta på hans uttalande ”Om sanningen om detta kommer fram kommer det för alltid skaka Sverige i sina grundvalar.”
Läser Riksrevisionens rapport om Palmemordet och blir lite förvånad när jag kommer till sidan 142 i rapporten. Där uppger revisorerna att den första kulan som upphittades, gjordes så av en person som var östagent (oklart vilket land som åsyftas). Namnet på personen är maskat.
Själv kan jag inte minnas annat än att det jag läst tidigare är att kulorna upphittats av ”vanliga” medborgare.
Är det någon som vet närmare hur det ligger till kring detta? Om det verkligen är en ”östagent” som hittar första kulan eller om det är revisorerna som, när rapporten skrevs, hade felaktiga eller knapphändiga uppgifter?
Rapporten är intressant i övrigt på så sätt att även om rapportförfattarna noterar många brister mot den då dominerande teorin om Christer Pettersson, så landar de ändå i slutsatsen att Pettersson är det intressantaste huvudspåret, med Christer A som tvåa. Det är intressant hur låst man kan vara vid en viss ”sanning” som gäller för en viss tid. Jag antar att det är samma sak som vi ser nu med Stig E. Troligtvis kommer han med tiden att avföras på samma sätt som senare skedde med Christer Pettersson.
Jag tycker att granskningskommissionernas formuleringar tyder på att de missförstått sitt arbete. Politikerna gav direktivet att dessa ska granska utredningen och inte bedriva eget utredningsarbete. Således ska de granska om uppslag utretts tillräckligt snarare än att dra slutsatser om vad som är ett intressant huvudspår eller vem som är en tänkbar gärningsman. Detta är utredningsarbete och polisens sak.
Jag antar att politikerna formulerade detta direktiv i syfte att just hindra att granskningskommissionen i praktiken endast kopierar en illa utförd polisutredning och påstår sig ha granskat den.
Jag vill minnas att en liknande märklig slutsats av GK förekom i sammanhanget AA och dekorimamannen.
Det är ju märkligt att namnet är maskat.
Jag har letat. Det vekar som att kulorna hittades av privatpersoner.
Har hittat att den första kulan (Lisbethkulan) hittades av av en indisk journalist som heter Alfredo.
https://samtider.wordpress.com/2012/02/23/palme/
Är Riksrevisionens rapport upplagd? Jag har letat. Kan du ge en länk, vore tacksamt.
Vore tacksam att få veta hur jag finner Riksrevisionens rapport?
Här finns den:
https://drive.google.com/file/d/1j5T9CZAjofIlIcqszMAGIPX3khNNymGm/view?fbclid=IwAR3sj-Yesz1jzKQltlDjuc7Vvouhhwdjwa6NWqVftqJjv1-tc74_LqO4Xyo
Tack för länken, själv hade jag bara detta i pappersform.
Observera att det som kommer först i dokumentet är några sidor där tidigare sekretess hävts. Det kan se lite förvirrande ut först.
Här är länken till revisorernas rapport som de lämnade till Granskningskommissionen:
https://drive.google.com/file/d/1j5T9CZAjofIlIcqszMAGIPX3khNNymGm/view?fbclid=IwAR3sj-Yesz1jzKQltlDjuc7Vvouhhwdjwa6NWqVftqJjv1-tc74_LqO4Xyo
Tack även till dig! Och som jag skrev som svar till Simon A som också kom med länken: Observera att det som kommer först i dokumentet är några sidor där tidigare sekretess hävts. Det kan se lite förvirrande ut först.
Några väldigt intressanta stycken ur Riksrevisionens rapport:
”Vår slutsats är att det är gärningsmannen som står bredvid makarna Palme omedelbart efter bion.”
”Torde nog gärningsmannen vara rätt lik CP”
”Vår slutsats är att det kan ha förekommit en flyktbil som därmed stjälper kvadrant 3 EGM/OP”
EGM/OP= En gärningsman/Oplanerat
”De som först kom fram till henne (Lisbeth Palme) var Anna H och Stig E. Det förhållandet att de uppfattade henne på olika sätt kan förklaras av att Lisbeth Palme kan ha känt större förtroende för Stig E”
”Om vi rör oss i kvadrant 2 FGM/P, ja då har Palmeutredningen misslyckats fullständigt i sin ”läsning” av händelseförlopp, brottsplats m.m. Prestigemässigt och på alla andra sätt vore det förödande. Inte minst förstärks det omdömet av att två revisorer som går in i materialet, redan efter en månad såg att ”kejsaren inte hade några kläder”. Jämför vårt avsnitt 7. Utredningen har inte varit i rätt kvadrant under de senaste åtta åren med sina huvudinsatser. I många av de stora uppföljningarna har man därmed mer sannolikt ”letat nyckeln under gatlyktan i stället för där man troligen tappade den.”
FGM/P= Flera gärningsmän/Planerat
Jag är benägen att hålla med dem. I synnerhet att gärningsmannen torde vara lik CP. Det skulle räta ut många frågetecken.
En annan intressant aspekt i rapporten är deras fokus på ljudet från de två skotten. Två avfyrade skott från en Magnumrevolver ska låta så högt (som en ”kanon”) att den som står intill (Lisbeth) bör få väldigt ont i öronen och ha svårt att höra de närmaste minuterna efteråt. Istället säger Lisbeth att det lät som påsksmällare och nämner inget om ont öronen eller svårighet att höra.
Nu är det väldigt ovanligt med ljuddämpare till revolver, vilket framförallt hänger ihop med att du bara kan dämpa ljudet till en viss del, och framförallt inte så mycket som om man använder en pistol. Revisorerna landar i sin bedömning att ljuddämpare inte användes.
Personligen anser jag att man nog bör vara mer och mer öppen för tanken att antingen att ljuddämpare användes eller att ammunitionen var förändrad på något sätt (medvetet eller omedvetet) att det inte gav ifrån sig det ljud som en Magnumrevolver normalt annars gör.
Detta är väl förvisso en marginell fråga i sammanhanget, som i normalfallet inte blir så mycket belyst.
Jag har en annan fundering kring Mötesscenariot. Du, Gunnar som är en anhängare av mötesscenariot. Hur får du ihop detta med radiosändningen från vindsrummet där polisen Ö flyttade in i Striptease sommarupplaga 1994. Varför behövdes en radiosändning om mördaren bestämt träff med makarna Palme? Min hypotes är annars att detta var en relästation för ett WT-nätverk. Som du vet förekommer denna polis inte bara i detta sammanhang kring mordet.
Mötesscenariot?
Varför valdes inte ett lugnare ställe för mötet, om det var förutbestämt? Vid Dekorima denna fredagskväll kunde det ju ha vimlat av störande folksamlingar. Om det dock var en förföljare istället, blir platsen mer förståelig, nästan perfekt. Kerstin.N. Nikola och Cecilia tycks alla tre ha uppfattat en förföljare. Tveksamt om både LP. och Olof P. hade velat möta någon på detta stället och nästan mitt i natten, efter en tröttande film.
Niklas B skriver
”Varför valdes inte ett lugnare ställe för mötet, om det var förutbestämt? Vid Dekorima denna fredagskväll kunde det ju ha vimlat av störande folksamlingar.”
Min personliga teori är att själva mötet inte var tänkt att ske utanför Dekorima utan exempelvis på restaurant Bohemia längst in på Tunnelgatan som var öppen vid mordtillfället. Däremot kan det i förväg ha överenskommits att personen makarna Palme stämt möte med skulle möta upp makarna Palme på Sveavägens trottoar utanför Skandiahuset för att sedan göra sällskap till Bohemia.
Ett sådant scenario backas upp av vittnesmålen där flera personer uppfattade paret Palme och mördaren som ett sällskap som sneddade över Sveavägens trottoar från en punkt söder om annonspelaren och in mot Dekorimahörnet. Taxiföraren Anders D observation av paret Palme och en tredje person stillastående söder om annonspelaren ger stöd för att personen paret Palme stämt möte med mötte upp statsministerparet just där och att de blev stående och småpratade en kort stund innan de påbörjade promenaden mot Bohemia
Även blodpölens placering anmärkningsvärt långt in på trottoaren tyder på att paret Palme och mördaren inte var på väg rakt fram mot Kungsgatan utan avsåg att svänga in på Tunnelgatan i riktning mot exempelvis Bohemia. Av blodpölens läge framgår att Olof befann sig så långt in på trottoaren att om makarna Palme tänkte fortsätta söderut mot Kungsgatan hade de behövt vika av åt höger ut mot Sveavägens körbanor. Annars hade de krockat med skylten som visar Brunkebergstunnelns öppettider
Nu ser jag inte mötesscenariot som det mest sannolika, men i riksrevisionens rapport noterar de just att korsningen Tunnelgatan-Sveavägen är den sista platsen att genomföra mordet på innan man närmar sig mer folkrika delar av staden (Kungsgatan har jag för mig de syftar på då). Så ur det perspektivet finns det en logik att det trots allt sker där det gör (utöver det faktum med den ganska så lämpliga flyktvägen uppför trapporna).
Mordet kanske inte skedde under optimala förutsättningar, men jag ser alltid det ur ljuset att det funnits en deadline (Moskvaresan) som man hela tiden haft att arbeta mot. Man fick ta de tillfällen som presenterades och att det sannolikt aldrig skulle uppstå ett helt optimalt tillfälle ur gärningsmännens synvinkel.
Ja, det är en intressant aspekt. För en gm som griper tillfället i flykten var hörnet en bra plats men kanske inte optimal om man skulle ha möjlighet att själv välja plats då set trots allt ‘är mycket folk på Sveavägen.
Vad tror ni om Ulf Lingärdes teori angående walkie-talkie observationerna den 28 feb 1986
Citerar från ett brev från Ulf L till Inga -Britt A. Daterat 19980603
”Polisiakttagelserna är av två slag.
Dels män med walkie-talkies, dels övriga. De förstnämnda har en ganska egendomlig
historia. De har nämligen inte med Palmemordet att göra. Männen jobbade för Säks
ryssrotel med att försöka ta en mycket hög militär på bar gärning i sin kontakt med
öst. Det handlar om en betydligt högre uppsatt person än Wennerström på sin tid,
fortfarande i livet, men numera pensionär.”
”Det får väl betraktas som en ödets ironi att jag nuförtiden deltar i skyttetävlingar och
vapensamlarträffar tillsammans med fotfolk från Operation Morgonrodnad. Det sista
som du behöver veta är följande. En trio AGAG-män har suttit och styrt i
Palmegruppen sedan Holmér frånträdde. En sitter kvar ännu denna dag. Jag kan
namnge dem och du kan gissa dem, men där går gränsen för mitt engagemang.”
https://drive.google.com/file/d/1pdE_2QKCBA2MK8JqwwvqMA4GkkHKY-Ik/view
Brev till Inga-Britt A
Ulf Lingärde, avliden 2001, var under ett antal år en flitig Palmedebattör. Han skrev på ett sätt som var avsett att ge bilden av att han visste mycket viktiga saker med anknytning till mordet och till den svenska säkerhets- och underrättelsevärlden, saker som tyvärr inte helt och hållet gick att uttrycka alldeles öppet. Ett återkommande tema var också att han själv drabbats av förföljelser.
Det är fullt möjligt att i alla fall vissa av de saker han skrev hade sin grund i verkligheten. Men jag anser att hans påståenden ska bedömas med skepsis tills det kommer klara belägg för att han hade rätt.
Birger Elmér, IB-chefen, sade en gång att journalister var bra spionämnen. Något av det mest intressanta Ulf Lingärde skrev, tycker jag var denna korta mening: ”Det är inte många som vet att Jan Guillou reste runt i Östeuropa för IB:s räkning på 70-talet.” Har en liten teori om det: Vad sägs om att Peter Bratts journalistiska grävande om IB nådde IB:s kännedom långt innan det mediala avslöjandet och att Guillou fick uppdraget att övervaka och skademinimera avslöjandet trots att han till synes jobbar aktivt sida vid sida med Bratt? Och att han sedan tog fängelsestraffet ”för sakens och syns skull” dvs offrade sig ganska mycket för svenska u-tjänsten för att dölja sin dubbla roll? Skulle kanske inte förvåna mig i varje fall.
Det där får betraktas som en spekulation, som jag ser det.
Möjligen skulle det kunna betraktas som förtal. Men det är ju ingen hemlighet att den kanske mest berömda av de litterära hjältar som Guillou skapat, underrättelseagenten Carl Hamilton, startade sin hemliga karriär som just IB-agent. Enligt romanerna rekryterades han till sitt första uppdrag av den legendariske IB-chefen, ”Den gamle”. Det är svårt att tänka sig annat än att den gestalten byggde på den verklige personen Birger Elmér som var chef för IB när organisationens existens avslöjades.
Enligt Guillous egna uttalanden kom han och Elmér vid någon tidpunkt att bli personliga vänner som umgicks privat.
Fast romanfiguren Carl Hamilton känns mest som om det vore en drömfigur som Jan Guillou själv skulle ha velat vara upplever jag det som. Guillou sade någonstans i en intervju för några år sedan att han ogillar att ha Södertälje som födelseort i sitt pass. Han förklarade nte varför men så var det i varje fall. Guillou föddes i en bil på motorvägen som råkade passera Södertälje på väg upp mot Stockholm då han såg dagens ljus för första gången. Om man så ogärna vill förknippas med den tuffa, gamla industri- och arbetarstaden Södertälje har man förmodligen lite problem med sin självkänsla. Romanfiguren Carl Hamilton har ju inget problem med sin självkänsla vad jag vet. Tvärtom. Om man jag måste välja mellan att lita på Lingärde eller Guillou väljer jag tveklöst Lingärde. Själv tycker jag tanken om att Guillou en gång jobbade för IB är oerhört kittlande. 🙂
Jag tror att frågan om Jan Guillous självkänsla ligger utanför debattämnet i den här tråden.
Tack Gunnar. Värdesätter dina synpunkter på Lingärdes trovärdighet väldigt mycket. Jag har under många år funderat på just Lingärdes trovärdighet. Vad som dock är intressant är att han under ett antal år trots allt verkar ha åtnjutit visst förtroende hos Palmeutredningen (under Ölvebros ledning) att döma av de dokument/korrespondens han hade med utredningen, som nu blivit tillgängliga.
Lingärde förekom dessutom rätt ofta som Palmemordsexpert i massmedia, inte minst på Dagens Nyheters debattsida, de närmaste åren efter mordet. Den som har tillgång till DN:s digitala arkiv kan lätt konstatera den saken och se att han spekulerade ganska livligt och inte alldeles konsekvent, men med ett sätt att skriva som utstrålade en viss auktoritet.
Det var säkert så att Ölvebros spaningsledning ansåg att det var lämpligt att lyssna artigt på honom. Däremot vet vi ju att Ölvebro med kollegor rätt snart valde att satsa på en helt annan sorts lösning än den typ som Lingärde förespråkade. Just den omständigheten talar givetvis inte för att han skulle ha varit fel ute när han hävdade att det låg en politisk komplott bakom mordet. Det är när vi kommer ner till detaljer som jag blir mer tveksam.
När jag såg om Lingärde så intresserade jag mig för hoten eftersom jag sett (samlat) brev med hot som man kunnat se på nätet. Vittnen fick brev o bilar stannade utanför deras hem o sen mannen på fiket som stämt träff med Anna Hage. Måste ju finnas mycket sånt i utredningen.
Ska efter jag fått ut min begäran om de kollat något om boken Kontraktet begära ut om de gjort ngn sammanställning om hoten. De hade iaf dom i en särskild pärm läste jag.
Ja, det skulle vara intressant att ta del av.
Visserligen kan man nog räkna med att det funnits personer som föreställt sig hot som i verkligheten bara existerat i deras huvuden. Liksom hot som drabbat människor av andra anledningar än Palmemordet men som kan ha misstolkats av dem som utsatts för hoten. Plus förstås hot från förvirrade personer som tagit intryck av Palmemordet.
Men när allt sådant är borträknat kan det finnas kvar hot som faktiskt haft att göra med mordet och som haft syftet att få personer att tiga med det de vet.
I den mån sådana hot förekommit ska vi dock inte vara säkra på att den som utsatts för dem tagit kontakt med polisen och berättat om dem.
Men med allt detta sagt: bra initiativ!
Bara en kort kommentar. I det PM som Lingärde lämnade in till Olle Stenholm 1993-04-04 påstår han att Palme skulle sett till att Indien fick överta 650 kg kärnvapenuran, som legat i förvar på Forsmark. Jag kontaktade i den vevan George Perkovich, en av världens främsta experter på Indiens kärnvapen, som uppgav att det vore fullständigt omöjligt, inte bara otänkbart. Indiens kärnvapenutveckling skulle sett helt annorlunda ut, menade han, och det är något man visste/vet en hel del om. (Har tyvärr inte kvar mailet från Perkovich, så kan inte citera ordagrant).
Här är länken till den PM från Lingärde som nämns av Gunnar P.
Jörgen.
Du hänger upp dig på allt för mycket millimetrar och hundradelar. Jag skrev om min runda uppe på åsen bara som ett exempel för att påvisa att du INTE kan kategoriskt hävda att det är omöjligt. Detsamma gäller Grandpromenaden och andra avstånds-/tidsmätningar. De lämnar möjligheten öppen. Sedan är det givetvis så att vissa möjligheter är mer och andra mindre troliga. Men ditt sätt att argumentera leder i förlängningen till att Palmemordet i sig är otroligt (oavsett konspirationer eller inte har det bara skett ett enda statministermord i Sverige genom historien) och därför bör inte någon ha skjutit Palme alls. MEN nu vet vi att Palme blev mördad och då måste per definition någon alltså ha utfört det. Vi har en person som ljuger och går att knyta till brottsplatsens absoluta närhet. Det räcker för att vederbörande bör vara höggradigt misstänkt. Tyvärr är det förmodligen inte längre möjligt att få reda på exakta detaljer (som stillar din millimeterhunger). Att utredningsläget är som det är 30+ år efter mordet betyder INTE att Palme inte sköts och inte heller att Skandiamannen är oskyldig.
Och nej, innan något geni tolkar min föregående mening som att ”dåligt bevisläge = en specifik person automatiskt skyldig”. Det är inte det jag säger. Av de tänkbara kandidaterna, inklusive en idag okänd gärningsman som på något sätt upptäcker OP, tar sig till mordplatsen, försvinner därfrån och håller det hemligt genom alla år utan att åkt dit, så är självklart Skandiamannan den helt klart ledande kandidaten. Håller det juridiskt – förmodligen inte. Men jag är mer intresserad av händelseförloppet än juridik.
Andreas C.
Nu tycker jag nog att du hamnar väl snett.
Personligen har jag helt enkelt lämnat Grandpromenaden åt sitt öde.
Diskussionen är inte aktuell eftersom Krister Petersson inte sagt ett pip om att SE kunnat befinna sig vid Grand vid tiden då Palme påbörjade sin promenad.
Däremot var det relevant att nagelfara den möjligheten då den var som allra mest i ropet – vid tiden för Thomas Petterssons återkommande utspel i frågan.
Om det inte var tillåtet att använda sig av sträckor och tider i den analysen hade TP stått oemotsagd. Han gjorde det själv i Veckans brott å bästa sändningstid..
Millimeter har jag aldrig använt, utan har hållit mig inom ramen för vad som är möjligt inom meter och minuter.
Det var inte möjligt att starta efter Palme, gå den dubbla sträckan, stämpla ut, samtala med väktare och komma ut, gå Palme till mötes, och förfölja honom till mordplatsen.
Diskussionen är tack och lov därmed till ända.
Det betyder förstås inte att jag anser att mordet inte kan ha ägt rum.
Det är en mycket märklig slutsats.
Orimligt är det också att Engström enligt din modell skulle ha tagit ett femminutersvarv uppe på åsen och sedan återkommit till mordplatsen. Förstås lika orimligt om det handlat om 6, 7 eller 8 minuter. Jag ger dig ändå rätt i att det är möjligt rent fysiskt till skillnad från just Grandpromenaden.
Jag anser f.ö att Engström placerar sig själv på mordplatsen i egenskap av vittne tillräckligt många gånger för att man ska kunna dra slutsatsen att han är omöjlig som gärningsman.
Nån som har en länk till förhören med Engströms fru? (omnämnda i Expressen, https://www.expressen.se/nyheter/stig-engstroms-exfru-i-forhor-om-mordnatten/).
Intressant att se vad hon sa om Engströms samtal hem kort efter mordet. Innehöll det detaljer om händelsförloppet som mördaren inte kunde ha koll på vid den tidpunkten?
Per J
Förhör med Engströms ex-fru
https://drive.google.com/file/d/1yiH-muvEHlRVBTZ4ldasqMoDvIzxfNOw/view
https://drive.google.com/file/d/1N0mg2u2l6HMKaocMDAze88Nz6dwcjyhA/view
https://drive.google.com/file/d/1mtAykoegy8CY3tmL_U-090McCDtGmrdS/view
https://drive.google.com/file/d/1CQotawvbCCnwwbTKIRhYJBq1gzuNZQmP/view
https://drive.google.com/file/d/10EYqYDCCWjB82VIUW9QIswYkA-tnQSEh/view
https://drive.google.com/file/d/1Wljf2pA-9YTEfirUXZ3_l4pKmg1AUEpf/view
Stort tack!
Förhör med Engströms ex-fru 2017-09-07
https://drive.google.com/file/d/1h52ysVXTanpq3HQSbBvllTRscnhCwrUL/view
Ex-frun om vad E. sagt när han kom hem på mordnatten:
”Sedan var det två undersköterskor som hade stannat och en taxichaufför. Detta uppgav Stig för [—–])”.
Är det inte lite konstigt att som gärningsman uttala sig så specifikt i ”onödan”?
Visst, man kan ju alltid säga att det är det som är poängen och var en del av en noga uttänkt plan men ändå…
Jag är inte helt säker på att det var Stig E som Yvonne N såg.
Rymmer en väska på 20*15 cm en revolver med 4 eller sextums pipa?
Victor G hade väl också någon sorts handledsväska?
Lång mörk rock kan inte ha varit ett ovanligt klädesplagg.
”Medans mannen sprang försökte han stoppa ned eller ta ut något ur en väska
han bar i vänster hand, Mannen gjorde rörelser, som om han med den högra
armen exempelvis sökte dra upp ett blixtlås, Väskan var i storlek ca 20×15
cm, [Yvonne N] såg inte till någon rem eller liknande som fladdrade,
Väskan var mörk till färgen, N undrade för sig själv varför han inte stan-
nade och ordnade till med väskan, Mannen ignorerade N och L.
Mannen hade en mörk rock, troligen svart, som var uppknäppt och fladdrade,
Rocken var ungefär till knähöjd, Rocken måste ha varit av något tunnt mate-
rial, eftersom den fladdrade mycket, Rocken verkade var mörk även på in-
sidan, Något foder syntes ej, I övrigt var mannen helt mörkklädd,
N uppfattade det som om mannen hade en mörk tröja under rocken,
Mannen hade huvudet nedböjt, medan han sprang, Han hade sin blick riktad
mot väskan han höll på med, N riktade sin uppmärksamhet mot mannens
händer och vad han höll på med, N såg mannens haka. Han hade inget skägg.
N såg inte om mannen bar glasögon, Hon reagerade inte för
om mannen hade någon huvudbonad eller ej, Åldersmässigt hänförs mannen till
mellan 35-45 års ålder, Mannen var inte tjock, snarare satt eller grov,
Det verkade som om det var jobbigt för honom att springa, Vid ett till-
fälle verkade det som mannen halkade till, Det var snömodd, Mannen hade
ljus hy, på det lilla N såg av mannens haka, Han var ca 175-178 cm
lång, N och L kommenterade inte mannen.”
Vittnesmål Yvonne N
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMaHRzcFA4dnEwT2s/view
En väska i den storleken rymmer inte en sådan revolver, men den kan ju ha varit något större i verkligheten. Yvonne hann säkert inte göra någon exakt uppskattning under den korta tiden.
Tror att en 4 tums magnumervolver är ca 25 cm, och en sextums revolver ca 30 cm inklusive kolven. Det är ju bara piplängden som anges, och SE:s handlovsväska framstår då som underdimensionerad. Den ser också ut att vara av mjukt skinn.
Knappast tänkbart att han gick omkring med en jätterevolver i den till vardags.
Han hade troligen både glasögonfodral, nycklar och plånbok någonstans, och för det ändamålet var nog väskan mer lämplig. Det hade annars behövts en axelremsväska för att få med sig allt om han inte stuvat fickorna fulla.
Ingen på mordplatsen såg någon väska, och det kan tyda på att det inte var gm hon såg, men det kan också tyda på att den bars innanför den uppknäppta rocken i en rem, trots att hon inte såg någon. Den borde ju i så fall inte ha fladdrat.
Jörgen G, gärningsmannen hölstrade revolvern 1-2 sekunder efter mordet. Han utvärderade offren. Han höll ansiktet bortvänt från vittnena på Sveavägen. Inte ens AB såg hans ansikte. Sedan ”rundade” han OP innan han sprang in på Tunnelgatan. Dvs han klafsade inte runt i i blodstänken.
Han lämnade inget efter sig förutom 2 kulor och ett lik. Brottet var kaotiskt skriver Kling och Klang. Grönköpingsanalysen är patetisk. Om inte detta mord vara perfekt i sitt utförande, vilket mord var då det?
Om mördaren var den springande mannen på David Bagares gata, inte skulle han leka med revolvern där. Om han det var han som sprang där, och joxade med en ”väska”, så var det ett fodral till en WT. Sambandet mellan revolver och ”väska” kan vi nog glömma.
Yvonne N pekar 1989 ut Christer P som liknande den man hon såg. Eftersom det inte finns några likheter mellan Christer P och Stig E så är det osannolikt att det skulle varit Stig E hon såg. Riksrevisionens rapport anser det möjligt att det är en walkie-talkie i väskan. Jag tror detsamma. Som Jörgen skriver så torde väskan vara för liten för att rymma en revolver.
Mårten Palme har ju hävdat att både CP (under ed i domstol) och SE liknade mannen han såg utanför Grand. Så de måste ha varit ganska lika varandra, eller?
Erik K: Ja kanske om man blundar 😉
Jag vill inte säga något ont om Mårten, det är illa nog att ha förlorat sin far på detta vis. Det är förståeligt om han vill få något slags avslut. Jag kan både förstå och acceptera det.
Ja, det är ju svårt att hitta två personer som är så lika varandra.
Något liknande gäller den så kallade flygledaren (utanför Grand). Han har också pekat ut flera personer (foto-konfrontationer) som liknande Grand-mannen. De lär inte liknat vararandra ett smack (enligt uppgift).
Det borde givetvis i objektivitetens namn rapporterats av Anders Helin i rätten. Men av någon mystisk anledning glömde han de. Det bara bidde så, som Tjorven sa i Saltkråkan.
Attans vilken otur han hade den där CP. Det bara bidde så …
Angående förhöret med Christoffer A.
https://drive.google.com/file/d/19ajGb62-Jijk8aJbiPys8CtPVbAxD0cm/view
Det är ju en märklighet på sidan 5. De har ju struket över något som står i en tidning och hans svar.
Hur kan något som står i en tidning, vara hemligt?! Varför är svaret hemligt?
Hans namn är maskat också. Så han heter tydligen något annat?
——får vidare berättat för sig att det i artikeln i Svenska Dag-
bladet, står att —————————–. Då säger ———–
— att ——————- och att han ——————————-.
Jörgen G, Gruto, Kalle m.fl. – Betr. att SE var på Skandia på måndag 3 mars
I förhöret nedan framgår på sidan 6 och 7 att praoeleven Henrik H och en kollega till SE kommer ihåg att SE återvände till Skandia på måndag 3 mars trots att han skulle ha varit på semester i Idre sedan 1 mars. Dessutom finns mail från praoeleven som bekräftar hans iakttagelse.
Iakttagelserna 3 mars blir märkliga eftersom exfrun hävdar att hon och SE åkte till Idre på söndag 2 mars. Varför var hon tvungen att säga det? Enda rimliga förklaringen är att SE hämtade det gömda mordvapnet.
PU var sparsam med detaljer 10 juni, men just denna detalj om 2 mars tog de upp. Undra vad baktanken var.
https://drive.google.com/file/d/1x0wbDMQdwrqAKGBwjzyQxp3eJgphntHF/view?fbclid=IwAR3Lmlj5a_k3jAy9HWbyfvvsFA6hDkf3EF_3b0vhhDfmvHERXJRPXMzb3Hc
——————————-
Jörgen: Såg att din teori – om att SE omöjligen kan vara Grandmannen eftersom SE stämplade ut 23.19 – har fått fäste i en annan blogg. Inlägget tar fasta på att SE omöjligt kan han ha genomfört språngmarschen i Usain Bolt-fart med dessutom en massa svängdörrar att passera.
Nej, Mikael, det du påstår framgår inte alls av förhöret.
Vad som framgår är att Thomas Pettersson 2017 påstår att en praoelev vill minnas att Stig Engström var på Skandia den 3 mars.
Du skriver också att det ”finns mail från praoeleven som bekräftar hans iakttagelse”. Det nämns i alla fall inte något om ett sådant mail i detta förhör med Thomas Pettersson. Men självklart vore det intressant att läsa det. Om det existerar och om du återger det korrekt och om det framstår som övertygande så är det givetvis värt att uppmärksamma.
Slutligen skriver du att det i förhöret framgår att ”en kollega till SE kommer ihåg att SE återvände till Skandia på måndag 3 mars”. Vi har redan noterat att det är Thomas Pettersson som förhörs, varken prao-eleven eller kollegan. Men här ska dessutom tilläggas att Thomas Pettersson faktiskt inte alls påstår att kollegan säger att Stig Engström var tillbaka den 3 mars.
Om den här diskussionen ska föras på ett meningsfullt sätt så måste detaljerna vara rätt så långt det är möjligt.
63.1 Mail från Stig Engströms praoelev 2017-03-01
https://drive.google.com/file/d/1b_4RJXCB7MoRwxCW_5XPI0LlRLjhhjvk/view
Det var alltså ett tips till Leif GW Persson som gått vidare till Palmeutredarna. Av allt att döma var det skrivet av någon som arbetade på Skandia vid tiden för mordet, men knappast någon prao-elev. Snarare låter det som en arbetskamrat – möjligen den arbetskamrat som Thomas Pettersson nämner i polisförhöret.
Det som är av störst intresse är förstås att personen som skrivit minns att han hörde Stig Engström tala i telefon med polisen i samband med att han själv kom till jobbet. Han tror att det var måndag morgon den 3 mars, men som framgår är han inte säker på om det var den dagen.
Om Stig Engström skulle ha tagit sig till Skandiahuset den 3 mars för att i all diskretion ta hand om mordvapnet som Mikael A tror (och sedan förneka att han varit där) förefaller det ju lite konstigt att han skulle passa på att ringa polisen i samband med ett sådant ljusskyggt besök.
I vilket fall, om Engström talat med polisen den 3 mars borde det förstås synas i Palmeutredarnas material om förhörskontakter med honom. Den som kontrollerar saken finner dock lätt att någon kontakt mellan Engström och polisen den 3 mars inte finns registrerad. Däremot ringde han polisen måndag morgon den 10 mars, närmare bestämt klockan 9.52.
Det är väl en ganska rimlig gissning att det var det samtalet som hans arbetskamrat råkade höra lite grann av.
Detta framstår med andra ord som ännu ett krystat försök att knyta Engström till mordet.
”Detta framstår med andra ord som ännu ett krystat försök att knyta Engström till mordet.”
Och den stackars exhustrun som misstänks ljuga för att skydda SE.
Hej, det mest intressanta med förhören med SE:s exfru för mig är att klura på varför utredarna frågar de frågor de gör. Tänker mig att de internt hade en någorlunda tydlig teori om bakgrundsbilden till mordet, som kan skymta fram i frågor, som man medvetet frångick vid presskonferensen för att hålla sig konkreta saker. (Tänker mig även att Mårten P fick ta del av mer av en sådan helhetsbild.) När jag skummade förhören med exfrun så var det frågor om bl a samtal till präst som särskilt stod ut, liksom frågor om bekantskapen mellan SE och en person med kort namn (maskningen).
Jag menar inte att Palmeutredarnas teori om bakgrunden nödvändigtvis skulle stämma, men jag ser det som högintressant att försöka klura ut deras tentativa helhetsbild utifrån befintligt underlag då framställningen på presskonferensen lämnade så mycket att önska. Kort sagt, så ligger det nog mer substans bakom utpekandet än det man av pragmatiska skäl valde att skylta med.
Vissa aspekter lär vara svåra att komma åt, som eventuella kopplingar till Stay Behind (jag tolkar det som så att förhörsfrågor om SE:s priviligierade arbetssituation och den dyra kameran pekar i en sådan riktning). Det är även en hel del som ser intressant ut från förhör med vapensamlarens döttrar men som är maskat. Det går framförallt ganska tydligt att ana att utredarna inte tror på en hel del exfruns uppgifter – frågan är, som i övrigt, på vilka grunder.
Gunnar
Måndag den 3 mars 1986 är antagligen en dag som många minns då de återvände till skolor eller jobb. Särskilt för en praoelev som reste utifrån till händelsernas centrum i form av Skandiahuset.
På sidan 247 i boken bekräftar TP att han haft UPPREPADE kontakter med Henrik H. Att SE kom in till Skandia på morgonen den 3 mars bekräftas även av en kollega och vän till SE som har tydliga minnen av det.
Under de mer än två år som har gått har TP inte behövt backa på något, istället återupptogs utredningen med resultatet att SE inte går att förklara bort.
Så exfruns 2 mars eller TP:s 3 mars råder nog ingen tvivel om för de flesta vem som har rätt.
Vad prao-eleven Henrik H berättar i Thomas Petterssons bok är att Stig Engström gick runt på jobbet den 3 mars och pratade med alla arbetskamrater som ville lyssna om sina upplevelser i samband med mordet. Att Engström säkert berättade om mordkvällen för folk i sin omgivning på Skandia finns det väl ingen anledning att betvivla. Men de minnesbilderna ger ju inte direkt intryck av att de handlar om en desperat mördare som dyker upp för att sopa undan sina spår.
Det intressanta är förstås om det finns skäl att tro att det var den 3 mars Engström dök upp. Thomas Pettersson etablerade kontakt med den forne prao-eleven 2011, 25 år efter mordet. Efter så lång tid kan minnesbilder vara högst osäkra, i synnerhet om de gäller saker som inte verkar ha så väldigt stor relevans när de inträffar.
Enligt Thomas Pettersson kontaktade prao-eleven Palmeutredarna 1993, det var ju betydligt tidigare. Vad som kan stå i polisens anteckningar från den tiden är i så fall mer intressant.
Det dokument som var rubricerat som om det handlade om praoeleven, det som Eilert länkade till i den här kommentaren handlade helt uppenbart inte om honom, utan om en av Stigs arbetskamrater – rimligtvis den som Thomas Pettersson nämner i not 50. Men den arbetskamraten medger att han är osäker på datumet för sin minnesbild av när Stig Engström kom tillbaka till Skandia. Och med tanke på att han hörde SE tala i telefon med polisen vid det tillfälle han minns finns det alltså all anledning att tro att det var den 10 mars – inte den 3.
Mikael A
Det är alltså bara som TP minns det hela.
Om det nu också var praoeleven som författat brevet till Leif GW så skriver han ju att det är osäkert vilken dag det var.
Jag tycker för övrigt att det är märkligt att en praoperiod är förlagd under sportlovsveckan. Kanske var det egentligen måndagen den 10/3 han överhörde samtalet, för då sker en uppföljning av det tidigare förhöret kl 09.52.
Den andra personen som för TP uppgett att SE var tillbaka på jobbet veckan efter mordet är inte heller någon trovärdig källa. Det är TP som uppger detta, och veckan efter mordet kan syfta på nästkommande måndag eftersom ingen veckodag anges.
Det var alltså det hela?
Vi är mycket långt ifrån något smusslande med revolvern som legat gömd i något skrymsle i Skandiahuset över helgen.
Att även personer på andra bloggar inser det osannolika i Grandpromenaden är förstås glädjande, men för min del är den diskussionen avslutad och vunnen.
Förhöret med det sent tillkommande vittnet Anders E är intressant. Mycket talar för att han och hans kamrat Christoffer A kom till platsen ca 23.35. Det är det ungefär i samma veva som SE gick därifrån.
De kan finnas ett gemensamt inslag i deras berättelser.
Detta står i förhöret:
”Ett kort stycke därifrån såg han två flickor varav en var ljushårig och eventuellt hade en rosa kappa på sig. Denna flicka var blodig om händerna.
Anders E frågade då vad som hänt.
Då berättade flickan med de blodiga händerna att en hade blivit skjuten och att det var Palme.
Det var dock ingen som ville tro på flickan som sade detta att Palme skulle ha blivit skjuten.”
Detta berättas av Engström:
”Då beslutar jag mig för att gå tillbaka till Skandia och receptionen för att ringa hem till min hustru och fråga när nattbussen går hem. Jag hinner
väl ungefär en fyra – fem meter när den här flickan som
jag hade till vänster om mig i ursprungsskedet, när hon
får syn på mig så kommer hon fram, och så säger hon. Vet du vem det är dom har skjutit, säger hon, när jag säger
att, nej ingen aning då så säger hon så här, det är Olof Palme. Jag minns de här orden väldigt tydligt så de
är jag väldigt säker på, för jag säger nämligen, nej du skojar, säger jag till henne, varpå hon säger, nej du,
säger hon, sånt skojar man inte om.”
Meningen i förhöret med Anders E: ”Det var dock ingen som ville tro på flickan som sade detta att Palme skulle ha blivit skjuten.”
implicerar att det fanns fler personer närvarande vid tillfället, och att Anna H inte blev trodd av personerna runt omkring. Att hon sagt ”sånt skojar man inte om” ligger mycket nära till hands.
Det bör kunna vara samma händelse de berättar om, men i något skilda tappningar. Tidsmässigt verkar det stämma mycket väl.
Snyggt letat. Det besvarar dessutom – i än högre grad – argumentet att Stig E inte kan ha samtalat med Anna H eftersom hon inte minns att hon sagt att det var Palme till någon på platsen. Här finns alltså två vittnen till saken.
Bra jobbat Jörgen!
På tal om dessa 2 vittnen så finns de ju också på bild från platsen och jag noterar att det på Remstams sida är en förstoring över bild nr 19 som mkt väl kan vara Engström. Dvs inte den tidigare bilden som förmodligen föreställer en kriminaltekniker.
Här: (mannen till vänster om den person som går på trottoaren)
Förstoring:
Ja, den figuren är betydligt mer lik SE på väg tillbaka till Skandia förmodligen då.
Vet man vem som tagit bilden? Minst två fotografer på plats i detta skede.
Vet ej tyvärr, försöker komma vidare med detta. Inte för att det egentligen bevisar något men kan det fastställas att det är SE så vet vi hur han var klädd i alla fall och att det är högst sannolikt att han hört den konversation du beskriver i tidigare inlägg.
Svarar på mitt eget inlägg. Denna bild skall ha tagits av Ulf K.
Första 2 fotografer på plats tycks ha varit:
Ulf K
https://drive.google.com/file/d/1rcVZ_u7QbmGD5s730_KFslHXLGgHSiTA/view
och Karl M
https://helagotland.se/6681066
Jämför med bild fem här: http://www.nationensfiende.se/wp-content/uploads/fup/PP847_2396_13_G1_1096_02.pdf?fbclid=IwAR19i33QmXzLnard_5EkqLmi8sIanqhKbFwwJmi6fufwDikoPuSQZQdUw60
Samma fotograf fångas på bild på nästan samma plats.
Bilen som syns är nog inte GS Saab. Vilken ger en indikation om när bilden kan vara tagen.
Typisk en uppgift som han kan ha snappat upp i media och gjort till sin egen. Ni får leta upp en rejäl kofot om ni ska försöka att bända bort Stickan och komma runt honom.
Stig Engström var en reklamgrafiker som anlände till platsen mycket kort efter mordet, vimsade runt lite på platsen bland övriga vittnen utan att göra något större intryck, och hade ungefär de interaktioner han själv berättar om, även om han överdriver sin roll/centralitet (han var ju känd för det bland sina vänner).
Hans insats i vändandet av Palme bestod exempelvis i att han drog lite tafatt i dennes ben och sedan drog sig undan efter att ha blivit åthutad.
Sen gick han tillbaka till jobbet, och sen åkte han hem, och sen berättade han om det här om och om igen, gärna med viss förstoring av sin egen roll.
Simsalabim. Därmed är vi runt honom.
Du vimsar runt med lite vaga argument. Det duger helt enkelt inte i mina ögon.
Var och en får bedöma om Adam M:s argument är vaga eller inte. Var och en får också bedöma om du över huvud taget tillför några argument med din senaste kommentar.
Låt oss föra debatten med fokus just på sakfrågor och argument.
Ja Stig anländer till mordplatsen kort efter mordet, efter 5-6 sekunder som han säger i något förhör. Då är ju mördaren fortfarande kvar på platsen.
Att någon rycker i Olofs ben kan vara precis vem som helst, troligen någon i Stefans sällskap. Att Anna nämner någon vaktmästare från Skandia beror sannolikt på att hon har följt medias rapportering, för hon tittade inte upp och såg vem som ryckte i benen.
Simsalabim. Därmed är vi fortfarande inte runt honom.
Erik skriver
”Stig anländer till mordplatsen kort efter mordet, efter 5-6 sekunder som han säger i något förhör. Då är ju mördaren fortfarande kvar på platsen.”
Om Stig och mördaren är samma person kan inte Stig ha anlänt till mordplatsen 5-6 sekunder efter mordet. Stig kan i så fall möjligen vara en medgärningsman men inte den person som avlossade skotten eller hur tänker du Erik om Stigs roll i dramat?
Anna H ger inte Stig alibi eftersom hon inte såg vem som drog i Olofs ben men som jag nämnt i andra kommentarer så ger väktarna i Skandias reception Stig alibi för att kunna ha varit på plats utanför Dekorima flera minuter innan mordet som vittnet Inge M uppger. Inge M satt ju i sin bil på andra sidan Sveavägen flera minuter innan mordet skedde och kunde observera gärningsmannen stå och vänta in sitt offer. Hur kommer du runt Inges vittnesmål?
Det Verkar ju genomgående i Stigs vittnesutsagor, att han lägger sig så nära GM som möjligt i syfte att kunna framstå som att han är förväxlad med GM.
Inge M tror att GM har stått och väntat, men han säger att han inte är säker på den uppgiften. Jag tror snarare att det är Anders B med sin ”Gökboet” mössa som han har sett.
Erik
Även Anders B som ju kanske bäst sett GM säger ju att GM hade en stickad mössa. Han ritar även en teckning av gärningsmannens huvudbonad som liknar en ”gökboet” mössa.
Gökboets mössa har inte kanten upprullad utan platt och fint uppvikt. Jag tror fortfarande att en keps neddragen i pannan lätt kan förväxlas med mössa med upprullad kant, särskilt när den inte iakttas särskilt noggrant i skumrasket.
Inge M är faktiskt säker på att gärningsmannen fanns på plats flera minuter innan skotten.
Uppgiften från Stig E att han kom till mordplatsen bara 5-6 sekunder efter skotten är absolut inte till hans fördel. Alla vittnen som hört smällarna och tittat mot Dekorimahörnet kunde ju se att förutom paret Palme fanns bara mördaren där innan denne sprang iväg in på Tunnelgatan. Alla vittnen hade samstämmigt kunnat uppge att ingen annan person än makarna Palme och mördaren var där vid den tidpunkten.
Om Stig var mördaren låg det tvärtom i hans intresse att senarelägga sin ankomst till mordplatsen så mycket det bara gick och han borde ha sagt att han kom till mordplatsen först när ett stort antal andra vittnen hade samlats och han kunde försvinna i mängden.
Stig har också uppgett att han pratade med väktarna bara en mycket kort stund och kortare tid än väktarna uppger. Hade han varit mån om att ge sig själv alibi hade han givetvis gjort allt för att förlänga tiden från utstämplingen tills han nådde mordplatsen.
Samma sak med att han sagt sig hjälpa till att vända på Olof. Risken att Anna H eller någon annan hade sagt att det inte alls var någon med Stigs signalement som drog i Olofs ben hade varit överhängande. Alternativt att personen som drog i benen själv hade framträtt och sagt att det var jag som drog i benen och jag heter inte Stig E och jobbar inte på skandia
Den enkla förklaringen till att Stig tidigarelägger sin ankomst till mordplatsen är att han helt enkelt underskattat hur lång tid som hann gå från att han hörde skotten tills han kom dit men han ljuger inte medvetet om saken.
Han talar troligtvis sanning i den avgörande frågan när han uppger att han kom ut från skandiahuset och strax därpå hörde skotten och strax efteråt kom fram till Dekorimahörnet. I det läget hade han inte en tanke på att han själv kunde bli misstänkt för att vara gärningsman och måste ge sig själv alibi.
Jonas J
Bra inlägg, jag håller med. Det har flera gånger redovisats tidsscheman för Engströms förehavanden på och omkring mordplatsen efter mordet av skribenter på denna blogg och dessa stämmer väldigt väl in på Engströms egna vittnesmål om man antar att dessa 5-6 sekunder istället rör sig om 15-30 sekunder. Jag hittar då inga större fel i Engströms uppgifter. Jag vidhåller att Engström är ett av de mest konsekventa vittnena. Hans uppgifter har inte förändrats lika mycket över tid som andra vittnesuppgifter. Detta talar starkt för att hans uppgifter är riktiga. Sedan kan man också ifrågasätta hur stor tilltro man ska ha till uppgifter i tidskrifter som ”Proletären” och ”Skydd & Säkerhet”. Dessa tidningars artiklar kan inte betraktas som polisförhör och det som skrivs där är ju som bekant skrivet av journalister, inte Engströms egna ord även om jag inte har något att anmärka på artiklarna i sig, men det är viktigt att ha det i åtanke innan man använder artiklarna som något slags bevis för än det ena än det andra om vad Engström har sagt och gjort vilket definitivt har varit fallet när det gäller tidningen Filter.
Ponera att Stig är mördaren och agerade i affekt. Allt han då gjorde som mördare blev långt ifrån perfekt. Han måste ha tänkt efteråt att shit, dom har sett mig där och där. Mitt signalement är ute i media. Nu är goda råd dyra och han antar en agressiv approach. Han vet inte vad vakterna kommer att säga. Han ser en chans att framstå som att han har blivit förväxlad med gärningsmannen och därav lämnar han de smått förbryllande uppgifterna om att han var först framme, sprang in i gränden osv osv…
Erik
Stämmer det verkligen? I första förhöret säger han ju att han precis kommit ut på gatan när han hör skottet och att han ser flera personer framme vid Palme redan.
http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/stig-engstrom-forsta-forhor-fran.html?m=1
I första förhöret uttrycker han sig lite vagt, att han just hade kommit ut på gatan.
I andra förhöret säger han att ca 5-6 sekunder senare kom han fram till korsningen.
Han ändrar lite här och där som det passar, men verkar alltid tvärsäker och berättar som ett rinnande vatten…
Nu handlar det om polisens sammanfattningar, inte om Engströms egna ord. Men oavsett det, vad drar du för slutsatser av att det i Engströms kan låta lite olika i olika förhör? Är det din erfarenhet att vittnen alltid säger exakt samma sak i förhör efter förhör? Det räcker med att titta igenom ett antal vittnesmål från Sveavägen i Palmeutredningen för att se att så inte är fallet.
Däremot finns det väl anledning att tänka sig att en gärningsman som i lugn och ro förbereder sig för vittnesförhör skulle konstruera en historia som var väl genomtänkt och som han inte ändrade på i första taget. Ja, inte bara en gärningsman, utan var och en som hade anledning att tro att han skulle kunna utsättas för misstankar som var svåra att värja sig mot. Läs förhören med Christer Petterson och se hur han presentar en detaljerad berättelse om sina förehavanden under mordkvällen, en berättelse som han i allt väsentligt håller sig till. Han vet att det kan vara farligt för honom att säga emot sig själv och väger noga sina ord.
Något sådant beteende från Engströms sida kan jag inte urskilja. Men om han hade varit gärningsmannen tror jag att han hade hållit sig till en enkel och sammanhängande story som skulle vara så svår som möjligt att sticka hål på.
Stigs historia är i stora drag densamma, men det är detaljer som tas bort eller läggs till beroende vad som framkommer i media och vad som inte var så genomtänkt från början. Han säger t.ex till frun och folk på Skandia har jag för mig, att det var skytten han sprang efter och inte poliserna. En väsentlig skillnad.
De 5-6 sekunder han nämner i andra förhöret fördröjer han med att han måste titta på klockan, så han inte ser mördaren. Mycket lämpligt. Han ljuger ju uppenbart, som en häst travar, men håller sig förhållandevis bra till sin story så att man inte märker något lurt vid första anblicken. Vem kan undgå att det ligger en hund begraven..
Det behövs inte mer. Det jag beskriver är ett helt normalt, okomplicerat scenario som stämmer med alla kända fakta och som dessutom har fördelen att passa som handen i handsken med det vi vet om Stig Engströms personlighet och uppträdande efter mordet.
Den första invändningen man kan göra är att ingen i första förhörsrundorna identifierar honom som varande i folksamlingen runt platsen, men det gäller ju de flesta vittnen. Det är redan minuten efter mordet 5-15 personer på plats, och sen kommer och går fler hela tiden, längs gatan, från restaurangen och så vidare. I regel identifieras ett vittne bara av andra i protokollen om han/hon var en av de personer som befann sig i centrum av händelsen (Anna H framförallt), eller om han/hon anlände tillsammans med andra. Inget av detta gällde Stig Engström, som var där själv och av allt att döma bara växlade några ord med Lisbeth (som sen körs därifrån) och sen kanske något med Anna H, eller om han bara hör andra föra dessa diskussioner. Det är dessutom bara ett litet fåtal personer som ens tillfrågas om huruvida Stig Engström var där, och det ska noteras att två av dem senare ändrar sig och säger att de minns honom (en pekar till och med ut honom på foto och lägger självmant till att denne man bar keps).
Den andra invändningen man kan göra är att Stig Engström överdriver, söker uppmärksamhet och så vidare. Det är en nonsensinvändning. Han är inte ett konstigare vittne än många andra på platsen. Åtskilliga andra vittnen talar bevisligen osanning, överdriver, söker uppmärksamhet och så vidare, utan att därför ha varit inblandade i mordet. Med den sortens logik skulle man kunna fälla inte bara t ex Christer Pettersson utan även hela hans bekantskapskrets för mordet. De minns fel och småljuger hela tiden.
Med ”Skandiamannen”-typen av tesdrivande resonemang skulle man lika gärna peka ut vittnet N F (”kocken”) för mordet: vi vet att han var nära mordplatsen vid skottögonblicket, men han vittnar ju oriktigt om var på gatan han befann sig och ingen har sett honom eller kan ge honom alibi. (Givetvis är inte N F inblandad, jag tar bara upp det som ett exempel på hur dumt Stig Engström-utpekandet är.)
Till allt detta ska läggas att Engström-utpekandet är särskilt osannolikt, eftersom det kräver en mängd ytterligare sidoantaganden som inte behövs om vi bara utgår från det mest rimliga, nämligen att mordet begicks av någon vars identitet vi utifrån tillgängliga fakta inte kan fastslå. Med Stig Engström måste vi få tiderna att stämma, hitta på en revolver och ammunition och ett skäl till att han har den med sig på väg hem från kontoret, hitta på ett mordmotiv, anta att han har tur och nerver och skicklighet nog att lyckas ljuga sig genom allt detta och att han dessutom får tag på rätt tidningsuppgifter att utgå från (istället för den störtflod av falska och felaktiga uppgifter som florerade dagarna efter mordet), med mera, med mera. Inget av detta krävs om vi antar att det var – tja, någon annan.
Erik skriver
”Ni får leta upp en rejäl kofot om ni ska försöka att bända bort Stickan och komma runt honom.”
Snarare är det alla som förespråkar Stig E som gärningsman som behöver en rejäl kofot för att komma runt vittnet Inge M vittnesmål om att gärningsmannen stod på plats utanför Dekorima flera minuter i förväg och inväntade paret Palme!
Gärningsmannen var på mordplatsen samtidigt som Stig E var kvar inne i Skandiahuset vilket styrks av utstämplingen 23.19 och väktarnas vittnesmål om att de stod och småpratade med Stig E ett par minuter efter utstämplingen.
Inge M vittnesmål måste anses väga tungt då han till skillnad från andra vittnen hade tillfälle att observera gärningsmannen under en längre tid medan han väntade på sina vänners bankomatuttag.
Utstämplingstiden 23.19 och det faktum att väktarna inte bara observerat utan samtalat med Stig E efter utstämplingen medför att Stig E omöjligen kan vara samma person som Inge M observerade stå och vänta vid Dekorima
Varför stod då GM och väntade som en levande måltavla, när han inte ens kunde veta att paret Palme skulle gå över Sveavägen?
IM säger ju också att han inte är säker på det och hur säker/pålitlig är Henry O, som var tjenis med Stig. Han verkar t.o.m ha misstagit sig ca 10 min på den tid Stig återvänder till Skandia. Han säger dock att Stig lämnade vid 23.20.
Erik
Gärningsmannen kunde mycket väl ha vetat om i förväg att paret Palme skulle komma till Dekorimahörnet enligt det så kallade Mötesscenariot. Alltså att Palme blev lurad i en fälla av någon som stämde möte med honom exempelvis på restaurant Bohemia längst in på Tunnelgatan. Själva mötet var troligen inte tänkt att ske utanför Dekorima men däremot kan mördaren eller en medgärningsman ha avtalat om att möta upp paret Palme där för att göra sällskap till lokalen/platsen för mötet
Alternativt stämde inte mördaren själv träff med Palme men kunde genom att exempelvis avlyssna hans telefon ta reda på flera timmar i förväg att Palme hade stämt träff med någon efter bion på en plats som låg så till att den naturliga vägen från bion och dit gick förbi Dekorima.
Att lura offret att vid en viss tidpunkt komma till en lämplig plats att utföra mordet på är ett vanligt tillvägagångssätt bland yrkeskriminella särskilt inom maffian som Gunnar har skrivit om
För att placera Stig på mordplatsen i rätt tid för att kunna begå mordet måste alltså antingen vittnet Inge M ha misstagit sig och exempelvis blandat ihop gärningsmannen med vittnet Anders B och/eller så måste väktaren Henry O ha misstagit sig eller ljugit om hur länge han småpratade med Stig E efter utstämplingen
Frågan är inte hur man kommer runt Stig som gärningsman utan om man kan runda centrala vittnen för att göra honom möjlig som gärningsman
Mötesscenariot känns ju nästan lika tossigt som Hedbergs teorier, men bara nästan alltså, som Chrille P skulle ha sagt. Vad jag kommer ihåg så ville Mårten och Olof dricka te efteråt och att det var Lisbeth och Mårtens tjej som var för trötta. Inget tecken på möte whatsoever.
Du förklarar ju själv här hur enkelt man kommer runt vittnena, som ofta kan missta sig och minnas fel ju längre tiden går.
Erik
Att jämställa Mötesscenariot med Hedbergs teorier om att OP fejkade mordet på sig själv är befängt.
Mötesscenariot backas upp av flera vittnesmål förutom att det som sagt är ett etablerat tillvägagångssätt vid mord i kriminella kretsar. Finns absolut ingen uppgift från något enda vittne som tyder på ett teatermord och den teorin förutsätter även att läkare på både Sabbatsberg och rättsmedicin medvetet har falskt intygat Olofs död.
Finns inte heller vad jag vet ett enda fall i världshistorien där något statsöverhuvud eller hög politiker ska ha iscensatt ett mord på sig själv. Däremot finns det kända fall av mord på statsmän genom en konspiration och framför allt ett stort antal maffiamord där offret lurats i en fälla dvs att mördaren stämt möte med sitt offer
Om mötet var av känslig natur är det inget konstigt att varken Lisbet eller Mårten sagt något utan bara sagt att det var på tal om att gå hem och dricka te efter bion. Kan ju tänkas att Mårten inte kände till det avtalade mötet när han föreslog tedrickningen och att Lisbet som visste om mötet sa att hon var för trött för att hitta på en ursäkt för att tacka nej till teet utan att avslöja mötesplanerna
”Du förklarar ju själv här hur enkelt man kommer runt vittnena, som ofta kan missta sig och minnas fel ju längre tiden går.”
Ja det går att komma runt vittnesuppgifter genom att säga att vittnen kan missta sig eller minnas fel. Men det gäller ju även de vittnesuppgifter som talar för att Stig kan vara skyldig. Exempelvis att hans signalement hade likheter med gärningsmannens och det faktum att inget annat vittne placerat Stig på mordplatsen minuterna närmast efter mordet.
Några av de andra vittnena kan mycket väl ha sett en medelålders man med glasögon och keps som ryckte lite i Olofs ben utan att minnas det i efterhand. Även Stigs egna uppgifter kan vara delvis felaktiga men inte beroende på att han ljuger utan på att han misstagit sig exempelvis om hur lång tid han stod och pratade med väktarna efter utstämplingen och/eller hur lång tid som förflöt från att han hörde skotten tills han var framme vid Dekorima.
Till vilken tid tror du dom hade bokat mötet då? 23.20? 23.25? eller kanske 23.21 så tajmade de tiden nästan lika bra Carl Hamilton. När bokade de mötet då tror du? Per telefon innan de åkte iväg på bion kanske?
– Ja tjenare, vi ska på bio och får nog biljetter till Bröderna Mozart. Den lär sluta vid 23-tiden så ska säga 23.20 vid Dekorima?
Erik
Varför ska jag svara dig om exakt vilken tid de hade stämt möte? De bestämde knappast ett exakt klockslag som när du bokar tid hos tandläkaren utan mera något i stil med
”Lisbet och jag ska gå på bio i kväll och filmen slutar klockan 23. Ska vi träffas efter bion på restaurant Bohemia som ju ligger bara några minuters promenad från Grand? – Bra då kommer jag och möter upp dig och Lisbet utanför Skandiahuset vid den där färgaffären Dekorima du vet?”
Ja mötet kan mycket väl ha avtalats över telefon tidigare på kvällen. Antingen kan mördaren eller en medgärningsman själv ha ringt upp Olof på hans hemtelefon och utgett sig för att vara någon Olof litade på och kunde tänka sig att träffa lite diskret och helst utan livvakter. Alternativt så kan mördaren eller en attentatsgrupp ha avlyssnat Olofs hemtelefon under en tid och fått höra att just den här aktuella kvällen bestämde sig paret Palme för att gå på bio och sedan ringde någon och ville träffa makarna Palme efter bion på en restaurant eller lokal på Tunnelgatan och gärna under diskreta former utan några livvakter i släptåg. Eller så kunde mördaren/attentatsgruppen konstatera att Olof aldrig ringde efter livvakterna innan han och Lisbet lämnade bostaden. Hur som helst var det lätt att räkna ut vilken väg makarna Palme borde ta från bion till Tunnelgatan och ställa upp en skytt i god tid i förväg vid Dekorimahörnet
Vet inte varför du nämner Carl Hamilton men om du tror att det bara är i fiktionens värld som attentatsmän stämmer möte med sina offer så tror du fel. Tvärtom är det som sagt ett etablerat tillvägagångssätt i kriminella kretsar
Jonas,
Ingenting är omöjligt men det låter mycket långsökt. När man som vittne tittar till som hastigast, så kan man bilda sig en ögonblicksbild och då kan det säkert ha sett ut som de samtalade med varann. Men om man lyssnar på vad t.ex. Inge M säger, så verkar det mer som att paret Palme håller på att bli rånade. Mördaren kommer plötsligt upp bakom dem.
Jag tycker att Jonas är inne på ett intressant spår, det s k mötesscenariot.
Det sägs att restaurang Bohemia har varit ett ganska populärt ställe för personer, aktiva inom arbetarrörelsen. Lagom avstånd från partihögkvarteret, Sveavägen 68, en promenad ca 7-8 minuter, Sveavägen söderut, förbi Skandiahuset, vänster in på Tunnelgatan. En annan variant att gå runt hörnet på Tegnérgatan och sedan höger Luntmakargatan, en gata som är glest med båda bilar och människor, jämfört med stora Sveavägen. Bohemia låg centralt beläget, samtidigt i skymundan.
Olof och Lisbeth Palme hade kanske planer på att slinka in stund på Bohemia efter biobesöket, träffa en person? en tanke som journalisten Anders Hasselbohm har varit inne på denna blogg.
Gärningsmannen visst att paret Palme skulle besöka Bohemia efter bion?
”…Vårt behov av god mat tillgodoser vi vanligtvis på restaurang Bohemia, nuvarande Mancini, i Stockholm. Ägaren Claudio Mancini från Toscana vet precis hur han ska behandla en krävande och otålig gäst som Harry. Jag vet å min sida att hela måltiden förstörs om jag kommer för sent.
När jag anländer i god tid sitter Harry redan vid bordet. Framför sig har han de båda kvälls-tidningarna och ett glas Cutty Sark med is som han redan smuttat på . Två fimpar på askfatet avslöjar att han rökt ytterligare några av dagens 40-60 cigaretter. Jag möts av brett leende och orden Hej min vän…”
(Källa: Ingvar Carlsson Lärdomar, personliga och politiska, utgiven på Norstedts, 2014.
Harry Schein, avlider 2006)
P.S. Undra var personer som arbetade uppdrag av Stay Behind, (Skandiahuset) åt sin dagens lunch? eller kvällsölen?
Vi kan inte ta för givet att LP:e blev beskjuten. Var finns sådana bevis, jag har inte hittat något sådant i varje fall. Att i efterhand lyfta fram bilder på en genomskjuten kappa har säkert fått de flesta att ”tro, det blev lite som en psykologisk övertygelse för de flesta. En enorm eldkraft genom en tjock kappa som dessutom går utmed ryggen hade fått LP:e att ramla ordentligt till sidan, kanske rent av, omkull. Hon borde ju ha varit stående när första skottet kom enl. Borgnäs.
Jag vet inte riktigt vad du menar med bevis. Det finns en genomskjuten kappa, det finns en rapport om att ammunitionsresterna på kappan passar ihop med de upphittade kulorna. Det finns uppgifter från sjukhuset om en mycket ytlig skada på Lisbeths rygg. För att man meningsfullt ska konstruera en annan hypotes än att hon faktiskt blev beskjuten men att kulan bara strök längs med hennes rygg krävs ju rätt starka argument.
Sven Anér förde ju långa resonemang utifrån en bild på en kvinna som kom ut ur en polisbil utanför Sabbatsberg och som inte hade på sig den genomskjutna kappan utan ett annat plagg. Utifrån den konstruerade han ett konspirationsresonemang som gick ut på att Lisbeth skulle ha lämnat ambulansen på väg till Sabbatsberg och hoppat in i en polisbil och att bilden visade att den genomskjutna kappan var något som förts in i utredningen i efterhand.
Hela resonemanget byggde på att det var Lisbeth Palme som syntes på bilden, vilket det med all sannolikhet inte var. Diskussionen om det fotot har vi fört tidigare på bloggen och jag ser ingen anledning att öppna den igen.
Stig Engström berättade ju att Lisbeth på mordplatsen skulle ha sagt: ”De har skjutit mig också”. Misstror du Engström på den punkten? Eller menar du att Lisbeth Palme i den traumatiska situation som då rådde kom med missledande uppgifter i något dunkelt syfte?
Men herre gud, det mesta som Stickan har klämt ur sig stämmer ju inte, men att Lisbeth har blivit påskjuten råder det inget tvivel om.
Läste någonstans att skottet mot LP lämnade en 3mm djup skåra LP i hud. Dock utan att vålla blodsutgjutelse. Jag har själv klantat till det med en sekatör denna sommar och klippt mig själv cirka 2mm in i vänster hand. Det sprutade ut blod. Jag fick använda metervis av toapapper för att stoppa blodflödet innan jag ens övervägde plåster.
Om en 9mm (diameter) kula skapar en ränna som är 3mm djup så borde rännan vara 4,99 mm bred.
(4,5mm*2*sin(arctan(6/9)).
Ett sår (5mm brett, 3 mm djupt) som inte ledde till blodsutgjutelse, Ett sår som ingen dokumenterat. Jaha.
Odokumenterade uppgifter kan vara helt korrekta, de kan vara det, medges. Men det finns ingen anledning att tro på dem som 10 Guds Bud huggna i stentavlor. De kan likaväl vara 100% inkorrekta, typ en del av en operation Mörkläggning. Läste en bok av en intressant författare med just det temat, köpt dyrt på andrahandsmarknaden.
Lite skillnad att skära sig och sen blöder man olika mycket på olika ställen på kroppen.
Ja, huden kan vara tjockare på sina ställen. 3 mm i fotsulorna kanske inte genererar blodsutgjutelse. Men huden över skulderbladen, vem har tjock hud där?
Det finns all anledning att ställa sig undrande över den officiella sanningen. Särskilt eftersom det aldrig dokumenterats av rättsläkare.
Nä, ja vill inte heller fördjupa mig i detta men ett foto från mordplatsen och vilken typ av kappa som var genomskjuten hade varit det ”bevis jag funderat om. Har inte hört att någon skulle sett dessa kulhål i verkligheten, trots att det under natten vimlat av folk. LP:e hade kastats till sidan av denna eldkraft, eller rent av fallit. Kanske tydligare förklaringar finns i alla hyllmeter?
Läste du inte vad Lennart Gustafsson skrev ang detta?
Bo T driver någon sorts variant på PKK-spåret.
”SOVJETUNIONEN/KGB STYRDE MORDET PÅ OLOF PALME – I MEDVERKAN
MED IRAN / ”SOVJET-KURDER” – UTLÖST AV PALMES MEDVERKAN I
BOFORS VAPENAFFÄRER – PALME ALLTMER ETT MILITÄRT /STRATEGISKT
PROBLEM FÖR SOVJETUNIONEN
”Källa Mats” om mötet i Damaskus hösten 1985 och om ”Sovjet- KGB-Kurd-
Lxxx-spåret”
Det är i ”Källan Mats” som bevisen finns om det som sagts här ovan. Författaren vet
själv detta. Socialdemokratin hade alldeles rätt i sin övertygelse ”att jag visste mycket
när jag avgick, alldeles för mycket” (inte minst om underrättelsetjänstens metoder).
Och om att socialdemokraterna ”inte var Guds bästa barn” i många avseenden
(avsnitt Palmemordet 10 om ”SAPO” och ”IB (03)”). Såväl mötet i Damaskus hösten
(september-november 1985) mellan KGB, Iran, PKK/Kurd-kretsar samt syriska
säkerhetstjänsten kan verifieras, liksom det faktum att det egentligen inte var
”egentliga PKK” utan ”KGB- styrt sovjet-kurdiskt folk” som utförde mordet i enlighet
med vad som ovan sagts. Det är alltså KGB som är med vid mötet i Damaskus och
som uppenbart tagit ledningen och styrt ”den kurdiska hand” som utförde mordet –
detta tillsammans med Iran, som var djupt upprört över Olof Palmes agerande i
Bofors vapenaffärer. Fortsatta ”buggningar” har alltså bättre ”kalibrerat in” mötet i
Damaskus och vilka som deltog – i jämförelse med de ofullständiga uppgifter om
Damaskus-mötet som inhämtats tidigare.
Detta alternativ måste Hans Holmér med sin (och Ebbe Carlssons) kunskap om
”Källa Mats” ha ”vetat om” – men som de alltså ”styrde bort ifrån”.Var det KGB-
kopplingen som störde dem? Liksom Regeringen? ”
https://theutenberg.wordpress.com/6-lankar/?fbclid=IwAR2HVGMzGrtGqpTSDag91oitfo_XH69fxVvEPTtwB9YTD8yNvpZXSV8P7Jc
Theutenberg ger lite grann samma känsla som Ulf Lingärde, en rad detaljer som ska ge ett intryck av äkthet och ett tonläge som ska förmedla auktoritet.
Men vad Theutenberg skriver här leder ju egentligen bara till en rad frågor. Exempelvis: vad har han för belägg för att det mytomspunna ”Damaskusmötet” (där mordet på Olof Palme skulle ha planerats) över huvud taget ägde rum?
Och hur kom det sig att Hans Holmér och Ebbe Carlsson valde att satsa på PKK-spåret – som enligt Theutenberg var falskt men som ändå låg väldigt nära en farlig sanning?
Den som har fördjupat sig i Theutenbergs resonemang – jag har inte gjort det själv än – får gärna redovisa det på denna blogg. Blir det mycket får jag öppna en ny tråd för den saken.
Carita/ Om du frågar mig om L. Gustavsson är svaret Nej, tyvärr.
Länk/ Tack.
Den kanske Gunnar kan hitta till dig. Jag vet inte vad jag ska söka på.
Jag vet tyvärr inte vad det är jag i så fall skulle leta efter, Caritas hänvisning är alldeles för allmänt hållen. Så jag avstår tills vidare från att försöka.
Lennart Gustafsson gjorde ett inlägg här på bloggen ang Lisbeth Palme och skottordningen.
Då är jag med. Det här.
Om SE var Grandman og GM og småplanlagde gerning, som TP hælder imod, hvorfor da skynde sig til Skandia og checke ud og knytte sig selv til gerningsstedet? Kanske overtrumfede det, han skulle på semester og måtte have ”orden i sagerne” på trods af mordplanen. Kanske var SE ikke Grandman, kanske slet ikke GM …
Tilføjelse: Jeg kan se ved nærmere læsning, at TP løser problemet med SE’s udtjekning og dermed usmarte tilknytning til gerningssted således, at Grandmanden faktisk opgiver sin mordplan og går ind i Skandiahuset via bagindgangen for at tjekke ud. Idet han kommer ud på Sveavägen, ser han til sin overraskelse OP og LP igen, og gennemfører sit tidligere forehavende. MEN hvordan kan SE blive overrasket? Han må da have vidst (hvis han var Grandmanden), at han KUNNE støde på Palme-parret igen og realisere sin plan, i og med han fulgte efter dem fra Grand ned ad Sveavägen. At Grandmanden skulle tjekke ud i Skandiahuset, synes således helt sort. Skal det være SE, der er GM, synes Larssons simple slumpscenarie mere plausibelt. Man forstår i al fald godt, at PU ikke turde tale om en Grandmand
Gruto.
Det scenariot är helt kört.
Det innebär samtidigt att Mårten Palmes omsvängning om huruvida det var Christer Pettersson (som han hela tiden hävdat) eller Engström, som både han och hans bror Joakim numera tror inte har den minsta relevans.
För deras övertygelse var ju den kvaddade teorin helt avgörande så vitt jag förstår.
Men trots att ni grandscenariot visat sig vara omöjligt, biter de sig ändå fast vid Engström.
Detta trots att både Mårten Palme och hans mor Lisbeth under 30 år hävdat att det var Christer Pettersson som befann sig både vid Grand och vid Dekorima.
För Mårtens del påstås omvändelsen ha kommit genom en genomläsning av Thomas Petterssons artikel i tidskriften ”Filter”.
Vid tiden innan Filter-artikeln kom till trodde Mårten att mördaren var Christer Pettersson, men efter att artikeln publicerats trodde han att den man han sedan drygt 30 år pekat ut som Christer Pettersson i stället var den utseendemässigt helt olike Engström.
Att förstå detta är inte lätt, men att så pass många personer som tidigare hårt hävdat Petterssons skuld gjort en omsvängning och anammat Krister Peterssons slutsats om en oskyldig grafikers skuld, är ett faktum som måste redas ut.
Lösningen ligger kanske inte i svaret på den frågan, men svaret kan ändå leda fram till svaret på varför de hela tiden pekar ut oskyldiga personer.
Det verkar av någon anledning vara överordnat allt.
Jg kan bara hålla med Gruto och Jörgen G, att Stig Engström skulle ha varit vid Grand kring klockan 23 och sedan tagit sig tillbaka till Skandiahuset innan han sköt Olof Palme är ett let orimligt scenario som ju också Krister Petersson aktade sig för.
Det innebär i sin tur att de luftiga spekulationerna om att Stig Engström skulle ha varit ute vid 21-tiden och då sett Olof Palme vid Grand också kan läggas åt sidan.
Och därmed faller också alla gissningar om att han skulle ha skaffat sig tillgång till ett vapen under kvällen sedan han fått veta att Palme fanns i närheten.
Det som återstår för den som vill få Engström till mördare är det fullständiga slumpmordet, baserat på att Engström – trots att ingen visste om det – ständigt brukade gå omkring med en laddad magnumrevolver och att han fattade ett snabbt beslut sedan han råkade träffa på Olof Palme i samband med att han skulle bege sig hem från jobbet.
Det är i sanning en djärv spekulation så länge den inte kan backas ut med någon sorts bevisning. Och det leder onekligen till frågor om varför den vid det här laget demolerade hypotesen om Christer Pettersson kom att ersättas som officiell sanning av en annan hypotes som redan vid första anblicken framstår som högst diskutabel.
Åtalet mot Pettersson backades i alla fall upp av Lisbeth Palmes utpekande plus några mindre betydelsefulla vittnesmål från Grand, bland annat Mårtens. Att Mårten Palme sent omsider kommer fram till att det nog inte var Pettersson utan snarare Stig Engström han sett kan ju inte få en dignitet som kommer i närheten av vad åklagarna lade fram mot Pettersson.
Varför Olof Palmes söner tycks godta denna senaste variant av påstådd lösning är givetvis svårt att veta för en utomstående. Faderns död och den efterföljande skandalartade utredningen kan rimligtvis ha lett till personliga trauman som bidragit till en stark önskan om att det till sist ska gå att få ett slut på alla spekulationer och skriverier.
Men det är svårare att tro att Krister Peterssons ställningstagande att lägga ned utredningen genom att peka ut Engström kan förklaras på det individualpsykologiska planet. Här har vi en omvittnat kompetent åklagare som fattat ett bisarrt beslut.
Han kunde ha valt att lägga ner utredningen utan att peka ut en misstänkt gärningsman, helt enkelt med motiveringen att det inte gick att komma längre. Han kunde också ha valt att lägga utredningen på is med löfte om att den skulle återupptas om något nytt kom upp. Och han kunde ha låtit spaningarna fortsätta som förut.
I det senare fallet skulle förstås skattebetalarna fått en fortsatt utgift för det arbetet. Men jag föreställer mig att det jobb som för närvarande läggs ner av poliser och jurister på att sekretessgranska handlingar som begärs ut från den nedlagda utredningen kostar ungefär lika mycket som att betala lönen till några enstaka fortsatt utredande poliser.
Självklart kan vi tänka oss att allt handlade om Peterssons personliga prestige: sedan han en gång på svaga grunder annonserat att han skulle lösa fallet klarade han inte av att backa. Så kan det ha varit, även om det framstår som väldigt genant för både honom själv och före hela åklagarväsendet. Men det förklarar inte varför han från början gick ut med så hög svansföring. Kerstin Skarp, hans företrädare, hade tagit det tämligen lugnt ett antal år. Det var ingen som väntade sig att Petersson skulle klara upp fallet så länge han inte själv trumpetade ut att han tänkte göra det.
Fanns det önskemål hos instanser ovanför Petersson att han skulle få till stånd ett slut på utredningen på det ena eller andra sättet?
”Fanns det önskemål hos instanser ovanför Petersson att han skulle få till stånd ett slut på utredningen på det ena eller andra sättet?”
Är detta ens möjligt? Vilka skulle de isf vara?
Anders Helin berättade för Marjasinkommissionen att Riksåklagaren beslutade om ett åtal mot Christer Pettersson fast i alla fall Helin själv var tveksam. Helt klart fanns det hos RÅ en strävan att få slut på utredandet genom en rättegång mot Christer Pettersson. Och som bekant beslutade RÅ senare att försöka få till stånd resning mot Pettersson.
Varken det ena eller andra RÅ-beslutet vilade på någon självklar juridisk grund.
Det gjorde ju inte heller, för att gå ännu längre bakåt i tiden, Hans Holmérs försök att avsluta utredningen genom att peka ut PKK för mordet.
Och sedan Holmér avgått hade vi försöken från kanslihuset att återupprätta PKK-spåret genom att backa upp Ebbe Carlssons hemliga operationer.
Så det har ju inte saknats diskutabla försök från höga beslutsinstanser att få till stånd någon sorts avslut på utredningen.
Gunnar skriver ”Fanns det önskemål hos instanser ovanför Petersson att han skulle få till stånd ett slut på utredningen på det ena eller andra sättet?”
Min gissning är att Petersson faktiskt hade fått upp ett relevant spår när han i februari sade sig ha en uppfattning om vem som var ansvarig för mordet. Men instanserna ovanför honom tyckte det var för känsligt att rota i och därför beordrades Petersson att lägga ner utredningen med motiveringen att den enda misstänkte gärningspersonen är avliden
Peterssons yrkesskicklighet (tror jag) ledde till att han faktiskt var i närheten av att lösa mordgåtan vilket gav instanserna ovanför honom kalla fötter. Plötsligt uppstod ett akut behov av att avsluta utredningen utan att någon nu levande person skulle riskera att bli misstänkt för inblandning i mordet.
Att Petersson gick ut i media och uttryckte sin optimism om att kunna lösa mordet tror jag beror på att han kände sig motarbetad av högre instanser och hoppades på att trycket från allmänheten om att få en lösning skulle bli för stort och tvinga de högre instanserna att låta honom slutföra utredningen
Tyvärr fick han inte det stöd från den allmänna opinionen han hade hoppats på utan i stället betedde sig inte minst SVT och Veckans brott som nyttiga idioter som sprang makthavarnas ärenden när de framställde Skandiamannen som den trolige ensamme mördaren samtidigt som en intervju med Lars Borgnäs om hans nya bok aldrig kom att sändas
Gunnar m fl
Egentligen är jag väldigt förvånad att en åklagare kan fatta beslut om att lägga ner en utredning av ett kallt mordfall enbart med motiveringen att det finns en avliden person som kan betraktas som skäligen misstänkt och misstanken grundar sig bara på indicier
Petersson kunde på presskonferensen inte utesluta att Stig agerat i samverkan med andra personer dvs att det kan finnas medgärningsmän som fortfarande är i livet och kan lagföras. Inte heller kan det uteslutas att Stig E inte alls hade något med mordet att göra så länge han bara är skäligen misstänkt och misstanken grundar sig bara på indicier och ingen teknisk bevisning finns
Är inte polis och åklagare skyldiga att hålla utredningen av ett kallt fall öppen tills vidare med tanke på att ny information kan inkomma? Mord begångna senare än 1985 kommer ju aldrig preskriberas vilket borde medföra att en förundersökning inte kan avslutas förrän en fällande dom avkunnats och vunnit laga kraft?
Någon juridiskt kunnig här inne som kan förklara hur detta är möjligt?
Mycket relevant fråga – alla synpunkter välkomna!
När jag sökte efter något helt annat igår såg jag det här på Polismyndighetens hemsida:
Kalla fall – olösta mord och dråp
Här publicerar polisen information om olösta mord och dråp – kalla fall – där vi behöver hjälp från allmänheten.
Ett kallt fall är ett ouppklarat fall av dödligt våld, det vill säga mord eller dråp. Fallet är ouppklarat eftersom polisen inte har kunnat komma vidare i utredningen trots att vi har gjort allt som vi har bedömt skulle kunna lösa fallet.
När polisen inte kan komma vidare i utredningar av mord eller dråp blir fallen överförda till en särskild utredningsgrupp som jobbar med kalla fall. Ny information gör att polisens kalla fall-grupp återigen kan börja arbeta med fallet. Sådan ny information kan komma från polisen själv, till exempel genom framsteg inom det kriminaltekniska arbetet, eller från allmänheten genom iakttagelser som gjorts på olika sätt.
Preskriptionstiden för mord och dråp togs bort 2010. Tidigare var preskriptionstiden 25 år. Detta innebär att utredningar av mord och dråp som har skett efter den 1 juli 1985 aldrig läggs ner. Dessa utredningar är fortfarande öppna och kan komma att klaras upp om ny information kommer in till polisen.
Du som besöker sidan får gärna länka hit om du vill att fler ska ta del av informationen och kunna hjälpa polisen att lösa fallen.
Alla kalla fall är inte publicerade
Här publiceras ett urval av de kalla fall som polisen arbetar med. Av olika skäl publiceras inte alla kalla fall, men det betyder inte att polisen inte arbetar med dem. Har du information eller tips angående ett fall som inte finns publicerat? Tipsa polisen via telefon 114 14 eller via webbformulär.
https://polisen.se/aktuellt/kalla-fall/?requestId=0&lpfm.loc=Stockholm
Tack för detta. Det som står där gör ju inte Peterssons beslut mer begripligt.
Nej det gör ju inte det. Kanske nån av de juridiskt kunniga som skriver här kan förklara eller resonera kring det.
Nu är det väldigt många år sedan jag läste grundläggande juridik men jag kan inte tolka detta på annat vis än att det måste falla inom kategorin kalla fall. Har svårt att se hur det inte skulle kunna göra det. Någon annan med mer uppdaterade juridiska kunskaper kanske kan ge mer information.
Själv saknar jag helt juridisk kompetens men enligt Hans Melander kan den nedlagda utredningen mycket väl återupptas om nya, kvalificerade spår skulle dyka upp,
https://sverigesradio.se/artikel/7493610
Jag får samma tanke när jag läser och hör Thomas Pettersson, Mattias Göransson, Krister Petersson och många av dem som argumenterar för Engströms skuld. Det är som om man ”sett ljuset” och har man inte gjort det begriper man följaktligen inte särskilt mycket. Har man sett det där ljuset upphör normal logik att gälla. Då kan man spänna vagnen framför hästen, skamlöst använda sig av cirkelresonemang eller vad som för tillfället passar.
Krister Petersson på presskonferensen:
”Jag tycker att det finns flera svårförklarade omständigheter rörande Stig Engström.
Och om vi hade varit aktiva redan för 34 år sen så hade Stig Engström enligt min uppfattning blivit frihetsberövad. Jag hade anhållit honom om han inte hade kunnat lämna nöjaktiga uppgifter eller förklaringar till de här varierande uppgifterna han har lämnat.
Min bedömning är att det finns tillräckligt med såna omständigheter så han hade kunnat bli häktad.”
Gå direkt i fängelse utan att passera gå, eller gå direkt till arresten och häktet utan att passera förhör då i det här fallet.
Om man ska försöka beskriva det här med andra ord skulle det kunna bli något som så här. Vi tror att han är skyldig men om han hade lämnat nöjaktiga uppgifter – vilket vi anser är möjligt – så hade han släppts efter förhör. Men eftersom vi tror att han är skyldig så hade han inte kunnat lämna sådana och han hade arresterats och förmodligen häktats. Några bevis har vi inte men om det hade varit 1986 hade vi haft bevis – om inte Engström lämnat nöjaktiga förklaring förstås – men det hade han inte kunnat eftersom vi anser att han är den troliga gärningsmannen.
Det får mig att tänka på ett skämt jag har hört skåningar dra.
En pojke säger till sin mamma. Mor, mor katten stirrar så räligt på mig. Tyst unge, vi har ingen katt.
Nä, men om vi hade nån.
Emma
Tack för dagens skratt. Underbar humor! 🙂
Klockrent och träffsäkert dessutom.
Han kunde naturligtvis inte heller – eller borde inte ha kunnat – utesluta att om Stig E var inblandad var han bara en medgärningsman, ej gärningsmannen. Eller att han var oskyldig men inte ville eller vågade berätta avgörande fakta han kände till.
Ett annat fall där ”kallt” verkar vara ekvivalent med ”vilande” men skilt från ”nedlagt”:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/pantmordet-blir-ett-kallt-fall
Det Elin Blank säger där väcker frågan om andra mordutredningar lagts ned sedan preskriptionen avskaffades. Emmas utdrag nedan tyder på att svaret skulle vara Nej. Varför detta retsamma undantag, för att citera Jerome K Jerome?
Man kan begära omprövning eller överprövning av beslut. Jag har gjort det en gång hos polisen. Men vet inte hur det skulle gå till här när jag läser detta: https://www.aklagare.se/om_rattsprocessen/overprovning/
Överprövning av Krister Peterssons åklagarbeslut – eller andra åklagarbeslut – kan göras av en högre åklagare. Men som framgår av sidan du hänvisar till finns det inget formellt utrymme för enskilda personer att begära det, om de inte utsatts för brottet eller misstänkta för det.
Jag missade en viktig mening. Den om att när ett ärende hos polisen är nerlagt så kan det tas upp igen. Folk tror ju att det inte finns nåt hopp längre då men så är det inte.
Nja, i länken Carita hänvisar till står: ” Nej. Endast den som är berörd, det vill säga den som utsatts för brottet eller misstänks för brottet, kan normalt begära överprövning.”
Jag hakade upp mig på ordet ”normalt”.
I ovanstående dokument finns länken Riktlinjer om överprövning och annan prövningsverksamhet (RåR 2013:1)
I den står följande: ” En prövning i sak ska normalt bara ske när sökanden har klagorätt, dvs. ett berättigat intresse att få sin sak prövad. Det innebär att en begäran om prövning av andra än den misstänkte/tilltalade eller målsäganden endast bör leda till en prövning i sak om det finns särskilda skäl.”
Klicka för att komma åt rar-20131_.pdf
Den stora frågan blir då, vad bedöms som ” särskilda skäl”.
Tack för korrigeringen. Det innebär att vem som helst faktiskt har rätt att begära överprövning av beslutet att lägga ned Palmeutredningen och att det finns ett utrymme för att en sådan begäran ska beaktas. Med andra ord är det fritt fram att skicka in en sådan begäran. Exakt hur den ska adresseras kan Åklagarmyndigheten svara på, telefon dit är 010-562 50 00.
Hur sannolikt är det då att en begäran från en enskild person om att Krister Peterssons nedläggningsbeslut ska överprövas kan ha effekt?
Det är inte lätt svara kategoriskt på.
I normalfallet är det alltså bara rimligt sannolikt att åklagare tar hänsyn till ett önskemål om överprövning om den som kommer med sin begäran är personligt berörd. Och inte ens då ska man räkna med att det blir ett ja. Jag citerar ur Riksåklagarens riktlinjer för överprövning som du länkar till:
I princip kan, som nämnts, alla beslut i brottmålsfrågor prövas. Därmed inte sagt att ärenden där sådana beslut ifrågasätts alltid bör prövas i sak. En sakprövning bör normalt inte ske av beslut som kan prövas i annan ordning eller inte längre är aktuella. En prövning i sak bör vidare bara ske när det är motiverat. Så är exempelvis normalt inte fallet om sökanden endast angett osakliga skäl för sin begäran. Ett ärende bör inte heller prövas i sak om en granskning framstår som omotiverad vid en samlad bedömning. (Sid 2)
Nu är beslutet att lägga ner Palmeutredningen ett exceptionellt beslut – och ett omstritt sådant. Det finns med andra ord ett utrymme för att en överprövning ska kunna göras, kan man tycka.
Här ska det tilläggas att – som det framgår av Riksåklagarens riktlinjer för överprövning – en överordnad åklagare kan besluta om överprövning på eget initiativ alldeles oavsett om det kommit in någon begäran eller inte.
I fallet med Krister Peterssons omstridda beslut är en eventuell överprövning en fråga direkt för Riksåklagaren, som framgår av denna nyhetstext från Sveriges Radio. Där framgår också att RÅ Petra Lundh i alla fall direkt efter nedläggningsbeslutet inte avsåg att göra en överprövning.
Det har inte heller kommit några signaler från hennes sedan dess om att hon ändrat sig. Mot den bakgrunden är det väl en rimlig slutsats att de som tycker att en överprövning vore på sin plats gott kan skriva några genomtänkta rader.
Det här är, som var och en förstår, en helt annan fråga än om Krister Petersson gjort sig skyldig till förtalsbrott, något som också kommit upp efter beslutet den 10 juni.
När jag mailade Krister Petersson skrev jag att han måste ompröva sitt beslut och varför. Vet inte om det var rätt att skriva så men det är iaf gjort. Jag tänker inte bara va tyst. 4 mail har det blivit. Givetvis inga svar. Undrar om han gått under jorden.
”Fanns det önskemål hos instanser ovanför Petersson att han skulle få till stånd ett slut på utredningen på det ena eller andra sättet?”
Det gjordes en TV-intervju med Pelle Svensson för några år sen där han säger i förbigående, som om det vore en välkänd självklarhet, att Krister Petersson fick jobbet med uppdraget att lägga ner fallet. Om jag minns rätt inte av något konspirativt skäl, utan bara för att man ville bli av med eländet, ungefär.
Nu är det min bestämda uppfattning att påståenden från Pelle Svensson bör tas med en hel grävskopa salt, med tanke på alla alla turerna kring Bombmannens testamente och Christer Pettersson. Men det intressanta var att han inte gjorde en sak av det, utan bara nämnde det som något halvt ovidkommande medan han försökte göra någon annan poäng. Han är/var trots allt advokat och kan ju tänkas ha snappat upp skvaller i branschen, så att säga.
Jag tror att intervjun gick på TV4, någon morgonsoffa. Det handlade om att han skulle skriva en egen bok eller något i den stilen.
Jajamen, det var i Nyhetsmorgon i TV 4. Här är länken. Pelle Svenssons kommentar om Krister Petersson kommer ungefär 1 minut och 10 sekunder in i inslaget.
Precis den, ja. Tack för länken!
SKANDIAMANNEN ÅTERVÄNDE INTE 23.40 UTAN VID 23.30-TIDEN
Väktaren Anna-Lisa G berättade i förhör att hon återvände till receptionen omkring 23.25 efter sin rond. Hon kunde FASTSTÄLLA tiden genom att hon stängde den larmade källardörren 23.22. Den hade stått öppen och larmad sedan 22.35, antagligen öppnad av SE när han gick till Grand. Den andra väktaren Henry O sa i förhör att SE återkom kort efter att Anna-Lisa G återvänt.
I förhöret sa också Henry att SE återvände först 23.40 vilket han baserat på att hans väktarkollega kom tillbaka från ronden 23.35 vilket är tio minuter senare än Anna-Lisas egna säkra uppgift om 23.25 som bekräftas av Henrys att SE återkom kort efter att Anna-Lisa G kommit tillbaka.
SE återvände således vid 23.30-tiden, inte 23.40.
Vad innebär då detta?
1) 23.30-tiden omöjliggör det teoretiska och icke trovärdiga halmstrået att SE kan ha sett och hört Lars J när han återvände ner till Sveavägen och att SE då kunde hitta på ”Kulturhuset” till sitt tips 1 mars 12.20.
*** SE:s iakttagelse av Lars J som ”man i tjugoårsåldern” vid ”Kulturhuset”, Luntmakargatan 14 gör att ingen RIMLIG alternativ förklaring finns till att SE INTE är gärningsmannen. Case closed 1986-03-01 12:20. ***
2) Det förklarar varför det knappt finns några iakttagelser av den flyende och mycket uppseendeväckande SE efter mötet med Yvonne N och Ahmed Z på David Bagares gata. SE flydde antagligen tillbaka genom Johannes kyrkogård till Skandia via Johannesgatan eller mer troligt via Regeringsgatan och Drottninghusgränd. Det senare alternativet stöds av förhören med Gerard S vars sällskap Anki R blev nedsprungen av en man bakifrån vid Regeringsgatan 85.
3) 23.30-tiden ger en stark koppling till taxiföraren Martin W:s vittnesmål.
Taxiföraren Martin W, 34 år stod vid rött ljus på Rådmansgatan i korsningen med Sveavägen. Taxibilen stod i korsningens nordöstra hörn med riktning mot Sveavägen. Martin såg två flickor springa över Sveavägen mot taxin och bli omsprungna av en man som tog taxibilen istället!? Mannen kan ha kommit uppifrån Saltmätargatan.
Mannen satte sig fram och sa kortfattat: ”Sollentuna – Häggvik – E4:an”. Därefter var han tyst. Taxi Stockholms starttidpunkt var 23.48 medan Martin angav 23.50 i förhör 11 timmar senare. Mannen gick av vid Häggviksvägen, rondellen (Häggviksrondellen eller trafikplats Tureberg eller?)
Mannens uppseendeväckande beteende väckte Martins uppmärksamhet till den grad att taxiföraren redan nästa dag kontaktade polisen.
Mycket talar för att passageraren var SE:
— Skandias personalman Roland B minns det i polisförhören som att Skandiamannen troligtvis sagt att han tagit en taxi hem till Täby (Thomas P 2019-03-16).
— Thomas P hade kontakt med taxichauffören och sände även en bild på Skandiamannen till honom och Martin ansåg då att det var ”möjligt” att han kunde vara den person han skjutsat mordkvällen (TP 2009)
— Trekvartslång, strax ovanför knäna, rock av trenchcoattyp, svart eller mörkblå, inte modern (1986-12-03)
— Lågskor (1986-12-03)
— Begynnande korpulens, troligtvis vältränad i yngre år (1986-12-03)
— Grov i ansiktet (1986-03-01)
— Dålig ansiktshud (1986-12-03)
— Svensk utan Stockholmsdialekt (1986-03-01)
— Väckte uppmärksamhet p.g.a. anmärkningsvärt beteende, så att Martin W kontaktade polisen redan 1 mars (1986-12-03).
— Stressad, andfådd, personkemin stämde inte (1986-12-03).
— Sa kortfattat: ”Sollentuna – Häggvik – E4:an” och var därefter tyst som om han kan ha blivit instruerad. I förhör och intervjuer med SE finns tecken på att de var dikterade (1986-03-01).
— I taxin vände mannen bort ansiktet från passerande polispiket (1986-12-03).
Vittnesmålet kopplar vidare till en iakttagelse av en man i Häggvik….
Mikael A.
Om SE skulle komma rusande mot en taxi på Sveavägen är det svårt att tänka sig att han kommit rusande ”uppifrån Saltmätargatan” alltså från kvarteren belägna på den västra sidan av Sveavägen. SE kom ju lugnt gående söderifrån, och Skandiahuset låg på den östra sidan, inget tyder heller på att han var stressad.
Mannen var 35-48 år och bar trenchcoat. Ingen keps, glasögon eller väska. Kraftig näsrot.
Taxiföraren har inte heller reagerat på SE från media, vilket han också borde gjort. Men enligt TP har taxiföraren liksom Lars J till slut gått med på ”att det är möjligt”.
När LJ drygt 30 år efter mordet yttrade dessa ord förstod han knappast vilka konsekvenser de skulle få. Där slog nämligen fällan igen, och dessa vaga ord om en mörk gestalt som under ett par korta sekunder 30 år tidigare snett bakifrån flaxat förbi lyftes i stort sett upp som ett direkt utpekande.
Vad SE hade att göra i Häggviksrondellen är också ett mysterium, det är mycket långt att gå hem till Täby därifrån.
Det handlar alltså som vanligt om rena fantasier utan något stöd i verkligheten.
När det gäller den larmande branddörren har det nu framkommit att personalen på La Carterie använde sig av den under kvällen. Dessutom ledde den inte alls ut från huset, utan låg inne i själva huset.
Förhör med butiksägaren:
F. Var ni nere i det här utrymmet någon gång under kvällen?
A. Om vi passerade den gröna branddörren?
F. Ja.
A. Det skulle jag tro, i och med att vi har vårat säsongslager där, där påsken (?) finns. Och då var vi säkert ute och hämtade.
Men det är inget sånt där som jag kan säga om vi var klockan nio eller tio eller.
F. Eller ännu senare?
A. För vi var säkert flera gånger.
” Det förklarar varför det knappt finns några iakttagelser av den flyende och mycket uppseendeväckande SE efter mötet med Yvonne N och Ahmed Z”
Varifrån får du uppgiften att det var SE som Yvonne N och Ahmed Z såg? Yvonne N pekar ju 1989 ut CP som liknande den flyende.
Jag tycker det börjar bli rundgång i diskussionerna. Allt detta har vi ju redan avhandlat säkert minst 10 ggr på kort tid.
Jag respekterar såklart din ståndpunkt med det skulle vara givande om det kunde läggas fram något med substans, något som vi kunde sätta tänderna i ordentligt s.a.s
Simon A
Sannolikheten bara vara akademisk att den klumpigt flyende mannen med tunn fladdrande mörk trekvartslång rock var någon annan än den någon minut innan rymmande gärningsmannen med fladdrande mörkt trekvartslångt tunt ytterplagg nere på Tunnelgatan.
Tidpunkten, platsen, inte vinterklädd och lågskor förstärker ytterligare osannolikheten.
Av rekonstruktionsfoton och mediabilder från mars 1986 framgår att den flyende mannen med den fladdrande rocken rimligtvis kommer från trappan.
Grov i ansiktet (1986-03-01)
Dålig ansiktshud (1986-12-03)
Hur kopplar man detta till SE begriper jag inte. Har TP andra bilder av honom än alla vi andra?
Taxichaufförens vittnesmål är visserligen intressant i sammanhanget men jag är tveksam till att en statsministermördare skulle ta taxi. Tror riksrevisions rapport om möjlig flyktbil är betydligt mer plausibel i så fall.
Simon A
Se inslaget med SE i SVT Rapport 6 april 1986.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/se-skandiamannen-tala-om-palmemordet-intervju-fran-1986
Mikael, du citerer ”Trekvartslång, strax ovanför knäna, rock av trenchcoattyp, svart eller mörkblå, inte modern (1986-12-03)”.
Om det skulle være SE, har han haft og benyttet minimum tre rockar på midt-80’erne: den dubbelknäpt i uld (set på SVT og foto i pressen), den beige trenchcoat/mac (sandsynligvis set på overvågningsfoto fra Skandias reception (foto fra 1985?) og på Arvidsons foto fra 1992) og ”en sort, mørkeblå trenchcoattype”. Det er mange rockar. En vanlig mand har sjældent haft mere end en-to rockar i anvendelse på den tid. I dag har mange mænd slet ikke en rock, bare jakker. Men det er selvfølgelig ikke umuligt at have tre eller flere aktive rockar i garderoben. Jeg læste et sted, kanske forhøret med våbenhandlers datter, at SE var glad for klær
Gruto
https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/03/fortsatt-debatt-om-peterssons-nedlaggningsbeslut-ny-trad-3-juli-2020/#comment-20129
Jörgen G, Simon A
Syftet med mitt inlägg var att visa på att 23.40 är fel.
När det gäller 23.30-tiden är det svårt att se något trovärdigt alternativ. 23.22 (23.21 – 23.23) är ett stabilt faktum. Utifrån det har ALG själv uppskattat att hon var tillbaka 23.25. HO säger själv i förhör att SE kom tillbaka kort efter att ALG återvänt.
Kom gärna med en trovärdig alternativförklaring.
23.22 och 23.30-tiden öppnar upp för en delvis ändrad bild. Exempelvis gick det inte tidigare att koppla SE till Martin W:s vittnesmål vilket det nu gör. Det innebär då inte att det behöver vara SE som var passageraren.
Källor: Förhör med ALG och HO samt Per H:s PM 1986-06-05.
Mikael A.
Det är svårt att veta exakt när SE återkom till Skandia, men om han återvänt 23.30, vore det intressant att ta del av din teori om vilken väg han tagit sig tillbaka. Du kan räkna från Regeringsgatan/David Bagares gata. Från den punkten bör han ha haft ca 6 minuter på sig till Skandia, där han detaljerat berättat om vad han varit med om som vittne.
Och om han i stället var ett vittne på mordplatsen, så har de ”försvunna 20 minuterna” halverats.
Jörgen G
Testa att springa/snabb gå från David Bagares gata via Johannesgatan eller Regeringsgatan/Drottninghusgränd så ser du att det håller.
Det finns inget i SE:s uppseendeväckande beteendemönster som tyder på att han skulle ha kunna hålla sig gömd i ett tiotal minuter.
Om han skulle ha lyssnat på exfruns tips om att 691 gick från Odenplan 00.10 så skulle tiden ha varit tight om han gick vid 23.50 – 55. Det framkommer inget från väktarna att SE skulle känt sig stressad för det.
SE gick antagligen vid 23.40 som AGL:s 23.22-faktum visar på.
Ok, vänster på Regeringsgatan, sedan trapporna upp till Johannesgatan, tvärs över kyrkogården, och vidare längs Kammakargatan ner över Luntmakargatan – sedan ut på Sveavägen och vidare de sista 200 meterna ner till jobbet på Sveavägen 44.
Men där emellan har han hunnit springa in genom en bakdörr på Skandiahuset som vetter mot Luntmakargatan, gömt vapnet någonstans i huset, och sedan runt till framsidan igen. Vapnet kommer han tillbaka på måndagen och smusslar undan?
Det låter väl lite väl otroligt för att det skulle kunna vara sant?
Mikael A
Både Anna-Lisa G och Henry O säger att han kom runt 23.40. Henry O Tittade dessutom på klockan och konstaterade detta.
Vi vet inte exakt vilken minut han kom, men 23.30 finns inget som helst stöd för.
Dessutom missade ju Anette K honom, och hon gick ju och bytte om 23.30, och kom troligen ut i receptionen efteråt, och då fanns inte SE där.
Som jag förstått det hela, så driver du denna hypotes enbart för att du ska få in honom i taxin vid Rådmansgatan 23.50.
Med tanke på att mannen kom springande från den västra sidan, och att han till det yttre inte alls stämmer med SE borde vi lägga denna teori åt sidan. Mannen kan vara intressant, men han var inte SE.
Dessutom sänker det din redan fullständigt osannolika hypotes, som går ut på att han redan innan klockan 23.30 då han enligt dig kom tillbaka, hunnit gömma mordvapnet inne på Skandia via en bakdörr.
Jörgen G
Har du något trovärdigt alternativ till 23.30-tiden? Dörrlarmet 23.22 (23.21 – 23.23) är ett stabilt faktum. Utifrån det har ALG själv uppskattat att hon var tillbaka 23.25. HO säger själv i förhör att SE kom tillbaka kort efter att ALG återvänt och kort efter är inte en kvart eller hur??
Jag säger vid 23.30-tiden inte 23.30. Utifrån 23.22-faktumet var SE:s flykt 900 – 1000 meter. På 9-12 minuter kan han ha hunnit avverkat sträckan samt gömt vapnet i cykelgaraget eller på annan plats i närheten av Sveavägen 44.
Mikael A.
Det framgår visserligen tydligt att det var Anna-Lisa G som återställde dörren kl 23.22, men det finns ingenstans där det står att hon uppskattar att hon var tillbaka i receptionen tre minuter senare, och det finns inga övriga uppgifter som gör det möjligt för dig att räkna ut det.
Hon säger själv att hon beräknar tiden då hon var i korridoren där SE hade sitt kontor till 23.30, och sedan skulle hon vidare till övriga lokaler samt till postavdelningen. Att SE kom tillbaka runt 23.40 är båda väktarna överens om, och han hade alltså inte hunnit med någon taxi från Rådmansgatan kl 23.50. Hon hade dessutom inte hunnit tillbaka från ronderingen innan Anette K lämnade receptionen 23.30.
Om ALG kom tillbaka 23,37, så kan SE ha kommit kort därefter.
Ang observationen av Lars J, så är det riktigt att han inte såg några detaljer, och det är inte heller något han hävdat.
Ålderns bedömningen är ett antagande som han beskriver på följande sätt.
”Ja, jag har försökt att dels tänka mig en ålder, och det som jag bara kan utgå ifrån, jag är ju själv tecknare så
att, utbildad tecknare så jag vet att vissa saker hör ihop med vissa åldrar. Själva kroppskonstitutionen. Det jag då
kom fram till var att det var en yngre person som hade någon ting relativt fylligt på överkroppen. Huvudet var också ganska fylligt. Det såg ut som ett kraftigt, inte precis lockigt hår men ändå fylligt hår på något sätt. Benen rätt så smala. Åldern om jag skall gissa mellan 25 – 50, eller 75 år, det
går ju inte att vara så där exakt när man ser något i siluett. Skulle jag snarare vilja placera den här siluetten i den
yngre delen av den här skalan. så där en 25 – 30 någonstans”
Lisbeth Palme beskriver honom dock mer detaljerat. Hon har fäst sig vid den stirrande blicken som hon upplevde att även gärningsmannen hade.
Att hon trodde att hon sett den 39 årige Anders B är inget vi har en aning om.
Varför inte fråga Mårten rätt och slätt utan krumbukter vem personen var som hotade Olof utanför bokhandeln. Här finns ju två oberoende trovärdiga vittnen till händelsen. Eller varför inte fråga Riberdahl?
Den hotande var inget ”vanligt fyllo” i alla fall, inte SE. heller. Mårten påstår att han sett en person stå och titta in i skyltfönstret? Den hotande kan ju här ha varit samma person, men det sade Mårten inget om, ej heller Lisbet. Mörkas denna händelse? Tycker man plockat in SE. som syndabock där det bara passat, för att få anklagelserna mot honom så trovärdiga som möjligt.
Släcktes inte en lampa i skyltfönstret också? Mörkas också denna händelse?
Jag kan rekommendera att du lyssnar på följande förhör med Inge M. Han satt i sin bil och observerade gm flera minuter före attentatet fram tills efter attentatet. Detta förhör är mycket intressant då Inge M är mycket noggrann och ärlig och icke-sensationssökande.
Han beskriver gärningsmannens karaktär mycket noggrant. Du kan då själv avgöra om det är troligt att gm är samma person som var arg och brusade upp mot Palme vid Grand.. Förutom karaktärsfrågan så lägg också till att gm befunnit sig på hörnet under flera minuter innan paret Palme når dit.
En annan intressant aspekt med Inge M är att han trots att han observerat gm under flera minuter före attentatet, och också sett attentatet aldrig talar om något möte mellan gm och paret Palme. Detta tycker jag talar starkt emot mötesscenariot.
Zombie skriver
”En annan intressant aspekt med Inge M är att han trots att han observerat gm under flera minuter före attentatet, och också sett attentatet aldrig talar om något möte mellan gm och paret Palme. Detta tycker jag talar starkt emot mötesscenariot.”
Inge M hade dock inte blicken riktad mot Dekorima hela tiden utan såg sig omväxlande åt olika håll. Bland annat tittade han efter sina vänner som gått till bankomaten. Inge M kan därför ha missat kortare avsnitt av händelseförloppet.
Troligen var själva mötet inte tänkt att äga rum utanför Dekorima utan på någon närliggande lokal eller plats som exempelvis restaurant Bohemia längst in på Tunnelgatan. Däremot kan gärningsmannen mycket väl ha mött upp paret Palme någonstans vid reklampelaren där de kan ha blivit stående och småpratat en kort stund innan de började promenera i sällskap i riktning mot den egentliga mötesplatsen.
Detta förlopp stöds av taxiföraren Anders D som när han stod stilla och väntade på grönt ljus såg paret Palme stå och prata med en man söder om annonspelaren. Det stöds också av andra vittnen som uppfattat ett sällskap på tre personer som sneddade över trottoaren från annonspelaren in mot Dekorimas avfasning.
Även Inge själv har uppgett att han såg något hända vid reklampelaren men han kunde inte erinra sig närmare vad det var. En sannolik förklaring är att han precis som Anders D såg gärningsmannen möta upp paret Palme vid reklampelaren där de tre blev stående en kort stund och växlade några ord innan de började göra sällskap i riktning mot den egentliga mötespunkten som de aldrig kom fram till innan gärningsmannen helt utan förvarning sköt Olof
Vilka vittnen säger att 3 personer sneddade över trottoaren?
Vittnet Cecilia A säger att 3 personer sneddade över vägen, inte trottoaren, och det står tydligt från västra till östra sidan av Sveavägen i förhöret. Hon säger också att hon inte iakttog dem hela tiden utan tittade upp när hon hörde en smäll.
Låter ju som att dessa 3 personer är några andra då paret Palme korsade vid Adolf Fredriks kyrkogata.
Jag håller med om att bevisen mot SE är allt annat än klappade och klara. Men ser man till utpekandet av SE tror jag att det är avgörande att rekonstruera utredarnas teori kring SE – alltså vad som får de såpass säkra på att det är han, bortom de omständigheterna på mordplatsen som diskuterades på presskonferensen och som inte kan beskrivas som starka.
Med andra ord, för att man på allvar skall kunna värdera Peterssons utpekande krävs det nog att man på ett seriöst sätt rekonstruerar den helhetsbild, som utredarna sannolikt utgått ifrån. Tror att man kan utgå från att de hade en mer eller mindre klar uppfattning om t ex SE agerade ensam eller tillsammans med någon/några, vad som hände tiden efter mordet (kanske även före), et cetera.
Att fortsätta underkänna utpekandet baserat på premissen Petersson gjorde på presskonferensen (detaljer från mordkvällen) tror jag är alltför begränsat. Sedan är det givetvis en öppen fråga huruvida det faktiskt går att rekonstruera utredarnas tes baserat på befintligt och i många relevanta avsnitt maskat material.
Det är ju de nya utredarna som fantiserat ihop historien om Stig Engström. Varför?
Har för mig att Leif GW sa att man endast får lägga ned en utredning om den misstänkte är avliden. Inte enbart på grund av brist på uppslag. Kanske vaskade de fram Engström för att få chansen att lägga ned.
D.
Det är svårt att förstå vad du vill säga, men om jag ska gissa:
De lyckades inte presentera några bevis, men om man ”på ett seriöst sätt rekonstruerar utredarnas helhetsbild” skulle en helt annan och mycket starkare bevisbild framträda?
Du tror att ”de hade en mer eller mindre klar uppfattning om t ex SE agerade ensam eller tillsammans med någon/några, vad som hände tiden efter mordet (kanske även före), et cetera.”
Ja, vi vet ju att de utgått från att han agerade ensam, och för övrigt finns det inget som tyder på att det finns någon undanhållen uppgift som skulle stärka upp bevisbilden.
Menar du att det trots allt finns, och att dessa eventuellt mörkade uppgifter skulle vara av sådan art att de inte skulle vara möjliga att offentliggöra?
Och att vi då måste väga in dessa hypotetiska omständigheter för att på något sätt kunna göra en korrekt bedömning av åklagarens presentation, men att det samtidigt förmodligen inte är möjligt eftersom vi inte har och förmodligen aldrig kommer att få tillgång till materialet.
Är det i så fall inte ett väldigt besynnerligt resonemang?
Kanske är det just detta som kommer att bli den nya melodin nu när det står klart att det hela bara var två timmars pinsamt tomprat.
Sammanfattningsvis:
Det var egentligen inte så pinsamt, eftersom det troligtvis finns mycket mer i materialet som är ytterst besvärande för den ensamme gärningsmannen Engström, men tyvärr kommer vi aldrig att få veta.
Jörgen, jag tror inte på mörkläggning men är övertygad att vi måste förhålla sig till att utredarna inte offentliggjorde sina arbetshypoteser. Uppgifter man kan presentera i ett sådant här sammanhang avskrivningssammanhang inbegriper inte indiciekedjor eller teorier, som man arbetat med men som man inte kunnat vederlägga på ett tillfredsställande sätt. Om t ex utredarna sagt någonting i stil med att ”vi tror att exfrun ljuger av den eller den anledningen” eller ”vi tror att X samarbetade med SE” hade det tagit hus i helvete – vilket man däremot kunnat göra vid ett åtal.
Och: dokumentationen som vi kan begära ut omfattar tyvärr inte allt arbetsmaterial av utredarna (omfattas ej av offentlighetsprincipen) – t ex dokument från åklagare och polis där de systematiskt och ingående skisserar möjliga scenarior – vilket garanterat finns/funnits. Allt som rört Stay Behind är som vi ser maskat, liksom en hel del av till synes intressanta personliga uppgifter som rör individer i närheten av SE.
Nu tror jag inte överdrivet mycket på Stay Behind-hypoteser, men när utredarna följt upp detta – och det ser man att de gjort – så kan man också utgå från möjligheten att en del frågor eller information från/till vissa uppgiftslämnare inom militär/underrättelse-/säkerhetstjänst aldrig fästs på papper. Det är frågan om material med högsta säkerhetsklassning och sådant som dylik personal kan ljuga om även under ed när det behövs och garanterat inte låta dokumentera i papper knutna till offentlighetsprincipen (även om det maskas).
Det som återstår – om man utgår från att vi har att göra med några av Sveriges bästa mordutredare (vilket jag tror vi har i detta fallet) är möjligheten att – utifrån rådande förhållanden – försöka skapa sig en uppfattning om varför de vart så till synes säkra på sin sak. (De kanske inte har haft rätt, men de är med stor sannolikhet ytterst kompetenta.) En hel del av deras ingångar och frågor ställs under utredningen för att säkert kunna utesluta möjligheter – tror t ex att det osannolika bekännelsebrevet är ett sådant uppslag – men man skulle kunna börja med att skapa en kronologisk struktur på vilka frågor de riktar in sig på, typ: när börjar de fråga om person X eller omständighet Y och släpper man eller håller kvar vid dessa frågor? Särskilt intressant är att försöka få en uppfattning om varför – av vilka faktiska skäl – de tror att exfrun ljuger (det handlar sannolikt om mer än tiden på året för en blomsterplantering eller en allmän känsla), vilka personer i umgängeskretsen kring SE (arbete och privat) är hörda och vad diskuterades, varför trodde mycket på revolvern från vapenhandlaren (är den en modifierad .38, har den pärlemorhandtag, etc)? Sedan tycker jag det där med det påstådda samtalet med jourhavande präst också står ut på något sätt.
Ditt resonemang är givetvis värt att fundera över, D. Och självklart är det viktigt att försöka tolka den dokumentation som kommer ut mot bakgrund av att det finns saker som vi inte får ut. Men om vi inte får se en tillräckligt övertygande sammanställning av uppgifter som slår fast Stig Engströms skuld så kan vi ju inte heller utgå från att dessa tunga uppgifter existerar, tyvärr bara tillgängliga för en exklusiv krets av initierade.
Du hänvisar till att du tror att de som under de senaste åren arbetat med fallet är ”några av Sveriges bästa mordutredare”. I det sammanhanget vore det intressant att veta om du också tror att de som arbetade med fallet under alla åren innan Krister Petersson tog över (som Hans Holmér, Hans Ölvebro, Jörgen Almblad, Anders Helin och så vidare) också tillhörde Sveriges bästa mordutredare, eller om det skett någon sorts kvalitativ uppgradering alldeles nu på slutet.
Det är väl snarast tvärtom: utredningen var mot slutet sämre än någonsin tidigare. Detta sagt utan att värdera de enskilda utredarnas intelligens, saklighet eller tekniska kompetens.
I stort sett hela Palmegruppen byttes ut åren före Engströmbeslutet och hade därmed bara några år på sig att sätta sig in i hela det väldiga materialet, samt göra nya förhör med mera. Chefen Melander hade väl suttit längst, sen någon gång 2012. Åklagaren Petersson kom in 2017.
Om jag förstår saken rätt har dessutom mycket få av utredarna arbetat heltid med fallet. Den som har koll på saken får gärna korrigera mig, men det förefaller alltså som om det mot slutet var en grupp på fem personer där en eller två arbetade med administrativa ärenden (exempelvis utlämning, granskning och maskning av material osv.) och de övriga tre hade Palmefrågan som en extragrej på halvtid, om ens det.
Jag tror detta är helt avgörande om man ska förstå varför de slank in på Engströmspåret, som så att säga serverades färdiglagat först av Lars Larsson och därpå Thomas Pettersson, samtidigt som Palmegruppens personal tillträdde. Böckerna kom 2016 respektive 2018, men författarna var i kontakt med utredarna före utgivningen. Skandiamannenspåret låg alltså klappat och klart när det var dags att sätta igång, och det är klart att den som börjar läsa in sig på fallet utifrån ett sådant material får sin syn på saken formad av det.
2002 började Melander. 2013 Dag Andersson.
Oj då, det var tidigare än jag trodde. Du har rätt: ”Hans Melander gick in i Palmegruppen första gången som utredare 2002 och stannade den gången i sju år. 2012 var han tillbaka, då som spaningsledare.”
Källa: https://www.svd.se/medvetna-om-att-det-blir-diskussioner
Det försvagar det jag skrev ovan en del.
Du menar att de nya som kom in i palmegruppen ca 2017 är sveriges bästa mordutredare? Var har du fått det ifrån?
D.
Nog hade man gärna hoppats på att dessa mordutredare var landets mest kompetenta, men tyvärr framstår de som motsatsen.
Vem är då jag att göra den bedömningen?
Först vill jag hävda att jag ändå har en god överblick av skeendet, och vittnesmålen. Jag är väl insatt i detaljer vad gäller både geografin i området och har skapat mig en god bild av var vittnen befunnit sig, och hur de agerat.
Jag har också kommit så långt att jag förstått att det inte heller finns några självklara sanningar.
Jag är långt ifrån unik.
Det finns hundratals så kallade privatspanare som sitter på dessa basala insikter. Du hittar dem bl.a i kommentarsfältet här på bloggen.
Jag kallade presentationen för ”pinsamt tomprat” och om man under tre års tid inte ens förstått elementära fakta, som i stort sett alla med något hum om sakförhållandet känner till då är de helt enkelt inte kompetenta.
Dessutom har de plagierat hela retoriken från TP, utan att komma med den minsta nyhet.
Utstämplingen är ett bra exempel.
Hur Krister Petersson och hans utredare efter tre års idogt arbete, inte förstått det mest elementära runt detta skeende är svårt att förstå.
Det är ju fullständigt avgörande vilken tid SE kom ut på gatan, och missförståndet (eller vad man nu ska kalla det) spelar dem rakt i händerna. ”Engström lämnade Sveavägen 44 och gick ut på gatan kl 23.19”.
Det är två och en halv minut före mordet, men det finns inget belägg för att det gått till på det sättet, tvärtom, och jag kan rada upp liknande exempel, men jag kan samla ihop dem i ett senare inlägg.
Nu har de i och för sig sagt att de utgår från att han agerade på eget bevåg, utan några medkonspiratörer, och då kan vi koka ner alla eventuella överraskningar som kan finnas dolda i materialet till frågan om hur han fått tag på mordvapnet.
Där har de gått in i väggen, det har de varit mycket tydliga med.
Att Stay Behind-dokumenten är kraftigt maskade har med största sannolikhet andra orsaker.
Vi bör nog inte se själva maskningen som ett tecken på att det skulle finnas belastande uppgifter i dessa dokument som skulle kunna slå tillbaka på Engström. Det är en så pass udda puck, att den känns helt osannolik.
Jörgen
Utstämplingen ”är ett bra exempel”. Bra exempel på vad? Återigen – Petersson sa vad han vet, inte motsägelsefulla uppgifter i förhör. Jag påstår med emfas att Engströms drog sitt passerkort 23:19. Vi vet inte på sekunden, vi vet inte om han pratade med väktarna. Vi vet heller inte vilken styrfart det var på Engström. Åklagarens presskonferens var inget privatspanarkonvent. Inget av det som Petersson hänvisade till beträffande utstämplingen omöjliggör Engström som gärningsman. Det spelar ingen roll om han entrade Sveavägen 23:19:30 eller 23:19:56. Du vet, precis som jag, att Palme föll cirka 23:21:30. Engström kunde alltså gått baklänges, hoppades på ett ben. Han hade hunnit ändå.
Per W, Jörgen G
Det finns ändå övertygande indicier att SE kom ut på Sveavägen någon gång 23.19,05 – 23.19,30. Nicola F var den enda vittnet som vallades runt på årsdagen 87 eftersom han hade sett ”Förföljarens” ansikte på nära håll ca 23.22,00. De andra mordplatsvittnena fick stanna hemma. 50-55 år, blå jacka ner på låren, ”konstig” gång. Ingen av Nicola F, Margareta S eller Anneli K har läckt till pressen att fel gubbe pekats ut. M.m. m.m.
Så 23.19,05 – 23.19,30 är en lågoddsare utifrån kända fakta.
https://arenan.yle.fi/audio/1-50557332
Jag förstår av den bifogade länken att du till skillnad från Krister Petersson placerar Engström vid bion efter föreställningen. Då är det i sanning raskt marscherat av honom att kliva ut på Sveavägen 23.19.05-23.19.30.
För övrigt undrar jag om du kanske skrivit fel när du påstår att Nicola F såg vad du kallar ”förföljarens” ansikte på nära håll 23.22.00. Jag antar att du syftar på mannen som enligt Nicola kom gående en bit bakom paret Palme – att det skulle ha varit en förföljare är din slutsats.
I vilket fall, klockan 23.22.00 var Nicola enligt egen utsago långt borta från mordplatsen, han hade passerat Sveavägen 56 när han hörde skottlossningen och vände sig då om och riktade blicken söderut. Han säger att han stod kvar och tittade i 30-40 sekunder innan han fortsatte sin promenad norrut. Om Nicolas uppgifter stämmer stod han förvisso och spanade mot mordplatsen klockan 23.22.00 – men om han då såg ett ansikte på nära håll kan det definitivt inte ha varit någon som befunnit sig vid Dekorima utan snarare någon som stod tätt intill honom själv, inte så långt från Kammakargatan.
Kanske avsåg du att skriva 23.20.00? Det bör ha varit ungefär då som Nicola mötte paret Palme om vi utgår från tidtagningen vid polisens rekonstruktion med honom. Och då kom alltså, fortfarande enligt Nicola, en man gående söderut en bit bakom statsministerparet. Men det finns ju, såvitt jag kan se, inga som helst belägg för att Nicola lade märke till den mannens ansikte. Det han talat om är ju en man med blå jacka och en gångstil som gav intryck av att denne inte var så ung.
Gunnar
Rätt. Jag menade naturligtvis omkring 23.20,00. 23.19,55 befann han sig vid ”norra reklampelaren”.
Det var bara Nicola som vallades på årsdagen 87 av mordplatsvittnena. Alla andra som sagt att mördaren var i 30-40 årsåldern fick stanna hemma. Ålderpreciseringen till ungefär 50 – 55 år blev trovärdig för PU inte beroende gångstilen utan för att NF sett något unikt som de andra vittnena inte sett. Mördarens gång- och löpstil fanns många vittnen till, däribland Lisbeth Palmes detaljerade beskrivning.
Mikael A
Du menar alltså spänstig och vältränad (860429).
http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html
Magnus D
Nej jag menar Lisbeth Palmes beskrivning sett från nära håll: ”Vaggande och lätt studsande stil, typiskt för alkoholister”. Likaså Anders D:s ”Inte en yngre mans vighet”.
Mikael A
Eftersom jag inte kan svara på din kommentar direkt så skriver jag här istället. Jag vet att du vill använda Lisbeths senare vittnesmål. Men det vittnesmål som jag länkar till är ju mindre än två månader efter mordet och avsevärt närmare i tid än det du hänvisar till. Och hon var ju inte längre från mördaren när hon lämnade sitt vittnesmål i april 86 än senare, så jag förstår inte riktigt din kommentar.
Mikael A
Var hittar du uppgiften att Nicola preciserat åldern på mannen bakom paret Palme till 50-55 år?
Länka gärna till det förhöret.
Magnus D
Vallning med NF 24 mars, ”lite äldre än 44 år”. Det är inte 45-50 år, utan 50-55 år som är en skillnad som är bedömbar.
”Vaggande och lätt studsande stil, typiskt för alkoholister” berättade Lisbeth Palme för Ulf Dahlsten i april 1986.
Per W.
Det handlar inte om huruvida han drog sitt passerkort 23.19, 23.20 eller någon gång däremellan.
Om SE kom ut på gatan kl 23.19 hade han kunnat gå baklänges.
Krister Petersson hävdade ordagrant:
”Enligt hans egna uppgifter så trängde han sin tjänstedörr klockan 23.15. Han jobbade på första våningen i Skandiahuset, och gick ner för trappan, bytte några ord med väktarna nere i receptionen, och stämplade sen ut från sin arbetsplats. Enligt den teknik som Skandia hade, så hade han ett inpasseringskort, och vi har kunnat notera att det inpasseringskortet användes klockan 23.20, men eftersom stämpeluret gick fel, så var den verkliga tiden 23.19 när han gick ut, och han lämnade då Skandiahuset via Sveavägen 44”.
Det vi har att gå på är förhörsprotokollen med skandiapersonalen som hävdar att tidsregistreringen skedde innan väktarsamtalet, och även om samtalet bara var en minut, och inte över två minuter som Henry O hävdat, så får man lägga till ytterligare ett antal sekunder på visst bestyr att ordna till kläderna, öppna dörrar och promenera den korta sträckan till utgången.
Då bör alltså klockan ha varit över 23.21 då han kom ut på gatan, och inte 23.19 som KP hävdade.
Det är noterbart att KP undvikit att svara på raka frågor om detta i efterhand, och om han haft tillgång till något som stärker den berättelsen hade han knappast hållit inne med det.
Vill man framstå som professionell så bör man uppträda professionellt, eller ska vi kanske nöja oss med att landets bästa mordutredare sitter på uppgifter angående tidsregistreringen som de av sekretesskäl inte har möjlighet att offentliggöra?
Fast nu krånglar du till det och använder dig av just ett motsägelsefullt förhör. Engström själv säger ju att han inte pratade med någon väktare. Du hävdar själv, i andra inlägg, att han är sanningsenlig. Hur som – det går inte att fastställa om något samtal ägde rum och hur långt det samma i så fall pågick. När det gäller Peterssons omvända formulering, att Engström stämplade ut efter att han bytt artighetsfraser, är kanske bara uttryck för en ordvurpa. Återigen – hur exakt utstämplingsförfarandet gick till har vi ingen aning om. Det förtar inte helheten. Det har exempelvis ingenting att göra med Engströms ”osynlighet” eller YN:s vittnesmål. Eller Engströms träffsäkra iakttagelse av LJ. Eller hans snåriga och starkt målande och ofta motsägelsefulla historia om sin väg mot Tunnelbanan. Eller hans iver att få tag på sin utstämplingstid. Eller inställda semesterplaner. Eller sin uppenbara lögn om att han lämnade skandiabyggnaden redan vid 20-snåret. Etc. etc. etc. Tänk om han i själva verket stämplade ut redan 23:18:36?
Per W.
Javisst!!!
Hela poängen är just att vi inte vet.
Vi vet inte på sekunden när han stämplade ut, och vi vet inte hur länge han samtalade med väktarna.
Vi har bara Henry O, Anette K och Stig E:s berättelser att förhålla oss till.
Kan det möjligen vara så att Engström glömt samtalet då han redogjorde för förloppet i slutet av april?
Uppenbarligen, eftersom Annette K bekräftar ett samtal.
Engström ger ändå en antydan om det i hovrätten.
Henry O visste att SE jobbade över just denna kväll för att han skulle åka på semester, och måste få arbetet klart. Han visste också när tåget från T-centralen avgick. Detta bör alltså Engström ha berättat.
Efter detta påstår Henry O att de stått och samtalat ganska länge – ett par minuter.
Sedan säger han:
”Om han har stämplat ut så gjorde han det innan man kom ut till receptionen så att säga, så det är en sådan sak som vi inte såg om han gjorde eller inte.
F: Det syns inte från receptionen?
O. Nej, men troligtvis gjorde han det eftersom han skulle på semester.
F: Ja, och efter det här lilla samtalet med honom så gick han
därifrån.
O. Ja, så önskade jag honom trevlig semester som man brukar göra.”
Alldeles oavsett hur länge de samtalat, så har Henry återgett delar av samtalet som bara de kan ha tagit närmare två minuter att avhandla, men återigen: vi vet inte.
Det står fritt för var och en att tycka att förhöret är motsägelsefullt. Jag kan bara inte komma på vad?
Det enda vi med säkerhet vet är att Krister Petersson presenterar en felaktig bild av det kronologiska förloppet, när han påstår att Engström stämplade ut EFTER samtalet – och i samband med att han lämnade Skandia.
Är det professionellt?
Har KP missuppfattat, ordvurpat, eller glider han medvetet på sanningen?
Alldeles oavsett hur det ligger till med detta påstår han något som får stora konsekvenser för det förlopp han och hans utredningsgrupp sedan snickrat vidare på.
Per W.
Jag vill göra ett tillägg:
Jag ser nu att det inte kan vara frågan om något så enkelt som en ”ordvurpa”
Detta står även i den skriftliga presentationen:
”Lämnade arbetsrummet 23.15”
”Pratade med väktarna en kort stund”
”Använde sitt inpasseringskort 23.19”
Lämnade Skandia via Sveavägen 44”
En kanske oviktig detalj, men för helhetens skull kan nämnas att han det första han gjorde efter att han lämnade rummet var att gå och lämna post. Därför finns det en tidslucka mellan på 4-5 minuter fram till utstämplingen.
Detta svarade han då Gunnar Wall ställde frågan om utstämplingen:
GW: Nej, men han stämplade ju ut innan han passerade receptionen. Och både han och väktaren i receptionen sa att de hade ett samtal. Då ska han alltså hinna med att stämpla ut, han ska gå till receptionen, han ska gå ut och sedan ska han hinna utföra mordet. Om han stämplade ut mellan 23.20.00 och 23.20.59 kan jag inte se att han hade någon tid att utföra mordet.
KP: Den uppgiften får stå för dig och jag har presenterat vad vi anser oss kunna stå för. Det är det svar du kan få av mig.
På detta sätt slingrade han sig då han fick frågan av Jenny Strömstedt:
”Det finns en tidsaspekt som många undrar över. Det handlar om när han checkade ut från Skandiahuset. Talade han med vakterna före eller efter att han lämnade – apropå hur lång tid han hade på sig att genomföra det här?”
Krister Petersson:
”Ja han själv har ju inte nämnt att han pratade med väktarna speciellt mycket, men väktarna säger ju att han berättat att anledningen att han arbetat över den här kvällen är att han ska åka på semester nästa dag, så samtalet som har varit dem emellan har ju i så fall varit väldigt kort.”
Han har alltså fått den enkla frågan som lyder ”pratade han med väktarna före eller efter utstämplingen” minst två gånger, men har slingrat sig ur varje gång.
Jag tycker inte att man ska tillåta honom att göra det, och det finns fler frågor som också borde avkrävas tydliga svar:
Vi får se om något av detta kommer upp då de så småningom ska svara till JK.
Det är JO som Åklagarmyndigheten ska svara.
Tack för rättelsen. Jag har ju själv skrivit till myndigheten och påtalat bl.a detta. Intressant att se om de kommer att kritisera Petersson på den punkten.
Jörgen
Du svarar på dina egna undringar. Stig Engström drog sitt kort i stämplingsmekanismen klockan 23:19. Därefter vet vi ingenting. Du frågar också vad som är motsägelsefullt!? Ja – det motsägelsefulla är att Engström och Olofsson har vitt skilda uppfattningar om samtalet ägde rum eller inte. Gång på gång återkommer du till att det är klarlagd att Engström hade ett samtal med väktarna. Jag har full förståelse för att du försöker göra både kronologi och sekunder av ett skeende som ägde rum för över 34 år sedan. Om du bortser från detta så förtar det inte helheten – Engströms berättelse går inte ihop. Han talar inte sanning. För tydlighetens skull, Engström kan alltså både dra sitt passerkort, prata med väktare och samtidigt hinna med det som komma skall. En relativt ny uppgift är att väktarna satt och gluttade på TV i samband med att Engström lämnade Skandia. Kanske detta också måste tas med i beräkningarna – om man nu är upptagen av detaljer. Var stod TV:n i förhållande till Engströms utpassering? Stod den inte på entredisken så kanske det är fullständigt omöjligt för väktarna att ta notis om Engströms och hans utpassering? För mig är det i och för sig skit samma.
Per W.
Det hela är egentligen så enkelt som att Krister Petersson torgför bergsäkra slutsatser som han inte har täckning för.
Du tycker att det är skitsamma eftersom helhetsbedömningen ändå talar emot SE.
Men jag tycker annorlunda.
Om helhetsbedömningen grundar sig på en rad olika beskyllningar som i sak är felaktiga blir den totala bilden snedvriden.
I detta fall är det extra olyckligt eftersom situationen redan från början är obalanserad.
Engström har ingen som för hans talan, och han står helt enkelt med hela rättsväsendet emot sig. Polis som åklagare och stora delar av media. Samt TP då som lurar i bakgrunden.
Samtliga i en bias där man konstant sållat bort allt som talar till den utpekades fördel.
Åklagaren lyder under en objektivitetsplikt som ska motverka denna typ av slagsida.
Tittade dom på TV – jaså säger du det?
Kanske SE tittade lite han också då?
Men visst är det väl egentligen skitsamma det också.
Per W
Angående den nya uppgiften om väktarna. Källa eller länk?
Per W
Tystnaden från nyckelvittnena efter 10 juni kan tolkas som att de accepterar KP:s gärningsbeskrivning. Exempelvis att det var SE som Nicola F såg vid ”norra reklampelaren” ca 23.19,55 och att Inge M:s Dekorimaman rimligtvis var den flyende Anders B.
Inge M berättar att an såg en väntande man utanför Dekorima före mordet. I vilket avseende skulle det kunna vara en ”flyende Anders B”?
Det enda Anders B gjorde som kan betraktas som flyende var hans korta förflyttning efter mordet in i Dekorimas port. Anders B var över huvud taget inte ensam i Dekorimahörnan före mordet. Han passerade för all del hörnan några minuter innan, men då i sällskap med sina arbetskamrater. Han kom sedan att vänta utanför bankomaten på andra sidan annonspelaren. Det är ganska långt från Dekorimahörnan.
Du kan givetvis hävda att Inge M:s vittnesmål fullständigt måste underkännas. Men du bör i så fall antingen ge en begriplig och övertygande beskrivning av vad du anser försiggick i stället – eller också rent allmänt visa att Inge skulle vara ett extremt otillförlitligt vittne.
Ju mer slarvigt du avfärdar vittnesmål som inte passar dig, desto svagare blir din egen argumentering för att Stig Engström skulle vara gärningsmannen. Om Inges M:s uppgifter är fullständigt otillförlitliga – utan att du anklagar honom för inblandning i mordet – varför skulle det då vara så graverande för Stig Engström om inte alla hans uppgifter är bekräftade? Och om Inge M, som du ser det, har fullständigt fel i det han beskriver – varför ska vi då tro att Lars J absolut måste ha rätt när han tror sig ha sett en flyende man med keps eller Yvonne N ha absolut rätt när hon tror sig ha uppfattat något som liknar en handledsväska?
Låt mig för tydlighetens skull tillägga: jag kan definitivt tänka mig att Inge M har rätt i vissa avseenden och fel i andra, på samma sätt som kan vara fallet med Lars J och Yvonne N. Men det är den som försöker peka ut en gärningsman som har den stora bevisbördan när det gäller att tolka vittnesmålen. Då duger det inte med att automatiskt avfärda allt som inte passar den egna teorin och blåsa upp allt som tycks passa samma teori.
Framför allt duger det inte med att – som jag tycker att du gör – presentera händelseförlopp som du egentligen bara tänker dig och ge intryck av att de skulle vara bekräftade i utredningsmaterialet.
Gunnar
Inge M parkerade 23.19-23.20. Med utgångspunkt från Inge M 1 mars, Cecilia A och även Anders B till viss del kom gärningsmannen ifatt Palme. Det skall ställas mot Inges senare vittnesmål om Dekorimamannen.
Jag tycker att det är trovärdigare att GM kom ifatt Palme. Vad kan då i så fall Inges säkert påverkade minnesbild efter 14 dagar vara? Inge nämner inte Anders B så ett logiskt svar är att han var Inges Dekorimaman stående i butikens ingång. Inge upplevde ett komplext förlopp på 45 meters avstånd i motljus med två flyende i jämförelse med vad som fanns i Cecilias och Anders synfält.
Om SE är GM kunde han ha passerat makarna och inväntat dem som Inges Dekorimaman, men det är mindre troligt.
Som jag tror att jag visat i många sammanhang är det fullt möjligt att kombinera Inges väntande man med vittnesuppgifterna om en man som kom gående den sista korta sträckan söderut mot Dekorimahörnan i nära anslutning till paret Palme.
Mördaren kan ju helt enkelt stått och väntat utanför Dekorima för att sedan gå Olof och Lisbeth till mötes.
Jag ska inte här upprepa alla argumenten för den hypotesen utan bara understryka att med den förklaringen kan de centrala delarna i ett antal viktiga vittnesmål fogas samman i ett förlopp.
Ju färre vittnen som måste avfärdas, desto mer rimlig framstår en hypotes som enligt min uppfattning. Men det finns förstås ett vittnesmål som inte går att förena med den hypotes jag skissar. Och det är Lisbeth Palmes. Jag är fullt medveten om det. Å andra sidan ger ju hennes berättelse inget stöd för att det var Stig Engström. Så en intressant fråga är vilken vikt du vill ge Lisbeths uppgifter, Mikael A.
Min tolkning av de olika vittnesmålen är följande
Cirka 23.15 – 23.18
Inge M parkerar på Tunnelgatan efter att ha släppt av sina kamrater och observerar gärningsmannen stå och vänta utanför Dekorima
Cirka 23.20 – 23.21
Gärningsmannen lämnar sin position vid Dekorima och sneddar ut på trottoaren i riktning mot reklampelaren där han möter upp paret Palme som kommer gående norrifrån. Paret Palme har tidigare under kvällen på telefon fått veta att någon ska möta upp dom just där efter biobesöket för att tillsammans med den personen göra sällskap till ett möte gissningsvis på restaurant Bohemia längst in på Tunnelgatan.
Samtidigt stannar Anders D sin taxi för rött ljus och blickar åt vänster varvid han ser gärningsmannen och makarna Palme stå stilla och vända mot varandra strax söder om reklampelaren. De står bara stilla en mycket kort stund och växlar några ord innan alla tre börjar snedda över trottoaren i riktning mot Dekorimas avfasning.
Precis då kommer Anders B gående norrifrån och hamnar bara några meter bakom makarna Palme och mördaren som han helt korrekt uppfattar som ett sällskap. Anders B uppfattar att sällskapet framför honom småpratar och har trevligt och anar inte vad som är i görningen. Det gör varken Olof eller Lisbet heller.
Samtidigt återvänder Inges kamrater från bankomaten till bilen varför Inge tillfälligt vänder blicken åt det håll kamraterna kommer ifrån och inte ser vad som just då händer på trottoaren vid reklampelaren utom möjligen i ögonvrån.
Inge observerar alltså inte att gärningsmannen tillfälligt lämnar sin position vid Dekorima och går ut mot reklampelaren för att möta upp makarna Palme. Möjligen ser han i ögonvrån att något händer vid reklampelaren men det är så pass långt ut i ytterkanten av hans synfält att han inte uppfattar mer exakt vad som sker
23.21.00
När paret Palme och gärningsmannen är i jämnhöjd med Dekorimas avfasning stannar gärningsmannen upp ett kort ögonblick utan att makarna Palme märker det. Han stannar upp för att Olof och Lisbet ska få någon meters försprång. Olof kommer nu att gå en halv till en meter snett framför gärningsmannen.
Den här manövern måste gärningsmannen göra för att placera sig själv i rätt position för att kunna skjuta Olof i ryggen bakifrån på nära håll. Den första biten från reklampelaren gick alla tre i sidled men nu hamnar alltså gärningsmannen snett bakom Olof på en knapp meters avstånd.
23.21.10 – 23.21.15
Samtidigt som gärningsmannen tillfälligt har stannat upp vänder Inge M blicken framåt igen och ser åter gärningsmannen stå stilla vid Dekorima samtidigt som det ur hans synvinkel ser ut som att makarna Palme kommer gående förbi den stillastående mannen.
Inge M uppfattar inte de tre som ett sällskap eftersom han inte såg att gärningsmannen gick i jämnhöjd med makarna Palme innan denne stannade upp för att ge Olof och Lisbet lagom försprång
23.21.20
Inge M säger något till sina kamrater om att gärningsmannen ser skum ut samtidigt som han ser hur denne lägger sin ena hand på axeln på Olof och med sin andra hand drar fram ett vapen och riktar det mot ryggen på Olof. Två skott brinner av i snabb följd och Inge M och Anders B ser från varsitt håll hur Olof faller till marken. Anders D har just fått grönt ljus och hinner köra några meter när han hör första skottet. Han tittar åt vänster igen och hör andra skottet samt ser mynningsflamman från revolvern
Ovanstående scenario tycker jag bäst får de olika vittnesmålen att gå ihop utan att man måste förutsätta att något av de centrala vittnena måste ha misstagit sig eller minnas fel på någon väsentlig punkt
Det överensstämmer väldigt mycket med hur jag också tänker mig det hela.
Jonas J.
Det där är absolut en gångbar teori.
Jag tror inte heller att man ska överskatta Inge M i avseendet att han sett allt i ett sammanhängande förlopp, för det kan han ju inte ha gjort.
Han har sett delar, och andra vittnen kan eventuellt fylla i luckorna.
Nu är det ju flera som exempelvis säger sig ha sett en grupp personer stå och samtala, och någon har sett dem gå som ett sällskap. Inge M har sett gärningsmannen komma i kapp, men har han sett dem passera en stillastående man som stod på den platsen redan då makarna Palme passerade annonspelaren, eller gick de i bredd de sista tio femton metrarna? Inge M ser ju när makarna Palme passerar annonspelaren, och mannen kan ju ha varit två, tre kanske fem steg bakom dem redan där?
Om de stått och samtalat bör det kanske ha varit något längre norrut utanför Inges synfält?
Norr om annonspelaren bakom annonspelaren eller strax söder därom?
Kan Anders D ha sett dem vid annonspelaren, men då han startat bilen och kört några meter hade även de förflyttat sig ett antal
meter söderut?
Det kan vara svårt för honom att avgöra eftersom de då fortfarande skulle ha befunnit sig i samma vinkel sett från hans position. De kan helt enkelt gått lika långt som han rullat.
Kanske var det tre andra personer han såg i första skedet? Kanske AB som skiljs från sina vänner?
De borde ju ha skett där och då om man ska ta fasta på hans version.
Men Anders D verkar vara säker på att det är samma tre personer, d.v.s. makarna Palme och gärningsmannen, så man bör ju ha detta som utgångspunkt.
Anders B verkar inte ha gjort några observationer av någon sekvens som föregått ”handen på axeln” och själva skotten, så det känns lite tveksamt att han sett dem gå som ett sällskap som småpratade och hade trevligt.
Cecilia A är jag också lite tveksam till, och det beror främst på avståndet från bilen och upp till annonspelaren där hon sett dem snedda in. Det bör ha varit närmare 50 meter. Att hon säger att de kom från den västra sidan av Sveavägen är också en uppgift som drar ner tillförlitliges i hennes vittnesmål, samt att det är oklart hur länge bilen hon färdades i stått där om den ens gjort det.
Stod de dessutom bakom Jan-Åke S blir avståndet längre ändå.
Det är oklart hur de stod placerade inbördes. Jan-Åke säger att han stått där 10-30 sekunder medan föraren i den andra bilen Åke L säger att de kom rullande då det hela hände.
Min bedömning är att alla vittnen som sett någonting av de få sekunder som föregått mordet är mycket svaga.
Det finns dock ytterligare en hake, och det är mannen i den blå jackan som setts förfölja makarna Palme 80 meter norr om mordplatsen.
Har du någon idé om vem denne man kan ha varit, och om han kan ha haft någon roll i det hela?
Det är väl mördaren som följer efter från bion?
Om det är riktigt som det står i bildtexten till ett av polisens rekonstruktionsfoton, att Anders D stannade som första fordon i det mittre körfältet, kan man utgå från att de tre personer som Anders sett befann sig söder om annonspelaren.
Det utesluter då, som jag ser det, att det skulle vara Anders B som skiljs från sina vänner – något som av allt att döma utspelades en bit norr om annonspelaren, utanför bankomaten. Polisens rekonstruktionsfoton som bifogas förhören med Anders visar det här ganska tydligt.
För min del tycker jag det finns en hel del som talar för att mannen i den blå jackan som Nicola observerat är Anders B (det är ju också vad Nicola själv uppgett att han tror). Anders B skulle i så fall ha trampat fram och tillbaka utanför bankomaten i väntan på sina vänner och då kommit en bit längre norrut än vad han senare kommit ihåg. Han kan sedan ha vänt söderut igen efter att ha passerat paret Palme och traskat tillbaka till sin position vid bankomaten för att vänta ut vännerna. På väg tillbaka till bankomaten har han i så fall kommit att hamna några meter efter Olof och Lisbeth utan att lägga märke till dem – och det är i så fall då Nicola ser honom.
Jag tycker att Nicolas beskrivning tyder på att det skulle kunna vara Anders. Det är ju inte en målmedveten och spänstigt gående person han ser, det är det som får honom att tvivla på att det är en livvakt. Nicola drar slutsatsen att det är en lite äldre man, men det kan ju lika gärna handla om Anders inte har någon brådska utan bara lite tankfullt förflyttar sig medan han väntar på vännerna.
När Anders något senare, sedan han beslutat sig för att dra sig hemåt, börjar gå söderut hinner han ifatt Olof och Lisbeth som plötsligt befinner sig nära framför honom. Att han gör det beror i så fall på att de stannat upp en stund, något som ju får stöd av både Nicolas och Anders D:s vittnesmål.
Anders D bör ha stått ungefär i jämnhöjd med annonspelaren, och han har ju sett personerna snett framför sig på trottoaren.
Bankomaten låg ca 7 meter norr om pelaren, så om vännerna inte först gått ett tiotal meter söderut och haft en kortare konversation med Anders på den platsen så var det helt enkelt inte dom.
Allt är så oklart runt detta att det öppnar upp för spekulationer i olika riktningar.
När Anders B säger att han inte växlade några ord med dem utanför bankomaten säger de i stället att de gjorde det. Väntade han kvar tills vännerna kommit ett stycke norrut, eller började han omedelbart röra sig mot Kungsgatan?
Var han ändå uppe och traskade norr om La Carterie, eller har Nicola misstagit sig på platsen?
När han säger att han aldrig var norr om bankomaten, så stämmer det inte med Nicolas uppgifter.
När Lisbeth säger att de inte talat med någon person, eller ens sett någon går det på tvärs med Anders D, men det stämmer bättre ihop med Inge M, vars historia i ursprungsversionen går ut på att makarna Palme inte stannat och haft något samröre med någon på sträckan mellan annonspelaren och mordplatsen.
Anders B har inte sett någon konversation, men har ändå uppfattat dem som ett sällskap, men då tidigast ett par sekunder innan mordet.
Han har inte heller något minne av att han gått tio meter bakom dem i 80 meter, och han har inte heller noterat att de stannat upp och fått ytterligare en följeslagare som de stannat och samtalat med.
Alla uppgifter går på tvärs, och vi kan ju inte annat göra än att vrida och vända på olika mer eller mindre tänkbara varianter.
Att de inte gjorde någon större ansats att lösa detta dilemma redan på våren -86 är nog den enskilt största missen i hela utredningen.
Jag passar på att ta mig själv i örat eftersom jag råkade skriva fel när det gäller Cecilia A och avståndet upp till annonspelaren. Det bör ha varit ca 40 meter och inte 50 som jag skrev.
Inge M har ju uttalat sig här till exempel: https://youtu.be/3bhrYPw7suE?t=190
Per W skriver
”Jag påstår med emfas att Engströms drog sitt passerkort 23:19. Vi vet inte på sekunden, vi vet inte om han pratade med väktarna. Vi vet heller inte vilken styrfart det var på Engström.”
Vi vet inte ens på minuten när Engström drog passerkortet eftersom stämpeluret bara visade hela minuter och kan ha gått någon minut före eller efter verklig tid dvs Fröken Ur. Han kan ha stämplat ut när som helst mellan 23.17.01 och 23.20.59 beroende på hur mycket fel stämpeluret gick och om det gick före eller efter
Vad jag dock vågar påstå med emfas är att vi vet att han stod och småpratade en stund med väktarna efter utstämplingen och även vid en utstämpling så tidigt som 23.17 var han knappast ute på trottoaren före 23.19. Vid den tiden satt Inge M i sin bil på Tunnelgatan och observerade gärningsmannen stå och vänta utanför Dekorima.
Engström kunde inte ha gått baklänges på ett ben och hunnit till Dekorimahörnet i tid. Han måste antingen ha pratat med väktarna betydligt kortare tid än de 1-2 minuter väktarna uppgett och skyndat sig till Dekorima eller har Inge M misstagit sig grovt på hur lång tid han observerade gärningsmannen stå och vänta på sitt offer alternativt blandat ihop gärningsmannen med exempelvis Anders B
D. Det är mycket svårt att förstå vad du vill med ditt kryptiska resonemang. Har för för mig att spaningsledaren Hans Melander själv sa vid något tillfälle att han inte var säker på att SE är gm. Så mer säkert än så är det inte.
D. Ärligt talat tror du KP/PU har något mer på SE som de INTE presenterade på presskonferensen. De försökte ju med alla medel under två timmar binda SE till mordet. De misslyckades kapitalt. KP och HM gjorde någon form av yrkesmässigt självmord. Skulle de då sitta in med mer information mot SE. Finns inte kartan.
@Gunnar Mycket kloka poänger. Om kompetensen så har jag nog faktiskt ett allmänt intryck av att det på något plan skett en kvalitativ uppgradering i vårt sammanhang. Det är i alla fall för mig otänkbart att t ex KP skulle genomföra en vittneskonfrontation på motsvarande sätt som Almblad gjorde med Lisbet – eller för den delen hanterat utredningen och åtalet mot CP på något sätt som kvalitativt skulle likna Almblads. Anders Helins hantering av styckmordsåtalet är … ja, vad säger man. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag nästan fick andnöd när jag några år sedan läste Per Lindbergs skildring av vittneskonfrontationerna i ”Döden är en man” rygg-i-rygg med att jag läste om vittneskonfrontationen med LP i Lars Borgnäs ”En iskall vind …”. KP ledde, som ofta framhålls, utredningen av Anna Lindh-mordet, som framstår som väsensskild i sammanhanget.
@Gunnar @Uno Om eventuella tunga uppgifter, så menar jag absolut inte att man kan utgå från att det finns några sådana – om det funnits något som svarar mot kriterierna ”tunga uppgifter” så hade vi nog fått höra dem (jag tror inte att KP gillade att sitta där som ett fån). Jag utgår däremot från att KP/PU har mer kvalificerade uppgifter i form av indicier och starka misstankar, som de uppfattar också pekar mot SE men som de valde att inte redovisa för att s a s ”hålla sig till fakta”. På presskonferensen uppehöll de sig vid högst konkreta detaljer, som SE:s rörelser på mordplatsen och mordvapnet, och nämnde mer i förbifarten sådant som rör SE:s privata person och bekantskaper. Om de sagt något i stil med ”vi misstänker också starkt att SE:s exfru ljuger p g a omständighet X och Y” eller ”trots att vi inte kunnat vederlägga att SE ingick i en grupp, så misstänker vi fortfarande det p g a omständighet Q”, så hade presskonferensen nog gått än mer käpprätt åt, ja, ni-vet-vart. (Sådant kan KP däremot ha redovisat för t ex Mårten Palme under yppandeförbud.)
Min poäng är nog att vi borde fundera ett varv kring på vilka premisser vi diskuterar/underkänner KP/PU:s utpekande. Jag tänker att vi måste väga in att utpekandet gjordes i ett sammanhang, där de inte kan föra samma argumentation som vid t ex ett åtal där man litet mer spekulativt kan bygga en indiciekedja. Det syns orimligt att utredarna skulle tro så starkt på SE för att peka ut honom enbart baserat bara på vad som redovisades på presskonferensen (inte minst mot bakgrund av vetenskapen att man 1986 aldrig systematiskt stämde av vilka andra vittnen som vittnena sett på mordplatsen – bara den omständigheten friar ju nästan per automatik SE). Jag föreställer mig däremot att KP/P under arbetet relaterat uppgifter från mordplats etc till en större indiciekedja/övergripande hypotes – d v s att utpekandet bygger på ett samspel mellan konkreta omständigheter (redovisade) och indicier/misstankar (inte redovisade), som man inte kunnat verifiera på samma sätt men som likväl stärkt utpekande-beslutet.
Även om KP/PU uppenbarligen bestämt sig för att inte säga så mer mycket om sitt arbete, kan vi nog få reda på mer om deras övergripande bild genom journalistik (förr eller senare kommer någon säga något till en enveten journalist) och kanske memoarer riktigt långt fram i tiden. En annan möjlighet är, som sagt, att utifrån befintligt material systematiskt fundera på vad KP & co fortsatt uppehålla sig vid under utredningen och alla i SE:s krets de talat med/frågat om, för att kunna ställa bättre frågor då möjlighet ges.
Tilläggas kan, att jag knappast är övertygad om SE:s skuld. Presskonferensen var för mig, som för många, en STOR besvikelse och om jag skulle tvingas gissa på GM utifrån befintligt offentligt underlag, skulle jag ärligt talat kanske fortfarande luta mer åt CA som den mest intressanta GM-kandidaten (trots den närmast kompletta bristen på något verkligt konkret att ta på). Samtidigt är jag öppen för möjligheten att KP/PU har fokuserat på men inte redovisat omständigheter som skulle kunna uppgradera SE till den mest sannolike GM.
D
Äntligen! Stort tack för dina inlägg idag. Har saknat denna vinkel och syn på saken. Intressant att ta del av dina tankar. Högst rimligt att tro att utredarna inte kunde berätta allt på presskonferensen. Deras indiciekedjor skulle man ju verkligen vilja höra och så klart gör de klokast att inte offentliggöra dem med tanke på läge och på vad de hade för konkreta bevis. Deras uppfattning om SE:s exfru från förhören och mötena med henne, ja hela hennes historia får vi ju inte heller ta del av.
Och jag har också haft svårt att släppa samtalet till jourhavande präst några dagar efter mordet. Den frågan till exfrun om just det samtalet sitter kvar hos mig och jag undrar så klart vad som sas under detta samtal?
Var såg du om samtal till jourhavande präst? Skulle Stig Engström ringt?
Om Pu satt på väldigt graverande bevis mot SE , då förefaller det mig väldigt att underligt att man inte tog upp det under presskonferensen.
Man hade inte ens initialt behövt gå in på några detaljer utan man kunde ha sagt vi har ytterligare bevisning mot SE.
Man valde ju att namnge SE som den mest misstänkta personen i Palmeärendet.
Vad skulle man sitta på för ytterligare bevisning som ,man av någon anledning skulle hemlighålla?
Det som jag har det svårast med Se som mördare, det är att han regelmässigt skulle gå hem beväpnad från Skandia eller anser man att det är just den här kvällen han har med sig en revolver av oklar anledning.
Nu känner jag inte någon grafiker men jag har svårt att tänka mig att dessa personer går med vapen till och från jobbet.
@Kalle Om KP sagt A om att man har ytterligare misstankar som man inte vill gå ut med så kan man vara säker på att mediedrevet pressat honom att säga B i en sådan fråga.
Nu tänker jag inte att KP/PU sitter på avgörande bevis, utan mer eller mindre substantiella misstankar på olika sätt knutna till SE:s privatperson och bekantskaper.
Också osäker på om SE är GM, men utesluter inte att han kan haft en revolver inlåst på kontoret, som ett slags fetisch. SE:s privata historia i kombination med Åsgårds GM-profil har i alla fall gjort att jag slagits av tanken.
Apropå GM-profilen så tycker jag allmänt att det är dags att avliva myten om att den skulle stämma in särskilt väl på Stig Engström. Den finns på Internet, det är bara att läsa den.
I profilen alas om att mördare av detta slag kan antas vara ensamma, förbittrade män med trasigt socialt liv. De har enkla och ofta tillfälliga arbeten, svag social kompetens, saknar god utbildning och har inte några tydliga och systematiska politiska åsikter förutom kanske allmän extremism och ilska mot samhället, osv. Det som beskrivs är en CA/GH-typ, vilket Åsgård också har påpekat. (Därmed inte sagt att det var CA/GH.)
Hur stämmer detta överens med Stig Engström? Han var långvarigt gift, bodde i villa i Täby, spelade bridge med bekanta och hade fast jobb som utbildad grafiker. Vad det ofokuserade och radikala samhällshatet anbelangar var han kommunpolitiskt engagerad i landets näst största parti, där han drev exempelvis skolfrågor.
Den här myten kommer från Thomas Petterssons bok, där han klipper och klistrar helt skamlöst med utsagorna från GM-profilen och från de amerikanska experter som hjälpt till att ta fram den. Den som gör en direkt jämförelse ser att Stig Engström i själva verket framstår som ett ovanligt dåligt exempel på en gärningsman i GM-profilens anda.
Sen är det förstås en annan fråga hur mycket vikt man bör lägga vid det där profilarbetet.
Kommer allmänheten att kunna se vad åklagarmyndigheten svarar JO?https://www.jo.se/jo20253
Instämmer i detta. Med viss kännedom om hur svenska myndigheter och organisationer fungerar tycker jag det verkar som om de helt enkelt fastnade i ett spår. Lite lättja, lite ”groupthink”, lite konflikträdsla. Sen var det ingen som orkade dra i bromsen eller insåg hur svag bevisningen var förrän de satt där på presskonferensen och blinkade i strålkastarljuset.
Har nu suttit ett bra tag och funderat på en sak. Lars J säger att det var något kepsliknande. Har det någonsin frågats honom om vad som får honom att säga så? Det har ju en enorm betydelse ifall ”skärmen” på denna kepsliknande huvudbonad var 1 cm eller 15 cm lång, även om den eventuella skärmen upplevdes som tunn eller tjock. En kraftigt upprullad stickad mössa kan nog se ut som kepsliknande ur Lars position och med de ljusförhållanden som rådde. Dvs något utstickande framför pannan (den upprullade kanten på en mössa).
Mycket besynnerligt ifall han aldrig tillfrågats om detta. Ser vi på Anders B: skiss över gärningsmannens huvudbonad så är det en väldigt markerad ”upprullning” i brist på bättre beskrivning. Jag tror att det kan vara just denna upprullning som ställer till det. ”Sherlock-Holmes liknande”, ja kanske med lite fantasi eller så är det signalementet en sammanblandning med Olof Palmes huvudbonad.
Zombie,
Konstigt att Inge M. inte alls sett Anders B. han var ju i skottögonblicket 3 meter ifrån. Är de fem sex personerna hörda som gick norrut och passerade den väntande mannen i hörnet? Inge säger att båda eldsflammorna gick i Olofs rygg och även att LP:e tog 2 steg framåt innan skotten föll. Inge säger även att LP:e och mördaren måste ha sett varann, både när LP:e stod upp och sedan även i sittande läge, detta är Inge säker på. Även när Inge talar om huvudbonad stämmer detta in med Anders B:s uppgifter, en form av upprullad stickad mössa. Här måste det nog ha varit SE. som Lars J sett i trapporna och inte mördaren, när han pratar om Keps? Spekulation: Var det andra skottet utan kula? Två smällar för att förklara ”bluff skottet” mot Lisbet?
Jag tänker inte ta någon mera debatt på den här bloggen om hypotesen att Lisbeth Palme aldrig blev beskjuten.
Utifrån allt som är känt betraktar jag den som orimligt långsökt och dessutom sannolikt också kränkande mot Lisbeth Palme. Det du antyder är en komplott som vad jag förstår skulle involvera bland annat gärningsmannen, Lisbeth, ambulanspersonal, tjänstgörande poliser och personal på Sabbatsbergs sjukhus. Syftet med en så komplicerad komplott är omöjligt för mig att förstå – varför skulle det vara önskvärt att ge intryck av att Lisbeth blev beskjuten om hon inte blev det? Och om det händelsevis skulle kunna finnas någon sorts motiv för ett antal inblandade personer att fiffla med bevisningen på ett sådant sätt så måste ju det ställas mot risken för att ett bedrägeri av det slaget skulle avslöjas.
För mig framstår detta som rena orimligheterna. Och därför: vill du diskutera de frågorna, Niklas B, så hänvisar jag dig till andra forum. Inte till denna blogg.
Har för mig att Anders B blev rädd när det började skjutas och drog sig in i Dekorimaentrén. Vet inte om Inge M inte noterade Anders B eller om han inte sagt något därför att han inte fått frågan.
Uppgiften att Lisbeth sett GM är intressant.
Svarar på eget inlägg. Suttit och spånat runt lite mer. Kan det röra sig om en sk beanie-mössa:
Eller något liknande den här:
Vad jag vill ha sagt är i alla fall att ”kepsliknande” är ett väldigt vitt begrepp.
Tack för ditt enträgna arbete Gunnar, inte minst med att hålla denna blogg levande, uppskattas varmt. Jag tror väldigt många håller med mig om det.
Tack till er som bidrar till bloggen genom att skriva. Och då avser jag också de kommentatorer som inte håller med mig och som bland annat därför gör sitt för att hålla debatten igång.
Instämmer, ett mycket stort tack till Gunnar.
Vad gäller kepsen: polisen hittade enligt Christer Pettersson-förundersökningen en blå tygkeps med skärm och öronlappar i korsningen Sveavägen-Kungsgatan, alltså intill mordplatsen. Det är nära om än åt fel håll, och samtidigt i princip den enda huvudbonad jag kan tänka mig som stämmer på alla de skilda vittnesbeskrivningarna (blå, keps, öronlappar, tygmössa). Den var förmodligen helt orelaterad, det är svårt att förstå hur den först skulle sitta på mördaren och sedan hamna där. Men jag har alltid undrat om man undersökte saken och om den någonsin blev testad med moderna medel.
@Gunnar Holmér kommenterade jag av förklarliga orsaker inte i sammanhanget ”några av Sveriges bästa mordutredare” – han blir aktuell i andra kategorier. Ölvebros övergripande kvaliteter har jag ingen egentlig bild av, men den är negativt färgad av utredningen mot CP, liksom hans framträdanden i offentligheten efter åtalet.
Palmeutredningen från 1986-2020 visar väl ganska tydligt hur svårlöst Palmemordet är.
Holmer provade Victor G och han blev väl nästan besatt av PKK-spåret, vad jag förstår så trodde han på PKK-spåret resten av hans liv..
Ölvebro skiftade taktik och hittade stärkt av Lisbets utpeknde Christer P och körde det så långt det gick.
Dag A tog på presskonferensen 2016 upp Christer A, Sydafrika och walkietalkie observarioner och ville fokusera på dem.
Slutligen gick Krister P in och skulle utgå från mordplatsen, walkietalkies och Christer A verkar inte ha varit iintressanta för KP.
Han verkar ha fokuserat på Stig E typ 80-90 procent och 10-20 Sydafrika.
Sydafrika verkar vara svårt att koppla till mordplatsen så kvar blev Stig E understött av Thomas P och tidningen Filter.
Vad hände med Christer A och walkietalkie observationerna.?
Om det hade kommit en ny ledare för Palmeutredningen och börjat idag,hade utredningen på nytt gått i någon ny riktning?
Gunnar Wall/
Många äro de som anser att LP:e ljuger, det anser dock inte jag, vill inte komma med någon sådan anklagelse mot LP:e. har inte någonsin gjort det heller. Att det däremot finns saker hon inte velat berätta är fullt möjligt. Här har säkert även utredningen styrt vissa frågor under sekretess, vad som sägs och inte sägs.
Kanske LP:e berättat mera än vi tror, men inte offentligt. Att spekulera är ingen anklagelse, man bör få tro vad man vill i ett öppet samhälle, annars barkar det sannerligen av och blir även lönlöst att kommentera här på bloggen. Med andra ord: Andra ska inte styra, vad jag ska tro och tycka! Vill du kommentera Gunnar?
Du får tro och tycka vad du vill, Niklas B. Och du har också haft stora möjligheter att framföra vad du tror och tycker på den här bloggen. Det kommer du att ha i fortsättningen också, så länge du godtar de ramar jag sätter.
Men just debatten kring påståendet att Lisbeth Palme inte hade blivit beskjuten har jag bestämt mig för att inte föra här. Den får du som sagt föra någon annanstans om du så önskar. Varför jag beslutat detta tror jag att jag var tydlig med.
Vi måste vara vaksamma så att det inte etableras en bild av att ”Engström – trots obefintlig bevisning – är gärningsmannen” med hänsyftning till (av olika skäl) dold bevisföring som bara ”experterna” och endast dem har tillgång till, men av etiska skäl blir tvungna att undanhålla oss andra.
Det kan bli den nya offensiva linjen.
Gå inte på den!
Det finns ingen dold bevisföring för Engström är inte mördaren.
Med den dolda bevisföringen mot Engström är det som med Kejsarens nya kläder.
@ Jörgen G Inte mitt ärende att bidra till att etablera en sådan bild – KP/PU:s utpekande är otillfredsställande av en rad anledningar. Däremot tror jag att vi måste hitta produktiva sätt att fortsätta diskutera utpekandet på.
Det finns otaliga mordfall genom svensk kriminalhistoria där polisen tror sig veta vad som hänt, men där det inte räckt till rättegång (man behöver inte ha rätt för att man tror, men kloka människor gör det bara av starka skäl). Tyckte att KP under våren lät rejält ”troende”. Polis som hörde SE:s stuguthyrare beskrevs också av denne som bergsäker på att man hittat GM. Redogörelsen på presskonferensen frälste ju knappast några – så därför undrar jag vad som gjorde intelligenta människor som KP/PU till så starkt troende på SE?
D – du har naturligtvis en poäng i det du skriver men skulle man verkligen lämna ”dolda indicier” som allmänheten ska gissa sig till? När man väl pekade ut SE passerade man gränsen där man måste ha insett att man måste visa allt man lutar sig mot – vilket (tror jag) förmodligen var tron på revolvern och dna på brevet. Nu föll detta som en fura och kvar stod man med de indicier som i åratal varit kända för oss. Att då inte nämna andra (må vara subjektivt tolkade) omständigheter synes mindre troligt. Jag tycker dessutom att man redan tagit upp spekulerande uppgifter som ”bussen från Odenplan” och ”synlinjen” som skulle visa att man inte kunde se Lars J från andra sidan Sveavägen pga HA:s taxibil mm. Jag skulle välkomna allt som kan få oss att förstå hur man har tolkat alla uppgifter men jag tror faktiskt inte det finns något mer mot bakgrund av ovanstående och det känns ju mindre tillfredsställande och anmärkningsvärt – to say the least!
D
Jag tycker att det är värt att diskutera men tror att det är värdefullt om vi håller isär olika premisser i den fortsatta diskussionen. Din premiss är såvitt jag förstår att Engström varit huvudspåret och att PU bestått av intelligenta, professionella och omdömesgilla personer som tagit ett rationellt beslut – i betydelsen ej mot bättre vetande – utifrån den information man hade och utan påtryckningar från något håll. Jag uppfattar det inte som att du ser det som en absolut sanning men det är väl utgångspunkten? I mina ögon är flera andra alternativ mer troliga men det är en annan diskussion.
Om vi utgår från den premissen, vilken information skulle det i så fall kunna vara frågan om? Min första tanke – när jag funderat i de här banorna – har varit att det skulle kunna vara något ex-hustrun eller andra sagt eller förmedlat, till PU, Thomas Pettersson eller någon annan. Det tycks ha varit en hel del trafik i ex-fruns kök de senaste åren. Om man har återgett det på ett rättvisande sätt vet jag inte – det kan också mycket väl vara taget ur sitt sammanhang, t ex Thomas P:s påstående att ex-frun sagt att hon inte ville att pressen skulle ta foton på ”mördarens hus”. Nu sägs det att någon i bekantskapskretsen i förhör sagt något som skulle stärka misstankarna mot Engström, kanske får vi veta vad det rör sig om framöver.
Anledningen till att jag ens övervägt de här alternativen är de svaga indicierna och den frågeställning som hängt med sedan maj 2018. Är det allt ni har? Det måste väl finnas något mer? Om man var förhindrad att presentera det på presskonferensen ser jag nu främst tre tänkbara alternativ och det ena behöver inte utesluta de andra.
Det skulle kunna finnas någon slags etisk bevekelsegrund som skulle vara relaterad till ex-hustrun oavsett om de slutsatser man dragit är riktiga eller felaktiga. Möjligen finns andra etiska överväganden som gäller individer men det ska jag inte spekulera kring, det finns inget som tyder på det i dagsläget vad jag kan se.
Det andra alternativet är någon slags samlad bedömning som man inte kan sätta ord på. En övertygelse likt den som Thomas P och Mattias G har. Jag kallade den för ”att ha sett ljuset” igår. På den biter inte många sakargument och vad den handlar om vet jag inte. Kanske är den bara vad den synes vara, önsketänkande och tunnelseende.
Det tredje alternativet är något som inte diskuteras så ofta men den som följer debatten på olika håll har säkert sett att teorin har sina anhängare. PU har handlat i god tro men är förda bakom ljuset av starka krafter som vill leda bort uppmärksamheten från Sveavägen och walkie-talkie observationerna. SE-spåret är planterat av dessa krafter. Om det skulle vara riktigt kan man tänka sig en rad olika alternativ till att viss information kanske inte kunde presenteras.
Det finns säkert fler alternativ men det är vad jag kommer att tänka på nu utifrån den premiss jag formulerade och den förhåller jag mig som sagt tvivlande till.
@Emma Mycket kloka synpunkter och du beskriver min tankegång riktigt – jag är långt ifrån övertygad om SE som GM. Om jag skall följa din uppdelning av bevekelsegrunder, så lutar den helt klart åt det etiska argumentet. Man kan också tala om en juridisk bevekelsegrund, om man dit räknar gardering mot JO-anmälningar, förtalsanmälningar, o s v.
Jag tänker att alternativet att KP/PU visade allt de hade på handen redan diskuterats ingående och det finns inte så mycket mer att säga. Sådana diskussioner utmynnar som regel i ett ställningskrig mellan övertygade och skeptiker till SE som GM (klar fördel skeptiker). Jag ser, som sagt, klara poänger med kritiken av presskonferensen – redovisningen väcker ju fler frågor än vad den besvarar.
Samtidigt är möjligheten att KP gick ut med att det skulle vara klappat och klart i början av året baserat på icke färdiga resultat av en provskjutning och det i sammanhanget komiska bekännelsebrevet (som man måste testat bara som ett long-shot för att säkert kunna avfärda) helt enkelt otrolig i mina ögon. För att jag skulle se det som en möjlighet för en rationellt tänkande erfaren utredare (medveten om alla misslyckade provskjutningar och huvudspår) att göra ett sådant utspel, behövde nog t ex den provskjutna revolvern närmast motsvarat den som SE beskrev i Skydd & Säkerhet-intervjun. En rationell människa med ett uns av självbevarelsedrift skulle därtill vilja luta sig mot ytterligare indicier än de som redovisades av Filter, p g a risken för att stå med byxorna nere om testresultaten inte blev entydiga p g a kulornas uppenbara dåliga skick eller att man (än en gång) hittat fel vapen. Typ, läget vi är i nu.
Jag tror inte alls på det tredje sinistra alternativet men utesluter heller kanske inte ditt andra skådat-ljuset-alternativ helt (Lex Lambertz – även till synes vettiga jurister kan visa sig vara skogstokiga). Likväl skulle jag sätta en slant på att KP/PU biter ihop och härdar ut av någon bättre etisk eller juridisk bevekelsegrund.
Vad är det för komiskt med bekännelsebrevet? Breven är det för där var fler. Mördaren har skrivit brev men de har underlåtit att kolla DNA på rätt person. Står i min JO-anmälan.
@Carita Jag uttryckte mig slarvigt. Bekännelsebreven är i sig inte komiska, men jag ser tanken på att koppla ett visst av dem med barnslig handstil och den typografiska perfektionisten SE, som ganska komisk (verkar också långsökt att koppa innehållet till SE).
Ja, det fattar inte jag heller! Undrar vem av poliserna som letade upp dessa brev. Finns ju 3500 anonyma brev i utredningen.
Tror inte Engström kunde skriva så dåligt om han försökte. Han var ju en noggrann person.
D
Jag har lite svårt att se vilka juridiska aspekter det skulle kunna röra sig om men det beror såkert på min begränsade kunskap. Förtal skulle givetvis kunna vara aktuellt beträffande ex-hustrun och eventuellt anhöriga till vapensamlaren. Samtidigt, om det fanns något graverande skulle inte det smälla högre än andra juridiska aspekter? Jag vet inte, du eller någon annan får gärna utveckla det om ni har några tankar.
Jag hade egentligen inte tänkt efterfråga fler dokument som är relaterade till Engström men ingen i FB-gruppen – https://www.facebook.com/groups/2685121318391848 – har begärt ut samtliga dokument, förhör och annat som är relaterade till Engström så nu gjorde jag det – förutom de som redan finns hos gruppen givetvis.
D.
Jag tänkte inte specifikt på dig.
Jag har bara noterat att det börjar formas någon slags teori om att den tafatta presentationen egentligen skulle bero på att de inte har möjlighet tala ur skägget, och att orsaken till det skulle bero på sekretessbelagda uppgifter.
Jag påstår inte att du D har någon dold agenda i det avseendet, och visst är tanken värd att tas upp till diskussion, som allt annat.
Att utredarna uttryckt sig på detta sätt till stuguthyraren redan 2018 är i sig anmärkningsvärt.
Det vittnar om att man under huvuddelen Krister Peterssons tid som
Förundersökningsledare haft SE som huvudspår.
Först kommer en privatspanare som med sitt upprepade tjat irriterar stuguthyraren i sådan grad att han överväger en polisanmälan.
Vem privatspanare i fråga var kan jag inte säkert uttala mig om, men det framgår i förhöret med TP att han varit i kontakt med stuguthyrarens fru, som hellre ville prata med polisen än med honom.
Stuguthyraren berättar att denne privatspanare terroriserat honom vid flera tillfällen, och han berättar också att privatspanaren hade sagt att ”han nog snart skulle höra av polisen”
Så blev det uppenbarligen.
Hela detta märkliga samspel mellan privatspanaren och utredningsgruppen ger allt annat än ett professionellt intryck.
… kan tilläggas min första reaktion på Filter-reportaget (som presskonferensen ju i princip upprepade) var att det ju inte på långa vägar räckte för den braskande rubriken om att mordet nu var löst – och jag har ganska lätt för att bli entusiastisk. Har svårt att tänka mig att underlaget där (eller TP:s bok) skulle frälst någon garvad mordutredare. Däremot blev nog alla på ett eller annat sätt intresserade och jag tänker att man kunde bli troende om man faktiskt hittade mer när man började vända på stenarna.
D
Det finns INGEN trovärdig redovisad förklaring baserad på fakta hur SE kan vara oskyldig. Inte ens från någon ”garvad mordutredare”.
SE kan inte rundas som flera har konstaterat efter 34 år, senast Nya Palmegruppen. Nio vittnen från mordplatsen, Lars J, Yvonne N och SE själv med ”Kulturhuset” och med ”Palme låg framstupa med spinal chock” bekräftar det.
Inget annat vittne har kunnat ge SE alibi för att han befann sig vid Dekorimahörnet, trots att han hade gärningsmannasignalement. SE var vid Palmes kropp när statsministern låg framstupa och ihopkrupen innan han blev vänd på rygg efter en kort stund (väktarförhören). Ingen kommer ihåg honom, medan de andra på brottsplatsen som hann se Palme ligga framstupa, kanske 8-10 stycken, alla fick alibi av en eller flera på platsen. Däremot kunde SE bara trovärdigt ange Lisbeth Palme och Anders B på mordplatsen, de två mördaren kunde se före skotten.
Det går inte att se ”man i tjugoårsåldern” varken från Dekorimahörnet eller trappkrönet.
En alternativ juridisk hållbar ”rimlig” förklaring har varit att SE kan ha hört och sett Lars J när denne återvände ner till Sveavägen innan 23.40. Helt, helt osannolikt men juridiskt ”rimligt alternativ”. Det faller då med 23.22 och att SE återvände vid 23.30-tiden.
Lars J var synlig från Sveavägen vid ”Kulturhuset” från att SE nått trappsteg 15 till trappkrönet, trappsteg 89 samt 5 – 10 sekunder efteråt. Halva den tiden var Lars vänd ner mot mordplatsen. Det kan inte vara ett juridiskt ”rimligt alternativ” att SE gick in i gränden och såg att Lars J var en ”man i tjugoårsåldern” under den tiden. Lars hade då sett SE.
Om det var så enkelt att räkna ut att SE mördade Olof Palme, varför gjorde man inte det redan 1986.
Var alla utredare inkompetenta eller hade Holmer någon hemlig agenda som gjorde så han skyddade SE?
Kalle
Jag tror att mycket inom PU var toppstyrt och motivdrivet. På det sättet kunde HH mer eller mindre lägga ned utredningen mot SE i juli 1986 för att satsa allt på SÄPOs substanslösa PKK-teori.
Det hade krävts starka mordutredare som hade stått upp för SE-hypotesen. Jag tror att exempelvis om kommissarien Lars Jonsson istället hade fått jobba med SE i juni 86 hade han gått i mål.
Mikael
För Holmer handlade det bara om att hitta en lämplig syndabock. Hade det funnits starka bevis mot en ensamagerande gärningsman hade Holmer inte haft några problem att sätta dit honom. Problemet var bara att den ensamme galningen inte fanns i det här fallet till skillnad mot exempelvis mordet på Anna Lindh.
Holmer kom fram till att PKK var en lämpligare syndabock än såväl den först anhållne så kallade 33 åringen som Skandiamannen. Holmer hade ingen anledning att skydda SE om SE verkligen var ensam gärningsman men Holmer insåg säkert att om han ville försöka sätta dit SE måste han göra en noggrann genomgång av alla vittnesmål om vad som hade hänt på mordplatsen precis som är brukligt att göra vid ett spaningsmord. Då hade SE förordnats en försvarare som naturligtvis hade lyft fram alla omständigheter som pekade bort från SE. Observationer av en längre kontakt mellan mördaren och makarna Palme före skotten och det faktum att mördaren tycks ha stått och väntat utanför Dekorima flera minuter i förväg hade blivit minst sagt besvärligt för Holmer att bortförklara.
Den enkla förklaringen till att Holmer inte försökte sätta dit SE är att SE inte är mördaren och att försöka fabricera bevisning eller få honom dömd på lösa indicier hade sannolikt inte fungerat. Holmer hade bara fått en massa problem med alla uppgifter som kommit i dagen som pekade mot en skicklig attentatsgrupp som iskallt hade lurat mordoffret i en fälla. Holmer ville naturligtvis undvika i att rota närmare i dessa uppgifter. Att driva PKK spåret som helt saknade koppling till skeendet på mordplatsen var mycket enklare för honom.
Jonas J
Vi delar varje fall uppfattning om att PKK-teorin var totalt substanslös.
Mikael A.
Du skriver att det var omöjligt att se Lars J från Dekorimahörnet.
Vad har du för stöd för det?
Enligt Lisbeth:
”Då Lisbeth Palme tittade in mot Tunnelgatan (hon bedömde
det till l-3 minuter senare) såg hon en man som stod ca 75 meter in på
gatan.
Han stod på norra sidan med ryggen tryckt mot barckbyggnaden och vände ansiktet och stirrade mot henne. Det var mörkt på platsen, men hon tyckte sig se att den mannen hade samma stirrande blick, som den hon tidigare iakttagit hos mannen i hörnet av Tunnelgatan.”
I Tingsrätten säger hon:
”Det råder en viss osäkerhet om det är samma person som står vid barackerna”.
Det är då uppenbart att det gick utmärkt att se en person inne i gränden på den norra sidan av barackerna. Varför skulle Lisbeth ha möjlighet att se honom men inte SE?
Och. Om det inte var Lars J hon såg stå där och stirra, vem var det då?
Jörgen G
SE såg ”man i tjugoårsåldern”, d.v.s. Lars J.
Lisbeth trodde att hon såg den 39-årige Anders B.
Det gick inte att se detaljer varken från Dekorimahörnet eller trappkrönet.
Däremot från t.ex. första trappavsatsen, trappsteg 32 gick det att ana om personen var yngre eller äldre.
SE kan nog från brottsplatsen se LJ tydligt när han letts dit av en av piketpoliserna. LJ fick enligt Dalsgaard vänta innan han förhördes av polis. Bra belysning, stod där en stund. Avstånd kanske 2-5 meter till en observatör typ SE.
Nog inte sämre observationsmöjligheter där än LJ egna som såg en springande man snett bakifrån. Några sekunder i dunklet vid gatukorsningen Tunnelgatan – Luntmakargatan.
Men man måste vara neutral för att inse det. Inte köra med olika graderade linjaler när man värderar det som talar för och vad som talar emot.
GW: Kommentaren borttagen på D:s begäran med hänvisning till att den byggde på ett misstag i all hast. Eftersom ingen hunnit svara på den tyckte jag det var OK att gå skribenten till mötes.
Mikael A
Det ankommer inte på någon av oss andra att förklara hur SE kan vara oskyldig. Du har själv iklätt dig rollen som informell åklagare och det ankommer på dig att bortom rimligt tvivel visa att SE måste vara mördaren. Rimliga tvivel kvarstår tills du har bevisat motsatsen
Mikael A
Läs sidan 3 i bifogat dokument.
https://drive.google.com/file/d/1YjcC6KDMYnU95SUHcpOJvKbJGQ5-GaOw/view
Jan A pekar här 86-05-14 ut Engström som närvarande på mordplatsen. Han till och med menar på att han hade en keps eller annan huvudbonad på huvudet. En inte alltför långsökt gissning är att fotot av Engström som förevisas tagits den 25 april 1986, när Engström är på förhör hos polisen. Se sista sidan i bifogat dokument. Jan A till och med menar att fotot är ”välliknande” Engström.
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMOWtJMXhCYTVONkU/view
På presskonferensen menar PU att Jan A misstagit sig på Engström och vittnet Jan-Åke S. Problemet är bara det att J-Å har skägg, bär inte keps och är nästan 20 år yngre än Engström. Han har även en ansiktsform som är helt olik Engströms. Att Jan A skulle förväxlat J-Å med Engström är helt gripet ur luften. (se bild på J-Å S på sidan 7 i nedan bifogat dokument)
Det kan också noteras att J-Å dessutom själv säger i bifogat förhör att gärningsmannen INTE hade keps. Att detta är en förväxling, att gärningsmannen var mörkhårig, barhuvad eller hade en mörk stickad mössa. (sidan 6)
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMZUdCVTVQeUxlWVk/view
Simon A
Inte kul för utredaren att bli utpekad som ansvarig för SE-haveriet både av TP och Nya Palmegruppen. Jag gissar att pressen uppifrån var så stark att få bort alternativa gärningsmän till Holmérs helt substanslösa PKK-snömos, så att det inte var läge att föra fram att SE borde utredas klart.
Mikael A
Om du bemödar dig med att läsa mitt inlägg igen och ta till dig den information jag serverar dig så ser du ju tydligt att man i ett tidigt skede kan avskriva SE som varande på mordplatsen. Det finns liksom ingen anledning att gå vidare när ett annat mordvittne så tydligt intygat Engströms närvaro. Jag förstår ärligt talat inte riktigt anledningen till att du så förbehållslöst ska ha Engström till gärningsman att du blundar för allt som talar emot den teorin.
Simon A
I juli 2017 visade TP för Nya Palmegruppen vilka obegripliga misstag som PU hade gjort när utredningen av SE lades ner i februari 1987. Efter tre års ny utredning, den 10 juni 2020, bekräftade Palmegruppen att ”SE var närvarande på mordplatsen efter skotten” var ett utredningshaveri där även skyldig utredare pekades ut.
Du tror alltså det är någon form av mörkläggning som stora delar av rättsväsendet är inblandad i? Nu senast då fixat av en grävande journalist och Nya Palmegruppen genom att lägga skulden på den oskyldige SE som inte kan försvara sig.
Mikael A
Utredarna har sjabblat ofantligt under årens lopp men mot bakgrund av det vittne som Simon A skriver om förefaller beslutet att avfärda Engström som möjlig gärningsman ha varit helt korrekt!
Du skriver ”Du tror alltså det är någon form av mörkläggning som stora delar av rättsväsendet är inblandad i? Nu senast då fixat av en grävande journalist och Nya Palmegruppen genom att lägga skulden på den oskyldige SE som inte kan försvara sig.”
Din fråga riktar sig primärt till Simon A men om jag ska säga vad jag tror så blir mitt svar att Ja tyvärr tror jag att det är en form av mörkläggning som rättsväsendet ägnar sig åt och det är likadant med Engström som det var med PKK och Christer Pettersson.
Enskilda individer eller grupper som sannolikt inte har något med mordet att göra utses till syndabockar för att dölja en obehaglig sanning. En terroriststämplad grupp eller en utslagen missbrukare med en historik av dödligt våld eller en sedan många år avliden tjänsteman utan nära efterlevande är alla tacksamma att göra till syndabockar. Av olika skäl har de svårt att försvara sig.
Trots det höll varken PKK spåret eller Christer Pettersson spåret hela vägen tack vare att det fanns seriösa åklagare och domare samt i Petterssons fall försvarare som faktiskt skötte sitt jobb och underkände den påstådda bevisningen i dessa fall.
Med Engström är det tyvärr inte lika enkelt. Eftersom han är avliden läggs utredningen ner utan att Engström blir föremål för några rättsliga åtgärder och därmed har han inte heller rätt till någon offentlig försvarare som kan granska den påstådda bevisningen mot honom och komma med invändningar.
Han är verkligen försvarslös och har inte en chans att värja sig mot de grundlösa anklagelser som åklagaren riktar mot honom i bekväm förvissning om att han aldrig kommer behöva stå inför en domstol och argumentera för Engströms skuld och tvingas bemöta försvarets invändningar
Engström har helt enkelt efter sin död blivit offer för ett Justitiemord. Åklagare Peterssons utpekande av honom är en ny rättsskandal i paritet med exempelvis Qvick-härvan
Simon A skriver ”Jag förstår ärligt talat inte riktigt anledningen till att du så förbehållslöst ska ha Engström till gärningsman att du blundar för allt som talar emot den teorin.”
Tror vi har att göra med fenomenet Faktaresistens som drabbar vissa debattörer som satsar hela sin personliga prestige på att ha rätt till varje pris om att Engström var gärningsmannen.
Alla vittnesuppgifter som talar emot att Engström begick mordet bortförklaras med att vittnet måste ha misstagit sig eller minnas fel.
Till exempel måste Inge M som sett gärningsmannen stå och vänta flera minuter vid Dekorima ha blandat ihop gärningsmannen med vittnet Anders B och vittnet du nämner måste förväxlat Stig med en 20 år yngre man med skägg men ingen keps.
Mårten som såg en man runt 40 år utanför bion måste ha misstagit sig på åldern som i själva verket måste ha varit 52 år för att passa in på Stig. Mårten uppgav att mannen hade en blå jacka inte en rock som Stig men det kan vara svårt att se skillnad på en jacka och en rock i mörkret utanför bion så den detaljen kan man lugnt bortse från. Att Mårten bara såg ansiktet från sidan försvagar inte hans utpekande av Engström men förklarar i kombination med det dåliga ljuset att han totalt felbedömde åldern
Att Mårten i 30 år pekade ut Christer Pettersson som mannen utanför bion försvagar förstås inte heller hans nuvarande utpekande av Engström trots att Pettersson och Engström har helt olika signalement och Pettersson var 38 år 1986
Väktarna i Skandias reception som uppgett att de småpratade med Engström ett par minuter efter utstämplingen måste minnas helt galet efter tre månader och måste ha missat när Engström passerade ut genom huvudentren för att en TV stod på som måste ha fångat all deras uppmärksamhet
Som jag ser det försöker de som hävdar Stig som gärningsman anpassa verkligheten efter sin karta i stället för att göra tvärtom som naturligtvis en seriös utredare av ett spaningsmord måste göra.
Jag tror jag passar på nu, inte för att Jonas J:s kommentar utmärker sig speciellt i det avseende jag reagerar mot utan för att jag tror att jag behöver säga till då och då.
Jag vill helt enkelt understryka att jag inte vill ha en debatt här på bloggen som handlar om andra debattörers tänkbara dunkla motiv eller påstådda psykologiska brister.
Anledningen är helt enkelt att en sådan diskussion till sist riskerar att ta över fokus från sakfrågorna.
Jag tar en paus från diskussionerna om just Engström då jag redan sagt det mesta jag har att säga om detta. Håller på att läsa igenom det jag hinner av det nya material som släpps och har en hel del uppslag när det gäller W/T observationerna. Får jag tid ska jag försöka göra några inlägg om dessa. Vill också försöka hinna med att bättre läsa in mig på Estonia-katastrofen. Jag kommer självklart fortsätta läsa här i mån av tid men som sagt jag kommer vara mindre aktiv tills vidare. Jag uppskattar verkligen det jobb alla skribenter lägger ner, även om vi inte alltid delar åsikter. Till slut ska väl ändå sanningen segra tycker man. Vad den nu än må vara.
Du är välkommen tillbaka om såväl walkie-talkie-observationerna som Estonia.
Det är ju ganska fantastiskt hur man om och om igen hävdar att ingen sett SE på mordplatsen. Här har ju ett annat vittne faktiskt pekat ut honom som varande just där. Och som du skriver, hur kan man få det till att han blandar ihop SE och Jan-Åke S? Obegripligt! Men man slänger väl ut ”han är igenkänd från TV”- kortet.
Förhören med SE.
Svaren är på något sätt så naturliga, där alla svar inte är så precisa utan ändras lite ideligen. Glömska och att minnas saker i kronologisk ordning verkar ha varit svårt för SE. Sanningshalten i alltsammans är enl. min mening inte sämre om man funderar lite av och till och där svaren kan gå stick i stäv av vad man tidigare sagt, sådant kan fort tolkas som ljug av vissa. SE: verkar allt för mänsklig i sina svar om vad han upplevt under mordkvällen, så någon mördare är han knappast, han är en helt annan typ av människa. SE. har heller inte pluggat in schablonmässiga svar på förhand, det om något, tyder på ärlighet, han har inte alls funderat på eller brytt sig om vad han sagt först och sist i sina förhör. ( Min bedömning av SE ) PS/ Skulle SE. leva skickade jag rosor åt honom.
Det finns en annan och betydligt mindre omskriven variant av Sydafrika-spåret/MUST/Stay Behind som kanske inte alla känner till men som åtminstone bör nämnas. Ber om ursäkt ifall detta redan diskuterats här, jag kom ju in rätt sent i matchen.
En som riskerade att förlora en förmögenhet på Olof Palmes arbete emot apartheid och FN:s sanktioner mot Sydafrika var Adolf H Lundin. Grundaren av Lundinimperiet. Han hade under början av 80-talet köpt in sig i guldgruvan East Daggafontein i Sydafrika mitt under FN:s hårda sanktioner mot landets apartheidregim och påbörjat uppbyggnaden av det företagsimperium som vi idag känner som The Lundin Group. Det kan också nämnas att Adolf hade starka band till familjen Wallenberg (hans hustrus syster var gift med Marc Wallenberg).
https://utsikterinsikter.blogg.se/2016/december/mannen-som-avskydde-olof-palme.html
En anmärkningsvärd omständighet i sammanhanget är att Adolfs bror Bertil Lundin vid den här tiden var chef för SSI, numera KSI (kontoret för särskild inhämtning) vid MUST. Under sin tid som chef för SSI betraktades han som en av Sveriges hemligaste personer.
Under sina sista år arbetade Bertil Lundin på Försvarsdepartementet för Samordningssekretariatet för säkerhetspolitiska underrättelsefrågor (SUND).
MUSTS arbete styrs i huvudsak av Samordningssekretariatet för säkerhetspolitiska underrättelsefrågor.
Bertil Lundin beskrivs som en legend. Så betydelsefull att hans dödsruna skrevs av Carl Bildt, som hyllar Lundins mångåriga insatser i det fördolda för Sverige.
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/sa-gjorde-vi-reportaget-1
Det finns ett talesätt som lyder ungefär på följande sätt ”Sverige är ett litet land där alla känner alla”. Johan Giesecke som är smittskyddsläkare, brukar kommentera Coronapandemin i TV-nyheterna, Johans pappa, Curt-Steffan Giesecke (1921-2016), var chef för den svenska delen av Stay Behind, under åren 1978-1990.
Har man kunnat klarlägga vilka personer Ulla S såg i Gamla stan som använde walkietalkies?
https://drive.google.com/file/d/12wOKSx5WKVxdG3px2-nHYoIf_WZDSNz4/view
Ulla S 860305 walkietalkie observationer
Det har gjorts många tappra försök från Palmeutredarnas sida. Det skulle ha rört sig om fantasiprodukter från Ullas sida (Holmérs version.) Säkerhetspoliser, knarkspanare eller civilpoliser som spanade på skinheads enligt senare versioner. En utförlig beskrivning av de olika försöken att förklara (kanske snarare bortförklara) vad Ulla berättat om finns på sid 850-852 i min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Slutsåld, men kommer ut i en ny upplaga i höst. (Utgivningsdatum enligt de senaste uppgifterna: 22 oktober.)
”Cognitiv interviewteknik” vs vanlig polisforhør. Professoren her hævder, man kan fiske ”30-40 %” mere information ud af et vidne med førstnævnte, og havde polisen haft færdigheder i teknikken på 80-tallet ville vi have et meget bedre overblik, hvad som faktisk hændte 28/2 1986. Jeg tænker, at teknikken ikke kan benyttes 35 år efter hændelse, men ellers kunne det være interessant, om man kunne få nogle psykologer, der bemestrer teknikken, til at interviewe LJ, AH med flere og få dem til at genopleve 28/2 1986. Det lader til, at KP og co. har anvendt helt vanlige polisforhørsmetoder. Link til interview med professoren:
Tack för länken, intressant ämne!
Knappt två år mellan Da Costa fallet juli – 1984 och Palmemordet febr. – 1986. Vissa har antytt att båda dessa brutala mord kan ha haft koppling till varann. Tycker att med alla de framsteg som gjorts inom DNA- teknik under de senaste åren så borde man återuppta Da- Costa fallet. Kolla båda läkarna , barnen, familjen och även Da Costas portugisiska vän och dennes släktingar. Kolla även Da Costas två barn och deras tillvaro som då omhändertogs av de sociala myndigheterna.
Varför kolla läkarna?
Jag tror det är samma mördare pga att en person yrat om att han grävt ner någon i sanden och fått blod på händerna han tvättat av. Satt på samma anstalt som Costas kompis. Jag har kontaktat polisen ang det med.
Jag planerar inte att ge utrymme åt en diskussion om da Costafallet här.
Med tanke på vad som nu rullas upp i media angående Estonia finns det ett par viktiga saker att hålla i minnet. Utan att bli konspiratorisk så får man konstatera att det är anmärkningsvärt att polisens arbete efter Estonia ännu mer kom att hamna under politisk kontroll. Observera att jag inte påstår att det måste finnas något samband med Palmemordet utan konstaterar bara att det är en märklig omständighet. Det var i vilket fall mycket erfarenhet och djupa kunskaper, inte minst om Palmemordet som gick förlorat den natten.
Visar det sig nu att Svenska politiker hela tiden vetat om vad som egentligen hände men mörkat och ljugit om saken i 26 år bör man åtminstone ställa sig frågan om man inte också egentligen vetat om vad som hände på kvällen den 28 februari 1986 och hur djupt kaninhålet går? Det är ingen konspiratorisk tanke utan sunt förnuft att inse att om det skett en mörkläggning är det hög sannolikhet att det skett fler mörkläggningar.
”Estoniakatastrofen kom att bli en påfrestning på Polismyndigheten i Stockholms län genom att 63 anställda omkom och på grund av att myndigheten tillsammans med Rikspolisstyrelsen svarade för huvuddelen av den svenska polisens arbete till följd av katastrofen.”
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/statens-offentliga-utredningar/sou-1999-48-d2_GNB348d2/html
Tror inte Estoniakatastrofen har koppling till Palmemordet. Esterna pressade fartyget i 20 knop i den grova sjön med vågor av en topphöjd påt tio meter. Bogvisiret revs lös såsom utredningen också visat. Har själv ofta varit i grov sjö redan från tio åring, vet nog vilka enorma krafter det är frågan om. Detta går lite från ämnet: Palmemordet. Väldigt konspiratoriskt att tro annat. Även folk som tror att månlandningen är en bluff, vill jag ogärna ha att göra med.
Du kan vara lugn, Niklas B. På dessa sidor kommer jag inte att ge utrymme åt debattörer som vill hävda att månlandningen var en bluff. 🙂
Thomas pettersson skriver om skandiamannens exfrun
” Och så har vi exfrun. Hon har ”talat mycket” med vapensamlaren om Skandiamannen och underströk att vapensamlaren inte hade något saken att göra.Vad fanns där att tala med vapensamlaren om, såvitt saken var solklar och Skandiamannen oskyldig? ”
Är inte det extremt ovanligt att ett gift par gjort nåt så allvarligt ihop ? Krister Peterson utesluter inte en konspiration men jag har svårt att tro att han syftade på ett gift par.
Niklas B
🙂
Du kan vara lugn, visst har vi landat på månen. Många gånger.
Niklas B
Finns många frågetecken kring Estonia även om haveriet primärt berodde på att fartyget gick med alldeles för hög fart i det hårda vädret. Detta trots att färjan faktiskt inte ens var konstruerad och godkänt för trafik över öppet hav. Vid en besiktning bara timmar före avgången från Tallinn uppdagades så allvarliga tekniska brister på fartyget att hon inte hade fått lämna hamn om bara en nyckelperson i ansvarig ställning hade svarat i sin mobiltelefon vilket hen olyckligtvis inte gjorde
Någon direkt koppling mellan Estonia och Palmemordet tror jag inte finns. Däremot är det en relevant fråga hur Estonia kunde sjunka så snabbt om det inte fanns något hål i skrovet under vattenlinjen. Erfarenheter från liknande olyckor där vatten kommit in på bildäck visar att det brukar ta flera dagar innan fartyget sjunker till botten. Som exempel kan nämnas den polska färjan Jan Heweliusz som kapsejsade i januari 1993 och blev liggande upp och ner men fortfarande flytande i en vecka innan hon slutligen sjönk.
Andra högst relevanta frågor är varför Estonia eller kropparna ombord aldrig bärgades trots att experter uppgett att det är fullt tekniskt möjligt och varför svenska regeringen till varje pris försökt stoppa dykningar ner till vraket och till och med påbörjade en övertäckning av hela fartyget med betong som avbröts efter massiva protester från offrens anhöriga.
Frågorna är obehagliga men måste tyvärr ställas om svenska regeringen precis som i fallet med Palmemordet haft något som måste mörkläggas??
För några år sedan avslöjade Uppdrag Granskning att Estonia använts för att frakta militärt materiel från forna Sovjet till väst och så sent som en vecka före katastrofen hade sådan transport förekommit
Jag är övertygad om att debatten om Estonia kommer att få stora konsekvenser. Seriösa uppgifter tyder på att den svenska regeringen mörkat viktiga omständigheter kring händelseförloppet.
Estoniakatastrofen har med all sannolikhet inte någon direkt koppling till Palmemordet. Men jag håller med Jonas J: om det handlar om militärt och politiskt hemlighetsmakeri kring en katastrof av detta slag så kommer det också helt rimligt att påverka den allmänna föreställningen om vad som faktiskt kan ligga bakom fiaskot med Palmeutredningen.
Ja det var precis det jag ville ha sagt med mitt tidigare inlägg om Estonia. Att folk i allmänhet kanske får upp ögonen för att mörkläggningar kan vara vanligare än man tror och att detta kan få konsekvenser även för Palmeutredningen.
Tillägg angående Estonia
I en ny dokumentär som just nu visas på Dplay (tyvärr bakom betalvägg) framträder överlevande som med egna ögon såg hur militärt materiel lastades ombord på fartyget precis före avgång från Tallinn den 27 september. Detta skedde efter att alla civila fordon och passagerare kommit ombord
Ja det är väldigt intressant information som framkommer i dokumentären. Den totala oviljan att bärga kroppar, det märkliga beslutet att kapsla in Estonia i betong och det närmast totala ointresset från myndighetssida att utreda vad som verkligen hände är rätt så avslöjande. Frågan vad som smugglades den natten hon sjönk kanske kan få sitt svar om man skickar ner en geigermätare…
Har nog observerat att denna omtyckta blogg håller hög kvalitet. Tack Gunnar!
Det som MOP och Estonia har gemensamt är att båda händelserna med stor sannolikhet har undergått rigorös ‘mörkläggning’, styrd ‘uppifrån’.
Det har kommit förhör med Håkan I.
Han hävdar att han har kunskap om Palmemordet och han blev kidnappad 2012 för att sedan hävda att den var fejkad.
Håkan I har varit fallskärmsjägare .
Förhöret innehåller mängder med överstrykningar.
https://drive.google.com/file/d/1_hErX-rJPtilYGDfaJdjxXNqWjC5IAkk/view
Förhör med Håkan I 20120412
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJbzVg/fejkade-kidnappning–ska-nu-forhoras-av-palmegruppen
20120303
Hur görs maskningen? Alltså tekniskt.
Det är svårt att veta exakt hur registraturen går till väga, men givet hur handlingarna ser ut när man får dem i pappersform så görs maskningen digitalt med hjälp av någon programvara. T.ex. Acrobat Reader Pro har en maskningsfunktion som ger ett resultat som ser närmast identiskt ut som de handlingar vi nu får ut från PU.
Eftersom PU scannade in och OCR:ade alla handlingar är ett digitalt maskningsförfarande mycket enkelt: i programmet har man en markör med vilken man markerar vilka tecken, ord, rader, stycken eller sidor som ska maskas, sedan trycker man bara på OK. När man sedan har sparat filen ska masken (enligt programutvecklaren) vara oåterkallelig. Men eftersom vi bara får handlingarna i pappersform – vilket troligen är en ytterligare säkerhetsåtgärd för att behålla masken – så görs alltså därefter en utskrift, vilket gör masken ännu mer bombsäkert omöjlig att påverka.
Anna Hage i 1 juli nyheterna, Aftonbladet.
Dom stod i klunga, Lisbet Olof och mördaren.
Olof föll med ryggen i riktning mot henne.
Blev Olof skjuten i bröstet och inte då som det vedertagna,
i ryggen? Stod dom och pratade en stund? Inte enl. Inge M.
det small direkt när Olof och Lisbet passerade hörnet.
men dock enl. Anders D. han såg samma ”klunga, som om
dom samtalat. Inge M. kan omöjligt iakttagit händelsens sista fas,
Inge är ju själv osäker, här var ju även Anders B. väldigt nära i
skottögonblicket. Litar vi på Annas och Anders D;s iakttagelser så
måste paret Palme sett mördaren, man kan knappast stå och samtala
med en osynlig, ansikte mot ansikte. ( Anna: ”Dom stod i klunga” )
”Anna Hage i 1 juli nyheterna, Aftonbladet.
Dom stod i klunga, Lisbet Olof och mördaren.
Olof föll med ryggen i riktning mot henne.
Blev Olof skjuten i bröstet och inte då som det vedertagna,
i ryggen?”
Är väl syftningsfel o betyder att Olof hade ryggen åt Anna?
Jonas, vi har ju en anställd på Skandia som 1/3-1986 checkade stämplingsmekanismen med Fröken-Ur. Den uppgiften säger att klockan var 23:19. Det är nog så nära någon av oss kan komma när det gäller minuter. Precis som du säger angav stämplingsmekanismen bara minuter och inte sekunder. Alltså kan Engström stämplat ut mellan 23:19:00-23:19:59. Du påstår med emfas att han pratat med väktarna, trots att Engström anger att ett sådant samtal inte ägt rum. Väktarförhören äger som bekant rum i juni 86, dryga tre månader efter mordet. Slutsats – vi vet inte. Hela slutkontentan av detta blir att Engströms kort drogs i kortläsaren 23:19 – precis det som åklagare Krister Petersson sa. Det är vad vi vet. Däremot vet vi att Engström ljög om andra centrala saker kring sina egna göranden och kring skeendet vid mordplatsen. Det vet vi också.
Engström stämplade ut 23.19 och samtalade enligt egen utsago med väktarna en kort stund innan han lämnade byggnaden. Väktarna har senare uppgett en något längre stund. Menar du att väktarna ljuger eller minns galet efter tre månader om vad som hände en så dramatisk kväll på jobbet?
Om stämpeluret gick rätt enligt fröken Ur så kan Engström ha lämnat huset tidigast 23.20 när gärningsmannen redan stod och väntade in sitt offer vid Dekorima som Inge M säger
Med andra ord kan vi utesluta Stig som gärningsman
Det här med ”ljug” av SE. kan ha många nyanser. Som: Iver att få vara med, minnesluckor, den mäktiga händelsen att ta in, ordningsföljden, kronologin, för stort att smälta, viss lögn kan ju finnas för att visa sig duktig, trött efter en lång arbetsdag, kanske för stor törst, brådskan, vad göra först och sist, med mera….
Denna händelse blev ju till kaos även för befäl och polis, så jag är benägen att förlåta SE. om det blev lite råddigt även för honom. I Lars Larssons bok Nationens Fiende, beskyller man honom inte direkt för lögn utan pekar mera på saker som inte kan stämma.
Minnet är komplicerat
https://kunskapskanalen.se/program/42382/kan-vi-lita-pa-vart-minne
Per W
Jag ställde en direkt fråga till dig men fick inget svar så jag frågar igen. Källa och eller länk till nedanstående?
En relativt ny uppgift är att väktarna satt och gluttade på TV i samband med att Engström lämnade Skandia. Kanske detta också måste tas med i beräkningarna – om man nu är upptagen av detaljer. Var stod TV:n i förhållande till Engströms utpassering? Stod den inte på entredisken så kanske det är fullständigt omöjligt för väktarna att ta notis om Engströms och hans utpassering?
Jag undrar också om du anser att det är ett bra sätt att föra en diskussion där man låter påskina att det finns fakta som styrker ens teori men inte vill uppge vilka dessa fakta är och inte heller vill uppge varifrån man hämtat dem?
Några citat från dina tidigare kommentarer:
”Stig Engström farit med osanning och att han har kvitto på sin närvaro vid mordplatsen. Detta har stärkts – och fortsätter att stärkas – via det material som nu är tillgängligt för granskning.”
”Konkreta exempel på Engströms fantasier finns redan i släppta förhör. Om du håller dig till tåls så kommer dessa uppgifter att stärkas. Fram tills dess så kan vi väl vara överens om att låta måttbandet och tidtagaruret vila.”
”Slutligen ett tips. Det finns många spännande förhör vi nu kan ta del av i kretsen kring Engström. Vissa av uppgifterna som framgår i dessa förhör är ganska häpnadsväckande. De är till och med så häpnadsväckande att de känns oetiska och knepiga att diskutera på en blogg.”
Du föreslår att tills uppgifterna släpps någonstans – dock uppenbart inte genom din försorg och oklart var – så ska vi låta måttbandet och tidtagaruret vila. Mitt förslag är att så länge man varken vill ange sakuppgifter eller ange var de finns att hämta så låter man argumenten vila tills övriga debattörer kan ta del av dem.
GW: Emma har bett om att tillfoga följande rättelse, införd 201002 kl 14.38: Rättelse. Du har inte deklarerat att du inte tänker svara på vilka förhör det rör sig om beträffande det eventuella TV-tittandet. Däremot har du inte angett vilket eller vilka det är och du har hittills inte svarat på min fråga angående det.
Per W
Det här var en rättelse som hörde hemma i mitt andra svar till dig i ”Har Lars Borgnäs rätt…” tråden.
Tack Gunnar, förlåt att jag inte var tydlig med det. Det blir lite komplicerat när diskussionen om Engström förs i olika trådar samtidigt.
Emma.
Se mitt svar till Per W.
Uppgiften finns i förhöret med Anette K, men är alltså inte relevant eftersom de inte missat Engström.
Jörgen G
Tack, jag trodde att det var hämtat från förhör med Anette K eller Henry O från de senaste åren som enligt Palmegruppen skall finnas. Jag uppfattade det som att dom skulle skicka det men det blev tydligen något missförstånd.
Om det är förhör med båda är mer än jag vet men jag antar det. Förhör med Henry O efter 1986 är efterfrågat och listat hos FB-gruppen men inte förhör med Anette K efter 1986.
Det är säkerligen fler än jag som efterfrågat förhör som har anknytning till Engström bortsett från de vi redan har. Min formulering när jag begärde ut det är säkerligen inte optimal då jag inte riktigt vet vad som finns och jag exkluderade förhör med väktarna och därigenom också det med Anette K efter 1986. Klantigt värre. Jag får se vad det ger, om inte annat kan man ju komplettera senare.
Emma.
Det låter intressant.
Jag vet inte om båda är i livet, men de borde vara det, eftersom de inte så gamla 1986.
Om Palmegruppen i så fall inte hållit några förhör med dem, men i stället valt att prioritera stugägaren och hans fru som aldrig någonsin träffat paret Engström är det anmärkningsvärt.
Henry O skulle ju kunna vara mannen som stack hål på hela ballongen om han dessutom kan bekräfta att SE 20 minuter efter mordet berättat om att två ungdomar gjorde första hjälpen, och att den ena gjorde mun mot munmetoden – och att han inte alls läst om det i tidningen – som annars brukar vara en populär förklaring i Filterkretsar.
Hur skulle KP kunna slingra sig ur det?
Kanske insåg de att Henry O var för riskabel eftersom de då skulle riskera att ”komma runt” Engström?
Jörgen G
Anette är i livet men har bytt namn om jag inte är felunderrättad. Folk säger så mycket så man kan inte vara helt säker och jag har inte ringt folkbokföringen i frågan. Palmegruppen vet ju hur som helst vem som avses. Som jag uppfattade det ska det finnas förhör med åtminstone en av dem, eventuellt båda från senare år, men som sagt det är möjligt att jag missuppfattat. Nu finns det som sagt en förfrågan från någon i FB-gruppen om förhör med Henry O efter 1986 men det har inte inkommit ännu. Däremot finns det som du säkert sett ingen förfrågan om förhör med Anette K. Det finns inte heller någon där man angett hennes nya namn.
Jörgen
Ja du, uppgiften om tv-tittandet är nog i allra högsta grad relevant. Av flera uppenbara skäl. Att du anser att den är orelevant får väl stå för dig personligen. Säger som Gunnar brukar säga – det är väl upp till bloggens läsare att avgöra och inget du har patent på.
Emma
…och alla andra. Innan ni går bananas – gå till materialet. En ursäkt kan också vara på sin plats.
Per W.
Då är det väl på sin plats att du redogör för dessa ”flera uppenbara skäl”, för jag kan då inte se några.
Per W
Jag bad dig just att inte skriva svar till mig och Jörgen i samma kommentar. Det finns en risk att man missar om man inte läser igenom alla kommentarer.
Min poäng var att du i din argumentation mer än antytt att du sitter på viktig information som vi andra inte har tillgång till men du vill inte säga vilken den är, var den finns eller kan komma att finnas. När det gäller Anette K:s förhör fanns ju informationen tillgänglig men det är inte det enda exemplet. Om du tycker att det är okej så finns det inte mycket mer jag kan säga om det.
Jag överväger gärna att be om ursäkt om du berättar vad jag har gjort för det vet jag faktiskt inte.
Per W
En TV som står på i skandias reception betyder inte att väktarna är så fokuserade på vad som just visas på TV att de inte observerar när Stig stämplar ut och går ut genom huvudentren. De kan mycket väl ha avbrutit TV tittandet ett par minuter för att småprata med Stig innan han lämnade byggnaden
Vem bör ge dig en ursäkt för vad??
Det här kan väl vara ett bra tillfälle från min sida att markera att en debatt om vem som ska be om ursäkt för det ena eller andra nog har en ganska begränsad relevans för majoriteten av dem som följer bloggen. De sakfrågor som diskuteras väcker med all säkerhet större intresse.
Jag skulle vilja göra några kommentar efter ha läst Anders Hasselbohms inlägg på denna blogg publicerad tippar någon gång mellan 6-7/9. Anders Hasselbohms inlägg finns även att läsa på e-folket? (Eskilstuna)
se nedanstående länk.
Anders Hasselbohms finner det märkligt att ägaren av restaurang Bohemia och personalen under alla dessa år inte blivit hörda av polisen, jag tycker det är märkligt.
Journalisten som ringer till redaktionen, har jag pratat med hen, har blivit hörd av polisen, några månader efter mordet, totalt fyra i hens sällskap har blivit hörda av polisen. Fanns det flera gäster på Bohemia som har blivit höra av polisen?
Lars Borgnäs har skrivit i något sammanhang att det kom in en person på Bohemia bara någon minut efter mordet, är det någon på bloggen som har några upplysningar?
https://efolket.eu/mordet-pa-olof-palme-anders-hasselbohm-om-ett-obegripligt-forbiseende/
Det är väldigt lätt att hamna i ett dödläge när man diskuterar Stig E
Personer som anser att SE är gm säger att Stig är ute på gatan cirka 23,19 andra som inte tycker att SE är gm säger cirka 23,21
Några är säkra på att Stig hade en revolver med sig den 28 feb 1986, andra personer tror inte att han hade något vapen med sig.
Frågan om vapentillgången lär väl vara omöjlig att få klarhet i , man kan bara gissa på olika alternativ.
Men poängen är att det är den som anser att Engström är skyldig som har bevisbördan. För att Engström skulle kunna ha fällts i en korrekt genomförd rättegång skulle det ha krävts övertygande bevisning och inte bara gissningar.
Självklart skulle en gärningsman kunna ha fällts för Palmemordet även om det kvarstod oklarheter om hur han fått tag i ett vapen och vilket vapen det i så fall hade varit – ifall det på annat sätt hade gått att bevisa att han hade mördat Palme. Låt oss till exempel tänka oss att det hade funnits en övervakningskamera som tydligt hade filmat hela mordförloppet.
Men i Engströms fall saknades det alltså all bevisning om ett vapen samtidigt som det inte fanns några andra bevis som räckte till för att fälla honom. Det medgav ju faktiskt Krister Petersson den 10 juni. Tyvärr hindrade det inte honom från att göra den intellektuella vurpan att i nästan samma andetag hävda att Engström måste ha haft tillgång till ett vapen eftersom han skjutit Palme.
Grundantagandet måste ju rimligen vara att en såvitt känt helt fredlig reklamgrafiker INTE gick runt med en stor laddad revolver på väg hem från jobbet? Vem i hela friden gör det?
Den här typen av resonemang illustrerar ett intressant psykologiskt problem med spekulation utifrån hypoteser: att ett påstående är lika omöjligt att bevisa som att motbevisa gör faktiskt inte, även om vi undermedvetet gärna får för oss det, att sannolikheten är 50%.
Det är detta som är det stora problemet med att Stig Engström pekas ut som mördare och man då börjar resonera kring vad som i så fall krävs för att det skulle kunna vara sant – bar han en revolver, hann han i tid, kunde han känna till den-och-den uppgiften när han talade med reportrar? Och så vidare.
Diskussionen leds därmed in på antingen-eller-frågor som för de flesta av oss undermedvetet omsätts i bilden av två ungefär likvärdiga alternativ. Detta trots att det i själva verket rör sig om en från första början totalt osannolik hypotes, vilken dessutom måste förses med femtioelva stödantaganden för att gå ihop.
Man ser precis samma sak med alla som har någon favoritteori, eller exempelvis med vansinnet kring Christer Pettersson. När han väl stod utpekad började debatten linda in sig i diskussioner om HUR det kunde ha gått till (”stämmer det där med Sigges revolver? var han styrd av Bombmannen?”) vilket gjorde att väldigt många människor förlorade grundproblemet ur sikte: det fanns ju inget från första början som band Pettersson till mordet, och att lasta på en massa i sig osannolika extraantaganden gör bara det ursprungligen usla caset ännu svagare.
Observera att detta inte är att säga att Engström eller Pettersson inte kan ha begått mordet. Det kan de ju förstås ha gjort. Men det ”kan” ju ha varit Carl Bildt också, kanske av något ubåtsrelaterat skäl. Ett sådant påstående är dock inget skäl att börja bygga teorier kring Carl Bildts tillgång till eldhandvapen.
När det gäller sannolikheten för att en grafiker skulle gå omkring med en revolver gör du samma misstag som många andra. Du begränsar urvalsmängden till ett enda tillfälle och en enda person. Men om man skall bedöma risken att detta skulle hända i OPs närhet måste man se till hela urvalsmängden, dvs. hela OPs karriär. Vad är då sannolikheten att det skulle inträffa någon gång under en 20-års period att någon person skulle bära på ett vapen i OPs närhet?
Det blir problematiskt när människor som inte kan statistik uttalar sig om risk. Det blir på ett liknande sätt som för klimatfrågan. Väldigt många anser sig veta hur det ligger till som inte kan något om fysik/kemi/klimatforskning. Med tiden tenderar en förvrängning av sanningen uppstå och att människor förleds tro på något som inte existerar.
Visst, under en tjugoårsperiod var det givetvis en rätt stor sannolikhet att någon person skulle bära på ett vapen i Olof Palmes närhet. Eller snarare bör det ha funnits ganska många personer som gjort det i olika sammanhang. Poliser och militärer i tjänst, ett antal älgjägare, en drös kriminella, en och annan medlem i en skytteklubb, någon vapensamlare, kanske till och med ett par, tre terrorister. Hur många man får ihop beror förstås på definitionen av ”närhet”.
Men det förändrar inte faktumet att de allra flesta människor inte är beväpnade. Och med det vi vet om Stig Engström finns det ingenting som säger att just han skulle gå omkring med ett skjutvapen, varken en revolver, en älgstudsare eller något annat som kan avfyras. Såvida vi inte ansluter oss till Krister Peterssons vid det här laget beryktade resonemang: ”han måste ha haft ett vapen i handen den aktuella kvällen, med tanke på vad som sedan händer”.
Jag är inte säker på att du förstår hela vidden av detta problem. Låt mig försöka förtydliga och utveckla vad jag menar:
Jag vet att det inte finns fakta som styrker att SE gick omkring med ett vapen men min poäng är att man därmed inte kan avfärda möjligheten på grundval av argument av typen ”att det vore osannolikt att en ensam gärningsman agerade där och då”.
Generellt sett, när man tror att man vet snarare än att man vet riskerar en allvarlig situation att uppstå. Särskilt om man inte är medveten om att man bara tror utan är säker på att man vet. Om det är många som drabbas av detta samtidigt och med samma tro då är det särskilt allvarligt. Det som man tror sig veta riskerar att bli ”den allmänna meningen” och den rådande sanningen. I värsta fall sker det till den grad att de som i själva verket känner hela eller delar av sanningen avvisas (och kanske kallas förnekare som i exemplet med människans eventuella påverkan på klimatet). På så vis sker gradvis en distansering från verkligheten och en bubbla uppstår. Det som från början var väl menat har då lett till en kraftigt försämrad möjlighet att lösa det ursprungliga problemet.
Nu refererade jag till ämnet riskbedömning i relation till mordet. Men det är väl inte orimligt att anta att en liknande möjlighet föreligger att sanningen förvanskas även i relation till andra aspekter av denna händelse, när okunnighet ger sig ut på områden där kunskapen ofta brister som i fallet med mordutredningar. För visst är det tragiskt om väl menande människor som vill bidra till lösningen i själva verket bidrar till motsatsen och att därmed indirekt skydda mördaren.
Alltsammans kan verka obetydligt men faktum är att sannolikhetsargumentet är en av grundpelarna som används för att stödja konspirationsteorierna. (Oavsett när och var under sin tid i rampljuset som OP skulle råkat ut för ett ouppklarat dåd skulle samma argument kring sannolikhet använts.) Jag har hört detta argument användas vitt och brett, även av s.k. specialister på brott och de som anses vara experter på just Palmemordet. Argumentet har spridits och blivit en etablerad sanning som man tror på i vida kretsar. Jag menar alltså att det har skett på falska grunder.
Sven B
Stig E var inte en person i Olof Palmes närhet utan bara en av tusentals som råkade befinna sig i närheten av mordplatsen den aktuella kvällen. Sannolikheten för att just Stig E gick omkring med en revolver är inte större än att någon annan som befann sig i området gjorde det
Det jag sade var att sannolikheten för att någon person någon gång under en 20-års period skulle bära på ett vapen i OPs närhet är betydligt mycket större än om man bara betraktar en person vid ett tillfälle.
Därmed kan man inte avfärda risken för att det skulle inträffa ett dåd av en ensam gärningsman vid ett specifikt tillfälle med argumentet att det var för osannolikt. Oavsett när ett ouppklarat dåd hade inträffat med OP under 20-års perioden hade samma argument använts.
Det är en form av självbedrägeri som uppstår beroende på att man tror att man vet något när man i själva verket bara tror (alltså i detta fallet gällande sannolikhetsteori).
Det är i förlängningen så som konspirationsteorierna byggs. Det är allvarligt och något att begrunda och reflektera över.
Det osannolika i att Engström skulle gå omkring med ett laddat vapen har inte bara att göra med det statistiska faktumet att de allra flesta människor inte gör det.
Det här också att göra med:
– att det inte är känt att Engström vid något tillfälle skulle ha gått omkring med ett laddat skjutvapen;
– att det inte är känt att han över huvud taget var innehavare av ett skjutvapen;
– att det inte är känt att han någonsin skulle ha avfyrat ett skjutvapen med kriminell avsikt;
– att det inte är känt att han sysslat med skjutvapen på många år;
– att det inte är känt att han uppvisat våldstendenser;
– att det inte är känt att han hade motiv att mörda Palme;
– och att det inte finns någon realistisk beskrivning av det tänkta händelseförloppet (var det t ex en ren slump att han träffade på Palme om vi nu ska föreställa oss att det var han som sköt?).
Det går såklart avfärda SE med negationer av alla de slag och om man så vill samtidigt ignorera alla de indicier som finns som talar emot honom.
Nu menar jag att problemet är mycket större än frågan om hur man skall se på sannolikheter. Sannolikhetsfrågan är bara ett exempel jag tar upp som bidrar till att bygga konspirationer (och att underhålla den här bloggen).
Antag att vi har en grupp med människor som sysselsätter sig med en gåta, som var och en i gruppen har begränsad kunskap om. Gruppen har tillgång till den allmänt kända informationen, men därutöver är de hänvisade till tro, spekulationer och rena gissningar. Gemensamt för personerna i gruppen är att de tror att de vet mycket mer än de faktiskt vet. De är bara delvis medvetna om detta och överskattar därför ofta sin egen bedömningsförmåga och kompetens.
Eftersom det mest handlar om att tro är personerna beroende av auktoriteter som ger sken av att ha mer vetande. Gruppmedlemmarna känner sig stolta att de får vara med i auktoriteternas närhet och kanske t.o.m. få direktkontakt. Ja de känner det som om de själva är med och löser den stora gåtan i de gemensamma diskussionerna. Man sammanställer tillsammans informationer som att någon politiker betett sig tveksamt. Insynen i säkerhetspolisen är per definition begränsad och en liten läcka blir snabbt värdefull information. Ja, någon f.d. agent, med lösa kopplingar till världspolitiken, bekänner något perifert som inträffat för 25 år sedan.
Alltsammans sammanfogas med lim, sax och tejp till ett löst sammansatt teoribygge, ja ett korthus om man så vill. Med tiden dras fler och fler med i denna konstruktion. I värsta fall förvanskas sanningen till den grad att gåtans verkliga lösning hamnar i skymundan och gåtan just p.g.a. detta förblir ouppklarad. Att det finns en risk att gruppmedlemmarna förleds det är deltagarna inte medvetna om. Inte heller att de kan vara med i en bubbla utan kontakt med verkligheten.
Så en dag presenteras av gåtans huvudansvarige utredare en alternativ lösning som inte är konspiratorisk. För de som befinner sig inuti bubblan blir detta givetvis svårt att ta till sig. Utredarens lösning är allt för banal och man “vet” ju att lösningen måste vara mer sofistikerad. Gruppen fäktar vilt och menar nu att utredaren också måste ingå i konspirationen. Man gråter ut tillsammans och kämpar blint med motargument för den egna saken. Man klarar inte av att ge det nya alternativet en chans att få mogna i det egna inre. Ja det går helt enkelt inte att ta in det hela eftersom det är allt för smärtsamt när bubblor brister!
Alltsammans är mänskligt men tragiskt!
Uppriktigt sagt fattar jag inte riktigt vad dina psykologiska funderingar om dina meningsmotståndare när det gäller Palmeutredningen har att göra med den väldigt konkreta sakdiskussion som förts på den här bloggen, den som handlat om styrkan i bevisningen mot Stig Engström.
Du inledde med att föra ett resonemang om sannolikheter. När det inte ledde någon vart skriver du att problemet egentligen är mycket större. Och så glider du över i försök att kategorisera personer som skriver på den här bloggen och inte håller med dig.
Jag har tidigare markerat att jag vill ha en debatt i sak och inte en pajkastning där meningsmotståndare tillskriver varann omoraliska motiv eller tänkbara psykologiska brister.
Din kommentar illustrerar utmärkt vart diskussionen på den här bloggen skulle kunna skena iväg om den debattnormen inte upprätthålls.
Därför: håll dig till sakfrågorna i fortsättningen eller sök dig till ett annat forum.
Jag försökte mig på en liknelse, baserad på att jag har följt den här bloggen en tid och hur jag uppfattar den. Jag är medveten om att jag försöker plantera ett frö på konspiratorisk mark och att det är svårt att få det att växa här. Det visar sig ju tydligt eftersom kritik mot bloggen i sig inte är välkommen och man avvisas om man kommer med annorlunda åsikter som inte passar in i den miljö som råder här. Det är kanske så det fungerar i sektliknande sammanhang?
Ni kan givetvis hålla på och diskutera detaljer kring vittnesmål osv i all oändlighet. Ni kommer dock inte komma ifrån att ni som förespråkar en konspiration gällande Palmedådet befinner er i en bubbla. Bubblan har blåsts upp och blåses fortfarande upp delvis med hjälp av den här bloggen. Ni tror helt enkelt på något som inte existerar och ni kommer därför aldrig att finna det.
Jag kan i alla fall konstatera att du ger uttryck för en tvärsäkerhet om lösningen på Palmemordet – du anser dig veta att det inte var en konspiration. Och samtidigt antyder du svepande att de som inte håller med dig hör hemma i ”sektliknande sammanhang”.
Om jag förstår dig rätt innebär helt enkelt din uppfattning att alla som till exempel funderar på om Sydafrikaspåret kan vara lösningen eller som undrar om de ouppklarade walkie-talkieobservationerna kan ha kopplingar till mordet sitter i en ”bubbla”, fjärran från verkligheten.
Det sitter i så fall ganska många människor inne i den bubblan.
Du har i alla fall gjort din egen inställning klar, åtminstone när det gäller vad du tycker om folk som inte håller med dig. Om du också har något i sak att framföra i debatten är du fortfarande välkommen. Jag hittade tyvärr inget sådant i din senaste kommentar.
Det har för all del framskymtat att du anser att det var Stig Engström som mördade Olof Palme. Vilka argument du har för den saken har däremot inte framkommit, utöver att du anser att man med hjälp av sannolikhetsberäkningar inte kan utesluta honom som mördaren. Men det räcker ju inte så väldigt långt. Och det är faktiskt du som har bevisbördan, såvida vi inte helt enkelt ska acceptera auktoritetsargumentet att Krister Petersson måste ha haft rätt i sitt utpekande eftersom han var förundersökningsledare.
Det är väl egentligen inte så många debattörer här på bloggen som är helt fastlåsta i åsikten att det var en konspiration, det är väl mer en fråga om huruvida den lösning som presenterats av palmeutredningen är trovärdig eller inte, och där är det väl inte så många som håller med Krister Petersson.
Tror att bloggens debattörer i det avseendet är ganska representativa för befolkningen som helhet.
Uppslaget är helt enkelt synnerligen svagt, och paradoxalt nog har tre års vridande och vändande på dessa för länge sedan krossade argument i stället lett till att tydliggöra Engströms oskuld, vilket vi i och för sig kan vara tacksamma för.
Det finns helt enkelt inte underlag för ett utpekande, eftersom det finns så pass stora luckor i argumentationen.
Det man då i stället försöker sig på är att driva argumentationen utifrån perspektivet att ”om vi bara fått möjligheten att utreda Engström för 34 år sedan, så hade vi enkelt drivit lösningen i mål”.
Det är i så fall en inställning som gäller alla de faktiskt outredda uppslagen i ännu högre grad.
Att KP lider akut brist på trovärdiga argument illustreras tydligt då Jenny Strömstedt ställde honom inför detta faktum.
Jenny Strömstedt:
Vad är det som skiljer den här teorin från andra – som du ser det?
Med tanke på att det inte finns nåt vapen, det finns ingen teknisk bevisning, det finns inga vittnesuppgifter som pekar ut honom som mördaren.
Krister Petersson:
”Ja det som skiljer den här teorin, om du kallar det för en teori, är ju att det är Stig Engström som pekas ut i det här ärendet”
Jörgen G: Har du källa på KP’s mystiska uttalande?
I mina öron låter det ungefär som ”det ser man ju vem som är alkoholist”, dvs KP verkar totalt felfokuserad. Jag undrar om KP helt missuppfattat den aktuella arbetsuppgiften. Eller hade han inte det?
Intressant teoretiserande. Men minns kriminalinspektören Jerker Söderbloms ord i hovrätten (han talade väl under ed där): ”… jag tror man kan få fram nästan vad man vill om man går in i det här materialet och tittar, om man inte är förutsättningslös.” (Poutiainen sid 715).
Det handlar alltså inte om att ta fram ”en lösning”, utan att ta fram ”lösningen” på mordgåtan. Det är alltså inte samma sak.
De som köper åklagarens nuvarande alternativ är väl i stort sett samma som de som köpte CP som lösning? Det gäller i alla fall Ingvar Carlsson, Stefan Löfven och en hel del krönikörer på socialdemokratiska tidningar.
Löst sammansatt teoribygge skriver du SvenB lite raljerande. Jag har ingen färdig teori, men teoribyggena CP och SE imponeras jag inte av. I det senare fallet ”Han måste haft en revolver med tanke på vad som sedermera inträffade”. Det är inget stabilt teoribygge. Det är inte ens ett korthus.
Åklagarmyndigheten har agerat som Mäster Skräddare: Sagan handlar om en man som går till en skräddare med en bit tyg, för att få en rock sydd. Skräddaren berättar att den blir färdig på lördag. På lördagen återkommer mannen. Skräddaren säger att ”det bidde ingen rock. Det bidde ett par byxor.” Han säger att de blir färdiga på lördag. De kommande lördagarna upprepas samma scen; skräddaren berättar att det kommer bli ett allt mindre plagg: en väst, en vante, en tumme och till slut ingenting.
(https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4ster_Skr%C3%A4ddare)
Det bidde ingenting …
Erik.
Det var en märklig intervju på flera sätt.
Fler av svaren gick i samma linje, och programmet bör ses i sin helhet.
Citatet kommer ca 9.45 in i programmet.
https://www.tv4play.se/program/mordet-p%C3%A5-olof-palme
”Men poängen är att det är den som anser att Engström är skyldig som har bevisbördan.”
KP uppträder som han inte förstått detta juridiska fundamentum, någon slags grundkurs i juridikens förtrollande värld. EPA-juristen KP låtsas som att SE måste bevisa sin oskuld. Man borde skriva till hans utbildningsanstalt och fråga om KP är värdig deras utbildningsbevis. Annars borde hans examen retroaktivt dras in, eftersom han är en total odugling. Ovärdig examen vid svensk utbildningsanstalt.
Så blir det naturligtvis inte. KP får på betald arbetstid fladdra runt med diverse obevisad smearing. Men i hans anda bör man väl då kunna obevisat påstå att KP själv är en del i den konspiration som mördade OP. KP jobbar för den med cover up och skyddar mördaren. Mina bevis? De är av samma tyngd som KP’s utpekande av SE. Eller bättre. För KP har inte lyckats bortförklara SÄPO-promemorian om övervakningen av OP i Gamla Stan, medan min hypotes om att staten mördade OP inte är i konflikt med SÅPO-promemorian.
Säpos övervakningspm är intressant, vem eller vilka övervakade OP ?
Var OP övervakad på mordkvällen, kan övervakningen ha haft samband med några walkie-talkie observationer?
Varför tog inte Krister Peterson upp detta på presskonferensen, skulle det ha kraschat upplägget med Skandiamannen som gm?
https://drive.google.com/file/d/1zS_u6ckEdWnpSZUSS4X4ZxKyhjJVr5DS/view
Säpo övervakningpm 19860424
Ja, Säpos PM omöjliggör KP’s teoribygge. De är oförenliga.
Personer som övervakade paret Palme, bland annat i närheten av Gamla stans t-banestation, behöver inte vara avlönade att Säpo, dessa personer kan tex arbetat för Barbro-gruppen eller motsvarande.
Täckmantel spana på langare på uppdrag av Föräldrar föreningen mot narkotika (FMN).
Jag vet att det tidigare efterfrågades mer information om den WT som upphittades:
https://drive.google.com/file/d/1nxwHM1ZMFwolZiX08OH4x2KmANm0kktF/view
Riksarkivet borde möjligen kunna ge svar om ägaren. Förmodligen ett rejält jobb att hitta informationen. Själv har jag ej möjlighet till detta. Borde gå att komma vidare här i alla fall.
En fråga. är det möjligen den walkie-talkie som upphittades i Jutas backe av gäng killar några dagar efter mordet?
Jag tror att det kan finns två förklaringar till vittnen som har observerat personer bl a på Tunnelgatan, västra sida heter numera Olof Palmes gata, Sveavägen korsningen Apelbergsgatan, Norra Latins skolgård, närheten av Oxtorget.
Antingen ingick dessa personer i en hemlig kuppförsvarsövningen i city som Bjarne Moelv har nuddat vid.
Eller så ingick dessa personer för att övervaka statsminister Olof Palme och Lisbeth Palme.
Övervakning redan från Gamla stan?
En proffessionell gärningsman borde ha väl ha använt en revolver med ljuddämpare?
Man kan ju också tänka sig att en professionell gärningsman ville skrämma och chocka omgivningen för att därmed skaffa sig bättre förutsättningar att komma undan.
Valet av en grovkalibrig revolver är en av få konkreta saker, som verkligen kan säga något om GM (liksom flyktväg). Men den kan, som alla vet, säga ganska olika saker.
Jag har nog kommit att luta åt att den pekar mot att GM inte är en professionell skytt (i avseende på yrkesmördare, kvalificerad militär, etc) – som många påpekar, är det ovanligt att den här typen av vapen används vid den här typen av mord. Om skjutningen genomförts ”felfritt” (båda skotten träffat OP alternativt både OP och LP dödade) skulle jag vara mer öppen för möjligheten med en professionell GM med förkärlek för aktuell vapentyp. Att inget avslutande skott mot liggande OP skjuts stör också en sådan bild. (En professionell GM skulle troligen inte heller använt ljuddämpare, då den är jämförelsevis lång och sänker prestanda.)
Skulle jag gissa, så pekar revolvern mot en GM som befinner sig i ett spektrum mellan ensam GM à la CA – d v s vapenintresserad som ”tager vad man haver” – och mindre grupp med mindre professionella GM, där skytten är någon med vapenintresse på amatörnivå – t ex hobbyskytt eller lägre polis – som tror att revolvern är ett rejält och litet imponerande vapen. En sådan GM har inte skjutit någon tidigare.
Tycker också att Anckarsäter har en poäng med att ett eventuellt skott mot LP (är öppen för att skottet mot henne var en grov miss beroende på kalibern) likaså pekar mot en mindre professionell GM (kan fortfarande vara t ex polis eller militär, men ingen som är utbildad för kvalificerade våldsuppgifter), då en professionell sådan skulle vara inriktad på att helt säkert oskadliggöra måltavlan – skott skulle skjutits mot liggande OP. Om LP också på något sätt varit en måltavla skulle uppföljande skott även skjutits mot henne. Om dådet vore genomfört av professionell OP med revolver, skulle nog ett minimum av fyra skott skjutits och det är ganska mycket med tanke på den osäkra flyktvägen.
Skulle nog säga att revolvern också motsäger Stay Behind (som jag annars tycker verkar intressant). Möjligen skulle SB kunna kombineras med ”tager vad man haver”, om mordet utfördes spontant i samband med en övning, men då börjar det bli litet många om och men.
Kort sagt, verkar det, i alla fall för mig, mindre sannolikt att en grupp professionella skulle inkludera en osäkerhetsfaktor som en grovkalibrig revolver innebär för ett annars välplanerat dåd med walkie-talkie-övervakning.
Som sagt, inga originella resonemang, men ett sätt att försöka sammanfatta mina tankar lika mycket för mig själv som för er.
Typen av vapen och ammunition har framför allt den fördelen ur gärningsmannens synvinkel att en kula går genom en så kallad skottsäker väst. Det kan ju vara så att gärningsmannen tog in det i sin planering. Om det var så tyder det ju på en sak som diskuterats i sammanhanget, nämligen att det låg en viss planering bakom mordet.
Det för oss vidare till frågan: var det realistiskt att vänta sig att Palme skulle bära en skyddsväst av det slaget? Det är svårt att bedöma, han gjorde det i varje fall inte den här kvällen. Och inget har kommit fram om att han brukade göra det. Men det bör förstås finnas en hel del information kring skyddsåtgärder kring Palme och andra svenska politiska ledare som inte är allmän känd – av begripliga skäl anses det ju vara eftersträvansvärt att fakta kring sådant inte ska redovisas öppet av dem som ansvarar för säkerheten för personer med en hotbild.
Nu framstod inte Palme som en person som månade så väldigt mycket om sin egen säkerhet, och det är väl inte troligt att någon kunde tvinga honom att ha en skyddsväst om han inte ville. Men man kan ju säga att en mördare som var noga med detaljerna och ville vara säker på framgång hade anledning att välja just ”metal-piercing”-ammunition. Och då var också en revolver med kaliber .357 Magnum ett naturligt val. Ett skäl att välja en revolver och inte en pistol kan för övrigt ha varit att inte en revolver inte spottar ut patronhylsorna och låter dem ligga kvar på platsen. Ju mindre teknisk bevisning mördaren lämnar efter sig, desto bättre ur hans synvinkel.
När det gäller Palme var kulan välplacerad och omedelbart dödande, så mycket vet vi ju. Något extra skott behövdes inte. Visste mördaren det eller föll det sig bara så? Det kan vi däremot inte säkert veta.
Att kulan mot Lisbeth bara snuddade henne, vad säger det? Inte så mycket kanske, om vi förutsätter att hennes man var det centrala målet för dådet. Att kulan strök längs hennes rygg tyder också på att hon precis var i färd med att vända sig om när mördaren sköt. Om det var så är det kanske inte så svårbegripligt att han i stort sett missade henne. Varför sköt han inte en gång till mot henne? Kanske för att det var viktigare att snabbt och planerat komma iväg. Ville han försäkra sig om att inget vittne överlevde skulle det ju finnas fler på plats ju längre han stannade kvar. Det dilemmat var verkligt.
Men med allt detta sagt: vi kan nog inte dra några säkra slutsatser om mördaren utifrån hans agerande. Kanske är det mindre troligt att han var en oerhört professionell mordmaskin. Och för mig framstår det absolut som mindre troligt att han var en man som agerade på ren impuls och utan eftertanke. Men däremellan finns det ju en hel del variationer både när det gäller kompetens och psykologisk profil.
Angående skottet mot Lisbeth så kan det ju också vara så att det var ett vådaskott. Var det så, fanns det ju heller ingen anledning att avfyra ett andra skott mot henne, för intentionen var aldrig att skjuta henne från första början (det skulle ju kunna kombineras med Borgnäs teori att första skottet går mot Lisbeth (av misstag)).
Med risk för att jag upprepar mig vill jag väcka följande tanke. Det är känt att utbildade specialstyrkor använder sig av ”double tap” eller eventuellt ”controlled pair” där man avfyrar två skott i snabb följd för att nå den effekt man avser. Ibland används termen “Hammer” för att beskriva förfarandet:” The term hammer is sometimes used to describe a double tap in which the firearm’s sights are not reacquired by the shooter between shots.” https://en.wikipedia.org/wiki/Double_tap
Begreppet ”Hammer” har ju tidigare figurerat i sammanhanget, https://efolket.eu/smalandsk-smed-kan-leda-utredningen-om-mordet-pa-olof-palme-framat/
Granskningskommissionen anger att OP hade ett mindre krossår i pannan vilket tolkas som att han föll handlöst framlänges. Vidare skriver man: ” Det har likaledes förekommit uppgift om att mördaren lagt sin hand på Olof Palmes axel innan han sköt. Det finns inga klara belägg för det, men det kan inte uteslutas att det var så.” https://www.regeringen.se/49bb76/contentassets/126003cf7f424174863bb0cc252ba919/granskningskommissionens-betankande-i-anledning-av-brottsutredningen-efter-mordet-pa-statsminister-olof-palme-del-1
Om detta stämmer betyder det att GM var mycket nära OP då skotten avlossades. Är det då orimligt att tänka sig att OP’s omedelbara kollaps resulterade i att han stötte till skytten, eventuellt med ett ben? I så fall skulle man kunna beteckna det andra skottet som ett vådaskott i den meningen att det inte träffade där gärningsmannen avsåg, så som Adam skriver.
Valet av ammunition bevisar inte att mördaren trodde att OP bar skottsäker väst. För hans beslutsfattande var frågan denna: Kan jag vara säker på att OP inte har skottsäker väst denna kväll?
Mördaren, när han beväpnade sig, kanske beaktade att en eventuell livvakt kunde ha skottsäker väst? Att mördaren tycktes övertygad om att OP inte hade livvakt på Sveavägen (dvs senare) motbevisar inte detta.
Jag instämmer.
Jag har ju även tidigare framfört att det skulle kunna finnas en orsak till att använda denna typ av ammunition. Att stoppa efterföljande bilar med skott i motorn.
Helt riktigt. Jag ville bara påpeka att valet inte hade något med kunskap/bristande kunskap om huruvida OP bar skottsäker väst.
Om man tänker att GM skulle räkna med en livvakt också, så skulle han få kalkylera med vapen och ammunition för tre offer (OP, LP + livvakt). Tror inte att det var så.) Men om målbilden skulle varit sådan, så blir en revolver med sex kulor rejält i underkant. Talar i så fall ännu mer för att valet hade blivit automatpistol – mer ammunition och möjlighet att avlossa en serie snabba skott – särskilt mot en av de beväpnade måltavlorna (livvakten).
Jag har inte sagt att gärningsmannen inte hade en automatpistol. Jag bara diskuterade vad typ av patroner han kunde tänkas ha i en revolver. Och varför. I min militära grundutbildning hade befälen tillgång till flera vapen. Dagens ungdomar är bra på ”multitasking” (sägs det) , men klarar inte att hålla två parallella tankeförlopp i huvudet. Det är för jobbigt.
Om skottsäker väst så tror jag att man måste räkna in att det, vad jag i alla fall hittills sett, finns få politiska mord där en grovkalibrig revolver används för att specifikt skjuta igenom en väst. Varför ett sällsynt undantag i just vårt sammanhang?
Och om man vänder på ammunitionsfrågan, och tänker att GM planerat att skjuta två personer så verkar sex kulor att vara i underkant utifrån ett planeringsperspektiv om man inte räknar med att de första skotten är dödande, vilket ingen någorlunda professionell skytt gör.
Läser du riksrevisorernas rapport (vilket utgjorde underlag till Granskningskommissionens rapport) så ställer de en del frågetecken kring ljudbilden från skotten och menar att det inte är uteslutet att just ljuddämpare användes.
Såvitt jag vet så används ljuddämpare på revolvrar sällan, inte minst p g a mycket av ljudet ändå går ut genom trumman. Sedan finns det överhuvudtaget mycket missförstånd om hur ljuddämpare fungerar även på pistoler – det blir inte ett litet ”plopp” som på film.
Absolut, det är helt korrekt, ljuddämpare används sällan på revolvrar, just eftersom dämpningen inte blir lika effektiv som när ljuddämpare används på en pistol.
Men det som gör saken intressant är att Lisbeth uppfattade skotten som smällare och enligt vapenexperter, som tas upp i rapporten, borde hon upplevt det som att en ”kanon” smällt av vid örat, haft lite svårt att höra efteråt, etc. Denna upplevelse hade hon alltså inte, enligt egen utsago.
Att ljudet från skotten upplevts som smällare kan alltså vara indikation på att ljuddämpare trots allt använts. I rapporten lämnas detta öppet som en möjlighet.
Aha, ja, det där är litet märkligt. Jag besitter inga djupare kunskaper på området, men som jag förstår det tar en ljuddämpare inte bort ljudbangen så dramatiskt som många tror, utan riktar/koncentrerar den också till i skottlinjen. Om det skulle vara så, så förklarar det dock inte varför LP inte hörde så mycket eftersom hon var påskjuten (ljudbang från trumma + skottriktning).
Sedan blir det också en fråga om längden på vapnet. Beror givetvis på piplängden, men med ljuddämpare blir nog längden minst 50-60 cm och då är det en ganska betydande sak att gömma innanför kläderna.
Vad polisen borde tagit fram är en översikt om bruket av magnum-revolvrar och grovkalibriga revolvrar i politiska mord och mord i allmänhet i framförallt Europa under efterkrigstiden. I USA är vapenkulturen en annan och blir därför kanske mer intressant som jämförelseobjekt. Hur ofta har de använts, hur och i vilka sammanhang – typ av offer, plats, etc? Kanske finns det något liknande, men jag har inte sett det.
Något annat man kunnat önska är att olika scenarier om att OP-mordet begåtts/planerats av en grupp, tagits fram och värderats i samarbete med expertis med faktiska insikter i eller erfarenheter av utförande av liknande mord, t ex operatörer från utländsk militär och underrättelsetjänst eller kanske polisexpertis på maffia från FBI och Italien. Först då tror jag man på allvar kan ta ställning till GM:s metod och sannolikhet för en konspiration. Det är en helt annan sak att någon med sådan kompetens värderar kvaliteter hos metoder, liksom möjliga förberedelser/resurser. Tyvärr otroligt att något sånt skulle låta sig göras.
Adam, den blå jakke, han ser, må være Anders B’s, enig. Men hvorfor går Anders B ved vejkanten i sneen? Det synes mærkeligt. Han er jo småfuld og må søge efter fast grund under fødderne, det vil sige tættere på Skandiabygningen. Desuden er det underligt, at NF ved første øjekast kan opfatte Anders B som en sikkerhedsvagt. Jeg ser, kort sagt, at der er en mulighed for, NF blander observationer af to forskellige mænd sammen
Mycket tyder på att den person Nicola F ser förfölja paret Palme är mördaren och inte Anders B.
Nicola och Anders B. såg inte varann. Anders B. såg inte heller paret Palme så långt norrut som SV.v. 56.
Anders B. upptäcker paret Palme och mördaren först nära hörnet. Inge M:s gubbe (anstiftaren) gömmer sig vid reklampelaren när skotten faller. Denna teori håller absolut! Anstiftare + mördare.
Hur kommer Sveavägen 56 in i ditt resonemang? Det är väl ingen som har påstått att Anders B skulle ha varit så långt norrut?
Klädseln på den person som Nicola F ser stämmer inte överens med gärningsmannens klädsel. Däremot stämmer jackan väl överens med den jacka Anders B bar och det är också den slutsatsen som Nicola F drar, när han vid skotten tittar upp mot mordplatsen och ser Anders B hoppa in i porten vid Dekorima, d.v.s. att det var Anders B han såg gåendes bakom makarna Palme.
Det är givetvis en underlighet om Nicola F eller Anders B inte noterade varandra, men det måste oavsett vilket bli slutsatsen, för de båda gick ju där de gick minuten innan mordet, oavsett om personen som gick bakom makarna Palme var den blivande mördaren eller ej.
Allt sammantaget anser jag det är mer sannolikt att det var Anders B som Nicola F såg, givet det vi vet i övrigt (Inge M:s observation av gärningsmannen innan mordet).
Jag tycker att det du skriver i stort sett är rimligt, men det finns en sak som skaver lite. Det är att Nicola F inte gärna kan ha sett Anders B vid mordplatsen om han själv stod vid Sveavägen 56. Det är för långt bort i kombination med de faktiska geografiska detaljerna. Om du har vägarna förbi Sveavägen är det lätt att kontrollera den saken.
En möjlig tolkning är att Nicola faktiskt drog sig söderut sedan han hört skotten och kom så nära att han hade hygglig uppsikt över brottsplatsen, men att detta inte avspeglas i förhören med honom.
Ursäkta sent svar på denna. Jag är inte stockholmare och har bara besökt mordplatsen (med omgivningar) vid två korta tillfällen så min lokalkännedom är skarpt begränsad.
Jag litar fullt ut på det du skriver angående Nicola F och Sveavägen 56, men om vi utgår från att Nicola F talar sanning så har han rimligtvis misstagit sig på adressen, då han, enligt egen utsago, såg det han såg, d.v.s. Anders B som hoppar in i porten samt tydligheten i jackans färg och form.
Men med det sagt, så kanske det finns anledning att ifrågasätta Nicola F:s uppgifter? För Lisbeth och Anders B minns väl inte att de mött honom? Och Inge M ser väl bara en grupp människor passera mordplatsen (d.v.s. inte en ensamt gående person)? Lägg därtill hans vallning där tidsuppgifterna skaver (om vi tänker oss att ett samtal på en dryg halvminut inte skett med makarna Palme och GM). Jag har i ärlighetens namn aldrig ifrågasatt uppgifterna från Nicola F tidigare men det kanske det finns skäl att göra?
Det jag har tänkt mig som ett alternativ är att positionerna för när han mötte paret Palme respektive när han hörde skotten kan vara riktigt – eller i stort sett riktigt – återgivna av honom i samband med vallningen. Men i så fall bör han ha gått tillbaka i riktning mot mordplatsen efteråt, annars hade han inte varit nära nog för att göra den observation han talar om. Saken borde ha retts ut i vallningsförhöret, kan man tycka.
Att Lisbeth Palme inte tycks ha observerat Nicola F (eller i alla fall inte kommit ihåg honom efteråt) är inte utslagsgivande för att avfärda hans vittnesmål. Hon verkade ju inte heller ha sett Anders B (eller kommit ihåg att hon sett honom) trots att paret Palme nästan säkert måste ha passerat ganska nära Anders när han väntade i området kring bankomaten.
Och att Anders inte har några minnen av Nicola F är ju inte konstigare än att han inte tycks ha några minnen av att makarna Palme passerat förbi honom.
Det vi ständigt hamnar i när det gäller vittnesberättelser är just detta: att vi sällan kan vara säkra på någonting. Och att någon inte kan redovisa att han eller hon sett en annan person är i de flesta fall vanskligt att dra några slutsatser ur. Vad som i stunden framstår som oväsentligt brukar inte fånga uppmärksamheten och brukar därför inte heller vara lätt att komma ihåg efteråt.
Att Nicola säger att han minns att han mötte paret Palme är däremot en uppgift av en annan kaliber. De flesta som upptäcker två kända personer på nära håll tycker att de gör en intressant iakttagelse. Så länge det inte finns starka skäl att tro att Nicola fabulerar så får vi nog godta den uppgiften. Däremot är det ju inte lika säkert att han minns precis var han mötte Olof och Lisbeth. Och inte heller precis var han befann sig när han hörde skotten. Att han kom med sina positionsuppgifter under vallningen ger ju det hela en större trovärdighet än om han berättat när han suttit hemma eller hos polisen. Men säkra kan vi inte vara.
Jag har läst en hel del av förhörsprotokollen och känner mig mycket nedstämd. De är verkligen mycket torftiga. De genererar en massa följdfrågor som polisen inte bekvämade sig med att följa upp. Min undran är om det är brukligt att de är så eländiga, eller om PU har haft ovanligt odugliga förhörsledare.
Jo, Gunnar, När Nicola F ser en person gömma sig i prånget efter att ha hört skotten tror han att det är samma person som var förföljaren vid Sv.v. 56. nämligen Anders B. Nicola F gör sin bedömning på grund av den blåa färgen på rocken, dessutom från Kammargatan, på långt håll och nästan i mörker. Det var mördaren och ingen annan.
Nicola kan knappast ha mött paret Palme vid Sveavägen 56, trots att den uppgiften finns i det första förhöret med honom. De hade inte korsat gatan då. I ett senare förhör i samband med att han vallas på Sveavägen står det ju att han mötte paret Palme nära Skandias entré men att han själv hunnit till Sveavägen 56 när han hörde skotten.
Adam, hej. Du skriver: ”Klädseln på den som Nicola F. ser stämmer inte överens med gärningsmannens klädsel”. Ja- men, Ingen av oss eller någon alls vet vilken klädsel gärningsmannen hade. Av ögonvittnens beskrivningar förekommer både det ena och andra och även det tredje. Nej, Den Nicola F ser förfölja är gärningsmannen som sakta krymper avståndet mot hörnet. Cecilia A, ser honom kila över trottoaren och han är längre än Olof, det är här som även Anders B. ser honom sätta upp handen på Olofs axel. Det som är möjligt här är att mördaren under hot tvingade paret Palme över gatan.(Detta är ändå lite osäkert)
Det som dock är säkert för min del är att paret Palmes förföljare är mördaren, hur vi än vrider och vänder på frågan.
Niklas B.: Det där är ett inkorrekt uttalande från din sida. Utgår man från de ursprungliga vittnesmålen från mordplatsen så säger en överväldigande majoritet att gärningsmannen hade en mörk, trekvartslång, rock. Den liknar inte alls den klarblåa täckjacka (som slutar vid rumpan/midjan) som Anders B bar. Så den person som Nicola F ser bakom makarna Palme, oavsett vem det var, var med största sannolikhet inte gärningsmannen, baserat på klädseln.
Gunnar, Vid Skandias entre? Då borde Nikola och Anders sett varann. Nikola var nykter ung och pratar dessutom om Bonnierhuset. Gissar att utredare med smort munläder fått Nikola att ändra sig.
Det första förhöret passade inte in. Man kan vara lättpåverkad vid vallning och bli osäker när andra alternativ dryftas, man ger med sig. Efter skotten ser Nikola mot hörnet.
Kommentar till både Niklas B och Gunnar, ovan och nedan. Nej, det är väl helt riktigt att Anders B som Niklas B skriver inte gick bakom paret vid Sveavägen 56: paret dök ju först upp framför Anders B som om de sneddat tillbaka från reklampelaren (ja, nära hörnet, dvs Dekorima).
Det är också riktigt att om mannen som Nicola F såg bakom paret vid Sveavägen 56 var mördaren kunde det inte vara den man Inge M iakttog under flera minuter (det kunde inte heller vara Stig E kan man tillägga). Och det kräver att Inge M misstog sig och såg två män men trodde de var en och att den förste obemärkt lyckats avlägsna sig. Nu föreslår Niklas B att han korsade trottoaren och gömde sig vid annonspelaren (mot gatan till?). Men hur kunde han göra det, osedd av alla, inklusive bilister?
Sedan undrar man varför just han snarare ä den andre mannen eller någon mera avlägsen eller i ett annat kvarter, på annan ort, eller i annat land skulle haft den specifika rollen som anstiftare.
Hänvisningen till Ockham kanske sker i övermått men här tycks det vara på sin plats: Inge M såg en och samma man, Nicola F någon annan. Den man Nicola F såg borde visserligen ha givit sig till känna om han inte var inblandad. Hans klädsel, ypperligt beskriven, var kanske markant olik Ander B:s: jackans färg som stockholmstelefonkatalogs del A-M (vem kan hitta detta?), lik en Tenson-jacka. Ingen dylik jacka jag kan hitta liknar Anders B:s bulliga täckjacka.
En annan uppgift från Nicola F: Palme gick närmast vägen. Lisbet och han torde ha bytt position någonstans. Skulle det ha varit vid det flyktiga tittandet in i det nedsläckta Sari-skyltfönstret?
OK, Nicola F:s vittnesmål är motsägelsefullt: han kan ha sett mannen han senare iakttog bakom paret redan vid Bonnierhuset ensam eller Lisbet Palme kan felaktigt ha angivit var de korsade.
Jag måste ta tillbaka ”han kan ha sett mannen han senare iakttog bakom paret redan vid Bonnierhuset ensam” – det går inte ihop. Han kan ha blandat ihop med en man han såg där senare, dvs mycket långt efter paret. Men jag vidhåller att vi kanske inte skall tro att vi vet var paret Palme korsade fast det kanske fanns någon mer uppgift än Lisbets om det.
Det ska medges, det är helt korrekt att vi inte vet det. Uppgiften kommer från Lisbeth.
Den har visst stöd av vittnet Kerstin N som påminde sig att hon uppifrån sin lägenhet sett ett par som kan ha varit makarna Palme korsa Sveavägen vid en tidpunkt som kan ha stämt överens med när de promenerade från bion.
Att inte paret Palme korsat gatan redan när de var i jämnhöjd med gatuköket får stöd av vittnet Ljubisa N som berättat att han såg dem passera på Sveavägens västra sida. Och gatuköket var strax före Adolf Fredriks kyrkogata, den korsning där de gick över gatan enligt Lisbeth. Om vi godtar Ljubisas uppgifter och om vi godtar att Lisbeth tittade kort i Saris skyltfönster hamnar vi i att de korsade Sveavägen på det ställe Lisbeth uppgett.
Kerstin N har ju vida tidsrymder, allt från skott direkt efter att paret korsat till en halvtimme senare efter att hon suttit och stickat. Men hennes par tittade i flera skyltfönster (Sari, Cartouche, fanns det fler innan man kom till Dekorima?), vilket stämmer med Lisbets uppgift de 25 mars. Vid varje tittande kunde de ha bytt position.
Nicola F borde ha sett dem efter att de tittat i Saris skyltfönster om de gjorde det och verkligen korsat vid Adolf Fredriks Kyrkogata och då gick enligt honom Palme mellan Lisbeth och gatan. Om man lägger vikt vid Nicola F:s iakttagelse (som strider mot vad Lisbets angav) måste makarna ha bytt position någonstans utmed Skandia, vilket kan vara intressant i samband med ett eventuellt möte vid annonspelaren. Mer spekulativt: kvinnor gick traditionellt till höger men Palme gick efter Sari till höger dvs mer åt annonspelaren till.
Både Alf L. Kerstin N och korvhandlaren har alla tre sett en person följa efter paret Palme, en s.k. förföljare. Förföljaren behöver ju inte varit en och samma person som dom sett. Ingen eller någon av dessa har hört av sig. Var förföljaren även här den som Nicola F mötte? Jag tror nog Palme förföljdes och sköts vid Dekorima. Alla dessa iakttagelser är nästan omöjliga att bortförklara. Förklaring om klädsel och annat av denna förföljare, stämmer inte alls in på SE. ej heller Nicola F:s beskrivning på mannen.
De får väl anses vara ytterst tveksamt om det över huvud taget går att fästa någon tilltro till Alf L:s vittnesuppgifter.
Kerstin N är inget säkert vittne heller. Men det finns ett vittne som sade att paret Palme inte var förföljda. Tror det var kvinnan vid busshållplatsen som såg Roger Östlund. Eller någon kvinna närmare Grand. Det är ett vittne som enligt min uppfattning är mer trovärdigt än alla dessa tre (Alf L. Kerstin N och korvhandlaren). Enligt min egen moral borde jag ange mer exakt källa, men jag orkar inte riva runt i mitt material nu. Kanske någon annan kan fylla på?
Du syftar på vittnet Pia E. Hon hade sett hur paret Palme promenerade iväg söderut från Grand efter att ha skiljts från Mårten och Ingrid. Och hon reflekterade särskilt över att ingen följde efter dem. Hon tyckte det var anmärkningsvärt, eftersom det tydde på att Palme saknade livvakter.
Tack Gunnar! Det stämmer, jag minns namnet nu. Och hon var väl uppe i rättegångarna mot CP. Hon kunde verifiera att Roger Östlund gick mot Grand. Där var hon användbar. Men sedan att tidpunkten var helt fel, det brydde sig inte åklagarna om. För om Pia såg Östlund och Östlund därefter såg CP vid bion, ja då var CP inte vid Dekorima vid tidpunkten mordet. Men Anders Helin var selektiv utan att för rätten redovisa hur selektiv han var.
Och som sagt, hon vittnade om att paret Palme INTE var förföljda.
Hon ger ett trovärdigt intryck, jag värderar hennes vittnesmål högre än de andra som nämnts.
Kerstin N säger att dom gick över vid kyrkans skyddsväg. Kan detta stämma? Trots att man kan få ut mycket av Gogle- Maps och även hittar kartor på vägar med mera är det ändå svårt när man inte närmare är bekant med dessa omgivningar. Kan du Gunnar hjälpa, var gick dom över?
Jag vet inte riktigt var du har fått ”kyrkans skyddsväg” ifrån. Kerstin N berättar själv, som du säkert sett, att paret hon såg gick över på övergångsstället direkt söder om Adolf Fredriks kyrkogata. (Det fanns ett annat övergångsställe över Sveavägen precis norr om Adolf Fredriks kyrkogata också, precis som det brukar vara i större gatukorsningar.) Tittar du på en karta över området är det inte svårt att föreställa sig var någonstans paret gick över enligt Kerstin.
Men om det nu inte var Olof och Lisbeth hon såg? Lisbeths beskrivning av var och hur de korsade gatan ligger ganska nära Kerstin N:s. Men hon har för sin del betonat att hon och Olof sneddade över Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata och att hon sedan tittade i Saris skyltfönster på andra sidan. Det låter med andra ord som om inte paret Palme höll sig precis till något av övergångsställena, men att de i vilket fall korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata.
Olof Palme skulle ju ha rest till Moskva april 86 om han inte blivit mördad.
Vad känner man till om syftet med resan? Vilka personer skulle OP träffa?
Skulle OP åka ensam eller i en grupp? Personer/ grupper som ansåg att OP var för vek mot dåvarande Sovjetunionen borde ha sett på den resan med stor skepsis angående Olof Palmes intentioner.
Kolla in, inte utan intresse: /www.8dagar.se/2020/07/palmemordet-inte-av-vem-utan-varfor.html
soederviken
Definitivt inte utan intresse. Jag vill citera den person som kommenterat texten:
”Olika främmande makter har utpekats. Men i vilken fråga förenas en främmande makts intressen med interna konspiratörers hjärnspöken ? Då är vid framme vid relationen till Sovjetunionen. Och det var också på den punkten som den svenska politiken kom att få en bestående ändring efter Palme.
Visst är det märkligt att precis när Palmes Moskvabesök aviseras kommer Expressen ut med en stort uppslagen artikel om att kurdiska extremister hotar Palme: Kurdspåret annonseras samtidigt med Moskvabesöket.
”Främmande makts intressen med interna konspiratörers hjärnspöken”. Det sammanfattar på ett utmärkt sätt vad jag tror är den mest sannolika förklaringen. Vilka var då hjärnspökena? Givetvis främmande farkosters eventuella besök samt Moskvaresan och föreställningarna om vilka konsekvenser den eventuellt kunde få. Men det var som många säkert vet – och som grädde på moset – också något annat relaterat till Sovjetunionen som var aktuellt vid den tiden, nämligen förhandlingarna kring den s k vita zonen i Östersjön.
Signaturen Lindelöf har återgivit ett brev han fick från en pensionerad örlogskapten strax före mordet, Det avslutas med ”vi måste göra något”.
https://www.lindelof.nu/varfor-skot-olof-palmes-mordare-inte-ocksa-lisbeth/
Om någon har tillgång till Expressens arkiv får ni gärna citera eller sammanfatta den nämnda artikeln angående kurder extremister som hotade Palme.
Intressant läsning förvisso, texten rekommenderas starkt.
Men det är inte bloggaren Knut Lindelöf själv som skrivit texten.
Författare till den är i stället Anders Persson, en återkommande medarbetare på Knut Lindelöfs blogg. Han presenteras på bloggen som ”pensionerad meteorolog, bosatt i Uppsala, arbetat på SMHI och i London, amatörhistoriker och författare”. Bland de historiska fackböcker Anders Persson skrivit finns ”1808 – gerillakriget i Finland” och ”Kuppen i Prag”.
Länken går till den första av tre artiklar som Anders Persson skrivit om Palmemordet. Den andra artikeln nås på denna adress. Och den tredje nås via den här länken. I artiklarna lutar Anders Persson mest åt att det var en ensam gärningsman, men kanske en person som Palme var bekant med – till exempel någon som arbetat på Säpo och tjänstgjort som livvakt åt honom.
Tack för rättelsen Gunnar. Då ber jag Knut Lindelöf och Anders Persson om ursäkt. Jag utgick ifrån att Lindelöf var Anders Perssons signatur.
Bra gömställe för övrigt, Adolf Fredriks kyrkomur, för en spanande mördare.
Jag anser att Anders Persson, skriver intressant och spännande. Anders Persson, bortser från vittnet Inge M som är mycket intressant och trovärdigt vittne.
Varför sattes Ebbe Carlsson och T. Lindström till att utreda Palmes personliga förhållanden? Och vad kom man fram till? Vet någon?
Ett tillägg, fast inte illa ment.
Kanske det även var dessa två herrar som borde ha utretts, inom samma ämne? Och, vilket var deras personliga förhållande till Olof? Hållhakar? Hmm…
Det är en sak som jag inte kan släppa och det är Stigs vittnesmål då han ringer polisen ca 13 timmar efter mordet och säger att Lisbeth på mordplatsen sagt till honom att gärningsmannen hade en mörkblå täckjacka på sig. 3 timmar senare säger Lisbeth i ett förhör att mördaren hade blå täckjacka. Senare förhör säger hon mörkblå jacka. Även om det förstås är de som förfäktar idén om att Stig är gärningsman som har bevisbördan skulle det ändå kännas bra om det fanns något som omöjligt går att förklara bort. Ett bevis som friar Stig bortom alla rimliga tvivel. Jag anser att vittnesmålet om den blå täckjackan är just ett sådant bevis som inte går att förklara bort på något rimligt sätt och som friar Stig bortom alla rimliga tvivel.
Nästan alla blogginlägg har handlat om hur stor sannolikheten är att Stig har gissat rätt när han har gissat på blå täckjacka. Jag har själv skrivit ett inlägg på detta tema. Men här tänker man fel. Givet att Stig var gärningsman så behöver han ju inte gissa, han vet ju vad han själv hade på sig, nämligen rock, man gissar ju inte på sådant man vet, eller hur? Givet att Stig var mördaren så vet han ju att Lisbeth sett honom, dvs mördaren, med rock, han kunde ju inte då haft någon som helst anledning att tro något annat än att Lisbet kommer vittna om att mördaren hade rock på sig. Ändå säger Stig att Lisbet sagt att mördaren hade mörkblå täckjacka och som om de inte vore märkligt nog så säger Lisbet 3 timmar senare att mördaren hade just blå täckjacka. Detta blir totalt obegripligt och ologiskt givet att den med rock försedda Stig var mördaren, däremot fullt begripligt om det gått till såsom Stig själv hävdat, att han som vittne hört Lisbet säga det på mordplatsen.
Det behöver ju inte alls vara som Stig säger att Lisbet sagt det till honom, hon kan ha sagt det till någon annan eller bara sagt det rakt ut i luften och Stig har hört det den vägen. Så att Lisbet påstår att hon inte talat med någon på mordplatsen motsäger inte att hon kan ha sagt att mördaren hade blå täckjacka utan att adressera detta till någon speciell person, och att Stig då råkat höra detta. Det kan till och med vara så att Stig sett vittnet Anders som hade täckjacka på sig på mordplatsen och trott att han var mördaren och sedan hittat på att Lisbet sagt att mördaren hade blå täckjacka. Detta kan han gjort som vittne men inte som gärningsman för då vet han ju att Anders inte är mördaren eftersom han själv är det.
Det där med täckjackan är ingenting som Engström tar ur luften. Han ringer alltså polisen strax efter att Holmér meddelat världspressen signalementet på mördaren. Dessförinnan finns det inga uppgifter om att SE hade talat om någon blå täckjacka.
Mycket i länspolismästarens beskrivning av gärningsmannen passar in på Skandiamannen med undantag för den blå täckjackan. Om Engström vill rikta fokus bort från sig själv, så kan nu plagget fungera som en mycket välkommen räddningsplanka.
Det krävdes inte heller mycket i gissningsväg för att anta att huvudvittnet Lisbeth Palme var en av de som hade lämnat uppgiften. Sen kunde SE i detta lägga bara ha sina egna funderingar om hur hon i så fall kunnat missta sig. Kanske hade hon blandat ihop honom med det onyktra vittnet vid hörnan eller med mannen i gränden.
Och om det skulle visa sig att uppgiften om plagget inte kom från LP kunde han justera sin utsaga på den punkten i ett senare skede.
Egentligen skulle man också behöva höra hela Holmérs presskonferens. Framför allt de frågor som ställdes och de svar som gavs. Även om HH kanske inte sa något närmare om vad som låg till grund för signalementet, så kan ändå SE ha fått intrycket att det bland annat byggde på fru Palmes uppgifter.
Hur som helst. Just nu gällde det bara för Engström att med alla medel etablera den blå täckjackan på mördaren och få bort allt som pekade på honom själv. Han var säker på att polisen ändå skulle kontakta honom, eftersom han hade stämplat ut i nära anslutning till mordet. Hellre förekomma än förekommas.
Detta illustrerar hur olika man kan tolka innehållet i Engströms första samtal med polisen.
Ja, det låter ju högst tänkbart att Stig Engström kan ha tagit del av rapportering från Holmérs första presskonferens alldeles före innan han talade med polisen, ett samtal som enligt protokollet ägde rum 12.20. (Oklart om det började eller slutade då, dock – eller om det angivna klockslaget lite ungefärligt pekade på en tid mitt i samtalet. Det har en viss betydelse eftersom presskonferensen började klockan tolv och telefonsamtalet med den ofta lite mångordige Engström bör ha tagit några minuter.)
Men summan av kardemumman är, som jag ser det, att du har rätt i att Engström kan ha tagit del av Holmérs uppgifter. Frågan är bara vart det leder oss.
Du menar, Jakob, att Holmérs beskrivning av gärningsmannen förutom täckjackan stämmer bra in på Engström och att han därför varit så ivrig att prata just om jackan för att dra bort uppmärksamheten från sig själv så att han genast ringde polisen.
Ett problem med det resonemanget är att Holmérs beskrivning inte passar särskilt väl in på Engström. Enligt TT sa Holmér:
”Han är i 30-45-årsåldern, har mörkt hår och är 175 till 180 cm lång. Han var klädd i mellanblå täckjacka, mörka byxor, keps med uppvikta öronlappar.”
1. Engström var 52 år och såg knappast yngre ut än så.
2. Jag har inte sett någon bild på Engström i keps med några synliga uppvikta öronlappar – skulle han ha haft det just mordkvällen och sedan sopat undan spåren av det plagget?
3. Engström var ganska tunnhårig och inte påfallande mörkhårig.
4. Och han hade som sagt inte täckjacka.
Dessutom, om hans syfte var att dra bort uppmärksamheten från sig själv – varför skulle han då krångla till det genom att i förhöret ta upp en uppgift som funnits om att mördaren haft mörk rock? Och varför skulle han dra upp att den uppgiften kunde ha handlat om att någon i själva verket sett honom och förväxlat honom med mördaren?
Om han vore gärningsman skulle ju sådana påpekanden från hans sida vara väldigt otaktiska. I stället borde han väl ha jublat inom sig över att Holmér kommit med uppgiften om att gärningsmannen hade täckjacka och nöjt sig med det. Han borde noga undvikit alla onödiga resonemang som på något sätt kopplade ihop honom själv med mordet. I alla fall om hans syfte med telefonsamtalet var det som du, Jakob, är inne på: att dra bort uppmärksamheten från sig själv.
Vad vi med rätt stor säkerhet kan utgå från är att Engström var klädd i lång mörk rock och att mördaren också var det. Vi vet dessutom att ett antal vittnen på platsen uppfattat det som att mördaren hade lång mörk rock – något som Engström lätt kunde ha fått klart för sig om han själv fanns på plats som åskådare minuterna efter mordet. Och det kan förstås ha framstått som lite obehagligt för honom, i synnerhet om det stämmer att han gjort ett mer eller mindre lamt försök att hinna ifatt poliser som gett sig iväg i mördarens fotspår.
Utgår vi från att han är oskyldig är det ganska naturligt att han tar upp sådana saker med polisen, bara för att lätta sitt hjärta. Och har han i det skedet hört att Holmér talar om en mördare i täckjacka så har han också kunnat skaka av sig den lite obehagliga tanken att han skulle kunna bli sammanblandad med mördaren.
Och oavsett om han lyssnat på Holmér före samtalet: om han funnits på plats efter mordet är det också högst troligt att han hört Lisbeth beskriva mördaren som en man i blå jacka.
Nu menar du, Jakob, att han som mördare skulle kunna ha gissat vad som hände på platsen sedan han försvunnit, nämligen att Lisbeth skulle ha pratat om en gärningsman i blå täckjacka. Varför skulle han ha gissat något sådant? Oavsett om Engström var gärningsman eller om det var en annan person i lång mörk rock som var mördaren fanns det ju ingen anledning att förvänta sig att Lisbeth skulle börja prata om en mördare i blå täckjacka, eller hur?
Men nu gjorde hon det. Och det återför oss till frågan om hur Engström kunde ha vetat det. Det enkla svaret är att han hört henne säga det.
Att Engström hade en huvudbonad av detta slag är ju något som han vidgått själv och där han skämtsamt beklagat sig på jobbet för att han inte kunde bära sin favoritkeps längre.
Det är väl högst rimligt att Engström gör antagandet att den som var närmast mordoffret, Lisbeth Palme, hade lämnat ett signalement på mördaren och att uppgiften om täckjackan kunde komma därifrån. Det är som sagt också möjligt att han fick det intrycket av presskonferensen, även om det kanske aldrig sades.
Sedan är det nog alldeles riktigt att Engströms agerande inte var det mest taktiska eller optimala. Det gäller även andra delar i hans utsaga. Han är ingen fullfjädrad lögnare och i det här läget tvingas han också improvisera. Detta var ändå den strategi han valde denna kaotiska lördag. Och om han nu var mördaren, så visade den sig ju sedan fungera synnerligen väl.
Om han bara var ett oskyldigt vittne hade han ju absolut ingenting att frukta. Då kunde han vara rätt säker på att andra vittnen på platsen skulle kunna identifiera honom och alltså bekräfta hans närvaro vid hörnan minuterna efter mordet.
Man kan naturligtvis göra olika bedömningar av telefonsamtalet, men det är svårt att se att hans lämnade uppgifter skulle kunna undanröja alla tvivel om hans skuld, vilket gjordes tidigare i tråden. Däremot är det högst förståeligt att senare utredare reagerat på samtalsinnehållet, vilket sedan fått dem att rikta sökarljuset mot Skandiamannen. Engströms beskrivning av Lisbeth Palmes uppträdande sticker dessutom ut, vilket inte minst Gösta Söderström reagerade på. Man kan bland annat fråga sig hur SE skulle ha lyckats snappa upp signalementsuppgifterna, när Söderström m fl inte gjorde det.
Sammanfattningsvis menar jag att telefonsamtalet inte kan användas konklusivt åt något håll, men för egen del är jag mer inne på utredarnas linje.
Jag håller gärna med om att telefonsamtalet inte räcker för att avgöra frågan om Engströms eventuella gärningsmannaskap. Precis som du säger så handlar det om tolkningar. Dessutom har vi bara tillgång till en sammanfattning.
En detalj dock som du säkert har bättre koll på än jag, Jakob, eftersom du tar upp den. Vad exakt är det Engström ska ha sagt om sin favoritkeps? Och var hittar du citatet?
Uppgifterna om kepsen kommer från minst två håll:
I förhören med Roland B i juni 1986 uppgav de båda väktarna att SE på mordkvällen burit den keps som han brukade ha när det var kallt, den med öronlappar som knäpptes uppe på huvudet. De var eniga om att den var rutmönstrad, medan uppgifterna om färgen gick isär (beige/brun respektive gråaktig).
En praoelev på Skandia har också uppgivit att Engström sagt följande kort tid efter mordet: ”Nu kan jag inte använda min favoritkeps längre”. (Den osannolika mördaren sid 44).
Om vi tittar i Thomas Pettersons bok så finns det ju ingenting som säger att prao-eleven uppfattat något om en keps med öronlappar. Det som står där går bara ut på att Engström gått omkring bland arbetskamraterna och pratat om mordkvällen och i det sammanhanget tydligen uppehållit sig vid att han hade uppfattat det som om att han blivit förväxlad med mördaren. I det sammanhanget hade Engström sagt: ”Nu kan jag inte använda min favoritkeps längre.”
Observera: inget om att kepsen skulle ha haft öronlappar. Och för övrigt pekar ju knappast prao-elevens berättelse på att Engström skulle ha varit sysselsatt med att försöka dra uppmärksamheten bort från sin huvudbonad.
Vad väktarna ska ha sagt får du gärna citera exakt om du kan och inte bara svepande hänvisa till ett förhör med Roland B som ju inte var väktare.
Slutligen ska vi ju påminna oss att de samlade vittnesmålen från mordplatsvittnena inte alls ger bilden av en mördare med keps, med eller utan öronlappar. Och Engström som hade keps förnekade i samtal med polisen att den hade öronlappar, se telefonsamtal 860310.
Mannen med keps och öronlappar – som ska vara mördaren – är helt enkelt en figur som lanserats av Hans Holmér. Trovärdigheten i att gärningsmannen skulle varit klädd på det sättet står och faller rätt mycket med Holmérs personliga trovärdighet. Vad jag kan se har den hypotetiske mannen med öronlapparna knappast mer att göra med mordet än en annan mystisk gestalt som lanserades lite senare av spaningsledaren, den berömda fantombilden.
Uppenbarligen måste Engströms favoritkeps ha haft likheter med den huvudbonad som Holmér beskrivit. Annars fanns det ingen anledning för SE att föra den på tal. Och då bör den definitivt ha haft öronlappar. Precis som den keps som de båda väktarna menade att Engström brukade bära vintertid, även om de inte kunde svära på att det var just den han hade mordkvällen. Att SE ägde en sådan tycks de dock vara eniga om.
ALG i förhör 860610: Se den sida som är stämplad 211:
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMazh4UjJvT0VwTGs/view
HO i förhör 860612: Se den sida som är stämplad 172:
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMaVVDSzRoc09rU3M/view
Ja, om vi nu utgår från att Thomas Pettersson refererar den före detta Prao-eleven rätt, och om vi utgår från att denne kommer ihåg Engströms uttalanden på ett korrekt sätt när han många år efteråt talar med Thomas Pettersson så pekar ju det påstådda citatet från Engström, ”Nu kan jag inte använda min favoritkeps längre”, på att Engström tyckte att kepsen hade likheter med den huvudbonad Holmér beskrivit.
Och det hade den rimligtvis – en keps är ju en keps, till skillnad från en chapeau claque, en stickad mössa, en borsalino, ett plommonstop eller en halmhatt. Jag tror att den allmänna likheten mellan alla kepsar gott kan ha räckt för att Engström skulle ha skämtat på det sätt som prao-eleven återgett. Och om det verkligen hade varit något mycket känsligt med det där med kepsen – nämligen att Engström på allvar fruktade att den på något sätt skulle kunna identifiera honom som mördare – är det väl tveksamt om han skulle ha gått omkring och skojat om den.
Nog om det. Tack för att du tog fram hänvisningar till väktarna ALG och HO – jag hade dem inte till hands.
Men hur värdefulla är dessa uttalanden? Det ska noteras att de är från juni 1986, flera månader efter mordet. Och det kan nog sägas att det märks.
ALG gissar i förhöret att Engström hade en beigefärgad duffel med träknappar under mordkvällen. Det kan vi nog utgå från är helt fel. Hon tror att han hade en rutig keps med öronlappar samma kväll, men tillägger – klokt nog – att hon minns dåligt. Hennes minnesbild är i alla fall att kepsen hon tycker sig komma ihåg var blå och brun.
HO säger för sin del att han inte alls minns om Engström hade keps den där kvällen men att han tror att denne brukade ha en gråaktig keps mönstrad med fyrkanter i olika gråtoner. Han tror att den kepsen hade öronlappar.
Sammantaget är det en viss indikation på att Engström i alla fall ibland hade keps med öronlappar, och det har han väl aldrig förnekat. Längre än så är det nog vanskligt att sträcka sig, tycker jag.
Ang öronlappparna så står det så här i Hans Holmérs bok ”Olof Palme är skjuten:
”Camilla Johansson berättar vid förhör hos polisen att hon promenerat tillsammans med väninnan Maria Svensson på Sveavägen vid tidpunkten för mordet. Innan de går ned i T-banan vid Tunnelgatan ser de på motsatta trottoaren en man och en kvinna som kommer gående med en annan man efter sig. När de är nere i biljetthallen hör de två skott och rusar uppför trapporna. De ser nu en av männen ligga på gångbanan snett över gatan och kvinnan huka över honom. Den andre mannen som har lång, mörk rock och en keps med öronlappar springer från platsen. På måndagen efter mordet ringer Camillas föräldrar och talar om att flickan fantiserat ihop hela berättelsen”
Jag kan bara gissa att det är denna flickas uppenbart falska vittnesmål som åtminstone delvis kan ligga till grund för det felaktigt signalementet om keps med örönlappar som Holmér lanserade redan den 1/3.
Eftersom föräldrarna kontaktade polisen redan på måndagen, så har hon kommit in med det någon gång under helgen. Frågan är om hon lämnat det redan på lördagen.
Det är så närma jag kommit ett sådant öronlappappsignalement från själva mordplatsen.
Sedan har vi då Lars J som tyckte att huvudbonaden såg ut som en keps, dock inga öronlappar.
Anders D säger herrhatt/Sherlock-Holmes mössa, vilken förvissa kan ha öronlappar knutna på skulten, men det är en detalj han inte nämner explicit.
I övrigt hittar jag ett par Grandvittnen som sagt keps.
Mårten P som sagt ”keps av ovanlig modell med knäppe till skärmen”, men där är det inte tal om några öronlappar.
Däremot nämner Grand-vittnet Margareta S en ljusbrun mössa med uppfällda öronlappar, men det förhöret hölls den 1/3, och kan inte ligga till grund för något gärningsmannasignalement.
En observationen som f.ö gjordes utanför Grand den efter kl 23.
Det signalementet kan vara dessutom vara påverkat av att hon redan läst om öronlappar i tidningen.
Summan är att det inte finns ett enda trovärdigt mordplatsvittne som i förhör nämnt öronlappar.
Trots det skriver TP i ett svar till Christian Dahlman på SvD Debatt där han anklagar Dahlman för sakfel:
”Grunden för åklagare Peterssons framställning om Engstöm som misstänkt gärningsman är att Engströms signalement i allt väsentligt överensstämmer med vittnesuppgifter från brottsplatsen. Det är Engströms klädsel, längd och kroppsform som i första hand pekar ut honom som misstänkt gärningsman.
Till detta kommer signifikanta detaljer som hans keps med öronlappar och den mörka handledsväskan”
Varken gm eller SE har haft öronlappar, men ändå anser TP att den detaljen är signifikant för båda.
Om inte TP har andra källor, så är det han som sprider skrönor och inte Christian Dahlman.
Tack, mycket intressant – det där med Camilla Johansson (som hon inte behöver heta, Holmér blandar riktiga och påhittade namn som det passar honom) är ju spännande. Det borde gå att få fram ur förundersökningsmaterialet. Och särskilt intressant är förstås exakt när utredarna fick del av hennes uppgifter.
Det skulle ju, som du skriver, kunna utgöra en viktig delförklaring till det högst diskutabla signalement som Holmér presenterar första mars.
Nu kan man väl tillägga att det inte behöver vara så att Camillas vittnesberättelse behöver vara helt falsk även om hennes föräldrar påstått det. Det skulle ju kunna vara så att föräldrarna inte vill att hon ska bli indragen i mordutredningen helt enkelt. Men även om den åtminstone i vissa delar är riktig låter den lite besynnerlig i somliga avseenden. Exakt var skulle de ha sprungit ner i T-banan? Nedgången vid mordplatsen var ju stängd. Nu fanns det ju flera nedgångar till station Hötorget. Men om de var nere i biljetthallen när de hörde skotten – skulle de verkligen ha hunnit upp i tid för att se mördaren springa från platsen?
Ja, man ska inte skriva någonting i sten.
”Uppenbart falskt” är därmed inte rätt uttryckt.
Vi måste hålla öppet för att hon kan ha varit där, men att föräldrarna ville distansera henne från händelsen av beskyddande skäl – bra synpunkt!
”På motsatta trottoaren” bör betyda att hon menar att de gått ner i biljetthallen på den västra sidan, alltså några meter framför Inge M.
Om den östra sidan ner mot biljetthallen var stängd med ett galler, så ligger det nära till hands att även den västra sidan var stängd.
Därmed drar jag slutsatsen att åtminstone den delen av historien bör vara falsk, men sedan kan man ju inte heller vara helt säker på att Hans Holmér återgett hennes historia korrekt, de kanske inte kommit ända ner till biljetthallen, utan stoppats av ett jalusi längre ner och därefter vänt upp?
Därför tycker jag också att detta förhör bör kontrolleras för att kunna fastställa sanningshalten.
Samt att kunna avgöra om hennes vittnesmål ligger till grund för öronlappssignalementet. Källan till det hittar jag annars inte någonstans i Holmérs bok.
Nedgången till tunnelbanan på Sveavägens västra trottoar i hörnet mot Tunnelgatan leder till samma gångtunnel och biljetthall som nedgången på östra trottoaren intill mordplatsen. Rimligen stängde därför båda nedgångarna samtidigt på kvällen och närmaste öppna nedgångar fanns vid korsningen Sveavägen/Kungsgatan.
Gissningsvis kan det stämma att Camilla och väninnan var på väg mot tunnelbanan när de hörde skotten men knappast kommit ner till någon biljetthall utan möjligen hunnit fram till västra nedgången vid Tunnelgatan och upptäckt att den var stängd
Det kan man ju undra, som du skriver:
”skulle de verkligen ha hunnit upp i tid för att se mördaren springa från platsen?”
Om mördaren försvann snabbt och så kom Skandiamannen dit efter. Så kan det vara han som de såg, i stället för mördaren?! Sen springer Stig iväg?
Det kan ha varit så med andra vittnen också? En del såg Stig, andra såg mördaren. Tror jag?
Den som tar del av Hans Holmérs redogörelse inför juristkommissionen torde häpna över hans beskrivning av hur signalementet kom till.
Han hänvisar där till två avgörande vittnesmål, som sammanföll på vissa punkter. Det rörde sig om Mårten Palmes observation vid Grand och parkeringsvaktens iakttagelse vid Smala gränd. (Här fanns både blå jacka och keps.) Märkligt nog nämner han inte något av mordplatsvittnena.
Holmér framhåller också att det ursprungliga signalementet som polisen gick ut med den 1 mars kl 12 aldrig behövde korrigeras. När han pressas av kommissionen om mördarens huvudbonad tvingas han dock medge att det råder osäkerhet om denna.
Det hela avhandlas i två olika sekvenser i ljudfilerna nedan. Cirka 5 minuter in på den första och 14:40 in på den andra:
Mikael B
Tack för de länkarna, mycket intressant utfrågning.
Att Mårtens signalement spelat en stor roll i rikslarmet gissade jag, men att lapplisans signalement också gjort det kom som en överraskning. Det är ju långt ifrån säkert att någon av dem var gärningsmannen. Det mest sannolika är ju att de inte är det.
En än större överraskning är därför att
mordplatsvittnena inte verkar fått något större utrymme, åtminstone vad gäller huvudbonaden.
”Öronlappar knutna på skulten” är fortfarande en gåta, och lapplisan verkar inte heller sagt något som pekar åt det hållet.
Så här skriver Holmér:
”Birgit Dahlström har ett yrke som det fordras vidsynthet för att uppskatta. Hon är ”lapplisa” i den otacksamma storstadstrafiken. Mordkvällen sitter hon i en tjänstebil, som är uppställd på Smala gränd ungefär fyra meter från korsningen med Snickarbacken, och väntar på arbetskamraten Bo Gunnar Karlsson som håller på att rapportera felparkerade bilar där. Hon iakttar då en man som kommer gående med raska steg från trapporna på Snickarbacken ned mot Birger Jarlsgatan. När han passerar, döljer han ansiktet med högra handen. Mannen är i 35-årsåldern, mörk, har blå täckjacka och mörk keps. ”Han kan mycket väl komma från något sydeuropeiskt land”. Birgit Dahlströms arbetskamrat kommer kort därefter tillbaka till bilen. Han har enligt sina anteckningar rapporterat den sista felparkerade bilen den kvällen på Snickarbacken kl 23.16. Det är en blå Toyota Corolla med registreringsnummer FYF 129 och den olycklige ägaren heter Sverker Åke Jonsson. När Jonsson betalar sin parkeringsanmärkning är han inte medveten om att den har haft intresse för mordspanarna. Han borde ha fått något slags rabatt”
Inget vittne vid brottsplatsen har rapporterat någon keps. (LJ var inte på mordplatsen och han var inte ens säker på det här med keps, även om KP stod och förvanskade sanningen på sin ökända presskonferens. För KP del: Snart är han nog själv drift-kucku på amerikanska universitet på samma sätt som Jörgen Almblad och alkoholist-utpekandet används i grundkurserna där.)
Mårten Palme har under ed rapporterat om en man utanför Grand som såg ut som CP och som hade keps. Det är fakta. En man som såg ut som CP. Om Mårtens kepsman skulle vara gärningsman så friskriver det SE som inte liknade CP ett dugg.
Om Holmér hade något annat om kepsmannen (än Mårtens CP-liknande man) hoppas jag det finns i utredningen så KP kan referera till det. Annars får vi ta det som ytterligare overifierat brus. Fortsatt utredande bör fokusera på en man med revolver och män med walkie-talkies.
Hans Holmér, och hans bok Olof Palme är skjuten, är i stort sett de sämsta källorna man kan åberopa rörande Palme-mordet.
Lars Kranz, Claes Hedberg, TP och hans bok har dock lägre trovärdighet. Medges.
Kan Holmér ha varit omedveten om att han spred falska spår (dvs var de ej avsiktliga, verklia villospår)? Skulle inter heller Ebbe Carlsson insett att de var falska? Om de flesta av oss här 34 år efter mordet vet att Anders B detaljrikt tecknade huvudbonaden och gjorde en sådan jämförande iakttagelse som erhåller minnespsykologiskt stort A (den liknade Jack Nicholsons i Gäkboet), skulle Ingvar Carlsson och hans medarbetare ha varit så ointresserade att de inte insåg motsägelserna och började ifrågasätta Holmérs verksamhet?
Gunnar, du skriver: ”Slutligen ska vi ju påminna oss att de samlade vittnesmålen från mordplatsvittnena inte alls ger bilden av en mördare med keps, med eller utan öronlappar.”
Jeg er stødt på denne konklusion nogle gange. Jeg har ikke gennemgået alle vidneudsagn og sammenstillet dem. Men når jeg læser Lars Larssons gennemgang af forhør, er der nu flere vidner, der peger på en hovedbeklædning af en art:
Anders B: mössa, mössa, mössa
Anders D: herrehat, Sherlock Holmes-mössa
Cecilia H: Noget fladt [på hovedet]
Inge M: mössa, mössa
Jan-Åke: Sandsynligvis mössa, mørkhåret/mössa
Lars J: keps, keps, keps, keps
Jeg ved ikke, hvordan det er på svensk, men på dansk er mange dårlige til at skelne præcist mellem hue (mössa), hat og tweedkasket (keps). Det bliver lidt tilfældigt, hvad de siger. Anders D’s udsagn (herrehat, Sherlock Holmes-mössa) virker som et eksempel på en tilsvarende usikkerhed, mangel på præcision. Jeg ville kort sagt ikke lægge så meget vægt på, om folk siger mössa, hat eller keps. Det væsentlige er, at flere vidner når frem til, at 1) personen bærer en hovedbeklædning; 2) den er sandsynligvis fladpuldet (ikke høj som i en filthat, fx en Bogarthat).
Jag vill nog mena att keps har en ganska klar innebörd på svenska. Det är en mössa med skärm. Sedan kan den se ut på olika sätt. En baseballkeps är ju inte särskilt lik en sådan keps som Stig Engström brukade avbildas med. Om en svensk ska beskriva en mössa med skärm använder han eller hon säkert ordet keps eller skärmmössa. Ordet mössa syftar ganska tydligt på en stickad mössa utan skärm. En hatt, i alla fall på en man, har ett brätte runt om hela huvudet.
I min bok Mörkläggning presenterar jag en genomgång av vad Sveavägsvittnena hade att säga i den här frågan. Jag citerar från sidan 66:
Det offentliga förundersökningsprotokollet från åtalet mot Christer Pettersson redovisar förhör med 42 personer som hörts om ”Sveavägsavsnittet”.
Det omfattar skeendet som börjar just när makarna Palme tagit farväl av Mårten och slutar med gärningsmannens flykt.
Av dessa har 29 personer uppgett att de sett en person som är eller kan vara gärningsmannen. Och av dem har 27 gett någon sorts signalement.
Låt oss hålla oss till dessa 27. När det gäller huvudbonad kan deras uppgifter beskrivas så här:
Osäkert om han hade huvudbonad: 13 vittnen
Barhuvad: 8 vittnen
Stickad mössa: 2 vittnen
”Platt” huvudbonad: 1 vittne
Jacka med luva: 1 vittne
Grå herrhatt eller Sherlock Holmesmössa: 1 vittne
Keps: 1 vittne.
Gunnar, vet vi varifrån Hans Holmér fått det signalement av gärningsmannen som han ger vid den första presskonferensen? Med tanke på hur spretiga vittnesuppgifterna var rent allmänt får det väl sägas vara höggradigt anmärkningsvärt att han uttalar sig så tvärsäkert?
Det har antagits att han bland annat utgått från Mårten Palmes uppgifter om mannen vid biografen. Men se också den här kommentaren från Jörgen G.
Holmérs agerande vid den första presskonferensen är också anmärkningsvärt genom hans sätt att indirekt men bestämt avfärda Åke Rimborns uppgifter. Rimborn hade talat med Lisbeth på Sabbatsberg och menade att hon sagt att det rörde sig om två gärningsmän. Det var en uppgift som också kom att spridas genom rikslarmet. Holmér hävdade på presskonferensen att inget talade för att det var två gärningsmän. Det är högst oklart hur han kommit till den slutsatsen. Om han talat med Lisbeth så finns det ingen som helst känd dokumentation av den saken. Och utan att ha talat med Lisbeth kunde han knappast ha kunnat ha en bestämd uppfattning om det riktiga eller felaktiga i det som gått ut i rikslarmet.
Jag har noterat att flera har hängt upp sig på det här med Åke Rimborns uppgifter och ”hur kunde Holmér avfärda två gärningsmän så snabbt?”. Men det enkla svaret är väl att det fanns ju ett antal mordplatsvittnen som förhördes under natten och inget av dessa vittnen talar om två gärningsmän. Rimligtvis har den informationen ställts mot Lisbeths uppgifter under småtimmarna och när väl Holmér kommer till polishuset så får han också den informationen förmedlad till sig. Jag tycker inte att det är ett särskilt långsökt scenario.
Det besvarar inte frågan. Lisbeths iakttagelser borde vara i en klass för sig. Hon hade varit mer eller mindre vid Olofs sida hela vägen från biografen fram till dess att han sköts. De iakttagelser hon kan ha gjort kan inte jämföras med vad de fåtaliga övriga vittnen som såg någon del av förloppet före mordet uppfattat. Inte heller kan vittnesiakttagelserna efter mordet ha räckt för att avfärda uppgiften om två gärningsmän. Det är visserligen riktigt att den bild som tonar fram där är att en mördare flydde in på Tunnelgatan, inte två. Men det fanns ju inget som sa att en eventuell medhjälpare skulle ha flytt i den riktningen. Han kunde ju ha dragit sig undan på annat sätt. Eller för all del hållit sig kvar intill mordplatsen.
Uppgiften om två gärningsmän låg till grund för rikslarmet. Detta rikslarm ändrades flera gånger under mordnatten men uppgiften om två gärningsmän stod kvar. Ansvarig för ändringarna i rikslarmet var Gösta Welander, den bitrande länspolismästaren. Han hade varit på Sabbatsberg när Lisbeth var där. Om han kommit fram till att det var fel skulle han rimligtvis ha tagit bort den uppgiften. Det gäller inte minst eftersom vi vet att han tog bort uppgiften om Ustasja som fanns med i det ursprungliga rikslarmet.
Att det i första versionen kommit med en uppgift om Ustasja berodde på att Lisbeth nämnt den kroatiska fascistorganisationen för Rimborn och menat de de kunde ligga bakom dådet. Welander hade dragit den rimliga slutsatsen att det var en spekulation från Lisbeth och inget som var till omedelbart hjälp i spaningarna, därför hade han strukit den i senare versioner – men låtit uppgiften om två gärningsmän vara kvar.
Om vi tror på Holmérs egen berättelse hade han inga speciella kunskaper om mordet när han kom till polishuset någon timme före presskonferensen. Frågan kvarstår då hur det kom sig att han så raskt bestämde sig för att avfärda en uppgift som fram till presskonferensen varit polisens officiella.
Jag tycker att detta är intressant, inte för att jag tror att Lisbeth behöver ha sett två gärningsmän. Det kan finnas andra förklaringar till att uppgiften kom till. Antingen kan Rimborn ha missuppfattat henne. Eller så kan hon ha sett mördaren och vittnet Anders B, och dragit den felaktiga slutsatsen att Anders var en medhjälpare. Men om detta borde Holmér inte ha haft några kunskaper.
Kan inte hitta att Roland B nämner något om Stig E:s keps, ej heller att han refererar till vad vakterna skulle ha sagt (och det är i så fall en andrahandsuppgift, Roland B var ju trots allt inte närvarande i receptionen den aktuella kvällen).
Henry O minns egentligen inte om Stig E hade någon keps den kvällen, men han ville påminna sig om att Stig brukade ha keps i normala fall. Inledningsvis minns Henry inget om några öronlappar, men när förhörsledaren hintar om öronlappar så kommer Henry på att det fanns nog öronlappar, uppbundna på kepsens ovansida, trots allt.
Anette K nämner inget om kepsen i sina förhör.
Det hade varit intressant att se källmaterialet till ”praoelevens” påstående. Det kanske framgår i boken förvisso. För själv har jag bara sett ett mail från ”praoeleven” som han skrivit till Leif GW och där nämns inget om kepsen.
Vad jag förstår Jakob så tänker Du dig att gärningsmannen Stig skulle ha lyssnat på presskonferensen 1 Mars och då fått en positiv överraskning när han hör att signalementet vad gäller mördarens ytterplagg är fel. För att avleda ev. misstankar mot honom själv så vill han förstärka detta felaktiga signalement och därför ringer han polisen direkt efter presskonferensen. I samtalet med Polisen skulle han då ljuga ihop att han var ett vittne och att Lisbet sagt till honom att mördaren hade mörkblå jacka. Låter något långsökt men ok om vi köper detta så finns det en detalj som är nog så intressant.
Holmér säger på presskonferensen 1 Mars att gärningsmannen hade mellanblå jacka. Givet att Stig var gärningsman och ville förstärka det felaktiga vittnesmålet om mellanblå jacka, varför säger han då mörkblå jacka? Han borde rimligtvis sagt antingen mellanblå jacka eller bara blå jacka utan att precisera nyansen på den. Man skulle kunna tro att det var en ren felsägning om det inte vore för att det “råkar” stämma precis med vad Lisbet säger i polisförhören. De gånger hon preciserar nyansen på den blå täckjackan säger hon mörkblå jacka, aldrig vad jag vet mellanblå jacka.
Min poäng är att Stig inte återupprepar det som sägs i presskonferensen, utan han säger det som Lisbet säger i flera polisförhör och som inte fanns ute i media vid detta tillfälle, nämligen mörkblå jacka. Så förklaringen med presskonferensen gör mig bara än mer övertygad om att detta med den mörkblå jackan går inte att förklara bort. Försök gärna igen Jakob eller någon annan!
(Hur jag än letar på nätet kan jag inte finna något inspelat direkt från presskonferensen kl 12.00 den 1 Mars. Sändes den verkligen direkt? Är det någon som vet hur man hittar den? Vad jag hittat är en inspelning från lunchekot 1 Mars där de sände en bit ur presskonferensen, där beskriver Holmér att gärningsmannen hade mellanblå jacka.)
Intressant observation det där med vad Engström säger om jackans färg.
Jag har inte hittat någon utsändning av presskonferensen på nätet. Det bästa sättet är säkert att försöka via Svensk Mediedatabas. Det är tyvärr inte en möjlighet som är öppen för alla. Det som krävs är att du kan hävda att du:
– studerar eller forskar på högskolenivå
– är författare eller journalist
– gör research inför konstnärlig verksamhet
– behöver förbereda undervisning eller föredrag (lärare, föredragshållare).
Jag har tänkt att jag skulle ta mig tid att se vad Sveriges Radio sände ut från presskonferensen 1 mars, men jag har faktiskt inte gjort det hittills. Om någon annan hinner före är den personen mycket välkommen att redovisa resultatet på den här bloggen.
Drygt 4 minuter in i Lunchekot 1 Mars så sänder de bit ur Holmérs första presskonferens. Där nämner han bla gärningsmannens signalement och då att gärningsmannen troligen hade en mellanblå täckjacka. Jag kanske bara inbillar mig men jag tycker Holmér särskilt betonar just ordet ”mellan” när han säger mellanblå, Det är bara ca 2 minuter långt inslag och jag gissar att presskonferensen var längre än så. Tyvärr har jag inte tillgång till Svensk Mediadatabas, håller med om att det skulle vara intressant om någon lyssnade på presskonferensen 1 Mars och redogjorde för det på bloggen. Här är länken till lunchekot: https://www.youtube.com/watch?v=Ds5G02-Zr9c
Hej Martin! Även Kari Poutiainen har kommenterat detta på denna blogg. Det förefaller orimligt att SE om han vore gärningsman skulle dra till en gissning om blå täckjacka. Ingen har kunnat lämna en rimlig förklaring.
Jag kan inte hitta någon länk till Holmèrs första presskonferens kl 12.00 den 1 mars 1986. Är det någon som har en länk till den så man kan se den?
Jag tycker det här klippet visar hur komplicerad Palmes roll var. Han skulle hjälpa Bofors att sälja vapen, han skulle medla mellan Iran och Irak samtidigt som Bofors med hjälp av DDR och Stasi sålde krut till Iran.
En kärnvapenfri zon i norden var knappast något NATO jublade över osv
”Dagbok från UD Del 3: Vapenaffärer utmanar stormakter
En del i Sveriges försvarsstrategi under kalla kriget var att ha en inhemsk tillverkning av vapen, där Bofors hade en nyckelroll. För att upprätthålla ett eget försvar var Sverige i mitten av 1980-talet djupt involverad i en omfattande vapenexport till Indien och till Iran där Olof Palme hade en nyckelroll.”
http://kanal10play.com/play?id=93835729-9964-44f5-b54a-7faca95a2f80
Gösta Söderström och Windén var de första på platsen. Windén gav det första signalementet som ut larmades. ”Yngre man i blå täckjacka”. När ambulans anlänt till platsen utlarmades ett andra signalement. ”Äldre man klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar”. Det som förekommer mest av ögonvittnens iakttagelser när det gäller klädseln är nog blå täckjacka eller lång överrock. Har vissa sett mördaren med blå täckjacka och vissa sett Skandiamannen med lång överrock och blandat ihop dessa sina iakttagelser, så verkar det.
Inge M säger ju mörk rock samt mörk mössa. Anders B som gick bakom GM säger ju mörkt rockliknande plagg som gick ned till knäna. Dessa två har ju helt klart sett GM.
Gösta Söderströms uppfattning om tiderna är ju intressanta. Polismannen som pekas ut är H som finns i samma krets som Ö i Stockholms Försvarsskytteförening. Kan detta stämma?
Många intressanta sammanträffanden när det gäller denna skytteförening. En medlem jobbar som säkerhetsansvarig på Televerket (IG), en jobbar på FMV och innehar en 357:a samt samma typ av ammunition som användes vid mordet (PA) och Ö själv är också medlem. En annan medlem jobbar just den kvällen på larmcentralen (tror jag det var). Ö får besök av PA samma eftermiddag och lite senare samma kväll av 2 poliser (GS) och (PH) som senare befinner sig på mordplatsen. PA får dagen efter i uppgift att identifiera vapen och kulor tillsammans med Sonny B.
Ö själv är nyopererad och påstås vara i så dåligt skick att han knappt kan röra sig men ändå ska det tydligen finnas vittnesmål från en taxichaufför som minuter efter mordet i nära anslutning till mordplatsen ska ha kört Ö och en till. Någon som vet mer om uppgifterna från denna taxichaufför?
Även besök av livvakten TA glömde jag skriva. Verkar varit mycket folk som varit ivriga att träffa Ö just den kvällen trots att han är just hemkommen från sjukhus. Förhören med Ö är för övrigt närmast en parodi på polisarbete.
Krister Peterson skulle ju börja vid hörnet för att hitta lösningen, men lösningen blev ett totalt fiasko. Hur bygga något trovärdigt ur dessa alla motsägelsefulla iakttagelser, det blir ju gissningar. Blå rock. svart kappa, mössa, barhuvad, glasögon, inte glasögon, rullande gång, älgade i väg, stod i grupp, samtal, ett sällskap, med mera. De som haft mest att berätta är väl ändå: Anna Hage, Anders B, Anders D. Inge M. Leif L. Hans J, Lars J. Yvonne N. Nicola F, Cecilia A. med flera. Att få någon klarhet ur alla dessa vittnesmål måste ju bli rena rama gissningar, så även för Krister Peterson och Filter. Det är nog tyvärr, ”ruta ett”, som fortfarande gäller.
Hans Holmér uttryckte tidigt ”vi vet mycket vad som hände i Stockholm den där kvällen”.
Men polisen visste (och vet) väldigt lite om mordet och mordplatsen. Bankomaterna i området (AB vänner, IM vänner) har aldrig synkats mot Fröken Ur. Hur länge IM fanns på Tunnelgatan går därför inte att verifiera. Om AB vänner gick norr om eller söder om NF går inte heller att verifiera.
SE utstämpling har inte synkats mot Fröken Ur (med sekundnoggrannhet och verifierat). Därför går det inte med hjälp av utstämplingstiden att verifiera var han kan tänkas ha varit vid skottögonblicken.
Likaså vilka vittnen som såg andra vittnen utreddes inte heller ordentligt. Nu ifrågasätts ex.vis vad Leif L såg, men det borde klarlagts mars 1986.
Hur snabbt OP och LP gick när de lämnade Sari utreddes aldrig.
Var LP fanns i förhållande till OP vid skottögonblicken utreddes aldrig.
AD uppgift om grupp om tre personer som stod vända mot varandra utreddes aldrig.
Kulbanorna utreddes aldrig.
Det är nog helt kört att man bara med mordplatsdata nu skall kunna få fram en gärningsman.
Vilka tre som påstår sig sett EN gärningsman i mörk täckjacka, möjligen mörkt blå, har vi aldrig fått reda på (en är dock LJ, även om SVT säger att mördaren uppgetts vara barhuvad):
04:20 in i https://www.youtube.com/watch?v=ijogMH-YDxA
Det är ju intressant om man vill analysera hur signalementet om blå täckjacka kom till under mordnatten.
Vilka som påstår sig sett två gärningsmän i långa mörka rockar (och med utländsk härkomst) har vi aldrig fått reda på:
04:53 in i ovanstående länk
Det är ju intressant om man misstänker avsiktligt utlagda villospår.
Klart man har funderat mycket över LP:es vittnesmål.
Har utredarna eller LP:e själv hemlighållit något i mordet?
Anna Hage: Dom stod i grupp med ansikten mot varann.
Anders D. Dom stod vända mot varann, paret Palme med ryggen mot
Sveavägen och mördaren med ryggen mot Skandiahuset.
Anders antog att dom samtalade. Här är vittnesmål av två väldigt förtroende-
ingivande personer, båda unga med skarp iakttagelseförmåga. Varför har detta
mörklagts och en död person har fått ta skulden? Det är de som mörklagt
sanningen som i en framtid kommer att avslöjas och ställas ut som lögnare
i kommande historieböcker. Bara utredningskostnaderna är ju uppe i
astronomiska summor.
Det finns vittnesuppgifter att gärningsmannen lägger en hand på OP axel, när dom går ifrån reklampelaren, söder ut på Sveavägen, mot Tunnelgatan. Min tolkning är att GM försöker att låsa OP rygg så att ha inte kan vrida sig om. Lars Borgnäs påstår att GM var vänsterhänt.(?)
Det finns vittnesuppgifter att GM springer från mordplatsen klumpigt och bredbent. Leif GW säger i Veckans brott, att GM sprang bredbent eftersom det ganska mycket is nära mordplatsen. Hade GM rekat platsen innan?
Statsminister Olof Palme bestämmde alltid tid och plats för möten med Thage G Peterson.
OP bestämmde tid och plats nere på Sveavägen? Vilka ingående och utgående telefonsamtal hade makarna Palme dom sista dagarna?
Lisbet Palme i samtal med sönerna från Sabbatsberg: ”Nu har det hänt det som vi så länge försökt undvika”. Allt enl. skötare Lena Ö.
”Det som vi så länge” tyder på ett långtida privat hot, som även sönerna haft vetskap om.
Ja, det är en privat mördare med stora tekniska resurser uppenbarligen, med tanke på radiosändningar från vindsrum m.m.
Om det funnits ett långtida privat hot mot familjen så infinner sig frågan hur det kan komma sig att Olof och Lisbet trots den kända hotbilden väljer att bege sig ut på stan utan livvakter en stökig fredagkväll efter löning?? Varför väljer de att promenera ensamma hem från biobesöket i stället för att ta taxi eller bli skjutsade av någon??
Man skulle teoretiskt kunna tänka sig att någon erbjuder sig att lämna över information till OP, information som inte bör diarieföras. Det skall ske diskret.
Det är bråttom. Det kan inte vänta.
Varför är det bråttom? Palmes resa till Moskva har nämnts.
Jag har tidigare lagt fram detta: ANC hade folk i Sverige som skulle resa hem efter en anti-apartheidkonferens. Sverige hade en del ”skumma” affärer i Sydafrika. ”Vi” finansierade en farm som SAP trodde var ett motståndsnäste mot apartheid, men som visade sig vara ett tortyrcentrum som SA-regimen kontrollerade. Detta var inget som SAP informerade de svenska skattebetalarna om. Allt var hemliga SAP-aktiviteter utomlands, på svenska skattebetalarnas bekostnad.
Någon från ANC (en organisation infiltrerad av SA-regimen) kontaktar Palme och vill diskutera något rörande de hemliga anslagen till ANC, pengarna som de svenska skattebetalarna inte skulle få känna till. OP skrittar ivrigt till mötet och där skjuts han. (Han trodde han var trygg, så han motsatte sig inte eventuella idéer om att Mårten med flickvän skulle följa med, även om det nu inte blev så.)
Om SAP ser vad som hänt, så kanske de skäms. De kanske inte vill diskutera vad SAP använt statliga skattemedel till. De drar igång en mörkläggning (det finns trovärdiga svenska författare som påstår att en mörkläggning skett). Mörkläggningen avser inte Holmérs falska PKK-spår. Mörkläggningen avser regeringens aktiviteter. Hela vägen upp. Vad finns för regeringen att mörklägga? Det verkar som OP höll på med något som svenska folket inte skulle få veta, enligt SAP-regeringen.
Om mörkläggning skett skall vi kanske inte bara diskutera subjektet. Vi borde analysera objektet. Vad var det som mörklades?
Det är en intressant fråga onekligen. Jag har ställt mig själv den frågan åtskilliga gånger. Egentligen kan man nog börja med att ställa sig en enda fråga, mörklades Palmemordet? Om svaret är ja på den frågan måste man fråga sig varför det i så skulle vara nödvändigt ifall det verkligen bara handlade om Christer P eller Stig E som GM…
Var det ett privat mord, stör det ju inte Sverige som nation.
Kanske LP:es tankar?
LP:e, ”Nu har det hänt det som vi så länge försökt undvika” Vem var denne som så länge hotat? Här var det inte frågan om någon som plötsligt hoppade på Palme. Att Olof inte ville ha Säpo vakt, tyder på att Säpo inte alls var informerad om detta hot, ens tidigare. Olof och Lisbet ville väl lösa problemet på annat sätt, men misslyckades.
Det här har varit en återkommande spekulation från din sida, Niklas. Men jag ser inte riktigt de konkreta argumenten för dem
Nej detta e ju klart spekulation som du säger Gunnar, men sett till hela händelsen kan man nog börja dra vissa slutsatser. Tycker dels att om mordet varit politiskt så skulle LP:es engagemang varit annorlunda och att hon känt en lösning viktigt för sig själv och för Sverige och även för hennes man Olof. Att dessutom stått ansikte mot ansikte med mördaren och sedan peka ut Pettersson som gärningsman med hjälp av utredarna tyder på att det är något helt annat mordet handlat om. Åt detta hållet går nog åtminstone mina tankar och jag tror inte att jag har helt fel. Har dock inte ännu klurat ut motivet och vad som gått fel mellan dessa tre, det måste jag erkänna, men även om detta har jag mina aningar. Följer noga med, men alla andra spekulationer går direkt i papperskorgen, de är mest bara förvillande, jag låter mig nämligen inte störas.
Hur man mest naturligt reagerar i en hotfull situation.
Om första skottet riktades mot LP:e ? Olof reagerar och försöker knuffa undan vapnet och
ett missat skott går av. Mördaren skjuter då Olof, väntar sedan en stund men vapnet krånglar,
eller är laddat med blott två kulor. Nu finns inget annat alternativ än att fly.
Kan tänkas att LP:e var det tilltänkta offret, men i så fall får vi nog alla
börja tänka om och glömma alla politiska konspirationsteorier i detta mordet.
Vi vet ju dessutom att LP:e inte var riktigt med på noterna i hela utredningen,
även detta faktum kan förklara en hel del.
Vad hände med tomhylsorna som återfanns i ett kuvert adresserat till Kjell-Olof Feldt?
Se protokoll ledningsgruppen den 9 mars 1986. (sid 18)
https://drive.google.com/file/d/1V7XUYQc_yQbRh4KKCzmpf5N58jYq-Zzo/view
Vem tror ni Lisbet Palme syftar på som var cirka 25 meter bort och som gav ett ”beigt” intryck , som hon försökte söka hjälp hos.
Kan det ha varit Stig E?
https://drive.google.com/file/d/1lmi0_4yFoUcn_FYkYDOmEiKFXt-xyQd-/view
Vittnesförhör med Lisbet Palme.
SE hade väl en mörkblå rock? Den kan väl inte ha misstagits för att vara beige? Mörkblå och beige ligger ju inte särskilt nära varandra på färgskalan.
Men om jag minns rätt hade en av männen utanför Grand en beige rock. Om det stämmer skulle LP kunna ha visst underlag för att misstänka att det var två samarbetande gärningsmän, även om hon inte uttryckligen säger att den beigeklädda hon senare såg var en av dem.
Sedan finns kruxet att NF som mött paret Palme inte nämner något om någon beigeklädd. Men den beigeklädde kan ju korsat Sveavägen (från västra till östra sidan) söder om NF.
GW: Kommentaren har redigerats i efterhand på begäran av Erik K. ”En av männen utanför Dekorima” har ersatts med ”en av männen utanför Grand”.
Det kan också tänkas att med ”beigt” intryck menas att det är någon som inte sticker ut, någon helt alldaglig person, till synes oförmögen att ta egna initiativ. Behöver alltså inte nödvändigtvis anspela på färg på klädsel. En släkting till mig som tillhör samma generation som Olof och Lisbet använder fortfarande det uttrycket om personer som ger ett väldigt blekt intryck. Hoppas detta nu blev begripligt.
Mannen befinner sig troligen något närmare mordplatsen än SE.
Det är svårt att tänka sig att det kan ha varit SE då hon beskrivit honom på följande sätt:
”I ett tidigt skede såg Lisbeth Palme också en man som var iklädd en beige jacka. Jackan var ljus, troligtvis av mockaskinn. Den mannen befann sig betydligt längre norrut på Sveavägen än den första mannen som hon hade iakttagit. Mannen med den beigefärgade jackan verkade avvisande till att hjälpa henne.”
Om man rent hypotetiskt tänker sig att Lisbeth faktiskt sett gärningsmannen, och således inte förväxlat honom med vittnet Anders B, så bör det ligga närmare till hands att tänka sig att den beige klädde mannen var Anders B. Trots att hans jacka var blå och att han befann sig betydligt närmare.
Förstår jag rätt nu. Den ”beige” mannen kan vara ett mordplatsvittne som inte är identifierad och som inte har gett sig till känna, alternativt någon som hade någon koppling till gm?
Lisbeth sa någon om en ”spenslig man” med då när hon sökte efter hjälp. Men nu minns jag inte var jag läste det.
Kalle,
Var den person i beige som LP:e försökt få hjälp hos samma person som hotade Olof utanför Grand, denne hade ju även beige rock enl, ögonvittnen
Ingalill och Gun?
Borde inte Lisbet ha reagerat på det och berättat det för polisen, om det var på det viset.
Lisbet säger väl i förhören att paret Palme bara hade kontakt med Curt L och Björn R , Mårten och hans flickvän utanför Grand.
Hon säger ingenting om någon som skulle ha konfronterat Olof
Det är ju egentligen en rimlig tolkning, men då blir slutsatsen att flera oberoende vittnesmål måste vara uppdiktade. Vilket för mig förefaller osannolikt.
Ska man på samma sätt utgå ifrån att Lisbeths version av vad som hände vid Dekorima, får man väl i stort sätt diskvalificera samtliga övriga vittnen även där.
Anders: Det var ju precis det KP gjorde. Han diskvalificerade samtliga vittnen på brottsplatsen (Dekorima). Hur kunde han annars få dit en keps och en handledsväska på mördaren.
Inget av vittnena som såg brottet har försett gärningsmannen med keps och handledsväska. Inte ett enda. KP kör det racet för att TP påstår det och KP tycker sig själv inte kunna ”runda uppgifterna” (av någon obegriplig anledning).
Jag skulle gärna lägga till lite etiketter på det där agerandet från KP och TP, men jag avstår just nu. Det är inga positiva ord som ligger ”in the pipe-line”.
Mannen i beige?
Kalle, Kanske hemligstämplat? Mig veterligt har inte personen i beige hört av sig? Kanske LP:e bara gjorde en helgardering, hon ville inte nämna allt. Det heter ju/ säger man A så säger man B, men så är det inte i Palmemordet, inte på långt när, man kommer helt enkelt inte längre. Enl. Lars Borgnäs har han personligen intervjuat dessa helt trovärdiga vittnen som sett händelsen och som dessutom sett detta på ett ganska nära avstånd. Även Mårten berättade om en person som stod i deras närhet, men inte dess mera….?
Stig Engström till Sven Anér 1990-01- 09:
”Jag var i högsta grad närvarande vid mordet på Olof Palme och ända fram till att man hade spärrat av området med rödvita band.”
Henry O, väktare på Skandia:
F. Vad var klockan då Engström kom in då, när han bultade på
dörren?
O. Ungefär 23.40.
F: Ja, tittade du på klockan?
O. Ja, jag tittade på klockan.
Pm skrivet av polisen som satte upp det rödvita avspärrningsbandet:
”Det tog högst 3-4 minuter från det att offret fördes bort i ambulansen tills dess att avspärrningsarbetet påbörjades”
”Det tog sammanlagt högst 5 minuter att göra den första avspärrningen”
Avspärrningen bör alltså ha varit uppe ca 8 minuter efter att ambulansen lämnat platsen. Så länge var alltså Engström kvar enligt vad han säger.
Enligt LAC bandet åkte ambulansen från platsen 23.28.
Granskningskommissionen:
23.28.00 rapporterar ambulanspersonal till LAC enligt LAC:s bandinspelning att ambulansen med Olof Palme lämnar mordplatsen och är på väg mot Sabbatsbergs sjukhus.
Om SE lämnat platsen exakt 8 minuter efter 23.28, så har han gjort det 23.36, men vi har inga exakta tider att gå på. Det intressanta är att han bör ha kommit in till Skandia ca 23.40 precis som väktaren Henry O uppgett.
De frågor man då måste ställa sig: hade SE återigen bara tur när han i Januari 1990 gissade om avspärrningsbanden, eller hade han på något annat sätt kommit över denna information?
Eller är det mest logiska att han faktiskt berättar en sann historia?
Det finns ytterligare starka indicier på att hans historia i kontrollerbara kronologiska delar är helt sann.
Jag har tidigare skrivit om språngmarschen. Hans berättelse som är perfekt synkad till den första polisbilens ankomst, båda polispiketernas ankomst södermalmspiketen kom först, Engström sprang efter dessa poliser även om de hade ett något större försprång än vad man får intrycket av i förhören.
Då SE kom tillbaka till mordplatsen hade fler poliser kommit och Palme lades precis på en bår.
”Fler poliser och ambulans hade anlänt. De bar just in Olof Palme i ambulansen. Engström frågade en polis om denne ville ha hans namn. Polisen ansåg dock ej detta nödvändigt.”
Enligt Norrmalmspiketens PM lades Palme precis på en bår då de kom till platsen.
”Persson och hans förste man lämnade bilen och gick fram mot den folksamling som stod runt den skjutne. När de kom fram lyftes mannen just över på en bår och fördes iväg med ambulans”
SE var helt enkelt på mordplatsen som vittne. Indicierna är överväldigande, det blir tydligt om man orkar gå lite djupare in i materialet.
Jörgen G
Bra inlägg och jag tycker du har helt rätt. Efter många långa genomläsningar, funderingar och analyser har jag kommit fram till samma sak. Det går inte beslå SE med lögner, i synnerhet inte om man utgår ifrån hans egna ord i stället för polisens eller journalisters sammanfattningar, påståenden eller artiklar om vad han sagt och gjort. Tveksamheterna uppstår alltså endast när man läser vad han sagt och gjort när det är någon annan som beskriver hans förehavanden.
Det var mycket folk omkring mordplatsen och det går inte att förvänta sig att någon ska kunna rabbla upp varenda människa som befann sig där. SE kan definitivt bland vittnesmålen skymtas som närvarande på mordplatsen. Faktiskt betydligt tydligare än andra vittnen på mordplatsen. Jag tror jag till och med kan gå så långt som att påstå att han är ett av de mest trovärdiga vittnena även om han inte såg GM.
Tack. Man kan förstås invända mot resonemanget genom att påstå att SE stått längre norrut på Sveavägen och sett allt som hände på platsen från ett längre avstånd, men SE lämnar på det hela taget en detaljerad och i kontrollerbara delar en korrekt beskrivning av poliser, manliga som kvinnliga, ambulanser och händelser som är knutna till vissa tidpunkter de närmaste tio minuterna efter mordet.
Det finns kanske inget stöd för att han spelat någon hjälteroll.
Sannolikt ligger väktaren Henry O:s beskrivning av SE:s första berättelse nära sanningen. Att han hållit sig något i bakgrunden.
Det finns också ett flertal vittnen som aldrig blev hörda ang SE.
Slutsatsen att ”ingen har sett honom” är därför långt från given.
Bengt P vore intressant i det sammanhanget. Han kan ha sett SE, men hur vet man om man inte frågar fler än de som var upptagna med viktigare göromål?
Det är just dessa mer lågmälda vittnen som hade kunnat ge svar.
Ingen har ju heller sett Bengt P.
”Ingen har ju heller sett Bengt P.”
Säg för Guds skull inte det så att tidskriften Filter, Föreningen grävande journalister eller det svenska åklagarväsendet hör. Det där fyller ju beviskraven för häktning för statsministermord enligt nu gällande prejudikat.
Om man orkar gå in djupare i materialet så framstår något alldeles uppenbart: Engströms uppgifter kan inte ens verifieras av honom själv. Han är helt enkelt väldigt motsägelsefull och påstår olika saker beroende på tid och rum. Att han försöker lägga ett pussel i efterhand, med hjälp av medial information, är det mest troliga. Det är därför uppgifterna blir fel och motsägelsefulla – trots då hans unika detaljrikedom. Observera att dessa lögner inte ska sammanblandas med övriga vittnens ibland suddiga minnesbilder och deras försök att vara utredningen till hjälp. Det är något helt annat och inte det Engström pysslar med. Lögn är lögn. För alla er som är intresserade – det är bara att kika på Engströms förhör och mediala utspel som bevis på att hans berättelse bygger på baklängeslogik. Det är en mycket bättre utgångspunkt än att med hjälp av klockan – 34 år senare – omkonstruera hans tokerier.
Per W.
Jag vill ha en konkret diskussion och inte lösa påståenden.
Rada upp dina exempel på lögner, förändringar och mystiska justeringar och baklängeslogik, så vi har ett underlag för en diskussion, annars är det fullständigt meningslöst.
Jörgen
Du gör mig konfunderat. Du har avslutat flera inlägg med konklusionen att Engström är ett sanningsvittne. Du har också tydliggjort att du egentligen inte vill diskutera Engström, eftersom just du kommit fram till konklusionen att han inte kan vara gärningsman. Vidare gör du dessa konklusioner med eftertryck, ofta med okvädningsord och förlöjligande gentemot både journalister och representanter för rättsstaten. För mig är din vokabulär både avslöjande och uppenbar. Du vill naturligtvis lämna spåret Engström för att snabbt ta dig tillbaka till maktens dunkla korridorer. Något annat syfte tror jag inte föreligger.
Nedan följer ett par citat från dig som får sammanfatta det uppenbara: du gör dina konklusioner utefter godtyckliga tolkningar. Ibland hävdar du att Stigs berättelser är kontrollerbara och korrekta för att i nästa inlägg påstå att han hållit sig i bakgrunden och överdrivit sin roll.
”…men SE lämnar på det hela taget en detaljerad och i kontrollerbara delar en korrekt beskrivning av poliser, manliga som kvinnliga, ambulanser och händelser som är knutna till vissa tidpunkter de närmaste tio minuterna efter mordet.”
”Att han hållit sig något i bakgrunden.”
”Jag anser att han överdriver sin roll.”
Engströms berättelse, precis som många andra människors berättelser, är komplexa och och går inte att exakt verifiera i efterhand. När det gäller Engström finns det som bekant också uppgifter om att han var notoriskt intresserad av utredningen. Han samlade på medias artiklar om utredningen och han tog vid upprepade tillfällen egna utredningsmässiga initiativ. Att så är fallet finns det stöd för i materialet.
1986 var massmedia fullständigt nedlusat med information och analyser beträffande mordet och dessutom kan vi idag verifiera att palmeutredningen använde massmedia som verktyg för att nå ut med allehanda information.
En liten del av denna information kan vi ta del av, genom exempelvis artikelsök vid Kungliga Biblioteket. Däremot är det, åtminstone för lekmän, hart när omöjligt att samla all medial information från 1986. Vi kan väl bara konstatera att informationen var massiv och att en mer eller mindre inkompetent palmeutredning tillät och gödde den mediala kökkenmöddingen under våren 1986. I denna kontext finns och frodas alltså Stig Engström. Det kan vi aldrig bortse från när vi i efterhand försöker att bryta ner något komplext till minuter och sekunder.
Eftersom du Jörgen ändå envisas med att bryta ner skeendet i enskilda beståndsdelar så föreslår jag att vi börjar med språngmarschen. Mig veterligen finns det inget som helst stöd i materialet att det skett en språngmarsch. Har förstått att du tidigare skrivit om din bevisning för att språngmarschen trots allt ägt rum. Jag ber dig än en gång sammanfatta denna bevisning på några rader. Inte minst eftersom det sedan du skrev tillkommit material beträffande just språngmarschen. Det gäller vem Engström älgade efter: gärningsmannen eller polisen. Det finns nu åtminstone tre av varandra oberoende källor som anger att Stig sprang efter gärningsmannen och inte polisen. Vi kanske kan börja där. Trots att jag gör idoga försök så förstår jag inte den bevisning du anser dig ha för att språngmarschen ägt rum. Är det inte för mycket begärt ber jag dig därför upprepa tankarna kring just språngmarschen.
”För mig är din vokabulär både avslöjande och uppenbar. Du vill naturligtvis lämna spåret Engström för att snabbt ta dig tillbaka till maktens dunkla korridorer. Något annat syfte tror jag inte föreligger.”
Jaha, så var vi där igen då med ett fortsatt ifrågasättande av andra debattörers bevekelsegrunder. Det är riktigt tråkigt att se.
Emma
Det är mycket viktigt att ifrågasätta ”debattörers” bevekelsegrunder. Slutsatser och tolkningar är starkt sammankopplade med bevekelsegrunder. Exempelvis är det tendentiöst att kasta ur sig konspiratoriska lösningar utan några som helst bevis för att samtidigt hävda att man lett Engströms oskuld i bevis. För mig handlar det om demokrati, då just dunkla bevekelsegrunder är ett hot mot den samma.
Som jag sagt tidigare: på den här bloggen anser jag att vi ska diskutera sakargumenten kring de frågor som jag tagit upp, inte spekulera om andra debattörers tänkbara hemliga dagordningar eller psykologiska motiv.
Om jag ville ha en debatt kring sådana frågor – vilket man förstås kan ha om man vill – så skulle jag avkräva av varje debattör att den presenterade sig på bloggen med namn, politiska åsikter, eventuella förtroendeuppdrag, anställningar, privata ekonomiska förhållanden och personliga sociala nätverk. Det gör jag inte, eftersom jag faktiskt tror på värdet av en diskussion som fokuserar på sakargumenten. Och också för att jag tycker det har ett värde att du och andra debattörer kan känna er trygga med att ni – om ni så önskar – kan debattera offentligt utan att skylta med vilka ni är.
Min erfarenhet när diskussionen på den här bloggen ändå spillt över till personliga misstänkliggöranden är att den snabbt blivit rätt meningslös.
En annan sak är att sakdiskussionen om t ex Palmeutredningen måste kunna innefatta en debatt om de motiv som styrt personer som förekommer i sammanhanget, vare sig det gäller Hans Holmer, Stig Engström eller någon annan. Men då talar vi om personer som finns eller funnits i offentligheten, som ibland haft en maktställning och som agerat eller uttalat sig på ett sätt som låter sig granskas utifrån kända fakta. Det betyder inte att jag tycker att det är fritt fram att spekulera vilt då heller, tvärtom. Men då debatterar vi ändå ämnet. Det är inte samma sak som att dissa meningsmotståndare med nedvärderande spekulationer om deras personlighetsdrag eller tänkbara agendor.
Gunnar
Vi är i stort sett överens, det finns ingen generell poäng med att diskutera personliga motiv till förmån för sak. När det gäller konspirationsteorier är det dock helt annorlunda, i synnerhet 2020. Vill nog, med emfas, påstå att det blivit allt vanligare med både politikerförakt och kritik mot rättsstaten. Det är väl i och för sig helt i sin ordning, men när allsköns skit förklaras med ”deep stat” hänger jag inte med. Det gäller även Palmemordet och i det lilla är även din blogg förenad med ett ansvar i ljuset av ovanstående. Något personangrepp kan jag dock inte gjort mig skyldig till då ”debattören” döljer sin rätta identitet. Men, men…jag ska bättra mig och passar återigen på att be Jörgen lägga fram sina bevis för att Skandiamannen älgat efter poliser på Tunnelgatan.
Per W skriver
” Det är mycket viktigt att ifrågasätta ”debattörers” bevekelsegrunder. Slutsatser och tolkningar är starkt sammankopplade med bevekelsegrunder”
Betraktar du dig själv som en seriös debattör utan citationstecken omkring eller är du också bara en av flera ”debattörer” med tvivelaktiga bevekelsegrunder?? Eller vad menar du med att kalla oss som debatterar med dig här för ”debattörer” inom citationstecken ??
Att flera av oss utifrån kända fakta ifrågasätter Engströms skuld innebär inte att vi kastar ur oss konspiratoriska lösningar utan bevis. Mördaren kan ju vara någon annan ensamagerande gärningsman vars namn kan förekomma i utredningen alternativt vara en för oss alla hittills okänd person
Per W
Kan bara instämma med Emma här. Vill vi ha en seriös och saklig diskussion ska vi bara hålla oss till fakta och diskutera vad som talar för respektive emot Skandiamannens skuld
Per W.
Nu blev det snurrigare än vanligt.
Jag ger dig rätt i så måtto att jag riktar kritik mot vissa journalister och ”representanter för rättsstaten” om jag förlöjligar dem är i så fall en bieffekt av själva kritiken.
Enligt mitt sätt att se på saken ligger själva förlöjligandet i deras egna argument.
Jag vill dem för övrigt inget ont.
Med detta sagt styr vi raskt över till nästa snurrighet.
Du skriver:
”Du vill naturligtvis lämna spåret Engström för att snabbt ta dig tillbaka till maktens dunkla korridorer”
Där är jag inte riktigt med måste jag säga. Har du kanske en skev föreställning om vem jag är?
Vilken makt syftar du på?
Jag kan annars tänka mig att de som befinner sig i dessa dunkla korridorer snarare är de representanter för rättsstaten som du beskyller mig för att förlöjliga.
Sakfrågorna:
Det finns ingen motsättning i att Stigs historia i kontrollerbara delar är korrekt och att han höll sig i bakgrunden.
Jag har redogjort för vad som är kontrollerbart och ser fram emot motargument.
Det är i sig inget belastande för honom att han var intresserad av utredningen, det finns många vittnen som var, och även andra som tyckte att det var en stor händelse.
Det argumentet är helt enkelt inte mycket värt.
Den ”kökkenmödding” av information du lyfter som ett argument för att han läst sig till allt han sagt är ett lika uselt argument. SE kan ju knappast lastas för att media rapporterar om ett statsministermord. Frågan är då vad han berättat som INTE stått att läsa i media.
Att Lisbeth sagt att gm bar blå täckjacka.
Att två ungdomar gav första hjälpen.
Att Lars J stod vid kulturhuset.
Att poliserna som sprang inte hade signalement på gm.
Kronologin gällande de olika polisekipagens ankomst och ambulansens avfärd.
Gå in i materialet Per W och förundras över Engströms exakta uppgifter.
Redan den 1/3 kl 12.20 står att han sprang efter poliserna, och någon historia där han påstår att han sprang efter gärningsmannen finns inte skriftligen dokumenterad i några förstahandskällor.
Jörgen
Att du på denna blogg skrivit åtskilliga inlägg, där du är mycket konsekvent trycker på att Palmemordet handlar om en mörkläggning är fakta. Det är bara att bläddra bakåt i historiken på denna blogg. Jag tycker inte alls att det är speciellt snurrigt att uppmärksamma detta faktum. Det blir tendentiös privatspanarblues av det hela och det enda snurriga är att prata om mörkläggning utan några som helst bevis för att i nästa stund påstå att du har bevis för att Engström är ett oskyldigt vittne. Det är snurrigt.
Nu till sak. ”Att Lisbeth sagt att gärningsmannen bar blå täckjacka” är strunt. Dessutom slår du krokben för dig själv i din argumentering. Du påstår att Stig höll sig i bakgrunden (vad nu bakgrunden är – var stod han?) samtidigt som du påstår att han pratat med Lisbeth. Hur som – det finns inte dokumenterat och är därför knepigt att utgå från som någon slags fakta. Samtliga mordplatsvittnen är dokumenterat överens om att det inte kom något sakligt ur Lisbeths mun. Du har bestämt att Stig stod i bakgrunden – trots att det inte finns dokumenterat. Precis som beträffande Lisbeth uttalande om blå täckjacka är det lönlöst att diskutera, helt enkelt eftersom det är din subjektiva slutsats – någon dokumentation om detta föreligger inte. Vill man ändå diskutera Stig som galjonsfigur och sätta denna hypotes i sitt sammanhang blir naturligtvis slutsatsen det omvända. Stig kan inte göra sina iaktagelser i bakgrunden – han måste stå i epicentrum. Alla vitten som stod i epicentrum iakttogs av andra vittnen. Jag upprepar: alla.
Slutligen, att Stig som enda vittne tog egna utredningsmässiga initiativ är förstås helt centralt och mycket viktigt. Det är exempelvis häpnadsväckande att han kontaktade media – innan han kontaktade polisen. Att då inte ta hänsyn till den massmediala kökkenmödding är rena rama karusellen. Samtidigt som du fipplar med klockan och måttstocken kan du inte utelämna viktiga parametrar, parametrar och kontext som är högst centrala för slutsatsen. Vi börjar där.
Rörande detta: ”Att Lisbeth sagt att gärningsmannen bar blå täckjacka” är strunt.
Det sade hon i alla fall i polisförhör 1/3/1986 kl 15:35 enligt Krinsp C H Sjöholm.
Hon sa iofs inte ”gärningsmannen”, utan ”Mannen som sprang in på Tunnelgatan”.
Per W.
Ja, att ett mörkläggningsspöke svävat över utredningen i alla år är jag väl knappast ensam att tycka.
Detta har pågått sedan Ebbe Carlssons dagar och om Engström spåret också är en del av det, så är nog det mest fantasilösa och taffliga försöket hittills.
På det sättet har du ju rätt ang mig.
Men då du skrev:
”du vill naturligtvis lämna spåret Engström för att snabbt ta dig tillbaka till maktens dunkla korridorer”, var det väl inte så alldeles enkelt att lista ut att du menade att jag såg ett mönster av mörkläggning. Det stämmer alltså.
Däremot är jag ingen person som driver konspirationsteorier, trots att jag är öppen för att det kan ligga en konspiration bakom mordet. Jag driver f.ö inga spår, till skillnad från dig, så att kalla mig privatspanare är väl egentligen förmätet, men jag tar till mig epitetet, och i min värld behöver det inte heller vara något negativt.
Den mest namnkunnige privatspanare jag kan hänvisa till är väl snarare Thomas Pettersson även om hans roll egentligen varit ytterst oklar.
Du försvarar utpekandet av Engström med näbbar och klor, och gör detta helt i avsaknad av argument.
Engström var naturligtvis framme vid Lisbeth då han hörde henne säga detta med jackan, och då hade han ju också möjligheten att se LJ på den plats han befann sig då den verklige gärningsmannen befann sig i trappen.
Att han därefter hållit sig lite i bakgrunden är i sig inget märkligt. Det är inte heller märkligt att det inte finns dokumenterat att han gjorde det. Liksom Bengt P och många andra som uppehöll sig utanför ”epicentrum”
Om vi bortser från den massmediala ”kökkenmöddingen” (fyndigt) och i stället fokuserar på vad han inte kunnat veta:
Jag tycker att det är intressant att samköra hans berättelse med kronologiska fakta.
Jag har tagit upp detta med polisekipagens och ambulansens ankomst och avfärd som går att samköra med hans språngmarsch.
Hur förklarar du att han så långt det är kontrollerbart lyckas få det hela rätt?
Per W
Jag vet inte vad som är sakligt, men enligt Anna H (2/4) så pekade Lisbet in längs Tunnelgatan och sa att mördaren sprang ditåt. Men det är kanske inte är sakligt?
http://www.itdemokrati.nu/page36l.html
”Att Lars J stod vid kulturhuset.”
Ett tillägg här. Det finns fler detaljer som styrker bilden av Stig E som vittne snarare än gärningsman, inbakade i denna enda fråga.
Stig E hävdade helt korrekt att Lars J stod stilla i flera sekunder på platsen vid kulturhusets ljusa fasad och tittade mot brottsplatsen. Han säger att Lars J därefter var borta, dvs att han inte gick ner till brottsplatsen utan försvann åt något annat håll. Detta överensstämmer med Lars J:s egen berättelse och med verkligheten, eftersom vi vet att Lars J försvann uppför trapporna, bort från brottsplatsen.
Stig E:s beskrivning av Lars J stämmer alltså i alla kontrollerbara detaljer med vad han som vittne kunde ha sett från brottsplatsen.
Det är troligt att gärningsmannen kan ha sett Lars J från trappan. Han kan i så fall ha sett honom stå stilla ett ögonblick och titta mot trappans topp, för att därefter dyka in i skydd och försvinna ur sikte. Gärningsmannen kan omöjligen ha någon ytterligare information om vad Lars J gjorde eller hur han förhöll sig till övriga vittnen, eftersom gärningsmannen själv fortsatte bort på David Bagares gata omedelbart efter detta. Ur hans perspektiv måste det ha varit fullt möjligt att Lars J stannade där han var, självmant gick till brottsplatsen eller direkt anropades av andra vittnen, poliser, osv.
I denna enda iakttagelse döljer sig alltså flera moment, där Stig E som vittne beskriver situationen korrekt utifrån vad han såg, i alla kontrollerbara detaljer. Stig E som gärningsman skulle däremot behöva göra flera korrekta gissningar om saker han inte kunde veta, för att kunna lämna samma information:
1) Att Lars J såg ut på ett visst sätt i omgivningen (kulturhusets ljusa fasad osv)
2) Att Lars J stod kvar på platsen en längre stund än bara ett ögonblick
3) Att Lars J även stod och stirrade mot brottsplatsen, dessutom i flera sekunder
4) Att Lars J därefter inte stannade kvar på platsen eller gick ner till brottsplatsen eller kontaktades av andra vittnen, vilket ju är fullt rimliga alternativ, utan försvann på annat vis (exempelvis följde efter mördaren eller gick iväg på Luntmakargatan)
I ett val mellan de två alternativen ”Stig E som gärningsman” eller ”Stig E som vittne” försvagar alltså observationen av Lars J på ett tydligt sätt gärningsmannaalternativet.
Adam M
Jag håller med.
Man kan tillägga att Engström med sina fysiska förutsättningar borde ha varit totalt utpumpad efter en språngmarsch och 89 trappsteg – två trappsteg i taget.
Att vid en snabb titt över axeln från toppen sekundsnabbt fokuserat LJ så pass väl att han skulle kunna beskriva honom i detaljer som SE gjort, dessutom omkastat med väggen i bakgrunden som inte var synlig från trappkrönet är helt osannolikt.
Precis som du skriver handlar det om så mycket mer än möjligheten att kunna uppfatta att det står någon där nere i skumrasket.
Allt det du nämnde just nu är svårt för en mördare att hinna se/räkna ut (dvs. det sänker trovärdigheten i Stig E-teorin). Men det är kanske inte omöjligt.
Däremot finns det inslag i Stig E:s vittnesmål som borde vara OMÖJLIGA för mördaren att känna till, nämligen just detta att Lars J stirrade bort från trappan mot mordplatsen i flera sekunder (inte bara i ett ögonblick uppför trappan mot mördaren) samt att han efter att mördaren försvann följde efter (istället för att stå kvar/gå mot mordplatsen). Ett mordplatsvittne kan uppfatta dessa saker i enlighet med Stig E:s berättelse, men de borde vara helt omöjliga för mördaren att ha vetskap om.
Att Stig E berättade just detta sänker alltså trovärdigheten i Stig E-teorin mycket, mycket kraftigt. Det är i och för sig fortfarande inte omöjligt att Stig E bara drog till med något och råkade gissa rätt på samtliga dessa punkter, men även det är ett stort och trovärdighetsmässigt problematiskt antagande.
Ett sätt att komma runt det här grundskottet mot Stig E-teorin är att anta att Lars J:s beskrivning av sitt eget agerande är felaktig i avgörande delar. Lars J kan till exempel ha stått och tittat mot mordplatsen istället för mot trappan medan mördaren sprang, mördaren kan ha tittat tillbaka flera gånger istället för en, mördaren kan ha stått på krönet en längre stund medan han vände sig, osv. Sen har Lars J ändå av en slump beskrivit sitt agerande på ett annat sätt, vilket alltså i princip frikänner Stig E.
Så kan det ju vara. Men att göra det antagandet stärker heller inte Stig E-teorin, eftersom det inte finns något rimligt skäl att anta att Lars J talade osanning.
Ursäkta att jag upprepar mig, jag förstår att du redan håller med. Jag tycker dock att detta är rätt frapperande. Undrar hur Palmegruppen skulle ha förklarat saken. Den som har kontakter med f d medlemmar får gärna fråga.
Jörgen,
Det finns flera orimligheter i Skandiamannens utsaga.
För det första skulle alltså SE som enda person på mordplatsen ha uppfattat att Lisbeth Palme lämnat en beskrivning av mördarens klädsel. Hur sannolikt är det? Han påstår sig till och med ha talat med henne.
För det andra skulle alltså Engström totalt ha misslyckats med att delge någon annan person vid hörnan denna unika och högst efterfrågade information. Här innefattas såväl poliser som andra vittnen. Hur är det möjligt?
För det tredje undgår den annars så enastående uppmärksamme Stig att LP skriker åt polisen att offret är Olof Palme. När han pratar med väktarna uppger han att det är en man som avslöjar den skjutnes identitet. I senare versioner är det en tjej. Inte LP.
För det fjärde finns det ingen uppgift om att SE skulle ha nämnt någon blå täckjacka innan Holmér gick ut med signalementet på den första presskonferensen. Det öppnar för att det helt enkelt är länspolismästaren som serverar plagget åt honom kl 12 dagen efter mordet.
Det är inte särskilt märkligt att Engström i det läget gör antagandet att signalementet bland annat bygger på LPs iakttagelser. Presskonferensen kan också ha gett honom det intrycket.
Jag kan inte heller se att det är klarlagt att SE lämnat någon uppgift om att två ungdomar ägnat sig åt upplivningsförsök innan den informationen fanns i media, vilket ju skedde mycket tidigt i rapporteringen. Även om vi godtar den ene väktarens uppgifter, så är de för allmänt hållna för att kunna användas konklusivt. Risken för interferens från senare lämnade uppgifter ska dessutom vägas in.
Vad gäller kronologin så fanns den publicerad veckan efter mordet, bland annat i Svenska Dagbladet. Där angavs också detaljerat i vilken ordning de olika fordonen kom till platsen. Det är först efter denna publicering som Engström kommer med sin utbyggda historia. Varför skulle inte en uppdiktad språngmarsch kunna placeras in i det utförliga tidsschemat?
Som Andreas C redan har visat finns det också uppenbara felaktigheter i hans återgivande av händelseförloppet i Rapportinslaget.
SE lyckas inget vidare med att i senare förhör och uttalanden återge detaljer som ska ge intryck av något självupplevt. Istället förstärks bilden av att uppgifterna är hämtade direkt från media. Han beskriver till exempel för Sven Anér att Gösta Söderström förhöll sig passiv och stod kvar vid sin polisbil 25 meter bort. Intressant nog är det precis så som kommissarien avbildas på ett av Ulf Karlssons kända foton i Aftonbladet. Den bilden är dock tagen vid en annan tidpunkt än det mycket tidiga skede som SE skildrar och där han vill göra gällande att Söderström inte ens var framme hos mordoffret. Det är ju slående att när Engström anstränger sig för att försöka lämna en trovärdig detalj så lyckas han inte prestera något bättre än en beskrivning som råkar sammanfalla med en spridd tidningsbild.
Sedan har vi förstås också Skandiamannens påstådda uppgifter till grannen morgonen efter mordet: ”Då kommer en polisman fram till brottsplatsen, och säger: ”Jaha, hur var det här då?”
Om det är några som har stor vana att känna igen uppdiktade utsagor, så är det väl poliser. Med facit i hand så vet vi att flera utredare, och faktiskt även Holmér, i ett tidigt skede reagerade över SEs avvikande utsaga. Det är lätt att förstå.
Precis som Krister Petersson och Hans Melander så träffande har beskrivit saken, är det svårt att komma runt Stig Engström. Än så länge har i varje fall ingen lyckats.
Jag tror man skjutit mördaren redan i ett tidigt skede, för att tysta.
Din kommentar överraskar mig lite grann, Niklas B. Du har sedan en tid vanligtvis fört fram uppfattningen att mordet Palme var en privat historia. Nu tycks du mena att den i alla fall inte var mer privat än att ”man” skjutit mördaren i ett tidigt skede för att tysta ner saken. Varför skulle en mördare som begått dådet av privata motiv vilja prata, och varför skulle det finnas folk som behövde tysta honom?
Niklas B
Vi vet ju inte vem mördaren är eller var om han är avliden. Om han är död vet vi inte hur han dog. Du kan ju inte spekulera hej vilt att mördaren kanske blivit mördad själv om du inte kan påvisa något som helst stöd för den hypotesen. Mördaren kan vara en nu levande person eller en person som avlidit av naturliga orsaker och i så fall har mördaren inte blivit mördad.
Av utpekade tänkbara gärningsmän är det såvitt jag vet bara Victor G alias 33-åringen som själv blivit mördad men det lär ha handlat om ett svartsjukedrama utan någon koppling till Palmemordet.
Historiskt vet vi att den för Kennedymordet anhållne Lee Harvey Osvald själv blev mördad av Jack Ruby bara två dagar efter att han gripits av polisen i Dallas men om något liknande kan ha hänt Palmes baneman vet vi ingenting. Eller vet du Niklas något som vi andra inte vet??
Måste ha varit tungt för LP:e att leva med en mördare som gått lös, även för grabbarna. Fanns tecken på förändrad säkerhetsbevakning av LP:e efter mordet? Som byte av bostads adress eller annat? Eller, fortsatte livet som vanligt? Du har fullständigt rätt Gunnar om min uppfattning. Har länge känt att mordet har haft koppling till både Olofs och Lisbets privata krets. Man gör inte ett dylikt mord utan orsak. LP:e,
”Detta som vi så länge försökt undvika” med betoning här på: ”SOM VI SÅ LÄNGE”. Tror även här att bio besöket var väldigt akut och inplanerat. Palme blev inte mördad av politiska skäl.
Det du antyder här är att någon mördade mördaren för att inte Lisbeth skulle behöva oroa sig för fortsatta hot.
Så kan man ju spekulera. Men jag tänker inte låta dina spekulationer i den riktningen gå särskilt långt på den här bloggen om du inte har belägg för dina tankar. Och det tror jag inte du har. Ditt sätt att växla mellan olika hypoteser får mig att anta att du helt enkelt bollar med olika tankegångar som du fascineras av. Det är din rättighet, men jag måste dra en gräns för vad jag publicerar.
Jag behöver inte spekulera, jag vet att min teori håller till nittio procent. Det är ju i stort sett självklart att man börjar ha belägg för sina tankar när man följt Palmemordet i 35 år, underligt annars. Det är dock ännu lite för lite att gå på för att hitta det riktigt slutgiltiga svaret, men det kommer nog förr eller senare.
Jörgen!
Visst anser du att Skandiamannen talar sanning angående sina förehavanden på mordplatsen, inklusive löpningen och att han blir ”avpoletterad” i vittneskön?
Andreas C
Jag anser att han överdriver sin roll.
Som jag skrev så lutar det åt att det intryck Henry O fick då SE lugnat ner sig kan stämma bättre.
Språngmarschen, ja.
Den lyckas han tajma in i berättelsen, och stämmer alldeles utmärkt med vad som faktiskt hände. Hur förklarar du det?
Avpolletteringen i vittneskön stämmer med den bild som förmedlats av Stefan G och Per W, samt andra som liksom SE i efterhand själva blev tvungna att kontakta polisen.
TP har i något Youtube-klipp sagt att han kollat med Gösta Söderström som sagt att poliserna på mordplatsen alls inte missat att ta alla vittnens kontaktdetaljer. TP använder det uttalandet till att misstänkliggöra SE.
Men vi vet att poliserna på mordplatsen missade att ta YN kontaktuppgifter. Hon fick ”efterlysas” i SR. Det verkar som att TP missat detta.
Än mer slående är detta ”Sedan hände det märkliga att medan Anna Hage togs med till förhör på krim-jouren, åkte Stefan (G) från platsen utan att lämna några uppgifter – och utan att förstå att det var Olof Palme han försökt rädda livet på.” Varför är detta så slående då? Jo det är för att jag citerar ord för ord från boken ”Den osannolika mördaren”, sid 27. Man får ju intrycket att TP inte läst sin egen bok. Eller så använder han en måttstock när det gäller SE och en annan måttstock när det gäller andra.
Jörgen!
Ditt argument med att ”timingen stämmer utmärkt” slås helt i spillror av Stigs egen utsaga i SVT-intervjun 8 april. Enligt huvudpersonen själv påstår han alltså att han blev avpolletterad i vittneskön FÖRE ambulansen kom eftersom intresset inte hade hunnit skruvas upp då detta skedde när ambulansen kom strax efter.
Så här säger han ordagrant i intervjun med SVT (Folke Rydén – FR).
FR: Stig E försökte påpeka förväxlingen, men polismannen var inte intresserad.
S: Nej, då visste ingen utav oss fortfarande att det var Olof Palme det gällde så intresset hade inte hunnit skruvas upp så de var mer än nöjda med det vittne de redan hade tagit.
FR: Polisen var inte intresserad av dig?
S: Nej. Nej.
FR: Trots att du ville påpeka att det var du själv som hade blivit beskriven som mördaren alldeles nyss?
S: Ja, men det var ointressant. Det var ett ointresse hela tiden ända fram tills att ambulansen strax efteråt kom och man fick veta vem personen var.
Problemen med denna berättelse, som påminner om ett lapptäcke, där han tagit lite lösa delar som han fått sig till livs på olika sätt är att det blir osammanhängande och/eller motsägelsefullt (jämför med att han har uppgett att han sprungit efter gm, sprungit efter poliserna sprungit upp till Kungsgatan för att larma polisen).
I hans utsaga i SVT blir problemen i det här fallet att han dels (1) kommer tillbaka innan ambulansen anländer och dels (2) att han ställer sig i vittneskön före ambulansen kommer tillbaka. Om vi börjar med att han skulle komma tillbaka före ambulansen.
1. Klas G uppger att han börjar springa samtidigt som man stoppar en ambulans (dvs Sollentuna-ambulansen som följt efter 3230). SE’s utsaga i SVT lämnar således utrymme för en löpning efter Gedda, men före ambulansen stoppas. Hur många sekunder det lämnar vet jag inte exakt, men det kan inte vara jättemånga. Utöver detta ska han alltså springa in till Luntmakargatan, stanna där (enligt en senare utsaga ”ett par minuter”) och därefter gå på södra sidan tillbaka till mordplatsen INNAN ambulansen anlänt. Imponerande! Med denna löphastighet är det inte bara Ben Johnson som levererar sprints i omänskligt tempo under mitten av åttiotalet. Glöm Patrik Sjöbergs hopp på Stadion året efter – här är årtiondets svenska friidrottsprestation!
Jämför man dessutom SE’s löpning i förhållande till Yvonne N’s promenad från åsen ner till mordplatsen framstår nya motsägelser. I förhör uppger YN:
”Nere på Sveavägen låg en man på trottoaren med en syrgasmask för ansiktet. Där var flera poliser och en ambulans. Yvonne sannankopplade då mötet med mannen på David Bagares Gata och den skadade mannen på gatan. Yvonne gick direkt fram till en polis och lämnade sin berättelse och adress.”
Detta betyder att om SE springer iväg före ambulansen anländer men står så länge i korsningen Luntmakargatan/Tunnelgatan att han kommer tillbaka efter ambulansen till mordplatsen så bör han ha mött YN på Tunnelgatan. Det finns inget som talar för att så är fallet, särskilt inte han själv som uppger i förhöret 25 april att han ”är väldigt förvånad över att det är så tomt där över huvud taget”.
Tre andra uppgifter som SE levererar i andra sammanhang indikerar att han verkligen inte är på mordplatsen när ambulansen anländer. A) Till skillnad från många andra (KJ, LL, GS mfl) uppger han inte att han får reda på offrets identitet när LP skriker ”ser du inte vem jag är”, vilket hon gör när ambulansen är på plats. Det verkar vara få, om ens någon, som var på plats när ambulansen var där som missat detta. B) Han berättar inga detaljer om ambulanspersonalens ageranden, men återkommer däremot upprepande gånger till en oanvänd slemsug. Om han hade sett hur personalen använt/ej använt denna slemsug hade denna uppgift mer sannolikt formulerats i termer av ”sjukvårdaren tog fram en slemsug/sjukvårdaren använde inte slemsugen”. C) Han nämner en ambulans men inte två, trots att han levererar andra fordonsdetaljer såsom en taxibils färg och hur många meter första polisbilen parkerade från Tunnelgatans mynning osv.
Med tanke på SE’s kritik mot Anna H’s livräddande åtgärder hade han mycket väl kunnat berätta om ambulanspersonalens arbete. Om han nu hade sett detta vill säga. Allt detta antyder att han kommer tillbaka EFTER att ambulansen lämnat. Men det är alltså inte det han säger på prime-time sändningstid i vad som får antas vara ett stort Life Event för SE (med tanke på hur han ansträngt sig för att få till intervjun, hur gärna han berättar för andra personer i sin omgivning om mordet, samt hur få gånger han medverkat i SVT under sitt liv). Han säger alltså ”fel” i sitt livs stora framträdande. Hoppsan!
2. Vilka poliser finns på plats före ambulansen anlände? Söderström som förnekat att han sett SE, Chauffören Leif S, Kjell Ö som enligt egen uppgift till juristkommissionen (och även i de två förhör som hållits med honom) inte tar upp några vittnesuppgifter, samt Windén som antecknar vittnesuppgifter. Övriga poliser i 3230 är ivägskickade på eftersök. Windén antecknar i sin anmälan att han pratat med följande vittnen: Karin J, Anna H, Theodoros A, Anders D. Den person som SE uppger står framför honom i vittneskön beskriver han som ”en person”. Denna person kan således endast vara en av dessa fyra personer. Med all sannolikhet kan vi ta bort Karin och Anna då SE refererar till dessa (om än lite felaktigt) i andra sammanhang och därmed borde ha uttryckt sig i stil med ”en av de två unga kvinnorna”. (Senare, tex i Proletären -89 beskriver menar SE att det är en ”man”.) Eftersom Theodoros först anländer till mordplatsen ca 23.40 (dvs långt efter att ambulansen anländer) utesluts han också. Kvar återstår Anders D. Kan det vara honom som SE menar? Kanske, då han är 28 år vid tillfället. Det finns inga andra alternativ om man ska tro SE’s berättelse. Anders D har inga uppgifter om att ha sett någon annan person springa in i gränden än gm eller vara osäker på sina observationer av en löpande man eller när detta skett i förhållande till själva mordet, vilket skulle kunna tolkas som en förväxling.
Vill man vara lite mer spekulativ kan man även fundera kring det faktum att SE i sitt förhör 25 april menar att det finns en taxichaufför som verkar sitt med en mikrofon och tillkalla hjälp. Detta skulle mycket väl kunna syfta till Anders D som vi alla vet var tillkallat hjälp innan han sprungit över gatan. I Hans J’s förhör menar han att han också ropar i taxiradion men han bör sitta på vänster sida i sin bil dvs mot Sveavägens västra sida eftersom han svängt runt. Detta gör det väldigt svårt att observera för SE som vid denna tidpunkt enligt sig själv har uppmärksamheten riktad på antingen LJ/gränden eller OP och kanske till och med redan hunnit gå ner i knästående över OP för att ”vända honom” eller eventuellt fokuserad på vad Anna H säger eller gör då han inte är enig med henne angående hur man ska hantera OP. Om det är Anders D som han hänvisar till i sin uppgift om ”taxichaufför som tillkallar hjälp” blir det väldigt märkligt att han inte en stund senare i samma förhör kan koppla ihop den person som står framför honom med taxichauffören.
I förhöret 25 april beskriver SE polismannen på följande sätt: ”Jag har då inte så mycket att göra på platsen tycker jag så jag skulle gå fram till en nyanländ ung polisman som just stått och pratat med en ung kvinnlig polis, då tänkte jag bara säga att jag varit här från början, om det är någonting så kan jag lämna namn och telefonnummer. Just då så hade det kommit fram en person för att till den här unga polisen lämna ett vittnesmål på en flyende mördare som han precis strax innan sett. Lite grand förvånad blir jag hur signalementet på som han lämnar stämmer överens med det jag själv har på mig.” Den enda kvinnliga polisen som finns på mordplatsen är Lena L som kommer med den andra piketen, dvs 1230 som anländer EFTER ambulansen till mordplatsen. Att polisen skulle ha ett ointresse pga att offret inte var identifierat, som SE uppger i SVT, och därför nekar honom att lämna vittnesuppgifter stämmer således inte alls med att en ”yngre polisman som inte varit på plats från början stått och samtalat med en ung kvinnlig polis”.
Inget i den här utsagan antyder heller att SE hade information från självaste Lisbet om hur GM ”egentligen” såg ut. En mer normal, spontan reaktion om han hör någon säga fel signalement vore så klart att åberopa att han hört huvudvittnet säga blå täckjacka istället. Särskilt märkligt är detta eftersom hans löpning företogs just av anledningen att han skulle meddela Lisbets signalement. Har han på någon minut i så fall glömt bort hur viktigt detta var, eller har han någon minut senare nedprioriterat vikten av detta från att föranleda en löpning som ingen annan fått för sig att göra till att inte ens säga det till en polis på plats som precis fått ”ett felaktigt signalement”? Det går inte alls ihop med vare sig föreställning om SE som sanningssägare eller med föreställningen om SE som vilja förhäva sig själv.
För den nyktre betraktaren har löpningen sedan länge varit i spillror. För Jörgen – ta en dusch och drick mycket vatten så går baksmällan sakta över.
Andreas
En alldeles utmärkt genomgång och definetivt en spik i tvivlarnas kista. Det som för de nyktra varit uppenbart under en längre tid sätter du nu pedagogikt på pränt. Utan några som helst tvivel – Engströms berättelse är fullständigt överspäckad med lögner. Konan är numer cementerad.
Andreas C och Per W
Tyvärr lyckas ni inte skingra mina tvivel om att Stig ska ha begått mordet på statsministern trots att jag tror mig vara en nykter person
Att Stig kommer med uppgifter som inte verkar stämma kan bero på flera orsaker. En är att han vill framställa sig själv som mer aktiv och handlingskraftig än han egentligen var och en annan att han kan minnas fel och har bland annat fått den felaktiga minnesbilden att han återvände till mordplatsen innan ambulansen anlände.
Han kan ha försökt prata med poliser på mordplatsen och blivit avpolletterad innan han sprang in på Tunnelgatan men i efterhand fått minnesbilden att han försökte prata med dem först när han kom tillbaka.
Då kan det mycket väl stämma att ambulansen inte anlänt och offret inte var identifierat när poliserna avpolletterade honom
Troligen om Stig nu verkligen sprang in på Tunnelgatan och upp för trapporna gjorde han det precis innan ambulansen anlände och när han kom tillbaka hade ambulansen kommit och han fick höra vem offret var.
Som han själv säger i inslaget i Rapport ”Ja, men det var ointressant. Det var ett ointresse hela tiden ända fram tills att ambulansen strax efteråt kom och man fick veta vem personen var.” Stig hade alltså återvänt till mordplatsen när ambulansen kommit dit och det blev klarlagt att offret var Olof Palme
Jonas, du kämpar tappert, även om jag inte förstår skälet.
Han kan mycket väl minnas fel. Problemet med det påståendet är att vi vet från forskningsläget 2020 att minnet oftast är tydligare för centrala saker än perifera detaljer vid en dylik händelse. SE uppvisar en påtaglig paradoxal minnesbild när han exempelvis berättar om detaljer i taxibilens färg, men inte kan erinra sig den person som står framför honom och ”anger” honom som gm, vilket med tanke på hur viktig denna del är för hans berättelse bör vara det som hans uppmärksamhet fokuserar på – dvs vad han lättare minns. Antingen är han formligen ett unikum när det gäller minnesstrukturer (vilket inget i det vi vet om honom i övrigt talar för) eller så ljuger han.
På vilket sätt tycker du att han framhäver sig själv genom att springa efter poliser, till skillnad från efter mördaren (vilket han iof också verkar ha uppgett…)? Behöver han då berätta detta för polisen? Om syftet är att framstå som mer aktiv eller handlingskraftig räcker det väl absolut att berätta detta för släkt och vänner, eller hur?
Varför är han inte aktiv i media mellan 3/3 och rekonstruktionen i SVT, dvs en dryg månad om han nu vill framhäva sig själv? Den rimliga tolkningen av denna tystnad är så klart att han blir triggad av just polisens rekonstruktion. Hade han velat skryta inför nära och kära hade han med enkelhet kunnat säga till dem att han deltagit på polisens rekonstruktion. Det var knappast en offentlig närvarolista som han skulle faktakollas mot av vänner.
Hur vet han att det var ett ointresse för vittnen innan ambulansen kom när han sprang iväg? Kom ihåg att hans löpning alltså enligt honom själv äger rum efter att poliserna kommer, men före ambulansen kommer. Det ger en lucka på klart under en minut om man ska tro de många uppgifterna om att poliserna från piketen gav sig iväg 15-30 sekunder från att de anlände. Samma piketpoliser som kom fram nästan omedelbart efter Söderström. Under denna tid är det tveksamt hur mycket ointresse poliser hinner visa över huvud taget. Ännu mer otroligt är det att en person som i detta skede uppger sig vara fullt engagerad med offret skulle upptäcka detta. SE uppger ju som bekant att han blir knackad på axeln alternativt hör fotsteg bakom sig när han är nere vid OP innan han i den karaktäristiska militäriska stilen pekade ut riktningen för poliserna. Du tror alltså på riktigt att han under denna tid under dylik aktivitet kan uppmärksamma huruvida poliserna var ointresserade?
Ännu mer omöjligt (ja, du har med följande argument lämnat området ”osannolikt” och inträtt i domänen av fria fantasier) är att han gör alla ovanstående saker, sedan försöker prata med poliser, upptäcker att han blir angiven som GM och DÄREFTER springer in i Tunnelgatan. Nu får du sansa dig. Det här kan inte ens den mest hängivna konspiratören tro på ens i nattmössan.
När du skriver att han DESSUTOM sprungit upp för trapporna blir det om möjligt ännu mer bisarrt. Det finns ingen, och absolut ingen, logik, eller information i det kända materialet som talar för att så är fallet om han inte är gärningsmannen själv.
Andreas C
Du skriver:
Hur vet han att det var ett ointresse för vittnen innan ambulansen kom när han sprang iväg?
Du måste ta in vad som är sagt av övriga vittnen, och först därefter kan du värdera trovärdigheten i Engströms uppgifter; om att det var ett totalt ointresse. Krister Petersson och hans utredningsgrupp hade inte vägt in dessa, men efter att över 30 år senare frågat ett par av de berörda poliserna om detta stämde, fick de svaret att ”så skulle jag aldrig göra”. På de grunderna fastslog sedan Petersson att Engström ljög. Om du läser innantill framträder en helt annan bild. Då kommer även du att uppräcka att hans berättelse passar in i ett mönster av hur andra vittnen också upplevt polisens engagemang. Detta förstås innan se var medvetna om att offret var vår statsminister. Poliser är också människor.
Om du läst bröderna Poutiainens bok ”Inuti Labyrinten” vilken jag annars varmt rekommenderar, så står det ang vittnet Stefan G. Han som gjorde mun mot mun metoden:
”Stefan G visste inte att det var Olof Palme förrän dagen efter. Han hade nämligen lämnat brottsplatsen strax efter ambulansens ankomst i vredesmod över att poliserna i Norrmalmspiketen som gav honom en trasa att torka av sig på, inte visade ringaste intresse för att höra honom”
Han visste inte vem offret var.
Han var där endast några sekunder före Engström.
Han var där tills kroppen var borttransporterad.
Han kritiserar polisernas ointresse.
Med detta sagt kan vi gå till förhören.
Vi börjar med fotgängarvittnet Per W:
”Jag tänkte ju gå fram och säga telefonnummer och det, men jag kände det nästan som ett ointresse utav det hela, så jag brydde mig inte om det”
Vi fortsätter med fotgängarvittnet Ulrika R:s mamma:
”De blev hörda av polis på plats med lämnade ej några uppgifter om sig själva enär polisen ej frågade efter några…”
Sammanfaller med det ointresset de visat för Engström.
Vidare till taxichauffören Hans J:s kritik i en senare tidningsintervju:
”Jag ser gärningsmannen springa upp för trapporna. Och jag går fram till polisen och berättar vad jag såg men det viktigaste för dem var att fråga: ”Vad heter du då lilla vän?” i stället för att springa efter. Och där förlorade man kanske två-tre minuter.
– Jag är nästan först på plats, jag lämnar telefonnummer, skonummer nästan, och jag får alltså själv ringa in efter en vecka för att komma in på förhör.”
Ointresse som sagt.
Tilläggas kan att både Leif L och Jan A som var först framme inte ombads att lämna sina vittnes, eller personuppgifter.
Man kan förstås hävda att polisen aldrig skulle agera så slappt, men de visste ju inte själva vem offret var, och att 34 år senare komma att lägga detta som ett indicium för att Engström ljuger och är en mördare, är en låghet som jag aldrig trodde att den svenska staten var kapabel till. Det är en skam.
Det hade varit önskvärt om de haft något litet att komma med utöver egna lögner. Argument som ”hala kontorsskor” ”bråttom till tåget” och ”måste haft ett vapen den aktuella kvällen” är allt som återstår när man skrapar lite på fernissan.
De har ju trots allt jobbat frenetisk och professionellt med fokus på brottsplatsen i tre år.
Du och Per W som båda är privatspanare av klass borde väl inse detta?
Jörgen
Om du har läst miitt förrförra inlägg, samt förhören med Stefan G (och gärna uttalanden av honom på andra ställen), vilka jag annars rekommenderar, så ser du att det inte står något om huruvida det faktiskt var ett ointresse eller inte. Det jag skrev om i nämnda inlägg handlar om att SE inte kan bli avpolletterad med motiveringen att det är ett ointresse om det går till som han själv beskriver i SVT. För den argumentationen är det helt ovidkommande huruvida det var ett ointresse eller inte. Han kan helt enkelt inte hinna med vad han säger att han gör, komma tillbaka före ambulansen och bli avpolletterad pga ointresse.
För övrigt hänvisar du till en fotnot, som varje gång jag läst den ter sig väldigt lösryckt. Jag har tidigare frågat varifrån denna fotnot kommer. Är det så att bröderna har frågat SG och han själv har uttryckt sig på det viset? Oklart. På många andra ställen är det tydligt när de gör intervjuer över telefon att de faktiskt talat med en annan person som de ofta ordagrant citerar. I fotnoten som du nämner finns inget sådant vad jag kan se. Med tanke på hur noga de är med sina citat i övrigt får det mig att tvivla
DOCK, det faktum att SE far med osanning i SVT är helt oberoende av detta citat, men av ren nyfikenhet skulle jag ändå vilja veta hur det hamnat i tryckt form. Kan det vara en skröna likt de berömda grundvalarna?
Det finns i vanlig ordning en del andra brister i ditt inlägg, som kanske skulle behöva en genomlysning, men vi börjar med att du får bemöta det faktum att vare sig SE eller poliser kan ha agerat så som han beskriver i SVT.
På tal om syskonen Christina och Per W. Enligt egna utsagor var de på plats bland de första vittnena. Var befann sig Engström i förhållande till syskonen? Likt många andra vittnen noterade Christina W vittnet AB:s avvikande beteende. Hur kunde Engström missa AB i sin annars målande berättelse? Var det klockan som störde observationsförmågan…? Jörgen – för att din hypotes skall bli någon promille trovärdig bör du tala om var Engström befann sig i förhållande till andra vittnen. Som du vet, om du tagit del av materialet, så har ju alla centrala vittnen observerat varandra. Återigen – var befann sig Engström som det centrala mordplatsvittne han utger sig för att vara?
Andreas C
Hels din poäng är alltså att SE på något indirekt sätt säger i klippet med Folke Rydén att han kom tillbaka FÖRE ambulansen, trots att han i samtliga förhör säger att han kommit tillbaka EFTER ambulansen – och eftersom SE sprang efter poliserna, men kom tillbaka före ambulansen, så måste han ju ha ”sprungit som Ben Johnsson”.
Denna slutsats grundat på uttalandet att det hela inte hunnit skruvas upp innan det var känt vem offret var, och den informationen gick enligt SE ut efter ambulansens ankomst.
Och du anser att han var mördaren så du är i stället förvissad om att han inte kom tillbaka alls, och då är båda versionerna lögn, och den rätta versionen är din egen version som du grundar på din redan av andra orsaker fastställda slutsats om att han är mördaren?
Historien om att intresset inte hunnit skruvas upp eftersom ingen i detta läge kände till offrets identitet ska därmed betraktas som en skröna.
Om vi gör det enkelt för oss så går vi till förhören och läser att SE kom tillbaka då ambulansen var på plats. Palme lades strax på bår. fler människor hade kommit – fler poliser hade kommit.
Det verkar inte som om det var bekräftat vem offret var i detta skede.
Klockan var 23.27. De nyanlända poliserna visste inte.
Tråkigt nog så hade det nog gjort en viss skillnad om de vetat.
Jag tycker nog att det finns stöd slutsatsen att de ointresserade poliser som skötte insamlandet av personuppgifter och vittnesmål inte kände till vem offret var.
Därmed har också SE rätt även i denna detalj.
Jag kan naturligtvis inte gå i god för vad någon annan skriver i en bok. Men om författarna skriver att SG inte kände till vem offret var, och att poliserna uppvisade ett ointresse, så är det nog knappast gripet rakt ur luften.
Om alla ”centrala mordplatsvittnen identifierat varandra”
Så måste du hänvisa till de förhörsavsnitten:
Identifierade Anders D någon?
Identifierades Anders D av någon?
Identifierade Anders E någon?
Identifierades Anders E av någon?
Identifierade Anna H någon borträknat från sin kompis Karin J?
Identifierade Bengt P någon?
Identifierades någon av Bengt P?
Identifierades Christina W av någon utöver Per?
Identifierades Per W av någon utöver Christina?
Identifierades Göran I av någon utanför hans eget sällskap?
Identifierade Göran I själv någon utanför hans eget sällskap?
Hur många centrala mordplatsvittnen identifierade Hans J?
Hur många centrala mordplatsvittnen identifierades av Hans J?
Kunde han ens identifiera sina egna passagerare?
Hur många centrala mordplatsvittnen utöver Leif L identifierade Jan A?
Hur många centrala mordplatsvittnen utöver Leif L, Jan-Åke S, Anders B och Stig E identifierades av Jan A?
Hur många centrala mordplatsvittnen utöver Jan A och Stig E identifierades av Leif L?
Hur många centrala mordplatsvittnen utöver Jan A identifierade Leif L?
Hur många centrala mordplatsvittnen utöver hans eget sällskap identifierade Stefan G till utseende?
Hur många centrala mordplatsvittnen identifierades av Stefan G?
Då du blivit klar över detta kan du fundera på om identifieringen av SE på något sätt är avvikande?
”Identifiering” i strikt bemärkelse är alltså något helt annat än att de allra flesta vittnen på något sätt går att koppla till mordplatsen genom andra vittnens berättelser.
I det avseendet går SE lika lätt att koppla till mordplatsen som exempelvis Bengt P. Deras gemensamma nämnare var att de inte ingick i ett sällskap av övriga vittnen.
Men direkt utpekade i bemärkelsen ”han/hon var där”, är det inte många som är.
Det är ju faktisk Engström i ett par fall.
Jörgen – det där har vi ju redan dragit i långbänk och jag har då presenterat vilka vittnen som observeras av varandra (exklusive deras eget sällskap). Använd sökfunktionen. Kort svar – ja, alla centrala vittnen har gjort observationer av andra.
Per W: Synd med ett så defensivt svar. Vi är nog många som skulle vilja se den där matrisen med vittnesobservationer.
Per W
Ja, som du ser. Det är oerhört tunt med exempel på att centrala vittnen identifierat varandra. Även om det också i undantagsfall förekommer.
Om man däremot gör som du och byter ut ordet ”identifierat” mot ”observerat” så får man lite fler träffar.
Stefan G och Anna H är ju tveklöst observerade av alla på platsen, liksom Lisbeth Palme förstås.
Leif L, Hans J, och Lena B som kräktes. Är observerade av flera. Anders B utmärkte sig på sitt sätt. Jan-Åke S, förekommer i Jan A:s vittnesmål, vilket också SE gör.
Jag hittar dock inte syskonen W, Bengt P, Göran I, Anders E ,Susanne K eller Ulrika R någonstans, men visst måste de vara observerade även om det inte finns nedskrivet.
Stefan G säger precis som SE att mannen låg på rygg och vändes ”med andras hjälp” i framstupa sidoläge.
”Andras” syftar uppenbart på någon eller några utanför det egna sällskapet.
Någon mer än SE som gör anspråk på att vara den personen?
Jörgen G. Per W är inte ensam om att vika undan när man efterfrågar ”matrisen”. Mikael A förklarade att han skulle göra det om jag först kunde bevisa att Skandiamannen inte var SE som efter att ha observerats av Mårten därefter smet in bakvägen på Skandia, stämplade ut, och sedan sköt OP på Sveavägen. Eftersom jag inte gillar gyttjebrottning (vissa gillar ju inte att man kollar gånghastighet/avstånd/tider och sådana här naturvetenskapliga ting, utan vill köra med helt andra kriterier) släppte jag frågan och nöjde mig med att konstatera att han inte ville lägga fram de ”fakta” han hade som skulle något öka trovärdigheten i att SE var gärningsmannen.
Varför väljer SE-teoretikerna att INTE lägga fram fakta/observationer som skulle öka trovärdigheten i deras egna teorier? Inte ens då de uttryckligen efterfrågas? Om man var övertygad om sin egen teori så skulle man väl inte lämna walk-over?
Vad jag här beskriver bevisar inte att SE var oskyldig, men visar att de som hävdar att han var skyldig inte gillar den här typen av fakta-koll.
Per W
Stig var knappast det centrala och aktiva vittne han försökte framställa sig själv som.
Han missade Anders B för att denne gömde sig i porten till Dekorima direkt efter skotten. Vad det nu är för avvikande med att bli rädd och gömma sig i den situationen?
Stig var troligen ett ganska perifert vittne som försökte göra sig märkvärdig. En målande berättelse som utgör en blandning av egna observationer och saker han snappat upp via media gör honom inte till gärningsman utan bara ett vittne som törstade efter uppmärksamhet
Andreas C skriver ”Nu får du sansa dig. Det här kan inte ens den mest hängivna konspiratören tro på ens i nattmössan. ”
Menar du att alla som tvivlar på Skandiamannen som gärningsman är hängivna konspiratörer??
Alternativet till Skandiamannen kan ju vara någon annan ensamagerande gärningsman. Behöver alltså inte föreligga en konspiration bara för att Skandiamannen inte var gärningsman utan ett vittne som vände sig till media när han inte fick vara med på polisens rekonstruktion på mordplatsen.
Att Stig ville framhäva sig själv som ett centralt vittne i ett inslag i Rapport efter att ha nekats delta i rekonstruktionen ser jag inget anmärkningsvärt med. Inte är det konstigt heller att han har väldigt bra minne för vissa detaljer men minns annat betydligt sämre.
Jörgen G har redan påpekat att Stigs uppgift om bristande intresse från polisens sida backas upp av övriga vittnen. Stig var knappast så engagerad i livräddningsinsatser som han själv försökt få det att framstå utan kan mycket väl ha försökt prata med poliserna som först anlände till platsen.
Att han i militärisk stil ska ha pekat ut riktningen som gärningsmannen flydde för poliserna kan vara en efterhandskonstruktion för att framställa sig själv som aktiv och handlingskraftig precis som uppgiften om hans deltagande i livräddningen
Nu kommer snart åklagarmyndighetens svar till JO. Kommer det bli offentligt?
Det förutsätter jag.
”Alternativet till Skandiamannen kan ju vara någon annan ensamagerande gärningsman.”
Precis, det här verkar vara en vanlig föreställning. Jag är öppen för all ny information, men givet vad vi vet tycker jag det troligaste verkar vara en ensamagerande gärningsman som råkade få syn på Palme, förmodligen vid bion. Det är en enkel och okomplicerad lösning. Möjligen att man kan tänka sig något litet nätverk, där en person ringer upp de andra och man tillsammans organiserar mordet. Men det mesta talar nog för en ensam gärningsman, tycker jag. Andra kanske ser annorlunda på saken.
Att däremot försöka pressa in Stig Engström i den rollen är varken enkelt eller okomplicerat. Som vi har sett kräver det ju ett teoribygge som är minst lika avancerat som varje konspirationsteori. Man måste snickra ihop en massa konstigheter om hur han fått vapnet och varför han hade det med sig, hur han lurat utredningen, hur Lars J-observationerna går ihop, hur han läst sig till rätt information men inte fel, hur han sprungit hit och dit, och så vidare. Detta istället för den utomordentligt enkla förklaringen att han var ett vanligt vittne som minns fel, överdriver sin roll och kanske citeras fel/ofullständigt i förhörssammanfattningarna.
Så vem var det då? Ja, den som visste det. Felsteg nummer ett som Skandiamannenmanikerna gör är att utgå från att det måste vara någon i det kända persongalleriet, dvs av de personer som serverats av utredningen. Då framstår plötsligt Stig E som en av de minst otroliga kandidaterna. Men så är det givetvis inte. Det kan ju ha varit någon helt annan.
Ja, mördaren är vid bion o följer sen efter paret Palme. Sen snöar han in på Mozart. Antagligen för han sett bioskyltarna tänker jag.
O säger han är ”resande i dammode” i anonyma brev för han sett Lisbeth kolla i Saris skyltfönster.
Andreas C.
Jag tycker att argumentet är väldigt svagt.
Möjligen kan vi se en miss i kronologin, men vad säger det egentligen om honom i frågan om gärningsman eller vittne?
Har han som gärningsman glömt bort vad han tidigare ljugit om i förhör, eller har han som vittne råkat säga något som kan uppfattas som en motsägelse?
Är det kanske du själv som övertolkar vad han säger: ” då visste ingen utav oss att det var Olof Palme det gällde, så intresset hade inte hunnit skruvas upp, det var ett ointresse hela tiden fram tills att ambulansen strax efteråt kom och man fick veta vem personen var”
Eftersom Sollentunaambulansen inte kom med informationen, så kan man ju utgå från att det för de allra flesta fortfarande var okänt vem som var offret, och SE själv säger ju att han fick informationen efter att ambulansen lämnat platsen.
Om det var en ambulans som anlände efter detta samtal, så var det förstås Sabbatsbergsambulansen, och i den vevan kan informationen gått ut.
Från LAC bandet:
23:28 och 10
Kvinnlig röst på mordplatsen avbryter en av ambulansmännen: ”Palme”
Troligtvis var det i den vevan som de flesta fick reda på vem offret var, och så speciellt lång tid innan detta hade förmodligen inte intresset hunnit skruvas upp så mycket heller.
Jag ser helt enkelt inget anmärkningsvärt här, och man ska inte heller nagelfara varje vittne i detalj så som du gör.
Du hittar motsägelser överallt i stort som i smått. I detta fall är vi nere på förstoringsglas och lupp. Vittnesmål som ser ut som ”lapptäcken” hittar du precis överallt, och om vi mäter vittnesmålen med samma måttstock blir det betydligt mer rätt.
Det var fler än SE som missade att det var Palme, bl.a. Anders B som sa att han fick veta det först då polisen knackade på på natten. Inget konstigt med det alls.
Det finns fler som upplevde en ambulans, och de finns de som upplevde att ambulansen kom före polisen. Inget konstigt alls.
Den taxichaufför som åsyftas är Hans J, förstås inte Anders D.
Hans J gick ur bilen då han avslutat samtalet, och gick ur ungefär då gm kommit utom synhåll. Det stämmer mycket bra med att SE inte sett någon gärningsman, han hann helt enkelt inte göra det.
När det gäller Klas G så uppger även han olika versioner. Dels uppger han att han sprang senare än övriga som redan hunnit upp till krönet då han kommit en bit in i gränden (förmodligen den sanna versionen)
Men han uppger också i en skriftlig sammanställning att han sprang tillsammans med de övriga tre och att han tillsammans med dem mötte YN nere på Tunnelgatan.
Märkligt?
Säger SE verkligen att han stannat ”ett par minuter” vid korsningen Luntmakargatan/äTunnelgatan?
Jag hittar det inte i hans förhör, däremot hittar jag:
”När E återkommit till platsen efter sin utflykt hade ambulansen anlänt. Det bör enligt E då ha gått (?) minuter. E var inte längre än till Luntmakargatan där han stod och tittade åt olika håll”
Jag hittar också detta:
”När jag kommer till Luntmakargatan så är jag väldigt förvånad över att det är så tomt där över huvud taget. Sen när jag går tillbaka Tunnelgatan mot Sveavägen så märker jag att det har kommit rätt så mycket mera människor. Jag skulle väl uppskatta det till åtminstone 15 personer”
Ben Johnsson och Patrik Sjöberg, vad menar du?
Läs vad som står i stället.
Om vi ska vara riktiga hårklyvare, och det verkar vi ju vilja vara, så kan det ha varit så att den första ambulansen vinkats in, och att dessa båda ambulansmän precis kommit igång med någon åtgärd innan SE sprang, men man kan ju inte kräva av SE att han i förhör ska redovisa händelsekedjan sekund för sekund.
Jag tycker nog att du greppar efter halmstrån här.
Att den kvinnliga polisen kom efter ambulansen är vi överens om.
Hon kom ungefär samtidigt som Palme lades på bår, och under tiden SE var bakom barackerna, men om man hänger upp sig på hur SE formulerade sig i en svårtolkad passage i nyhetsinslaget med Folke Rydén och tar detta som intäkt för att han är ”den ljugande mördaren”, så tycker jag att det är ett lika svagt som desperat argument.
Den övriga utläggningen om signalementet blev alldeles för snurrig och osammanhängande för att jag ska orka ta tag i den. Åtminstone just i kväll.
Slutklämmen: ”För Jörgen – ta en dusch och drick mycket vatten så går baksmällan sakta över” – var nog den märkligaste jag någonsin läst här på bloggen.
Om någon lurats till att tro att du var en seriös debattör, tror jag att den personen i så fall fick sig en tankeställare.
Ett tips: var inte arg då du skriver inlägg, framför allt då du gör pretentiösa försök att framställa dig själv som saklig och seriös.
Jag överser med pinsamheten, och uppmanar dig att ta en kopp ljummet te då – för att ge tillbaka lite 😀
Problemet med att anta att hans löpning ägt rum på det viset som han själv säger är att det bara bygger på antaganden om att folk har missat den/inte rapporterar den samt hans egen utsaga. Hans egen utsaga är precis som du själv är inne på fel. Vad är då sannolikheten för att han ska få till den så fel i sitt livs framträdande som han själv regisserar och skriver manus till? Ja, givetvis inte omöjligt, men helt klart avsevärt mer osannolikt än att han skulle göra fel där.
Huruvida andra skulle missa löpningen och inte självmant rapporterar om det är givetvis mindre sannolikt än att en sådan avvikande händelse skulle ådra sig uppmärksamhet och spontant rapporteras när vittnen ombeds beskriva händelseförloppet på mordplatsen. Det finns dessutom ett par personer som fått konkreta frågor om de sett någon annan löpa än gärningsmannen. Med tanke på byggbodarna och folksamlingen som finns på platsen vid ca 23.25 när löpningen bör ha ägt rum enligt SE blir det ännu trängre än vad som är fallet vid hans löpning i SVT. Exempelvis finns ett par personer vid huskroppen intill Dekorima där Lena mår dåligt och blir tröstad, vilket är på samma sida som SE menar att han löpt om barracken. Det är med andra ord stor risk för att en löpning från periferin av folksamlingen (om han nu överdrivit sin roll och bara är en oskyldig anonym betraktare) sker väldigt nära andra vittnen/offret. Kanske till och med så nära att andra känner vinddraget, får akta på sig eller blir påsprungna i halkan. Är han istället så centralt placerad som han själv uppger, då blir det lika svårt att missa löpningen eftersom han är i blickfånget av intresserad som tittar på offret.
Självklart kan du Jörgen sitta och hoppas att löpningen ägt rum, men du får gärna presentera något konkret stöd för den och inte bara förlita dig på önsketänkande.
För att du ska ha rätt krävs:
SE råkar minnas fel och berätta fel i SVT
Samtliga mordplatsvittnen missar den/håller tyst om den
Inga poliser berättar om den
En person som du själv (?) anser är feg ska få för sig att löpa in i en mörk gränd mot det okända i direkt anslutning till ett mord
Jämför det med kraven på en lögn:
Ingen behöver ha missat någonting så uppseendeväckande som en löpning.
SE ljuger
Jag är inte arg, utan snarast förbluffad över hur viktigt det är för dig att friskriva en person som så uppenbart far med osanningar i sammanhanget och därför måste ses som huvudmisstänkt. 😉
Stig E:s löpning in i gränden, som ingen verkar ha sett, gör (bl.a.) honom till misstänkt gärningsman för många personer som är intresserade av mordet på Olof Palme.
Men det finns fler löpare in i gränden som ingen ser. Polisman Ingvar W, som är första polisman på plats, tillsammans med Gösta S, säger i förhör att han gör en löpning in i gränden i jakt efter mördaren så fort han klivit ur bilen. Han vänder dock tillbaka när han inser att han inte har något signalement. Inget mordplatsvittne verkar ha noterat denna löpning heller.
Vad betyder detta? Att saker kan ske på en kaotisk mordplats utan att någon annan noterar det? Eller att Ingvar W är en lögnare och därmed också potentiellt en del av en komplott att mörda statsministern? Jag ser det första scenariot som det mest troliga.
Andreas C
Du resonerar väldigt statiskt, och tar inte alls hänsyn till de rådande omständigheterna.
Två personer ligger nedhukade över offret, en försöker att ge hjärtkompressioner, och en ger konstgjord andning, en person är hysterisk och skriker till polisen samtidigt som hon springer omkring. Två ambulansmän som precis kommit till platsen ska försöka ta reda på vad som hänt, och du tror att alla skulle rikta sin uppmärksamhet till SE, som försvinner in i mörkret – kanske inte alls på ett sådant uppseendeväckande sätt som du föreställer dig efter att ha tittat på det berömda TV-klippet kanske flera gånger.
Det vittne som säger sig ha bevittnat detta avfärdas som mytoman.
Detta är en helt annan händelse som inte har det minsta att göra med de frågor han ställdes inför i det aktuella förhöret.
Och även om han sett språngmarschen på TV, så betyder det inte att han inte kan ha sett den även i verkligheten.
SE påstår inte alls att han kommer tillbaka från sin rundtur innan ambulansen anlänt, vilket du har gjort en stor poäng av, men han säger att det var ett ”ointresse hela tiden fram tills att ambulansen ankom, och vi fick veta vem offret var”
De nyanlända poliserna från Norrmalmspiketen hade inte fått veta detta än, och ”intresset hade inte hunnit skruvas upp”
Det var ungefär då ambulansen varit på plats en stund som de flesta vittnen på plats fick veta.
Den enda luckan är att han inte berättar att även ambulansen precis hade kommit innan han gav sig av in i gränden, men det är inte att begära att han skulle fått med även denna detalj.
Hans J:
”Ingen säger vem som ligger där heller va. Ambulansen frågade vem det var som låg där, och då säger Lisbeth, det är min man Olof Palme”.
Fortfarande var det inte alla som uppfattade detta. Passagerarna i HJ:s bil och Anders B är några exempel.
Det mest anmärkningsvärda är fortfarande att SE sätter in dessa händelser tillräckligt bra i händelsekedjan för att han i detta ögonblick knappast kunde springa längs Regeringsgatan, eller ens tvärs över kyrkogården vid tillfället.
Inte ens ditt eget lilla experiment med en joggingtur neråt Nalen och tillbaka via Brunnsgatan på exakt fem minuter kan rädda upp situationen.
Det enda argument som finns är just att trycka stenhårt på att ”ingen sett honom”, men det argumentet bottnar nog tyvärr i en lika skev som spridd bild av verkligheten.
Liknande missuppfattningar staplas på varandra, och de värsta stolligheterna om bakdörrar och osannolika Grandpromenader är det inte många som tror på längre. Det är bara en tidsfråga innan även resten förpassas ner i papperskorgen.
Det är ju bra att du inte är arg.
Att det är viktigt för mig att friskriver en person som jag anser på felaktiga grunder vara utpekad till mördare håller jag med om, men jag har svårt att förstå varför det är så viktigt för vissa andra att försöka måla ut honom som mördare helt utan att ha något av substans att komma med.
Andreas C skriver ”Jag inte arg, utan snarast förbluffad över hur viktigt det är för dig att friskriva en person som så uppenbart far med osanningar i sammanhanget och därför måste ses som huvudmisstänkt.”
Bara för att ett vittne far med osanningar måste han inte betraktas som huvudmisstänkt. Han kan mycket väl ha överdrivit sina aktiviteter på mordplatsen för att få vara med i ett inslag i Rapport och uttrycka sin besvikelse över att inte ha fått delta i polisens rekonstruktion
Var Stig gärningsman var det extremt korkat av honom att exponera sig i TV och ta risken att vittnen som ser inslaget kan identifiera honom och dessutom komma med uppgifter som andra vittnen lätt kan falsifiera. Som gärningsman som spelat vittne borde han varit lättad över att inte bli kallad till rekonstruktion med övriga vittnen och inte protestera mot det och visa upp sig i TV
Någon som känner igen detta,? Ska ha stått i en DN debattartikel 28 jan 1987.
”” En tidigare utredning av Zeime ska ha visat att på mordplatsen fanns det två polismän som inte hade där att göra.”
Ja, det är ur en debattartikel av Ulf Lingärde. Citatet skiljer på några ord, men slå upp sidan fem i tidningen via DN:s arkiv så hittar du den. Den inger inte något större förtroende, tyvärr.
Kan det vara möjligt att SE. var så oerhört chockad av denna händelse att han var totalt borta i sina tankar? Allt blev till ett evigt rådd i synnerhet som han fick veta att det var Palme som låg och blödde.
Skulle vara roligt höra en psykolog och en neurolog i frågan. Även för polisen blev det ju halvt kaos. Vissa personer kan ju till och med hamna i total chock som inte alls är nåbar, bara ett stirrande. Bilolyckor med bil som exempel, mycket blod. Vi är så olika, vissa så oerhört känsliga.
Bra poäng där, Niklas B. Varför skall vi anta att vittnet SE inte kunde blivit chockad, och att hans chockartade uppträdande därför indikerar att han var gärningsman?
Det oprofessionella agerandet hos polisens ledningscentral under mordnatten förklaras ju med att poliserna där blev chockade. Kari Poutiainen har i ett långt SR-program (lett av Fichtelius och Mosander) påpekat det märkliga att de på ledningscentralen tydligen var chockade hela natten. Hans Ölvebro viftade bort det med att ”även poliser kan bli chockade”. Jaha, poliser kan alltså bli chockade men inte vittnet SE.
Det är den här dubbla måttstocken som hela tiden används i SE-hypotesen…
Nu börjar även den här tråden bli överbelastad och det går trögt att hitta nya kommentarer.
Är det möjligt att starta en ny tråd igen?
Låter klokt. Jag ska titta på det.
Såg på Facebook att de så kallade Holmerbanden som journalisten Ann-Marie Å hade hand om ska bli tillgängliga för forskning från och med år 2023
88 kassettband och pappersutskrifter.
Intervjuer med åklagare, polisutredare med flera.
Där kan det nog finnas intressant information .
Var det månne viktigt för gärningsmannen att träffa båda?
På min den egna frågan svarar jag, mycket troligt,
trots att andra teorier finns i massor.
Jag förstår inte varför det är så viktigt att påvisa att allt i Stigs berättelse inte stämmer. Hade allt han sagt stämt till 100% då hade det varit väldigt mystiskt. När två misstänkta medgärningsmän historier stämmer alltför bra med varandra så vet polisen att de har talat sig samman och med största sannolikhet ljuger för att dölja ett brott. Detta vet erfarna kriminella och därför lämnar de aldrig två identiska berättelser när de har talat sig samman innan. Paradoxalt nog är det ju så att Stig sa saker som är motsägelsefulla och som inte stämmer talar faktiskt mer för att han var där som vittne än om allt hade stämt till punkt och pricka.
Jag vill inte namnge några vittnen då de lidit tillräckligt annars hade jag kunnat peka ut många enskilda vittnen vars historia ändrar sig från förhör till förhör och vars historia inte stämmer med andra vittnen. Skulle man tro att Stig var mördaren har man ett stort problem med att det då måste ha funnits trovärdiga vittnen som i stort sett ljugit eller som jag föredrar att kalla det grovt misstagit sig om nästan allt, hur förklarar man det?
Att Stig sagt saker som bara ett vittne kan ha vetat, att Väktaren H. givit honom alibi, att Stig inte alls stämmer in på mördarens signalement talar för att han inte var mördaren.
Finns oerhört mycket att fundera på ännu i Palmemordet. Vi vet ju inte ens i detta nu hur mördaren var klädd. Det blir svårt med allt vad man sett av klädsel, för många variablar och ännu värre, vem höll i vapnet? Var mördaren en kvinna utklädd till man? Det vet vi ju inte heller med full säkerhet.
Erik K
Det hade jag också gärna sett. Framför allt är jag nyfiken på vilken slutsats som dragits beträffande Jan A:s vittnesmål i tingsrätten om en man i 50-60 års åldern med keps. Faller han måhända under kategorin okänd person?
(det fanns inget svarsalternativ under Erik K:s kommentar)
Är det någon som har sett att Lisbets yttrande eller utrop rättare sagt ”Ser ni inte vem det är?” återgavs i media t o m maj 1986?
GW:s kommentar: Emmas kommentar har i efterhand korrigerats på hennes egen begäran så att ”1986” preciserades till ”t o m maj 1986”.
Svenska Dagbladet 9/3 1986:
https://tidningar.kb.se/1767385/1986-03-09/edition/0/part/3/page/8/?q=%22Lisbeth%20Palme%22%20%22ser%20ni%20inte%22
Redan 1/3 skrivs också om LP:s agerande i DN. Även om inte den exakta frasen tycks förekomma här, så är det tydligt att det är genom hennes skrik som Anders D får klart för sig offrets identitet:
https://tidningar.kb.se/8224221/1986-03-01/edition/0/part/1/page/6/?q=%22Lisbeth%20Palme%22%20skrek&from=1986-01-01&to=1986-05-01
Se även DN och Expressen den 4 mars:
https://tidningar.kb.se/8224221/1986-03-04/edition/11175/part/1/page/6/?q=%22Lisbet%20Palme%22%20skrek&from=1986-03-01&to=1986-03-10
https://tidningar.kb.se/4112703/1986-03-04/edition/11244/part/1/page/14/?q=%22Lisbet%20Palme%22%20skrek&from=1986-01-01&to=1986-05-02
Mikael B
Stort tack! Det är väl på sin plats att förtydliga. Den äldsta av vapensamlarens döttrar uppger i förhör att Stig E och hans hustru kommit över någon dag efter och att Stig E sagt att Lisbet skrikit ”ser ni inte vem det är?”.
Vid den tiden var ju vapensamlaren och hans hustru nära vänner och bodde också nära Engströms så det vore märkligt om besöket inte ägde rum den 1 mars eller allra senast den 2 mars. SvD var givetvis paret Engströms husorgan och där återfanns alltså inte uppgiften om Lisbets utrop förrän den 9 mars. Möjligen fanns uppgiften i någon kvällstidning. Vet du något om det Mikael B?
Om uppgiften inte fanns i kvällstidningarna återstår vad jag kan se alternativet att Stig E knatat iväg för att köpa DN på lördagen för att sen inkludera det han läst i sin berättelse för sina bästa vänner som givetvis inte hade den minsta orsak att misstänka att han var gärningsmannen. Jag blir yr i huvudet bara av att skriva det.
Att det skulle återges i radio- och/eller tv-sändningar ser jag närmast som uteslutet men jag har åtminstone inte nu möjlighet att undersöka det.
Mikael B
Ditt senaste inlägg publicerades efter mitt svar. För övrigt kom just på att Stig E inte sa till väktarna att han hört Lisbets utrop vilket han rimligen borde ha gjort om nu vapensamlarens dotters uppgift är riktig. Istället för att hänvisa till den flicka han nämner och att kvinnan var så lik eller inte lik Lisbet. Det är olika uppgifter i väktarnas förhör angående det. Misstänker att någon av företrädarna för den ”andra sidan” kommer att påtala det så nu har jag förekommit det. 🙂
OK, Emma. Då hann du själv före med precis den invändningen som jag just tog upp.
Emma.
Det är alltid bättre att förekomma än att förekommas.
Det står såhär i förhöret med vapensamlarens dotter:
”Stig beskrev att Lisbeth hade skrikit ”ser ni inte vem det är”, vilket inte hade gått då det var så mycket blod i ansiktet”
Han har alltså vid detta tillfälle INTE uppfattat att hon skrikit ut att det var Olof Palme.
Hon har ju skrikit ”min man Olof”, men det har uppenbarligen inte uppfattats av samtliga på platsen. Både Stefan G och Göran I uppger att de fått veta identiteten på offret dagen efter, och det bör i så fall också gälla de övriga i sällskapet förutom Hans J som uppfattat detta, men då uppenbarligen inte tagit upp ämnet med sina passagerare på väg till restaurang Albatross.
När det blev känt av de resterande på platsen kan Stefan G ha varit inne i piketen och torkat av sig, och SE kan ha varit ute på sin runda och fått veta det strax efter att han försökt kontakta polisen.
Hans J berättar följande i en sen intervju i TV4:
”Ingen säger vem som ligger där heller va. Ambulansen frågade vem det var som låg där, och då säger Lisbeth, det är min man Olof Palme”.
Tack Jörgen G
Min tanke när jag läste dotterns vittnesmål var förstås att det kunde vara ännu en omständighet på brottsplatsen som Stig E inte hade kunnat läsa sig till. Förutsatt då att dotterns minnesbild är riktig och att besöket skedde den 1 mars eller 2 mars samt att uppgiften inte återgivits i media under de dagarna.
De artiklar som Mikael B hänvisat till publicerades efter den 2 mars förutom den tidigare nämnda som publicerades i DN den 1 mars.
Om man läser och tolkar dottern bokstavligt och ordagrant som du gör Jörgen ger ju inte väktarnas vittnesmål upphov till några frågetecken. Det är förmodligen helt enkelt så som du beskriver. Vi får nog anledning att återkomma till det senare men om du har något mer att tillägga är jag förstås nyfiken på det.
Emma.
Ja, jag ville bara stämma lite i bäcken och förekomma eventuella hurrarop om att SE kände till att offret var Palme redan innan han fått veta det av (troligtvis) Anna H strax innan han återvände till Skandia.
I förhöret med vapensamlarens dotter framgår att han hört Lisbeth säga ”ser ni inte vem det är” men det framgår också att han inte kunde se detta pga allt blodet i ansiktet.
Därmed tycker jag att slutsatsen att han vid detta tillfälle inte hade en aning om offrets identitet, och det var inte heller här han fick vetskapen.
Det är lätt hänt att det ur ingenting kan uppstå historier om att han kommit med dubbla budskap, trots att han faktiskt varit helt konsekvent.
Tycker att detta i stället stärker bilden av honom som vittne.
Det är förvisso information som han hade kunnat tillgodogöra sig via media, men att i privata sammanhang strax efter mordet sitta och dra historier som han läst i tidningen är väl egentligen bara för mycket.
Han försäger sig aldrig på centrala punkter, det kan man konstatera.
Det mesta går att samköra med verkligheten, och kvar står egentligen bara Yvonne N:s vittnesmål om en springande man på åsen som med viss fantasi kan påminna om SE.
Om uppgiften från vapensamlarens dotter är riktig, så är ändå frågan om det inte är medieuppgifter som SE förmedlar i just det här fallet. Hade han uppfattat frasen ”ser ni inte vem det är”, så borde han ju också ha hört kvinnan presentera sig i samma ögonblick, liksom uppgiften om vem den livlöse mannen var. Men det kan ju också vara så att Engström aldrig har sagt någonting i den här vägen.
Det kan ju också tänkas att kvinnan inte alls presenterade sig i detta ögonblick, utan gjorde det i ett senare skede. Den episod som SE berättade om kan alltså ha ägt rum tidigare.
Jörgen, javisst jag håller med det är bara för mycket. Du förstår säkert att anledningen till att jag gjorde det var att jag försökte tänka mig eventuella framtida argument från de som hävdar att Stig E var gärningsmannen, inte att jag ansåg det vara realistiskt.
Jörgen G, Mikael B och alla
Jag fick anledning att återkomma i frågan tidigare än jag trodde då jag fick en del dokument idag, varav ett som anknyter till diskussionen om vad Stig E kan ha hört Lisbet säga. (länk längre ned)
1999 inkommer en skrivelse till polisen från en vän till Stig E. Anledningen är att han vill ha tillbaka ett ”historisk” dokument (eller en kopia av det) som består av en redogörelse för händelseförloppet som Stig E skickat till honom strax efter mordet, med en ”imponerande vacker piktur på ett 2-bladigt gult fotopapper”.
Av någon anledning – det är lite oklart vilken- ansåg vännen att brevet omedelbart måste vidarebefordras till Granskningskommissionen så han skickade brevet med kurir till Sverige. Eftersom GrK:s arbete var avslutat ville han nu ha tillbaka dokumentet.
Två månader senare återkommer han då han inte fått något svar. I januari meddelar kriminalkommissarie Jonsson att handlingen inte gått att återfinna.
Fjorton år förflyter och i februari 2014 återkommer han på nytt för att höra om Engströms redogörelse kommit fram och finns med i utredningen. Vad jag förstår ska den bara finnas omnämnd i uppslaget som en följd av vännens påstötningar.
https://drive.google.com/file/d/1WgTnFKgkHYi8kyR-BD3FS01-e9LUFHeh/view?usp=sharing
”kom just på att Stig E inte sa till väktarna att han hört Lisbets utrop”
Det vet vi ju inget om. Allt vi har är deras korta sammanfattningar långt i efterhand av ett flera minuter långt samtal. Bevisligen finns det mesta han sade inte med i deras återberättade versioner.
Adam M
Förvisso, helt säker kan man inte vara. Det som talar för att deras minnesbilder är riktiga är dels att ingen av väktarna hört eller kunde minnas att Stig E sa det, dels tyngden i informationen, d v s om Stig E som då oväntat dök upp, påtagligt skakad hade sagt att det var en kvinna som skrek ”Ser ni inte vem det är, det är min man Olof Palme” eller hur nu orden föll sig, tror jag inte att det faller ur minnet i första taget.
Emma, som du ser ovan hittade jag också tidigare exempel.
Det man kan undra är varför inte SE lämnar den uppgiften till väktarna. Där uppger han ju något helt annat om hur han fick reda på att offret var Olof Palme.
Med tanke på Stigs övriga lördagsaktiviteter och den förestående resan till Idre på söndagen kan man också fråga sig när makarna lyckades klämma in detta besök. Kan det verkligen inte ha skett efter skidresan?
Mikael B
Precis, nu skrev vi om varann men du har säkert sett att jag tog upp just det. Vad jag kan se så kan besöket ha skett även efter skidresan.
Jörgen G påpekar att Stig E endast kan ha hört ”ser ni inte vem det är” och det kan ju också vara en förklaring.
Kan faktiskt vara så att Stig uppfattade allt som Lisbet skrek utom just nyckelordet ”Palme”
Han kan alltså ha uppfattat att kvinnan skriker att hon heter Lisbet och att hennes nedskjutne make heter Olof utan att ha kopplat att det var Olof och Lisbet Palme det handlade om
Att missa ett enstaka ord är inte svårt särskilt om det finns andra bakgrundsljud exempelvis trafikbuller
Anders D:s uppgift korresponderar ganska väl med det som Gösta S återger, vilket i sin tur pekar på att det sker efter polisens ankomst (vilket ju Gösta S hade en egen uppfattning om).
Manhattan, Ground Zero, 2002. Journalisten møder et par svenske søstre:
”Tusinder af turister defilerer dagligt forbi det gigantiske 30-40 meter dybe hul i jorden. To af dem er de svenske søstre Filippa og Ulrika Glaser på henholdsvis 32 og 37. De studser en stund over spørgsmålet om, hvorfor Ground Zero er et sted for turister. – Fordi det er unikt. Det er en katastrofe i min tid. Jeg var ikke født, da Kennedy blev skudt, svarer Ulrika så. Filippa tilføjer eftertænksomt, at de under et tidligere besøg gik rundt ved World Trade Center i sikker forvisning om, at de ville op i skyskraberne næste gang, men ”der blev ikke nogen næste gang”.”
– siger ikke meget, jeg ved det, men lidt kuriøst. Hele artiklen:
https://nordjyske.dk/nyheder/new-york-vil-lide-paa-aarsdagen/099079ee-a672-4031-835f-2b765a992e5f
Man får väl nog ändå anta att mördaren gick närmast Skandia fasaden, Olof i mitten och Lisbet längst ut mot Sveavägen, fastän Anders B. uppfattade det annorlunda. Anders antog ju att det var en kvinna som gick i mitten av sällskapet. Alternativen är många:
M.O.L. Mördaren Olof och Lisbet. 1.
L.O.M. Lisbet Olof och Mördaren. 2.
O.M.L. Olof Mördaren och Lisbet. 3.
O.L.M. Olof Lisbet och Mördaren. 4.
M.L.O. Mördaren Lisbet och Olof. 5.
L.M.O. Lisbet Mördaren och Olof. 6.
Alternativet nr: 5. Vore intressant, om mördaren skulle gått
bredvid Lisbet?
Ett litet tillägg. Om LP:e gick i mitten som Anders B. uppfattade situationen? I så fall gick mördaren och Lisbet sida vid sida. Hade mördaren här saker att fundera om, i första hand med Lisbet? Lite spekulativt, men ändå av vikt, om det var på detta viset. Var det Lisbet mördaren ville träffa och passade på när båda var ute på stan? I alt. 3-6 här ovan går mördaren bredvid Lisbet. Den som satte armen om Lisbet som tröst, kunde då varit Olof. Knappast sätter en som har för avsikt att mörda Olof armen om honom, detta är inte riktigt en ”normal” handling.
Jag tycker du läser Anders B:s förhör väl fritt. Ingenstans säger han att Lisbeth gick i mitten.
I det första förhöret säger att han uppfattar det som om det är en man (som går närmast husväggen) och två kvinnor han har framför sig.
I det andra förhöret förtydligar Anders det med att anledningen till att han trodde att personen i mitten också var en kvinna var att det såg ut som om mannen till vänster (dvs mördaren) lade armen om den personen.
Att personen längst till höger, närmast gatan, var en kvinna var han klar över hela tiden.
Han beskriver också hur det är personen i mitten som faller till marken efter skottlossningen och personen till höger som då skriker något.
Jag har väldigt svårt att utläsa något annat ur Anders Förhör än att av de tre personer som går i bredd är mördaren längst till vänster, Olof i mitten och Lisbeth till höger. Det finns dessutom inga uppgifter från andra vittnen som talar för någon annan av de varianter du diskuterar.
Du skriver:
Det finns dessutom inga uppgifter från andra vittnen som talar för någon annan av de varianter du diskuterar.
Jo, Inge M säger faktiskt i detta förhör att Lisbeth gick mellan huskroppen och mannen. Sidnumret är 372.
http://www.itdemokrati.nu/page36z.html
Håller dock med om att Anders B uppenbart sett Olof innerst och Lisbeth ytterst mot gatan. Detta är också den mest etablerade uppfattningen.
Det finns alternativa tolkningar. I ovanstående reportage säger polisen Alf Andersson att det faktum att gm håller i Palme när han skjuter tyder på att han är utbildad i närstrid. Han säger detta ungefär 30 min in i reportaget.
Jovisst, men när de kommer till hörnet kan denna trio ha ställt sig hur som helst, till och med i grupp enl. Anna H. ok. vi lämnar detta, men att sätta armen om den man tänkt skjuta är nog lite underligt, om man inte kände varann från förut. Läste nånstans att efter Sari skulle Olof och Lisbet bytt sida, så att Olof gick längst ut mot SV.v? I detta fallet skulle ju Anders förklaringar då inte alls stämma.
Jag har förståelse för att man ibland läser något av intresse och i efterhand inte minns var man läste det. Och jag har inget emot att här på bloggen ta in efterlysningar av källor till ett påstående. Men om du Niklas B, går ut och begär uppmärksamhet för nya hypoteser som du tänkt ut är det väl bra om du innan dess kollar fakta så långt det är möjligt. Debatten om Palmeutredningen är ju tyvärr alldeles översållad av missuppfattningar och dåligt kollade sakuppgifter. Blir det för mycket sådant i diskussionen är det risk att många tröttnar.
Jo- Du har så rätt Gunnar, men orsaken för min del av att jag inte kollar sakuppgifterna kan skrivas med ett enda ord: LAT! Har även andra intressen som i viktighetsordning går före Palmemordet. Till exempel: Min oerhört starka religiösa tro som har vippat över till forskning.
LP:e vidhöll i förhör att hon höll armkrok med Olof och drogs med i fallet när skotten föll.
Inge M. säger för sin del att LP:e tog några snabba steg framåt och var några steg framför Olof upp mot Kungsgatan när skotten föll. Mig veterligt har heller inga ögonvittnen sett att dom skulle hållit armkrok i skottögonblicket. Endera mindes Lisbet fel eller så ville hon dölja något, kanske dölja det att dom haft en viss kontakt med mördaren innan skotten. I alla förhör vidhåller hon att hon dragits med i fallet. De flesta har dock sett Lisbet stående ännu när skotten faller. Vem skall vi tro på?
Det viktigste som kan skje nå for oss Palmedebattører er at det legges press på myndighetene for å få ut dokumentasjon, ikke fra Palmeutrendingen men fra en helt annen kant. Spørsmålet er: Ble det gjennomført en kuppberedsskapsøvelse i Stockholm den 28. februar 1986? Denne øvelsen skal selvfølgelig være loggført og evaluert. Den er sannsynligvis gjennomført i samarbeid med sivilforsvaret på et eller annet nivå. Et øvelsesscenario får alle brikker i dette puslespillet til å falle på plass: Var Palme overvåket i forkant av drapet? Ja! Var det kontinuerlig overvåking av ekteparet fra de forlater Västre Langgate til de befinner seg i korsningen Sveavägen-Tunellgatan? Ja! (walkie-talkie-sporene). Var enkelte poliser involvert i øvelsen? Ja! (polisspåret). Var Stay Behind involvert? Ja! Denne klandistine strukturen gjennomførte øvelsen. Er meldingen over polisradioen ”Statsministeren skjuten” sentralt i hendelsesforløpet? Ja! Øvelsen er fullført, men foreløpig er det bare to til tre aktører som vet at det virkelig har skjedd. Kommentaren til vakten på Rosenbad er talende. Når han får meldingen om Palmes død utbryter han: ”Er dette et rollespill eller?” En øvelse er altså ikke uvanlig. Det kan dreie seg om ekstraksjon av sentrale politikere, som jeg tidligere har påvist er et generelt trekk ved disse øvelsene i Norge. Dette forklarer også ”det lukkede rommet” som Palmemordet har befunnet seg i. Det forklarer også det ubehagelige faktum at Lisbet Palme om ikke gjenkjente, så i hvert fall hadde anelse om hvem drapsmannen var. Utpekingen av CP var en del av en nødvendig mørklegging. Derfor var også Anna H’s vitnemål vanskelig å forholde seg til. I over tretti år stod hun under konstant overvåking med skjulte trusler, dersom hun ikke lå lavt i terrenget. Det skulle gå 34 år før hun fikk en takk fra en av de pårørerende (Mårten Palme) for at hun satte alt inn på å redde Olof. Fra Lisbet hørte hun aldri et ord. Drapsmannen er verken CP eller SE. Drapsmannnen er en ”håndverker” rekruttert fra et miljø som kan slike ting. (Jfr. forespørslene til Birchan og Neilberg i forkant av mordet!) Mordet ble også varslet på forskjellig måter da ryktene om at statsministeren skulle ”tas ut” begynte å løpe i forskjellige miljøer flere måneder i forveien. (Jfr. Norrköpingsmøtet, Alf Enerström, nærradiosendingen om drapet på Gustav III og ikke minst den underlige telefonen til en nordmann fra Schillerinstituttet: ”Han måste bort!”). Først når vi legger alle bitene i puslespillet sammen og ikke ekskluderer ut fra et enten eller prinsipp, går Palmemordets ligning opp. Det er derfor viktig at kuppberedsskapsplanene i Stockholm legges på bordet for offentligheten. Her vil det trolig fremkomme opplysninger om det skjulte nettverket som faktisk må på bordet for at mordet skal løses. Og igjen: Stay Behind stod ikke bak drapet. Det var aktører innenfor ”strukturen” som så sin gyldne mulighet til å gjennomføre det svært mange så på som ”pain in the ass”. En offentliggjøring av denne strukturen vil bringe oss noen skritt videre i retning av hvem som holdt i revolveren denne kvelden for snart 35 år siden. Jeg er overbevist om dette drapet lar seg oppklare, men ressursene må settes inn i riktig retning. Nå har vi ingen Palmeutredning å lene oss mot – den er nedlagt – og det vi nå har er hver enkelt engasjerte. Men vi må trekke i samme retning.
Tack för en intressant sammanfattning av viktiga frågeställningar kring mordet. En detalj som jag inte har koll på är citatet från väktaren vid Rosenbad, det om ett ”rollspel”. Har du en källa till hands`?
Gunnar jag är lite nyfiken (gul). I ett inlägg på bloggen skriver jag att allt är sagt (skrivet) om mordet, varpå du Gunnar lite kryptiskt skriver att det finns mer. Sedan dess har jag funderat. Min fråga Herr Wall är: Skriver du på en bok om Mordet? Vinklar du inte redan tagit upp? Om så, kan jag knappt bärga mig 🙂
Jag har börjat skriva på en ny bok om mordet. Och tanken är verkligen inte att jag ska upprepa sådant som skrivits förr.
Underbart! Ser fram mot boken 🙂 Mitt engagemang i mordet har nötts sönder. Först har vi journalister som bestämt hävdade att de löst mordgåtan. Vi har KP, som etablerar ”deras” lösning. Vi har duktiga journalister som menar att Lisbet var måltavlan, vilket är bestyrkt iom att dom säger så.
Tack som fan Gunnar för att du är journalisten som fortfarande vill utforska. Är så innerligt trött på de andra alternativen
Hei Gunnar! Ja, det har jeg. Du går til Youtube og kjører dokumentaren ”Timmarna efter mordet”. Cirka 19 minutter ut i innslaget kommer vaktmannens kommentar. Jeg går utfra at den er vitnesatt og dokumentert og ikke tatt ut av løse luften. Replikken lyder plausibel. Mitt hovedpoeng er at vi må arbeide inkluderende – det ene utelukker ikke nødvendigvis det andre. Og vi må alltid ta høyde for et ”før”. Det er alltid noe forut for hendelsen som har verdi. Og her har vi for eksempel den underlige tildragelsen utenfor Grand der to vitner ser/observerer en mann i samtale med OP. Hvorfor underslås denne hendelsen av Mårten og Lisbet? Begge har opplevd den, men velger den bort? I arbeidet med Stay Behind i Norge støter jeg stadig på problemstillinger som lett lar seg overføre til den samme kulturen i Sverige. Alle i de enkelte cellene er på ”need to know” og har ikke dypere kontakt med andre celler. Jeg har møtt mennesker som er i ettertid er overrasket over å ha avslørt en sovjetisk spion! Når de settes på ”krigsfot” som vi sier i Norge, vet de ikke annet enn det som er kodet instruks. Man vet ikke hvilke samarbeidende tjeneste som kan være involvert (CIA, MI6, Mossad, MUST osv). Tjenesten utføres og man ”faller inn” etter utført oppdrag. Med tanke på Palmekomplekset er det nærliggende å tro at en annen tjeneste er involvert og denne tjenesten arbeider under Stay Behind-paraplyen. I systemet er det tilgang til det som det er behov for i og med slik aksjon: Tilgang til våpen, fluktvei, safe-houses osv. Det som skulle være en øvelse i stor skala ble rett og slett brukt for å myrde Olof Palme. Det er først med øvelsesscenaroioet at alle brikker faller på plass. Det er først med et slikt scenario at alle observasjoner lar seg harmonisere, fra ukene forut for mordet til og med møtescenarioet, så til de grader vitnebelagt og dokumentert. Det er først med denne hypotesen, som inkluderer alt, at man kan ha et håp om å komme videre. Derfor er det nå viktig at riktige krefter i Sverige – journalistiske og andre – går på myndigheten for å få ut øvelsesoversikter fra 1985-86. At vi har en nasjonal sikkerhetsinstans som skal bistå nasjonen i krig og som også er effektiv i fred, er flertallet i våre demokratier enige om. Når denne misbrukes og settes i spill for å gjennomføre det som nærmest kan karakteriseres som et ”coup d’etat” – et statskupp a la 1793 – er dette lang verre. Det er derfor viktig at bloggaktørene nå ikke underkaster seg detaljenes diktatur. Tidslinjer, Skandiamannens minutter ut av bygningen, bankomatenes beskaffenhet i 1986 – for all del viktig – men ikke la oss tape helheten: Det skjedde et statskupp der på Sveavägen denne februarkvelden. Ved hjelp av krefter som skulle tjene oss og ikke arbeide i mot oss. Noen så sitt snitt til å bruke tjenesten, slik vi har sett det en del ganger i norsk og skandinaviske historie de siste femti årene.
Tack, den dokumentären hade jag inte sett. Ja, scenen med väktaren på Rosenbad är ju en rekonstruktion, men förhoppningsvis ska det gå att få bekräftat vilket underlag den vilar på. Repliken pekar ju onekligen på att det var ganska naturligt för väktaren att tänka i termer av en övning som handlade om ett mord på statsministern.
Om det verkligen pågick en övning av detta eller liknande slag under mordnatten är det många pusselbitar som skulle falla på plats.
Du är välkommen att dela med dig ytterligare av dina kunskaper om liknande övningar i Norge.
Jag kan inte hitta dokumentären. Heter den något mer/annat än ”timmarna efter mordet?
Här är länken: https://www.youtube.com/watch?v=kRw5e1LliDc
Tack så mycket, Gunnar!
”Videon inte tillgänglig. Blockerad i ditt land av upphovsrättsliga skäl”
Klickade på länken https://www.youtube.com/watch?v=kRw5e1LliDc
Till Timmarna efter mordet – 1987-02-24.
Men får upp följande meddelande:
Videon är inte tillgänglig
Den här videon innehåller material från SVT, som har blockerat den i ditt land av upphovsrättsliga skäl.
Vad är felet?
Det är ett meddelande som måste ha kommit upp under dagen för den som tittar från en svensk IP-adress. Tydligen har någon upphovsrättsinnehavare reagerat. Den som har möjlighet kan ju undersöka om videon är möjlig att se i andra länder än Sverige.
Du tycks redan ha säkra svar på dina frågor, så i dina ögon måste väl fallet anses vara löst.
Här ställs alltså krav om att papper om en påstådd kuppövning ska läggas på bordet.
Låt säga att dessa uppgifter bestämt skulle tillbakavisas. Svenska myndigheter lär i så fall aldrig kunna övertyga anhängarna av denna teori om att någon övning aldrig genomfördes mordkvällen. Ett förnekande skull bara ses som fortsatt mörkläggning.
Det är inte heller det lättaste att bevisa att något INTE har skett.
I sammanhanget borde det också ställas vissa krav på konkretion hos dem som kommer med beskyllningarna.
Ett lämpligare angreppssätt vore alltså om någon teoribildare kunde lägga fram bevis för att en övning av den här typen faktiskt skulle ha ägt rum. Något sådant har ju aldrig kunnat presenteras.
Vän av ordning undrar om man ens har försökt eller om det är mer spännande att fortsätta dessa spekulationer och hålla mytbildningen vid liv.
Om man ska tro en anhängare som Erik Engström lär det inte heller krävas tillgång till hemligt material för att finna stöd för teorin. Det räcker en bra bit att rota i offentliga handlingar. Så vad väntar ni på?
Jag förväntar mig att genomgångar av redan släppt material tillsammans med sådant som ännu inte släppts eller begärts ut kommer att bidra till ökad klarhet om den här frågan.
Vilken bild som kommer att framträda återstår att se. Det finns tills vidare tillräckligt mycket kända omständigheter för att det ska vara befogat att resa frågan om något slags hemlig övning, men inte tillräckligt för att besvara den.
Hei Jakob! Takk for svar. Nei, jeg har ikke sikre svar, men jeg søker aktivt i de områdene der det er mulig å finne et svar. Vi har snart 35 år bak oss med hypoteser, teorier og et evigvarende ”tilbake til Sveavägen”. Vi har gått tilbake til Sveavägen, og vi vet hva vi fant der: En myrdet statsminister. Det berørte Sverige og det berørte Norge. Da det gikk så til de grader ”snett” med etterforskningen – mord oppklares, det er regelen i våre demokratier – da kom Hamlets replikk seilende: ”It is something rotten in the state of Denmark”. Og det er definitivt noe råttent i den metoden Palmekomplekset har blitt behandlet på. Vi snakker om 35 år – et uoppklart drap, et statskupp. Foreløpig kaster jeg frem tanker fra min egen erfaringsbase og trekker mine slutninger derfra. Og det vi venter på? Det er at det svenske folket reiser seg opp og sier: ”Dette holder ikke!” ”Handlingene må på bordet. Det er nok tåkeprat nå”. Fra norsk historie kjenner vi begrepet ”clearingdrap”. Mord utføres for å bringe en organisasjon videre. Det var vanlig praksis under okkupasjonen 1940-45. Jeg finner det meget sannsynlig at Palmekomplekset lar seg innordne i denne kategorien.
Ja så är det ju. Väldigt mycket förändrades efter Palmes död och jag tror liksom du att det inte är någon högoddsare att det finns krafter bakom som drog nytta av detta. Finna bevisen är naturligtvis inte lätt men man ska nog inte helt bortse ifrån motiv när man försöker lägga pusslet. Har funnit en del intressant information på senaste tiden som jag arbetar med så jag har inte varit så aktiv här som tidigare. Kommer sammanställa och lägga ut det jag hittat så småningom.
Det ser jag – och gissningsvis många andra – fram emot.
Tänkte lite ännu på trion Olof, Lisbet, mördaren som kommer gåendes mot hörnet. Jo- hittade nog det som Zombi skrev om att Inge M. i ett av förhören säger att kvinnan( LP:e) går mellan husväggen och mördaren, alltså på insidan mot fasaden. Blir Lisbet här skrämd av mördaren och byter position till utsidan mot Sveavägen? Är det här först som Anders B. ser trion? ( Kan ju vara en förklaring )? Förhöret med Inge M. Sidnumret är, 372. Anders B. upptäcker ju först denna trio ca: 5 meter från hörnet, eller då nästan strax före T: Gat. mitt.
Satt just och tittade på Jan Bergqvists film, Timmarna efter mordet 1987-02-24.
Filmen speglar väldigt bra den chock som halvt förlamade Sverige. Först kl: ett på natten hade de flesta höjdarna i Regeringskansliet fått vetskap om mordet på Olof Palme, till och med självaste ÖB. blev informerad först vid denna tid. Min svärmor ivrig radiolyssnare, kom och bultade på vår dörr kl:6 på morgonen och berättade på sin dialekt full av anda, ”ha do höört, di ha skuti Palme”. Jag vågade då redan påstå att den som gjort detta, måste ha varit en idiot och tror det även så, fortfarande.
Här är en länk till Jan Bergqvists film, ”Timmarna efter mordet 1987-02-24” som fungerar:
https://www.oppetarkiv.se/video/2685601/rekordmagazinet?ac=rekord
Tackar! Och länken går dessutom till hela sändningen av Rekordmagazinet från 24 februari 1987, inte bara den nämnda filmen som ju är ett väsentligt inslag i sändningen.
Trodde att Holmer fick avgå som spaningsledare direkt efter den misslyckade razzian mot kurderna i januari 1987 men han satt tydligen kvar på posten när detta program sändes den 24 februari?
Enligt Wikipedia avgick han som spaningsledare och länspolismästare först den 5 mars
Hur kommer detta sig?
Holmér avgick som spaningsledare den 5 februari 1987 och som länspolismästare den 5 mars samma år.
Det var den 5 februari som regeringen beslutade att flytta ansvaret för utredningen från Stockholmspolisen och åklagarmyndigheten i Stockholm till riksåklagaren och rikspolisstyrelsen. Det var slutet på en kris som inleddes med det havererade tillslaget den 20 januari.
Holmér hade under de veckor som krisen pågick hoppats på att han skulle få uppbackning av Ingvar Carlsson. När han inte fick det var väl i praktiken hans ställning som länspolismästare också så undergrävd att det var dags för honom att lämna den posten också.
Allt på Wikipedia är inte sant. Sanningen där blir om folk kan länka till en tidningsartikel som kan va fel. Den som vet annat o påpekar blir åthutad för att fara med osanning.
Allt på Wikipedia är inte sant, konstaterar Carita. Skall vi tro journalisten Sharyl Attkisson så är det verkligen så och något vi alla bör vara medvetna om.
Attkisson är en synnerligen erfaren och meriterad undersökande journalist som bl.a. erhållit 5 Emmy Awards och ett antal andra priser för sitt arbete. Lyssna på var hon har att säga om Wikipedia 3:58 min. in, https://www.youtube.com/watch?v=-bYAQ-ZZtEU
Under rubriken orelaterad och ovidkommande kunskap kan vi konstatera att hon inte är fysiskt storväxt men vass ändå, med 4 dan svart bälte i taekwondo.
Dom ska inte få komma undan, om det finns lögner. Knappast kommer något nytt i utredningsväg vid årsdagen, utredningen är ju nedlagd. Tur att vi har Palmerummet med snart åttatusen privatspanare som envist gräver i fallet och helt förkastar SE. som gärningsman. ( Palmerummet, Lars Westin)
Så har vi ju Gunnar Walls seriösa blogg med i detta nu, 980 följare, även nya böcker i ämnet på kommande. Tycker de flesta borde vara intresserade av Palmemordet som kan visa sig vara en rättsskandal av stora mått.
Allt nedlagt kan öppnas upp igen.