Bjarne Moelv: Polis och militär övade kuppförsvar natten då Palme mördades

”Natten till den 1 mars 1986 genomförs i centrala Stockholm en kuppberedskapsövning i polisiär och militär regi. Övningsförutsättningarna beskriver ett läge där en hög politiker, ämbetsman eller militär hotas till livet av stadsgerilla.” Så sammanfattar journalisten Bjarne Moelv de uppgifter han fått del av, uppgifter som aldrig blivit utredda. Foto: Gunnar Wall

Författaren och journalisten Bjarne Moelv har i många år intresserat sig för statlig övervakning, åsiktsregistrering och myndighetskontroll över opinionsbildningen. 

1976 gav han ut Propagandaministeriet: en bok om psykförsvaret. Hans arbete med dessa frågor gjorde att han skaffade sig ett kontaktnät med personer som hade saker att berätta men inte själva ville framträda.

Under tiden som följde på att Olof Palme mördades fick Bjarne Moelv tillgång till uppgifter som pekade på att det fanns en omfattande dold statlig verksamhet som bildade en sorts inramning till mordet. Och dessa teman tog han upp i en rad uppmärksammade artiklar på Dagens Nyheters debattsida: till exempel Följ upp ”stickspåret”! (10 februari 1987), ”Ett dåd i hastigt mod?” (5 april 1987) och ”Operation Olof” (5 oktober 1987).

Här skriver Bjarne Moelv i en ny artikel om de uppgifter han fick del av redan då, bland annat om en hemlig kuppförsvarsövning under själva mordnatten. Han konstaterar att det var uppgifter som begravdes under Holmérs tid som spaningsledare och att locket legat på sedan dess. Nu varnar han för att dessa frågor – efter Krister Peterssons beslut att lägga ner mordutredningen – för alltid kommer att lämnas obesvarade .


Av Bjarne Moelv

Frilansjournalist och författare, verksam i Eskilstuna

Chefsåklagare Krister Petersson infriade onsdagen den 10 juni sitt löfte om att före månadens utgång ge besked om ”vad som hände” natten till den 1 mars 1986, när statsminister Olof Palme mördades på öppen gata i centrala Stockholm.

Som ”mest möjliga mördare” valde Krister Petersson den så kallade Skandiamannen, död och oåtalbar. Utredning nedlagd. Punkt.

Men ”vad som hände” visste vi ju sedan länge. Den verkligt stora och ännu efter 34 år obesvarade frågan är ju faktiskt:

”H u r kunde det ske?” – det länspolismästare Hans Holmér drastiskt kommenterade i en legendarisk brasklapp efter sitt utredningsfiasko: ”Om sanningen kom fram skulle Sverige skakas i sina grundvalar!”

Vem som mördade Palme har jag ingen aning om. Men jag har anmärkningsvärd information från insidan om hur mordet möjliggjordes – och det är sannerligen ingen vacker historia.

Sovjetunionens regeringschef Josef Stalin avlider 1953. Därmed kan en av utrikesminister Molotov länge förberedd konferens om Europas säkerhet genomföras. Avsikten är nu att genom tyst diplomati skapa förutsättningar för successiv ideologiharmonisering mellan Sovjetunionen och USA, och på så sätt säkra ”supermaktsfred i vår tid” – naturligtvis med ömsesidiga garantier för intressesfärerna.

Tidigt 50-tal. Tage Erlander träffar av en händelse Olof Palme. De bägge kommer i livligt samspråk, politiskt tycke uppstår och de börjar umgås privat. 1954 är Palme analytiker i ”Grå huset”, Försvarsstabens Underrättelsebyrå, när han handplockas till tjänsten som handsekreterare hos statsministern och partiordföranden.

Någonstans här utstakas Olof Palmes snabba karriär mot de politiska höjderna – och mot katastrofen. Han ges snart en huvudroll i Erlanderårens maktmedvetna folkhemssträvanden: uppdaterad välfärdspolitik i syfte att främja inrikes balansering av höger- och vänsterkrafterna samt framför allt: aktivt svenskt deltagande i det höga utrikespolitiska spelet kring ideologiharmonisering och supermaktsfred mellan öst och väst: t y s t   d i p l o m a t i.

Palmes erfarenhet från tiden i Underrättelsebyrån kommer nu väl till pass när statens organ för övervakning, åsiktsregistrering och opinionsstyrning av medborgarna under de följande decennierna utvecklas och finslipas. Dessutom måste hans och Erlanders ambition att med tillvaratagande av krigstida lärdomar från Norge och Danmark modernisera en hemlig och gentemot USA förhållandevis självständig ”vilande” motståndsrörelse betraktas som beundransvärd. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN) däremot, som inrättas 1954, byggs i huvudsak efter nordamerikansk förebild: The Psychological Strategy Board.

Övervakning, åsiktsregistrering och opinionsstyrning. Ett känsligt men uppenbarligen oundvikligt kapitel i den politiska historien om försvar för staten. Det reformistiska SAP inser tidigt värdet av ett tätt samarbete på bred front med borgerligt demokratiska partier och folkrörelser i allmänhet, myndigheter och media. För att i möjligaste mån undvika maktövergrepp blir lösenordet Tage Erlanders fältrop: ”Övervaka övervakarna!”

Olof Palme växer snabbt in i rollen som Erlanders högra hand. Han har politisk fingertoppskänsla, snabb uppfattningsförmåga och hans arbetskapacitet är enorm. Han är en lysande polemiker, inte sällan dock med lite onödigt självrådig, triumferande självrättfärdig framtoning. 1969 blir han Erlanders efterträdare som partiordförande och statsminister. Efter en stormig inledning på 70-talet och regeringsskifte 1976, tar socialdemokraterna revansch i valet 1982. Som oppositionsledare har Palme vid den här tiden hunnit tjänstgöra som särskild medlare för FN i kriget mellan Iran och Irak och ytterligare befäst sin ställning på den storpolitiska arenan. Han är nu internationellt känd statsman – en intelligent och djärv libero i det komplicerade spelet på den tysta diplomatins fria ytor; sedan 1980 ordförande för Palmekommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor som 1982 presenterar ett ambitiöst program för nedrustning och gemensam säkerhet. Han har utan tvivel beslutat sig för att plocka ytterligare FN-poäng i karriären.

Vid mitten av 80-talet är Palme en trött och sliten man. De hårda debatterna om löntagarfonder och ubåtskränkningar. Frekventa anklagelser om smygsocialisering av näringslivet. Beskyllningar om undfallenhet gentemot Sovjetunionen och landsförrädisk verksamhet. Mordhot. Sådant stjäl naturligtvis i längden massor av energi, också från en osedvanligt luttrad och självsäker politiker.

Men det är den tysta diplomatins intrikata dubbelspel kring ideologiharmonisering, nedrustning, geopolitik och supermaktsfred som ska råga måttet och blir hans slutgiltiga fall.

I januari-februari 1986 skärps hotbilden efter nyheten om att ett möte planeras i april mellan Olof Palme och Michail Gorbatjov, det sovjetiska kommunistpartiets generalsekreterare. Fredagen den 28 februari 23.21 nära korsningen Sveavägen-Tunnelgatan i centrala Stockholm skjuts Palme till döds.

I praktiskt taget samma ögonblick föds en medieindustri kring tragiken: sensationsjournalistik, vidlyftiga romanprojekt – men också dokumentärskildringar som presenterar dolda fakta i syfte att utreda, förstå och förklara. De ivrigaste, mest energiska representanterna för den senare kategorin har givits den lite ironiskt nedvärderande titeln ”privatspanare”. Det är synd, tycker jag. De har genom åren bidragit med en enorm faktabank till den offentliga debatten . Deras alltför ofta lättsinniga slutsatser står ju var och en fritt att bortse från.

-*-

Jag är varken privatspanare eller forskare. Jag är debattör, på gott och ont. Lång yrkeserfarenhet är min styrka. Under 40 av mina hittills 55 år som journalist var jag reporter och redaktör i A-pressen, därefter fri skribent och författare. Huvudintresse genom åren: att undersöka statens övervakning, registrering och opinionsstyrning av medborgarna. Detta sammantaget har givit mig ett omfattande, tätt knutet kontaktnät.

Nu i mitt åttioandra levnadsår vill jag berätta sanningen om hur Palmemordet möjliggjordes. Jag skriver medvetet sanningen – inte min sanning. Kalla mig naiv, men med tanke på den speciella situationen och de speciella personliga relationerna är jag helt övertygad om att mina anonyma källor inte haft vare sig avsikt eller möjlighet att missleda mig. Utvecklingen har ju också, enligt min uppfattning, gett stöd åt uppgifterna. Vi får se.

Alltså:

Natten till den 1 mars 1986 genomförs i centrala Stockholm en kuppberedskapsövning i polisiär och militär regi. Övningsförutsättningarna beskriver ett läge där en hög politiker, ämbetsman eller militär hotas till livet av stadsgerilla. Denna beredskapsövning ska ha testats i all hemlighet några år tidigare och då vunnit stark genklang hos såväl polis som militär. Förutsättningarna bygger på en instruktionsfilm om diversionsmanövrer, tänkt att användas i Civilförsvarets och Tolkskolans verksamhet:

Attentatsmän skyddas av figuranter som cirkulerar på gärningsplatsen i skepnad av åskådare, vittnen och desinformatörer, så att den tilltänkte gärningsmannen kan göra en snabb kringgående rörelse, återvända till mordplatsen och sälla sig till skaran av figuranter, tillskyndande allmänhet och polis.

Jag har efterfrågat filmen och fått till svar att om en sådan film alls existerar så är den sekretessbelagd.

Också en grupp nära partikamrater till Palme ska med tanke på den illavarslande snabbt växande hotbilden ha initierat diskret privatövervakning av statsministern som hemförlovat sina livvakter inför en familjekväll med biografbesök tillsammans med hustrun Lisbeth, sonen Mårten och dennes fästmö.

Efter filmen skiljs makarna Palme från ungdomarna och hinner ta en kort promenad i innerstaden innan det dödande skottet faller vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan och ett scenario kusligt likt instruktionsfilmens uppstår.

Under mordutredningens gång framkommer i den livliga mediedebatten uppgifter om att ett stort antal medlemmar av och utbrytare ur olika säkerhets- och underrättelseorganisationer funnits på plats under mordkvällens kuppberedskapsövning.

Den så kallade Skandiamannen, som nu posthumt erhållit titeln ”mest möjliga mördare”, sägs ha haft viss perifer anknytning till såväl Civilförsvaret som Tolkskolan och till och med Stay Behind (den hemliga, ”vilande” motståndsrörelsen). Hans arbetsplats, Skandiahuset, rymmer ju för övrig vid den här tiden specialbevakat filialkontor för denna motståndsrörelse. Mannen förhörs om sina aktiviteter på mordplatsen och husrannsakan (vapensök) planeras på hans arbetsrum i Skandiahuset men inställs av oklar anledning efter ingripande från högre ort. Skandiamannen beskrivs som extrovert, nyfiken, fantasifull och lösmynt, närmast mytoman. Han tillskriver sig framträdande roll på mordplatsen men utför, möjligtvis, handräckningstjänst i en organiserad skenmanöver han själv aldrig ska komma till fullt insikt om.

Jag är en av de tidiga debattörerna när regeringen den 4 februari 1987 tvingar bort Hans Holmér från spaningsledningen i den havererade utredningen om mordet på statsminister Olof Palme.

Från 1987 till 1991, låter jag företrädesvis i rikspress publicera en serie artiklar som vill förutsäga snarare än referera ett händelseförlopp. Det sker inte genom att ställa upp djärva hypoteser tryfferade med sensationella avslöjanden. Min arbetsmetod är traditionell för att inte säga konventionell journalistik: kritiskt granskande baserat på kontrollerbara fakta. Men eftersom undersökningen till stor del bygger på insidesinformation och uppgiftslämnarna kräver anonymitet har utomordentligt sträng, närmast pedantisk person- och källkontroll varit nödvändig.

Den bistra men nyttiga lärdomen av 70- och 80-talens politiska ”affärer” är ju nämligen den att institutioner, myndigheter och media verkar i ett politiskt klimat där skickliga desinformatörer, provokatörer och infiltratörer likt kameleonten byter färg efter omgivning. Jag vill påstå att jag under ett drygt halvsekel som journalist aldrig mött denna outtalade praxis så konsekvent tillämpad som i detta fall.

Summa:

Under 80-talsdebatten skriver jag inledningsvis: ”Hör Olof Palmes mördare hemma i en grupp fanatiska ”fribytare” med rötter i gamla IB? I Sverige verkar idag ett antal polisiära, militära och paramilitära grupper utanför regeringens kontroll. De mer fanatiska har i Olof Palmes gestalt kommit att se arkitekten bakom den förmenta anpasslingspolitiken österut. Detta stickspår borde undersökas.” och ”Kan ett slags säkerhetspolitiskt medborgargarde, vars kärntrupp består av övervintrare med anknytning till IB:s socialdemokratiskt dominerade inrikesspionage, ligga bakom mordet på Olof Palme? Den frågan måste nu på allvar diskuteras.

Senare ställer jag i den offentliga debatten direkt till spaningsledning och mordutredare ett antal frågor rörande avslöjanden om övervakning av Palme, övervakning av Palmes övervakare och övervakning av hans övervakares övervakare (!) under mordkvällen. När svar uteblir, fortsätter jag mina metodiska undersökningar och skriver i augusti 1988, med adress SSI-chefen, kommendör Ulf Samuelsson : ”Varför undersöker ni inte nu vilka underrättelseorgan, fribytare ur och informatörer till dessa som bevakade varandra i centrala Stockholm samma kväll som Olof Palme sköts till döds?”

Slutligen: I två artiklar våren 1990 kopplar jag infiltratörer i och utbrytare ur dels polisiära och militära organisationer, dels paramilitära grupper och vilande motståndsrörelse (Stay Behind) till händelserna kring Sveavägen-Tunnelgatan under kuppberedskapsövningen den 28 februari 1986.

Den tysta diplomatin om nedrustning och supermaktsfred inför hot om kärnvapenkrig har gravt misstolkats och dess svenske huvudrollsinnehavare Olof Palmes långt gångna nedrustningsförhandlingar med Michail Gorbatjov betraktas som landsförräderi. Han måste oskadliggöras. Kuppberedskapsövningen bäddar för illdådet och i det (delvis regisserade?) kaos som uppstår på mordplatsen undkommer mördaren.

Den bakgrunden har inte blivit föremål för debatt. Makthavarnas tystnad är förklarlig: ansvaret för statsministermord mitt under pågående kuppberedskapsövning är knappast en fråga man oombedd aktualiserar. Och nu, efter chefsåklagare Krister Peterssons snabbutredning och presentation av en tjugo år död ”möjlig mördare” har ju Palmeutredarna äntligen kunnat friställas.

Kvar i tystnaden dröjer en obesvarad, djupt obehaglig fråga: Av vilken anledning har myndigheter, institutioner och organisationer både före och efter dådet undvikit att med öppen, självkritisk information bekämpa desinformation, provokation och infiltration för att istället cyniskt kopiera desinformatörernas, provokatörernas och infiltratörernas förtäckta arbetsmetoder?

Detta handlingsmönster har ju skapat en formligen paranoid miljö: vänner och fiender till förblandning lika – alla övervakande alla. En kuslig spegelsal, där demokratin lämnas att sakta men säkert förtvina . *)

*) Jag är inte motståndare till vare sig säkerhets- och underrättelsetjänst eller organisationer för psykologiskt försvar och hemlig motståndsrörelse (Stay Behind).Tvärt om! Men deras verksamhet såväl i fred som vid skymningsläge och krigsutbrott måste bedrivas under betryggande demokratiska former. Debatt om ”tyst diplomati” och supermaktsfred mellan öst och väst bör välkomnas men får naturligtvis inte urarta. Vettlösa anklagelser om spionage och landsförräderi ska bemötas snabbt och resolut. Detta har jag i en inte alltför avlägsen brytningstid skrivit om i bl a Kungl. Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift (2/89) och tidningen Folket (18/1 och 12/3 1990).

155 reaktioner på ”Bjarne Moelv: Polis och militär övade kuppförsvar natten då Palme mördades

  1. En samverkansövning mellan polis och militär 1986 av det här slaget förefaller fullkomligt osannolik. Men om den mot förmodan verkligen genomförts, så är det svårt att se vad det skulle vara för känsligt med den idag. Det mest troliga är dock att den aldrig ägt rum. Och tydligen var det inte heller viktigt att länspolismästaren eller dennes ställföreträdare fanns på plats. Här saknas en massa konkreta uppgifter för att det hela ska framstå som trovärdigt. Sedan låter det också som om det var riktigt trångt på Sveavägen med alla förföljare. Fanns det verkligen plats för makarna Palme också?

    Det är för övrigt totalt fel att ”husrannsakan” mot SE avbröts. Man genomsökte hans kontorsrum, men hittade inget av värde. Antydningarna om Engströms diverse kopplingar till SB m.m. är dessutom lika vaga som alla andra uppgifter i texten. Så tyvärr liknar det här nog mer en rötmånadshistoria.

    1. Citatet om grundvalarna som tillskrivs länspolismästaren har mig veterligt ingen kunnat hitta i original. Men Moelv kanske kan hänvisa till källan?

      1. Det närmaste jag kommit är när Holmér får en fråga av Ylva Annerstedt i KU den 7 mars 1989. Hon säger: ”Vid en av dina presskonferenser under din tid som spaningsledare sade du så här: När sanningen om det här kommer fram, kommer det svenska samhället att förändras i grunden. Vad syftade du på då?”

        Holmér förnekar inte att han sagt så. Han säger i stället: ”Jag tror inte att tiden medger att jag skall beskriva det. Jag tror inte heller att det är någonting för KU:s verksamhetsområde.”

        (Hela utfrågningen med Holmér finns i det här riksdagsdokumentet med start på sid 668.

        1. Inte heller jag har hittat påstådda original, men hittade följande av HH medhåll i sak.

          1. Tack för videon! Man undrar ju om HH bara försökt vara märkvärdig eller om han verkligen visste något som aldrig kommit fram.

            1. Du är nog inne på rätt spår. Han ville göra sig märkvärdig. En sak kan vi nog vara rätt säkra på. Om Holmér satt inne med några sensationella sanningar om mordet, som dessutom skulle förändra landet i grunden, så inte skulle han avslöja det i ett officiellt uttalande. Det hade varit skillnad om han hade yttrat något i den vägen till någon i förtroende. Hans Holmér var en mästare på att uttrycka sig drastiskt och skapa rubriker. Det genomgående draget är samtidigt att det var mycket snack och väldigt lite verkstad. När han inte längre hade något substantiellt att säga på sina återkommande presskonferenser gick han på tomgång. Det kunde vara målande bildspråk om brinnande ljus och prat om allt det adrenalin som utredarna producerade. I takt med att han blev alltmer ifrågasatt gav han också tydligare intryck av att han, till skillnad från alla andra, satt inne med sanningen om mordet. Det gjorde han säkerligen inte, men det var ju ett sätt att få stanna kvar på positionen ett tag till. Och att göra sig märkvärdig och intressant.

              Sedan är det ganska underhållande hur mängder av debattörer så gärna tar regeringens handgångne man till hjälp, som annars inte är särskilt omhuldad eller betraktad som sanningsvittne, för att understryka sin egen tes. Föga oväntat är det bland konspirationsteoretikerna man oftast finner citatet, det vill säga Holmérs främsta kritiker. Plötsligt är det inte längre intressant att ifrågasätta länspolismästaren. Här tar man honom istället på orden. Kul.

              1. Jag håller gärna med om att Holmér hade en förmåga att avsiktligt göra sig märkvärdig. Kanske för att han gillade det men definitivt för att det kunde gynna hans mer praktiska syften. Och det citat som Annerstedt refererar till – och som finns i lite olika versioner – har jag alltså aldrig lyckats hitta i original.

                Mot den bakgrunden kan man tänka sig följande: när Holmér fick frågan om vad han menade med det kanske han slogs av att det lät väldigt bra, ungefär som något han skulle kunna ha sagt, men att han inte hade en aning om när han i så fall uttalat det.

                Och han kan också ha tänkt att om han sagt det kom han i vilket fall inte ihåg vad han avsåg med det. Ett alternativ var att han egentligen inte avsett någonting alls, att det hela varit formulerat för effektens skull.

                Mot den bakgrunden blir det kanske begripligt att Holmér väljer att provocera KU genom att helt enkelt vägra förklara vad han menar i stället för att säga att han inte kommer ihåg.

                Nu ska man å andra sidan inte ta ovanstående förklaring till intäkt för att jag frånkänner Holmér konspiratoriska ambitioner. Tvärtom. Hela hans agerande som spaningsledare utgjorde, som jag ser det, ett avancerat falskspel.

                Efter Ebbe Carlssonaffären, när alltihop var över för hans del, kan man ju tänka sig att han till sist gillade att antyda något om detta falskspel. Och då finns det ett ytterligare skäl för honom att använda sig av Annerstedts fråga för att ge en hint om att det fanns hemligheter kring mordet som han kände till men som han inte tänkte avslöja.

                På ett mer uppenbart sätt gjorde Ebbe Carlsson något sådant när jag intervjuade honom 1991. Jag citerar ur min bok Mörkläggning, sid 41:

                Jag hade berättat för Ebbe att jag skrev på en bok som bland annat tog upp hans egen ”affär”. Och jag frågade om han trodde att någon lurat honom under resans gång.

                Ebbe började med att mumla något om att han nog inte blivit särskilt lurad. Så fortsatte han med sitt mest karakteristiska sätt att tala, det som lät som om varje stavelse bar med sig ytterst viktig och dramatisk information:

                – Eftersom jag inte är journalist lever jag inte i föreställningen att alla talar sanning. Alla som rör sig i en miljö med brottslighet och terrorism där man mördar statsministrar, alla som rör sig i den miljön ljuger. Det är grundhypotesen.

                Jag ville vara säker på att inte ha missuppfattat honom, så jag frågade om det också innefattade säpofolk, statsråd och höga poliser.

                – Ja, i högsta grad. Det finns ingen anledning att tro att någon talar sanning, varför skulle de göra det?

                För att jag inte skulle missa budskapet tillade Ebbe:

                – Man ska inte föreställa sig att det här kan utredas ungefär som man utreder ett vanligt misshandelsmål. Det går inte till så i den här världen. Det är för stora intressen som står på spel.

                Sedan Ebbe blivit en icke önskvärd person i politiska kretsar kunde han inte avhålla sig från en viss uppriktighet på den här punkten: för honom var ljugandet en självklar del av all maktutövning och det beredde honom ett tydligt nöje att påpeka det.

                När jag intervjuade Ebbe hade hans roman ”Liket i lådan” ännu inte publicerats, den kom ut senare under året. Där skulle han komma igen till samma tema.

            2. Tycker att Holmer blir uppenbart pressad och besvärad när han konfronteras angående uttalandet. Det verkar inte heller orimligt att han vet något då han sägs vara god vän med polismannen Ö som flyttade in på vinden där ljud som från en radiosändning hördes under mordnatten. (Striptease sommarupplaga 1994)

              Holmers märkvärdighet kan eventuellt vara ett resultat av att han ägnar sig åt mörkläggning men är en dålig skådespelare.

              Citatet som nämns i videon verkar oavsett bakgrund onaturligt från någon som tagit på sig uppdraget att lösa mordet då han mellan raderna i själva verket säger sig vilja motarbeta lösningen istället.

    2. Själv har jag läst fyra versioner av var Holmér var den där kvällen/natten. Den officiella versionen är att han bor på Scandic i Borlänge dit han åkt upp på fredageftermiddagen för att åka Vasaloppet på söndagen. En aning oklart varför man delar upp en sån kort bilresa med en övernattning efter halva vägen kan man tycka.

      Den andra versionen är den som gavs till Expressen kort efter mordet där han angav att han stoppats av en polisbil på natten till den 1 mars på väg till Dalarna och genast återvänt till Stockholm dit han anlänt på morgonen. Också denna förklaring känns högst märklig. Varför åka på natten till lördagen? Han måste ju ha åkt rätt sent från Stockholm om han inte är tillbaka förrän på morgonen.

      Den tredje versionen är den som gavs av Holmérs chaufför som berättade att han skjutsat Holmér fram och tillbaka till olika adresser i innerstan under mordnatten, och att de bl a åkt förbi Sveavägen/Tunnelgatan inte så långt efter mordet. Den känns ju som att det är lite foliehattsvarning på, så den har ju inte media vågat beröra mer än ytligt.

      Sen lär det finnas en fjärde version att Holmér var hos sin älskarinna i Solna hela natten. Det är förstås den perfekta förklaringen.

      Var Holmér egentligen var den där natten och hur han fick reda på att Palme mördats är ytterligare en sån där detalj som det var mycket diskussion om de första tio (?) åren men där debatten efter hand helt dött ut. Trots att inga frågetecken rätats ut så är det som att alla accepterat att det var nog inget konstigt ändå. Ungefär som med de där kulorna eller LAC-banden.

      Jag har ju själv argumenterat för att ett möjligt scenario är att det fanns en hemlig övervakning av OP och att en eller ett par personer som var involverade i den övervakningen kan ha tagit saken i egna händer. Att detta måste tystas ner är inte så konstigt. Om du 1985/86 skulle ha organiserat en sådan hemlig övervakningen – vem skulle du då ha tyckt passat bäst att ansvara för en sådan?

      Hans Holmér var f.d. Säpochef och hade enligt uppgift goda kontakter inom socialdemokraterna. Han var dessutom chef för Stockholmspolisen och kunde därmed lätt ha införlivat ett fåtal patriotiska poliser i övervakningen när OP var ute på stan utan livvakter och kunde misstänkas träffa någon. Det vore då logiskt att han sågs som lämpad att sköta en sådan övervakning, och det blir då också logiskt att han får städa upp oredan när allt går åt pipan.

      En eventuell kuppövning samma kväll är inte helt omöjlig att förena med ett sådan scenario, men vi vet förstås alldeles för lite om vad som verkligen hände för att kunna annat än gissa. Personligen ser jag försöken att få in Skandiamannen i de här teorierna som långsökta. Jag tror de som var med i en eventuell sån här konspiration var folk som kunde hålla tyst. De tar sina hemligheter med sig i graven.

      Skandiamannen är närmaste absoluta motsatsen. Hade han bara hållit tyst och åkt hem (oavsett vad man tror om hans eventuella skuld) skulle han sannolikt aldrig ha blivit misstänkt för någonting.

      1. Finns en femte version också.

        ”Spaningsledaren Hans Holmér, enligt sin chaufför Rolf Dahlgren, tog emot hemliga dokument av en okänd man vid hotell Aston cirka klockan 22.45 på mordkvällen. Intill hotellet finns också en port som leder ner till det vittförgrenade tunnelsystem under Stockholm som det svenska försvaret använder, bland annat vid kuppförsvarsövningar. Samma kväll snurrade Hans Holmér, fortfarande enligt Dahlgren, runt i kvarteret runt Rådmansgatan”

  2. Då kan man ju undra om Palme var med på denna övning? Hade de gjort upp att Palme skulle gå till just den korsningen och att han skulle vara med om ett övningsmord? Men där står en riktig mördare i stället!?
    Kan detta förklara Lisbeths agerande efteråt?

  3. Jag vill framföra ett stort tack till Bjarne Moelv som har skrivit ett intressant inlägg om att ”polis och militär
    övade kuppförsvar natten då Palme mördades”.

    Hoppas att Bjarne Moelv har möjligheter att kommentera, personer som skriver på bloggen?

  4. Intressant!

    Det här stycket skulle man gärna vilja ha lite mer utvecklat:

    ”Alltså:

    Natten till den 1 mars 1986 genomförs i centrala Stockholm en kuppberedskapsövning i polisiär och militär regi. Övningsförutsättningarna beskriver ett läge där en hög politiker, ämbetsman eller militär hotas till livet av stadsgerilla. Denna beredskapsövning ska ha testats i all hemlighet några år tidigare och då vunnit stark genklang hos såväl polis som militär. Förutsättningarna bygger på en instruktionsfilm om diversionsmanövrer, tänkt att användas i Civilförsvarets och Tolkskolans verksamhet:
    Attentatsmän skyddas av figuranter som cirkulerar på gärningsplatsen i skepnad av åskådare, vittnen och desinformatörer, så att den tilltänkte gärningsmannen kan göra en snabb kringgående rörelse, återvända till mordplatsen och sälla sig till skaran av figuranter, tillskyndande allmänhet och polis.
    Jag har efterfrågat filmen och fått till svar att om en sådan film alls existerar så är den sekretessbelagd.”

    Detta låter ju som något helt sensationellt (och som det endast spekulerats om tidigare.). KP ställde väl frågan till SÄPO också, men fick väl aldrig något svar på detta. Eller var det detta man fick då, något så omvälvande att det fortfarande skulle ”skaka Sverige i sina grundvalar”?

    Har du Gunnar Bjarne Moelvs öra för att kunna be om ytterligare förtydligande kring detta? Eller är det sådant som ‘endast går att nämna med de här formuleringarna’. Ska man tolka det som att det försiggick olika slags ‘meta-perspektiv’ inom ramarna för detta scenario? För att förtydliga: lyckades en falang av initierade (poliser, militärer, utifrån inhyrda, etc.) med att döda Olof Palme inom ramarna för en kuppberedskapsövning, och sedan skyddas av ett medvetet regisserat kaos – där olika inblandade också uppträdde som vittnen, förbipasserande, etc.?

    (Det skulle i så fall även kunna kasta ljus över vissa händelser så som t.ex.: poliser som undersökte möjlighet till WT-trafik inne i en affärslokal på Sveavägen tidigare under dagen; den beryktade ”narkotikaspaningen” i kvarteren tidigare på kvällen; folk ifrån Stay Behind/Barbro-Leon-grupperna ‘ute på stan’ på kvällen; en polisbil full med teknisk apparatur som svänger upp på en gata, får (nya) instruktioner via WT och sedan kör iväg med en rivstart i riktning mot mordplatsen; rykten om säkerhetsfolk inne i Skandiahuset med avancerad teknisk apparatur; en iakttagelse av en sådan som Robert Gustavsson vid/omkring Grand där han säger att det var en väldig ‘aktivitet av något polisiärt slag’; ‘någon’ som konfronterar OP efter filmen utanför Grand – något LP inte vill ska uppmärksammas; en taxichaufför som hör ett kort meddelande på polisradion där det meddelas att statsministern är skjuten; polisbilar som befunnit sig i lite konstiga positioner på kvällen; alla observationer om walkie talkies, etc., etc.).

    Skulle vara intressant att kunna få läsa även de 3 artiklar som denne BM skrev på DN:s debattsida då, och som också nämns här.

    1. Bjarne Moelv har lovat att följa debatten och återkommer säkert med kommentarer.

      De tre nämnda artiklarna – och andra – av Bjarne Moelv på DN:s debattsida kan förstås läsas av den som har tillgång till tidningens digitala arkiv. Eller av den som tar sig till ett forskningsbibliotek.

    2. James: Jag har under en längre tid satt mig in i BM skrifter och artiklar (ämnet kräver en hel del omläsning och vidareläsning för att åtminstone jag skulle få pusslet att passa) och har samtliga nedladdade, som före detta underrättelseofficer med tjänstgöring inom svensk PsyOps slog mig tidigt likheterna mellan mordets detaljer, efterspel, nyckelaktörers agerande och övningar/scenarion som jag deltagit i. Därför föll mycket på plats för min egen del då jag snubblade på BM arbete. Hör av dig på amnleadership@gmail.com så kan jag skicka dem till dig i PDF-format.

      Gunnar: Jag delar gärna BM publicerade texter, minus boken, på din blogg, men jag var osäker på om det var ok, så därför texten ställd direkt till James ovan. Jag passade på då KB var fritt att ladda ner en hel del med bäring på mordet på Olof Palme. Om det är ok att dela kan du bortse från inlägget till James ovan, och det står dig fritt att redigera detta inlägg i så fall.

      1. Om Bjarne Moelv ger tillåtelse till publicering gör jag gärna texterna tillgängliga. Men det är hans beslut i så fall. Och jag är inte riktigt säker på hur det är med att tillhandahålla tidningssidor – är det bara författaren som kan ge det tillståndet eller har tidningen något att säga till om?

        1. Jag vet inte heller riktigt vad som gäller, men ditt resonemang är rimligt. Det jag har är i alla fall debattartiklarna från DN samt en längre genomgång av opionsstyrning post WW2 införd i FiB/Kulturfront.

        2. ”Äganderätten till det verk som skyddas finns alltid hos den upphovsperson som skapat verket, vilket kan vara exempelvis en text eller en bild. Äganderätten ligger inte hos medieföretaget, om inte materialet senare tillkommer medieföretaget genom avtal, skriftligt eller muntligt.” Journalistförbundet.
          Har Bjarne inte förhandlat/sålt bort sina rättigheter har ni fritt fram att publicera texten vad jag fattat?

          1. Alldeles riktigt. Men det är inte nödvändigtvis samma sak med den färdiga tidningssidan som ju kan innehålla bilder, i vissa fall också upphovsrättsskyddad layout kan jag tänka mig.

            1. så är det – mop arkivet fick ju på tassarna med sitt upplagda arkiv.

              Eller om det togs bort på eget initiativ för att inte inskränka på upphovsrätten.
              En fråga som för övrigt är intressant och som ignoreras allt för lätt i dagens snabba dela medieklimat. Bakom varje text finns hårt jobb och tid som ska betalas!

              Därför vägrar jag låna ut mitt adlibriskonto till folk och familj som vill lyssna på dina ljudböcker tex. 😁 dom får köpa själv. 😌

      2. Tack Anders Nilsson!

        Fast vi kan ju avvakta och se vad BM och publicerings-/upphovsrättigheter säger först då. Bättre om alla kan få ta del av det samtidigt.

  5. Intressant! Då är dom flesta wt-observationer korrekta!?
    Ingick Stig i Stay Behind eller var det ren ‘tur’ att han gick ut då? Jag tror det var Stig E men det förklarar oxå Holmers uttalande om ‘skaka landet i dess grundvalar’.

  6. Oerhört intressant text!

    Men blir lite förvirrad på ett ställe – ”Dessutom måste hans och Erlanders ambition att med tillvaratagande av krigstida lärdomar från Norge och Danmark modernisera en hemlig och gentemot USA förhållandevis självständig ”vilande” motståndsrörelse betraktas som beundransvärd. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN) däremot, som inrättas 1954, byggs i huvudsak efter nordamerikansk förebild: The Psychological Strategy Board.”

    En gentemot USA förhållandevis självständig motståndsrörelse? Är det Arla Gryning som åsyftas?
    Om jag inte missminner mig hade vi ju redan Arla Gryning när USA skulle ”hjälpa oss” att bygga upp en Stay Behind-rörelse. Varför ju det förstnämnda kan anses vara självständigt från USA. Medan sedan Stay Behind byggdes upp helt enligt anvisningar från NATO.
    Eller minns jag fullkomligt fel?

  7. Det står förstås var och en fritt att spekulera, men det är lite skillnad när man påstår att saker och ting har inträffat. Då krävs det belägg. Så, Bjarne Moelv, lägg fram några kontrollerbara uppgifter om att det skulle ha förekommit en kuppövning på mordkvällen av det slag som du hävdar. Det finns inte tillstymmelse till bevis i detta inlägg.

    Om det här är alternativet till teorin om Stig Engström som ensam gärningsman, är Palmeutredarna och Thomas Pettersson bara att gratulera. Till och med Krister Peterssons presskonferens framstår som höjden av klarhet jämfört med dessa spekulativa teorier, som helt tycks sakna verklighetsförankring.

    1. I väntan på synpunkter från Bjarne Moelv kan jag bara säga det jag – som valt att publicera hans text på min blogg – anser. Nej, det är riktigt att Bjarne inte producerar några bevis för sin version av vad som hände under mordnatten. Men så gör han inte heller anspråk på att presentera ett juridiskt beslut med långtgående konsekvenser, vilket Krister Petersson gjorde.

      Det bekymmersamma med Petersson är att han – trots att han inte heller kunde bevisa vad som skedde – ansåg att han hade underlag för att lägga ner mordutredningen.

      Vad vi alla måste inse är att ingen hittills har lyckats lösa mordgåtan. I väntan på det tycker jag att Bjarne Moelvs text har sitt givna intresse, med de reservationer som framgår även av det han skriver själv.

      1. Moelv gör anspråk på att sitta inne på sanningen om hur mordet möjliggjordes. Då har vi alla rätt att ställa krav på bevis. Och ingen åklagare skulle drömma om att gå så långt. Inte ens Krister Petersson.

        1. Utan bevis kan vi givetvis inte dra slutsatsen att han har rätt. Det kan vara intressant ändå – precis som de olika vittnesmålen från mordkvällen är intressanta även om vi inte vet i vilken utsträckning de är riktiga. Till exempel Inge M:s uppgifter om en gärningsman som väntat i flera minuter eller Anders D:s uppgifter om att paret Palme stod mitt emot gärningsmannen en kort stund före mordet, som om de samtalade med honom.

          En del av vittnesmålen från mordkvällen handlar dessutom om walkie-talkies. Vad personerna med wakie-talkies gjorde där vet vi inte. Men Bjarne Moelvs förklaring tål att överväga.

  8. Mycket intressant text och information!

    Jag funderar på ett antal saker som kan passa väl in i detta scenario. Dels de många observationerna av män med walkie-talkies, som dessutom inte verkar ha dolt sina apparater särskilt väl. Det kan tyda på att de deltog i något de såg som en övning. Kanske kan även det uppseendeväckande beteendet av de två personer som skulle gå på buss 43 passa in? De kan ha överraskats av att övningen slutade i ett riktigt statsministermord och tog sig undan i panik.

    Vidare skulle detta med övningen kunna förklara mycket av det bristfälliga agerandet på polisens ledningscentral. De trodde att larmet handlade om det som bara skulle vara en övning och tog det därmed inte på särskilt allvar. Ulf H som tog emot larmet skickade endast ut ett områdeslarm men struntade i att larma ambulans och inleda särskild protokollföring etc. För att han trodde att allt ändå bara var en övning? Samma sak med det sena rikslarmet och bristen på avspärrningar ut från stan. Det tog sin lilla tid för dem att förstå att det var allvar och inte bara en övning? Och när arbetsledaren Anders T plötsligt bestämde sig för att lämna detta ärende och istället leda det vanliga polisarbetet, kan det vara så att han då insett att denna övning lett till ett äkta statsministermord och inte ville bli inblandad mer i ett sådant känsligt ärende?

    Jag funderar även på vittnesmålen från Anders D, delvis Anders B och nu senast även från Anna Hage om att de sett de tre personerna som ett sällskap. Kan Palme ha varit införstådd med övningen och medveten om att han var övningens mål? Jag tänker till exempel på att han kort innan biobesöket pratade med Sven Aspling, som ju varit en central figur inom Stay Behind. Kan det från vittnena observerade möjliga samtalet mellan mördaren och Palme ha handlat om att gärningsmannen kom fram till offret och talade om att man hittat målet? De pratade kort och gick vidare, och plötsligt sköt gärningsmannen och Lisbeth skrek, enligt vittnet Lars J, ”Hjälp, vad gör du?” eller ”Nej, vad gör du?”

    Kan det också passa in med Ulf Dahlstens påstående om ett antal poliser som på eget initiativ var ute med walkie-talkies i området runt mordplatsen samt Donald Forsbergs uppgifter om aktiva personer inom Barbrogruppen på stan den här kvällen?

    Och då har alltså en liten grupp inom hela övningen så att säga utnyttjat den till att verkligen genomföra mordet, med god hjälp av övningens struktur med övervakning och walkie-talkies.

    Har detta förresten något samband med den övning som bland andra polisman A och ”Jägar-Nisse” utförde mot ÖB:s kontor för att testa om man kunde nå fram till honom? Och det scenario som Jan V tog fram om ett statsministermord?

    1. Många intressanta frågor och synpunkter. Men för mig känns det lite verklighetsfrämmande att tänka sig att Olof Palme skulle ha ställt upp som någon sorts figurant i en kuppförsvarsövning. Inte ens om det så skulle vara en övning som handlade ett hot mot statsministern förefaller det särskilt sannolikt att Palme skulle bli ombedd att ställa upp personligen.

      1. Många år har gått – man kan inte utreda detta i decennier till när man inte verkar komma längre. Men kan man inte tänka sig såhär?

        Krister har utrett sina spår så långt han har kunnat på ett ärligt vis. Han har sett massa saker som kan tyda på det ena och det andra men har inget konkret utan kanske bara sett ett tydligt mönster. Han kan ha anat en konspiration och eller för all del militära och politiska hemligheter för 34 år sen, men inget konkret och inget man kan ta på. Däremot känner han sig säker på att han skulle frihetsberövat Skandiamannen vid den tiden och han har ingen starkare förklaring men att helhetsbilden kanske klarnar iom att han öppnar upp allt material som ingen åklagare kunnat ta i på egen hand. Helt enkelt för det inte gått.

        Jag hoppas och tror att bilden kommer klarna när tillräckligt mycket tidigare material släpps. Det blir liksom Petersons present innan han går i pension och tiden har nu mognat så att vi får veta vad som skedde och spelar ingen roll nu i nutid. Det som kanske visar sig blir väl partiernas sak och historia som de isåfall får stå till svars för om så är fallet?

        Jag hoppas det finns så mkt vittnesmål så att man förstår vad som hände om det nu var nån form av övning som Bjarne beskriver – att berättelserna inte går att ignorera. Och där får Skandiamannen sin plats?

        Antingen kommer det fram mer och mer som styrker SE som ensam GM i förhör som inte går ignorera och fler berättelser eller som nån del i en konspiration eller nån form av övning som beskrivits av Bjarne.

        Det skulle ev kunna förklara KP beteende. Han känner sig tillräckligt säker på att Skandiamannen skäligen skulle kunnat misstänkas för mordet eller iaf delaktig och när man öppnar upp allt kanske bilden blir än mer klarare men inget som kunnat hålla i en rättegång. Och omöjligt för en ensam åklagare att ta i i nutid. Politiken på 80-talet får stå för de som rodde skutan då, det kan inte KP 34 år senare lastas för eller tänkas ha en rimlig chans att fixa ihop till ett ev åtal.

        Tänker väldigt ofta på Robert G ord om att alla som var på Sveavägen och folk som inte orkar eller våga yttra sig. Tyvärr tror jag på honom och det verkar inte vara en alltför ovanlig tanke och känsla hos de som var på Sveavägen…antingen innan under eller efteråt…

        Har säkert missat en hel del i mitt resonemang men låt gå. Tankar är tankar som ska dryftas. 😁

      2. Jag kan hålla med om att det känns osannolikt med en statsminister som ställer upp som en måltavla eller figurant i en kuppförsvarsövning. Samtidigt har du ju själv lyft fram Palmes bakgrund inom underrättelsetjänsten vid diskussionen om att Palme skulle kunna ha stämt möte med någon efter biobesöket.

        Min tanke om Palmes eventuella medvetna deltagande kommer sig just av vittnesmålen om ett troligt samtal mellan Palme och gärningsmannen. Och frågan om huruvida Palme medvetet kan ha medverkat i övningen riktar jag gärna till Bjarne Moelv.

        Bjarne, hur tänker du dig Palmes roll i övningen? Medveten deltagare eller tänkt måltavla resp. objekt utan sin vetskap?

        1. Palme hade en nog så späckad dagordning. Om polis och militär behövde öva kuppförsvar, även om övningen innefattade att skydda statsministern, fanns det väl alla möjligheter att genomföra övningen utan att anlita Palme själv.

          Det känns dessutom särskilt långsökt att Palme skulle ha gått med på att delta i något sådant i samband med att han gick ut på bio med Lisbeth. Jag har mycket svårt att föreställa mig att hon skulle ha varit road av att medverka i den typen av arrangemang.

          1. Så lenge den kalde krigen pågikk hadde det norske stay behind regelmessige øvelser med evakuering/ekstraksjon av ledende politikere. Dette foregikk såvidt meg bekjent med minimal kunnskap hos politikeren det angikk og med deltagelse av parallelle nettverk i ”stay behind-kollektivet” som ikke hadde kjennskap til hverandre. I Norge var denne okkupasjonsberedskapen delt i tre grupper: ROC: sabotasje og væpnet motstand mot en eventuell okkupant bak fiendens linjer. BLUE MIX: Evakuering/ekstraksjon. LINUS: Etterretning og overvåking av potensielle kommunistsympatisører, også i fredstid. Disse parallelle strukturene hadde forgreninger inn i de eksisterende militære og polisiære organisasjonene. Mitt poeng: Jeg vil ikke se bort fra at en beredskapsøvelse ble benyttet av noen få enkeltpersoner i denne strukturen for definitivt å rydde Palme av veien. Fra dag én har disse merkverdige aktivitetene i Stockholm før og under mordnatten vært en varm grøt PU har tasset omkring. Det svenske folket fortjenere nå å få alle dokumenter på bordet.

            1. I brist på utredning av de svenska förhållandena är det oerhört lärorikt att ta del av det omfattande utredningsmaterial, böcker, reportage osv som presenterats i Norge (Lund-rapporten, mm) och i Danmark (PET-kommissionen, mm). Det är rimligt att anta att organisationen var liknande i Sverige, även om vi inte var formella medlemmar av Nato.

              Men ”regelmessige øvelser med evakuering/ekstraksjon av ledende politikere” är trots allt något helt annat än nattliga kuppövningar i gatumiljö tillsammans med en statsminister och hans fru. Jag har iofs inte läst allt material om hur det gick till i våra grannländer, men att något sådant skulle ha förekommit har jag i alla fall aldrig stött på, än mindre i Sverige. Även den beryktade säkerhetsövningen som ”Löjtnant X”, C-G Ö och P-O K utförde, där LX lurade sig in till överbefälhavarens tjänsterum (och de tre hade samband med hjälp av walkie-talkies), är ju något annat.

              Men att det skedde evakueringsövningar och liknande med regeringsmedlemmar osv får man utgå ifrån, säkert skedde det emellanåt också i form av kuppövningar och scenarion som skymningsläge eller anfall, med påföljande bunkerläge, exilförberedelser, mm. Mycket tyder ju på att den s.k. Zonen, det gigantiska bunkerkomplexet i Bergslagen, flitigt användes till detta. Men ett gatuscenario med Palme själv som aktiv deltagare låter som sagt väldigt osannolikt.

  9. Om det pågick någon sorts kuppförsvarsövning 28 feb 1986 så tycker jag att detta citat av Anders J ger intressanta associationer.
    ”Strax innan mordet lades en proposition från regeringen Palme om att polisen inte längre skulle få ingå i kuppförsvaret, tillika Stay Behind.
    Något som jag vet väckte upprörda känslor inom Stay Behind, polis- och militärkretsar och användes av Palmes fiender som bränsle för landsförrädarspåret.
    Lagförslaget genomfördes aldrig av regeringen Ingvar Carlsson efter mordet.”

  10. Jag vet att Leif GW Persson brukar säga att det är en myt att folk som varit inblandade i brott (inklusive ett så uppseendeväckande brott som mordet på ett lands ledare eller statschef) inte skulle kunna hålla tyst, men det här skulle kräva att ett väldigt stort antal personer höll tand för tunga. Själva scenariot i sig låter inte gripet ur luften, men skulle verkligen landets statsminister tillåtas promenera omkring utan livvakter samma kväll och i samma stadsdel eller stad som en sådan övning pågick? Det låter oerhört anmärkningsvärt. Som Johannes påpekar ovan behövs det konkreta belägg för det här.

    1. Om Olof Palme gav sina livvakter intrycket att han skulle vara hemma den kvällen är det inte säkert att särskilt många personer visste att han planerade att ge sig ut på stan.

      1. Nej, det är helt riktigt, men vad jag menar är att det vore synnerligen anmärkningsvärt om man hade en övning inplanerad (och igång) där landets statsminister med maka tillåts spankulera omkring fritt inne på ”övningsområdet” utan att ens veta om det. Likaledes förefaller det osannolikt att ingen i Palmes närmaste krets – eller Palme själv – inte skulle ha informerats om en sådan övning på förhand. Det vore synnerligen vådligt att genomföra sådana övningar utan att man informerar bevakningsobjekten om dem. Det introducerar ett fullkomligt livsfarligt element av slump och osäkerhet som det är svårt att tänka sig någon i ansvarig ställning skulle kunna betrakta som ens tillnärmelsevis acceptabelt. (Kommer osökt att tänka på de där videoklippen YouTube med clowner som bara plötsligt dyker upp och jagar helt ovetande personer som naturligtvis blir helt vettskrämda och flyr för livet.)

        Visste paret Palme däremot om övningen är det på motsvarande sätt svårt att se varför man inte skulle ha haft personal så pass nära bevakningsobjektet, d.v.s. inom några få tiotals meter på samma gata, att de inte i princip omedelbart skulle kunna komma dem till undsättning i händelse av verklig fara. Därmed inte sagt att mordet därigenom hade kunnat undvikas.

        Förvisso har jag vid flera tillfällen torgfört åsikten att inkompetens har en stor del i det haveri som är utredningen av mordet på Olof Palme (för att inte tala om andra incidenter här i världen), men att en kuppförsvarsövning skulle genomföras på det sättet skulle kräva en samlad dumhet som är närmast kriminell. Vi ska inte glömma att vi trots allt talar om ett land där man under de föregående 15 åren hade haft ett mord på den jugoslaviske ambassadören, en kapning på Bulltofta för att få ambassadmördarna frigivna, Norrmalmstorgsdramat (där bankrånarna/gisslantagarna uttryckligen bad om att få och fick tala med statsministern), RAF:s ockupation och sprängning av den västtyska ambassaden som ett par år senare följdes av att de även försökte kidnappa Anna-Greta Leijon, U-137 o.s.v. Det var alltså inte så att det aldrig hände i något i den lilla ankdammen Sverige.

    2. Helt klart en intressant text. Men för mig känns det omöjligt att en så stor militär/polis övning med så många deltagare lyckas lägga locket på och inget läcker? Dessutom om många deltagare i övningen blev tagna på sängen av att övningen resulterade i ett riktigt statsminister mord. Sensationen och lusten att få berätta detta kan väll omöjligt alla dessa deltagare iskallt lyckats tränga undan i alla år?

      1. Det framgår väl inte av Bjarne Moelvs uppgifter hur stor den här övningen skulle ha varit. Särskilda elitenheter inom militär och polis kan väl ha ganska små övningar gemensamt?

        1. En intressant detalj är att kuppförsvaret skulle avskaffas enligt Jallai.

          ”Strax innan mordet lades en proposition från regeringen Palme om att polisen inte längre skulle få ingå i kuppförsvaret, tillika Stay Behind. Något som jag vet väckte upprörda känslor inom Stay Behind, polis- och militärkretsar och användes av Palmes fiender som bränsle för landsförrädarspåret. Lagförslaget genomfördes aldrig av regeringen Ingvar Carlsson efter mordet.”

          https://www.jallai.se/2013/01/landsforradarsparet-stay-behind/

          Kanske var det sista gången en kuppförsvarsövning skulle genomföras.

          1. En sak som kan vara av intresse i sammanhanget är att det finns inte minsta spår av att någon kuppförsvarsinsats drogs igång efter det att det blev känt att statsministern mördats i centrala Stockholm.

            Hur kunde man vara så säkra på att inte mordet på Palme var ett första led i någon sorts kupp från inhemska eller utländska krafter?

            Det kan ju tilläggas att det vid den här tiden förekom åtskilliga spekulationer – inte minst i militära kretsar – om att ubåtsincidenterna var tecken på direkta sovjetiska anfallsplaner mot Sverige. De som trodde på sådana tankegångar och satt i beslutande positioner borde väl ha sett till att sätta in folk för att försvara centrala delar av huvudstaden och sätta rikets nyckelpersoner i säkerhet?

            Men inget sådant skedde.

            1. Det där tycker jag också är mycket intressant. Efter att man från försvarskretsar ihärdigt beskyllt Palme för att inte ha tagit det sovjetiska hotet mot Sverige på allvar och sett ubåtar som tecken på ett förestående sovjetiskt anfall mot landet, borde man väl ha blivit mycket alarmerad av mordet på statsministern och mobiliserat krafter för att skydda övriga regeringen och viktiga samhällsbärande funktioner?

              Men när övriga regeringsledamöter kom till Rosenbad under natten fanns väl där i stort sett inget skydd alls?

              Så hur skulle man i försvaret och underrättelsetjänsterna kunna veta att mordet inte var början på en statskupp eller utfört av sovjetiska spetznas-soldater och inledningen på ett sovjetiskt anfall?

              För att man faktiskt visste vad som legat bakom…?

            2. Har den uteblivna kuppförsvarsinsatsen utretts av någon offentlig utredning? Gissar att statsministermord måste ha varit en trigger för ett kuppförsvar. Om inte borde det utretts varför det inte var det.

                1. Nej det har inte utretts (åtminstone inte redovisats offentligt) av någon av kommissionerna och det är märkligt hur lite militär beredskap av typen kuppförsvar osv alls berörs i dem. Över huvud taget tycks de behandla Palmemordet som en rent polisiär uppgift utan koppling till hotbild från främmande makt, trots att den militära beredskapen ju får anses vara närmast ofrånkomlig i sammanhanget. Liksom att t.ex. piketgrupperna ju hade en helt central beredskapsfunktion, men den kopplingen görs aldrig heller explicit. Däremot mynnar resonemangen istället ofta ut i det mer specifika ”terroristhotet” (PKK-spåret hade förstås sin inverkan på det) och att risken för ytterligare attentat mot regeringsmedlemmar osv borde ha tagits i akt på grund av det.

                  Juristkommissionen är ju den utredning vars uppdrag bl.a. var att granska hur de centrala samhällsorganen fungerade under mordnatten och den gör därför en del allmänna utsagor kring hur försvarsmaktens beredskap och rutiner såg ut, men då den konstaterar att den inte har ansett sig behöva granska den militära och civila försvarsberedskapen som sådan tas detta bara upp i förbigående.

                  Man diskuterar förvisso den allvarligt bristfälliga beredskapen i det att både polisledningen och regeringskansliet underlät att underrätta försvarsmakten om mordet (men man slår likväl fast att det tydligen inte behövdes, se nedan), vilket gjorde att det istället var enskilda vakthavande på försvarsstaben och på försvarsdepartementet som fick vetskap om händelsen via radio och genom en inringande från utlandet, och den förstnämnde ringer därefter och meddelar Överbefälhavare Ljung i hemmet. En genomgång av beredskapsläget inleds därför först klockan 02, hela 150 minuter efter mordet. Det är ganska häpnadsväckande långsam beredskap om det nu hade varit något slags anfall mot landet. Därefter ordnades med vissa insatsmöjligheter (vilket man också får en aning om i kommissionens externa intervju-underlag, t.ex. när piketbefälet Lars Christianson nämner att han på natten åker och lastar bilen med tung utrustning).

                  Allt det här är ju rätt förbluffande eftersom väldigt många poliser och andra både på fältet och i inomhusjour, liksom folk på SBC, LAC osv, och som inom kort fick information om mordet ju även bör ha haft någon form av beredskapsplacering. Att alla i ett normalläge samfällt missar att rapportera uppåt om ett statsministermord tycker jag framstår som helt otänkbart. Rimligt att fråga sig om informationsspridningen brast pga att det pågick något slags övningsscenario eller annat specialläge som gjorde att rutinerna sattes på undantag. Men inget av detta berörs som sagt över huvud taget av kommissionerna. Vilket är lika förbluffande det.

                  Juristkommissionen har en ganska häpnadsväckande passage där man summariskt konstaterar att polisledningen omgående ansåg sig kunna utesluta att det var fråga om ett militärt angrepp:

                  ”Det har sagts oss att polisledningen hade sådana informationer om bedömningar som hade gjorts inom ramen för den militära beredskapen att den utan särskilda kontakter med försvarsledningen kunde utesluta att attentatet mot statsministern var ett led i ett militärt angrepp eller eljest borde föranleda att försvarsmakten underrättades och vidtog åtgärder. Vi har inte funnit anledning att gå närmare in på vilka sådana informationer som var tillgängliga för polisledningen eller i vad mån dess slutsats var välgrundad. Det ter sig inte heller särskilt fruktbart att i efterhand söka avgöra vilka riskbedömningar som i övrigt borde ha gjorts eller vilka skilda slag av säkerhets- eller skyddsåtgärder som kunde ha varit motiverade. På den punkten finns det otvivelaktigt utrymme för skilda uppfattningar. Enligt vår mening är det dock svårt att försvara att regeringskansliet i Rosenbad inte genast sattes under polisbevakning och att man inte på ett mer konsekvent och rationellt sätt anordnade skydd för regeringens ledamöter när de samlades under natten.” (SOU 1987:14, s.67)

                  I övrigt finns ett stycke som berör försvarets förberedelser mot sabotageförband (dvs. mycket färgat av dåtidens alarmism kring sovjetiska spetsnaz) och skymningsläge, men bara helt kort. Därefter konstaterar Juristkommissionen istället att beredskapen mor terrorism måste höjas.

                  *

                  Edenmankommissionen hade också i sitt uppdrag bl.a. att granska hur de centrala samhällsorganen fungerade under mordnatten men i dess rapport diskuteras knappt alls några militära aspekter, utan man nöjer sig med att upprepa Juristkommissionens ovannämnda slutsats att polisledningen inte ansåg sig behöva informera försvarsledningen eftersom den på något sätt förstod att det inte var ett anfall mot landet. Vilket kommissionen dock avfärdar som en orimlig bedömning av polisen att göra på egen hand.

                  Men övriga kuppberedskapsaspekter saknas. Istället mynnade rapporten ut i ett långt kapitel om terroristhotet och slutsatsen att det behövdes en beredskapsstyrka mot terroristangrepp och att dåtidens piketgrupper borde omvandlas (vilket ledde till Nationella Insatsstyrkan).

                  *

                  Granskningskommissionen berör inte försvarsrelaterade frågor över huvud taget, men omnämner sporadiskt generell beredskap i förbigående, främst för att framhålla att den förefaller ha saknats och att det rådde ”kaos” under natten.

                  Intrycket är sammantaget att kuppberedskapen och annan hemlig verksamhet inte fick redovisas eller ens omnämnas.

                  1. Stort tack för denna utförliga och – som jag ser det – mycket intressanta redovisning av vad kommissionerna skrivit om kuppförsvaret och Palmemordet. Ytterligare synpunkter i diskussionen välkomnas!

                    1. Tack Gunnar!
                      Jag tycker det är närmast orimligt att tänka sig att frågor kring kuppförsvaret inte skulle ha berörts under kommissionernas utredningar, inte minst eftersom den första och i viss mån den andra i så stor utsträckning granskade beredskapen. Däremot är det nog befogat att anta att det fastslogs (åtminstone muntligt) i utredningsuppdragen att det inte skulle offentliggöras i rapporterna. Så trots att det lyser med sin frånvaro bör man nog utgå från att det på olika sätt berördes under utredningsarbetet, åtminstone på så sätt att det checkades av som en av alla viktiga beredskapsfrågor.

                      Det är också högst troligt att det finns spår av det här i kommissionernas underlag, dvs intervjuerna de höll och diverse annat arbetsmaterial de lämnat efter sig. Jag har dock aldrig försökt studera det (mer än den bråkdel som finns tillgänglig på MOP-arkivet).

                      Har du, Gunnar, haft tillgång till mer delar av kommissionernas PM, samtal och annat material?

                    2. Jag har tagit del av en del utskrifter av förhör/samtal som jurist- och parlamentarikerkommissionerna hade med olika personer. Men det var länge sedan jag tittade på det. Kommissionernas efterlämnade papper finns på Riksarkivet i Marieberg och jag har planerat att gå igenom så mycket jag kan där. Men har du eller någon annan tid och lust, så gör gärna detta. Berätta gärna för mig i så fall, så kanske vi kan samarbeta.

                    3. (Svarar här på ditt senare inlägg eftersom svarsmöjligheten försvann där:)
                      Ja precis, jag har faktiskt förberett mig på att inom kort börja gå igenom en del av det material jag inte sett förut samt att undersöka hur hård sekretessen är på allt det rödflaggade. Öppettiderna ute i Marieberg är ju tyvärr ganska tröstlösa nu med både sommar och corona, men har åtminstone börjat rota i det. Kul att du ska återvända till det med! Jag meddelar hur det går.

        2. Jo Gunnar, kanske små övningar men ändå med representanter från olika enheter. Visst, i BM:s text framgår inte storleken på övningen. Men jag får ändå känslan av att fler än 6 personer behöver vara inblandade(kanske mer rimligen mellan 10-12 personer). Det tycker jag är många livsöden, som ska genuint hålla tyst tillsammans för resten av sina liv.

          1. För att man ska prata om vissa saker krävs det att det finns ett forum att prata till. Ibland finns inte sådana forum. Eller också vet den som pratar att konsekvenserna för den som pratar blir stora. Och så finns det hedersbegrepp som ibland räcker väldigt långt.

            Stay Behindnätverket i Sverige var en hemlighet under hela kalla kriget. Och samma sak gällde för motsvarande nätverk i övriga Europa.

            Säpoanställda brukar inte babbla om sina tjänstehemligheter.

            Maffiaorganisationer har en långtgående förmåga att få sina medlemmar att hålla tyst.

            Till och med relativt oförargliga ordenssällskap brukar ha rejält pli på sina medlemmar.

            1. Bara en tanke. I forskningen kring den anglosaxiska brottsrubriken ”conspiracy” (som innefattar allt från mord till häleri) finns det mycket som talar för att ju större en sammansvärjning är desto svårare blir för en enskild att bryta tystnaden. ”Kårandan” hindrar dem. Det är lättare att förråda en än det är att förråda elva. I synnerhet som Sverige har en så stark tystnadskultur.

            2. Mycket väl formulerat. Beteenden måste sättas i sitt historiska sammanhang för att kunna förstås. Det går inte att tolka aktörers beteenden för 34 år sedan med dagens glasögon, särskilt om man själv inte var i aktörernas ålder vid det aktuella tillfället. Jag har funderat under de senaste inläggen hur man ska förklara och bemöta kritiken och kommentarerna kring detta fenomen, från, vad jag tror, är personer utan erfarenhet från militär eller polisiär tjänst. I försvarsmakten levde kalla kriget kvar i kultur och tanke åtminstone till tidigt 2000-tal. Jag var aktiv inom underrättelsetjänsten mellan 1994 och 2000, och någon annan än ”Sovjetunionen” var aldrig aktuell som motståndare. Jag har själv deltagit i en aktion under slutet av 1990-talet, som av mina befäl framställdes som en övning, inte var förannonserad och där jag och övriga deltagare ålades tystnadsplikt efteråt. Övriga deltagare kände jag inte och minns inte heller vilka de var, men samarbetet flöt bra eftersom vi i grunden var utbildade i, och mycket lojala, samma system. Övningen var ett intrång på en strategiskt viktig infrastruktur i Mälardalen, och det var dels resultatet (det räckte med falskleg, och myndig stämma för att ge sig själv tillträde) och dels generaldirektören för ansvarig myndighets (som inte kände till saken på förhand) reaktion som blev till hemligstämpling i efterhand. Jag menar, men kan inte bevisa i vetenskaplig mening, att det bedrevs ”herrarnas fria åkning” inom svensk säkerhetstjänst militärt såväl som civilt till långt in på 2000-talet. Jag vill påstå att människor med kunskap rörande MOP nog visst gett sig till känna genom åren, men att kanske inte media i allmänhet eller statsmakter varit intresserade av att lyssna, och att de flesta medborgare kanske inte förstått att sätta in dessa utspel i sitt rätta sammanhang. Jag tycker också att Gunnars tankar kring vad nedläggningsbeslutet innebär för den som har något att berätta är värda att ta i beaktning i sammanhanget. Själv trodde jag att KP utfästelse innebar att man hade lyckats avsluta och lägga ner de sista resterna från kalla kriget, såsom oregistrerade vapen, grupperingar med (efter WP sammanbrott) kriminella kopplingar, grupperingar med extrema politiska uppfattningar, nätverk med möjlighet till övervakning av regeringsmedlemmar m.m. Och att det därför var dags att avslöja sanningen om vad som hänt, och kanske viktigare, varför. Nu blev det inte så, men jag väljer ändå att se nedläggningen som en möjlighet. Nu gäller det bara att skaka fram en miljon så att man kan få ut allt material!!!

            3. Fast den stora skillnaden i det här fallet är ju att en människa, Sveriges statsminister, mördas på öppen gata. Jo, folk håller tyst men folk börjar också prata efter ett tag. När åren går, tiderna man verkade i har förändrats och man kanske har pensionerat sig och har åldrats. Finns väl en eller flera flera personer ur Stay Behind som har berättat om sina flygövningar nattetid? Även svenske ledaren för Stay behind, Alvar Lindencrona, berättade för sin dotter Elisabeth vad han hade uträttat i hemlighet. Och till på köpet använt dottern som täckmantel- Min egen pappa berättade då han blev svårt sjuk att han hade jobbat för IB i 10-12 år och spanat på ryssar utrikes vilket jag aldrig i livet hade kunnat föreställa mig. Jag pryade på den lilla ”Firman” när jag var 14-15 utan att ha en aning om dubbelarbetet som pågick där, så jag gissar att kanske även jag fick en liten roll att normalisera ”Firman” för vilken vanlig, normal firma har inte pryoelever liksom? Så jag tror att den ende som förmodligen INTE skulle läcka i en grupp människor isåfall är den person som höll i mordvapnet. Någon annan skulle prata förr eller senare. Det tror jag. Om det var svenskar som låg bakom det. Annat med andra nationaliteter skulle jag tro.

  11. Jag kan till viss del tycka att Moelvs resonemang är intressant, men är inte med när han skriver:

    ”Den så kallade Skandiamannen, som nu posthumt erhållit titeln ”mest möjliga mördare”, sägs ha haft viss perifer anknytning till såväl Civilförsvaret som Tolkskolan och till och med Stay Behind (den hemliga, ”vilande” motståndsrörelsen). Hans arbetsplats, Skandiahuset, rymmer ju för övrig vid den här tiden specialbevakat filialkontor för denna motståndsrörelse. Mannen förhörs om sina aktiviteter på mordplatsen och husrannsakan (vapensök) planeras på hans arbetsrum i Skandiahuset men inställs av oklar anledning efter ingripande från högre ort. Skandiamannen beskrivs som extrovert, nyfiken, fantasifull och lösmynt, närmast mytoman. Han tillskriver sig framträdande roll på mordplatsen men utför, möjligtvis, handräckningstjänst i en organiserad skenmanöver han själv aldrig ska komma till fullt insikt om.”

    Om en kuppberedskapsövning ägt rum i området är det riktigt intressant. Det skulle kunna förklara många WT observationer under mordkvällen, och om saken skulle kunna ledas i bevis skulle förmodligen många frågor få sin naturliga förklaring.
    Tills dess bevis eller starka indikationer framkommer som pekar i den riktningen ligger jag lågt.
    Men jagförstår inte hur Engström skulle kunna klämmas in i teorin, eftersom hela den så kallade bevisföringen bygger på att Engström vagt liknar beskrivningen av en person som sprang på David Bagares gata över en minut efter mordet.
    Det hela blir ju faktiskt konstigare än Krister Peterson och Thomas Petterssons gemensamma teori.

    Först och främst finns det ju pregnanta omständigheter som knyter Engström till mordplatsen som vittne, men om man blundar för dessa bevis och i stället tänker sig att Engström skulle ha ingått i en sådan kuppövning som skytt – inte helt olikt det som Petersson&Pettersson föreslår – även om de lanserar honom som ensam galning.
    Ytterligare ett moment kommer alltså in.

    Alternativet att han ingick i kuppberadskapsgruppen, inte var mördaren, men av någon anledning ändå sprang på David Bagares gata är lika långsökt som Peterssons teori, och de bärande delarna av vad Pettersson&Petersson lägger honom till last upphör därmed att gälla.

    Alternativet att han i sin oklara roll blev kvar på mordplatsen, och han därmed inte är identisk med mannen på David Bagares gata, likt förbenat ska tvingas in i en roll, men nu med en oklar roll i en konspiration känns lika fjärmat från verkligheten.
    Jag har själv tidigare varit öppen för det alternativet, men jag har kommit till insikt att även den vägen är stängd.

    Är det inte bättre att släppa Engström helt?
    Han blockerar inte bara utredningen, utan också det logiska tänkandet.
    Kuppberedskapsövning, eller något i den stilen kan jag köpa som teori, men då utan Stig ”Retstickan” Engström, som måste dyka upp som Hacke Hackspett i alla sammanhang.

    Den springande mannen på David Bagares gata kunde ju inte känna till det Engström berättat; en sådan tur finns inte – oavsett om han vore mördaren, eller om han haft en annan roll.
    Det är lika osannolikt som att någon som aldrig spelat schack skulle vinna mot Magnus Carlsen i tio raka enbart på tur.
    Mannen på David Bagares gata kan därför inte ha varit Engström om nu inte någon annan redan innan han återkom till Skandia 23.40 berättat för honom vilken historia han skulle dra för väktarna.
    Frågan är också vilken roll skulle Engström innehaft, och vad indikerar att han skulle haft en sådan roll utöver att han beskrivits som beskrivs som ”extrovert, nyfiken, fantasifull och lösmynt, närmast mytoman”?
    Även vittnen kan ha dessa personlighetsdrag.

    Det var nog så enkelt som att Engström egentligen bara ville komma iväg på en fjällsemester tillsammans med sin fru.

  12. Polis och militär övade kuppförsvar i kvarteret och vår statsminister mördas vid samma tidpunkt och ingen av dessa militärer eller poliser skulle ha snackat bredvid mun efter alla dessa år om de hade trott att mordet hade något med denna övning att göra? Det scenariot faller på sin egen orimlighet.

  13. Moelv berättar också om ett liknande scenario i denna artikel:
    https://www.nyhetsbanken.se/2020/03/det-demokratiska-sjalvmordet.html

    ”- Palmes upprördhet under regeringslunchen berodde på att han på grund av den senaste tidens många rykten och hot tvingats acceptera någon sorts informell skyddsövervakning under veckoslutet (troligen genom partiets egen försorg). Palmes kommentar till tidningsmännen om fönsterfotograferingen gavs helt odramatiskt, med ett närmast överseende tonfall och glimten i ögat. Ansamlingen av kommunikationsradiomän kring makarna Palmes promenadväg berodde på att övervakarna övervakades, liksom också övervakarnas övervakare. Den ordväxling som en pressfotograf fick in i sin kommunikationsradio var säkerligen rutinmässig avrapportering från en beredskapsövning i samband med skyddsövervakningen.”

    Kan vi vara säkra på att det inte var någon som övervakade i fjärde led? Tydligen var den här känsliga kuppövningen inte hemligare än att den gick att avlyssna i en vanlig polisradio. Och det är naturligtvis den gamla skåpmaten med DN-fotografen som ältas igen.

  14. Jag vill ta ut ett specifikt citat ur MB:s text:

    ”Denna beredskapsövning ska ha testats i all hemlighet några år tidigare och då vunnit stark genklang hos såväl polis som militär.”

    Några år tidigare… När då? Är det någon som har något hum om, eller rentav kan belägga, att en sådan övning faktiskt ägde rum ”några år tidigare”? I så fall kan man nog gå vidare med rimligheten/riktigheten i MB:s text om att en sådan beredskapsövning faktiskt ägde rum även kvällen 28/2 1986.

    1. Det här ätr taget från Flashback, kan själv inte bedöma sanningshalten

      ”En kuppövning mordkvällen är en hypotes som aldrig kunnat bevisas. Inte helt lätt att utröna varifrån och hur den uppkommit. SÄPO-intendenten Jan V hade ansvar för Rosenbads säkerhet . Han gjorde en plan för en övning som gick ut på att statsministern mördades . När MOP skedde tog JV så illa,vid sig att han förstörde planen. I GrK nämns att han undersöktes av PU efter tips men kunde avföras .

      En som borde varit fullt informerad om en kuppövning mot regeringen var RPS militärassistent Nisse H. Men som sagt har ryktena om övningen hittills varit just rykten.

      Gänget kring förebudet är dom som genomför kuppövningen mot ÖB i September -1985. Utanför Försvarsstaben väntar Carl-Gustaf Ö och Per-Ola K i en bil. De som går in på högkvarteret och nästan tar sig fram till ÖBs rum är ”Jägar-Nisse” och en ännu så länge anonym kollega.

      Förebudet-filmen producerades av armestaben. Vore naturligt att tänka sig att samma grupp skulle användas för en kuppövning mot Statsministern. Intressant ar att de tre kända ÖB-kuppsövarna alla har haft ifrågasatta alibin vid MOP.”

      1. Ahhh…Förebudet…Vilken klassiker! Min personliga favorit är ”Sista paret ut” från början av 1990-talet, som handlar om värnpliktstjänstgöring ur en kängas perspektiv! Där får man bl.a. njuta av Kapten (då) Jan Björklunds pedagogik rörande spetteknik vid stenförflyttning samt även höra beröm ösas (av kängorna) över en grupp skinheads tack vare deras ”välputsade kängor och fina, kortklippta frisyrer”. En mycket märklig produktion…Skämt åsido, detta är en källa till kunskap för den som är intresserad:

        https://stiftelsen-amf.se/filmmuseet/

  15. Der er meget at sige om Bjarne Moelvs unægteligt inspirerende og tankevækkende, men ikke altid krystalklare eller uproblematiske bidrag ovenfor. Et par kritiske udpluk:

    – De forudsætninger for den natlige *kuppberedskabsövning*, som BM gengiver, nødvendiggør jo på ingen måde, at en statsminister behøvede at indgå/medvirke?!

    – Hvem bestemte, at øvelsen ”i polisiär och militär regi” skulle finde sted, og hvornår blev beslutningen truffet?

    – Hvordan adskilte den angiveligt vellykkede test nogle år tidligere af samme øvelse sig egentlig fra 1986-originalen? Hvilken af de to versioner var mest hemmelig?

    – Det stærke trusselsbillede mod statsministeren, som skal have fået partikammerater til at iværksætte, eller tage initiativ til, privatovervågning – sikkert på mordaftenen? – og som slet ikke svarer til den officielle påstand om, at kongen, i modsætning til den uinteressante Palme uden farlige fjender, havde et *ständigt hotbild*, blev det da ignoreret af Palme selv?

    – Når det gik som det gik på Tunnelgatan, skyldes det ifølge BM inklusive kilder så i høj grad, at der var to naive fjolser til stede: Statsministeren (uden erkendelse af sin udsatte position) samt grafikeren (uden erkendelse af sin indviklede rolle)?

    Bjarne Moelvs afsnit om Skandiamannen placerer ensidigt denne i en håbløs situation: Han var – ”möjligtvis” – en slags håndlanger inden i en skinmanøvre, som han aldrig selv helt fattede. ‘Tilgiv ham ikke, for han forstod ikke, hvad han gjorde’, lyder den moralske konklusion fra enten BM eller dennes kilder tilsyneladende.
    Hvis Skandiamannen – muligvis, naturligvis – ikke spillede håndlanger, men bare var sig selv den aften og nat, så åbner det jo altså for et scenarie, hvor hans da spontane, ukriminelle adfærd viste sig nyttig for andre, mere tvivlsomme, aktører undervejs eller efterfølgende.

    – Hvis alle overvåger alle, til dels endda uden at vide, hvem de andre er (jf. ”infiltratörer” + ”utbrytare”), hvor bliver så virkeligheden af? Så foreligger der jo ikke bare en spejlsal, men en spejlsal fyldt med forvildede spøgelser, der har mistet det spejlbillede, de hver især kunne kaste engang. Hvilke, om nogen, af de forskellige overvågerlags observationer kan så kaldes virkelige og sande? Er noget af det, som nogen har set, overhovedet sket i nogen objektiv forstand? Og hvem skal da på hvilket grundlag kunne kontrollere, om det er sket?

    En sand postfaktuel verden uden liv, der kun rummer usynlige positioner og magtstrukturer; begærets dunkle endemål

  16. En ordningsfråga. Stundtals är det mycket förkortningar i inläggen, det blir svårt att läsa texten, till exempel WT, skall väl vara walkie-talkie? KP= Krister Petersson? MB?

  17. Ny analys om SE om LAC bandet och Stig E vän Olle madebrink säger nu att det är Sig man hör på LAC bandet

  18. Lite besviken att Moelv inte kan ge oss någon liten bekräftad detalj som visar att det finns åtminstone en möjlighet att hans historia stämmer. Att högstämt yttra att detta är SANNINGEN så länge ingen säger något annat, är ju ett cirkelresonemang.

  19. För bara något årsedan släpptes dokument i JFK mordet. Vad dessa berättade var att amerikanska myndigheter hade haft Oswald under bevakning fram till 3 dagar innan mordet. Ur denna pinsamhet och oerhörda fadäs kom många märkligheter och bröd till teorier. Kan det vara samma med MOP? SÄPO och ytterst ansvariga lekte Kupp i stan och samtidigt händer det på riktigt. Känns som ett Oswald läge. Gå ut och berätta allt och få stå med total skam och även ett stort nedsatt förtroende i omvärldens ögon? Eller köra på och försvåra, obstruera så villospår så ens inkompetens försvinner?

  20. Jag har tyvärr inte tid att skriva flera A4-sidor när det gäller tankar kring palmemordet och uppgifter om en kuppförsvarsövning i området.

    Det blir en kortis, kommentera gärna.

    Gärningsmannen hade information om att statsministern skulle sakna livvaktsskydd under kvällen.
    Vem hade läckt?

  21. Är det inte dags att börja reda ut alla begreppen/härvan nu?

    Efter att KP & co nu lagt ner utredningen – fick de också, slutligen, reda på att det faktiskt varit en beredskapsövning den kvällen/natten, men kanske inte att det inom ramen för detta med största sannolikhet fanns ett slags infiltrerande attentatsgrupp, kanske med ‘utländsk’ hjälp/stöd, som faktiskt genomförde MOP på riktigt, men att detta var en ”no go-zone”? Ville man egentligen att svenska folket slutligen skulle få en inblick i ett väldigt intrikat regisserat scenario? Var det detta man ville att folk ”skulle förstå”? Fick man order om ”locket på” till syvende och sist? Var det därför allt ‘föll platt’ till slut? (Och är det därför sådana som MB inte vågar tala klarspråk, utan berättar så mycket ¨som går¨?). Och att man kanske tror/hoppas på att alla ”privatspanare” gemensamt slutligen ska kunna lägga det övergripande pusslet via det numera öppna förundersökningsmaterialet? Så att ingen kan sägas ha ”tjallat” inom berörda kretsar (det var det här med att det är svårare att avslöja många än ett fåtal…).

    Det skulle förklara så väldigt mycket konstigheter med olika slags ‘aktörer’, händelser, WT:s, iaktagelser, etc., etc., både före (t.ex. den stora ”narkotika-spaningen” som ägde rum timmarna innan på Tunnelgatan, och där poliser under ledning av en kvinna, utan deras befäls vetskap. deltog, och ”någon försvann”) och efter mordet, genom alla år. Och kanske även därför som Mårten, Joakim och Mattias Palme för alltid håller god min i elakt spel. De vet kanske redan vad som egentligen hände den kvällen (precis som LP kanske också gjorde, men hon ville kanske då skydda resten av familjen, och kanske även ”Sverige”…). När det nu inte gick att fästa MOP på CP (som kanske, på sitt eget förslagna sätt, gjorde egna ‘undersökningar’ efter att han slutligen friats…), PKK, eller någon annan så passar Skandiamannen – som kanske på något sett hade något slags roll i ‘det hela’, men absolut inte sköt OP – utmärkt in som ‘scapegoat’, eller ”Patsy” som det mer etablerade uttrycket lyder ifrån det stora landet i väster – som hand i handske för detta.

    Anders Nilsson, som uppenbarligen har en del erfarenheter, har en del intressanta vinklingar på det hela, och Stefan Jonson kanske då är ‘spot on’ med dessa korta rader: ”SÄPO och ytterst ansvariga lekte Kupp i stan och samtidigt händer det på riktigt”. Och vad skulle man då göra: ”Gå ut och berätta allt och få stå med total skam och även ett stort nedsatt förtroende i omvärldens ögon? Eller köra på och försvåra, obstruera så villospår så ens inkompetens försvinner?”

    Det skulle förklara alla motstridiga uppgifter om vart ledande SÄPO-tjänstemän befann sig, och vad de gjorde den natten, och även varför denna hemlighet med alla till buds stående medel måste undergå en total ”Mörkläggning”, och att det rått total tystnad för att, som Gunnar P skriver ovan: ”ju större en sammansvärjning är desto svårare blir för en enskild att bryta tystnaden.” Kanske var det detta som Carl Lidbom också visste, och därför uttryckte som att ”det kanske är bättre ifall MOP aldrig klaras upp”? För att det, som Hans Holmér uttryckte det: ”skulle förändra Sverige i grunden”?

    Kanske var det verkligen ett ”Gustav III-scenario” som utspelades den kvällen/natten? Fast med så många fler, i vart fall indirekt, inblandade, som så småningom förstått vad som antagligen verkligen hände, men inget någon kan/vågar göra/säga något om i efterhand?

    Vad säger du GW? Vågar du?

    1. Jag gissar att du menar Bjarne Moelv när du skriver MB. Förtydliga annars. Och låt oss undvika onödigt kryptiska förkortningar.

      Och apropå din avslutande fråga: för min del vågar jag inte säga vad som kan ha skett, helt enkelt för att jag inte vet. Vi har ett antal pusselbitar och saknar andra. Dessutom kan vi sitta med bitar som egentligen inte hör till pusslet utan som bara leder oss på fel spår. Det har ned andra ord inte gått att lägga pusslet färdigt. Än så länge.

      1. Jag menar förstås Bjarne Moelv när jag skrev MB. Tack Gunnar!

        Och visst kan jag (också) sluta använda kryptiska förkortningar – det är bara det att det har använts för att ‘skydda’ någons fulla namn (som kanske inte varit ”offentlig person”), och sedan har det fortsatt så, och jag har inte varit ensam i detta (förstår att du inte heller syftar till att jag skulle varit det, men vill ändå understryka det).

        Nej, jag vågar inte heller säga vad som kan ha skett. Vågar någon? Det var mer en ‘generell önskan’ om att skingra dimmorna nu (från en trött hjärna på kvällskvisten). Det har under åren framkommit, och framkommer nu mer och mer, ‘material’ som tyder på att det faktiskt försiggick något slags ‘extraordinära aktiviteter’ i närheten av dessa kvarter den kvällen. Och frågetecknen är många, och det är många personers ageranden man kan ifrågasätta. Mycket tyder på att det faktiskt rörde sig om något slags ”konspiration” – hur föraktfullt man än vill försöka få det att det låta.

        Frågan är bara vem som gjorde vad? Får vi någonsin reda på det? Kan det frisläppta förundersökningsmaterialet hjälpa oss till det? Kommer fler ‘aktörer’ att avslöja mer om vad som faktiskt skedde den kvällen?

        Idag står en artikel i Expressen om Carl Bildts ”närmaste man”, Lars Christiansson som är lite intressant. Det visar på att Krister Petersson & hans manskap i vart fall gått lite utanför ”boxen” i sitt detektivarbete:

        https://www.expressen.se/nyheter/palme-utredarna-forhorde-bildts-nara-medarbetare-om-hemliga-natverket/

        Vi får väl bara bida vår tid och hoppas och se då.

        1. Ja, Expressenartikeln är läsvärd, både för att den illustrerar att utredarna i alla fall gjort en del försök att kontrollera det möjliga sambandet mellan Stay Behindnätverket och mordet och dels för att det framgår att Skandiahuset fungerade som ett centrum för politiska aktiviteter avsedda att bekämpa ”vänsteropinionen” i Sverige.

          Rent konkret nämns en struktur kallad SK-gruppen, inspirerad av finansmannen Marcus Wallenberg (han som var född 1899). Missa inte länken till en text i Dagens Nyheter från 2015 (bakom betalvägg). Det är en dödsruna över Toivo Sibirzeff, en av Marcus Wallenbergs nära medarbetare, som spelade en roll i SK-gruppen. Författaren till dödsrunan, Mats Hasselquist som var samordnare i gruppen, namnger ett antal tunga näringslivsprofiler som varit inblandade och tillägger: ”SK-gruppen lever i dag vidare med ännu skickligare informatörer. Allt sker under den klassiska Wallenbergdevisen ”Att vara men inte synas”. Det är svårt. Men det har fungerat väl i nästan 50 år!”

          1. ”Ännu skickligare informatörer” minsann. Det ska förstås läsas ännu skickligare propagandister men i sak är det ju korrekt. Man tog ju regeringsmakten med Per Schlingmann vid det propagandistiska rodret. Som en följd av det kunde vi t ex se Fredrik Reinfeldt höja näven under en debatt inför valet och deklarera att ”det var händer som byggde det här landet Göran Persson”.
            Det anmärkningsvärda och rentav skrämmande med citatet är att Mats Hasselquist anser att icke-transparenta och antidemokratiska strukturer är något att lyfta fram och hylla.
            Lars Christiansson har varit en av dessa näringslivets lakejer och det är ur det perspektivet man får tolka det han nu säger till Expressen.
            ”Tolv marinofficerare valde att lyfta på locket och tala klartext om hur de såg på Palme.” säger Christiansson. Åtminstone en av officerarna Tommy Åsman, dåvarande örlogskapten har en avvikande uppfattning. Han anser att SvD var drivande i att piska upp hatstämningen mot Palme och beskriver sig som vilseförd. ”Tidningens kampanj slog tillbaka mot oss officerare” säger Åsman.
            Det finns en intervju med Åsman i Sydöstran men den är tyvärr inte längre tillgänglig.

            1. Enligt vad jag har läst var det Christiansson och Hans von Hofsten som tog initiativ till officersupproret, och de övriga officerarna blev endast uppringda och tillfrågade om de höll med. Och när de höll med framställdes det hela på så sätt att läsaren kunde tro att de tolv officerarna gemensamt tagit initiativet. Och sedan följde i SvD beskyllningar om att Palme var på väg att sälja ut Sverige till Sovjet.

              I artikeln framgår det att Christiansson hade goda kontakter med personer inom Stay Behind, vilket jag länge misstänkt, och även med Wallenbergarna och på Industriförbundet, där t.ex. PG Vinge och Bertil Wedin var verksamma. Och han skrev artiklar som pekade ut Sovjet som ansvarigt för ubåtarna och kritiserade Palme för en alltför slapp attityd gentemot Sovjet samtidigt som vännen Bildt förde denna politik i Riksdagen.

              Det ger för mig en rätt tydlig bild av att man i Stay Behind-kretsar förde en utstuderad kamp mot Palme. Och efter en väl utförd kamp mot den påstådde landsförrädaren Palme fick Christiansson jobb som pressekreterare åt Bildt. Som en belöning från Bildt, som själv i Ubåtsskyddskommissionen 1982 och 1983 drev linjen att peka ut Sovjet och även reste till USA och berättade om kommissionens slutsatser?

  22. Muhamed Latiff Abtil Rachim.
    En namngiven statsministermördare i ett långt och ytterst intressant inlägg av Anders Jallai.
    Alla som haft tid och ork att lägga energi på stackars S.E. bör nog ta sig en ordentlig funderare på ett sällan debatterat spår. I skenet av Palme som…tja proamerikan verkandes i en politisk rödfärgad miljö så blir ett sovjetstyrt mord än tydligare enl. mig.
    https://www.jallai.se/2020/07/sovjet-styrde-mordet-pa-olof-palme/

    1. Namnet på en tänkt gärningsman, som nämns av Jallai här, dyker upp även i denna artikel. Fast här påstås, i motsats till i Anders Jallais slutsats att Olof Palme i grund och botten var ”USA-vänlig/orienterad”, istället att Olof Palme var Sovjet-spion. Så splittrat kan det alltså vara (det finns mycket i nedanstående artikel som i vart fall jag tycker låter väldigt konstigt, men läs själv!). Här nämns även ett ”möte i England under 1985” där det diskuterades hur man skulle kunna misskreditera/få bort Olof Palme, men att detta läckte ut till Sovjet som då beslöt sig för att ‘ta bort’ en av sina egna ‘agenter’… (Skulle detta då ha varit mötet hos en svensk ‘näringslivsprofil’ som det diskuterats om så många gånger förr, där några svenska näringslivsrepresentanter samt någon militär/polis-person också sägs ha deltagit?).

      En sak till som förundrar i denna artikel. Här sägs då att värdinnan till den lägenhet som den förmodade mördaren boddes hos i dennes rum hade hittat en karta över Sveavägen, med både Grand och Tunnelgatan utmärkta, INNAN mordet skedde (och att hon då blev rädd och kontaktade en socialdemokratisk vännina som i sin tur kontaktade Hans Holmér). Hur skulle det kunna vara möjligt?

      Det här luktar ”desinformation”, tycker jag.

      http://hagenbo.blogspot.com/2016/01/om-mordet-pa-olof-plame.html

      1. Min åsikt är att Jallais resonemang i sin artikel kring O.P. är fullt logisk. Detta är kanske det spår som ventilerats minst.

  23. Poängen med det här var att visa att detta var en överstelöjtnant (med reservation om ifall det nu är samma person i artikeln och videon!) som faktiskt undervisat vid försvarshögskolan! Och som då har den här synen på ”saker & ting”. Är det någon mer än jag som blir aningen ‘mörkrädd’, och som undrar över hur det ser/såg ut bland övrigt officersmaterial i Sverige? Det finns förstås alla de slag av personer/personligheter på de flesta ställen i samhället, men om en sådan här personlighet t.o.m. undervisar/undervisade vid svenska försvarshögskolan, då kan man (i vart fall jag) bli mer än bara lite fundersam. Vilken syn är det då som de utbildade får/fick med sig på ”saker & ting” i vårt samhälle? Det tangerar väl Lars Christianssons utfästelser i Expressen-artikeln från igår en del… Hur var det nu? ”Att verka men inte synas”…

  24. Vi utgår i från att Bjarne Moelv har en trovärdig källa, som påstår att det pågick en hemlig kuppförsvarsövning i city, natten mot lördagen den 1 mars. En stor övning av militärer och poliser skulle väcka stor uppmärksamhet, talar för en mindre övning. Vem hade befälet över övningen? Troligtvis militären som hade kunskap och kapacitet?

    Övningen genomfördes förmodligen i form av ”tårtbitar” innebar att deltagarna inte någon större kunskap och insyn, hur dom andra deltagarna skulle agera, endast fåtal befäl i toppen hade kontroll och överblick. En klassisk organisationsform inom underrättelsetjänsten?
    Hur kommunicerade deltagarna med varandra i city? Ropade till varandra från gathörnen? Använde visselpipor? Brevduvor? jag tror att dom använde walkie-talkie, eftersom flera vittnen har observerat personer med walkie-talkie.

    Jag har inte alla klockslag i huvudet, någongång mellan kl 22.00-22.30, försöker ett par Sven och Berith parkera sin bil på Norra Latins skolgård, dom blir avisade av en person
    med walkie-talkie liknade föremål i handen.

    Under kvällen observerar en mamma och son från lägenheten vid olika tidpunkter, en man med walkie-talkie nere på Tunnelgatan (jag tror att mamman och son, bodde på Tunnelgatan nr 12, 14 eller 6, ytterligare ett felra vittne har gjort samma iaktagelse på Tunnelgatan.

    Tre minuter efter mordet (?), observerar vittnet, Skelleftehamnsmannen, en man som står i korsningen, Tunnelgatan och Olofsgatan, håller en walkie-talkie i handen, säger ”Das auto, das auto”

    Ett par har spelat bingo under kvällen vid Hötorgets t-banestation, närheten där coop har sin butik? Paret lämnar lokalen några minuter efter mordet och är på väg till sin bil som står parkerad på Oxtorget eller dess närhet, stöter på en man som är väg från mordplatsen, bärande på en walki-talki, en röd boll på antennen (storlek som en pingisboll)

    Gunnar Wall har skrivit följande på sin egen blogg 15 juni 2020:

    Om det inte var mördaren som sprang där, vilket är fullt möjligt att det inte var, kan man tänka sig att väskan var avsedd för en walkie-talkie. Det finns ju mycket som pekar på att ett antal personer med sådan utrustning befann sig i närområdet. Vad de än gjorde där är det ju ganska lätt att tänka sig att det blev en väldig fart på dem så fort de fått klart för sig att Olof Palme just blivit skjuten.

    Jag brukar hänvisa till Dag Anderssons kommentarer om hur angeläget det var att få klarhet om dessa walkie-talkieobservationer. Men låt mig den här gången i stället påminna om vad Stig Edqvist sa till mig när jag talade med honom 2010.

    Jag citerar ur min bok Mordgåtan Olof Palme:

    Till exempel finns det en iakttagelse som har gjorts av ett par, Magnus P och hans hustru. De har varit och spelat bingo i en lokal under Kungsgatan och befinner sig på Oxtorgsgatan på väg till sin bil när en man med walkie-talkie passerar dem. Det är några minuter efter mordet. Båda makarna ser mannen, Magnus ser hans walkie talkie medan hustrun enbart ser antennen. De gör sin observation på en plats ungefär 200 meter från mordplatsen. Magnus P kan senare beskriva walkie-talkien på ett ganska detaljerat sätt och gör tydligen ett gott intryck när han lämnar sina uppgifter till polisen. Tipsmottagaren noterar särskilt att Magnus är ”ett trovärdigt vittne”.
    Samma omdöme om parets iakttagelse har Stig Edqvist när jag frågar honom om walkie-talkietipsen. Han kommer särskilt ihåg just den här observationen på väg från bingohallen.
    ”Det var en väldigt trovärdig berättelse. Ibland stöter man på uppgifter som stör en och som man inte får någon förklaring till. Och det där är en sådan”, säger Edqvist.
    Edqvist har själv talat med Magnus hustru, visar det sig.
    ”Historien som hon lämnade är ganska tydlig. Den är som den är. Och någon förklaring har i varje fall inte jag hittat i utredningen.”
    Så långt Mordgåtan Olof Palme (sid 133-34).

    Granskningskommissionen som också tar upp Magnus P:s observation skriver att mannen han såg rörde sig i riktning bort från mordplatsen och att han ”gick fort och målmedvetet.” (GrK sid 407). Det bör vara ungefär samtidigt som Yvonne N gör sin observation, med all sannolikhet av en helt annan man som dock också har bråttom bort från mordplatsen.

    Ungefär i samma veva lämnar pressfotografen Åke M också Tennstopet för att gå på sitt nattpasset, (han är nykter), bilen står parkerad på Dalagatan söderut, intill Eastman institutet. Åke M knäpper på polisradion, ca 7-8 minuter efter mordet.

    Den legendariska ordväxlingen som fotografen Åke M rapporterat att han snappat upp i sin polisradio har i olika sammanhang uppmärksammats av journalisten Lars Borgnäs, bland annat i hans bok ”En iskall vind drog genom Sverige”, sid 444-49.
    Först hörs en röst: ”Hallå där uppe, hur är det?”
    En annan röst svarar: ”För jävligt kallt.”
    Första rösten: ”Statsministern skjuten.”
    Den vittnesuppgiften är fortfarande lika oförklarad som alla andra tips om hemlig radiotrafik. Men det finns inga särskilda skäl att avvisa Åke M:s uppgifter. De tas också upp i Granskningskommissionens betänkande, där det tydligt framgår att det från den tidiga Palmeutredningens sida fanns en uppenbar och svårförklarlig ovilja att ta till sig vad Åke berättat. Se sid 397-98.

    (Källa: Gunnar Wall har skrivit ett eget inlägg på bloggen, 2016)

    Två dagar efter mordet , söndagen den 2 mars, hittar några killar en walkie-talkie utmed Justas backe

    Jag har läst någonstans, kommer tyvärr inte ihåg källan. En kvinna tittar ut genom sitt lägenhetsfönster på Drottninggatan, kvarteret mellan Tunnelgatan och Adolf Fredriks Kyrkogatan, (närheten av Centralbadets park?), ser en polisbil, hör ett anrop, polisbilen försvinner snabbt från platsen

    Det finns flera frågor som behöver besvaras: har polisen och militären informerat palmeutredning om att det genomfördes en kuppövning med walkie-talkie i city?

  25. Något som talar mot att Holmer är del av en mörkläggningskampanj av polisspåret är att han tagit fasta på alla dessa walkie-talkieiakttagelser. Något som senare utredare sopat under mattan. Visserligen härleder han inte dessa till poliser men genom att sätta fokus på dessa riskerar han att folk kan börja tänka i en sådan riktning. Någon som har några tankar kring detta?

    1. Holmér tar inte fasta på walkie-talkieoibservationerna. Han efterlyser Skelleftehamnsmannen på sina presskonferenser men utan att berätta för allmänheten att det handlar om en walkie-talkieiakttagelse. Det är möjligt att han vill ha kontakt med uppgiftslämnaren, som han kanske tar på allvar, innan denne vänder sig till tidningarna. (Skelleftehamnsmannen hör inte av sig till utredarna och lite senare i mars får journalister reda på att det handlar om en walkie-talkieobservation.)

      Holmérs intresse för att ta till sig walkie-talkieobservationer från vittnen som valt att framträda för polisen är annars inte påfallande. Vittnet Ulla S som tidigt berättade om två iakttagelser i Gamla Stan av män med walkie-talkies väljer han att avfärda. I sin bok Olof Palme är skjutenkallar han henne Inga Elisabeth Larsson. Han beskriver hennes iakttagelser och kommenterar:

      ”När hon skall beskriva radioapparaterna närmare, står det klart att vad hon än har sett inte är det några walkie-talkies. Hela tiden ändrar hon sin berättelse och hennes uppgifter är så detaljerade att de väcker misstro hos polisens förhörsledare, ty det är med vittnesmål som så mycket annat. Lagom är bäst.” (Sid 109-110)

      Det kan noteras att senare tiders utredare tycks ha dragit helt andra slutsatser av det vittnesmålet, se den här artikeln i Aftonbladet om en genomgång av walkie-talkieobservationerna som Palmegruppen gjorde 2017.

      Holmér var, som vi vet, ute efter att lansera lösningen att det var en mordkonspiration från den kurdiska organisationen PKK:s sida och att Palme övervakades av ett antal personer från PKK under mordkvällen. Walkie-talkieobservationerna och andra vittnesmål om radiotrafik borde därför ha varit centrala i det polisarbete han ledde. Men så var det inte, gissningsvis för att de inte passade in i PKK-scenariot. Notera till exempel hur DN-fotografen Åke M:s dramatiska vittnesuppgifter mer eller mindre ignorerades av Palmeutredarna, se Granskningskommissionen sid 397-398.

      1. Mycket spännande att följa din blogg just nu. Mycket intressant som kommer upp och bara hoppas att tiden är mogen för folk som ev. vill berätta mer nu. Det är 34 år sedan nu så tiden har väl läkt det mesta får man hoppas.
        Tror det kommer fram mycket man kan se och dra i när man läser det som man nu kan begära ut.

      2. Samtidigt bör det påpekas att spaningsledningen redan i mitten av mars 1986 faktiskt distribuerade flygblad i kvarteren kring mordplatsen, där man särskilt efterlyste observationer av walkie-talkies. Det borde ändå innebära att utredningsåtgärden var sanktionerad av Holmér. Det skrevs också om denna efterlysning i pressen, bland annat prydde flygbladet Svenska Dagbladets förstasida. Skriverierna lär i sin tur ha alstrat fler tips om observationer av det här slaget. Men ganska snart under våren framgår det av förhören att vissa av utredarna mest tycks vara intresserade av huruvida iakttagelserna kunde kopplas till kurder eller inte.

  26. (en kreativ tanke:)
    Om polis/militär övade kuppförsvar mordnatten, då kanske denna (simulerade?) övning var ett bra sätt att lätt/smart få med Stig Engström ”på tåget” att delta i denna övning. Med tanke på SE:s tidigare intresse i Civilförsvaret resp. skytteförening. Isf. borde han blivit stolt och känt sig viktig i denna militär-roll.
    Men ist. hamnade han i den baksluga planlagda rollen som det perfekta villospårsvittnet/vittne/GM och försökte då kaotiskt och förvirrat öppet bedyra sin oskuld som därmed bara blev värre och värre ju mer han försökte…
    Liksom Christer Petterssons roll som syndabock gick han, trots sin oskuld, genom förundersökningen som ett ‘spöke’ resten av sitt liv. Där både SE och Chr. P. ”var bra att ta fram ur garderoben i förundersökning. när det hettade till” (men Vem inom ‘polisspåret” har denna frihet/kunskap i PU, att utföra dessa befogenheter i förundersökningen och samtidigt friheten att gå in i den för att ändra/förvanska ?)

    (även höga militära/polisiära befäl kan ju, förda bakom ljuset, och lurade in på samma sluga vis i denna kuppövning, som ”medresenärer på samma tåg” eller av eget Palmehat gått med i den slutna gruppen som medhjälpare i mop? (och sen är de fast i tystnadens ‘mantra’??)

    (kan detta vara rättssäkerhet i gungningt?)
    Sthlms Försvarsskytteförening, där 8st poliser/militärer deltog, som på ett eller annat sätt har en roll i anslutning till mordet, Både INNAN och EFTER mordet inom vår pågående rättsapparat/rättssäkerhet.
    Där följande tre poliser som var med på Försvarsskytteföreningens lista, verkar vara ngt att reflektera över i rättssäker vinkel:

    /GW: Här har jag tagit bort ett kort avsnitt om två identifierbara personer eftersom jag menar att de pekas ut för inblandning i mordet på alltför vaga grunder./

    C-G Östling vapenkunnig expert utsedd av Holmer, även han var inne på förhör hos PU men sekretessbel.
    Han var ”het”i utredn. sommaren (juli) – 88 I samband med att Chr. Pettersson häktades av Thure Nässe’n dec – 88 OCH likaså samma år- 88 (våren) häktades/åtalades de båda läkarna ”obducenten/allmänläkaren” i Catrin da Costa styckmordet.(Med gemensam åkl. Anders Helin i båda fallen! .) Samt att fram till april – 88 handhar inte PU, utan SÄPO, allt som handlar om’ polisens inblandning’ i mop
    (Så många besynnerliga händelser tillsammans, kan väl inte vara slumpen eller bara att Gilla Läget borde ingå i den rullande planen. ”polisspåret” efter mop?)

    Och apropå SÄPO:
    Politikervännen Holmer borde varit mer ifrågasatt (med på samma planlagda/anstiftade ”tåg-resa”?! )
    Han satt ju på 3 st stolar samtidigt som han inte kunde haft befogenhet till enbart själv. Som spaningsledare, förundersökningsledare OCH länspolismästare. (Borde inte denna Roll annars letts av en åklagare ist. blev dessa bakbundna i detta listiga/beräknande drag av ngn i ledande position med insyn. ?) Likt ”Kejsarens Nya Kläder” fick ju åkl. tyst/snällt bara titta på utan ngr. anspråk på utredn!
    Holmer var ju även nära vän med statsråden i regeringen , inkl. en uppbackning av vissa där också. (Ebbe K. också med på samma”tåg”) .

    Vem kunde hålla Holmer om ryggen, så ingen tillsyningsfunktion fick insyn?!

    Och Varför blev både Chr. P och läkarna först fällda i rätten och sedan friade ?(bra att ta fram i utredningen om det hettar till för ngn medhjälp. /GM )
    Kan det vara som journl. /författaren Stieg Larsson pekade på, innan han dog, att Palmemordet och Catharina da Costa hade ngt. samband!?
    Mycket pekar på detta, att Palmes GM gömmer sig inom ramarna ”Män som hatar kvinnor”
    ((GM kan ju då finnas inom kallafallgruppens dna register, och isf. då lever han och går mitt ibland oss? )) etc. etc.
    En annan fråga är: Varför avled följande 3st personer som i ett konstigt modus operandi mönster… :(eliminerades de (?) var de obekväma(?) var de förbrukade(?) )
    *Christer Pettersson dog Sept 2004
    *Stieg Larsson dog nov 2004
    *Solvallakungen dog nov 2004(penningtvätt)
    (( där alla tre var nära vänner med (”dörrvakten”?) Robert Aschberg))

    Det finns så många kreativa frågor utan svar, i denna kokande gryta, där sleven fortf. glöder…

    Vänligen: ”och med dessa påståenden vågar jag även påstå:” att peka ut SE som GM är tragiskt och sorgligt tycker jag 😪när motivet tycks vara en mångårig militär/polisiär välplanerad ren ondska inom samhällets högsta rang/ranger” …

    1. Ann-Christine Sjöstedt, din kommentar innehåller för all del en del intressanta tankegångar. Men du tillåter dig att vara spekulativ på ett sätt som ligger utanför den diskussion jag vill ge plats för här på bloggen, just eftersom du kommer med långtgående allvarliga påståenden om enskilda personer utan att underbygga dem.

      Det kan vara bra med kreativa tankar, och jag väljer den här gången att publicera din kommentar om än med korta strykningar. Men jag kan vara hårdare en annan gång.

  27. På det gamla analoga 80-talet har jag hört att avlyssningssäkrade walkie-talkies använde en teknik som kallades ”frekvens-hoppning.” Som jag förstått innebär detta att sändare och mottagare byter frekvens såpass ofta att ingen som inte känner till mönstret för frekvensbyte kan avlyssna ett samtal. Kan ett sådant nätverk bestå av endast enskilda apparater eller krävs någon form av sambandscentral. Kan i så fall vindsrummet i detta reportage vara en sambandscentral for ett walkie-talkienätverk?

    1. Jag kan inte svara på frågan. Däremot kan det ju vara en intressant sak att notera att frekvenshoppande walkie-talkies ingick i den typ av materiel som Hans Holmér lät köpa in till Palmeutredningen utanför alla normala inköpsrutiner.

      Jag citerar ur min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Vi kommer in mitt i ett avsnitt som bland annat handlar om Per-Ola K, Ebbe Carlssons livvakt som fastnade i tullen den 1 juni 1988 med en billast avlyssningsutrustning:

      När smuggelutredarna började syna Per-Ola K i sömmarna fann de till sin häpnad att inte heller hans tidigare uppdrag för Hans Holmér hade varit ett normalt livvaktsjobb. I affärshandlingar som de hittade framgick det att PO gått under den välklingande titeln ”First Equipment Officer”, materielchef, åt spaningsledaren.

      I den positionen hade han på Holmérs uppdrag – och helt vid sidan av polisens normala inköpsorganisation – gjort ett antal mer eller mindre märkliga beställningar till Palmeutredningen. Alla beställningarna gjordes hos ett enda företag som gick under namnet Strateg Protector AB. Det var alldeles nybildat och drevs av en före detta polis, ”Ö”, och en före detta militär, ”G”.

      Företagets huvudsakliga inriktning var på vapen men det förmedlade också olika typer av säkerhetsutrustning.

      Under några månaders tid, med start hösten -86, beställde Per-Ola K varor och tjänster för bortåt 1,2 miljoner kronor. Det visade sig senare att företagets totala fakturerade försäljning under räkenskapsåret 1986-87 inte uppgick till mer än 1,4 miljoner. Det var alltså i allt väsentligt polisens inköp som höll Strateg Protector under armarna.

      Vad var det då Holmér och P-O köpte?

      Den dyraste posten, mer än 620 000 kronor, gällde installationen av pansarglas i Palmerummet.

      Annat som inhandlades var:

      – frekvenshoppande walkie-talkies av en typ som används av CIA och
      FBI och som inte kan avlyssnas;

      – ”track-finders” – signalsändare som kan fästas på en person eller på
      en bil och till exempel användas vid skuggningar;

      – skottsäkra västar;

      – samt slutligen – och mest spektakulärt – fem k-pistar åt livvakterna. En av dem var inbyggd i en dokumentportfölj och hade avtryckare i bärhandtaget.

      Det är ingen överdrift att säga att det gick informellt till när Holmér lät Per-Ola K sköta dessa inköp. Och kritiken från såväl riksrevisionsverket som justitieombudsmannen blev med tiden mycket hård.

      1. Frekvenshoppning användes ju och fungerade väl utmärkt när u137 gick på grund och Sverige såg till att störa ut samtalen som fördes mellan sovjet och ubåten som skulle hämtas när ryssarna började prata i koder.

        KGB agenten i Sverige som blev punktmarkerad av Säpo sa ngt jag hajade till på. Ytterst Fritt citerat
        ”De visste om mig, jag visste om dom, det var alltid ett spel om vem som var smartast.”

        Kan det varit ett liknade scenario i mop?

      2. Intressant att HH och Ö hade en förkärlek för dessa prylar. Har alltid grubblat på vad radiosändningen från detta vindsrum kan ha varit. Att det inte har med mordet att göra tycker jag är uteslutet med tanke på tidpunkten och på vem som senare flyttade in där.

        1. Du bör nog vara försiktig att dra såna där analyser.
          Bara för att en människa flyttar in i en lägenhet där det sägs varit radiosändningar en natt är väl som att säga att man bidragit till att mördat en person för att man flyttar in i en lägenhet där det förekommit ngn form av ”kriminalitet”. Även om det förekommit radiosändningar och om den som flyttar in haft samma intresse så betyder det inte att man har ngt som helst med mordet att göra. Det förekom vare sig man vill tro det eller inte radiosignaler och kommunikation i världen den 28 februari 23:23 1986 som inte hade med mordet att göra. Koka gröt på körsbär man hittar kan man göra om man vill ha en god körbärsgröt. Inte annars.
          Tycker vi alla bör var än mer försiktig och tänka än mer på vad man skriver om personer nu när alla förhör är släppta (säkert till flesta förhördas suck) vi har ett ansvar att tänka till en än en gång nu när vi fått det ”förtroende” i det öppna samhälle vi har. Missbruka inte öppenheten nu i form av spekulationer. Iaf offentligt. Ser en fara i att helt oskyldiga som fått slita onödigt redan får det än värre speciellt nu när Svenskarna få va domstol och beställa allt möjligt.
          Rimligt resonerat? Man får gå till botten och göra det rejält om man hittat ngt vettigt. Det var länge sedan och är offentligt men för vissa läker aldrig vissa sår. Just Keep in mind att den natten förändrades livet för många för alltid om det bara var så att man var en patrullerande polis eller satt på Mon Cherie och hejade på en social människa i rock. Eller om man satt i ”fel” bil eller hade ”fel” befattning eller ”fel biobiljett” eller gick ”fel väg” hem.

          1. Jag kan bara instämma i att vi bör spekulera med återhållsamhet, särskilt när det gäller utpekande av personer för inblandning i mordet. Det är förstås omöjligt att föra en diskussion om Palmeutredningen utan att komma in på resonemang som berör skuldfrågan. Men just därför är det viktigt att diskutera med ansvar.

        2. Att C-G Ö flyttade in i lägenheten kan under vissa omständigheter vara intressant.
          De frågor som måste besvaras är
          Hur fick han till gång till lägenheten? Genom bostadskön? Genom känningar hos hyresvärden som gått att spåra så långt tillbaka som till MOP – d.v.s. 2 år?
          Köpte han den på öppen budgivning i form av bostadsrätt?
          Endast om han direkt eller indirekt haft känningar hos hyresvärden kan det vara intressant, annars inte.

  28. Bjarne Moelv skriver följande:
    ”Övningsförutsättningarna beskriver ett läge där en hög politiker, ämbetsman eller militär hotas till livet av en stadsgerilla.”

    Svar:
    En tungt beväpnad, och farlig, statlig gerilla är ju inte nödvändigtvis svensk. Eller ja delvis svensk.
    Till exempel i Stockholm befann sig vid tiden för mordet många statligt anställda mördare.

    Hans Holmer:
    – “Det är en statlig gerilla som har dödat Olof Palme.” (DN 28/8 -86)

    Wikipedia:
    -”As many Yugoslav gangsters, he was employed by the Yugoslav SDB for the purpose of eliminating political dissidents.”

    Källor:
    hqttps://m.youtube.com/watch?v=PztO5zWtyVo

    https://en.m.wikipedia.org/wiki/Ratko_Đokić

    1. Hej!
      Kan du förklara närmare, vad Hans Holmér menar med att en stadsgerilla har dödat Olof Palme?
      DN 28/8-86

      1. Hejsan RC!
        Jag tror att din fråga riktar sig till mig?
        Svaret är att Hans Holmér fällde just den kommentaren i Dagens Nyheter den 28/8-86.

        Moelv kan mycket möjligt ha rätt i att det pågick en militär övning just då Olof Palme mördades.

        En källa beskriver följande:
        Citat
        06.00: ”Fick beskedet i stabstältet”
        SvD-läsaren Magnus Wallin gjorde militärtjänst när beskedet kom: ”Vi låg i fält med full stridsmundering utanför Märsta. Jag var under övningen befäl över cirka 50 kabeldragare, ungefär 6 grupper. Vid 6-tiden gick jag in i stabstältet för kaffe. Då fick jag beskedet att Palme var skjuten och hade avlidit. Vi hade uppställning av manskapet vid 7.30-tiden. Då jag meddelade att Palme var död så var det ingen som trodde mig först. Till saken hör att våra övningar alltid startade med att statsledningen mördades. Vi var förvånade att vi inte blev satte i direkt stridsberedskap och utkommenderade att stoppa alla bilar mot Arlanda”.

        https://www.svd.se/vittnesmalen-fran-mordnatten-nagon-ville-doda-sverige

  29. Intressant information då får alla walkie talkie observationer äntligen en förklaring. Tror det finns en stor chans att delar av denna övning har en del i MOP. Verkar som om flera av de sk terrordåd som vid närmare granskning visar sig vara iscensatta jobbar på samma sätt. Dvs det förekommer en övning i nära anslutning till händelsen och övningen spelar en viktig roll. Som alla underrättelse operationer är de som ingår i den inte medvetna om hela scenariet utan vet bara så mycket som just deras roll kräver.

  30. Länsrättens spåret kört i botten?

    Det finns skäl som talar för att gärningsmannen inte agerade inom inhemsk konspiration, det skulle i så fall ha läckt. Gärningsmannen tillhörde inte någon utländsk konspiration eftersom det krävdes en ”längre startsträcka”, stor lokalkännedom kring mordplatsen, Tunnelgatan, österut, Luntmakargatan, trappor upp mot Malmskillnadsgatan, tillgång till hyrbilar, tillgång lägenheter, falska pass mm

    Gärningsmannen visste att paret Palme, skulle promenera på Sveavägens östra trottoar? Gärningsmannen visste att paret Palme saknade livvakter?

    En hypotes: gärningsmannen arbetade nära Lisbeth Palmes arbetsplats? Gärningsmannen vill ha en ”hållhake” på statsminister Palme? Första hand utpressning, pengar? Andra hand att döda statsministern och fru Palme ?

    Jag har läst Gunnar Walls bok ”Konspiration Olof Palme” vid tre tillfällen, boken är väldigt intressant, välskriven, omfattande research. Jag har en dålig vana att läsa texter fort, nackdelen är jag missar viktiga uppgifter. Eller för att använda uttrycket ”djävulen sitter i detaljerna”. Jag har under senare tid, läst om kapitlet ”Lockad i fällan?”.

    Om jag inte missminner mig, så hade statsminister Olof Palme överklagat ett taxerings-beslut, hos länsrätten som hade kopplingar till Harvard-affären (?). Olof Palme hade föreläst vid Harvard, avstått föreläsningsarvode, det innebar att äldsta sonen, kunde studera en termin under förmånliga villkor
    (Rätta mig om jag har fel?).

    Lisbeth Palme arbetade med barnomsorgsfrågor inom Stockholms socialförvaltning, adress Torkel Knutssonsgatan nr 20, även kallad Södra nämndhuset (Södermalms polisen håller numera till i byggnaden som är ombyggd). Stockholms socialförvaltning låg väldigt nära länsrätten, som hade adress Krukmakargatan 21, tippar fågelvägen ca 20-25 meter (numera finns företaget Ramboll på Krukmakargatan 21). Dessa två adresser ligger alltså på Södermalm, nära Hornsgatan.

    Tänk följande scenario: en manlig arbetstagare på länsrätten, vi kan kalla honom för M, stöter på Lisbeth Palme ganska ofta vid Mariatorgets T-banestation, uppgång Torkel Knutssonsgatan. Eftersom båda åker tunnelbana ungefär på samma tider till och från jobbet. M hade vid ett tillfälle följt efter Lisbet Palme på avstånd för att få kännedom var hon arbetade någonstans. M blev ”triggad över att stöta på statsministerns fru, nära hans egen arbetsplats, han hyste agg mot henne. M hyste för övrigt ett starkt hat mot hennes man.

    Eller för att citera Gunnar Wall, sid 178 ”…Men själva stölden på länsrätten, en stöld som förefaller ha haft någon sorts illasinnad avsikt riktad mot Palme, är ett faktum…”.
    Andas utpressning? En fälla?

    xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

    Ett utdrag ur Gunnar Walls bok ”Konspiration Olof Palme” Sid 171

    ”Två dagar före mordet, den 26 februari, lämnade Palme genom bud in ett överklagande av taxeringsnämndens beslut till länsrätten i Stockholm. Tidigt på kvällen under själva morddagen, klockan 18.23, raderade någon alla uppgifter om Palmes överklagande från den dator i länsrätten där överklagande registeras (reds anm: tydligen hade inte anställda någon flex-apparat på länsrätten, eller var chefer befriade att stämpla in och ut?).

    Det här konstaterades av länsrätten först omkring två veckor efter mordet. Raderingen gick att spåra med exakt klockslag. Då visade det sig också att någon stulit själva orginalhandlingen.

    Stölden och raderingen kunde inte gärna ha utförts på egen hand av en tillfällig besökare. På länsrätten arbetade omkring 250 personer. En eller flera av dem måste rimligtvis ha utfört eller hjälpt till med brottet. Ärendet utreddes av polisen i flera omgångar under 1980- och 90-talen utan att det ledde till något genombrott.

    Händelsen har givetvis väckt frågor, inte minst om vad syftet kan ha varit med stölden och raderingen och om dessa ingrepp kan ha haft något samband med mordet, som ju inträffade bara fem timmar senare. Den märkliga episoden är särskilt intressant med tanke på att den skulle kunna erbjuda en möjlig förklaring till varför Olof Palme skulle gå med på att möta en person ute på stan sent fredagskvällen…”

    xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

    Det är fredag eftermiddag den 28 februari, år 1986, anställda vid länsrätten lämnar arbetsplatsen under eftermiddagen, eftersom det stundar helg, (förekom att anställda flexade in och ut på länsrätten? M stannar kvar några timmar och lägger beslag på statsminister Olof Palmes överklagande beslut i original, M raderar från datorn handlingen kl 18.23? (M hade tydligen inga tider att passa, t ex att hämta barn på dagis, eller en fru eller sambo som väntade på att äta mat tillsammans med honom).

    Har Palmeutredningen undersökt noga framförallt manliga arbetstagares bakgrund? Jag har en känsla av att M hade bra koll på inkomna handlingar? M arbetade som chef? Arbetade som vaktmästare? Arbetade på registratorsenheten? M såg av en tillfällighet under onsdagen, när han passerade genom receptionen att en bud eller när Lisbeth Palme överlämnade handlingarna i ett ett kuvert? Eller var det vid eftermiddagsfikat, när ett antal anställda, samlades för att småprata. En anställd sa vid bordet att statsministern hade överklagat taxeringsnämndens beslut. M spetsade öronen! En impulshandling?

    En tänkt gärningsmannaprofil: man över 40+?, singel?, hyste agg mot Olof Palme och Socialdemokraterna som han ansåg vara maktfullkomliga? M hade tillgång och vana att hantera skjutvapen?, sympatisör eller medlem i försvarsvänlig eller högerextrem organisation? En man som levde ett dubbelliv? M sökte spänning i tillvaron eftersom han levde ett ganska torftigt liv som singel. Utåt sätt ett kontrollerat intryck. Anställda ansåg att M var väldigt duktig på jobbet, arbetade ofta övertid

    ”Den 37-årige man som är misstänkt för dubbelmordet i Linköping i oktober 2004 lider av en allvarlig psykisk störning. Det visar den stora rättspsykatriska underökning som gjorts (…) Han är ogift och har inga barn, tidigare ostraffad och verkar inte ha varit aktiv på sociala medier. Han beskrivs av sin grannar som tillbakadragen…” (DN 25/20), reds anm: han grips med hjälp av DNA och släktforskning. Han har flugit under radarn.

    Olof Palme hade antecknat sitt telefonnummer till Rosenbad och sitt privata telefonnummer på handlingarna till länsrätten (makarna Palme hade hemligt telefonnummer?). M ringer hem till Palmes bostad på kvällen, berättar att han arbetar på länsrätten och har tillgång till överklagande beslutet.

    Ett kort dialog utspelar sig i telefon. Palme bestämde ett kort möte nere på Sveavägen korsning Tunnelgatan, den sidan som vetter mot Brunkebergstunneln, efter bioföreställningen.

    M – Kan vi prata ostört?
    OP – Det är bara jag och min fru, jag har inga livvakter, det får bli ett kort möte.

    Paret Palme går Sveavägen, söderut, parallellt med kyrkogårdsmuren, efter korvkiosken, säger Olof Palme
    till sin fru.

    –vi går över till den andra sidan av gatan

    Ett kort samtal utspelar sig mellan Palme och M i närheten av Dekorimahörnan. M sa att han vill ha pengar i utbyte eftersom han hade raderat handlingarna på länsrätten, statsminister Palme avvisar förslaget, efter drygt 30 sekunder så lämnar paret Palme platsen, gärningsmannen går därefter upp bakom ryggen och avlossar ett skott mot Olof Palme i ryggen, avståndet ca 20-30 cm. M försöker också att döda Lisbeth Palme.

    Vittnet Inge M hade parkerat bilen på Tunnelgatan, nära trafikljuset vid Sveavägen (väster om Sveavägen) bilens kylare är vänd mot mordplatsen (Inges fästmö och två kompisar, skulle ta ut pengar från bankomatens, strax intill. Inge hade uppfattat att en person stod nära Dekorimahörnan under flera minuter.

    Avslutningsvis: M påverkades av stämningsläget i Sverige under början av 1980-talet. Den ryska Ubåten 137 som gick på grund i Blekinge skärgård år 1981, jakten på en rysk ubåt i Hårsfjärden, 1982? En rad vittnen hade rapporterat om misstankar om främmande undervattens verksamhet, bland annat i Stockholms skärgård, som pekade mot Ryssland? . Det fanns en uppiskad rysskräck, hos stora delar av befolkningen! Skymningsläge?

    Kommendör Hans von Hofsten och tolv sjöofficerare skriver en kritisk debattartikel i
    SvD som gav ett stort eko över Sverige.

    ”Omfattningen, intensiteten och allvaret i den främmande undervattens-verksamheten i våra vatten förtigs, förringas eller t.o.m. förlöjligas av statsminister och utrikesminister på ett sätt, som helt enkelt inte kan tolkas på annat sätt än att de egentligen inte tror eller kanske snarare, inte vill tro på rapporterna från ÖB”. Ett utdrag från SvD (3/11 85)

    Tolv marinofficerare gick också ut med offentlig kritik och flera uttalande att de inte hade förtroende för regeringen. Måltavlan var i första hand Olof Palme. Källa: Ingvar Carlsson bok ”Ur skuggan av Olof Palme”. Bokförlag Hjalmarson & Högberg, 1999.

    Hösten 1985 blev känt att statsministern skulle besöka Gorbatjov i Moskva, april 1986.
    Det ryktades att statsministern var för mjuk i ryggen gentemot mot den ryska ledningen.
    Palme en landsförrädare!

    Jag kanske har kört fast i ett stickspår, det finns starka skäl som talar för att Stig Engström är mördaren?.
    Är det någon på denna blogg som kan redovisa klockslagen? När Engström stämpla ut från Skandiahuset?,Vilken tid han är på på brottsplatsen, Engström återvänder till Skandiahuset efter ca 19-20 minuter. Vad gör han under dessa 19-20 minuter?

    Avslutningsvis: min hypotes, kokar ner i att gärningsmannen kände hat mot statsministern, att gärningsmannen hade för avsikt bedriva utpressning (pengar), mordet hade karaktären av en impulshandling.

    Palmeutredningen under Hans Holmérs ledning, lyckade aldrig identifiera den anställd som hade raderat Olof Palmes överklagande till länsrätten, fredag kväll klockan 18.23, ej heller den anställd som stal orginal handlingarna det måste vara samma anställd. Palmeutredningen återkom sedan under 90-talet och försökte få klarhet i raderingen av handlingarna, utan resultat. Gav polisen upp för fort i sina efterforskningar? Tydligen fanns det andra spår som hade högre prioritet? Tex 33-åringen, vittnet, Skelleftehamnsmannen, PKK-spåret?

    Det innebar att anställda som arbetade på länsrätten ”tittade snett på varandra”, vem är det som hade stulit statsministerns överklagande? Hösten 1986 byter M till ett nytt jobb i Stockholm? verksamhetsområde.

    Jag har tidigare arbetat på Stockholms socialförvaltning, Torkel Knutssonsgatan 22-24?, byggnaden intill Lisbeth Palmes arbetsplats, Torkel Knutssonsgatan 20

    Upprepar för att citera Gunnar Wall, sid 178 ”…Men själva stölden på länsrätten, en stöld som förefaller ha haft någon sorts illasinnad avsikt riktad mot Palme, är ett faktum…”.
    Andas utpressning? En fälla?

    Vittnen hade rapporterat under kvällen flera personer med walkie-talkie bland annat på Tunnelgatan och Norra Latins skolgård, förmodligen kopplingar till den hemliga kuppförsvarsövningen som ägde rum i city mellan polis och militär?

    Det finns en organisation, tyvärr glömt bort namnet, som spårar upp gamla nazistförbrytare, dessa män är gamla ca 90 år, har mycket ”blod på sina fingrar”. Hur har dessa personer kunnat ”hålla masken” inför vänner och bekanta att dom har utfört vidriga handlingar i koncentrationsläger? Tacksam för en kommentar från Gunnar Wall och Ni som läser och kommenterar denna blogg.

    1. Ja, innan vi har svaret kan man inte utesluta ett scenario av det slag som du skissar – alltså en ensam gärningsman som var identisk med den person som stal Palmes överklagande på länsrätten och som raderade i det datoriserade diariet. Och som stämde träff med Palme för att bedriva utpressning, men som i besvikelsen över att det slog fel i stället sköt ihjäl statsministern.

      Men det finns förstås invändningar. Till exempel att om planen inte var att mörda Palme så hade gärningsmannen knappast någon anledning att medföra ett skjutvapen. Det finns heller ingenting i vittnenas beskrivningar av mördaren som tydde på att han agerade i plötslig affekt. Och det finns förstås ett antal vittnesuppgifter som väcker frågan om det förekom någon sorts organiserad aktivitet som hade anknytning till mordet.

      1. Jobbar själv med registrering av handlingar och har genom åren jobbat med fem olika system och alla dessa system anser jag väldigt svåra för en icke insatt person att hantera. Systemet som användes på länsrätten i Stockholm 1986 har jag inte koll på men vågar lova att det inte är enklare att hantera än dagens system och lägg därtill att den allmänna datorvanan på den tiden var långt mycket sämre än vad den är idag.

        Därför borde det vara en ytterst liten krets människor som vid tidpunkten för händelsen haft kunskap och möjlighet att ta sig in i systemet, hitta rätt handling och radera den. Jag tycker det är märkligt att polisen på den tiden inte kunde ringa in detta fåtal individer och sätta press på dessa. Här borde funnits relativt goda förutsättningar att komma framåt (oavsett om händelsen hade koppling till mordet eller ej).

        1. Dessutom kunde inte allmänheten fritt röra sig inne på länsrättens lokaler. Det måste vara någon som hade rätt att vara där eller en skicklig och orädd inbrottstjuv.

        2. Hej Adam!

          Jag tycker att du har intressanta kommentar när det gäller länsrätten. Jag arbetade 1986 inom Stockholms socialförvaltning med administrativa frågor, jag hade ingen dator på mitt skrivbord.
          Det var väl få arbetstagare som en egen PC på jobbet vid den tiden?

          Olof Palmes handlingar raderas fredagskväll, kl 18.23, behövdes inget lösenord, för att komma åt handlingarna??

          Det talar för att det var en kunnig person som kunde IT

          Jag har en känsla av att Palme utredarna inte hade några djupare kunskaper om länsrättens datorsystem, det innebar att man kunna ställa några vassa frågor.

          Spaningsledare, Hans Holmèr ansåg väl att PKK-spåret hade högre prioritet?

      2. Hej!

        Jag vill framföra ett stort tack att du håller debatten igång när det gäller Palmemordet, en av världens största mordutredningar.

        Jag har uppfattat att författaren Lena Andersson och Leif GW Persson har tankar på ett mötetsscenario ,(hittat ett klipp från Bokmässan 2018?) Du får gärna förklara för mig varför makarna Palme går över till Sveavägens östra sida? Klädbutiken Saris skylfönster var nedsläckt, enligt GW Persson.

        https://gunnarwall.wordpress.com/2018/09/28/leif-gw-om-mordscenariot-som-utredarna-inte-ville-hora-talas-om/

        1. Jag kan förstås inte förklara varför paret Palme korsade Sveavägen, jag kan bara diskutera olika möjligheter. Det har jag gjort också, det kan ha varit för att Olof Palme var på väg till en mötesplats på östra sidan, till exempel Dekorimahörnan eller något ställe lite längre fram.

          1. Eller så har vi min helt nybakade teori. I komplotten fanns en sadistisk palmehatare som vid bion förklarade för Olof att andra kulan var för honom. (För någon som verkligen hatade Olof skulle det inte vara nog att bara skjuta ihjäl honom, han skulle lida först.)

            (Detta skulle också kunna förklara skottsekvensen enligt Borgnäs’ senaste bok.)

            Då initierar Olof en förflyttning till Sari, primärt inte för att tillfredsställa Lisbets vilja att titta i skyltfönster, utan för att kolla om någon följer efter. Det finns en uppgift om att Lisbet tyckte att Olof dröjde sig, kollade bakåt, om någon följde.

            Lisbet har också uppgett att det fanns inga taxi på Sveavägen. Det står lite i strid med Mårtens uttalande om att Olof ville gå hem för att motionera. (Notera att Olof spelat tennis samma dag och infunnit sig på arbetsplatsen först 11:00 – Hans behov av ytterligare motion på kvällen borde inte varit alltför stort.) Kanske de sökte taxi trots allt.

            Kanske ville Olof ta en taxi, men då ingen fanns gjorde han en kringelikrok på Sveavägen för att stämma av ett hot från bion.Sedan hade han uppmärksamheten bakåt istället för framåt (klassiskt, läs John Le Carré).

            1. Läste tidigare i en tidningsartikel om att de var på väg in i en taxi. I korsningen Tunnelgatan/Sveavägen.
              Har letat upp den igen. Men jag tror det är en missförstånd? Men de som intervjuas i tidningen, har vad jag vet inte släpps förhör på än? Så man vet inte vad de såg?
              På följande sida: https://www.zenker.se/Liber/Liber_1986/liber_1986.htm Uppe på sidan kan man välja ”Mars 1986” för att komma till artikeln, som är längre ned på sidan.

              1. Åh vad jag tycker sånt här är roligt – att hitta saker i gamla artiklar. Trodde jag var den enda som hittat och funderat över denna notis. Finns massor – det mesta är nog bara skrivet i stress och missförstånd, men finns det bara några sanningar i detta som inte går ihop så blir det jätteintressant – jag samlar på sånt här – har en hel uppsjö av citat och saker jag hittat. Mkt intressant.

            2. Scenariot väcker frågan varför polis, regering och Lisbet inte skulle ha enats om en reguljär, robust mordutredning som inledningvis innefattat spridning i media av ett gott signalment på palmehataren vid Grand.

              1. Det gäller väl alla scenarios? Finns det något scenario som förklarar Lisbets agerande, Holmérs, Harald Fälths, den här andre observatören från regeringen vad han nu hette – Bergenstrand??, Ebbe Carlssons agerande, och dessutom Ingvar Carlssons och Stefans Löfvéns dubbla utpekanden (först CP sedan SE)?

                Man kan nog inte avfärda ett scenario med att en eller flera aktörer betett sig besynnerligt, med mindre än att man presenterar ett scenario där alla betett sig till synes rationellt.

                Jag kommer in på en annan käpphäst som jag drar i privata kretsar. Flera inkl Gunnar Wall hävdar att vi vet för lite, vi har för få pusselbitar (säger GW i boken Mordgåtan eller Konspiration). Det är utan tvekan sant, vi vet ju inte vem som är mördaren. Men ett minst lika stort problem är att vi ”vet” för mycket. Med det menar jag att vittnenas berättelser inte går ihop. Vi har för många pusselbitar och de passar inte ihop. Exempelvis NF och IM. Båda verkar trovärdiga men båda kan inte ha 100% rätt.

                Man måste alltså fila lite på en del pusselbitar (jämka utsagorna) och då krävs någon slags seriös och trovärdig analys – inte av Cherry picking som Lundaprofessorn kallar det, vad man väljer – utan av det man väljer bort eller delvis modifierar.

                Jag kan ta detta med keps som exempel. Ingen har sett en keps på mordplatsen. Vittnet LJ (utmed förmodad flyktväg) nämner keps – tillsammans med hela tre försvagningsfraser i första förhöret. Under ed i CP-rättegångarna medger LJ att han är osäker. Ändå tar TP och KP detta som ett elfte Guds bud hugget i stentavla. De avfärdar massor av vittnesmål som inte stämmer med SE. En redaktör på Filter viftade bort detta (i en TV-program jag länkat till) med att vittnena är så påverkningsbara (alla utom LJ menade han uppenbarligen, men han tycks inte ha vågat uttrycka sig klart.)

                Den kritiserade polisen Jerker Söderblom har redan kommenterat approachen. Om man inte är förutsättningslös kan man med det här materialet bevisa vad som helst. (Jag har länkat till Youtube tidigare).

                Så vi kan inte köra med olika utvärderingsmallar för olika hypoteser. Alla scenarios och hypoteser måste utvärderas och jämföras med samma kriterier.

                1. Om Palme skulle utbyta information med en person som Säpo visste var i Sovjetunionens sold, en kontakt som – för att brodera vidare på fantasin – förmedlats av en älskarinna till Palme, kunde det kanske bättre förklara att utredningen sett ut som den gjorde och att mörkläggning skedde än om en palmehatare med gott signalement från tre anhöriga och minst två andra vittnen hotat med mord redan vid Grand och av Lisbet och eventuellt fler vittnen rentav kunde identifieras som samma man som var vid mordplatsen.

                  Skillnaden i signalement mellan mannen vid mordplatsen och den som sprang uppför trapporna finns det ju en elegant förklaring till i Olof Palmes Sista Steg.

          2. Eller längre in i gränden. Den exakta punkten på trottoaren är ett av de få fakta man inte kan tänja på pga blodfläcken. Och den är belägen så långt österut att den åtminstone tyder på att man redan svängt in i gränden – eller avsett stanna på nytt bakom avfasningen – avsedde man däremot fortsätta förbi innebär positionen ett ordentligt vinglande åt vänster som hade måst kompenseras senare med ett nytt vinglande åt höger. Längre in fanns en krog som frekventerades av SAP-toppar. Kunde polisen identifiera alla som varit där vid tidpunkten för mordet?

            Naturligtvis kan den man de mötte ute på trottoaren ha varit den som de eller Olof stämt möte med och planen var att han skulle eskortera dem in runt avfasningen eller betydligt längre – snarare än att han gensköt dem på väg till det avtalade mötet.

            Hursomhelst, blodfläckens position är undertolkad, fast Lars Borgnäs utvecklar betydelsen av den i Olof Palmes Sista Steg. Om man driver det till sin spets: GM skulle antingen ha stått framför skyltfönstret (där Inge M iakttog honom tidigare) och då skulle makarna gått rakt in i honom. Eller stod han bakom avfasningen, men positionen ger honom inte nog med plats att ta sig ut obemärkt (med skuggor, andedräkt och ljud decimeter inpå) och skjuta mot dem där. Han hade varit tvungen att låta dem gå förbi först, om han lyckats förbli osedd mot alla odds, och då skulle blodfläcken ha hamnat längre söderut. Tilläggas kan att Lisbet Palme hade en specifik aversion mot att redovisa relativa positioner medelst väderstreck – hennes formulering var märkligt nog ungefär: ”det där skall vi glömma ” (kommer inte ihåg i vilken av rättegångarna men definitivt en av dem).

            RC, intressant punkt ovan som ofta kommer bort: Lisbet Palme har angivit att de stod kanske tio sekunder vid butiken Saari men har aldrig förklarat kortvarigheten med att man ingenting kunde se. Och hur lite man kunde se borde man ju förstått när man närmade sig det mörka skyltfönstret. Om Lisbet förtigit förkunskapen om ett möte kan hon ju ha insett behovet att hitta på ett svepskäl – det vore mindre allvarligt i sig än förtigandet eller rentav en nödvändig uppbackning därav. Om man hypotetiskt accepterar att hon förteg nyckelfakta tror jag man måste ta allt hon verkligen sade men mer än en nypa salt.

            1. Hej PJ!

              Är det teoretisk möjligt att Stig Engström, när han lämnade Skandiahuset kl 23.19, ser
              makarna Palme vid klädbutiken Saari? Hur långt är avståndet 30 meter? 40 meter?

              1. Det hänger väl på hur länge han talade med vakten eller receptionisten. Tiden du anger som kan vara en minut för tidig är väl för utstämplingen, inte utgången genom ytterdörren?

          3. Hej Gunnar!

            Tack för ett snabbt svar. Jag måste tyvärr ställa om frågan, utifrån ny infallsvinkel.
            Vad sa Lisbeth Palme till Palmeutredarna, varför hon och hennes make gick över till
            Sveavägens, östra sida?

    2. Ja det där är en annan favorithypotes hos mig med!
      Någonting jag funderat på mkt.
      Någon anonym som legat och puttrat i statsministerfamiljens närhet någon som ”kände dem” men ändå inte.
      Någon som befann sig nära nog men ändå inte.
      Städare, väktare, annan form av personal som inte gjorde ngt väsen av sig men farlig ändå.
      Om man tittar på de gemensamma nämnare på 14 mord och mordförsök på Amerikanska presidenter finner man väldigt många likheter. FBI har listat 14 punkter där 10 stycken har stämt tror jag.
      Dagboksförande över offret, förmåga att ta sig förbi avspärrningar, kommer nära, stalkerbeteende, Synts vid offret när denne uppträtt osv. Kaosartat beteende, hatisk mot samhället. Tycker man, trots all kritik mot GMP, och mörkläggningsteorier kan gå tillbaka ”back to basic” och glutta på och lyssna de som faktiskt har detta som yrke! Gmp är inte helt värdelös, inte FBI eller. 😉

      Det som talar emot är väl att ingen hittat något . Poliserna på 80 talet kunde faktiskt lösa mord även om man inte tror det 🙂

      Ngt annat i dessa tider man bör ha i åtanke nu när nätet blöder av teorier om mörkläggning och desinformation och rykten efter nedläggningen av mordet är att högerkrafterna i detta land är otroligt skrämmande och organiserade på nätet tyvärr, det förs en vidrig agenda i alla möjliga kommentarsfält som har ett mål – dra Socialdemokratin och vänsterkanten från makten genom smutskastning. Något att ha i åtanke varje kommentar man läser nu. Om allt. Där passar en mörkläggning av Holmer, Socialdemokraterna när det gäller Palmemordet och gänget som grädde på moset, när man vill vinna röster.

      Men herregud vad man blivit allmänbildad av Palmemordet. Det leder in på allt annat. Lyssnar just nu på Spionjägaren av Olof Frånstedt 🙈 oerhört intressant.

      1. Hej Anna!

        Jag tycker att du är inne på intressant spår.

        Anckarström dödade Gustav III på en maskeradbal, 1792?

        Indiens premiärminister Indira Gandhi blev dödad av sin egen livvakt?

        1. Ja jag tror inte man ska underskatta tanken på att det funnits en stalker som gått under radarn. Sjuka människor som blir besatta av en människa och tanke har oerhört starka drivkrafter och blir oerhört kalla. Tyvärr.

          Ett uppmärksammat mord är ju en tjej som blev slaktad i sin lägenhet av sin arbetskamrat som bodde bara bredvid och sedan dök upp kallt på jobbet. Hennes brott? Hon avvisade honom och han kände förmodligen makt över att stalka och döda henne.

    3. Men vad skulle poängen med att stjäla Palmes överklagande vara? Som utpressningsmedel torde det vara helt värdelöst: Det är ju bara för Palmes advokat att lämna in överklagandet på nytt (advokaten lär knappast ha lämnat in originalet utan att själv ha en kopia på det) och skulle även det försvinna skulle det bara ställa till med en präktig skandal, men inte för Palme, utan för länsrätten.

      1. Men som metod att ställa till lite oreda och få oss att spekulera kring detta som motiv fungerar det kanske…. ? om man är riktigt konspiratorisk.

        1. Den mest sannolika förklaringen till att överklagandet stals och raderades ur länsrättens system är väl ändå att någon bara ville jävlas med Olof Palme? Att det helt enkelt var ett sammanträffande att stölden av handlingarna och mordet inträffade samma dag.

          Jag menar om man planerade att ta honom av daga, varför då bry sig om att stjäla en handling på länsrätten?

          1. Det jag menar är att, med lite god eller ond vilja, skulle kunna tänka sig att om man har gärningmän som haft ett helt annat motiv. Politiskt tex. Så lägger man ut ett virrspår genom att lägligt beställa att nån ska stjäla Harvardpappren den kvällen för att det ska se ut som att Palmes harvardgrej skulle vara ett motiv. 🙂 ja jag vet inte – men du kanske fattar min point? Om man nu ska mörda Palme med ett Harvardmotiv/utpressning är det väl ganska osannolikt att en person fick reda på att Palme skulle på Bio och sedan att samma människa skulle ha tillgång till Länsrätten och radera bort inom Loppet av några timmar? Men om man tänker sig att det var planerat en tid längre att Palme skulle ut på stan och en organiserad grej och det var ett organiserat mord var på G så skulle man hinna beställa att någon hinner fixa bort pappren på länsaffären och göra det precis i ”rätt tid”.

            1. Jag måste erkänna att jag blir yr i huvudet av att försöka följa det där 😀 Hur mörda Palme med ett Harvardmotiv eller genom utpressning? Hur ska utpressningen bedrivas? Och vad skulle Harvard-motivet vara?

              1. Vad som skulle kunna vara möjligt är att Palme lockas till ett möte för att han är rädd för ytterligare skandaler kring Harvardärendet. Om han till exempel får veta att hans överklagande försvunnit kan han föreställa sig att det finns krafter på länsrätten som kommer att motarbeta honom med kriminella metoder. Det vore säkert en mardröm för Palme att hamna i en strid kring frågan om han lämnat in överklagandet eller inte – han skulle kunna framstå som en makthavare som sätter upp sina egna regler och inte vill låtsas om att han missat att överklaga.

                Med andra ord: man kan inte bortse från möjligheten att stölden använts som ett lockbete för att få Palme att gå med på att träffa en person snarast möjligt. Det behöver i så fall nte betyda att det verkliga motivet till mordet har ett dugg att göra med Harvardaffären.

                Självklart behöver inte stölden på länsrätten ha med mordet att göra. Men den utfördes fem timmar före mordet. Och den har inte klarats upp. Det är bekymmersamt.

                1. Tack för att du förklarade bättre och lade till mkt bra grejer och utvecklade mitt resonemang! 💪🙌 Ja – det är oerhört besvärande att det inte är uppklarat.
                  Det borde/ska/måste varit/vara möjligt att utreda.

                  1. Jovisst, Erik K, samma kriterier men ett är väl hur väl scenariot förklarar avsaknaden av verklig polisutredning av mordet.

                    Om Palme skulle utbyta information med en person som Säpo visste var i Sovjetunionens sold kunde det kanske bättre förklara att utredningen sett ut som den gjorde och att mörkläggning skedde än om en palmehatare med gott signalement från tre anhöriga och minst två andra vittnen hotat med mord redan vid Grand och av Lisbet och eventuellt fler vittnen rentav skulle kunna ha identifierats som samma man som var vid mordplatsen.

                    Skillnaden i signalement mellan mannen vid mordplatsen och den som sprang uppför trapporna finns det ju en elegant förklaring till i Olof Palmes Sista Steg.

                2. Kanske ett ganska klantigt och futtigt försök till smutskastning av Palme genom stölden – ett av hundratals som skedde varje dag – ter sig rimligare om man beaktar den troliga existensen av andra kopior som nämnts av Teo. Dessutom kunde ju flera olika av Palmes medarbetare och advokaten eller hans eller hennes assistenter ha handskats med eventuella kontakter i detta fall. Skulle en delegeringsvan regeringschef blanda sig i själv och spoliera en enstaka fri kväll med familjen?

                  Ett dylikt möte skulle inte heller förklara mörkläggningen. Palme skulle te sig dumdristig eller rent av lite okarakteristiskt fårskallig men oklanderligt samvetsgrann, en Sven Dufva-lik liten vanlig medborgare som minsann t o m skötte sin egen deklaration: knappast något värt att söka dölja genom att likvidera rättsstaten, underminera demokratin eller göra sig behjälplig i justitiemord.

                  Men att stölden inte klarats upp tyder förvisso på att där ligger en hund begraven.

                  Vi kan konstatera att om syftet var att både mörda Palme och förstöra hans rykte lyckades man enbart med det första. Men om uppgifter som potentiellt kunde förstöra hans rykte skulle användas för att genom utpressning förhindra polisutredning kunde de naturligtvis inte offentliggöras.

              2. Att stölden på länsrätten skulle kunna vara gjord för att lägga ut ett villospår för att röra till det. Om man vill bråka och vara konspiratorisk.
                Oerhört långsökt men kanske möjligt.

                Låt säga Palme skulle mördas för att han var inblandad i låt säga affär X.
                Då rör beställaren/beställarna till det och raderar en överklagan som inte alls har med mordets eg motiv att göra för att utredarna och nu vi ska börja undra vad som hände på länsrätten eg och luska i ett blindspår ”hade denna radering med mordet att göra? Kanske skulle palme utpressas”? ”Skulle han inte möta nån på kvällen för att få sina handlingar tillbaka?
                Ett Blindspår som skulle dölja ett eg motiv lite.
                Krångligt kanske men förstår du?
                Men mest troligt är nog att det var en Märklig slump och nån klåfingrig?
                Men som GW säger man ska inte gilla slumpen! 😉

      2. Om det var en konspiration: Kanske någon vill läsa innantill ur dokumentet när vederbörande kontaktade Palme. Kanske någon ringde Palme och sa att handlingen återfunnits slängd i en papperskorg (med en massa marginalanteckningar av någon handläggare)? Att den skulle återlämnas till Palme (mötesscenario)? Långsökt. Svåranalyserat.

        Att radera uppgifterna i datorn är ännu svårare att förklara.

        Vi tangerar med detta frågan den aggressive mannen vid Grand som talade med / hotade Palme (enligt två vittnen). Vad skulle syftet med det vara om mannen var inblandad i mordet? Varför inte bara låta Palme traska hem från bion och skjuta honom utan förvarning? Knappast ett proffs då?

        Kanske en rabiat sadist: ”När du hör skottet är det Lisbet som skjuts, nästa kula är för dig så den hör du inte!”

        1. Erik K: Ja, och det är när funderingarna börja gå i sådana banor som man behöver ta ett steg tillbaka och fråga sig själv om det är rimligt. Vi kan kalla det Occams rakkniv om man så vill. Visst, man kan naturligtvis klura fram ett scenario där något sådant skulle ha hänt, men det uppstår omedelbart en massa logiska stötestenar.

          Exempelvis, någon ringer Palme och förklarar vad som hänt, varpå Palmes mest logiska svar vore något i stil med: ”Jaha, ja, du hittade den i en papperskorg? Det får jag säga var anmärkningsvärt. Men vi kan väl göra som så att du kommer förbi receptionen på Rosenbad på måndag lunch och lämnar in den där, så hämtar jag den sedan. Det är ju trots allt helg nu. Ska se till att du får något som hittelön.”

          Det är ju ingen ko på isen för Palmes vidkommande. Han behöver verkligen inte gå och träffa den här personen i en kall och blåsig korsning på Sveavägen.

          1. Medger att det är svårt att analysera. Kanske flera grupper var ut efter Palme parallellt. Kanske handlingen återfanns hos en chef och det var lite känsligt och samtidigt bråttom. Jag har inte grubblat särskilt mycket på detta, men nog borde väl utredningen synkats med PU?

  31. Mycket spekulationer där. Effekten av att Olof Palmes överklagande ‘försvann’ vore ju att det verkade som om att han inte tänkt bestrida det hela, d.v.s. att han accepterade att utmålas som ‘moraliskt tvivelaktig’. Då skulle ‘man’ få det belagt att han minsann bara var en ‘simpel maktmissbrukare’. Kanske något som skulle spä på mytbildningen om att han var ‘moraliskt lägrestående’, och därmed var det inget ‘brott’ att detta också ‘lades honom i fatet’ för att visa vilken ‘skurk’ han faktiskt var?

    Men vem skulle bemöda sig om något sådant?

      1. Vi låter det komma med under den här rubriken. Men det vore väl bra om jag öppnade en tråd för allmänna frågeställningar om Palmeutredningen. Det mest anmärkningsvärda med det här dokumentet är förstås uppgiften om att Palme skulle ha blivit skjuten i bröstet, inte i ryggen. Jag föreställer mig att det helt enkelt rör sig om en missuppfattning från kriminalinspektör Agneta Lund. Vi får väl se om det kommer fram förhör med läkarna på Sabbatsberg.

      2. Ser inget konstigt i detta?
        Fruktansvärd läsning.
        Tänkte du på att läkaren nämnt ett ingångshål fram?
        Tror det är bara är förvirring och felsägningar. Detta hände väl i princip Bara några minuter efter skottlossningen och i samband med ambulansen. Inte ens läkare får väl hela bilden klar för sig på en gång. Även i de första nyhetsrapporteringarna så sades det ju att Palme blev skjuten i bröstet – bland annat Isländska nyhetsuppläsaren, så det var nog lite kaos innan hela bilden klarnade. Kan man tänka sig att Palme fick ett sk Trakeotomihål i luftstrupen? Tror jag läst det.
        Nåväl tycker det är mkt obehaglig läsning. 😞
        Take care, stay humble!

    1. James: Det är precis det jag menar. Ett sådant beteende för osökt tankarna till någon som bara ville göra livet surt för Palme, snarare än en potentiell koppling till mordet.

  32. Teo, jo fast det här med att det skedde bara några timmar innan mordet får det mer att se ut som en tanke och medveten handling just där och då. Han skulle inte bara mördas, hans ‘hjältegloria¨skulle bort, han skulle även misskrediteras och dras i smutsen så mycket som möjligt, ”denne lögnare, maktmissbrukare, förrädare och bedragare”. Vem kan hysa ett sådant hat? Frågan är delvis retorisk, det finns ett par alternativ som utgör mer plausibla svar än att man bara ”ville jävlas med honom”, tror jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.