Författaren och journalisten Bjarne Moelv har i många år intresserat sig för statlig övervakning, åsiktsregistrering och myndighetskontroll över opinionsbildningen.
1976 gav han ut Propagandaministeriet: en bok om psykförsvaret. Hans arbete med dessa frågor gjorde att han skaffade sig ett kontaktnät med personer som hade saker att berätta men inte själva ville framträda.
Under tiden som följde på att Olof Palme mördades fick Bjarne Moelv tillgång till uppgifter som pekade på att det fanns en omfattande dold statlig verksamhet som bildade en sorts inramning till mordet. Och dessa teman tog han upp i en rad uppmärksammade artiklar på Dagens Nyheters debattsida: till exempel Följ upp ”stickspåret”! (10 februari 1987), ”Ett dåd i hastigt mod?” (5 april 1987) och ”Operation Olof” (5 oktober 1987).
Här skriver Bjarne Moelv i en ny artikel om de uppgifter han fick del av redan då, bland annat om en hemlig kuppförsvarsövning under själva mordnatten. Han konstaterar att det var uppgifter som begravdes under Holmérs tid som spaningsledare och att locket legat på sedan dess. Nu varnar han för att dessa frågor – efter Krister Peterssons beslut att lägga ner mordutredningen – för alltid kommer att lämnas obesvarade .
Av Bjarne Moelv
Frilansjournalist och författare, verksam i Eskilstuna
Chefsåklagare Krister Petersson infriade onsdagen den 10 juni sitt löfte om att före månadens utgång ge besked om ”vad som hände” natten till den 1 mars 1986, när statsminister Olof Palme mördades på öppen gata i centrala Stockholm.
Som ”mest möjliga mördare” valde Krister Petersson den så kallade Skandiamannen, död och oåtalbar. Utredning nedlagd. Punkt.
Men ”vad som hände” visste vi ju sedan länge. Den verkligt stora och ännu efter 34 år obesvarade frågan är ju faktiskt:
”H u r kunde det ske?” – det länspolismästare Hans Holmér drastiskt kommenterade i en legendarisk brasklapp efter sitt utredningsfiasko: ”Om sanningen kom fram skulle Sverige skakas i sina grundvalar!”
Vem som mördade Palme har jag ingen aning om. Men jag har anmärkningsvärd information från insidan om hur mordet möjliggjordes – och det är sannerligen ingen vacker historia.
Sovjetunionens regeringschef Josef Stalin avlider 1953. Därmed kan en av utrikesminister Molotov länge förberedd konferens om Europas säkerhet genomföras. Avsikten är nu att genom tyst diplomati skapa förutsättningar för successiv ideologiharmonisering mellan Sovjetunionen och USA, och på så sätt säkra ”supermaktsfred i vår tid” – naturligtvis med ömsesidiga garantier för intressesfärerna.
Tidigt 50-tal. Tage Erlander träffar av en händelse Olof Palme. De bägge kommer i livligt samspråk, politiskt tycke uppstår och de börjar umgås privat. 1954 är Palme analytiker i ”Grå huset”, Försvarsstabens Underrättelsebyrå, när han handplockas till tjänsten som handsekreterare hos statsministern och partiordföranden.
Någonstans här utstakas Olof Palmes snabba karriär mot de politiska höjderna – och mot katastrofen. Han ges snart en huvudroll i Erlanderårens maktmedvetna folkhemssträvanden: uppdaterad välfärdspolitik i syfte att främja inrikes balansering av höger- och vänsterkrafterna samt framför allt: aktivt svenskt deltagande i det höga utrikespolitiska spelet kring ideologiharmonisering och supermaktsfred mellan öst och väst: t y s t d i p l o m a t i.
Palmes erfarenhet från tiden i Underrättelsebyrån kommer nu väl till pass när statens organ för övervakning, åsiktsregistrering och opinionsstyrning av medborgarna under de följande decennierna utvecklas och finslipas. Dessutom måste hans och Erlanders ambition att med tillvaratagande av krigstida lärdomar från Norge och Danmark modernisera en hemlig och gentemot USA förhållandevis självständig ”vilande” motståndsrörelse betraktas som beundransvärd. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN) däremot, som inrättas 1954, byggs i huvudsak efter nordamerikansk förebild: The Psychological Strategy Board.
Övervakning, åsiktsregistrering och opinionsstyrning. Ett känsligt men uppenbarligen oundvikligt kapitel i den politiska historien om försvar för staten. Det reformistiska SAP inser tidigt värdet av ett tätt samarbete på bred front med borgerligt demokratiska partier och folkrörelser i allmänhet, myndigheter och media. För att i möjligaste mån undvika maktövergrepp blir lösenordet Tage Erlanders fältrop: ”Övervaka övervakarna!”
Olof Palme växer snabbt in i rollen som Erlanders högra hand. Han har politisk fingertoppskänsla, snabb uppfattningsförmåga och hans arbetskapacitet är enorm. Han är en lysande polemiker, inte sällan dock med lite onödigt självrådig, triumferande självrättfärdig framtoning. 1969 blir han Erlanders efterträdare som partiordförande och statsminister. Efter en stormig inledning på 70-talet och regeringsskifte 1976, tar socialdemokraterna revansch i valet 1982. Som oppositionsledare har Palme vid den här tiden hunnit tjänstgöra som särskild medlare för FN i kriget mellan Iran och Irak och ytterligare befäst sin ställning på den storpolitiska arenan. Han är nu internationellt känd statsman – en intelligent och djärv libero i det komplicerade spelet på den tysta diplomatins fria ytor; sedan 1980 ordförande för Palmekommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor som 1982 presenterar ett ambitiöst program för nedrustning och gemensam säkerhet. Han har utan tvivel beslutat sig för att plocka ytterligare FN-poäng i karriären.
Vid mitten av 80-talet är Palme en trött och sliten man. De hårda debatterna om löntagarfonder och ubåtskränkningar. Frekventa anklagelser om smygsocialisering av näringslivet. Beskyllningar om undfallenhet gentemot Sovjetunionen och landsförrädisk verksamhet. Mordhot. Sådant stjäl naturligtvis i längden massor av energi, också från en osedvanligt luttrad och självsäker politiker.
Men det är den tysta diplomatins intrikata dubbelspel kring ideologiharmonisering, nedrustning, geopolitik och supermaktsfred som ska råga måttet och blir hans slutgiltiga fall.
I januari-februari 1986 skärps hotbilden efter nyheten om att ett möte planeras i april mellan Olof Palme och Michail Gorbatjov, det sovjetiska kommunistpartiets generalsekreterare. Fredagen den 28 februari 23.21 nära korsningen Sveavägen-Tunnelgatan i centrala Stockholm skjuts Palme till döds.
I praktiskt taget samma ögonblick föds en medieindustri kring tragiken: sensationsjournalistik, vidlyftiga romanprojekt – men också dokumentärskildringar som presenterar dolda fakta i syfte att utreda, förstå och förklara. De ivrigaste, mest energiska representanterna för den senare kategorin har givits den lite ironiskt nedvärderande titeln ”privatspanare”. Det är synd, tycker jag. De har genom åren bidragit med en enorm faktabank till den offentliga debatten . Deras alltför ofta lättsinniga slutsatser står ju var och en fritt att bortse från.
-*-
Jag är varken privatspanare eller forskare. Jag är debattör, på gott och ont. Lång yrkeserfarenhet är min styrka. Under 40 av mina hittills 55 år som journalist var jag reporter och redaktör i A-pressen, därefter fri skribent och författare. Huvudintresse genom åren: att undersöka statens övervakning, registrering och opinionsstyrning av medborgarna. Detta sammantaget har givit mig ett omfattande, tätt knutet kontaktnät.
Nu i mitt åttioandra levnadsår vill jag berätta sanningen om hur Palmemordet möjliggjordes. Jag skriver medvetet sanningen – inte min sanning. Kalla mig naiv, men med tanke på den speciella situationen och de speciella personliga relationerna är jag helt övertygad om att mina anonyma källor inte haft vare sig avsikt eller möjlighet att missleda mig. Utvecklingen har ju också, enligt min uppfattning, gett stöd åt uppgifterna. Vi får se.
Alltså:
Natten till den 1 mars 1986 genomförs i centrala Stockholm en kuppberedskapsövning i polisiär och militär regi. Övningsförutsättningarna beskriver ett läge där en hög politiker, ämbetsman eller militär hotas till livet av stadsgerilla. Denna beredskapsövning ska ha testats i all hemlighet några år tidigare och då vunnit stark genklang hos såväl polis som militär. Förutsättningarna bygger på en instruktionsfilm om diversionsmanövrer, tänkt att användas i Civilförsvarets och Tolkskolans verksamhet:
Attentatsmän skyddas av figuranter som cirkulerar på gärningsplatsen i skepnad av åskådare, vittnen och desinformatörer, så att den tilltänkte gärningsmannen kan göra en snabb kringgående rörelse, återvända till mordplatsen och sälla sig till skaran av figuranter, tillskyndande allmänhet och polis.
Jag har efterfrågat filmen och fått till svar att om en sådan film alls existerar så är den sekretessbelagd.
Också en grupp nära partikamrater till Palme ska med tanke på den illavarslande snabbt växande hotbilden ha initierat diskret privatövervakning av statsministern som hemförlovat sina livvakter inför en familjekväll med biografbesök tillsammans med hustrun Lisbeth, sonen Mårten och dennes fästmö.
Efter filmen skiljs makarna Palme från ungdomarna och hinner ta en kort promenad i innerstaden innan det dödande skottet faller vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan och ett scenario kusligt likt instruktionsfilmens uppstår.
Under mordutredningens gång framkommer i den livliga mediedebatten uppgifter om att ett stort antal medlemmar av och utbrytare ur olika säkerhets- och underrättelseorganisationer funnits på plats under mordkvällens kuppberedskapsövning.
Den så kallade Skandiamannen, som nu posthumt erhållit titeln ”mest möjliga mördare”, sägs ha haft viss perifer anknytning till såväl Civilförsvaret som Tolkskolan och till och med Stay Behind (den hemliga, ”vilande” motståndsrörelsen). Hans arbetsplats, Skandiahuset, rymmer ju för övrig vid den här tiden specialbevakat filialkontor för denna motståndsrörelse. Mannen förhörs om sina aktiviteter på mordplatsen och husrannsakan (vapensök) planeras på hans arbetsrum i Skandiahuset men inställs av oklar anledning efter ingripande från högre ort. Skandiamannen beskrivs som extrovert, nyfiken, fantasifull och lösmynt, närmast mytoman. Han tillskriver sig framträdande roll på mordplatsen men utför, möjligtvis, handräckningstjänst i en organiserad skenmanöver han själv aldrig ska komma till fullt insikt om.
Jag är en av de tidiga debattörerna när regeringen den 4 februari 1987 tvingar bort Hans Holmér från spaningsledningen i den havererade utredningen om mordet på statsminister Olof Palme.
Från 1987 till 1991, låter jag företrädesvis i rikspress publicera en serie artiklar som vill förutsäga snarare än referera ett händelseförlopp. Det sker inte genom att ställa upp djärva hypoteser tryfferade med sensationella avslöjanden. Min arbetsmetod är traditionell för att inte säga konventionell journalistik: kritiskt granskande baserat på kontrollerbara fakta. Men eftersom undersökningen till stor del bygger på insidesinformation och uppgiftslämnarna kräver anonymitet har utomordentligt sträng, närmast pedantisk person- och källkontroll varit nödvändig.
Den bistra men nyttiga lärdomen av 70- och 80-talens politiska ”affärer” är ju nämligen den att institutioner, myndigheter och media verkar i ett politiskt klimat där skickliga desinformatörer, provokatörer och infiltratörer likt kameleonten byter färg efter omgivning. Jag vill påstå att jag under ett drygt halvsekel som journalist aldrig mött denna outtalade praxis så konsekvent tillämpad som i detta fall.
Summa:
Under 80-talsdebatten skriver jag inledningsvis: ”Hör Olof Palmes mördare hemma i en grupp fanatiska ”fribytare” med rötter i gamla IB? I Sverige verkar idag ett antal polisiära, militära och paramilitära grupper utanför regeringens kontroll. De mer fanatiska har i Olof Palmes gestalt kommit att se arkitekten bakom den förmenta anpasslingspolitiken österut. Detta stickspår borde undersökas.” och ”Kan ett slags säkerhetspolitiskt medborgargarde, vars kärntrupp består av övervintrare med anknytning till IB:s socialdemokratiskt dominerade inrikesspionage, ligga bakom mordet på Olof Palme? Den frågan måste nu på allvar diskuteras.
Senare ställer jag i den offentliga debatten direkt till spaningsledning och mordutredare ett antal frågor rörande avslöjanden om övervakning av Palme, övervakning av Palmes övervakare och övervakning av hans övervakares övervakare (!) under mordkvällen. När svar uteblir, fortsätter jag mina metodiska undersökningar och skriver i augusti 1988, med adress SSI-chefen, kommendör Ulf Samuelsson : ”Varför undersöker ni inte nu vilka underrättelseorgan, fribytare ur och informatörer till dessa som bevakade varandra i centrala Stockholm samma kväll som Olof Palme sköts till döds?”
Slutligen: I två artiklar våren 1990 kopplar jag infiltratörer i och utbrytare ur dels polisiära och militära organisationer, dels paramilitära grupper och vilande motståndsrörelse (Stay Behind) till händelserna kring Sveavägen-Tunnelgatan under kuppberedskapsövningen den 28 februari 1986.
Den tysta diplomatin om nedrustning och supermaktsfred inför hot om kärnvapenkrig har gravt misstolkats och dess svenske huvudrollsinnehavare Olof Palmes långt gångna nedrustningsförhandlingar med Michail Gorbatjov betraktas som landsförräderi. Han måste oskadliggöras. Kuppberedskapsövningen bäddar för illdådet och i det (delvis regisserade?) kaos som uppstår på mordplatsen undkommer mördaren.
Den bakgrunden har inte blivit föremål för debatt. Makthavarnas tystnad är förklarlig: ansvaret för statsministermord mitt under pågående kuppberedskapsövning är knappast en fråga man oombedd aktualiserar. Och nu, efter chefsåklagare Krister Peterssons snabbutredning och presentation av en tjugo år död ”möjlig mördare” har ju Palmeutredarna äntligen kunnat friställas.
Kvar i tystnaden dröjer en obesvarad, djupt obehaglig fråga: Av vilken anledning har myndigheter, institutioner och organisationer både före och efter dådet undvikit att med öppen, självkritisk information bekämpa desinformation, provokation och infiltration för att istället cyniskt kopiera desinformatörernas, provokatörernas och infiltratörernas förtäckta arbetsmetoder?
Detta handlingsmönster har ju skapat en formligen paranoid miljö: vänner och fiender till förblandning lika – alla övervakande alla. En kuslig spegelsal, där demokratin lämnas att sakta men säkert förtvina . *)
*) Jag är inte motståndare till vare sig säkerhets- och underrättelsetjänst eller organisationer för psykologiskt försvar och hemlig motståndsrörelse (Stay Behind).Tvärt om! Men deras verksamhet såväl i fred som vid skymningsläge och krigsutbrott måste bedrivas under betryggande demokratiska former. Debatt om ”tyst diplomati” och supermaktsfred mellan öst och väst bör välkomnas men får naturligtvis inte urarta. Vettlösa anklagelser om spionage och landsförräderi ska bemötas snabbt och resolut. Detta har jag i en inte alltför avlägsen brytningstid skrivit om i bl a Kungl. Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift (2/89) och tidningen Folket (18/1 och 12/3 1990).
Gunnar Walls blogg 
En samverkansövning mellan polis och militär 1986 av det här slaget förefaller fullkomligt osannolik. Men om den mot förmodan verkligen genomförts, så är det svårt att se vad det skulle vara för känsligt med den idag. Det mest troliga är dock att den aldrig ägt rum. Och tydligen var det inte heller viktigt att länspolismästaren eller dennes ställföreträdare fanns på plats. Här saknas en massa konkreta uppgifter för att det hela ska framstå som trovärdigt. Sedan låter det också som om det var riktigt trångt på Sveavägen med alla förföljare. Fanns det verkligen plats för makarna Palme också?
Det är för övrigt totalt fel att ”husrannsakan” mot SE avbröts. Man genomsökte hans kontorsrum, men hittade inget av värde. Antydningarna om Engströms diverse kopplingar till SB m.m. är dessutom lika vaga som alla andra uppgifter i texten. Så tyvärr liknar det här nog mer en rötmånadshistoria.
Citatet om grundvalarna som tillskrivs länspolismästaren har mig veterligt ingen kunnat hitta i original. Men Moelv kanske kan hänvisa till källan?
Det närmaste jag kommit är när Holmér får en fråga av Ylva Annerstedt i KU den 7 mars 1989. Hon säger: ”Vid en av dina presskonferenser under din tid som spaningsledare sade du så här: När sanningen om det här kommer fram, kommer det svenska samhället att förändras i grunden. Vad syftade du på då?”
Holmér förnekar inte att han sagt så. Han säger i stället: ”Jag tror inte att tiden medger att jag skall beskriva det. Jag tror inte heller att det är någonting för KU:s verksamhetsområde.”
(Hela utfrågningen med Holmér finns i det här riksdagsdokumentet med start på sid 668.
Inte heller jag har hittat påstådda original, men hittade följande av HH medhåll i sak.
Tack för videon! Man undrar ju om HH bara försökt vara märkvärdig eller om han verkligen visste något som aldrig kommit fram.
Du är nog inne på rätt spår. Han ville göra sig märkvärdig. En sak kan vi nog vara rätt säkra på. Om Holmér satt inne med några sensationella sanningar om mordet, som dessutom skulle förändra landet i grunden, så inte skulle han avslöja det i ett officiellt uttalande. Det hade varit skillnad om han hade yttrat något i den vägen till någon i förtroende. Hans Holmér var en mästare på att uttrycka sig drastiskt och skapa rubriker. Det genomgående draget är samtidigt att det var mycket snack och väldigt lite verkstad. När han inte längre hade något substantiellt att säga på sina återkommande presskonferenser gick han på tomgång. Det kunde vara målande bildspråk om brinnande ljus och prat om allt det adrenalin som utredarna producerade. I takt med att han blev alltmer ifrågasatt gav han också tydligare intryck av att han, till skillnad från alla andra, satt inne med sanningen om mordet. Det gjorde han säkerligen inte, men det var ju ett sätt att få stanna kvar på positionen ett tag till. Och att göra sig märkvärdig och intressant.
Sedan är det ganska underhållande hur mängder av debattörer så gärna tar regeringens handgångne man till hjälp, som annars inte är särskilt omhuldad eller betraktad som sanningsvittne, för att understryka sin egen tes. Föga oväntat är det bland konspirationsteoretikerna man oftast finner citatet, det vill säga Holmérs främsta kritiker. Plötsligt är det inte längre intressant att ifrågasätta länspolismästaren. Här tar man honom istället på orden. Kul.
Jag håller gärna med om att Holmér hade en förmåga att avsiktligt göra sig märkvärdig. Kanske för att han gillade det men definitivt för att det kunde gynna hans mer praktiska syften. Och det citat som Annerstedt refererar till – och som finns i lite olika versioner – har jag alltså aldrig lyckats hitta i original.
Mot den bakgrunden kan man tänka sig följande: när Holmér fick frågan om vad han menade med det kanske han slogs av att det lät väldigt bra, ungefär som något han skulle kunna ha sagt, men att han inte hade en aning om när han i så fall uttalat det.
Och han kan också ha tänkt att om han sagt det kom han i vilket fall inte ihåg vad han avsåg med det. Ett alternativ var att han egentligen inte avsett någonting alls, att det hela varit formulerat för effektens skull.
Mot den bakgrunden blir det kanske begripligt att Holmér väljer att provocera KU genom att helt enkelt vägra förklara vad han menar i stället för att säga att han inte kommer ihåg.
Nu ska man å andra sidan inte ta ovanstående förklaring till intäkt för att jag frånkänner Holmér konspiratoriska ambitioner. Tvärtom. Hela hans agerande som spaningsledare utgjorde, som jag ser det, ett avancerat falskspel.
Efter Ebbe Carlssonaffären, när alltihop var över för hans del, kan man ju tänka sig att han till sist gillade att antyda något om detta falskspel. Och då finns det ett ytterligare skäl för honom att använda sig av Annerstedts fråga för att ge en hint om att det fanns hemligheter kring mordet som han kände till men som han inte tänkte avslöja.
På ett mer uppenbart sätt gjorde Ebbe Carlsson något sådant när jag intervjuade honom 1991. Jag citerar ur min bok Mörkläggning, sid 41:
Jag hade berättat för Ebbe att jag skrev på en bok som bland annat tog upp hans egen ”affär”. Och jag frågade om han trodde att någon lurat honom under resans gång.
Ebbe började med att mumla något om att han nog inte blivit särskilt lurad. Så fortsatte han med sitt mest karakteristiska sätt att tala, det som lät som om varje stavelse bar med sig ytterst viktig och dramatisk information:
– Eftersom jag inte är journalist lever jag inte i föreställningen att alla talar sanning. Alla som rör sig i en miljö med brottslighet och terrorism där man mördar statsministrar, alla som rör sig i den miljön ljuger. Det är grundhypotesen.
Jag ville vara säker på att inte ha missuppfattat honom, så jag frågade om det också innefattade säpofolk, statsråd och höga poliser.
– Ja, i högsta grad. Det finns ingen anledning att tro att någon talar sanning, varför skulle de göra det?
För att jag inte skulle missa budskapet tillade Ebbe:
– Man ska inte föreställa sig att det här kan utredas ungefär som man utreder ett vanligt misshandelsmål. Det går inte till så i den här världen. Det är för stora intressen som står på spel.
Sedan Ebbe blivit en icke önskvärd person i politiska kretsar kunde han inte avhålla sig från en viss uppriktighet på den här punkten: för honom var ljugandet en självklar del av all maktutövning och det beredde honom ett tydligt nöje att påpeka det.
När jag intervjuade Ebbe hade hans roman ”Liket i lådan” ännu inte publicerats, den kom ut senare under året. Där skulle han komma igen till samma tema.
Tycker att Holmer blir uppenbart pressad och besvärad när han konfronteras angående uttalandet. Det verkar inte heller orimligt att han vet något då han sägs vara god vän med polismannen Ö som flyttade in på vinden där ljud som från en radiosändning hördes under mordnatten. (Striptease sommarupplaga 1994)
Holmers märkvärdighet kan eventuellt vara ett resultat av att han ägnar sig åt mörkläggning men är en dålig skådespelare.
Citatet som nämns i videon verkar oavsett bakgrund onaturligt från någon som tagit på sig uppdraget att lösa mordet då han mellan raderna i själva verket säger sig vilja motarbeta lösningen istället.
Själv har jag läst fyra versioner av var Holmér var den där kvällen/natten. Den officiella versionen är att han bor på Scandic i Borlänge dit han åkt upp på fredageftermiddagen för att åka Vasaloppet på söndagen. En aning oklart varför man delar upp en sån kort bilresa med en övernattning efter halva vägen kan man tycka.
Den andra versionen är den som gavs till Expressen kort efter mordet där han angav att han stoppats av en polisbil på natten till den 1 mars på väg till Dalarna och genast återvänt till Stockholm dit han anlänt på morgonen. Också denna förklaring känns högst märklig. Varför åka på natten till lördagen? Han måste ju ha åkt rätt sent från Stockholm om han inte är tillbaka förrän på morgonen.
Den tredje versionen är den som gavs av Holmérs chaufför som berättade att han skjutsat Holmér fram och tillbaka till olika adresser i innerstan under mordnatten, och att de bl a åkt förbi Sveavägen/Tunnelgatan inte så långt efter mordet. Den känns ju som att det är lite foliehattsvarning på, så den har ju inte media vågat beröra mer än ytligt.
Sen lär det finnas en fjärde version att Holmér var hos sin älskarinna i Solna hela natten. Det är förstås den perfekta förklaringen.
Var Holmér egentligen var den där natten och hur han fick reda på att Palme mördats är ytterligare en sån där detalj som det var mycket diskussion om de första tio (?) åren men där debatten efter hand helt dött ut. Trots att inga frågetecken rätats ut så är det som att alla accepterat att det var nog inget konstigt ändå. Ungefär som med de där kulorna eller LAC-banden.
Jag har ju själv argumenterat för att ett möjligt scenario är att det fanns en hemlig övervakning av OP och att en eller ett par personer som var involverade i den övervakningen kan ha tagit saken i egna händer. Att detta måste tystas ner är inte så konstigt. Om du 1985/86 skulle ha organiserat en sådan hemlig övervakningen – vem skulle du då ha tyckt passat bäst att ansvara för en sådan?
Hans Holmér var f.d. Säpochef och hade enligt uppgift goda kontakter inom socialdemokraterna. Han var dessutom chef för Stockholmspolisen och kunde därmed lätt ha införlivat ett fåtal patriotiska poliser i övervakningen när OP var ute på stan utan livvakter och kunde misstänkas träffa någon. Det vore då logiskt att han sågs som lämpad att sköta en sådan övervakning, och det blir då också logiskt att han får städa upp oredan när allt går åt pipan.
En eventuell kuppövning samma kväll är inte helt omöjlig att förena med ett sådan scenario, men vi vet förstås alldeles för lite om vad som verkligen hände för att kunna annat än gissa. Personligen ser jag försöken att få in Skandiamannen i de här teorierna som långsökta. Jag tror de som var med i en eventuell sån här konspiration var folk som kunde hålla tyst. De tar sina hemligheter med sig i graven.
Skandiamannen är närmaste absoluta motsatsen. Hade han bara hållit tyst och åkt hem (oavsett vad man tror om hans eventuella skuld) skulle han sannolikt aldrig ha blivit misstänkt för någonting.
Finns en femte version också.
”Spaningsledaren Hans Holmér, enligt sin chaufför Rolf Dahlgren, tog emot hemliga dokument av en okänd man vid hotell Aston cirka klockan 22.45 på mordkvällen. Intill hotellet finns också en port som leder ner till det vittförgrenade tunnelsystem under Stockholm som det svenska försvaret använder, bland annat vid kuppförsvarsövningar. Samma kväll snurrade Hans Holmér, fortfarande enligt Dahlgren, runt i kvarteret runt Rådmansgatan”
Detta är det mest logiska i min värld ur så många perspektiv.
Då kan man ju undra om Palme var med på denna övning? Hade de gjort upp att Palme skulle gå till just den korsningen och att han skulle vara med om ett övningsmord? Men där står en riktig mördare i stället!?
Kan detta förklara Lisbeths agerande efteråt?
Jag vill framföra ett stort tack till Bjarne Moelv som har skrivit ett intressant inlägg om att ”polis och militär
övade kuppförsvar natten då Palme mördades”.
Hoppas att Bjarne Moelv har möjligheter att kommentera, personer som skriver på bloggen?
Intressant!
Det här stycket skulle man gärna vilja ha lite mer utvecklat:
”Alltså:
Natten till den 1 mars 1986 genomförs i centrala Stockholm en kuppberedskapsövning i polisiär och militär regi. Övningsförutsättningarna beskriver ett läge där en hög politiker, ämbetsman eller militär hotas till livet av stadsgerilla. Denna beredskapsövning ska ha testats i all hemlighet några år tidigare och då vunnit stark genklang hos såväl polis som militär. Förutsättningarna bygger på en instruktionsfilm om diversionsmanövrer, tänkt att användas i Civilförsvarets och Tolkskolans verksamhet:
Attentatsmän skyddas av figuranter som cirkulerar på gärningsplatsen i skepnad av åskådare, vittnen och desinformatörer, så att den tilltänkte gärningsmannen kan göra en snabb kringgående rörelse, återvända till mordplatsen och sälla sig till skaran av figuranter, tillskyndande allmänhet och polis.
Jag har efterfrågat filmen och fått till svar att om en sådan film alls existerar så är den sekretessbelagd.”
Detta låter ju som något helt sensationellt (och som det endast spekulerats om tidigare.). KP ställde väl frågan till SÄPO också, men fick väl aldrig något svar på detta. Eller var det detta man fick då, något så omvälvande att det fortfarande skulle ”skaka Sverige i sina grundvalar”?
Har du Gunnar Bjarne Moelvs öra för att kunna be om ytterligare förtydligande kring detta? Eller är det sådant som ‘endast går att nämna med de här formuleringarna’. Ska man tolka det som att det försiggick olika slags ‘meta-perspektiv’ inom ramarna för detta scenario? För att förtydliga: lyckades en falang av initierade (poliser, militärer, utifrån inhyrda, etc.) med att döda Olof Palme inom ramarna för en kuppberedskapsövning, och sedan skyddas av ett medvetet regisserat kaos – där olika inblandade också uppträdde som vittnen, förbipasserande, etc.?
(Det skulle i så fall även kunna kasta ljus över vissa händelser så som t.ex.: poliser som undersökte möjlighet till WT-trafik inne i en affärslokal på Sveavägen tidigare under dagen; den beryktade ”narkotikaspaningen” i kvarteren tidigare på kvällen; folk ifrån Stay Behind/Barbro-Leon-grupperna ‘ute på stan’ på kvällen; en polisbil full med teknisk apparatur som svänger upp på en gata, får (nya) instruktioner via WT och sedan kör iväg med en rivstart i riktning mot mordplatsen; rykten om säkerhetsfolk inne i Skandiahuset med avancerad teknisk apparatur; en iakttagelse av en sådan som Robert Gustavsson vid/omkring Grand där han säger att det var en väldig ‘aktivitet av något polisiärt slag’; ‘någon’ som konfronterar OP efter filmen utanför Grand – något LP inte vill ska uppmärksammas; en taxichaufför som hör ett kort meddelande på polisradion där det meddelas att statsministern är skjuten; polisbilar som befunnit sig i lite konstiga positioner på kvällen; alla observationer om walkie talkies, etc., etc.).
Skulle vara intressant att kunna få läsa även de 3 artiklar som denne BM skrev på DN:s debattsida då, och som också nämns här.
Bjarne Moelv har lovat att följa debatten och återkommer säkert med kommentarer.
De tre nämnda artiklarna – och andra – av Bjarne Moelv på DN:s debattsida kan förstås läsas av den som har tillgång till tidningens digitala arkiv. Eller av den som tar sig till ett forskningsbibliotek.
James: Jag har under en längre tid satt mig in i BM skrifter och artiklar (ämnet kräver en hel del omläsning och vidareläsning för att åtminstone jag skulle få pusslet att passa) och har samtliga nedladdade, som före detta underrättelseofficer med tjänstgöring inom svensk PsyOps slog mig tidigt likheterna mellan mordets detaljer, efterspel, nyckelaktörers agerande och övningar/scenarion som jag deltagit i. Därför föll mycket på plats för min egen del då jag snubblade på BM arbete. Hör av dig på amnleadership@gmail.com så kan jag skicka dem till dig i PDF-format.
Gunnar: Jag delar gärna BM publicerade texter, minus boken, på din blogg, men jag var osäker på om det var ok, så därför texten ställd direkt till James ovan. Jag passade på då KB var fritt att ladda ner en hel del med bäring på mordet på Olof Palme. Om det är ok att dela kan du bortse från inlägget till James ovan, och det står dig fritt att redigera detta inlägg i så fall.
Om Bjarne Moelv ger tillåtelse till publicering gör jag gärna texterna tillgängliga. Men det är hans beslut i så fall. Och jag är inte riktigt säker på hur det är med att tillhandahålla tidningssidor – är det bara författaren som kan ge det tillståndet eller har tidningen något att säga till om?
Jag vet inte heller riktigt vad som gäller, men ditt resonemang är rimligt. Det jag har är i alla fall debattartiklarna från DN samt en längre genomgång av opionsstyrning post WW2 införd i FiB/Kulturfront.
”Äganderätten till det verk som skyddas finns alltid hos den upphovsperson som skapat verket, vilket kan vara exempelvis en text eller en bild. Äganderätten ligger inte hos medieföretaget, om inte materialet senare tillkommer medieföretaget genom avtal, skriftligt eller muntligt.” Journalistförbundet.
Har Bjarne inte förhandlat/sålt bort sina rättigheter har ni fritt fram att publicera texten vad jag fattat?
Alldeles riktigt. Men det är inte nödvändigtvis samma sak med den färdiga tidningssidan som ju kan innehålla bilder, i vissa fall också upphovsrättsskyddad layout kan jag tänka mig.
så är det – mop arkivet fick ju på tassarna med sitt upplagda arkiv.
Eller om det togs bort på eget initiativ för att inte inskränka på upphovsrätten.
En fråga som för övrigt är intressant och som ignoreras allt för lätt i dagens snabba dela medieklimat. Bakom varje text finns hårt jobb och tid som ska betalas!
Därför vägrar jag låna ut mitt adlibriskonto till folk och familj som vill lyssna på dina ljudböcker tex. 😁 dom får köpa själv. 😌
Jag får tacka för detta. 😀
Tack Anders Nilsson!
Fast vi kan ju avvakta och se vad BM och publicerings-/upphovsrättigheter säger först då. Bättre om alla kan få ta del av det samtidigt.
Går det att köpa Propagandaministeriet: en bok om psykförsvaret. den tycks vara ur tryck ?
Det kan nog vara knepigt. Men här är en länk till en förteckning över forskningsbibliotek som har boken: http://libris.kb.se/bib/8345570
Intressant! Då är dom flesta wt-observationer korrekta!?
Ingick Stig i Stay Behind eller var det ren ‘tur’ att han gick ut då? Jag tror det var Stig E men det förklarar oxå Holmers uttalande om ‘skaka landet i dess grundvalar’.
Oerhört intressant text!
Men blir lite förvirrad på ett ställe – ”Dessutom måste hans och Erlanders ambition att med tillvaratagande av krigstida lärdomar från Norge och Danmark modernisera en hemlig och gentemot USA förhållandevis självständig ”vilande” motståndsrörelse betraktas som beundransvärd. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN) däremot, som inrättas 1954, byggs i huvudsak efter nordamerikansk förebild: The Psychological Strategy Board.”
En gentemot USA förhållandevis självständig motståndsrörelse? Är det Arla Gryning som åsyftas?
Om jag inte missminner mig hade vi ju redan Arla Gryning när USA skulle ”hjälpa oss” att bygga upp en Stay Behind-rörelse. Varför ju det förstnämnda kan anses vara självständigt från USA. Medan sedan Stay Behind byggdes upp helt enligt anvisningar från NATO.
Eller minns jag fullkomligt fel?
Det står förstås var och en fritt att spekulera, men det är lite skillnad när man påstår att saker och ting har inträffat. Då krävs det belägg. Så, Bjarne Moelv, lägg fram några kontrollerbara uppgifter om att det skulle ha förekommit en kuppövning på mordkvällen av det slag som du hävdar. Det finns inte tillstymmelse till bevis i detta inlägg.
Om det här är alternativet till teorin om Stig Engström som ensam gärningsman, är Palmeutredarna och Thomas Pettersson bara att gratulera. Till och med Krister Peterssons presskonferens framstår som höjden av klarhet jämfört med dessa spekulativa teorier, som helt tycks sakna verklighetsförankring.
I väntan på synpunkter från Bjarne Moelv kan jag bara säga det jag – som valt att publicera hans text på min blogg – anser. Nej, det är riktigt att Bjarne inte producerar några bevis för sin version av vad som hände under mordnatten. Men så gör han inte heller anspråk på att presentera ett juridiskt beslut med långtgående konsekvenser, vilket Krister Petersson gjorde.
Det bekymmersamma med Petersson är att han – trots att han inte heller kunde bevisa vad som skedde – ansåg att han hade underlag för att lägga ner mordutredningen.
Vad vi alla måste inse är att ingen hittills har lyckats lösa mordgåtan. I väntan på det tycker jag att Bjarne Moelvs text har sitt givna intresse, med de reservationer som framgår även av det han skriver själv.
Moelv gör anspråk på att sitta inne på sanningen om hur mordet möjliggjordes. Då har vi alla rätt att ställa krav på bevis. Och ingen åklagare skulle drömma om att gå så långt. Inte ens Krister Petersson.
Utan bevis kan vi givetvis inte dra slutsatsen att han har rätt. Det kan vara intressant ändå – precis som de olika vittnesmålen från mordkvällen är intressanta även om vi inte vet i vilken utsträckning de är riktiga. Till exempel Inge M:s uppgifter om en gärningsman som väntat i flera minuter eller Anders D:s uppgifter om att paret Palme stod mitt emot gärningsmannen en kort stund före mordet, som om de samtalade med honom.
En del av vittnesmålen från mordkvällen handlar dessutom om walkie-talkies. Vad personerna med wakie-talkies gjorde där vet vi inte. Men Bjarne Moelvs förklaring tål att överväga.
Mycket intressant text och information!
Jag funderar på ett antal saker som kan passa väl in i detta scenario. Dels de många observationerna av män med walkie-talkies, som dessutom inte verkar ha dolt sina apparater särskilt väl. Det kan tyda på att de deltog i något de såg som en övning. Kanske kan även det uppseendeväckande beteendet av de två personer som skulle gå på buss 43 passa in? De kan ha överraskats av att övningen slutade i ett riktigt statsministermord och tog sig undan i panik.
Vidare skulle detta med övningen kunna förklara mycket av det bristfälliga agerandet på polisens ledningscentral. De trodde att larmet handlade om det som bara skulle vara en övning och tog det därmed inte på särskilt allvar. Ulf H som tog emot larmet skickade endast ut ett områdeslarm men struntade i att larma ambulans och inleda särskild protokollföring etc. För att han trodde att allt ändå bara var en övning? Samma sak med det sena rikslarmet och bristen på avspärrningar ut från stan. Det tog sin lilla tid för dem att förstå att det var allvar och inte bara en övning? Och när arbetsledaren Anders T plötsligt bestämde sig för att lämna detta ärende och istället leda det vanliga polisarbetet, kan det vara så att han då insett att denna övning lett till ett äkta statsministermord och inte ville bli inblandad mer i ett sådant känsligt ärende?
Jag funderar även på vittnesmålen från Anders D, delvis Anders B och nu senast även från Anna Hage om att de sett de tre personerna som ett sällskap. Kan Palme ha varit införstådd med övningen och medveten om att han var övningens mål? Jag tänker till exempel på att han kort innan biobesöket pratade med Sven Aspling, som ju varit en central figur inom Stay Behind. Kan det från vittnena observerade möjliga samtalet mellan mördaren och Palme ha handlat om att gärningsmannen kom fram till offret och talade om att man hittat målet? De pratade kort och gick vidare, och plötsligt sköt gärningsmannen och Lisbeth skrek, enligt vittnet Lars J, ”Hjälp, vad gör du?” eller ”Nej, vad gör du?”
Kan det också passa in med Ulf Dahlstens påstående om ett antal poliser som på eget initiativ var ute med walkie-talkies i området runt mordplatsen samt Donald Forsbergs uppgifter om aktiva personer inom Barbrogruppen på stan den här kvällen?
Och då har alltså en liten grupp inom hela övningen så att säga utnyttjat den till att verkligen genomföra mordet, med god hjälp av övningens struktur med övervakning och walkie-talkies.
Har detta förresten något samband med den övning som bland andra polisman A och ”Jägar-Nisse” utförde mot ÖB:s kontor för att testa om man kunde nå fram till honom? Och det scenario som Jan V tog fram om ett statsministermord?
Många intressanta frågor och synpunkter. Men för mig känns det lite verklighetsfrämmande att tänka sig att Olof Palme skulle ha ställt upp som någon sorts figurant i en kuppförsvarsövning. Inte ens om det så skulle vara en övning som handlade ett hot mot statsministern förefaller det särskilt sannolikt att Palme skulle bli ombedd att ställa upp personligen.
Många år har gått – man kan inte utreda detta i decennier till när man inte verkar komma längre. Men kan man inte tänka sig såhär?
Krister har utrett sina spår så långt han har kunnat på ett ärligt vis. Han har sett massa saker som kan tyda på det ena och det andra men har inget konkret utan kanske bara sett ett tydligt mönster. Han kan ha anat en konspiration och eller för all del militära och politiska hemligheter för 34 år sen, men inget konkret och inget man kan ta på. Däremot känner han sig säker på att han skulle frihetsberövat Skandiamannen vid den tiden och han har ingen starkare förklaring men att helhetsbilden kanske klarnar iom att han öppnar upp allt material som ingen åklagare kunnat ta i på egen hand. Helt enkelt för det inte gått.
Jag hoppas och tror att bilden kommer klarna när tillräckligt mycket tidigare material släpps. Det blir liksom Petersons present innan han går i pension och tiden har nu mognat så att vi får veta vad som skedde och spelar ingen roll nu i nutid. Det som kanske visar sig blir väl partiernas sak och historia som de isåfall får stå till svars för om så är fallet?
Jag hoppas det finns så mkt vittnesmål så att man förstår vad som hände om det nu var nån form av övning som Bjarne beskriver – att berättelserna inte går att ignorera. Och där får Skandiamannen sin plats?
Antingen kommer det fram mer och mer som styrker SE som ensam GM i förhör som inte går ignorera och fler berättelser eller som nån del i en konspiration eller nån form av övning som beskrivits av Bjarne.
Det skulle ev kunna förklara KP beteende. Han känner sig tillräckligt säker på att Skandiamannen skäligen skulle kunnat misstänkas för mordet eller iaf delaktig och när man öppnar upp allt kanske bilden blir än mer klarare men inget som kunnat hålla i en rättegång. Och omöjligt för en ensam åklagare att ta i i nutid. Politiken på 80-talet får stå för de som rodde skutan då, det kan inte KP 34 år senare lastas för eller tänkas ha en rimlig chans att fixa ihop till ett ev åtal.
Tänker väldigt ofta på Robert G ord om att alla som var på Sveavägen och folk som inte orkar eller våga yttra sig. Tyvärr tror jag på honom och det verkar inte vara en alltför ovanlig tanke och känsla hos de som var på Sveavägen…antingen innan under eller efteråt…
Har säkert missat en hel del i mitt resonemang men låt gå. Tankar är tankar som ska dryftas. 😁
Jag kan hålla med om att det känns osannolikt med en statsminister som ställer upp som en måltavla eller figurant i en kuppförsvarsövning. Samtidigt har du ju själv lyft fram Palmes bakgrund inom underrättelsetjänsten vid diskussionen om att Palme skulle kunna ha stämt möte med någon efter biobesöket.
Min tanke om Palmes eventuella medvetna deltagande kommer sig just av vittnesmålen om ett troligt samtal mellan Palme och gärningsmannen. Och frågan om huruvida Palme medvetet kan ha medverkat i övningen riktar jag gärna till Bjarne Moelv.
Bjarne, hur tänker du dig Palmes roll i övningen? Medveten deltagare eller tänkt måltavla resp. objekt utan sin vetskap?
Men varför är det så verklighetsfrånvarande egentligen?
Palme hade en nog så späckad dagordning. Om polis och militär behövde öva kuppförsvar, även om övningen innefattade att skydda statsministern, fanns det väl alla möjligheter att genomföra övningen utan att anlita Palme själv.
Det känns dessutom särskilt långsökt att Palme skulle ha gått med på att delta i något sådant i samband med att han gick ut på bio med Lisbeth. Jag har mycket svårt att föreställa mig att hon skulle ha varit road av att medverka i den typen av arrangemang.
Så lenge den kalde krigen pågikk hadde det norske stay behind regelmessige øvelser med evakuering/ekstraksjon av ledende politikere. Dette foregikk såvidt meg bekjent med minimal kunnskap hos politikeren det angikk og med deltagelse av parallelle nettverk i ”stay behind-kollektivet” som ikke hadde kjennskap til hverandre. I Norge var denne okkupasjonsberedskapen delt i tre grupper: ROC: sabotasje og væpnet motstand mot en eventuell okkupant bak fiendens linjer. BLUE MIX: Evakuering/ekstraksjon. LINUS: Etterretning og overvåking av potensielle kommunistsympatisører, også i fredstid. Disse parallelle strukturene hadde forgreninger inn i de eksisterende militære og polisiære organisasjonene. Mitt poeng: Jeg vil ikke se bort fra at en beredskapsøvelse ble benyttet av noen få enkeltpersoner i denne strukturen for definitivt å rydde Palme av veien. Fra dag én har disse merkverdige aktivitetene i Stockholm før og under mordnatten vært en varm grøt PU har tasset omkring. Det svenske folket fortjenere nå å få alle dokumenter på bordet.
Intressant. Tack!
I brist på utredning av de svenska förhållandena är det oerhört lärorikt att ta del av det omfattande utredningsmaterial, böcker, reportage osv som presenterats i Norge (Lund-rapporten, mm) och i Danmark (PET-kommissionen, mm). Det är rimligt att anta att organisationen var liknande i Sverige, även om vi inte var formella medlemmar av Nato.
Men ”regelmessige øvelser med evakuering/ekstraksjon av ledende politikere” är trots allt något helt annat än nattliga kuppövningar i gatumiljö tillsammans med en statsminister och hans fru. Jag har iofs inte läst allt material om hur det gick till i våra grannländer, men att något sådant skulle ha förekommit har jag i alla fall aldrig stött på, än mindre i Sverige. Även den beryktade säkerhetsövningen som ”Löjtnant X”, C-G Ö och P-O K utförde, där LX lurade sig in till överbefälhavarens tjänsterum (och de tre hade samband med hjälp av walkie-talkies), är ju något annat.
Men att det skedde evakueringsövningar och liknande med regeringsmedlemmar osv får man utgå ifrån, säkert skedde det emellanåt också i form av kuppövningar och scenarion som skymningsläge eller anfall, med påföljande bunkerläge, exilförberedelser, mm. Mycket tyder ju på att den s.k. Zonen, det gigantiska bunkerkomplexet i Bergslagen, flitigt användes till detta. Men ett gatuscenario med Palme själv som aktiv deltagare låter som sagt väldigt osannolikt.
Jag delar din bedömning Gunnar, det är inte sannolikt att Palme deltog som eventuell figurant medvetet. Man kan däremot tänka sig övningsförutsättningarna som av övningsledningen beskrevs för övningsdeltagarna bestod av ett tänkt hot mot en hög politiker och att vid övningens början befinner sig objektet på adress X och att övningens dubbla syfte var ”att grupp A bevakar objektet” och grupp B ”identifierar och avvärjer hotet mot objektet”. Vid bevakning/skydd brukar man tala om en yttre och inre ”cordon” (avspärrning) som kan bevakas fast och eller rörligt.
Var ”hotets” individer befann sig vid övningens början beskrevs sannolikt som okänt, annars hade man ju inte behövt följa objektet utan snarare förövarna.
I en sådan övningsförutsättning som jag skissat ovan är det snarast en förutsättning av ”den hotade” inte är införstådd med hotet mot denne, då man ju inte vill att ”hotet” ska uppfatta avvikelser från normalbilden hos ”den hotade”.
Om man inom svenska säkerhetstjänsterna mottagit ett, bedömt, reellt hot mot Palme, och man valt kuppförsvarsövningen som motreaktion, kan jag faktiskt förstå (men inte acceptera) om man inom dessas ledning, när det visade sig att hotet (eventuellt) fanns BLAND övningsdeltagarna, valt tystnad och eller mörkläggning som reaktion.
När jag tolkar påståenden om eventuell bevakning av Palme och de fastslagna rörelser som sker omkring honom under mordkvällen/natten, gör jag det med kunskap om militär och eller särskild polisiär taktik från tiden då Sovjetunionen var/fortfarande uppfattades som gränssättande för Sveriges totalförsvar, och det är många saker som överensstämmer med då tillämpad taktik/synsätt tycker jag, men jag är som vanligt öppen för att allt jag ”ser” är fel!
Anders: Att den svenska säkerhetspolisen, livvaktsskyddet eller svensk underrättelsetjänst som svar på ett hot mot landets statsminister skulle få för sig att genomföra kuppförsvarsövning istället för att på ”riktigt” förstärka skyddet runt Olof Palme bär inte sannolikhetens prägel. Det är alldeles för mycket Kling och Klang över det, alldeles för mycket thrillerroman.
Har man å andra sidan genomfört en kuppförsvarsövning i akt och mening att ta statsministern av daga – eller att medverkande i övningen tagit tillfället i akt att utföra dådet under den – återkommer vi till det jag har diskuterat på annat håll i den här tråden: det föga troliga i att a) ingen av de (om konspirationen ovetande) inblandade i övningen inte skulle säga något efteråt, b) de ansvariga för övningen skulle tillåta det tilltänkta skyddsobjektet att ovetandes vandra omkring inne på ”övningsområdet” eller c) skyddsobjektet själv beredvilligt ha deltagit i den en mörk vinterkväll och då passat på att släpa med sig inte bara sin egen hustru, utan också en av sina söner och hans flickvän. Inte heller detta bär sannolikhetens prägel.
Hej Anders Nilsson!
Tack för ditt inlägg. Vad har du för tankar kring vittnen som har observerat personer med i walkie-talkie närheten av mordplatsen? tänker på Tunnelgatan västra sida, korsningen Olofsgatan (heter numera Olof Palmes gata), Oxtorget, Norra Latins skolgård? Är det tänkbart att Televerket Radio och FRA har spelat in radiotrafik?
Mina tankar kring de observationer som du nämner ovan, är 1) att vittnena till dessa är trovärdiga. 2) att wt antyder samband med andra människor= fler än en. 3) att samband med wt brukar ha ett syfte=övning och eller övervakning av någonting.
Inledningsvis var ju också utredningens hypotes att det låg en grupp bakom mordet (rimligen med någon form av inre samband), och senare utredare har också de ställt frågan till olika myndigheter inom signalspaningen men som jag förstått det, inte fått svar (jag har för mig att Gunnar tar upp detta i någon av sina böcker).
Utöver FRA, som du själv nämner, hade SÄPO vid tiden för mordet sin egen signalspaning förlagd till Hägersten-Liljeholmenområdet, något som jag funderat kring kopplat till påståendet (chauffören Dahlgren) att HH passerade mordplatsen i anslutning till mordet och senare släpptes av i just det området.
Oavsett sanningshalten i det senare, är jag övertygad om att eventuellt radiosamband i centrala Stockholm avlyssnades, överhördes och eller spelades in av någon form av signalspanande myndighet, inklusive andra länders ambassader med sådan förmåga.
Hej Anders Nilsson!
Jag har läst ditt intressanta inlägg, ska försöka besvara i veckan
Om det pågick någon sorts kuppförsvarsövning 28 feb 1986 så tycker jag att detta citat av Anders J ger intressanta associationer.
”Strax innan mordet lades en proposition från regeringen Palme om att polisen inte längre skulle få ingå i kuppförsvaret, tillika Stay Behind.
Något som jag vet väckte upprörda känslor inom Stay Behind, polis- och militärkretsar och användes av Palmes fiender som bränsle för landsförrädarspåret.
Lagförslaget genomfördes aldrig av regeringen Ingvar Carlsson efter mordet.”
Jag vet att Leif GW Persson brukar säga att det är en myt att folk som varit inblandade i brott (inklusive ett så uppseendeväckande brott som mordet på ett lands ledare eller statschef) inte skulle kunna hålla tyst, men det här skulle kräva att ett väldigt stort antal personer höll tand för tunga. Själva scenariot i sig låter inte gripet ur luften, men skulle verkligen landets statsminister tillåtas promenera omkring utan livvakter samma kväll och i samma stadsdel eller stad som en sådan övning pågick? Det låter oerhört anmärkningsvärt. Som Johannes påpekar ovan behövs det konkreta belägg för det här.
Om Olof Palme gav sina livvakter intrycket att han skulle vara hemma den kvällen är det inte säkert att särskilt många personer visste att han planerade att ge sig ut på stan.
Nej, det är helt riktigt, men vad jag menar är att det vore synnerligen anmärkningsvärt om man hade en övning inplanerad (och igång) där landets statsminister med maka tillåts spankulera omkring fritt inne på ”övningsområdet” utan att ens veta om det. Likaledes förefaller det osannolikt att ingen i Palmes närmaste krets – eller Palme själv – inte skulle ha informerats om en sådan övning på förhand. Det vore synnerligen vådligt att genomföra sådana övningar utan att man informerar bevakningsobjekten om dem. Det introducerar ett fullkomligt livsfarligt element av slump och osäkerhet som det är svårt att tänka sig någon i ansvarig ställning skulle kunna betrakta som ens tillnärmelsevis acceptabelt. (Kommer osökt att tänka på de där videoklippen YouTube med clowner som bara plötsligt dyker upp och jagar helt ovetande personer som naturligtvis blir helt vettskrämda och flyr för livet.)
Visste paret Palme däremot om övningen är det på motsvarande sätt svårt att se varför man inte skulle ha haft personal så pass nära bevakningsobjektet, d.v.s. inom några få tiotals meter på samma gata, att de inte i princip omedelbart skulle kunna komma dem till undsättning i händelse av verklig fara. Därmed inte sagt att mordet därigenom hade kunnat undvikas.
Förvisso har jag vid flera tillfällen torgfört åsikten att inkompetens har en stor del i det haveri som är utredningen av mordet på Olof Palme (för att inte tala om andra incidenter här i världen), men att en kuppförsvarsövning skulle genomföras på det sättet skulle kräva en samlad dumhet som är närmast kriminell. Vi ska inte glömma att vi trots allt talar om ett land där man under de föregående 15 åren hade haft ett mord på den jugoslaviske ambassadören, en kapning på Bulltofta för att få ambassadmördarna frigivna, Norrmalmstorgsdramat (där bankrånarna/gisslantagarna uttryckligen bad om att få och fick tala med statsministern), RAF:s ockupation och sprängning av den västtyska ambassaden som ett par år senare följdes av att de även försökte kidnappa Anna-Greta Leijon, U-137 o.s.v. Det var alltså inte så att det aldrig hände i något i den lilla ankdammen Sverige.
Helt klart en intressant text. Men för mig känns det omöjligt att en så stor militär/polis övning med så många deltagare lyckas lägga locket på och inget läcker? Dessutom om många deltagare i övningen blev tagna på sängen av att övningen resulterade i ett riktigt statsminister mord. Sensationen och lusten att få berätta detta kan väll omöjligt alla dessa deltagare iskallt lyckats tränga undan i alla år?
Det framgår väl inte av Bjarne Moelvs uppgifter hur stor den här övningen skulle ha varit. Särskilda elitenheter inom militär och polis kan väl ha ganska små övningar gemensamt?
En intressant detalj är att kuppförsvaret skulle avskaffas enligt Jallai.
”Strax innan mordet lades en proposition från regeringen Palme om att polisen inte längre skulle få ingå i kuppförsvaret, tillika Stay Behind. Något som jag vet väckte upprörda känslor inom Stay Behind, polis- och militärkretsar och användes av Palmes fiender som bränsle för landsförrädarspåret. Lagförslaget genomfördes aldrig av regeringen Ingvar Carlsson efter mordet.”
https://www.jallai.se/2013/01/landsforradarsparet-stay-behind/
Kanske var det sista gången en kuppförsvarsövning skulle genomföras.
En sak som kan vara av intresse i sammanhanget är att det finns inte minsta spår av att någon kuppförsvarsinsats drogs igång efter det att det blev känt att statsministern mördats i centrala Stockholm.
Hur kunde man vara så säkra på att inte mordet på Palme var ett första led i någon sorts kupp från inhemska eller utländska krafter?
Det kan ju tilläggas att det vid den här tiden förekom åtskilliga spekulationer – inte minst i militära kretsar – om att ubåtsincidenterna var tecken på direkta sovjetiska anfallsplaner mot Sverige. De som trodde på sådana tankegångar och satt i beslutande positioner borde väl ha sett till att sätta in folk för att försvara centrala delar av huvudstaden och sätta rikets nyckelpersoner i säkerhet?
Men inget sådant skedde.
Det där tycker jag också är mycket intressant. Efter att man från försvarskretsar ihärdigt beskyllt Palme för att inte ha tagit det sovjetiska hotet mot Sverige på allvar och sett ubåtar som tecken på ett förestående sovjetiskt anfall mot landet, borde man väl ha blivit mycket alarmerad av mordet på statsministern och mobiliserat krafter för att skydda övriga regeringen och viktiga samhällsbärande funktioner?
Men när övriga regeringsledamöter kom till Rosenbad under natten fanns väl där i stort sett inget skydd alls?
Så hur skulle man i försvaret och underrättelsetjänsterna kunna veta att mordet inte var början på en statskupp eller utfört av sovjetiska spetznas-soldater och inledningen på ett sovjetiskt anfall?
För att man faktiskt visste vad som legat bakom…?
Har den uteblivna kuppförsvarsinsatsen utretts av någon offentlig utredning? Gissar att statsministermord måste ha varit en trigger för ett kuppförsvar. Om inte borde det utretts varför det inte var det.
Jag har inte aktuellt för mig om saken kortfattat kan ha berörts av Juristkommissionen (del ett respektive del två, Parlamentarikerkommission (Edenmankommissionen) eller av den särskilde utredaren för granskningen av hot mot Olof Palme. Den som känner sig ambitiös får gärna kolla själv och rapportera tillbaka till bloggen.
Nej det har inte utretts (åtminstone inte redovisats offentligt) av någon av kommissionerna och det är märkligt hur lite militär beredskap av typen kuppförsvar osv alls berörs i dem. Över huvud taget tycks de behandla Palmemordet som en rent polisiär uppgift utan koppling till hotbild från främmande makt, trots att den militära beredskapen ju får anses vara närmast ofrånkomlig i sammanhanget. Liksom att t.ex. piketgrupperna ju hade en helt central beredskapsfunktion, men den kopplingen görs aldrig heller explicit. Däremot mynnar resonemangen istället ofta ut i det mer specifika ”terroristhotet” (PKK-spåret hade förstås sin inverkan på det) och att risken för ytterligare attentat mot regeringsmedlemmar osv borde ha tagits i akt på grund av det.
Juristkommissionen är ju den utredning vars uppdrag bl.a. var att granska hur de centrala samhällsorganen fungerade under mordnatten och den gör därför en del allmänna utsagor kring hur försvarsmaktens beredskap och rutiner såg ut, men då den konstaterar att den inte har ansett sig behöva granska den militära och civila försvarsberedskapen som sådan tas detta bara upp i förbigående.
Man diskuterar förvisso den allvarligt bristfälliga beredskapen i det att både polisledningen och regeringskansliet underlät att underrätta försvarsmakten om mordet (men man slår likväl fast att det tydligen inte behövdes, se nedan), vilket gjorde att det istället var enskilda vakthavande på försvarsstaben och på försvarsdepartementet som fick vetskap om händelsen via radio och genom en inringande från utlandet, och den förstnämnde ringer därefter och meddelar Överbefälhavare Ljung i hemmet. En genomgång av beredskapsläget inleds därför först klockan 02, hela 150 minuter efter mordet. Det är ganska häpnadsväckande långsam beredskap om det nu hade varit något slags anfall mot landet. Därefter ordnades med vissa insatsmöjligheter (vilket man också får en aning om i kommissionens externa intervju-underlag, t.ex. när piketbefälet Lars Christianson nämner att han på natten åker och lastar bilen med tung utrustning).
Allt det här är ju rätt förbluffande eftersom väldigt många poliser och andra både på fältet och i inomhusjour, liksom folk på SBC, LAC osv, och som inom kort fick information om mordet ju även bör ha haft någon form av beredskapsplacering. Att alla i ett normalläge samfällt missar att rapportera uppåt om ett statsministermord tycker jag framstår som helt otänkbart. Rimligt att fråga sig om informationsspridningen brast pga att det pågick något slags övningsscenario eller annat specialläge som gjorde att rutinerna sattes på undantag. Men inget av detta berörs som sagt över huvud taget av kommissionerna. Vilket är lika förbluffande det.
Juristkommissionen har en ganska häpnadsväckande passage där man summariskt konstaterar att polisledningen omgående ansåg sig kunna utesluta att det var fråga om ett militärt angrepp:
”Det har sagts oss att polisledningen hade sådana informationer om bedömningar som hade gjorts inom ramen för den militära beredskapen att den utan särskilda kontakter med försvarsledningen kunde utesluta att attentatet mot statsministern var ett led i ett militärt angrepp eller eljest borde föranleda att försvarsmakten underrättades och vidtog åtgärder. Vi har inte funnit anledning att gå närmare in på vilka sådana informationer som var tillgängliga för polisledningen eller i vad mån dess slutsats var välgrundad. Det ter sig inte heller särskilt fruktbart att i efterhand söka avgöra vilka riskbedömningar som i övrigt borde ha gjorts eller vilka skilda slag av säkerhets- eller skyddsåtgärder som kunde ha varit motiverade. På den punkten finns det otvivelaktigt utrymme för skilda uppfattningar. Enligt vår mening är det dock svårt att försvara att regeringskansliet i Rosenbad inte genast sattes under polisbevakning och att man inte på ett mer konsekvent och rationellt sätt anordnade skydd för regeringens ledamöter när de samlades under natten.” (SOU 1987:14, s.67)
I övrigt finns ett stycke som berör försvarets förberedelser mot sabotageförband (dvs. mycket färgat av dåtidens alarmism kring sovjetiska spetsnaz) och skymningsläge, men bara helt kort. Därefter konstaterar Juristkommissionen istället att beredskapen mor terrorism måste höjas.
*
Edenmankommissionen hade också i sitt uppdrag bl.a. att granska hur de centrala samhällsorganen fungerade under mordnatten men i dess rapport diskuteras knappt alls några militära aspekter, utan man nöjer sig med att upprepa Juristkommissionens ovannämnda slutsats att polisledningen inte ansåg sig behöva informera försvarsledningen eftersom den på något sätt förstod att det inte var ett anfall mot landet. Vilket kommissionen dock avfärdar som en orimlig bedömning av polisen att göra på egen hand.
Men övriga kuppberedskapsaspekter saknas. Istället mynnade rapporten ut i ett långt kapitel om terroristhotet och slutsatsen att det behövdes en beredskapsstyrka mot terroristangrepp och att dåtidens piketgrupper borde omvandlas (vilket ledde till Nationella Insatsstyrkan).
*
Granskningskommissionen berör inte försvarsrelaterade frågor över huvud taget, men omnämner sporadiskt generell beredskap i förbigående, främst för att framhålla att den förefaller ha saknats och att det rådde ”kaos” under natten.
Intrycket är sammantaget att kuppberedskapen och annan hemlig verksamhet inte fick redovisas eller ens omnämnas.
Stort tack för denna utförliga och – som jag ser det – mycket intressanta redovisning av vad kommissionerna skrivit om kuppförsvaret och Palmemordet. Ytterligare synpunkter i diskussionen välkomnas!
Tack Gunnar!
Jag tycker det är närmast orimligt att tänka sig att frågor kring kuppförsvaret inte skulle ha berörts under kommissionernas utredningar, inte minst eftersom den första och i viss mån den andra i så stor utsträckning granskade beredskapen. Däremot är det nog befogat att anta att det fastslogs (åtminstone muntligt) i utredningsuppdragen att det inte skulle offentliggöras i rapporterna. Så trots att det lyser med sin frånvaro bör man nog utgå från att det på olika sätt berördes under utredningsarbetet, åtminstone på så sätt att det checkades av som en av alla viktiga beredskapsfrågor.
Det är också högst troligt att det finns spår av det här i kommissionernas underlag, dvs intervjuerna de höll och diverse annat arbetsmaterial de lämnat efter sig. Jag har dock aldrig försökt studera det (mer än den bråkdel som finns tillgänglig på MOP-arkivet).
Har du, Gunnar, haft tillgång till mer delar av kommissionernas PM, samtal och annat material?
Jag har tagit del av en del utskrifter av förhör/samtal som jurist- och parlamentarikerkommissionerna hade med olika personer. Men det var länge sedan jag tittade på det. Kommissionernas efterlämnade papper finns på Riksarkivet i Marieberg och jag har planerat att gå igenom så mycket jag kan där. Men har du eller någon annan tid och lust, så gör gärna detta. Berätta gärna för mig i så fall, så kanske vi kan samarbeta.
(Svarar här på ditt senare inlägg eftersom svarsmöjligheten försvann där:)
Ja precis, jag har faktiskt förberett mig på att inom kort börja gå igenom en del av det material jag inte sett förut samt att undersöka hur hård sekretessen är på allt det rödflaggade. Öppettiderna ute i Marieberg är ju tyvärr ganska tröstlösa nu med både sommar och corona, men har åtminstone börjat rota i det. Kul att du ska återvända till det med! Jag meddelar hur det går.
Uppgifter finns att ”AA” arbetade på länspolismästarens försvarsenhet. Skall även ha jobbat med ett ”projekt” där statsministern skjuts.
GW:s kommentar: På den här bloggen har jag anonymiserat uppgifter om den före detta polisen ”AA” som i olika spekulationer sammankopplats med vad de två kvinnor som brukar kallas Anki och Anneli berättat om från mordkvällen. Jag har inte funnits några skäl att publicera hans namn i de sammanhangen och har ersatt det med ”AA” även i den här kommentaren.
Jo Gunnar, kanske små övningar men ändå med representanter från olika enheter. Visst, i BM:s text framgår inte storleken på övningen. Men jag får ändå känslan av att fler än 6 personer behöver vara inblandade(kanske mer rimligen mellan 10-12 personer). Det tycker jag är många livsöden, som ska genuint hålla tyst tillsammans för resten av sina liv.
För att man ska prata om vissa saker krävs det att det finns ett forum att prata till. Ibland finns inte sådana forum. Eller också vet den som pratar att konsekvenserna för den som pratar blir stora. Och så finns det hedersbegrepp som ibland räcker väldigt långt.
Stay Behindnätverket i Sverige var en hemlighet under hela kalla kriget. Och samma sak gällde för motsvarande nätverk i övriga Europa.
Säpoanställda brukar inte babbla om sina tjänstehemligheter.
Maffiaorganisationer har en långtgående förmåga att få sina medlemmar att hålla tyst.
Till och med relativt oförargliga ordenssällskap brukar ha rejält pli på sina medlemmar.
Bara en tanke. I forskningen kring den anglosaxiska brottsrubriken ”conspiracy” (som innefattar allt från mord till häleri) finns det mycket som talar för att ju större en sammansvärjning är desto svårare blir för en enskild att bryta tystnaden. ”Kårandan” hindrar dem. Det är lättare att förråda en än det är att förråda elva. I synnerhet som Sverige har en så stark tystnadskultur.
Mycket väl formulerat. Beteenden måste sättas i sitt historiska sammanhang för att kunna förstås. Det går inte att tolka aktörers beteenden för 34 år sedan med dagens glasögon, särskilt om man själv inte var i aktörernas ålder vid det aktuella tillfället. Jag har funderat under de senaste inläggen hur man ska förklara och bemöta kritiken och kommentarerna kring detta fenomen, från, vad jag tror, är personer utan erfarenhet från militär eller polisiär tjänst. I försvarsmakten levde kalla kriget kvar i kultur och tanke åtminstone till tidigt 2000-tal. Jag var aktiv inom underrättelsetjänsten mellan 1994 och 2000, och någon annan än ”Sovjetunionen” var aldrig aktuell som motståndare. Jag har själv deltagit i en aktion under slutet av 1990-talet, som av mina befäl framställdes som en övning, inte var förannonserad och där jag och övriga deltagare ålades tystnadsplikt efteråt. Övriga deltagare kände jag inte och minns inte heller vilka de var, men samarbetet flöt bra eftersom vi i grunden var utbildade i, och mycket lojala, samma system. Övningen var ett intrång på en strategiskt viktig infrastruktur i Mälardalen, och det var dels resultatet (det räckte med falskleg, och myndig stämma för att ge sig själv tillträde) och dels generaldirektören för ansvarig myndighets (som inte kände till saken på förhand) reaktion som blev till hemligstämpling i efterhand. Jag menar, men kan inte bevisa i vetenskaplig mening, att det bedrevs ”herrarnas fria åkning” inom svensk säkerhetstjänst militärt såväl som civilt till långt in på 2000-talet. Jag vill påstå att människor med kunskap rörande MOP nog visst gett sig till känna genom åren, men att kanske inte media i allmänhet eller statsmakter varit intresserade av att lyssna, och att de flesta medborgare kanske inte förstått att sätta in dessa utspel i sitt rätta sammanhang. Jag tycker också att Gunnars tankar kring vad nedläggningsbeslutet innebär för den som har något att berätta är värda att ta i beaktning i sammanhanget. Själv trodde jag att KP utfästelse innebar att man hade lyckats avsluta och lägga ner de sista resterna från kalla kriget, såsom oregistrerade vapen, grupperingar med (efter WP sammanbrott) kriminella kopplingar, grupperingar med extrema politiska uppfattningar, nätverk med möjlighet till övervakning av regeringsmedlemmar m.m. Och att det därför var dags att avslöja sanningen om vad som hänt, och kanske viktigare, varför. Nu blev det inte så, men jag väljer ändå att se nedläggningen som en möjlighet. Nu gäller det bara att skaka fram en miljon så att man kan få ut allt material!!!
Anders Nilsson
Mycket övertygande text, fick mig att fundera vidare.
Fast den stora skillnaden i det här fallet är ju att en människa, Sveriges statsminister, mördas på öppen gata. Jo, folk håller tyst men folk börjar också prata efter ett tag. När åren går, tiderna man verkade i har förändrats och man kanske har pensionerat sig och har åldrats. Finns väl en eller flera flera personer ur Stay Behind som har berättat om sina flygövningar nattetid? Även svenske ledaren för Stay behind, Alvar Lindencrona, berättade för sin dotter Elisabeth vad han hade uträttat i hemlighet. Och till på köpet använt dottern som täckmantel- Min egen pappa berättade då han blev svårt sjuk att han hade jobbat för IB i 10-12 år och spanat på ryssar utrikes vilket jag aldrig i livet hade kunnat föreställa mig. Jag pryade på den lilla ”Firman” när jag var 14-15 utan att ha en aning om dubbelarbetet som pågick där, så jag gissar att kanske även jag fick en liten roll att normalisera ”Firman” för vilken vanlig, normal firma har inte pryoelever liksom? Så jag tror att den ende som förmodligen INTE skulle läcka i en grupp människor isåfall är den person som höll i mordvapnet. Någon annan skulle prata förr eller senare. Det tror jag. Om det var svenskar som låg bakom det. Annat med andra nationaliteter skulle jag tro.
Visa korten!
Jag kan till viss del tycka att Moelvs resonemang är intressant, men är inte med när han skriver:
”Den så kallade Skandiamannen, som nu posthumt erhållit titeln ”mest möjliga mördare”, sägs ha haft viss perifer anknytning till såväl Civilförsvaret som Tolkskolan och till och med Stay Behind (den hemliga, ”vilande” motståndsrörelsen). Hans arbetsplats, Skandiahuset, rymmer ju för övrig vid den här tiden specialbevakat filialkontor för denna motståndsrörelse. Mannen förhörs om sina aktiviteter på mordplatsen och husrannsakan (vapensök) planeras på hans arbetsrum i Skandiahuset men inställs av oklar anledning efter ingripande från högre ort. Skandiamannen beskrivs som extrovert, nyfiken, fantasifull och lösmynt, närmast mytoman. Han tillskriver sig framträdande roll på mordplatsen men utför, möjligtvis, handräckningstjänst i en organiserad skenmanöver han själv aldrig ska komma till fullt insikt om.”
Om en kuppberedskapsövning ägt rum i området är det riktigt intressant. Det skulle kunna förklara många WT observationer under mordkvällen, och om saken skulle kunna ledas i bevis skulle förmodligen många frågor få sin naturliga förklaring.
Tills dess bevis eller starka indikationer framkommer som pekar i den riktningen ligger jag lågt.
Men jagförstår inte hur Engström skulle kunna klämmas in i teorin, eftersom hela den så kallade bevisföringen bygger på att Engström vagt liknar beskrivningen av en person som sprang på David Bagares gata över en minut efter mordet.
Det hela blir ju faktiskt konstigare än Krister Peterson och Thomas Petterssons gemensamma teori.
Först och främst finns det ju pregnanta omständigheter som knyter Engström till mordplatsen som vittne, men om man blundar för dessa bevis och i stället tänker sig att Engström skulle ha ingått i en sådan kuppövning som skytt – inte helt olikt det som Petersson&Pettersson föreslår – även om de lanserar honom som ensam galning.
Ytterligare ett moment kommer alltså in.
Alternativet att han ingick i kuppberadskapsgruppen, inte var mördaren, men av någon anledning ändå sprang på David Bagares gata är lika långsökt som Peterssons teori, och de bärande delarna av vad Pettersson&Petersson lägger honom till last upphör därmed att gälla.
Alternativet att han i sin oklara roll blev kvar på mordplatsen, och han därmed inte är identisk med mannen på David Bagares gata, likt förbenat ska tvingas in i en roll, men nu med en oklar roll i en konspiration känns lika fjärmat från verkligheten.
Jag har själv tidigare varit öppen för det alternativet, men jag har kommit till insikt att även den vägen är stängd.
Är det inte bättre att släppa Engström helt?
Han blockerar inte bara utredningen, utan också det logiska tänkandet.
Kuppberedskapsövning, eller något i den stilen kan jag köpa som teori, men då utan Stig ”Retstickan” Engström, som måste dyka upp som Hacke Hackspett i alla sammanhang.
Den springande mannen på David Bagares gata kunde ju inte känna till det Engström berättat; en sådan tur finns inte – oavsett om han vore mördaren, eller om han haft en annan roll.
Det är lika osannolikt som att någon som aldrig spelat schack skulle vinna mot Magnus Carlsen i tio raka enbart på tur.
Mannen på David Bagares gata kan därför inte ha varit Engström om nu inte någon annan redan innan han återkom till Skandia 23.40 berättat för honom vilken historia han skulle dra för väktarna.
Frågan är också vilken roll skulle Engström innehaft, och vad indikerar att han skulle haft en sådan roll utöver att han beskrivits som beskrivs som ”extrovert, nyfiken, fantasifull och lösmynt, närmast mytoman”?
Även vittnen kan ha dessa personlighetsdrag.
Det var nog så enkelt som att Engström egentligen bara ville komma iväg på en fjällsemester tillsammans med sin fru.
Polis och militär övade kuppförsvar i kvarteret och vår statsminister mördas vid samma tidpunkt och ingen av dessa militärer eller poliser skulle ha snackat bredvid mun efter alla dessa år om de hade trott att mordet hade något med denna övning att göra? Det scenariot faller på sin egen orimlighet.
Moelv berättar också om ett liknande scenario i denna artikel:
https://www.nyhetsbanken.se/2020/03/det-demokratiska-sjalvmordet.html
”- Palmes upprördhet under regeringslunchen berodde på att han på grund av den senaste tidens många rykten och hot tvingats acceptera någon sorts informell skyddsövervakning under veckoslutet (troligen genom partiets egen försorg). Palmes kommentar till tidningsmännen om fönsterfotograferingen gavs helt odramatiskt, med ett närmast överseende tonfall och glimten i ögat. Ansamlingen av kommunikationsradiomän kring makarna Palmes promenadväg berodde på att övervakarna övervakades, liksom också övervakarnas övervakare. Den ordväxling som en pressfotograf fick in i sin kommunikationsradio var säkerligen rutinmässig avrapportering från en beredskapsövning i samband med skyddsövervakningen.”
Kan vi vara säkra på att det inte var någon som övervakade i fjärde led? Tydligen var den här känsliga kuppövningen inte hemligare än att den gick att avlyssna i en vanlig polisradio. Och det är naturligtvis den gamla skåpmaten med DN-fotografen som ältas igen.
Jag vill ta ut ett specifikt citat ur MB:s text:
”Denna beredskapsövning ska ha testats i all hemlighet några år tidigare och då vunnit stark genklang hos såväl polis som militär.”
Några år tidigare… När då? Är det någon som har något hum om, eller rentav kan belägga, att en sådan övning faktiskt ägde rum ”några år tidigare”? I så fall kan man nog gå vidare med rimligheten/riktigheten i MB:s text om att en sådan beredskapsövning faktiskt ägde rum även kvällen 28/2 1986.
Det här ätr taget från Flashback, kan själv inte bedöma sanningshalten
”En kuppövning mordkvällen är en hypotes som aldrig kunnat bevisas. Inte helt lätt att utröna varifrån och hur den uppkommit. SÄPO-intendenten Jan V hade ansvar för Rosenbads säkerhet . Han gjorde en plan för en övning som gick ut på att statsministern mördades . När MOP skedde tog JV så illa,vid sig att han förstörde planen. I GrK nämns att han undersöktes av PU efter tips men kunde avföras .
En som borde varit fullt informerad om en kuppövning mot regeringen var RPS militärassistent Nisse H. Men som sagt har ryktena om övningen hittills varit just rykten.
Gänget kring förebudet är dom som genomför kuppövningen mot ÖB i September -1985. Utanför Försvarsstaben väntar Carl-Gustaf Ö och Per-Ola K i en bil. De som går in på högkvarteret och nästan tar sig fram till ÖBs rum är ”Jägar-Nisse” och en ännu så länge anonym kollega.
Förebudet-filmen producerades av armestaben. Vore naturligt att tänka sig att samma grupp skulle användas för en kuppövning mot Statsministern. Intressant ar att de tre kända ÖB-kuppsövarna alla har haft ifrågasatta alibin vid MOP.”
Ahhh…Förebudet…Vilken klassiker! Min personliga favorit är ”Sista paret ut” från början av 1990-talet, som handlar om värnpliktstjänstgöring ur en kängas perspektiv! Där får man bl.a. njuta av Kapten (då) Jan Björklunds pedagogik rörande spetteknik vid stenförflyttning samt även höra beröm ösas (av kängorna) över en grupp skinheads tack vare deras ”välputsade kängor och fina, kortklippta frisyrer”. En mycket märklig produktion…Skämt åsido, detta är en källa till kunskap för den som är intresserad:
https://stiftelsen-amf.se/filmmuseet/
Haha, låter helt fantastiskt. Säkerligen värt många filmpriser.
Der er meget at sige om Bjarne Moelvs unægteligt inspirerende og tankevækkende, men ikke altid krystalklare eller uproblematiske bidrag ovenfor. Et par kritiske udpluk:
– De forudsætninger for den natlige *kuppberedskabsövning*, som BM gengiver, nødvendiggør jo på ingen måde, at en statsminister behøvede at indgå/medvirke?!
– Hvem bestemte, at øvelsen ”i polisiär och militär regi” skulle finde sted, og hvornår blev beslutningen truffet?
– Hvordan adskilte den angiveligt vellykkede test nogle år tidligere af samme øvelse sig egentlig fra 1986-originalen? Hvilken af de to versioner var mest hemmelig?
– Det stærke trusselsbillede mod statsministeren, som skal have fået partikammerater til at iværksætte, eller tage initiativ til, privatovervågning – sikkert på mordaftenen? – og som slet ikke svarer til den officielle påstand om, at kongen, i modsætning til den uinteressante Palme uden farlige fjender, havde et *ständigt hotbild*, blev det da ignoreret af Palme selv?
– Når det gik som det gik på Tunnelgatan, skyldes det ifølge BM inklusive kilder så i høj grad, at der var to naive fjolser til stede: Statsministeren (uden erkendelse af sin udsatte position) samt grafikeren (uden erkendelse af sin indviklede rolle)?
Bjarne Moelvs afsnit om Skandiamannen placerer ensidigt denne i en håbløs situation: Han var – ”möjligtvis” – en slags håndlanger inden i en skinmanøvre, som han aldrig selv helt fattede. ‘Tilgiv ham ikke, for han forstod ikke, hvad han gjorde’, lyder den moralske konklusion fra enten BM eller dennes kilder tilsyneladende.
Hvis Skandiamannen – muligvis, naturligvis – ikke spillede håndlanger, men bare var sig selv den aften og nat, så åbner det jo altså for et scenarie, hvor hans da spontane, ukriminelle adfærd viste sig nyttig for andre, mere tvivlsomme, aktører undervejs eller efterfølgende.
– Hvis alle overvåger alle, til dels endda uden at vide, hvem de andre er (jf. ”infiltratörer” + ”utbrytare”), hvor bliver så virkeligheden af? Så foreligger der jo ikke bare en spejlsal, men en spejlsal fyldt med forvildede spøgelser, der har mistet det spejlbillede, de hver især kunne kaste engang. Hvilke, om nogen, af de forskellige overvågerlags observationer kan så kaldes virkelige og sande? Er noget af det, som nogen har set, overhovedet sket i nogen objektiv forstand? Og hvem skal da på hvilket grundlag kunne kontrollere, om det er sket?
En sand postfaktuel verden uden liv, der kun rummer usynlige positioner og magtstrukturer; begærets dunkle endemål
En ordningsfråga. Stundtals är det mycket förkortningar i inläggen, det blir svårt att läsa texten, till exempel WT, skall väl vara walkie-talkie? KP= Krister Petersson? MB?
Ny analys om SE om LAC bandet och Stig E vän Olle madebrink säger nu att det är Sig man hör på LAC bandet
Lite besviken att Moelv inte kan ge oss någon liten bekräftad detalj som visar att det finns åtminstone en möjlighet att hans historia stämmer. Att högstämt yttra att detta är SANNINGEN så länge ingen säger något annat, är ju ett cirkelresonemang.
För bara något årsedan släpptes dokument i JFK mordet. Vad dessa berättade var att amerikanska myndigheter hade haft Oswald under bevakning fram till 3 dagar innan mordet. Ur denna pinsamhet och oerhörda fadäs kom många märkligheter och bröd till teorier. Kan det vara samma med MOP? SÄPO och ytterst ansvariga lekte Kupp i stan och samtidigt händer det på riktigt. Känns som ett Oswald läge. Gå ut och berätta allt och få stå med total skam och även ett stort nedsatt förtroende i omvärldens ögon? Eller köra på och försvåra, obstruera så villospår så ens inkompetens försvinner?
Jag har tyvärr inte tid att skriva flera A4-sidor när det gäller tankar kring palmemordet och uppgifter om en kuppförsvarsövning i området.
Det blir en kortis, kommentera gärna.
Gärningsmannen hade information om att statsministern skulle sakna livvaktsskydd under kvällen.
Vem hade läckt?
Är det inte dags att börja reda ut alla begreppen/härvan nu?
Efter att KP & co nu lagt ner utredningen – fick de också, slutligen, reda på att det faktiskt varit en beredskapsövning den kvällen/natten, men kanske inte att det inom ramen för detta med största sannolikhet fanns ett slags infiltrerande attentatsgrupp, kanske med ‘utländsk’ hjälp/stöd, som faktiskt genomförde MOP på riktigt, men att detta var en ”no go-zone”? Ville man egentligen att svenska folket slutligen skulle få en inblick i ett väldigt intrikat regisserat scenario? Var det detta man ville att folk ”skulle förstå”? Fick man order om ”locket på” till syvende och sist? Var det därför allt ‘föll platt’ till slut? (Och är det därför sådana som MB inte vågar tala klarspråk, utan berättar så mycket ¨som går¨?). Och att man kanske tror/hoppas på att alla ”privatspanare” gemensamt slutligen ska kunna lägga det övergripande pusslet via det numera öppna förundersökningsmaterialet? Så att ingen kan sägas ha ”tjallat” inom berörda kretsar (det var det här med att det är svårare att avslöja många än ett fåtal…).
Det skulle förklara så väldigt mycket konstigheter med olika slags ‘aktörer’, händelser, WT:s, iaktagelser, etc., etc., både före (t.ex. den stora ”narkotika-spaningen” som ägde rum timmarna innan på Tunnelgatan, och där poliser under ledning av en kvinna, utan deras befäls vetskap. deltog, och ”någon försvann”) och efter mordet, genom alla år. Och kanske även därför som Mårten, Joakim och Mattias Palme för alltid håller god min i elakt spel. De vet kanske redan vad som egentligen hände den kvällen (precis som LP kanske också gjorde, men hon ville kanske då skydda resten av familjen, och kanske även ”Sverige”…). När det nu inte gick att fästa MOP på CP (som kanske, på sitt eget förslagna sätt, gjorde egna ‘undersökningar’ efter att han slutligen friats…), PKK, eller någon annan så passar Skandiamannen – som kanske på något sett hade något slags roll i ‘det hela’, men absolut inte sköt OP – utmärkt in som ‘scapegoat’, eller ”Patsy” som det mer etablerade uttrycket lyder ifrån det stora landet i väster – som hand i handske för detta.
Anders Nilsson, som uppenbarligen har en del erfarenheter, har en del intressanta vinklingar på det hela, och Stefan Jonson kanske då är ‘spot on’ med dessa korta rader: ”SÄPO och ytterst ansvariga lekte Kupp i stan och samtidigt händer det på riktigt”. Och vad skulle man då göra: ”Gå ut och berätta allt och få stå med total skam och även ett stort nedsatt förtroende i omvärldens ögon? Eller köra på och försvåra, obstruera så villospår så ens inkompetens försvinner?”
Det skulle förklara alla motstridiga uppgifter om vart ledande SÄPO-tjänstemän befann sig, och vad de gjorde den natten, och även varför denna hemlighet med alla till buds stående medel måste undergå en total ”Mörkläggning”, och att det rått total tystnad för att, som Gunnar P skriver ovan: ”ju större en sammansvärjning är desto svårare blir för en enskild att bryta tystnaden.” Kanske var det detta som Carl Lidbom också visste, och därför uttryckte som att ”det kanske är bättre ifall MOP aldrig klaras upp”? För att det, som Hans Holmér uttryckte det: ”skulle förändra Sverige i grunden”?
Kanske var det verkligen ett ”Gustav III-scenario” som utspelades den kvällen/natten? Fast med så många fler, i vart fall indirekt, inblandade, som så småningom förstått vad som antagligen verkligen hände, men inget någon kan/vågar göra/säga något om i efterhand?
Vad säger du GW? Vågar du?
Jag gissar att du menar Bjarne Moelv när du skriver MB. Förtydliga annars. Och låt oss undvika onödigt kryptiska förkortningar.
Och apropå din avslutande fråga: för min del vågar jag inte säga vad som kan ha skett, helt enkelt för att jag inte vet. Vi har ett antal pusselbitar och saknar andra. Dessutom kan vi sitta med bitar som egentligen inte hör till pusslet utan som bara leder oss på fel spår. Det har ned andra ord inte gått att lägga pusslet färdigt. Än så länge.
Jag menar förstås Bjarne Moelv när jag skrev MB. Tack Gunnar!
Och visst kan jag (också) sluta använda kryptiska förkortningar – det är bara det att det har använts för att ‘skydda’ någons fulla namn (som kanske inte varit ”offentlig person”), och sedan har det fortsatt så, och jag har inte varit ensam i detta (förstår att du inte heller syftar till att jag skulle varit det, men vill ändå understryka det).
Nej, jag vågar inte heller säga vad som kan ha skett. Vågar någon? Det var mer en ‘generell önskan’ om att skingra dimmorna nu (från en trött hjärna på kvällskvisten). Det har under åren framkommit, och framkommer nu mer och mer, ‘material’ som tyder på att det faktiskt försiggick något slags ‘extraordinära aktiviteter’ i närheten av dessa kvarter den kvällen. Och frågetecknen är många, och det är många personers ageranden man kan ifrågasätta. Mycket tyder på att det faktiskt rörde sig om något slags ”konspiration” – hur föraktfullt man än vill försöka få det att det låta.
Frågan är bara vem som gjorde vad? Får vi någonsin reda på det? Kan det frisläppta förundersökningsmaterialet hjälpa oss till det? Kommer fler ‘aktörer’ att avslöja mer om vad som faktiskt skedde den kvällen?
Idag står en artikel i Expressen om Carl Bildts ”närmaste man”, Lars Christiansson som är lite intressant. Det visar på att Krister Petersson & hans manskap i vart fall gått lite utanför ”boxen” i sitt detektivarbete:
https://www.expressen.se/nyheter/palme-utredarna-forhorde-bildts-nara-medarbetare-om-hemliga-natverket/
Vi får väl bara bida vår tid och hoppas och se då.
Ja, Expressenartikeln är läsvärd, både för att den illustrerar att utredarna i alla fall gjort en del försök att kontrollera det möjliga sambandet mellan Stay Behindnätverket och mordet och dels för att det framgår att Skandiahuset fungerade som ett centrum för politiska aktiviteter avsedda att bekämpa ”vänsteropinionen” i Sverige.
Rent konkret nämns en struktur kallad SK-gruppen, inspirerad av finansmannen Marcus Wallenberg (han som var född 1899). Missa inte länken till en text i Dagens Nyheter från 2015 (bakom betalvägg). Det är en dödsruna över Toivo Sibirzeff, en av Marcus Wallenbergs nära medarbetare, som spelade en roll i SK-gruppen. Författaren till dödsrunan, Mats Hasselquist som var samordnare i gruppen, namnger ett antal tunga näringslivsprofiler som varit inblandade och tillägger: ”SK-gruppen lever i dag vidare med ännu skickligare informatörer. Allt sker under den klassiska Wallenbergdevisen ”Att vara men inte synas”. Det är svårt. Men det har fungerat väl i nästan 50 år!”
”Ännu skickligare informatörer” minsann. Det ska förstås läsas ännu skickligare propagandister men i sak är det ju korrekt. Man tog ju regeringsmakten med Per Schlingmann vid det propagandistiska rodret. Som en följd av det kunde vi t ex se Fredrik Reinfeldt höja näven under en debatt inför valet och deklarera att ”det var händer som byggde det här landet Göran Persson”.
Det anmärkningsvärda och rentav skrämmande med citatet är att Mats Hasselquist anser att icke-transparenta och antidemokratiska strukturer är något att lyfta fram och hylla.
Lars Christiansson har varit en av dessa näringslivets lakejer och det är ur det perspektivet man får tolka det han nu säger till Expressen.
”Tolv marinofficerare valde att lyfta på locket och tala klartext om hur de såg på Palme.” säger Christiansson. Åtminstone en av officerarna Tommy Åsman, dåvarande örlogskapten har en avvikande uppfattning. Han anser att SvD var drivande i att piska upp hatstämningen mot Palme och beskriver sig som vilseförd. ”Tidningens kampanj slog tillbaka mot oss officerare” säger Åsman.
Det finns en intervju med Åsman i Sydöstran men den är tyvärr inte längre tillgänglig.
Enligt vad jag har läst var det Christiansson och Hans von Hofsten som tog initiativ till officersupproret, och de övriga officerarna blev endast uppringda och tillfrågade om de höll med. Och när de höll med framställdes det hela på så sätt att läsaren kunde tro att de tolv officerarna gemensamt tagit initiativet. Och sedan följde i SvD beskyllningar om att Palme var på väg att sälja ut Sverige till Sovjet.
I artikeln framgår det att Christiansson hade goda kontakter med personer inom Stay Behind, vilket jag länge misstänkt, och även med Wallenbergarna och på Industriförbundet, där t.ex. PG Vinge och Bertil Wedin var verksamma. Och han skrev artiklar som pekade ut Sovjet som ansvarigt för ubåtarna och kritiserade Palme för en alltför slapp attityd gentemot Sovjet samtidigt som vännen Bildt förde denna politik i Riksdagen.
Det ger för mig en rätt tydlig bild av att man i Stay Behind-kretsar förde en utstuderad kamp mot Palme. Och efter en väl utförd kamp mot den påstådde landsförrädaren Palme fick Christiansson jobb som pressekreterare åt Bildt. Som en belöning från Bildt, som själv i Ubåtsskyddskommissionen 1982 och 1983 drev linjen att peka ut Sovjet och även reste till USA och berättade om kommissionens slutsatser?
Muhamed Latiff Abtil Rachim.
En namngiven statsministermördare i ett långt och ytterst intressant inlägg av Anders Jallai.
Alla som haft tid och ork att lägga energi på stackars S.E. bör nog ta sig en ordentlig funderare på ett sällan debatterat spår. I skenet av Palme som…tja proamerikan verkandes i en politisk rödfärgad miljö så blir ett sovjetstyrt mord än tydligare enl. mig.
https://www.jallai.se/2020/07/sovjet-styrde-mordet-pa-olof-palme/
Namnet på en tänkt gärningsman, som nämns av Jallai här, dyker upp även i denna artikel. Fast här påstås, i motsats till i Anders Jallais slutsats att Olof Palme i grund och botten var ”USA-vänlig/orienterad”, istället att Olof Palme var Sovjet-spion. Så splittrat kan det alltså vara (det finns mycket i nedanstående artikel som i vart fall jag tycker låter väldigt konstigt, men läs själv!). Här nämns även ett ”möte i England under 1985” där det diskuterades hur man skulle kunna misskreditera/få bort Olof Palme, men att detta läckte ut till Sovjet som då beslöt sig för att ‘ta bort’ en av sina egna ‘agenter’… (Skulle detta då ha varit mötet hos en svensk ‘näringslivsprofil’ som det diskuterats om så många gånger förr, där några svenska näringslivsrepresentanter samt någon militär/polis-person också sägs ha deltagit?).
En sak till som förundrar i denna artikel. Här sägs då att värdinnan till den lägenhet som den förmodade mördaren boddes hos i dennes rum hade hittat en karta över Sveavägen, med både Grand och Tunnelgatan utmärkta, INNAN mordet skedde (och att hon då blev rädd och kontaktade en socialdemokratisk vännina som i sin tur kontaktade Hans Holmér). Hur skulle det kunna vara möjligt?
Det här luktar ”desinformation”, tycker jag.
http://hagenbo.blogspot.com/2016/01/om-mordet-pa-olof-plame.html
Min åsikt är att Jallais resonemang i sin artikel kring O.P. är fullt logisk. Detta är kanske det spår som ventilerats minst.
Här är en intressant artikel angående bloggförfattaren Mikael Hagenbo (jag kände inte till honom, men artkeln han skrev ang. Olof Palmes eventuella mördare verkar ‘lagom vinklad¨; något jag själv reagerade över ovan!):
https://ligator.wordpress.com/2018/12/07/mikael-hagenbo-svensk-overstelojtnant-med-ratt-att-gilla-hitler/
Någon som känner till honom tidigare?
Är detta samma man?
Poängen med det här var att visa att detta var en överstelöjtnant (med reservation om ifall det nu är samma person i artikeln och videon!) som faktiskt undervisat vid försvarshögskolan! Och som då har den här synen på ”saker & ting”. Är det någon mer än jag som blir aningen ‘mörkrädd’, och som undrar över hur det ser/såg ut bland övrigt officersmaterial i Sverige? Det finns förstås alla de slag av personer/personligheter på de flesta ställen i samhället, men om en sådan här personlighet t.o.m. undervisar/undervisade vid svenska försvarshögskolan, då kan man (i vart fall jag) bli mer än bara lite fundersam. Vilken syn är det då som de utbildade får/fick med sig på ”saker & ting” i vårt samhälle? Det tangerar väl Lars Christianssons utfästelser i Expressen-artikeln från igår en del… Hur var det nu? ”Att verka men inte synas”…
Vi utgår i från att Bjarne Moelv har en trovärdig källa, som påstår att det pågick en hemlig kuppförsvarsövning i city, natten mot lördagen den 1 mars. En stor övning av militärer och poliser skulle väcka stor uppmärksamhet, talar för en mindre övning. Vem hade befälet över övningen? Troligtvis militären som hade kunskap och kapacitet?
Övningen genomfördes förmodligen i form av ”tårtbitar” innebar att deltagarna inte någon större kunskap och insyn, hur dom andra deltagarna skulle agera, endast fåtal befäl i toppen hade kontroll och överblick. En klassisk organisationsform inom underrättelsetjänsten?
Hur kommunicerade deltagarna med varandra i city? Ropade till varandra från gathörnen? Använde visselpipor? Brevduvor? jag tror att dom använde walkie-talkie, eftersom flera vittnen har observerat personer med walkie-talkie.
Jag har inte alla klockslag i huvudet, någongång mellan kl 22.00-22.30, försöker ett par Sven och Berith parkera sin bil på Norra Latins skolgård, dom blir avisade av en person
med walkie-talkie liknade föremål i handen.
Under kvällen observerar en mamma och son från lägenheten vid olika tidpunkter, en man med walkie-talkie nere på Tunnelgatan (jag tror att mamman och son, bodde på Tunnelgatan nr 12, 14 eller 6, ytterligare ett felra vittne har gjort samma iaktagelse på Tunnelgatan.
Tre minuter efter mordet (?), observerar vittnet, Skelleftehamnsmannen, en man som står i korsningen, Tunnelgatan och Olofsgatan, håller en walkie-talkie i handen, säger ”Das auto, das auto”
Ett par har spelat bingo under kvällen vid Hötorgets t-banestation, närheten där coop har sin butik? Paret lämnar lokalen några minuter efter mordet och är på väg till sin bil som står parkerad på Oxtorget eller dess närhet, stöter på en man som är väg från mordplatsen, bärande på en walki-talki, en röd boll på antennen (storlek som en pingisboll)
Gunnar Wall har skrivit följande på sin egen blogg 15 juni 2020:
Om det inte var mördaren som sprang där, vilket är fullt möjligt att det inte var, kan man tänka sig att väskan var avsedd för en walkie-talkie. Det finns ju mycket som pekar på att ett antal personer med sådan utrustning befann sig i närområdet. Vad de än gjorde där är det ju ganska lätt att tänka sig att det blev en väldig fart på dem så fort de fått klart för sig att Olof Palme just blivit skjuten.
Jag brukar hänvisa till Dag Anderssons kommentarer om hur angeläget det var att få klarhet om dessa walkie-talkieobservationer. Men låt mig den här gången i stället påminna om vad Stig Edqvist sa till mig när jag talade med honom 2010.
Jag citerar ur min bok Mordgåtan Olof Palme:
Till exempel finns det en iakttagelse som har gjorts av ett par, Magnus P och hans hustru. De har varit och spelat bingo i en lokal under Kungsgatan och befinner sig på Oxtorgsgatan på väg till sin bil när en man med walkie-talkie passerar dem. Det är några minuter efter mordet. Båda makarna ser mannen, Magnus ser hans walkie talkie medan hustrun enbart ser antennen. De gör sin observation på en plats ungefär 200 meter från mordplatsen. Magnus P kan senare beskriva walkie-talkien på ett ganska detaljerat sätt och gör tydligen ett gott intryck när han lämnar sina uppgifter till polisen. Tipsmottagaren noterar särskilt att Magnus är ”ett trovärdigt vittne”.
Samma omdöme om parets iakttagelse har Stig Edqvist när jag frågar honom om walkie-talkietipsen. Han kommer särskilt ihåg just den här observationen på väg från bingohallen.
”Det var en väldigt trovärdig berättelse. Ibland stöter man på uppgifter som stör en och som man inte får någon förklaring till. Och det där är en sådan”, säger Edqvist.
Edqvist har själv talat med Magnus hustru, visar det sig.
”Historien som hon lämnade är ganska tydlig. Den är som den är. Och någon förklaring har i varje fall inte jag hittat i utredningen.”
Så långt Mordgåtan Olof Palme (sid 133-34).
Granskningskommissionen som också tar upp Magnus P:s observation skriver att mannen han såg rörde sig i riktning bort från mordplatsen och att han ”gick fort och målmedvetet.” (GrK sid 407). Det bör vara ungefär samtidigt som Yvonne N gör sin observation, med all sannolikhet av en helt annan man som dock också har bråttom bort från mordplatsen.
Ungefär i samma veva lämnar pressfotografen Åke M också Tennstopet för att gå på sitt nattpasset, (han är nykter), bilen står parkerad på Dalagatan söderut, intill Eastman institutet. Åke M knäpper på polisradion, ca 7-8 minuter efter mordet.
Den legendariska ordväxlingen som fotografen Åke M rapporterat att han snappat upp i sin polisradio har i olika sammanhang uppmärksammats av journalisten Lars Borgnäs, bland annat i hans bok ”En iskall vind drog genom Sverige”, sid 444-49.
Först hörs en röst: ”Hallå där uppe, hur är det?”
En annan röst svarar: ”För jävligt kallt.”
Första rösten: ”Statsministern skjuten.”
Den vittnesuppgiften är fortfarande lika oförklarad som alla andra tips om hemlig radiotrafik. Men det finns inga särskilda skäl att avvisa Åke M:s uppgifter. De tas också upp i Granskningskommissionens betänkande, där det tydligt framgår att det från den tidiga Palmeutredningens sida fanns en uppenbar och svårförklarlig ovilja att ta till sig vad Åke berättat. Se sid 397-98.
(Källa: Gunnar Wall har skrivit ett eget inlägg på bloggen, 2016)
Två dagar efter mordet , söndagen den 2 mars, hittar några killar en walkie-talkie utmed Justas backe
Jag har läst någonstans, kommer tyvärr inte ihåg källan. En kvinna tittar ut genom sitt lägenhetsfönster på Drottninggatan, kvarteret mellan Tunnelgatan och Adolf Fredriks Kyrkogatan, (närheten av Centralbadets park?), ser en polisbil, hör ett anrop, polisbilen försvinner snabbt från platsen
Det finns flera frågor som behöver besvaras: har polisen och militären informerat palmeutredning om att det genomfördes en kuppövning med walkie-talkie i city?
Något som talar mot att Holmer är del av en mörkläggningskampanj av polisspåret är att han tagit fasta på alla dessa walkie-talkieiakttagelser. Något som senare utredare sopat under mattan. Visserligen härleder han inte dessa till poliser men genom att sätta fokus på dessa riskerar han att folk kan börja tänka i en sådan riktning. Någon som har några tankar kring detta?
Holmér tar inte fasta på walkie-talkieoibservationerna. Han efterlyser Skelleftehamnsmannen på sina presskonferenser men utan att berätta för allmänheten att det handlar om en walkie-talkieiakttagelse. Det är möjligt att han vill ha kontakt med uppgiftslämnaren, som han kanske tar på allvar, innan denne vänder sig till tidningarna. (Skelleftehamnsmannen hör inte av sig till utredarna och lite senare i mars får journalister reda på att det handlar om en walkie-talkieobservation.)
Holmérs intresse för att ta till sig walkie-talkieobservationer från vittnen som valt att framträda för polisen är annars inte påfallande. Vittnet Ulla S som tidigt berättade om två iakttagelser i Gamla Stan av män med walkie-talkies väljer han att avfärda. I sin bok Olof Palme är skjutenkallar han henne Inga Elisabeth Larsson. Han beskriver hennes iakttagelser och kommenterar:
”När hon skall beskriva radioapparaterna närmare, står det klart att vad hon än har sett inte är det några walkie-talkies. Hela tiden ändrar hon sin berättelse och hennes uppgifter är så detaljerade att de väcker misstro hos polisens förhörsledare, ty det är med vittnesmål som så mycket annat. Lagom är bäst.” (Sid 109-110)
Det kan noteras att senare tiders utredare tycks ha dragit helt andra slutsatser av det vittnesmålet, se den här artikeln i Aftonbladet om en genomgång av walkie-talkieobservationerna som Palmegruppen gjorde 2017.
Holmér var, som vi vet, ute efter att lansera lösningen att det var en mordkonspiration från den kurdiska organisationen PKK:s sida och att Palme övervakades av ett antal personer från PKK under mordkvällen. Walkie-talkieobservationerna och andra vittnesmål om radiotrafik borde därför ha varit centrala i det polisarbete han ledde. Men så var det inte, gissningsvis för att de inte passade in i PKK-scenariot. Notera till exempel hur DN-fotografen Åke M:s dramatiska vittnesuppgifter mer eller mindre ignorerades av Palmeutredarna, se Granskningskommissionen sid 397-398.
Mycket spännande att följa din blogg just nu. Mycket intressant som kommer upp och bara hoppas att tiden är mogen för folk som ev. vill berätta mer nu. Det är 34 år sedan nu så tiden har väl läkt det mesta får man hoppas.
Tror det kommer fram mycket man kan se och dra i när man läser det som man nu kan begära ut.
Det tror jag också.
Samtidigt bör det påpekas att spaningsledningen redan i mitten av mars 1986 faktiskt distribuerade flygblad i kvarteren kring mordplatsen, där man särskilt efterlyste observationer av walkie-talkies. Det borde ändå innebära att utredningsåtgärden var sanktionerad av Holmér. Det skrevs också om denna efterlysning i pressen, bland annat prydde flygbladet Svenska Dagbladets förstasida. Skriverierna lär i sin tur ha alstrat fler tips om observationer av det här slaget. Men ganska snart under våren framgår det av förhören att vissa av utredarna mest tycks vara intresserade av huruvida iakttagelserna kunde kopplas till kurder eller inte.
Det är sant, tack för kompletteringen.
(en kreativ tanke:)
Om polis/militär övade kuppförsvar mordnatten, då kanske denna (simulerade?) övning var ett bra sätt att lätt/smart få med Stig Engström ”på tåget” att delta i denna övning. Med tanke på SE:s tidigare intresse i Civilförsvaret resp. skytteförening. Isf. borde han blivit stolt och känt sig viktig i denna militär-roll.
Men ist. hamnade han i den baksluga planlagda rollen som det perfekta villospårsvittnet/vittne/GM och försökte då kaotiskt och förvirrat öppet bedyra sin oskuld som därmed bara blev värre och värre ju mer han försökte…
Liksom Christer Petterssons roll som syndabock gick han, trots sin oskuld, genom förundersökningen som ett ‘spöke’ resten av sitt liv. Där både SE och Chr. P. ”var bra att ta fram ur garderoben i förundersökning. när det hettade till” (men Vem inom ‘polisspåret” har denna frihet/kunskap i PU, att utföra dessa befogenheter i förundersökningen och samtidigt friheten att gå in i den för att ändra/förvanska ?)
(även höga militära/polisiära befäl kan ju, förda bakom ljuset, och lurade in på samma sluga vis i denna kuppövning, som ”medresenärer på samma tåg” eller av eget Palmehat gått med i den slutna gruppen som medhjälpare i mop? (och sen är de fast i tystnadens ‘mantra’??)
(kan detta vara rättssäkerhet i gungningt?)
Sthlms Försvarsskytteförening, där 8st poliser/militärer deltog, som på ett eller annat sätt har en roll i anslutning till mordet, Både INNAN och EFTER mordet inom vår pågående rättsapparat/rättssäkerhet.
Där följande tre poliser som var med på Försvarsskytteföreningens lista, verkar vara ngt att reflektera över i rättssäker vinkel:
/GW: Här har jag tagit bort ett kort avsnitt om två identifierbara personer eftersom jag menar att de pekas ut för inblandning i mordet på alltför vaga grunder./
C-G Östling vapenkunnig expert utsedd av Holmer, även han var inne på förhör hos PU men sekretessbel.
Han var ”het”i utredn. sommaren (juli) – 88 I samband med att Chr. Pettersson häktades av Thure Nässe’n dec – 88 OCH likaså samma år- 88 (våren) häktades/åtalades de båda läkarna ”obducenten/allmänläkaren” i Catrin da Costa styckmordet.(Med gemensam åkl. Anders Helin i båda fallen! .) Samt att fram till april – 88 handhar inte PU, utan SÄPO, allt som handlar om’ polisens inblandning’ i mop
(Så många besynnerliga händelser tillsammans, kan väl inte vara slumpen eller bara att Gilla Läget borde ingå i den rullande planen. ”polisspåret” efter mop?)
Och apropå SÄPO:
Politikervännen Holmer borde varit mer ifrågasatt (med på samma planlagda/anstiftade ”tåg-resa”?! )
Han satt ju på 3 st stolar samtidigt som han inte kunde haft befogenhet till enbart själv. Som spaningsledare, förundersökningsledare OCH länspolismästare. (Borde inte denna Roll annars letts av en åklagare ist. blev dessa bakbundna i detta listiga/beräknande drag av ngn i ledande position med insyn. ?) Likt ”Kejsarens Nya Kläder” fick ju åkl. tyst/snällt bara titta på utan ngr. anspråk på utredn!
Holmer var ju även nära vän med statsråden i regeringen , inkl. en uppbackning av vissa där också. (Ebbe K. också med på samma”tåg”) .
Vem kunde hålla Holmer om ryggen, så ingen tillsyningsfunktion fick insyn?!
Och Varför blev både Chr. P och läkarna först fällda i rätten och sedan friade ?(bra att ta fram i utredningen om det hettar till för ngn medhjälp. /GM )
Kan det vara som journl. /författaren Stieg Larsson pekade på, innan han dog, att Palmemordet och Catharina da Costa hade ngt. samband!?
Mycket pekar på detta, att Palmes GM gömmer sig inom ramarna ”Män som hatar kvinnor”
((GM kan ju då finnas inom kallafallgruppens dna register, och isf. då lever han och går mitt ibland oss? )) etc. etc.
En annan fråga är: Varför avled följande 3st personer som i ett konstigt modus operandi mönster… :(eliminerades de (?) var de obekväma(?) var de förbrukade(?) )
*Christer Pettersson dog Sept 2004
*Stieg Larsson dog nov 2004
*Solvallakungen dog nov 2004(penningtvätt)
(( där alla tre var nära vänner med (”dörrvakten”?) Robert Aschberg))
Det finns så många kreativa frågor utan svar, i denna kokande gryta, där sleven fortf. glöder…
Vänligen: ”och med dessa påståenden vågar jag även påstå:” att peka ut SE som GM är tragiskt och sorgligt tycker jag 😪när motivet tycks vara en mångårig militär/polisiär välplanerad ren ondska inom samhällets högsta rang/ranger” …
Ann-Christine Sjöstedt, din kommentar innehåller för all del en del intressanta tankegångar. Men du tillåter dig att vara spekulativ på ett sätt som ligger utanför den diskussion jag vill ge plats för här på bloggen, just eftersom du kommer med långtgående allvarliga påståenden om enskilda personer utan att underbygga dem.
Det kan vara bra med kreativa tankar, och jag väljer den här gången att publicera din kommentar om än med korta strykningar. Men jag kan vara hårdare en annan gång.
På det gamla analoga 80-talet har jag hört att avlyssningssäkrade walkie-talkies använde en teknik som kallades ”frekvens-hoppning.” Som jag förstått innebär detta att sändare och mottagare byter frekvens såpass ofta att ingen som inte känner till mönstret för frekvensbyte kan avlyssna ett samtal. Kan ett sådant nätverk bestå av endast enskilda apparater eller krävs någon form av sambandscentral. Kan i så fall vindsrummet i detta reportage vara en sambandscentral for ett walkie-talkienätverk?
Jag kan inte svara på frågan. Däremot kan det ju vara en intressant sak att notera att frekvenshoppande walkie-talkies ingick i den typ av materiel som Hans Holmér lät köpa in till Palmeutredningen utanför alla normala inköpsrutiner.
Jag citerar ur min bok Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Vi kommer in mitt i ett avsnitt som bland annat handlar om Per-Ola K, Ebbe Carlssons livvakt som fastnade i tullen den 1 juni 1988 med en billast avlyssningsutrustning:
När smuggelutredarna började syna Per-Ola K i sömmarna fann de till sin häpnad att inte heller hans tidigare uppdrag för Hans Holmér hade varit ett normalt livvaktsjobb. I affärshandlingar som de hittade framgick det att PO gått under den välklingande titeln ”First Equipment Officer”, materielchef, åt spaningsledaren.
I den positionen hade han på Holmérs uppdrag – och helt vid sidan av polisens normala inköpsorganisation – gjort ett antal mer eller mindre märkliga beställningar till Palmeutredningen. Alla beställningarna gjordes hos ett enda företag som gick under namnet Strateg Protector AB. Det var alldeles nybildat och drevs av en före detta polis, ”Ö”, och en före detta militär, ”G”.
Företagets huvudsakliga inriktning var på vapen men det förmedlade också olika typer av säkerhetsutrustning.
Under några månaders tid, med start hösten -86, beställde Per-Ola K varor och tjänster för bortåt 1,2 miljoner kronor. Det visade sig senare att företagets totala fakturerade försäljning under räkenskapsåret 1986-87 inte uppgick till mer än 1,4 miljoner. Det var alltså i allt väsentligt polisens inköp som höll Strateg Protector under armarna.
Vad var det då Holmér och P-O köpte?
Den dyraste posten, mer än 620 000 kronor, gällde installationen av pansarglas i Palmerummet.
Annat som inhandlades var:
– frekvenshoppande walkie-talkies av en typ som används av CIA och
FBI och som inte kan avlyssnas;
– ”track-finders” – signalsändare som kan fästas på en person eller på
en bil och till exempel användas vid skuggningar;
– skottsäkra västar;
– samt slutligen – och mest spektakulärt – fem k-pistar åt livvakterna. En av dem var inbyggd i en dokumentportfölj och hade avtryckare i bärhandtaget.
Det är ingen överdrift att säga att det gick informellt till när Holmér lät Per-Ola K sköta dessa inköp. Och kritiken från såväl riksrevisionsverket som justitieombudsmannen blev med tiden mycket hård.
Frekvenshoppning användes ju och fungerade väl utmärkt när u137 gick på grund och Sverige såg till att störa ut samtalen som fördes mellan sovjet och ubåten som skulle hämtas när ryssarna började prata i koder.
KGB agenten i Sverige som blev punktmarkerad av Säpo sa ngt jag hajade till på. Ytterst Fritt citerat
”De visste om mig, jag visste om dom, det var alltid ett spel om vem som var smartast.”
Kan det varit ett liknade scenario i mop?
Intressant att HH och Ö hade en förkärlek för dessa prylar. Har alltid grubblat på vad radiosändningen från detta vindsrum kan ha varit. Att det inte har med mordet att göra tycker jag är uteslutet med tanke på tidpunkten och på vem som senare flyttade in där.
Du bör nog vara försiktig att dra såna där analyser.
Bara för att en människa flyttar in i en lägenhet där det sägs varit radiosändningar en natt är väl som att säga att man bidragit till att mördat en person för att man flyttar in i en lägenhet där det förekommit ngn form av ”kriminalitet”. Även om det förekommit radiosändningar och om den som flyttar in haft samma intresse så betyder det inte att man har ngt som helst med mordet att göra. Det förekom vare sig man vill tro det eller inte radiosignaler och kommunikation i världen den 28 februari 23:23 1986 som inte hade med mordet att göra. Koka gröt på körsbär man hittar kan man göra om man vill ha en god körbärsgröt. Inte annars.
Tycker vi alla bör var än mer försiktig och tänka än mer på vad man skriver om personer nu när alla förhör är släppta (säkert till flesta förhördas suck) vi har ett ansvar att tänka till en än en gång nu när vi fått det ”förtroende” i det öppna samhälle vi har. Missbruka inte öppenheten nu i form av spekulationer. Iaf offentligt. Ser en fara i att helt oskyldiga som fått slita onödigt redan får det än värre speciellt nu när Svenskarna få va domstol och beställa allt möjligt.
Rimligt resonerat? Man får gå till botten och göra det rejält om man hittat ngt vettigt. Det var länge sedan och är offentligt men för vissa läker aldrig vissa sår. Just Keep in mind att den natten förändrades livet för många för alltid om det bara var så att man var en patrullerande polis eller satt på Mon Cherie och hejade på en social människa i rock. Eller om man satt i ”fel” bil eller hade ”fel” befattning eller ”fel biobiljett” eller gick ”fel väg” hem.
Jag kan bara instämma i att vi bör spekulera med återhållsamhet, särskilt när det gäller utpekande av personer för inblandning i mordet. Det är förstås omöjligt att föra en diskussion om Palmeutredningen utan att komma in på resonemang som berör skuldfrågan. Men just därför är det viktigt att diskutera med ansvar.
Att C-G Ö flyttade in i lägenheten kan under vissa omständigheter vara intressant.
De frågor som måste besvaras är
Hur fick han till gång till lägenheten? Genom bostadskön? Genom känningar hos hyresvärden som gått att spåra så långt tillbaka som till MOP – d.v.s. 2 år?
Köpte han den på öppen budgivning i form av bostadsrätt?
Endast om han direkt eller indirekt haft känningar hos hyresvärden kan det vara intressant, annars inte.
Hej, vilken adress? fastighet? Jag kan kolla historiken.
Bjarne Moelv skriver följande:
”Övningsförutsättningarna beskriver ett läge där en hög politiker, ämbetsman eller militär hotas till livet av en stadsgerilla.”
Svar:
En tungt beväpnad, och farlig, statlig gerilla är ju inte nödvändigtvis svensk. Eller ja delvis svensk.
Till exempel i Stockholm befann sig vid tiden för mordet många statligt anställda mördare.
Hans Holmer:
– “Det är en statlig gerilla som har dödat Olof Palme.” (DN 28/8 -86)
Wikipedia:
-”As many Yugoslav gangsters, he was employed by the Yugoslav SDB for the purpose of eliminating political dissidents.”
Källor:
hqttps://m.youtube.com/watch?v=PztO5zWtyVo
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Ratko_Đokić
Hej!
Kan du förklara närmare, vad Hans Holmér menar med att en stadsgerilla har dödat Olof Palme?
DN 28/8-86
Hejsan RC!
Jag tror att din fråga riktar sig till mig?
Svaret är att Hans Holmér fällde just den kommentaren i Dagens Nyheter den 28/8-86.
Moelv kan mycket möjligt ha rätt i att det pågick en militär övning just då Olof Palme mördades.
En källa beskriver följande:
Citat
06.00: ”Fick beskedet i stabstältet”
SvD-läsaren Magnus Wallin gjorde militärtjänst när beskedet kom: ”Vi låg i fält med full stridsmundering utanför Märsta. Jag var under övningen befäl över cirka 50 kabeldragare, ungefär 6 grupper. Vid 6-tiden gick jag in i stabstältet för kaffe. Då fick jag beskedet att Palme var skjuten och hade avlidit. Vi hade uppställning av manskapet vid 7.30-tiden. Då jag meddelade att Palme var död så var det ingen som trodde mig först. Till saken hör att våra övningar alltid startade med att statsledningen mördades. Vi var förvånade att vi inte blev satte i direkt stridsberedskap och utkommenderade att stoppa alla bilar mot Arlanda”.
https://www.svd.se/vittnesmalen-fran-mordnatten-nagon-ville-doda-sverige
Hej Nebukadnessar!
Tack för svaret!
Det där låter som en helt vanlig militärövning och inte en kuppförsvarsövning.
Intressant information då får alla walkie talkie observationer äntligen en förklaring. Tror det finns en stor chans att delar av denna övning har en del i MOP. Verkar som om flera av de sk terrordåd som vid närmare granskning visar sig vara iscensatta jobbar på samma sätt. Dvs det förekommer en övning i nära anslutning till händelsen och övningen spelar en viktig roll. Som alla underrättelse operationer är de som ingår i den inte medvetna om hela scenariet utan vet bara så mycket som just deras roll kräver.
Länsrättens spåret kört i botten?
Det finns skäl som talar för att gärningsmannen inte agerade inom inhemsk konspiration, det skulle i så fall ha läckt. Gärningsmannen tillhörde inte någon utländsk konspiration eftersom det krävdes en ”längre startsträcka”, stor lokalkännedom kring mordplatsen, Tunnelgatan, österut, Luntmakargatan, trappor upp mot Malmskillnadsgatan, tillgång till hyrbilar, tillgång lägenheter, falska pass mm
Gärningsmannen visste att paret Palme, skulle promenera på Sveavägens östra trottoar? Gärningsmannen visste att paret Palme saknade livvakter?
En hypotes: gärningsmannen arbetade nära Lisbeth Palmes arbetsplats? Gärningsmannen vill ha en ”hållhake” på statsminister Palme? Första hand utpressning, pengar? Andra hand att döda statsministern och fru Palme ?
Jag har läst Gunnar Walls bok ”Konspiration Olof Palme” vid tre tillfällen, boken är väldigt intressant, välskriven, omfattande research. Jag har en dålig vana att läsa texter fort, nackdelen är jag missar viktiga uppgifter. Eller för att använda uttrycket ”djävulen sitter i detaljerna”. Jag har under senare tid, läst om kapitlet ”Lockad i fällan?”.
Om jag inte missminner mig, så hade statsminister Olof Palme överklagat ett taxerings-beslut, hos länsrätten som hade kopplingar till Harvard-affären (?). Olof Palme hade föreläst vid Harvard, avstått föreläsningsarvode, det innebar att äldsta sonen, kunde studera en termin under förmånliga villkor
(Rätta mig om jag har fel?).
Lisbeth Palme arbetade med barnomsorgsfrågor inom Stockholms socialförvaltning, adress Torkel Knutssonsgatan nr 20, även kallad Södra nämndhuset (Södermalms polisen håller numera till i byggnaden som är ombyggd). Stockholms socialförvaltning låg väldigt nära länsrätten, som hade adress Krukmakargatan 21, tippar fågelvägen ca 20-25 meter (numera finns företaget Ramboll på Krukmakargatan 21). Dessa två adresser ligger alltså på Södermalm, nära Hornsgatan.
Tänk följande scenario: en manlig arbetstagare på länsrätten, vi kan kalla honom för M, stöter på Lisbeth Palme ganska ofta vid Mariatorgets T-banestation, uppgång Torkel Knutssonsgatan. Eftersom båda åker tunnelbana ungefär på samma tider till och från jobbet. M hade vid ett tillfälle följt efter Lisbet Palme på avstånd för att få kännedom var hon arbetade någonstans. M blev ”triggad över att stöta på statsministerns fru, nära hans egen arbetsplats, han hyste agg mot henne. M hyste för övrigt ett starkt hat mot hennes man.
Eller för att citera Gunnar Wall, sid 178 ”…Men själva stölden på länsrätten, en stöld som förefaller ha haft någon sorts illasinnad avsikt riktad mot Palme, är ett faktum…”.
Andas utpressning? En fälla?
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Ett utdrag ur Gunnar Walls bok ”Konspiration Olof Palme” Sid 171
”Två dagar före mordet, den 26 februari, lämnade Palme genom bud in ett överklagande av taxeringsnämndens beslut till länsrätten i Stockholm. Tidigt på kvällen under själva morddagen, klockan 18.23, raderade någon alla uppgifter om Palmes överklagande från den dator i länsrätten där överklagande registeras (reds anm: tydligen hade inte anställda någon flex-apparat på länsrätten, eller var chefer befriade att stämpla in och ut?).
Det här konstaterades av länsrätten först omkring två veckor efter mordet. Raderingen gick att spåra med exakt klockslag. Då visade det sig också att någon stulit själva orginalhandlingen.
Stölden och raderingen kunde inte gärna ha utförts på egen hand av en tillfällig besökare. På länsrätten arbetade omkring 250 personer. En eller flera av dem måste rimligtvis ha utfört eller hjälpt till med brottet. Ärendet utreddes av polisen i flera omgångar under 1980- och 90-talen utan att det ledde till något genombrott.
Händelsen har givetvis väckt frågor, inte minst om vad syftet kan ha varit med stölden och raderingen och om dessa ingrepp kan ha haft något samband med mordet, som ju inträffade bara fem timmar senare. Den märkliga episoden är särskilt intressant med tanke på att den skulle kunna erbjuda en möjlig förklaring till varför Olof Palme skulle gå med på att möta en person ute på stan sent fredagskvällen…”
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Det är fredag eftermiddag den 28 februari, år 1986, anställda vid länsrätten lämnar arbetsplatsen under eftermiddagen, eftersom det stundar helg, (förekom att anställda flexade in och ut på länsrätten? M stannar kvar några timmar och lägger beslag på statsminister Olof Palmes överklagande beslut i original, M raderar från datorn handlingen kl 18.23? (M hade tydligen inga tider att passa, t ex att hämta barn på dagis, eller en fru eller sambo som väntade på att äta mat tillsammans med honom).
Har Palmeutredningen undersökt noga framförallt manliga arbetstagares bakgrund? Jag har en känsla av att M hade bra koll på inkomna handlingar? M arbetade som chef? Arbetade som vaktmästare? Arbetade på registratorsenheten? M såg av en tillfällighet under onsdagen, när han passerade genom receptionen att en bud eller när Lisbeth Palme överlämnade handlingarna i ett ett kuvert? Eller var det vid eftermiddagsfikat, när ett antal anställda, samlades för att småprata. En anställd sa vid bordet att statsministern hade överklagat taxeringsnämndens beslut. M spetsade öronen! En impulshandling?
En tänkt gärningsmannaprofil: man över 40+?, singel?, hyste agg mot Olof Palme och Socialdemokraterna som han ansåg vara maktfullkomliga? M hade tillgång och vana att hantera skjutvapen?, sympatisör eller medlem i försvarsvänlig eller högerextrem organisation? En man som levde ett dubbelliv? M sökte spänning i tillvaron eftersom han levde ett ganska torftigt liv som singel. Utåt sätt ett kontrollerat intryck. Anställda ansåg att M var väldigt duktig på jobbet, arbetade ofta övertid
”Den 37-årige man som är misstänkt för dubbelmordet i Linköping i oktober 2004 lider av en allvarlig psykisk störning. Det visar den stora rättspsykatriska underökning som gjorts (…) Han är ogift och har inga barn, tidigare ostraffad och verkar inte ha varit aktiv på sociala medier. Han beskrivs av sin grannar som tillbakadragen…” (DN 25/20), reds anm: han grips med hjälp av DNA och släktforskning. Han har flugit under radarn.
Olof Palme hade antecknat sitt telefonnummer till Rosenbad och sitt privata telefonnummer på handlingarna till länsrätten (makarna Palme hade hemligt telefonnummer?). M ringer hem till Palmes bostad på kvällen, berättar att han arbetar på länsrätten och har tillgång till överklagande beslutet.
Ett kort dialog utspelar sig i telefon. Palme bestämde ett kort möte nere på Sveavägen korsning Tunnelgatan, den sidan som vetter mot Brunkebergstunneln, efter bioföreställningen.
M – Kan vi prata ostört?
OP – Det är bara jag och min fru, jag har inga livvakter, det får bli ett kort möte.
Paret Palme går Sveavägen, söderut, parallellt med kyrkogårdsmuren, efter korvkiosken, säger Olof Palme
till sin fru.
–vi går över till den andra sidan av gatan
Ett kort samtal utspelar sig mellan Palme och M i närheten av Dekorimahörnan. M sa att han vill ha pengar i utbyte eftersom han hade raderat handlingarna på länsrätten, statsminister Palme avvisar förslaget, efter drygt 30 sekunder så lämnar paret Palme platsen, gärningsmannen går därefter upp bakom ryggen och avlossar ett skott mot Olof Palme i ryggen, avståndet ca 20-30 cm. M försöker också att döda Lisbeth Palme.
Vittnet Inge M hade parkerat bilen på Tunnelgatan, nära trafikljuset vid Sveavägen (väster om Sveavägen) bilens kylare är vänd mot mordplatsen (Inges fästmö och två kompisar, skulle ta ut pengar från bankomatens, strax intill. Inge hade uppfattat att en person stod nära Dekorimahörnan under flera minuter.
Avslutningsvis: M påverkades av stämningsläget i Sverige under början av 1980-talet. Den ryska Ubåten 137 som gick på grund i Blekinge skärgård år 1981, jakten på en rysk ubåt i Hårsfjärden, 1982? En rad vittnen hade rapporterat om misstankar om främmande undervattens verksamhet, bland annat i Stockholms skärgård, som pekade mot Ryssland? . Det fanns en uppiskad rysskräck, hos stora delar av befolkningen! Skymningsläge?
Kommendör Hans von Hofsten och tolv sjöofficerare skriver en kritisk debattartikel i
SvD som gav ett stort eko över Sverige.
”Omfattningen, intensiteten och allvaret i den främmande undervattens-verksamheten i våra vatten förtigs, förringas eller t.o.m. förlöjligas av statsminister och utrikesminister på ett sätt, som helt enkelt inte kan tolkas på annat sätt än att de egentligen inte tror eller kanske snarare, inte vill tro på rapporterna från ÖB”. Ett utdrag från SvD (3/11 85)
Tolv marinofficerare gick också ut med offentlig kritik och flera uttalande att de inte hade förtroende för regeringen. Måltavlan var i första hand Olof Palme. Källa: Ingvar Carlsson bok ”Ur skuggan av Olof Palme”. Bokförlag Hjalmarson & Högberg, 1999.
Hösten 1985 blev känt att statsministern skulle besöka Gorbatjov i Moskva, april 1986.
Det ryktades att statsministern var för mjuk i ryggen gentemot mot den ryska ledningen.
Palme en landsförrädare!
Jag kanske har kört fast i ett stickspår, det finns starka skäl som talar för att Stig Engström är mördaren?.
Är det någon på denna blogg som kan redovisa klockslagen? När Engström stämpla ut från Skandiahuset?,Vilken tid han är på på brottsplatsen, Engström återvänder till Skandiahuset efter ca 19-20 minuter. Vad gör han under dessa 19-20 minuter?
Avslutningsvis: min hypotes, kokar ner i att gärningsmannen kände hat mot statsministern, att gärningsmannen hade för avsikt bedriva utpressning (pengar), mordet hade karaktären av en impulshandling.
Palmeutredningen under Hans Holmérs ledning, lyckade aldrig identifiera den anställd som hade raderat Olof Palmes överklagande till länsrätten, fredag kväll klockan 18.23, ej heller den anställd som stal orginal handlingarna det måste vara samma anställd. Palmeutredningen återkom sedan under 90-talet och försökte få klarhet i raderingen av handlingarna, utan resultat. Gav polisen upp för fort i sina efterforskningar? Tydligen fanns det andra spår som hade högre prioritet? Tex 33-åringen, vittnet, Skelleftehamnsmannen, PKK-spåret?
Det innebar att anställda som arbetade på länsrätten ”tittade snett på varandra”, vem är det som hade stulit statsministerns överklagande? Hösten 1986 byter M till ett nytt jobb i Stockholm? verksamhetsområde.
Jag har tidigare arbetat på Stockholms socialförvaltning, Torkel Knutssonsgatan 22-24?, byggnaden intill Lisbeth Palmes arbetsplats, Torkel Knutssonsgatan 20
Upprepar för att citera Gunnar Wall, sid 178 ”…Men själva stölden på länsrätten, en stöld som förefaller ha haft någon sorts illasinnad avsikt riktad mot Palme, är ett faktum…”.
Andas utpressning? En fälla?
Vittnen hade rapporterat under kvällen flera personer med walkie-talkie bland annat på Tunnelgatan och Norra Latins skolgård, förmodligen kopplingar till den hemliga kuppförsvarsövningen som ägde rum i city mellan polis och militär?
Det finns en organisation, tyvärr glömt bort namnet, som spårar upp gamla nazistförbrytare, dessa män är gamla ca 90 år, har mycket ”blod på sina fingrar”. Hur har dessa personer kunnat ”hålla masken” inför vänner och bekanta att dom har utfört vidriga handlingar i koncentrationsläger? Tacksam för en kommentar från Gunnar Wall och Ni som läser och kommenterar denna blogg.
Ja, innan vi har svaret kan man inte utesluta ett scenario av det slag som du skissar – alltså en ensam gärningsman som var identisk med den person som stal Palmes överklagande på länsrätten och som raderade i det datoriserade diariet. Och som stämde träff med Palme för att bedriva utpressning, men som i besvikelsen över att det slog fel i stället sköt ihjäl statsministern.
Men det finns förstås invändningar. Till exempel att om planen inte var att mörda Palme så hade gärningsmannen knappast någon anledning att medföra ett skjutvapen. Det finns heller ingenting i vittnenas beskrivningar av mördaren som tydde på att han agerade i plötslig affekt. Och det finns förstås ett antal vittnesuppgifter som väcker frågan om det förekom någon sorts organiserad aktivitet som hade anknytning till mordet.
Jobbar själv med registrering av handlingar och har genom åren jobbat med fem olika system och alla dessa system anser jag väldigt svåra för en icke insatt person att hantera. Systemet som användes på länsrätten i Stockholm 1986 har jag inte koll på men vågar lova att det inte är enklare att hantera än dagens system och lägg därtill att den allmänna datorvanan på den tiden var långt mycket sämre än vad den är idag.
Därför borde det vara en ytterst liten krets människor som vid tidpunkten för händelsen haft kunskap och möjlighet att ta sig in i systemet, hitta rätt handling och radera den. Jag tycker det är märkligt att polisen på den tiden inte kunde ringa in detta fåtal individer och sätta press på dessa. Här borde funnits relativt goda förutsättningar att komma framåt (oavsett om händelsen hade koppling till mordet eller ej).
Dessutom kunde inte allmänheten fritt röra sig inne på länsrättens lokaler. Det måste vara någon som hade rätt att vara där eller en skicklig och orädd inbrottstjuv.
Hej Adam!
Jag tycker att du har intressanta kommentar när det gäller länsrätten. Jag arbetade 1986 inom Stockholms socialförvaltning med administrativa frågor, jag hade ingen dator på mitt skrivbord.
Det var väl få arbetstagare som en egen PC på jobbet vid den tiden?
Olof Palmes handlingar raderas fredagskväll, kl 18.23, behövdes inget lösenord, för att komma åt handlingarna??
Det talar för att det var en kunnig person som kunde IT
Jag har en känsla av att Palme utredarna inte hade några djupare kunskaper om länsrättens datorsystem, det innebar att man kunna ställa några vassa frågor.
Spaningsledare, Hans Holmèr ansåg väl att PKK-spåret hade högre prioritet?
Hej!
Jag vill framföra ett stort tack att du håller debatten igång när det gäller Palmemordet, en av världens största mordutredningar.
Jag har uppfattat att författaren Lena Andersson och Leif GW Persson har tankar på ett mötetsscenario ,(hittat ett klipp från Bokmässan 2018?) Du får gärna förklara för mig varför makarna Palme går över till Sveavägens östra sida? Klädbutiken Saris skylfönster var nedsläckt, enligt GW Persson.
https://gunnarwall.wordpress.com/2018/09/28/leif-gw-om-mordscenariot-som-utredarna-inte-ville-hora-talas-om/
Jag kan förstås inte förklara varför paret Palme korsade Sveavägen, jag kan bara diskutera olika möjligheter. Det har jag gjort också, det kan ha varit för att Olof Palme var på väg till en mötesplats på östra sidan, till exempel Dekorimahörnan eller något ställe lite längre fram.
Eller så har vi min helt nybakade teori. I komplotten fanns en sadistisk palmehatare som vid bion förklarade för Olof att andra kulan var för honom. (För någon som verkligen hatade Olof skulle det inte vara nog att bara skjuta ihjäl honom, han skulle lida först.)
(Detta skulle också kunna förklara skottsekvensen enligt Borgnäs’ senaste bok.)
Då initierar Olof en förflyttning till Sari, primärt inte för att tillfredsställa Lisbets vilja att titta i skyltfönster, utan för att kolla om någon följer efter. Det finns en uppgift om att Lisbet tyckte att Olof dröjde sig, kollade bakåt, om någon följde.
Lisbet har också uppgett att det fanns inga taxi på Sveavägen. Det står lite i strid med Mårtens uttalande om att Olof ville gå hem för att motionera. (Notera att Olof spelat tennis samma dag och infunnit sig på arbetsplatsen först 11:00 – Hans behov av ytterligare motion på kvällen borde inte varit alltför stort.) Kanske de sökte taxi trots allt.
Kanske ville Olof ta en taxi, men då ingen fanns gjorde han en kringelikrok på Sveavägen för att stämma av ett hot från bion.Sedan hade han uppmärksamheten bakåt istället för framåt (klassiskt, läs John Le Carré).
Läste tidigare i en tidningsartikel om att de var på väg in i en taxi. I korsningen Tunnelgatan/Sveavägen.
Har letat upp den igen. Men jag tror det är en missförstånd? Men de som intervjuas i tidningen, har vad jag vet inte släpps förhör på än? Så man vet inte vad de såg?
På följande sida: https://www.zenker.se/Liber/Liber_1986/liber_1986.htm Uppe på sidan kan man välja ”Mars 1986” för att komma till artikeln, som är längre ned på sidan.
Åh vad jag tycker sånt här är roligt – att hitta saker i gamla artiklar. Trodde jag var den enda som hittat och funderat över denna notis. Finns massor – det mesta är nog bara skrivet i stress och missförstånd, men finns det bara några sanningar i detta som inte går ihop så blir det jätteintressant – jag samlar på sånt här – har en hel uppsjö av citat och saker jag hittat. Mkt intressant.
Scenariot väcker frågan varför polis, regering och Lisbet inte skulle ha enats om en reguljär, robust mordutredning som inledningvis innefattat spridning i media av ett gott signalment på palmehataren vid Grand.
Det gäller väl alla scenarios? Finns det något scenario som förklarar Lisbets agerande, Holmérs, Harald Fälths, den här andre observatören från regeringen vad han nu hette – Bergenstrand??, Ebbe Carlssons agerande, och dessutom Ingvar Carlssons och Stefans Löfvéns dubbla utpekanden (först CP sedan SE)?
Man kan nog inte avfärda ett scenario med att en eller flera aktörer betett sig besynnerligt, med mindre än att man presenterar ett scenario där alla betett sig till synes rationellt.
Jag kommer in på en annan käpphäst som jag drar i privata kretsar. Flera inkl Gunnar Wall hävdar att vi vet för lite, vi har för få pusselbitar (säger GW i boken Mordgåtan eller Konspiration). Det är utan tvekan sant, vi vet ju inte vem som är mördaren. Men ett minst lika stort problem är att vi ”vet” för mycket. Med det menar jag att vittnenas berättelser inte går ihop. Vi har för många pusselbitar och de passar inte ihop. Exempelvis NF och IM. Båda verkar trovärdiga men båda kan inte ha 100% rätt.
Man måste alltså fila lite på en del pusselbitar (jämka utsagorna) och då krävs någon slags seriös och trovärdig analys – inte av Cherry picking som Lundaprofessorn kallar det, vad man väljer – utan av det man väljer bort eller delvis modifierar.
Jag kan ta detta med keps som exempel. Ingen har sett en keps på mordplatsen. Vittnet LJ (utmed förmodad flyktväg) nämner keps – tillsammans med hela tre försvagningsfraser i första förhöret. Under ed i CP-rättegångarna medger LJ att han är osäker. Ändå tar TP och KP detta som ett elfte Guds bud hugget i stentavla. De avfärdar massor av vittnesmål som inte stämmer med SE. En redaktör på Filter viftade bort detta (i en TV-program jag länkat till) med att vittnena är så påverkningsbara (alla utom LJ menade han uppenbarligen, men han tycks inte ha vågat uttrycka sig klart.)
Den kritiserade polisen Jerker Söderblom har redan kommenterat approachen. Om man inte är förutsättningslös kan man med det här materialet bevisa vad som helst. (Jag har länkat till Youtube tidigare).
Så vi kan inte köra med olika utvärderingsmallar för olika hypoteser. Alla scenarios och hypoteser måste utvärderas och jämföras med samma kriterier.
Om Palme skulle utbyta information med en person som Säpo visste var i Sovjetunionens sold, en kontakt som – för att brodera vidare på fantasin – förmedlats av en älskarinna till Palme, kunde det kanske bättre förklara att utredningen sett ut som den gjorde och att mörkläggning skedde än om en palmehatare med gott signalement från tre anhöriga och minst två andra vittnen hotat med mord redan vid Grand och av Lisbet och eventuellt fler vittnen rentav kunde identifieras som samma man som var vid mordplatsen.
Skillnaden i signalement mellan mannen vid mordplatsen och den som sprang uppför trapporna finns det ju en elegant förklaring till i Olof Palmes Sista Steg.
Men varför skulle Palme i så fall låta bli att ringa livvaktsskyddet?
Eller längre in i gränden. Den exakta punkten på trottoaren är ett av de få fakta man inte kan tänja på pga blodfläcken. Och den är belägen så långt österut att den åtminstone tyder på att man redan svängt in i gränden – eller avsett stanna på nytt bakom avfasningen – avsedde man däremot fortsätta förbi innebär positionen ett ordentligt vinglande åt vänster som hade måst kompenseras senare med ett nytt vinglande åt höger. Längre in fanns en krog som frekventerades av SAP-toppar. Kunde polisen identifiera alla som varit där vid tidpunkten för mordet?
Naturligtvis kan den man de mötte ute på trottoaren ha varit den som de eller Olof stämt möte med och planen var att han skulle eskortera dem in runt avfasningen eller betydligt längre – snarare än att han gensköt dem på väg till det avtalade mötet.
Hursomhelst, blodfläckens position är undertolkad, fast Lars Borgnäs utvecklar betydelsen av den i Olof Palmes Sista Steg. Om man driver det till sin spets: GM skulle antingen ha stått framför skyltfönstret (där Inge M iakttog honom tidigare) och då skulle makarna gått rakt in i honom. Eller stod han bakom avfasningen, men positionen ger honom inte nog med plats att ta sig ut obemärkt (med skuggor, andedräkt och ljud decimeter inpå) och skjuta mot dem där. Han hade varit tvungen att låta dem gå förbi först, om han lyckats förbli osedd mot alla odds, och då skulle blodfläcken ha hamnat längre söderut. Tilläggas kan att Lisbet Palme hade en specifik aversion mot att redovisa relativa positioner medelst väderstreck – hennes formulering var märkligt nog ungefär: ”det där skall vi glömma ” (kommer inte ihåg i vilken av rättegångarna men definitivt en av dem).
RC, intressant punkt ovan som ofta kommer bort: Lisbet Palme har angivit att de stod kanske tio sekunder vid butiken Saari men har aldrig förklarat kortvarigheten med att man ingenting kunde se. Och hur lite man kunde se borde man ju förstått när man närmade sig det mörka skyltfönstret. Om Lisbet förtigit förkunskapen om ett möte kan hon ju ha insett behovet att hitta på ett svepskäl – det vore mindre allvarligt i sig än förtigandet eller rentav en nödvändig uppbackning därav. Om man hypotetiskt accepterar att hon förteg nyckelfakta tror jag man måste ta allt hon verkligen sade men mer än en nypa salt.
Hej PJ!
Är det teoretisk möjligt att Stig Engström, när han lämnade Skandiahuset kl 23.19, ser
makarna Palme vid klädbutiken Saari? Hur långt är avståndet 30 meter? 40 meter?
Det är mkt möjligt – avstånden är mindre och kortare än man tror.
Det hänger väl på hur länge han talade med vakten eller receptionisten. Tiden du anger som kan vara en minut för tidig är väl för utstämplingen, inte utgången genom ytterdörren?
Hej Gunnar!
Tack för ett snabbt svar. Jag måste tyvärr ställa om frågan, utifrån ny infallsvinkel.
Vad sa Lisbeth Palme till Palmeutredarna, varför hon och hennes make gick över till
Sveavägens, östra sida?
Den förklaring hon gett handlar om att hon ville titta i Saris skyltfönster.
Läst.
Ja det där är en annan favorithypotes hos mig med!
Någonting jag funderat på mkt.
Någon anonym som legat och puttrat i statsministerfamiljens närhet någon som ”kände dem” men ändå inte.
Någon som befann sig nära nog men ändå inte.
Städare, väktare, annan form av personal som inte gjorde ngt väsen av sig men farlig ändå.
Om man tittar på de gemensamma nämnare på 14 mord och mordförsök på Amerikanska presidenter finner man väldigt många likheter. FBI har listat 14 punkter där 10 stycken har stämt tror jag.
Dagboksförande över offret, förmåga att ta sig förbi avspärrningar, kommer nära, stalkerbeteende, Synts vid offret när denne uppträtt osv. Kaosartat beteende, hatisk mot samhället. Tycker man, trots all kritik mot GMP, och mörkläggningsteorier kan gå tillbaka ”back to basic” och glutta på och lyssna de som faktiskt har detta som yrke! Gmp är inte helt värdelös, inte FBI eller. 😉
Det som talar emot är väl att ingen hittat något . Poliserna på 80 talet kunde faktiskt lösa mord även om man inte tror det 🙂
Ngt annat i dessa tider man bör ha i åtanke nu när nätet blöder av teorier om mörkläggning och desinformation och rykten efter nedläggningen av mordet är att högerkrafterna i detta land är otroligt skrämmande och organiserade på nätet tyvärr, det förs en vidrig agenda i alla möjliga kommentarsfält som har ett mål – dra Socialdemokratin och vänsterkanten från makten genom smutskastning. Något att ha i åtanke varje kommentar man läser nu. Om allt. Där passar en mörkläggning av Holmer, Socialdemokraterna när det gäller Palmemordet och gänget som grädde på moset, när man vill vinna röster.
Men herregud vad man blivit allmänbildad av Palmemordet. Det leder in på allt annat. Lyssnar just nu på Spionjägaren av Olof Frånstedt 🙈 oerhört intressant.
Hej Anna!
Jag tycker att du är inne på intressant spår.
Anckarström dödade Gustav III på en maskeradbal, 1792?
Indiens premiärminister Indira Gandhi blev dödad av sin egen livvakt?
Ja jag tror inte man ska underskatta tanken på att det funnits en stalker som gått under radarn. Sjuka människor som blir besatta av en människa och tanke har oerhört starka drivkrafter och blir oerhört kalla. Tyvärr.
Ett uppmärksammat mord är ju en tjej som blev slaktad i sin lägenhet av sin arbetskamrat som bodde bara bredvid och sedan dök upp kallt på jobbet. Hennes brott? Hon avvisade honom och han kände förmodligen makt över att stalka och döda henne.
Om jag förstår det hela rätt, så finns det listor på att Skandiamannen stämplade ut 23.19. På sida 66 av 138.
Tredje stycket. Det var en larmlista från, vad då? Det är ju överstryket!
https://drive.google.com/file/d/1H8eLR72gqxe7hqgNjCTNmPJ27kIrM4oc/view
Men jag tror inte att Skandiamannen, skulle vara mördaren?
Men din historia är spännande, i vilket fall!
Men vad skulle poängen med att stjäla Palmes överklagande vara? Som utpressningsmedel torde det vara helt värdelöst: Det är ju bara för Palmes advokat att lämna in överklagandet på nytt (advokaten lär knappast ha lämnat in originalet utan att själv ha en kopia på det) och skulle även det försvinna skulle det bara ställa till med en präktig skandal, men inte för Palme, utan för länsrätten.
Men som metod att ställa till lite oreda och få oss att spekulera kring detta som motiv fungerar det kanske…. ? om man är riktigt konspiratorisk.
Den mest sannolika förklaringen till att överklagandet stals och raderades ur länsrättens system är väl ändå att någon bara ville jävlas med Olof Palme? Att det helt enkelt var ett sammanträffande att stölden av handlingarna och mordet inträffade samma dag.
Jag menar om man planerade att ta honom av daga, varför då bry sig om att stjäla en handling på länsrätten?
Det jag menar är att, med lite god eller ond vilja, skulle kunna tänka sig att om man har gärningmän som haft ett helt annat motiv. Politiskt tex. Så lägger man ut ett virrspår genom att lägligt beställa att nån ska stjäla Harvardpappren den kvällen för att det ska se ut som att Palmes harvardgrej skulle vara ett motiv. 🙂 ja jag vet inte – men du kanske fattar min point? Om man nu ska mörda Palme med ett Harvardmotiv/utpressning är det väl ganska osannolikt att en person fick reda på att Palme skulle på Bio och sedan att samma människa skulle ha tillgång till Länsrätten och radera bort inom Loppet av några timmar? Men om man tänker sig att det var planerat en tid längre att Palme skulle ut på stan och en organiserad grej och det var ett organiserat mord var på G så skulle man hinna beställa att någon hinner fixa bort pappren på länsaffären och göra det precis i ”rätt tid”.
Jag måste erkänna att jag blir yr i huvudet av att försöka följa det där 😀 Hur mörda Palme med ett Harvardmotiv eller genom utpressning? Hur ska utpressningen bedrivas? Och vad skulle Harvard-motivet vara?
Vad som skulle kunna vara möjligt är att Palme lockas till ett möte för att han är rädd för ytterligare skandaler kring Harvardärendet. Om han till exempel får veta att hans överklagande försvunnit kan han föreställa sig att det finns krafter på länsrätten som kommer att motarbeta honom med kriminella metoder. Det vore säkert en mardröm för Palme att hamna i en strid kring frågan om han lämnat in överklagandet eller inte – han skulle kunna framstå som en makthavare som sätter upp sina egna regler och inte vill låtsas om att han missat att överklaga.
Med andra ord: man kan inte bortse från möjligheten att stölden använts som ett lockbete för att få Palme att gå med på att träffa en person snarast möjligt. Det behöver i så fall nte betyda att det verkliga motivet till mordet har ett dugg att göra med Harvardaffären.
Självklart behöver inte stölden på länsrätten ha med mordet att göra. Men den utfördes fem timmar före mordet. Och den har inte klarats upp. Det är bekymmersamt.
Tack för att du förklarade bättre och lade till mkt bra grejer och utvecklade mitt resonemang! 💪🙌 Ja – det är oerhört besvärande att det inte är uppklarat.
Det borde/ska/måste varit/vara möjligt att utreda.
Jovisst, Erik K, samma kriterier men ett är väl hur väl scenariot förklarar avsaknaden av verklig polisutredning av mordet.
Om Palme skulle utbyta information med en person som Säpo visste var i Sovjetunionens sold kunde det kanske bättre förklara att utredningen sett ut som den gjorde och att mörkläggning skedde än om en palmehatare med gott signalement från tre anhöriga och minst två andra vittnen hotat med mord redan vid Grand och av Lisbet och eventuellt fler vittnen rentav skulle kunna ha identifierats som samma man som var vid mordplatsen.
Skillnaden i signalement mellan mannen vid mordplatsen och den som sprang uppför trapporna finns det ju en elegant förklaring till i Olof Palmes Sista Steg.
Kanske ett ganska klantigt och futtigt försök till smutskastning av Palme genom stölden – ett av hundratals som skedde varje dag – ter sig rimligare om man beaktar den troliga existensen av andra kopior som nämnts av Teo. Dessutom kunde ju flera olika av Palmes medarbetare och advokaten eller hans eller hennes assistenter ha handskats med eventuella kontakter i detta fall. Skulle en delegeringsvan regeringschef blanda sig i själv och spoliera en enstaka fri kväll med familjen?
Ett dylikt möte skulle inte heller förklara mörkläggningen. Palme skulle te sig dumdristig eller rent av lite okarakteristiskt fårskallig men oklanderligt samvetsgrann, en Sven Dufva-lik liten vanlig medborgare som minsann t o m skötte sin egen deklaration: knappast något värt att söka dölja genom att likvidera rättsstaten, underminera demokratin eller göra sig behjälplig i justitiemord.
Men att stölden inte klarats upp tyder förvisso på att där ligger en hund begraven.
Vi kan konstatera att om syftet var att både mörda Palme och förstöra hans rykte lyckades man enbart med det första. Men om uppgifter som potentiellt kunde förstöra hans rykte skulle användas för att genom utpressning förhindra polisutredning kunde de naturligtvis inte offentliggöras.
Mitt minne är kort. Var det en datafil eller en fysisk handling?
Vilket som kräver nån form av planering, att få tag på en insider som är politiskt övertygad mot Palme eller nån med tunn plånbok som är villig att riskera jobbet. I mina öron låter insidern som en antipalme-person. På samma sätt som att alla knarkspanande polisers identiteter har lyckats hållas hemliga, har även identiteten på personen på länsrätten aldrig verifierats, även om man var nära vill jag minnas. Personen i fråga(en kvinna tror jag) nekade.
Undra om polisens akt om Harvard-caset är öppet för insyn?
Ett fysiskt exemplar av överklagandet stals, men lyckligtvis fanns det en kopia så effekten av stölden blev inte så stor. Dessutom raderades anteckningen om att handlingen kommit in från länsrättens datorbaserade diarium, men raderingen gick att rekonstruera, så inte heller det fick så stor effekt. Se Granskningskommissionen, sid 585ff.
Den ursprungliga utredningen av stölden på länsrätten gjordes utanför Palmeutredningen. Den borde gå att få fram oavsett att Palmeutredningen lagts ner eftersom stölden är preskriberad och utredningen nedlagd. Men eftersom PU senare tittade på det här ärendet bör även den ursprungliga utredningen finnas i Palmeutredningens material, tillsammans med PU:s egna utredningsinsatser.
Fast det blir ändå väl långsökt att en sådan handlingsstöld skulle fungera som lockbete för ett möte en mörk och sen fredagkväll i februari. Som PJ säger är det svårt att se att Palme inte skulle ”farma ut” det här till en advokat, hur illa till mods Palme än kände sig över Harvard-affären. Visserligen har en annan stor S-personlighet, Mona Sahlin, erkänt att hon var slarvig med sina privata ekonomi och att hon blandade ihop privat och offentligt o.s.v., men hon kommer också från helt andra kretsar än Palme. Det känns närmast helt otänkbart att någon med Palmes bakgrund inte skulle låta detta skötas av advokat och revisor.
Det känns ärligt talat väldigt mycket film- eller tv-seriescenario över det här. Vet vi ens om det var nära att missa fristen för ett överklagande? Fredag kväll eller måndag morgon spelar i så fall inte heller någon roll – antingen var det för sent eller så var det inte det. Det är också en sak för Palme att vilja slippa sin livvakter när han är ledig, en helt annan att stämma träff på en gata i centrala Stockholm en sen kväll en lönefredag med en en för honom okänd person som kontaktar honom om handlingarna i överklagandet i Harvard-affären. Smutskastning var han inte direkt ovan vid (och han själv var ju inte sen att iscensatta skarpa angrepp på meningsmotståndare). En förklaring där man måste söka sig lite väl långt ut i fantasins tassemarker för att den ska kännas rimlig.
Ja, jag insisterar inte på något sätt på att det måste ha funnits ett samband mellan den märkliga stölden och mordet. Och om det fanns ett samband kan det förstås ha sett ut på sätt som är svårt att gissa sådär på en höft.
Vad vi vet är att Palme var allvarligt bekymrad över den redan pågående skandalen kring Harvardärendet, att den ovanliga stölden och raderingen ägde rum bara fem timmar före mordet och att Palmeutredarna inte klarat upp detta brott trots att det bara kan ha rört sig om en mycket begränsad skara som haft möjlighet att utföra det.
Det knepiga med stölden är att det är ett fåtal som skulle ha kunskapen att klara av det; vilket i realiteten handlar om personer som jobbar, eller har jobbat, med registrering av handlingar. Men just den kategori av personer skulle också ha full kunskap om systemet och att det inte går att radera något så att det inte finns några spår kvar i systemet alls. Kanske bör man rikta blickarna mot en handläggare som har rudimentär koll på systemen och rutinerna, utan att personen för den sakens skull har de fullständiga detaljerna klara för sig.
Intressant
Både handlingarna i den fysiska akten och sedan raderades den digitalt. Men det fanns ett original kvar hos chefen. (Och säkert flera hos nån ev advokat.)
Gunnar får rätta om jag har fel.
Att stölden på länsrätten skulle kunna vara gjord för att lägga ut ett villospår för att röra till det. Om man vill bråka och vara konspiratorisk.
Oerhört långsökt men kanske möjligt.
Låt säga Palme skulle mördas för att han var inblandad i låt säga affär X.
Då rör beställaren/beställarna till det och raderar en överklagan som inte alls har med mordets eg motiv att göra för att utredarna och nu vi ska börja undra vad som hände på länsrätten eg och luska i ett blindspår ”hade denna radering med mordet att göra? Kanske skulle palme utpressas”? ”Skulle han inte möta nån på kvällen för att få sina handlingar tillbaka?
Ett Blindspår som skulle dölja ett eg motiv lite.
Krångligt kanske men förstår du?
Men mest troligt är nog att det var en Märklig slump och nån klåfingrig?
Men som GW säger man ska inte gilla slumpen! 😉
Avslöjandet drog till sig ett starkt intresse så till den milda grad att en av Expressens journalister reste till USA och till Harvarduniversitetet för att gräva fram mer stoff.
Om jag inte missminner mig var journalisten Robert Aschberg.
Om det var en konspiration: Kanske någon vill läsa innantill ur dokumentet när vederbörande kontaktade Palme. Kanske någon ringde Palme och sa att handlingen återfunnits slängd i en papperskorg (med en massa marginalanteckningar av någon handläggare)? Att den skulle återlämnas till Palme (mötesscenario)? Långsökt. Svåranalyserat.
Att radera uppgifterna i datorn är ännu svårare att förklara.
Vi tangerar med detta frågan den aggressive mannen vid Grand som talade med / hotade Palme (enligt två vittnen). Vad skulle syftet med det vara om mannen var inblandad i mordet? Varför inte bara låta Palme traska hem från bion och skjuta honom utan förvarning? Knappast ett proffs då?
Kanske en rabiat sadist: ”När du hör skottet är det Lisbet som skjuts, nästa kula är för dig så den hör du inte!”
Erik K: Ja, och det är när funderingarna börja gå i sådana banor som man behöver ta ett steg tillbaka och fråga sig själv om det är rimligt. Vi kan kalla det Occams rakkniv om man så vill. Visst, man kan naturligtvis klura fram ett scenario där något sådant skulle ha hänt, men det uppstår omedelbart en massa logiska stötestenar.
Exempelvis, någon ringer Palme och förklarar vad som hänt, varpå Palmes mest logiska svar vore något i stil med: ”Jaha, ja, du hittade den i en papperskorg? Det får jag säga var anmärkningsvärt. Men vi kan väl göra som så att du kommer förbi receptionen på Rosenbad på måndag lunch och lämnar in den där, så hämtar jag den sedan. Det är ju trots allt helg nu. Ska se till att du får något som hittelön.”
Det är ju ingen ko på isen för Palmes vidkommande. Han behöver verkligen inte gå och träffa den här personen i en kall och blåsig korsning på Sveavägen.
Medger att det är svårt att analysera. Kanske flera grupper var ut efter Palme parallellt. Kanske handlingen återfanns hos en chef och det var lite känsligt och samtidigt bråttom. Jag har inte grubblat särskilt mycket på detta, men nog borde väl utredningen synkats med PU?
Teo och Erik K,
Ja, stölden kom lite väl sent för att vara ett led i att locka Palme i en fälla den kvällen. Samma dag kan te sig som ett osannolikt sammanträffande men dagen innan mordet skedde hade varit finurligare. Finns det en koppling skulle det passa bättre att tjuvarna visste eller hade anledning att tro att Palme inte skulle kunna intyga något personligen f o m lördagen och att avsaknaden av överklagan skulle te sig som ett erkännande av skattefusk – med reservationer för vad advokat eller revisor eller högre tjänstemän på myndigheten skulle kunna bevisa.
Frågan om den aggressive mannen vid Grand är ju framförallt varför Lisbet, Mårten eller hans flickvän tigit om detta. Man kan bara spekulera. Var det trots allt ett gräl mellan far och son – vittnena misstog sig? Det hade varit obehagligt att erkänna det men jag tror nog man skulle ha gjort det: vi blev faktiskt osams – hemskt, men det blev vi och jag vill ha finare minnen av honom och det har jag osv. Såvida inte osämjan bottnat i att Palme avslöjade att han inte kunde dricka te eftersom han skulle träffa en person och sonen blev uppbragt av det vansinniga i detta.
Har svårt att se att de skulle bråkas ja ens föra ett sånt samtal offentligt om ett hemligt möte ute på trottoaren en sen mörk fredagkväll där de är starkt iakttagna.Och att de två paren beger sig promenerande genom staden på egen hand på olika håll. Det var inte folktomt vid Grand när de skiljdes åt och att ta risken att någon skulle låta höra ngt sånt är väl högst osannolikt?
Mycket spekulationer där. Effekten av att Olof Palmes överklagande ‘försvann’ vore ju att det verkade som om att han inte tänkt bestrida det hela, d.v.s. att han accepterade att utmålas som ‘moraliskt tvivelaktig’. Då skulle ‘man’ få det belagt att han minsann bara var en ‘simpel maktmissbrukare’. Kanske något som skulle spä på mytbildningen om att han var ‘moraliskt lägrestående’, och därmed var det inget ‘brott’ att detta också ‘lades honom i fatet’ för att visa vilken ‘skurk’ han faktiskt var?
Men vem skulle bemöda sig om något sådant?
Jag hittar ingenstans där detta passar in i debatten.
Men det här är av intresse för den initierade:
https://imgbb.com/1b3qdHP
Återkom gärna med synpunkter!
Vi låter det komma med under den här rubriken. Men det vore väl bra om jag öppnade en tråd för allmänna frågeställningar om Palmeutredningen. Det mest anmärkningsvärda med det här dokumentet är förstås uppgiften om att Palme skulle ha blivit skjuten i bröstet, inte i ryggen. Jag föreställer mig att det helt enkelt rör sig om en missuppfattning från kriminalinspektör Agneta Lund. Vi får väl se om det kommer fram förhör med läkarna på Sabbatsberg.
Ser inget konstigt i detta?
Fruktansvärd läsning.
Tänkte du på att läkaren nämnt ett ingångshål fram?
Tror det är bara är förvirring och felsägningar. Detta hände väl i princip Bara några minuter efter skottlossningen och i samband med ambulansen. Inte ens läkare får väl hela bilden klar för sig på en gång. Även i de första nyhetsrapporteringarna så sades det ju att Palme blev skjuten i bröstet – bland annat Isländska nyhetsuppläsaren, så det var nog lite kaos innan hela bilden klarnade. Kan man tänka sig att Palme fick ett sk Trakeotomihål i luftstrupen? Tror jag läst det.
Nåväl tycker det är mkt obehaglig läsning. 😞
Take care, stay humble!
James: Det är precis det jag menar. Ett sådant beteende för osökt tankarna till någon som bara ville göra livet surt för Palme, snarare än en potentiell koppling till mordet.
Teo, jo fast det här med att det skedde bara några timmar innan mordet får det mer att se ut som en tanke och medveten handling just där och då. Han skulle inte bara mördas, hans ‘hjältegloria¨skulle bort, han skulle även misskrediteras och dras i smutsen så mycket som möjligt, ”denne lögnare, maktmissbrukare, förrädare och bedragare”. Vem kan hysa ett sådant hat? Frågan är delvis retorisk, det finns ett par alternativ som utgör mer plausibla svar än att man bara ”ville jävlas med honom”, tror jag.
Mycket intressant och återigen ett underligt sammanträffande i samband med en stor händelse. Vid terrorattacken i Londons tunnelbana så genomfördes samtidigt en övning gällande detsamma. Vid terrorattacken 11september övades det på några håll just på flygplanskapningar, så även till den grad att när ett plan sades vara kapat frågade flygledningen ifall det var på riktigt och inte gällde övningen.
Om det pågick någon sorts kuppövning på mordkvällen , kan den ha skett utan Holmers vetskap?
Hade Hans Holmer någon roll i kuppförsvaret?
Det kan nog anses vara självklart att länspolismästaren i Stockholm hade en viktig roll i Stockholms kuppförsvar. Exakt hur den rollen såg ut kan jag tills vidare inte svara på. Kanske någon annan?
Intressant! Är Hans Holmer inblandad i mordet, kuppförsvarsövningen och mörkläggningen?
Det har alltså länge spekulerats om att det tafatta och valhänta agerandet i inledningen av mördarjakten skulle kunna förklaras med att det pågick en samverkansövning mellan polis och militär i innerstaden den aktuella kvällen.
Frågan är om man inte istället borde vända på hela resonemanget. Att beredskapen var så usel på mordnatten bör nog snarare ses som ett tecken på avsaknad av dylika samverkansövningar. Det är en mycket mer plausibel förklaring med tanke på hur dåligt saker och ting fungerade.
Det torde inte vara något problem att ta reda på i vilken utsträckning som olika typer av övningar mellan polis och militär genomfördes under 1980-talets första hälft. Så det är bara att sätta i gång, Moelv.
Det lär även kunna gå att få fram hur polis och militär kommunicerade med varandra på den tiden, vilka frekvensband och vilken radioutrustning man använde. Likaså kan man bilda sig en uppfattning om storleken på eventuella övningar och vilka olika befattningshavare som var involverade.
Om det skulle ha handlat om en övning i topphemliga Stay Behinds regi, så skulle bara ett fåtal höga befattningshavare ha varit informerade. Där ingår knappast vanliga befäl hos polisens ledningscentral, varför den senare förvirringen hos polisen inte kan kopplas hit. Det förefaller också uteslutet att utomstående skulle kunna avlyssna kommunikationen under en hemlig kuppövning med hjälp av en vanlig polisradio. Det kan vi nog glömma.
Det är utifrån kontrollerbara uppgifter av det här slaget som denna spekulativa teori måste prövas. Annars blir scenariot fullkomligt ointressant, precis som så mycket annat i teoribildningen runt mordet.
För övrigt är det snarare regel än undantag att svenska myndigheter går bort sig och underpresterar i krissituationer. Det finns mängder av exempel.
Ett lysande undantag var agerandet efter lastbilsdådet på Drottninggatan. Vad berodde då detta på? Jo, polisen hade övat ett liknande scenario bara dagarna innan. Och i det fallet verkar det inte heller ha varit någon som tog det skarpa läget som en fortsättning på övningen.
Inte heller 1986 finns det något som pekar på att polisbefäl eller högre befattningshavare har agerat i tron att det var en samverkansövning, men det gick illa ändå. Ungefär som det brukar.
Du nämner Iran, Bjarne Moelv.
Iran-Contras affären.
Har du läst något mer om vilka figurer som var inblandade i vapensmugglingen till Iran?
Israel, USA, Sverige är några av de inblandade länderna.
Här pratas det om någon sorts kuppförsvarsövning, står dock inget datum.
Sid18.
Melander informerar om att Peter nu håller på att sätta sig in i materialet och framställer olika raster där bland annat Walkie-Talkie visas
I övrigt har det anträffats en tidigare okänd inspelning från ett möte mellan XXXX
Den sistnämde redogör för uppgifter han fått från källor gällande övningar som blivande plutonsbefäl vid Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg deltar i.
Scenariot är att Stockholm och Mälardalen ockuperas av främmande makt och att motståndsstyrkor agerar utifrån landet.
En grupp får i uppdrag att bege sig till Stockholm och etablera en bas och därefter lokalisera och likvidera personer som är viktiga informationsbärare och som man vill undvika hamnar i händerna på ockupationsmakten
X menar att dessa grupper fungerar som ett slags militära Stay Behind-grupper.
https://drive.google.com/file/d/1d1lYpBygnRu2vmi0aq21batc89VJheub/view
Här svarar jag på ett väldigt gammalt inlägg 🙂 . Nedanstående skrevs på BBS:en computext 1987 långt innan internets tid. Jag kan inte vara säker på att det är samma Ström som satt med i PU, men med tanke på diskussionen så är det väldigt troligt.
Text 344 1987-03-28 Klockan 10:01
Skrivet av: Håkan Ström #251
Kommentar till text 339 av M*ts P*tersson SYSOP #20
Ärende: Walkie-talkies
Ra -135
Räckvidden är väl 1,5km i öppen terräng. För nåt år sedan (ganska precis 1 år sedan) var det nån kupp övning i Sthlm då använde man bla Ra-135 och det var flera som hade svårt med kommunikationen, jo, jag vet mil mtrl men ändå :-).
Det finns ett intressant vittne, pressfotografen Åke M som har hamnat långt ner i arkivet. Åke hade parkerat sin bil på Dalagatan höjd med Eastmaninstitutet, sätter sig sig i bilen, han ska jobba för DN, den kvällen. Sätter på polisradion (ca 7-8 minuter efter mordet) ett kort replikskifte, citerar fritt ur minnet ” Det är kallt här uppe, statsministern är skjuten…”. Är det någon på denna blogg som har något ytterligare att tillföra, när det gäller källor mm
”Var det en hemlig militärövning som gick fel och ledde till att Sveriges statsminister Olof Palme sköts ner på öppen gata i Stockholm?
I tidigare sekretessbelagda dokument som nu blivit offentliga framgår att en grupp svenska militärer under en övning hade till uppgift att ”lokalisera och likvidera personer som är viktiga informationsbärare” för att undvika att dessa personer hamnar i händerna på en ockupationsmakt.
Uppgiften avslöjades vid ett möte i Stockholm redan i november 2016 då Palmeutredningen informerade nye förundersökningsledaren Krister Petersson om den övervakning av Palme som med stor sannolikhet pågått före och under mordkvällen 28 februari 1986.”
https://utsikterinsikter.blogg.se/2020/december/hemlig-militarovning-ledde-till-palmes-dod.html?fbclid=IwAR0Ll13b8-DlAjHiaonLFyBDfRPl34eUiNWniJVIpOkIToA7mLpVnq4EBVE
Kalle:
Det är intressant läsning och det är ingen hemlighet att jag själv lagt mycket tid på, skrivit inlägg och är inne på detta spår men samtidigt så är det som jag precis skrev i ett annat inlägg omöjligt att kunna belägga att det var detta som hände. Det är en hypotes bland många andra så länge vi inte kan finna mer substans. Frågan är hur vi kommer vidare. Det går ju varken att bekräfta eller avfärda uppgifterna i dagsläget och jag vill absolut försöka låta bli att ”låsa” mig vid något som inte helt kan säkerställas.
Hej Kalle!
Jag tycker det är märkligt som skriver att ”lokalisera och likvidera personer som är viktiga informationsbärare”. Det tolkar jag som att likvidera stora delar av regeringen? försvarsledningen? Stämmer verkligen det?
Ja, det låter ju onekligen spektakulärt men man kanske ansåg att det räckte med att döda en person.
En del Marinofficerare var ju inte så nöjda med OP , man tyckte att han agerade för vekt mot Warszawapakten, till exempel gällande ubåtskränkningarna.
Spekulation , om någon /några personer ansåg att OP gick i Sovjetunionens ledband kanske någon utnyttjade situationen i eget syfte.
OP skulle ju som bekant var åka till Moskva.
En av den tidens viktigaste informationsbärare lär ju ha varit OP.
Ingvar C förde till exempel en betydligt mer återhållsam utrikespolitik an vad OP gjorde.
Kalle, Kim och Simon A,
Men skulle Sveriges Riksdag ha godkänt ett dylikt, alldeles förfärande, sanslöst, hårresande uppdrag? Försvarsmakten kan ju inte i en demokrati hitta på mordiska uppdrag åt sig själv. Jag talar om det som de påstods öva för en krigssituation här, inte att ett mord genomfördes i fredstid naturligtvis.
Inte för att vara den som är den men Sveriges försvar har hemligheter ingen av oss kommer få veta, helt enkelt för att vi inte ska veta.
PJ:
Nej knappast men samtidigt så kan inte heller försvarsmakten, definitivt inte de ”hemligare” delarna hålla riksdagen informerad och uppdaterad i vilka åtgärder man kan komma att använda i händelse av krig. Detta av det naturliga skälet att om riksdagen vet om detta så vet även fienden om det.
Simon A, du har satt fingret på något som borde få hela folket och Moder Svea att unisont tappa hakan – och inte som nu sugen, utan göra uppror i djupast harm!
Detta ger mig akut svindel. Riksdagen måste sätta gränser för vad försvarsmakten kan tillåtas syssla med. Den demokratiska kontrollen av försvarsmakten måste göra en absolut avgränsning. Sedan kanske försvarsmakten kan tillåtas improvisera lite grand taktiskt och hemligt inom dessa råmärken. Likvidering är faktiskt värre än tortyr som Sveriges försvarsmakt definitivt inte kan syssla med enligt internationell lag. Likvidering kan aldrig tillåtas. Den som likviderar eller tränar likvidering skall självfallet ställas inför rätta i krigstid såväl som fredstid. Punkt slut. Låt fienden och hela världen veta att det är vad vi står för. Precis som fienden skall veta att den som invaderat Sverige och sedan likviderar, stjäl eller våldtar kommer att ställas inför rätta (tvärtemot det där obegripliga lagförslaget som tydligen regeringen Palme ville få igenom men regeringen Carlsson övergav).
Någon upptäcker att skattepengar används för att planera likvidering. Och sedan utbryter…gravens tystnad?
Att planera för likvidering är att konspirera till mord. Kan det preskriberas? Det borde det inte kunna.
I Palmemordets prism kan vi tydligen upptäcka mycket som är fullständigt åt fanders i vårt samhälle. Ja, den apparat Palme själv inledde sin bana inom kan vara demokratins fiende och borde genomlysas och i flera stycken avskaffas. Varje tendens till autonomi inom den är ett stort hot mot det öppna samhället. Vi bör se sanningen i vitögat och demontera den inre fienden. Tala om grundvalar: här skönjer vi inbyggd ondska.
PJ:
Du tar upp något väldigt intressant beträffande ”demokratin” i Sverige. Frågan är vem eller vilka som egentligen bestämmer.
Har ni inte redan läst den vill jag rekommendera journalisten Ulf Nilsons bok ”Sverige: sluten anstalt” som inget förlag vågade ta i med tång. Han lade därför ut den i PDF-format på internet. Mycket intressant bok, stundtals rena dynamiten, som beskriver maktstrukturerna i Sverige. Att förstå dessa strukturer kan kanske vara till hjälp för att också förstå turerna i Palmemordet.
Några citat ur boken:
”min gissning är att Sverige, alltså den grupp av människor vi brukar kalla för etablissemanget, helt saknar lust att göra upp med och stå till svars för det förflutna” (sid 82)
”På flera ställen i Om kriget kommit… tvingas utredarna konstatera att viktiga dokument förkommit eller inte kunnat hittas. ”
”Med andra ord: man ljög genom att undanröja besvärande sanningar” (sid 97)
(Vi som intresserar oss för Palmemordet känner igen mönstret.)
”Oppositionspartiernas viktigaste uppgift var att jama med. Vilka behov folk egentligen hade skulle fastställas i Kanslihuset. Och framförallt: alla verkligt viktiga beslut skulle tas av Palme och hans närmaste medarbetare.” (sid 176)
(I klartext, Sverige skulle bli en enpartistat, företagen och dess direktörer skulle fråntas makten. Ett motiv för undanröjande av Olof Palme så gott som något.)
I sammanhanget kan det vara av intresse att påminna om den underrättelseverksamhet som pågick under namnet Öst Ekonomiska Byrån:
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96st_Ekonomiska_Byr%C3%A5n
https://www.umu.se/forskning/projekt/ekonomisk-underrattelseverksamhet-och-informationsspridning-staten-naringslivet-och-ostekonomiska-byran-under-det-kalla-kriget/
Näringslivet och försvarsstaben i hemligt samarbete. Flera av namnen har gemensam koppling. Frågorna är här många, en av frågorna är vems intressen man egentligen företrädde? Boken ger kanske svaret på den frågan.
Kim:
Här finns dokumentationen. Det torde vara sidan 18 i bifogat dokument som avses:
https://drive.google.com/file/d/1d1lYpBygnRu2vmi0aq21batc89VJheub/view
Noterat
Nej, det stämmer inte. Det rör sig varken om den politiska ledningen eller försvarsledningen, utan om helt andra personer. Mer än så är nog inte lämpligt att skriva på ett offentligt forum.
Mikael B:
Frågan är hur vi ska göra om vi sitter på uppgifter som inte lämpar sig att skriva offentligt? Jag skulle verkligen önska ta del av dina uppgifter men jag förstår ju av naturliga skäl att du inte kan publicera dem offentligt. Kan kanske Gunnar förmedla uppgifterna eller ska vi skicka det vi inte kan publicera direkt till Gunnar och låta honom avgöra?
Givetvis kan var och en som tycker att det är lämpligt skicka uppgifter direkt till mig i stället för till bloggen. Min mailadress är gunnar@gunnarwall.se – men det finns förstås andra sätt att lämna över uppgifter än att skicka dem via mail.
Den som vill att jag ska publicera något i mina egna inlägg och kommentarer får gärna föreslå det. Däremot är det inte säkert att jag kommer att göra det. En del uppgifter jag får del av är sådana att jag tycker att det vore olämpligt att publicera dem. Inte för att jag vill undanhålla sanningar om Palmemordet utan för att det till exempel handlar om utpekanden av identifierbara personer för att ha utfört ordet eller ha varit delaktiga i det, samtidigt som det enligt min uppfattning saknas tillräckligt tung bevisning för att det skulle vara motiverat med sådana utpekanden.
Den som kontaktar mig med känsliga uppgifter kan däremot vara säker på att jag inte hänger ut min uppgiftslämnare.
Det är noterat. Tack Gunnar!
Fortsätter efter bästa förmåga leta information som kan vara av intresse för bloggens följare.
Ett sätt att diskret överlämna känsliga uppgifter kan ju vara att vi träffas utanför Dekorima på fredag kväll
Din hustru får gärna följa med men ta inte med dig några livvakter. Finns alltid risk att någon pratar bredvid munnen
Betänk också att det ligger i farans riktning att någon tycker att man bör skjuta på mötet.
(Nej, jag är inte från Göteborg).
Mötesscenariot 😉
En liten men kanske inte obetydlig kommentar är att sköterskan som satt med i lisbet i ”skrubben” säger i sitt förhör att Lisbet sade till henne att det var Olof som ville gå till Dekorima.
Sa hon verkligen specifikt dekorima på sjukhuset och menade specifikt just dekorima eller blev det bara ”förkortat” slarvigt av nån ?
Det är lite intressant om det verkligen var så, blivit missuppfattat eller är sagt i chock.
Mig veterligen blev lisbet inte konfronterat med det påståendet.
Kommentar på det Gunnar?
Det var en undersköterska, Lena Ö, som en längre tid var med Lisbeth i skrubben eller vilrummet på Sabbatsberg. Men uppgiften du tar upp kommer från en sjuksköterska, Ingeborg S, som också träffade Lisbeth om än inte lika länge. Det är i ett förhör med henne från 1991, inte en ordagrann samtalsutskrift utan en sammanfattning, som det står: ”Hon nämnde också att det var Olof Palme som varit den som ville att de skulle gå förbi Dekorima.”
Se: https://drive.google.com/file/d/1QlrCP0ENWShQ1uo8_ki_uIDbsTOLt0eK/view
Formuleringen är ju tydlig, det betonas särskilt att det var Olof, alltså inte Lisbeth, som skulle ha velat gå just den vägen. Och det är förstås intressant, för det finns inga motsvarigheter till den uppgiften i kända förhör med Lisbeth eller med någon annan. Det är alltså ett väldigt specifikt påstående som går på tvärs mot allt som tycks ha varit känt om händelseförloppet. Om sjuksköterskan sa så av misstag borde förhörsledaren ha reagerat och bett om ett förtydligande.
Men det är ändå inte lätt att säga hur mycket vi ska våga lita på uppgiften. Det finns trots allt utrymme för missuppfattningar och minnesfel.
Tack för du förtydligade de lite maskerade förhören! 🙏😘
Ja iofs kan väl OP bara sagt – vi går över vägen så slipper vi Monte Carlos stök. Det är ju hur naturligt som helst. Och det blev tolkat på sjukhuset och förhören som ”ville gå förbi dekorima”. Eller att Lisbet valde fel ord.
Men har OP sagt specifikt ”vi går förbi färgaffären” hamnar ju allt i annat läge. Och lite anmärkningsvärt att inte Lisbeth fått iaf följdfrågor om detta även om hon på en gång kunnat förklarat sina ordval. Eller så tyckte inte polisen att de var något vidare att lägga ord eller krut på.
Frånvaron av klargörande frågor till Lisbeth är ju ett genomgående tema i Palmeutredningen. De tydliga vittnesuppgifterna från Anders B och Anders D om att paret Palme och gärningsmannen såg ut att ha haft kontakt före mordet borde ju rimligtvis ha lett till dokumenterade frågor och svar från Lisbeth. På samma sätt borde Lisbeth ha fått utförliga frågor om varför paret Palme korsade Sveavägen. Det finns visserligen uppgifter från henne som handlar om att hon ville titta i Saris skyltfönster. Men med tanke på att hon enligt egen utsago bara tittade mycket hastigt i fönstret gör ju att frågorna finns kvar om det verkligen är förklaringen till att de korsade gatan.
Hon borde också ha fått tydliga frågor som syftade till att klargöra om hon uppfattat vittnet Anders B:s närvaro på mordplatsen och förstått att det var ett vittne hon såg.
Och så vidare.
Det finns åtminstone två förhör I Palmemordsarkivet som har en militär koppling
https://drive.google.com/file/d/1WDOJS4PPbkIcmUCd9mvr_v7AhmORrt2u/view
19881122 D9440
https://drive.google.com/file/d/10QY4-R36Bz8Ki9lf4Gc_h62p_I-F2tiU/view
19871119 D9440
Man kunde kanske önskat att den Smith & Wesson M/60 med serienummer ANF3137 som ingick i utrustningssats specialvapen M8481-103010 och som omnämns på sidan 28 i det andra förhöret som Kalle länkar till åtminstone hade uppmärksammats, kanske också provskjutits. Förstår jag nu saken rätt är det en revolver som har 5 kammare i stället för det mycket vanligare alternativet med 6 kammare. Vad jag får fram av serienumret så bör den vara tillverkad någonstans runt 1982. Vilken piplängd och kaliber denna hade (3 eller 5 tums pipa, kaliber 38 eller .357 magnum) är jag däremot väldigt osäker på då jag inte har tillgång till Smith & Wessons register men det kanske är någon annan som vet?
Gunnar Wall.
Hej! Det finns skäl att anta makarna Palme korsade Sveavägen, för ett mötets scenario, den östra sidan var mer ödslig, jämfört med denna västra sidan. Det skadar inte att friska upp minnet, vilka butiker som fanns på den sidan: Saris, Svensk hemslöjd, Frisör (?), krogen?, Götabanken och Dekorima
Tankar och synpunkter kring följande text.
”Och vad har nu allt detta att göra med Palmes död i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan kl 23.21, fredagen den 28 februari 1986?
– Tvetydigheterna i Erlanders och Palmes envisa arbete med att försöka balansera vänster- och högerkrafter i in- och utrikes politik, gav så småningom upphov till ideologistyrda, parallella organisationer för övervakning, registrering och opinionsstyrning av medborgarna, vid sidan av
de officiella. Näringslivet hade sina och SAP sina. Rivaliteten mellan organisationerna gav i sin tur upphov till en gråzon, där mindre nogräknade fribytare var beredda att ta sig an utomlagliga uppgifter. Det demokratiska självmordet, brukar jag kalla denna utveckling som vid
den här tiden i spänningsfältet mellan öst och väst kunde studeras i många europeiska länder.
Du menar att dessa förhållanden ledde fram till mordet?
– Det var en starkt bidragande orsak, liksom en ganska spridd uppfattning om Olof Palme som USA-fientlig och Sovjetvänlig. Sensommaren eller möjligen hösten 1985 genomfördes i Sverige en beredskapsövning, troligen i militär men möjligtvis också i polisiär regi, som syftade till att testa säkerhet och skydd kring höga politiker. Resultat: en regeringschef mördades. Övningsförutsättningarna diskuterades livligt, internt bland deltagarna. Såvitt jag vet har denna övning inte uppmärksammats i svenska medier.
– Inför Palmes planerade sammanträffande med Michail Gorbatjov i Sovjetunionen, våren 1986, närmade sig den politiska temperaturen kokpunkten i gråzonen mellan de parallella organisationerna. Febril aktivitet rådde. Statsministern, i vissa kretsar ansedd som landsförrädare, övervakades och övervakarna övervakades, liksom övervakarnas övervakare. En kuslig spegelsal! Rykten spreds och varningar utfärdades. Efter dödsskottet kom ett antal privatspanare att ange tonen i den offentliga debatten. Inte så få av dem var professionella konspirationsteoretiker och den ena hypotesen stolligare än den andra presenterades som dagens sanning
inför en häpen läsekrets.”
https://www.nyhetsbanken.se/2020/03/det-demokratiska-sjalvmordet.html?m=1&fbclid=IwAR1Z72vaZTULNcasNyTL_VjENDEu0YjnF3Nep4xd0e2kSLtkzl_9_R9HRpA
Kalle:
Jag skulle nog närapå vilja sätta likhetstecken mellan näringslivet och SAP. Jag gjorde ett inlägg nyligen med en uppmaning att läsa Ulf Nilsons bok: Sverige:sluten anstalt. Den finns att fritt ladda ner och läsa.
Näringslivet hade sannolikt god insyn i underrättelseverksamheten tack vara de täta och nära kontakterna med S. Däremot fanns det även grupperingar som är svårare att kategorisera och jag skulle bli förvånad om inte näringslivet även hade egna till viss del fristående underrättelseliknande verksamheter.
Ett exempel är följande:
”Christiansson, som varit informationschef i Industriförbundet och i Scania, säger i förhöret att han tror att han deltog i gruppens möten både före och efter mordet på Olof Palme.
Förhörsledarna läste upp ett 20-tal namn och bad Christiansson berätta vad han visste om dessa personer. Han kände inte igen flertalet, men svarade i ett par fall ”tillhörde det hemliga folket” och ”låter som en hemlig person i IB”.
https://www.expressen.se/nyheter/palme-utredarna-forhorde-bildts-nara-medarbetare-om-hemliga-natverket/
För det första, ”tror” han att han deltog i gruppens möten både före och efter mordet på Olof Palme, vad är det för svar egentligen? Vet han inte om han deltagit i några möten med gruppen?
Det kan sedan noteras som synnerligen märkligt att på dessa Wallenbergs SK-grupps möten som nämns i artikeln och som han alltså ”tror” att han bevistat, så deltog kanske också personer ur Svensk underrättelseverksamhet. Oavsett hur mycket pengar och makt Wallenbergs med bihang än förfogar över så är man trots allt i grund och botten endast civila personer. Att sådana kan hålla möten där hemliga svenska agenter kan ha ingått och där man kanske i förlängningen även kan nyttjat dessa som ”tillgångar” är faktiskt väldigt anmärkningsvärt.
Att detta inte ens tycks ha utretts är ännu märkligare. Att dessutom Christiansson till synes helt ogenomtänkt avslöjar detta i en tidningsintervju utan att det överhuvudtaget ställs några följdfrågor av journalisten är nog trots allt det allra märkligaste. Jag har svårt att smälta det ärligt talat.
Själv är jag till skillnad mot journalisten naturligtvis förfärligt intresserad av vad denna SK-grupp egentligen suttit och haft möten om. Någon dokumentation lär väl dessvärre knappast finnas. Det pågår mycket bortanför Riksdagens kännedom kan man nog lugnt konstatera. Har representanter för underrättelsetjänsten suttit med så är det ju faktiskt en statsangelägenhet i högsta grad och inte bara en liten privat tillställning mäktiga företagsledare emellan.
Som vanligt är tyvärr allt så luddigt och svävande så vi kan inte med säkerhet veta om personer ur underrättelsetjänsten befunnit sig på dessa möten eller om Christiansson känner igen namnen ifrån andra sammanhang. Sannolikt är det väl möjligen det senare men man skulle onekligen vilja veta mer här.
Vad vi däremot kan fastställa är att Christiansson hade ett omfattande nätverk av kontakter inom försvaret och dess olika säkerhetstjänster – samt inom hemliga organisationer som Stay behind och IB samt Wallenberg och den inre kretsen runt denne samt inte minst Carl Bildt. Det är ju faktiskt nästan nog så intressant.
När sen Bildt kallar något för ”konspirationsteorier” bör man sannerligen noga undersöka och följa upp saken. I alla fall om man frågar mig.
Det borde till sist som ett tips till intresserade gå att börja gräva i krigsarkivet om Öst ekonomiska byrån. Arkivet har varit slutet till 2019 så det bör nu vara möjligt få ut uppgifter även om det står att det fortfarande är sekretess.
https://sok.riksarkivet.se/?postid=ArkisRef+SE%2FKrA%2F1019
Pågår viss forskning om detta enligt länken jag skickade i tidigare inlägg så man kanske ska invänta presentationen av den forskningsrapporten först. Jag har gjort en del försök själv men kammat noll hittills.
Hej Anders Nilsson!
Du skrev ett inlägg, cirka 7-10 dagar sedan, handlade bland annat om Säpo tidigare bedrev signalspaning från Liljeholmen – Hägersten. Enliga mina källor som jag bedömer som trovärdig, hade Säpo tillgång till en större lokal, Det kan ha varit en större villa för att smälta i villaområdet, som ligger i Mälarhöjden, Traktörsgränd 10, postadress: Hägersten.
Sedan flera år tillbaka är det lågstadieskola ( se bifogad länk, karta) på denna plats, ligger högt beläget, vacker utsikt över Mälaren. Jag har varit där inspekterat tomten, hämtat barnbarn efter skolans slut.
Länk karta https://www.eniro.se/l%C3%B6garbergets+trakt%C3%B6rgr%C3%A4nd/f%C3%B6retag
Säpos signalspaning sysslade främst med att spela in utländska kortvågssändningar som var riktade till illegalister i Sverige. Sändningarna bestod vanligen av kodade meddelanden.
Mikael B
Läst
Hej!
Ja denna teori är en av mina favorithypoteser.
Kom just på en sak när jag lyssnade på den Danska kriminalpodden Kriminaland som dyker djupt ner militärspåret. Rekommenderas varmt. Kul få ett annat lands perspektiv.
Så jag kom på att Leif L berättar i Swebb-tv att han sagt att en lampa var släckt och senare tändes på Tunnelgatan. Oklart exakt vilken men jag tolkar det som att det är den lampan som hängde över gatan innan barackerna.
Han sa det ”perfekt att släcka en lampa om man ska begå ett brott” fritt citerat, till som medpassagerare.
Men tänk om lampan skulle va släckt för att de skulle öva på att föra undan statsministern vid en ev invasion. Föra bort honom och andra människor i säkerhet i tunnlarna som ligger där under Skandia och åsen. Går man inte in precis där?
Då vill man ha det skymt och nedsläckt för att gömma sig lättare. Sedan gick övningen fel av en eller flera sk fribytare.
Det stämmer in på varför Palme var vid Dekorima, varför Lisbet är rädd, varför några kanske t.o.m. kommit undan mordet och flytt i tunnlarna. Det stämmer in på det Leif säger om Skandiamannen som sprang efter mördaren.
Stämmer väl rätt in på ett övningsscenario också.
Nä – slå hål på den – ge mig gärna feedback. 🤗
Två frågor.
Fråga 1 : Är det någon som kan bekräfta att det var någon sorts kuppförsvarsövning den 28 feb 1986.
Fråga 2: 28 feb 1986 var ju kalla kriget fortfarande igång.
Sverige blev regelbundet utsatt för ubåtskränkningar, mystiska tavelförsäljare besökte svenska militärer mm.
Borde inte ett mord på en svensk statsminister satt det svenska försvaret i högsta beredskap för ett eventuellt angrepp av en fiende?
Det verkar ju inte som man vidtog några åtgärder, var man så säker på att mordet var en isolerad händelse och inget som tillhörde något ännu större?
Bra frågor. När det gäller fråga 1 anser jag att det inte kan sägas att det kommit fram någon bekräftelse på att det pågick en kuppförsvarsövning i Stockholm undr mordkvällen. Indikationer på att något sådant förekom finns det förvisso. Men det kan förstås vara fel. Låt oss hoppas att bilden klarnar.
Och vad gäller fråga 2: Ja, frånvaron av någon som helst militär insats för att skydda väsentliga adresser i huvudstaden när mordet blev känt är en mycket märklig omständighet.
En hel del tror jag kan förklaras av vad det var för olika scenarier som man från försvarshåll hade föreställt sig. Om man till exempel hade fått indikationer på militär aktivitet i Stockholms närhet hade man garanterat gått upp i beredskap. Likaså om den militära underrättelsetjänsten i förväg hade fått veta att något var i görningen, antingen genom egna kanaler eller via någon partnertjänst.
Det man inom kuppförsvaret särskilt var inriktad på torde ha varit scenarier med inslag av ryska spetsnazförband. Att ryssarna skulle skjuta ihjäl statsministern under en av hans lediga kvällar ute på stan tror jag knappast ingick i den bilden.
Inte heller på den civila sidan tycks man ha räknat med ett statsministermord av den här typen, åtminstone inte utfört av en stat. P-G Näss sa ju vid något tillfälle att mordet var ”fel” på så många sätt. Däremot fanns det naturligtvis med i riskbedömningen att grupper och enskilda kunde gå till angrepp mot statsministern, vilket också var anledningen till livvaktsskyddet.
Men med detta sagt. Eftersom kunskapsläget rimligen var knapphändigt till en början, så borde givetvis diverse beredskapshöjande åtgärder ändå ha vidtagits.
Den teori som tidigare har framförts om att polis och militär inte brukade öva särskilt mycket tillsammans kan i det sammanhanget vara ytterligare en faktor att beakta. Kommunikationen mellan polis och militär var troligen undermålig, inte bara under mordnatten utan även annars. Lika illa kan man misstänka att det förhöll sig i de hemliga strukturerna, med bevakande av revir på ömse håll (militär/civil underrättelse- och säkerhetstjänst).
Och några kontrollerbara uppgifter om en pågående samverkansövning under mordkvällen har ju inte heller framkommit. Jag skulle bli väldigt överraskad om någon sådan ägde rum.
Det finns en dansk podd som behandlar Palmemordet, den heter Krimiland
Avsnittet jag länkar diskuterar möjligheten av en kuppförsvarsövning på mordnatten , bland annat tar man upp löjtnant X
https://poddtoppen.se/podcast/1489588761/krimiland/palme-lojtnant-x-episode-66
Löjtnant X
Jag har sett följande spekulation, kan det ligga något i den?
”Mordscenariot ska på ett slående sätt ha kopierat händelseförloppet i en instruktionsfilm om diversionsmanövrer som använts i utbildningssyfte vid
– Försvarets tolkskola och inom civilförsvaret: Figuranter splittrar åskådarens uppmärksamhet. Rollfigurer flyr eller skyndar till, medan gärningsmannen stannar kvar eller gör en kringgående rörelse och återvänder till brottsplatsen. ”
Man kan om man vill utvidga denna spekulation och fråga om Stig E kan ha haft någon koppling till civilförsvaret?
I denna betraktelse kring kuppförsvars- eller beredskapsövningen utgår jag från uppgifter som stöder resonemanget. Jag vet att dessa i allt väsentligt kan ifrågasättas. Syftet är att resonera och framkasta en hypotes, ej att påstå eller ens argumentera.
För egen del talar tre omständigheter för KFÖ-teorin, det vill säga en kuppförsvarsövning gällande statsministern i samband med palmemordet; en operation vars ramverk vissa deltagare utnyttjade för att verkligen skjuta ”objektet” för övningen: 1) Trovärdiga parter (t.ex. Bjarne Moelv) hävdar detta scenario med bestämdhet och med hänvisning till visserligen anonyma källor. 2i) Palme verkar ha varit övervakad inför och i samband med mordet. 2ii) Övervakarna bedöms dock ha varit så indiskreta att huruvida dessa deltog i ett mord av statsministern kan ifrågasättas. 3) Vittnesmålet av de tre männen som panikartat kommer springande från mordplatsens riktning, flämtande: ”De skulle ju inte skjuta honom!” (plus andra vittnesmål om andra springande män). 4) Den, vore det skarpt läge, märkligt oberörda dialogen: ”Hur är det där uppe?” ”Djävligt kallt.” ”Statsministern skjuten.”, vilken låter som ett meddelande av typen ”Övningen avslutad”, snarare än delgivandet att Sveriges statsminister just blivit mördad.
Det finns ju också en bakgrund med palmehat, konspirationer som önskar röja honom ur vägen, ”landsförrädarspåret” och en tidigare kuppförsvarsövning (KFÖ) mot överbefälhavaren (ÖB), där i palmemordet misstänkliggjorda personer deltog. Denna fond ger tillsammans med ovanstående att ett mord i samband med en övning får annars underliga samband att falla på plats, vilket gör det till en tilltalande teori. Men jag har en invändning som jag vädrat tidigare, nämligen att poängen med KFÖ:n mot Palme är svår att förstå. (Jag medger dock att jag inte är säker på att jag förstått själva övningens tänkta tillvägagångssätt; måhända därför att de som förespråkar den inte heller har klart för sig hur den skulle ha gått till, utan endast att den ägt rum.)
Nämnda KFÖ mot ÖB:n är tvärtom lätt att förstå. Den utgår från den väsentliga frågan: Är det möjligt att infiltrera högkvarteret i syfte att komma åt ÖB:n? Om ”ja” behöver rutiner ses över; om ”nej” fungerar rutinerna (i detta avseende). Detta förfaringssätt är ju vanligt i militären. Till exempel, är det möjligt för B-styrkan att ”spränga” radarmasten under radarkompaniets fältvecka? Dylika övningar är av största vikt eftersom svaret är så kritiskt för verksamheten, och bara genom att i praktiken prova skyddet kan man avgöra om det fungerar i verkligheten.
KFÖ:n mot OP är däremot obegriplig, eftersom den i så fall ska svara på frågan: Är det möjligt att skjuta statsministern medan denne utan livvakter promenerar hem en fredagsnatt tillsammans med sin hustru? Svaret på den frågan är ju uppenbart ”ja”, och därför blir en övning meningslös. (Eftersom övningen indirekt involverar Olof Palme krävs rimligtvis starka skäl till att genomföra den.) Annorlunda uttryckt: I stället för frågan ”Går det att komma åt vårt skyddade objekt?” blir frågan ”Går det att komma åt vårt oskyddade objekt?” För mig skaver detta mot teorin, tillsammans med ytterligare en omständighet: Om en KFÖ pågick vars mål var att ”skjuta” statsministern, varför valde gärningsmannen (GM) att göra sällskap och samtala med objektet innan skotten avlossas, som enligt flera vittnesmål var fallet? GM kan ju bara glida upp bakom Palme och säga, eller tänka, ”pang” och glida vidare in på Tunnelgatan.
Men när jag ställs inför en teori jag inte omedelbart kan acceptera försöker jag förstå den, givet att den framställs av en person jag har förtroende för, i stället för att avvisa den. (Om jag sedan ”förstår” den, betyder det inte att jag själv anammar den.) Så jag har funderat på det här.
Problemet jag har med KFÖ-teorin är alltså att övningen handlar om mord på oskyddad person. Men tänk om det inte var syftet med övningen, utan att det var något annat man ville ha svar på? Till exempel följande: Skulle statsministern acceptera ett hemligt möte med föregivet motiv?
Ponera att en sammansvetsad grupp poliser/militärer/SB fruktar att OP går Sovjetunionens intressen och upplever att situationen blivit en smula desperat till följd av hans planerade resa till Moskva. Att mörda honom är icke desto mindre väl magstarkt även för de flesta i denna för oss udda krets. Ett mord reser också en del praktiska utmaningar – dessa personer är ju inte lönnmördare, och hur går man rent praktiskt tillväga, om kravet är att mördaren ska komma undan med det?
Som Gunnar Wall dokumenterat med historiska tillbakablickar är inte sällan ett villkor för att genomföra ett mord på en i sammanhanget betydelsefull person att gruppen kontrollerar situationen, varför en beprövad metod varit att locka offret till en särskild plats. Vi kan i denna tankelek ponera att det är ett par personer i nämnda gruppering som verkligen är beredda att med kallt blod mörda statsministern, och vill för det ändamålet locka honom i en fälla; det vill säga, en situation de på förhand kontrollerar. Men en sådan operation kräver sin apparat, det kräver att särskilda personer är med i komplotten (personer som kan övervaka respektive locka, till exempel, samt möjligtvis fördröja och fördunkla efteråt). Det kräver inte många, men en del nyckelpersoner, varav de flesta inte har en fullständig bild av operationens detaljer och som sin ideologiska övertygelse till trots inte nödvändigtvis har ambitionen att delta i ett statsministermord.
Ponera att mordkommandots kärna säljer idén om en spontan KFÖ mot statsministern till de personer de behöver ha med i olika roller. (”Spontan” som exempelvis icke-auktoriserad övervakning av OP genomfördes ”spontant” av enskilda Säpo-män, enligt Sten Andersson.) Övningen ska svara på frågan: ”Är det möjligt att locka statsministern till ett hemligt möte med den-och-den?”, då ”den-och-den” skulle kunna vara – från deras håll sett – fienden, eller hellre dess informatör; alternativt, under förutsättning att ”den-och-den informationen ska delges”. Detta är ur säkerhetsperspektiv väsentligt ur två perspektiv. Om statsministern går oskyddad ut i natten för ett möte av detta slag, utsätter han sig för risken att utpressas, kidnappas eller mördas, vilket förstås utgör hot mot rikets säkerhet. För just denna grupp (tänker vi oss) är denna KFÖ:s frågeställning även väsentligt av en annan orsak, nämligen: Om statsministern väljer att i lönndom möta någon som utger sig för att företräda fiendens intressen (eller som mordgruppen anser gör det), eller menar sig ha information som är lockande för den som företräder dessa, avgör det att han är landsförrädare – och bör i så fall ”avrättas”. Det första argumentet kan användas för att övertyga mindre mordiska personer om KFÖ:ns betydelse, och det andra för de mer kallhamrade.
En således väl motiverad KFÖ planeras där säg endast två personer på plats har för avsikt att mörda statsministern; ytterligare ett mindre antal deltar ovetande om att övningens mål är mord, och sedan kan vi tänka oss ytterligare ett par-tre – säg en på sambandscentralen – som är införstådda i övningen, men inte mordet. Ytterligare en eller ett par ”palmehatande” personer i högre position kan vara införstådda i operationen, men det gör inte KFÖ:n auktoriserad.
Så Olof Palme dyker upp till mötet. Mördaren vill säkerställa vilken information OP förväntar sig av mötet och inleder därför ett samtal. OP tycks bekräfta det de fruktat. Mördaren skjuter ”landsförrädaren” och avviker från platsen. Det går en chockvåg genom övriga övningsdeltagare, som alla försvinner i olika riktningar. De som ingår i konspirationen, men som inte förstår vad som hänt, agerar nonchalant i förhållande till situationen, medan enstaka, införstådda personer i högre befattning gör sin del av det hela.
Trots att övningen inte var initierad eller auktoriserad från högre ort är det alltså många som känner till den, och agerar – eller låter bli att agera – därefter. Ytterst få känner däremot till vem som höll i vapnet, och skulle de – trots att det gick emot deras övertygelse – vilja ”tjalla” har de inget bevis utan utsätter sig endast för fara. Tips inkommer visserligen som pekar i denna riktning, men alla initierade noterar att de inte utreds. Hans Holmér, kan vi för scenariots skull tänka oss, inser ganska snabbt vad som egentligen har hänt och meddelar Ingvar Carlsson mordets synnerligen prekära omständigheter. En mörkläggning tar vid som gynnar många mäktiga parter för att inte Sverige ska ”skaka i sina grundvalar”.
Jag vill upprepa att detta alltså är en tankelek, men vi måste tillåta oss att spekulera kring mordet, bolla idéer och hypoteser, gällande detaljer och övergripande omständigheter, givet att vi är medvetna om att det är just det vi gör. Jag kan inte säga att jag ”tror” att det gick till på det sätt som jag beskrivit, men tycker ändå att giftermålet mellan KFÖ-teorin och mötesscenariot gör spekulationen tillräckligt intressant för att dela den i ett lite längre inlägg på denna blogg. Hoppas du tycker det också!
Sett till mordplatsen (WT-män, ”sällskapet”, etcetera), vittnesmål omkring den vid tiden för mordet, samt underligheterna kring påföljande utredning, liksom information som framkommit längs informella kanaler, är både KFÖ-teorin och mötesscenariot nämligen värda att beakta (liksom scenariot med den ensamma galningen).
Tack för lång, intressant och föredömligt resonerande kommentar.
Hej och tack för läsvärd kommentar!
En fråga:
”3) Vittnesmålet av de tre männen som panikartat kommer springande från mordplatsens riktning, flämtande: ‘De skulle ju inte skjuta honom!'”
Har du en källa på det här?
Hej Anton, kul att du tyckte mitt inlägg var läsvärt! Se https://wpu.nu/wiki/Sida:Pol-1986-03-02_D363-00_Vittne-Klarabergsgatan-f%C3%B6rh%C3%B6r.pdf/1. Mannen säger i själva verket ”Han skulle ju inte döda honom!”, inte ”skjuta”. Tror att det också finns annan dokumentation kring detta vittnesmål, men det här är vad jag får fram vid snabb sökning. (Tack till wpu.nu för att ni gör materialet sökbart!)
Som jag påpekar inledningsvis har jag valt ut vittnesmål som talar för mitt resonemang, men med detta sagt bedömer jag detta vittnesmål som förhållandevis tillförlitligt. Givetvis kan man inte desto mindre diskutera dess värde i förhållande till mordet.
Det är viktigt att läsa de ursprungliga uppgifterna från den 2 mars 1986, där bland annat tidpunkten och den återgivna repliken skiljer sig från den senare versionen. Här får man nog lov att utfärda viss Robert Gustafsson-varning. Det första vittnesmålet ter sig inte särskilt dramatiskt och kopplingen till övningsteorin framstår då också som mer långsökt. Frågan är om det ens var Palme som personerna talade om. Kan det inte lika gärna ha handlat om en film som de just hade sett eller vad som helst annat? Innan man ger vittnesmål tyngd gäller det nog att granska dem med kritiska ögon och också beakta mer triviala och närliggande förklaringar. Att episoden ska ha utspelat sig först kring midnatt finner också stöd i resten av berättelsen.
https://drive.google.com/file/d/1oNmo5NKYpiv4E0ClpgLG7MyiTpUUHBBB/view
GW: En tidigare angiven felaktig länk har korrigerats av Mikael B.
Länken blev fel i mitt inlägg. Här är rätt länk:
https://drive.google.com/file/d/1oNmo5NKYpiv4E0ClpgLG7MyiTpUUHBBB/view
Jag har lagt in en korrigering i din tidigare kommentar också.
Ursprungslänken var inte så tokig den heller. Ex.vis uppgav läkare på Sabbatsberg att OP hade ett litet (ingångs-) hål i bröstet och ett större (utgångs-) i ryggen. Vad i all världen skall man tro om detta?
Tack till er båda för länkarna!
Mikael B
”Robert Gustafsson-varning” var ju spot-on, och komiskt.
Just det här vittnesmålet har jag haft i bakhuvudet under en tid och tänkt att jag skulle titta vidare på men jag begriper inte riktigt det du länkar till. Hur hör själva den ”detaljerade berättelsen” ihop med spaningsuppslaget? Hör ihop gör det ju uppenbart men jag förstår inte.
Jag har funderat en del på människors – eller mer korrekt – vissa människors tendens att glida på sanningen, mer eller mindre medvetet och för mig är det obegripligt även om jag på ett teoretiskt plan kan förstå det.
Förutom tidpunkterna är min tolkning att man oavsett anledning dramatiserar det hela så gott man kan.
Det ser rent av ut som om man skrev ett manus. Vem skulle annars vittna om att ”alla mina sinnen skärps” och ”den stora gyllene Åhlénsklockan står på 23.24 eller 23.25”.
Men som sagt om du kan klargöra hur innehållet i länken hör ihop.
De båda versionerna hänger ihop på så sätt att den mer detaljerade berättelsen är författad ett antal år senare. Det är alltså uppgiftslämnaren själv som på nytt vill fästa utredarnas uppmärksamhet på händelsen.
Mikael B.
Hvor finner du støtte for at hendelsen inntraff omkring midnatt?
Lars Tore,
Det är den uppgift som förekommer i det ursprungliga telefontipset och som därför bör tillmätas större tillförlitlighet. Det vanliga är också att polisens tipsmottagare upprepar centrala uppgifter för vittnet för att försäkra sig om att man fattat rätt. Tidpunkten stämmer också bättre överens med uppgiften om att paret senare säger sig ha hört om mordet på radion vid hemkomsten. Detta kan som bekant ha skett tidigast kl 01.10.
Tillägg:
Det är alltså denna redogörelse jag syftar på:
Vi går skyndsamt vidare mot Sergels Torgs T-banenedgång för att åka hem till mitt studentrum på
Gärdet. När vi gör oss iordning slår vi på radion och får då höra radioprataren säga: Statsminister Olof Palme är skjuten i Centrala Stockholm” eller något liknande. Han låter chockad. Sedan spelar de sorgemusik och meddelar mellan varje musikstycke vad som har hänt.
Beskrivningen av händelseförloppet ger intryck av att de ganska snart efter hemkomsten får höra om mordet i radion. Det skulle alltså ge ytterligare tyngd åt att tidpunkten i den ursprungliga versionen från den 2 mars 1986 är den rätta.
Mikael B.
Takk for svar og kritiske kommentarer. Jeg er helt enig i at både Wedins sekslinjers tipsnotat 02.03.86 og vitnenes redegjørelse, som foreliggger langt senere, gir rom for tolkninger. Likevel er det grunn til å merke seg at her er det ikke snakk om én feil i det kortfattede D-363. Det er fem feil! Og det er vel ikke så merkelig med tanke på det kaoset vi vet eksisterte i tipsmottak og utredning disse første kritiske døgnene. Når det gjelder tidspunktet finner jeg det tilforlatelig, all den stund vitnene henviser til klokken på Åhlens. Nå kan man selvsagt også diskutere hvor lang tid et studentpar bruker på å ”gjøre seg iordning”, som det står, i forhold til radiomeldingen som først går ut 01.10. Det er vel heller ikke slik man diskuterer for eksempel en film man har sett, springende og ropende: ”Han skulle ju inte døda honom”.
Jeg finner denne hendelsen viktig og interessant og det bør vel absolutt være mulig å spore opp de to vitnene, selv om notatet er navnsladdet. En sak for gravende journalister som sitter nærmere kildene enn meg, og helt klart en sten som ikke er snudd.
Godt nytt år til bloggens følgere!
Vi värderar helt klart tipset olika. Det är just påståendet om att polisens tipsmottagare skulle ha tagit fel på så många punkter som borde få varningsklockorna att ringa hos vem som helst. Det handlar om vanlig källvärdering, där jag menar att det finns goda skäl att problematisera den betydligt senare versionen. Det görs alltför sällan när man anför det här spretiga vittnesmålet i samband med hypotesen om kuppövningen.
Det är inte säkert att tipsmottagaren tog fel men om Stay Behind är inblandat kan tips ha förvanskats i efterhand.
Det jag mest skulle vara intresserad av är varför personerna la på minnet vad Åhlens-klockan visade.
Mikael B
Vad menar du med ursprungliga uppgifter? Är det förhöret du syftar på?
Vittnena påstår ju att förhöret är förvanskat och att tidpunkten är framflyttad 40 min.
En fråga är intressant. Varför noterade personerna att Åhlens-klockan visade 23.24 eller 23.25? Berodde detta på den märkliga händelsen? Jag har passerat denna klocka miljoner gånger men aldrig någonsin brytt mig om att lägga på minnet vilken tid den visade.
Ja, det är förhöret från den 2 mars 1986 som jag syftar på.
Vad är det för konstigt med att vittnen har tittat på en klocka på fasaden till Åhlens?? Bara för att just du aldrig brukar titta på den klockan säger det inte att andra aldrig tittar på den. En av många tänkbara anledningar kan ju ha varit att de tittade på klockan innan de gick ner i tunnelbanan för att försäkra sig om att hinna med sista tunnelbanan som avgick från T-centralen mot Ropsten den kvällen. Samma orsak som uppgetts till att Skandiamannen tittade på klockan vid Götabanken dvs att han hade en avgång från Hötorget han ville hinna med för att efter byten fortsätta hem mot Täby
Om klockan var 23.25 var de hemma på Gärdet senast någon gång kring midnatt ungefär en timme innan radion första gången rapporterade om mordet
Nej det är inget konstigt att titta på klockan men att lägga tiden på minnet är en aning extraordinärt om det inte finns någon speciell anledning.
De anledningar du beskriver är just sådana anledningar som vore intressant att få reda på i detta fall. Om de kan relatera till något blir iakttagelsen och tidpunkten säkrare.
Att de lade tiden på minnet kan enkelt förklaras av att de ganska snart efter hemkomsten fick höra nyheten om att mordet hade skett i nästan exakt samma stund som de tittade på klockan. Tycker inte att det är så konstigt att många år efteråt komma ihåg att man vid tidpunkten för den historiska händelsen Palmemordet befann sig på Sergels torg bara en kort sträcka från mordplatsen och att man av en slump tittade på klockan vid nästan exakt den tidpunkt som mordet inträffade.
Tror inte att du förstått vad jag menar. När de tittade på klockan visste de ingenting. De hade därför ingen anledning att lägga tiden på minnet.
Nu kan det ju, som du säger, ha funnits anledningar att de trots allt gjorde detta och dessa anledningar kan ju vara intressanta att veta då de stärker iakttagelsen och tidpunkten, som i förhöret anges till efter 00.00. En anledning skulle ju kunna vara att de memorerade tidpunkten p. g. a. den märkliga händelsen de bevittnade, men det kan ju också finnas andra anledningar.
Jo jag förstår precis vad du menar men ser det inte som anmärkningsvärt att en timme efter hemkomsten fortfarande minnas vad klockan var som man tittade på innan man gick ner i tunnelbanan.
Får man då reda på att något dramatiskt hände i samma stund som man tittade på klockan kan man säkert minnas i åratal efteråt vilken tid klockan visade.
Även om just du raderar all information ur minnet så fort du inte längre behöver den fungerar det inte likadant för alla människor. Somliga minns siffror och detaljer längre än andra. Du kan inte avfärda en vittnesuppgift bara genom att utgå från i vilken utsträckning du själv lägger saker på minnet och hur länge du minns dem.
Anton, togogalthus.
En av de merkeligste observasjonene i Stockholm City denne februarkvelden. Det er Erik Engström som har fått ut dokumentene og spaningsuppslaget har reg.nr. D-363. Åke Widen mottar opplysningene den 2. mars kl.11.35 og referatet er bare på seks linjer: ”….XXX och vännina XXXX, promenerade vid 00.05 den aktuella kvällen på Klarabergsgatans södra gångbana mitt emot Åhlens. Där iaktog de två utlänningar, varav den ene var liten och iklädd en ljus overrock. Någon av dem sade på svenska: ”men han behövde väl inte döda honom.” De gick sedan inn i en Skåpbilsliknande bil med fläckig klädsel”.
Som det framgår av linken, er det vitnets korreksjoner til denne korte og feilaktige rapporten det handler om.
Hendelsen som inntreffer bare minutter etter at skuddene har falt er mildt sagt oppsiktsvekkende. Oppslaget blir, i likhet med fotografen Åke M:s ”Statsministern skjuten”, lagt til siden uten oppfølging. De tre mennene på Klarabergsgatan er tydelig opprørt over at noe har gått ”snett” og det er mer enn nærliggende å knytte hendelsene opp til mordet. Det naturlige spørsmålet blir: Dersom han (de) ikke skulle ”döda honom”, hva skulle de da gjøre? Skulle det framføres trusseler? Tilhørte de tre en gruppe som drev en aller annen form for utpressing av statsministeren?
For øvrig en god og lesverdig gjennomgang fra deg, togogalthus. Disse oppslagene viser at det er nok av steiner som det gjenstår å snu når vi nå går inn i et – forhåpentligvis – godt nytt år!
Intressant kommentar som tangerar mina egna funderingar. Det har ju under året som gått grävts fram en hel del nya spännande uppgifter. Inte minst då den operation som av kontraspionaget pågick under mordnatten, fastställande av identitet på den som skickat in tomhylsor osv. Det bådar gott inför 2022. Jag tror att ett genombrott är nära. Kalla mig tokig optimist 🙂
Gott nytt år allihopa, nytt år och nya tag.
Ja man lever på hoppet. Tycker det scenario togogalthus beskriver ovan är tänkvärt. Att många lurades att delta i en operation vars syfte de inte kände till. Efteråt vågar ingen erkänna att de lurats att medverka i en operation med syftet att likvidera statsministern. Har någon ändå försökt berätta har det tystats ner
Gott Nytt År
Intressanta tankegångar. Det som jag inte riktigt förstår är vad den mer oskyldiga övningen isåfall var tänkt att mynna ut i, eller hur den såldes in till de intet ont anande deltagarna. Ett avslut i stil med: möte – skyldig – pang! har ju sin obehagliga men tydliga slutpunkt. Utan mordet blir fortsättningen mer oklar. Ska den förmodade sovjetkontakten avslöja sig som en bluff och låta Palme förstå att han lurats i en fälla (skulle något annat ens vara möjligt)? Hur skulle Palme isåfall reagerat? Jag har svårt att se att han låtit sig övertygas om operationens nödvändighet på samma sätt som ÖB några år tidigare. Antingen blir han upprörd och ser till att agerandet får konsekvenser för de som han uppfattar som ansvariga för tilltaget. Eller så är situationen såpass pinsam även för Palme att han begraver det hela, men blir samtidigt betydligt mer försiktig med känsliga kontakter i framtiden. Inget av detta framstår som särskilt önskvärt för de som vill avslöja Palme som landsförrädare. I det första fallet riskerar man reprimander eller värre. I det andra fallet har man avslöjat sin agenda och bränt sin övervakning. För vad? ”Titta vad vi fick Palme att göra när vi övervakade honom illegalt” låter inte så bra. Dessutom har man närmast garanterat att Palme inte låter sig ertappas med något liknande (som på allvar kunnat äventyra hans politiska karrär) någonsin igen.
Hej Janne! Ja, det är reflektioner man måste ta med i sammanhanget. Jag tänker mig nog att man inte med det mjuka scenariot avslöjar att han utsatts för en fälla, utan håller masken och internt (inom KFÖ-grupperingen) tar med sig svaret på frågan: ”Är vår statsminister benägen att under dessa förutsättningar utsätta sig själv och därmed vårt land för fara?” Är svaret jakande kan man tänka sig vidare handlingar: kanske utpressa honom, misstänkliggöra honom, kräva att statsministern övervakas fortsättningsvis (med eller utan hans godkännande), eller rentav mer drastiska metoder.
Men jag spekulerar ju bara i frågan och kan inte, och har heller inte avsikt att argumentera för detta scenario. I varje fall är detta ju mötesscenariots utmaning, rentav svaga länk: Vad för slags möte skulle det handla om? Vi kan bara spekulera. Tack i varje fall för tänkvärd kommentar, och ha ett gott nytt år!