HITTILLS HAR DET BARA KOMMIT LOVORD i recensionerna av min nya bok Andra världskriget och myten om det goda kriget.
Nackdelen är att det inte varit så många recensioner – ännu i alla fall.
Mest glädjande för min del är kanske att boken uppmärksammats av bokklubben Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek i dess medlemstidning Pennan och Svärdet.
Tidningens vetenskapsredaktör Jan Waernberg skriver i sommarspecialnumret:
Krig är förfärligt, förutom i ett fall: andra världskriget. Det har gång efter annan utmålats som ”det sista goda kriget”. Men stämmer detta verkligen? I nya Andra världskriget och myten om det goda kriget säger Guldspadevinnaren Gunnar Wall bestämt ”nej” i vad som tveklöst kommer att bli en av årets mest kontroversiella böcker. /…/
Faktum är att jag tror att det är först nu som vi på allvar börjar förstå vad andra världskriget egentligen var. Tidigare har berättelsen om kriget varit så präglad av känslor att detta har varit svårt och den starkaste känslan av dem alla har alltid varit känslan av att kriget bestod av en kamp mellan ont och gott snarare än mellan ont och grått.
Det är frågor som dessa som Gunnar Wall behandlar i nya Andra världskriget och myten om det goda kriget. /…/
Jag är övertygad att det här är en bok som kommer att uppröra många, men om du vill läsa om det verkliga andra världskriget så är Walls verk ingenting du vill missa. Tvärtom rekommenderar jag boken till alla som när ett seriöst intresse för andra världskriget.
BTJ-häftet är en skrift som vänder sig till bibliotek och liknande institutioner som ska göra kvalificerade bedömningar av litteratur som ska köpas. Där skriver Linus Björk om boken i nr 11/2020:
I denna populärt hållna bok erbjuds vi möjligheten att reflektera kring andra världskrigets moraliska värde relativt andra krig. Vi tänker oss gärna att kampen mot axelmakternas mordmaskin var moraliskt avsevärt mer försvarbar än andra krig. /…/
Framför allt är Andra världskriget och myten om det goda kriget en intressant bok som visserligen i stort är kronologiskt upplagd med också är bred och varierande i sitt anslag./…/
Gunnar Wall är en prisbelönt journalist och författare med ett flertal böcker i bagaget, och hans vana som skribent gör att språket flyter väl.
Slutligen skriver Per Leander i veckotidningen Internationalen nr 18/2020:
Ja, att andra världskriget är komplicerat och allt annat än en svart-vit historia om kampen mellan det onda och det goda, är temat i Gunnar Walls nya bok Andra världskriget och myten om det goda kriget./—/
De flesta vet nog att USA drogs in i kriget efter Japans attack mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii. Men vad var det som drev japanerna till den attacken, och vad hade USA överhuvudtaget på Hawaii att göra? Vad var USA :s poäng med att atombomba Japan, som ju ändå var på väg att kapitulera, speciellt med tanke på att man lät kejsar Hirohito sitta kvar på sin post efter kriget?
Det är bara ett par av de många frågor som Gunnar Wall tar upp i denna tankeväckande bok som ger en djupare förståelse av det värsta kriget i historien – hittills.
FOTNOT: Boken finns också som ljudbok. Den kommer senare också som e-bok.
Gunnar Walls blogg 
När släpps e-boken?
Jag har inte publiceringsdatum.
Ok, tack. Jag får ge mig till tåls.
Mer än värd lovorden! Den gör vad alla bra historiska skildringar bör göra: den komplicerar händelsförloppet, undergräver slentrianuppfattningar och sätter ljus på vad som ofta är höljt i nostalgiskt dunkel. Kan varmt rekommenderas!
Låter som en väldigt intressant och intelligent bok som problematiserar det förenklade ”svartvita” och ”onda/goda” som vi alla mer eller mindre indoktrineras att tro på i skolor, av media och av statsapparater runt om i världen. Den ska absolut läsas! Inte för att det går att jämföra på något sätt men jag minns att jag blev rätt chockad då jag såg en äldre skolkarta där Norrland var väldigt mycket mindre än både Svealand och Götaland. Då förstod jag att man nog inte ens borde lita på en skolkarta. Norrland sågs förmodligen som mycket mindre ”viktig” än både Svealand och Götaland kan jag tänka.
Slukade boken. Den är kort. Jag vill ha mer. Stalin och Roosevelt i en del två ser jag fram mot 😉 Betyg 5/5
för du skriver väl en andra del?
Jag skriver gärna mer om andra världskriget vid tillfälle. Men mina planer som de ser ut just nu handlar dels om en bok om kalla kriget och dels om ytterligare en Palmebok. Vilken som kommer först återstår att se. Och det finns inga bestämda utgivningsdatum. (Under hösten kommer däremot en ny upplaga av Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet, med nytt förord.)
En bok om kalla kriget – det går jag igång på. Typiskt dig att bara slänga in det som en bisats 🙂
Oj vad bra , jag har bara läst andra delen av Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Då vet ungarna vad jag vill ha i julklapp 🙂
E-bok förbokad. Känns som att gå i väntans tider. 🙂
Jag läser den just nu. 150 sidor kvar. Imponerande arbete. Mycket läsvärd. Gedigen research , du har en sällsynt förmåga att vaska fram källor, som belyser verkligheten och detta världsomspännande imperialistkrig nyanserat
Tack till dig (och till andra med för den delen) för de vänliga orden. Det var spännande att skriva boken och det är alltid roligt att få bekräftelse på att jag lyckats överföra sådant som jag tycker är intressant och angeläget till mina läsare.
Som jag nämnt tidigare har jag planer på en uppföljande bok om det kalla kriget. Vi får se när den kan komma, det finns en del annat som kommit emellan. Framför allt en nedlagd förundersökning.
Nu har min bok om andra världskriget recenserats utförligt av gästskribenten Leif Strandberg på Knut Lindelöfs blogg Lindelof.nu. Rubriken är Gunnar Wall och myterna.
Leif Strandberg hävdar att min bok för fram en ”kålsuparteori”, det vill säga att alla krigförande parter skulle vara lika dåliga.
Recensionen har följts av ett antal kommentarer. Jag blev inbjuden av Knut Lindelöf att komma med egna synpunkter vilket jag tackar för. Och mitt svar på recensionen kan läsas här.
Debatten fortsätter. Leif Strandberg skriver här och jag svarar med en kommentar som när detta skrivs väntar på godkännande.
Gunnar, angående kålsuparteori, känner du till koreanen Yang Kyoungjong ? Han har troligtvis militärhistoriskt rekord i att bli tagen som krigsfånge, han slogs i tre olika armeer under WW2 och han satt i sovjetiskt,tyskt,brittiskt,amerikanskt fångläger.
https://militarhistoria.se/1900-tal/andra-varldskriget/tvangsvarvad-till-tre-armeer
Jag ska inte gå in på kålsuparteorier, mer än att säga att jag inte alls tycker att de olika stridande sidorna i andra världskriget var lika ruskiga. Det var ett sammansatt och motsägelsefullt krig där jag ändå menar att Nazityskland kvalificerade sig som den värsta regimen.
Med det sagt: tack för artikeln om ett tragiskt och fascinerande människoöde.
Att Gunnar besvarar dylika påhopp känns onödigt. Vidare beskylls väl jag för att gå SD vägar med mitt inlägg. Bäst å hålla truten
“kålsuparteori”??? Verkligen inte – vilket uselt påhopp. Nyans stavas kålsupare 🙂 Jaja, all uppmärksamhet… osv 🙂
Jag ser fram emot läsa din bok. Några är efter det s k Kuwait- eller Gulfkriget forskade jag kring nyhetsrapporteringen kring detta krig som en del av ett internationellt forskningsprojekt utifrån ett kommunikationsvetenskapligt perspektiv. Efter många år har mycket fallit i glömska men det som jag minns som det mest centrala är begreppet demonisering. Av ”fienden”, dennes egenskaper och målsättningar. Oavsett vilken officiellt argument olika parter har haft återkommer det som en röd tråd. Den andra parten går djävulens ärenden d v s den demoniska aspekten och/eller är ett lägre stående folkslag med intellektuella eller moraliska brister, d v s som tolkning av ”djuriska” avarter av det mänskliga släktet.
Att Churchill skulle ha varit någon slags bärare och kämpe för fred och demokrati är bullshit. Han betraktade indier som lägre stående varelser, bestialiska eller allmänt värdelösa som inte kunde försörja sig eftersom de förökade sig som kaniner. Finns mycket att säga om det men nog om det, jag ska läsa boken först.
Der findes en andrahandsuppgift fra Roland B fra 1986-06-09:
”Det är den här uppgiften som jag är lite halvt osäker på. Men han (SE) har tydligen gått in i lokalerna och druckit kaffe säger dom.”
Altså, SE har ikke kun stået i receptionen i 10 minutter, da han kom tilbage, men også bevæget sig ind i Skandiahuset. Findes der stød andetsteds for Roland B’s oplysning?
Nu har min bok om andra världskriget recenserats även i tidskriften Militär Historia (nr 10 2020).
Recensenten Artur Szulc är kluven i sitt omdöme och menar att frågan om boken lyckas med att blotta myter kan besvaras med både ja och nej. Han skriver bland annat:
Ett genomgående fokus i texterna ligger på Hitler och Churchill, och Wall är inte sen att lyfta fram likheterna mellan dessa två huvudaktörer i kriget. Stalin får inte lika mycket uppmärksamhet, vilket är märkligt med tanke på den sovjetiska diktatorns centrala roll i krigets utveckling. Överhuvudtaget går det att urskilja mer förmildrande ton i Walls omdömen av sovjetiskt agerande än exempelvis brittiskt.
Szulc skriver samtidigt:
I vissa ämnen är Wall väldigt påläst, särskilt om spanska inbördeskriget. Kapitlen om Sven Hedin, Storbritanniens behandling av sina kolonier eller den antityska motståndsrörelsen i Grekland hör också till bokens mest intressanta delar. Till bokens styrka hör att Wall skriver rappt och rakt samt att han lyckas hitta tillbaka till huvudtråden trots sina ständiga avstickare.
Nu var syftet med boken att sticka hål på myter som frodas i vår egen del av världen och i vår egen tid. Och Stalin har inte så värst många supportrar i dagens Sverige. Men frågan är förstås ändå relevant: har Artur Szulc rätt i att jag har en överslätande hållning mot Stalin? Ni som läst boken får gärna kommentera.
Hej Gunnar.
Jag har läst din bok nu, en första gång. Och man bör nog läsa den minst 2-3 gånger innan man recenserar den. Men nu gör jag det ändå.
Om man vill sticka hål på myter fyller den sin roll. Även om jag redan kände till bakgrunden till den planerade brittisk/franska ”Finlandshjälpen” och en del om förhållandena i Indien blir jag betryckt att få det presenterat än en gång. Sedan finns det kanske andra för vilka det blir en överraskning.
Är du biased eller neutral? Om Stalin har många supportar i i dagens Sverige? I mina ögon har han nog det. ”Han var dum, men han bekämpade ju Hitler … !” Ibland stördes jag lite över att Stalins djävulskap inte riktigt lyftes fram. Detta att andra världskriget tog slut först när Saigonregimen föll (en möjlig slutpunkt enligt din bok), håller nog inte många balter med om. Beskrivningen av förhållandena i Spanien och Kina kändes inte heller riktigt träffsäkra (eller i alla fall inte kompletta).
Boken spänner över så mycket att man kan inte begära att allt kan diskuteras på djupet. Man får acceptera att det blir som ett kalejdoskop med olika intryck. Du punkterar en del myter men det finns fler myter att punktera.
Jag tycker din bok var läsvärd. Jag kommer att läsa den fler gånger. Men jag rekommenderar inte att det är den enda boken man läser om WWII.
Det var roligt att du tycker boken var läsvärd. Och jag tycker inte heller att det bör vara den enda boken man ska läsa om WWII. Jag tror för övrigt inte man kan hitta någon bok som lever upp till något sådant. Ämnet är för stort och de tänkbara infallsvinklarna på det – liksom de möjliga åsikterna om det – är för många.
Men har jag lyckats skriva en tankeväckande introduktion – eller motbild till annat som läsaren tagit del av – så är jag glad.
Tycker att Stalin kunde fått mer plats. Med det sagt, ”alla” vet väl redan att han var en skurk, såtillvida ingen ny info om honom finns så är det ändå ok. För min del passade boken perfekt, flera relevanta omständigheter som tidigare gått mig förbi. Oerhört intressant och tankeväckande bok.
Walls bok ger många ledtrådar till de olika aktörernas bevekelsegrunder före och under WWII.
Alla som inte medvetet blundade för det visste att Nazi-Tyskland rustade för fullt under 1930-talet. Att det tilläts fortgå skulle nog kunna förklaras med att ett militärt starkt Tyskland länge sågs av väst som ett möjligt bålverk, en buffert, mot kommunismen och ‘den judiska sammansvärjningen’ i öst. Och Hitler var ju heller inte kejsar Vilhelm…
Att Churchill var en tämligen osympatisk person är ju känt men det blir särskilt uttalat i boken. Man får en känsla att han i ett tidigt skede lika gärna kunde ha gjort gemensam sak med Hitler gentemot Sovjet som tvärtom.
Om makthavare i väst tagit del av Mein Kampf i början på 1930-talet och också tagit dess innehåll på fullt allvar, så hade de kunnat fatta andra beslut i ett tidigt skede. Kanske fanns det i själva verket en betydande samsyn kring hotet från en judisk sammansvärjning i öst. Det skulle kunna förklara det fortsatta händelseförloppet.
Konferensen om det judiska flyktinproblemet som hölls i Évian 1938 var verkligen en skammens konferens men som kanske kan förklaras av det ovan sagda.