EN NY UPPLAGA AV MIN BOK Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet kommer att vara ute i handeln den 15 oktober efter att ha varit slutsåld i mer än två år. Den har ett helt nyskrivet förord på 24 sidor.
Fråga: Är det boken du ska läsa om du vill direkt vill ha svaret på vem som mördat Olof Palme?
Svar: Nej, det är det inte. Men det är definitivt boken du ska läsa om du vill veta sanningen om mordutredningen.
En maning till alla läsare: missa inte den snabba enkätfrågan längst ner!
Mörkläggning beskriver de första tio årens hemligheter, maktspel och intriger. Här finns Holmér och hans PKK-spår, Ebbe Carlssonaffären och rättegången mot Christer Pettersson. Och här finns också en initierad beskrivning av den laglösa kultur som rådde inom Säpo, en kultur som bland annat tog sig uttryck i ett långtgående samarbete med amerikanska CIA för att få fram användbara uppgifter till mordutredningen. Konkret handlade det om olovlig avlyssning av ett antal kurder som utsetts till misstänkta Palmemördare.
Ett centralt tema är också hur kanslihuset var djupt inblandat i mordspaningarna och gav ett långtgående stöd till de politiska fixarna Hans Holmér och Ebbe Carlsson.
Var och en som undrar över Krister Peterssons märkliga nedläggning av utredningen tidigare i år får i den här boken en ingång till förståelse av förhistorien, hur det hela började. Mörkläggning beskriver i detalj hur det från första dagen fanns ett politiskt spel kring statsministermordet. Det skulle helt enkelt inte få chansen att utredas på vanligt sätt.
Det tog mig sex år att skriva boken. Hade jag förstått uppgiftens omfattning när jag började så hade jag nog aldrig inlett projektet. I efterhand kan jag konstatera att det var tur att jag inte fattade det – för jag är övertygad om att det är viktigt att boken blivit skriven. Mörkläggning är en djupgående genomgång av mordutredningen med ett innehåll som till största delen inte kan hittas i andra böcker.
Händelseutvecklingen de senaste åren – med sammanbrottet för den tidigare närmast officiella sanningen om Christer Pettersson som statsministermördare och med Krister Peterssons halsbrytande avslutning av utredningen – illustrerar att de frågor jag tar upp är angelägna och att debatten måste fortsätta.
Och låt mig lägga till: Mörkläggning innehåller information som inte heller kommer att dyka upp när handlingar ur utredningen nu i växande utsträckning blir i alla fall delvis offentliga. För denna bok är i första hand berättelsen om vad utredarna faktiskt gjorde, inte om vad som står i de dokument de upprättat.
Men Mörkläggning är också – vilket är minst lika viktigt – berättelsen om kontakterna mellan utredarna och landets ledande politiker.
Ni som har följt min blogg en längre tid har säkert tagit del av kortare avsnitt ur denna bok ett antal gånger: Mörkläggning är nog den av mina böcker som jag oftast gått tillbaka till och citerat från när olika läsarfrågor kommit upp.
Boken mottogs väl när den kom ut.
Föreningen Grävande Journalister gav Mörkläggning priset Guldspaden för 1997 års bästa undersökande journalistik i bokform.
Och så här skrev recensenter:
”En tung, obeveklig utredning av Palmeutredningarna… ’Mörkläggning’ är lika grundlig som den är förfärande i sitt blottläggande av Statsmakten och Palmemordet, en förbindelse som också är bokens undertitel… … ett rejält, gediget och fullständigt hederligt stycke journalistiskt hantverk.”
Ragnar Strömberg i Aftonbladet 2.4.97.
”En imponerande bok… en kraftansamling som överträffar det mesta… Vad Wall skildrar är en regering i långt gånget moraliskt förfall, som lägger sig i polisens och åklagarnas arbete och intrigerar på alla nivåer… Man kan se boken som en sorts lektion i demokrati.”
Bo G Andersson i Grävande Journalisters tidskrift Scoop nr 2/97.
”Wall blottlägger det kollektiva fiasko som de inblandade i mordutredningen gemensamt bär ansvaret för.”
Kjell-Olof Bornemark i riksradions deckarmagasin Deadline 9.4.97.
”Wall har lagt ned ett kolossalt arbete på att frammana en riktig bild av Palmeutredningen. Boken kan med sin grundlighet och sina utförliga register nog tjäna som referensverk beträffande allt som hittills hänt i detta oerhörda drama… Han presenterar sina fakta på en lättflytande journalistisk prosa”.
Jan Zingmark i Upsala Nya Tidning 12.8.97.
”Wall har följt utredningen med en systematik som gör hans bild svår att vifta undan. Han vrider och vänder på alla yttranden som aktörerna fällt och gör åtminstone en sak fullständigt klar… Praktiskt taget alla inblandade myndighetspersoner ljuger eller döljer sanningen om den är på minsta sätt olämplig, ända fram till den punkt där de överbevisas.”
Lars Linder i Dagens Nyheter 1.4.97.
”En bok som överskuggar det mesta som skrivits i ämnet… Gunnar Walls bok rispar sönder mörkläggningen; det är en demokratisk bedrift.”
Curt Bladh i Sundsvalls Tidning 23.2.97.
Första upplagan kom ut i två band. Den nya upplagan kommer i en enda volym. Hela den gamla texten finns med (dock korrigerad när det gäller några detaljer, vilket listas i slutet av boken). Och nu tillkommer alltså ett nyskrivet förord.
Den nya upplagan är på över 1 000 sidor. Den är fortfarande inbunden och försedd med skyddsomslag. Boken har liksom tidigare en utförlig notapparat, litteraturförteckning och register.
När Mörkläggning kom ut på 90-talet kostade den över 400 kronor. Det var i och för sig inget orimligt pris för en tjock inbunden bok i två band. Men ändå mycket pengar.
Den här gången, när andra upplagan kommer ut, har förlaget och jag varit överens om att sätta ett så överkomligt pris som möjligt. Exakt vad den kommer att kosta beror på vem som säljer den, men räkna med ett pris som pendlar runt 300 kronor.
Det var inte lätt för mig att få boken utgiven på 90-talet. Ett antal förlag tackade nej. Det var kanske inte så konstigt. En okänd författare, en väldigt tjock bok.
Till sist kom jag i kontakt med en gammal vän, Göran Dahlman, som helt enkelt startade ett förlag, Bokförlaget Kärret, just genom att ge ut Mörkläggning. Han har senare gett ut en hel del annat, exempelvis en rad böcker om Palmeutredningen av Sven Anér och några egna detektivromaner (högst läsvärda).
Boken ges även denna gång ut av Kärret.
Den förra upplagan gick inte bara att köpa i bokhandeln utan den var också möjlig att beställa direkt från Kärret eller från min hemsida. Det var en service som innebar en hel del extra jobb för förlaget (och lite för mig) men egentligen inte så stora fördelar för köparna. Så går det inte att göra den här gången.
Du kan alltså inte beställa boken direkt via denna blogg – och inte heller via min hemsida eller Bokförlaget Kärret. Beställ den eller bevaka den via din vanliga fysiska bokhandel eller någon av nätbokhandlarna.
Vill du däremot göra mig och förlaget en liten tjänst – och samtidigt själv få ett hum om hur många andra som besöker den här bloggen som tänker köpa boken?
Svara i så fall väldigt gärna på den här frågan om hur du tänker göra. Det är givetvis inget bindande löfte, men det är ändå bra information till förlaget och mig.
Gunnar Walls blogg 
Jag anser mig kunna hela forloppet av Palme mordet, som var ett mord som Palme själv onskade därfor han var en sjuk person och hans politiska karriär var slut. Det socialdemokratiska partiledningen skulle dra nytta av mordet och skulle losa det genom att utse en oskyldig som skulle få skulden och var CP. Nu misslyckades det till stor del därfor utlandet hade insett att det svenska rättssystemet lider mycket stora brister. Svensk rättsväsen ville inte bli stämplade som en paria stat när det gäller rättssäkerheten, det är den stora orsaken att CP frikändes. Det finns många oskyldiga som blivit domda till långa fängelsestraff av politiska orsaker, det har gällt att forsvara rostimporten där det varit mojligt. Säpo och Polisen har samarbetat med gärningsmannen i annat fall hade han garanterat åkt fast.
Det måste finnas någon sorts rimliga argument för ett resonemang för att det ska gå att diskutera här på bloggen. Det gäller särskilt om kommentarerna är nedsättande om olika personer, levande eller döda.
Det du skriver lider enligt min uppfattning av bland annat följande svagheter:
1) Det finns faktiskt inga kända belägg för att Palme skulle ha varit ”en sjuk person” vid tiden för sin död.
2) Det finns heller inga rimliga belägg för att hans politiska karriär var slut. Han hade just vunnit ett val och det fanns starka sympatier för honom bland stora delar av den svenska befolkningen.
3) Det finns heller inga kända belägg för att Palme önskade ta livet av sig.
4) Det finns inga belägg för att Christer Pettersson på något sätt var utsedd som syndabock vid tiden för mordet. Misstankarna mot honom dök ju upp först under senare delen av 1988.
5) Det finns inga belägg för att ”utlandet” vid tiden för Petterssonrättegången skulle ha ansett att det svenska rättsväsendet led av mycket stora brister och att han friades för att inte Sverige skulle framstå som en ”paria-stat”.
Med andra ord: tack för din kommentar, men om du vill fortsätta resonera i de banorna hänvisar jag dig till andra forum än min blogg.
En ”måste-bok” om man är intresserad av Palme-mordet! Faktiskt den första jag läste, och det angav givetvis tonen för hur jag tolkade nyheter ang mordet efter det! Än idag är det lätt att se spåren efter mörkläggningen. Frågan är om jag varit lika misstänksam mot ev ”lösningar” idag om jag INTE läst ”Mörkläggning” innan… Den har tveklöst satt tonen för mitt vidare sökande efter lösningen!
Ett ”måste ha” förstås.
Äger sedan tidigare inget eget exemplar, men denna gång ska jag inte missa. Är också väldigt nyfiken på det nya förordet.
Snygg omslagsbild dessutom…:)
Värt att ha två exemplar. Ett rent. Ett annat med marginalanteckningar, hundöron och referenser. Tycker GW gör en miss om han sänker priset. Finns ingen anledning att sänka priset från den tidigare utgåvan, med inflation ett par decennier bör priset istället höjas substantiellt.
Det är som med Beatles-CD. De reas aldrig ut. Av någon anledning.
En av alla förunderliga saker jag undrat över i sammanhanget är hur Ingvar Carlsson kunnat gå så fri som han gjort?
I sådant här sammanhang bör knappast den högste chefen,dvs Sveriges statsminister egentligen kunna undvika ett stort ansvar,och det har IC aldrig tvingats att ta enligt mitt förmenande.
Hur var det Palme sa i samband med Geijeraffären?(ett annat exempel)
Snus är snus och strunt är strunt.
”Men det är definitivt boken du ska läsa om du vill veta sanningen om mordutredningen.”
Får vi verkligen sanningen här?
Jag har läst orginalboken (första utgåvan, köpt dyrt på andrahandsmarknaden).
”The truth, the whole truth and nothing but the truth” brukar det heta i spännande amerikanska filmer.
Boken (inte ens utgåva två) – har inte läst den än – lär innehålla ”the whole truth”. Denna inte dubbelbottnade utan multibottnade sörja har nog mer att erbjuda den som intresserar sig för sanningen.
Min gissning är att GW med den nya boken har en introduktionskurs i ämnet (eller översiktskurs – JÖK – som en del juristinstitutioner kallar det), men sedan finns det ytterligare kurser att läsa.
Ingen kritik mot GW’s bok. Den är som en Beatles-CD, kategorin måste (t.ex. Revolver, hmmm), som aldrig reas i butikerna (och alltid har fullpris) , men det finns faktiskt mer…
Jag skriver inte att läsaren får hela sanningen om mordutredningen i den här boken. Hela sanningen går förstås inte att läsa någonstans. Men är man intresserad av sanningen om utredningen – maktspelet, intrigerna och tänjandet på alla normala regelverk – så menar jag att det inte är välbetänkt att gå förbi Mörkläggning.
Jag håller fullkomligt med. Och köper både arkivex och arbetsex (för hundöron och marginalanteckningar) av nya utgåvan.
Jag var väldigt nöjd när fick tag på första utgåvan på andrahandsmarknaden. En klassiker.
Ja jag håller också med, lånade och läste den gamla utgåvan under sommaren och bokens innehåll är viktigt för att kunna förstå maktspelet som pågick och fortfarande pågår. Nya utgåvan kommer självfallet att införskaffas.
När kommer mörkläggning 2? Först av allt, väldigt glädjande att denna bok nu kommit ut i nyupplaga. Ser mycket fram emot att läsa den.
Har med stort intresse lyssnat på Gunnar Walls framställningar om denna mörkläggning i bl.a. podden Palmemordet. Efter senaste vändan med det märkliga utpekandet av SE, så har jag fått pånyttfött intresse för detta olösta mord som ännu påverkar vårt land så mycket. De märkliga vändorna i utredningen slutar uppenbarligen aldrig förvåna. Oerhört tacksam att det finns journalister och författare som Gunnar Wall och Lars Borgnäs, som fortsatt granska utredningen på ett seriöst sätt.
Hoppas nu verkligen på en ny bok av Gunnar där man kan få veta mer om detta sorgliga sista kapitel i mordutredningen. Det är ju många som kommit med hypotesen om att KP kan ha fått munkavle och inte vågat lägga fram det spår han ursprungligen trott på, och det är naturligtvis en rätt vild spekulation. Eller den välvilligare tanken att KP gjorde detta för att öppna upp utredningen för allmänhet och privatspanare… Man kan i alla fall konstatera att även om man inte vill hänge sig åt denna typ av spekulationer, så verkar väldigt många, förutom de som är allra mest övertygade om Skandiamannens skuld, anse att denna sista presskonferens var oerhört märklig. Utpeka en person som mördare utan några som helst bindande bevis, med det påhittade begreppet ”komma runt”. Och sedan till synes inte ens ha stenkoll på grundläggande saker som stämpelklockans tider, samtal med vakter, när det är just detta tidsangivelser som då skulle vara de som pekar på SEs skuld. Inga som helst teorier om hur denna en på miljarden slump om att råka kliva ut i gatan utanför sin arbetsplats samma minut som statsministern, (som då valt en helt ologiskt väg från Grand, där SE då rent spekulativt skulle kunna ha sett makarna Palme) och naturligtvis då med en laddad revolver, en kväll då Palme saknar livvakt.
Dessutom öppnade man inte bara upp för spekulationer utan talade specifikt om ”konspirationer”, som man inte kunnat komma vidare med. Däremot inget som helst kring walkie talkie observationer eller den enorma mängd indicier och bevis som talar just för en konspiration. Och sedan mitt under utpekandet av SE uttrycker plötsligt spaningsledaren, Hans Melander att Sydafrika spåret är särskilt intressant. Som sagt märkligheterna bara staplades på varandra. Det jag undrar nu är om det skulle vara möjligt att genom en granskning av den öppnade utredningen (i den mån man nu kan ens lita på att allt är offentligt), skulle vara möjligt att undersöka hur arbetet fram till utpekandet sett ut. Skulle vara oerhört intresserad och tacksam om det skulle göras en grundlig undersökning av vägen som ledde dit, gärna med plats för hur spår som Sydafrika, Stay Behind, och SÄPOs fortsatta tystnad, nu genom internet och kunniga experter faktiskt blivit allmänt vedertagna, trots att de aldrig verkar ha undersökts på djupet av Palmeutredningen, som nu på den sista presskonferensen väljer att nämna allihop, säga att de är intressanta, för att därefter peka ut en annan mördare och lägga ner… katastrof.
Hoppas verkligen detta inte blev sista ordet. Tack
Tack för de vänliga orden. Jag tror och hoppas att jag kommer att skriva ännu en bok om Palmeutredningen – inklusive vad som skedde under Petersson – och har redan börjat planera för den.
Att det finns andra som kommer att jobba vidare med att rota i fallet är jag helt övertygad om, det pågår redan. Så sista ordet är definitivt inte sagt.
Berlingske ställde en fråga på Sydafrikatemat under presskonferensen:
Berlingske: -Ni säger att Sydafrikaspåret var intressant, men det var inte något specifikt. Kan ni pröva att utveckla? Vad menar ni med att Sydafrikaspåret är intressant?
Hans Melander: – Nja, det var väl jag som sa att jag finner motivbilden mycket intressant i uppslaget Sydafrika. Det var ju allmänt känt att Olof Palme var ju en stark motståndare till apartheidregimen och kritiserade öppet det som förekom där nere gentemot…befolkningen. Sen kan man väl säga att det uppslaget är inte nånting…det finns inte så mycket konkret att arbeta med, utan det är ju mer, som jag uttryckte mig tidigare, en motivbild, då. Det har lagts ner väldigt mycket resurser, väldigt mycket tid på det uppslaget och görs i viss mån än idag bland så kallade privatspanare. Vi har inte kommit fram till nånting som är så pass konkret så att man på något sätt kan arbeta med det här, enligt vår bedömning.
Frågan ställs vid ca 1:51:30:
PS. Jag såg förresten att Filip och Fredrik häromkvällen i sitt frågeprogram Alla mot alla hade valt ut ett störningsljud i burarna, som ligger farligt nära tortyr: En ljudslinga med Krister Petersson från presskonferensen.
Jag såg inte det inte, men det är förstås tacksamt att driva med pressträffen och stundom blir det komiskt. Särskilt om man gillar att klippa och klistra, det senaste jag såg var en version där Melander erkänner sig skyldig till mordet på JFK, Palme och Lockerbieattentatet.
Men allvarligt talat, ibland känner jag med Petersson och Melander eftersom jag inte vet bakgrunden till att dom till synes bortkomna och molokna möjligen var mer eller mindre tvungna att genomföra spektaklet.
Inga-Britt Ahlenius ord ekar i mitt huvud. Den ondska hon mött i sitt arbete i med GrK var av en kaliber hon inte tidigare hade mött i sitt liv.
Sanningen finns men den som flyger för nära bränner sina vingar – kanske i bästa fall. Några ord för mycket så slutar man som en paria. Några ord till så kanske det slutar med oförklarliga olyckor i kollektivtrafiken.
Så många som kunde ha haft så mycket att säga och så lite som blivit sagt om vad som hänt bakom kulisserna. Varför?
Håller helt med där, Emma!
Petersson och Melander (som varit med i hela förundersökningen ett bra tag, och även sett/varit med om att t.ex. Dag Andersson vände på en hel del stenar) verkade verkligen molokna och till synes bortkomna under presskonferensen (det tycks vara ett intryck som de allra flesta tycks vara beredda på att skriva under på). Var det som du säger, för att de möjligen var ”mer eller mindre tvungna att genomföra spektaklet”? Jag fick också den känslan en hel del under konferensen – man kände sig nästan generad å deras vägnar när det via sina ”minimalistiska” presentationer lade ut texten (antar att det skulle vara något slags ”Very much less is very much more”-föreställning; att den obestridliga sanningen var enkel och skulle vara väldigt lätt/pedagogisk att förstå. Jag använder mig själv av en hel del Power Points i mitt yrke, och tycker att många idag faktiskt överbelastar sina presentationer inom just det området, och att ”det enkla kan vara det svåra”, men det här kändes alltför för enkelt, i definitionen alltför simpelt).
Och även Inga-Britt Ahlenius ord om att den ondska hon mött i sitt arbete med GrK var ”av en kaliber hon inte tidigare mött i sitt liv”.
Och, precis som du, så kan man ju endast undra ”Varför?”.
Hans Holmér yttrade att om sanningen om MOP skulle komma fram så skulle Sverige ändras i grunden för alltid (det var det som senare , någonstans på vägen – som i viskleken ungefär – blev förvandlat/förvanskat till att ”Sverige skulle skaka i sina grundvalar”.
Carl Lidbom yttrade att det kanske var bäst om sanningen om MOP aldrig kom fram.
Carl-Fredrik Algernon hade i uppgift att undersöka svensk vapenexport men förolyckades i Stockholms tunnelbana när han skulle redovisa vad han kommit fram till.
Den socialdemokratiske FN-kommissarien Bernt Carlsson omkom i Lockerbie-kraschen där ett plan sköts ner av terrorister (antagligen av/via libyske Ghaddafi, men kanske även med andra inblandade…). Carlsson hade även yttrat att han var en av de få som visste vem som egentligen stod bakom och mördade OP. Eter hans död så ‘försvann’ han för alltid ut i de socialdemokratiska ”kulisserna”…
Bofors VD Claes Ulrik Winberg – som deltagit i ”Bofors-affären – dog i en trafikolycka innan han kunde dömas i en rättegång där Nobel industrier senare ålades att betala 11 miljoner kronor i böter för mutor.
Hans Ölvebro nämnde någonstans på vägen att ‘man’ plötsligt inte kunde komma längre med förundersökningen, att det var som att man till slut kom till en vägg, men inte längre.
Dag Andersson, som var förundersökningsledare före Krister Petersson var inne på att undersöka om MOP kunde vara resultatet av en ‘kommando-aktion’, och var väldigt intresserad av att undersöka allt om walkie talkies. Han fick dock kalla handen när han bad om mer resurser, och avgick så småningom.
Krister Petersson (som även arbetade tillsammans med överåklagare Agneta Blidberg i lösningen på mordet på utrikesminister Anna Lind) – och Hans Melander (som varit med länge, även under Dag Anderssons tid) – visar plötsligt i februari 2020 upp en väldigt överraskande attityd och menar på att han/de mer eller mindre löst mordet, och att en lösning mer eller mindre ska presenteras inom något halvår. Det antyds, endast ett par dagar innan en presskonferens ska hållas, att man även antagligen fått tag i ett mordvapen.
En ‘lösning” presenteras 10 juni 2020. ”Skandiamannen” pekas ut som den som antagligen dödade Olof Palme. Förundersökningen läggs ner 2020, 34 år efter MOP. Sverige slipper att förändras för alltid. Eller?
Är det någon som tror på att MOP utfördes av ”en ensam galning”?
Trevligt med ny upplaga. Men kunde ni inte petat in ett bindesteck i titeln på bokomslaget denna gång. För boken handlar ju varken om din eller Olof Palmes mörka läggning, utan om en mörkläggning. Förlåt, men språkpolisen i mig kunde inte låta bli. 🙂
Förstår att många tycker det blir snyggare rent grafiskt när man skippar korrekt avstavning.
Du får nöja dig med en kompromiss. På försättsbladet stavas faktiskt Mörkläggning av. Så här. 😀
Det som ger bekräftelse på att det är mäktiga krafter bakom mordet på statsminister Olof Palme är att kommentarerna är noga ”synade” av dem som har kunskap om mordet. Deras cyniskt skarpa kontroll som de har makt att utöva går bortom förnuftets gränser.
Vilka kommentarer syftar du på?
Den senaste. Det kontrollerande nätverket är rigiöst. Men det är tydliga tecken på att de som vet om/varit delaktiga i mordet på statsminister Olof Palme är i livet.
Att fundera över vilka som har möjligheter till sådan rigiös kontroll är övervakningsindustrins vakter, varav polis är en del.
Jag vet inte vad du menar med ”rigiös”. Religiös? Rigorös? Och jag vet inte heller vilken kommentar du avser med ”den senaste”. Jag frågade dig för att jag ville veta exakt vad du syftade på. Men i brist på konkret innehåll avslutar vi den här diskussionen.
Ursäkta felstavningen, det skulle stavats rigorös.
ingenson
Du skrev ovan att kommentarerna, i bestämd form plural, är noga synade. Alltså inte att bara en kommentar är noga synad. Jag undrar precis som Gunnar vilka kommentarer Du syftar på?
Du menar väl inte att Gunnar genom sin förhandsmoderering av kommentarerna på den här bloggen bidrar till någon form av mörkläggning??
Tror att du menar att det kontrollerande nätverket är rigoröst fast du skriver rigiröst
Finns en del som Du bör förtydliga!!
Hade tänkt avsluta diskussionen eftersom du inte preciserat vad du menade, men svarar du Jonas kan vi ju ta ett varv till.
Gunnar såväl som Borgnäs tillhör det fåtal personer/journalister som är värda all beröm för den ovärderliga insats för klargörande i samband med mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.
Läsarnas kommentarer är det som jag syftade på i sambandet och det jag menar är att dessa följs noggrant av de som vet svaren på frågor/funderingar/kommentarer kring Palmemordet.
Det finns anledning att undra över varför kommentaren med rättelse på stavelsen ignoreras av dig. Den kommentaren är publicerad innan din kommentar skrivs
Jag svarar inte alltid på kommentarer när jag inte tycker det behövs.