Frågorna om Estonia väcks med förnyad styrka

Modell av Estonia. Fartyget med sina nio däck och plats för 2 000 passagerare hette tidigare Viking Sally och gick då mellan Åbo och Stockholm. I september 1994 gick fartyget till botten mellan finska Utö och estniska Dagö. De flesta som fanns ombord förolyckades. Foto: Stan Shebs, Wikimedia Commons.

DEN NYA DOKUMENTÄRSERIEN Estonia – fyndet som förändrar allt som visas på DPlay har dramatiskt avslöjat något som strider mot den etablerade versionen av vad som hänt i samband med förlisningen. Dykare som undersökt vraket har kunnat konstatera att det finns ett stort avlångt hål i skrovet.

Hur viktigt är detta, så många år efteråt?

Det får vi förhoppningsvis veta. Vad som är uppenbart är att det öppnar för andra förklaringar än den officiella, den som handlar om att fartyget sjönk för att bogvisiret lossnat på grund av den hårda väderleken.

Estoniakatastrofen inträffade 28 september 1994. 852 av de 994 personerna ombord förolyckades. Orsakerna till haveriet har debatterats under årens lopp men det nya avslöjandet tillför fakta som hittills varit okända, men som tycks stämma överens med hur det gick till när fartyget sjönk.

Avslöjandet får extra laddning eftersom svenska myndigheter agerat på ett sätt som kan tolkas som att de velat försvåra en utredning av vad som förorsakade katastrofen. Dels har det handlat om de långtgående försöken att täcka över vraket med betong. Och dels om beslutet att kriminalisera dykningar vid Estonia.

Tio år efter haveriet kunde TV-journalisten Lars Borgnäs avslöja att Estonia vid tidigare resor använts för att smuggla gammal sovjetisk militär materiel till Sverige.  Det fanns ett givet intresse från svensk och annan västerländsk militär underrättelsetjänst att studera sådan utrustning. Och denna smuggling hade alltså genomförts trots att det givetvis kunde innebära olika typer av risker för de ovetande passagerarna på ett civilt fartyg.

I den nya dokumentärserien framträder en av de överlevande från Estonia, Sara Hedrenius, med uppgifter som pekar på att en sådan smuggling också genomfördes under själva den resa som slutade med det tragiska haveriet.

Sara Hedrenius säger i dokumentären:

”Båten är försenad så jag går ut på däck och ser ut över parkeringen. Då ser jag att det kommer en transport som kör snabbt, eskorterad av tre, fyra motorcyklar. Grönmålade militära fordon åker på båten.”

Hennes kommentar i dag:

”Varför kan inte myndigheterna bekräfta militär transport den natten när jag var vittne?”

Filmaren Henrik Evertsson som är ansvarig för dokumentärserien och en av hans medarbetare står i dag åtalade för brott mot gravfriden för att de genomfört en dykning vid Estonia. Henrik Evertsson berättade nyligen i Expressen om hur han tidigare i år topsades av polis i samband med att han förhördes om filmprojektet. En svensk åklagare försökte också få igenom ett beslag av filmmaterialet.

Lars Borgnäs som granskat Palmemordet i radio och TV sedan slutet av 80-talet har också forskat kring Estonia och avslöjat hemliga militära transporter som genomfördes på fartyget. FOTO: Anna Drvnik

Lars Borgnäs, som förutom att han gjort TV-reportage om Estonia också skrivit om frågorna kring haveriet i sin bok Nationens intresse, intervjuas om betydelsen av de nya fynden i det senaste numret av veckotidningen Internationalen.

Han säger bland annat:

”Kravet att man ska undersöka vraket har /…/ framförts åtskilliga gånger under åren, men det har aldrig blivit gjort. Myndigheterna, de svenska framför allt, har hållit emot och inte velat göra en ny utredning. Men nu är det omöjligt att inte tillsätta en ny utredning, menar jag.”

Den nya debatt som väcks om Estonia är en påminnelse om att Sverige under det kalla kriget varit indraget i händelseförlopp som inte kommit fram i ljuset utan som bara låtit sig observeras mer eller mindre indirekt.

Existensen av det omfattande svenska Stay Behindnätverket är ett ett sådant exempel. Nätverket var en hemlig paramilitär struktur med kopplingar till NATO och dess existens var givetvis helt i strid med Sveriges officiellt deklarerade neutralitetspolitik. Och frågor har många gånger rests – bland annat i en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter av Inga-Britt Ahlenius (betalvägg) – om orsaken till att mordet på Olof Palme inte har klarats upp är att det finns storpolitiska dimensioner som gjort att det som hände vid Dekorimahörnan varit för känsligt för att utreda på riktigt. Ahlenius pekar just på de möjliga kopplingarna mellan Stay Behind och Palmemordet.

En utredning av vad som hände med Estonia kan med andra ord komma att bidra till att lyfta på locket till många hemligheter i svensk samtidshistoria.

 

79 reaktioner på ”Frågorna om Estonia väcks med förnyad styrka

  1. Hur många är förvånade räck upp en hand!?!
    Vi får se om svensk journalistik orkar hålla trycket uppe mot myndigheterna som nu självfallet mobiliserar för vidare mörkläggning. Det är lite grann det som allt hänger på, ihärdiga journalister.
    Överlevandes vittnesmål och skildringar som går på tvärs med den officiella historien, ihop med sunt bonnförnuft kring sjunkförloppet borde under 26 år ha lockat ”de vassaste knivarna i lådan” att gräva i psyop Estonia.
    Man kan ställa Estoniahistorien jämte berättelsen i boken ”Saudivapen”.
    https://www.albertbonniersforlag.se/bocker/191608/saudivapen/
    Skillnaden är att i historien om när Sverige skulle hjälpa Saudiarabien att bygga ett helt vapenkomplex, orkade två journalister hela vägen i mål trots att dom slogs mot väderkvarnar.
    Rekommenderas varmt till alla som vill få en inblick i svenska myndigheters dubbelmoral och mörkläggning.
    Hoppas att nån orkar gå matchen mot myndigheterna.

  2. Tack, Mycket tankeväckande .hur skall vi veta att en ny utredning verkligen blir opartisk ? F L

    Skickat från min iPhone

  3. Ja, det verkar finnas hur många underligheter som helst runt Estonia, när man undersöker. Det ska t ex ha varit elva estniska besättningsmän, däribland kaptenen, som först rapporterades som räddade men som senare försvunnit. Att felaktigheter och missförstånd kan uppstå i sådana här kaotiska situationer är förstås klart, men elva stycken, och alla ur besättningen, det låter lite väl mycket – och det underligaste av allt är att en av dem flera gånger ska ha ringt hem till sin mamma, men samtalen bröts. Och kaptenen ska ha synts i en tv-sändning som visade när räddade kom i land. Dessa och många andra gåtor finns redovisade i boken M/S Estonia: svenska statens haveri, av Stefan Torsell.

  4. Personligen tycker jag att själva förlisningen fått en mer närliggande förklaring i att det lossnade bogvisiret sköljts in mot fartygssidan och slagit upp ett hål. Det måste förstås påvisas att det hade tillräckligt stor flytkraft.
    Därmed inte sagt att krigsmateriel och allt möjligt gammalt Sovjetbråte kan ha transporterats på både denna och tidigare resor, och att det just är detta som ligger till grund för den eventuella mörkläggningen.
    Jag har inte sett dokumentären.

    1. Så skulle det kunna vara, Jörgen. Det var ju ett vittne som stuckit upp på däck, och såg ‘något vitt’ som slog emot båtskrovet.

      Att det däremot skulle finnas ”gammalt sovjetbråte” ombord ligger väl nära till hands att misstänka när man läst en del vittnesmål, samt även hur svenska regeringen agerat, och fortsätter att agera. Först skulle vraket bärgas till varje pris, sedan så tvärvände man totalt. Inte nog med att man tvärvände, det blev även förbjudet att dyka där, OCH man fick för sig att vraket skulle övertäckas med betong… (kan man komma närmre att ‘dölja saker och ting’?).

  5. Det här är en ‘knivig’ situation för vår regering. Det är nu vår demokrati ställs inför en oerhörd utmaning.

    Kan det fullt berättigade kravet ifrån anhöriga – främst – och allmänhet innebära att trycket till slut blir så stort att man måste gå med på en ny utredning, till att börja med. Om den visar upp tveksamheter i hur det hela sköttes då, och att flera frågor fortfarande förblir obesvarade, så måste slutligen statsministern/regeringen besluta om huruvida gravfriden ska upphöra och officiella dykningar göras (speciellt om ett sådan krav ställs unisont ifrån de anhöriga – det är/blir värre om det kanske stannar vi 2/3 majoritet för ett sådant förslag…).

    Skulle ett sådant läge uppstå så kan det visa sig att förutom att även det upprivna hålet i sidan (vad det nu än orsakades av) bidrog till en snabb/-are förlisning så kan det även finnas ”känsligt materiell” inne i skrovet (militär utrustning/teknologi). Det skulle då bekräfta de vittnesmål – se även ovan, i Gunnars text – om att gröna militärfordon, eskorterade av motorcyklar, körde ombord precis innan färjan skulle avgå. Något som det verkar finnas fler vittnesmål för (t.ex. även bland svenska tulltjänstemän, se Youtube). Samt även behandlingen av de estniska besättningsmän och kaptenen som fortfarande tycks vara höljt i dunkel.

    Skulle det komma dithän så har regeringen hamnat i en riktigt prekär situation. Då är det inte bara så att man medvetet ljugit/mörklagt det hela för invånarna i såväl Sverige som i Estland och Finland. Då är det också så att denna påstådda leverans av militär utrustning/teknologi ifrån det sönderfallande Sovjetunionen faktiskt smugglades ifrån Estland till Sverige på ett passagerarfartyg. Något som, i så fall, kommer att betraktas som ytterst graverande. (Det har också förekommit uppgifter/rykten om att bogvisiret kanske sprängdes loss. Skulle det stämma så handlar det om något helt annat än att fartyget förliste i hårt väder).

    Om det nu skulle leda till att detta skulle bli resultatet av en ny undersökning så skulle Sverige och – tidigare såväl som nuvarande – svenska regeringen/-ar verkligen ha försatt sig i klistret.

    OCH, om det nu skulle visa sig att allt detta har bäring, och att en folkopinion slutligen får fram sanningen om vad som faktiskt skedde då Estonia sjönk, ja då har vi nästa fråga/-or: Vem mördade Olof Palme? Och varför? Det skulle leda till en minst lika stor skandal ifall det skulle visa sig att även detaljer om MOP genom åren medvetet mörklagts.

    Sett i ljuset av allt detta så förstår man nästan – även om man inte accepterar det – att den svenska statsministern/regeringen kämpar med näbbar och klor för att försöka förhindra att sanningen om Estonia, och kanske även MOP, ska komma fram. Det skulle verkligen ”skaka Sverige i dess grundvalar”.

    Så, skulle Sverige ‘klara av’ sådant/-a avslöjande/-n? Vad skulle skulle kunna hända om det visade sig att allt detta blivit undanhållet för folket, åtminstone sedan 1994, men kanske även 1986?

  6. Hej Gunnar!
    Det finns mycket att både kommentera och fundera kring vad det gäller Estonia-katastrofen och utredningen kring denna. Dock är jag tveksam till att både Lars Borgnäs och du använder ordvalet ”smuggla” för att beskriva förhållandet att svenska staten eventuellt lät transportera militär utrustning på Estonia.

    Det går ha synpunkter kring det lämpliga i att använda civila och allmänna transportmedel till denna typ av aktiviteter, men i den mån svenska staten behöver ta in militär utrustning till nationen Sverige är det inte fråga om ”smuggling”. Däremot är det inte säkert att tullarna på plats i Frihamnen i Stockholm hade delgivits vad som gällde på annat sätt än att de fått muntliga direktiv från sina chefer.

    1. Du reser en intressant frågeställning.

      Vad det handlar i om det här fallet är väl att utreda om denna hemliga införsel av militär materiel på ett civilt fartyg utfördes av en myndighet som hade lagliga befogenheter att fatta sådana beslut. Om så inte var fallet borde väl termen smuggling vara relevant – även om det var representanter för staten som var inblandade.

      I Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet skriver jag om höga polischefer som dömdes för olovlig avlyssning. Det var helt klart att avlyssningen hade direkt anknytning till polisens verksamhet. Men den var olaglig i alla fall, det tyckte åtminstone domstolarna.

      Å andra sidan: vissa fall av misstänkt buggning, nämligen av främmande diplomater, fick inte ens utredas enligt vad som slogs fast i ett hemligt regeringsbeslut. Jag skriver om det också i samma bok.

      Vilket är en påminnelse om att vad som är lagligt respektive olagligt när statens intressen står på spel är en mycket intrikat fråga.

    2. Den korrekta benämningen av vad svenska staten hade för sig i Estland är stöld av militärt och/ eller strategiskt viktigt materiel ägd av ryska staten, vidareforslat till annat land på civilt fartyg med alla passagerarna som mänsklig sköld.
      Glöm inte att Sovjet övergav sina baser i Baltikum ganska hastigt och lämnade kvar ett smörgåsbord av materiel för västlig u-tjänst att frossa i. Vem kommer inte ihåg de kartor över landstigningsplatser runt Sthlm som
      publicerades i kvällstidningarna för några år sen. Där fakta som djup i vikar och diameter och avstånd mellan träd kunde utläsas.
      Okänt för en del är kanske att en av Sovjets två träningscentra för ubåtsbesättningar låg i den stängda staden Paldiski i Estland.
      Jallai skriver:
      ”Jag fick höra av en källa i Estland att det fanns två ubåtskärnreaktorer i Paldiski som användes i simulatorerna för ubåtsbesättningarna. Jag har själv varit där och tittat. En av dessa var den då hypermoderna reaktorn till sovjetiska Delta IV atomubåten. Den har två mindre reaktorer ombord och Delta IV är än idag Rysslands viktigaste militära plattform för kärnvapen. Min källa tipsade om att den kunde ha varit med på Estonia. Det skulle vara logiskt och det var förmodligen den mest eftertraktade ”prylen” som Nato/KSI ville ha från Paldiski.”

      Lek med tanken att denna ej får nå väst…

      1. Ja, om den typen av materiel fördes med på Estonia blir ju mycket av det som hände efter haveriet väldigt begripligt. Oavsett den exakta orsaken till att fartyget sjönk med merparten av sina passagerare handlade det i så fall om en resa där civila alldeles ovetande blivit statister i en en topphemlig och potentiellt farlig militär operation.

        1. Är det känt om filmarna lät dosimetrar följa med ROV’n ner till Estonia? Dosimetrar finns ju i lättviktsversioner som fästs på rockslaget hos personal som arbetar i miljöer där man kan förvänta sig joniserande strålning. Dessa små brickor skickas sedan in för analys i efterhand och är så små att de knappast skulle utgjort något hinder.
          Om det nu skulle vara så att radioaktiv utrustning fanns med ombord, gud förbjude, så var den rimligen parkerad bakom blyskydd eller liknande. Att detta skydd skulle skadats vid olyckan är en långsökt tanke, det medges gärna. Jag känner att jag balanserar på gränsen till det orimliga.

      2. Jag vet att det gick utmärkt bra att föra ut en svensk IB-agent med bil och släp ut ur Polen 1980 med hjälp av ett civilt lastfartyg trots att Sovjet hade stängt landets gränser. Kan inte tänka mig att det kan ha varit svårare för KSI att använda sig av ett lastfartyg och inte ett civilt passagerarfartyg 1994 om de velat transportera över farligt gods över Östersjön. KSI har uppgett att de förde över militär, elektronisk utrustning i civila bilar på Estonia vid två tillfällen samma månad Estonia sjönk. Dvs inget farligt eller explosivt fördes över i dessa civilbilar. Jag känner mig hyggligt säker på att tro på KSI i det fallet. KSI består ju inte av mordiska galningar. Jallai med flera skriver sagor för konspirationsteoretiker som har för lite att göra om dagarna. .

  7. Några tankar kring detta såhär på kvällskvisten
    Det finns uppgifter om att en rysk kärnreaktor från ubåts­simulatorn på marinbasen Paldiski i Estland monterades ner och lastades på lastbilar några dagar innan Estonia förolyckades. Frågan är ju var denna reaktor tog vägen om uppgifterna stämmer. Här kan man bara spekulera. Om denna var ombord och följde med ned i djupet när Estonia sjönk så förklarar det ju den totala oviljan att bärga kroppar, tillsättandet av ett etiskt råd, vilket aldrig hade hänt tidigare vid sjöolyckor samt beslutet om inkapslingen i betong, vilket också var något helt unikt. Även då dykförbudet och beslutet om gravfrid.

    Det finns också uppgifter om att delar av lasten ligger kvar då lastbilarna och bilarna på bildäcket klämdes ihop tillsammans i en stor hög då Estonia sjönk. Det kan mycket väl vara så att det var en olycka, bogvisiret på ca 60 ton lossnade och åkte in i sidan på Estonia med kanske så mycket som 20 knops fart. Den massiva mörkläggningen som tog vid berodde förmodligen helt enkelt på vad som fanns i lasten. Tycker det är den mest logiska förklaringen med de uppgifter som finns för närvarande men vi får väl se vad som nu händer. 2-3 dagar efter förlisningen gjorde MUST dykningar till vraket men vad dessa gick ut på och resulterade i vet jag inte men man kan ju gissa.

    Just att man inte bärgade kroppar tycker jag är väldigt talande. Dykare från Rockwater berättar ju att det inte hade varit några problem att bärga det åtminstone dryga hundratalet kroppar man stötte på under sina dykningar 1994. Man berättar till och med om hur traumatiskt det upplevdes att tvingas lämna kvar dessa. Man berättar också att kropparna var i gott skick trots tiden under vatten. Dvs helt stick i stäv med vad etiska rådet kom fram till. Man kan ju tänka sig att MUST upptäckte att man inte kunde få upp hela eller delar av lasten pga strålningsläckage eller pga som jag skrev tidigare, lasten var omöjlig att komma åt. Hade man i så fall tagit upp kroppar och det hade upptäcks att dessa uppvisade radioaktivitet hade allt varit avslöjat.

    1. Ja, det är åtminstone en förklaring som kan hålla ihop.
      Som James skrev, så fanns det också ett vittne som sett ett vitt föremål krocka med skrovet, och det stärker i så fall mina misstankar.
      En närmare 60 ton tung stålkonstruktion med skarpa kanter som i hård sjö kastats in i sidan förorsakar större skada än repor i lacken.
      Det man då bör undersöka är om konstruktionen som består av balkar, rör och lådkonstruktioner kunde innehålla tillräckligt mycket luft att den inte sjönk alldeles på direkten.
      Dessutom bör man ju ha klart för sig om styrbord var lovartssidan, eftersom det mystiska hålet finns på den sidan. En gir i momentet då det lossnade skulle också kunna ha en viss betydelse.
      Men.
      ”Med tanke på vad som sedan hände så säger vi att det måste ha träffat skrovet…😀

      Jag är dåligt påläst, men den uppgiften finns säkert i dokumentären.
      Sedan kan det ju vara så att grundproblemet med den svenska mörkläggningen kan ha samma typ av förklaring som Palmemordet.
      Det kan räcka med att det bedöms finnas en risk för att en oberoende utredning utan politisk styrning skulle kunna blotta något politiskt känsligt.
      En vetskap av vad som fanns i lasten.
      Den inställningen har i så fall visat sig väldigt kostsam i båda fallen, och jag menar då inte rent ekonomiskt.

  8. Det är säkerligen den svenska militära underrättelse tjänsten som tystad politiker och tjänstemän med hänvisning till Rikets säkerhet.

    1. Är det någon som har bra koll på i vilken utsträckning uppgifterna om de okända dykarna har klarlagts under de år som gått sedan Lars Ångström tog upp saken i riksdagen 2006?

      Det kan i vilket fall vara av intresse att följa interpellationsdebatten den 12 juni 2006 mellan framför allt Lars Ångström och Mona Sahlin. Se sid 24-38.

      Lars Ångström ställer envisa frågor, Mona Sahlin gör allt för att slippa svara på dem.

      1. Svenska marinens dykare var nere vid Estonia några få dagar efter förlisningen. Se intervju med marindykaren Håkan Bergmark, lördagsintervju nr 63, SWEBBTV. Återfinns på Swebbtv samt:

        1. Oklart om han verkligen är den han utger sig för. I alla fall enligt tidningen fokus:
          https://www.fokus.se/2007/09/konspirationsteorierna/

          ”Fokus har kontrollerat Bergmarks uppgifter. Enligt arkiverade uppgifter hos Värnpliktsverket och flottans personalansvariga har Bergmark aldrig genomgått den utbildning han påstår sig fått och än mindre tjänstgjort som dykare i marinen.”

          Även Jallai är skeptisk:
          https://www.jallai.se/2020/09/det-finns-ett-hal-i-estonia/

          Lars Ångströms kommentar av Försvarsmaktens svar på JK:s fråga om intrånget på Estonias lastdäck är intressant:
          http://estonia.kajen.com/Angstrom_till_JK_061130.html

          1. Simon A, intressanta länkar du hänvisar till. Inte minst Jallais. Fann en längre utskriven intervju med Håkan Bergmark där grundläggande uppgifter är på kollisionskurs med de som Jallai presenterat. Om Bergmark rätt redovisat vad han sysslat med blir det svårt att greppa Jallai. Trots 42 sidor är intervjun både intressant och tankeväckande.

            1. Hänvisningen till intervjun med Håkan Bergmark verkar fallit bort. Svårt att kopiera text eller länkadress, men försöker manuellt skriva den här:

              enclosure34.pdf-Estonia Ferrry Disaster

            2. Soederviken
              Tack för informationen!
              Blev sen kvällsläsning här 😉
              Verkligen intressant, mystiken tätnar. Länk till hela dokumentet: https://www.estoniaferrydisaster.net/pdf/enclosure34.pdf

              Stämmer uppgifterna så får vi ju här i intervjun ytterligare några namn på dykare som borde varit ner till vraket väldigt tidigt, förmodligen då i MUSTS regi. Bör ju i så fall vara dessa som också utfört dykningarna som Lars Ångström skriver om i tidigare bifogade dokument.

          2. Ja, läste precis Jallais artikel. Konstigt, men Jallai sätter även Bergmark i ett slags ‘kontext’ också – han hade ett företag som gick i konkurs för inte så länge sedan. Verkar som om att Bergmark kanske inte är den som han utger sig för att vara, som du säger. Eller för att ha gjort det han uppger att han har gjort. Tråkigt!

            Fördelen med att undersöka trovärdiga källor då…

      2. Så här svarar Mona Sahlin i sitt slutanförande i debatten som nämns av dig ovan, Gunnar:

        ”Den här åtgärden har verkligen kommit till för att skydda en gravplats som det kommer att förbli under en lång lång lång tid, men inte för att hindra sökandet efter sanningen. Vill någon – jag upprepar detta – av de parter som har skrivit under gravfridsavtalet riva upp det för att gå ned och dyka får man ta upp den diskussionen. Det tycker jag hör till beskrivningen, något som också estländarna tyckte var fullt riktigt och rimligt. Med det här tackar jag, om man kan göra det, för den här diskussionen.”

        Undrar om Stefan Löfvén läst detta yttrande angående om när, och under vilka omständigheter, man eventuellt skulle kunna riva upp gravfridsavtalet? Det verkar som om i vart fall estländarna har velat ta upp den disksussionen igen.

  9. Intressant! Jag skulle gärna också vilja höra Carl Bildts syn på vad som skedde, och till slut föranledde, en omsvängning i beslutet att bärga Estonia/ta upp de dödas kroppar. Nu var det Ingvar Carlsson som tog över direkt i samband med denna olycka, men det var Carl Bildt som var statsminister 1991-1994, och han torde antagligen ha varit medveten om ifall det forslades hemligt militärt materiell från Baltikum till ”Väst” via Sverige och passagerarbåtarna till Estland. Speciellt nu som hans parti kräver en ny utredning av S. Bildt kan inte ha varit helt oinitierad i vad som försiggick då, lika lite som han var oinitierad i vad Lundin Oil företog sig i Sudan.

    1. Så sant. Det är en orättvis förenkling att skylla alla frågetecken kring vad svenska myndigheter företog sig de där åren på Ingvar Carlsson och socialdemokratin.

    2. Nu tar jag detta direkt ur minnet men Bildt var väl en av de första som med bestämdhet slog fast att olyckan berodde på att bogvisiret hade lossnat. Detta inte särskilt många timmar efter att olyckan inträffat och långt innan några dykningar ens hade genomförts för att fastställa orsaken till olyckan. Om jag får gissa beror detta på att någon av hans säkerhetspolitiska rådgivare helt enkelt upplyst honom om vad en skada under vattenlinjen kunde få för innebörder. Bildts påstående blev sedan också den officiella och rådande förklaringen.

      Har ej funnit något om de okända dykarna ännu. Däremot fann jag SKL:s redovisningsrapport: http://www.estoniasamlingen.se/textfiles/SKL_rapport.pdf

  10. Det dubbelspel och den mörkläggning som kännetecknar både Palmemordet och Estoniakatastrofen har landet Sverige haft långvarig övning i som ‘neutral’ stat under WW2 och Kalla kriget. Kanske började det redan under 1500- och 1600-talet när vi var europeisk stormakt med liten egen befolkning men gott om legoknektar i solden.

  11. Simon A:
    ”Nu tar jag detta direkt ur minnet men Bildt var väl en av de första som med bestämdhet slog fast att olyckan berodde på att bogvisiret hade lossnat. Detta inte särskilt många timmar efter att olyckan inträffat och långt innan några dykningar ens hade genomförts för att fastställa orsaken till olyckan.”

    Ja, dykaren Håkan Bergmark som intervjuas ovan säger ju just detta, att det var Bildts tvärsäkra uttalande om att det var p.g.a. att bogvisiret lossnat som fartyget sjönk, innan någon officiell undersökning hade gjorts, som blev den ‘officiella sanningen’ tämligen fort.

    1. Tack James, minnet funkar ibland i alla fall 🙂
      Ju mer man gräver i det här desto mer likheter hittar man med MOP. Det politiska spelet följer samma mönster i bägge fallen. Rapporter försvinner, desinformation, märkliga politiska utspel och utnämningar av personer som tillsätts i syfte att förhindra eller komplicera en ordentlig utredning. Polisförhör där det knappt ställs några frågor, närmast ett ointresse. Det är nästan så att man skymtar den röda tråden som går ut på att redan från början komma till den slutsats Bildt drog innan man ens visste vad som hade hänt. Hoppas Esterna nu verkligen menar allvar med att undersöka den här saken ordentligt och att man inte tillåter fler mörkläggningar från Svensk sida. Det är dags att sanningen kommer fram, och medan byken tvättas kan man hoppas att vi även kommer sanningen om MOP närmare. Det hör säkert inte ihop men det kan finnas kopplingar. Vi får se.

      1. Håller med dig en del där, Simon. Det politiska spelet följer ett visst ‘mörkläggningsmönster’.
        Carl Bildt blev statsminister 1991. Gissa om han var sugen på att jobba ‘i enlighet med USA:s önskan då’… Vad detta kan ha inneburit kan man ju bara spekulera i. Att han var omedveten om att militär teknologi från det sönderfallna Sovjet fördes över till ‘Väst’ är nog lite väl naivt att tro.

  12. I artikeln av bl.a förre riksdagsledamoten Henrik S Järrel radas ett batteri av intressanta frågor upp som skulle behöva besvaras. Jag hängde upp mig på denna:
    ”Varför är M/S Estonia omgärdad av så hög sekretess till exempel hos Säpo, Must, KSI (Kontoret för särskild inhämtning) och UD?”
    Frågan jag ställer mig är…JASSÅ ÄR DET SÅ!?! Aldrig hört om innan!

    Kaninhålet blir bara djupare och djupare för de ansvariga. Måtte dom inte komma undan med att gömma sig bakom lagen om gravfrid.

    https://www.aftonbladet.se/debatt/a/mBRrWv/fragorna-om-estonia-som-maste-besvaras

  13. Jag tycker att det var en mycket upplysande dokumentär, men bortsett från de nya dykbilderna innehöll den väl egentligen inget som inte har varit känt och debatterat i intresserade kretsar i många år. Med det sagt är det ett värdefullt folkupplysningsarbete som Evertsson har gjort och det verkar väl också nu vara allt svårare att förneka att det är mycket i hanteringen av Estoniafrågan som har skötts på ett anmärkningsvärt sätt.

    Med det sagt blev jag ändå besviken på de avslutande delarna och dokumentärens allmänna upplägg. Genom att gå in för mycket på frågor om de militära transporterna – förvisso bevisade – och genom att ta med diverse spekulationer gör man det lättare för myndigheterna att avvisa hela argumentationen. Hamnar fokuset på militära aktiviteter, skumma underrättelseoperationer och annat i det häradet, som knappast går att belägga definitivt, blir det nog tyvärr lättare att förbigå de mycket graverande och alls inte spekulativa uppgifterna kring olycksutredningen och den politiska hanteringen.

    Jag skulle önska att dokumentären hade fokuserat mer tydligt på några klara och enkla frågor:

    Varför innehåller olycksutredningen så många felaktigheter och luckor, särskilt i hanteringen av överlevandes vittnesmål? Varför gjorde inte olycksutredarna ordentliga intervjuer med fler av de överlevande?

    Varför skylldes olyckan på bogvisiret utan att det fanns någon vederhäftig förklaring till hur en öppen ramp ledde till det snabba olycksförlopp som utvecklades?

    Varför ändrade sig regeringen i frågan om bärgning av kroppar, och varför satte svenska myndigheter press på det etiska rådet för att få det att komma till den av regeringen önskade slutsatsen?

    Varför ville man genomföra det enorma projektet att gjuta in vraket i betong, något som helt saknar motstycke vid andra fartygsolyckor, trots att det var något majoriteten av de anhöriga motsatte sig?

    Relevansen i de här frågorna kan inte längre ifrågasättas. Jag tror att det är där man måste börja.

  14. I podden Tänk om av Tobias Henricsson (från podden Palmemordet) som sändes i april 2019 försöker han att besvara frågan Varför sjönk M/S Estonia?. Det går ju inte att svara på men det är ju fastlagt att Sverige smugglade militärteknisk utrustning från Estland och att Tullverket blundade eftersom de hade fått instruktioner ”från högsta ort”. Dessutom så var den dåvarande generaldirektören för Tullverket, Ulf Larsson, en av Ingvar Carlssons bästa vänner. Att Ingvar Carlsson vände på en femöring från ”vi ska ta upp alla offren” till ”vi ska kapsla in vraket med sten och betong” tyder på att han fått information om något mycket känsligt. Att Ingvar Carlsson varit en nyckelperson i två mörkläggningar är mycket anmärkningsvärt.

    2 frågor till den kunniga allmänheten.
    I podden framgår dels att den tyska dokumentärfilmaren Jutta Rabe beskrivit två hål i Estonias skrov. Ett ska ha varit dolt av sand. Är det detsamma som uppmärksammas i den nya dokumentären?
    Svenska myndigheter verkar ha varit intresserade av en svart attacheportfölj inne i vraket. Någon som vet mer om det här?

  15. Skrovet är skadat, bogvisiret har lossnat och har dessutom krockskadat på stäven, och uppe i kanten på babords sida ser det ut som om plåten är uppfläkt.
    Skador som rimligen bör ha ett samband.
    Att de uppstått oberoende av varandra verkar synnerligen långsökt.
    Vad kan då ha hänt?
    Sjönk bogvisiret omedelbart, eller har det kolliderat med skrovet?
    Om det inte sjönk omedelbart, så bör man fundera på varför det inte gjorde det.
    Exempelvis: Vad händer om man släpper ett massivt gjutjärnsbadkar i sjön?
    Hur lång tid tar det innan badkaret försvunnit ner i djupet?
    Tar man en titt på bogvisiret tycker jag att man kan förstå att det mycket väl kan ha flutit några sekunder, och dragit upp en fyra meters lång reva i skrovet strax under vattenlinjen. Dels beroende på den hårda sjön, och dels beroende av fartygets fart och kurs.
    Däremot finns mycket som talar för fartyget kan ha transporterat en typ av militär, eller av annan anledning känslig utrustning som förhindrat en transparent haveriutredning.

    https://news.cision.com/se/sjohistoriska-museet/i/estonias-bogvisir-placeras-pa-musko,c10227188

    https://digitaltmuseum.se/011014893545/m-s-estonias-bogvisir-placerat-pa-musko-orlogsbas-foremalsnummer-sm-2829

    1. Ja antingen lossnade bogvisiret först och orsakade övriga skador eller så var skadan i styrbords sida vad som orsakade att visiret lossnade. Det är vad jag kan tänka mig. Jag är väldigt dåligt påläst just i hur sjunkförloppet exakt gick till och saknar djupare kunskaper inom skeppsbyggnad för att kunna dra några slutsatser om detta. Att haverikommissionens rapport är felaktig ställer jag i alla fall upp på. Är bättre påläst om det politiska spelet bakom Estonia däremot även om jag glömt en del och försöker läsa in mig på nytt.

      Behöver ju inte heller nödvändigtvis handla om strålningsläckage (det är nästan för osannolikt) men någonting konstigt är det med den närmast sjukliga oviljan att bärga kroppar. När man till och med från politiskt håll lyckas övertala kyrkan om att kropparna ska stanna i havet och inte i vigd jord blir det närmast bisarrt.

    2. ”Exempelvis: Vad händer om man släpper ett massivt gjutjärnsbadkar i sjön?
      Hur lång tid tar det innan badkaret försvunnit ner i djupet?”

      Svårt att ge ett generellt svar. Jag får det till att ett järnföremål utan luftfickor som släpps i vatten och faller 80 m kommer att slå i botten efter 4.3 s med hastigheten 133 km/h. Detta förutsätter att föremålet är spjutliknande och gör minimalt motstånd.

      Hastigheten för ett bogvisir blir kanske inte lika hög. Dock kan föremålen eventuellt få upp tillräcklig hastighet för att skadas när de slår i bottnen.

  16. Ja jösses!!
    Har sett dplays dokumentär nu. Den är…ja den hade nog ett antal människor helst haft ogjord är min känsla.
    Sanningen kommer garanterat skaka landet.

  17. https://svenska.yle.fi/artikel/2017/04/24/tingsratten-inget-straff-oppet-bogvisir

    Detta är ju oroväckande.

    Befälhavarens förklaring är ju inte klok.

    ”Det grundar han på att det inte utgjort någon säkerhetsrisk att köra med öppet bogvisir, eftersom det finns vattentäta portar innanför visiret.”

    Om man resonerar på detta sätt har man ju helt missförstått säkerhetstänkandet med att ha två portar. Denna säkerhetsåtgärd är ju helt meningslös om befälhavare tycker att det är ok att köra med en port öppen eftersom det finns en till.

  18. Hålet under vattenlinjen på Estonia uppstod först och ledde till att bogvisiret lossnade.

    Med andra ord: det var inte det lossnade bogvisiret som orsakade hålet. Och hålet uppstod inte heller när fartyget slog i havsbottnen.

    Något som inträffade slog hål på skrovet. Och det var inledningen till katastrofen.

    Den slutsatsen har Anders Ulfvarson, professor emeritus i marin konstruktionsteknik, dragit. Se intervju i Aftonbladet.

    1. Jag förstår inte artikelns hänvisning till kommissionens presentation av vittnesuppgifter som talar om vatten vid dörrarna till bildäck. Bildäcket låg ju ett antal meter över vattenlinjen. Det finns samtidigt ett flertal vittnen som har sett vatten strömma i korridorerna och tränga in i hytter på däck 1. Ett av dem, vittnet CÖ, har vidare redogjort för hur vatten under tryck sprutade upp ur ventilationsrör på däck 1. Dessa vittnesuppgifter pekar ju i och för sig på skrovläckage under vattenlinjen, och jag tolkar det som om Ulfvarsson vill stödja sig på dessa vittnen.

      Är det helt enkelt journalisten som har missförstått vad Ulfvarsson menar? För som artikeln ser ut nu blir hela resonemanget obegripligt.

      1. Den enda gången bildäck nämns i artikeln är i ett avsnitt som är ett direkt citat från haverikommissionens slutrapport, se slutrapporten sid 68-69. Citatet från slutrapporten ingår i vittnesbeskrivningar från däck 1 när fartyget fått slagsida. Däck 1 låg alldeles under de två bildäcken.

        Den som är kunnig om detaljerna i förloppet får gärna ta diskussionen vidare. Men det är alltså inte reportern som skrivit fel.

        1. Jag uttryckte mig möjligen lite oklart, så jag ska omformulera vad jag menar.

          Det är ostridigt att ett antal vittnen har sett vatten på däck 1 (däcket med passagerarhytter under bildäck) när de evakuerade, strax innan eller i samband med att den stora slagsidan uppstod. Däremot finns det en kontrovers kring var vattnet kom ifrån. Kommissionen vill göra gällande att det rörde sig om ganska små mängder vatten och att det hade kommit dit genom att rinna ner från bildäck genom trappor och ventilationsöppningar. De spelar därför ner observationerna av vatten i hytter och korridorer (jfr. den tyska expertgruppens rapport) på däck 1 men har däremot inkluderat ett särskilt stycke om observationer av vatten på däck 2, utanför dörrarna till bildäcket.

          Andra menar att det var betydligt mer vatten på däck 1 än vad kommissionen tillstår, och att både sjunkförloppet och vittnesuppgifter tyder på att det hade trängt in i fartyget underifrån, genom ett läckage i skrovet.

          Som jag förstår det hör Ulfvarsson till den andra gruppen, och tar alltså avstånd från kommissionen i detta avseende. Men i Aftonbladet-artikeln anförs citatet om däck 2 till stöd för hans tes. Det är här jag menar att det blir obegripligt. Det stycke ur haverirapporten som Aftonbladet citerar är alltså ett uttryck för just den bild av olyckans orsaker som Ulfvarsson annars argumenterar emot.

    2. Alla dessa experter som kommer med diametralt olika slutsatser.
      Vem ska man tro på?
      Det är förstås värt att ta det de säger på fullaste allvar, men jag tror att han är snett ute avseende bogvisiret.
      Att ett bogvisir inte ska lossna är självklart, men om det var något speciellt med just detta bogvisir som gjorde att det inte klarade belastningen av vågorna som slog in är ju också en faktor.
      Den första rapporten om att något var galet kom från en besättningsman som rapporterade metalliska smällar, och om aftonbladets expert nu skulle ha rätt borde det i det läget strömma in vatten från det öppna hålet som gjorde att fartyget ställt sig något på näsan, men några sådana indikationer finns ju inte.
      Däremot var ju inte själva hålet känt då rapporten skrevs, och hur det uppstått och i vilken grad det påverkat hastigheten i förloppen bör ju vara en utredning i sig, men att bogvisiret lossnat pga att det var felkonstruerat och inte tålde vågor och stampningar tror åtminstone jag.

      ”Det första tecknet på att något var i olag i bogområdet noterades och rap- porterades till bryggan omkring kl. 00.55 av vakthavande matrosen när han på sin rutinrond vid den förliga rampen hörde en hård metallisk smäll från bogområdet samtidigt som en kraftig uppåtgående rörelse nästan kastade omkull honom. Han rapporterade ljudobservationen till bryggan. Han stannade kvar omkring fem minuter nära rampen och fortsatte sedan sin runda till däcken 1 och 0 och slutligen till bryggan. Han hörde inga fler ovanliga ljud och iakttog inget onormalt.
      Strax efter klockan ett träffades bog- visiret av några sjöar som gjorde att dess låsanordningar helt brast. Visiret började skära hål i väderdäcksplåten och angräns- ande struktur. Snart kom visirhusets ak- tra skott i kontakt med rampen och slog mot dess övre kant och bröt därigenom sönder rampens låsanordningar. Rampen föll framåt och förblev vilande inuti visiret. Efter några minuter började visi- ret falla framåt.
      Rampen följde då visiret i en framåt- tippande rörelse. Visirets styrbords hy- draulcylinder sträcktes ut i sin fulla längd och drogs ut ur skrovet. Därefter föll visiret över stäven och lämnade rampen helt öppen – varigenom stora vattenmassor kunde strömma in på bildäck. När visiret föll ned i vattnet slog det mot fartygets bulbstäv. Händelseförloppet beskrivs detaljerat i 13.5.
      Förloppet styrks av vittnen från åt- skilliga platser ombord som hörde upp- repat metalliskt buller från bogområdet under en period av ca 10 minuter med början strax efter klockan ett. Den exakta tidsföljden är dock osäker. Vittnena har givit många goda beskrivningar av dessa ljud och det är ställt utom tvivel att ljuden orsakades av visirets rörelser och slag mot förpiksdäcket. Några av de me- talliska slagen åtföljdes av vibrationer i skrovet. Ljuden från bogområdet slutade med några kraftiga, metalliska krasch- ljud, som orsakades av att visiret lossna- de helt och kolliderade med fartygets bulbstäv. Detta skedde omkring kl. 01.15. Denna kollision kan påvisas genom tydliga intryckningsmärken på visiret…”

      Klicka för att komma åt JAIC-haverirapport.pdf

      1. Ja, ditt långa citat kommer ju från haverikommissionens slutrapport som ju utmynnar i att förloppet startade med att bogvisiret lossande.

        Problemet är förstås att kommissionen som hade som uppgift att presentera en sammanhängande beskrivning av orsakerna till katastrofen saknade den viktiga pusselbiten om det stora hålet i skrovet. Risken fanns ju då att kommissionen letade efter en förklaring som utgick från den kända skadan på fartyget.

        Självklart kan man inte avfärda rapporten bara utifrån den omständigheten. Men även i det citat du återger finns ju uppgiften om en ”hård metallisk smäll” redan i fasen innan bogvisiret släppte. Denna smäll lokaliseras i rapportens skrivning till ”bogområdet”, men här finns ju en risk att det någonstans på vägen skett en glidning som gör att smällen framstår som kopplad till en första skada på bogvisiret.

        Diskussionen lär fortsätta.

        1. Ja, det är inte lätt att dra några säkra slutsatser utifrån vad som är känt.
          Det kan ju också rent teoretiskt vara så att man uppmärksammat att något inte stod rätt till med bogvisiret (den överlevande matrosens berättelse) innan hålet i skrovet uppstått, men att det slutligen gett vika av de orsaker som Ulfvarsson anger.
          Det verkar ändå inte som om matrosen eller någon annan på bryggan känt till någon kraftig smäll innan matrosens hörde det metalliska oväsendet vid den första ronderingen.
          Det verkar ju ändå som om hålet förorsakats av ett föremål som kommit utifrån och slagit in mot skrovet.
          Jag menar att den viktiga pusselbiten saknas då slutrapporten skrevs.
          Sjunkförloppet borde inte gått så fort endast genom att visiret föll av.
          Det borde vara hålet som är orsaken.
          Hur hålet uppstått är en annan fråga.
          Någon säger att fartyget glidit på botten, och någon säger att fartyget krockat med något stort föremål, exempelvis en U-båt.
          Troligtvis rysk.
          Att bogvisiret skulle ha kunnat slagit in i skrovet och förorsakat skadan är en hypotes som jag personligen tycker verkar vara den mest naturliga, och med tanke på hur det var utformat är det lätt att tänka sig att det tog viss tid för det att vattenfyllas.
          Jag är något förvånad över att den teorin fått så pass litet utrymme.

          1. Det är i efterhand oerhört svårt att dra slutsatser kring vad besättningen kände till och inte kände till, och hur de agerade under tidsperioden omedelbart före olycksförloppet inleddes. Samtliga tjänstgörande befäl på bryggan omkom ju, och de viktigaste av de överlevande besättningsmännen som var i tjänst har lämnat berättelser som är behäftade med, för att uttrycka sig diplomatiskt, en hel del tveksamheter och också, särskilt vad gäller vaktmatrosen SL, varierar en hel del mellan de olika förhören. Systemingenjören HS ska också vid något tillfälle – jag hittar inte en tillräckligt bra källa nu, så ta det med en nypa salt – ha nämnt att rederiet tidigt klargjorde för sina överlevande anställda att man förväntade sig lojalitet av dem som ville få jobb på ett nytt fartyg.

            Hur det ligger till med det vet jag inte. Men för mig är det klart att vittnesmålen, särskilt från maskinbefälet MT, inte är helt trovärdiga. Därför tycker jag inte man ska utesluta att besättningen visste att något var allvarligt fel åtminstone en stund innan slagsidan uppstod, och att detta har tystats ner.

            1. Sant.
              De bör ju ha åtminstone hört oljudet då någonting träffade skrovet och slog upp ett hål, även om bogvisiret skulle ha varit helt intakt fram tills dess.
              Om inte så kände de säkerligen till att något var ordentligt fel med bogvisiret, det har ju trots allt lossnat, men det var ju i så fall bara att hoppas på det bästa i det läget.
              Det ser verkligen ut som om ett vasst föremål träffat, och om det inte är en Ubåt eller torped, så vad är det då?
              Bogvisiret har en uppfläkt vass kant som brutits av i relingsplåten på styrbords sida.
              Kan möjligen ha varit den som brutits av i kollisionen med fartygssidan.
              Men osvuret är alltid bäst.

              Att smuggla militär utrustning på undermåliga fartyg vore en tillräckligt stor skandal; om det skulle uppdagas att svenska myndigheter var införstådda.

          2. 1. Lite förenklat, ett skrov består av ett flertal skott(feta tjocka balkar) där plåtar svetsas som bildar skrovet till båten. Ett sådant skott med plåt är dokumenterat att det är intryckt utifrån och in på Estonia och bildar den här ”nya” skadan.
            2. Jag tycker du ska se dokumentären och sen återkomma med tankar kring denna.
            Som teaser kan jag avslöja att du får svar på om bogvisiret har orsakat skadan eller ej.

            1. Har kollat.
              Ang resonemanget om hålet, så är det tydligt att den norska professorn inte trodde på bogvisiret, även om det också var hans första spontana tanke.

              Professorn säger efter tester att kraften som krävs för att orsaka ett hål i skrovet är ca 500 ton.
              Vilket motsvarar ett föremål på 1000 ton i en hastighet an 4 knop, men det kan även motsvara ett föremål som väger 5000 ton med en hastighet av 1,9 knop.
              Så långt är jag med, men om bogvisiret har en vikt på 56 ton som är en hel del det också, och färdas i 20 knops fart, och slår in mot skrovet med en vass kant så behöver den troligtvis inte väga 1000 ton för att perforera det.
              Kanske kan den ändå utverka den kraft som krävs?
              Eftersom visiret legat i sjön under några sekunder bör det ju också innehålla en hel del vatten som ökar vikten samt vattenmassor som trycker på bakifrån.
              Ett vasst föremål skär lättare hål på skrovet än ett trubbigt föremål, och bogvisiret hade en del vassa kanter och hörn. Ett av hörnen var dessutom uppfläkt.
              Kanske har professorn ändå rätt, men
              jag saknar redovisning av andra faktorer utöver vikt och fart.
              Det borde i vilket fall som helst undersökas grundligt.

              Dokumentären var i alla andra avseenden både sevärd och skrämmande.
              Något skit är det som döljs.

  19. Då är det nog bara för Stefan Löfvén att krypa till korset och tillsätta en ny officiell utredning, om han menar allvar med att ”Sverige ljuger inte!”. Estländarna vill ha en sådan också. Att det kan ha funnits känslig/militär utrustning ombord är vid det här laget ett ganska etablerat faktum. Det går inte att ‘komma runt’.

    Time for some justice and truth.

  20. Sista styckena i Mikael Dambergs svar till den estniska utrikesministern Urmas Reinsalu:

    ”We see that, pending the authorities’ assessment, there is a need to mutually discuss possible alternative courses of action and analyse the preconditions for these, taking into account the international agreement to protect the m/s Estonia as a final place of rest for victims of the disaster, from any disturbing activities.
    The Swedish government shares the view that it is of the utmost importance to take into account the interests of the survivors of the disaster and the relatives of the deceased in the continued process.”
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/aPwaBE/estland-pressar-regeringen-om-estonia-gor-nya-dykningar-snabbt

    Det är bra att vi har det svart på vitt. Regeringen fäster alltså den största vikt vid de överlevandes och anhörigas intressen. Då är frågan hur man ställer sig till den inneboende motsättningen att skydda platsen från ”störande aktiviteter” och samtidigt ta hänsyn till överlevande och anhöriga.
    Hur många av dessa närmast berörda personer skulle motsätta sig en utredning som skulle kunna medföra ”störande aktiviteter” om undersökningarna görs med största möjliga hänsyn?
    Stiftelsen Estoniaoffren och anhöriga har ju gjort klart vad man anser i frågan:
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0KEx60/anhorigforeningen-kraver-ny-utredning

    1. Jag är inte förvånad, man gör fortfarande verkligen allt från Svensk sida att inte bringa klarhet i vad som hände. I normalfallet skulle man ju snabbt erbjudit all tänkbar hjälp för detta behjärtansvärda ändamål. Nu lindar man in allt i byråkratiskt ”käbbel” för att sätta käppar i hjulen på de som vill finna sanningen.

    2. Helt rätt, Emma! Jag citerar från en av mina poster ovan, och även med en referens till Gunnar, från en interpellationsdebatt med Mona Sahlin i riksdagen 11/6 2006, där andra riksdagsledamöter (ifrån bl.a. MP & M) ifrågasätter henne och regeringen:

      ”Så här svarar Mona Sahlin i sitt slutanförande i debatten som nämns av dig ovan, Gunnar:
      ‘Den här åtgärden har verkligen kommit till för att skydda en gravplats som det kommer att förbli under en lång lång lång tid, men inte för att hindra sökandet efter sanningen. Vill någon – jag upprepar detta – av de parter som har skrivit under gravfridsavtalet riva upp det för att gå ned och dyka får man ta upp den diskussionen. Det tycker jag hör till beskrivningen, något som också estländarna tyckte var fullt riktigt och rimligt.'”

      De 2 sista meningarna är ganska otvetydiga, tycker jag. Och, nu vill estländarna verkligen gå ner och undersöka vraket igen. Och det har de anhöriga, på båda sidor av Östersjön, velat hela tiden. Och då ska man enligt detta dekret verkligen ta upp diskussionen igen, och inte försöka mörklägga den. Vid ett besök i Tallinn för ett par år sedan fick jag sett det monument som de rest för sina förlista landsmän i en park. Det är stort där. Det är stort – och finns minnesmonument – här också, med anhörigförening, etc. Det är bara företrädare för svenska regeringen som obstruerar. Det hela är pinsamt för Sverige, och det antyder att det kanske finns något väldigt ‘mystiskt’ i ett större, internationellt helhetsperspektiv. Kanske precis som i fallet med MOP.

  21. Mycket intressant intervju med Henrik Järrel, fd riksdagsman tillika medlem i Estoniagruppen angående dokumentären om Estonia. Spontant kan jag nog tycka att det är märkligt att vi inte kan få såna här program i SVT som ju faktiskt har 8 miljarder skattekronor att röra sig med:

    1. Givetvis är det av stort intresse att få rapporter om den debatt kring Estonia som förs i Estland. Men det känns lite avigt att få en sammanfattning om den från den ytterst kontroversielle debattören Jüri Lina.

      Artikeln om honom på svenska Wikipedia konstaterar att han anklagats för att vara antisemit och förintelseförnekare.

      Hans egen hemsida på svenska ger en ganska bred bild av hans speciella tankevärld där spekulationer om rymdvarelser och konspiratoriska frimurare spelar en framträdande roll.

      Det måste finnas mer tillförlitliga källor om den estniska debatten.

      1. Ja jag håller med dig om det Gunnar. Det blir faktiskt väldigt märkligt. Gäller vara ordentligt källkritisk som vanligt. Bra att du kollade upp detta. Ska erkänna att jag slarvade med källkritiken denna gång. Sätter mig i utvisningsbåset.

      2. Kollade GW’s Wikipedia-länk: Jüri Lina själv anser att kritiken mot honom är en del av en välorganiserad kommunistisk kampanj.

        Kanske det är bättre att ta diskussionen som den är. Ord för ord.

        Nu är det inget försvar av Jüri Lina i största allmänhet. Men jag gillar egentligen inte approachen. Du är emot Pomperipossa-skatter (för er som inte vet, men det var marginalskatter som överskred 100%) alltså hatar du det arbetande folket = arbetarklassen (lite Sträng/Palme-retorik à la 1975).

        Sedan reagerar jag själv precis som GW i andra sammanhang, Politiker som tillhör ett parti som hyllade Stalin för ett fåtal decennier sedan har jag svårt att ta på allvar. De har en uppförsbacke om de skall övertyga mig om sin moraliska förträfflighet

        Men tebax till huvudfrågan. Det är nog bättre att ta sakdebatten. Eller?

        1. Håller med. Jüri Lina hänvisar till vad andra sagt öppet i estiskt media. Bör inte vara svårt att kontrollera.

        2. Jag anser precis som du att det behövs en sakdebatt om Estoniafrågan. Och för att den ska bli meningsfull krävs information från så bra källor som möjligt.

          I det här fallet handlade det om hur Estoniafrågan diskuteras i Estland, något jag inte är så bra informerad om som jag skulle vilja. Och samma sak tror jag gäller många andra som följer den här bloggen. Desto viktigare då att leta reda på rimligt tillförlitliga källor, kända nyhetsmedia eller seriösa personer som är kunniga om Estland.

          För mig framstår inte Jüri Lina som en tillförlitlig källa. Jag har inte lyssnat igenom vad han säger i den här länken och har följaktligen ingen åsikt om just den saken. Jag ville bara flagga för att det måste finnas avsevärt bättre ställen att söka information på om man vill veta något om hur Estoniafrågan diskuteras i Estland.

          1. Inget är svart-vitt. Jag försöker själv vara open-minded och lyssna av vad folk skriver och säger i varje enskild fråga, oavsett vad de tyckt i någon annan fråga, Det är mitt ideal. Men sedan är jag inget helgon så jag faller ibland in i samma trall själv.

            Som exempel: För mig är TP ingen trovärdig källa. Jag vill ofta bara flagga för att det måste finnas avsevärt bättre ställen att söka information på om man vill veta något om Palmemordet.

            Jag backar gärna lite i min kritik av dig GW. Men jag backar nog inte i min kritik av TP.

          2. Här är några estniska media-siter listade av BBC. Hos vissa kan man välja engelskspråkig version, andra erbjuder Googleöversättning till svenska, åter andra är bara på estniska eller ryska, https://www.bbc.com/news/world-europe-17220813
            Vad jag kunnat finna är det väl en lätt överdrift att påstå att estnisk media varit fullständigt dominerat av nyheter om Estoniakatastrofen under senare tid. Därmed inte sagt att det inte förekommit en intensiv politisk diskussion om frågan i andra forum, det vet jag inget om.

      3. Swebbtv är en ypperlig kanal, men lider tyvärr av en del” barnsjukdomar”. Håller med Gunnar om att Jüri Lina är kontroversiell, detsamma kan sägas om fler gäster hos Swebbtv, läs Claes Hedberg. Men som sagt, i övrigt har jag bara gott att säga om kanalen

  22. Det är allt en märklig historia kring Estonias förlisning och som lök på laxen, ryktet om bl.a kapten Avo Pihts överlevnad.

    ”Hon sov själv i sin hytt den ödesdigra natten och väcktes av en kraftig smäll som kastade henne ur sängen.”

    ”Yle och SVT filmade när överlevande från Estonia kom i land och registrerades. Videomaterial spreds med nyhetsbyråerna runt om i världen. Fem överlevanden har sagt att de såg kapten Avo Piht, och hans namn fanns en stund på listorna över överlevande.”

    https://svenska.yle.fi/artikel/2019/09/27/trycket-for-att-fa-i-gang-en-ny-estonia-undersokning-okar-i-estland-forst-nu

  23. Var Nordström och Thulin AB ett företag med maffiakaraktär?

    Dessa framställdes ju på detta sätt efter katastrofen som inriktade på att enbart tjäna pengar och försumma allt säkerhetstänkande.

    Sten-Crister Forsberg har ju varit i blåsväder även efter detta,

    https://www.expressen.se/dinapengar/redar-vd-anhallen-efter-husrannsakan-i-dag/

    Nordström och Thulin drog sig ur all färjetrafik strax efter katastrofen och Forsbergs förklaringar var märkliga. I intervjuer som finns tillgängliga på Estoniasamlingen svarar han att om man driver ett seriöst rederi med hög moral och ansvarstänkande och sådant här kan hända så vill vi inte vara med längre. Han svarar också på frågan om han hade kunnat tänka sig att en sådan här katastrof kan inträffa att det hade han absolut inte kunnat tänka sig..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.